Så bär vi oss åt : games people play : studier i mänskliga attityder [3 ed.] 9789120037929, 9120037929 [PDF]

Zitiervorschau

Så bär vi oss åt

Eric Berne

Så bär vi oss åt Games people play Studier i mänskliga attityder

AWE/GEBERS

Originalets titel: Games people play Till svenska av Karl-Georg Ericsson Granskad av Sven-Ove Ogren och Peder J. Sveland © 1964: Eric Berne Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm Första Pocketupplagan 1973 Andra tryckningen 1975 Printed in Sweden by Göteborgs Offsetttryckeri AB, Kungälv 1975 ISBN 91-20-03 792-9

Till mina patienter och elever som har lärt mig så mycket och som alltjämt ger mig insikt i spelen och livets mening.

Innehåll

Förord Il Inledning

~3

Del I Spelanalys l Spelens struktur 22 2 Transaktioneli analys 27 3 Procedurer och ritualer 33 4 Tidsfördriv 39 5 Spel 46 l Definition 46 2 Ett typiskt spel 48 3 Spelens ursprung 57 4 Spelens funktion 59 5 Klassifikation av spel 62 Del II Spelen Inledning 67 6 Livsspel 71 l Alkoholist 71 2 Gäldenär 80 3 Sparka mig 83 4 Nu har jag dig fast, ditt kräk 84 5 Se vad du fick mig att göra 87 7 Äktenskapsspel 92 l Trängd 92 2 Rättssal 96 3 Frigid kvinna 99 4 Utsläpad 102

8

9

10

Il

12

5 Om det inte vore för dig l 06 6 Se hur mycket jag har försökt l 06 7 Alskling Il O Partyspel 112 l Ar det inte gräsligt 112 2 Svag punkt 115 3 Schlemiel 116 4 Varför gör du inte- Jo men 118 sexuella spel 127 l Ni får slåss om saken 12S 2 Perversion 128 3 Våldtäkt 130 4 Maskan 134 5 Konflikt 135 Spel i Undre Världen 138 l Tjuv och polis 138 2 Hur tar man sig ut härifrån 143 3 Vi gör processen kort med Joey 145 Spel i mottagningsrummet 14 7 l Växthus 147 2 Jag försöker bara hjälpa dig 149 3 Socialfall 154 4 Lantis 158 5 Psykiatri 162 6 Dum i huvet 165 7 Träben 168 Positiva spel 172 l Arbetssemester 172 2 Kavaljer 173 3 Roligt att kunna vara till hjälp 176 4 Byskollärare 17 7 5 Dom ska vara glada att dom känner mig l 77

Del III Bakom spelen 13 Spelens innebörd 181

14 Spelarna 183 15 Ett mönster 185

16 Personlig integritet 189 17 Hur personlig integritet uppnås 193 18 Och i stället för spel? 195 Klassifikation av beteende 196 Litteraturförteckning 199

Förord

Denna bok är främst avsedd som en fortsättning på min bok T ransactional Analysis in Psychotherapy, men den har utformats så att den kan läsas och förstås fristående. Den teori som är nödvändig för att förstå och analysera spelen har sammanfattats i del l. Del II innehåller beskrivningar av de olika spelen, medan del III innehåller nytt kliniskt och teoretiskt material, som tillsammans med det tidigare gör det möjligt att i någon mån förstå vad det innebär att vara "spelfri". De som önskar en utförligare bakgrund hänvisas till den föregående boken. Den som läser bägge böckerna kommer, förutom den teoretiska utbyggnaden, att märka några smärre förändringar i terminologi och synpunkter, vilka grundar sig på ytterligare forskningar. Behovet av en bok som denna visade sig då studenter och åhörare av mina föreläsningar bad om förteckningar över spel och en mer detaljerad bearbetning av vissa spel som jag i korthet berört för att belysa den transaktiondia analysens allmänna principer. Jag står i tacksamhetsskuld till de studenter och åhörare och i synnerhet många av mina patienter, som blottlade, upptäckte eller gav namn åt nya spel. Speciellt vill jag tacka Miss Barbara RosenfeJd för hennes många ideer rörande lyssnandets konst och innebörd, Mr MeJvin Boyse, Mr Joseph Concannon, Dr Franklin Ernst, Dr Ray Poindexter m. fl. som självständigt upptäckt och funnit belägg för många spels verkliga innebörd. Mr Claude Steiner, tidigare forskningsledare vid San Francisco Social Psychiatry 11

Seminars och numera verksam vid Department of Psychology vid Michiganuniversitetet, förtjänar av två skäl särskilt omnämnande. Han ledde de första experimenten, vilka bekräftade många teoretiska knivigheter som behandlas här. Med resultaten av dessa experiment bidrog han väsentligt till att klargöra intimitetens och autonomins natur. Jag vill även tacka Miss Viola Litt, kamrer vid Social Psychiatry Seminars, och min personliga sekreterare, Mrs Mary N. Williams, för deras ständiga hjälp samt Anne Garrett, för hennes bistånd vid korrekturläsningen.

Språkbruket För att förenkla spelbeskrivningen betecknas huvudpersonen i spelen utan någon diskriminerande avsikt med han, såvida spelet inte är typiskt kvinnligt. Man kan, där .inget annat anges, lika gärna använda hon. Om kvinnans roll markant skiljer sig från mannens, behandlas den separat. På liknande sätt kallas terapeuten för enkelhetens skull han. Ordval och synpunkter riktar sig i första hand till den utövande klinikern, men även annat yrkesfolk kan finna denna bok intressant och användbar. Man måste skilja mellan transaktionell spelanalys och den växande systervetenskapen matematisk spelteori, även om ett fåtal termer som används här i texten närmast hör till den matematiska teorin. För en utförlig översikt av matematisk spelteori hänvisas till Games & Decisions av R. D. Luce och H. Raiffa. Carmel, Kalifornien i maj 1962

12

Inledning

l Socialt umgänge

Den teori om socialt umgänge, som skisserats i T ransactional Analysis kan sammanfattas på följande sätt. Spitz har funnit att spädbarn, som under längre perioder inte har fått tillräckligt med kel och omvårdnad, så småningom drabbas av en obotlig utvecklingsstörning och har benägenhet att duka under, ev. genom tillstötande sjukdomar. Detta betyder att vad Spitz kallar emotionell svält (deprivation) kan få ödesdigra följder. Dessa observationer har gett upphov till begreppet stimulushunger och antyder att de mest eftersökta stimuli är de, som erbjuds genom fysisk kontakt, en slutsats som inte är svår att acceptera utifrån vår egen erfarenhet. En närbesläktad företeelse kan studeras hos vuxna som utsätts för yttre sensorisk svält (deprivation). Vid experiment kan en sådan isolering framkalla en övergående psykos eller åtminstone ge upphov till tillfälliga mentala störningar. Förr i tiden tycktes social och sensorisk deprivation ha haft liknande effekter på individer som dömts till långa perioder i ensamcell. Isolering är faktiskt ett straff som fruktas även av garvade fängelsekunder, vana vid fysisk brutalitet; isolering är numera också en beryktad metod för att framkalla politisk underkastelse. (Ett av de bästa vapnen mot politisk underkastelse är å andra sidan social organisation.) Biologiskt är det möjligt att emotionell och sensorisk isolering kan frambringa eller befrämja organiska förändringar. Om det retikulära aktiveringssystemet i hjärnstammen inte stimuleras tillräckligt, förorsakas, åtmin13

stone indirekt, degenerativa förändringar i nervcellerna. Dessa kan vara en sekundäreffekt beroende på rubbad ämnesomsättning men denna kan i sin tur vara en produkt av apati, såsom hos barn vilka lider av marasmus. Sålunda kan en biologisk kedja antas leda från emotionell och sensorisk isolering via apati till degenerativa förändringar och död. I detta avseende har stimulushunger samma betydelse för organismens fortlevnad som vanlig hunger. Det är faktiskt inte bara biologiskt utan även psykologiskt och socialt som stimulushunger på många sätt kan jämföras med mathunger. Man kan lätt överföra gastronomiska termer som undernäring, mättnad, finsmakare, frossare, asket och kokkonst så att de gäller på det emotionella och sensoriska planet. Overmättnad har sin motsvarighet i överstimulering. Inom bägge områdena, där det under normala förhållanden finns stora resurser som tillåter en omväxlande meny, kommer urvalet att påverkas kraftigt av den agerandes individuella egenheter. Det är möjligt att vissa av dessa egenheter är konstitutionellt betingade, men detta är oväsentligt för vår problemställning. Socialpsykiaterns roll i sammanhanget är att utreda vad som händer efter det att individen, som fallet är i den normala uppväxtprocessen, har skilts från sin mor. Vad som sagts hittills kan sammanfattas med följande uttryck: "Om man inte blir smekt, kommer ryggmärgen att förtvina." Då den intima moderskontakten upphört, står individen därför under resten av sitt liv inför ett dilemma. Han måste välja mellan två ytterligheter och hans öde och fortlevnad kommer att bero på detta val. På den ena sidan står de sociala, psykologiska och biologiska krafter som avhåller honom från att fortsätta barnstadiets intima kontakt med modern; på den andra sidan står hans ständiga strävan att återuppnå denna kontakt. I de flesta situationer kommer han att kompromissa. Även om han fortfarande känner en stark längtan efter direkt fysisk kontakt 14

med modern, nöjer han sig efterhand med subtilare, kanske symboliska kontaktformer, så att t. o. m. en igenkännande nick kan tillfredsställa hans önskemål. På denna kompromiss kan man applicera olika termer, t. ex. sublimering, men oavsett benämningen innebär den att barnets allmänna stimulusbehov delvis övergår i ett behov av erkännande och uppskattning. Ju svårare kompromissen blir, desto mer individuellt yttrar sig behovet av uppskattning och det är dessa olikheter som bestämmer individens öde och gör det sociala samspelet mångskiftande. En filmstjärna kanske behöver hundratals smekningar varje vecka från anonyma beundrare för att inte "ryggmärgen skall förtvina", medan en vetenskapsman kan hålla sig fysiskt och psykiskt frisk på en smekning per år från en uppskattad lärare. "Smekning" som allmänt betecknar en intim fysisk kontakt kan i praktiken ta sig olika uttryck. Vissa människor smeker bokstavligen ett barn, medan andra kramar eller klappar det, andra åter nyper det lekfullt eller slår det lätt med fingertopparna. Dessa beteendetyper har sina motsvarigheter i det sätt på vilket personerna talar, varför man torde kunna förutsäga hur en individ skulle behandla ett spädbarn genom att lyssna på hans tal. I överförd bemärkelse kan "smekning" användas för att beteckna varje handling, som innebär att individen visar någon annan sin uppskattning. "Smekning" kan därför betecknas som en grundläggande social företeelse. En transaktion består av ett utbyte av smekningar. Spelteorin har klarlagt att det rent biologiskt är bättre att någon form av socialt umgänge förekommer än att individen förblir isolerad. Denna tes har experimentellt visat sig gälla för råttor genom några viktiga försök som utförts av S. Levine, där smekningen inverkade positivt inte bara på den fysiska, mental~ och emotionella utvecklingen utan också på hjärnans biokemi liksom på mot15

ståndskraften mot leukemi. Det utmärkande för dessa experiment var att varsam behandling och smärtsamma elchocker inverkade likartat på djurens hälsa. Då dessa experiment bekräftat våra teser, kan vi med ökat förtroende fortsätta vårt resonemang.

2 strukturering av tid Sedan vi väl antagit att det för barnen är viktigt med ömhet, liksom att dess symboliska motsvarighet hos den vuxne, erkännande och uppskattning, har en livsviktig funktion, skall vi övergå till att se hur vardagsmänniskan i några praktiska fall beter sig. Vad gör folk sedan de har utväxlat hälsningsfraser (symboliska uppskattningsord), antingen dessa symboler består av ett enkelt "Hej!" eller en orientalisk ritual som tar flera timmar? Närmast efter stimulushunger och uppskattningshunger utvecklar vi ett behov att organisera tillvaron på ett meningsfyllt sätt, strukturhunger. Ungdomar har i alla tider frågat sig: "Vad skal( jag säga till henne (honom) nu då?" För många människor, förutom de unga, är ingenting mera pinsamt än att känna det svalg av tyst, ostrukturerad tid som följer när ingen av de närvarande har någonting mer intressant att säga än: "Tycker du inte att väggarna är lodräta ikväll?" Det eviga problemet för människan är hur hon skall organisera och utnyttja den tid hon är vaken. I en viss bemärkelse syftar allt socialt liv till att lösa detta struktureringsproblem. Tidsstruktureringens operationella. del kan kallas programmering. Den har tre sidor: en materiell, en social, och en individuell. Det enklaste, vanligaste och mest lönsamma sättet att disponera tiden sysslar med material från den yttre verkligheten. Vi kallar detta vanligen för "arbete" 16

sättet att disponera tiden är att sysselsätta sig med material från den yttre verkligheten. Vi kallar detta vanligen för "arbete" men använder här av tekniska skäl termen aktivitet. Beteckningen "arbete" är olämplig därför att en allmän socialpsykiatrisk teori också måste betrakta socialt umgänge som en form av arbete. Materiell programmering uppstår då individen konfronteras med den fysiska verklighetens mångskiftande företeelser och intresserar oss bara om aktiviteten möjliggör smekning, uppskattning och andra mer sammansatta former av socialt umgänge. Materiell programmering är egentligen en form av databehandling och inte direkt ett socialt problem. Om man skall bygga en båt grundar man sig på en mängd mätningar, prognoser och kalkyler, efter vilka det sociala samspelet måste anpassas för att byggandet skall kunna framskrida. Social programmering resulterar i rituella eller halvrituella traditionsbundna beteenden. För att dessa skall accepteras måste de sanktioneras av den aktuella sociala miljön och överensstämma med god ton. Föräldrar i hela världen lär sina barn det gängse sättet att hälsa, äta, förrätta behov, fria, visa sorg osv. De lär dem också konsten att konversera meli lämplig uppmärksamhet och att göra passande anmärkningar. Denna takt eller diplomati är ibland universell och ibland lokal. Att rapa vid matbordet eller flirta med en annan mans hustru antingen förbjuds eller uppmuntras av de lokala sedvänjorna och dessa speciella beteenden brukar sällan uppmuntras samtidigt. På platser där man rapar vid bordet är det vanligtvis oklokt att flirta öppet, och på platser där man ostraffat kan göra flirten öppet är det oklokt att rapa vid bordet. Vanligtvis föregår formella ritualer den halvrituella konversationen, som närmast kan betraktas som tidsfördriv. Allteftersom man lär känna varandra framträder en alltmer individuell programmering, som ger upphov till 17

speciella "missöden". Dessa förefaller på ytan helt slumpmässiga och uppfattas kanske så av de inblandade, men vid en noggrann undersökning tycks de följa bestämda mönster, med en av oskrivna lagar reglerad ordningsföljd. Reglerna förblir, enligt Hoyle, outtalade så länge växelspelet mellan vänskap och fientlighet följer dem, men om någon gör ett förbjudet drag förorsakar detta ett symboliskt eller verbalt rop: "Fusk!", vilket påvisar reglerna. Sådana beteendesekvenser, vilka i motsats till tidsfördriv baseras mera på individuell än allmän social programmering, kan kallas spel. Det äktenskapliga umgänget, familjelivet liksom samspelet i olika organisationer kan år efter år bygga på variationer av ett sådant spel. Ä ven om social verksamhet i huvudsak består av spel, betyder detta inte nödvändigtvis att spelandet alltid är lustbetonat eller att deltagarna inte är allvarligt engagerade i sina relationer. Rugby och andra idrotter behöver inte alls vara roliga och kan spelas ytterst våldsamt och hasardspel kan ju ta allvarliga och stundom ödesdigra vändningar. Vissa författare, t. ex. Huizinga, räknar så allvarliga saker som kannibalfester till spelen. Att kalla så tragiska beteenden som självmord, alkoholism, giftmissbruk, kriminalitet eller schizofreni för spel behöver sålunda inte vara oansvarigt eller överdrivet ironiskt. Den väsentliga egenskapen hos mänskligt spel är inte att känslorna är låtsade utan att de är reglerade. Detta blir uppenbart då "regelvidriga" emotionella utspel bestraffas. Medanspelen kan vara allvarliga redan under processens gång visar sig de sociala sanktionernas skärpa först om reglerna ej följs. Tidsfördriv och spel är surrogat för en ouppnådd verklig intimitet. Därför bör de snarare betraktas som förberedelser till intimare kontakt än som redan etablerad sådan. Man kan se dem som tillspetsade lekar. Intimitet uppstår då den individuella (vanligen instinktiva) programmeringen blir mera intensiv och de sociala normernas 18

tryck börjar vika. Intimitet är också det enda helt tillfredsställande svaret på behoven av stimuli, uppskattning och strukturering och dess urbild är den fysiska kärleksakten. strukturhunger är lika betydelsefull för vår fortsatta existens som stimulushungern. Medan behovet av stimuli och socialt gillande innebär att vi försöker undvika sensorisk och emotionell svält, som leder till biologisk degeneration, innebär struktureringsbehovet att vi söker undfly leda och tristess. Kierkegaard har påvisat vådorna av dålig tidsstrukturering. Efter en längre tid blir tristessen jämförlig med emotionell svält och kan få likartade konsekvenser. En ensam individ kan använda tiden på två sätt: till aktivitet eller till dagdrömmar. Man kan även vara ensam i andras sällskap, något som varje lärare känner till. När man är medlem i en social grupp av två eller flera personer finns det flera möjligheter att strukturera tiden. Dessa är ordnade efter komplexitetsgraden: l) ritualer 2) tidsfördriv 3) spel 4) intimitet 5) aktivitet. Aktiviteten kan vara ett väsentligt element i alla de övriga och målet för varje medlem i gruppen är att uppnå största möjliga tillfredsställelse av interaktionen med övriga gruppmedlemmar. Ju mer tillgängligt han uppträder, desto större möjligheter till egen tillfredsställelse får han. Till större delen sker programmeringen av hans sociala beteende automatiskt. Då vissa företeelser som individen eftersträvar är självförstörande och till sin natur knappast överensstämmer med vad vi brukar lägga in i ordet tillfredsställelse, skulle kanske en neutral term, t. ex. vinst, vara att föredra. 19

Social kontakt syftar till fysisk och psykisk jämvikt och har ett samband med följande faktorer: l) befrielse från inre spänningstillstånd 2) undvikande av skadliga situationer 3) utverkande av smekningar 4) bibehållande av uppnådd jämvikt. Alla dessa faktorer har utforskats mycket noggrant av fysiologer, psykologer och psykoanalytiker. Med socialpsykiatrisk terminologi kan de kallas: l) de primära inre fördelarna 2) de primära yttre fördelarna 3) de sekundära fördelarna 4) de existentiella fördelarna. De tre första är jämförbara med de av Freud beskrivna "sjukdomsvinsterna". Erfarenheten har visat att det är mer givande att analysera sociala transaktioner med utgångspunkt från de fördelar individen uppnår än att behandla dem som försvarsmekanismer. För det första är ju det bästa försvaret att över huvud taget inte engagera sig i några transaktioner och för det andra täcker begreppet "försvar" bara delar av de första två punkterna varför de återstående faktorerna med ett resonemang om försvarsmekanismer lämnas obeaktade. De tacksammaste formerna av social kontakt är spel och intimitet, oavsett om de är knutna till en aktivitetsmatris (sysslar med den yttre materiella verkligheten t. ex. i samband med arbete) eller inte. Långvarig intimitet är sällsynt och är då den förekommer först och främst en privatsak, viktigare socialt umgänge tar vanligen formen av spel och det är huvudsakligen detta som vi skall intressera oss för här. För den som önskar ytterligare information om tidsstrukturering rekommenderas författarens bok om gruppdynamik.

20

DEL I

SPELANALYS

l Spelens struktur

Observationer av spontan verksamhet (som skickligt utnyttjas i olika psykoterapigrupper), avslöjar att människans beteende från tid till annan undergår anmärkningsvärda förändringar med avseende på kroppsställning och attityder, röstläge, ordval osv. Dessa beteendeförändringar åtföljs ofta av känslomässiga förändringar. Hos en individ motsvaras varje sinnesstämning av ett speciellt beteendemönster och dessa kan ofta vara varandra motstridiga. Dessa skiftningar i beteendet låter oss anta förekomsten av olika jagtillstånd. Ett jagtillstånd kan beskrivas som ett sammanhängande system av känslor eller som en uppsättning lagbundna beteendemönster. Varje il}divid tycks ha till sitt förfogande en begränsad repertoar av sådana jagtillstånd, som inte är låtsade utan nödvändiga psykologiska mekanismer. De kan indelas i följande kategorier: I) jagtillstånd, som övertagit föräldragestalternas egenskaper, 2) jagtillstånd, som är autonomt inriktat på objektiv värdering av verkligheten, 3) jagtillstånd, som representerar ännu aktiva fixeringar från den tidiga barndomen. Med facktermer benämns dessa exteropsykiska, neopsykiska resp. arkeopsykiska jagtillstånd, men kan vardagligare kallas Föräldrajaget, Vuxenjaget och Barnjaget. Olika individer har·olika benägenhet att skifta från ett jagtillstånd till ett annat. Vi kan med denna utgångspunkt påstå följande: "Nu spelar du Förälder" betyder "Nu 22

reagerar du som en av dina föräldrar (eller ett föräldrasubstitut) skulle göra, du svarar som han skulle ha svarat och använder samma kroppsställning, gester, ord, känslor osv.". "Nu är du Vuxen" betyder "Du har just gjort en självständig objektiv bedömning av en situation eller presterat en problemlösning som baserar sig på fördomsfritt tänkande". "Nu spelar du Barn" betyder "Nu reagerar du som du skulle ha gjort när du var liten pojke (flicka)". Vi förutsätter följande: I) Varje individ har haft föräldrar (eller föräldrasubstitut) och latent bär han med sig en uppsättning av handlingsdispositioner och attityder, som representerar föräldrarnas egenskaper som han uppfattade dem; dessa kan under vissa omständigheter aktiveras (extropsykiskt funktionssätt). Med andra ord: Varje individ bär en Förälder inom sig. 2) Varje individ (inbegripet barn, psykiskt efterblivna och schizofrena) är förmögen till objektiv databehandling, om det rätta jagtillståndet aktiveras (neopsykiskt funktionssätt). Varje individ har alltså ett Vuxenjag. 3) Varje individ bär från tidigare år med sig fixerade reaktionsmönster, som kommer att aktiveras under vissa betingelser (arkeopsykiskt funktionssätt). Med andra ord: Varje individ har ett Barnjag. Fig. l visar schematiskt personlighetens uppbyggnad. Den innefattar ett Föräldrajag, ett Barnjag och ett Vuxenjag, vilka klart kan skiljas från varandra eftersom de yttrar sig mycket olika och strider mot varandra. För en oerfaren iakttagare framträder kanske dessa skillnader inte så tydligt, men dem som på allvar försöker diagnosticera beteendet efter denna indelningsgrund kommer snart att finna metoden användbar. I fortsättningen kommer faktiska föräldrar, vuxna och barn att skrivas som vanligt; Förälder, Vuxen och Barn (med stora begynnelsebokstäver) kommer däremot att gälla dc olika jagtillstånden.

23

A

B

Fig. l Schematisk beskrivning av personlighetens uppbyggnad, A, förenklad

i B.

Innan vi lämnar den strukturella analysen skall vi ta upp några problem. l) Ordet "barnslig" används aldrig i strukturell analys, då det har en starkt negativ klang, eller i alla fall är någonting som man bör undvika. I stället används uttryck som "barnliknande" för att beskriva det arkaiska jagtillståndet För många är faktiskt Barnet den värdefullaste delen av personligheten och det kan för den enskilde betyda lika mycket som ett verkligt barn för familjelivet: charm, nöje och skapande förmåga. Ängslan och störningar hos Barnet kan få olyckliga konsekvenser och man både kan och bör vidta skyddsåtgärder. 2) På liknande sätt undviker vi i den strukturella analysen orden "mogen" och "omogen". Vi talar. inte om omogna människor utan om personer hos vilka Barnet fungerar olämpligt eller improduktivt, men dessa personer har också ett fullständigt välstrukturerat Vuxenjag som bara behöver befrias eller aktiveras. Vad man annars brukar kalla "mogna människor" är sådana som har förmågan att under en längre tid behålla Vuxenjaget under

24

kontroll. Men tidvis gör sig naturligtvis också deras Barnjag gällande, då ofta genom irrationellt beteende. 3) Man bör observera att Föräldern visar sig på två sätt: direkt eller indirekt, dvs. som ett självständigt jagtillstånd eller som en påverkande faktor. När Föräldern är verksam direkt, reagerar individen som hans egen far (eller mor) faktiskt skulle ha reagerat ("Gör som jag"). Vid en indirekt Föräldrapåverkan reagerar han på det sätt som de egna föräldrarna skulle ha velat att han skulle göra ("Gör som jag säger till dig"). I det första fallet blir han en av dem, i det andra fallet anpassar han sig efter deras önskemål. 4) Barnjaget har också två varianter: det anpassade Barnet och det naturliga Barnet. Det anpassade modifierar sitt beteende under föräldrarnas påverkan. Det uppför sig lydigt och välartat, som far eller mor önskade att det skulle göra eller också anpassar det sig genom att dra sig undan eller genom att gråta. Det anpassade Barnet är alltså ett resultat av föräldrajagets påverkan. Det naturliga Barnet yttrar sig spontant - trotsigt eller lekfullt Vad som händer vid en alkoholberusning ger oss en god möjlighet att tillämpa strukturell jaganalys. Först brukar Föräldern neutraliseras, det anpassade Barnet befrias från föräldrainflytandet och börjar fungera som ett naturligt Barn. För att analysera spelen räcker i allmänhet vad vi redan har sagt om personlighetsstruktur. Jagtillstånd är normala fysiologiska fenomen. Den mänskliga hjärnan är det organ som organiserar vårt själsliv och dess produkter ordnas och lagras i form av jagtillstånd. Det finns redan konkreta bevis för detta i några upptäckter av Penfield och hans medhjälpare. På olika nivåer i vår psykiska mekanism finns andra sorteringssystem, som t. ex. detaljminne, men den form erfarenheten tar beror på skiftande sinnestillstånd. Varje typ av jagtillstånd har vital betydelse för organismen. 2- Så bär vi oss åt

25

·. Barnet kiinnetecknas av intuition, skapande förmåga, ~pontan drift och glädje. Den Vuxne är nödvändig för fortlevandeL Den behandlar fakta och gör förutsägelser, vilket är väsentligt för att effektivt reda sig i den fysiska omgivningen. Den Vuxne upplever också specifika misslyckanden och belöningar. För att korsa en trafikerad riksväg måste han behandla en mängd data om hastigheter och han gör ingenting förrän beräkningarna ger honom goda chanser att nå andra sidan oskadd. De belöningar som följer av sådana lyckade kalkyler stärker behållningen av skidåkning, flygning, segling och andra sporter. En annan uppgift för den Vuxne är att reglera aktiviteten hos Föräldern och Barnet och att objektivt balansera den. 'Föräldern har två huvudfunktioner. Den ena är att möjliggöra en effektiv funktion som förälder till den egna avkomman och därigenom främja den mänskliga rasens fortbestånd. Dess värde i detta avseende visas av det faktum att barn som tidigt förlorat sina föräldrar och placerats på barnhem har svårare att uppfostra sina egna barn än de, vilkas föräldrahem inte splittrats före puberteten. Den andra funktionen är tids- och energibesparande ty föråldrajaget automatiserar många reaktioner. Många saker utföres på ett visst sätt därför att man "ska göra så". Detta befriar den Vuxne från att behöva fatta en ändlös massa triviala beslut, så att han kan ägna sig åt viktigare saker och lämna rutingöromålen till Föräldern. Alla tre personlighetsaspekterna betyder sålunda mycket för livsförloppet, och det är bara när någon av dem rubbar den naturliga jämvikten som analys och omstrukturering påfordras. I övrigt förtjänar Förälder-, Vuxen- och Barnjaget lika stor respekt och de har samtliga sin självskrivna plats i ett rikt och fullödigt liv.

26

2 Transaktioneli analys

Den minsta beståndsdelen i socialt umgänge kallas transaktion. Om två eller flera människor samlas i en social grupp kommer en av dem förr eller senare att genom tal eller något annat tecken visa att han varseblivit de andras närvaro. Detta kallas transaktionelit stimulus. Någon annan kommer då att säga eller göra någonting, som anknyter till detta stimulus och det kallas den transaktionella responsen. Enkel transaktionell analys sysslar med diagnostisering av vilket jagtillstånd som frambringade det transaktiondia stimulus och vilket jagtillstånd som gav den transaktiondia responsen. De enklaste transaktionerna är de, där både stimulus och respons härrör från den Vuxne hos de inblandade parterna. Ett exempel: En kirurg bedömer med ledning av tillgängliga data att en skalpell är det instrument han skall välja och sträcker ut sin hand. Respondenten, ett operationsbiträde, uppfattar gesterna korrekt, beräknar avstånd och armens rörelser och placerar skalpellens handtag exakt där kirurgen väntar sig att det skall placeras. Därnäst i enkelhet kommer Barn= Föräldratransaktionen. Det febriga barnet ber om ett glas vatten och dess omtänksamma moder hämtar vattnet. Båda dessa transaktioner är komplementära, vilket betyder att responsen är förutsedd och adekvat samt följer ett naturligt och accepterat mönster. Den första, som vi kallar komplementär transaktion typ l, presenteras i fig. 2a, och den andra, som 'vi kallar komplementär transaktion typ II, visas i fig. 2b. Man har funnit att transaktionerna följer på varandra i kedjor så att varje respons i sin 27

Fig. 2a

Fig. !!b

!!a Kumfrlementär lranMktion. ty{1 l 2b Komplementär transaktion, ty{1 Il

tur är ett stimulus. En grundläggande regel för kommunikationen mellan individer säger att kommunikationen kommer att fortgå friktionsfritt så länge transaktionerna är komplementära. Om detta villkor uppfylles kan kommunikationen i princip fortgå i det oändliga. Denna regel är oberoende av transaktionernas natur och innehåll och beror uteslutande på de inblandade vektorernas riktning. Så länge transaktionerna är komplementära berörs vår regel inte av om de bägge agerande är invecklada. Försäljarens Vuxen gör två sakliga påståenden: "Den här är bättre" och "Den är för dyr". Skenbart riktas dessa till hemmafruns Vuxne, vars svar skulle bli "Ni har rätt på båda punkterna". Emellertid har den erfarne försäljaren på ett försåtligt sätt vänt sig till hemmafruns Barn. Riktigheten i denna bedömning demonstreras av hennes svar som egentligen betyder: "Oberoende av de ekonomiska konsekvenserna skall jag visa den där arrogante karln att jag har lika god råd som någon annan av hans kunder". På båda nivåerna är hennes transaktion komplementär då hennes svar tveklöst accepteras som en Vuxens köpavtaL En dubbel undermedveten transaktion engagerar fyra jagtillstånd och förekommer ofta i flirtspeL

Fig. Sa

Fig. Sb

Sa Vinkeltransaktion 5b Dubbel undermedveten transaktion

Drängen: "Kom med och titta på höladan." Den besökande flickan: "Ja, jag har älskat lador ända sedan jag var liten." Som synes i fig. 5b är detta på det sociala planet en Vuxenkonversation om lador och på det psykologiska planet en Barnkonversation om sex. På ytan tycks den Vuxne ha initiativet, men som i de flesta spel bestäms resultatet av Barnet och deltagarna kommer kanske att bli överraskade. Transaktioner kan alltså indelas i komplementära eller korsande, enkla eller undermedvetna, och de senare kan ytterligare uppdelas i vinkel- och dubbeltransaktioner.

3 Procedurer och ritualer

Transaktioner utvecklar sig vanligen i serier, inte slumpmässigt utan till följd av en programmering. Denna har tre ursprung: Förälder, Vuxen eller Barn, eller allmänt samhället, den fysiska yttervärlden eller fantasin. Eftersom Barnet då det vänjer sig vid och utforskar nya sociala situationer måste få skydd av Förälder och Vuxen, inträffar Barnprogrammering oftast i privata och intima situationer, där en preliminär undersökning redan har skett. _ Den enklaste formen av social verksamhet utgörs av procedurer och ritualer. Några av dessa är universella och några lokala, men alla måste inläras. En procedur består av en serie enkla komplementära Vuxentransaktioner inriktade på manipulation av verkligheten. Verkligheten har två aspekter, en statisk och en dynamisk. Statisk verklighet omfattar alla faktiska företeelser i universum. Matematik t. ex. består av påståenden om statisk verklighet. Dynamisk verklighet kan definieras som interaktionspotentialerna hos alla energisystem i universum. Kemi består av påståenden om dynamisk verklighet. Procedurer baserar sig på behandling av data och förutsägelser rörande faktiska företeelser och har nått sin fulländning inom tekniken. Att framföra ett flygplan eller att ta bort blindtarmen, är exempel på procedurer. Psykoterapi är en procedur så länge som den kontrolleras av terapeutens Vuxen och den upphör att vara en procedur då terapeutens Förälder eller Barn dominerar terapirelationen. Programmeringen av en procedur bestäms av grundmaterialet, som den agerande partens Vuxen uppfattat det. 33

Två variabler är verksamma i skattningsprocedurerna. En procedur säges ha hög "efficiency", när den agerande parten får ut det mesta möjliga av de data och erfarenheter som är tillgängliga för honom, bortsett från alla brister i hans kunskaper. Om Föräldern eller Barnet inkräktar på Vuxenjagets databehandling, så kontamineras proceduren och blir mindre "efficient". En procedurs "effectivity" bedöms utifrån de faktiska resultaten. "Efficiency" är sålunda ett psykologiskt kriterium och "effectivity" ett materiellt. En infödd assisterande militärläkare på en tropisk ö blev mycket skicklig i att operera grå starr. Han använde sin ringa teoretiska kunskap med hög "efficiency" men eftersom han hade sämre teoretisk bakgrund än den europeiske militärläkaren, nådde han inte samma praktiska resultat. Eftersom europeen började dricka en hel del minskade dennes "efficiency" men hans "effectivity" av arbetet tycktes till att börja med inte avtaga. Då hans händer med åren blev darriga, började assistenten att överträffa honom inte bara ifråga om "efficiency" utan också i "effectivity". Utifrån detta exempel ser man att båda dessa variabler bäst värderas av en expert som känner till de ingående procedurerna - "efficiency" genom personlig bekantskap med den agerande och "effectivity" genom bedömning av de faktiska resultaten. Enligt det redovisade resonemanget består en ritual av stereotypa serier av enkla komplementära transaktioner programmerade genom yttre social påverkan. En informell ritual, som t. ex. att ta avsked av någon, kan ha avsevärda lokala variationer i detaljerna men grundformen är alltid densamma. En formell ritual, som t. ex. den katolska mässan, erbjuder mycket färre variationer. Ritualen har en av Förätdrajaget övervakad traditionell utformning även om denna med mindre bestående resultat på triviala punkter kan modifieras av Föräldern. Vissa historiskt eller antro-

34

pologiskt intressanta formella ritualer har två utvecklingsstadier: l) ett, där transaktionerna strängt regleras av Föräldern och 2) ett, där 'Föräldern är medgörlig och mer eller mindre fullständigt ger Barnet handlingsfrihet, vilket resulterar i en orgie. Många formella ritualer har ursprungligen varit starkt kontaminerade, men haft hög "efficiency", men allteftersom tiden gått och omständigheterna växlat har de förlorat sin giltighet som procedurer (sin betydelse för manipulering av den yttre verkligheten) men ändå behållit sin funktion som trosakter. Ritualerna innebär att man för att slippa skuldkänslor eller få belöningar anpassar sig efter traditionella krav från Föräldrajaget. De erbjuder ett tryggt, lugnande och ofta njutbart sätt att strukturera tid. Av större värde som en introduktion till spelanalysen är de informella ritualerna och bland de mest åskådliga är de amerikanska hälsningsritualerna. JA: "Hej!" (God morgon!) IB: "Hej!" (God morgon!) 2A: "Hur står det till?" (Hur gillar du vädret?) 2B: "Jo, tack bra! Hur mår du själv?" (Skapligt, men det ser ut att bli regn.) 3A: "Du skall ha det så bra!" (Jovars!) 3B: "Vi ses väl!" 4A .• "Ja, heJ• doa.l" 4B: "Hej då!" Det är uppenbart att detta ordbyte inte avser att överföra information. Om det faktiskt finns något att meddela så är detta skickligt dolt. Det skulle ta 15 minuter för herr A att säga hur han mår och herr B som bara är en flyktig bekantskap har ingen avsikt att ägna så mycket tid åt att lyssna till honom. Denna transaktionsserie kan träffande 35

karakteriseras som en "åttasmekningsritual". Om A och B haft bråttom skulle kanske båda ha varit nöjda med ett "tvåsmekningarsutbyte": "Hej -Hej". Om de varit gammaldags österländska affärspotentater, hade de kunnat gå igenom en tvåhundrasmekningsritual innan de tagit itu med affärerna. Under tiden har A och B förbättrat varandras hälsa något. Med den transaktiondia analysens jargong "kommer deras ryggmärg inte att förtvina på en tid" och båda är följaktligen nöjda. Denna ritual bygger på noggranna intuitiva beräkningar av bägge parter. På detta stadium av deras bekantskap anser de sig skyldiga varandra exakt fyra smekningar vid varje möte och inte oftare än vid ett tillfälle per dag. Om de strax träffas igen, låt oss säga inom en halvtimme, och inte har några nya transaktioner, kommer de att passera varandra utan något tecken på igenkännande eller endast med en lätt nick eller allra högst ett ytligt "Hej! - Hej!" och gå åt var sitt håll. Herr C tar en månads semester. Dagen efter återkomsten stöter han som vanligt på Herr D. Om Herr D vid det tillfället bara säger "Hej!" och inget mer, blir Herr C förolämpad, "hans ryggmärg förtvinar en smula". Enligt C:s kalkyler är han och herr D skyldiga varandra omkring trettio smekningar. De kan komprimeras i ett fåtal transaktioner, om dessa är tillräckligt sympatiskt betonade. Herr D svarar ungefär på följande sätt (där varje uttryck fiir "intresse" är liktydigt med en smekning):

ID: "Hej!" (I enhet) 2D: "Jag har inte sett dig på sista tiden." (2 enheter) 3D: "Nej, vad säger du! Vart åkte du då?" (5 enheter) 4D: "Det låter spännande! Hur var det då?" (7 enheter) 5D: "Ja, du ser verkligen pigg ut." (4 enheter) "Hade du familjen med dig?" (4 enheter)

36

6D: "Det var verkligen trevligt att se dig igen." (4 enheter) 7D: "Hej då." (l enhet) Härmed har herr D gett ut 28 enheter. Både han och herr C vet att han kommer att ta upp de två återstående enheterna nästa dag, så kontot är nu praktiskt taget utjämnat. Två dagar senare kommer de att återgå till sina två smekningar per dag "Hej - Hej". Men nu "känner de varandra bättre", vilket innebär att bägge vet att de kan lita på varandra, vilket kan vara användbart om de skulle mötas i umgängeslivet. Vi kan också studera ett omvänt fall. Herr E och herr F har upprättat en tvåsmekningarsritual, "Hej -Hej". Istället för att passera förbi, stannar herr E en dag och frågar: "Hur mår du?" Konversationen flyter sålunda: lE: "Hej." IF: "Hej." 2E: "Hur mår du?" 2F (förbryllad}: "Fint. Hur mår du själv?'' 3E: "Bara bra. Vad sägs om vädret?" 3F: "Tja. (Försiktigt) Det ser ut som om det skulle bli regn." 4E: "Trevligt att råkas!" 4·F: "Det tycker jag också, men nu måste jag kila till biblioteket innan dom stänger. Hej då!" Då herr F skyndar iväg, tänker han för sig själv: "Vad har tagit åt honom så plötslige Säljer han försäkringar eller något sådant?" eller översatt till transaktionsanalysens språk: "Han är bara skyldig mig en smekning, varför ger han mig då fem?" Ännu tydligare framstår dessa enkla ritualers affärsmässiga natur då herr G säger "Hej!" och herr H passe-

37

rar utan att svara. Herr G:s reaktion är "Vad är det med honom då?" som betyder: "Jag gav honom en smekning men han gav mig inte någon tillbaka." Om herr H fortsätter med detta och utvidgar det till andra bekantskaper kommer han att orsaka en del prat på orten. Det finns gränsfall där man kan ha svårt att skilja mellan en procedur och en ritual. Lekmannen har en tendens att kalla professionella procedurer för ritualer, medan i själva verket varje transaktion kan vara grundad på sund, praktisk erfarenhet, men lekmannen har inte en sådan bakgrund att han inser detta. Å andra sidan har de professionella en tendens att rationalisera rituella element som fortfarande hänger kvar i deras procedurer, och att avfärda skeptiska lekmän med skälet att dessa inte fattar saken. Ett sätt för inskränkta professionella att motstå introduktionen av nya procedurer är att helt enkelt skratta bort dem såsom "ritualer". (Därav Semmelweiss' och andra nydanares öde.) Ett väsentligt gemensamt drag hos både procedurer och ritualer är att de är stereotypa. Så snart den första transaktionen inletts är hela serien förutsägbar och följer en bestämd kurs såvida inga speciella betingelser uppstår. Skillnaden mellan dem ligger i programmeringen: procedurer programmeras av Vuxen och ritualer av Föräldern. Individer som inte är förtrogna med eller gillar ritualer undviker dem ibland genom att använda procedurer som substitut. Sådana individer kan till exempel återfinnas bland människor som tycker om att hjälpa värdinnan att tillreda och servera mat och dryck vid fester.

38

4 Tidsfördriv

Tidsfördriv förekommer i relationer av skiftande komplexitetsgrad och varierar därför i komplexitet. Om vi emellertid betraktar transaktionen som grundenheten i socialt umgänge, kan vi ur vissa situationer särskilja en företeelse, som kan kallas ett enkelt tidsfördriv. Det kan definieras som en serie halvrituella, enkla komplementära transaktioner, vilkas primära syfte är att strukturera ett tidsintervall. När detta intervall skall börja och sluta framgår oftast genom tecken från procedurer eller ritualer. Transaktionernas programmering regleras så att varje agerande kommer att få maximalt utbyte under perioden. Ju skickligare individen anpassar sig, desto mer får han ut av tidsfördrivet. Tidsfördriv förekommer oftast i sällskapslivet eller i väntan på att en formell sammankomst skall ta sin början. Sådana väntetider har samma struktur och dynamik som "partyn". Tidsfördriv kan ta formen av kallprat eller mera seriösa resonemang. Vid ett stort cocktailparty uppvisas ofta ett helt galleri av tidsfördriv. I ett hörn spelar några människor "Föräldraförening", ett annat hörn är forum för "Psykiatri", i ett tredje utspelar sig "Har Du Någonsin Varit ... " eller "Vad Blev Det Av ... ", i det fjärde engagerar man sig i "General Motors" och buffen har reserverats för kvinnor som vill spela "Kök" eller "Garderob". Ett sådant party kan utveckla sig nästan identiskt på samma sätt som ett dussin liknande partyn som samtidigt äger rum i den närmaste omgivningen. Man behöver i stort sett bara byta namn på personerna. På ett dussin andra fester 39

i ett annat socialt skikt används andra slags tidsfördriv. Tidsfördriv kan klassificeras på olika sätt. Yttre kriterier är sociologiska (kön, ålder, civilstånd, kultur, ras och ekonomi). "General Motors" (att jämföra bilar) och "Vem Vann" (sport) är båda "Karlprat". "Mat", "Kök" och "Garderob" är "Fruntimmersprat". "Att Lyckas" hör ungdomen till, medan den begynnande medelåldern markeras av ett byte till "Bokslutet". Några tidsfördriv av typen kallprat är: "Hur Skall Man Bära Sig Åt Med ... ", bekväm utfyllnad på korta flygresor; "Hur Mycket ... " (kostar den), ett populärt tidsfördriv på sämre medelklassbarer; "Har Du Någonsin Varit ... " (på någon plats som den talande längtar åter till), ett medelklasspel för avancerade t. ex. försäljare; "Har Du Hört Att ... ", för ensamma; "Vad Blev Det Av ... " (gamle präktige Joe), ofta spelad av folk som lyckats eller misslyckats ekonomiskt; "Dan Efter" (vilken baksmälla) och "Martini" (Jag vet ett bättre sätt), typiska för en speciell sorts unga ambitiösa människor. strukturellt och transaktionelit är tidsfördriven mer individuella. Sålunda kan "Föräldraförening" spelas på tre olika nivåer. På Barn-Barnnivån tar den denna form: "Vad gör man med besvärliga föräldrar"; dess VuxenVuxenform, den riktiga "Föräldraföreningen", är populär bland upplysta unga mödrar: bland äldre människor tenderar den att ta den dogmatiska Förälder-Förälderformen "Ungdomsbrottslighet". Några gifta par spelar "Berätta Nu, Älskling", i vilket spel hustrun är Förälderlig och maken framstår som ett brådmoget barn. "Titta, Vad Jag Kan ... " är också ett Barn-Föräldertidsfördriv passande för människor i alla åldrar, ibland tafatt förändrat till "Lägg Av, Grabbar ... ". Ännu mera övertygande är den psykologiska klassificeringen av tidsfördriv. "Föräldraförening" och "Psykiatri", t. ex. kan spelas både på ett utåtriktat och på ett inåtriktat sätt. Analysen av "Föräldraförening", den utåtrik-

40

tade typen som representeras i fig. 6a, baseras på följande Förälder-Föräldermönster: A: "All denna brottslighet skulle inte finnas om det inte fanns så många kluvna hem." B: "Det är inte bara det. Inte ens i goda hem får barnen nuförtiden den hyfsning som de fick förr." Den inåtriktade typen av "Föräldraförening" löper på följande sätt (Vuxen-Vuxen): C: "Jag tycks inte ha det som fordras av en mor." D: "Det tjänar ingenting till att man försöker, de kommer ändå aldrig att bli som man vill ha dem, man grubblar alltid över om man gör rätt eller vilka fel man gör." Den utåtriktade typen av "Psykiatri" tar Vuxen-Vuxenformen: E: "Jag tror att det är någon slags omedveten oral frustration som får honom att göra så där". F: "Du tycks verkligen kunna sublimera dina aggressioner " . Fig. 6b representerar en inåtriktad typ av "Psykiatri", också den ett Vuxen-Vuxentidsfördriv.

Fig. 6a

Fig. 6b

6a Tidsfördriv, utåtriktad "Föräldraförening" tar formen "Ungdomsbrottslighet" 6b Tidsfördriv, inåtvänd "Psykiatri" tar formen "Psykoanalys"'

Al

G: "För mig är målning ett obevekligt, olyckligt öde." H: "I mitt fall så är måleri ett försök att tillfredsställa min far." 'Förutom att strukturera tiden och förse de agerande med ömsesidigt acceptabla smekningar har tidsfördriv ytterligare en funktion som sociala urvalsprocesser. Medan ett tidsfördriv framskrider, så uppskattar vaksamt Barnet i varje spelare vad de andra går för. Vid partyts slut har varje person utsett vissa spelare som han skulle vilja träffa mer, medan andra har ratats oavsett hur skickligt eller trevligt de än deltog i tidsfördrivet. Dem som han väljer, är de som förefaller disponerade för mer komplexa relationer- dvs. spel. Även om denna sortering verkar rationell försiggår den faktiskt till största delen omedvetet och intuitivt. I speciella fall överflyglar den Vuxne Barnet i valprocessen. Detta illustreras mycket bra av en försäkringsagent som noga har lärt sig sällskapliga tidsfördriv. Medan han spelar, söker hans Vuxen möjliga förslag och utväljer bland dessa de spelare som han helst skulle vilja träffa fler gånger. Deras spelskicklighet eller lojalitet har ingenting att göra med hans urvalsprocess, vilken, som i de flesta fall, baserar sig på någon perifer faktor - i detta fall hur hågade personerna är att satsa kapital. Tidsfördriv är i vissa avseenden mycket exklusiva. "Karlprat" och "Fruntimmersprat" blandas t. ex. inte. Folk som spelar hårt på "Har Du Någonsin Varit ... " blir förgrymmade om det kommer en inkräktare som vill spela "Hur Mycket" eller "Dan Efter". Folk som spelar utåtriktad "Föräldraförening" blir förnärmade över ett intrång av inåtvänd "Föräldraförening" fast vanligen inte så starkt som om rollerna vore ombytta. Tidsfördriv ligger till grund för valet av bekantskaper och kan leda till vänskap. En grupp kvinnor som tittar in

hos varandra varje morgon för att spela "Försumlig Make", uppträder troligen kyligt mot en ny granne som kommer och vill spela "Vackra Siclan Utåt". Om de just påstått att deras män är odrägliga, retar det dem att höra en nykomling förklara att hennes man är helt gudomlig, ja, faktiskt perfekt, och de håller henne inte kvar länge. Det är likadant på ett cocktailparty. Om någon flyttar sig från ett hörn till ett annat, så måste han endera anpassa sig efter tidsfördrivet i det nya sällskapet eller skickligt se till att man byter samtalsämne. En god värdinna har naturligtvis genast situationen i sin hand o·ch fastställer programmet: "Vi spelade just utåtvänd 'Föräldraförening'. Vad tycker du?" Eller: "Nej nu har ni flickor spelat 'Garderob' tillräckligt länge. Herr Murgatroyd här är förfat~ tare/politiker/kirurg, och jag är säker på att han vill spela 'Titta Vad Jag Kan .. .'. Eller hur, Herr Murgatroyd." En annan viktig fördel med tidsfördriv är att man accepterar bestämda roller och får en fastare ställning i gruppen. En roll motsvarar ungefär vad Jung kallar "persona", förutom att den är mindre opportunistisk och djupare rotad i individens fantasi. En spelare kan sålunda i "Föräldraförening" ta rollen som sträng Förälder, en annan rollen som indignerad 'Förälder, en tredje rollen som eftergiven Förälder och en fjärde rollen som hjälpsam Förälder. Alla fyra känner och handlar som Förälder, men de beter sig sinsemellan olika. Vars och ens roll fixeras om den får överhanden - dvs. om den möts utan antagonism eller stärks av varje antagonism den möter eller om den av vissa människor belönas med smekningar. Rollfixeringen stabiliserar individens position, och detta benämns tidsfördrivets existentiella fördel. En position är ett enkelt demonstrativt förhållande som inverkar på en individs samtliga transaktioner; i det långa loppet avgör den hans öde och ofta hans efterkommandes. En

43

position kan vara mer eller mindre absolut. Typiska positioner utifrån vilka utåtvänd "Föräldraförening" kan spelas är: "Alla barn är olydiga!", "Alla andra barn är olydiga!", "Det är synd om barn!" och "Alla barn är förföljda!" Dessa positioner kan ge upphov till rollen som den stränge, den indignerade, den eftergivne och den hjälpsamme Föräldern. En position yttrar sig främst genom den attityd som den ger upphov till, och det är med denna attityd som individen företar de transaktioner som konstituerar hans roll. Positioner inlärs och fixeras förvånansvärt tidigt, från det andra eller till och med från det första till det sjunde levnadsåret - i varje fall långt innan individen är tillräckligt mogen för att på allvar kunna fatta ståndpunkt. Det är inte svårt att av en individs position sluta sig till hur hans barndom varit. Såvida inte någon eller något kommer emellan, tillbringar han resten av livet med -att stärka sin position och se till att den inte hotas: genorn att undvika hotande situationer, parera vissa element eller behandla dem provokativt, så att de istället för att försvaga hans position snarare förstärker den. Ett skäl varför tidsfördriv är så stereotypa, är att de tjänar så stereotypa ändamål. Men chanserna till god utdelning på insatsen förklarar varför folk spelar dem så ivrigt, och varför de kan vara så behagliga om de spelas med personer som försvarar konstruktiva och välvilliga positioner. Ett tidsfördriv är inte alltid lätt att skilja från en aktivitet, och kombinationer inträffar ofta. Många vardagliga tidsfördriv, som t. ex. "General Motors", består av vad psykologerna skulle kalla "Flervals-Meningskompletteringsutbyten". A: "Jag tycker bättre om Ford/Chevrolet!Plymouth än Ford/Chevrolet/Plymouth därför att ... " B: "Jaså, jag skulle hellre vilja ha en Ford/Chevrolet/ Plymouth än en Ford/Chevrolet/Plymouth därför att ... " 44

Det är uppenbart att det faktiskt kan finnas användbar information i sådana stereotyper. Några andra tidsfördriv kan nämnas. "Jag Också" är ofta en variant på ".Ar Det Inte Gräsligt". "Varför Gör Dom Inget Åt Det" är favorit bland hemmafruar som inte önskar bli emanciperade. "Sen ska vi" är ett Barn-Barn tidsfördriv. "Ska vi hitta på något" spelas av ungdomsbrottslingar eller okynniga vuxria.

45

5 Spel

l Definition Ett spel är en fortlöpande serie av komplementära medvetna transaktioner som utvecklas mot ett väldefinierat, förutbestämt mål. Det kan beskrivas som en återkommande uppsättning av ofta enformiga transaktioner, bestickande på ytan men med en dold motivation, vardagligt talat, en serie försåtliga drag, "gimmickar". Spel skiljer sig klart från procedurer, ritualer och tidsfördriv genom två egenskaper: l) draget av omedvetenhet och 2) lönsamheten. Procedurer kan vara lyckade, ritualer effektiva och tidsfördriven fördelaktiga, men ingendera är definitionsmässigt oärlig. De kan innefatta tävlan, men inte konflikt, och upplösningen kan vara sensationell, men den är _inte dramatisk. Spel däremot är i grund och botten oärliga, och upplösningen är dramatisk, inte bara i största allmänhet spännande. Det återstår oss att skilja spelen från en typ av social verksamhet, som ännu inte har diskuterats. En operation är en enkel transaktion eller uppsättning av transaktioner som används för ett specifikt, fastställt ändamål. Om någon helt enkelt vädjar om medhåll och får det, så är det en operation. Om någon ber om medhåll och sedan han fått det använder det mot givaren, så är detta ett spel. Ytligt sett tycks alltså ett spel bestå av en uppsättning operationer, men sedan lönsamheten visat sig blir det uppenbart att dessa "operationer" i verkligheten var manövrer, inte uppriktiga handlingar utan drag i spelet. I "Försäkringsspelet" t. ex. spelar detinte någon roll vad den agerande konverserar om. Om han är en hård spelare

46

söker han i själva verket efter, eller bearbetar, en eventuell kund. Vad han är ute efter, om han vill göra skäl för sin lön, är att få "ge nådastöten". Detsamma gäller "Fastighetsspelet", "Pyjamasspelet" och liknande sysselsättningar. Följaktligen kan en försäljare, medan han är inblandad i ett sällskapligt tidsfördriv, speciellt "Boksluts" -varianter, bakom sitt sympatiska deltagande dölja en serie skickliga manövrer för att locka fram information av intresse för sin yrkesutövning. Det finns dussintals handelstidningar som ägnar sig åt att förbättra kommersiella manövrer, och som redogör för framstående spelare och spel (intressanta spekulanter som gör ovanligt stora affärer). Transaktionelit sett så är dessa av samma typ som Sports lllustratl'd, Chess World och andra sporttidskrifter. Vad beträffar spel med vinkeltransaktioner (spel som under Vuxens kontroll medprofessionell precision planerats för att uppnå maximal vinst) så är de stora "falskspelen" som florerade under 1900-talets början, svåra att överträffa vad gäller detaljerad praktisk planering och psykologisk virtuositet. Vi skall emellertid intressera oss för de omedvetna spel vari människor utan att märka det engageras i dubbeltransaktioner, och som belyser ett viktigt drag hos det sociala livet över hela världen. Genom sina dynamiska kvaliteter är spel lätta att skilja från enbart statiska attityder, som uppkommer genom att man intar en position. Bruket av ordet "spel" får inte misstolkas. Som vi nämnde i inledningen, innebär det inte nödvändigtvis något lustbetonat eller underhållande. Många handelsresande finner inte sitt arbete särskilt lustigt, vilket Arthur Miller visade i sin pjäs En handelsresandes död. Allvar behöver heller inte saknas. Amerikansk fotboll tas nuförtiden mycket allvarligt men inte mera än sådana transaktiondia spel som "Alkoholist" eller "Tredje gradens våldtäkt". Detsamma gäller hasardspel vilket var och en som spelat

47

poker eller spekulerat på börsen en längre tid kan intyga. Att spel kan ha en allvarlig prägel och ibland få allvarliga följder är välkänt för antropologerna. Det mest komplexa spel som någonsin existerat, "Spion", som beskrivs så bra i Stendahls Kartusianklostret i Parrna var dödligt allvarligt. Det grymmaste spelet av alla är naturligtvis "Krig".

2 Ett typiskt spel Det vanligaste spelet mellan makar kallas på vardagsspråk "Om Det Inte Vore För Dig" och det kommer att användas för att illustrera karakteristika hos spel i allmänhet. Fru Vit klagade över att hennes make på ett allvarligt sätt begränsade hennes sociala aktiviteter så att hon aldrig fått lära sig dansa. Tack vare attitydförändringar hos henne, frammanade genom psykiatrisk behandling, blev hennes man mindre självsäker och mer medgörlig. Fru Vit var då fri att utöka sina sociala aktiviteter. Hon anmälde sig till danskurser och upptäckte till sin förtvivlan att hon hade en dödlig skräck för dansgolv och måste avstå från sina planer. Detta och liknande olyckliga äventyr visade på några viktiga egenskaper i strukturen av hennes äktenskap. Bland många friare hade hon valt en dominerande man till äkta hälft. Hon kom då i den positionen att hon kunde klaga över att hon skulle kunna göra en massa saker "Om Det Inte Vore För Dig". Många av hennes väninnor hade också dominerande äkta män och när de möttes över frukostkaffet ägnade de en god stund åt att spela "Om Det Inte Vore För Dig". Som det emellertid visade sig, hade hennes make, tvärt emot hennes klagomål, gjort henne en verklig tjänst ge-

48

nom att förbjuda henne att göra något som hon var mycket rädd för och genom att hindra henne från att bli varse denna rädsla. Detta var ett skäl till att hennes Barn klokt nog hade valt en sådan äkta man. Men detta var inte det enda. Hans förbud och hennes klagomål ledde ofta till gräl, så att deras sexuella samliv kom i kläm. På grund av skuldkänslor gav han henne ofta presenter som annars kanske inte hade varit väntade; när han gav henne större frihet minskade naturligtvis gåvorna både i antal och dyrbarhet. Hon och hennes man hade inte mycket gemensamt förutom hushållet och barnen, varför deras gräl framstod som betydelsefulla händelser; det var huvudsakligen vid dessa tillfällen som de hade något annat än det vanliga att säga varandra. I varje fall tycktes hennes äktenskap ha bevisat en sak som hon alltid ansett: att alla män var snåla och tyranniska. Det visade sig senare att hennes attityd berodde på några tvångstankar som hade plågat henne i unga år om att vara sexuellt utnyttjad. Det finns flera sätt att beskriva detta spel med allmänna termer. Det är uppenbart att det hör till det omfattande fältet social dynamik. Grundläggande är att herr och fru Vit genom att gifta sig får möjlighet att kommunicera med varandra, och en sådan möjlighet kan kallas social kontakt. Det faktum att de använder denna möjlighet gör deras hushåll till en social grupp, till skillnad från folk på tunnelbanan t. ex. som är i rumslig kontakt med varandra men sällan kommunicerar och därför utgör en icke-social grupp. Det inflytande som makarna utövar på varandras beteende och responser kallas socialt beteende. Olika vetenskaper skulle undersöka sådant socialt beteende från olika utgångspunkter. Eftersom vi här sysslar med personliga bakgrundsfaktorer och psykodynamiken hos de inblandade är den nuvarande angreppspunkten en sida av socialpsykiatrin: det giirs ibland en implicit eller expli3- Så bär vi oss åt

49

cit bedömning av om de studerade spelen är normala eller patologiska. Detta skiljer sig från sociologins och socialpsykologins värderingsmässigt neutrala attityd. Psykiatrin förbehåller sig rätten att värdera sådana företeelser, vilket de andra vetenskaperna inte gör. Transaktionen analys är en gren av socialpsykiatrin, och spelanalysen är en speciell sida av transaktionell analys. Praktisk spelanalys ägnar sig åt enskilda spel i speciella situationer. Teoretisk spelanalys försöker att abstrahera och generalisera de olika spelens egenskaper så att de kan igenkännas oberoende av deras tillfälliga verbala innehåll och kulturella form. Den teoretiska analysen av "Om Det Inte Vore För Dig" i äktenskapsversionen skulle t. ex. fastställa specifika egenskaper så att de identifieras lika lätt i en urskogsby på Nya Guinea som i ett skjul på Manhattan,· vare sig det rör sig om en bröllopsfest eller om ekonomiska problem kring anskaffaodet av ett spinnspö till barnbarnen. Generaliseringarna skall vara oberoende av hur grovt eller utstuderat dragen i spelet utförs inom den god-tagna ramen för äktenskapligt umgänge. Ett spels spridning i ett givet samhälle är ett fall för sociologer och antropologer. Spelanalys, som en del av socialpsykiatrin, är bara intresserad av att beskriva spelet när det inträffar, oberoende av hur ofta det inträffar. Distinktionen är inte fullständig men den är analog med skillnaden mellan hälsovård och inre medicin; medan den första är intresserad av malarians utbredning studerar den andra de enskilda fall av malaria som inträffar, i djungeln eller på Manhattan. För närvarande har nedanstående schema befunnits vara det mest användbara för teoretisk spelanalys. Det är ingen tvekan om att det kommer att förbättras allteftersom ytterligare kunskaper samlas. Först måste man konstatera huruvida en viss följd av manövrar uppfyller kriterierna på ett spel. Därefter samlar man så många observationer av spelet som möjligt. Deras utmärkande egen50

skaper utkristalliseras. Vissa drag framträder som särskilt väsentliga och dessa ordnas sedan under så meningsfulla och informativa rubriker som man kan formulera med hjälp av det tillgängliga vetandet. Analysen företas med utgångspunkt från huvudpersonen, som i detta fall är fru Vit, T esen ger en allmän beskrivning av spelet som innefattar den omedelbara händelseföljden (den sociala nivån) och information om deras psykologiska bakgrund, utveckling och innebörd (den psykologiska nivån). Aktenskapsversionen av "Om Det Inte Vore För Dig" har redan beskrivits. Av utrymmesskäl kommer vi i fortsättningen att referera till detta spel som ODIVFD. Antites. Antagandet att en viss sekvens konstituerar ett spel är preliminärt tills det har prövats praktiskt. Prövningen sker genom en vägran att spela eller genom att man konkurrerar bort lönsamheten. Om motparten verkligen spelar kommer han att anstränga sig mera intensivt för att fortsätta spelet. Bemött av en orubblig vägran att spela ell·er lyckad konkurrens kommer han att falla in i ett tillstånd av "förtvivlan", vilket påminner om en depres·sion, men på väsentliga punkter skiljer sig härifrån. Det är mer akut och innehåller element av besvikelse och förvirring. Det kan yttra sig i fiirvirrad gråt. I en lyckosam terapeutisk situation kan denna snart förbytas i skämtsamt skratt som antyder en Vuxen upptäckt: "Då Var Det Så Dags Igen!" Förtvivlan är alltså något som rör den Vuxne, medan det i depressionen är Barnet som reagerar. Optimism, entusiasm eller ett livligt intresse för omgivningen är motsatsen till depression medan skratt är motsatsen till förtvivlan. Detta förklarar varför terapeutisk spelanalys ibland kan vara lustbetonad. Antitesen till ODIVFD är medgivande. Så länge maken förbjuder, kan spelet fortsätta. Om han istället för att säga "Du Skulle Rara Våga!" säger "Gå Du!", skulle de underliggande 51

fobierna komma i dagen och hustrun inte längre kunna skylla på honom, som i fru Vits fall. För att kl·art förstå ett spel måste man känna till antitesen och hur den fungerar i praktiken. Mål fastställer helt enkelt spelets allmänna syfte. Ibland finns det alternativ. Målet för ODIVFD kan konstateras vara endera lugnande ("Det är inte det att jag är rädd utan att han inte tillåter mig") eller självrättfärdigande ("Jag försöker visst, men han hindrar mig"). Den lugnande funktionen är lättast att förklara och överensstämmer med hustruns allmänna trygghetsbehov; därför anses ODIVFD vanligen ha en tröstande funktion. Roller. Som tidigare påpekats är jagtillstånden inte roller utan psykiska mekanismer. Därför måste jagtillståndet och roller åtskiljas genom en formell beskrivning. Spel kan beskrivas som tvåmans, tremans etc. beroende på antalet erbjudna roller. Ibland motsvarar jagtillståndet hos varje spelare hans roll, ibland inte. ODIVFD är ett tvåmansspel och fordrar en undergiven hustru och en dominerande make. Hustrun kan spela sin roll, endera som en förståndig Vuxen (''Det är bäst jag gör som han säger") eller som ett trotsigt Barn. Den dominerande maken kan behålla ett Vuxet jagtillstånd ("Det är bättre att du gör som jag säger") eller glida över i Föräldern ("Du gör som jag säger"). Dynamik. Det finns alternativ när man skall fastställa de psykodynamiska. drivande krafterna bakom varje enskilt spel, men det är vanligtvis möjligt att finna ett enda psykodynamiskt begrepp, som ger en användbar, lämplig och fiirståelig sammanfattning av situationen. Så t. ex. beskrivs ODIVFD bäst som härrörande från fobier. Exempel. Eftersom det är lärorikt att studera ett spels uppkomst i barndomen eller dess infantila prototyp, lönar det sig att söka efter ett sådant samband när man skall göra en formell beskrivning. Det råkar vara så att

52

ODIVFD spelas lika ofta av barn som av vuxna och barndomsversionen sammanfaller med den senare, där den aktuella föräldern ersatts av den dominerande maken. T ransaktionellt mönster. Den transaktiondia analysen av en typis·k situation presenteras och vi~ar både den sociala och den psykologiska nivån hos en kännetecknande undermedveten transaktion. I sin mest dramatiska form är ODIVFD på det sociala planet ett Förälder-BarnspeL Herr Vit: "Du stannar hemma och ser efter huset!" Fru Vit: "Om det inte vore för dig så skulle jag kunna vara ute och ha roligt." På det psykologiska planet (det bakomliggande äktenskapskontraktet) är relationen Barn-Barn och helt annorlunda. Herr Vit: "Du måste alltid vara här när jag kommer hem, jag är dödsrädd för att bli övergiven." Fru Vit: "Det skall jag vara om du hjälper mig undvika fobiutlösande situationer."

"'Du stannar hemma!" ("Jag är dödsrädd ... ")

"'Om det inte vore för dig. ("Skydda mig l")

"

Fig. 7 Ett typiskt spel: "Om Det Inte Vore För Dig"

5.3

De två funktionerna illustreras i fig. 7. Drag. Dragen i ett spel motsvarar grovt sett smekningarna i en ritual. Som i alla spel, blir spelama skickligare ju mera övning de får. Onödiga drag elimineras och varje drag blir mer och mer ändamålsenligt. "Vackert kamratskap" bygger ofta på det faktum att parterna kompletterar varandra ekonomiskt och tillfredsställelsemä&Sigt, så att de får maximalt utbyte med minimal ansträngning i sitt spel med varandra. Varningar eller tecken på eftergifter kan utbytas och förläna relationen en visrs elegans. Den ansträngning som sparas på defensiva manövrar kan i stället ägnas åt ornamentala utsmyckningar till bägge parters förtjusning och ibland också till åskådarnas. Iakttagaren märker att det fordras ett visst minsta antal väsentliga drag för att spelet skall fortskrida och dessa kan noteras i protokollet. Spelarna kommer att smycka ut dessa grunddrag olika mycket beroende på speciella behov, talanger eller önskningar. Ramen för ODIVFD är: I) Befallning - Motvillig underkastelse ("Du stannar hemma"- "All right då"), 2) Befallning- Protest ("Nu skall du stanna hemma" - "Om Det Inte Vore För Dig"). Fördelar. De allmänna fördelarna med ett spel är dess jämviktsupprätthållande funktioner. Den biologiska jämvikten befrämjas genom smekningar och den psykologiska stabiliteten ökas genom bekräftelse av positionen. Som redan sagts, kan smekningen anta olika former, så att spelets biologiska vinst kan fastställas med taktila termer. Sålunda erinrar makens roll i ODIVFD om en smäll med handens baksida (en smäll med handens framsida skulle anses som en ren förödmjukelse) och hustruns respons liknar en trotsig spark på smalbenet. Den biologiska vinsten av ODIVFD är en följd av att man får utlopp för aggressioner, en smärtsam men tydligen effektiv väg att uppehålla hälsan hos nervsystemet.

54

Bekräftelse av kvinnans position - ''Alla män är tyranlller" - är den existentiella fördelen. Denna position är en reaktion på behovet av att borttränga fobierna, vilket visar en gemensam egenskap hos alla spel. Funktiorren skulle kunna uttryckas: "Om jag gick ut ensam i mängden, skulle jag frestas tillstå min osjälvständighet, hemma blottar jag mig inte: han tvingar mig, vilket visar att alla män är tyranner." ODIVFD spelas därför av kvinnor som lider av vanföreställningar och har typiska svårigheter att behålla Vuxenjagets kontroll i situationer med stressande moment. En noggrann förklaring av dessa mekanismer hör snarare till psykoanalysen än till spelanalysen. Spelanalysen intresserar sig först och främst för resultaten, Ett spels inre psykologiska fördelar är dess direkta effekt på den psykiska energin (libido). I ODIVFD låter den socialt acceptabla underkastelsen under makens auktoritet kvinnan slippa ifrån att känna neurotisk fruktan. På samma gång tillfredsställes eventuella mas,ochistiska behov, där masochism inte används i betydelsen självförsakelse utan i den klassiska betydelsen: sexuell upphet'Sning i situationer med försakelse, förödmjukelse eller smärta, dvs hon blir sexuellt uppeggad av att bli försmådd och dominerad. Yttre psykologiska fördelar är att den fruktade situationen undviks genom spelandet Detta är speciellt tydligt i ODIVFD, där det är den huvudsakliga motivationen; genom aH klaga på si"n makes förbud undviker hustrun de offentliga situationer hon fruktar. Den inre sociala fördelen framgår av namnet på spelet som det utformas i individens närmaste omgivning. Genom klagomålen får hon privilegiet att säga: "Om Det Inte Vore För Dig". Detta hjälper henne att s'trukturera den tid hon måste tillbringa med sin make; i fru Vits fall var detta struktureringsbehov speciellt starkt genom 55

bristen på gemensamma intressen, speciellt innan barnen kom och sedan de blivit vuxna. Under barnens uppväxttid spelades spelet inte så ofta och mindre intensivt, därför att barnet kunde strukturera tiden för sina föräldrar och gav modem möjligheten att spela en allmänt accepterad variant av ODIVFD, "Den Upptagna Husmodern". Det fak•tum att unga amerikanska husmödrar ofta är mycket upptagna ändrar inte analysen av denna variant. Spelanalys försöker att förutsättningslöst besvara frågan: Hur kan en ung överarbetad kvinna utnyttja sin situation för att få kompensation för sitt slit? Yttre sociala fördelar kännetecknas av det sätt varpå man utnyttjar sin situation i sociala kontakter utanför hemmet. I "Om Det Inte Vore För Dig", som är hustruns replik till sin man, övergår hustrun till tidsfördrivet "Om Det Inte Vore För Honom" när hon träffar sina väninnor på en bjudning. Återigen visar sig det inflytande spelen har på valet av umgängesvänner. Den nya grannen som inviterats till en kopp kaffe inbjuds att spela "Om Det Inte Vore För Honom". Om hon spelar med snyggt och prydligt, blir hon normalt snart "bästis med de gamla i gamet". Om hon vägrar spela med och envisas med att ge en fördelaktig bild av sin make, accepteras hon knappast länge. Hennes situation är densamma som om hon skulle vägra att dricka på ett cocktailparty - i de flesta kretsar skulle hon försvinna från inbjudningslistoma. Detta fullbordar analysen av de formella dragen hos ODIVFD. För en ytterligare förklaring av proceduren häntvisas till analysen av "Varför Gör Du Inte? - Jo, Men" (se s. 125). Detta spel är utan tvivel det vanligaste spelet i sällskapslivet, på sammanträden och i psykoterapigrupper världen över.

56

3 Spelens ursprung

Ur vår synvinkel kan barnuppfostran betraktas som en mlärningsprocess, i vilken barnet lär sig vilka spel det skall spela och hur de skall spelas. Han lär sig också procedurer, ritualer och tidsfördriv, som är gynnsamma i hans sociala situation, men dessa är mindre påtagliga. Hans kunskap och skicklighet i procedurer, ritualer och tidsfördriv bestämmer vilka möjligheter som i normala fall står öppna för honom medan hans spel bestämmer vilken användning han kommer att få av dessa och behållningen av de situationer i vilka han hamnar. Som element i hans manus eller omedvetna livsplan avgör favoritspelen också under normala betingelser hans slutliga öde: hur hans äktenskap och karriär utfaller och omständigheterna kring hans död. Medan samvetsgranna föräldrar ägnar en hel del uppmärksamhet åt att lära sina barn procedurer, ritualer och tidsfördriv, lämpliga för olika livssituationer, och med samma omtanke väljer skolor, universitet och kyrkor, c!~r lärdomarna kommer att förstärkas, tycks de förbise spelen, som bildar grundstommen i varje familjs känslodynamik, och som barnen lär sig genom viktiga egna erfarenheter i vardagslivet från den tidigaste barndomen. Sådana problem har diskuterats allmänt och osystematiskt under flera tusen år och i den moderna populärpsykiatriska litteraturen har man gjort ansatser till en mer systematisk angreppsmetod. Utan spelbegreppet har man dock endast små möjligheter att göra en systematisk undersökning. Den psykodynamiska teoribildningen har hittills inte kunnat lösa problemen kring de mänskliga relationerna på ett tillfredsställande sätt. De mänskliga relationerna är transaktionella situationer som fordrar en sociodynamisk teori som inte enbart sysslar med den enskilda individens motivation.

57

Eftersom så få vältränade specialister i barnpsykglogi och barnpsykiatri också behärskar spelanalys, förekommer observationer av spels uppkomst sparsamt. Lyckligtvis inträffade följande episod då en vältränad transaktionsanalytiker var närvarande. Tanjy, 7 år, fick magont vid middagsbordet och bad därför att få gå från bordet. Hans föräldrar föreslog honom att lägga sig en stund. Hans lillebror Mike, 3 år, sade då: "Jag har också ont i magen!" och var tydligen ute efter samma förmån. Fadern tittade på honom några sekunder och svarade sedan: "Vill du verkligen spela det spelet?" Varpå Mike brast i skratt och sade "Nej!". Om detta hade varit ett hushåll av frossare skulle Mike också ha skickats i säng av ängsliga föräldrar. Om Mike och föräldrarna hade upprepat föreställningen ett flertal gånger, kan man antaga att detta spel skulle ha blivit en del av Mikes karaktär, som ofta händer när föräldrarna är medgörliga. Så snart han blev avundsjuk på en fördel som en medtävlare fick, skulle han simulera sjuk för att själv få fördelar. Den omedvetna transaktionen skulle då bestå av: "Jag mår inte bra" (det sociala planet) och "Ni måste ge mig en fördel också" (det psykologiska planet). Men Mike slapp en sådan hypokondrisk karriär. Kanske han kommer att råka ut för ett värre öde, men det kan vi inte förutsäga här. Vad vi intresserar oss för är att spelet i födelseögonblicket smulades sönder genom faderns fråga och av pojkens uppriktiga erkännande av att det han hade försökt var ett spel. Detta demonstrerar fullt klart att spel medvetet initieras av små barn. Sedan de blivit fixerade mönster av stimuli och responser, tappas ursprunget bort i tidens dimslöjor och deras omedvetna natur fördunklas av sociala dis. Båda kan bringas till medvetenhet endast genom riktiga procedurer: ursprunget genom någon form av analytisk terapi och den omedvetna aspekten genom

58

antitesen. Upprepade kliniska försök längs dessa linjer har bekräftat att spel till sin natur är imiterande, och att de från början ställs upp av Vuxensidan i barnets personlighet. Om man hos den vuxne individen kan: återuppväcka det sätt på vilket hans Vuxenjag under barndomen fungerade, skall man finna att den psykologiska bedömningsförmågan är påtaglig. Vuxensidan av Barnjagtillståndet är så skicklig att handskas med folk, att den på vardagsspråk kallas "Psykiatriprofessorn". I psykoterapigrupper som sysslar med spelanalys är därför en av de mer sofistikerade procedurerna att söka efter den lille "professorn" inom varje patient. De närvarande lyssnar hänfört och ofta uppsluppet muntra till "professorns" tidiga erfarenheter av att konstruera spel (från åldern mellan två och åtta år) såvida de presenterade spelen inte är tragiska. Den agerande patienten deltar ofta i munterheten och känner härvid en viss försvarlig självuppskattning. När han en gång har kunnat göra detta, så är han på god väg att utplåna vad som kan vara ett olyckligt beteendemönster och som han klarar sig mycket bättre utan. Av dessa skäl försöker man i en formell beskrivning av ett spel alltid att få med en beskrivning av den infantila prototypen.

4 Spelens funktion Eftersom det finns så få tillfällen till intimitet i det dagliga livet och då många människor betraktar vissa former av intimitet (speciellt de intensiva) som psykologiskt otänkbara, så upptas huvudparten av det sociala livet av spel. Därför är spel både nödvändiga och önskvärda och det enda problem individen brottas med är huruvida hans 59

spel ger maximalt utbyte. l detta sammanhang hör det påpekas att ett spels väsentligaste egenskap är dess resultat. De inledande dragen tjänar främst till att skapa en ram som kan garantera lönsamheten, men dessa drag utförs alltid så, att man i varje etapp får den största möjliga tillfredsställelsen. Sålunda har "Schlemiel" till syfte att grisa ner för folk och sedan be om ursäkt, att skaffa den förlåtelse som framtvingas genom ursäkten, vilken även är ett slags utbyte; nedsölandet och brännmärkena är bara steg som leder fram till detta, men varje sådan försyndelse skänker sitt eget lilla nöje. Nöjet av att söla ner innebär inte att sölaodet blir ett spel. Förlåtelsen är den kritiska stimulus som leder till spelets upplösning. Annars skulle sölaodet helt enkelt vara ett destruktivt beteende men trots detta kanske en lustbetonad förseelse. Spelet "Alkoholist" har liknande drag: Vilket det fysiologiska ursprunget än är till behovet av att dricka, så är drickandet i spelanalytiska termer enbart ett dl'ag i ett spel som utförs tillsammans med folk i omgivningen. Drickandet ger ett visst utbyte men är inte det väsentliga i spelet. Detta framgår av varianten "Torr alkoholist", vilket innefattar samma drag och leder till samma utbyte, men spelas utan alkohol (se s. 74). Förutom att spelen fyller funktionen att tillfredsställande strukturera tid, är vissa spel ytterst viktiga för att upprätthålla hälsan hos vissa individer. Dessa individers psykiska stabilitet är så låg och deras positioner så osäkra att de, om de inte fick spela, skulle drabbas av ohjälplig förtvivlan eller till och med av psykos. Sådana personer kommer att envetet kämpa mot alla antitetiska drag. Detta kan ofta iakttagas i äktenskapssituationer där den psykiska förbättringen hos en part (uppgivandet av destruktiva spel) leder till en snabb försämring av den andra parten, för vilken spelen var av yttersta betydelse

60

för att uppehålla den psykiska jämvikten. Därför är det nödvändigt med försiktighet vid spelanalysen. Belöningarna i spelfri intimitet, som är eller borde vara den perfekta formen av mänsklig samlevnad, är lyckligtvis så stora att till och med de mest obalanserade individer tryggt och förnöjsamt kan överge sina spel om de kan hitta en lämplig partner för spelfri intimitet. I det stora hela är spel integrerande och dynamiska komponenter i varje individs manus eller medvetna livsplan; de tjänar till att fylla ut tiden till dess att slutmålet nåtts och påskyndar samtidigt verksamheten. Den sista akten i manuset fordrar typiskt nog endera ett mirakel eller en katastrof, beroende på om livsplanen är konstruktiv eller destruktiv, eller för att uttrycka sig vardagligt: den som inriktat sig på "att vänta på jultomten" är troligtvis nöjd med att spela med i sådana spel som "Ni ih Verkligen Fantastisk, Herr Murgatroyd!" medan en annan som har ett tragiskt manus och snarast "går och väntar på döden" kan spela sådana obehagliga spel som "Nu Har Jag Dig Fast, Ditt Kräk!". Man bör observera att vardagsuttryck som de ovanstående ingår som en del av spelanalysen och ofta används i transaktiondia psykoterapigrupper och seminarier. Uttrycket "att vänta på döden" härstammar från en patients dröm, i vilken hon beslutade att uträtta vissa saker "innan rigor mortis inträdde". En patient påpekade en sak som terapeuten hade förbisett: att i praktiken är väntan på jultomten synonymt med väntan på döden. Eftersom vardagsuttryck är av avgörande betydelse i spelanalysen kommer de att diskuteras mer ingående senare.

61

5 Klassifikation av spel

De flesta av de variabler som används vid analys av spel och tidsfördriv har redan nämnts och var och en av dem kan användas för att klassificera spel och tidsfördriv systematiskt. Några av de lättast förstådda klassifikationerna grundar sig på följande faktorer: l. Antalet spelare: tvåmansspel (Frigid Kvinna), tremansspel (Ni Får Slåss Om Saken), femmansspel (Alkoholist) och spel med flera inblandade (Varför Gör Du Inte- Jo, Men). 2. Ämnesinnehållet: ord (Psykiatri), pengar (Gäldenär), kroppsdelar (Allmän Kirurgi). 3. Klinriska typer: hysteri (Våldtäkt), anfäktelser och fixa ideer (Schlemiel), paranoid (Varför Händer Detta Alltid Mig), depression (Då Var Det Så Dags Igen). 4. Zon: oral (Alkoholist), anal (Schlemiel), fallisk-sexuell (Ni Får Slåss Om Saken) . .'>. Psykodynamiskt: kontrafobisk (Om Det Inte Vore- För Dig), utåtvänd (För~ildraförening), inåtvänd (Psykiatri). 6. Instinktmässig: masochistisk (Om Det Inte Vore För Dig), sadistisk (Schlemiel), fetischistisk (Frigid Man). Förutom antalet spelare, är de tre följande kvantitativa variablerna ofta värda att beakta: l. Flexibilitet. Vissa spel som t. ex. "Gäldenär" och "Allmän Kirurgi" går nästan bara att spela med ett slags innehåll, medan andra, som t. ex. exhibitionistiska spel är mer flexibla. 2. Varaktighet. Somliga människor ger lätt upp sina spel. Andra är uthålliga. 3. Intensitet. En del spelar avspänt medan andra är mer spända och aggressiva. Spel kan sålunda indelas i lätta respektive hårda spel. Dessa tre variabler samverkar till att göra spelen för-

62

siktiga eller våldsamma. Hos mentalt störda människor sker denna utveckling ofta på ett så anmärkningsvärt sätt, att man kan tala om stadier. En schizofren paranoiker kan till en början spela ett flexibelt, avspänt och lätt spel ".Ar Det Inte Gräsligt" och fortsätta med ett ickeflexibelt, orubbligt hårt stadium. Ett spels stadier kan indelas på följande sätt: a. Spel av första graden som är socialt acceptabelt i den agerandes omgivning. b. Spel av andra graden som inte kan förorsaka någon permanent, ohjälplig skada men som spelarna helst vill dölja för omgivningen. c. Spel av tredje graden avbryts inte förrän spelarna hamnar på sjukhuset, i rättssalen eller i bårhuset. Spel kan också klassificeras med avseende på vilken som helst av de faktorer som diskuterades i samband med ODIVFD: målen, rollerna, de mest uppenbara fördelarna. En vetenskapligt rimlig systematisk indelning måste troligen bygga på individens faktiska livssituation, men eftersom kunskapen om bakgrundsfaktorerna inte nått tillräckligt långt, får en sådan klassifikation skjutas på framtiden. Den för närvarande mest praktiska klassificeringen är troligen den sociologiska, vilken kornmer att tillämpas i nästa avsnitt.

63

DEL II

SPELEN

Inledning

Denna samling är komplett fram till dags dato (1962), men nya spel upptäcks ständigt. Det som ibland tycks vara en variant på ett känt spel visar sig vid närmare undersökning vara ett helt nytt spel, och ett spel som tycks vara nytt visar sig vara en variant på ett känt spel. De olika punkterna i analysen utsätts också för förändring allteftersom nya kull!Skaper samlas; där det finns flera valmöjligheter vid beskrivandet av dynamiken, kan det senare visa sig att det alternativ man bestämt sig för inte är det rimligaste. Men både spelförteckningen och de i analysen utvecklade synpunkterna lämpar sig för kliniskt bruk. Några av spelen diskuteras och analyseras in extenso. Vissa spel, som är ovanliga och fordrar noggrannare undersökning eller vilkas betydelse är rätt påtaglig, har endast skisserats. Huvudpersonen kallas vanligen "den agerande" eller får namnet "Vit" medan den andra parten kallas "Svart". Spelen klassificeras i grupper efter de situationer i vilka de oftast förekommer: Livsspel, .Aktenskapsspel, Partyspel, Sexuella spel och spel från Undre Världen; sedan kommer en avdelning för fackmännen med spel som. förekommer i mottagningsrummet och slutligen några exempel på Bra spel.

67

l Beteckningssystem Följande beteckningssystem kommer att användas i de analytiska protokollen. Titel: om spelet har ett långt namn, används en lämplig förkortning i texten. Om ett spel eller dess variationer har flera namn, återfinns bägge benämningarna i spelförteckningen. I muntlig framställning är spelets hela namn att föredraga framför förkortningar. Tes: denna presenteras så tydligt som möjligt. Mål: detta upptar det alternativ som författaren av egen erfarenhet funnit mest rimligt. Roller: huvudpersonens roll presenteras först och med kursiverad stil. Dynamik: se Mål. Exempel: l) ger en illustration av spelet som det utformades i barndomen, den lättast rekonstruerade träffande prototypen. 2) ger en enkel illustration från vuxenlivet. Mönster: detta visar så enkelt som möjligt den (de) kritiska transaktionen(erna) på det sociala respektive psykologiska planet. Drag: upptar det erfarenhetsmässigt minsta nödvändiga antalet transaktiondia stimuli och transaktiondia responser som fordras för spelet. Dessa kan i obegränsad mängd spädas på eller broderas ut i olika situationer. Fördelar: 1) Inrepsykologiska - försöker fastställa hur spelet inverkar på den inre psykiska jämvikten. 2) Yttrepsykologiska - försöker fastställa vilka ångestskapande situationer eller intimiteter som undviks. 3) Inresociala - ger nyckelfrasen som används i spelet såsom det spelas av förtrogna vänner. 4) Yttresociala - ger nyckelfrasen använd i de spel eller tidsfördriv som spelas i mindre intima grupper. 5) Biologiska - försöker karaktärisera det slag av smekning som spelet erbjuder de in68

blandade parterna. G) Existentiella - fastställer den position från vilken spelet oftast spelas. Besläktade spel: ger namnet på komplementära, likartade och antitetiska spel. Riktig uppfattning av ett spel kan man bara uppnå i en psykoterapeutisk situation. Folk som spelar destruktiva spel kommer mycket oftare till terapeuten än de som spelar konstruktiva spel. Därför är de bäst kända spelen i grund och botten destruktiva, men läsaren skall komma ihåg att terapeuten också kommer i kontakt med konstruktiva spel som spelas av lyckligare människor. Och för att förhindra att termen "spel", som så många andra psykiatriska termer, vulgariseras, skall det påpekas ännu en gång att spel är ett preciserat begrepp. Genom de förut angivna kriterierna bör spel klart skiljas från procedurer, ritualer, tidsfördriv, operationer, manövrer och attityder som uppstår genom olika positioner. Ett spel spelas från en position, men en position eller dess motsvarande attityd är inte ett spel.

2 Vardagsuttryck Många vardagsuttryck som används här har vi fått från patienter. Alla vardagsuttryck uppskattas, förstås och roar spelarna, om de används med vederbörlig hänsyn till tidpunkten och dessas känslighet. Om några av dem tycks respektlösa, så är ironin inte riktad mot spelarna utan mot själva spelet. Det första kravet på ett vardagsuttryck är att det skall vara träffande, och om de ofta låter lustiga, så beror det på att de har träffat huvudet på spiken. Som jag har försökt att visa på annan plats, där jag diskuterar vardagsepitet, så kan inte en hel sida med lärda termer uttrycka lika mycket som påståendet att en v1ss 69

kvinna är en slinka .eller att en viss karl är en dumskalle. För akademiska syften kan psykologiska sanningar konstateras med vetenskapliga uttryck men i praktiken kanske man behöver andra angreppspunkter för att känna igen emotionella behov. Därför föredrar vi att spela "Är Det Inte Gräsligt" framför "att verbalisera projicerad anal aggression". Det förra uttrycket har inte bara en mer dynamisk prägel utan det är också mer precist. Ibland tillfrisknar folk snabbare i ljusa rum än i dunkla.

70

6 Livsspel

Alla spel har ett viktigt och förmodligen avgörande inflytande på spelarnas öde under normala sociala betingelser; men vissa spel erbjuder större möjligheter än andra till livslånga karriärer och har större benägenhet att engagera relativt oskyldiga utomstående. Denna grupp av spel kan lämpligen kallas LivsspeL Den innefattar "Alkoholist", "Gäldenär", "Sparka Mig", "Nu Har Jag Dig Fast Ditt Kräk", "Se, Vad Du Fick Mig Att Göra!" och deras var.ianter. De sammansmälter å ena sidan med äktenskapsspelen och å andra sidan med spelen från Undre Världen.

I Alkoholist

Tes: Inom spelanalysen finns det ingenting som heter alkoholism eller "en alkoholist", men det finns i en viss typ av spel en roll som kallas "Alkoholist". Om en biokemisk eller fysiologisk abnormitet är den primära drivkraften till omåttlig dryckenskap - och det är fortfarande en öppen fråga - så faller studiet av detta inom ramen för den medicinska forskningen. Spelanalysen är intresserad av något helt annat - vilka slag av sociala transaktioner som hör ihop med sådana ytterligheter. Därav spelbeteckningen "Alkoholist". Fullt utvecklat är detta ett femmansspel, men rollerna kan koncentreras så att spelet börjar och slutar som ett 71

tvåmansspeL Den centrala rollen är Alkoholisten som spelas av Vit. Den viktigaste birollen är Förföljaren, i typfallet spelad av en person av det motsatta könet, vanligen hustrun. Den tredje rollen är Räddaren, vanligen spelad av en person av samma kön, ofta husläkaren, som är intresserad både av patienten och av spritproblem. I den klassiska situationen lyckas doktorn rädda patienten från den dåliga vanan. Då Vit inte har tagit någon drink på sex månader gratulerar de varandra. Nästa dag återfinns Vit i rännstenen. Den fjärde rollen har Patsy eller Dummy. I litteraturen spelas denna roll av specerihandlaren som förlänger Vits kredit, ger honom en smörgås och en kopp kaffe utan att vare sig förebrå eller rädda honom. I verkligheten spelas rollen oftare av Vits mor, som ger honom pengar och ofta sympatiserar med honom då han klagar på hustrun som inte förstår honom. På detta stadium av spelet måste Vit redogöra för sitt behov av pengar på ett trovärdigt sätt - genom något skenändamål som båda låtsas tro 'på, fast de vet vad han kommer att använda största delen av pengarna till. Ibland glider Patsy över i en annan roll, som är till hjälp men inte på något väsentligt vis: Frestaren, den "snälla människan", som erbjuder sprit utan att ha blivit tillfrågad: "Kom och ta en drink med mig" (och du kommer att halka utför litet fortare). Den tjänstvillige yrkesmannen i alla dryckesspel är bartendern eller spritförsäljaren. I spelet "Alkoholist" innehar han den femte rollen, Kontakten, den direkte förmedlaren av spriten som även förstår alkoholistspråket, och som på ett sätt är den viktigaste personen i världen för varje slav under lasten. Skillnaden mellan Kontakten och de andra spelarna är densamma som skillnaden mellan professionella och amatörer i varje spel: den professionelle vet när det är dags att sluta. Efter en viss mängd vägrar en bra bartender att servera alkoholisten, som då

72

står där utan tillgång till sprit såvida han inte finner en mer överseende Kontakt. I begynnelsestadierna av "Alkoholist" kan hustrun spela alla tre birollerna: vid midnatt Patsy som klär av honom, gör iordning kaffe åt honom och låter honom avreagera sig på henne; på morgonen Förföljaren, som bannar honom för hans vidriga uppförande; och på kvällen Räddaren, som försöker påverka honom att ändra sig. I de svårare stadierna, som ibland beror på organiskt förfall, kan 'Förföljaren och Räddaren undvaras men tolereras om de är villiga att fungera som spritleveran törer. Vit går till Frälsis om han kan få ett gratis mål mat där, eller han kan finna sig i ovett, amatörmässigt eller professionellt, bara han får pengar till mat efteråt. Erfarenhete r tyder på att lönsamheten i "Alkoholist" (vilket är karakteristiskt för spel i allmänhet) ligger i den aspekt, som de flesta forskare har fäst minst uppmärksamhet vid. I analysen av detta spel är själva drickandet enbart en tillfällig njutning med tillhörande fördelar; den verkliga kulmen som proceduren leder fram till är baksmällan. Samma sak gäller i spelet "Schlemiel": nedsmutsandet, som påkallar största uppmärksamheten, är enbart ett relativt nöjsamt sätt för Vit att komma fram till det väsentliga, som är att få förlåtelse av Svart. För Alkoholisten är baksmällan inte så mycket en fysisk smärta som en psykologisk plåga. De två favorittidsfördriven för "Alkoholist" -spelare är "Martini" (hur många drinkar tog du och hur var de blandade?) och "Dan efter" (låt mig berätta för dig om min baksmälla). "Martini" spelas mest av salongssupare; många alkoholister föredrar att ta en rejäl omgång med psykologisk "Dan efter". När en patient besökte sin psykiater efter en fest gav han alltid sig själv en massa nedsättande namn, men psykiatern sade ingenting. När patienten senare refererade dessa 4- Så bär vi oss åt

73

besök i en terapigrupp, sade han med en självbelåten min att det var psykiatern som hade kallat honom så. Det huvudsakliga samtalsämnet för många alkoholister är inte deras dryckenskap, som de uppenbarligen endast nämner för att slippa tjat från sina förföljare, utan deras påföljande lidande. Bortsett från det personliga nöje drickandet ger, så är det transaktiondia syftet med drickandet att skapa en situation där Barnet kan bli klandrat inte bara av den inre Föräldern utan av varje föråldrafigur i omgivningen, som är tillräckligt intresserad för att stå till tjänst. Därför skall terapin när det gäller detta spel inte koncentreras på själva drickandet utan på den självömkan som patienten känner, samtidigt som han förebrår sig dagen efter. Det finns likväl en grupp svåra drinkare, som inte får baksmälla, och de tillhör inte denna kategori. Det finns också ett spel "Torr Alkoholist", där Vit utan att dricka undergår ekonomiskt eller socialt förfall och där han använder samma speltaktik och samma understödjande rollfördelning. Här är återigen dagen efter det väsentliga. Likheten mellan "Torr Alkoholist" och "Alkoholist" visar tydligt att båda är spel. Proceduren att bli avskedad från ett arbete är t. ex. densamma i bägge fallen. "Narkoman" liknar "Alkoholist", men är mer ödesdiger, dramatisk, och har ett snabbare och mer påtagligt förlopp. Åtminstone i vårt samhälle förlitar sig Narkomanen på att Förföljaren skall finnas till hands; Patsytyper och Räddare är sällsynta och Kontakten har en mycket centralare roll. Det finns flera organisationer inblandade i "Alkoholist", av vilka vissa är internationella och andra lokala. Många av dessa publicerar spelregler. Nästan alla förklarar hur man skall spela Alkoholistens roll: ta en drink före frukost, använda pengar för andra ändamål till sprit etc. De förklarar också Räddarens funktion. Länkarna fortsätter att spela det aktuella spelet men inriktar sig på att förmå

74

Alkoholisten att påtaga sig Räddarens roll. Forna Alkoholister föredras eftersom de vet hur spelet går till och därför är bättre kvalificerade att spela den understödjande rollen än sådana som aldrig tidigare har varit med i spelet. Det har berättats om en sektion av den amerikanska länkrörelsen där det hade tagit slut på Alkoholister att arbeta med. Medlemmarna återupptog drickandet eftersom det inte fanns något annat sätt att fortsätta spelet, då man saknade någon att rädda. Det finns också organisationer som ägnar sig åt att förbättra andra spelares lott. Några försöker påverka hustrurna att byta roll från Förföljare till Räddare. De som tycks ha kommit närmast det teoretiska behandlingsidealet sysslar med alkoholisternas tonåriga barn. Dessa unga människor uppmuntras till att helt bryta sig ut ur spelet istället för att bara skifta roller. Den psykologiska behandlingen av en Alkoholist innefattar också försök att få honom själv att helt sluta spelet istället för att enbart växla från en roll till en annan. I några fall har man lyckats härmed, även om det är svårt att finna någonting som är lika intressant för en Alkoholist som att fortsätta spelet. Eftersom han vanligen är rädd för intimitet kanske substitutet måste bli ett annat spel istället för en spelfri relation. Så kallade botade alkoholister är ofta svåra att umgås med i sällskapslivet och det är möjligt att de saknar spänning i sina liv och ständigt frestas att börja leva som förut. Kriteriet på en sann "Spelkur" är att den forne Alkoholisten kan ta sig ett glas utan att riskera återfall. Den vanliga behandlingen med total avhållsamhet tillfredsställer inte spelanalytikern. Som detta spel har beskrivits föreligger uppenbarligen en stor risk för att Räddaren skall spela "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig", att Förföljaren skall spela "Se Vad Du Har Gjort Mig" eller att Patsy skall spela "Bussige Joe". Då räddningsorganisationer uppstått, som framhåller

75

att alkoholism är en sjukdom, har många alkoholister lärt sig att spela "Träben". Lagstiftningen, som visar ett speciellt intresse för sådana människor, tycks nuförtiden uppmuntra dem till detta. Tyngdpunkten har förskjutits från Förföljaren till Räddaren, från "Jag är en syndare" till "Vad väntar du dig av en sjuk man?" (Det återspeglar en tendens inom modernt tänkande att vända sig från religionen och till vetenskapen.) Existentiellt sett kan bytet ifrågasättas och praktiskt sett tycks det mycket litet ha påverkat försäljningen av sprit till svåra drinkare. Icke desto mindre är Länkarna för de flesta den bästa början av terapi. Antites: Som bekant spelas rollen "Alkoholist" intensivt och är svår att överge. I ett fall hade en kvinnlig alkoholist deltagit i en terapigrupp endast kort innan hon tyckte att hon visste tillräckligt mycket om de andra medlemmarna för att fortsätta spelet. Hon bad dem då att tala om vad de tyckte om henne. Eftersom hon hade uppfört sig tillräckligt behagligt sade olika medlemmar trevliga saker om henne, men då protesterade hon: "Det var inte det jag ville veta, jag ville veta vad ni verkligen tycker". Hon gjorde.klart, att vad hon ville höra var nodsättande kritik. De andra kvinnorna vägrade att förebrå henne varför hon gick hem och bad sin man att endera begära skilsmässa eller skicka henne till ett sjukhus om hon tog en drink till. Han lovade att göra detta och samma kväll blev hon berusad och maken skickade henne till ett sjukhus. Där vägrade de andra patienterna att spela de förföljande roller som Vit tilldelade dem; hon stod inte ut med detta antitetiska beteende, trots allas ansträngningar att förstärka den insikt om orsakerna till hennes beteende som hon redan hade uppnått. I hemmet fann hon däremot en som var villig att spela den roll hon begärde. I andra fall torde patienten kunna förmås att överge spelandet och upprätta en normal social gemenskap med 76

terapeuten, där denne inte behöver ikläda sig rollen som Förföljare eller Räddare. Det vore oklokt av terapeuten att spela Patsy genom att låta patienten slarva med betalningen och strunta i mottagningstiderna. Transaktionelit sett är den korrekta terapeutiska proceduren att, efter noggranna förberedelser, inta en affärsmässig vuxen position och vägra att spela någon av rollerna, i hopp om att patienten skall kunna tolerera inte bara avhållsamhet från dryckenskap utan också från att spela sitt spel. Om han inte kan detta är det bäst att hänvisa honom till en Räddare. Antites är speciellt svårt, eftersom drinkaren i de flesta västerländska stater i högsta grad betraktas som endera klandervärd eller också ett lämpligt föremål för omtanke och generositet, och den som vägrar att spela någon av dessa roller tycks väcka offentlig indignation. Ett rationellt angreppssätt kan vara mera alarmerande för Räddaren än för Alkoholisten, ibland med olyckliga konsekvenser för terapin. I en klinisk situation var en grupp vårdare allvarligt intresserade av spelet "Alkoholist" och försökte att åstadkomma ett verkligt botande genom att göra slut på spelandet istället för att enbart rädda patienterna. Så snart detta blev känt, blev de utfrusna av lekmannakommitten som understödde kliniken, och ingen av dem anlitades senare för att bistå vid behandlingen av dessa patienter. Besläktade spel: ett intressant sidospel i "Alkoholist" kallas "Ta dig ett glas". Detta spel upptäcktes av en uppmärksam studerande i industripsykiatri. Vit och hans hustru (en 'Förföljare som inte dricker) åker på picknick med makarna Svart (som båda spelar Patsy). Vit säger till Svart, "Ta dig ett glas". Om de andra tar en drink, gör de det samtidigt möjligt för Vit att ta fyra eller fem drinkar. Spelet blir uppenbart om Svart vägrar. Enligt dryckeskutymen har Vit då rätt att känna sig förolämpad 77

och han kommer till nästa picknick att välja ett medgörligare sällskap. Vad som på det sociala planet tycks vara Vuxengenerositet är på det psykologiska planet en fräck manöver med vilken Vits Barn undviker förebråelser från Svarts Förälder genom att komma med mutor mitt framför ögonen på fru Vit, som saknar kraft att protestera. I verkligheten är det på grund av att hon inte "har kraft" att protestera som fru Vit går med på hela arrangemanget, eftersom hon är lika angelägen som herr Vit om att spelet skall fortsätta, med henne i rollen som Förföljaren och med honom som Alkoholisten. Det är lätt att föreställa sig hennes anklagelser mot honom morgonen efter picknicken. Om Vit är Svarts överordnade kan varianten "Ta dig ett glas" ställa till komplikationer. J allmänhet är Patsy inte så helt borta som det verkar. Typen spelas ofta av ensamma människor som har en hel del att vinna på att vara snälla mot alkoholister. Specerihandlaren, som spelar "Bussige Joe", får många bekantskaper på detta sätt, och han kan i sin egen sociala krets få ett gott rykte inte bara som en generös person utan också som en god historieberättare. En variant av "Bussige Joe" är att gå omkring och be om råd hur man bäst kan hjälpa människor. Detta är ett exempel på ett trevligt och konstruktivt spel som är värt uppmuntran. Dess motsats är "Tuffing" som lär sig våldsmetoder och försöker ta reda på hur man lättast sårar folk. Även om "Tuffingen" i praktiken inte lemlästar någon, så får han förmånen att förknippas med de verkliga tuffingarna och kan då sola sig i deras glans. Detta är den sorts människor som fransmännen kallar "fanfaron de vice" (personer som skryter med sina laster).

78

ANALYS

Tes: Så hemsk jag har varit; försök att stoppa mig. Mål: Självupptuktelse. Roller: Alkoholist, Förföljare, Räddare, Patsy, Kontakten. Dynamik: Oral deprivation. Exempel: l) Försök att ta fast mig. På grund av detta spels komplexitet är det svårt att jämföra prototyperna från barndomen. Barn, och speciellt barn till alkoholister, går ofta igenom många av alkoholistens karakteristiska manövrer. "Försök att stoppa mig" innefattar att ljuga, gömma undan saker, önskan att höra nedsättande kommentarer, sökande efter hjälpsamma människor, att finna en välvillig granne som skänker lite småpengar etc. Självupptuktelse kommer inte fiirrän längre upp i åren. 2) Alkoholisten och hans krets. Socialt mönster: Vuxen-Vuxen. Vuxen: "Säg vad du verkligen anser om mig eller hjälp mig att sluta dricka." Vuxen: "Jag skall vara uppriktig mot dig." Psykologiskt mönster: Förälder-Barn. Barn: "Försök stoppa mig." Förälder: "Du måste sluta dricka därför att ... " Drag: l) Provokation - anklagelse eller förlåtelse. 2) Överseendeilska eller besvikelse. Fiirdelar: l) Inrepsykologisk - a) Drickandet som en procedur - trots, lugnande och tillfredsställelse av begär; b) "Alkoholist" som ett spel- självupptuktelse {möjligen). 2) Yttrepsykologisk - undvikande av sexuell och annan intimitet. 3) Inresocial - Försök att stoppa mig. 4) Yttresocial - "Dan efter", "Martini" och andra tidsfördriv. 5) Biologisk - omväxlande utbyte av kärlek och aggressioner. 6) Existentiell - Alla försöker att hindra mig.

79

2 Gäldenär

Tes: "Gäldenär" är mer än ett spel. I Amerika tycks det bli ett manus, en plan för hela livet, precis som det är i några av Afrikas och Nya Guineas djungler. Där köper en ung mans släktingar en brud åt honom för en enorm summa och sätter honom på så sätt i skuld till dem för de kommande åren. I Amerika förhärskar samma bruk, åtminstone i de mer civiliserade delarna av landet, med den skillnaden att brudpriset har blivit huspriset och om inte släktingarna satsar kapitalet så övertar en bank den rollen. Sålunda känner de båda ynglingarna att de har ett "mål" här i livet; den unge mannen på Nya Guinea som har ett gammalt armbandsur hängande i örat för att garantera lycka och den unge amerikanaren som har ett nytt armbandsur för att garantera succe. Den stora händelsen, bröllopet eller inflyttningskalaset, äger inte rum när skulden är reglerad utan då den undertecknas. I TV t. ex. ser man aldrig den medelålders mannen som slutligen har betalt sitt hypotekslån utan bara den unge mannen som flyttar in i sitt nya hem med familjen och stolt viftar med de papper han just har undert!:cknat och som kommer att binda honom under hans mest produktiva år. Sedan han har betalt sina skulder - hypotekslånet, utgifterna för barnens collegestudier och sin försäkring - betraktas han som ett problem, en "äldre medborgare", vilken samhället måste förse med inte bara materiell komfort utan också ett nytt mål. Liksom på Nya Guinea kommer han, om han är mycket slug, att bli en stor fordringsägare istället för en stor gäldenär, men sådant händer relativt sällan. Just som detta skrivs kryper en skalbagge över bordet. Om den vänds på rygg kan man observera den kolossala kamp den går igenom för att komma på fötter igen. Under den tiden har den ett "mål" i livet. När det lyckas kan man nästan se det triumferande uttrycket i ansiktet. Den

so

försvinner och man kan föreställa sig hur han berättar sin historia nästa gång han möter en annan skalbagge och hur de unga ser upp till honom som en insekt som har lyckats. Och ändå har litet besvikelse blandat sig med självbelåtenheten. Nu när han har nått toppen, tycks livet vara meningslöst. Kanske han återvänder för att få upprepa sin triumf. Det kan vara värt att märka hans rygg med bläck för att känna igen honom om han tar risken att komma tillbaka. skalbaggar är modiga djur och det är inte alls förvånansvärt att de har överlevt miljontals år. Allvarliga bekymmer för hypotekslån har de unga amerikanarna emellertid endast i stressituationer. Om de är deprimerade eller om den ekonomiska situationen är dålig, så håller deras förpliktelser dem igång och kan hindra vissa av dem från att begå självmord. Mestadels spelar de stillsamt "Om Det Inte Vore För Skulderna", men för övrigt roar de sig. Endast ett fåtal skapar sig en karriär genom att spela hårt på "Gäldenär". "VågaVinn" (VV) spelas vanligen av unga människor och illustrerar hur ett spel ordnas så att spelarna alltid "vinner", hur det än går. Familjen Vit skaffar sig allehanda varor och tjänster på kredit, obetydliga eller lyxiga beroende på deras bakgrund och hur de lärde sig att spela av sina föräldrar, morföräldrar och farföräldrar. Om fordringsägaren ger upp efter några vaga försök att driva in pengarna, kan familjen Vit njuta av sina förtjänster utan straff och på det sättet "vinner" de. Om fordringsägaren gör ivrigare försök njuter de av jakten lika mycket som de njuter av sina inköp. En hårdare spelform uppkommer då fordringsägaren har bestämt sig för att driva in pengarna. För att få sina pengar måste han tillgripa extrema metoder. Det betyder vanligen en tvångsåtgärd - att gå upp till Vits arbetsgivare eller att köra fram till huset med en bullrande, iögonfallande lastbil med skylten INDRIVNINGSBYRÅ. 81

I detta läge förändras spelet. Vit vet nu att han förmodligen måste betala. Men på grund av det tvångsartade i saken, som klargörs av det tredje brevet från inkasseraren ("Om ni inte infinner er på vårt kontor inom 48 timmar ... "), så tycker sig Vit definitivt ha rätt att bli förargad; han övergår nu till en variant av "Nu Har Jag Dig Fast, Ditt Kräk!" I detta fall vinner han genom att demonstrera att fordringsägaren är girig, obarmhärtig och opålitlig. De två mest uppenbara fördelarna med detta är l) att det stärker Vits existentiella position, som är en maskerad form av "Alla fordringsägare är snikna" och 2) att det erbjuder en stor social vinst eftersom han nu har en position ifrån vilken han kan förolämpa fordringsägaren öppet inför sina vänner utan att förlora sin egen status som "Bussige Joe". Han kan också skaffa sig fler inre sociala fördelar genom att bemöta fordringsägaren själv. Dessutom rättfärdigar det hans utnyttjande av kreditsystemets fördelar: Om alla fordringsägare är som den här, varför skall man då betala någon Överhuvudtaget? "Fordringsägare" av typen "Försök Att Komma Undan" (F AKU) spelas ibland av mindre hyresvärdar. De som spelar VV och F AKU känner mycket lätt igen varandra och på grund av de framtida transaktiondia fördelarna och den utlovade tävlan blir de i hemlighet nöjda och blandar sig gärna i varandras angelägenheter. Oberoende av vem som vinner pengarna, så har de gett varandra en tacksam position för att spela "Varför Händer Detta Alltid Mig?" sedan spelet avslutats. Penningspel kan få mycket allvarliga konsekvenser. Om dessa beskrivningar låter skämtsamma, som de gör för många människor, så beror det inte på att de rör sig om småsaker utan för att de visar att bakom saker som människor lär sig att ta allvarligt på, ligger bagatellartade motiv. Antites: Den uppenbara antitesen till VV är att begära

82

omedelbar kontantbetalning. Men en bra VV -spelare har, för att komma ifrån detta, metoder som fungerar på alla utom de mest hårdkokta fordringsägarna. Antitesen till FAKU är beredvillighet och ärlighetEftersom drivna VVoch "FAKU-spelare är professionella i ordets alla bemärkelser, är en amatörs spel mot dem lika chansartat som om han spelade mot professionella hasardspelare. Då amatören sällan vinner kan han åtminstone roa sig, om han blir inblandad i något av dessa spel. Eftersom bägge spelen av tradition är obevekliga, finns det inget som är mer förvirrande för en professionell, än då en utnyttjad amatör skrattar åt resultatet. I finansiella kretsar anses sådant helt opassande. I de fall som rapporterats till författaren, är en skrattsalva som någon upphäver då han möter sin fordringsägare på gatan lika irriterande, otillfredsställande och förbryllande för fordringsägaren som det är att spela "anti-Schlemiel" för en Schlemiel.

3 Sparka mig

7 es: "Sparka Mig" spelas av män vilkas sociala uppträdande är detsamma som om de bar en skylt på vilken det stod "Var Vänlig Och Sparka Mig Inte". Frestelsen att ge honom en spark är nästan oemotståndlig och när någon naturligt nog faller för den, gnäller Vit ynkligt: "Men skylten säger ju, sparka mig inte". Sedan tillägger han klentroget: "Varför Händer Detta Alltid Mig?" (VHDAM). Rent kliniskt kan VHDAM bakas in och maskeras i "Psykiatri" -frasen: "Jag blir alltid så nervös när jag är stressad". En faktor i spelet VHDAM är en sorts missriktad stolthet: "Mina olyckor är värre än dina". Denna faktor återfinns ofta hos paranoida. Om människor i hans omgivning hindras från att slå ho83

nom på grund av medömkan, "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig", social konvention eller organisationsstadgar, blir hans beteende mer och mer utmanande till dess han överskrider gränserna och tvingar dem att stå till tjänst. Dessa spelare är män som tillhör samhällets olycksbarn, som blivit övergivna eller inte kan behålla ett arbete. Det motsvarande spelet bland kvinnor är "Luggsliten" . Förnäma kvinnor gör sig ofta besvär med att vara sjaskiga. De ser till att deras förtjänster, av "goda" skäl, inte håller sig på mer än existensminimum. Om de skulle få ett arv, finns det alltid företagsamm a unga män, som hjälper till att sätta sprätt på pengarna och som utbyte får kvinnorna andelar i värdelösa affärsföretag eller någonting liknande. På vardagssprå k kallas en sådan kvinna "Mammas Väninna"; hon är alltid redo att ge förståndiga Föräldraråd och hon lever som ställföreträd are för andras erfarenhet. Deras VHDAM är tystlåten och det är endast deras modiga kampinställn ing som antyder: "Varför Händer Detta Alltid Mig?" En intressant form av VHDAM inträffar hos människor som skördar belöning och framgång utöver deras egna förväntningar. Här kan VHDAM leda till allvarligt och konstruktivt tänkande och till personlig utveckling i bästa betydelse, om det tar formen "Vad har jag gjort för att förtjäna detta?".

4 Nu har jag dig fast, ditt kräk

Tes: Den klassiska formen kan hittas i pokerspel. Vit får en praktiskt taget oslagbar hand, t. ex. fyrtal i ess. Om han är en NHJDFDK- spelare, är han mer intresserad av det faktum att Svart är helt i hans händer än han är av poker eller pengar. 84

Vit behövde få några rörinstallationer utförda och gick igenom kostnaderna med rörmokaren mycket noggrant innan han gav denne klartecken. Priset bestämdes och de kom överens om att ingenting extra fick tillkomma. När rörmokaren lade fram räkningen, lade han till några dollar extra för att han oförmodat blivit tvungen att installera ytterligare ett rör - ungefär fyra dollar på ett fyrahundradollarsjo bb. Vit blev rasande, ringde upp rörmokaren och bad om en förklaring. Rörmokaren höll fast vid sin summa. Vit skrev ett långt brev till honom, där han kritiserade rö~;mokarens redbarhet och moral och där han vägrade att betala räkningen till dess den extra kostnaden var avdragen. Rörmokaren gav slutligen upp. Det blev snart uppenbart att både Vit och rönnokaren spelade ett spel. Vid den första överenskommelsen hade de upptäckt varandras resurser. Rörmokaren gjorde sitt provokativa drag när han lade fram räkningen. Eftersom Vit redan hade avtalat priset med rörmokaren, var det klart att denne gjorde fel. Vit tyckte sig nu ha rätt att ge obegränsat utlopp för sin ilska mot rörmokaren. Istället för att underhandla på ett värdigt sätt som anstod de Vuxennormer som han levde efter (möjligen med något mindre uttryck för missnöje), tog Vit tillfället i akt och kritiserade utförligt rörmokarens hela livsstil. På ytan gällde argumenten en legitim affärsdispyt, Vuxen mot Vuxen, om en avtalad penningsumma. På det psykologiska planet ställdes Förälder mot Vuxen: Vit begagnade sig av sin triviala men socialt försvarbara invändning (position) för att lufta sina sedan många år upplagrade aggressioner inför den bedrägliga motparten, precis som hans mor kunde ha gjort i samma situation. Han kände snabbt igen den attityd som låg bakom (NHJDFDK) och insåg att han i hemlighet hade blivit förtjust över rörmokarens provokation. Han erinrade sig då, att han alltsedan barndomen hade sökt efter liknande orättvisor, med förtjusning mot85

tagit dem och tacksamt begagnat sig av dem. I många av fallen hade han glömt vad provokationen gällde men han mindes i detalj den följande kampen. Rörmokaren spelade uppenbarligen något slags variant på "Varför Händer DettaAlltid Mig?" (VHDAM), NHJDFDK är ett tvåmansspel som bör skiljas från ".Ar Det Inte Gräsligt?" (.ADIG). I ÄDIG söker den agerande orättvisor för att kunna klaga över dem för en tredje person vilket gör det till ett tremansspel: Angriparen, Offret, Den Förtrogne . .ADIG spelas under mottot: "I olyckan söker man sällskap". Den Förtrogne är oftast någon som också spelar ÄDIG. VHDAM är också ett tremansspel men här försöker den agerande hävda sin överlägsenhet i olycka och tar illa upp av medtävlan från andra misslottade. NHJDFDK sl~r man mynt av i en professionell tremannaform som "Utpressning". Det kan också spelas som ett äktenskapligt tvåmansspel i mer eller mindre subtila former. Antites: Den bästa antitesen är korrekt uppträdande. Den kontraktsmässiga strukturen i ett förhållande tin en NHJDFDK-spelare skulle helt öppet fastställas i detalj vid första tillfälle och reglerna skulle följas. I klinikerns praktik t. ex., måste frågan om betalning av glömda beställningar eller avbeställningar fastställas klart och tydligt från början och extra försiktighetsåtgärder måste vidtas för att undvika misstag i bokföringen. Om en oförutsedd komplikation uppstår, så är terapeutens antites att snällt ge efter tills det är lämpligt för honom att ingripa i spelet. I vardagslivet medför affärer med NHJDFDK-spelare alltid stora risker. Hustrun till en sådan person skall behandlas med artig korrekthet, och även minsta flirt, galanteri eller nedlåtenhet bör undvikas, speciellt om mannen själv tycks uppmuntra sådant.

86

ANALYS

Tes: Nu har jag dig fast, ditt kräk. Mål: Rättfärdigande. Roller: Offret, Angriparen. Dynamik: Harmsen ilska. Exempel: l) Jag fick dig fast den här gången. 2) Avundsjuk äkta man. Socialt mönster: Vuxen-Vuxen. Vuxen: "Se, du har gjort fel." Vuxen: "Ja, när du säger det, så ser jag det." Psykologiskt mönster: Förälder-Barn. Förälder: "Jag har hållit ögonen på dig och hoppats att du skulle göra ett misstag." Barn: "Den här gången fick au mig fast." Förälder: "Ja, och du skall verkligen få känna på hela min ilska!" Drag: l) Provokation- Anklagelse. 2) Försvar- Anklagelse. 3) Försvar -Bestraffning. Fördelar: l) Inrepsykologisk - rättfärdigande av ilskan. 2) Yttrepsykologisk - undviker sammanträffande med egna brister. 3) Inresocial- NHJDFDK. 4) Yttresocialdc är alltid ute efter dig. 5) Biologisk - stridsmässiga utbyten, vanligen ipsisexuella. 6) Existentiella - man kan inte lita på folk.

5 Se vad du fick mig att göra

Tes: I sin klassiska form är det ett äktenskapsspel, och faktum är att det är ett äktenskapsspel i den högre skolan, men det kan också spelas av föräldrar och barn och i arbetslivet. l)SVDFMAG av första graden: Vit, som känner sig

87

osällskaplig blir engagerad av en verksamhet, som tycks isolera honom från folk. Kanske vill han helst av allt för ögonblicket bli lämnad ensam. En inkräktare, t. ex. hustrun eller ett av barnen, kommer för att bli smekt eller för att säga någonting i stil med "Var är avbitartången?". Detta avbrott "orsakar" att hans mejsel, pensel, skrivmaskin eller lödkolv åker i golvet, varpå han vänder sig mot inkräktaren i vrede och skriker "Se vad du fick mig att göra". Då detta upprepas allteftersom åren går, lämnar familjen honom ensam när han är upptagen. Naturligtvis är det inte inkräktaren utan hans egen irritation som "orsakar" att sakerna åker i golvet, och han är bara alltför glad när det inträffar, eftersom det ger honom möjlighet att få köra ut inkräktaren. Olyckligtvis är detta ett spel som mycket lätt lärs in hos barnen, så att det fortplantas från generation till generation. De bakomliggande fördelarna demonstreras tydligare om det spelas på ett mer utstuderat sätt. 2) SVDFMAG av andra graden: om SVDFMAG är grunden till en livsstil istället för att bara inträffa ibland som en skyddsmekanism, gifter sig Vit med en kvinna som spelar "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig" eller någon av dess varianter. Det är då lätt att skjuta över besluten på henne. Detta kan ske under sken av omtänksamhet och artighet. Han kan undfallande och hovsamt låta henne besluta vart de skall gå och äta middag eller vilken film de skall se. Om allt faller väl ut kan han njuta av det. Om inte så är fallet kan han säga eller insinuera: "Du Fick Mig Med På Det Här", en enkel variant av SVDFMAG. Eller han kan också lasta ansvaret för barnens uppfostran på henne, medan han själv fungerar som avrättningsofficer; om barnen då blir uppskakade kan han spela ett regelrätt SVDFMAG-spel. Detta ger honom med åren möjlighet att kunna skylla på modern om barnen inte blir välartade; så att SVDFMAG är inte ett självändamål utan erbjuder 88

enbart tillfällig tillfredsställelse på vägen mot "Det Var Ju Det Jag Sa" eller "Se Nu Vad Du Har Ställt Till Med". Den professionelle spelaren som skaffar sig ett psykologiskt övertag med SVDFMAG använder det också i sitt arbete. I yrkesversionen ersätts alla ord av den harmsna martyrblicken. Spelaren ber sina medhjälpare om förslag "helt demokratiskt" eller som en "god chef". På så sätt uppnår han en oangriplig position utifrån vilken han kan terrorisera sina underordnade. Varje misstag han gör kan användas emot dem, genom att han anklagar dem för dessa. Använt gentemot överordnade (anklaga dem för deras misstag) blir spelet självförstörande och kan leda till ett avsked från arbetet, eller i armen till förflyttning till en annan tjänst. I det fallet är detta för harmsna människor en komponent i "Varför Händer Detta Alltid Mig?" och för deprimerade en komponent i "Då Var Det Så Dags Igen" - (häda tillhörande gruppen "Sparka Mig"). 3) SVDFMAG av tredje graden: i en hård variant kan SVDFMAG spelas av paranoida mot människor som är oförsiktiga nog att ge dem råd (se "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig"). Där kan det bli farligt och i sällsynta fall även ödesdigert. "Se Vad Du Fick Mig Att Göra" (SVDFMAG) och "Du Fick Mig Med På Det Här" (DFMMPDH) kompletterar varandra utmärkt, så att kombinationen är en klassisk grund för det hemliga spelkontraktet i många äktenskap. Detta kontrakt illustreras av följande stycke. Genom ömsesidig överenskommelse skötte fru Vit kassaböckerna och betalade räkningarna på det gemensamma checkkontot eftersom herr Vit var "så dålig på att räkna". Vissa månader hade de dragit över checkkontot och herr Vit måste ordna upp saken med banken. När de sökte orsaken till bekymren, visade det sig att fru Vit hade gjort ett dyrbart inköp utan att fråga maken. När detta uppenbarades, spelade herr Vit rasande ut sitt DFMMPDH, och 89

hon mottog gråtande hans tillrättavisning och lovade att det inte skulle hända igen. Allt förflyter lugnt en tid tills en fordringsägares ombud plötsligt uppenbarar sig för att kräva pengar för en sedan länge obetald räkning. Herr Vit, som inte har hört talas om denna räkning, frågar sin hustru om saken. Hon spelar då sitt SVDFMAG och säger att det är hans fel. Eftersom han hade förbjudit henne att dra över på checkkontot, så hade det enda sättet för henne att få det att gå ihop varit att lämna denna stora räkning obetald och att gömma kravbreven för honom. Dessa spel hade fått fortsätta i tio år på grund av att varje gång skulle vara den sista och att det skulle bli annorlunda från och med då - vilket det också blev, några månader. Vid terapi analyserade herr Vit spelet mycket skickligt utan hjälp av terapeuten och föreslog också ett effektivt botemedel. Genom en ömsesidig överenskommelse placerades alla deras konton i hans namn, fru Vit fortsatte att sköta bokföringen och utskrivningen av checkerna, men först såg herr Vit räkningarna och kontrollerade den utgående summan. På det sättet kunde varken kra~brev eller överdragningar gå honom förbi och de delade nu på budgetarbetet. 'Fråntagna de tillfredsställelser och fördelar SVDFMAG - DFMMPDH gav, kände paret Vit sig först villrådiga men tvingades sedan att söka andra, mer öppna och konstruktiva typer av tillfredsställelse av varandra. Antites: Antitesen till SVDFMAG av första graden är att lämna spelaren ensam, och till SVDFMAG av andra graden att överlåta beslutet på Vit. Förstagradsspelaren kan reagera genom att känna sig övergiven men aldrig arg; andragradsspelaren kan bli vresig om han tvingas ta initiativet, så att systematisk anti-SVDFMAG leder till obehagliga konsekvenser. Antitesen till SVDFMAG av tredje graden skulle vara att överlämna arbetet åt kompetenta personer.

90

PARTIELL ANALYS

Målet för detta spel är självrättfärdigande. Dynamiskt kan den lätta typen jämföras med icke-könsmogen ejakulation, den hårda typen kan jämföras med raseri på grund av "kastrations" -ångest. Spelet övertas lätt av barn. Den yttre psykologiska vinsten (undvikande av ansvar) är iögonfallande. Spelet påskyndas ofta av hotet från en överhängande intimitet, eftersom den "rättfärdigade" ilskan är en bra ursäkt för att undvika sexuella relationer. Den existentiella positionen är, "Skyll inte på mig".

91

-

\ 7 Aktenskapsspel

Nästan vilket spel som helst kan bilda stommen i äktenskapet och familjelivet. Men vissa spel frodas bättre än andra, såsom "Om Det Inte Vore För Dig", eller tolereras längre, som "Frigid Kvinna", under inverkan av den kontraktsenliga intimitetens legala kraft. Äktenskapsspel kan naturligtvis endast godtyckligt skiljas från sexuella spel, som behandlas i ett annat kapitel. De spel som typenligt når sin högsta blomning under äktenskapliga förhållanden, innefattar "Trängd", "Rättssal", "Frigid Kvinna" och "Frigid Man", "Utsläpad", "Om Det Inte Vore För Dig", "Se Hur Mycket Jag Har Försökt" och "Älskling".

l Trängd

Tes: "Trängd" demonstrerar tydligare än de flesta spel deras manipulativa sida och deras funktion som hinder för intimitet. Paradoxalt nog består den av en falsk vägran att spela den andres spel. l. Fru Vit föreslår sin man att de skall gå på bio. Herr Vit samtycker. 2a. Fru Vit byter "omedvetet" samtalsämne och nämner under konversationens gång att huset behöver målas. Målning är ett dyrt projekt och Vit har nyligen talat om för henne att deras ekonomi är ansträngd; han förehöll henne att inte irritera honom genom att föreslå stora utgifter, åt-

92

minstone inte före nästa månads början. Detta är därför ett illa valt ögonblick att dra upp husets tillstånd och Vit svarar ohövligt. 2b. Alternativt: Vit för över konversationen till att handla om huset och gör det svårt för fru Vit att motstå frestelsen att säga att det behöver målas. Som i föregående fall svarar Vit ohövligt. 3. Fru Vit blir förnärmad och säger att om han är på sitt dåliga humör kommer hon inte att gå på bio med honom; det är bäst att han går ensam. Han säger att är det så hon vill ha det, så skall han gå ensam. 4. Vit går på bio (eller ut med grabbarna) och lämnar fru Vit hemma för att slicka sina sår. Det finns två möjliga åtgärder i detta spel: A. Fru Vit vet mycket väl av tidigare erfarenhet att hon inte borde ta hans irritation alltför allvarligt. Vad han i verkligheten vill, är att hon skall visa sin uppskattning över att han arbetar så hårt för deras uppehälle; sedan kunde de lyckliga gå på bio tillsammans. Men hon vägrar att spela och han känner sig väldigt förödmjukad. Han försvinner, fylld av besvikelse och förbittring, medan hon stannar hemma och ser förfördelad ut, men med en hemlig känsla av triumf. B. Vit vet mycket väl av tidigare erfarenhet att han inte bör ta hennes snarstuckenhet på allvar. Vad hon verkligen önskade var att bli smekt, sedan skulle de lyckliga gå ut tillsammans. Han vägrar att spela, fast han vet att hans vägran är falsk: han vet att hon vill bli trugad men låtsas att han inte vet det. Han lämnar huset med en känsla av glädje och lättnad men ser förargad ut. Hon lämnas besviken och förbittrad. I båda dessa fall är vinnarens position ur en naiv synvinkel oklanderlig; allt han eller hon har gjort, är att ha tagit den andra på orden. Detta är tydligare i (B) där Vit fattar fruns vägran att gå med ordagrant. Det vet båda

93

att detta är falskt men eftersom det var hon som sade det så är hon "trängd". Den tydligaste fördelen här är den Yttre-psykologiska. Båda två tycker att filmbesök är sexuellt stimulerande och det är mer eller mindre självklart att de kommer att älska varandra efter hemkomsten från bion, varför den part som vill undvika intimitet börjar spela med drag (2a) eller (2b). Detta är en ytterst retfull variant på "Konflikt" (se s. 135). Den "förfördelade" parten kan göra stor sak av att inte vilja älska i ett tillstånd av försvarlig indignation och den trängda äkta hälften har ingenting att ta sin tillflykt till. Antites: Detta är enkelt för fru Vit, allt hon behövde göra var att ändra sig, ta maken vid armen, le och följa med honom (en växling från Barn- till Vuxenjagtillstånd). Det är svårare för herr Vit eftersom hon nu har initiativet; men om han tar hela situationen under omprövning, kan han truga henne att följa med honom, endera som ett vresigt Barn som har blidkats eller, ännu bättre, som en Vuxen. "Trängd" återfinns i en något annorlunda form som ett familjespel där även barnen är inblandade. Den formen påminner om den rollkonflikt som beskrivs av Bateson och hans kolleger. Här är det barnet som är trängt, så att vad det än gör, så är det fel. Enligt Batesons teorier kan detta vara en viktig orsak till schizofreni. Utifrån våra nuvarande ståndpunkter kan alltså schizofreni vara ett barns antites till "Trängd". Erfarenhet från behandling av vuxenschizofreni med spelanalys bekräftar detta - dvs. om spelet "Trängd" i familjevarianten analyseras för att demonstrera att det schizofrena beteendet speciellt användes för att bemöta detta spel, så inträffar partiell eller fullständig lindring av sjukdomen hos en rätt förberedd patient. En vardagsform av "Trängd", som spelas av hela fa-

94

miljen och som har benägenhet att påverka de yngre barnens karaktärsutveckling, förekommer bland beskäftiga "förälderliga" föräldrar. Det lilla barnet tvingas att hjälpa till mera med göromålen i hemmet, men när barnet gör det, hittar föräldrarna alltid en massa fel på vad barnet gjort - ett enkelt exempel på "Nu ska du ... Men kan du då aldrig ... ". Denna rollkonflikt kan kallas Dilemmavariant. "Trängd" befinns ibland vara en orsakande faktor hos astmatiska barn. Den lilla flickan: "Mamma, älskar du mig?" Modern: "Vad är kärlek?" Detta svar lämnar flickan handfallen. Hon vill prata om modern men modern vänder ämnet till ett filosofiskt spörsmål som den lilla flickan ännu inte har förutsättningar att diskutera. Hon börjar andas häftigare, modern är irriterad, astman tillstöter, modern ber om ursäkt och "Astmaspelet" går sin gilla gång. Mycket i Astmavarianten av "Trängd" återstår att utforska. En elegant variant, som kan benämnas, "Russel-Whitehead-typen" av "Trängd", inträffar ibland i terapigrupper. Svart: "Nåja, när vi är tysta så spelar ingen." Vit: "Tystnaden kan vara ett spel i sig själv." Röd: "Ingen spelade spel idag." Vit: "Men att inte spela kan också vara ett spel." Den terapeutiska antitesen är lika elegant. Logiska paradoxer förbjuds. När Vit avhålles från dessa manövrer framträder snart hans bakomliggande ångest. Nära knuten till "Trängd" å ena sidan och till "Lugg~ sliten" å andra sidan, är äktenskapsspelet "Matlåda". Ma95

ken, som mycket väl har råd att äta lunch ute på en bra restaurang gör inte desto mindre i ordning ett par smörgåsar varje morgon, som han tar med till kontoret i en papperspåse. På det sättet använder han brödkanter, middagsrester och papperspåsar som hans hustru sparar åt honom. Detta ger honom full kontroll över familjeekonomin, ty vilken hustru skulle våga köpa sig en minkpäls ställd inför en sådan självuppoffring? Maken inhöstar en hel del andra fördelar, som t. ex. privilegiet att äta lunch för sig själv och samtidigt hinna ifatt sitt arbete under lunchtimmen. På många sätt är detta ett konstruktivt spel som Benjamin "Franklin skulle ha uppskattat, eftersom det uppmuntrar sådana dygder som sparsamhet, hårt arbete och punktlighet.

2 Rättssal

T e s: Detta hör till den klass av spel, som får sina starkaste uttryck i rättssammanhang, och inkluderar '"Träben" (åberopande av otillräknelighet) och "Gäldenär" (civilprocessen). I kliniskt arbete återfinns det oftast i äktenskapsrådgivning och i äktenskapsterapigrupper. Några av dessa består av ett evigt "Rättssalsspel", där ingenting blir löst eftersom spelet aldrig avslutas. I sådana fall är det tydligt att terapeuten eller rådgivaren är starkt inblandade i spelet utan att vara medvetna om det. "Rättssal" kan spelas av vilket antal som helst, men är väsentligen ett tremansspel; en kärande, en svarande och en domare representerade av maken, hustrun och terapeuten. Om det spelas i en terapigrupp eller via radio och TV fungerar övriga närvarande som jury. Maken börjar klagande: "Låt mig berätta vad (hustruns namn) gjorde igår. Hon tog ... " Hustrun svarar i försvar: "I själva verket

96

var det så här ... , och för övrigt var han precis innan ... , och i vilket fall som helst var vi båda då ... " Maken tilllägger galant: "Nåja, jag är glad att ni har fått en chans att höra båda versionerna. Jag vill bara vara rättvis". Rådgivaren säger diplomatiskt: "Det tycks mig, om vi tar hänsyn till ... " Om det finns en jury kan terapeuten vända sig till dem med: "Låt oss höra vad ni andra har att säga." Eller, om gruppen redan är tränad, spelar de juryrollen utan instruktioner ifrån honom. Antites: Terapeuten säger till maken: "Ni har fullständigt rätt!" Om maken självbelåtet eller triumferande slappnar av, säger terapeuten: "Vad tycker ni om att jag säger så?" Maken svarar: "Bra!" Då säger terapeuten: "I själva verket tror jag att ni har fel." Om maken är ärlig säger han: "Det visste jag hela tiden." Om han inte är ärlig, kommer han att visa en reaktion som tyder på att ett spel är i antågande. Då blir det möjligt att närmare penetrera problemet. Spelelementet ligger i det faktum att, fast käranden ytligt sett strävar efter medhåll, så tror han i grund och botten att han har fel. Sedan tillräckligt material har samlats för att klargöra situationen, kan spelet förhindras av en manöver som är en av de elegantaste i antitesgalleriet Terapeuten ställer upp en regel som förbjuder de närvarande att tala i tredje person. Från detta ögonblick kan medlemmarna endast tilltala varandra direkt med "du" och tala om sig själva som "jag", men de kan inte säga "Låt mig berätta om honom" eller "Låt mig berätta om henne". Härvid slutar paret spela överhuvudtaget eller byter till "Älskling" som är en viss förbättring, eller börjar med "Dessutom" som inte är någon hjälp alls. "Älskling" beskrivs senare (s. llO). I "Dessutom" gör käranden den ena anklagelsen efter den andra. Svaranden säger vid varje anklagelse "Jag kan förklara". Käranden tar ingen notis om förklaringen men så fort svaranden gör en paus, slungar han ut nästa 5- S4 bär vi oss åt

97

anklagelse med ett annat "dessutom", som följs av ytterligare en förklaring - ett typiskt Förälder-Barnutbyte. "Dessutom" spelas intensivast av paranoida svarande. På grund av sin bokstavstro är det speciellt lätt för dem att omintetgöra anklagare som uttrycker sig i humoristiska eller metaforiska termer. I allmänhet är metaforen den största fällan man skall undvika i "Dessutom". I vardagslivet iakttas "Rättssal" ofta hos barn som ett tremansspel mellan ett par syskon och en förälder. "Mamma, hon tog mina karameller." "Ja, men han tog min docka, och före det så slog han mig och förresten så lovade han att vi skulle dela på karamellerna."

ANALYS

T es: De måste säga att jag har rätt. Mål: Ny tillförsikt. Roller: Kärande, svarande, domare (och/eller jury). Dynamik: Syskonrivalitet Exempel: l) Barnen grälar, föräldrar lägger sig i det. 2) Gift par som söker "hjälp". Socialt mönster: Vuxen-Vuxen. Vuxen: "Såhär gjorde hon mot mig." Vuxen: "Såhär gick det egentligen till." Psykologiskt mönster: Barn-Förälder. Barn: "Säg att jag har rätt." Förälder: "Den här har rätt" eller "Ni har båda rätt". Drag: l) Klagan inges- Försvar inges. 2) Käranden inger genmälan, medgivande eller good-willgest. 3) Beslut av domare eller instruktion till jury. 4) Slutligt beslut inges. Fördelar: l) Inrepsykologisk - projektion av skuld. 2) Yttrepsykologisk - förlåten all skuld. 3) Inresocial -

98

"Älskling", "Dessutom", "Konflikt" och andra. 4) Yttresocial - "Rättssal". 5) Biologisk - smekning från domare och jury. 6) Existentiell - deprimerad position, Jag har alltid fel.

8 Frigid kvinna

Tes: Detta är nästan alltid ett äktenskapsspel eftersom det knappast är tänkbart att en informell kärleksförbindelse skulle erbjuda de nödvändiga tillfällena och privilegierna tillräckligt lång tid. En sådan förbindelse skulle också ha svårt att bibehållas med ett sådant spel för ögonen. Maken gör närmanden till sin hustru men avvisas. Efter upprepade försök får han höra att alla män är djuriska, att han inte alls älskar henne eller att han inte älskar henne för hennes egen skull utan bara för det sexuella. Maken gör uppehåll i sina närmanden en tid, försöker igen men med samma resultat. Eventuellt resignerar han helt och gör inga fler försök. Allteftersom veckorna och månaderna går blir hustrun mer och mer informell och ibland glömsk. Hon går genom sängkammaren halvklädd eller glömmer badhandduken när hon badar så att han måste bära in den åt henne. Om hon spelar ett hårt spel eller dricker mycket, kan hon börja flirta med andra män på bjudningar. Så småningom reagerar maken på dessa provokationer och gör nya försök. Ännu en gång blir han avspisad och ett "Konflikt" -spel uppstår: som innefattar deras tidigare beteende, andra par, deras släktingar, deras ekonomi och deras misslyckande och slutar med en igenslagen dörr. Den här gången bestämmer sig maken för att upphöra med försöken och att de nu skall skapa ett erotikfritt modus vivendi. Månaderna går. Han avböjer manövrerna

99

med negligeparad och bortglömd handduk. Hustrun blir mer provokativt utmanande och mer provokativt glömsk, men han motstår fortfarande. Sedan närmar hon sig honom en kväll och kysser honom. Först reagerar han inte, med sitt beslut i åtanke. Men snart börjar naturen ta ut sin rätt efter den långa svälten och han tror nu att det är slut på den. Hans första trevande försök tillbakavisas inte. Han blir djärvare och djärvare. Just i det kritiska ögonblicket drar sig hustrun undan och skriker: "Vad var det jag sa. Alla män är djuriska; jag ville bara ha ömhet, men du är bara intresserad av sex!" Det följande "Konflikt" -spelet kan vid denna punkt hoppa över de inledande stadierna, deras senaste beteende och släktingarna, och gå direkt på det ekonomiska problemet. Det skall tilläggas att trots sina bedyranden är maken vanligen lika rädd för sexuell intimitet som sin hustru, och har därför valt sin maka med omsorg för att minimera risken för att överbelasta sin störda potens, som han nu kan skylla på henne. I sin vardagliga form spelas detta spel av ogifta damer i olika åldrar, vilket snart renderar dem ett vanligt slangepitet. Hos dem övergår spelet till ett indignationsspel eller "Våldtäkt". Antites: Detta är ett farligt spel och den möjliga antitesen är lika farlig. Att skaffa sig en älskarinna är hasardartat. Inför en sådan stimulerande tävlan kan hustrun ge upp sitt spel och försöka börja ett normalt familjeliv, (kanske för sent). Å andra sidan kan hon använda historien, ofta med hjälp av en advokat, som skarp ammunition mot maken i spelet "Nu Har Jag Dig Fast Ditt Kräk". Resultatet är lika oförutsägbart om maken undergår psykoterapi men inte hustrun. Hustruns spel kan falla ihop när han blir starkare vilket kan medföra en bättre anpassning: men om hon är en hård spelare skulle en förbättring för hans del kanske leda till skilsmässa. Den bästa liisningen

JOO

är att om möjligt gå med i en transaktionell äktenskapsterapigrupp, där spelets bakomliggande fördelar och den grundläggande sexuella patologin klarläggs. Med denna förberedelse kan båda parter bli intresserade av individuell psykoterapi. Det kan i sin tur resultera i ett psykologiskt omgifte. Om inte, så kan i alla fall båda parterna åstadkomma en mjukare återanpassning till situationen än de eljest skulle ha kunnat. Den rimligaste antitesen är att byta livsledsagare. Några av de skarpsinnigare eller brutalare antiteserna är moraliskt förkastliga och till och med kriminella. Besläktade spel. Det motsvarande spelet "Frigid Man" är mindre vanligt, men det har i stort sett samma förlopp med vissa detaljskillnader. Det slutliga resultatet beror på de inblandade parternas "manus". Den kritiska punkten i '"Frigid Kvinna" är slutfasen i "Konflikt". Har det en gång börjat, så är det inte mer fråga om sexuell intimitet, eftersom båda får en pervers tillfredsställelse av "Konflikt" och inte längre har behov av sexuell upphetsning. Därför är den viktigaste fasen i anti"Frigid Kvinna" att bryta sönder "Konflikt". Detta lämnar hustrun i ett tillstånd av sexuell otillfredsställelse, som kan bli så akut att hon blir mer medgörlig. Sättet att använda "Konflikt" skiljer "Frigid Kvinna" från "Slå Mig Pappa" där "Konflikt" ingår i förspelet. I "Frigid Kvinna" ersätter "Konflikt" den sexuella akten. I "Slå Mig Pappa" är "Konflikt" ett villkor för den sexuella akten, ett slags fetisch som ökar upphetsningen, medan episoden i "Frigid Kvinna" är avslutad då "Konflikt" upphört. En tidig motsvarighet till "Frigid Kvinna" spelas av den typ av flicka som beskrivs av Dickens i Lysande utsikter. Hon kommer ut i sin stärkta klänning och ber den lille pojken göra en lerkaka åt henne. Sedan fnyser hon åt hans smutsiga händer och kläder och visar hur ren hon ar. 101

ANALYS

Tes: Nu har jag dig fast ditt kräk. Mål: Rättfärdigande. Roller: Proper hustru, obeslutsam make. Dynamik: Penisavund. Exempel: l) Tack för lerkakan, din lortgris. 2) Provokativ, frigid hustru. Socialt mönster: Förälder-Barn. Förälder: "Jag ger dig tillåtelse att göra en lerkaka åt mig (kyss mig)." Barn: "Det gör jag gärna." Förälder: "Se nu hur smutsig du är." Psykologiskt mönster: Barn-Förälder. Barn: "Nu skall vi se om du kan förföra mig." ·Förälder: "Jag skall försöka, om du stoppar mig." Barn: "Det var du som började." Drag: I) Förförelse - Reaktion. 2) Avvisande - Resignation. 3) Provokation - Reaktion. 4) Avvisande -Konflikt. Fördelar: l) Inrepsykologisk - frihet från skuldkänslan för sadistiska fantasier. 2) Yttrepsykologisk - undviker fruktat blottställande och penetrering. 3) Inresocial "Konflikt". 4) Yttresocial - Vad gör man med smutsiga små ungar (makar). 5) Biologisk - inhiberad sexlek och utbyte av striden. 6) Existentiell- Jag är ren.

4 Utsläpad Tes: Detta är ett spel som spelas av den utsläpade hustrun. Hennes situation fordrar att hon skall vara mästare i tio eller tolv olika sysselsättningar; eller formulerat.på ett annat sätt, att hon på ett behagligt sätt skall smälta in i 102

tio eller tolv olika roller. Gång efter annan dyker det upp förteckningar över dessa sysselsättningar i Söndagsbilagorna: älskarinna, mor, barnpiga, hembiträde etc. Eftersom dessa roller vanligen står i konflikt med varandra och är påfrestande, ger deras krav under årens lopp upphov till ett tillstånd som symboliskt kallas "Husmorsknä" (eftersom dessa knän används till att vagga, att skura, att lyfta, att köra osv.), vars symtom kortfattat summeras i ett undergivet: "Jag är så trött". Om nu hustrun kan hålla sin egen takt och finner tillräcklig tillfredsställelse i att älska sin man och sina barn, kommer hon inte bara att klara av det utan också att njuta av de tjugofem år som förflyter, innan hon med stark känsla av ensamhet vinkar av yngsta barnet vid dess avfärd till universitetet. Men om hon å ena sidan drivs av sin inre Förälder och ställs till räkenskap av den kritiske make, som hon valt just för detta ändamål, och å andra sidan inte kan få tillräcklig tillfredsställelse av att älska sin familj, så blir hon mer och mer olycklig. Först försöker hon trösta sig med fördelarna av "Om Det Inte Vore För Dig" och "Svag Punkt" och vilken hemmafru som helst kan faktiskt falla tillbaka på dessa spel när livet blir trist; men snart kan inte dessa spel hålla henne igång. Då måste hon finna en annan utväg och det är "Utsläpad". Detta spels tes är enkel. Hon tar på sig allt möjligt och till och med ber om mer. Hon samtycker till makens kritik och accepterar barnens alla önskningar. Om hon måste ha middagsgäster, känner hon inte bara att hon måste fungera oklanderligt som konversatör, värdinna, inredningsarkitekt, traktör, glamour girl och diplomat; hon kommer den morgonen också att åtaga sig att baka en kaka och att ta barnen till en tandläkare. Om hon redan förut känner sig jäktad, kommer hon att göra dagen ännu mera jäktad. Sedan kollapsar hon helt förståeligt på eftermiddagen och ingenting blir gjort. Hon lämnar make, barn och gäster i 103

sticket och hennes självförebråelser bara ökar hennes olycka. När detta inträffat två eller tre gånger, är hennes äktenskap i fara, barnen blir oroliga, hon går ner i vikt, misssköter håret, hennes ansikte blir härjat och strumporna korvar sig. Då uppenbarar hon sig på psykiaterns mottagning och villläggas in på sjukhus. Antites: Den logiska antitesen är enkel: fru Vit kan uppfylla alla sina roller i tur och ordning under veckans lopp, men hon måste vägra att spela två eller flera roller samtidigt. När hon har cocktailparty kan hon spela endera värdinna eller barnjungfru men inte båda. Om hon bara lider av "Husmorsknä" kan hon begränsa sig själv på detta sätt. Om hon verkligen spelar "Utsläpad", kommer det att bli mycket svårt att följa denna princip. I detta fall, är maken omsorgsfullt utvald; han är en i övrigt trevlig man som kritiserar sin hustru om hon inte är lika effektiv som hans mor var. I själva verket gifter hon sig med den föreställning om modern, som är förevigad i hans Förälder, vilken är densamma som hennes föreställning om sin mor eller mormor. Då hon har funnit en passande partner, kan hennes Barn engagera sig i den jäktande rollen, som är nödvändig för hennes psykiska balans och vilken hon ogärna ger upp. Ju mer maken ägnar sig åt sitt yrke desto lättare är det för dem att finna Vuxenskäl för att bevara de osunda sidorna av sitt förhållande. När läget blir ohållbart, ofta genom officiell inblandning från skolan på grund av de olyckliga ättlingarna, inkallas psykiatern, som gör det till ett tremansspeL Endera vill maken att denne skall göra en ordentlig undersökning av hustrun eller också vill hustrun alliera sig med honom mot maken. De följande förbättringarna beror på psykiaterns uppmärksamhet och skicklighet. Den första fasen, hustruns avtagande depression, går vanligtvis lätt. Den andra fasen, under vilken hon skall sluta spela "Ut104

släpad" och börja spela "Psykiatri", ar den avgörande. Den tycks väcka ökat motstånd från bägge makarna. Ibland hålls detta väl dolt och visar sig plötsligt, fast inte oväntat. Om detta stadium är övervunnet kan spelanalysens verkliga arbete fortsätta. Det är nödvändigt att inse att den verklige syndaren är hustruns Förälder, hennes mor eller mormor; maken är i viss utsträckning bara en statist vald att spela sin roll i spelet. Terapeuten har inte bara att kämpa mot denna Förälder och maken, som gör en stor satsning i sitt slutspel, utan också den sociala omgivningen som uppmuntrar hustruns underkastelse. Veckan efter söndagsbilageartikeln om en hemmafrus många roller kommer en ny söndag och en ny artikel: "Hur klarar jag det?", ett tiofrågorstest som avslöjar "Hur bra värdinna (hustru, moder, hushållerska, ekonomisk rådgivare) är Ni?" För hustrun som spelar "Utsläpad" motsvarar detta den lilla broschyren som följer med barnens sällskapsspel och fastställer reglerna. Detta bidrar till att påskynda "Utsläpad" -spelets utveckling, som om den inte kontrolleras kan sluta i "Mentalsjukhus" ("Det sista jag vill vara med om är att skickas till ett mentalsjukhus"). En praktisk svårighet med sådana makar är att mannen undviker att engagera sig i behandlingen och nöjer sig med att spela "Se Hur Mycket Jag Har Försökt", därför att han vanligen är mer berörd än han vill medge. Istället skickar han kanske indirekta meddelanden till psykiatern genom temperamentsutbrott inför hustrun, eftersom han vet att hon kommer att berätta om dessa för psykiatern. Sålunda utvecklas "Utsläpad" mycket lätt till en tredjegradens kamp om liv, död och skilsmässa. Psykiatern står nästan ensam på livssidan, biträdd endast av den jäktade Vuxne hos patienten som är invecklad i en måhända dödlig kamp gentemot makens alla tre jagtillstånd, som är lierade med hennes Förälder och Barn. Det är en dramatisk kamp 105

som sätter den mest spelfrie och professionelle terapeut på prov. Om terapeuten tappar modet kan han ta den enkla vägen ut och offra sin patient på skilsmässodomstolens altare, vilket är liktydigt med att säga "Jag ger mig ni får slåss om saken".

5 Om det inte vore för dig

Tes: En detaljerad analys av detta spel har redan tidigare givits (se s. 48). Historiskt sett var detta det andra spel som upptäcktes (efter "Varför Gör Du Inte - Jo Men") och som ditintills betraktats enbart som en intressant företeelse. När ODIVFD upptäcktes blev det uppenbart att en stor mängd sociala aktiviteter baseras på omedvetna transaktioner. Detta ledde till ett mer aktivt sökande efter sådana beteenden. En kvinna gifter sig med en dominerande man, så att han skall skydda henne från situationer som inger fruktan, genom att begränsa hennes aktiviteter. Om detta var en enkel operation skulle hon kanske uttrycka sin tacksamhet när han utförde denna tjänst. Men i ODIFVD är reaktionen den diametralt motsatta: Hon drar fördel av situationen genom att klaga på hans restriktioner, vilket gör att han känner sig illa till mods och ger henne alla slags förmåner. ODIVFD ger inre sociala fördelar, medan tidsfördrivet "Om Det Inte Vore För Honom", som hon utövar med sina samspelta väninnor, ger yttre sociala fördelar.

6 Se hur mycket jag har försökt

Tes: I den vanliga kliniska versionen är detta ett tremansspel med ett gift par och en psykiater. Maken (van106

ligen) vill ha skilsmässa, trots högljudda bedyranden om motsatsen, medan hustrun verkligen allvarligt önskar fortsätta äktenskapet. Maken går motvilligt till terapeuten och säger bara så mycket, att han visar hustrun att han samarbetar: vanligen spelar han en lätt variant av "Psykiatri" eller "Rättssal". Med tiden uppvisar han mot terapeuten antingen ett alltmer oäkta samtycke eller en stridslysten argumentation. Hemma visar- han i början mera "förståelse" och återhållsamhet men så småningom uppför han sig värre än någonsin. Efter ett, fem eller tio besök, beroende på terapeutens skicklighet, vägrar han att infinna sig vidare och reser bort för att fiska eller jaga. Hustrun tvingas då att ordna med skilsmässan. Maken kan nu inte klandras eftersom hustrun har tagit initiativet och han har demonstrerat sin goda vilja genom att gå till terapeuten. Han har en sådan position att han till varje åklagare, domare, vän eller släkting kan säga: "Se Hur Mycket Jag Har Försökt!" Antites: Paret ses tillsammans. Om en av dem - låt oss säga maken - tydligt spelar detta spel, tas den andra parten under individuell behandling och spelaren skickas iväg av det goda skälet att han är mindre mottaglig för terapi. Han kan fortfarande få skilsmässa, men bara på det villkoret att han överger positionen, att han verkligen försöker. Om det är nödvändigt kan hustrun ta initiativ till skilsmässa och hennes position är mycket förbättrad eftersom hon verkligen har försökt. Det gynnsamma, önskade resultatet vore att maken, vars spel brutits sönder, hamnar i ett tillstånd av depression och söker behandling någon annanstans och då med verkliga skäl. Spelets vardagliga form observeras lätt hos barn, som ett tvåmansspel med en förälder. Det spelas utifrån endera av två positioner: "Jag är hjälplös" eller "Jag är oskyldig". Barnet försöker men fuskar eller misslyckas. Om det är hjälplöst, är föräldern tvungen att hjälpa till. Om 107

barnet är oskyldigt, har föräldern inget rimligt skäl att bestraffa det. Detta visar spelets uppbyggnad. Föräldrarna bör dock ta reda på två saker: vem av dem som lärt barnet detta spel och vad som har fått barnet att fortsätta. En intressant men ibland ödesdiger variant är "Se Hur Mycket Jag 'Försökte", som oftast är ett hårdare spel av andra eller tredje graden. Detta kan illustreras av en hårt arbetande man med magsår. Det finns många människor med långt framskridna, fysiska sjukdomar som gör sitt bästa för att klara av situationen, och de kan rimligen kräva sina familjers hjälp. Sådana situationer kan dock även utnyttjas för omedvetna ändamål. Första graden: En man talar om för sin hustru och sina vänner att han har magsår. Han låter dem också veta att han ämnar fortsätta sitt arbete. Detta utlöser deras beundran. Kanske har han under smärtsamma och besvärande omständigheter rätt till en smula skrytsamt uppträdande som en liten kompensation för sitt lidande. Han kan få ett erkännande för att han inte spelar "Träben" istället och han förtjänar beröm för att han fortsätter att sköta sitt arbete. I ett sådant fall är den passande svarsrepliken till "Se Hur Mycket Jag Försöker" denna: "Ja, vi beundrar alla din tapperhet och plikttrohet". Andra graden: En man får höra att han har magsår men håller det hemligt för sin hustru och sina vänner. Han fortsätter att arbeta och oroa sig lika mycket som förut, och en dag kollapsar han på arbetsplatsen. N är hustrun underrättas får hon genast höra "Se Hur Mycket Jag Försökte". Nu förväntas hon uppskatta honom mer än någonsin och ångra alla elaka saker hon har sagt och gjort i det förgångna. Med andra ord: hon förväntas nu älska honom då alla tidigare knep att vinna henne har misslyckats. Beklagligt nog har hennes uttryck för tillgivenhet och ensamhet vid denna tidpunkt snarare sitt ursprung i skuldkänslor än i kärlek. Det är troligt att hon innerst inne 108

är förnärmad över att han utövat ett ojust inflytande på henne och att han ojust har dragit fördel av henne genom att hålla sjukdomen hemlig. Kort sagt: ett diamantarmband är ett ärligare frieriinstrument än en perforerad mage. Hon kan kasta tillbaka juvelerna till honom, men hon kan inte anständigtvis springa ifrån magsåret. En plötslig konfrontation med en allvarlig sjukdom ger snarare upphov till känslan av att vara fångad i en snara än till känslan av att ha erövrats. Detta spel kan ofta upptäckas så snart patienten har fått besked om den allvarliga sjukdomen. Om han tänker spela, kommer troligen hela planen att utformas just vid denna tidpunkt och den kan upptäckas genom en noggrann psykiatrisk granskning av situationen. Man upptäcker Barnets hemliga förtjusning då det går upp för honom att han har ett sådant vapen, vilket maskeras av Vuxens koncentration på de praktiska problem, som uppstår genom sjukdomen. Tredje graden: Ännu mera elakt och skadeglatt är det oväntade självmordet som begås på grund av en allvarlig sjukdom. Magsåret utvecklas till cancer och en dag går hustrun, som aldrig har fått veta att något allvarligt varit för handen, in i badrummet och finner sin make död. Uppsynen säger tydligt: "Se Hur Mycket Jag Försökte!" Om en sådan sak händer två gånger för samma kvinna är det dags för henne att undersöka vad det är fi>r spel hon spelar.

ANALYS

T es: De kan inte behandla mig som en mi>bel. Mål: Rättfärdiggörande. Roller: lhiirdig, Förföljare, Auktoritet. 109

Dynamik: Anal passivitet. Exempel: l) Klä på ett barn. 2) En part pratar om skilsmässa. Socialt mönster: Vuxen-Vuxen. Vuxen: "Det är dags (att klä på sig) (att söka psykiater)." Vuxen: "Ja visst, det skall jag göra." Psykologiskt mönster: Förälder-Barn. Förälder: "Jag skall se till att du (blir klädd) (kommer till psykiater)." Barn: "Se, det hjälpte inte." Drag: l) Förslag - Motstånd. 2) Tryck - Medgivande. 3) Sympati - Misslyckande. Fördelar: i) Inrepsykologisk - frihet från skuldkänslor för aggression. 2) Yttrepsykologisk - undvikande av hemansvar. 3) Inresocial - Se, hur mycket jag försökte. 4) Yttresocial - detsamma. 5) Biologisk - utbyte av striden. 6) Existentiella- Jag är hjiilplös (Oskyldig).

7 Älskling Tes: Detta spel blommar ut i den äktenskapliga gruppterapins första stadier, när parterna känner sig defensiva; det kan också observeras i sällskapslivet. Vit fäller ett lätt nedsättande yttrande om fru Vit i form av en anekdot och slutar: ".Ar det inte så, älskling?" Fru Vit kommer troligen att samtycka på grund av två skenbart Vuxna skäl: a) därför att anekdoten i sig själv i stort sett är riktigt återgiven och att inte samtycka till något som presenteras som en obetydlig detalj (men som i verkligheten är transaktionens väsentliga punkt) skulle verka pedantiskt; b) därför att det skulle verka tjurigt att inte hålla med en man som offentligt kallar en för "älskling". Det psykologiska skälet 110

till hennes samtycke är emellertid hennes deprimerade tillstånd. Hon gifte sig med honom just på grund av att hon visste att han skulle göra henne denna tjänst: att uppvisa hennes svagheter och på det sättet rädda henne från det generande i att själv blotta dem. Hennes föräldrar behandlade henne på samma sätt när hon var liten. Näst "Rättssal" är detta det vanligaste spelet i äktenskapsterapigrupper. Ju mer spänd situationen är och ju mer spelet närmar sig "uppvisandet av svagheter", desto bittrare uttalas ordet "älskling" ända till dess att den bakomliggande aggressionen blir uppenbar. Vid noggrann undersökning upptäcker man att detta spel är besläktat med "Schlemiel", eftersom det avgörande draget är fru Vits indirekta förlåtelse av Vits förbittring, vilken hon verkligen har försökt att inte bli varse. Anti-"älskling" spelas således analogt med anti-"Schlemiel": "Du kan gärna berätta nedsättande anekdoter om mig, men var snäll och kalla mig inte 'älskling'!" Denna antites drar med sig samma risker som anti-"Schlemiel". En mer sofistikerad och mindre farlig antites är att svara: "Jovisst, raring!" I en annan version berättar hustrun, istället för att samtycka, en liknande anekdot om honom, vilket i korthet betyder: "Vi är lika goda kålsupare, raring". Ibland uttalas inte dessa "ömhetsbetygelser", men en vaksam lyssnare kan höra dem även om de är outsagda. Detta är den tysta typen av "Älskling".

III

8 Partyspel

Partyn är till för tidsfördriv och tidsfördriv är till för partyn, men när bekantskapen mognar börjar spelen utvecklas. Schlemiel och hans offer känner igen varandra liksom Stora Pappa och Lilla Gamla Jag; alla de välbekanta men förbisedda urvalsprocesserna kommer igång. I detta avsnitt behandlas fyra spel, som vanligtvis spelas i sällskapslivet, nämligen: ".Ar Det Inte Gräsligt", "Svag Punkt", "Schlemiel" och "Varfiir Gör Du Inte- Jo Men".

l Är det inte gräsligt?

Tes: .AD IG spelas i fyra huvudvarianter: Föräldratidsfördriv, Vuxentidsfördriv, Barntidsfördriv och spel. Tidsfördriven har ingen speciell utgång eller lönsamhet, men innehåller mycket värdelöst känsloengagemang. l. "Nuförtiden" är det självgoda eller till och med bestraffande Föråldratidsfördrivet Sociologiskt sett är det vanligt bland medelålders, ekonomiskt oberoende kvinnor. En sådan kvinna drog sig ur en terapigrupp när hennes inledande drag möttes med tystnad istället för med det ivriga erkännande hon var van vid från sin egen sociala miljö. I denna mer sofistikerade grupp, som var van vid spelanalys, visade sig en iögonfallande brist på samarbetsvilja när Vit anmärkte: "På tal om folks opålitlighet, det är inte så konstigt att man inte kan lita på någon nuförtiden. Jag tittade igenom byrån hos en av mina hyresgäster och ni 112

kan inte ana vad jag hittade". Hon visste svaret på de flesta av de aktuella samhällsproblemen: ungdomsbrottslighet (föräldrarna är för snälla nuförtiden); skilsmässa (fruarna har inte tillräckligt att göra nuförtiden); brott (utlänningar flyttar in i de vita stadsdelarna nuförtiden); och prisstegringarna (affärsmännen är alltför giriga nuförtiden). Hon klargjorde att hon för sin egen del inte daltade med sin vanartige son, och inte heller med sina ohyfsade hyresgäster. "Nuförtiden" kan skiljas från rent skvaller genom mottot "Det är inte att undra på". Öppningsdraget kan vara detsamma ("Det sägs att Flossie Murgatroyd"), men i "Nuförtiden" finns det ett syfte; man kan ge en "förklaring". Rent skvaller irrar däremot endera hit och dit eller spårar ur. 2. "Uppsprättad" med frasen "Herregud så hemskt!" är en mer välvillig Vuxenvariant, fastän de bakomliggande motiven är lika tvivelaktiga. "Uppsprättad" sysslar i första hand med blodflöden; det är i huvudsak ett informellt kliniskt samtalsämne. Vem som helst är välkommen att presentera ett fall, ju fasansfullare desto bättre, och man frossar i detaljer. Slag i ansiktet, underlivsoperationer och svåra barnafödslar är lämpliga samtalsämnen. Skillnaden från rent skvaller ligger här i tävlan om kirurgiskt raffinemang. Patologisk anatomi, diagnos, prognos och jämförelser av typfall utövas systematiskt. En god prognos uppskattas i rent skvaller, men i "Uppsprättad" kan den, såvida den inte är falsk, få till följd att Stora Rådet sammanträder därför att spelaren är non particeps criminis. 3. "Kafferast" är Barntidsfördrivet under mottot "Titta så dom behandlar oss". Detta är en variant ur organisationslivet Det kan också spelas på kvällarna i den lättare politiska eller ekonomiska formen som kallas "Barstol". Det är faktiskt ett tremansspel, där den viktigaste rollen innehas av en konturlös figur med beteckningen "dom". 113

4. Som spel får "Är Det Inte Gräsligt?" sitt mest dramatiska uttryck i allmänkirurgislavar, och deras transaktioner illustrerar spelets huvuddrag. Spelarna är notoriska läkarkunder, som medvetet eftersträvar kirurgiska ingrepp, trots att de ideligen bemöts av berättigade medicinska invändningar. Upplevelsen i sig själv (sjukhusvistelsen och operationen), skänker sina fördelar. Den inre psykologiska fördelen består i att de får den egna kroppen vanställd; den yttre psykologiska fördelen består i att de undviker varje intimitet och ansvar, utom att helt överlämna sig åt kirurgen. De biologiska fördelarna är den vård de får av sjuksystrarna. De inre sociala fördelarna kommer från vårdpersonalen och från andra patienter. Sedan patienten utskrivits får han de yttre sociala fördelarna genom att han vinner sympati och respekt. I sin extrema form spelas detta spel av sådana som gör anspråk på att ha blivit godtyckligt och felaktigt behandlade och kan förtjäna sitt uppehälle genom att bli sjuka vid lägliga tillfällen. De begär då inte bara sympati, som amatörspelare gör, utan också ersättning för sveda och värk. "Är Det Inte Gräsligt?" blir ett spel, när spelaren offentligt uttalar sig om sitt trångmål, men i hemlighet är nöjd med tanke på de fördelar han kan få ut av sin olycka. I allmänhet kan människor som råkar ut för sådana olyckor uppdelas i tre klasser. l. De, för vilka lidandet är oavsiktligt och icke önskat. Dessa kan ibland och ibland inte utnyttja det medlidande som så gärna ges dem. Visst utnyttjande är naturligt och kan behandlas med vänligt överseende. 2. De, för vilka lidandet är oavsiktligt men tacksamt emottages på grund av de möjligheter till utnyttjande som erbjuds. Här har tanken på spel kommit i efterhand och medför "sekundär vinst" i Freuds mening. 3. De, som söker lidandet, liksom allmänkirurgislavarna, som går från den ena kirurgen till den andra till dess de ll4

hittar en som är villig att operera. Här är spelet det väsentliga skälet.

2 Svagpunkt

Tes: Detta spel ger upphov till små meningsskiljaktigheter i vardagslivet; det spelas utifrån det deprimerade Barnets position "Jag duger ingenting till" som av självbevarelsedrift har överförts till Föråldrapositionen "Dom duger ingenting till". Spelarens transaktiondia problem är då att bevisa den senare tesen. Därför känner en spelare av "Svag Punkt" sig inte väl till mods med en ny människa, förrän han har hittat dennes svaga punkt. I sin svåraste form kan det bli ett maktpolitiskt spel som spelas av auktoritära personligheter och då kan det få allvarliga historiska återverkningar. Här är dess nära släktskap med "Nuförtiden" uppenbar. I förstadssamhällen tryggar man sin självkänsla om man spelar "Hur Klarar Jag Det?", medan "Svag Punkt" på ett negativt sätt bekräftar ens position inom gruppen. En partiell analys kommer att klargöra några av spelets element. Utgångspunkten kan variera från de mest triviala och ovidkommande företeelser ("Förra årets hatt") till det mest cyniska ("Har inte 7 000 dollar på banken"), elaka ("Inte 100 Ofo-igt arisk"), esoteriska ("Har inte läst Rilke"), intima ("Kan inte hålla sin erektion") eller sofistikerade ("Vad försöker han bevisa"). Psykodynamiskt baseras "Svag Punkt" vanligen på sexuell osäkerhet och dess mål är inre jämvikt. Transaktionelit föreligger en snokande, morbid nyfikenhet eller vaksamhet, ibland med Föräldereller Vuxenintresse som hjälpsamt får maskera Barnets böjelse. Det har den inre psykologiska fördelen att det avvärjer depression, och den yttre fördelen att det undviker 115

en intimitet som kanske skulle avslöja Vits egna brister. Vit känner sig rättfärdigad när han får racka ner på en omodern kvinna, en man utan ekonomiskt stöd, en ickearier, en obildad, en impotent man eller en osäker personlighet. På samma gång innebär snokandet en intim social aktivitet som medför biologiska fördelar. Den yttre sociala fördelen är av samma typ som i ".Ar Det Inte Gräsligt" i grannskvallerversionen. En intressant sida av saken är att Vits val av utgångspunkt för spelet är oberoende av hans intellektuella kapacitet eller uppenbara skarpsinne. En man, som hade innehaft några ansvarsfulla poster i sitt lands utrikesdepartement, berättade sålunda för sina åhörare att ett annat land var underlägset därför att männen bl. a. hade för långa ärmar på sina kavajer. I sitt Vuxenjagtillstånd var denne man helt kompetent för sitt arbete. Bara när han spelade ett Föråldraspel som "Svag Punkt" skulle han komma med sådana löjliga argument.

3 Schlemiel

Tes: Termen "schlemiel" syftar inte på hjälten i Charnissas roman, som handlar om en man utan skugga, utan på ett populärt jiddishord, besläktat med det tyska och holländska ordet för "slug". Schlemiels offer, som påminner om Paul de Kocks hygglige figur, kallas på vardagsspråk för Schlemazl. Dragen i ett typiskt "Schlemiel" är följande: l V. Vit spiller en grogg på värdinnans aftonklänning. IS. Svart (värden) ilsknar först till, men han känner (ofta helt svagt) att om han öppet visar det, så kommer Vit att vinna. Därför behärskar han sig och intalar sig att han har vunnit. ll6

2V. Vit säger: '"Förlåt!" 2S. Svart mumlar eller fräser fram sin förlåtelse, som förstärker hans illusion av att ha vunnit. 3V. Vit fortsätter då att skada Svarts inventarier. Han slår sönder, spiller och ställer till på olika sätt. Sedan duken har fått ett brännhål, stolsbenet har åkt genom spetsgardinen och såsen har hamnat på mattan, känner sig Vits Barn uppmuntrat, eftersom han har njutit av att utföra dessa handlingar, för vilka han har fått Svarts förlåtelse. Svart har samtidigt skyltat med sin lidande självkontroll. Således har båda dragit fördel av en olycklig situation och Svart är inte överdrivet angelägen att avbryta vänskapen. Som i de flesta spel är det Vit, som utför det första draget och vinner hur Svart än parerar. Om Svart visar sin ilska, kan Vit känna sig rättfärdigad genom att ge igen. Om Svart behärskar sig, kan Vit fortsätta att njuta av sitt överläge. Den verkliga lönsamheten i detta spel är emellertid inte nöjet att få förstöra saker och ting utan det faktum att han erhåller förlåtelse. Detta leder direkt till antitesen. Antites: Anti-"Schlemiel" spelas genom att inte erbjuda den önskade förlåtelsen. Scdan Vit sagt "förlåt", bör Svart istället för att mumla "det gör ingenting" säga: "Ikväll kan du gärna genera min hustru, förstöra möblerna och spilla på mattorna men säg bara inte 'Förlåt'." Här övergår Svart från förlåtande Förälder till objektiv Vuxen, som tar på sig ansvaret för att ha inbjudit Vit. Intensiteten i Vits spel kommer att avslöjas genom hans reaktion, som kan vara mycket explosiv. Den som spelar anti-"Schlemiel" löper risken att råka ut för omedelbara repressalier eller åtminstone att skaffa sig en ovän. Barnen spelar "Schlemiel" i en ofullständig form, i vilken de inte alltid är säkra på att få förlåtelse men där de åtminstone har nöjet att få ställa till oreda. Allteftersom de lär sig att uppföra sig socialt kan de utnyttja sitt ökande 117

skarpsinne genom att få förlåtelse, vilket är det viktigaste målet i spelet, när det spelas i en belevad, vuxen umgängeskrets.

ANALYS

Tes: Jag kan vara destruktiv och ändå få förlåtelse. Mål: Förlåtelse. Roller: Angripare, offer (Schlemiel och Schlemazl). Dynamik: Anal aggression. Exempel: 1) Destruktiva barn som ställer till oreda 2) Klumpig gäst. Socialt mönster: Vuxen-Vuxen. Vuxen: "Jag är artig, då bör du också vara artig." Vuxen: "Det är bra. Jag förlåter dig." Psykologiskt mönster: Barn-Förälder. Barn: "Du bör förlåta saker som ser ut som olyckshändelser." Förälder: "Du har rätt. Jag skalllära dig fint sätt!" Drag: 1) Provokation-Förbittring. 2). Ursäkt-Förlåtelse. Fördelar 1) Inrepsykologisk- Förstörelselusten. 2) Yttrepsykologisk - Undvikande av bestraffning. 3) Inresocial - "Schlemiel". 4) Yttresocial - "Schlemiel". 5) Biologisk - Utmaning och försiktig smekning. 6) Existentiell -Jag är oskyldig.

4 Varför gör du inte- Jo men

Tes: "Varför Gör Du Inte - Jo, Men" har en speciell plats inom spelanalysen, eftersom detta gav upphov till spelbegreppet Det var det första spel som plockades ut ur 118

sin sociala omgivning och analyserades, och hör därför till det bäst förklarade. Det är också det vanligaste spelet på partyn och i grupper av olika slag, även i psykoterapigrupper. Följande exempel belyser spelets huvuddrag: Vit: "Min man propsar på att göra alla reparationer själv, och han gör aldrig nånting riktigt." Svart: "Varför går han inte på en hobbykurs?" Vit: "Jo men han har inte tid." Blå: "Varför köper du inte praktiska verktyg åt honom?" Vit: "Jo men han kan ändå inte använda dom." Röd: "Varför låter ni då inte en hantverkare göra reparationerna?" Vit: "Jo men det skulle bli alldeles för dyrt." Brun: "Varför kan du inte nöja dig med hans sätt att reparera sakerna då?" Vit: "Jo men då skulle alltihop gå sönder igen." Ett sådant samtal följs vanligen av tystnad, som eventuellt bryts av Grön med en replik som denna: "Det är typiskt karlar. Dom vill alltid visa hur duktiga dom är." VGDIJM kan spelas av ett godtyckligt antal personer. Den agerande presenterar ett problem. De övriga försöker ge lösningar, som alla börjar med "Varför gör ... ?" Vit protesterar svagt mot var och en av lösningarna med ett "Jo men ... " En skicklig spelare kan stå emot de övriga ända till dess att alla ger upp, varigenom hon vinner. I många situationer måste fru Vit ta ställning till ett dussin eller.fler lösningar för att åstadkomma den modfällda tystnad, som betecknar hennes seger och som lämnar fältet öppet för nästa spel enligt ovanstående mönster, där Grön övergår till "Föräldraförening" av typen Försumlig Make. Eftersom lösningarna med sällsynta undantag tillbakavisas, är det uppenbart att detta spel måste tjäna något dolt bakomliggande syfte. Det verkliga syftet är inte det 119

ytligt framträdande, att som Vuxen diskutera om lämpliga lösningar, utan att lugna och tillfredsställa Barnet. Vid en enkel beskrivning kan Vits uppträdande förefalla Vuxet, medan hon i verkligheten beter sig som ett Barn ur stånd att anpassa sig i den uppkomna situationen, varför de övriga övergår till att spela kloka Föräldrar, angelägna att få dela med sig av sin visdom till Vit. Detta illustreras i fig. 8. Spelet kan fortsätta därför att både stimulus och respons är komplementära. På det sociala planet sker utbytet Vuxen-Vuxen och på det psykologiska planet får stimulit Förälder-Barn ("Varför gör ... ?") responsen Barn-Förälder ("Jo men ... "). Det psykologiska planet är oftast omedvetet hos båda parterna, men växlingarna i jagtillstånd från Vuxen till tafatt Barn för Vit, från Vuxen till förståndig Förälder för de övriga, kan ofta upptäckas av en vaken iakttagare med ledning av förändringar i kroppsställning, muskeltonus, röstläge och ordval. Vi kan illustrera den fortsatta funktionen med eft påbyggnad av ovanstående exempel.

"'Ja, men ... "

Fig. 8

Var/ör Gör Du Inte- jo Men

120

"Varför gör du inte ... ?"

Terapeuten: "Kom någon med nåt förslag, som ni inte hade tänkt på själv?" Vit: "Nej, det gjorde dom inte. Jag har faktiskt försökt nästan allting som dom föreslog. Jag har köpt nya verktyg till min man och han har fått gå på en hobbykurs." Här demonstrerar Vit två skäl varför förloppet inte bör tolkas efter det yttre skenet. För det första är Vit i de flesta fall lika intelligent som de övriga i sällskapet och det förefaller inte troligt att andra skulle framlägga en lösning som hon inte själv redan tänkt på. Om någon skulle komma med ett originellt förslag så skulle Vit, om hon spelade juste, tacksamt acceptera det. Hennes tafatta Barn skulle ge vika om någon närvarande kom med en ide sm är tillräckligt genial för att stimulera hennes Vuxen. Erfarna VGDIJM-spelare, som Vit ovan, spelar dock sällan rent spel. För det andra får ett alltför snart accepterande av förslag oss att undra om inte VGDIJM bara tjänar som kamouflage för ett annat spel, "Dum I Huvet". Det här givna exemplet är speciellt dramatiskt, därför att det klart illustrerar punkt två. Även om Vit faktiskt har försökt några av de presenterade lösningarna, så kommer hon fortfarande att göra invändningar emot dem. Spelets ändamål är inte att erhålla lösningar, utan att få tillbakavisa sådana. Även om nästan alla under de rätta omständigheterna skulle spela detta spel på grund av dess tidsstrukturerande värde, har noggranna undersökningar av individer som särskilt favoriserar det avslöjat flera intressanta drag. För det första kan dessa med samma lätthet spela de olika rollerna. Möjligheten att byta roll utmärker alla spel. Spelare kan vanemässigt föredra en roll framför en annan, men de är kapabla till kompromisser, och de är villiga att spela vilken annan roll i spelet som helst om det finns skäl. (Jämför t. ex. rollbytet från Drinkare till Räddare i "Alkoholist".) 6- 84 bär vi oss d t

121

För det andra har man i klinisk praktik funnit att människor som favoriserar VGDIJM hör till en grupp patienter som fordrar hypnos eller någon sorts sövande medel för att påskynda behandlingen. När de spelar, så är deras mål att visa att ingen kan ge dem en acceptabel lösning - dvs. de kornmer aldrig att ge upp, eftersom terapeuten fordrar att få försätta dem i ett tillstånd av fullständig underkastelse. Det är alltså uppenbart att VGDIJM är en social lösning på en konflikt om oberoende. Än mer anmärkningsvärt är att spelet ofta förekornmer bland människor som är rädda för att rodna, vilket följande terapeutiska samtal demonstrerar: Terapeuten: "Varför spelar du 'Varför Gör Du Inte Jo Men', om du vet att det är falskt?" Vit: "Om jag talar med någon måste jag alltid hitta på något att säga. Om jag inte gör det så rodnar jag. Utom i mörker. Jag tål inte ett tyst ögonblick. Jag vet det och min man vet det också. Han har alltid sagt det till mig:" Terapeuten: "Du menar att om inte din Vuxne hålls sysselsatt, så passar ditt Barn på att dyka upp och får dig att känna dig generad?" Vit: "Just det. Om jag bara kan hålla på att ge förslag till någon eller få någon att ge förslag till mig, så går det bra och jag är skyddad. Så länge jag kan kontrollera min Vuxen, kan jag hålla det generade tillståndet på avstånd." Här antyder Vit klart att hon fruktar ostrukturerad tid. Hennes Barn hindras från att visa sig så länge som den Vuxne kan hållas sysselsatt i en social situation och så länge ett spel erbjuder en passande struktur för Vuxenfunktionen. Men spelet måste vara stimulerande för att uppehålla hennes intresse. Valet av VGDIJM har bestämts av ekonorniprincipen: det ger maximala inre och yttre fördelar åt Barnets konflikter beträffande fysisk passivitet. Hon kan med samrna behållning spela det klipska 122

Barnet, som inte låter sig domineras, eller den kloka Föräldern, som försöker dominera Barnet hos någon annan, men misslyckas. Eftersom grundprincipen i VGDIJM är att inga förslag någonsin accepteras, så blir aldrig Föräldern framgångsrik. Spelets motto är: "Var inte orolig, Föräldern lyckas aldrig!" Sammanfattning: Medan varje drag är behagligt för Vit och skänker sitt eget lilla nöje i att få tillbaka förslag, så är den verkliga vinsten tystnaden eller den maskerade tystnaden som följer när alla andra gnuggat geniknölarna för att finna någon bra lösning och sedan gett upp. Härigenom framstår Vits seger tydligt, då hon visat att dc andra inte varit tillräckligt skickliga. Om tystnaden inte maskeras, kan den räcka i flera minuter. I exemplet förtas Vits triumf genom Gröns iver att få börja ett eget spel, vilket avhållit henne från att delta i Vits spel. (Senare visade Vit sitt agg gentemot Grön för att hon hade avbrutit hennes ögonblick av triumf. Ett annat märkligt drag hos VGDIJM är att det yttre och inre spelet spelas på exakt samma sätt, fast rollerna är ombytta. I den yttre formen, som observerats kliniskt, framträder Vits Barn i rollen som en hjälpsökande i en situation med flera inblandade. I den inre formen, den intimare tvåmansversionen som spelas hemma med maken, framträder hennes Förälder som en klok, effektiv förslagsställare. Detta rollbyte är oftast sekundärt, eftersom hon under förlovningstiden spelar det hjälplösa Barnet, men så snart smekmånaden är över framträder hennes cheflika Vuxenjag. Det kan ha funnits problem redan när bröllopet nalkades, men fästmannen överser med· dessa i sin iver att få slå sig till ro med sin noggrant utvalda brud. Om han inte överser med problemen, slås förlovningen upp "med giltiga skäl" och Vit återupptar, sorgsnare men inte klokare än förut, sökandet efter en passande make. Antites: Det är uppenbart att de som svarar på Vits 123

första drag, presentationen av "problemet", spelar en form av "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig" (JFBHD). Det är faktiskt så att VGDIJM är det omvända JFBHD. I JFBHD förekommer en terapeut och många klienter; VGDIJM en klient och många "terapeuter". Den kliniska antitesen till VGDIJM är därför inte att spela JFBHD. Om öppningen har formen "Vad gör man om ... ", rekommenderas motdraget "Det är ett svårt problem. Vad tänker du göra åt det?" Om det har formen "X fungerade inte som jag tänkt", skulle responsen bli "Det var ju mycket tråkigt". Dessa båda svar är artiga nog att låta Vit få en förlust, eller utlöser åtminstone en korsande transaktion så att hennes besvikelse blir tydlig och kan utnyttjas. I en terapigrupp är det bra träning för känsliga patienter att vägra spela JFBHD när de inbjuds till det. Då kan inte bara Vit utan också de andra deltagarna lära sig något av anti-VGDIJM, som ju enbart är en annan sida av antiJFBHD. I en social situation finns det ingen anledning att 'dra sig undan om spelet är harmlöst och vänligt. Om det är ett försök att utnyttja professionell kunskap, så fordras kanske ett antitetiskt drag; men i sådana situationer uppväcker detta förbittring eftersom det avslöjar Vits Barn. Den bästa taktiken under dessa omständigheter är att undvika öppningsdraget och söka få till stånd ett stimulerande spel av "Våldtäkt", första graden. Närbesläktade spel: "Varför Gör Du Inte - Jo Men" måste skiljas från sin omvända version "Varför Gjorde Du - Nej Men" (VGDNM), i vilken det är Föräldern som vinner och Barnet som defensivt drar sig tillbaka i förvirring, även om själva beskrivningen skulle antyda en rationell, objektiv dialog Vuxen - Vuxen. VGDNM står i nära relation till "Dessutom". Motsatsen till VGDIJM liknar först "Lantis". Här lockar Vit terapeuten att ge henne förslag som hon omedel124

bart accepterar istället för att tillbakavisa. Först sedan terapeuten blivit ordentligt inblandad, upptäcker han att Vit har vänt sig emot honom. Vad som liknade "Lantis" slutar i en intellektuell "Våldtäkt". Den klassiska versionen av detta spel är växlingen från positiv till negativ överföring, känd från den ortodoxa psykoanalysen. VGDIJM kan också spelas i andra graden som "Gör Någonting För Mig". Patienten vägrar t. ex. att utföra hushållsarbetet och VGDIJM spelas varje kväll när maken kommer hem. Det har dock ingen betydelse vad han säger, hon vägrar tjurigt att ändra sitt sätt. Ibland kan hennes ovilja vara kronisk och fordrar då noggrann psykiatrisk behandling. Man måste emellertid ta hänsyn till spelaspekten, eftersom man frågar sig varför maken valde en sådan hustru och på vad sätt han sjiilv medverkar till att konservera tillståndet.

ANALYS

Tes: Vi skall se om du kan hitta en liisning, som jag inte kan finna något f el på. Mål: Nytt lugn. Roller: Hjälplös person. Rådgivare. , Dynamik: Konflikt om underkastelse'(oral). Exempel: 1) Ja men jag kan inte sköta hushållsarbetet nu därför ... 2) Hjälplös hustru. Socialt mönster: Vuxen-Vuxen. Vuxen: "Vad gör man om .. ."?'' Vuxen: "Varför gör du inte ... ?" Vuxen: "Jomen ... " Psykologiskt mönster: Förälder-Barn. Förälder: "Jag kan få dig att vara tacksam fiir mm hjälp." 125

Barn: "Försök bara." Drag: l) Problem-Lösning. 2) Tillbakavisande-Lösning. 3) Tillbakavisande-Känsla av misslyckande. Fördelar: l) Inrepsykologisk - nytt lugn. 2) Yttrepsykologisk - vägran att ge upp. 3) Inresocial - VGDIJM, Föräldrarollen. 4) Yttresocial - VGDIJM, Barnrollen. 5) Biologisk - rationell diskussion. 6) Existentiell - Alla vill dominera mig.

126

9 sexuella spel

Vissa spel är till för att utnyttja eller bekämpa sexuella impulser. Alla dessa är i själva verket avvikelser från de sexuella instinkterna, där tillfredsställelsen har flyttats från den sexuella akten till de kritiska transaktioner som gör spelet lönsamt. Detta kan inte alltid demonstreras livertygande därför att sådana spel vanligen spelas privat, så att den kliniska informationen om dem erhålls i andra hand, varvid partiskheten hos den som återger förloppet inte alltid kan bedömas på ett tillfredsställande sätt. Det psykiatriska begreppet homosexualitet t. ex. är ytterst skevt, därför att de mer aggressiva och framgångsrika spelarna oftast inte söker psykiatrisk behandling och därför att det tillgängliga materialet till största delen rör den passiva parten. De spel som inkluderas här är: "Ni får slåss om saken", "Perversion", "Våldtäkt", "Maskan" och "Konflikt". I de flesta fallen är den agerande en kvinna. Detta beror på att de spel, där den agerande är en man, är hårda och gränsar till, eller utgör, kriminellt beteende och med rätta hör hemma i avsnittet om spel från Undre Världen. Å andra sidan täcker sexuella spel och äktenskapsspel varandra till en del, men de som beskrivs här kan lätt appliceras på såväl ogifta som gifta.

127

l Ni får slåss om saken

Tes: Detta kan vara en manöver, en ritual eller ett spel. I vart och ett av fallen är psykologin i huvudsak feminin. På grund av sina dramatiska kvaliteter är NFSOS bakgrunden till en stor del av all världens litteratur, både den goda och den dåliga. l. Som manöver är den romantisk. Kv innan manövrerar eller uppfordrar två män att slåss, med ett underförstått eller uttalat löfte att hon skall ge sig åt den som vinner. Då kampen är över, fullföljer hon sitt beslut. Detta är en ärlig transaktion och man förmodar att hon och hennes man kommer att leva lyckliga i alla sina dagar. 2. Som ritual brukar den vara tragisk. Bruket föreskriver att de två männen skall kämpa om henne, även om hon inte vill ha någon av dem och även mn hon redan har gjort sitt val. Om fel man vinner, måste hon i alla fall ta honom. I ett sådant fall är det samhället och inte kvinnan som framtvingar NFSOS. Om hon deltar frivilligt, är transaktionen ärlig. Om hon är motvillig eller besviken, så ger resultatet utmärkta möjligheter för henne att spela t. ex. "Vi Gör Processen Kort Med Joey". 3. Som spel är det komiskt. Kvinnan ordnar tävlingen och medan de två männen kämpar, roar hon sig med en tredje. De inre och yttre psykologiska fördelar hon och hennes partner får härrör ur uppfattningen att ärlig tävlan är till för lättlurade stackare, och den komiska historia som de har varit med om bildar grunden för de inre och yttre sociala f()rdelarna.

2 Perversion

T es: Heterosexuella avvikelser som fetischism, sadism och masochism är symtomatiska för ett förvirrat Barn och 128

behandlas därefter. Deras transaktiondia sidor, såsom de manifesteras i verkliga sexuella situationer, kan emellertid behandlas med metoden för spelanalys. Detta kan leda till social kontroll på så vis att även om de snedvridna sexuella impulserna förblir oförändrade, så neutraliseras de åtminstone beträffande sättet för tillfredsställelsen. Människor som lider av svagt sadistiska eller masochistiska tendenser tycks inta ett slags primitiv attityd av Mentalt Frisk. De känner att de har starka sexuella behov och att en förlängd avhållsamhet skulle få allvarliga följder. Denna slutsats behöver inte nödvändigtvis vara sann men skapar förutsättningar för spelet "Träben" med ursäkten: "Vad väntar du dig av en som har så starka sexuella behov som jag?" Antites: Antitesen är att utsträcka vanlig hövlighet att gälla ens partner och en själv, vilket innebär att man avstår från verbal eller fysisk gissling och inskränker sig till mer konventionella former av samlag. Om Vit verkligen är pervers, kommer detta att blottställa spelets andra element, som ofta uttrycks klart i hans drömmar: att själva samlaget är av föga intresse för honom och att den verkliga tillfredsställelsen ligger i det förödmjukande förspelet. Detta är kanske något som han inte har velat erkänna för sig själv. Vad som bekymrar honom framstår nu tydligt: "Trots allt detta arbete måste jag ju i alla fall ha samlag". I detta läge är det mycket gynnsammare att sätta in speciell psykoterapi och mycket av den reserverade och defensiva attityden har försvunnit. Detta är praktiskt tillämpligt på ordinära "sexualpsykopater", men inte på elakartat schizofrena och kriminella perversioner och inte heller på dem som begränsar sina sexuella aktiviteter till fantasin. "Homosexualitet" har utvecklats till en underkultur i många länder liksom det har ritualiserats i andra. Många av de svagheter som kommer av homosexualitet beror på 129

att den har förvandlats till ett spel. Det provokativa beteende, som ger upphov till "Tjuv Och Polis", "Varför Händer Detta Alltid Mig", "Det Beror På Samhället", "Alla Stora Män Var" och så vidare, är ofta underkastat social kontroll vilket reducerar avvikelsernas sociala nackdelar till ett minimum. Den "professionellt homosexuelle" förslösar en massa tid och energi som kunde användas till andra ändamål. Analys av hans spel kan hjälpa honom till ett lugnt hemliv, som låter honom njuta de förmåner som det borgerliga samhället erbjuder, istället för att ägna sig åt en egen variant av ".Ar Det Inte Gräsligt?"

3 Våldtäkt

Tes: Detta är ett spel mellan en man och en kvinna som, åtminstone i dess mildare former, i all hövlighet, kan kallas "Hit Men Inte Längre" eller "Indignation". ·Det kan spelas med varierande grader av intensitet. I. "Våldtäkt" av första graden, eller "Hit Men Inte Längre", är populär i sällskaplig samvaro och består huvudsakligen av lätt flirt. Vit signalerar att hon är tillgänglig och blir tillfredsställd av mannens uppvaktning. Så fort han har avslöjat sig, är spelet slut. Om hon är artig, kan hon helt rättframt säga: "Jag uppskattar era komplimanger och tackar så mycket" och sedan fortsätta till nästa erövring. Om hon är mindre generös, lämnar hon honom helt enkelt. En skicklig spelare kan vid en stor bjudning få detta spel att räcka mycket länge genom att förflytta sig så flitigt att mannen måste utföra komplicerade manövrer för att få kontakt med henne utan att verka alltför framfusig. 2. I "Våldtäkt" av andra graden, eller "Indignation", får Vit endast sekundär tillfredsställelse av Svarts när130

manden. Sin primära tillfredsställelse får hon genom att tillbakavisa honom, varför detta spel vardagligt kan betecknas "Stick, Grabben". Hon förleder Svart till ett mycket allvarligare engagemang än vad den lätta flirten i "Våldtäkt" av första graden innebär och hon njuter av att se Svarts missräkning när hon stöter honom ifrån sig. Svart är naturligtvis inte så hjälplös som han verkar och han kan ha fått gå igenom avsevärda svårigheter för att lyckas bli inblandad. Vanligen spelar han en variation av "Sparka Mig". 3. "Våldtäkt" av tredje graden är ett grymt spel som slutar med mord, självmord eller i rättssalen. Vit leder här in Svart i en halvhjärtad fysisk förbindelse och påstår sedan att han har begått en kriminell handling eller att han har orsakat henne obotliga skador. I sin mest cyniska form tillåter Vit honom faktiskt att fullfölja den sexuella akten, så att hon får uppleva njutning innan hon börjar göra motstånd. Reaktionen kan komma omedelbart, som ett våldtäktsskrik, eller fördröjd,- som självmord eller mord efter en utdragen kärleksaffär. Om hon väljer att spela som om han uppträtt kriminellt, har hon inga svårigheter att finna vinningslystna eller sjukligt intresserade försvarare, sådana som pressen, polisen, advokater eller släktingar. Ibland kan emellertid dessa utomstående helt cyniskt vända sig emot henne, så att hon förlorar initiativet och blir ett redskap i deras spel. I vissa spel fyller utomstående en annan uppgift. De tvingar Vit att motvilligt delta därför att de vill spela "Ni Får Slåss Om Saken". De sätter henne i en sådan position att hon, för att rädda sitt ansikte eller rykte, måste skrika "Våldtäkt". Detta tycks särskilt ofta hända flickor som inte uppnått lovlig ålder; de kan ställa sig helt positiva till samlag, men då saken blir upptäckt eller orsakar uppståndelse, känner de sig tvingade att förvandla romansen till en tredje gradens "Våldtäkt". ]3)

I en välbekant situation vägrade den försiktige Josef att låta sig luras in i ett "Våldtäkt" -spel, varpå Potifars hustru utförde den klassiska växlingen till "Ni Får Slåss Om Saken", ett utmärkt exempel på hur en hård spelare reagerar på antites, och på de faror som omger de människor som vägrar att spela spel. Dessa två spel förenas i det välbekanta "Utpressning", där kvinnan förfiir Svart och sedan ropar våldtäkt, varvid hennes man dyker upp och anklagar Svart för utpressningsavsikter. En av de mest tragiska formerna av tredje gradens "Våldtäkt" inträffar relativt ofta mellan homosexuella främlingar, som inom loppet av en timme kan föra spelet fram till mord. De cyniska och kriminella varianterna av detta spel fyller år efter år åtskilliga spalt~eter i kvällspressen. Barndomsprototypen till "Våldtäkt" är samma som fiir "Frigid Kvinna", där den lilla flickan lockar pojken att förödmjuka sig eller smutsa ner sig och sedan hånar honom; den klassiska beskrivningen finns i Maughams Människans slaveri och även i den tidigare omnämnda Dickens Lysande utsikter är kvinnan av denna typ och motsvarar spel av andra graden. I tuffa omgivningar kan det spelas en hårdare form, som närmar sig tredje graden. Antites: Mannens förmåga att undvika att bli inblandad i spel eller att hålla spelet under kontroll beror på hans skicklighet att skilja äkta känsloyttringar från drag i spelet. Om han sålunda har förmåga att utöva social kontroll, kan han njuta en hel del av småflirtandet i "Stick, Grabben". Å andra sidan är det svårt att komma på en säker antites till den manöver som Potifars hustru utförde, förutom att fly fältet utan att lämna någon adress. I Aleppo mötte författaren 1938 en åldrad Josef som hade flytt från Konstantinopel trettiotvå år tidigare sedan en av sultanens kvinnor hade trängt in honom i ett hörn under ett affärshesök i Yildiz' harem. Han blev tvungen att avveckla 132

sin affärsrörelse men tog sig tid att samla ihop sina sparade guldfranc och återvände aldrig. Besläktade spel: Den manliga versionen återfinns ständigt i affärslivet: "Hoppa I Säng" (och sedan blev det ingen affär) och "Hångel" (och sedan avskedades hon).

ANALYS

Följande analys gäller "Våldtäkt" av tredje graden, därför att spelets element där bli belysta mer dramatiskt. Mål: Skadeglad hämnd. Roller: Förförerska, "Stora stygga vargen". Dynamik: (Tredje Graden): Penisavund, oral våldsamhet. "Stick, Grabben" är fallisk, medan "Indignation" innehåller starka anala element. Exempel: l) Jag skall skvallra på dig, din lilla snuskis. 2) Kränkt kvinna. Socialt mönster: Vuxen-Vuxen. Vuxen (manlig): "Jag är ledsen om jag gick liingrc än vad du hade avsett." Vuxen (kvinnlig): "Du har kränkt mig och får ta konsekvenserna." Psykologiskt mönster: Barn-Barn. Barn (manligt): "Se hur oemotståndlig jag är." Barn (kvinnligt): "Nu har jag dig fast, ditt kräk." Drag: I) Kvinnlig: förförelse; Manlig: parering. 2) Kvinnlig: underkastelse; Manlig: triumf. 3) Kvinnlig: motstånd; Manlig: sammanbrott. Fördelar: I) Inrepsykologisk - uttryck för hat och projektion av skuld. 2) Yttrepsykologisk - undvikande av emotionell sexuell intimitet. 3) Inresocial - "Nu Har Jag Dig Fast, Ditt Kräk". 4) Yttresocial - ".Ar Det Inte

I33

Gräsligt?", ''Rättssal", "Ni Får Slåss Om Saken". 5) Biologisk - sexuellt- och kamputbyte. 6) Existentiell - Jag är oskyldig.

4 Maskan

Tes: Detta spel är besläktat med "Våldtäkt"; det mest karakteristiska draget är en exhibitionism som i grunden är hysterisk. En kvinna kommer in i ett främmande sällskap och efter en kort stund visar hon benen och intar en mycket utmanande ställning och säger: "Å det har gått en maska." Hennes uppträdande har till avsikt att egga männen sexuellt och irritera kvinnorna. Varje motdrag riktat mot Vit möts naturligtvis med bedyranden om att hon är oskyldig eller med motanklagelser, därav likheten med det klassiska "Våldtäkt". Avgörande är Vits oförmåga till anpassning. Hon bryr sig sällan om att ta reda på vad det är för slags människor hon har att göra med eller att invänta ett lägligt tillfälle för sina manövrer. Därför framstår hennes beteende som malplacerat och påverkar hennes relationer med de övriga. Trots ett visst ytligt "skarpsinne" lyckas hon aldrig förstå vad som händer henne i livet, därför att hennes bedömning av den mänskliga naturen är alltför cynisk. Målet är att bevisa att andra människor har snuskig fantasi, och hennes Vuxen förleds av hennes Barn och Förälder (vanligen en lättsinnig moder) till att ignorera både sitt eget utmanande beteende och känslan för det passande hos många av de människor hon umgås med. Sålunda tenderar spelet att bli självförödande. Detta är troligen en fallisk variant av ett spel, vars innehåll beror på en underliggande psykisk störning. En "oral" variant kan påträffas hos kvinnor med en svårare rubbning och med stora bröst. Sådana kvinnor sitter ofta 134

med händerna bakom nacken för att skjuta fram brösten; de kan dra ytterligare uppmärksamhet till brösten genom att tala om deras storlek eller om något sjukligt som en operation eller ett ärr. Vissa beteenden där hon skruvar på sig utgör troligen en anal variant. slutsatsen av det spelet är att kvinnan är sexuellt tillgänglig. Det kan sålunda spelas i en mera symbolisk form av sörjande kvinnor, som illistigt skyltar med sitt änkestånd. Antites: Förutom dålig anpassning visar dessa kvinnor liten förståelse för antites. Om deras spel ignoreras eller motarbetas av en erfaren terapigrupp, kanske dc inte kommer tillbaka. I detta spel måste antites noggrant skiljas från repressalier, eftersom de senare innebär att Vit har vunnit. Kvinnor är skickligare än män när det gäller motdrag i "Maskan"; män anser sig sällan ha anledning att avbryta spelet. Det är därför bäst att lämna antitesen till omdömesförmågan hos de andra kvinnorna i terapigruppen.

5

Konflikt

'f es: Detta spel spelas mellan dominerande fäder och tonårsdöttrar, där det finns en frigid moder med i bilden. Fadern kommer hem från arbetet och klankar på dottern, som svarar oförskämt; även dottern kan utföra första draget genom att vara oförskämd, något som fadern klandrar. Bägge höjer sina röster och konflikten bryter ut. Utgången beror på vem som har initiativet. Det finns tre möjligheter: a) fadern drar sig tillbaka till sitt sovrum och smäller igen dörren, b) dottern drar sig tillbaka till sitt sovrum och smäller igen dörren, c) båda drar sig tillbaka till sina sovrum och smäller igen dörrarna. I samtliga fall markeras slutet på "Konflikten" med en dörr som smälls 135

igen. "Konflikt" erbjuder en plågsam men effektiv lösning på de sexuella problem som uppkommer mellan fäder och unga döttrar i vissa hem. Ofta kan de bo tillsammans blott om de är arga på varandra, och den smällande dörren framhåller för dem båda att de faktiskt har skilda sovrum. I förfallna hem kan detta spel urarta till en sträng och frånstötande variant, där fadern sitter uppe och väntar på dottern så fort hon har varit ute på träff, och undersöker henne och hennes kläder noggrant när hon kommer hem för att vara säker på att hon inte har haft samlag. Den minsta lilla misstanke kan ge upphov till de våldsammaste gräl, vilket kan sluta med att dottern körs på porten mitt i natten. I långa loppet kommer naturen att ta ut sin rätt, om inte den natten så natten därpå eller nästa natt. Då är faderns misstankar "bekräftade", vilket han klargör för modern, som har varit hjälplös medan allt detta utvecklade sig. I allmänhet kan emellertid "Konflikt" spelas av vilka människor som helst som försöker undvika sexuell intimitet. Det är en vanlig slutfas t. ex. i "Frigid Kvinna". Det är relativt sällsynt mellan tonårspojkar och deras kvinnliga släktingar, därför att det är lättare för tonårspojken att fly från huset en kväll än det är för andra familjemedlemmar. På ett tidigare stadium kan syskon sätta upp effektiva barriärer och uppnå partiell tillfredsställelse genom slagsmål, ett beteendemönster som har olika motiv i skilda åldrar, och som i Amerika utgör en halvrituell form av "Konflikt", sanktionerad av televisionen samt pedagogiska och pediatriska auktoriteter. Bland överklassen i England anses (eller ansågs) det som dålig stil, och den motsvarande psykiska energin kanaliseras till "Konflikt" på idrottsplanen med noggrant utformade regler. Antites: Spelet är inte så obehagligt för fadern som han kanske vill tro och det är ofta dottern som utför det anti136

tetiska draget genom ett tidigt, ofta omoget eller framtvingat äktenskap. Det är psykologiskt möjligt att modern kan göra det antitetiska draget genom att låta sin relativa eller totala frigiditet upphöra. Spelet kan så småningom sluta, om fadern hittar ett annat sexuellt objekt, men det kan förstås leda till andra komplikationer. Då det gäller gifta par är antitesen densamma som i "Frigid Kvinna" eller "Frigid Man". Under vissa omständigheter kan "Konflikt" helt naturligt leda till "Rättssal".

137

10 Spel i Undre Världen

l domstolar och organisationer för övervakning och återanpassning har det skett en infiltration av s. k. "hjälpande" yrkeskategorier och ju mer sofistikerade kriminologer och polismyndigheter blir, desto mer borde dc. som berörs av detta vara medvetna om de vanligast förekommande spelen i den undre världen, både i fängelser och utanför dem. Dessa spel inkluderar "Tjuv Och Polis", "Hur Tar Man Sig Ut Härifrån?" och "Vi Gör Processen Kort Med Joey".

l Tjuv och polis 'te.f: Eftersom många kriminella hatar poliser, tycks dc

få lika mycket tillfredsställelse av att överlista polisen som av att begå brott, kanske ännu större. På Vuxenplanet är deras brott spel som har sin drivkraft i den materiella belöningen, det stulna, men på Barnnivån är det jaktens spänning, att försvinna och att hålla sig undan som utgör grundmotivet. Märkligt nog är barndomsprototypen av "Tjuv Och Polis" inte rymmare och fasttagare utan kurragömma, där det väsentliga elementet är förtreten över att ha blivit funnen. Yngre barn avslöjar detta lätt. Om fadern hittar dem alltför lätt, så inställer sig förtreten och leken är inte rolig längre. Men om fadern är en skicklig spelare vet han vad han skall göra: han dröjer en stund, varpå den lille pojken leder honom på spåret genom att 138

ropa till, tappa någonting eller väsnas. På så sätt tvingar han fadern att hitta honom, men han visar fortfarande förtret; den här gången hade han mera nöje av det hela tack vare den längre väntetiden. Om fadern ger upp, känner pojken sig vanligen besviken istället för triumferande. Eftersom nöjet av att hålla sig gömd tydligen fanns med, är det inte där problemet ligger. Vad han är besviken över, är att han inte blev funnen. När det blir faderns tur att gömma sig vet han att han skall överlista pojken mycket längre, så länge att det blir roligt; och han är klok nog att se förargad ut när han återfinns. Det blir snart klart att det är själva spänningen i att bli fast som är nödvändig för att leken ska ge utbyte. Kurragömma är sålunda inte bara ett tidsfördriv utan ett verkligt spel. På den sociala nivån är det en intellektuell tävlan, och ger största utbytet om varje spelares Vuxen gör sitt allra bästa; på det psykologiska planet utförs det som ett tvångsspel, i vilket Vits Vuxen måste förlora för att hans Barn skall vinna. Att inte åka fast är i själva verket antitesen. Äldre barn betraktar den som har funnit ett perfekt gömställe som osportslig och anser att han har fördärvat spelet. Han har eliminerat Barnelementet och förvandlat spelet till en Vuxenprocedur. Han leker inte längre för sitt nöjes skull. Han liknar casinoägaren eller den professionelle brottslingen som är intresserad av pengarna och inte av spelet. Det tycks finnas två klart avgränsade typer av vaneförbrytare: de som valt brottets bana för pengarnas skull och de som valt den för spelets skull. Dessutom finns en stor mellangrupp som kan alternera mellan dessa bevekelsegrunder. "Tvångsvinnare", som tjänar de grova pengarna och vars Barn verkligen inte vill bli funnet, är sällsynt, enligt uppgift; han är omöjlig att gripa och stöten går alltid hem. "Tvångsförloraren" å andra sidan, som spelar "Tjuv Och Polis", klarar sig sällan bra ekonomiskt. 139

Undantag i detta avseende tycks mer bero på tur än skicklighet; i det långa loppet slutar även de lyckosamma som deras Barn fordrar och istället för att leva livet blir de fasttagna. TOP-spelaren påminner i vissa avseenden om Alkoholisten. Han kan byta roller från Polis till Tjuv och från Tjuv till Polis. I vissa fall kan han spela Föräldern-Polisen på dagarna och Barnet-T j uven på kvällarna. Det finns en Polis i många Tjuvar och en Tjuv i många Poliser. Om den kriminelle "återanpassas", kan han spela Räddarens roll, genom att bli socialarbetare eller missionär (med vittnesbörd); men Räddaren spelar en mindre viktig roll i detta spel än i "Alkoholist". Vanligen är det rollen som Tjuvspelaren är intressera~ av och var och en har sitt modus operandi för att bli fångad. Han kan göra det svårt eller lätt för Poliserna. Situationen är likartad för hasardspelarna. På det sociala eller sociologiska planet är den "professionelle': spelaren en människa, vars huvudintresse i livet är att spela hasard, men på det psykologiska planet finns det två olika slags människor bland de professionella hasardspelarna. Det finns de som använder tiden till dobbel, dvs. de spelar med Odet, hos vilka styrkan av den Vuxnes önskan att vinna endast överträffas av styrkan av Barnets behov att förlora. Sedan har vi de som driver spelhålor och verkligen tjänar sitt levebröd, vanligtvis ett mycket rikligt sådant, genom att ge hasardspelarna tillfällen att spela; de spelar inte själva och försöker att undvika spelet, fastän de ibland under speciella omständigheter kan delta själva och njuta av det, precis som en regelrätt brottsling tillfälligtvis kan spela TOP. Detta förklarar varför sociologiska och psykologiska undersökningar av kriminella i allmänhet varit mångtydiga och föga givande: de sysslar med två sorters människor som inte kan särskiljas på ett tillfredsställande sätt 140

inom de vanliga teoretiska eller empiriska ramarna. Detsamma gäller studiet av hasardspelarna. Transaktionsoch spelanalyser erbjuder en omedelbar lösning på detta. De avlägsnar mångtydigheten genom att på det sociala planet transaktionelit skilja mellan "spelare" och "rent professionella". Låt oss nu efter denna allmänna tes studera några typiska exempel. Vissa inbrottstjuvar gör sina jobb utan onödiga drag. TOP-inbrottstjuvarna lämnar sitt visitkort genom omotiverad vandalisering, t. ex. genom att förstöra värdefulla kläder med spyor och avföring. Enligt rapporterna företar den regelrätte banktjuven alla möjliga försiktighetsåtgärder för att undvika våld; TOP-banktjuven söker bara efter tillfälle att få ge utlopp åt sin ilska. Som vilken professionell som helst vill en regelrätt kriminell att hans jobb skall vara så skickliga som omständigheterna medger. Den TOP-kriminelle känner sig tvingad att ge utlopp för sina aggressioner i "arbetet". Regelrätt professionella är på sitt sätt väl medvetna om TOP. Om en gängmedlem visar alltför stort intresse för spelet, så att han kan äventyra jobbet, och speciellt om hans behov av att fångas börjar visa sig, kan drastiska mått och steg vidtas för att förhindra en upprepning. Kanske är det därför att regelrätta brottslingar inte spelar TOP, som de så sällan fångas och därför så sällan kan studeras av sociologer, psykologer och psykiatrer. Detsamma gäller om hasardspelare. Därför härrör sig det mesta av vår kunskap om kriminella och hasardspelare från spelartyper istället för från regelrätt kriminella. Kleptomaner (i motsats till professionella butiksråttor) visar hur ofta TOP-spelet förekommer. Det är troligt att en stor del av västerlänningarna i fantasin har spelat TOP och att detta är orsaken till att kvällspressförsäljningen är så stor. Denna fantasi leder ofta till drömmen om "det perfekta mordet", som är det hårdast tänkbara spelet och 141

innebär att man fullständigt överlistar polisen och klarar sig undan rättvisan. Varianter på TOP är "Tjuv och Klient" som spelas av förskingrare, med samma regler och samma utgång; "Tjuv Och Tull", som spelas av smugglare osv. Av speciellt intresse är den kriminella varianten av "Rättssal". Trots alla sina försiktighetsmått kan den kriminelle ibland arresteras och ställas inför rätta. ·För honom är "Rättssal" en procedur som han genomför helt enligt de instruktioner han fått av sina advokater. Om advokaterna är tvångsvinnare betraktar de "Rättssal" väsentligen som ett spel med juryn, där målet är att vinna, inte att förlora, och detta betraktas på många håll som ett konstruktivt spel. Antites: Detta är något som rör kvalificerade kriminologer snarare än psykiatrer. Polisen uch advokaterna är inte antitetiska utan spelar sina roller i spelet enligt de lagar som samhället har satt upp. En sak bör emellertid poängteras. Forskare inom kriminologin kan skämta om att vissa kriminella beter· sig som om de njöt av jakten och önskade bir tillfångatagna, eller de kan studera iden och instämma utan invändningar. De är emellertid föga benägna att betrakta en sådan "akademisk" faktor som avgörande i sina forskningar. Det är fullt klart att det inte finns något sätt att med psykologiska forskningsmetoder komma åt detta element. Forskaren måste därför endera ignorera en viktig faktor, eftersom han inte kan komma åt den med sina forskningsmetoder, eller också måste han byta tillvägagångssätt. Faktum är att nuvarande metoder än så länge inte har bidragit med en enda lösning på något kriminologiskt problem. Det vore bättre om forskarna slängde de gamla metoderna och angrep problemen på ett nytt sätt. Innan TOP accepteras, inte bara som en intressant avvikelse utan som själva huvudproblemet i ett stort antal fall, kommer den kriminologiska forskningen också i fortsätt142

ningen att behandla trivialiteter, doktriner och perifera eller irrelevanta problem.

ANALYS

T es: "Försök att fånga mig". Mål: Trygghet. Roller: Tjuv, Polis (Domare). Dynamik: Fallisk utmaning, alltså I) Kurragömma, Rymmare och fasttagare. 2) Brott. Socialt mönster: Förälder-Barn Barn: "Försök att fånga mig!" Förälder: "Det är mitt jobb." Psykologiskt mönster: Förälder-Barn. Barn: "Du måste fånga mig." Förälder: "Aha, där är du." Drag: I) V: Trots, S: Indignation. 2) V: Gömställe, S: Missräkning. 3) V: Provokation, S: Triumf. Fördelar: I) Inrepsykologisk - materiell gottgörelse för gamla oförrätter. 2) Yttrepsykologisk - kontrafobisk. 3) Inresocial - Försök att fånga mig. 4) Yttresocial J ag klarade det nästan. (Tidsfördriv: De klarade det nästan.) 5) Biologisk - ryktbarhet. 6) Existentiell - Jag har alltid varit en förlorare.

2 Hur tar man sig ut härifrån

Tes: Tidigare erfarenhet bekräftar att de fångar som har haft sin tid strukturerad genom en aktivitet, ett tidsfördriv eller ett spel överlever bäst. Detta är uppenbarligen välkänt för SÄPO i somliga länder som enligt uppgift I43

bryter ner vissa fångar genom att helt enkelt hålla dem sysslolösa och socialt isolerade. Den aktivitet som är vanligast bland ensamma fångar är läsning och skrivning, och det tidsfördriv som man sysselsätter sig med är flykt, vars utövare i vissa fall har blivit berömda, t. ex. Casanova och baron Trenck. Fången tycker bäst om "Hur Tar Man Sig Ut Härifrån?'' ("Vill Ut") som också spelas på mentalsjukhus. Detta spel måste skiljas från operationen (se s. 46) med samma namn, känd som "Gott uppförande". En inspärrad, som verkligen vill bli fri, kommer att ta reda på hur man klagar hos myndigheterna för att bli utsläppt så tidigt som möjligt. Nuförtiden kan detta ofta uppnås genom att skickligt spela "Psykiatri", av Gruppterapitypen. Spelet "Vill Ut" spelas emellertid av fångar eller av patienter vilkas Barn inte vill komma ut. De stimulerar "Gott uppförande", men i den avgörande situationen saboterar de sig själva så att de inte släpps ut. I "Gott uppförande" arbetar sålunda Förälder, Vuxen· och Barn tillsammans för att bli frisläppta; i "Vill Ut" genomgår Föräldern och den Vuxne de föreskrivna dragen fram till den kritiska punkten då Barnet, som i verkligheten är skrämt vid tanken på att kastas ut i den osäkra världen, övertar det hela och spolierar resultatet. "Vill Ut" var vanligt på 30-talet bland de nyligen invandrade tyska immigranter, som drabbades av psykoser. De kunde tillfriskna och be att få bli utsläppta från sjukhuset, men när frihetens timme närmade sig, återkom de sjukliga symtomen. Antites: Både "Gott Uppförande" och "Vill Ut" kan upptäckas av uppmärksam personal och kan behandlas redan på tjänstemannaplanet Den oerfarne terapeuten förs ofta bakom ljuset, medan en kompetent gruppterapeut, som vet att dessa är de vanligaste manövrerna i psykiatriskt inriktade fängelser, är vaken för sådana Ull 144

och spårar upp dem på ett tidigt stadium. Eftersom "Gott Uppförande" är ett ärligt försök, behandlas det som ett sådant, och kan utan olägenhet diskuteras öppet. "Vill Ut", å andra sidan, fordrar aktiv behandling om den orolige internen skall kunna rehabiliteras. Besläktade spel: En nära släkting till "Vill Ut" är en operation som kallas "Du Måste Lyssna På Mig". I det spelet kräver en fånge, eller en klient vid en socialbyrå, rätten att få framföra klagomål. Dessa är ofta irrelevanta. Hans huvudändamål är att försäkra sig om att auktoriteter kommer att lyssna på honom. Om de gör misstaget att tro att han väntar sig att de skall behandla klagomålen och avvisar honom som alltför besvärlig, kan det bli bråk. Om de ger efter för hans krav, så ökar han dem. Om de bara lyssnar tålmodigt och med tydliga tecken på intresse, så kommer "Måste Lyssna" -patienten att bli tillfredsställd och samarbetsvillig, och han kommer inte att ställa ytterligare krav. Chefspersoner måste lära sig att skilja "Du Måste Lyssna På Mig" från verkliga krav på hjälp. "Sadist!" är ett annat besläktat spel. En regelrätt brottsling kan ropa "Sadist!" i ett verkligt försök att komma ut, och i så fall är det en del av proceduren. Men den intern som spelar "Sadist!" som ett spel, använder det inte för att komma ut, eftersom han när han kommer ut, inte längre har någon förevändning att klaga.

3 Vi gör processen kort med Joey!

Tes: Urtypen till detta spel är "Tidernas Grej", storsvindeln, men många små bedrägeri- och utpressningsspel tillhör VGPKMJ. Ingen kan besegras i VGPKMJ såvida han inte har brott i blodet, eftersom Svarts första 7- S4 bär vi oss åt

145

drag består i att berätta för Vit att gamle-dumme-snälleJoey är den typen som bara väntar på att bli grundlurad. Om Vit vore fullkomligt ärlig skulle han backa ur eller varna Joey, men han gör ingetdera. Just som Joey skall ge sin tribut, går någonting galet, och Vit finner sin insats förlorad. Detta liknar utpressarspelet Just som Joey skall göras till hanrej, råkar han komma hem. Då förstår Vit, som spelat efter sina egna tvivelaktiga regler, att han måste spela efter Joeys regler och de är hårda. Underligt nog förväntas offret känna till reglerna och hålla sig till dem. Risken för uppståndelse har svindlarna räknat med; de kommer inte att anklaga Vit för den, och han tillåts även en viss frihet när det gäller att ljuga för polisen för att rädda sitt ansikte. Men om han går för långt och svekfullt anklagar dem för bedrägligt beteende så strider det mot reglerna och de ilsknar till. Fiir övrigt hyser de mycket lite sympati för en man som hamnar i svårigheter då han ger sig på ett berusat offer, eftersom det är en ojust procedur och han borde veta bättre. Detsamma gäller om han är dum nog att ge sig på en man som har sinne för humor, eftersom det är ett känt faktum att sådana typer inte kan förväntas spela VGPKMJ hederligt ända till det avslutande spelet "Tjuv Och Polis". Erfarna svindlare är rädda för killar som skrattar sedan dom har blivit uppskörtade. Det bör nämnas att ett practical joke inte är ett VGPKMJ-spel, därför att i practical jokes är det Joey som får lida, medan Joey i VGPKMJ tar hem spelet och Vit är den som råkar illa ut. Ett practical joke är ett tidsfördriv, medan VGPKMJ är ett spel där skämtets udd drabbar skämtaren själv. Det är uppenbart att VGPKMJ är ett tre- eller fyrmansspel, där polisen spelar fjärde man, och att det är besläktat med "Ni Får Slåss Om Saken".

146

11 Spel i mottagningsrummet

Spel som ständigt förekommer i terapisammanhang hör till de spel som en professionell spelanalytiker måste känna till i första hand. De studeras lättast genom en direkt observation i mottagningsrummen. Beroende på den agerandes roll kan tre typer urskiljas: l. Spel utförda av terapeuterna och deras medhjälpare: "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig" och "Psykiatri". 2. Spel framförda av professionella spelare som är patienter i terapigrupper, t. ex. "Växthus". 3. Spel där de deltagande patienterna eller klienterna är lekmän: "Socialfall", "Lantis", "Dum I Huvet" och "Träben".

l Växthus

T es: Detta spel är en variant av "Psykiatri" som spelas hårdast av unga samhällsvetare, t. ex. kliniska psykologer. I sällskap med sina kolleger tycks dessa unga människor spela "Psykoanalys" ofta på ett skämtsamt sätt och använder då sådana uttryck som "Din fientlighet märks" eller "Hur mekanisk får en försvarsmekanism egentligen bli?". Detta är vanligen ett harmlöst och förnöjsamt tidsfördriv; det är en normal fas i deras inlärningserfarenhet, och med några originella personer i gruppen kan det vara mycket roande. Som patienter i psykoterapigrupper är vissa av dessa människor benägna att fästa ganska stort 147

avseende vid denna ömsesidiga kritik; men eftersom den i detta sammanhang inte är särskilt produktiv, måste den kanske avstyras av terapeuten. Resultatet kan då. bli "Växthus". Det finns en stark tendens bland nyutexaminerade att ha en överdriven respekt för vad de kallar "äkta känslor". Det kan annonseras i förväg att en sådan känsla kommer att uttryckas. Efter annonseringen beskrivs eller snarare presenteras känslan för gruppen, som om den vore en sällsynt blomma som borde betraktas med vördnad. De andra medlemmarnas reaktioner upptas mycket högtidligt och de ikläder sig minen av kännare på besök i den botaniska trädgården. Problemet tycks vara om denna känsla är tillräckligt bra för att ställas ut på Nationella Känslogalleriet. Om terapeuten tillåter sig betvivla känslornas äkthet, kan han utsättas för häftigt ogillande, som om han vore en enastående drummel som förstör de sköra kronbladen på en exotisk planta. Terapeuten inser naturligtvis att man för att förstå en blommas byggnad måste plocka sönder den. Antites: Antitesen, som är mycket viktig för terapeutiskt framåtskridande, utgörs av ironin i ovanstående beskrivning. Om spelet tillåts fortsätta, kan det fortgå oförändrat i många år, efter vilka patienten tycker sig ha fått "terapeutisk erfarenhet" och under vilka han har "fått ge utlopp för aggressioner" och lärt sig att "möta känslorna" på ett sätt som gör att han får ett överläge gentemot sina mindre lyckligt lottade kolleger. Under tiden kan mycket litet av dynamisk betydelse ha inträffat, och tiden har säkerligen gett maximala terapeutiska resultat. Ironin i den inledande beskrivningen riktades, inte mot patienterna utan mot deras lärare och mot den kulturella miljö som uppmuntrar sådan överdriven självkritik. Rätt beräknad skulle en skeptisk anmärkning lyckligt kunna skilja dem från snobbigt Föråldrainflytande och leda till 148

en mindre självmedvet en präktighet i deras transaktioner sinsemellan. Istället för att odla känslor i ett slags drivhusatmosfär kan de helt enkelt låta dem växa naturligt och plocka dem när de är mogna. Den mest uppenbara fördelen med detta spel är den yttrepsykologiska, eftersom intimitet kan undvikas genom tillkomsten av speciella betingelser under vilka känslor får uttryckas, och av speciella regler för deltagarnas responser.

2 Jag försöker bara hjälpa dig

Tes: Detta spel kan spelas i vilken yrkessituation som helst och är inte begränsat till psykoterapeuter eller socialarbetare. Men det förekommer vanligast och i sin mest blomstrande form bland socialarbetare med en speciell typ av utbildning. Analysen av detta spel klarnade för författaren under säregna omständigheter. I ett pokerspel hade alla deltagare utom två lagt sig, en forskningspsykolog och en affärsman. Affärsmann en som satt med "kåk" satsade; psykologen som hade en "straight flush" höjde. Affärsmann en såg konfunderad ut, varpå psykologen skämtsamt anmärkte: "Bli inte orolig, jag försöker bara hjälpa dig!" Affärsmann en tvekade men gick slutligen med. Psykologen visade då sin vinnande hand, varpå den andre besviket slängde sina kort. De andra närvarande ansåg sig då kunna skratta åt psykologens skämt och förloraren anmärkte modfälld: "Du var verkligen hjälpsam!" Psykologen kastade en menande blick på författaren, som antydde att skämtet verkligen hade utförts på bekostnad av det psykiatriska yrket. Det var i det ögonblicket som strukturen hos detta spel stod klar. ·Fackmannen eller terapeuten ger ett råd till en patient 149

eller en klient. Denne återvänder och meddelar att förslaget inte hade den önskade effekten. Terapeuten skakar resignerat av sig sitt misslyckande och försöker igen. Om han vore mer på sin vakt skulle han i detta läge lägga märke till en viss besvikelse, men han försöker en gång till i alla fall. Vanligen känner han mycket lite behov av att rannsaka sina egna motiv, därför att han vet att många av hans kolleger med samma utbildning gör likadant, och att han följer den "rätta" proceduren och kommer att erhålla fullt stöd från sina överordnade. Om han råkar på en hård spelare, som t. ex. en aggressiv person med tvångstankar, kommer han att finna att det blir svårare och svårare att inte känna sin oförmåga att klara upp situationen. Då är han i knipa och läget kommer långsamt att förvärras. I värsta fall kan han råka ut för en arg paranoiker, som en dag rusar in till honom i vilt raseri och skriker: "Se vad du fick mig att göra!" Terapeutens besvikelse kommer då tydligt att framträda i den uttalade eller outtalade tanken: "Men jag försöker ju bara hjälpa dig!" Hans upprördhet över otacksamheten kan orsaka honom stort lidande, vilket antyder de sammansatta motiv som ligger bakom hans eget beteende. Denna upprördhet utgör spelets behållning. Legitimerade terapeuter bör inte förundra sig över människor som spelar "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig" (JFBHD). "Jag tror att vi kan göra något åt det", "Jag vet vad som skall göras", "Jag är utsedd till att hjälpa er" eller "Det arvode jag tar för att hjälpa er är ... " skiljer sig märkbart från "Jag Försöker Bara Hjälpa Er". De första fyra representerar Vuxens erbjudanden i god tro att ställa yrkeskvalifikationer till förfogande för bekymrade patienter eller klienter; JFBHD har ett undermedvetet motiv som är mycket viktigare än yrkesskicklighet när det gäller att bestämma resultatet. Detta motiv grundar sig på positionen att folk är otacksamma och 150

svekfulla. Tanken på framgång skrämmer Föräldern inom yrkesmannen och inbjuder till sabotage, därför att en framgång skulle ifrågasätta hans position. JFBHDspelaren måste försäkra sig om att hjälp inte accepteras hur mycket den än erbjuds. Klienten svarar med "Se Hur Mycket Jag Försöker" eller "Du Kan Ingenting Göra För Att Hjälpa Mig". Mer flexibla spelare kan kompromissa: det är bra om människor accepterar den erbjudna hjälpen förutsatt att det tar lång tid att göra det. Därför tycks terapeuter be om ursäkt för ett snabbt resultat, eftersom de vet att vissa av deras kolleger vid personalsammanträden annars kommer att ställa sig kritiska. Motpolen till de hårda JFBHD-spelare som återfinns bland socialarbetare, är goda advokater som hjälper sina klienter utan personlig inblandning eller sentimentalitet. Här ersåtter yrkesskicklighet de dolda ambitionerna. Vissa socialinstitut tycks i första rummet vara akademier för utbildning av professionella JFBHD-spelare, och det är inte lätt för deras elever att avstå från att spela det. Ett exempel som kan hjälpa till att illustrera vissa av de föregående punkterna återfinns i beskrivningen av det komplementära spelet "Socialfall". JFBHD och dess varianter återfinns ofta i vardagslivet. Det spelas av släktingar och vänner till familjen (t. ex. "Jag Kan Skaffa Det Billigt Åt Dig"), och av vuxna som ser efter barnen. Det är ett favoritspel bland föräldrar och det komplementära spelet som spelas av barnen är vanligen "Se Vad Du Fick Mig Att Göra". Socialt kan det vara en Schlemielvariant där skadan tillfogas under sken av hjälpsamhet. Patienten brukar här känna sig som ett offer och kan spela "Varför Händer Detta Alltid Mig" eller någon av dess varianter. Antites: Terapeuten har ett flertal metoder att använda sig av när det gäller att behandla en inbjudan att spela JFBHD, och hans val beror på vilken relation han har till 151

patienten, och då speciellt förhållandet till dennes Barnj agtillstånd. l. Den klassiska psykoanalytiska antitesen är den mest avancerade och samtidigt den som patienten har svårast att acceptera. Hans invitation till spel ignoreras helt och hållet. Patienten försöker då hårdare och hårdare. Eventuellt kommer han i ett desperat tillstånd, som yttrar sig i ilska eller depression, ett karakteristiskt tecken på att ett spel har medfört frustration. 2. En mjukare (men inte stel) konfrontation kan försökas vid den första invitationen. Terapeuten påpekar att han är patientens terapeut och inte hans manager. 3. En ännu mjukare procedur är ,att introducera patienten i en terapigrupp och låta de andra patienterna sköta saken. 4. Gäller det en akut störd patient, kan det vara nödvändigt att gå med på spelet under inledningsskedet. Dessa patienter borde behandlas av en psykiater, som i egenskap av läkare både kan ordinera mediciner och .vidtaga vissa av de mentalhygieniska åtgärder som kan vara värdefulla för behandlingen av sådana patienter, även i denoo tid fylld av lugnande preparat. Om läkaren föreskriver en hälsokur, som kan innefatta bad, motion, viloperioder och regelbundna måltider, jämsides med medicinering, kommer patienten l) att följa kuren och må bättre, 2) att följa kuren noggrant och klaga över att den inte hjälper eller 3) i förbigående nämna att han har glömt att följa instruktionerna eller att han har struntat i kuren eftersom den inte hjälpte. I det andra och det tredje fallet ankommer det på psykiatern att avgöra om patienten för tillfället är mottaglig för spelanalys, eller om det finns någon annan behandlingsform som kan göra honom mottaglig för senare psykoterapi. Relationen mellan kurens lämplighet och patientens benägenhet att utnyttja den för att spela måste noggrant övervägas av 152

psykiatern innan han beslutar sig för att gå över till nästa steg. Patienten kan å andra sidan använda antitesen "Tala inte om för mig vad jag skall göra för att hjälpa mig själv, jag skall tala om vad du skall göra för att hjälpa mig." Om terapeuten är känd för att vara en Schlemiel, så bör patienten istället välja "Hjälp inte mig, hjälp honom." Allvarligare JFBHD-spelare saknar dock ofta sinne för humor. Antitetiska drag från patientens sida mottas vanligen ogynnsamt och kan medföra livslång fiendskap med terapeuten. I vardagslivet skall sådana drag inte påbörjas förrän man är beredd att fullfölja dem konsekvent och ta konsekvenserna. Att stöta sig med en släkting som "Kan Skaffa Det Billigt Åt Dig" kan t. ex. rent ekonomiskt få allvarliga följder för familjelivet.

ANALYS

Tes: Ingen gör någonsin vad jag säger åt dem att göra. Mål: Ansvarsfrihet. Roller: Hjälpare, Klient (Patient). Dynamik: Masochism. Exempel: I) Barnet lär sig, förälder blandar s1g 1. 2) Socialvårdare och hans klient. Socialt mönster: Förälder-Barn. Barn: "Vad skall jag göra?" Förälder: "Såhär skall du göra!" Psykologiskt mönster: Förälder-Barn. Förälder: "Titta på mig!" Barn: "Jag ska nog visa dig att du gör fel!" Drag: I) Instruktioner efterfrågas - Instruktioner ges. 2) Proceduren misslyckas - Klander. 3) Demonstration av att de föreslagna procedurerna var olämpliga :..._ Försvarsattityd. 153

Fördelar: I) Inrepsykologisk - martyrium. 2) Yttrepsykologisk - undviker att erkänna misslyckanden. 3) Inresocial - utåtriktad "Föräldraförening"; otacksamhet. 4) Yttresocial - utåtriktad "Psykiatri". 5) Biologisk - örfilar från klienten, smekningar från överordnade. 6) Existentiell - alla människor är otacksamma.

3 Socialfall

Tes: Tesen i detta spel har bäst formulerats av Henry Miller i Kolossen på Maroussi: "HänQ.elsen måste ha ägt rum under det år då jag sökte efter jobb, utan en tanke på att skaffa mig ett. Den påminde mig om att jag inte ens brytt mig om att titta igenom platsannonserna, trots att jag ansåg min situation desperat." Detta spel är ett av komplementen till "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig" (JFBHD) som det spelas av socialtjänstemän som tjänar sitt uppehälle genom det. "Socialfall" spelas lika professionellt av den klient som tjänar sitt uppehälle på det sättet. Författarens egen erfarenhet av "Socialfall" är begränsad, men följande redogörelse från en av hans duktigaste studenter belyser detta spels natur och dess plats i vårt samhälle. Fröken Svart arbetade på en socialbyrå vars officiella syfte, för vilket statsbidrag utgick, var att återanpassa socialfall ekonomiskt, vilket i praktiken betydde att skaffa dem ett skapligt arbete och få dem att behålla det. Socialbyråns klienter gjorde enligt de officiella rapporterna ständiga framsteg, men mycket få av dem blev verkligen återanpassade. Detta var förståeligt, sades det, därför att de flesta av dem hade varit socialfall i åtskilliga år och vandrat från byrå till byrå och ibland hade deras fall handlagts av fem eller sex byråer sam154

tidigt, så det var tydligt att de var "svåra fall". Fröken Svart upptäckte snart, tack vare sin träning i spelanalys, att byråns personal ständigt spelade JFBHD, och hon undrade hur klienterna reagerade på detta. För att undersöka saken, frågade hon sina egna klienter vecka efter vecka hur många erbjudna arbeten de verkligen skaffat sig upplysningar om. Hon gjorde den intressanta upptäckten att de föreföll göra mycket små ansträngningar i detta avseende, trots att de teoretiskt kunde förväntas söka oförtrutet dag och natt efter jobb och ibland verkade deras symboliska bemödanden nästan löjliga. Så t. ex. påstod en man att han besvarade minst en platsannons per dag. "Vilken sorts arbete söker ni?" frågade hon. Han sade att han ville ägna sig åt försäljningsarb ete. ".Ar det de enda annonser ni svarar på?" frågade hon. Han sade att det stämde men beklagade samtidigt att det var lite olyckligt att han stammade eftersom detta hindrade honom att genomföra sina yrkesplaner. Ungefär samtidigt blev det känt för hennes överordnade att hon ställde sådana frågor och hon fick en reprimand för att hon utövade "otillbörlig påtryckning" på sina klienter. Inte desto mindre beslutade sig fröken Svart för att fortsätta och försöka återanpassa vissa av dem. Hon valde ut sådana som var fullt arbetsföra och som inte tycktes ha några rimliga skäl för fortsatt socialhjälp. Med denna utvalda grupp diskuterade hon igenom spelen JFBHD och "Socialfall". När de medgav att de spelade, sade hon att om de inte skaffade sig ordentliga 'arbeten så skulle hon se till att de blev utan socialbidrag och hänvisa dem till andra slags byråer. Många av dem fick nästan omedelbart anställning, somliga för första gången på åratal. Men de var indignerade över hennes attityd och vissa av dem skrev klagobrev till hennes överordnade. Hennes chef kallade in henne och gav henne ännu allvarligare reprimander, med motiveringen att fastän hen155

nes klienter arbetade, så var de inte "verkligt återanpassade". Chefen antydde att fröken Svarts fortsatta anställning på byrån var i farozonen. Fröken Svart försökte taktfullt, så långt hon vågade utan att ytterligare riskera sin plats, att få reda på vad chefen menade med "verkligt återanpa·ssade". Uttrycket förklarades aldrig. Hon fick bara veta att hon "utövade otillbörliga påtryckningar" på folk och att det på intet sätt var hennes förtjänst att de för första gången på flera år försörjde sina familjer. Eftersom hon var beroende av sitt arbete och nu löpte risk att förlora det, försökte några av hennes vänner att hjälpa henne. Den respekterade chefen för en psykiatrisk klinik skrev till hennes överordnade och nämnde att han hade hört att fröken Svart utfört ett utomordentligt gott arbete med socialfall och frågade om hon kunde få komma och diskutera sina resultat på en personalkonferens vid hans klinik. Chefen vägrade att ge henne ledigt för detta. I detta fall satte byrån upp reglerna för "Soc~al­ faU" för att komplettera de interna reglerna för JFBHD. Det fanns en tyst överenskommelse mellan tjänstemännen och klienterna av följande lydelse: T: "Jag skall försöka hjälpa dig (förutsatt att du inte blir bättre)." K: "Jag skall söka arbete (förutsatt att jag inte behöver bestämma mig för något)." Om en klient bröt överenskommelsen genom aH bli bättre, förlorade byrån ett fall, klienten förlorade sitt understöd, och båda kände sig bestraffade. Om en tjänsteman, som fröken Svart, bröt överenskommelsen geil\Om att förmå klienten att verkligen skaffa arbete, bestraffades byrån genom klientens klagomål, som kunde komma till högre myndigheters kännedom, medan klienten å sin sida förlorade S'itt understöd. Så länge de underförstådda reglerna följdes, fick båda 156

vad de ville ha. Klienten fick sitt understöd och lärde sig snart vad byrån ville ha i gengäld: en möjlighet att utvidga hjälpverksamheten (som ett led i spelet JFBHD) samt kliniskt material att presentera vid personalkonferenserna som var inriktade på vårdfallen som "klientel". Klienten underkastade sig gärna dessa krav, vilket tillfredsställde honom själv lika mycket som byrån. På detta sätt kom de väl överens och ingen kände någon önskan att avbryta ett så tillfredsställande samarbete. I stället för att slentrianmässigt utöka bidragen knappade fröken Svart i realiteten in på dem och vid personalkonferenserna föreslog hon en inriktning av verksamheten mot det samhällsnyttiga snarare än det för klienterna bekvämaste. Trots att hon härvid endast anslöt sig till det av reglementet fastställda syftet för byrån blev alla de andra irriterade. Två saker bör här observeras. För det första spelas "Socialfall", utan att något verkligt behov på grund av fysisk, psykisk eller ekonomisk oförmåga föreligger, endast av ett begränsat antal understödstagare. För det andra kommer spelandet bara att gynnas av socialvårdstjänstemän som har vant sig vid att spela JFBHD. Det kommer inte att tolereras av andra tjänstemän. Nära anknutna spel är "Krigsveteran" och "Klinik". "Krigsveteran" uppvisar samma symbiotiska relationer, denna gång mellan "Krigsveteranernas Centralorganisation" och ett visst antal "yrkesveteraner" som tar del av de privilegier som tilldelas lemlästade f. d. krigsmän. "Klinik" spelas av patienter som går på observation på stora sjukhus. Till skillnad från dem som spelar "SocialfaH" eller "Krigsveteran", får de patienter som spelar "Klinik" inget finansiellt stöd, men i stället andra fördelar. De tjänar ett viktigt socialt ändamål, eftersom de är villiga att samarbeta vid utbildningen av medicinsk per.sonal och vid studier av olika sjukdomsprocesser. Av 157

detta får de en legitim Vuxentillfredsställelse som inte är tillgänglig för spelare av "Socialfall" och "Krigsveteran". Antites: Antitesen består i att hålla tillbaka understöden. Här kommer inte risken för motstånd primärt från spelaren själv, som i de flesta andra spel, utan från det förhållande, att detta spel blivit allmänt accepterat. Motståndet kommer från yrkeskollegerna och den upphetsade allmänheten, statliga ämbetsverk och fackföreningar. De klagomål som följer på ett anti-"Socialfall" kan dock hjälpa fram ett högröstat "Men tycker ni att det här är rätt?" som kan betraktas som en hälsosam eller konstruktiv operation eller ett tidsfördriv, även om det för tillfället dämpar frispråkigheten. Faktum är att hela det amerikanska politiska systemet med demokratisk frihet grundar sig på rättigheten (som inte är möjlig i många andra sorters statsskick) att ställa den frågan. Utan den rättigheten skulle mänsklighetens sociala framsteg allvarligt hämmas.

4 Lantis

Tes: Prototypen till "Lantis" illustreras av den bulgariska gumman som lider av gikt, säljer sin enda ko för att få råd att uppsöka universitetskliniken i Sofia. Där undersöker professorn henne och finner hennes fall så intressant att han presenterar henne vid en klinisk demonstration för medicine studerande. Han beskriver inte bara sjukdomstillståndet, symtomen och diagnosen, utan också behandlingen. Denna behandling fyller henne med vördnad. Innan hon reser, ger professorn henne ett recept och förklarar behandlingen för henne mer i detalj. Hon är full av beundran över hans kunnande och utropar den bulgariska motsvarigheten till "Professorn är verkligen 158

fantastisk". Hon kan emellertid inte använda receptet. För det första finns det inget apotek i byn; för det andra, så skulle hon, även om det fanns ett apotek där, inte låta ett så värdefullt papper gå sig ur händerna. Inte heller har hon möjlighet att genomföra resten av behandlingen, så som att hålla diet, besöka kurort etc. Hennes liv går vidare och handikappet kvarstår, men hon är nu lycklig, eftersom hon kan berätta för alla om den underbara behandling som föreskrevs henne av den store professorn i Sofia, till vilken hon uttrycker sin tacksamhet varje kväll i sina böner. Flera år senare råkar professorn, dyster till sinnes, passera genom byn på sin väg till en välbärgad men besvärlig patient. Han kommer ihåg gumman när hon rusar ut för att kyssa hans hand och påminna honom om den fantastiska behandling han gav henne för så länge sedan. Han accepterar tacksamt hennes vördnad, och blir speciellt glad när hon talar om hur värdefull behandlingen har varit för henne. Faktum är att han är så överväldigad att han inte ens märker att hon haltar lika mycket som förut. Socialt spelas "Lantis" på ett naivt eller hycklande sätt med mottot, "Ni är verkligen fantastisk, herr Murgatroyd!" (N.AVF). I denna oskyldiga form är herr Murgatroyd underbar. Han är en berömd poet, målare, filantrop eller forskare, och naiva unga kvinnor reser långa vägar i hopp om att möta hooom, så att de kan sitta beundrande vid hans fötter och släta över och romantisera hans personliga brister. En mer sofistikerad kvinna, som öppet tillstår att hon har ett förhållande med, eller är gift med, en sådan man som hon uppriktigt beundrar och uppskattar, kan vara fullt medveten om hans svagheter. Hon kan till och med utnyttja dem för sina egna syften. Hos dessa två sorters kvinnor tar spelet formen av ett romantiserande eller utnyttjande av hans brister, medan 159

deras omedvetenhet och oskuld visar sig i deras äkta upp skattning av hans förtjänster, som de kan bedöma korrekt. I den hycklade formen må herr Murgatoryd vara underbar eller ej, han har ändå att göra med en kvinna som inte är kapabel att uppskatta honom efter förtjänst; hon är kanske ett societetsfnask, som spelar "Stackars Lilla Jag" och använder N.AVF som rent smicker för att uppnå sina måL Djupare sett är hon antingen upphetsad av honom eller också skrattar hon åt honom, men i själva verket bryr hon sig inte om honom; vad hon är ute efter är de fördelar, som följer med hans person. Kliniskt spelas "Lantis" i två likartade former med mottot "Professorn är verkligen fantastisk!" (PÄVF). I den oskyldiga formen, kan patienten förbli frisk så länge hon tror på terapeutens ofelbarhet, vilket ställer krav på att denne uppträder välbalanserat både offentligt och privat. I den hycklade formen hoppas patienten att ternpeuten skall gå med på hans P.AVF och tänka: "Ni är ovanligt mottaglig" (N.AOM). Har hon en gång fått honom i den positionen, kan hon få honom att verka löjlig och sedan gå över till en annan terapeut; om han inte är så lättlurad kan han faktiskt hjälpa henne. Det enklaste sättet för patienten att vinna spelet PÄVF är att inte bli bättre. En ännu listigare patient am;tränger sig att få terapeuten att verka löjlig. En kvinna spelade P.AVF med sin psykiater utan att symtomen lindrades; hon lämnade honom till slut med många undanflykter och ursäkter. Därefter uppsökte hon den aktade församlingsprästen, sökte hans hjälp och spelade P.AVF med honom. Efter några veckor förförde hon honom i en "Våldtäkt" av andra graden. Sedan berättade hon i förtroende för sin granne över staketet på bakgården hur besviken hon var· över att en så fin man som prästen Svart kunde ge sig till att göra närmanden till en så oskyldig och 160

oattraktiv kvinna som hon. Eftersom hon kände prästens hustru, kunde hon förlåta honom men icke desto mindre, etc ... Denna hemlighet halkade ur henne "oavsiktligt" och det var först efteråt som hon "till sin fasa" kom ihåg att grannen var kyrkvärd. Hos psykiatern tog hon hem spelet genom att inte bli bättre, hos prästen genom att förföra honom, fastän hon ingalunda ville tillstå det. En annan psykiater introducerade henne dock i en terapigrupp där hon inte kunde manövrera som hon hade gjort förut. När hon inte kunde fylla tiden med PÄVF och NÄOM, började hon iakttaga sitt beteende närmare och med hjälp av gruppen kunde hon överge sina båda spel - PÄVF och "Våldtäkt". Antites: Terapeuten måste först fastställa om spelet är av den oskyldiga typen och därför bör tillåtas att fortsätta till patientens fromma, tills hennes Vuxen är tillräckligt stabil för att kunna tåla motdrag. Om spelet inte är av den oskyldiga typen, kan motdragen göras vid första bästa tillfälle sedan patienten har blivit tillräckligt förberedd, så att hon kan förstå vad som händer. Terapeuten vägrar envist att ge råd, och när patienten börjar protestera, gör han klart för henne att det inte enbart är "Håll maskenpsykiatri" utan en väl genomtänkt uppläggning. Med tiden kommer hans vägran att antingen reta upp patienten eller påskynda akuta ångestsymtom. Nästa steg beror på hur svårartat patientens tillstånd är. Om hon är alltför uppjagad, måste hennes akuta reaktioner behandlas med lämpliga psykiatriska eller analytiska metoder för att den terapeutiska behandlingen skall kunna fortsätta. Det första målet vid den hycklande varianten är att särskilja den Vuxne från det hycklande Barnet, så att spelet kan analyseras. I sociala situationer bör intima förvecklingar med oskyldiga NÄVF-spelare undvikas, vilket varje impressario är angelägen att påpeka för sina klienter. Å andra 161

sidan är kvinnor som spelar hycklande N.AVF ibland intressanta och intelligenta om de kan botas från sitt hyckleri, och de kan visa sig bli förtjusande personligheter i familjekretsen.

5 Psykiatri

Tes: "Psykiatri" som procedur måste skiljas från "Psykiatri" som spel. Enligt tillgängliga fakta, presenterade i ordentlig klinisk form i vetenskapliga publikationer, är följande metoder verkningsfulla vid behandlingen av mentala störningar: chockterapi, hypnos, droger, psykoanalys, samtals- och gruppterapi. Det finns andra metoder som är mindre vanliga och de kommer inte att diskuteras här. Vilken som helst av ovanstående metoder kan användas i "Psykiatri", som baserar sig på tesen: "Jag är en helbrägdagörare" vilken bestyrkes med ett diplom av- vilket det framgår att "Jag är en helbrägdagörare". Det bör påpekas att detta i varje fall är en konstruktiv och human ståndpunkt, och att människor som spelar "Psykiatri" kan göra en hel del nytta, om de är yrkesmässigt utbildade. Det är emellertid troligt att de terapeutiska resultaten skulle bli större om den terapeutiska niten modererades. Antitesen har bäst formulerats av Ambroise Pare, som sade: "Jag behandlar dem, men Gud botar dem." Varje medicinare lär sig detta uttryck tillsammans med andra som primum non nocere och fraser som vis mediatrix naturae. Men terapeuter utan medicinsk skolning tycks inte utsättas för dessa gamla visdomsord. Positionen "Jag är en helbrägdagörare därför att det står här att jag är en sådan" är troligen en hämmande faktor, som dock kan bli positiv genom att man säger ungefär följande "Jag kommer att tillämpa de terapeutiska metoder jag har lärt mig 162

i hopp om att de kan vara till någon nytta." Detta undviker möjligheterna till spel som baseras på "Eftersom jag är en helbrägdagörare så är det ert eget fel om ni inte blir bättre" (t. ex. "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig") eller "Eftersom ni är en helbrägdagörare så kommer ni att kunna bota mig" (t. ex. "Lantis"). Detta är naturligtvis ingenting nytt för den erfarne terapeuten. Säkerligen har varje terapeut, som någon gång presenterat ett fall på en ansedd klinik, blivit medveten härom. En god klinik kan för övrigt definieras som en klinik där terapeuterna känner till dessa företeelser. Spelet "Psykiatri" har dock större benägenhet att uppträda hos patienter som tidigare har behandlats av mindre kompetenta terapeuter. Ett fåtal patienter väljer avsiktligt dåliga terapeuter, flyttar från den ene till den andre, och demonstrerar på så sätt att de inte kan bli botade och lär sig samtidigt att spela "Psykiatri" allt hårdare. Det kan till och med bli svårt för en framstående kliniker att skilja agnarna från vetet. Dubbeltransaktionen från patientens sida utgörs av: Vuxen: "Jag kommer att bli botad." Barn: "Du kommer aldrig att bota mig, men du kommer att lära mig att bli en bättre neurotiker (spela "Psykiatri" skickligare)." "Psykisk hälsa" spelas likartat. Här påstår Vuxen: "Allting kommer att bli bättre om jag tillämpar de mentalhygieniska principer som jag har läst och hört talas om." En patient lärde sig att spela "Psykiatri" av en terapeut och "Psykisk hälsa" av en annan, och började efter ytterligare ansträngningar att spela ett ganska skickligt "Transaktionen analys". När saken öppet diskuterades med henne, gick hon med på att sluta spela "Psykisk hälsa", men bad att få fortsätta att spela "Psykiatri", eftersom hon därigenom kände sig behaglig till mods. Transaktionspsykiatern samtyckte. Hon fortsatte därför i flera månader att 163

berätta om sina drömmar och drömtolkningar varje vecka. Slutligen, kanske delvis av ren tacksamhet, bestämde hon sig för att det skulle vara intressant att ta reda på vad det egentligen var för fel på henne. Hon intresserade sig på allvar för transaktionen analys, och med gott resultat. En variant av "Psykiatri" är "Arkeologi", i vilket patienten anser att om hon bara kan finna den verkliga orsaken till svårigheterna, så skulle allt plötsligt bli bra. Detta leder till ett kontinuerligt idisslande av barndomshändelser. Ibland förleds terapeuten att spela "Kritik", där patienten beskriver sina känslor i olika situationer och terapeuten talar om vad det är för fel. "Demaskering", som är ett vanligt spel i terapigrupper, baseras på frasen "Känslor är bra". En patient, som t. ex. ständigt använder svordomar, för att ge utlopp för känslor, kan bli applåderad eller åtminstone få ett tyst erkännande. Men en sofistikerad grupp kommer snart att betrakta det som ett spel. Vissa medlemmar i terapigrupper blir snart skickliga i att upptäcka spel som "Psykiatri", och låter snabbt en ny patient veta att han spelar "Psykiatri" eller "Transaktionen analys" istället för att använda grupprocedurer för att uppnå verklig insikt. En kvinna, som överfördes från en "Demaskerings" -grupp i en stad till en mer sofistikerad grupp i en annan stad, berättade om ett incestförhållande i sin barndom. Istället för den skräckblandade vördnad, som hon hade väntat sig att möta närhelst hon berättade om denna händelse (vilket hon ofta brukade göra), möttes hon av likgiltighet, varpå hon blev uppretad. Hon blev förvånad över att gruppen tycktes vara mer intresserad av hennes transaktiondia ilska än av hennes incest och i rasande ton utslungade hon vad som i hennes ögon var den grövsta tänkbara förolämpningen: hon anklagade dem för att inte vara freudianer. Freud själv tog naturligtvis psykoanalysen mycket allvarligt, och 164

undvek att skapa ett spel av det genom att säga att han själv inte var freudian. En ny variant av "Psykiatri" som kallas "Berätta Det För Mig" har nyligen upptäckts. Den liknar partytidsfördrivet "Tjugo frågor". Vit berättar om en dröm eller en händelse, och de andra medlemmarna som ofta inbegriper terapeuten, försöker tolka den genom att ställa träffande frågor. Så länge Vit svarar på frågorna, fortsätter varje medlem sina förhör, tills de hittar en fråga som Vit inte kan svara på. Då lutar sig Svart tillbaka med kännarmin och säger: "Aha, om du kunde svara mig på det så skulle du säkert bli bättre, så nu har jag gjort mitt." (Detta är en avlägset besläktad variant till "Varför Gör Du fnte - Jo men"). Vissa terapigrupper bygger nästan helt och hållet på detta spel och kan fortsätta i åratal med obetydliga förändringar eller förbättringar. "Berätta Det För Mig" tillåter stor frihet för Vit (patienten) som t. ex. kan spela med genom att känna sig ineffektiv; eller han kan bemöta det genom att svara på alla ställda frågor, varvid ilskan och bestörtningen hos dc andra spelarna snart visar sig, eftersom han ger tillbaka med "Jag har svarat på alla frågor, och ni har inte botat mig, så vad ska man säga om er?" "Berätta Det För Mig" spelas också i klassrum, där eleverna vet att man inte kan hitta ett "rätt" svar till en viss lärares fråga genom att undersöka faktiska data, utan måste gissa eller lista ut vilket av de möjliga svaren som kommer att tillfredsställa läraren.

6 Dum i huvet

Tes: I sin mildare form är tesen i "Dum I Huvet", "Jag skrattar tillsammans med dig åt min egen klumpighet och 165

dumhet." Men allvarligt störda människor spelar det på ett dystert sätt, som säger "Jag är dum, det är va!l jag är, så gör någonting åt mig." Bägge formerna spelas utifrån en deprimerad position. "Dum I Huvet" måste skiljas från "Schlemiel" där positionen är mer aggressiv och där klumpigheten tjänar till att utverka förståelse. DIH måste också skiljas från "Clown", som inte är ett spel utan ett tidsfördriv som förstärker positionen "Jag är blond, söt och harmlös". Den avgörande transaktionen i DIH är Vits strävan att få Svart att kalla honom dum eller bete sig som om Vit vore dum. Alltså agerar Vit som en Schlemiel, men han ber inte om förlåtelse; i stället gör förlåtelse honom illa till mods, därför att den hotar hans position. Eller också beter han sig clownaktigt utan antydan till skämtsamhet; han vill att hans beteende skall tas på allvar och bevisa hans verkliga dumhet. De yttre fördelarna är betydande, eftersom Vit kan spela effektivare ju mindre han lär sig. Därför behöver han inte plugga i skolan och inte heller i arbetslivet behöver han bemöda sig om att tillägna sig något extra som kan leda till avancemang. Han har från tidiga år lärt sig att alla kommer att vara nöjda med honom så länge han är dum, trots varje uttryck för motsatsen. Folk blir förvånade, när det visar sig att han kan klara upp svårigheter om han bara vill och att han inte alls är dum - inte dummare än den yngste av sönerna i alla sagor. Antites: Antitesen till den mildare formen är enkel. Genom att inte spela, inte skratta åt klumpigheten eller smäda dumheten, kommer anti-DIHspelaren att få en vän för livet. "Dum I Huvet" spelas ofta av cyklotyma och manodepressiva, vilket är karakteristiskt för detta spel. När sådana människor är uppsluppna, verkar det som om de verkligen vill att deras kamrater skall delta i skrattet åt dem själva. Det är ofta svårt att inte delta, eftersom de ger intryck av att bli förbittrade över den 166

som inte skrattar - och de blir det också på sätt och vis, eftersom man därmed hotar deras position och spolierar spelet. Men när de är deprimerade, och när deras förbittring över dem som skrattade visar sig, vet den som avstod från att skratta att han handlade rätt. Han kan vara den enda som patienten vill ha i sitt rum eller tala med när han är deprimerad, och alla gamla vänner, som roades av spelet, behandlas nu som fiender. Det är ingen ide att tala om för Vit att han inte är dum. Han kan ju faktiskt ha en begränsad intelligens och vara medveten om det, vilket var orsaken till att spelet en gång började. Men det kan finnas speciella områden där han är överlägsen, ofta vad beträffar psykologisk insikt. Det skadar inte alls att visa respekt för sådana egenskaper, men det är skillnad mellan detta och klumpiga försök att trösta honom. Det senare kan visserligen skänka honom den bittra tillfredsställelsen att det finns andra människor som är ännu dummare än han själv, men det är en klen tröst. Den sortens tröst är säkerligen inte den klokaste terapeutiska behandlingen; den brukar ofta vara ett drag i spelet "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig". Antitesen till "Dum I Huvet" är inte att ersätta det med ett annat spel, utan att helt enkelt avstå från att delta i spelet. Antitesen till den depressiva formen är ett mer komplicerat problem, därför att den depressive inte försöker pro~ vocera fram skratt eller hån utan snarare hjälplöshet eller vrede, vilket han har goda förutsättningar att lyckas med efter utmaningen "Försök att hjälpa mig då". Han vinner i vilket fall som helst. Om Svart inte gör någonting, beror det på att han känner sig hjälplös, och om han gör någonting, är det därför att han är retad. Därför brukar dessa människor också spela "Varför Gör Du Inte - Jo Men", som kan ge dem likartat utbyte, fast i en svagare form. Det finns ännu ingen enkel lösning på. detta problem. och .d-et 167

är heller inte troligt att man finner en sådan förrän spelets dynamik utforskats bättre.

7 Träben

Tes. Den mest dramatiska formen av "Träben" är "Åberopandet A v Psykiska Störningar". Detta kan översättas i transaktiondia termer på följande sätt: "Vad väntar ni er av en som är så störd i känslolivet som jag är - att jag skulle avstå från att mörda folk?" Härpå förväntas juryn svara: "Naturligtvis inte, vi skulle knappast kunna ställa det kravet på er!" Spelet "Åberopande Av Psykiska Störningar" accepteras av Samhället också i rättsliga sammanhang och ansluter sig till den nästan universellt respekterade uppfattningen att en individ kan lida av en så svår psykos, att ingen vettig människa skulle ställa honom till ansvar för hans handlingar. I Japan är fylleri, och i Ryssland är militärtjänst i krigstid, giltig ursäkt för att undfly ansvar för allt slags skändligt beteende (enligt vad författaren har sig bekant). Tesen kan i "Träben" formuleras: "Vad väntar du dig av en man med träben?" Framställt på det viset skulle naturligtvis ingen vänta sig mer av en man med träben än att han körde sin egen rullstol. Å andra sidan fanns det under andra världskriget på ett armesjukhus en man med träben som brukade dansa jitterbug, och en riktigt avancerad sådan. Det finns blinda som arbetar som jurister och driver advokatbyrå (en sådan är faktiskt borgmästare i författarens hemstad), döva som arbetar som psykiater och folk med amputerade händer som kan använda skrivmaskin. Så länge någon med ett verkligt, överdrivet eller till och med inbillat handikapp är nöjd med sin lott, kanske 168

ingen skall lägga sig i saken. Men då han söker psykiatrisk behandling, uppkommer frågan om han använder sitt liv på bästa sätt, och om han kan övervinna sitt handikapp. I Amerika kommer terapeuten att arbeta i opposition mot en stor mängd föreställningar hos den bildade allmänheten. Även bland de närmast anhöriga, som klagade mest högljutt över de besvär hans handikapp förde med sig, finns det de som retar sig på terapeuten om patienten gör direkta framsteg. Detta står fullt klart för spelanalytikern, men det gör inte hans uppgift mindre svår. Alla människor som spelade "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig" hotas av ett annalkande slut på spelet om patienten visar tecken på att övervinna sina problem, och ibland vidtar de extraordinära åtgärder för att avbryta behandlingen. Bägge aspekterna belyses av fallet med fröken Svarts stammande patient, som beskrevs i diskussionen av spelet "Socialfall". Denne man spelade en klassisk variant av "Träben". Han kunde inte få något arbete, vilket han helt riktigt tillskrev sin stamning, eftersom det enda yrke han kunde tänka sig var att bli försäljare. Som fri medborgare hade han rätt att söka vilket arbete han ville, men eftersom han stammade, väckte hans val en viss undran huruvida hans motiv var ärliga. Socialbyråns reaktion när fröken Svart ville avbryta detta spel blev mycket olycklig för henne själv. "Träben" kan få fatala följder i klinisk praktik, därför att patienten kan råka ut för en terapeut som accepterar spelet, så att framsteg är omöjliga. Detta är relativt enkelt att ordna i fallet "Åberopande Av Ideologi": "Vad väntar du dig av en man som lever i ett samhälle som vårt?" En patient kombinerade detta med det "Åberopande Av Psykosomatiska Besvär"; "Vad väntar Du dig av en man med psykosomatiska symtom?" Han fann en rad terapeuter som accepterade det ena åberopaodet men 8- Sd bär vi oss d t

169

inte det andra, så att ingen av dem vare sig förstärkte hans aktuella position genom att acceptera båda hans åberopanden eller fick honom att ändra ståndpunkt genom att tillbakavisa båda. På så sätt visade han att psykiatri inte kunde hjälpa människor. Vissa av de argument som patienterna använder för att ursäkta symtomatiskt beteende är förkylningar, huvudvärk, tillfällig stress, den moderna tillvarons jäkt, samhället och det ekonomiska systemet. En beläst spelare har inga svårigheter att finna auktoriteter som stöder honom. "Jag dricker därför att j ag är irländare." "Detta skulle inte hända om jag bodde i Ryssland eller på Tahiti." Faktum är att patienterna på ryska och tahitiska mentalsjukhus är mycket lika patienterna på amerikanska. Speciella argument, som "Om Det Inte Vore För Dom" eller "De Svek Mig", måste alltid bedömas mycket försiktigt i klinisk praktik -liksom i sociala undersökningar. Något mer sofistikerade är sådana ursäkter som "Vad väntar du dig av en man som a) kommer från ett skilsmässohem, b) är neurotisk, c) går på behandling, d) lider av en sjukdom som kallas alkoholism?" Dessa kröns med "Om jag slutar med detta, kommer jag inte att kunna analysera det, och sedan blir jag aldrig bättre." En motsvarighet till "Träben" är "Gondol" med tesen "Om det ändå bara funnits (gondoler) (tvättbjörnar) (flickor som talar fornegyptiska) i den här stan, skulle jag aldrig ha hamnat i det här eländet." Antites: Antitesen till "Träben" är inte svår om terapeuten klart kan skilja mellan sin egen Förälder och Vuxen, och om terapins syfte står helt klart för båda parter. Som Förälder kan terapeuten antingen vara "snäll" eller "sträng". Som "snäll" Förälder kan han vara med på noterna, speciellt om de överensstämmer med hans egna. åsikter, kanske med rationaliseringen att folk inte.· är 170

ansvariga för sina handlingar förrän behandlingen av dem är slutförd. Som "sträng" Förälder kan han tillbakavisa argumenten och inlåta sig i en viljekamp med patienten. Båda dessa attityder är redan välkända för "Träben" -spelaren, och han vet hur han skall få största möjliga utbyte av dem. Som Vuxen avvisar terapeuten båda dessa möjligheter. När patienten frågar "Vad väntar du dig av en neurotiker?" (eller den ursäkt han för tillfället använder) blir svaret "Jag väntar mig ingenting. Frågan är vad väntar du dig av dig själv?" Det enda krav terapeuten ställer är att patienten skall ge ett uppriktigt svar på denna fråga och den enda eftergift han gör är att medge patienten en generöst tilltagen betänketid varierande mellan sex veckor och ett halvår, beroende på relationerna mellan dem och patientens tidigare förarbete.

171

12 Positiva spel

Psykiatern, som har de bästa och kanske enda förutsättningarna för att kunna studera spel på ett riktigt sätt, sysslar tråkigt nog nästan enbart med människor, vilkas spel har lett dem in i svårigheter. Det betyder att de spel, som undersöks kliniskt i en viss mening är negativa. Eftersom spelen definitionsmässigt bygger på undermedvetna transaktioner, måste de alla innehålla ett element av ut~ nyttjande. Av dessa två skäl, är det såväl i praktiken som i teorin en svår uppgift att hitta helt positiva spel. Ett spel kan sägas vara positivt om dess sociala nytta uppväger dess sammansatta bakomliggande motiv, speciellt om spelaren har accepterat dessa motiv utan fåfänga eller. cynism, dvs. ett positivt spel bidrar både till de andra spelarnas anpassning och avslöjar den som spelar huvudrollen. Eftersom man även under de mest givande former av socialt umgänge måste fylla en stor del av tiden med spel, så bör man inrikta sig på att hitta positiva sådana. Flera exempel presenteras här men urvalet är otvivelaktigt bristfälligt både ur storleks- och kvalitetssynvinkeL Det omfattar "Arbetssemester", "Kavaljer", "Roligt Att Kunna Vara Till Hjälp", "Byskollärare" och "Dom Ska Vara Glada Att Dom Känner Mig'.

l Arbetssemester

Tes: Egentligen är detta snarare ett tidsfördriv än ett spel, och tydligen ett konstruktivt sådant för alla in172

blandade. En amerikansk brevbärare som reser till Tokyo för att hjälpa en japansk brevbärare på hans rundor, eller en amerikansk öron-näs-hals-specialist som tillbringar sin semester med att arbeta på ett tahitiskt lasarett, kommer troligen att känna sig lika utvilad och ha lika många trevliga historier att berätta som den som har rest på lejonjakt till Afrika eller tillbringat semestern med att köra runt på motorvägarna i Europa. Fredskårerna har nu gett officiell sanktion åt "Arbetssemester". "Arbetssemester" blir dock ett spel om arbetet som sådant är oväsentligt, gynnar bakomliggande motiv och bara används som kamouflage för att uppnå något annat. Ä ven under dessa omständigheter behåller det emellertid sitt konstruktiva värde och är ett av de mera lovvärda svepskälen för andra aktiviteter (som också kan vara konstruktiva).

2 Kavaljer

Tes: "Kavaljer" spelas av män som inte behöver hävda sig sexuellt, i enstaka tillfällen av yngre män som har ett tillfredsställande äktenskap eller förhållande, oftare av äldre män som fogat sig i monogami eller celibat. När Vit träffar en passande kvinnlig partner, tar han alla tillfällen i akt att notera hennes goda sidor, och överskrider aldrig gränserna för det passande med hänsyn till hennes samhällsställning, den aktuella sociala situationen och kraven på god smak, men inom dessa gränser ger han utlopp för sin fantasi, entusiasm och originalitet. Hans mål är inte att förföra utan att uppvisa sin skicklighet i komplimangens ädla konst. Den inre sociala fördelen ligger i det nöje han skänker damen genom sitt artisteri och i den uppskattning av hans förmåga som hon i gengäld visar. Om både han och hon är medvetna om spelets natur, så 173

kan det till bägges förtjusning tillåtas utveckla sig alltmer i riktning mot det extravaganta. En man av värld kommer naturligtvis att veta när det är dags att sluta och han kommer inte att driva spelet över den gräns där han upphör att roa (för att undgå att tråka ut henne) eller där kvaliteten på hans prestationer börjar minska (för att undgå att ge avkall på hans egen gentlemannastolthet). "Kavaljer" spelas på grund av sina yttre sociala fördelar av poeter, som är lika mycket eller mer intresserade av uppskattning från kvalificerade kritiker och publiken i stort som de är av reaktionen hos den dam som inspi11erade dem. Som romanförfattare tycks europeerna - och som poeter tycks engelsmännen - alltid ha varit skickligare i detta spel än amerikanerna. I Amerika har det till största delen fallit i händerna på poesins Fruktmånglare: dina iigon är som päron, dina läppar är som gurkor etc. "Kavaljer", modell Fruktmånglare, kan knappast jämfiiras med Herricks och Lovelaces arbeten, eller ens med de cyniska men fantasifulla verken av Rochester, Roscommon och Dorset. För att spela sin roll väl måste kvinnan vara ganska sofistikerad, och hon skall vara ganska tjurig och dum för att helt vägra att spela med i "Kavaljer". Den rätta attityden är en variant av "Ni Är Verkligen Fantastisk, Herr Murgatroyd" (N.AVF): nämligen "Jag beundrar era arbeten, herr M." Om kvinnan är hämmad eller oemottaglig, kan hon svara med enkelt N.AVF, men missar då poängen: Vad Vit erbjuder är inte sig själv utan sin poesi. En tjurig kvinnas brutala antites är att spela "Våldtäkt" av andra graden ("Stick, Grabben"). "Våldtäkt" av tredje graden, som möjligen kunde tillgripas, vore naturligtvis ett efter omständigheterna synnerligen grymt spel. Om kvinnan enbart är dum, spelar hon "Våldtäkt" av första graden, suger girigt åt sig komplimangerna för 174

att kittla sin fåfänga och vägrar att uppskatta Vits skapande förmåga. I allmänhet förstörs spelet om kvinnan tolkar det som ett försök att förföra henne i stället för att uppfatta det som en verbal uppvisning. Besläktade spel: Spelet "Kavaljer" måste skiljas från de operationer och procedurer som förekommer vid regelrätt uppvaktning och består av enkla transaktioner utan dolda motiv. Den kvinnliga motsvarigheten till "Kavaljer" kan lämpligen kallas "Smicker" och spelas ofta av paranta damer på deras ålders höst.

PARTIELL ANALYS

Mål: Omsesidig beundran. Roller: Poet, Uppskattande individ. Socialt mönster: Vuxen-Vuxen. Vuxen (manlig): "Se, hur angenäm till sinnes jag kan få dig." Vuxen (kvinnlig): "Ja, ni får mig verkligen att må väl." Psykologiskt mönster: Barn (manlig): "Se vilka raffinerade uttrycksformer jag använder." Barn (kvinnlig): "Ja, ni kan verkligen." Fördelar: l) Inrepsykologiska - skaparförmåga och försäkran om tjuskraft. 2) Yttrepsykologiska - eliminerar risken att behöva tillbakavisas för önskade sexuella närmanden. 3) Inresocial - "Kavaljer". 4) Yttresocial dessa är obetydliga. 5) Biologisk - ömsesidig smekning. 6) Existentiell - "Jag kan utforma mitt liv värdigt."

175

3 Roligt att kunna vara till hjälp

Tes: Vit är ständigt hjälpsam mot andra människor av något omedvetet skäl. Han kan gottgöra gamla synder, dölja aktuella försyndelser, skaffa sig vänner för att utnyttja dem senare eller försöka vinna prestige. Men vem som än ifrågasätter hans motiv, måste tillgodoräkna honom hans goda gärningar. När allt kommer omkring kan folk dölja begångna gemenheter genom att bli mer slipade, utnyttja folk av fruktan istället för av generositet och söka vinna prestige genom ohederliga manövrer istället för på vanligt hederligt sätt. Vissa filantroper är mer intresserade av tävlan än av humanitet. "Jag skänkte mer pengar (konstverk), (tomtmark), än du gjorde." Om deras motiv även här ifrågasätts, så måste de dock tillgodoräknas att de tävlar på ett konstruktivt sätt, eftersom det är så många människor som tävlar på ett destruktivt sätt. De flesta som spelar "Roligt Att Kunna Vara Till Hjälp" har både vänner och fiender, och bägge attityderna är måhända berättigade. Fienderna angriper deras motiv och bagatelliserar deras insatser, medan vännerna är tacksamma för deras verksamhet och överser med de bakomliggande motiven. Därför förekommer praktiskt taget ingen "objektiv" diskussion kring sådana spel. Människor som säger sig vara neutrala tar snart parti. När detta spel utnyttjas i profitsyfte, fungerar det som en stor del av PR-verksamheten i Amerika. Kunderna är dock glada över att bli inblandade och det är kanske det trevligaste och mest konstruktiva av affärsspelen. En av spelets mest klandervärda varianter förekommer i ett annat sammanhang, nämligen som ett tremansspel i familjen där fadern och modern tävlar om barnens tillgivenhet. Även här bör det dock noteras att valet av "Roligt Att Kunna Vara Till Hjälp" gör föräldrarnas beteende mindre obehagligt, eftersom det finns så många 176

andra och otrevligare sätt att tävla på, t. ex. "Mamma är sjukare än pappa" eller "Varför älskar du honom mer än du älskar mig?"

4 Byskollärare

T es: Detta är snarare ett manus än ett spel, men det har egenskaper som påminner om spel. En välutbildad och sofistikerad man lär sig så mycket som möjligt vid sidan av sitt eget fackområde. När han når pensionsåldern flyttar han från den stora staden, där han innehade en ansvarsfull befattning, till en liten stad. Där blir det snart känt att folk kan gå till honom med sina problem av vad slag det vara må och han kommer att hjälpa dem, om han anser sig kompetent, annars skickar han dem till specialister. På så sätt finner han sig snart tillrätta i sin nya omgivning som en "Byskollärare", utan att uppträda anspråksfullt, men alltid villig att lyssna. Bäst spelas "Byskollärare" av folk som har gjort sig besväret att gå till en psykiater för att analysera sina motiv och för att lära sig vilka misstag de skall undvika innan de tar på sig denna roll.

5 Dom ska vara glada att dom känner mig

Tes: Detta är en värdigare variant av "Jag Ska Nog Visa Dom". Det finns två former av "Jag Ska Nog Visa Dom". I den destruktiva formen kan Vit "visa dom" genom att tillfoga dem olika sorters skador. På så sätt kan han manövrera sig till en överlägsen position, inte för prestigens skull eller för den materiella vinsten, utan därför att han 9- S4 biir vi oss åt

177

härigenom får makt att utöva sin ondska. I den konstruktiva formen arbetar Vit hårt och skyr ingen möda för att vinna prestige, inte för yrkesskicklighetens eller för den goda prestationens skull (även om sådant kan spela en sekundär roll) och inte heller för att direkt skada sina ovänner, utan för att de skall förtäras av avundsjuka och ånger över att inte ha behandlat honom bättre. I "Dom Ska Vara Glada Att Dom Känner Mig" arbetar Vit inte mot, utan för de forna kollegernas intressen. Han vill visa dem att de handlade rätt när de behandlade honom vänligt och respektfullt och han vill, för att tillfredsställa dem, tydligt visa att deras bedömning var riktig. Om han skall vara säker på vinst, måste hans medel, så väl som hans mål, vara moraliskt fläckfria, vilket ger detta spel företräde framför "Jag Ska Nog Visa Dom". Både "Jag Ska Nog Visa Dom" och "Dom Ska Vara Glada Att Dom Känner Mig" kan istället för spel vara enbart attityder, möjliggjorda genom framgång. Spel blir det när Vit är mer intresserad av effekterna på sina fiender eller ·vänner än av framgången som sådan.

178

DEL III

BAKOM SPELEN

13 Spelens innebörd

l. Spel överförs från en generation till nästa. Det spel som en individ föredrar kan spåras tillbaka till hans föräldrar, morföräldrar och farföräldrar, och framåt till hans barn; de i sin tur kommer, .om det inte sker en lyckad mutation, att lära ut dem till hans barnbarn. På så sätt äger spelanalysen rum i en stor historisk ram, som bevisligen kan föras mer än hundra år tillbaka och tillförlitligt kan förutsägas minst femtio år framåt. Att bryta denna kedja som innefattar fem eller fler generationer kan få geometriskt växande effekter. Det finns många levande människor som har mer än tvåhundra ättlingar. Spel kan försvagas eller förändras f rån en generation till en annan, men det tycks finnas en stark tendens till inavel bland människor, som spelar spel som hör till samma familj, även om de inte är av samma kön. Detta är spelens historiska betydelse. 2. "Att uppfostra" barn är primärt en fråga om att lära dem vilka spel de skall spela. Skilda kulturer och skilda samhällsklasser föredrar skilda slag av spel och olika stammar och familjer gynnar olika varianter. Detta är spelens kulturella betydelse. 3. Spel står, så att säga, inklämda mellan tidsfördriv och intimitet. Tidsfördriv,- liksom cocktail-partyn, blir tråkiga genom att de upprepas. Intimitet fordrar återhållsamhet och diskrimineras av Förälder, Vuxen och Barn. Samhället ser ogillande på uppriktighet utanför privatlivet; det sunda förnuftet vet att det kan missbrukas; och Barnet fruktar det på grund av att det innebär att ut-

181

lämna sig själv. För att komma ifrån ledan hos tidsfördriven men utan att riskera intimitet, kompromissar dc flesta med spel när sådana finns tillgängliga, och dessa fyller huvuddelen av det sociala umgängets intressantare och mer underhållande timmar. Detta är spelens sociala betydelse. 4. Folk väljer till vänner, kolleger och förtrogna andra människor som spelar samma spel. I en viss social grupp (aristokrati, ungdomsgäng, klubbar, skolläger etc.) beter sig därför Medelsvensson på ett sätt som kan tyckas främmande för medlemmar i andra sociala grupper. På motsvarande sätt skulle varje gruppmedlem, som byter sina spel, riskera att uteslutas, men han kommer att känna sig välkommen i en annan social grupp. Det är spelens personliga betydelse.

182

14 Spelarna

Många spel spelas mest intensivt av psykiskt störda människor. Ju mera störda folk är, desto djärvare spelar de. Konstigt nog, tycks dock vissa schizofrena vägra att spela och fordrar uppriktighet från början. I vardagslivet spelas spel med största övertygelsen av två grupper av människor: Surpupporna och Strebrarna. Surpuppan är en person som hatar sin mor. Vid analys visar det sig att han har hatat sin mor alltsedan barndomen. Han har ofta goda "Barn"-skäl för sitt hat: hon kan ha "övergivit" honom under en kritisk period av hans pojkår genom att bli sjuk och läggas in på sjukhus eller hon kan ha gett livet åt alltför många syskon. Ibland har hon övergivit honom med avsikt; hon kan ha adopterat bort honom för att gifta om sig. l vilket fall som helst har han alltid tjurat sedan dess. Han tycker inte om kvinnor, fastän han kan vara en riktig Don Juan. Då tjuraodet är avsiktligt från början, kan han besluta sig för att sluta tjura, precis som i barndomen när det var dags att äta middag. Det som erfordras för att ändra beslutet är detsamma för vuxna Surpuppor som för den lille pojken. Han måste kunna rädda ansiktet och han måste erbjudas något lika värdefullt i utbyte mot privilegiet att få vara sur. Ibland kan ett "Psykiatri"-spel, som annars kan pågå flera år, upphöra genom beslutet att sluta tjura. Detta kräver noggrann förberedelse av patienten och lämpligt val av tidpunkt och behandlingsmetod. Framfusighet från terapeutens sida ger inte bättre resultat än det gör med en liten sur pojke; i långa loppet kommer pa183

tienten att ge igen för terapeutens misstag, precis som den lille gossen eventuellt kommer att hämnas på sina framfusiga föräldrar. Med den kvinnliga Surpuppan är situationen densamma, mutatis mutandis, om hon är arg på sin fader. Hennes "Träben" ("Vad väntar du dig av en kvinna som har en sådan far") måste behandlas med ännu större diplomati av en manlig terapeut. Annars riskerar han att spolas ned i avloppet avsett för "män som liknar far". Det finns en liten Streber i varje människa men spelanalysens uppgift är att hålla denne i schack. En Streber är en person som är ytterst känslig för Föräldrainflytande. Därför är hans Vuxendatabehandling och hans Barnspontanitet mycket lättirriterade i kritiska ögonblick, vilket resulterar i olämpligt eller klumpigt beteende. I många fall övergår Strebern i den Inställsamme, den Skrytsamme och Klängrankan. Strebern får inte sammanblandas med den virrige schizofrene, som inte har någon fungerande Förälder och en mycket svagt fungerande Vuxen, och alltså måste klara sig i samhället med det förvirrade Barnets jagtillstånd. Det är ett intressant faktum att uttrycket "streber" i vanliga fall tillskrivs män, endast i undantagsfall maskulina kvinnor. "Pedant" är däremot ett ord som vanligen tillskrivs kvinnor, men används ibland som ett tillhygge mot män med en något feminin läggning.

184

15 Ett mönster

Studera följande dialog mellan en kvinnlig patient (P) och en terapeut (T): P: "Jag skall börja passa tiden." T: "Jag skall försöka samarbeta." P: "Jag gör det inte för dig. Jag gör det för min egen skull ... Gissa vilket betyg jag fick på historieskrivningen.t"

T: "a"., P: "Hur visste du det?" T: "Därför att du är rädd att få A." P: "Ja, jag hade stort A, och gick igenom mina papper och strök över tre korrekta svar, och satte in felaktiga svar." T: "Jag tycker verkligen om den här konversationen. Den är spelfri." P: "Vet du, förra natten tänkte jag på hur stora framsteg jag har gjort. Jag räknade ut att jag var bara till l 7 Ofo Streber nu." T: "Ja, idag så är det noll Ofo, så du har rätt till 34 Ofo avdrag nästa gång." P: "Allt började för sex månader sedan, då jag tittade på kaffekannan, och för första gången verkligen såg den. -Och du vet hur det är nu, jag hör fåglar sjunga, och jag ser på människorna och de är verkliga som människor, och det bästa av allt, jag känner mig verklig då. Och inte bara i den situationen utan just här och nu. Häromdagen stod jag i ett konstgalleri och tittade på en tavla och en man kom fram och sa: 'Gauguin är mycket trevlig, eller 185

hur?' Då sa jag: 'Jag tycker om er också.' Så gick vi ut och tog en drink och han var verkligen en trevlig människa.'' Detta presenteras som en spelfri konversation mellan två självständiga Vuxna, och kommenteras på följande sätt: "Jag skall börja passa tiden." Detta tillkännagivande gjordes efter det faktum att hon verkligen hade passat tiden. Patienten var nästan alltid sen. Den här gången var !ton det inte. Om punktligheten hade varit ett beslut, resultat av en viljeakt, eller ett Föräldrakrav på Barnet, avsett endast för att brytas, skulle detta beslut ha yppats före den faktiska händelsen: "Det här är sista gången jag är sen". Det skulle ha varit ett försök att påbörja ett nytt spel. Hennes tillkännagivande var emellertid inte ett spel. Det var ett "Vuxenbeslut", en avsikt. Patienten fortsatte att hålla tiden. "Jag skall försöka samarbeta." Detta var inte ett understödjande uttryck, inte heller var det första draget i ett nytt spel "Jag Försöker Bara Hjälpa Dig". Patientens tid hos terapeuten inföll efter dennes kaffepaus. Eftersom patienten brukade komma sent, hade terapeuten fått ovanan att ta tid på sig och själv komma sent. När hon deklarerade sin ståndpunkt, visste han att hon menade vad hon sade, och han förklarade då sin ståndpunkt. Transaktionen var en Vuxen överenskommelse som båda höll, och inte Barnets irritation över en Föräldrafigur, som på grund av sin position kände sig tvungen att vara "dadda" och säga att han skulle samarbeta. "Jag gör det inte för dig". Detta betonar att hennes punktlighet är ett beslut och inte en föresats som kommer att utnyttjas som en del i ett pseudospeL "Gissa vilket betyg jag fick." Detta är ett tidsfördriv som båda är medvetna om och som båda känner sig fria att delta i. Det fanns inget behov för terapeuten att visa 186

hur uppmärksam han var genom att tala om för henne att det var ett tidsfördriv, något som hon redan visste, och det fanns inget behov för henne att avstå från att spela det, bara för att det kallades tidsfördriv. "a". Terapeuten räknade ut att det i hennes fall var det enda möjliga betyget och att det inte fanns något skäl att inte säga det. Falsk blygsamhet eller rädsla för att ha fel kunde ha lett honom till att låtsas att han inte visste det. "Hur visste du det?" var en Vuxen fråga och inte ett "Ni Är Verkligen Fantastisk" -spel och det förtjänade ett lämpligt svar. "Ja, jag hade A." Detta var den verkliga prövostenen. Patienten kom inte med rationaliseringar eller åberopanden, utan bemötte sitt Barn utan krumbukter. "Jag tycker verkligen om den här konversationen." Detta, och de följande halvt skämtsamma anmärkningarna, var ett uttryck för ömsesidig Vuxenrespekt, kanske med ett litet Föräldra-Barntidsfördriv, vilket båda kunde välja, och vilket båda var fullt medvetna om. "För första gången såg jag den verkligen." Hon har nu rätt till sitt eget slag av medvetenhet och är inte längre tvungen att se på kaffepannor och människor på det sätt hennes föräldrar hade lärt henne. "Just nu är jag verkligen här." Hon lever inte längre i framtiden eller i det förflutna, utan kan diskutera generellt om det visar sig tjäna ett nyttigt ändamål. "Jag sa: 'Jag tycker om er också.'" Hon är inte tvungen att spela "Konstgalleri" med nykomlingen, fastän hon kunde ha gjort det om hon hade valt att göra det. Terapeuten å sin sida känner sig inte tvungen att spela "Psykiatri". Det fanns flera tillfällen att ta upp frågor om försvar, överföring och symbolisk tolkning, men han kunde låta dem passera utan att känna någon större ånöest. Det tycktes dock lönande att utröna, för framtida referenser, vilka svar som hon strök över i sitt prov. Tyvärr visa187

de sig under resten av tiden gång på gång de 17% Streber som fanns kvar i patienten och de 18 °/o som fanns kvar i terapeuten. Sammanfattningsvis har förbättringarna åstadkommits genom att terapin haft inslag av tidsfördriv.

188

16 Personlig integritet

Att man skaffat sig personlig integritet och självständighet visar sig i medvetenhet, spontanitet och intimitet. Medvetenhet: Med medvetenhet avses förmågan att se en kaffepanna eller höra fåglar sjunga på sitt eget sätt, och inte på det sätt man blivit lärd. Det kan på goda grunder antas att seendet och hörandet har en annan dimension hos barn än hos vuxna, och att barn är mera estetiska och mindre intellektuella under de första levnadsåren. En liten pojke tycker om att se och höra fåglar. Sedan kommer den "snälle" fadern och känner att han borde "dela med sig" av sin erfarenhet och hjälpa sonen att "utvecklas". Han säger: "Det där är en nötskrika och det här är en sparv." Nu då sonen är upptagen med att undra över vilken av fåglarna som är nötskrikan eller sparven, kan han inte längre se eller höra fåglarna sjunga. Han måste se och höra dem på det sätt som hans far lärt honom. Fadern har å sin sida giltiga skäl, eftersom få människor har tid att gå genom livet och lyssna på fågelsång, och ju förr sonen påbörjar sin "utbildning" desto bättre. Måhända kan han bli en duktig ornitolog när han "blir stor". Men ett fåtal människor kan fortfarande se och höra på det gamla sättet. De flesta medlemmar av mänskligheten har emellertid förlorat förmågan att bli målare, poeter eller musiker, och ges aldrig tillfälle att spontant se och höra, även om de har tid med det; de måst!! läras. Att uppväcka denna förmåga kallas här "medvetenhet". Fysiologisk medvetenhet är eidetisk varseblivning, förknippad med eidetiska bilder. Det finns kanske, åtmin189

stone hos vissa individer, också eidetisk varseblivning inom sinnesområdena smak, lukt och känsel, som skapar konstnärer på dessa områden: köksmästare, parfymhandlare och dansörer, vilkas ständiga problem består i att finna folk som kan uppskatta deras produkter. Medvetenhet fordrar att man lever här och nu, och inte någon annanstans, i det förflutna eller i framtiden. Ett bra exempel på detta alternativ, inom amerikansk livsstil, är att ha bråttom när man kör till arbetet på morgonen. Den avgörande frågan är: "Var är mitt medvetande när kroppen är här?" och det finns tre enkla alternativ. l. Det mest utfJTäglade fallet. Mannen, vars huvudintresse är att komma i tid till arbetet, är det extremaste fallet. Då han sitter vid ratten, är han i tanken redan på kontoret och han är omedveten om den närmaste omgivningen, förutom att han betraktar den som ett hinder för hans kropp att hinna ifatt själen. Han är en Strebcr vars huvudintresse riJr sig kring vilket intryck han skall göra på chefen. Om han är sen, skyr han inga medel för- att anlända med andan i halsen. Det klagande Barnet har befälet och dess spel är "Se Hur Mycket Jag Försökte". Medan han kör är han offer för dessa tankar, och som mänsklig varelse är han i själva verket mera död än levande. 2. Surpuppan å andra sidan är inte överdrivet intresserad av att komma i tid utan mera intresserad av att samla ursäkter för att han kommer för sent. Missöden, felaktigt synkroniserade trafikljus och andras dåliga körning eller andras dumhet i trafiken passar väl in i hans schema och är i hemlighet välkomna bidrag till hans aggressiva Barneller urskuldande Förälderspel "Se Vad Du Fick Mig Att Giira". Han är också omedveten om sin omgivning, såvida den inte medverkar i hans spel, och detta även om han bara är halvt vid liv. Hans kropp är i bilen men hans tankar är ute och letar efter brister och. orättvisor. 190

3. Mindre vanlig är den "inbitne bilföraren" för vilken bilkörning är en genial vetenskap och en konst. När han snabbt och skickligt lotsar bilen genom trafiken är han ett med sitt fordon. Han är också omedveten om sin omgivning, förutom det att den erbjuder utrymme för körskickligheten, som är belöning i sig själv, men han är mycket medveten om sig själv och maskinen som han kontrollerar så skickligt, och i den meningen är han levande. Ett sådant körsätt är formellt ett Vuxentidsfördriv vilket ger även hans Barn och Förälder tillfredsställelse. 4. Det fallet representeras av den som är medveten och som inte kommer att skynda sig på, därför att han lever i nuet och i den miljö som omger honom: himlen och träden lika väl som känslan av rörelse. Att skynda sig vore att ignorera sin omgivning, att i tanken vara sysselsatt med det icke närvarande, något längre fram på vägen, eller att bara vara självupptagen. En kines skulle just stiga på ett lokalt tunnelbanetåg, när hans kaukasiske kamrat påpekade, att de skulle tjäna tjugo minuter genom att ta ett expresståg, vilket de gjorde. När de steg av vid Central Park, satte sig kinesen på en bänk till sin kamrats stora förvåning. "Jo", förklarade kinesen, "eftersom vi tjänade tjugo minuter har vi tid att sitta här lika länge och njuta av omgivningen." Den medvetne personen är levande därför att han behärskar sina känslor och vet var han är. Han vet att sedan han dött kommer träden fortfarande att stå där, men att han då inte kommer att kunna återvända för att se dem, varför han nu vill uppleva dem så intensivt som möjligt. Spontanitet: Med spontanitet menas frihet att välja och uttrycka sina känslor ur det lager av känslor man har tillgängliga (Föräldrakänslor, Vuxenkänslor och Barnkänslor). Det betyder befrielse från tvånget att spela och att endast hysa de känslor man lärt sig hysa. Intimitet: Intimitet innefattar den spontana, spelfria 191

uppriktigheten hos en medveten person. Det innebär att frigöra det eidetiskt varseblivande, ofördärvade Barnet som i all sin naivitet lever i nuet. Det kan experimentellt påvisas att eidetisk varseblivning uppväcker tillgivenhet, och att uppriktighet mobliserar positiva känslor, så att det även finns en sådan sak som "enkelriktad intimitet" ett välkänt fenomen, om än inte till namnet, för professionella förförare som kan erövra sina partners utan att själva bli engagerade. De uppnår sitt syfte genom att uppmuntra den andra personen att se på dem utan skygglappar och att tala öppet, medan den manlige eller kvinnliga förföraren endast gör ett garderat låtsasförsök att besvara den andres känslor. ;Eftersom intimitet i huvudsak är en funktion hos det naturliga Barnet (fastän det uttrycks i ett mönster med psykologiska och sociala komplikationer), tycks det utveckla sig bra om det inte distraheras av spel. Vanligen är det kraven på anpassning till Föräldern som ödelägger intimiteten, och olyckligtvis tycks detta vara en universell företeelse. Innan de är fördärvade, tycks dock de flesta barn kunna visa kärlek, vilket är intimitetens centrala punkt, enligt experimentella resultat.

192

17 Hur personlig integritet uppnås

Föräldrar lär, medvetet eller omedvetet, sina barn från födelsen hur de skall bete sig, tänka, känna och tolka tillvaron. Att befria barnen från föräldrarnas påverkan är ingen lätt uppgift, eftersom deras påverkan är djupt rotad och under de första 10-20 åren av livet tillika nödvändig för den biologiska och den sociala utvecklingen. Att en sådan frigörelse överhuvudtaget är möjlig beror på att individen börjar livet som en självständig personlighet, dvs. kapabel till medvetenhet, spontanitet och intimitet, och han har en viss handlingsfrihet när det gäller vilka av sina föräldrars lärdomar som han kommer att acceptera. I vissa speciella ögonblick tidigt i livet beslutar han sig för hur han skall gå till väga för att tillägna sig dem. Det är genom att hans anpassning sker som en serie av beslut som de kan upphävas, eftersom beslut kan ställas under omprövning under gynnsamma omständigheter. Att uppnå integritet består alltså i att man frigör sig från de irrelevanta beteenden som diskuterats i kapitlen 13, 14 och 15. En sådan frigörelse är aldrig slutgiltig: den är en ständig kamp mot vanans makt. Först måste man, vilket diskuterades i kap. 13, göra sig oberoende av den hämmande samhälls- eller familjetraditionen, som i fallet med M. Meads bybor på Nya Guinea; därefter måste individen göra sig kvitt inflytandet från de egna föräldrarna samt den sociala och kulturella miljön. Detsamma gäller kraven från det existerande samhället i stort. Slutligen måste fördelarna som erhålles från den egna sociala gruppen helt eller delvis uppges. Sålunda måste 193

man offra de lätt åtkomliga förmånerna och belöningarna av att vara en Surpuppa eller en Streber (se kap. 14). I och med detta uppnår individen personlig och social kontroll, så att alla klasser av beteenden som beskrivs i "Klassifikation av beteende" (s. 196), utom möjligen drömmar, företas genom fritt val, endast underkastade individens vilja. Han är då redo för spelfria relationer av den typ som illustreras i mönstret till kap. 15. I detta läge kan han kanske utveckla sina förutsättningar för integritet. I själva verket består hela denna procedur i att försöka uppnå en vänskaplig skilsmässa från sina föräldrar (och från Föräldrainflytande) så att individen utan aggressioner och utan att han känner sig dominerad kan besöka dem vid tillfälle.

194

18 Och i stället för spel?

Den dystra bild som presenteras i del I och II av denna bok, där det mänskliga livet huvudsakligen har framställts som en process, vars syfte är att fylla tiden före dödens eller jultomtens ankomst, och under vilken man har föga frihet att välja verksamhet, är en banal sanning men inte sista ordet. För vissa lyckligt lottade människor finns nämligen något som går tvärs igenom alla beteendekategorier - medvetenhet; någonting som höjer sig över programmeringen av det förflutna ~ spontanitet; och någonting som är mera lönande än spel - intimitet. Alla dessa tre kan vara skrämmande och till och med farliga för den oerfarne. Kanske klarar han sig bättre genom att fortsätta att söka lösningen bland de gängse metoderna, t. ex. "socialt umgänge". Detta skulle kunna betyda att det inte finns något hopp för mänskligheten i stort men att det finns hopp för individuella medlemmar av den.

195

Klassifikation av beteende

I varje ögonblick är en människa engagerad i ett eller flera beteenden:

Klass 1: Internt programmerade (arkeopsykiska). Autistiskt beteende. ORDNING:

l. Drömmar. 2. Fantasier.

Familjer: a. Yttre fantasier (önskeuppfyllelse}. b. Autistiska transaktioner, oanpassade. c. Autistiska transaktioner, anpassade (med neopsykisk programmering}. 3. Undanflykter. 4. Självbedrägligt beteende. 5. Ofrivilliga handlingar. Familjer: a. Tics (nervösa ryckningar}. b. Maner. c. Parapraxier (felsägningar etc.). 6. Övriga. Klass Il: Sannolikhetsprogrammerade (neopsykiska). Erfarenhetsbaserat beteende. 196

ORDNING:

l. Aktiviteter.

Familjer: a. Yrke och sysselsättning etc. b. Sport, hobby etc.

2. Procedurer. Familjer: a. Databehandling. b. Metoder. 3. Ovriga.

Klass III: Socialt programmerade (delvis exteropsykiska). Socialt beteende. ORDNING:

l. 2. 3. 4.

Ritualer och ceremonier. Tidsfördriv. Operationer och manövrer. Spel. UNDERORDNING:

A. Professionella spel (korstransaktioner). B. Sociala spel (dubbeltransaktioner).

5. Intimitet.

Enligt denna indelning skulle de sociala spel, som vi behandlat i denna bok klassificeras på följande sätt: Klass III: Socialt programmerade, Ordning 4. Spel. Underordning B. Sociala spel. 197

Intimiteten, "klassifikationens grande finale", utgör en del av den spelfria tillvaron. Det står dock varje läsare fritt att kritisera (men inte förlöjliga) ovanstående klassifikation. Den finns med här, inte därför att författaren är förälskad i den utan för att den är mer funktionell, realistisk och praktisk än andra system som används nuförtiden. Den kan också vara till hjälp för dem som tycker sig behöva ett klassifikationssystem.

198

Li Heraturförteckning

Bateson, G., et al. "Toward a Theory of Schizophrenia." Behavioral Science l :251-264, 1956. Berne, E. A Layman's Guide to Psychiatry & Psychoanalysis. Simon & Schuster, New York, 1957. Berne, E. "More About lntimacy." Transactional Analysis Bulletin. 3:125, 1964. Berne, E. "Primal Images & Primal Judgment." Psychiatric Quarterly. 29:634-658, 1955. Berne, E. "The Cultural Problem: Psychopathology in Tahiti." American Journal of Psychiatry. 116:1076-1081, 1960. Berne, E. "The Intimacy Experiment." Transactional Analysis Bulletin. 3:113, 1964. Berne, E. "The Psychodynamics of Intuition." Psychiatric Quarterly. 36:294-300, 1962. Berne, E. The Structure and Dynamics of Organizations and Groups. J. B. Lippincott Company, Philadelphia and Montreal, 1963. Berne, E. Transactional Analysis in Psychotherapy. Grove Press, lnc., New York, 1961. Belbenoit, Rene. Dry Guillotine. E. P. Outton & Company, New York, 1938. von Chamisso, Adelbert. Peter Schlemihl. David McKay & Company, Philadelphia, 1929. Ernst, F. H. och Keating, W. C. "Psychiatric Treatment of the California Felon." American Journal of Psychiatry. 120:974 -979, 1964. French, J. D. "The Reticular Formation." Scientific American. 196:54-60, May, 1957. Freud, S. "General Remarks on Hysterical Attacks." Collected Papers, Hogarth Press, London, 1933, Il. Freud, S. "Analysis of a Case of Hysteria." Collected Papers, Hogarth Press, London, 1933, III. Huizinga, J. Homo Ludens. Beacon Press, Boston, 1955. 199

Jaensch, E. R. Eidetic lmagery. Harcourt, Brace & Company, New York, 1930. Kinkead, E. In Every War But One. W. W. Norton & Company, New York, 1959. Kirgegaard, S. A Kierkegaard Anthology, ed:"R. BretalL Princeton University Press, Princeton, 194 7. Levine, S. "Infantile Experience and Resistance to Psysiological Stress." Science. 126:405, August 30, 1957. Levine, S. "Stimulation in lnfancy." Scientific American. 202: 80-86, May, 1960. Luce, R. D., och Raiffa, H. Games & Decisions. John Wiley & Sons, lnc., New York, 1957. Maurer, D. W. The Big Con. The Bobbs-Merrill Co., N~w York, 1940• Mead, C. H. Mind, Self and Society. University of Chicago Press, Chicago, 1934. Mead, Margaret. Growing Up in New Guinea. William Morrow & Company, New York, 1951. Mead, M. New Ways for Old. William Morrow & Company, New York, 1956. Penfield, W. & Jasper, H. Epilepsy and the Functional Anatomy of the Human Brain. Little, Brown & Company, Boston, 1954. Penfield, W. "Memory Mechanisms." Archives of Neurology & Psychiatry. 67:178-198, 1952. Potter, S. Theory and Practice of Gamemanship. Henry Holt & Company, New York. Seaton, G. J. lsle of the Damned. Popular Library, New York, 1952. Spitz, R. "Hospitalism: Genesis of Psychiatric Conditions in Early Childhood." Psychoanalytic Study of the Child. l :53 -74, 1945. Szasz, T. TheMythof Mental Illness. Harper & Brothers, New York, 1961. Wiseman, Frederick. "Psychiatry and the Law: Use and Abuse of Psychiatry in a Murder Case." American Journal of Psychiatry. 118:289-299, 1961.