Massutmaning : ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende 9789198378702, 9198378708 [PDF]

Zitiervorschau

MASSUTMANING

For we are conquered by overwhelming motives: honor, fear and profit - Thukydides, om motiven för mänsklig konflikt, 400-talet f.Kr.

Got to give us what we want Gotta give us what we need ... We got to fight the powers that be - Public Enemy, Fight the Power, 1989

MASSUTMANING EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE

TINO SANANDAJI

Redaktör: Pontus Tholin

Kuhzad Media AB www.tino.us

Kuhzad Media AB Mailbox 332, 111 73 STOCKHOLM www.tino.us [email protected] Första upplagan Första tryckningen © Tino Sanandaji och Kuhzad Media AB Stockholm i december 2016 Omslagsdesign: Aivivid Sättning: Tomas Arfert Tryck: Riga, januari 2017 ISBN 978-91-983787-0-2

Ett varmt tack för värdefulla synpunkter och kommentarer riktas till Jan Ekberg, Manne Gerell, Mats Hammarstedt, Magnus Henrekson, Assar Lindbeck, Nima Sanandaji, Christian Sandström, Amir Sariaslan, Kristina Sundquist, Göran Svensson, Björn Wallace och Sabrine Wennberg.

Därtill riktas ett särskilt tack till min redaktör Pontus Tholin, vars vänskapliga vägledning förhöjt såväl kvalitén som skrivarglädjen.

lördagen den 16 juli 2016 fick Rosendals brandstation i Uppsala ett samtal. Larmet gällde en misstänkt brand på Bandstolsvägen i stadsdelen Gottsunda. Detta höghusområde är beläget några kilometer sydväst om Uppsala centrum och började byggas under 1960-talet inom ramen för det så kallade miljonprogrammet. Gottsunda är ett typiskt invandrartätt utanförskapsområde - ett av de områden som ofta skildras i nyheterna i samband med oroligheter, stenkastning och bilbränder. Tidigare under fredagskvällen hade ett våldsamt upplopp utbrutit i stadsdelen. Ett trettiotal maskerade ungdomar tände eld på soptunnor och kastade sten på räddningspersonal. Bränderna eskalerar vid midnatt och skapar en upploppsstämning i området. Vid klockan två på natten inkommer ett larm till brand­ stationen om röklukt i ett trapphus på Bandstolsvägen 38. Insatsledaren hade tidigare under kvällen fattat beslut om att brandkåren inte får åka till Bandstols­ vägen utan poliseskort. Därför inväntar brandbilen de fem-sex polisbilar som ska eskortera brandkåren fram till adressen. När konvojen närmar sig sker ytterligare en fördröjning när brandbilen tvingas stanna för att poliserna ska kunna gruppera sig och gående skydda brandbilen de sista hundratalen meter. Sträckan på tre kilometer som normalt tar mindre än tio minuter att åka tog denna kväll mer än 25 minuter.

T

idigt på morgonen

Beskrivningen ovan kommer från den olycksundersökningsrapport som togs fram av Uppsala Brandförsvar (2016). Utvalda delar av den sekretessprövade händelserapport som upprättades av Polismyndigheten (2016) återges nedan: 19:46:52 Läge gult, upprörd stämning 19:49:25 Möter upp amb I9:55:57

Väldigt dålig stämning vid [överstruket]

22:01:26 Trafikledningen buss ringer där har personer kastat ngt mot bussen när han åkte mot Bandstolsvägen 22:02:05 De kommer att stoppa bussar till Gottsunda 22:03:08 [Överstruket] angående att [överstruket] fått en ”brandbomb” kastad mot sin bil 22:04:23 [Överstruket] upplever att det är flaskor som de kastar som exploderar när de når marken 22:05:20 Nu brinner det i soptunnor på [överstruket] 22:06:48 [Överstruket] bränner däck och soptunnor 22:15:19 Det brinner i en container på Bandstolsvägen och två containrar Hugo Alfvéns 22:16:45 Gänget som har tänt eld gick med masker in [överstruket]

23:20:31 Hätsk stämning Bandstolsvägen och det brinner i soptunnor som man slängt ut i vägen 23:46:50 Har fått uppgifter från [överstruket] att ungdomarna skall kasta sten och ägg på polis och räddningstjänsten 01:13:24 Målsättningen med insatsen är att ordningen skall återställas i Gottsunda. Insatsen skall genomföras på ett så säkert sätt som möjligt ur ett arbetsmiljöperspektiv 02:02:02 Rtj ringer - allmänhet har ringt och sagt att det luktar brandrök i trapphuset [överstruket] 02:25:28 Rtj PP, de ska nu bryta upp en lägenhetsdörr 02:27:11: Det har brunnit inne i lägenheten 02:27:28 Rtj vill ha fram ambulans 02:33:55 En person anträffad död i lägenheten Personen som påträffades livlös på golvet i lägenheten var en äldre, rullatorbunden man. Hans liv kunde inte räddas. Den direkta dödsorsaken syntes vara rökförgiftning, som en trolig följd av att spisen glömts på. Det är ännu oklart, men det finns indikationer på att mannen hade kunnat räddas om inte räddningsinstasen inte hade fördröjts. Brandförsvarsrapporten skriver: ”Då det var oroligt i området under kvällen med bland annat eldande av soptunnor samt stenkastning mot räddningspersonalen fick brandbilen en poliseskort till Bandstolsvägen 38 vilket gjorde att framkörning blev fördröjd med cirka 13-15 minuter.” Aftonbladet (2016f) intervjuade en granne: Jawad Kerim, 33, bor i samma trappuppgång som den döde mannen och han låg i sängen när hans fru kände av röklukten. ”Jag kollade i vår lägenhet först och hittade inget där så jag gick ut på balkongen och pratade med grannen. Sedan gick jag ut i trapphuset och det luktade jättemycket, och då knackade jag på dörren till en massa grannar, även hans dörr. Han kunde ju inte gå, han hade en rullator med sig hela tiden”, säger Jawad Kerim. När lukten blev så pass intensiv i trapphuset ringde grannen 112. ”Brandkåren kom inte direkt på grund av de här idioterna som bränner saker”, säger Jawad Kerim. Han uppskattar att det dröjde mellan 20 och 30 minuter innan brandkåren kom fram - vilket stämmer med brandkårens tidsloggar.

Upploppen upphörde inte efter det tragiska dödsfallet, utan fortsatte under i ytterligare tre kvällar och nätter. Som så ofta vid upplopp i dagens svenska föror­ ter råder oklarhet kring varför de egentligen startade. Den utlösande faktorn för oroligheterna kan ha varit polisens försöka att gripa en förare av en stulen motocross-cykel. Aftonbladet (2016g) citerar Uppsalapolisen: Oroligheterna i Gottsunda och Valsätra tog sin början på fredagskvällen. Det har varit oroligt i områdena även tidigare. Upprinnelsen denna gång kan vara att polisen grep en man på en stulen motocross i Valsätra under fredagen. ”Vi utesluter inte att det kan hänga ihop på något sätt. En del som vi pratat med hävdar att polisen skulle vara en orsak till detta. I de fall vi gjort gripanden så handlar det om brott”, säger Christer Nordström. Polisen upptäckte mannen på motocrossen och följde efter honom, varpå han sladdade, vurpade och slog sig. Han fick inga allvarliga skador. Men själva händelsen kan, likt tidigare incidenter, ha skapat en ryktesspridning i stadsdelarna om att polisen agerat ojuste. Gottsunda och Valsätra är utanförskapsområden som länge har upplevt problem med antisocialt beteende i form av bilbränder, stenkastning och våldsamma kraval­ ler. Stadsdelen tar ofta emot besök av bekymrade politiker och journalister. Ett återkommande ord i samband med dessa besök är utmaning. Socialdemokra­ ten Erik Pelling talade om att ”vända de sociala utmaningar som ändå finns i Gottsunda” (Sveriges Radio 2016e), medan Liberalernas Jan Björklunds besök rapporterades med rubriken ”Jobb och trygghet största utmaningarna” (UNT 2016a). En hundförare vid Uppsalapolisen som bevittnade händelserna i mitten av juli återgav sina kritiska iakttagelser i UNT (2016b): Redan tidigt på lördagskvällen inkom uppgifter om att en handfull personer förberedde så kallade molotovcocktails och bunkrade upp med gatsten. I det här skedet hade man kunnat åka in och plocka bort stenarna och molotovcock­ tails och i bästa fall gripa personerna som förberedde sig. Det väljer man från polisen att inte göra. I stället åker dialogpoliser upp till Gottsunda och pratar med några av de äldre, de är ett antal multikriminella unga män med stort inflytande över ungdomarna i området. Man försöker förmå dessa att prata med ungdomarna om att de inte ska elda osv. Motkravet från ungdomarna blir som så många gånger tidigare, inga poliser ska vara i Gottsunda. Det är nu det börjar bli galet. Samhället i form av polisen lägger över initiativet till ordning och trygghet på ett antal kriminella unga män. Och accepterar kravet på att

inga poliser skall vara i området. Hade jag varit kriminell så hade inte heller jag velat ha polisen i mitt kvarter. Jag satt själv i en polisbuss två kvarter från Bandstolsvägen, rustad i kraval­ lutrustning och med min tjänstehund vid sidan. Därifrån såg jag den ena efter den andra svarta rökpelaren från brinnande bilar ringla sig mot skyn. Stadsbussarna vände vid Linrepevägen, alla som åkt buss från stan fick således gå genom hela Gottsunda för att ta sig hem. Det kändes inte bra, att på den gamla damens fråga om hur hon haltande skulle ta sig till andra sidan av Gottsunda svara, jag vet inte.

KAPITELINDELNING

1

Inledning

13

2

Ett invandringsland

19

3

Migrationens ekonomi

35

4

En moralisk stormakt

53

5 6

Lång sikt Betongen brinner

77 91

7

Segregation

111

8

Ojämlikhet

123

9

Utanförskap

133

10 Invandring och kausalitet

149

11 Lag och ordning

159

12 Invandring och brott

183

13 Gängkriminalitet

197

14 No go-zoner

213

15 Antisocialt beteende

235

16 Brottslighetens samhällsekonomiska kostnad 17 Integrationsmisslyckandet

249 269

18 Forskning och utbildning

283

19 Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende 20 E pluribus unum

301 329

Referenser

341

FÖRKORTNINGAR

BNP

- Bruttonationalprodukt

Brå

- Brottsförebyggande rådet

DN

- Dagens Nyheter

ESO

- Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi

Et al.

- et alia (latin för ”med andra”)

EU

- Europeiska unionen

FFL

- Fucked for life (ett kriminellt Botkyrkagäng)

FP

- Folkpartiet (numera Liberalerna)

ILO

- International Labour Organization

MSB

- Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

NOA

- Polismyndighetens Nationella operativa avdelning

NTU

- Nationella trygghetsundersökningen (genomförs årligen av Brå sedan 2005)

OECD - Organisation for Economic Co-operation and Development (industriländernas organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling) RAÄ

- Riksantikvarieämbetet

SvD

- Svenska Dagbladet

SCB

- Statistiska centralbyrån

SFI

- Svenska för invandrare

SKL

- Sveriges Kommuner och Landsting

SOU

- Statens offentliga utredningar

SSO

- Socioekonomiskt svaga områden (i Sarnecki 2016a)

TT

- Tidningars Telegrambyrå (numera TT Nyhetsbyrån)

UKÄ

- Universitetskanslersämbetet

UNT

- Uppsala Nya Tidning

1 INLEDNING

Måtte Sverige få förbli moralisk stormakt - Kung Zog I av Albanien, galamiddag vid Sverigebesöket 1939

14 MASSUTMANING

kan ordet utmaning dateras till år 1738. Utmaning definieras som en ”handling som innebär uppmaning till kamp eller tävling”, med bildligt tillägg ”inspiration, eggelse” (Svenska Akademien 2009). Wiktionary onlinelexikon definierar på samma sätt ordet som ”något som utmanar, något som behöver ansenlig ansträngning”, ”men som ändå attraherar”, och ger som exempel ”Det är en utmaning att bestiga Mount Everest”. Ordet utmaning har dock allt mer kommit att användas som en eufemism för särskilt jobbiga samhällsproblem. Få skulle uppriktigt hävda att det är en ”attraktiv ansträngning” att brandbilar måste ha poliseskort i flera svenska stadsdelar. En artikel av Svenska Dagbladets Per Gudmundson (2016d) med rubriken ”Ökad bruttonationalutmaning” diskuterar den inflaterade användningen av begreppett: nligt svensk ordbok

E

Samtidigt som BNP har bromsat in och BNP per capita har varit i princip stillastående i ett decennium har dock mängden samhällsproblem - eller utmaningar, som de kallas när det saknas lösningar - vuxit. Integrationen är en utmaning, skolan är en utmaning, långtidsarbetslösheten i utsatta grupper är en utmaning, den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning är en utmaning, brinnande bilar i utanförskapsområdena är en utmaning, kommunernas ekonomi är en utmaning, polisbristen är en utmaning, utmattningssyndrom bland socialsekreterare är en utmaning, och så vidare. Det känner medborgarna av, fastän det inte går att bokföra i regeringens prognos. Kanske borde BNP-måtten kompletteras, som nationalekonomen Tino Sanandaji nyligen framförde skämtsamt, med ett mått på bruttonational-utmaningen (BNU). Ett sätt att mäta den vore i så fall genom att räkna hur många gånger begreppet ”utmaning” förekommer i riksdagens protokoll. Under 1970-talet var genomsnittlig BNU 17,6. Det senast gångna riksdagsåret blev det en bruttonationalutmaning på 124, en tillväxt på 14,8 procent från året innan. Utmaningsekonomin går starkt, skulle jag säga. Begreppet används flitigt i medierapporteringen och av offentliga myndigheter. Ordet utmaning hittas exempelvis 215 gånger i Socialstyrelsens rapport Hälso- och sjukvård och tandvård till asylsökande och nyanlända (2016), varav 9 gånger på första sidan. Utmaning används snarast för svårlösta samhällsproblem där man inte kommer på konkreta åtgärdsförslag eller ens något effektivt spinn att deflektera frågan med. Många har agerat som om ett skifte i diskurs från problem till utmaning är ett magiskt trumfkort med vilket problem trollas bort.

INLEDNING 15

Trolleritrick handlar dock bara om illusionskonst, inte problemlösning. Det ändrar inte den underliggande verkligheten utan distraherar delar av publiken en kort stund. Begreppet utmaning förvandlades därför med tiden till en tröttsam klyscha. Ordet slets successivt ut när det användes för att försköna problem som utanförskap, segregation, ojämlikhet, bostadsbrist, barnfattigdom, arbetslöshet, vandalism, upplopp, gängmord, extremism, barnäktenskap, hedersvåld, bilbrän­ der, stenkastning och raketbeskjutning. Sanningen är att det som Sverige står inför inte är utmaningar. Sverige står inför problem. Ett land länge var känt som ett av världens mest välmående och bekymmerfria är på väg att förvandlas till ett etniskt klassamhälle, där delar av befolkningen känner sig som andra klassens medborgare, och där stenkastning mot brandkåren uppmärksammas med notiser när det inte leder till dödsfall. Antalet bostadsområden som definieras som utanförskapsområden har ökat från tre år 1990 till 186 år 2012 samtidigt som gängkriminalitet, bitterhet, alienation och multigenerationell fattigdom på kort tid slagit rot. Sverige måste hantera samhällsproblem som inte är det minsta inspirerande, som är svåra att omskriva till något upplyftande och där det inte ens finns några säkra lösningar. Det är tungt att behöva möta allt detta, men nödvändigt. Få samhällsproblem har lösts av att sopas under mattan. Det är plågsamt att medge kopplingen mellan sociala problem och invandring. De flesta svenskar har stor välvilja mot och tolerans för invandrare, och önskar att invandringen skulle ha lyckats bättre. Sveriges experiment med storskalig invandring från tredje världen till en välfärdsstat har varit unikt i sin omfattning men har i många avseenden misslyckats. Sveriges samhällsproblem är i dag allt mer koncentrerade till den del av befolkningen som har invandrarbakgrund. Utrikes födda står för ungefär 17 procent av befolkningen och andra generationens invandrare för ytterligare fem procent. Trots detta utgör utrikes födda 53 procent av dem med långa fängelsestraff, 54 procent av de arbetslösa och mottar 60 procent av de utbetalda socialbidragen. 71 procent av Sveriges barnfattigdom finns bland hushåll med utländsk bakgrund, medan 76 procent av medlemmarna i kriminella gäng har invandrarbakgrund. Även ökningen av samhällsproblemen drivs till betydande del av invandring. Sedan tidigt 1990-tal har de med invandrarbakgrund stått för hälften av ökningen av andelen låginkomsttagare, drygt hälften av minskningen av behörighet bland elever som lämnar grundskolan, cirka två tredjedelar av ökningen i utbetalda socialbidrag och mer än hundra procent av ökningen i arbetslöshet - som fallit bland inrikes födda. Problem som stenkastning mot polis och räddningspersonal och anlagda bränder är likaså starkt koncentrerade till invandrartäta områden. Det gäller att ta fram konkreta åtgärder som ger alla de invandrare som Sverige har tagit emot en plats i det svenska samhället. Detta kräver i sin tur en uppriktig

16 MASSUTMANING

och evidensdriven analys av hur Sverige hamnade här, och framför allt av hur man tar sig vidare. Nu när debatten om den så kallade ”massinvandringen” är över måste Sverige förstå och ta itu med de på många sätt mer komplexa problemen som massar­ betslöshet, masskravaller, massvandalism, massövergrepp och massantändning av bilar. Om problem ska kallas för utmaningar måste vi konstatera att det som Sverige står inför sammantaget inte kan betecknas som annat än en massutmaning. Till förmån för dem som föredrar utmaning framför problem har jag därför valt titeln ” massutmaning - Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende”.

Ett policyperspektiv Det kan vara värt att redan här i inledningen skriva några rader om bokens struktur samt om mig själv. Sedan jag doktorerade i Public Policy vid University of Chicago 2011 har jag arbetat som forskare i nationalekonomi. Min forskning har handlat om entre­ prenörskap, ekonomisk historia och offentlig ekonomi. Jag har medvetet valt att inte forska om invandring utan att i stället referera till andras forskning och till officiell statistik. Ekonomi är inte så specialiserat att någon som forskar om exempelvis skatter inte kan förstå och återge en studie om arbetslöshet. Det är därför normalt att se ekonomer som själva forskar om annat uttala sig om räntan, statsfinanser, tillväxten och annat på kvällsnyheterna. Annars skulle man hamna i en märklig situation där enbart ett fåtal kan uttala sig om varje enskilt ämne - eller rentav att ingen i just Sverige forskat om ett visst ämne och att det därför inte finns någon som får uttala sig. Det råder dock betydande begreppsförvirring. Det är inte ovanligt att både de som är positiva och negativa till mina texter refererar till texter om exempelvis andelen högutbildade flyktingar som ”Sanandajis forskning”. I syfte att undvika missförstånd är det därför viktigt att klargöra anspråk. De flesta uttalanden av forskare är inte forskning och avses inte så vara, om det inte uttryckligen sägs. En viktig orsak är att vi i många samhällsvetenskapliga frågor saknar definitiv forskning. Vi vet med stor säkerhet att länder som trycker stora mängder pengar i regel upplever inflation. Vi vet däremot inte det exakta sambandet mellan ränte­ satser och inflation. Vi vet också att utbildningsnivån är högre i dag än den var för hundra år sedan, och att utbildningsnivån i genomsnitt är högre i Lund än i övriga Sverige. Det senare är fråga om statistik snarare än forskningssamband.

INLEDNING 17

Invandringens ekonomi är inte en egen vetenskapsdisciplin, utan ett ämnesom­ råde inom nationalekonomin. Invandringens ekonomiska och övriga socioekonomiska effekter är ett viktigt ämne att informera sig om för alla samhällsintresserade akademiker. Det ingår i akademikers samhällsuppdrag att sakligt informera allmänheten som en del av den så kallade ”tredje uppgiften”, jämte forskning och undervisning. Detta diskuteras i en ledare av Therese Nilsson (2013) i natio­ nalekonomiska föreningens tidskrift Ekonomisk Debatt: År 1977 skrevs universitetens tredje uppgift in i högskolelagen. Lärosätena var fr o m nu ålagda att sprida kunskap om sin verksamhet och samverka med det omgivande samhället. Sedan 2009 ingår även nyttogörande av forskningsre­ sultat i lagen. Den tredje uppgiften skulle således kunna beskrivas i termer av skatteåterbäring, eller kanske snarare kunskapsåterbäring, till medborgarna och det omkringliggande samhället. Som jag ser det är tredje uppgiften en av pelarna för den akademiska fri­ heten - genom att uppgiften utförs, legitimeras friheten att få tänka, forska och tala fritt, och att kritiskt granska utan risk för repressalier. För att kunna hävda och skydda den akademiska friheten måste forskarsamhället nämligen vinna uppskattning, erkännande och legitimitet att verka. För att minimera avståndet mellan forskare, beslutsfattare och övriga delar av det omkringliggande samhället är det viktigt att akademiskt verksamma ekonomer är aktiva i samhällsdebatten - detta är både ett ansvar och en frihet som universitetet måste ge. massutmaning är en tvärvetenskaplig bok som utöver diskussion om invand­ ringens ekonomiska effekter berör områden som kriminologi och sociologi. Delar av boken är en faktabeskrivning och en genomgång av studier, medan andra delar mot slutet av boken är subjektiva policyrekommendationer från min sida. Vilket som är vilket framgår förhoppningsvis. Denna bok gör inga anspråk på att ge slutgiltiga svar eller vara det enda tänk­ bara perspektivet på de frågor som tas upp. Boken är helt enkelt min analys av den situation som vi i dag befinner oss i - varken mer eller mindre.

18 MASSUTMANING

Typografiska kommentarer Boken är skriven under 2016, varför uttrycket ”i år” syftar på det gångna året. I den mån det varit möjligt har jag citerat den senaste tillgängliga statistiken. Eftersom denna bok till stor del bygger på forskning, myndighetsrapporter och tidningsartiklar förekommer åtskilliga och omfattande citat. Syftet med detta är att möjliggöra för läsaren att själv bilda sig en uppfattning om det faktaunderlag på vilket boken bygger. Avsikten är att återge dessa citat precis så som de förekommer i originalkällorna samt bibehålla läsbarheten. På basis av Svenska språknämndens Svenska skrivreg­ ler (1991) har jag tillämpat följande regler och principer vid typografisk redigering: Uppgifter som bygger på, refererar till eller direkt citerar en viss källa anges med författarens, myndighetens eller tidningens namn. Omedelbart därefter anges inom parentes källans publikationsår. I de fall där flera publikationer förekom­ mer från samma källa under samma år särskiljs dessa med en efterföljande liten bokstav. Titlar på böcker och rapporter återges kursiverade, medan rubriker på artiklar och vetenskapliga papper omges av citationstecken. Många myndigheter och tidningar är mer kända under sina respektive akronymer eller förkortningar, vilka normalt används i den löpande texten. I referens­ förteckningen anges dock alltid det fullständiga namnet. I början av boken finns en lista över de förkortningar som förekommer i boken. Citat som omfattar flera rader text återges i form av så kallade blockcitat, med mindre typsnitt, ökat radavstånd och dubbelsidigt indrag men utan citationstecken. Inbäddade citat och repliker i blockcitat anges med vanliga citationstecken. Kortare avbrott markeras med tre punkter (...) medan längre avbrott markeras med tre tankstreck (---). Inbäddade referenser till figurer, tabeller, diagram och dylikt har utelämnats för ökat läsbarhet. Engelska citat återges utan översättning medan citat på andra språk översatts till svenska. Förekommande stav- eller tryckfel av uppenbar karaktär i återgivna citat har korrigerats utan särskild markering för att underlätta läsningen. Boken innehåller som läsaren redan märkt och kommer att märka ovanligt långa blockcitat ur källor som tidningsartiklar och studier. Orsaken är att den polariserade debatten om invandring och relaterade frågor har skapat stor osäker­ het om faktaläget, liksom omfattande mytbildning och desinformation från många sidor. Långa citat med källor gör det förhoppningsvis lättare för läsaren att avgöra saken på egen hand.

2

ETT INVANDRINGSLAND?

The natural effort of every individual to better his own condition -Adam Smith, The Wealth of Nations, 1776

20 MASSUTMANING

et påstås ofta att Sverige är ett land format av omfattande invand­ ring, men Sverige är inte ett historiskt invandringsland. Det geografiskt och kulturellt isolerade Sverige var tvärtom länge ett av världens mest homogena länder. Naturligtvis har migration alltid förekommit, dock ej i stor skala förrän i modern tid. Så sent som 1940 var cirka en procent av Sveriges befolkning födda utomlands och endast en promille födda utanför Europa. Det går kanske att säga att alla i grunden är invandrare då vi vet att Sverige var tomt på befolkning efter den sista istiden. Enligt arkeologen Sven Rosborn var de första dokumenterade invånarna i Sverige nomader som bodde i Malmöområdet för omkring 14 tusen år sedan. Det är samtidigt tveksamt att kalla dem som flyttade in till tomma landområden invandrare. Med invandring avses i regel frivillig flytt från ett samhälle till ett annat. Nationalencyklopedin definierar invandrare såsom ”person som flyttar från ett land till ett annat för att bosätta sig där en längre tid, enligt folkbokföringen i Sverige minst ett år”. De som flyttade in till Sverige när inlandsisen drog sig tillbaka och till andra tomma landområden är snarast kolonisatörer. Att flytta in i ett område genom våldsamma krig är på samma sätt inte invandring utan invasion. Slavar som med tvång flyttades till exempelvis Amerika eller arabvärlden var heller inte invandrare. Eftersom vi inte vet detaljerna är det svårt att avgöra om folkförflyttningar under förhistorisk tid var frivillig invandring, men det mesta tyder på att det snarare rörde sig om kolonisation av tomma områden, eller om krig som ibland slutade med utplåning av den existerande kulturen.

D

Historisk migration Att Sverige var ett homogent land med låg invandring var tills nyligen sällan ifrågasatt. Snarare var det ett välkänt faktum. Elina Haavio-Mannila (1983) skriver exempelvis: Compared with other European countries, Sweden used to be a linguistically and culturally homogenous country. Only the small groups of Lapps and Tornedal Finns broke this unity. After the second world war, however, Sweden became an immigration country.

Att skriva om historien och utmåla Sverige som ett invandringsland likt USA är ett relativt nytt fenomen som tycks ha uppstått som ett led i argumentationen mot främlingsfientlighet. Det har på senare tid funnits en tendens att överdriva invandringens omfattning med anekdotiska exempel, där man oftast är vag när det gäller att beskriva hur många invandrare som faktiskt kom. Historieprofessor Dick Harrison kopplade exempelvis stormaktstiden till invandringen i en debattartikel i Svenska Dagbladet (2014):

ETT INVANDRINGSLAND? 21

Sverige har tjänat på immigrationen. Invandringen har gett landet en demogra­ fisk, kulturell och ekonomisk nettovinst som svårligen kan överskattas. Inte vid ett enda tillfälle har immigrationen varit till långsiktig skada ... under de perioder då Sverige har tagit emot störst mängd invandrare har landet utvecklats som allra mest, och efterföljande generationer har haft all anledning att prisa föregångarnas invandringspolitik i sina historieböcker. Den tyska invandringsvågen av köpmän, bergsmän och administratörer under 1200- och 1300-talen är redan nämnd. Tack vare den lades grunden till mycket av det som vi idag förknippar med Sverige. Under 1600-talet, när det strömmade in folk från Tyskland, Nederländerna, Vallonien och Brittiska öarna, blev vårt land en internationell stormakt.

Vallonska invandrare som kom under 1600-talet från nuvarande Belgien gjorde mycket riktigt ett starkt intryck på Sverige. Det rörde sig dock inte om en stor grupp, vare sig under 1600-talet eller under den invandring av valloner som skedde på 1800-talet. Antalet valloner var få i relation till Sveriges befolkning på kanske knappt en million invånare under 1600-talet. Många valloner lämnade Sverige efter några år, vilket var vanligt för historisk arbetskraftsinvandring. Nationalencyklopedin skriver: ”Om de valloner som återvände vet man mycket lite, medan däremot de ca 900 personer som stannade i Sverige har studerats tämligen ingående”. Ett annat estimat som även inkluderar familjemedlemmar är att ungefär två tusen valloner stannade kvar. I SCB:s tidskrift Välfärd (2006) står i artikeln ”Vallonerna - en liten grupp” att läsa följande: Av de omkring 2 500 som kom blev drygt 2 000 kvar. Trots att de bara utgjor­ de någon enstaka promille av dåtidens 900 000 svenskar har de gjort djupa avtryck. Inom vallonforskningen uppskattas i dag omkring 100 000 svenskar vara vallon ättlingar.

Valloninvandring under 1600-talet på en eller två tusen individer motsvarade ungefär en eller två promille av rikets dåvarande befolkning. Dessutom var den utspridd över flera decennier. Som jämförelse tog Sverige år 2013 enligt SCB emot cirka 134 tusen invandrare. Det fanns samtidigt många som lämnade Sverige, och en del av både invandrare och utvandrare är svenskfödda som återvänder eller lämnar landet. Invandring minus utvandring kallas nettoinvandring. År 2015 hade Sverige en nettoinvandring av utrikes födda på cirka 82 tusen personer - eller 0,84 procent av befolkningen på knappt tio miljoner invånare. Även efter hänsyn till att Sverige har större befolkning i dag än på 1600-talet är dagens invandring nära 200 gånger större än valloninvandringen i relation till

22 MASSUTMANING

befolkningen. Detta är med andra ord inte jämförbart i omfattning med modern invandring. Ett annat skäl till att valloninvandringen inte kan användas som en parallell till dagens invandring är att det mesta av nettoinvandringen till Sverige i dag är från tredje världen. Valloninvandringen var högkvalificerad arbetskrafts­ invandring från en teknologiskt mer utvecklad region. Valloner från nuvarande Belgien och Nordfrankrike är givetvis inte det enda exemplet på historisk invandring. En viktigare grupp som kom över längre perioder var tyska invandrare. Även här handlade det om invandrare som tack vare sina ovanliga kunskaper lämnade viktiga bidrag till Sverige, men som samtidigt var få till antalet. Under medeltiden var Tyskland ett mer utvecklat land än Sverige. Tyska invandrare var ofta vad vi i dag skulle kalla utländska experter i handelsstäder och gruvorter. Tyska borgare var periodvis en betydande andel av befolkningen i några av landets då större orter. De organiserade handel och finansiering med inte minst Tyskland. Att invandringen var liten som andel av befolkningen beror helt enkelt på att städer och gruvorter utgjorde en extremt liten andel av Sveriges medeltida befolkning. Den överväldigande majoriteten av befolkningen var bönder. På landsbygden där de flesta bodde fanns ingen tysk invandring att tala om. Det fanns ingen systematisk befolkningsstatistik under dessa perioder, men det finns ändå tillräckligt mycket data för att göra uppskattningar möjliga. Exempelvis Sidén (2008) estimerar antalet tyskar i svenska städer under högmedeltiden och kommer fram till ”en andel av befolkningen på i normalfallet 10-20 %”. Det bör sättas i relation till att endast ca fem procent av Sveriges befolkning bodde i städer. Andelen tyskar av den totala befolkningen var utifrån detta således mellan en halv och en procent. Utanför handelsstäderna är tyska smeder i gruvorter en intressant illustration på historisk invandring. Bergslagen var en viktig geografisk region i Mellansve­ rige med stora malmfyndigheter och många gruvor. Utöver handelsstäder som Arboga och Västerås fanns en rad viktiga gruvorter med stadga och rättigheter. Bergshanteringen och metallindustrin var viktiga för ekonomin, men involverade inte stora befolkningsgrupper. Orrman (2003) skriver i Cambridge History of Scandinavia: ”It has been estimated that around 20,000 persons may have been engaged in late medieval mining and related metallurgy in Sweden, i.e. about 3 per cent of the total population”. Även inom Bergslagen var tyskar en urban grupp koncentrerad till de dåvarande tätorterna och inte del av bondebefolkningen, som utgjorde en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning. Boethius (1951) förklarar: ”Med sin efter tidens förhållanden ganska stora bergsmans- och arbetarbefolkning voro bergen snarast att anse som tätorter.”

ETT INVANDRINGSLAND? 23

Även om den expertis som tyskar bidrog med var viktig var det inte särskilt många experter som invandrade. Boëthius (1951) skriver att den exakta invand­ ringen inte är känd, men att ”Troligtvis har antalet varit ganska begränsat”. En senare invandring av tyskar, skottar, holländare och andra grupper under stormaktstiden var också koncentrerad till de högre samhällsskikten, inklusive adeln och den militära officerare. Inflödet av invandrare till eliten har bidragit till att invandringens omfång i efterhand lätt överskattas av anekdotiska intryck. Många svenska adelsfamiljer har till exempel utländsk bakgrund och utländskt klingande namn, men adeln utgjorde endast ungefär en halv procent av Sveriges dåvarande befolkning. Nyare studier visar även att Tysklands betydelse för det svenska järnbruket har överdrivits och att mycket av den teknologiska utvecklingen i bergshanteringen var inhemsk. Boken Järnet och Sveriges medeltida modernisering (Berglund 2015) diskuterar nya fynd inom teknikhistoria: I denna bok presenteras sensationella resultat som bland annat visar att det äldsta bergsbrukets framväxt började under sent 900-tal och att tekniken att använda masugn med säkerhet växte fram redan på 1100-talet i Sverige, förmodligen ännu tidigare. Så sent som på 1970-talet antog man fortfarande, med stöd av skriftligt källmaterial, att masugnen kom till Sverige från Tyskland på 1300-talet. Men genom nya naturvetenskapliga metoder i form av bland annat vegetations- och pollenanalyser, kan vi nu visa att det i själva verket med största sannolikhet var en svensk innovation.

SVT Nyheter Västmanland rapporterade i mars förra året (2013): Nu har forskare kunnat fastställa att masugnen är en svensk uppfinning och inte en tysk, som man tidigare trott. I en ny bok, som släpptes i veckan, presen­ teras resultaten som tagit tio år att sammanställa. ”Nu kan vi med fasthet datera den första masugnen till 1100-talet. Vi har inte hittat någon tidigare på kontinenten, så vi kan nog med säkerhet säga att det är en svensk innovation”, säger Bengt Berglund, professor vid Chalmers tekniska högskola.

Dessa forskningsfynd tyder på att teknologin utvecklades i Sverige och därifrån nådde Tyskland, inte tvärtom. Fataburen 1981 och boken Det Mångkulturella Sverige: en handbok om etniska grupper och minoriteter (Svanberg och Runblom 1990) är värdefulla genomgångar av historisk invandring, som inkluderar försök till kvantitativ analys. I den senare står

24 MASSUTMANING

att läsa: ”Tyskarna i det senmedeltida Sverige fanns främst i Stockholm, Kalmar och Bergslagen. Deras andel av den totala befolkningen måste ha varit liten, kanske någon procent.” Även långt senare när den tyska invandringen troligen nått sin höjdpunkt på 1600-talet var antalet tyskar i Sverige relativt litet; enligt Svanberg och Runblom (1990): I förhållande till Sveriges totala befolkning var antalet tyska invandrare trots allt ganska obetydligt, kanske 2 % vid 1600-talets mitt. Men liksom under senmedeltiden innehade tyskarna ofta höga befattningar, som gav dem ett ganska stort inflytande.

Tyskar och andra invandrare var koncentrerade till elitpositioner. Det rörde sig dock knappast om en majoritet av Sveriges ledande experter, vilket ibland hävdats i debatten: ”Bland de 156 högsta civilämbetsmännen år 1640 var endast 15 främlingar” (Carlsson 1981). En jämförelse med ett adelsregister från 1610 av Sverige visar att ”Av 269 adelsmän torde endast 17, dvs 6 %, ha varit invandrare, nämligen nio tyskar, sex tyskbalter och två skottar” (Carlsson 1981). Att invandringen gjorde stort intryck i historiebeskrivningen beror på att den var både exotisk och koncentrerad till elitskikten i samhället, inte på att Sverige skulle varit ett invandringsland som i dag eller likt 1800-talets USA. Från 1871 och framåt redovisar SCB systematisk data på antal invandrare per år. Där framgår bilden av att invandringen tidigare var en bråkdel av dagens siffror, även efter hänsyn tagen till att befolkningen var mindre. Det land som Sverige genom åren har haft mest invandring från är Finland, vilket länge var en del av samma rike som Sverige. Inflyttningen från Finland gjorde ett befolkningsmässigt avtryck. Men inte ens här är siffrorna jämförbara med dagens nivåer. Det kanske mest kända exemplet är inflyttningen av svedjebru­ kande skogsfinnar för att avvärja svält i Finland och bryta ny mark i lågbefolkade delar av Sverige. Detta nämns av ekonomhistorikern Eli Heckschers Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa (1935-49). Han uppskattade under rubriken ”Invandring av finnar i mellersta Sverige och södra Norrland” att det handlar om mellan 12 och 13 tusen invandrare till finnmarkerna: Det är givet att denna invandring icke, ens med inräkning av invandrarnas avkomlingar, representerade några stora folkflyttningar enligt moderna begrepp.... För alla finnbygderna tillsammans föreligger en beräkning, avsedd att gälla 1600-talets slut men icke framlagd i detalj, den slutar på 12 á 13000 som siffra för den finska befolkningen i Sverige.

ETT INVANDRINGSLAND? 25

Heckscher var en av de som formade modern ekonomisk historia genom att förena historia med stringent nationalekonomi. En viktig lärdom vi kan dra av hans arbete är att det i ekonomisk historia inte räcker med anekdotiska beskrivningar. Även här krävs en vetenskaplig teori och systematisk empiri för att dra slutsatser om orsakssamband. Det gäller inte minst så kallade kontrafaktiska slutsatser, det vill säga vad vi tror skulle ha hänt om händelserna hade utspelat sig på ett annat sätt. Det är känt att Göta kanal konstruerades av en skotsk ingenjör som tillfälligt reste till Sverige, och att en mindre del av jobbet utfördes av ryska krigsfångar. Det vore dock inkorrekt att från detta dra slutsatsen att Göta kanal inte skulle blivit byggd utan arbetare från utlandet. Orsaken är att vi vet att många andra likande byggprojekt i Sverige och andra länder utfördes utan utländsk arbetskraft. Det finns många alternativa sätt att genomföra projektet. Om de ryska arbetarna inte funnits skulle någon annan gjort jobbet i stället, dock troligen till marginellt högre pris. Teknologi och kompetens kunde importeras på andra sätt - exempelvis genom böcker, manualer eller genom att svenskar studerade utomlands. Under den industriella revolutionen och även tidigare importerade Sverige liksom övriga länder det mesta av teknologin från utlandet. Ett litet land hade inte kunnat utveckla alla dessa teknologier på egen hand. Vi vet samtidigt att invandring bidrog med en relativt liten del av teknologiflödet. Det mesta kom genom information, inte genom folkflyttningar. Det är i grunden självklart även i dag. Det utan jämförelse viktigaste landet från vilket Sverige tar in teknologi och kulturella intryck är USA, trots en obetydlig invandring från Silicon Valley, Hollywood eller New York. Förklaringen är att informationen flödar in på andra sätt. Bill Gates och Steve Jobs var inte tvungna att flytta till Sverige för att innova­ tioner från Microsoft och Apple skulle flöda in till Sverige. Vissa industrier skapades i Sverige av invandrare, men de flesta industrier drog nytta av fick in utländsk teknologi utan invandring. Även de industrier som utvecklades genom viktiga bidrag från invandrare skapades i andra europeiska länder utan invandring. Jämförelser över långa perioder av olika industrialiserade länder visar att teknologin förr eller senare sipprar in oavsett den exakta kanalen, vilket tyder på extremt starka underliggande krafter. För att estimera invandringens betydelse räcker det således inte att peka på vad invandrare har byggt och dra slutsatsen att det annars aldrig skulle ha hänt. Att invandring ökade det teknologiska inflödet till Sverige är visserligen sant, men frågan är hur mycket. Den viktiga frågan är vad alternativet hade varit, och hur mycket det skulle ha hade skiljt sig från det som faktiskt skedde. På senare år har det funnits en tendens att med anekdotiska och närmast mytologiska argument hutlöst överdriva invandringens betydelse för den historiska ekonomiska utvecklingen, oftast utan siffror eller stringent analys.

26 MASSUTMANING

Det är en kvalitetsmässig tillbakagång jämfört med då Eli Heckscher och andra beskrev invandringen till Sverige innan invandringen blev en kontroversiell politisk fråga. Invandrare uppskattades för de bidrag som de tillförde Sverige, men deras bidrag beskrevs kvantitativt och med ett sinne för proportioner. Dessutom ignorerades inte de ännu viktigare parallella orsakerna till ekonomisk och teknisk utveckling. Heckscher (1935-49) skriver exempelvis om 1700-talet: ”Svenskarna företogo utländska studieresor i mängd, och litteraturen förmedlade dessutom i stigande grad utländska erfarenheter; det betydde sannolikt mer än inflyttning­ arna.” Även på de områden där utländska experter gjorde störst avtryck visar historisk analys ofta att det handlar om att snabba på en utveckling som skulle skett förr eller senare ändå. Ofta krävdes heller inte långa perioder av invandring eller många invandrare för att föra över expertis och teknologi. Boëthius (1951) skriver om tyska smeder i Bergslagen: ”De svenska smederna ha hastigt nog tillägnat sig deras konst. Redan på 1630-talet kände man sig oberoende av läromästarna.” På liknande sätt förklarar Åkesson (1998) att ”Utvecklingen inom bergshante­ ringen hade kommit, tyskar och valloner förutan. Men den hade blivit annorlunda, långsammare och med en fördröjd förädlingsgrad, export av sämre och billigare järn liggande närmare råvaran”. Sverige var redan under vikingatiden en viktig exportör av järn, och det är i grunden inte förvånande att viss teknisk utveckling skedde även i Skandinavien. Andra exempel är skandinaviska vikingatidens berömda skeppsteknik. Det finns även exempel på viktiga institutionella innovationer med troligt ursprung i de nordiska länderna, såsom ting. Alltingen var politiska församlingar för lagstift­ ning och rättskipning (Brink 2002). Skandinaviska ting och andra institutioner hade enligt många historiker stor påverkan på anglosaxisk juridisk och politisk utveckling, exempelvis på jurysystem (Turner 1968, Plucknett 2001). Sverige och övriga Norden hade under medeltiden liksom i dag en liten befolk­ ning och var framför allt en importör av innovationer, men det betyder inte att det var ett primitivt samhälle som aldrig bidrog med något av egen kraft och att all utveckling kom utifrån. Ett exempel på en sådan fördom gav dåvarande stats­ ministern Fredrik Reinfeldt i ett tal till elever med invandrarbakgrund i Ronna, Södertälje (DN 2006): ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” Detta är en föraktfull och närmast kolonial bild av Sverige. Det är historielöst att tro att ett samhälle kan ta in, anpassa och absorbera idéer från andra länder utan inhemsk utveckling. Den mix av externa och interna intryck som kom att utvecklas i Sverige är unik. I 1800-talets nationalromantiska retorik var det vanligt att hutlöst överdriva och upphöja det egna landet. Men det är lika onyanserat att som överreaktion gå till den motsatta andra extrempositionen, där Sveriges historia reduceras till en berättelse om ett fåtal valloner och tyska borgare.

ETT INVANDRINGSLAND? 27

Migration i modern tid Sedan 1871 för SCB årlig statistik över invandrare. Mellan 1871 och 1940 tog Sverige emot i genomsnitt cirka sex tusen invandrare per år. Detta är en låg invandringsnivå även i relation till den dåvarande befolkningen på i genomsnitt cirka fem miljoner. En stor andel av dessa invandrare var dessutom återvändande svenskar från Nordamerika. Av de övriga var nästan samtliga från västeuropeiska länder. Hallberg och Abukhanfusa (2001) skriver att ”På 1800-talet, under den stora utvandringens tid, var invandringen förhållandevis ringa och gällde främst återvändande svensk-amerikaner.” Det är intressant att notera att perioden då Sverige industrialiserades som mest och förvandlades till ett av världens rikaste länder präglades av väldigt låg invandring. Fram till mitten av 1800-talet var Sveriges BNP per invånare genom­ snittlig i Europa - under västeuropeiskt snitt men över Östeuropa, och långt över dåvarande Asien och Afrika. Före andra världskriget var Sverige världens nionde rikaste land, en högre ranking än i dag (Maddison 2010). Det är följaktligen svårt att hävda att Sverige blev rikt tack vara hög invandring. Det är egentligen först under andra världskriget som Sverige upplever invand­ ring som är jämförbar i sitt omfång med dagens nivåer. Flyktingar från grann­ länder folkbokfördes inte, vilket innebär att exakt statistik saknas. Det tycks ha rört sig om mellan 150 och 170 tusen invandrare som kom under kriget. De flesta var från övriga nordiska länder och återvände ofta efter krigsslutet. SCB:s rapport Efterkrigstidens invandring och utvandring (2004a) berättar: En del av andra världskrigets flyktingar blev kvar i Sverige men det dröjde innan de blev registrerade som immigranter. Det stora antalet flyktingar, som anlände under krigsåren, från de nordiska grannländerna återvände omedel­ bart efter andra världskrigets slut.

Den så kallade Utlänningsutredningen (SOU 1967:18) redovisar siffror på antalet personer från utlandet som befann sig i landet februari 1939 och maj 1945. Antalet ökade från cirka 24 tusen till 195 tusen, en ökning på 171 tusen inklusive många krigsbarn. Medan flyktingar från västeuropeiska länder som förblev demokratiska återvände efter krigsslutet stannade många flyktingar från baltiska länder och Östeuropa kvar. Tusentals flyktingar med judisk bakgrund räddades undan andra världskriget i Sverige, varav många stannade kvar. Invandringen till Sverige tar sedan fart under efterkrigstiden i form av arbets­ kraftsinvandring från övriga Europa. Enligt SCB:s (2004a) rapport tredubblades antalet utrikes födda inom loppet av 20 år, från 198 tusen år 1950 till 538 tusen år 1970. SCB-rapporten berättar vidare:

28 MASSUTMANING

...arbetskraftsinvandringen [var] i första hand en nordisk företeelse och i andra hand en europeisk. Migrationen från länder utanför Europa var av ringa omfattning. Ansträngningarna i forna östblocket att frigöra sig från Sovjet av speglar sig i migrationen till Sverige. Ungernrevolten hösten 1956 medförde att ungrare flydde till Sverige. Efter Pragvåren 1968 flydde tjecker Sverige.

Det kom även många från Grekland, Italien, Tyskland och forna Jugoslavien. Vanligtvis brukar flyktingar och anhöriginvandrare stanna kvar i landet de flyttat till, medan arbetskraftsinvandrare ofta återvänder hem. Eftersom mycket av arbetskraftsinvandringen till industrin var temporär överskattas inte sällan efterkrigstidens arbetskraftsinvandring. Den viktigaste gruppen var från Finland, som mellan 1950 och 1970 ökar med nära 200 tusen. Invandrare från europeiska länder utanför Norden såsom Italien, Grekland och Jugoslavien ökade totalt med knappt 100 tusen - färre än många föreställer sig. Utomeuropeiska invandrare ökade med knappt 20 tusen. Här var största ursprungsländerna Turkiet följt av USA och Kanada. Det sistnämnda är värt att poängtera. I dag associeras utomeuropeisk invand­ ring med utvecklingsländer, men längre tillbaks var invandrare från utanför Europa främst från Nordamerika. Invandring är inte ett homogent fenomen, och det är ofta värdefullt att dela in invandrare i kategorier utifrån humankapital, skäl till invandring, samt även ursprungsländernas utvecklingsnivå och kulturella närhet till Sverige. En vanlig indelning av ursprungsländer är Europa och utanför Europa. En annan och kanske något bättre indelning är väst och utanför väst, speciellt i histo­ riska jämförelser. Väst definieras här som Västeuropa, övriga EU, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Skillnaden mellan väst och Europa är att väst inte inkluderar mindre utvecklade östeuropeiska länder men inkluderar USA, Kanada och Australien. Så sent som 1980 var antalet invandrare från utanför väst i Sverige endast drygt en procent av befolkningen, och de från utvecklingsländer blott några promille av befolkningen. Figur 1 visar invandrares andel av Sveriges befolkning från 1945, uppdelat efter ursprung i väst och utanför väst. Grafen illustrerar att Sverige hade relativt hög invandring under efterkrigstidens första årtionden, lite långsammare under 1970-talet och första halvan av 1980-talet, och återigen en acceleration på senare år. Det visar också de slående skillnaderna i ursprungsländer. Gruppen invand­ rare från utanför väst har som andel av Sveriges befolkning inte ökat sedan 1970, samtidigt som andelen utrikes födda från utanför väst ökat snabbt. Sverige har givetvis fortsatt invandring från nordiska länder och övriga väst, men andelen har varit stabil då många också återvänder och äldre invandrare avlider.

ETT INVANDRINGSLAND? 29

Figur I: Invandrares andel av befolkningen, med ursprung i väst och utanför väst (SCB)

Ökningen av invandrare från utanför väst beror på att arbetskraftsinvandringen från 1980-talet övergick till flykting- och anhöriginvandring. År 1985 infördes ett nytt system för asylmottagning, samtidigt som ansvaret lämnades över till Invandrarverket, nuvarande Migrationsverket. Vad beträffar att tolka siffrorna gäller det att skilja mellan de tre begreppen asylsökande, flyktinginvandrare och invandrare. Asylsökande är inte del av den officiella befolkningen, och alla beviljas inte asyl. Många återvänder också självmant eller drar tillbaka sin asylansökan. Invandrare räknas som de som har permanent eller temporärt uppehållstillstånd, som folkbokförts i en bostad och som ämnar stanna kvar minst ett år. Asylsökande som beviljas asyl och stannar blir efter några år flyktinginvandrare. Det finns utöver flyktinginvandrare många andra invandrarkategorier, såsom anhöriginvandrare och arbetskraftsinvandrare. Eftersom det i regel kan ta något år att beviljas asyl, och ytterligare något år eller mer att tilldelas bostad i en kommun, brukar det ta ett par år innan en ökning av

30 MASSUTMANING

antalet asylsökande syns i ökningen av antalet invandrare. Beskrivningen nedan tar därför inte med 2015 års rekordstora antal asylsökande, som ännu inte har hunnit få fullt avtryck i officiell befolkningsstatistik. Migrationsverket redovisar antal asylsökande från och med år 1984. Samman­ lagt strax över en miljon individer sökte asyl mellan 1984 och 2015. Totalt 515 tusen beviljades asyl som flyktingar eller motsvarande och cirka 800 tusen beviljades uppehållstillstånd som anhöriga. De anhöriga som kommer i direkt anslutning till flyktingarna eller inom två år definieras som anhöriga till flyktingar; de som kommer senare från samma länder räknas bara som anhöriginvandrare. Alla som söker asyl beviljas inte uppehållstillstånd. Historiskt beviljades drygt 40 procent asyl i första instans, en siffra som ökat till cirka 55 procent på senare år. Andelen som återvänder skiljer sig kraftigt åt mellan olika kategorier. Arbetskraftsinvandrare från Europa och studenter tenderar att åka hem igen, medan de allra flesta flyktingar och anhöriga tenderar att stanna. SCB-rapporten Återutvandring efter tid i Sverige (2011b) förklarar: Bland arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU och Norden är återutvandringen nästan lika stor som hos nordiska medborgare. Mindre än 40 procent av denna grupp arbetskraftsinvandrare är kvar i Sverige efter tio år. Detta kan jämföras med de som kommit som flyktingar och fått asyl i Sverige. Av dessa personer är 96 procent kvar i Sverige efter tio år. Pensionärer och anhöriga som invandrar återutvandrar också i relativt liten utsträckning.

Trots att en del har återvänt eller gått bort finns långt fler invandrare från de stora flyktingländerna i Sverige än de som beviljades asyl. Förklaringen är att asylinvandring över tid följs av ett antal anhöriginvandrare. Alla asylsökande får inte asyl och en del återvänder, men det vägs upp av kedjeinvandring från samma länder på sikt. Invandring brukar också leda till att fler från samma land kommer på andra sätt, såsom arbetskraftsinvandrare som arbetar i företag vilka drivs av deras vänner eller släktingar. Även en mycket stor andel av vad som formellt definieras som arbetskraftsinvandring från utanför Europa är kedjeinvandring, det vill säga att invandring följs av fler från samma land i form av fler landsmän. Kedjeinvandring är en social process där invandring från ett land leder till mer invandring från samma land. Invandrare bistår ofta sina landsmän med infor­ mation, sysselsättning, initialt boende och annat underlättar migration. Det kan ske på olika sätt varav det vanligaste är anhöriginvandring, men det är heller inte ovanligt att landsmän kommer som arbetskraftsinvandrare eller studenter. Totalt står invandrare från de 15 stora flyktingländerna inklusive senare kedjein­ vandring för drygt 60 procent av ökningen av utrikes födda sedan 1980. Om länder

ETT INVANDRINGSLAND? 31

från vilka Sverige tagit emot ett mindre antal flyktingar, såsom Uzbekistan och Sudan, inkluderas är andelen ännu högre. Det finns också en rad länder där flykting- och anhöriginvandrare utgör en signifikant minoritet av de inflyttade (i storleksordningen 30-40 procent), såsom Marocko och Colombia. Som framkom­ mit ovan är all invandring givetvis inte flyktinginvandring. Under senare decennier har dock flyktinginvandring och medföljande kedjeinvandring från länder från vilka det kommer många flyktingar stått för det mesta av nettoinvandringen till Sverige. Antalet asylsökande och invandringen överlag varierar år för år, men ökade trendmässigt fram till slutet av 2015 när hårdare gränskontroller ledde till en kraftig minskning. Även efter att utvandring dras av hade Sveriges nettoinvandring i relation till befolkningen överstigit USA:s rekord från den transatlantiska migrationen på 1880-talet på cirka 0,67 procent per år. I Sverige låg denna siffra på cirka 0,2 procent per år mellan 1940 och 1990, men ökade sakta till mitten av 2000-talet. Runt år 2006 skedde en acceleration. Sverige passerade USA:s ovan nämnda rekord år 2009, och nådde en nettoinvandringstakt på 0,8 procent av befolkningen år 2014 och 2015. Eftersom det som sagt finns några års eftersläpning mellan asylansökan och invandrarstatus kommer detta rekord troligen att överträffas 2016, men sedan sjunka när effekterna av strängare asylpolitik och gränskontroller börjat märkas. Eurostat redovisar antal asylsökande för olika europeiska länder sedan 1985. Sverige ligger under perioden 1983-2015 totalt högst per invånare, med ungefär fyra gånger så mycket asylinvandring i relation till sin befolkning jämfört med övriga västeuropeiska länder. Asylinvandring i relation till befolkningen är avsevärt högre bland nordeuropeiska länder samt Schweiz och Österrike än i södra och östra Europa. Även om Sverige ofta legat långt över snittet började landet avvika än mer från övriga Europa på senare år. 2014 och 2015 års asylinvandring till Sverige i relation till landets befolkning är inte bara ett rekord för Sverige utan är unikt bland industrialiserade länder. OECD (2016a) skriver: ”in 2014-2015, Sweden saw the largest per-capita inflow of asylum seekers ever recorded in an OECD country.” På grund av den snabba invandringen har Sverige i dag en befolkningsökning som ligger i nivå med utvecklingsländer som Bangladesh. Befolkningen växer de närmaste åren med en och en halv procent per år, vilket är avsevärt över normala nivåer för mogna industrialiserade länder. Denna ökningstakt skulle nämligen innebära mer än en fördubbling av befolkningen på cirka 50 år. En orsak är att Sverige även bortsett från invandring har ovanligt höga födelsetal bland rika länder, troligtvis på grund av generös föräldraförsäkring, dagis och barnbidrag. Antalet med svenskt ursprung - födda i Sverige med en eller två två föräldrar födda i Sverige - har legat stabilt på runt 7,7 miljoner och väntas förbli stabilt framöver

32 MASSUTMANING

med en svag ökning genom födelseöverskott (SCB 2011a). Detta skiljer sig från situationen i flertalet andra europeiska länder. Därför har Sverige haft fler som föds än som dör samtliga år förutom fem av de senaste 200 åren. Fruktsamhet, eller antal barn per kvinna, måste vara drygt två för en stabil befolkning. Det finns flera olika sätt att mäta fruktsamhet. Ett enkelt och ofta citerat mått är summerad fruktsamhet, som i Sverige ligger på cirka 1,9. Siffran har ibland missförståtts, och många har dragit den inkorrekta slutsatsen att Sverige utan invandring skulle ha sjunkande befolkning. Vi vet dock att det föds fler än det dör även när invandring och utvandring räknas bort. SCB (2016c) skriver: Folkökningen under 2015 berodde både på ett födelseöverskott, skillnaden mellan födda och döda, och ett invandringsöverskott, skillnaden mellan invandrade och utvandrade. Födelseöverskottet uppgick till 23 963 personer.

Summerad fruktsamhet tar inte hänsyn till att kvinnor föder barn i högre åldrar samt till längre livslängd. Det mer förfinade måttet ”Slutligt antal barn”, eller kohortsfruktsamhet, som följer kvinnor över tid är mer stabil och varierar strax över eller strax under 2,0. SCB (2011a) skriver i sin analys av olika generationer: Kvinnor födda 1930 har högre fruktsamhetstal i de yngre åldrarna medan födda 1960 har högre i de äldre åldrarna. Om fruktsamhetstalen summeras över alla åldrar visar det sig emellertid att båda kohorterna har slutat med samma genomsnittliga barnantal, 2,01 barn per kvinna.

Eftersom livslängden ökar och äldres dödlighet fallit har denna fruktsam­ het räckt för att befolkningen även exklusive invandring ska öka långsamt. Det stämmer heller inte att fertilitet bara hålls uppe av invandrarkvinnor; även kvinnor med svenskt ursprung har hög fertilitet. Sverige är ett av de länder i västvärlden som utmärker sig med högst fruktsamhet, både bland kvinnor med svensk och utländsk bakgrund. Intressant nog är att fruktsamheten lägre bland andra generationens invand­ rare, speciellt från nordiska länder. Att mäta invandrarkvinnors barnafödande är invecklat, då många skjuter upp det i samband med flytt, samt då invandrarkvin­ nor tenderar att få barn i yngre åldrar än kvinnor med svensk bakgrund. Enligt demografisk analys som följer kvinnor över tid är slutgiltigt antal barn snarlikt bland utrikes och inrikes födda kvinnor: ”En ny rapport från SCB om utrikes föddas barnafödande - före och efter invandring till Sverige visar att inrikes och utrikes födda totalt sett får lika många barn i snitt” (SCB 2014a). En åldrande befolkning leder till att färre måste försörja fler, men invandring innebär också att färre måste försörja fler. Invandrares utanförskap är för högt för

ETT INVANDRINGSLAND? 33

att kompenseras av en mer gynnsam demografisk profil. Trots att utrikes födda har en högre andel i arbetsföra åldrar är försörjningsbördan högre än bland inrikes födda, helt enkelt då många av dem i arbetsför ålder inte arbetar. Enligt SCB var i slutet av 2015 17,0 procent av befolkningen född i utlandet. När andra generationens invandrare som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar läggs till hade 22,2 procent av befolkningen utländsk bakgrund - sammantaget nära 2,2 miljoner individer.

34 MASSUTMANING

3

MIGRATIONENS EKONOMI

lt's just obvious that you can’t have free immigration and a welfare State - Milton Friedman, Hoover Digest, 1998

Open immigration can’t coexist with a strong social safety net; if youre going to assure health care and a decent income to everyone, you can't make that offer global - Paul Krugman, New York Times, 2010

Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring; det måste ha en restriktiv invandring - Assar Lindbeck, Centerpartiet-seminarium, 2013

36 MASSUTMANING

istoriskt sett var integration inte en utmaning. 1950- och 1960-talens invandrare hade de kvalifikationer som krävdes för att komma i arbete på den dåvarande svenska arbetsmarknaden. Det handlade i många fall om jobb i en svensk tillverkningsindustri, som gick på högvarv och som efterfrågade utländsk arbetskraft. Svenska storföretag såsom Volvo, SKF och Asea rekryterade ofta aktivt i utlandet. Språkkraven på arbetsmarknaden var mindre stränga än i dag, och inlärning skedde ofta snabbt på jobbet. En stor andel av invandringen kom också från språkligt och kulturellt närliggande länder. En viktig skillnad mot dagens arbetsmarknad var att långt fler yrken saknade formella krav på utbildning, såväl för inrikes som utrikes född arbetskraft. Vid sidan av arbets­ kraftsinvandringen kom givetvis även migranter till Sverige som inte rekryterades som arbetskraftsinvandrare och saknade kvalifikationer vid ankomst. Även i dessa fall brukade de flesta kunna skaffa sig nödvändig kunskap för att kunna

H

komma i arbete. Faktum är att invandrare till skillnad från i dag hade högre eller samma syssel­ sättningsgrad som inrikes födda så sent som i mitten av 1970-talet (Ekberg & Hammarstedt 2002). Sedan dess har inrikes födda i genomsnitt haft en starkare position på arbetsmarknaden än utrikes födda, men skillnaden mellan grupperna var små fram till slutet av 1970-talet. I och med att invandringens karaktär och sammansättning ändrades under 1980-talet uppstod ett kraftigt gap i sysselsättning och arbetsinkomster runt år 1990. Med undantag av den djupa lågkonjunkturen runt 1990-talets början har arbetsmarknadsgapet varit relativt stabilt sedan dess, samtidigt som invandrares andel av arbetskraften ökat. Jan Ekberg (2009) skriver: Över tid har det skett mycket stora förändringar i sysselsättningsgrad och arbetsinkomster bland utrikes födda. Under 1950- och 1960-talet samt större delen av 1970-talet hade utrikes födda i Sverige samma eller periodvis högre sysselsättningsgrad i förvärvsarbetande åldrar än infödda. Mot slutet av 1970-talet förändras bilden. I takt med att arbetskraftsinvandringen övergick till flykting- och anhöri­ ginvandring försämrades arbetsmarknadsintegrationen gradvis. I dag finns ett avsevärt gap där utrikes födda i genomsnitt är avsevärt mer sannolika att inte arbeta. Invandrare har under samma period halkat efter inrikes födda i löneut­ vecklingen. Jämfört med inrikes födda är utrikes födda oftare i låglöneyrken och arbetar oftare deltid. Det innebär att invandrares snittinkomst är avsevärt lägre än inrikes föddas, något som särskilt gäller för invandrare från utanför Europa. Kombinationen av en lägre andel som arbetar och lägre löner innebär att det har öppnats betydande inkomstklyftor mellan inrikes och utrikes födda. Nyanlända

MIGRATIONENS EKONOMI 37

som inte kommer in på arbetsmarknaden ges inte någon möjlighet att bidra till den gemensamma välfärden och riskerar att hamna i långsiktigt utanförskap.

Olika måttdefinitioner Innan vi går in närmare på de exakta sifforna för arbetsmarknaden kan det vara värdefullt att diskutera olika mått. Arbetsmarknadsdefinitioner på vad som inklu­ deras som sysselsättning är ofta breda. Det finns inget perfekt mått som fångar det som i folkmun avses med ”riktiga jobb” eller som mer formellt kallas för reguljärt arbete, det vill säga arbeten som inte är offentliga åtgärder. Inom den offentliga statistiken definieras arbetslöshet som de som aktivt söker ett arbete. De utan jobb som i stället är förtidspensionerade, sjukskrivna eller lever på socialbidrag och har gett upp att söka arbete räknas alltså inte som arbetslösa. De flesta som saknar arbete är därmed inte arbetslösa enligt den definition som används i arbetsmarknadsstatistiken, vilket innebär att måttet inte är lämpligt för att diskutera invandrares integration. Att bara jämföra arbetslöshet överdriver skillnaderna mellan invandrare och inrikes födda. I de senast tillgängliga sifforna för första halvan av 2016 definieras cirka 4 procent av inrikes födda och cirka 17 procent av utrikes födda som arbetslösa, vilket innebär att arbetslösheten är kring fyra gånger högre bland invandrare. Två andra ofta använda mått är sysselsättningsgrad och förvärvsfrekvens, som i teorin utgår från samma definition och i grunden är avsedda att mäta samma sak. Sysselsättning är ett avsevärt bredare begrepp än riktiga jobb. Som sysselsatt kan även räknas de i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, sjukskrivna och de som bara jobbar några timmar i veckan. Finansdepartementet (2016) förklarar: En person räknas som sysselsatt om denna har lönearbetat minst 1 timme under referensveckan eller hade ett arbete som han eller hon var frånvarande från. Personer som är frånvarande från jobbet på grund av t.ex. sjukdom eller föräldraledigheter räknas alltså som sysselsatta.

Att räknas som sysselsatt innebär således inte att man kan försörja sig själv. Sverige har ett stort antal arbetsmarknadsåtgärder och offentligt subsidierade jobb som också räknas som sysselsättning. SCB (2016d) förklarar att ”personer som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska program räknas som sysselsatta. Det kan gälla t.ex. offentligt skyddat arbete, Samhall, start av näringsverksamhet eller anställning med lönebidrag eller anställningsstöd”. Sysselsättningsgrad är ett mått på andel som utför någon form av arbete, arbetspraktik eller arbetsliknande uppgifter som beräknas med hjälp av Arbetskraftsundersökningen (AKU), där ett representativt urval av flera tusen vuxna svarar på frågor om sin

38 MASSUTMANING

situation. Förvärvsfrekvens har samma teoretiska definition som sysselsättningsgrad men beräknas på ett annat sätt. Förvärvsfrekvens baseras på den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken som inhämtar inkomstdata från det skatteadministrativa Kontrolluppgiftsregistret. På basis av detta beräknar SCB vilka som anses förvärvsar­ beta. Både sysselsättningsgrad och förvärvsfrekvens estimerar således andelen som utför någon form av arbetsliknande uppgift, men använder olika metoder att göra detta. I Sverige är skatter och transfereringar kopplade till individen med personnummer; vilket innebär att inkomster, skatter och bidrag kan beräknas med stor precision. Det gör den registerbaserade statistiken till en av världens mest detaljerade. Även den registerbaserade statistiken har dock vissa brister. Ett problem är att folkbokförda inte är ett perfekt mått på de individer som de facto bor i Sverige. Det finns exempelvis numera många som är så kallade papperslösa och bor i Sverige utan att vara regist­ rerade, något som ibland kallas undertäckning. En troligen större felkälla är dock motsatsen i form av övertäckning. Det händer att de som är folkbokförda emigrerar eller avlider utan att det anmäls till folkbokföringen, vilket leder till att personer som i själva verket lämnat Sverige står kvar i befolkningsregistren. Att felräkning i samband med utlandsflytt sker är vanligare för utrikes födda än inrikes födda, eftersom utrikes födda tenderar att ha svagare band till Sverige och är mer sannolika att lämna landet. SCB (2015d) diskuterar ingående hur stort problemet med övertäckning i register är. Det finns betydande skillnader mellan olika invandrargrupper. Andel övertäckta är störst bland invandrare från utanför Europa, men förekommer även bland invandrare från de nordiska länderna och övriga Europa. Det finns också en viss övertäckning bland dem som är födda i Sverige. Andelen som felaktigt räknas som boende i Sverige i register sjunker över tid i takt med att de offentliga registren uppdateras med ny infor­ mation. Så kallad övertäckning och undertäckning kan leda till att förvärvsfrekvensen för invandrare underskattas eller överskattas. Effekten handlar uppskattningsvis om att invandrares förvärvsfrekvens sammantaget underskattas med runt en eller två procentenheter. En nackdel med förvärvsfrekvens jämfört med sysselsättningsgrad är att det tar längre tid att sammanställa. Detta innebär i praktiken att resultaten släpar efter med ett eller två år. Förvärvsfrekvens har dock flera fördelar: Måttet medför högre preci­ sion då det finns tillgängligt för totalbefolkningen och inte bara för ett urval. Detta inkomstbaserade mått ligger därtill något närmare reguljärt arbete, så kallade riktiga jobb, än måttet sysselsättningsgrad. Förvärvsfrekvens tenderar jämfört med sysselsättningsgrad att ge en mer pessi­ mistisk bild av invandrares arbetsmarknadssituation, med en skillnad på hela sex till sju procentenheter. Förklaringar som nämnts ovan inkluderar övertäckning samt att sysselsättningsgrad inkluderar fler som står utan riktiga jobb. Utöver detta kan en bidragande förklaring vara bortfall i enkätmätningar som används för att beräkna sysselsättningsgraden. I den mån invandrare med svagare ställning på arbetsmarkna­

MIGRATIONENS EKONOMI 39

den är överrepresenterade bland dem som inte svarar och därför inte ingår (exempelvis då de inte talar tillräckligt bra svenska) kommer sysselsättningen att överskattas. Ekberg (2009) noterar: ”Förmodligen ger AKU en något för hög sysselsättningsgrad för utrikes födda. Gruppen har stora bortfall i AKU.” Förvärvsfrekvens är av dessa skäl att föredra och kommer att användas i boken för de perioder som det finns tillgängligt. Förvärvsfrekvens är trots detta inte perfekt och överskattar överlag troligen också invandrares arbetsmarknadsställning, då även det inkluderar marginellt sysselsatta och många av dem som är i arbetsmarknadsåtgärder.

Arbetsmarknadsgapet De senaste kompletta siffrorna från SCB för förvärvsfrekvens finns för år 2015. Detta år förvärvsarbetade 82,9 procent av inrikes födda och 59,6 procent av utrikes födda i åldrar 20 till 64. Siffran är särskilt låg bland utrikes födda från utanför Europa, där endast 53,6 procent i arbetsför ålder förvärvsarbeta­ de. Gapet i förvärvsfrekvens har med vissa fluktuationer legat på denna nivå en längre tid. Krisen i början av 1990-talet drabbade invandrare hårdare och vidgade gapet något. Det skedde dock en återhämtning under andra halvan av 90-talet, varefter siffrorna legat relativt stabilt. Andelen som förvärvsarbetar har ökat både bland utrikes och inrikes födda, men eftersom ökningen varit ungefär lika stor i båda grupper har gapet mellan dessa grupper inte krympt de senaste femton åren. Tabell 1 jämför siffrorna för år 1990, år 2000 och 2015, medan Figur 2 visar utvecklingen under hela tidsperioden mellan 1990 och 2015.

Tabell I: Andel förvärvsarbetande 20-64 års ålder, år 1990, 2000 och 2015 (SCB) 1990

2000

2015

Inrikes födda

86,1 %

78,5%

82,9%

Utrikes födda

71,2%

55,3 %

59,6 %

Födda utanför Europa

60,6 %

47,5%

53,6 %

Gap mellan inrikes och utrikes födda

14,9%

23,2 %

23,3 %

Invandrares arbetsmarknadssituation relativt övriga befolkningen är i dag något sämre än år 1990 och närmast identisk med år 2000. Det är intressant att observera att invandrares arbetsmarknadsintegration vare sig har förbättrats eller försämrats nämnvärt på femton års tid. Gapet mellan grupperna och har med undantag av turbulensen i samband med 90-talskrisen och andra konjunktursvängningar länge varit stabil. Invandrares arbetsmarknadsintegrationen verkar med andra ord stabiliserats på en låg nivå.

40 MASSUTMANING

Figur 2: Andel förvärvsarbetande 20-64 års ålder, 1990-2015

Andelen som arbetar bland dem som kommer till Sverige ökar gradvis i takt med att nyanlända lär sig svenska och kommer in på arbetsmarknaden. Processen är dock långsam. När de tidigare årskohorterna som anlände för många år sedan väl har integrerats har det hunnit komma många nya årskohorter som börjar på en låg nivå, och efter tillräckligt lång tid börjar de som hunnit komma i arbete uppnå pensionsåldern och lämnar arbetsmarknaden. Figur 3 visar att invand­ rares förvärvsfrekvens är lägre än inrikes föddas, i samtliga yrkesverksamma åldersgrupper (SCB 2012a). I varje åldersgrupp finns en blandning dels mellan lågutbildade och högutbildade invandrare, dels mellan dem som kommit nyligen och dem som varit här länge och jobbar mer. Högutbildade och de som varit här länge klarar sig något bättre, men inte tillräckligt bra för att kompensera för lågutbildade och nyanlända. Sammanfattnings har det sedan flera år uppstått en jämvikt där gruppen utrikes födda som helhet har låg och stabil förvärvsfrekvens, vilken inte förbättras över tid. Den låga förvärvsfrekvensen är därför inte ett övergående fenomen som kommer att lösa sig självt över tid.

MIGRATIONENS EKONOMI 41

Figur 3: Förvärvsfrekvens för inrikes och utrikes födda män och kvinnor, år 2010 (SCB)

SCB redovisar även sambandet mellan ankomsttid och andel i arbete för flyktin­ ginvandrare och deras anhöriga sedan 1997. Takten i arbetsmarknadsintegration varierar något beroende på konjunkturen och kohorternas sammansättning, men har varit påfallande förutsägbar. Efter åtta år förvärvsarbetar enligt SCB ungefär hälften av nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare. Ökningstakten i andelen förvärvsarbetande avtar över tid, och efter femton år i Sverige förvärvsarbetar drygt 60 procent av flyktingar och anhöriginvandrare, varefter nivån planar ut. Stabiliteten i detta mönster är påfallande och reflekterar troligen starka fundamen­ tala krafter. Siffrorna ser endast marginellt bättre ut om vi i stället tittar på samtliga invandrare och inte bara på flykting- och anhöriginvandrare. SCB (2013a) skriver: Trots en lång vistelsetid i Sverige är förvärvsfrekvenserna betydligt lägre bland utrikes födda än bland inrikes födda. Under 2011 förvärvsarbetade 41 procent av männen och 25 procent av kvinnorna som bott i Sverige i mindre än fem år. Av de som bott i Sverige i mer än 20 år förvärvsarbetade 70 procent av männen och 68 procent av kvinnorna. Samtidigt som andelen utrikes födda i arbete har fastnat på låga nivåer har den genomsnittliga arbetsinkomsten för de utrikes födda som har jobb utvecklats sämre än bland inrikes födda. År 2015 var inkomsten per förvärvsarbetande i arbetsför ålder ungefär 12 procent lägre bland utrikes än bland inrikes födda.

42 MASSUTMANING

Andelen i arbetsför ålder som förvärvsarbetade var som diskuterats ovan också avsevärt lägre. Kombinationen av att en lägre andel arbetar och att de som arbetar har lägre snittinkomst innebär sammantaget att utrikes födda i arbetsför ålder har nästan 40 procent lägre arbetsinkomst än inrikes födda. Gapet är ännu större bland utomeuropeiska invandrare i arbetsför ålder, som har nästan 50 procent lägre arbetsinkomst än inrikes födda. Skillnaderna i andelen som arbetar och genomsnittlig inkomst är så stora att de överväger invandrares demografiska fördel i form av en högre andel i arbetsför ålder. Det i sin tur innebär att utrikes födda genererar mindre inkomster och betalar in mindre i skatt trots gruppens ofta nämnda fördelaktiga demografiska profil. Huvudförklaringen till den försämrade arbetsmarknadsställningen är en kompositionsförändring av utrikes födda från europeisk arbetskraftsinvandring till flykting- och anhöriginvandring från låginkomstländer. Invandrare från nordiska länder och övriga västvärlden klarar sig fortfarande bra på arbetsmarkna­ den men utgör i dag en allt mindre andel av gruppen utrikes födda. Att flykting- och anhöriginvandrare klarar sig sämre beror i sin tur främst, eller kanske uteslutande, på att de har ett lägre genomsnittligt humankapital. Med humankapital avses personers sammantagna kunskapsnivå, inklusive språkfärdigheter, arbetslivserfarenhet, utbildningsnivå och utbildningskvalitet. Samtidigt som arbetsmarknadens krav har ökat över tid har en allt större andel av nyanlända endast förgymnasial utbildning. Enligt en rapport av SCB (2016a) ökade andelen med förgymnasial utbildning från omkring 25 procent för invandrade 1998-99 till omkring 45 procent för invandrade 2009-2010. Färskare siffror av Arbetsförmedlingen för senare år tyder på att andelen förgymnasialt utbildade nyanlända sedan dess ökat ytterligare och nått hälften. Redan vid en grov indelning mellan förgymnasialt utbildade, utrikes födda som gått gymnasiet och dem med högskoleutbildning förklaras en betydande del av gapet i förvärvsfrekvens. Borrar vi djupare finns även stora skillnader i utbildningens längd och inriktning, och även stor variation i kunskapsnivå mellan individer som har samma examen. Humankapital blir starkare som förklaring ju mer detaljerade mått på kunskap och produktivitet som används. En sådan analys gjordes i Långtidsutredningen 2015 av PIAAC - ett kunskapstest i språk, matematik och datorkunskaper av ett representativt urval i olika OECD-länder. PIAAC är vuxnas motsvarighet till skoltestet PISA. Ett slående resultat av OECD:s analyser var att invandrare och svenskfödda som hade samma humankapital klarade sig ungefär lika bra på arbetsmarknaden (Bussi & Pareliussen 2015). Detta bekräftades av Långtidsutredningen (SOU 2015:104), som är värd att citeras utförligt:

MIGRATIONENS EKONOMI 43

Bland utrikes födda med goda eller höga färdigheter är andelen som har ett arbete 87 procent mot 51 procent bland dem med otillräckliga färdigheter. Ett mycket viktigt och positivt resultat från PIAAC-undersökningen är att det inte finns några signifikanta skillnader mellan utrikes och inrikes födda när det gäller att ha ett arbete, om hänsyn tas till nivån på individens färdigheter. De lika möjligheterna att ha ett arbete om man har goda färdigheter verkar inte heller kunna förklaras med att utrikes födda i högre grad skulle arbeta i yrken som inte motsvarar deras färdighetsnivå. Samma bild framkommer i en OECD-studie på svenska PIAAC-data som kontrollerar för ett stort antal bakgrundsvariabler. Utredningen gör bedömningen att den svenska arbets­ marknaden huvudsakligen ser till individers färdigheter, och som helhet inte verkar präglas av etnisk diskriminering. Resultaten från PIAAC-undersökningen visar att Sverige överlag har en befolkning med gott humankapital. Men samtidigt är det en förhållandevis hög andel av befolkningen som har en mycket låg kunskapsnivå. Det är vanligare bland äldre än bland yngre att ha svaga färdigheter. Drygt 35 procent av de utrikes födda uppvisar otillräckliga färdigheter inom både läsning och räkning, medan denna siffra för de inrikes födda är ca 5 procent. Enligt utredningens analys av PIAAC-data avseende räkning verkar detta i genomsnitt gälla även högutbildade personer från vanliga invandringsregioner i Mellanöstern och Afrika, vilkas resultat i genomsnitt var lägre än genomsnittsresultaten för lågutbildade inrikes födda och i nivå med lågutbildade från Nordamerika och Västeuropa. Utredningen gör bedömningen att det därför i många fall kan krävas relativt omfattande kompletterande utbildning även för utrikes födda med högre formell utbildning för att bli väl etablerade på den svenska arbetsmarknaden. Med rätt färdigheter är å andra sidan chanserna att få arbete lika goda som för inrikes födda.

Det finns utöver detta troligen ytterligare, förstärkande förklaringar till att invandrare tappat mark på den svenska arbetsmarknaden. Ekonomin har under de senaste decennierna genomgått förändringar som kan ha försvårat arbetsmarknadsintegrationen för många grupper av invandrare. Teknologisk förändring och de strukturomvandlingar som denna orsakat har ökat kraven på arbetskraften. Att teknologi och globalisering har eroderat efterfrågan på enklare jobb gör det svårare för utrikes födda utan högre utbildning eller specialistkompetens att få fotfäste på arbetsmarknaden.

44 MASSUTMANING

De flesta av de enkla och medelenkla jobb i tillverkningsindustrin som efter­ krigstidens arbetskraftsinvandrare kom till Sverige för att utföra har försvunnit. Den typ av yrken som tillkommit i stället är högkvalificerade specialistyrken som ställer högre krav på utbildning, språkkunskaper och arbetslivserfarenhet. Tekno­ logi i form av datorer, robotar och automatisering har i första hand ersatt rutinjobb karaktäriserade av väldefinierade och upprepade moment. Även globalisering och handel med länder som Kina har bidragit till att reducera mängden enklare tillverkningsjobb. Det finns fortfarande ett stort antal låg- och medelkvalificerade jobb kvar i servicesektorn. Automatisering och handel har haft mindre effekt på rutinmässiga serviceyrken såsom butiksanställda, taxiförare eller väktare. Även för denna kategori yrken har dock konkurrensen hårdnat. Ett intressant fenomen i sammanhanget är invandrares entreprenörskap och företagande. När möjligheten att få anställning i existerande företag för många invandrargrupper varit liten har företagande utgjort en säkerhetsventil och integrationskanal. Egenföretagande ger invandrare möjlighet att kringgå diskri­ minering och regleringar som gör det svårt att jobba många timmar som anställd på den vanliga arbetsmarknaden där löner regleras av kollektivavtal. Knappt en tiondel av de som förvärvsarbetar i Sverige gör så i egenskap av egenföretagare. Det är vanligare att invandrares förvärvsarbete sker som egenföretagare. Dock tenderar de företag invandrare startar att vara små, med få eller inga anställda utöver företagaren själv. Enligt Tillväxtverkets (2015) undersökning för år 2014 hade 15 procent av företagarna i Sverige utländsk bakgrund. Invandrarföretagare har i större utsträckning få anställda och utgör 13 procent av företagsledare i företag med över tio anställda. Eftersom de med utländsk bakgrund år 2014 utgjorde drygt 21 procent av befolkningen är de med utländsk bakgrund underrepresenterade bland företagare med många anställda. Företagare med utländsk bakgrund driver i regel levebrödsföretag. Det kan exempelvis handla om kiosker, pizzerior, caféer eller frisersalonger. Dessa verksamheter är arbetsintensiva men präglas samtidigt inte nödvändigtvis av vare sig entreprenöriell risk eller innovation. Snarare än entreprenörskap handlar det i många fall om så kallat nödvändighetsbaserat företagande, det vill säga att invandrare som möter hinder på arbetsmarknaden driver företag i brist på alternativ. Även i dessa fall är företagande att föredra både för individen själv och samhället framför arbetslöshet. I vissa fall blir dessutom företag som startades under svåra omständigheter på sikt framgångsrika. Utomeuropeiska företagare är särskilt koncentrerade till tjänstesektorn - inte minst handel, hotell och restaurang (Andersson & Hammarstedt 2011). Invandrarföretagares samhällsekonomiska bidrag är särskilt viktigt i restaurangbranschen. Enligt SCB (2012b) var cirka 70 procent av företagare i hotell- och restaurangbran­ schen år 2010 födda utanför Sverige. Även inom handeln var andelen hög med cirka

MIGRATIONENS EKONOMI 45

30 procent. Andelen invandrarföretagare är lägre inom exempelvis jordbruk och tillverkningsindustrin. Om invandrarföretagande ökar variationen på produkter och tjänster, eller pressar ned deras priser genom ökad konkurrens, kan det skapa värdefulla bidrag till samhällsekonomin.

Studier om invandringens fiskala effekter En ofta diskuterad fråga i Sverige är invandringens kostnader för den offentliga sektorn. I princip behöver invandring inte vara en kostnad. Historiskt genererade invandring ett samhällsekonomiskt överskott, som i början av 1970-talet estime­ rades till motsvarande en procent av den dåvarande bruttonationalprodukten (Ekberg 1983, Ekberg 2009). Senare övergick invandringen till att vara en nettokost­ nad i takt med att invandrares position på arbetsmarknaden försvagades, vilket gjorde att gruppen betalade in mindre i skatt och genererade större kostnader för bidrag och transfereringar. Forskningen visar att utrikes föddas effekter på de offentliga finanserna efter 1980-talet övergått till en fiskal nettokostnad (Ekberg 1999, Gustafsson & Österberg 2002, Storesletten 2003, Ekberg 2009, Ekberg 2011, Ruist 2015, Flood & Ruist 2015, Aldén & Hammarstedt 2016). Invandringens effekt på de offentliga finanserna i Sverige är ett väl utforskat ämne som det genom åren skrivits flera studier om. Den fortfarande kanske mest ingående sammanfattningsstudien om forskningsläget gjordes av professor Jan Ekberg vid Linnéuniversitetet, på uppdrag av Expertgruppen för studier i offent­ lig ekonomi (ESO) år 2009. Två andra intressanta studier inkluderar en bilaga till Långtidsutredningen 2015 av Lennart Flood och Joakim Ruist vid Göteborgs universitet samt en rapport för Finanspolitiska rådet av Lina Aldén och Mats Hammarstedt (2016b), den senare också professor vid Linnéuniversitetet. Dessa tre rapporter ligger nära varandra både med avseende på metod och på resultat, men fokuserar på olika aspekter av frågan. Invandring genererar alltid kostnader för välfärden liksom intäkter i form av skatt och avgifter. Det handlar om att avgöra huruvida det är intäkter eller kostnaderna som är större. I praktiken görs detta genom att estimera hur mycket invandring ökar den offentliga sektorns intäkter i form av skatter och avgifter, och därefter dra av merkostnader för välfärd och bidrag. Det handlar således om en nettovinst eller nettokostnad för de offentliga finanserna. Utöver direkta fiskala effekter kan det även finnas en bredare påverkan på samhällsekonomin. Även om invandring genererar ett underskott för de statliga finanserna kan det i teorin skapa samhällsekonomiska överskott som överväger dessa kostnader. Det kan röra sig om direkta vinster genom utbyte på arbetsmarknaden, eller så kallade dynamiska effekter genom ökat företagande eller innovationstakt. Rent empirisk har dock några sådana samhällsekonomiska överskott inte kunnat påvisas i Sverige (Ekberg 2009).

46 MASSUTMANING

Även i länder med mer framgångsrik integration som USA tyder kalkyler på att det ekonomiska överskott som invandring genererat på arbetsmarknaden för den inhemska befolkningen är litet - enligt en inflytelserik studie motsvaran­ de 0,2 procent av BNP (Borjas 2013). Studier i framför allt USA har exempelvis dragit slutsatsen att invandring bidrar till långsiktig tillväxt, då utrikes födda är överrepresenterade bland dem som blir beviljade patent. Detta skapar så kallade innovation-spillovers, med andra ord positiva indirekta effekter på långsiktig ekonomisk utveckling. I Sverige gäller dock motsatsen. Invandrare står för färre patent i relation till gruppens befolkningsandel (Zheng & Ejermo 2015). Därför har invandring i Sverige snarast lett till minskad innovationstakt per invånare. De negativa direkta samhällsekonomiska effekter som kan påvisas i den offent­ liga sektorn kan därför inte kompenseras av innovationsvinster i Sveriges fall. Det är även möjligt att invandring har negativa indirekta effekter på samhällsekonomin, i form av exempelvis brottslighet eller upplevd försämring i livskvalitet (Card et al. 2012). Några sådana kostnader har dock inte heller påvisats på ett tillförlitligt sätt. Det finns däremot stora effekter på de offentliga finanserna. Ekberg (2009) sammanfattar och diskuterar den intressanta frågan om vilken förvärvsfrekvens som krävs för att invandringen ska övergå till att ge ett överskott för den offentliga sektorn: I Sverige finns ett antal undersökningar om hur den offentliga sektorn under olika perioder har omfördelat inkomster mellan invandrare och infödda. Sammanfattningsvis visar resultaten att den offentliga sektorn fram till omkring 1980 årligen omfördelade inkomster från invandrare till infödda. Under denna period hade invandrarna ett gott sysselsättningsläge och en i detta perspektiv gynnsam ålderssammansättning. Den årliga nettointäkten tycks ha kulminerat i början av 1970-talet då den uppgick till cirka 1 procent av bruttonationalprodukten (BNP). I takt med att invandrarnas sysselsätt­ ningsläge försämrades minskade den årliga intäkten för att nå ett noll-läge i mitten/slutet av 1980-talet. Under 1990-talet övergick nettointäkten till en nettokostnad, dvs. en inkomstomfördelning från infödda till invandrare. Vid mitten/slutet av 1990-talet uppgick årskostnaden för infödda netto till 1,5 till 2 procent av BNP.

En fråga som kan ställas är vid vilken sysselsättningsgrad det föreligger en balanspunkt där invandrarbefolkningens andel av den offentliga sektorns intäkter i form av skatter och socialförsäkringsavgifter är lika stor som dess

MIGRATIONENS EKONOMI 47

andel av den offentliga sektorns utgifter. Vid nämnda värden på elasticiteten skulle balanspunkten inträffa om sysselsättningsgraden för utrikes födda i ålder 20 till 64 år är 15 procentenheter högre. Enligt RAMS 2006 var syssel­ sättningsgraden i ålder 20 till 64 år 57 procent för utrikes födda. Den skulle behöva höjas till 72 procent. Den nivån ligger klart under vad som gäller för infödda med båda föräldrar födda i Sverige. För de sistnämnda var syssel­ sättningsgraden 80 procent. Räknat för hela invandrarbefolkningen ligger balanspunkten på drygt 72 procent. Skälet till att balanspunkten inträffar vid lägre sysselsättningsgrad än för den infödda befolkningen är invandrarbefolkningens gynnsammare ålderssammansättning. Vid ytterligare förbättring av invandrarbefolkningens sysselsättningsgrad vänder riktningen i inkomstom­ fördelningen och det blir en intäkt för den infödda befolkningen.

En annan omfattande studie av Flood och Ruist (2015) beräknar invandringens långsiktiga fiskala effekter. Kalkylen exkluderar initiala mottagningskostnader för nyanlända flyktingar, och fokuserar på kostnader och intäkter som uppkommer efter folkbokföring. Historiska nivåer används för att beräkna invandringens förväntade effekter över några decennier framåt. Slutsatsen är att invandring utgör en nettokostnad såvida inte integrationen förbättras signifikant jämfört med hur det hitintills sett ut. Både dagens invandrare som redan kommit och förväntad framtida invandring väntas generera en nettokostnad. Liksom i andra studier är kostnaden högre för invandring från låginkomstländer utanför Europa, medan invandring från många delar av Europa är en nettovinst. Tvärtemot vad många hoppas kommer invandringen inte att stärka finansie­ ringen av framtida pensioner utan tvärtom lägga till en ytterligare börda. Orsaken är att invandrare, trots att de har en mer gynnsam åldersfördelning, inte arbetar och betalar in tillräckligt i skatt för att kunna generera de överskott som krävs för att fullt ut finansiera sina egna framtida pensioner - än mindre stärka det framtida svenska pensionssystemet. Flood och Ruist (2015) uttrycker det i så mån att ”En observation när det gäller de utrikes födda är att de, trots den betydligt yngre befolkningen, aldrig når en balans vad det gäller bidraget till de offentliga finanserna”. De sammanfattar sedan beräkningen av huvudalternativet som följer: För att sammanfatta huvudalternativets framskrivningar av det finansiel­ la nettot visar det på stora framtida utmaningar. En åldrande inrikes född befolkning urholkar inkomstsidan i de offentliga finanserna - en utveckling som pågår fram till mitten av 2030-talet. Denna effekt motverkas av yngre utrikesfödda som i ökande utsträckning kommer in på arbetsmarknaden och

48 MASSUTMANING

i ökande utsträckning skapar skatteintäkter. Denna utveckling är emellertid inte tillräckligt stark för att motverka effekten av den åldrande inrikes födda befolkningen. När sedan nästa generation inrikes födda tar vid och träder in på arbetsmarknaden medför detta ökande skatteintäkter och en förstärkning av inkomstsidan som resulterar i att underskotten vänds till ett överskott. Totalt sett motverkas det långsiktiga överskottet av att de utrikes födda då i stor omfattning nått pensionsålder. Den åldrande utrikes födda befolkningen medför minskade inkomster men framför allt en kraftig ökning av utgiftssidan; allmänna pensionen och grundtrygghetssystemen ökar mycket kraftigt.

Författarna gör även intressanta så kallade livscykelanalyser kring de framti­ da finansiella effekterna på de offentliga finanserna av invandrare som kom till Sverige år 2014. Dessa beräkningar summerar förväntade inbetalda skatter och kostnader för flera decennier framåt. Även här exkluderas dock initiala mottagningskostnader för asylsökande. Enligt det diskonterade standardresultatet väntas invandrare från utanför Europa fram till år 2060 generera cirka 370 tusen kronor per person mer i förväntade kostnader än vad gruppen betalar in i intäkter. Om invandrares barn, 15 år eller yngre, födda i Sverige räknas in uppgår förväntade nettokostnader för utomeuropeiska invandrare till i genomsnitt 760 tusen kronor per person. Invandringen från europeiska länder är mer ekonomiskt fördelaktig, men även denna är som helhet en nettokostnad sammantaget när kostnader för invandrares barn inkluderas. En jämförbar men något annorlunda beräkning görs i Pensionsmyndighetens rapport Asylinvandringens ekonomiska effekter på pensionssystemet (2016a). Kalkylen är snävare och fokuserar endast på effekten på pensionssystemet. Tidsperioden som studeras är åren 2017 till 2100, och även här diskonteras framtida effekter. Enligt Pensionsmyndighetens kalkyl beräknas 100 tusen flyktinginvandrare i dag fram till år 2100 generera cirka 70 miljarder i ökade intäkter för pensionssystemet och 150 miljarder i ökade utgifter. Totalt belastas pensionssystemet följaktligen med 80 miljarder kronor, eller 800 tusen kronor i genomsnitt per person. Invandrare betalar som grupp in för lite i skatt under sina förvärvsarbetande år för att täcka sin egen pension, vilket leder till ökade kostnader för staten i pensionssystemets grundskydd. Pensionsmyndighetens rapport bekräftar att flyktinginvandring inte mildrar de kostnader som uppkommer av den åldrande befolkningen. I stället belastas pensionssystemet ytterligare. Att försöka avlasta en börda med en ytterligare börda är ingen lösning; det är bara ett sätt att öka förlusterna. Påståendet att flyktinginvandring är nödvändigt för att hantera den åldrande befolkningen är helt enkelt en skröna, som politiker gärna upprepar för att vanligt folk inte är insatta i demografiska kalkyler och därför lätta att

MIGRATIONENS EKONOMI 49

vilseleda. Eftersom påståendet om flyktinginvandring som lösning på en åldrande befolkning har upprepats så pass många gånger av diverse politiker tror många att det måste baseras på fakta, trots att alla officiella kalkyler visar på motsatsen. Mot bakgrund av den stora förvirring som rått i debatten kan det vara värt att skriva några rader ytterligare om demografisk analys, som i grunden är både enkel och kvantifierbar. Drygt hälften av den inrikes födda befolkningen är i arbetsför ålder, här definierat som 20 till 64 år. Eftersom få yngre och äldre arbetar måste de i arbetsför ålder försörja övriga befolkningen. Välfärdsstaten går runt för att de i yrkesaktiva åldrar som arbetar sammantaget betalar in tillräckligt med skatt för att täcka sin egen välfärd, täcka upp för dem som trots att de är i yrkesaktiva åldrar inte arbetar, samt generera ett överskott för att finansiera pensioner och välfärd för barn och äldre, där få arbetar. I takt med att längre livslängd ökat andelen äldre har offentliga finansierar pressats i många europeiska länder. Hitintills har systemet i Sveriges fall varit i balans. Detta har flera förklaringar. En förklaring är att ekonomisk tillväxt har ökat resurserna som betalas in. En annan förklaring är att Sverige till skillnad från länder som Italien och Grekland har ett välfinansierat pensionssystem som är anpassat till den ekonomiska utvecklingen. Dessutom har svenska kvinnor haft relativt höga födelsetal, vilket innebär att befolkningen har varit förhållandevis stabil. Till sist har den åldrande befolkningen också lett till fler vitala år, och att förvånansvärt många äldre fortsatt arbeta och betala in skatt. Bland den inrikes födda befolkningen utförs sju procent av allt arbete av dem utanför arbetsföra åldrar, framför allt äldre. Motsvarande siffra är tre procent bland utrikes födda. Kalkylerna nedan inkluderar även förvärvsinkomster som genereras av dem utanför arbetsföra åldrar. Teorin bakom det demografiska argumentet för invandring är att invandring skulle hjälpa ett Sverige med en åldrande befolkning eftersom invandrare ofta kommer i unga åldrar. Problemet har varit att invandrare trots en mer fördelaktig åldersfördelning betalat in alldeles för lite i skatt för att täcks ens sina egna kostnader, än mindre bidra till finansiering av inrikes födda pensionärer. Ålders­ fördelning måste vägas mot ännu större nackdelar såsom lägre andel i arbete, lägre genomsnittliga inkomster och lägre inbetalande skatter. Invandring har därför tvärtom minskat resurserna som finns tillgängliga för att finansiera en åldrande befolkning och övriga välfärdsstaten. Detta sammanfattas i Tabell 2, som ställer invandrares demografiska fördel mot lägre förvärvsinkomst för år 2015, det sista år för vilket förvärvsinkomster är tillgängliga. Den sammantagna effekten är att invandrare genererar signifikant mindre ekonomisk aktivitet trots gynnsammare åldersprofil - särskilt utrikes födda från utanför Europa.

50 MASSUTMANING

Tabell 2: Åldersfördelning och totala förvärvsinkomster relativt inrikes födda, år 2015 (SCB) Inrikes födda

Utrikes födda

Födda utanför Europa

54%

73%

77%

Invandrare relativt inrikes födda*

1,0

1,34

1,41

Total förvärvsinkomst per person i samtliga åldrar

162.100

138.800

121.800

Invandrare relativt inrikes födda*

1,0

0,83

0,73

306.900

190.900

158.500

1,0

0,62

0,52

Andel av populationen som är i de arbetsföra åldrarna 20-64 år

Total förvärvsinkomst för alla per person i arbetsför ålder

Invandrare relativt inrikes födda*

1,0 motsvarar nivån för inrikes födda

*

Motsvarande situation gäller påståendet att invandring är nödvändigt för att undvika framtida arbetskraftsbrist inom åldringsvården. Utgifter för äldreom­ sorg uppgår till cirka tre procent av Sveriges BNP, och de som arbetar med vård av äldre är färre än fem procent av arbetskraften. Det är ofta yrken med låga krav på utbildning, rekryterade ur arbetskraftssegment där det tvärtom finns ett arbetskraftsöverskott. Personalbristen i vården handlar om läkare och andra specialister; det råder i dagsläget ingen strukturell brist på undersköterskor inom äldrevården. SCB:s prognoser visar att antalet som väljer vårdutbildningar måste öka med några tusen per år för att kompensera ökad efterfrågan på äldreomsorg samt pensionsavgångar till år 2035. Detta är hanterbart och handlar hur som helst inte om arbetskraftsbrist, utan i stället om hur många som har gått vård- och omsorgsutbildningar på gymnasiet eller yrkeshögskolan. Redan i dag är 60 procent av personalen inom vård och omsorg - såsom undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter - inte vård- och omsorgutbildade (SCB 2015c).

MIGRATIONENS EKONOMI 51

Även om personalbrist i äldreomsorg och hemtjänst skulle uppstå i framtiden är det lätt att rekrytera bland de hundratusentals arbetslösa, direkt eller efter vuxenutbildning inom vården. Det har länge vagt funnits varningar om att dagens unga inte vill arbeta inom äldrevården; ännu finns dock inga tecken på att unga slutat arbeta i äldreomsorgen. Om detta skulle bli fallet är det som mest ett tecken på att personalens villkor och löner inom äldrevården behöver förbättras. Det finns en omfattande mytbildning på detta område. I dagsläget utgör utrikes födda mellan 15 och 20 procent av vårdpersonalen inom kommuner och landsting, vilket är ungefär detsamma som utrikes föddas andel av befolkningen. Därtill har gruppen invandrare något större vårdbehov än inrikes födda, och belastar därmed vården något mer än sin befolkningsandel. Den yrkesgrupp inom vården där invandrare framför allt utgör en stor andel är läkare, med var tredje är född utanför Sverige. Överrepresentationen handlar dock inte främst om utomeuropeis­ ka invandrare utan om invandrare från andra europeiska länder. Detta innebär således att flyktinginvandring inte ökar tillgången på läkare. Sammantaget är påståendet om framtida arbetskraftsbrist inom åldringsvården oseriöst, och syftar återigen till att utnyttja allmänhetens godtrogenhet. Den aktade nationalekono­ men och tidigare EU-parlamentarikern Nils Lundgren (2015) har skrivit om dessa myter: Ett av de vanligaste argumenten för ökad invandring till rika länder i Europa är att andelen äldre växer. Vi får för få förvärvsarbetande och för många pensi­ onärer. Vår demografiska struktur måste därför justeras med hjälp av invand­ ring av unga människor. Det mesta pekar på att detta inte är sant. Invandrare i förvärvsarbetande ålder har och får barn och tar hit sina föräldrar. Det är inte självklart att invandring ens temporärt ökar andelen förvärvsarbetande i värdlandets befolkning.

Aldén och Hammarstedt (2016) studerar flyktinginvandringens effekt på den offentliga sektorn över tid. Studien följer nyanlända som kom år 2005 fram till år 2012. Studien fokuserar på långsiktiga effekter men exkluderar liksom Flood och Ruist de kostnader för flyktingmottagning som uppkommer under asylproces­ sen. Den offentliga sektorns underskott för invandrare sjunker som väntat i takt med att fler kommer i arbete. Efter sju år i landet uppgår den offentliga sektorns genomsnittliga nettokostnad per flykting till 95 tusen kronor per år. Trenden i studien tyder på att kostnaderna efter dessa första sju år fortsätter att sjunka ytter­ ligare några år, åtminstone tills invandrare närmar sig pensionsåldern. Aldén och Hammarstedt (2016) bekräftar att flyktingars belastning på offentliga sektorn inte

52 MASSUTMANING

bara beror på hög andel utanför arbetsmarknaden utan även på låg genomsnittlig inkomst per arbetstagare: Det kan således konstateras att de flyktingar som erhåller sysselsättning i allmänhet har relativt låga inkomster. Detta förklaras sannolikt dels av att flyktingar ofta blir sysselsatta i låglöneyrken, men också av att en stor andel av de flyktingar som får sysselsättning ofta endast blir sysselsatta på deltid. Estimaten i Aldén och Hammarstedt (2016) ligger nära Ruist (2015), som visar en nettokostnad på i genomsnitt 70 tusen kronor per flykting och år. Den främsta metodologiska skillnaden är att Ruists studie är en så kallad tvärsnittsstudie, som räknar på genomsnittet för både nyanlända och de flyktingar som varit i Sverige länge, medan Aldén och Hammarstedt följer en kohort över tid. Tidigare citerade Ekberg (2009) studerar också ett tvärsnitt, men inkluderar förutom flyktingar inkluderar samtliga andra första och andra generationens invandrare. En annan skillnad är att Ekberg (2009) - i motsats till Aldén och Hammarstedt (2016), Ruist (2015) samt Flood och Ruist (2015) - inkluderar de initiala mottagningskostnaderna. En studie av Storesletten (2003) studerade likaledes samtliga invandrare över tid, både flyktingar och övriga utrikes födda. Även om metod och studerade grupper skiljer sig åt ligger dessa studier relativt nära varandra när det gäller den uppskattade effekten på de offentliga finanser­ na. En intressant slutsats i Ruist (2015) är att fyra femtedelar av nettokostnaden drivs på av lägre skatteintäkter och endast en femtedel på högre kostnader för bidrag och välfärd. Större kostnader för socialbidrag och andra transfereringar för flyktinginvandrare kompenseras av lägre pensionsutgifter och mindre belastning på åldringsvården.

4

EN MORALISK STORMAKT

När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla. -Anders Danielsson, Migrationsverkets generaldirektör, 2015

54 MASSUTMANING

ÄR inte ett enhetligt fenomen, och invandare ingen homogen grupp. Det finns betydande variation i hur väl invandring lyckas i olika samhällen och under olika perioder, beroende på vilka som invandrar och på mottagarlandet. Även inom samma land och under samma period kan det finnas betydande varia­ tion i hur väl olika grupper av invandrare lyckas integras i ekonomin och samhället. Det är därför i grunden meningslöst att prata om huruvida invandring har positiva eller negativa effekter; svaret är helt sonika att det beror på. Harvardprofessorn George Borjas (1999a), som är världens kanske ledande nationalekonomiska expert på invandringens ekonomi, har sammanfattat forskningsläget genom att skriva: “The most important lesson of the research is that the economic impact of immig­ ration will vary by time and place, and that immigration can be either beneficial or harmful.” Historiskt framgångsrika exempel på invandring inkluderar den transatlantiska migrationen till USA under 1800-talet och tidigt 1900-tal, Sverige under tidig efterkrigstiden, judisk invandring till Israel från Sovjetunionen efter kommu­ nismens fall samt arbetskraftsinvandring till Australien och Kanada. I dessa fall smälte invandrarna in i sitt nya land, kom i kapp eller passerade inrikes födda i termer av socioekonomisk framgång, och bidrog därmed till att lyfta landet. Svensk flyktinginvandring är i skarp kontrast till dessa exempel ett mindre lyckat exempel på omfattande invandring. Den svenska flyktingpolitiken motiverades länge genom att peka på framgång­ arna från andra länder där invandrare höjt värdlandet ekonomiskt och socialt, trots att utfallet här har varit det omvända. I svensk debatt talar man sällan om mindre lyckade exempel på invandring, även när de mestadels ligger avsevärt närmare nuvarande svenska förhållanden. Därför är det fortfarande vanligare att prata om 1800-talets Amerika eller 1600-talets valloner än exempelvis flyktin­ ginvandring till nordiska grannländer, invandring från tidigare kolonialländer till Frankrike, Belgien och Holland, eller historisk romsk invandring till Sverige. Det finns ingen garanti för att framgångsrik invandring till andra länder säger något om invandringen till Sverige - speciellt då framgångarna ofta handlar om högkvalificerad arbetskraftsinvandring, men sällan om ens någonsin om lågkvalificerad flyktinginvandring från tredje världen till en välfärdsstat. En viktig del av den svenska självbilden är Sverige som ”landet lagom”. Lagom är en passande beskrivning av den svenska kulturens ideal för temperament och uppförande i vardagen. Men när det gäller invandring och integration är Sverige tvärtom ett ytterlighetsfall, som sticker ut i jämförelse med andra länder - både gällande invandringens omfattning och de svårigheter som uppstått. Sverige har kombinerat den snabbaste flyktinginvandringen med några av de största klyftorna vad gäller arbetsmarknad, utbildningsresultat och fattigdom. Rangordningen mellan olika länder skiljer sig från år till år och från mått till mått, men Sverige

I

nvandring

EN MORALISK STORMAKT 55

ligger sämst till vad gäller flertalet utfall och bland de sämsta i nästan samtliga. Detta misslyckande har fått stor effekt på samhället då Sverige även har utmärkt sig med den mest generösa flyktinginvandringen.

Volymer Inget jämförbart land har tagit emot fler flyktingar i relation till sin befolkning än Sverige. Eurostat redovisar antalet asylsökande för olika europeiska länder sedan 1985. Sverige ligger under perioden 1985-2015 totalt högst per invånare, med ungefär fyra gånger så mycket asylinvandring i relation till sin befolkning jämfört med genomsnittet i övriga västeuropeiska länder. Överlag är asylinvand­ ring i relation till befolkningen avsevärt högre bland nordeuropeiska länder samt Schweiz och Österrike än i södra och östra Europa. Även om Sverige länge legat över snittet började flyktingmottagandet dra ifrån övriga Europa förhållandevis nyligen. Eurostat redovisar statistik sedan 2008 för samtliga EU-länder. Figur 4 illustrerar att Sverige tog emot flest asylsökande per invånare, både före och under 2015 års asylvåg. Den röda stapeln visar antal asylsökande år 2015 medan den blåa stapeln är totalt antal asylsökande för åren 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014. Vi ser att mottagandet under 2015 i flera länder är nästan lika stort som samtliga sju föregående år tillsammans. 2014 och 2015 års asylinvandring till Sverige i relation till landets befolkning är inte bara ett rekord för Sverige utan är historiskt unikt. Sverige sticker särskilt ut när det gäller ensamkommande flyktingbarn. Trots att Sverige har mindre än två procent av EU:s befolkning tog Sverige år 2015 emot 40 procent av de ensamkommande barn som anlände till samtliga EU-länder. Eurostat (2016a) skriver: In 2015, the highest number of asylum applicants considered to be unaccompanied minors was registered in Sweden (with almost 35 300 unaccompanied minors, or 40% of all those registered in the EU Member States).

56 MASSUTMANING

Figur 4: Antal asylsökande per 100 tusen invånare i olika europeiska länder (Eurostat)

En naturlig fråga att ställa sig är varför antal asylsökande varierat så mycket över tid. Ett vanligt missförstånd är att förklaringen främst är externa faktorer som ligger utanför Sveriges kontroll. Så är inte fallet. Ett land med Sveriges geografiska position har stor kontroll över antalet asylsökande. Ökningen av antalet asylsökan­ de till Sverige över tid beror främst på politiska beslut att luckra upp gränsskydd och kontroller, som gjort det lättare att ta sig över till Sverige och ansöka om asyl, samt i andra hand på att det blivit lättare att beviljas asyl för dem som kommit hit. Generositet i välfärdsprogram samt utvecklingen av krig påverkar också söktrycket, men är mer sekundära faktorer. Den allra viktigaste faktorn i flyktingpolitiken är gränskontroller och hur många som rent fysiskt kan ta sig till Sverige. Orsaken är det sätt på vilket asylinvand­ ringen regleras i praktiken. Internationella avtal som undertecknats, särskilt FN:s flyktingkonvention, ger flyktingar med skyddsbehov stora rättigheter när de väl har passerat landets gränser. Sverige har visserligen ingen skyldighet att ge flyktingar permanent uppehållstillstånd, men har av humanitära skäl ofta gjort så. Asylrätten

EN MORALISK STORMAKT 57

gäller dock endast dem som passerat Sveriges gräns. Det finns miljoner som har asylrätt i Sverige och som skulle använda den om de kunde, men som befinner sig utanför Sveriges gränser och därför saknar rätt att söka asyl. Västländer har vad som vid en första anblick framstår som generösa regler, men har ändå fört en restriktiv flyktingpolitik. Knepet som länderna har använt för att reglera asylinvandringen är att inte ge inresevisum till asylsökande samt att vägra att acceptera asylansökan vid ambassader. Eftersom Sverige är geografiskt isolerat måste flyktingar ofta smugglas över Europa eller försöka flyga till Sverige med falska pass. Dessa båda alternativ har dock historiskt varit svåra att genomföra, vilket hållit antalet asylsökande nere. Även de som lyckas ta sig till Sverige hade inga garantier att få stanna i de perioder då reglerna tillämpats strikt. Dessa faktorer höll söktrycket lågt. I takt med att Sverige avvecklade gränsskyddet och gick emot en generösare asylpolitik ökade antalet asylsökande, samtidigt som andelen som fick stanna också ökade. Detta nådde sin kulmen åren 2014 och 2015 när EU:s yttre gräns kollap­ sade, och det blev möjligt att via landvägen ta sig från Mellanöstern till Sverige. I början av 2015 års flyktingkris vägrade regeringen av politiska skäl att reglera invandringen. Det hävdades felaktigt att gränskontroller och gränsskydd skulle bryta mot internationell lag eller ändå inte skulle fungera. Efter några månader gav regeringen efter och införde starkare gränsskydd och kontroller. Detta ledde inom mycket kort tid till att söktrycket föll med cirka 95 procent. Sverige har sedermera infört mindre generösa regler när det gäller permanent uppehållstillstånd och anhöriginvandring. Antalet asylsökande ligger år 2016 på knappt 30 tusen personer. Det är en fortfarande relativ hög nivå som ligger över Sveriges genomsnitt från 1980-talet till början av 2010-talet, vilket i sig redan var en hög nivå jämfört med andra länder och Sveriges tidigare flyktingpolitik. Huruvida Sverige i framtiden vill gå emot fler eller färre asylsökande är huvudsakligen en politisk fråga. Om målet är att reducera antalet asylsökande vore det lätt att skärpa reglerna ytterligare, förstärka gränsskyddet, öka kontroller av falska eller stulna svenska pass och ändra Migrationsverkets rutiner. De internationella konventioner som Sverige och de flesta andra länder undertecknat ger stor frihet till länder att på egen hand utforma sin asylpolitik. Söktrycket är inte något exogent determinerat bortom Sveriges kontroll utan drivs i grunden av landets asylpolitik. Det finns länder i tredje världen som tagit emot fler flyktingar än Sverige, både totalt och i relation till sin befolkning. Libanon och regionen Kurdistan har tagit emot över en million flyktingar vardera, och Jordanien cirka en halv million. Även större länder som Turkiet, Iran, Pakistan och Etiopien har tagit emot många i absoluta tal, men oftast färre än Sverige relativt sin befolkning. Pressen från flyktingmottagning i närområdet har varit mycket större än för Europa. Den humanitära nyttan av invandring till närliggande länder är stor då det ofta handlar

58 MASSUTMANING

om flyktingar som genuint flyr sina liv, snarare än om andra steget när många snarare än att fly direkt fara åker vidare från redan säkra länder i närområdet till rikare västländer för att höja livsvillkor. Samtidigt är dessa länders situation inte helt jämförbar med Sverige, eftersom det handlar om temporär flyktingmottagning där flyktingarna förväntas återvända när konflikten är över, snarare än permanent flyktinginvandring vilket det har rört sig om i Sveriges fall. En annan skillnad mot Sverige är att dessa länder får stöd från övriga världen för att finansiera sin flyktingmottagning. Länderna i närområdet har gjort en enorm humanitär uppoffring och bör få betydligt mer stöd från väst, men när vi ska analysera svensk invandring och integration är det mer relevant att jämföra med övriga industrialiserade länder. Det finns ofta jämförbara data från OECD och Eurostat. Dessa data rör bland annat invandringens omfattning och många integrationsutfall, som jämför hur dem med utländsk bakgrund klarar sig relativt övriga i landet. Sverige sticker ut i jämförelser med andra industrialiserade länder beträffan­ de hur invandringen har fallit ut. Sverige kombinerar nämligen OECD:s störta flyktingmottagning med OECD:s sämsta arbetsmarknadsintegration. Inget annat land hade år 2015 större skillnad i sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda, vilket framgår av Figur 5. Dessa siffror varierar något från år till år, och vissa år har Sverige rankats på andra plats efter länder såsom Nederländerna eller Finland. Rankingen kan också ändras med andra ålderskategorier, men Sverige konkur­ rerar oavsett år och definition om bottenpositionen, och har de senaste åren ofta hamnat allra sist. Sverige har högst sysselsättningsgap, högst andel invandrarelever som hoppar av skolan samt ligger näst lägst i Eurostats mått på klyftan i fattigdom och social exkludering. SVT Nyheter (2014) skriver: Sverige är sämst bland industriländerna när det gäller att ordna jobb till invandrare. Vi måste lyckas bättre med integrationen för att upprätthålla tillväxt och välfärd, säger experter som Agenda talat med. OECD (industri­ ländernas organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling) visar i en rapport att år 2011 var Sverige det industriland som hade störst skillnad i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda.

EN MORALISK STORMAKT 59

Figur 5: Sysselsättningsgap i olika länder, år 2015 (OECD)

Som tidigare påpekats inkluderar sysselsättning utöver riktiga jobb även arbets­ marknadsåtgärder, sjukskrivna, föräldralediga och dem som endast jobbar några få timmar per vecka. Eftersom arbetsmarknadsinstitutioner och definitioner skiljer sig åt mellan olika länder mäts graden av arbetsmarknadsintegration genom att jämföra dem med utländsk bakgrund med andra i samma land. Sverige har en hög andel deltidsarbetande, omfattande sysselsättningspolitik i form av åtgärder och många kvinnor på arbetsmarknaden. Tillsammans med Schweiz, Nederländerna och övriga nordiska länder brukar Sverige ha högst sysselsättningsgrad i OECD även högre sysselsättningsgrad än länder som Japan, Australien, USA och Kanada. Detta betyder inte nödvändigtvis att svenskar arbetar mest i världen. Totalt antal arbetade timmar per person i Sverige ligger visserligen relativt högt tack vare en välfungerande arbetsmarknad, kulturella normer om stark arbetsmoral och att fler kvinnor arbetar, men är ändå avsevärt lägre än USA och flera andra länder. Att svenskar har högre sysselsättningsgrad än exempelvis amerikaner innebär följaktligen inte att svenskar arbetar mer. Det handlar framför allt om definitionen av sysselsättning.

60 MASSUTMANING

Jämförelser i utfall Inom Sverige är fördelningen av arbetsmarknadsutfall allt annat än jämn. Medan inrikes födda svenskar har en internationellt sett mycket hög sysselsättningsgrad ligger utrikes födda, trots Sveriges generöst tilltagna sysselsättningssiffror, kring mitten inom OECD. Sverige har jämfört med andra länder ett stort sysselsättningsgap inom samtliga utbildningsgrupper, men främst bland lågutbildade. OECD (2014) skriver: In most countries in the OECD, migrants face more difficulties finding employment compared with their native-born peers - and Sweden is no exception in this regard and indeed, the gaps are larger than elsewhere. Indeed, across the educational distribution the large disparities in employment levels between immigrants and the native-born put Sweden among the worst performers in the OECD.

These outcomes are certainly dependent, to some extent, on the composition of the migrant population: many refugees come from countries with failing education systems and lack even basic qualifications and skills; others with tertiary qualifications often acquired these in a very different context, raising issues about the transferability of their credentials. Alongside this, the discrepancy between employment levels among immigrants and native-born women is also particularly pronounced in Sweden.

Det bör påpekas att invandrares ”integration” är ett diffust definierat begrepp. Snävare definitioner på integration som kan användas i andra sammanhang inklu­ derar de problem som beror på kulturkrockar, eller tiden det tar att komma in i landet. Här kommer arbetsmarkandsintegrationen att definieras som skillnader i hur invandrare klarar sig relativ den övriga befolkningen. Orsaken till svag arbetsmarknadsintegration är inte enbart eller ens huvudsakligen att Sveriges arbetsmarknad är mer stängd än andra länders, utan snarare ovanligt stora skillna­ der mellan utrikes och inrikes föddas humankapital och produktivitet. Invandrare lyckas i genomsnitt bättre i länder som Kanada och Schweiz på grund av att dessa länder tar emot många högkvalificerade arbetskraftsinvandrare, medan Sverige utmärker sig genom att det mesta av nettoinvandringen under senare år har bestått av flykting- och anhöriginvandrare från utanför väst. Sverige är också en kunskapsekonomi där den existerande arbetskraften har en hög genomsnittlig utbildningsnivå. Det gör att produktivitetsskillnaden mellan inrikes och utrikes född arbetskraft blir ännu större här än på mindre krävande

EN MORALISK STORMAKT 61

arbetsmarknader i exempelvis Sydeuropa. Kontrasten mot tredje världens lägre kunskapsnivå är desto skarpare i den kunskapsintensiva svenska ekonomin, där lågproduktiv arbetskraft genererar liten eller rent av ingen nytta för arbetsgivaren. I mindre kunskapsintensiva sektorer i medelutvecklade ekonomier är kontrasten däremot inte lika stor. Det finns heller inget land där gapet i uppmätt humankapital mellan inrikes och utrikes födda vuxna är större i kunskapstestet PIAAC. OECD (2016b) skriver: ”Data from the OECD survey of Adult Skills suggests that the disparity between Swedens foreign- and native-born adults with very basic literacy is the largest among surveyed countries.” Sverige har inte oväntat även ett stort gap när det gäller andelen utrikes födda med formell utbildning, inte minst då en hög andel invandrare kommit hit från länder med låg utbildningsnivå. OECD (2016b) obser­ verar att Sverige tar emot ovanligt många flyktingar och konstaterar därefter: ”As a result, the educational disparity in Sweden between foreign- and native-born individuals is among the largest in the OECD”. Sverige har inte störst gap mellan elever med utländsk bakgrund i skolkunskapstestet PISA, men är också i detta avseende bland de sämst presenterande. Enligt samma rapport är likaledes andelen unga med invandrarbakgrund som inte fullföljer sin utbildning väldigt hög, rent av högst inom OECD: Across the OECD young immigrants - particularly those who arrive in their host country beyond the age of 15 - are particularly likely to drop out of education, and no more is this true than in Sweden. In 2013 close to 38% of all those immigrants aged 15 to 24 who had arrived beyond the age of 15 were no longer in education. This represents the highest figure among the OECD countries for which this information was available.

Därtill utmärker sig Sverige med ett stort gap i fattigdom mellan utrikes och inrikes födda. Detta handlar inte om att invandrare är mer sannolika att leva i fattigdom i Sverige än i andra länder. Sverige har överlag låg fattigdom, vilket gör att även invandrares fattigdom är lägre än genomsnittet. Däremot är invandrares fattigdom i Sverige hög jämfört med den inrikes födda befolkningen. Sverige har även näst störst gap i barnfattigdom i Europa efter Slovenien. Eurostat skriver (2016b): ”The largest gaps between migrant children and children of nationals were recorded in Slovenia, Sweden, Greece, Lithuania and Spain.” Danmarks Statistik är landets motsvarighet till svenska SCB. Rapporten Invandrare i Danmark 2016 innehåller utöver data om utrikes föddas situation i Danmark en intressant jämförelse med Sverige och Norge. Sysselsättningsgraden i åldrarna 20 till 64 jämförs mellan de olika länderna, där data för kvinnor och män samt invandrare från väst och utanför väst redovisas separat. Sverige har störst gap i

62 MASSUTMANING

sysselsättningsgrad mellan invandrare och utrikes födda bland både män och kvinnor. Gapet är störts i Sverige både när det gäller västliga och utomvästliga invandrare. Invandrare klarar sig bättre relativt inrikes födda i Norge, medan Danmark ligger i mitten. Danmarks Statistik (2016) skriver, översatt till svenska: Den största skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes födda och utrikes födda utanför väst återfinns således i Sverige, där skillnaden är 24 procenten­ heter. I Danmark är skillnaden 23 procentenheter, medan den är 19 procent­ enheter i Norge.... Av samma skäl är skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes födda och utrikes födda utanför väst också betydligt högre bland kvinnor i samtliga länder. I Sverige är skillnaden 30 procentenheter, medan skillnaderna är 26 procentenheter i Danmark och 24 procentenheter i Norge.

Danmarks Statistik redovisar även åldersstandardiserade mått på sysselsätt­ ningsgrad, vilka justerar för att inrikes och utrikes födda har olika åldersfördelning i de tre länderna. Detta är ett index som mäter invandrares utfall relativt inrikes födda, där ett värde på 100 innebär samma sysselsättningsgrad som inrikes födda av samma kön och ålder. Rapporten beräknar hur sysselsättningsgraden för landet som helhet bland dem i arbetsför ålder hade påverkats om invandrare skulle uppnå samma nivå som inrikes födda. I Norge och Danmark skulle den totala sysselsättningsgraden öka med tre procentenheter medan den skulle öka med fem procentenheter i Sverige. Siffran är högre i Sverige både för att utrikes födda klarar sig sämre än inrikes födda och för att invandrare utgör en större andel av befolkningen. Den sammantagna arbetsmarknaden i Sverige är därför känsligare för invandrares utfall än i Norge och Danmark. Ytterligare en intressant beräkning är hur många fler som skulle arbeta om invandrare uppnådde full integration i bemärkelsen samma utfall som inrikes födda. Effekten blir särskilt stor i Sverige genom kombinationen av att sysselsättningsgapet är större och för att invandrare utgör en större andel av en redan större befolkning. Rapporten från Danmarks Statistik (2016) konstaterar: Sammantaget skulle sysselsättningen öka med ungefär 90.000 personer i Danmark och Norge och med ungefär 300.000 personer i Sverige, om utrikes födda från väst och utanför väst uppnår samma nivå som inrikes födda i Danmark, Norge och Sverige.

Därtill redovisar Danmarks Statistik andel i arbete för olika invandrargrupper i de tre skandinaviska länderna - se Tabell 3 och Tabell 4. Det finns överlag stora likheter i hur väl olika ursprungsgrupper klarar sig. Invandrare från Polen uppvisar hög

EN MORALISK STORMAKT 63

andel i arbete i samtliga tre länder, medan invandrare från Somalia uppvisar låg andel i arbete också i samtliga tre länder.

Tabell 3: Åldersstandardiserad sysselsättningsgrad relativt inrikes födda (Danmarks Statistik)* Sverige

Norge

Danmark

Västerländska invandrare

78

93

85

Utomvästliga invandrare

66

71

66

* 100 motsvarar nivån för inrikes födda i respektive land

Tabell 4: Åldersstandardiserad sysselsättningsgrad relativt inrikes födda (Danmarks Statistik)* Sverige

Norge

Danmark

Afghanistan

38

56

44

Bosnien

73

71

51

Irak

47

47

37

Iran

63

60

47

Polen

67

77

71

Somalia

31

33

27

Thailand

59

68

68

Turkiet

61

53

57

*100 motsvarar nivån för inrikes födda i respektive land

Andra generationen En avgörande faktor för den långsiktiga utvecklingen är hur det går för andra generationens invandrare, födda och uppvuxna i Sverige. Det finns ännu få studier som tillförlitligt jämför andra generationens sociala mobilitet och utfall i olika länder, och det är därmed svårt att uttala sig om Sveriges placering relativt andra länder. Det är ännu för tidigt att börja diskutera tredje generationen invandrare, det vill säga barn till andra generationens invandrare. Utomvästlig invandring har inte pågått tillräckligt länge för att det ska finnas något större antal tredje

64 MASSUTMANING

generations invandrare att dra slutsatser från. Vi kan konstatera att det från första till andra generationen sker en konvergens mot den inhemska befolkningens socioekonomiska utfall, men att vi långt ifrån ser den fullständiga konvergens som skulle krävas för att invandring inte långsiktigt ska skapa märkbara klyftor mellan de med invandrarbakgrund och den övriga befolkningen. En djupanalys genomförd av SCB för några år sedan visade att det finns stora skillnader mellan olika ursprungsländer när det gäller andra generationens integration. Andra generationens invandrare med föräldrar från europeiska länder har sämre arbetsmarknadsutfall än de med svenskt ursprung, även om skillnaden inte är så stor. Andra generationens invandrare med föräldrar från utanför Europa klarar sig dock i genomsnitt avsevärt sämre. SCB (2010b) skriver: ”Förvärvsfrekvensen bland de med båda föräldrarna från länder utanför Europa var 2008 15 till 20 procentenheter lägre än för de med båda föräldrarna födda i Sverige.” Det finns även stor variation mellan olika ursprungsländer när det gäller andelen som utbildar sig. Andra generationens invandrare med föräldrar från Bosnien och Iran klarar sig exempelvis minst lika bra som de med svenskt ursprung när det gäller universitetsutbildning (UKÄ 2016). Ett positivt tecken är att andelen unga med utländsk bakgrund som påbörjar högskoleutbildningar verkat öka på senare år, även om alla som påbörjar högskoleutbildningar inte avslutar dem. Överlag är andelen som har eftergymnasial utbildning vid 30 års ålder lägre bland andra generationens invandrare än bland dem med svenskt ursprung (SCB 2010b). Engdahl och Forslund (2015) visar i en ESO-rapport att andelen som inte skaffar gymnasieutbildning överlag är högre bland både första och andra generationens invandrare: T.ex. ser vi att bland den sista årskullen som vi följer, de födda 1990, har cirka 65 procent av de unga med utländsk bakgrund en gymnasieexamen och strax under 60 procent av de utrikes födda. Detta kan jämföras med cirka 80 procent av de unga med svensk bakgrund.

Analysen visar att unga med utrikes födda föräldrar i lägre utsträckning skriver in sig på högskola eller universitet, och att det är mindre sannolikt att de lämnar högskolan med en minst treårig högskoleutbildning, än unga med föräldrar födda i Sverige.

Det faktum att invandrares utanförskap och sociala problem till betydande utsträckning förs över till andra generationen är en långsiktigt oroväckande tendens i samhällsutvecklingen.

EN MORALISK STORMAKT 65

Intressant nog är Sverige trots invandrares överrepresentation i socioekonomiska problem det land som hamnar högst i Migrant Integration Policy Index (MIPEX), det vill säga ett internationellt integrationspolicyindex. MIPEX baseras på 167 olika mått, men mäter huvudsakligen integrationssatsningar och invandrares rättigheter såsom rätten till det sociala skyddsnätet, utbildning och antidiskrimineringsåtgärder. Sverige är överlag det land i världen som satsar mest på integrationsåtgärder, men når ändå sämre utfall än de flesta andra. Att Sverige fört en politik med rekordstort flyktingmottagande, trots ovanligt stora utmaningar, är troligen kopplat till landets utmärkande kultur. Interna­ tionella jämförelser av kulturskillnader och värderingar visar att Sverige och övriga nordiska länder karakteriseras av en hög grad av tolerans och vilja att hjälpa andra i nöd. Det har visserligen länge funnits en övervikt i opinionen för att minska flyktingmottagandet, men detta är inte synonymt med intolerans mot invandrare. Sverige är det land i EU där flest har positiva emotionella associationer till invandring från utanför EU (European Commission 2015). Sverige rankas också bland de länder med störst tolerans för etniska och sexuella minoriteter i World Values Survey. Det finns inga tecken på att intolerans eller rasism skulle ha ökat på senare år; värderingsundersökningar tyder tvärtom på att humanistiska värderingar är fortsatt starka i Sverige. Sverige har fortsatt en av världens högsta nivåer av tillit, även om det finns vissa tecken på att tilliten sjunkit i de senaste internationella mätningarna. Detta disku­ teras i artikeln ” Sveriges unika tillit sjunker: Kan man lita på folk?” i tidskriften Forskning & Framsteg (2014): I de flesta länder litar man inte på sina medmänniskor. I Norden är mönst­ ret sedan lång tid annorlunda. Men nu visar den senaste studien att tilliten minskar i Sverige. Tillit till andra människor brukar liknas vid ett samhälles sammanhållande kitt. Länder med hög tillit har i regel en stabil demokrati, stark ekonomi, god folkhälsa, låg korruption, låg brottslighet samt en hög nivå av jämlikhet och jämställdhet. I de nordiska länderna är tilliten extremt hög, men också övriga länder i Västeuropa har hög tillit, medan bottennoteringar återfinns i Mellanöstern, Afrika och delar av Latinamerika.

Tilliten är i regel högst i homogena samhällen, och kan minska i mångkulturella samhällen där integrationen inte fungerar (Trägårdh et al. 2013). Invandrare har lägre genomsnittlig tillit, och inom Sverige har kommuner med större mångfald lägre tillit. Sambandet mellan invandring och minskad tillit är dock inte nödvän­ digtvis oundvikligt. När integrationen är framgångsrik kan högtillitsamhällen frambringa hög tillåt bland invandrare, som märker att ett land som Sverige

66 MASSUTMANING

har välfungerande institutioner och en generellt pålitlig befolkning. Forskning och Framsteg-artikeln (2014) citerar Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Oxford, som menar att den opersonliga svenska tilliten smittar av sig genom att invandrare kommer i kontakt med välfungerande institutioner och korrekt bemötande av myndigheter: ”De flesta människor har ju ingen aning om huruvida de kan lita på sina medmänniskor eller inte, fortsätter han. Men ett rimligt sätt att skaffa sig en uppfattning är att utgå från hur den lokala läraren, läkaren, polisen, domaren, politikern och myndighetspersonen beter sig. Om de agerar korrupt och orätt­ färdigt, så är det en fullt rimlig slutsats att världen är korrupt och orättfärdig. Men om man kan lita på dessa personer så är det en rimlig slutsats att man kan lita på människor även rent generellt.”

Det finns också belägg på att den höga tilliten åtminstone delvis förs över till invandrare som växer upp i Sverige. Martin Ljunge (2014) studerar överföring av tillit mellan generationerna bland dem med invandrarbakgrund, med särskilt fokus på mödrar och barn. Första generationens invandrare från länder med lägre tillit tenderar att själva ha lägre tillit även efter att de flyttat till högtillitsländer. Mellan första och andra generationen sker dock en partiell konvergens, så att andra generationen närmar sig mottagarlandets tillitsnivå. I Sveriges fall minskas gapet i tillit med drygt hälften mellan första och andra generationen, så att andra generationens invandrare ligger avsevärt närmare högtillitslandet Sverige.

Den svenska paradoxen Många förväntade sig att samma höga tillit och tolerans som förklarar Sveriges omfattande flyktinginvandring också skulle leverera framgångsrik integration. Så blev inte fallet. Som ska diskuteras senare i boken kan hög tillit och socialt kapital paradoxalt nog vara exkluderande, i den mån som tätt sammanslutna grupper är svårare att komma in i för utomstående. Det svenska samhällets framgångsfaktorer kan ha lett till ett överdrivet självförtroende gällande hur väl integrationen skulle fungera och motiverat en överdimensionerad flyktingpolitik. Arbetsmarknaden, skolan och övriga samhällets förmåga att absorbera nyanlända överbelastades. Sveriges försök att för en tid följa en invandringspolitik som radikalt avvek från andra länders misslyckades och slutade med en kraftig åtstramning. De skärpta gränskontroller och regler som infördes i slutet av 2015 ledde på snabb tid till en 95-procentig reduktion av flyktingflödet, och en 99-procentig minskning av antal ensamkommande. Sverige avvek även här och stängde gränserna snabbare än de flesta andra länder.

EN MORALISK STORMAKT 67

I dag har Sverige hamnat i en situation där allmänheten förenar motstridiga värderingar. Extremt hög tolerans för invandring förenas med att många själva inte umgås med utomeuropeiska invandrare. Därtill finns en utbredd pessimism om möjligheterna att uppnå integration. Svenska Dagbladet (2016a) diskuterar detta i en intervju med docent Bi Puranen vid Institutet för framtidsstudier: Tre fjärdedelar av befolkningen anser att integrationen i Sverige fungerar dåligt. Samtidigt känner fyra av tio svenskar inte någon invandrare från ett utomeuropeiskt land, visar nya siffror från SvD/Sifo. Ändå ses Sverige som en moralisk stormakt. I en artikelserie granskar SvD integrationen i Sverige, världens mest annorlunda land. Vi ser ett nytt Sverige växa fram, där ”vi” och ”dom” blir allt tydligare. Flyktingmotståndet fortsätter att öka och integra­ tionen haltar.

Allra tuffast att komma in i samhället är det för människor som kommer hit från länder utanför Europa. Bland de asylsökande i fjol kom de flesta från Syrien följt av Afghanistan och Irak - länder som alla värderingsmässigt och kulturellt ligger längst från Sverige. Det är något som Bi Puranen, generalsekreterare för det globala forskarnätverket World Values Survey, som undersöker människors värderingar, studerat ingående. Sverige är världens mest annorlunda land, har hon slagit fast. Vi har helt enkelt kommit längre än de flesta vad gäller demokrati, jämställdhet och tolerans för det annorlunda. Sverige är också världens godaste land - ”gör mer gott än ont” - enligt FN:s och Världsbankens index. Det är förstås något att vara stolt över, men riskerar att skapa bekymmer i mötet med nya svenskar med andra värderingar. ”Toleransen och tilliten är genomgående hög i de Nordiska länderna. Den är djupt grundad, men det vaccinerar oss förstås inte mot populism i alla dess former. Ett annat riskscenario handlar om välvilliga institutioner som vill göra gott, men som riskerar att spä på fördomar genom att inte bevaka att lagar och regelverk följs. Tolerans kan på ett samhälleligt plan resultera i missriktad snällism’” säger Bi Puranen.

SvD-artikeln refererar även Bi Puranens forskning om Sveriges i flera avseenden paradoxala kultur: Sverige och svenskarna, vilka är vi i dag och vad står vi för? Den gängse själv­ bilden, att vi hyllar Jante, hukar för Luther och är aningen blyga och introverta,

68 MASSUTMANING

är nog rätt överdriven. Svensken är snarare en integritetshyllande ensamvarg, med stort förtroende för staten och som fortsatt har relativt sett stor respekt för det annorlunda. Det visar bland annat Bi Puranens forskning. Hon har även mejslat fram ”kultur- och värderingskrockar” - ämnen eller åsikter som sticker ut i jämförelse med andra länders uppfattningar och som skulle kunna sägas ringa in svenskheten anno 2016: jämställdhet, religion, nationalism, syn på sex före äktenskapet, abort, uppfostran, skilsmässor, hbtq-frågor, våld i hemmet. Här skiljer sig alltså de Nordiska länderna - och allra mest Sverige - från övriga världsnormen. ”Denna tolerans riskerar att göra oss intoleranta mot andra sätt att se och tänka och att vi ser oss som en moralisk stormakt”, säger Bi Puranen.

Assar Lindbeck beskrivs ofta som den svenska nationalekonomins ”nestor”. Det kan mot denna bakgrund vara intressant att citera ur ett seminarium om ekonomi arrangerat av Centerpartiet, där Assar Lindbeck (2013) talar klarspråk om den svenska invandringspolitikens konsekvenser: Om vi tittar på arbetslösheten bland invandrare så är det också en skrämmande och troligen svårare problem. Om vi tittar på gruppen mellan och 15 och 74 år så är svenskarnas arbetslöshet enligt ILO:s siffror 6,4 procent, utlandsfödda 15,9 procent och invandrare från Afrika 28,8 procent. Det finns andra siffror som understryker samma problem. 43 procent av de långtidsarbetslösa i Sverige är utlandsfödda. Med långtidsarbetslösa menar vi folk som har varit arbetslösa mer än sex månader. Många lever inte på arbetslöshetsunderstöd utan på socialhjälp. Vi har hamnat på en situation där inte mindre än 60 procent av utgifterna för socialhjälp går till utlandsfödda. Vad tyder de här siffrorna på? Siffrorna tyder på att svensk arbetsmarknad inte är särskilt väl anpassad till den typ av invandring vi som har i dag med lågutbildade från utomeuropeiska länder. Det är på tiden att vi får en sansad diskussion om de frågorna i framti­ den. Det blir svåra avvägningsproblem mellan humanitära hänsyn, svårigheter för Sverige att integrera de nya grupperna och andra aspekter.

Nu ska man ha klart för sig att man inte kan lösa de här problemen genom en mer flexibel arbetsmarknad och en ökad lönespridning. Det är därför naivt att tro att sysselsättningssvårigheterna för invandring kan lösas genom att man vid fri invandring låter lönerna falla till den nivå där lågutbildade som inte kan

EN MORALISK STORMAKT 69

svenska också får jobb. Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. Det måste ha en restriktiv invandring. Och den måste vara väldigt restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystemen i rika länder. Det är fullständigt ofrånkomligt. Redan Gunnar Myrdal insåg det för många år sedan när han skrev att välfärdsstaten är ett nationellt projekt. Med det menar han att de förmåner en nation lyckas skaffa genom att ha en framgångsrikt ekonomisk utveckling under hundra år, de kan man inte erbjuda resten av världen utan att vårt system går omkull.

I en längre intervju som gjordes av det liberala samhällsmagasinet Neo (2013) erbjöds Assar Lindbeck utrymme att ingående vidareutveckla sina resonemang: ”Alltså, låt mig först säga att invandring har berikat Sverige i många avseenden. Det är bara att se på den svenska kultursektorn, hur många framstående invandrare vi har där. Det är också så att invandrare har lägre genomsnittsålder än svenskar, vilket ger en jämnare åldersfördelning i landet. Och det underlät­ tar potentiellt finansieringen av våra äldre. Potentiellt. Men det förutsätter att människor kommer i arbete, och invandrare kommer i alltför låg utsträckning i arbete. Skälet är förstås att det är många fler nu som inte är arbetskraftsinvandrare och många som är lågutbildade. Och Sverige är inte särskilt väl rustat för att integrera stora grupper lågutbildade.”

Varför inte? ”Det sammanhänger med att vi har höga ingångslöner. Vi har hög arbetslös­ het bland lågutbildade svenskar, och vi har ingen fungerande bostadsmark­ nad eftersom den har förstörts av hyresregleringen. Så invandrare kommer till kommuner där de inte får arbete eller bostad. Och då får man inte de samhällsekonomiska vinster som man skulle kunna få av invandringen. Så slutsatsen är att en välfärdsstat av svensk typ med höga ingångslöner och en icke-fungerande bostadsmarknad - vi klarar inte hur stor invandring som helst utan att det blir stor arbetslöshet och socialbidragsberoende bland invandrare.”

Hur bedömer du dagens situation i det avseendet? ”60 procent av socialunderstödet går redan till invandrare. Invandrare har fem gånger så stor sannolikhet att leva på socialbidrag som en infödd. Så redan nu har vi problem. Det betyder att vi måste ha en reglerad invandring. Vi är ett rikt land med en välfärdsstat och vi är nio miljoner invånare i en värld där

70 MASSUTMANING

tre, fyra miljarder människor skulle betraktas som urfattiga. Det är klart ett sådant land inte kan ha fri invandring ... Det här med fri invandring, de som pläderar för det, de gör ett antagande om att lönenivån ska sänkas tillräckligt mycket för att människor ska få jobb. Men det ligger inte särskilt väl i linje med svenskt samhälle. Man kan inte göra om ett land hur som helst, det har sina normer och sina mål. Välfärdsstaten klarar inte vilken belastning som helst. Ska man då säga att man ska offra lönenivån för lågutbildade svenskar? Ska man göra på det viset att välfärdsstaten ska finansieras med dramatiskt höjda skattenivåer? Det tycks inte de som är anhängare av fri invandring bekymra sig över. Men det gör jag.”

Moralisk stormakt på riktigt Sverige har haft ambitionen att vara en moralisk stormakt men i realiteten misslyckats med detta. Orsaken är att humanisen inte förenats med evidensdriven analys, utan tvärtom intagit en motsatsställning mellan moral och fakta. I invandringsrelaterade frågor har slutsatser och policy nästan uteslutande formats som en reaktion på främlingsfientlighet snarare än som en genomtänkt strategi. Trots en flera år lång, intensiv och uppslitande debatt om flyktingpolitik har man i princip aldrig diskuterat hur Sverige kan utarbeta en plan för att globalt lindra effekterna av flyktingkatastroferna. I stället har en man målat upp en falsk dikotomi där valet står mellan omfattande invandring till Sverige eller att inte hjälpa alls. Som reaktion mot en förhållandevis isolerad grupp främlingsfientliga som inte vill hjälpa alls förde Sverige en politik präglad av irrationell humanism, där asyltrycket för en kort period nådde historiska rekordnivåer för att plötsligt tvärvända. Sverige tog emot en liten bråkdel av världens flyktingar, varav många över huvud taget inte kom direkt från krigsdrabbade länder. De enorma kostnader som detta medförde finansierades - och finansieras fortfarande - till betydande del genom nedskärningar i det humanitära biståndet. Det gjordes inga rationella överväganden om resursallokering. Som exempel beräknades Sveriges utgifter för ensamkommande unga uppgå till cirka 30-35 miljarder kronor per år, bara för initial mottagning. Detta kan ställas mot Afghanistans samlade statsbudget, inklu­ sive intäkter från internationellt bistånd på cirka 45 miljarder kronor, för ett land med över 30 miljoner invånare. Om kostnaderna för sjukvård och andra långsiktiga utgifter utöver mottagning inkluderas lägger Sverige kanske lika mycket på ett fåtal ensamkommande ungdomar som statsbudgeten för Afghanistan, från vilket de flesta enkommande härrör. Till saken hör att många ensamkommande ungdomar med afghansk bakgrund över huvud taget inte flyr från Afghanistan utan flyttar

EN MORALISK STORMAKT 71

till Sverige från länder som Iran, Pakistan och gulfstaterna dit många afghaner invandrat. Det skulle göra mycket större humanitär nytta om Sverige förbättrade levnadsvillkoren i Afghanistan liksom för de miljoner afghanska invandrare som lever i fattiga förhållanden i grannländerna än att som nu lägga resurserna på extremt dyrt mottagande av ett fåtal i Sverige. Att Sverige vill vara en humanitär stormakt är i sig något beundransvärt. Att Sveriges anspråk på att utgöra en moralisk stormakt kommit att hånas beror inte på att det anses fel att göra gott och förbättra världen, utan på att Sverige har misslyckats med detta. Det är inte omöjligt att Sverige har gjort mer humanitär skada än nytta genom att skära i extremt värdefulla projekt såsom medicin, vatten och HIV-behandling i Afrika - som enligt vissa estimat rättad tiotusental liv - för att finansiera en flyktingmottagning nästan uteslutande bestående av asylsökande som redan fått skydd för sina liv i säkra länder. Sverige har visserligen höjt den ekonomiska levnadsstandarden för flera hundra tusen invandrare, men det är ytterst tveksamt om man har räddat särskilt många liv. Utöver nedskärningar i bistånd har Sveriges och övriga Europas flyktingpolitik lett till att tusentals dött i onödan på Medelhavet efter att ha lockats över till Europa från länder som Turkiet. Allt detta hade kunnat undvikas om Sverige försökt föra en mer utilitaristisk politik inriktad på rationell humanism. Det är fortfarande inte för sent för detta. I svensk debatt låter det ofta som om flyktingkrisen är över. I själva verket har antalet på flykt fortsatt att öka mellan 2015 och 2016, från 60 till 65 miljoner. Att detta inte längre märks i Sverige beror på att man har återgått till gränskontroller och en mer restriktiv invandringspolitik. Problemet är dock utifrån ett globalt perspektiv långt ifrån löst. Sveriges agerande framstår därmed som ogenomtänkt och självcentrerat, där flyktingar verkar försvinna i det kollektiva medvetandet när de inte befinner sig på Öresundsbron. Det blir svårt att hävda att flyktingpolitiken motiverades av en genuin vilja att hjälpa när uppropen på nationell mobilisering falnar några månader efter bilder på flyktingbarn slutar delas på sociala medier - trots att antalet flyktingbarn som behöver hjälp fortsatt att öka. I värsta fall kan anklagelsen riktas mot delar av Sveriges etablissemang att deras försäkran om humanism inte var uppriktigt menad utan i stället drevs av självintresse och opportunism. Många var villiga att uppmärksamma flyktingfrågan för att få väljarsympatier, dra till sig uppmärksamhet och tjäna pengar, men har därefter tystnat och övergått till för stunden mer lukrativa frågor. Sveriges kaotiska flyktingpolitik har inte bidragit till att paralysera EU. Att ett land misslyckats så kapitalt har påverkat debatten delegitimerat hjälp till flyktingar. Givet den

bara skapat interna problem utan som många ser som ett föredöme i många andra länder och dessvärre skada landet har åsamkat världens

flyktingar och alla miljoner människor som är beroende av humanitärt bistånd från väst har Sverige kanske en moralisk skyldighet att leva upp till sina höga

72 MASSUTMANING

brösttoner. Flyktingfrågan är långt ifrån löst utan fortsätter som sagt att växa. Den framstår bara som löst utifrån den inskränkta politiska debatten. En seriös intellektuell analys av dessa frågor har handikappats av den emotionella atmosfär som präglat frågan. Flyktingkrisens centrala men ofta bortglömda faktum är omfånget av poten­ tiella flyktingströmmar. Det finns redan cirka 65 miljoner på flykt, och utöver detta ytterligare tiotals miljoner som kan bege sig på flykt om gränserna öppnas. Antalet personer i tredje världen som potentiellt skulle flytta till väst om de kunde uppgår enligt estimat av Gallup till hundratals miljoner (Collier 2013). En ansenlig andel har grund för asylskäl i väst eller rätt att flytta som anhöriginvandrare. Flyktingpolitiken måste utgå från alla som är på flykt och de ännu fler som önskar att flytta om de kunde, inte bara de fåtal som vid varje given tidpunkt befinner sig på väg till Sverige och övriga Västeuropa. När gränserna öppnas ökar antalet som söker ta sig över, från en pool av potentiella migranter i tredje världen som är nära outtömlig i relation till Västeuropas mottagningskapacitet. Att ta emot motsvarande tre promille av dem på flykt ledde till en nationell kris för Sverige år 2013, utan att göra några avtryck i den globala flyktingkrisen. Västeuropas samlade asylmottagning detta år var ett par enstaka procent av de på flykt. Orsaken är inte att Sverige och övriga Västeuropa skulle vara snåla eller vägrade att göra uppoffringar, utan på dessa länders befolkning relativ tredje världen och hur dyr det är att ta emot flyktingar i välfärdsstater. I själva verket står Västeuropa för majoriteten av global asylhjälp och betalade utöver detta ett hög pris för 2015 års kaosartade flyktingpolitik. Att dessa länder betalade ett högt pris innebar dock inte någon påtaglig mildring av flyktingkrisen eller massdöden på medelhavet, som tvärtom förvärrades. Det avgörande i att lösa en global kris är inte moralistiska argument om hur mycket mottagarländer lider utan hur genomtänkt och effektiv lösningen är. Det finns en omfattande debatt om temporära flyktingläger i krigsländer och det så kallade närområdet. Dessa läger är underfinansierade i relation till hur många de tar emot och bör därför få mer resurser. En mer långsiktig lösning är dock att förmå länder att ta emot flyktingar permanent. Det finns inget som säger att dessa länder måste ligga just i närområdet. De summor som de rika länderna i väst lägger på flyktingmottagning motsvarar flera gånger statsbudgeten i många större utvecklingsländer. Med hjälp av subsidier skulle väst kunna stödja flykting­ arna och kompensera de länder som tar emot dem. Potentiella kandidatländer inkluderar Brasilien, Indien, Indonesien, Argentina, Thailand, Turkiet, Marocko, Tunisien, Peru, Filippinerna, Vietnam och Malaysia. Dessa är medelinkomstländer med i många fall stor befolkning som utan svårigheter skulle kunna absorbera miljoner flyktingar en masse på ett sätt som Sverige inte kan. Att ge subsidier som

EN MORALISK STORMAKT 73

motsvarar vad Sverige och övriga väst i dag lägger på flyktingmottagande skulle vara ett betydande tillskott för dessa ekonomier och göra det till en vinstaffär för de länder som är intresserade. Den årliga kostnaden för att ta emot en flykting i den svenska välfärdsstaten skulle i många fall kunna hjälpa tiotals fler till säkerhet. Medelinkomstländer som sammanlagt har miljarder invånare skulle med tillräckligt finansiellt stöd från väst kunna absorbera samtliga 65 miljoner som i dag är på flykt och fler på tämligen kort tid. Arbetsmarknaden och utbildningsnivån i dessa länder är mycket närmare länder som Syrien, Afghanistan och Irak. Den missmatch i produktivitet som uppstår i högteknologiska kunskapsekonomier skulle undvikas. Beroende på ursprungsland har många flyktingländer liknande språk, religion och kultur som det potentiella mottagarlandet. Oaktat finansiella kostnader kan små länder som Sverige, Norge eller Danmark i praktiken inte ta emot miljontals invandrare på grund av begränsad tillgång till bostäder, infrastruktur, vård och skola. Ur ett humanitärt utilitaristiskt perspektiv vore finansiellt stöd till länder med lägre kostnadsnivå den självklara lösningen för att hjälpa så många flyktingar som möjligt. De enorma resurser som redan läggs på flyktingmottagning i väst skulle räcka för att finansiera detta. Det skulle dessutom vara värt för väst att lägga ännu mer för att undvika de ännu större indirekta långsiktiga kostnader, såsom utanförskap och antisocialt beteende. Det finns praktiska svårigheter att reda ut med den lösning som föreslås här, men den är fullt tillämpbar och i grunden en expansion av redan existerande men kraftigt underfinansierade program. Även efter återgången till en strikt reglerad invandring uppgår Sveriges kostna­ der bara för initial mottagning av nyanlända till stora belopp. I budgetpropositio­ nen hösten 2016 beräknas kostnader för budgetområdena migration, nyanländas etablering samt budgetförstärkning till kommuner till cirka 75 miljarder år 2016 och ytterligare cirka 75 miljarder år 2017. Till detta kommer långsiktiga nettokost­ nader för välfärd, bidrag och offentlig service. Dessa summor kan även jämföras med FN:s flyktingorgan UNHCR:s sammanlagda finansiering förra året på knappt 30 miljarder kronor för cirka 65 miljoner människor på flykt. Budgeten för UNHCR är dubbelt så stor men som vanligt fick man endast in hälften av den begärda summan; i Needs and Funding Requirements (2015) står att läsa: By the end of 2015, the Office anticipates being able to cover only 47 per cent of its comprehensive budget. Thus, more than half of the needs of populations of concern will remain unaddressed, further exacerbating their vulnerability; contributing towards onward displacement; and undermining the potential stabilization of crises and the ever more challenging search for sustainable Solutions.

74 MASSUTMANING

Summan kan också ställas mot världens samlade humanitära bistånd för mathjälp, nödhjälp, flyktingprogram, medicinskt bistånd och annat på uppskattningsvis 20-30 miljarder dollar per år - det vill säga cirka 180-270 miljarder kronor. Med andra ord: de resurser som spenderas på asylmottagning i Sverige motsvarar kanske inte mindre än 30 till 40 procent av världens samlade humanitära bistånd. Det viktigaste som rika Europa kan göra för de tiotals miljoner som är på flykt från sina hemländer och de uppemot hundratals miljoner i drabbade länder är naturligtvis att skicka resurser, inte att ta emot några hundratusen av dem som lever i eller runt krigsdrabbade länder och försumma resten. Den 6 september förra året under den pågående flyktingkrisen i Europa publicerade brittiska The Guardian en artikel som beskrev hur pass underfinansierat FN:s flyktingorgan är, med rubriken ”UN agencies ‘broke and failing’ in face of ever-growing refugee crisis” (2015): The Syria regional refugee response plan is only funded to 35% of the $1.3bn needed to support refugees, both in the camps and by providing resilience funding for the countries hosting them. In Africa, where the crises in the Central African Republic and South Sudan do not often make international headlines, many funding appeals are less than 15% full.

Det är inte bara FN:s flyktingprogram som går på knäna. Även vården och mathjälpen är i desperat resursbehov. Bristen på resurser leder till att nödvändig sjukvård inte kan erbjudas, och att den faktiska budgeten för mat till flyktingar i vissa fall är så låg som 13 dollar, alltså runt 120 kronor, per månad. The Guardianartikeln beskriver vidare: In August, a multi-million dollar shortfall forced the World Health Organisa­ tion to close down 184 health clinics across 10 of Iraqs 18 districts, in an area that has seen severe fighting and massive internal displacement. The cuts have left three million people without access to healthcare. The World Health Organisation is trying to raise $6om to fund healthcare in Iraq but so far only $5.1 m has been given by donors.

“People havent been vaccinated, they suffer from malnutrition, they have mental health issues because of the conflict. We are setting countries back decades.” Gayer said the decision to cut services was hugely difficult. “We are never 100% funded so we are always having to prioritise, but it breaks your heart when you end services for 3 million people. There will be

EN MORALISK STORMAKT 75

no access for trauma like shrapnel wounds, no access for childrens health or reproductive health. There will be no surveillance of things like cholera. A generation of children will be unvaccinated.”

Another major crisis for the UN is feeding refugees, not only those recently displaced but people who are still unable to return home years after leaving. This year the World Food Programme cut rations to 1.6 million Syrian refugees. The most vulnerable living in Lebanon now only have $13 to spend on food each month, a figure that the WFP warned would leave refugees vulnerable to recruitment by extremist groups.

I dag är invandring och integration bland de frågor som rankas högst av allmän­ heten. Bilden av Sverige som en välfungerande utopi har krackelerat, både utanför Sverige och bland svenskarna själva. I andra länder utmålas Sveriges experiment med en radikal invandringspolitik allt oftare som ett utslag av hybris. Sverige ansåg sig inte behöva följa normala ekonomiska lagar, och landets misslyckande används som ett varnande exempel. Det har också uppstått en utbredd pessimism om de utmaningar som Sverige står inför. I artikeln ”Folkets dom: Sverige är på väg åt fel håll” presenteras en mätning gjord av Aftonbladet/Inizio, där sex av tio anger att Sverige är på fel väg och endast två av tio på rätt väg (Aftonbladet 2016d). Sveriges problem är självskapade, men uppenbara lösningar är svåra att finna. Många förväntar sig, eller kanske snarare hoppas, att problemen kommer att lösa sig själva på lång sikt. Nästa kapitel gestaltar hur utvecklingen mot lång sikt ser ut i de delar av landet där detta redan börjat uppnås.

76 MASSUTMANING

5 LÅNG SIKT

Just remember, it’s not a lie if you believe it - George Costanza, Seinfeld

78 MASSUTMANING

e t v a r l ä n g e en vanlig ståndpunkt i svensk debatt att flyktingmottagning är lönsamt eller rentav ekonomiskt nödvändigt. Det fanns även de som tog detta argument till sin logiska ändpunkt och menade att Sverige därför borde ha fri rörlighet. En vision om fri invandring och en värld utan gränser skrevs in i Miljöpartiets, Centerpartiets och Nya Moderaternas respektive idéprogram. På senare år har standardbedömningen blivit mer pessimistisk och i stället skiftat mot linjen att invandringen utgör en så kallad utmaning. De som tidigare var mest entusiastiska över den fria rörligheten har dock i många fall inte retirerat fullt ut, utan intagit den mellanliggande positionen att invandring visserligen är kostsam i början men blir lönsam på lång sikt. Argumen­ tet är att flyktingmottagning är en initial investering, men att invandrare och deras barn över tid kommer att få en starkare position på arbetsmarknaden och betala tillbaka kostnaderna genom att generera överskott. En annan tes är att invandring genererar positiva så kallade dynamiska effekter i form av dolda fördelar och svårmätta vinster. Detta skulle kunna ske om invand­ rare tar de enklare jobben på ett sätt som leder till att övriga befolkningen får mer kvalificerade arbeten. Ett liknande argument är att en växande underklass med invandrarbakgrund har positiva effekter på lågutbildade svenskars inkomster och brottslighet genom att fylla deras tidigare position på samhällsbotten. Detta anses även gynna svenska höginkomsttagare som får råd till billigare service och liksom i USA kan anlita tjänstefolk. I så fall kan invandring generera positiva effekter för samhällsekonomin trots att invandrarna själva inte klarar sig väl. Det är även tänkbart att invandring leder till ett mer öppet och dynamiskt samhälle och ökar innovationstakten, men att dessa positiva effekter inte är mätbara och därför inte fångas i standardstudier. Ibland förs välmående kluster som New York, Singapore, Zürich och Silicon Valley fram som bevis på att hög en andel med invandrarbakgrund leder till högre innovation och produktivitet. Invandring är en svårreversibel policyförändring som kan ta generationer att åtgärda om den visar sig ha negativa effekter. Även om prognoser om framtida effekter till sin natur är osäkra är det därför viktigt att i möjligaste mån utvär­ dera invandringens långsiktiga effekter, speciellt för dem som förordar snabb invandring. Viktiga beslut bör i enlighet med försiktighetsprincipen tas med ett så grundligt underlag som möjligt.

D

Mångkulturella svenska kommuner Ett intressant fall som kan ge ledtrådar om invandringens effekter är utvecklingen i de kommuner som redan genomgått en demografisk förändring i riktning mot större etnisk mångfald. Storskalig inflyttning av invandrare började tidigare i

LÅNG SIKT 79

vissa delar av Sverige. Situationen i kommuner som ligger före vad gäller etnisk och kulturell mångfald kan därför ge oss ledtrådar om den troliga långsiktiga utvecklingen i övriga landet. Överlag har drygt 22 procent av Sveriges befolkning utländsk bakgrund, varav 5 procentenheter är andra generationens invandrare och 17 procentenheter är utrikes födda. Av de utrikes födda kommer i sin tur cirka 11 procentenheter från utanför västvärlden. Sveriges mest multikulturella kommuner Malmö, Södertälje och Botkyrka passerade dessa nivåer redan någon generation tillbaka. Det handlar om tre kommuner som var relativt genomsnittliga i socioekonomiska utfall innan storskalig invandring började. Inflödet av invandrare till föregångskommunerna verkar således inte ha orsakats av omvänd kausalitet, det vill säga att kommunerna drog till sig invandrare då de redan före invandringen skulle ha varit nedgångna. Om vi går tillbaka till 1980-talet innan Malmö, Södertälje och Botkyrka hade omformats av storskalig invandring och blivit invandrartäta var de relativt välmående, och klarade sig rent av bättre än genomsnittet för riket. Detta gör de tidigt mångkulturella kommunerna till intressanta studieobjekt för att bedöma effekterna av storskalig invandring. Detta gäller inte minst de hypotetiska vinster av invandring som har utlovats på lång sikt. Som noterades ovan är teorin att invandring leder till dynamiska effekter i form av högre innovation och produkti­ vitetstillväxt, som är svårt att mäta på individnivå och inte fångas i standardstudier men som lyfter hela ekonomin. I så fall borde dessa fördelar redan hunnit materi­ aliseras i kommuner där det redan uppstått en hög koncentration av invånare med invandrarbakgrund. Att jämföra olika kommuner över tid är inte ett vetenskapligt sätt att etablera kausala orsakssamband. Kommuner är inte experimentobjekt, och det finns inga kommuner som frånsett storskalig invandring är identiska med Malmö, Södertälje eller Botkyrka och som därmed kan användas som kontrollgrupper. En annan metod som ofta är bättre på att isolera samband är att mäta på individnivå och jämföra invandrare och andra över tid i stället för att studera hela kommuner som enheter. Södertälje, Botkyrka och Malmö har högst andel invandrare födda utanför västvärlden. När det gäller utrikes födda överlag är Sveriges mest invandrartäta kommun dock Haparanda, där drygt 40 procent är födda i utlandet. Detta kan förvåna dem som inte förknippar Haparanda med invandring, men förklaringen är geografisk. Haparanda är en liten tätort som gränsar direkt till den finska staden Torneå, och har som del av en ”dubbelstad” en betydande finskfödd population. Finskfödda utgör 36 procent av Haparandas befolkning, samtidigt som utomvästliga invandrare är få till antalet. När Haparanda exkluderas ligger Botkyrka, Södertälje och Malmö högst även vad gäller andel invandrare totalt samt andel med utländsk bakgrund, det vill säga första och andra generationens invandrare.

80 MASSUTMANING

Andelen med utländsk bakgrund är 57 procent i Södertälje, 51 procent i Botkyrka och 43 procent i Malmö. Andelen första generationens invandrare är 40 procent i Södertälje, 37 procent i Botkyrka och 32 procent i Malmö. I termer av utomvästliga invandrare följs dessa tre kommuner av Sundbyberg, Sigtuna, Burlöv, Huddinge, Järfälla, Landskrona och Solna på topp tio. Av dessa tio är det endast Solna som utvecklats bättre än rikssnittet. Sundbyberg, Huddinge och Sigtuna har utvecklats något sämre än övriga riket medan övriga kommuner har utvecklats avsevärt sämre. De sistnämnda är mer blandande och består av både rika villaområden och fattiga utanförskapsområden. Effekten av en hög andel invandrare på socioekonomiska utfall är tydlig i samtliga dessa kommuner på aggregerad nivå, det vill säga i kommunens utfall som helhet. Även i kommuner där andelen invandrare är för låg för att gruppens utfall ska få tydligt genomslag på aggregerad nivå framgår effekterna, men först när analysen bryts ned på grannskaps- och individnivå. Det är viktigt att tänka på att invandrare är en låg andel av befolkningen i många kommuner och därför inte påverkar kommunens totalstatistik på ett tydligt sätt. Även i extremfallet där inga invandrare arbetar kommer invandring inte att driva upp arbetslöshets­ statistiken märkbart i en kommun där invandrare utgör någon enstaka procent av befolkningen. Det är först i kommuner där andelen med invandrarbakgrund hunnit bli tillräckligt stor som effekterna blir tydliga på aggregerade utfall såsom arbetslöshet och skattekraft. SCB redovisar kommuners skattekraft från år 1995. Medelskattekraften utgörs av det kommunala skatteunderlaget i kronor per invånare. Ett relaterat mått som finns tillgängligt från 1991 är samlade förvärvsinkomster per invånare. Medel­ skattekraft räknas ut på basis av skatteunderlaget vid taxeringsårets ingång, där taxeringen i sin tur baseras på föregående års inkomstnivå. Medelskattekraft blickar därmed i praktiken två år tillbaks i tiden. Skattekraften visar hur stort ekonomiskt underlag som finns i kommunen och kan beskattas för att finansiera välfärden. Kommuner med hög skattekraft såsom Danderyd och Täby har höga inkomster och en välfinansierad offentlig sektor. I fattiga kommuner med låg skattekraft är det däremot svårt att generera tillräckliga intäkter för vård, skola och omsorg även när skattesatsen är hög, helt enkelt eftersom invånarna har för låga inkomster. Skattekraft är därför ett viktigt samhällsekonomiskt mått. I Figur 6 jämförs skattekraften i Malmö, Botkyrka och Södertälje med riksmed­ elvärdet. Figur 7 å andra sidan redovisar det närliggande måttet förvärvsinkomst per invånare jämfört med riksmedelvärdet.

LÅNG SIKT 81

Figur 6: Skattekraft per kommun i relation till riksmedelvärdet (SCB)

Nedan listas utvecklingen av medelskattekraft mellan år 1995 och 2016 i Sveriges tio mest mångkulturella kommuner, definierat som kommuner med högst andel utomvästliga invandrare. • Södertäljes skattekraft minskade från +5 procent till -11 procent • Botkyrkas skattekraft minskade från +1 procent till -14 procent • Malmös skattekraft minskade från -3 procent till -15 procent • Sundbybergs skattekraft minskade från +13 procent till +9 procent • Sigtunas skattekraft minskade från +11 procent till -1 procent • Burlövs skattekraft minskade från +2 procent till -15 procent • Huddinges skattekraft minskade från +13 procent till +3 procent • Järfällas skattekraft minskade från +25 procent till +6 procent • Landskronas skattekraft minskade från -5 procent till -17 procent • Solnas skattekraft ökade från +20 procent till +24 procent

82 MASSUTMANING

Figur 7: Förvärvsinkomst per invånare i relation till riksmedelvärdet (SCB)

Nedgången av medelskattekraft reflekteras också i det kommunala utjämnings­ systemet. Sverige har en tradition av kommunalt självstyre där delar av den offent­ liga sektorn såsom skolan, sjukvården och äldrevården sköts av kommuner och landsting. Det finns dock betydliga skillnader i genomsnittliga inkomster mellan olika kommuner. Landets tre rikaste kommuner Danderyd, Lidingö och Täby har ungefär dubbelt så hög skattekraft som de fattigare kommunerna Årjäng, Dals-Ed och Malmö. Det är i välfärdsstaten inte meningen att invånare i fattiga kommu­ ner ska ha avsevärt sämre skola eller vård än invånare i rika kommuner. Staten beskattar hela landet och har större sammanlagda skatteintäkter än kommuner och landsting. Staten använder sedan olika mekanismer för att föra över resurser från rikare till fattigare delar av landet för att försäkra tillgång till likvärdig välfärd, oberoende av de lokala förhållanden som är svåra att påverka lokalt. En

viktig

omfördelningsmekanism

är

det

kommunala

utjämningssystemet.

Systemet är designat för att kompensera för skillnader i skatteintäkter samt strukturella kostnadsskillnader mellan olika delar av landet. Glesbygdskommu­ ner där det är dyrare att bedriva verksamhet och kommuner som på grund av sociala problem har större behov kompenseras också extra. Utjämningssystemet finansieras huvudsakligen genom statliga anslag samt i andra hand av ett fåtal

LÅNG SIKT 83

rikare kommuner som betalar in till utjämningssystemet i stället för att få ut något från det. Som det kommunala utjämningssystemet är konstruerat får de ett visst tillskott finansierat av staten, med stor variation mellan Systemet syftade ursprungligen till att stödja landsbygden, men riktats om allt mer till att i stället kompensera invandrartäta sociala problem och låga skatteintäkter.

flesta kommuner olika kommuner. har genom åren kommuner med

År 1996 när det nuvarande systemet initierades fick Malmö, Södertälje och Botkyrka justerat för inflation knappt tre miljarder i kommunalt utjämningsbidrag. Det kan jämföras med de knappt 12 miljarder i dagens penningvärde som gick till hela Norrland i form av Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. För år 2017 kommer de 54 Norrlandskommunerna få nöja sig med cirka 11 miljarder i kommunal utjämning - en reduktion från år 1996 justerat för inflationen. Summan som går till Malmö, Södertälje och Botkyrka har samtidigt ökat till 7,5 miljarder kronor. Norrland har ungefär 1,2 miljoner invånare medan Malmö, Södertälje och Botkyrka tillsammans har en halv miljon invånare. Det innebär att dessa tre mångkulturella kommuner nästa år tilldelas mer än en och en halv gånger så mycket i kommunal utjämning per invånare som går till invånare i Norrland. De övriga sju mest mångkulturella kommunerna mottar tillsammans ytterligare två miljarder i kommunal utjämning. Av de tio mest mångkulturella kommuner är det endast Solna som betalar in till utjämningssystemet.

Utmaningarnas stad Malmö är särskilt intressant i egenskap av Sveriges tredje största stad och arbetar­ rörelsens vagga. Stadens problematiska utveckling lyser igenom vilket statistiskt mått man än undersöker. Rädda Barnens (2015) genomgång av barnfattigdom i årsrapporten för 2015 visar att ”Malmö är fortfarande den stad i Sverige som har högst andel barnfattigdom, 30,8 procent under 2013”. I stadens invandrartäta område Rosengård är nivån 60 procent. Enligt Socialstyrelsen betalar Malmö mest socialbidrag per invånare av landets kommuner; var tionde Malmöbo mottog socialbidrag 2016. Det är också en av Sveriges mest ojämlika kommuner. Gini-ko­ efficienten som mäter ojämlikhet låg på hårresande 0,423 år 2014 - jämförbart med nivåer i USA på 1980-talet. Endast Danderyd, Lidingö och Lund har högre inkomstojämlikhet, som i deras fall drivs av det faktum att många med extremt höga inkomster bor där, medan Malmö utmärker sig med många låginkomsttagare. Lund har också en stor andel låginkomsttagare, men dessa är huvudsakligen studenter.

84 MASSUTMANING

Det kanske enskilt viktigaste måttet på en kommuns ekonomiska välmående är förvärvsinkomster från arbete och företagande per invånare. SCB:s statistik för perioden 1991 till 2014 visar att reala inkomster per capita i hela landet växte med i genomsnitt 1,85 procent per år. I Malmö låg tillväxten på endast 1,18 procent per år - lägst av samtliga kommuner. Näst lägst var tillväxten i Burlöv, följt av Botkyrka, Södertälje, Järfälla och Landskrona. Sambandet är häpnadsväckande starkt: åtta av de tio kommuner som hade sämst tillväxt per invånare 1991-2014 är bland de tio kommuner som har högst andel utomvästliga invandrare. Endast Sundbyberg och Solna placerar sig utanför bottenlistan, och bara Solna hade bättre ekonomisk utveckling än rikssnittet. Det finns en liknande tendens i andra ekonomiska och sociala utfallsmått. De tio mest mångkulturella kommunerna ligger ofta under medel och är i många fall rankade kring botten även när det gäller inkomstojämlikhet, arbetslöshet, skolresultat, socialbidrag och barnfattigdom. Återigen utmärker sig Malmö. Få eller inga andra svenska städer har så stora problem med fattigdom, arbetslöshet, utanförskap, hemlöshet, segregation, otrygghet och andra mått på socialt välmå­ ende. Malmö har högst barnfattigdom bland landets 290 kommuner, störst utgifter för socialbidrag och som tidigare nämnts sämst inkomsttillväxt sedan år 1991. Malmö är inte sämst avseende skolresultat, men ligger ändå i den lägsta tiondelen. Många politiker har försökt förmedla en positiv image av Malmö, som en framgångsrik förebild för övriga Sverige. I politisk retorik är det vanligt att skylla Malmös problem på externa faktorer eller avfärda diskussionen om Malmös växande problem som svartmålning eller populism. Stefan Löfven deklarerade exempelvis i sitt 1 maj-tal 2013: Det känns bra att komma hit till Malmö. Som du Katrin sade för en tid sedan: ”Staden är ung. Staden är global.” På bara några år har ni i Malmö klivit fram och visat att det här är en stad i kulturens och utvecklingens framkant. Och jag tror att det är känslan av framtidstro som gör att staden växer.... Malmös pluralism är också en del av stadens styrka. Med 280 000 människor, med ursprung i 170 olika länder, med 140 olika språk, är ni redo att ta plats i den globala ekonomin.

Till skillnad från Malmös ekonomi har stadens utmaningar växt i sådan fart att de blivit allt svårare att dölja. Stadens morgontidning Sydsvenskan har undersökt den negativa utvecklingen i artikeln ”Så blev Malmö en av Sveriges fattigaste städer” (2016c). Artikeln beskriver hur stadens industrijobb försvunnit:

LÅNG SIKT 85

Malmö har på fyrtio år gått från välmående arbetarstad till en av landets fattigaste kommuner. Skyhög arbetslöshet. Stor invandring. Växande klyftor. Social oro. ”Staden är en tryckkokare”, säger professor Tapio Salonen. På många sätt är Malmös kris hela Sveriges - fast värre. När Bill Stolpe jobbade på Kockums fanns det många välbetalda industrijobb i Malmö. Men i takt med att de försvunnit har skattekraften per invånare rasat - från 117 procent av genomsnittet i riket i slutet av 1970-talet till bara 85 procent i dag. Invånarna i storstaden Malmö är nu lika fattiga som folk i småkommuner i norra Skåne och Norrlands inland. Arbetslösheten i Malmö är dubbelt så hög som i landet i stort; sysselsättningsgraden har sjunkit till 65 procent, långt under rikssnittet på 78 procent. Eleverna i Malmös skolor preste­ rar sämre - hela 22 procent av barnen lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet mot 14 procent i hela landet. Var tionde familj i Malmö tar emot socialbidrag som kostar skattebetalarna en miljard kronor om året. Allt fler behöver försörjningsstöd under lång tid. Utgifterna för de hemlösa gräver djupa hål i kommunens budget. Det faktum att stadens invånare blivit allt fattigare har också gjort Malmö till en fattig kommun. Av budgeten på 20 miljarder utgörs en fjärdedel av skatteutjämning och andra bidrag från staten. Hallandspostens ledarsida (2016) diskuterade i artikeln ”Skattechocken som kan bli hela Sveriges framtid” en konsultrapport av revisionsbyrån PwC om Malmös framtid: I mitten av 1990-talet konstaterade Sydsvenskan: ”Haur du sitt Malmö, haur du sitt varlden”. Då var Malmö en grå industristad under strukturomvandling. Sydsvenskan ringade in och bejakade framtidsvisionen som byggdes på kosmo­ politism, bron över sundet och lyxiga bostadsrätter i hamnen. I dag är ”Haur du sitt Malmö, haur du snart sitt Sverige” en mer relevant beskrivning. Staden är framgångssagan och tragedin i samma berättelse. Den finansiella oredan, som oundvikligen kommer att leda till kraftiga nedskärningar i välfärden, är en riksangelägenhet som borde sända svallvågor över hela landet. Det tvåtredjedels-samhälle som allt fler varnar för är en realitet i Malmö. Redan före höstens flyktingkris betalade staden, med ett invånartal på 320 000, ut en miljard kronor per år i socialbidrag. Den öppna arbetslösheten är 15 procent. Skolorna är Sveriges mest segregerade och den svarta ekonomin göder krimi­

86 MASSUTMANING

nella gängkonflikter, som blossar upp med jämna mellanrum. Dessa gigantiska utmaningar är precis vad andra kommuner och städer riskerar att stå inför. Om nödvändiga reformer på arbets- och bostadsmarknaden uteblir. Om samhället förblir svarslöst mot kriminaliteten som kidnappar hela stadsdelar. Om den moraliska stormakten Sverige inte ens lyckas samlas kring vilka värderingar som är invånarnas minsta gemensamma nämnare. Utvecklingen ser inte ut att vända mot det positiva under kommande år.

Sydsvenskan (2016b) diskuterar samma konsultrapport och konstaterar att ”En dyster framtid för Malmö målas upp i en konsultrapport från den internationella revisionsbyrån PWC”. Malmö stads ekonomer intervjuas om revisionsbolagets prognos och bekräftar bilden av att kommunen pressas från två håll. Högre andel låginkomsttagare eroderar skattebaser samtidigt som det tynger välfärden. En exogen negativ förändring som detta kan inte lösas med traditionell omfördel­ ningspolitik som att helt enkelt höja skatterna. Orsaken är inte att Malmö har för låga skatteintäkter till följd av sänkta skattesatser, utan att staden blivit fattigare och därför har färre skattebetalare med förmåga att finansiera systemet. Det är svårt för kommunen att lösa problemet med höjd skatt, som dessutom leder till att medelklassen blir ännu mer benägen att lämna staden. Alternativet att skära på välfärden och skolan är heller inte attraktivt, och ökar också risken att invånarna lämnar Malmö. Sydsvenskan skriver: PWC har räknat på vad det skulle kosta att stänga gapet och uppfylla kommu­ nallagens krav på en ekonomi i balans. Det finns två möjliga lösningar: * En skattehöjning på 6,41 kronor per intjänad hundralapp fram till 2030, eller: * Effektiviseringar och åtstramningar i kommunen med i genomsnitt 1,09 procent om året. I pengar motsvarar det uppemot 200 miljoner kronor årligen. ”Problemet är krokodilgapet. Vi måste kunna utveckla verksamheten. Samti­ digt behöver vi ta ner nettokostnaderna med en procent om året”, säger Mats Hansson, strateg vid Malmö stads ekonomiavdelning och tidigare budgetchef. Att lösa problemet ensidigt med skattehöjning tror ekonomerna inte på. ”Det kommer inte att hända. Höjer vi skatten med över sex kronor så kommer folk att flytta från Malmö”, säger Jan-Åke Troedsson. Kommunens förvalt­ ningar har börjat titta på möjliga besparingar och effektiviseringar. Det kan handla om mer ny teknik, som att låta datorer ta över en del av människors arbete eller effektivare rutiner. Går situationen att lösa? ”Det kommer att lösa sig. Men vi vet inte hur...”, säger Mats Hansson.

LÅNG SIKT 87

I Sydsvenskan-artikeln (2016d) ”Allt fler Malmöbor är för fattiga för ett eget hem” tecknas en problematisk bild av bostadssituationen. En stor del av Malmös invånare är beroende av bidrag för att få tak över huvudet, vilket ytterligare tynger kommunens ekonomi. Hemlösheten i Malmö har ökat och är bland de högsta i landet. Med anledning av att en stadigt växande andel inte har råd att betala för sitt eget boende har socialtjänsten kommit att bli en av stadens största hyresvärdar: Fastighetskontorets lägenhetsenhet skapades 2005. Då försåg enheten social­ tjänsten i Malmö med 600 lägenheter, som alla hyrdes ut i andra hand till mindre bemedlade invånare. Sedan dess har antalet sociala lägenhetskon­ trakt fördubblats. Det gör socialen till Malmös sjätte största hyresvärd - efter fastighetsbolag som kommunala MKB, privata Stena, Willhem och Akelius samt kooperativa HSB Sundsfastigheter. Kommunala budgetar brukar inte vara spännande lektyr, men Malmös är ett undantag. Balansen mellan intäktskällor är besynnerlig, där kommunens egna skatteintäkter finansierar en ovanligt låg andel av verksamheten. Under 2016 räknar Malmö kommun med cirka 17 miljarder i nettokostnader, varav cirka 12 miljarder finansieras med skatteinkomster och imponerande 5 miljarder med kommunalt utjämningsbidrag och statsbidrag. Malmös finanser går fortfarande runt, men det beror på att övriga Sverige täcker det gigantiska hålet i budgeten. Om Malmö vore ett eget land skulle det ha ett större strukturellt underskott än Grekland. Utöver nära 5 miljarder i utjämningsbidrag till kommunen får Skåne läns landsting Region Skåne ytterligare 5 miljarder per år, varav cirka 2 miljar­ der går till Malmö. Malmö stad får även andra direkta och indirekta subsidier, stöd och subventioner från staten. Tack vare stöd från övriga landet har många byggnadsprojekt genomförts i Malmö. De visuella förbättringarna ger sken av ett ekonomiskt uppsving. Ett exempel är det nya konserthuset Malmö Live, som byggdes för 1,3 miljarder kronor - det dyraste byggprojektet i Malmö stads historia. Även i framtiden budgeterar Malmö stad med ännu större kommunala utjäm­ ningsbidrag. Detta räcker dock inte för att nå ekonomisk balans, varför stadens belåning förväntas fortsätta växa.

Lång sikt materialiseras Malmös ekonomiska förfall var inte på förhand givet. Staden åtnjuter Sveriges kanske bästa geografiska läge och andra fördelar under en period då fortsatt urbanisering har lyft övriga tätorter, och då övriga Öresundsregionen haft en

88 MASSUTMANING

stark utveckling. Många hade väntat sig att Malmö skulle blomstra efter att den nya högskolan tillkom år 1998 och Öresundsbron invigdes år 2000. Malmö stads ledning har över åren konstruerat oräkneliga bortförklaringar och ursäkter för stadens problem. Det är vanligt att föra fram nedläggningen av den tunga industrin på 1970-talet - som för övrigt drabbade hela västvärlden - även för att motivera ökningen av problem på senare år. En annan ofta anförd förklaring är att rika hushåll har flyttat från Malmö till exempelvis Vellinge och Lomma. Men utflyttning till dessa små kommuner räcker inte för att förklara den negativa utvecklingen, och Malmö är inte ensamt om att ha små välmående kranskom­ muner. Kommunala gränser har heller inte ändrats och kan svårligen förklara den gradvisa nedgången från början av 1990-talet som vi såg ovan. Andelen utan arbete är hög även om kranskommunerna inkluderas i det så kallade Stor-Malmö. Det finns många andra ursäkter som ofta används för att bortförklara Malmös nedgång - som argumentet att hänvisa till gränspendlare som arbetar i Köpen­ hamn men bor i Malmö, eller att skatteavtalet med Danmark inte kompenserar Malmö tillräckligt mycket. Det ligger förvisso något i dessa invändningar, men effekterna är för små för att förklara Malmös problem. Den fundamentala förklaringen till Malmös utveckling är storskalig invandring kombinerad med misslyckad integration. Denna slutsats baseras inte främst på att studera utvecklingen över tid, en metod som riskerar att blanda korrelation med kausalitet. En säkrare metod är att titta på individnivå och jämföra dem med utländsk bakgrund med de övriga invånarna i dessa kommuner. I stället för korrelation används dekomponering i olika subgrupper för att utvärdera utrikes föddas roll i processen, eller med andra ord att bryta ned individer i olika under­ grupper för att kunna analysera dessa separat. En några år gammal beräkning av SCB (2010c) som inkluderade gränspendling visade att 79 procent av Malmös inrikes födda befolkning i arbetsför ålder förvärvsarbetar, vilket inte var långt från riksgenomsnittet. Bland den utrikes födda befolkningen i Malmö arbetade endast 54 procent. Utrikes födda som arbetar har dessutom lägre snittinkomst och betalar därför in mindre i skatt. Om Malmö hade haft samma demografiska fördelning som övriga landet skulle dess ekonomi i övrigt sett genomsnittlig ut. Sydsvenskan (2016a) beställde data från SCB om nyanländas arbetsmarknadsinträde i Malmö, som sträcker sig från 1997 till 2014. Siffrorna är låga även jämfört med den svaga integrationen i övriga Sverige: ”Vår kartläggning visar att det är betydligt svårare för flyktingar i Malmö att få jobb - jämfört med övriga landet. Av dem som kom för tio år sedan hade bara 36 procent jobb 2014”. Malmö högskolas professor i socialt arbete Tapio Salonen (2012) skriver om utrikes föddas stabilt höga utanförskap i Malmö:

LÅNG SIKT 89

Förvärvsgraden bland svenskfödda ligger i paritet med riksgenomsnittet. Det som är mest iögonfallande är att dessa skillnader tenderar bestå över tid. Det finns inga indikationer i denna översiktliga statistik på att förvärvsgraden ökar bland utrikesfödda som helhet... Helt klart är att den låga sysselsättningsgra­ den inte enbart är ett tillfälligt övergående fenomen i samband med de första årens etablering i det nya landet, utan märks också bland utrikesfödda som bott i Sverige och Malmö under många år.

Även andra generationens invandrare i Malmö och övriga mångkulturella kommuner klarar sig mycket sämre, speciellt de med bakgrund från utanför Europa. I takt med att första och andra generationens invandrare blivit en allt större andel av befolkningen har skattebaserna eroderats. Södertälje har på liknande vis gått från en välmående industristad till en kommun som tävlar med Malmö om bottenplaceringar i arbetslöshet och social­ bidragsberoende. Både Malmö och Södertälje är duala ekonomier som fortfarande har segregerade och välmående delar som delvis bär upp kommunen. Det finns även välmående villaområden i Botkyrka, såsom Tullinge, liksom i andra attraktiva förorter till Stockholm. Botkyrka är samtidigt präglat av en liknande problembild som Malmö och Södertälje. Kommunen har en så pass dålig situation att den kvalificerar sig för stora bidrag från Europeiska socialfonden, ett system främst designat för att ge stöd till landsbygden. En artikel i tidningen Mitt i:s upplaga för Botkyrka Salem (2015) förklarar till exempel: I januari i år var 8,7 procent av ungdomarna i Sverige inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Botkyrka låg betydligt högre än så - 15 procent. Nästa år ska kommunen och Arbetsförmedlingen få stöd av Europeiska socialfonden för att få ned arbetslösheten bland ungdomar mellan 15 och 24 år. Europeiska Socialfonden riktar 48,8 miljoner kronor till Botkyrka.

Den bild som vi har kunnat måla upp i de kommuner som kommit längst i utvecklingen mot lång sikt ser inte ljus ut. Det finns givetvis många individer som klarar sig bra, men den sammanlagda bilden är katastrofal och tyder knappast på att integrationsutmaningar är övergående problem förknippade med initial asylmottagning. Det finns få tecken på att utvecklingen håller på att vända. Kurvan pekar nedåt, inte uppåt. Det är också svårt att finna belägg på dynamiska effekter med dolda samhällsfördelar av invandring, öppenhet och mångfald som fått ekonomin att blomstra. Tvärtom präglas dessa orter av stagnation, och problemen förknippade med invandringen till Sverige blir om något tydligare när andelen invandrare blir tillräckligt hög för att kunna ge utslag på aggregerade utfall. När

90 MASSUTMANING

det bara är några kommuner i Sverige som brottas med ekonomiska problem som följd av misslyckad integration kan problemen hanteras med subsidier från övriga Sverige. Detta blir dock allt svårare i takt med att fler delar av landet närmar sig situationen i Malmö, Södertälje och Botkyrka.

6

BETONGEN BRINNER

Tänd inte den eld som du inte kan släcka - Svenskt ordspråk

92 MASSUTMANING

2005 s k a k a d e s Frankrike av våldsamma upplopp. Den utlösande faktorn var tragiska dödsfall i Paris förorter i samband med en polisjakt. Tre tonåringar med nordafrikanskt ursprung var på väg hem från en fotbollsmatch till kvällsmåltid under fastemånaden Ramadan. De råkade på en polisbil som var på väg att undersöka en rapporterad inbrottsplats i en invandrartät förort norr om Paris. Ungdomarna hade inget med inbrottet att göra, men började instinktivt springa från polisbilen. Detta gjorde polisen misstänksam och ledde till en polisjakt. Killarna gjorde misstaget att gömma sig i en transformatoranläggning, där två av dem sedermera avled av elektriska stötar och den tredje brännskada­ des. Misstron mot polisen var redan stor, och ilskan över händelserna var den antändande gnistan som fick krutdurken att explodera. Sammandrabbningar och bilbränder spred sig till andra franska förorter och fortsatte i flera veckor. Parisupploppen fick stor uppmärksamhet i hela världen, inklusive i Sverige. Förortskravaller har sedan dess tappat sitt nyhetsvärde, men när vi tittar tillbaka så sent som 2005 skildrades händelserna som något främmande. Storskalig anlagd bilbrand uppfattades i Sverige som något besynnerligt och otäckt men avlägset. Aftonbladet (2005) skildrade händelserna i artikeln ”Värsta kravallerna i Frankrike sedan 1968”: r

Å

Brinnande bilar och byggnader lyste natten till lördagen upp himlen runt Paris när tusentals poliser förgäves försökte stävja de värsta kravaller Frankrike upplevt sedan studentupproren 1968. Ett hundratal människor fick evakueras från två hus när minst 20 bilar brann i ett underjordiskt garage i en förstad norr om Paris. Två lagerbyggnader med textilier och en utställningslokal med bilar brann i ett område nordost om staden och minst 560 fordon brändes ut i Parisområdet. En brandbomb kastades mot en synagoga i Pierrefitte-sur-Seine norr om staden, sade polisen. Liknande scener rapporterades från städerna Lille i norra Frankrike, Rennes i väst och Toulouse i sydväst. Minst 200 perso­ ner greps under natten, bland dem ett gäng minderåriga med brandbomber. Enligt polisen sattes totalt över 750 fordon i brand under natten, varav en fjärdedel utanför Parisregionen. Analysen i media fokuserade inte på risken för att problemen skulle nå Sverige, utan på att lyfta fram svensk integration som en positiv förebild för Frankrike att ta efter. SvD skrev exempelvis om hur fransk media hade skildrat svenska förorter som ett eftersträvansvärt exempel. Artikeln ”Rinkeby franskt föredöme” (2005b) förklarar stolt:

BETONGEN BRINNER 93

”Rinkeby, en svensk modell för förorterna”. Så skrev den franska högertid­ ningen le Figaro i går. I de franska förortsupploppens skugga har tidningens utsända gett sig ut i den svenska integrationsmodellen för att rapportera om bostadsområden där husen aldrig är mer än fem våningar höga, där böcker på fyrtio språk finns till utlåning på biblioteket och där snälla, kvinnliga poliser tar sig tid att förstå gamla, afrikanska män med bristande svenskkunskaper. Rinkeby beskrivs som ”en stadsdel befolkad av invandrare, där ordning råder och där livet är behagligt att leva”.

När vi ser tillbaka är det intressant att notera att situationen i franska förorter så sent som 2005 fortfarande sågs som något väsensskilt från svenska förhållan­ den. Det fanns redan då ett fåtal som varnade för att Sverige rörde sig i samma riktning. Författaren Kurdo Baksi (2005) uppmanade på Aftonbladets debattsida journalister att fråga sig ”har jag något ansvar för att situationen i Rinkeby och Rosengård aldrig ska bli som den i Clichy-sous-Bois? Var kravallerna i Ronna bara ett förspel till de stora kravaller som kan äga rum i vårt land inom de närmaste åren?”. Det fanns även andra som höjde ett varningens finger, ofta de som själva var väl förtrogna med utvecklingen i svenska förorter. I en riksdagsdebatt i samband med att generösare asylpolitik röstades igenom berörde Folkpartiets Mauricio Rojas (2005) upploppen i Frankrike i ett anförande som kan vara värt att citera: Fru talman! Låt mig nu vända blicken mot framtiden, mot följderna av det beslut som i dag kommer att fattas. Den fråga som allmänheten ställer sig är: Vad kommer att hända med dem som nu får laglig rätt att leva i Sverige? Kommer de att hamna i arbetslöshet och utanförskap? Kommer det att göra att deras redan i dag mycket svåra situation i utsatta förorter blir ännu mer utsatt? Kommer den redan i dag så bekymmersamma segregationen att bli ännu djupare och mer bekymmersam? Och vi måste nu, i denna kammare, våga ställa den fråga som vi alla har ställt oss under de senaste två veckorna: Hur ska vi hindra att utanförskapet spårar ur och att det blir som i Frankrike? Det är dessa frågor som vi nu måste ha modet att ställa, och vi måste ha ett övertygande svar. Det har svenska folket rätt att kräva. Vi måste dock tyvärr konstatera att det just är dessa frågor som har nonchalerats och misskötts i åratal. Integrationsmisslyckandet är uppenbart. Landet glider isär, och reger­ ingen visar en total brist på idéer och förslag om hur utanförskapets dystra spiral ska hejdas.

94 MASSUTMANING

Rojas jämförelse med Frankrike ledde vid tillfället till rasande kritik. Det är i dag lätt att glömma att invandring då inte ansågs ha något som helst med integration att göra. Att göra en koppling mellan invandringspolitik och dålig integration ansågs vara tabu och att gå främlingsfientliga krafters ärenden. Vänsterpartiet (2005) var så provocerade av Mauricio Rojas riksdagsanförande att partiets verkställande utskott utfärdade en uttalande, där de bland annat slog fast: I Sverige tar folkpartiet åter på sig rollen att stigmatisera invandrade i allmän­ het. Efter den senaste valrörelsen då folkpartiet reste krav på språktest som krav på medborgarskap har många undrat vad som hänt med de liberala värdering­ arna i folkpartiet. Nu har vi fått svaret. Integrationspolitik på folkpartiets vis betyder att människor jagas av polis. Vi har i Sverige länge kunnat vara stolta över att inget rasistiskt eller främlingsfientligt parti finns invalt i riksdagen. Vi är från vänsterpartiets sida inte längre så säkra på den saken.

Att rekapitulera hur debatten om franska kravaller fördes i Sverige år 2005 är illustrativt om den förändring som svenska samhällsdebatten sedan dess genomgick. Vänsterpartiets hållning framstår i dag som extrem, men år 2005 var det snarast Mauricio Rojas position som ansågs vara avvikande. Förändringen i diskursen skedde dock inte smärtfritt för Sverige, utan först efter att våldsamma kravaller och social oro avlöst varandra år efter år. Den sociala oro som samhället tvingats genomlida hade kanske kunnat undvikas om insikten kommit innan katastrofen redan inträffat. I dag framstår Mauricio Rojas varnande jämförelse med Frankrike år 2005 inte som kontroversiell utan snarast som profetisk, och har i allt väsentligt besannats.

Svenska bilbränder Sverige skulle snart drabbas av bilbränder i en skala jämförbar med franska föror­ ter, bland annat i Rosengård 2009 och i Husby 2013. Vid det laget hade bilden av Sverige som en trygg utopi kommit att naggas i kanten. När fransk media rapporterade om Stockholms förorter var det inte längre som förebilder utan som något jämförbart med händelserna i Paris. Metro (2013) publicerade exempelvis artikeln ”Franska medier: Det är som Parisupploppen”: Kravallerna i Husby och en rad andra förorter i Stockholm har dominerat svenska medier i veckan. Men händelserna har även väckt stor uppmärksamhet i utländska medier. I Frankrike drar man paralleller till förortskravallerna i

BETONGEN BRINNER 95

Paris 2005. France 24 har talat med Jenny Andersson, forskare vid Centrum för internationella studier i Paris, som säger att bilden av det perfekta och jämlika svenska välfärdssamhället har blivit ”kraftigt eroderad”.

Franska utanförskapsområden kallas Banlieue. Ordet betyder helt enkelt förort till en storstad, men har på samma sätt som i Sverige över tid kommit att associeras just med fattiga segregerade förorter. Storskalig invandring från utanför väst började långt tidigare i Frankrike än i Sverige, och även dessa sociala förhållanden uppstod några decennier tidigare. I svenska skolböcker på 1990-talet lyftes sociala problem och etniska motsättningar i franska Banlieue fram som fjärran problem som Sverige var skonat från, men som elever kunde läsa om på geografi- eller samhällskunskapslektioner. De sociala problemen i svenska utanförskapsområden har i djup och omfång ännu inte nått upp till franska Banlieue. I dag är jämförelsen dock en gradfråga, inte längre en essensfråga. Många fenomen som först kunde observeras i Frankrike har numera nått Sverige. I vissa fall har det även skett en direkt kulturimport från franska liksom från amerikanska ghetton. I rapporteringen har det spekulerats att ökningen av bilbränder i Sverige influerades av rapporteringen om bilbränderna i Paris 2005. Bilbränder är inte bara en spontan form av vandalism, utan en inlärd rituell handling med djup symbolism. I både Frankrike och Sverige är det vanligt att bilbränder ”smittar”, i bemärkelsen att bränder i en förort inspirerar bränder i andra delar av landet. Anlagd bilbrand började bli en symbolisk protesthandling i Frankrikes förorter redan mot slutet av 1970-talet. Dessa kan i sin tur ha varit inspirerade av bilbränder inom ramen för politiska protester, såsom protesterna 1968 i samband med Vietnamkriget och politiskt missnöje bland studenter. Även om de första bilbränderna i förorten handlade om spontan vandalism mot ett lättillgängligt mål har konceptet anlagd bilbrand över tid utvecklat ceremoniella drag. Bilbränder är numera en standardhandling när protester blossar upp mot polis samt ett nyårsevent i Frankrike. Kaos och oordning genom massantändning av bilar har paradoxalt nog blivit en omsorgsfullt orkestrerad tradition. Normalt bränns cirka tusen bilar varje nyår. Kring nyår publicerade Time Magazine (2009) artikeln ”Frances New Year’s Tradition: Car-Burning”: For much of the world, they became iconic of France's worst social ills: the burned-out carcasses of thousands of cars set ablaze during nearly three weeks of nationwide rioting in 2005. But as yet another orgy of automobile arson on Wednesday demonstrated, the torching of cars in France has not only become an everyday event; it’s also now a regular form of expression for disenfranchised suburban youths wanting to make sure the rest of the country

96 MASSUTMANING

doesn’t forget they exist. And their fiery presence is never felt so strongly as it is each New Years Eve — the day of France’s unofficial festival of car-burning.

But while annual figures may fluctuate, they Ve generally swelled since the late 197 OS,

when French suburban youths first started burning cars as a way to get

the attention of society, the media and politicians. Later the practice became an ambush tactic to draw law and fire authorities to the scene - where they’d then be attacked by gangs. Now the act works as a manner of daily protest against alienation, discrimination and the indifference of more affluent French society.

Det finns naturligtvis många olika motiv till anlagd bilbrand som förekommer parallellt. Dessa inkluderar försäkringsbrott, pyromani, försök att distrahera polisen eller personlig hämnd mot bilägaren. När det gäller massbränder som sker kväll efter kväll i samma område tenderar det dock att finnas ett underliggande budskap. Detta handlar oftast inte om välartikulerade politiska manifest, utan snarare om upproriska uttryck för känslor av missnöje och indignation. Anlagd bilbrand är ofta en ideologisk handling. Både unga i förorten som tänder på och övriga samhället som ser bilderna på bilar i lågor är medvetna om vad protesten symboliserar. Bilbränder leder till omfattande materiell skadegörelse och genererar spektakulära TV-bilder, samtidigt som de är ganska enkla att genomföra rent praktiskt. Ungdomarna vet att media sannolikt kommer att rapportera om bilbränder i stor skala och att de därmed kan visa sin missbelåtenhet. Intressant nog är bilbrand en våldsam handling som inte tar liv. Annat än undantagsvis orsakar antändning av parkerade bilar materiell och psykologisk skada utan att riskera att döda någon. I detta avseende finns en viss återhållsamhet i våldet som anlagda bilbränder representerar. Bilar som sätts i brand utgör naturligtvis i varje fall en viss fara för omgivningen och orsakar stor ekonomisk skada.

Att mäta anlagd fordonsbrand Sverige har ännu inte nått den omfattning av bilantändningar som Frankrikes värsta kravaller. Ökningen har ändå varit dramatisk, och de värsta kravallerna i Sverige är numera jämförbara i omfång med dem i Frankrike, med hänsyn till skillnader i befolkningsstorlek. Brandkåren har fört komplett data över anlagda fordonsbränder sedan 1998, sammanställd av MSB. Räddningstjänstens statistik anger antal gånger brandkå­ ren har ryckt ut för brand. En utryckning kan handla om åtskilliga brända fordon.

BETONGEN BRINNER 97

I samband med upplopp är det vanligt att många fordon satts i brand inom samma område. Eftersom varje utryckning kan röra sig om flera bilar är antalet brända bilar långt större än antalet utryckningar. All brand i bil är givetvis inte anlagd utan handlar ofta om olyckshändelser. Statistiken skiljer mellan olika typer av brand, och de siffror som presenteras här är just över bränder som bedömts vara anlagda med uppsåt. Notera även att anlagd fordonsbrand utöver bilar inkluderar andra typer av fordon som buss, lastbil och i ovanliga fall fordon som husvagn, grävmaskin och tåg. Anlagd brand i bil utgör ungefär nio tiondelar av fordonsbränder, och utvecklingen över tid för just bilbrand är identisk med total fordonsbrand. En komponent i kategorin anlagd bilbrand är att ägaren medvetet sett till att få sin bil förstörd i syfte att få försäkringsersättning. Det är oklart hur stor andel av bilbränderna som denna kategori utgör, men polisens uppgifter i ett antal reportage är att försäkringsbedrägeri inte är en viktig förklaring till ökningen av anlagd bilbrand. Sydsvenskan (2016g) förklarar: Även polisen utesluter att det rör sig om försäkringsbedrägerier. Nästan alla bilar som satts i brand i Malmö under sommaren är femton till tjugo år gamla. Polisen har gått igenom listan över alla ägarna, och flera av de drabbade bor inte ens i området där deras bil brann, utan har bara hälsat på någon.

Aftonbladet (2016c) rapporterar också om att i de marginaliserade områden där bilbränder ofta inträffar i så saknar många bilägare de försäkringar som krävs för att få ut pengar när bilen bränns. Komplett data för hela landet redovisas sedan 1998. De siffror som finns ännu längre tillbaka är inte kompletta men tyder på att antalet bilbränder var färre. Mellan år 1998 och 2015 ökade antalet uttryckningar i samband med anlagd fordonsbrand från 434 till 1.609, det vill säga nära ett fyrfaldigande. För personbilar var motsvarande siffror från 380 till 1.428. Under denna period ökade befolkningen med ca tio procent. Preliminära siffror för 2016 tyder på att föregående års rekord kommer passeras med god marginal. Figur 8 jämför situationen i Sverige med Finland och Norge från år 1998. Grafen visar anlagd fordonsbrand från respektive lands räddningstjänst per 100 tusen invånare. Norge har hitintills varit relativt förskonat från massantändningar. Sverige och Finland låg till början av 2000-talet nära varandra, men sedan dess har anlagd fordonsbrand sjunkit något i Finland medan fenomenet ökat kraftigt i Sverige. Data för Danmark finns endast för senare år och möjliggör inte en jämförelse över tid, men Danmark har också betydande problem med anlagda bilbränder i invandratäta områden i samband med social oro. År 2014 låg anlagd

98 MASSUTMANING

fordonsbrand på 9,1 per 100 tusen invånare - det vill säga under Sverige men betydligt över nivån i Norge och Finland.

Figur 8: Anlagda fordonsbränder per 100 tusen invånare i Sverige, Finland och Norge

Olika förklaringar har förts fram om orsakerna till anlagda bilbränder. Detta inkluderar utöver bilar och andra fordon anlagda bränder i containrar, bostäder, skolor, fritidsgårdar och andra byggnader. Manne Gerell, forskare inom geografisk kriminologi, sammanfattar forskningsläget (2013): Svenska räddningstjänster uppgav i en enkät att områden med särskilt mycket anlagda bränder tenderade att bestå av hyreshusområden med många natio­ naliteter representerade. Det relaterades till känslor av utanförskap, alienation och missaktning från det omgivande samhället.

En teori är att dessa bostadsområden har lägre så kallad kollektiv förmåga. Rättssystemet är en institution som håller brottslighet och vandalism i schack. En på många sätt lika viktig mekanism är att det omgivande samhället utövar

BETONGEN BRINNER 99

informell social kontroll mot antisocialt beteende. Social kontroll kan bestå i att bli tillsagd och utskälld, att anmälas till myndigheter, att själv bli hotad av våld, eller helt enkelt i att förlora anseende och status i omgivningens ögon. De flesta unga i medelklassmiljö skulle oavsett risken för att gripas eller vad deras eget samvete säger inte tända på grannarnas bil av rädsla för vad föräldrar, vänner, skolkamrater och övriga omgivningen skulle tycka. I subkulturer där normerna premierar antisocialt beteende eller där de sociala band som håller potentiella förbrytare i schack är svaga är risken för brott högre. Kollektiv förmåga påverkas utöver social kontroll även av brottsförebyggande materiella resurser såsom belysning. Det finns studier som visar att bostadsområden med högre kollektiv förmåga tenderar att ha färre brott och anlagda bränder än i övrigt jämförbara områden (Sampson & Wikström 2008). Områden med lägre kollektiv förmåga tenderar samtidigt att ha större socioekonomiska problem som också korrelerar med brott och bränder, vilket gör det svårt att fastslå exakt orsakssamband. I empiriska jämförelser är det värt att observera att svenska stadsdelar och bostadsområden ofta är för stora för att enhetligt fånga variationen i kollektiv förmåga och anlagda bränder. Dessa administrativa enheter kan ha flera tusen invånare med en bred mix av olika bostadstyper och socioekonomiska gruppering­ ar. Analysen av anlagda bränder och kollektiv förmåga blir mer träffsäker när den görs på mindre geografiska enheter (Gerell 2015, 2016). I praktiken tycks enheten för social interaktion vara mindre enheter som gården snarare än större enheter som stadsdelen. I miljonprogramsområden är det vanligt att känna sina grannar i närliggande hus, där de boende kan visuellt hålla koll på vad som pågår och vilka som rör sig i området. Det finns däremot mindre naturlig interaktion med dem som bor längre bort i samma bostadsområden eller stadsdel. Det är inte ovanligt att en del av samma bostadsområde upplever stora problem med vandalism och anlagda bränder som andra delar är förskonade från. Även fysiska faktorer är viktiga för var brott och anlagda bränder inträffar. Bränder brukar vara vanligare i områden som ligger nära skolor, idrottsplatser, barer och centrala torg där ungdomar hänger. Stenkastning och sammandrabbning med polisen tenderar också att utföras i områden som passar för syftet - exempelvis där det finns smidiga flyktvägar, god tillgång till gatsten och stora utrymmen väl lämpade för konfrontation. En hypotes som ofta förs fram är att bristande möjligheter till rekreation leder till oroligheter då sålunda benägna ungdomar i brist på annat roar sig med att anlägga bränder. I samband med oroligheterna i Gottsunda och Valsätra under sommaren citerade Sveriges Radio (2016) exempelvis en lokalbo som lade fram följande förklaring: ”De har ingenstans att vara. Hitta en plats där de kan vara, så de kan ha roligt, som det var förr i tiden. Det finns ingenstans där de kan vara. Då blir det sådana oroligheter”. Detta är en vanlig och välvillig tolkning, om än tveksam. Ungdomar i många andra delar av landet har ännu mindre tillgång till

100 MASSUTMANING

fritidsaktiveter än boende i storstäder som Uppsala och Stockholm. I dag finns också många populära fritidsaktiviteter som datorspel och internet samt fler kaféer och uteställen än det brukade göra. I de flesta utanförskapsområden finns redan många satsningar på idrottsanläggningar och andra ungdomsaktiviteter. Att förklara brott och antisocialt beteende med brist på fritidsgårdar framstår därför som en sliten klyscha. Enligt Gerell (2013) krävs i regel starkare motivation än bristfälligt fritidsalternativ: En mer allvarlig variant av detta är spänningssökande kombinerat med misstro eller avsky mot myndigheter där bränder anläggs som ett sätt att komma åt dessa. Det kan bland annat ta sig uttryck i upplopp som ofta innefattar anlagda bränder. Den typen av händelser är vanligast i områden där alienation och låg framtidstro leder till en stark misstro mot samhället som kan yttra sig i våldsamma yttringar mot särskilt polis men även räddningstjänst och där anlagda bränder är en del av konfliktförloppet. Det kan relateras till teorin ”rättfärdigad vandalism” där personer som känner sig missgynnade av samhäl­ let och samtidigt har en låg nivå av personlig kontroll tar ut sin frustration på samhällets egendom.

De som ägnar sig åt bilbränder och annan destruktiv vandalism rationaliserar det ofta för sig själva och sin omgivning. Det kan därför vara kontraproduktivt att omge bilbränder med ett romantiskt skimmer av ungdomsprotest, eller erkänna det som en naturlig reaktion på missnöje med fritidsgårdars öppettider eller legitima polisingripanden. Det är även viktigt att åtgärda skadegörelse så fort som möjligt på grund av risken för normalisering. Om det tillåts fortgå finns nämligen risken att referensramen för vad som är accepterat förskjuts så att oordning och antisocialt beteende börjar ses som något normalt. Kravaller handlar dock givetvis inte bara om anlagda bränder utan även om våld, hot, plundring, blockerade gator, sammandrabbningar med polis, krossade fönster, anlagda bränder i containrar eller byggnader och många andra former av skadegörelse. Bilbränder är en viktig komponent av social oro och är därtill intres­ santa att fokusera, då de är mätbara och kan användas för att jämföra hur intensiva upplopp är över tid och mellan länder. Kvantifierbara mått gör jämförelser mer objektiva och försvårar försök att förneka problemen med anekdotisk bevisföring. Brott och social oro har alltid förekommit i alla samhällen, men med enorm variation i hur ofta det förekommer och graden av intensitet. De som har intresse att avfärda ökningen av problemen brukar ibland överdriva hur illa situationen var förr i syfte att framställa dagens situation som normal. Det är också lätt att förvanska historiska händelser som de flesta inte är insatta i. Ett exempel är att med

BETONGEN BRINNER 101

manipulativt språk utmåla isolerade incidenter med ungdomsstök på 1950-talet som likställda med dagens våldsamma upplopp.

Berzelii park I samband med de senaste årens kravaller är det vanligt att nyhetsrapporteringen förmedlar bilden av att det inte är något anmärkningsvärt och alltid har förekom­ mit i Sverige. DN (2013a) kommenterade kravallerna i Stockholms förorter i artikeln ”Upplopp i Stockholm - en gammal historia”: Södermalm 1719, Gamla stan 1848, Kungsträdgården 1987 och Husby 2013. ... Stenkastning är tidlöst och kravallerna i Husby är långt ifrån de första i Stockholms historia. I århundraden har stadens invånare under mer eller mindre kaotiska former rykt ihop med makten.

Expressen (2013) å sin sida försäkrade läsarna med rubriken ”Husby är inte första gången”: Varje gång kravaller utbryter är det som det aldrig hade hänt förut. Alla argument är som nya. Förklaringar och teorier prövas som om det var första gången. Men våldsamma upplopp är inte nytt i historien - och det kommer att hända igen.

SVT Nyheter (2013) rapporterade enligt samma narrativ ”Att ungdomar slåss mot polisen och det de ser som övermakten är inget modernt påhitt. Stockholm har en lång historia av ungdomskravaller”. Vid omfattande kravaller i förorter som Husby har media ofta hänvisat till en känd episod från 1951 som ägde rum i Berzelii park i centrala Stockholm. SVT Nyheter förklarade att det denna sommar skedde ”kravaller i Berzelii park under några dagar. Här samlades ungdomar efter att de varit ute och roat sig. Bråken med polisen blev värre för varje dag. Till slut ställdes polis från fem olika städer plus militärpolis mot 3.000 civila”. MSB beskriver händelseförloppet närmare i rapporten Våldsamma upplopp i Sverige - från avvikelse till normalitet (2011) enligt följande: Kända är de s.k. Berzelii-kravallerna i Stockholm 1951 då ungdomar samlades i parken efter att ha varit ute och roat sig. Kravallerna växte gradvis i styrka under ett antal kvällar efter att polisen gripit misstänkta brottslingar den 20 juli. När anhängare till dessa senare samma vecka kom till parken sände polisen en större styrka som röjde upp i området.

102 MASSUTMANING

Kravaller och ungdomsvåld har tveklöst förekommit tidigare i Sverige, med dynamik som på många sätt liknar de upplopp vi ser i dag. När historiska anekdoter anförs som stöd för att dagens oroligheter är på samma nivå som förr är det däremot viktigt att sätta omfattningen i proportioner. Många av de välkända ungdomsbrå­ ken väckte förvåning och är hågkomna just för att de utgjorde en raritet - utan att de för den skull var speciellt våldsamma. I dag har sammandrabbningar mellan ungdomar och polis i landet blivit både mer frekventa och våldsamma. Ungdoms­ bråket i Berzelii park eller senare raggarbråk var förhållandevis milda i jämförelse. Det inkluderade inte brandbomber, massbränningar av bilar, skottlossning eller angrepp mot räddningspersonal. 1951 års händelser skulle jämfört med dagens verklighet betraktas som relativt milda ungdomsprotester från en stor men inte speciellt våldsam samling unga i en park. I början av 1950-talet var dock förståelsen för ungdomar som ifrågasatte polisen och övriga samhällets auktoritet låg, och pressen krävde att polisen skulle upplösa ungdomssamlingen (Nilsson 2006). När en större polisinsats väl sattes in skingrades folkmassan också snabbt. Det är svårt att kvantifiera omfånget av upploppen exakt, men vi har tillräckligt med information för att kunna få ett hum om saken. Exempel på de hårdaste kravallerna på senare år inkluderar Göteborgskravallerna år 2001 i protest mot frihandel och kravallerna i Husby år 2013. Cirka 2.500 poliser sattes in mot demon­ stranterna i Göteborg år 2001, jämfört med 300 poliser i Berzelii park år 1951. Expressen rapporterade vid tillfället att kostnaden för polisens insats i Berzelii park uppgick till 11 tusen kronor (Nilsson 2006). Det motsvarar mindre än 170 tusen kronor i dagens penningvärde. Även om polislöner och kostnader för utrustning var lägre kan det jämföras med ca 10 miljoner kronor i nota för upploppen i Husby år 2013 i kombination med 11 tusen timmars övertid (SvD 2013a). MSB-rapporten (2011) konstaterar att ungdomsbråk har blivit mer frekvent, samtidigt som de senaste fyrtio årens utveckling påvisar en påtagligt grövre användning av våld vid upploppshändelser. Det har emellertid blivit ett så pass vanligt inslag i nyhetsrapporteringen att det inte längre väcker större uppmärk­ samhet: En utveckling som kan skönjas i materialet är att samhällets företrädare i allt större utsträckning blir måltavlor för upplopp eller liknande våld. Och det är inte bara polisen som ses som motståndare, utan också räddningstjänst eller andra personer som anses representera samhället som t.ex. skolbyråkrater eller socialtjänst. MSB:s rapport förklarar vidare att det skett andra förändringar av dagens ungdomsbråk jämfört med dem som förekommit historiskt i Sverige:

BETONGEN BRINNER 103

En tredje förändring är att det inte tycks finnas någon spärr som förhindrar att man ger sig på poliser och t.ex. försöker frita gripna kamrater, eller angri­ per polisstationer. När poliserna sätter hårt mot hårt och antar utmaningen ger man sig istället på andra samhällsrepresentanter som räddningstjänsten, ambulanser och brandbilar. Det finns en utbredd misstro mot samhällets företrädare och auktoriteter i allmänhet. I de bråk som drabbade Rosengård verkar det också finnas en viss ”smittoeffekt” som gör att oroligheterna sprider sig till andra orter. Tydligast exempel på detta är kravallerna i Stockholms­ förorterna Akalla och Husby 2009 där några av de bråkande ungdomarna hänvisade till att bråken var av ”sympati med våra bröder i Rosengård”. Ett nytt inslag var att man genom anlagda småbränder och falsklarm försökte locka in räddningstjänst och polis in i bostadsområdet för att därefter utsätta dem för stenkastning.

Det exceptionella normaliseras År 2005 utbröt våldsamma kravaller i området Ronna i Södertälje. Ungdomarna angav som motiv upplevd provokation från polisen, medan polisen själva gav en kontrasterande bild i SvD (2005a): ”Vi får in en anmälan om ofredande och olaga hot från en flicka. En patrull skickas till platsen, en annan åker dit som backup. Anledningen till att vi skickar två patruller är att det ofta finns många ungdomar på den platsen. Inte för att det är Ronna, vi hade gjort likadant om det handlat om stationen eller andra platser där det ofta finns mycket folk”, säger Jan-Åke Nilsson, chef för ordningspolisen i Södertälje. Två poliser talar med flickan och en väninna, antecknar namn, adress och ställer frågor om vad de utsatts för. Polisiärt rutinarbete. ”Då kommer en kille cyklande. När han passerar poliserna och flickan på nära håll, sparkar han till flickan precis framför ögonen på poliserna. Han grips förstås.” Dessförinnan hade inget ingripande gjorts. Därpå utsätts poliserna för stenkastning. Två träffas i huvudet. Som vedergällning utsätts Polishuset i Södertälje för beskjutning med automatva­ pen. Skottlossningen skrämde brottsoffret som vid tillfället befann sig i polishuset för förhör och tvingade polisen att söka skydd på golvet. SvD-artikeln fortsätter:

104 MASSUTMANING

Beskjutningen är en exceptionell händelse i den svenska polisens historia. ”Det har funnits andra beskjutningar och försök att spränga polisstationer men aldrig något liknande detta där man skjuter med automatvapen”, säger kriminologen Johannes Knutsson, professor vid polishögskolan i Oslo.

Drygt tio år senare är skottlossning mot polishus inte lika ovanligt. Angrepp mot polisstationer har skett i bland annat Botkyrka, Avesta, Söderhamn, Partille, Husby, Jönköping, Borås och Malmö. Efter skottlossning mot polisstationen i Rosengård i juli skrev Sydsvenskan (2016e): ”Lördagens skottlossning inkluderat har det sedan 2011 skett sju attacker med antingen skjutvapen eller sprängmedel mot polisens byggnader i Malmö.” MSB publicerade 2009 en rapport om det begynnande våldet mot räddningsper­ sonal. De angrepp som räddningspersonal har utsatts för inkluderar bakhåll, angrepp med fyrverkeripjäser, molotovcocktails och stenkastning: Beteenden har förändrats, nu har vi upplevt rena bakhåll. Vid ett tillfälle hade man rullat ner en bil i en gångtunnel o tänt på och väntat på räddningstjänsten. När vi kom fram drog man igång fyrverkerier med smällare och fyrverkeripjä­ ser, som var riktade mot brandpersonalen. Vi har noterat en ökad avsikt vad gäller planerade bakhåll mot räddningstjänst.

Brandbil under utryckning utsattes för stenkastning vid en gångbro på Hjällbovägen. En 6 kilo tung sten gick genom brandbilens framruta och träffade förarens axel. Två brandmän i baksätet fick glassplitter i ansikte och ögon.

Det är vanligt att angrepp mot brandkåren äger rum i samband med ungas bråk med polisen, som är den egentliga måltavlan. En intervjuperson i MSB-rapporten säger att ”Man vill ha dit polisen för att skapa konflikten”. Brandkåren angrips av uppjagade ungdomar för att de medföljer polisen till områdena, men också för att unga i brist på polisen ger sig på andra bilar som uppfattas som formella symboler: Att det var en brandbil, det tror vi inte hjälpte här - hade det varit glassbilen eller postbilen eller en buss hade man också blivit attackerad i området. Då hade man kastat på den med.

Studien Det är inte stenarna som gör ont (Hallin et al. 2010) undersökte kravaller i Rosengård och specifikt i Herrgården. Fältarbetet inkluderar intressanta intervjuer med ungdomarna, polis och räddningspersonal. Rapportens poetiska titel refererar till ett citat av en drabbad brandman som säger ”Det är ju inte stenarna som gör ont. De är ganska små, och ägg och spott gör inte ont, men det är kränkningen

BETONGEN BRINNER 105

som gör ont”. Konfliktspiralens logik beskrivs på följande vis utifrån ett typiskt händelseförlopp: På kvällen sätter någon fyr i en sopcontainer eller sophus och Räddningstjäns­ ten får larm om att det brinner. Då räddningstjänsten kommer till platsen attackeras brandmännen med stenar eller ägg. De retirerar och avvaktar till polis kommer dit. Polis anländer och blir då också attackerade. De kan avvakta eller om branden verkar bli allvarlig ingripa genom att spärra av området runt brandplatsen. De som kastar sten gömmer sig. Räddningstjänsten släcker branden. Media har tidigare anlänt och är närvarande under stora delar av händelseförloppet. Många människor från bostadsområdet kommer till platsen som åskådare. Polis griper senare under kvällen några ungdomar som misstänks ha anlagt branden. Ungdomarna blir släppta lite senare men hävdar att de blivit illa behandlade av polisen. Dagen därpå samlas en större grupp ungdomar vid en av affärerna efter en sms-kedja. De antänder en sopcontainer och Räddningstjänst och polis larmas och media anländer på nytt. Studien beskriver vidare i detalj hur det kan gå till när en situation uppstår som urartar i kravaller: Vid Rosengårdsskolan pratade jag med två killar som var i gymnasieåldern. De sa att händelserna berodde på att polisen tagit in hundar i källarmoskén. Det är förnedrande och folk är arga för det i hela Rosengård. De sa att deras klasskompisar är med i kravallerna för att de är riktigt upprörda. Jag frågade varför de själva inte var med och deltog med sina vänner där borta och då bara log de tillbaka. Medan polisen körde iväg därifrån sa en av killarna till mig: ”Poliserna är rädda för oss, ser du som de sticker?” ... Jag fick syn på flera andra ungdomar som tog stora stenplattor från gångarna inne på gårdarna och krossade dem mot marken för att göra stenarna mindre. De tog sen stenarna (som ändå var väldigt stora) i händerna och gick mot polisen. De pratade med varandra och organiserade sig så att alla samtidigt gick mot polisen. Ungefär 50 personer var med. De började kasta sten på polisen och då gick poliserna in i bilen och körde snabbt mot ungdomarna. Massan började splittra sig och alla sprang snabbt åt olika håll. Eftersom jag stod på ungdomarnas sida av gatan fick jag springa tillsammans med dem. Medan jag sprang hörde jag många ungdomar skratta. Det kändes som att de tyckte det var roligt.

106 MASSUTMANING

En intervjuperson lämnar följande redogörelse av den upplevda relationen mellan ungdomarna och polisen i Rosengård:

Jag har flera gånger blivit tillfrågad av samma ungdomar om jag också hatar polisen. Det verkar som att de inte kan förstå hur människor kan tycka om polisen. Ungdomarnas olika synonymord om polisen är: ”Smuts, grisar, äckliga, luffare, deras mamma är hora.” Deras argument mot polisen är att polisen slår ungdomarna från Rosengård. Polisen är hela tiden på ungdomarna från Rosengård, och att de är aggressiva i sitt sätt mot ungdomar från Rosengård. Beträffande de bakomliggande motiven till ungdomarnas handlingar nämns en kombination av tristess och effektsökeri:

Ett annat vanligt förekommande motiv som nämns av ungdomarna är sysslo­ löshet och spänning. Utan att jag ens frågade sa han: ”Ja, precis, och samma sak med att sätta eld. Det är kul, mannen. Ingenting mer än det. Vi står ett gäng kompisar, har inget att göra och sen säger: ‘Ey, ska vi gå och sätta eld på nåt’. Bara så att nånting händer. Exakt samma sak med att kasta sten.” S berättade att han och många andra från skolan samlade sig framför Livs såsom de oftast brukar göra. ”Vi hade tråkigt. Sen såg vi att det fanns mycket skräp som låg framför de skräphusen. Så vi tänkte vi sätter eld på dem.” Han började berätta om att han själv varit med och kastat sten på polisen under händelserna i december. Han tyckte inte att det fanns någon speciell anled­ ning. ”Jag kan säga bara för mig själv att den enda anledningen till att jag kastat sten var för att det var roligt. Spännande. Man får en kick, mannen. Adrenalin.” Fältintervjuerna tyder följaktligen på att jakten på spänning och uppmärksamhet är viktiga element, samtidigt som många upplever händelserna som lustiga och skrattar åt dem. Icke desto mindre anförs risken att bli gripen och att familjen får reda på agerandet som skäl att sluta med upploppen:

Jag frågade varför upploppen tog slut. Jag la till att många tror det slutade på grund av att föräldrarna och de boende i området organiserade sig. ”Nej, sa han, det berodde inte alls på det. Folk vill inte bli tagna. Vet du hur många poliser det var? Tusentals. Alla var rädda för att bli tagna. Sen får familjen reda på det och det hatar alla. Sen får man mycket problem hemma.”

BETONGEN BRINNER 107

En annan intressant fältstudie i Rosengårdsområdet i upploppens efterdyningar genomfördes av Gerell (2010). Intervjuerna tyder på att det råder låg tolerans för upploppmakarna bland övriga boende. Ingen jag pratade med beskrev stenkastning eller anlagda bränder som något positivt, och endast någon enstaka försökte över huvud taget nyansera bilden kring det hela. Istället beskrevs framför allt bränder, skadegörelse och ungdo­ mar som ställer till med bråk under kvällar och nätter som stora problem (Fältanteckning 0414; Fältanteckning 0413). När respondenterna ombads svara på vad som var sämst med deras bostadsområde var de klart vanligaste svaren just bråkande ungdomar och skadegörelse eller anlagda bränder.

En talande incident var att lokala ungdomar förhörde personen som utförde fältstudien om han var polis och vad han gjorde i området. Ungdomarna nöjde sig med hans förklaring och gav sin sanktion ”OK, mannen det är lugnt. Du kan stanna”. Studiens författare beskriver den känsla av olust som detta ändå skapade: Den faktiska risken att något ska hända är säkerligen liten, men rädslan för att det ska hända kan ändå få stor betydelse. För mig känns det definitivt inte orimligt att säga att statens suveränitet i viss mån är urholkad i dessa områden där istället en annan auktoritet till viss del har tagit över. Därmed inte sagt att staten saknar auktoritet, den är fortfarande utan tvekan den största auktoriteten, men till skillnad från hur jag uppfattar många andra delar av Sverige finns det här också konkurrerande maktstrukturer som bygger på möjligheten att använda våld.

Husbykravallernas dynamik En av de mer omfattande oroligheter på senare år, som kan användas för att exemplifiera, är de veckolånga kravaller som utbröt för drygt tre år sedan i Stockholms förorter. Den 13 maj 2013 fick Stockholmspolisen samtal från den invandrartäta förorten Husby. Invånarna skrämdes av en 69-årig man som viftade runt med en machete. Efter att ett dödläge uppstått sköts den äldre portugisiske invandraren ihjäl av polisen. En vecka senare kallades polisen återigen till Husby. Den här gången rappor­ terade invånare om maskerade män som brände bilar med bensin och molotovcocktails. När polis och brandmän anlände möttes de av en störtflod av stenar. Varje morgon följande vecka vaknade Sverige till nya bilder av mordbrand och

108 MASSUTMANING

upplopp. Rykten om rasism och polisbrutalitet blev gnistan som antände upplopp även i andra invandrarförorter, med sedan tidigare grasserande förbittring mot det svenska samhället. Polisen lyckades kväsa upploppen endast efter att ha kallat in förstärkningar från andra svenska städer. Omfattningen av de materiella skadorna var cirka 200 brända bilar, därtill ett antal nedbrända skolor och kulturcentra. Arbetslösheten bland invandrare har länge varit hög, men oroligheterna våren 2013 kan svårligen förklaras med nedskärningar från det offentligas sida. Husby är ett område som sedan många år tilldelats offentliga investeringar, upprust­ ningsprogram, integrationsprojekt, fritidsgårdar och arbetsmarknads-projekt. Året innan kravallerna fick alla högstadieelever i Husbys kommunala skolor var sin ny iPad. Radikal islamism är förvisso ett växande problem i Husby liksom många liknande områden, men inte direkt relaterat till den sociala oron. De flesta upprorsmakarna verkade av rapporteringen vara sekulära, eller till och med ateister; några var kristna assyrier. Något som många med svensk bakgrund kan missa är att den stora majoriteten av unga med invandrarbakgrund med rötter från muslimska länder inte bryr sig speciellt mycket om islam. En hög andel av invandrare från muslimska länder är överhuvudtaget inte muslimer utan kristna, ateister, agnostiker eller tillhörande religiösa minoriteter såsom yazidier. Många andra har formellt sett muslimsk bakgrund men har de facto sekulariserats. En viktig förklaring är att islam är en krävande religion som begränsar alkoholkon­ sumtion, diet, klädsel, vardagligt agerande och inte minst möjlighet att festa och dejta som ingår i andra ungas livsstil i Sverige och som attraherar unga i förorten. Ett väsentligen starkare inflytande på svenska ghetton än islam är amerikansk gangsterrap och populärkultur. Orsaken till upploppen ligger troligen i känslor av bitterhet och alienation. Att det inte handlar om en radikal islamistisk samhällsstörning eller ett genom­ tänkt politiskt uppror utan en spontan och juvenil reaktion kan illustreras med hur Husbyupploppen tog slut. En viktig metod med vilken man fick bukt med de veckolånga kravallerna var att muta ungdomarna med grillkorv. Ett lokalt medborgarinitiativ arrangerade mitt på Husby torg storskalig korvgrillning enligt principen en sten mot en korv. Aftonbladet (2013b) rapporterade: I går slutade stenarna att falla över Husby. Och det enda som brann var elden från korvgrillarna. ”Vi gör det här för att sprida kärlek”, säger Husbybon Zakaria. Vid midnatt har glöden falnat i grillen vid Tempobutiken i centrala Husby. Det var ingen organisation som stod bakom korvgrillningen, utan folket i Husby, berättar Zakaria.

BETONGEN BRINNER 109

”Först köpte vi korvarna och brödet, men sen bjöd affärerna på det vi behövde”, säger han. Intill grillarna stod en skylt: ”Lämna en sten, plocka en korv”.

110 MASSUTMANING

7

SEGREGATION

Lyckliga gatan du finns inte mer, du har försvunnit med hela kvarter. Tystnat har leken, tystnat har sången, högt över marken svävar betongen. När jag kom åter var allt så förändrat, trampat och skövlat fördärvat och skändat. Skall mellan dessa höga hus en dag, stiga en sång, lika förunderlig och skön som den vi hört en gång. Ja, allt är borta och det är bara så, ändå så vill jag inte förstå - Anna-Lena Löfgren, Lyckliga gatan

112 MASSUTMANING

n av invandringens

E

konsekvenser har varit boendesegregation, det vill

säga att individer med olika bakgrund lever rumsligt åtskilda från varandra. Etnisk segregation där de med olika bakgrund frivilligt eller ofrivilligt grupperar sig geografiskt är inte den enda formen av rumslig åtskillnad. Socioeko­ nomisk segregation avser skillnader i rumslig fördelning i termer av inkomster och utbildning. Socioekonomisk och etnisk segregation i Sverige sker dock vanligen i kombination. De svenskar som bor kvar i invandrartäta områden tenderar att ha lägre inkomster och utbildningsnivå, medan invandrare som bor i svensktä­ ta områden tenderar att ha högre utbildning och inkomst. Ungefär hälften av grannarna till utomvästliga invandrare i storstäderna brukar vara andra invand­ rare. En typisk siffra för dem med svenskt ursprung är å andra sidan att mellan en tiondel och en femtedel av grannarna är invandrare, och då ofta invandrare från väst. I segregerade förorter har nästan samtliga grannar invandrarbakgrund. De få svenskar som bor kvar i dessa områden är ofta äldre som redan bodde där innan invandrare flyttade in.

Åtskillnad i flera dimensioner Det centrala problemet med segregation är att det tvingar resurssvaga personer att leva nära andra resurssvaga personer. Eftersom geografisk närhet är viktigt för social interaktion är risken att segregation förstärker socioekonomiska problem. Sociala nätverk, skolkamrater och dylikt är ofta lokalt baserade. Invandrare skulle ofta också föredra att bo i välmående områden om de hade råd att flytta till dessa, men är i stället hänvisade till att leva nära andra resurssvaga. Resursbrist handlar inte bara om pengar utan kan också handla om bristande information och sämre tillgång till sociala nätverk. De som har bättre tillgång till information och sociala nätverk kan i många fall lättare hitta bostad och arbete. Det finns således en ond spiral där resursbrist leder till segregation, vilket i sin tur förstärker resursbristen. På samma sätt finns det för de socioekonomiskt privilegierade tvärtom en god spiral där fysisk och social närhet till andra resursstarka gynnar skolgång och karriär, vilket ökar möjligheten att bo i attraktiva områden. Segregerade områden kallas ofta förortsområden, även om de i många fall som exempelvis Rosengård i Malmö inte är fysiskt belägna i förorten utan i själva stadskärnan. Begreppet förortsområde används allt mer som en eufemism för vad som i exempelvis i USA skulle kallas ghetto. Begreppet ghetto är på många sätt mer korrekt då det ursprungligen helt enkelt syftade på separerade områden för etniska grupper utan en negativ laddning, ursprungligen för rika judiska köpmän i Venedig. I dag har ordet ghetto fått en negativ konnotation, och förknippas med etniskt segregerade områden med stora socioekonomiska problem. Begreppet

SEGREGATION 113

ghetto är strikt sett mer korrekt än förort för områden i storstäders centrum, men har blivit känsligt då det ofta missbrukats i nedsättande syfte. Många som bor i dessa områden känner stor lokalpatriotism, och upplever sig stigmatiserade av begrepp som ghetto. Det är viktigt att ha en nyanserad bild av dessa områden. Både i Sverige och i andra länder har många framgångsrika företag, kulturverk­ samheter och sportlag sina rötter i dessa områden. Förorten och dess invånare har genom åren uppvisat stor skapelseförmåga trots svåra omständigheter. Rosengård är ett slående exempel på ett segregerat område. Belägen endast ett par kilome­ ter från Malmös mittpunkt ligger Rosengårdsskolan, som har cirka 300 elever i åldrarna 6-12 år. Djupet i den rådande segregationen framgår i en artikel från juni 2016 publicerad av SVT Nyheter (2016c): På Rosengårdsskolan i Malmö går det inga elever som har svenska som förstaspråk, så har det sett ut de senaste 14 åren. ”Det skulle vara roligt att träffa svenskar så att jag lär mig språket. Här hör jag mest afghanska och arabiska språk”, säger Haia Abo Qarah på Rosen­ gårdsskolan i Malmö.

Det finns förstås stor variation även i problemfyllda bostadsområden. Det är extra viktigt att undvika överdriven generalisering på grund av risken för stigmatisering. Att bli stämplat som ett ghetto eller problemområde är en självuppfyllande profetia som leder till att andra undviker området, vilket ytterliga drabbar dem som bor kvar. Kärnan av problemet är samtidigt inte bilden av området utan den verklighet som skapar den negativa bilden. Här och i andra känsliga frågor gäller det att diskutera en problemfylld verklig­ het utan att för den skull svartmåla eller nedvärdera. Beskrivningen av områden som präglas av större problem än genomsnittet för landet ska inte tolkas som kritik av de individer som bor i de utsatta områdena. I de flesta socialt utsatta områden är merparten skötsamma medborgare som arbetar och som aldrig begår några brott. Att tänka på bostadsområden som kategoriskt ”bra” eller ”dåliga” missar mycket av den stora variation som ändå finns, liksom motiven för att bo i olika områden. Det finns förvånansvärt många högavlönade eller rika egenföretagare som bor kvar i områden som Rosengård och Tensta för att de har rötter där, för att ha det nära till släkten, för att ha nära till jobbet, för att de trivs socialt, eller av andra skäl. Det finns också en genomströmning mellan bostadsområden. Många har erfarenheter från flera olika bostadsområden; jag har exempelvis bott både i Ronna, Vilbergen liksom på Södermalm och Östermalm. Eftersom bostadsområ­ den består av tusentals olika individer med varierande egenskaper är kategoriska föreställningar missvisande.

114 MASSUTMANING

Segregationen i Sverige är relativt hög, men inte nödvändigtvis ökande. Skans och Åslund (2010) mäter skillnader i exponering mot grannar med invandrar­ bakgrund och finner en viss ökning av segregationen. Andra studier med andra mått visar en minskning av segregationen, då andelen invandrare ökat snabbast i de delar av Sverige där den tidigare var låg. En artikel i Dagens Nyheter (2016a) citerar forskaren Bo Malmberg: ”Andelen utomeuropéer har ökat i de delar av Sverige där det finns en koncen­ tration av utomeuropeiskt födda, men det har den också i stadsdelar där det förut nästan inte fanns några utomeuropeiska invandrare alls”, säger Bo Malmberg, professor i geografi vid Stockholms universitet.

Bo Malmberg framhåller att han tycker det är olyckligt att det blivit så hög koncentration av vissa etniska grupper i vissa områden. Han anser att en större blandning bör premieras och välkomnar exempelvis att alla kommuner snart ska tvingas ta emot nyanlända. ”Segregation är ett problem även om den inte ökar”, konstaterar han.

Även om antalet invandrare ökat relativt likartat i olika delar av landet tycks segregationen ha blivit djupare på andra sätt. Antalet ”utsatta områden” har ökat kraftigt. Barn med invandrarbakgrund som växer upp i dessa områden bor ofta kvar där som vuxna. Gustafsson et al. (2016) studerar hur stor andel av de som bodde i utanförskapsområden vid 16 års ålder som hade lämnat dessa områden vid 32 års ålder under perioden 1990-2006. Slutsatsen var att två tredjedelar av dem med svensk bakgrund flyttar till områden med högre inkomstnivå, men att det inte gäller de flesta med invandrarbakgrund. Cirka två tredjedelar av synliga minoriteter som vid 16 års ålder bodde i ett låginkomstområde 1990 bodde i ett låginkomstområde även som vuxna. Förr var det vanligare att storstädernas fattiga förorter var transitområden där nyanlända bodde några år innan de etablerade sig i samhället och flyttade till mer blandade områden. Rörligheten har dock minskat, och det har blivit vanligare att stanna kvar i samma sociala miljö. Ett kanske överraskande resultat är att rörligheten bland barn med invandrar­ bakgrund i Sverige är nästan lika låg som bland den afroamerikanska befolkningen i USA. Det bör påpekas att det är andelen som flyttar från fattiga till rika områden som är lika, fattigdomen är fortfarande avsevärt djupare i USA. Gustafsson et al. (2016) jämför så kallade synliga invandrare i Sverige och afroamerikaner i USA. Synliga invandrare är ett begrepp som refererar till personer vars utländska bakgrund är visuellt uppenbar. Andelen som startar i den fattigaste tiondelen som

SEGREGATION 115

unga och är kvar i den som vuxna är 48 procent i Sverige och 55 procent i USA. Beträffande jämförelsen mellan Sverige och USA skriver Gustafsson et al. (2016): Wacquant (2008) concludes that the African-American “hyperghetto” and the marginalized neighbourhoods in Europe have some similarities, but also large differences in degrees of deprivation and historical, political, and sociological contexts. Measured by the intergenerational income correlation, as well as by mobility matrices, the intergenerational persistency in a spatial context appears to be lower in metropolitan Sweden than in the US. However, there is also a similarity between the two countries. The probability of leaving the decile of neighbourhoods with the lowest average incomes is nearly as low for visible minorities in Sweden as it is for African-American people in the US.

En av författarna berättar i SVT Nyheter (2016g): ”Vi ser att utvecklingen i Sverige närmar sig den amerikanska bilden av segregation och av hur segregationen ser ut i USA. Vi ser att det är dit vi är på väg.”

Effekter för de boende En forskningsgenomgång av Linnéuniversitetets Lina Aldén och Mats Hammar­ stedt (2016a) diskuterar ingående bostadssegregationen i Sverige. En jämförelse mellan år 2000 och 2012 visar att segregationen är stabil samtidigt som andelen invandrare ökar. Det innebär att exponeringen mot invandrare i det genomsnittliga bostadsområdet ökat både för invandrare och utrikes födda. Författarna förklarar: Att man möter fler utrikes födda i sitt bostadsområde innebär dock inte att boendesegregationen nödvändigtvis ökat. En ökad andel utrikes födda i en kommun innebär att antalet utrikes födda personer som en individ kan möta i sitt bostadsområde också ökar. Under den aktuella perioden har andelen utrikes födda i kommunerna och andelen utrikes födda grannar som utrikes födda möter i sitt bostadsområde ökat i ungefär samma utsträckning, varför boendesegregationen är i stort sett oförändrad. Bland dem med utomvästlig bakgrund utmärker sig invandrare från Iran som mer välintegrerade, med cirka 10 procentenheter fler inrikes födda grannar än andra invandrargrupper födda i Mellanöstern. Nyanlända flyktingar är en särskilt resurssvag grupp både när det gäller finansiella tillgångar, information och tillgång till det nya landets sociala nätverk. De hamnar ofta från början i mindre attraktiva

116 MASSUTMANING

områden där det just därför finns lediga bostäder, vilket ger en dålig start och förstärker problemen. Aldén och Hammarstedt (2016a) skriver: Den dåliga arbetsmarknaden för utrikes födda och den långa tid efter invand­ ring det tar för utrikes födda att komma i sysselsättning gör att utrikes födda personer av resursskäl får svårt att få tillgång till de mest attraktiva delarna av bostadsmarknaden i Sverige. Detta i sin tur leder till man inte fullt ut får tillgång till de kontakter och nätverk som är viktiga för att kunna etablera sig och förbättra sin ställning på arbetsmarknaden.

Ett av de största problemen med segregation är just att resurssvaga barn och unga hamnar tillsammans med andra resurssvaga. Unga som ännu inte format sin karaktär och sitt humankapital är mer lättpåverkade av sin omgivning än vuxna. Risken är större att få negativa sociala influenser, att gå i en stökig skolklass, att sakna positiva förebilder, eller att dras in i missbruk eller en kriminell subkultur. Aldén och Hammarstedt (2016a) skriver vidare: Vi vet från forskning att segregationen även påverkar barns skolresultat. Exempelvis visar forskningen att skolresultaten för barn med utländsk bakgrund förbättras om de lever nära högutbildade personer med samma etniska bakgrund som dom själva. Genom att boendesegregationen även påverkar barns erfarenheter i skolan och deras skolresultat är det rimligt att tro att dagens boendesegregation kommer att påverka samhället under lång tid framöver.

Att en uppväxt i segregerade etniska enklaver i Sverige har ett negativt samband med invandrarelevers skolresultat är även slutsatsen i en studie av Hans Grönqvist (2006). Därtill kan segregation öka brottslighet och andra sociala problem genom att minska positiva förebilder i omgivningen (Glaeser et al. 1996). Bostadssegregationens effekter bör likväl inte överdrivas. Den viktigaste orsaken till att de som bor i segregerade områden klarar sig sämre är inte bostadsområ­ dets effekt i sig, utan att individer med lägre utbildning och andra problem ofta bor i segregerade områden. De som bor i förhållandevis fattiga bostadsområden tenderar att från början ha egenskaper som låg utbildning, oberoende av området. Det är viktigt att skilja mellan detta och effekten av att bo i området i sig, som visserligen kan spela viss roll men som ofta är sekundär. Att många lågutbildade bor i Rosengård beror inte i första hand på att bostadsområdet har gjort dem lågutbildade, utan på att det är ett område där det är förhållandevis lätt att få bostad och dit många lågutbildade därför har flyttat. Att lågutbildade tenderar att

SEGREGATION 117

flytta till mindre attraktiva bostadsområden kallas selektion, och måste separeras från den kausala effekten av att bo i området. Återigen är det centrala för samhällsvetare att skilja korrelation från kausalitet. Det finns en omfattande forskningslitteratur som med olika metoder försöker isolera bostadsområdets effekt från andra förklaringar. Även om den negativa effekten från bostadsområdet i regel inte är extremt stark så är den i många fall ändå en bidragande delförklaring. Detta gäller även bostadsområdets viktigaste effekt, det vill säga individens sociala nätverk. Aldén och Hammarstedt (2016a) skriver: Att bo i områden med en hög andel utrikes födda kan på grund av bristande tillgång på värdefulla kontakter därmed försämra arbetsmarknadsutfallet bland utrikes födda. En hel del talar således för att utrikes föddas möjlig­ heter att lyckas på arbetsmarknaden försämras av att bo i områden med en hög andel utrikes födda grannar, då utrikes födda i allmänhet har tillgång till sämre nätverk och kontakter än inrikes födda svenskar. Detta förstärker boendesegregationen och det blir därmed också svårare för utrikes födda att få tillgång till bättre sociala nätverk.

Modern forskning har på senare år stärkt bilden av att sociala nätverk är betydel­ sefulla (Topa & Zenou 2015). En av invandringens viktigaste negativa effekter på den som invandrar verkar vara att de sociala nätverken från hemlandet skärs av, samtidigt som det är svårare att skaffa nya nätverk i ett nytt land med avvikande språk och kultur. Dessutom brukar många när de uppnår vuxen ålder redan ha bildat sina vänskapsnätverk, så att nyinflyttade vuxna har svårare att ta sig in socialt även om de bosätter sig i ett område med många landsmän.

Frivillig eller ofrivillig? Det finns ibland en romantiserad bild av att invandrare gynnas av att bo nära sina landsmän och av att behålla sin kultur, i stil med Chinatown och Little Italy i amerikanska storstäder. Det finns ett sådant element av frivillighet där invandrare föredrar att bo nära dem som har samma språk, kultur och traditioner. I huvudsak är dock den kraftiga boendekoncentrationen som uppstått i socioekonomiskt utsatta områden långt ifrån så idyllisk. Även den romantiserade bilden av China­ town är främst en myt från populärkultur och turistattraktioner. Chinatown även i de största städerna som New York, San Francisco och Boston är ofta små med runt hundra tusen invånare. Endast någon enstaka procent av USA:s asiater bor i Chinatown. Det handlar ofta om de fattigaste och äldsta som bor kvar där.

118 MASSUTMANING

Federal Reserve Bank of San Francisco (2013) beskriver detta och varför det inte nödvändigtvis är lätt att se fattigdomen för turister och besökare: San Francisco Chinatown is one of the citys poorest, densest neighborhoods. In fact, on a basis of poor people per square mile, SF Chinatown is one of the densest concentrations of residential poverty in the country (along with New York Chinatown).

En artikel i webbaserade The Lo-Down (2011) som tar upp lokala nyheter i New York förklarar vidare att fattigdomen bland asiater är koncentrerad till Chinatown: Across the city, the poverty rate for Asians is not vastly different than it is for the general population. But it’s a different story in many of New Yorks traditional Asian communities. In Chinatown, for example, it’s nearly 33%. Many Asians in Chinatown also live in overcrowded households.

Den minoritet som bor kvar i Chinatown tenderar att vara sämre på engelska, tjäna mindre och vara sämre utbildade, medan mer framgångsrika och välintegrerade lämnar. Erfarenheter från USA visar att etnisk boendesegregation i bästa fall är en temporär fas innan integration är uppnådd, inte något som är permanent önskvärt. Bilden av New Yorks Little Italy som gränsar till Chinatown är ännu mer förle­ gad. Det handlar om ett mycket litet område där det i dag bor få med italiensk bakgrund. En artikel i New York Times (2011) förklarar: A census survey released in December determined that the proportion of Italian-Americans among the 8,600 residents in the same two-dozen-square-block area of Lower Manhattan had shrunk to about 5 percent.

The number of residents of Italian descent in the neighborhood has been decli­ ning since the

1960s ,

as immigration from Italy ebbed and Italian-Americans

prospered and moved to other parts of the city and to the suburbs.

Även historiskt var Little Italy ett litet bostadsområde, med cirka fem tusen invåna­ re med italiensk bakgrund omkring år 1950. Trots att detta är välkänt i USA och lätt att kolla upp har romantiserade myter om Chinatown och Little Italy använts för att försvara invandrares boendesegregation i Sverige. DN (2011) rapporterade till exempel i samband med Centerns partistämma: Centern vill se stadsdelar som Chinatown och Little Italy växa fram i Sverige. Segregation behöver inte vara negativ, menar partistyrelsen.

SEGREGATION 119

Partistämman i Åre 22-25 september går under parollen ”Nybyggarlandet Sverige”. Där ska Centern bland annat ta ställning till ett förnyelseprogram om integrationspolitiken. Där pekar man på att etniskt präglade stadsdelar som till exempel Chinatowns, som finns i många stora städer i världen, kan vara positivt för Sverige. ”Det är ett förhållningssätt att all segregation, som att människor väljer att bo tillsammans, inte ska ses som något negativt”, säger partisekreteraren Michael Arthursson.

New Yorks Little Italy och Chinatown är i dag charmiga kvarlevor med populära restauranger och affärer, men artificiella turistattraktioner kan inte vara grund för svensk integrationspolitik. Att skapa ”Little Bagdad” i Malmö eller ”Little Mogadishu” i Göteborg är inte en särskilt väl genomtänkt strategi. Det finns också en lättvindighet i att exotisk mat eller shopping fått väga så pass tungt för den svenska medelklass som besöker förorten någon gång jämfört med riskerna med utanförskap för de boende. Eftersom sådana hipsterfaktorer ändå fått så pass stor vikt i den svenska debatten kan det vara värt att påpeka att etniska restauranger knappast kräver etnisk boendesegregation. De mest välrenommerade autentiska italienska restaurangerna i New York ligger inte i Little Italy, som tvärtom anses vara något av en turistfälla. Mat är en fråga om råvaror, recept och erfarna kockar, och kan bevisligen tillagas överallt så länge det finns efterfrågan. Italiensk, fransk, indisk, amerikansk och japansk mat finns i dag i alla internationella storstäder, oberoende av storleken på invandringen.

White Flight På teoretisk nivå utvecklade Schelling (1971) en inflytelserik modell om segregation. Social interaktion leder till att även boende som har tolerans för mångfald flyttar ut snabbt när segregationsprocessen väl påbörjats, eftersom de vill undvika att bli ”sist kvar” i sin egen grupp. En liten inflyttning kan riskera en kedjereaktion där grupper isolerar sig, vilket gör jämvikter med blandade områden instabila. I dessa typer av modeller uppstår inte segregation gradvis utan abrupt efter att minoritetsbefolkningen i ett område når en ”tipping point”, efter vilken majori­ tetsbefolkningen flyttar ut. Denna modell har inte minst används för att studera så kallad white flight i USA (Card et al. 2008). En studie med samma metod utfördes i Sverige av Aldén, Hammarstedt och Newman (2015). Där studeras white flight i Sveriges största kommuner mellan åren 1990 och 2007. Effekten av inflyttning av europeiska och utomeuropeiska

120 MASSUTMANING

invandrare studeras separat. Att andelen med svensk bakgrund sjunker beror främst på att fler flyttar ut, men även på att dessa områden i framtiden undviks så att färre flyttar in. Studiens slutsatser sammanfattas i tidskriften Forskning & Framtid (2015b): Infödda svenskar flyttar ifrån områden med många utomeuropeiska invand­ rare. Detta är en av de starkaste krafterna bakom den växande etniska segre­ geringen, enligt en studie av flyttmönstren i landets tolv största kommuner under åren 1990-2007. ”Ja, vi hittade en så kallad tipping point på 3-4 procent. När andelen utomeu­ ropeiska invandrare är så stor i ett bostadsområde så börjar de infödda svensk­ arna flytta därifrån”, säger Emma Neuman, nationalekonomisk forskare vid Linnéuniversitetet i Växjö. Högutbildade och höginkomsttagare flyttar först, vilket leder till att den etniska segregeringen sker parallellt med en ekonomisk. ”Effekterna var faktiskt starkare på 1990-talet. Då var svenskfödda benägna att flytta så fort bara ett fåtal invandrare flyttat in”, säger Emma Neuman. Det kanske kan tolkas som att många trots allt har blivit lite mer toleranta, men den övergripande utvecklingen verkar vara svår att bromsa. Invandrare från europeiska länder ger dock ingen flytteffekt, utan det handlar om utomeuro­ peiska invandrare. Det påminner om fenomenet white flight i USA, där vita flyttar bort från områden när många svarta flyttar in.

Segregation kan uppstå utan aktiva främlingsfientliga handlingar. Andersson (2008) menar att skapandet av ”svenskglesa” områden utöver aktivt agerande drivs av privatpersoners passiva beslut. Ett exempel på aktiv diskriminering är att trakas­ sera eller frysa ut nyinflyttade och på andra sätt få dem att känna sig ovälkomna. Även om detta är ovanligt i Sverige är det vanligare med passiv diskriminering i bemärkelsen att flytta från områden när invandrare flyttar in. Det finns också flera studier både i Sverige och internationellt som visar på diskriminering på hyresmarknaden. Hyresvärdar och fastighetsmäklare är mindre benägna att tillhandahålla bostäder till personer med invandrarbakgrund, vilket är en bidragande orsak till bostadsdiskrimineringen. Ett övertygande exempel är ett så kallat fältexperiment av Ahmed och Hammarstedt (2007). Författarna skickade fiktiva ansökningar till utannonserade bostäder på siten Blocket. Ansök­ ningar med arabiskklingande namn fick långt färre positiva svar och erbjudanden till visning än i övrigt liknande ansökningar med ett fiktivt svenskklingande namn. Det är svårt att förklara detta och liknande resultat med något annat än diskriminering.

SEGREGATION 121

En genomgång för några år sedan som gjordes av SvD (2013b) visade att endast drygt var hundrade riksdagsledamot bodde i något av landets utanförskapsområ­ den: ”Bara fem av riksdagens 349 riksdagsledamöter bor i något av Sveriges socialt mest utsatta områden.” Det är vanligt att tala varmt om mångfald men raskt flytta bort från faktisk mångfald. En intressant intervjustudie av Maja Lilja (2015) med 19 svenska mammor belyser en slående diskrepans mellan attityder och agerande. De som intervjuas bekänner sig i teorin till mångkulturella bostadsområdens fördelar med citat som ”Jag vill gärna bo i ett blandat område”. Etniskt blandade områden lyfts fram inte bara som fördelaktigt för samhället utan fördelaktigt för kvinnorna själva och deras barn. Maja Lilja (2015) förklarar: Kvinnorna hade lite olika argument till varför det var viktigt att låta barnet växa upp i en miljö där människor hade olika bakgrund. Bland annat sa några av kvinnorna att barnet skulle växa upp i en miljö som speglade dagens Sverige som kommit att bli ett mångkulturellt samhälle. Det vanligaste argumentet för att deras barn skulle växa upp i en kulturellt blandad miljö var emellertid att deras barn kunde ”berikas” av att möta människor med olika bakgrund.

I sitt praktiska agerande undvek dock samtliga intervjuade kvinnor blandade bostadsområden och skolor. Detta skedde ofta med hänvisning till barnets bästa, som skulle växa upp i en ”lugn och trygg” miljö. Svenskarna betonar enstämmigt hur viktigt det är att växa upp i en mångkulturell miljö, samtidigt som de vidtar långtgående åtgärder för att förhindra att deras barn ska växa upp i en sådan miljö. Intervjuerna tyder inte alltid på att de intervjuade kvinnorna är medvetna om paradoxen, som hanteras med rationalisering eller dubbeltänk. Vad som framkommer är där svenskar kombinerar passionerad multikulturell retorik med privat undvikande av multikulturen.

122 MASSUTMANING

8 OJÄMLIKHET

Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet - Per Albin Hansson, Folkhemstalet i riksdagen, 1928

I vårt land har vi nu börjat använda ord för att beskriva vad Sverige är utsatt för, och jag har förstått att vi lever i kollaps. Allt har slutat fungera. Med den typen av ord så är vi där igen. Vad betyder ord i vår tid? Jag har ägnat några veckor åt att träffa folk och frågar dem, i detta kollapsens land, hur julhelgen var: Hur var det att fira jul i kollaps? Brann granen? Tog maten slut? Ramlade huset ihop före ni kom in genom dörren? - Fredrik Reinfeldt, PostkodLotteriets årliga tillställning, 2016

124 MASSUTMANING

verige är internationellt känt som ett land med små inkomstklyftor. När inkomstfördelningen var som mest jämlik under 1970- och 80-talen var de rikas inkomstandel i Sverige bland de lägsta som någonsin uppmätts i världen. The World Wealth and Income Database har sammanställt historiska data över hur stor andel av samlade inkomster som gått till toppen av inkomstfördelningen. I Sverige erhöll den rikaste procenten knappt fyra procent av samlade inkomster på 1980-talet; enligt vissa sätt att mäta är detta den lägsta siffran som registre­ rats i något västland, vid någon tidpunkt. Sverige, Finland och Norge uppnådde under denna period en inkomstkoncentration som var jämförbar med de estimat som finns för kommunistiska stater. Detta är historiskt unikt för kapitalistiska marknadsekonomier. Inkomstojämlikheten i Sverige har emellertid ökat kraftigt på senare år. Även om fördelningen fortfarande är bland de mer jämlika är Sverige inte längre exceptionellt i detta avseende. Ökningen av ojämlikhet har varit ovanligt snabb i Sverige, men är en del av en global trend. Den franske ekonomen Thomas Piketty påtalade i sin uppmärksammade bok Capital in the Twenty-First Century (2014) att koncentrationen av inkomster och förmögenhet ökat internationellt under senare decennier, även om det råder oenighet om de bakomliggande drivkrafterna. Det finns flera dimensioner av ojämlikhet, och länder kan ha olika grad av ojämlikhet i olika avseenden. Med ”inkomstojämlikhet” menas fördelningen av de inkomster som årligen genereras i ekonomin. Dessa inkomster kan dessutom mätas på flera olika sätt. Nedan redogörs för fyra sådana mått eller dimensioner.

S

1. Inkomstfördelning Det första måttet, kallat inkomstfördelning, kan förenklat delas in i arbetsin­ komster, kapitalinkomster samt egenföretagares inkomster. Efter justering för avskrivningar med mera är en tumregel att ungefär en tredjedel till en fjärdedel av de totala inkomsterna i ekonomin går till kapitalägare och resten till löntagarna. Löneandelen består i sin tur av både löner till vanliga arbetare och av inkomster till höginkomsttagare som jurister, läkare och chefer. Även egenföretagares inkomster är i praktiken ofta arbetsinkomster som reflekterar ägarens insatser i företaget (Henkrekson & Sanandaji 2011). Andelen som går till kapitalet tycks ha ökat något under senare decennier, men fördelningen mellan kapital och arbete är överlag väldigt stabil över tid. Den ökade ojämlikheten drivs mer av att den andel av arbetsinkomsterna som går till toppen ökat kraftigt. Detta förstärks av att många höginkomsttagare och egenföretagare av skatteskäl tar ut sina arbetsinkomster som kapitalavkastning. Ett sätt att sammanfatta graden av ojämlikhet i samhället är att mäta hur stor del

OJÄMLIKHET 125

av inkomsterna som går till den rikaste en procenten. Figur 9 visar utvecklingen av toppinkomsttagares andel av samlade inkomster från år 1920 enligt World Top Incomes Database. Äldre uppskattningar är osäkra, men de tyder på att inkom­ stojämlikheten i Sverige var relativt hög vid århundradets början och sedan sjönk till och med 1970-talet, för att sedan öka.

Figur 9: Toppinkomsttagares andel av samlade inkomster, sedan 1920

2. Förmögenhetskoncentration Dimension nummer två, förmögenhetskoncentration, handlar om vem som äger existerande tillgångar. Förmögenhet eller kapital är sparade medel från tidigare år som inte konsumerats. I länder som Sverige brukar samlad nationalförmögenhet eller samlade kapitaltillgångar i form av aktier, fastigheter, småföretag och annat uppgå till mellan tre och fem gånger den årliga nationalinkomsten. Eftersom ett fåtal rika äger stora delar av kapitalet är förmögenhet mycket mer ojämnt fördelat än inkomster. Sverige har historiskt utmärkt sig som ett land med jämn inkomst­

126 MASSUTMANING

fördelning, men inte med speciellt jämn förmögenhetsfördelning. En ovanligt hög andel av det samlade kapitalet i näringslivet och på fastighetsmarknaden ägdes av de rikaste familjerna. En orsak är paradoxalt nog att folkhemmets generösa pensions- och socialförsäkringssystem gjort det mindre viktigt för medelklassen att bygga upp egna besparingar. Ett vanligt sätt att sammanfatta inkomstkoncentrationen är att redovisa hur mycket som går till den procent som har högst inkomster. I Sverige tjänade år 2013 procenten med högst inkomster cirka nio procent av de samlade årliga inkomster­ na. Förmögenhetsfördelningen är mer ojämlik. Uppskattningar tyder på att den rikaste procenten av befolkningen äger mellan 20 och 30 procent av den samlade förmögenheten, beroende på om svenskars förmögenhet i utlandet inkluderas eller ej (Waldenström & Roine 2014).

3. Relativ fattigdom Ett tredje mått på ojämlikhet är relativ fattigdom och definieras som inkomst i relation till andra i samhället. Ett vanligt sätt att definiera relativ fattigdom är den andel av ett lands befolkning som tjänar mindre än 60 procent av medianinkom­ sten. Medianinkomst är inkomstnivån för den person som ligger precis i mitten av inkomstfördelningen. Det är vanligt att justera för hushållsstorlek för att ta hänsyn till större familjers större inkomstbehov. När man korrigerar för hushållsstorlek redovisas fördelningen i termer av så kallade konsumtionsenheter. Ofta mäts disponibel inkomst, det vill säga inkomst efter skatter och bidrag. I rika länder som Sverige är även de som befinner sig i relativ fattigdom oftast inte så utsatta att det kan betecknas som absolut eller materiell fattigdom. I dag definieras ensamhushåll med en disponibel inkomst under knappt 12 tusen kronor i månaden efter skatt och inklusive bidrag som varande i relativ fattigdom. I takt med att Sverige blir rikare höjs ribban för relativ fattigdom. Relativ fattigdom är inte ett mått på materiell brist i sig, men är ändå ett viktigt mått då social position påverkas av hur mycket man tjänar jämfört med andra i samma land. Den relativa fattigdomen har ökat snabbt i Sverige under senare år, rent av snabbare än i något annat jämförbart land. OECD (2015) skriver: ”The growth in inequality between 1985 and the early 201os was the largest among all OECD countries, increasing by one third.” Ökningen har flera orsaker. En är nedskär­ ningar i det sociala skyddsnätet, såsom lägre arbetslöshetsersättning och sjuker­ sättning. En annan orsak är en generell ökning av löneskillnader som skett både i Sverige och i andra länder. Utvecklingen bland dem med invandrarbakgrund är ytterligare en viktig drivkraft bakom de ökade klyftorna i Sverige. Det beror dels på att invandrare upplevt sämre inkomstutveckling, dels på att antalet fattiga invandrare i Sverige helt enkelt har blivit större. SCB (2016b) skriver:

OJÄMLIKHET 127

Andelen med låg ekonomisk standard är betydligt högre bland utrikes födda än bland svenskfödda och skillnaden har succesivt ökat sedan 1991. Bland utrikes födda låg andelen strax över 10 procent i början av 1990-talet och kring sekelskiftet på drygt 15 procent. År 2014 hade den ökat till 28 procent. När utrikes födda ökar sin befolkningsandel samtidigt som klyftorna jämfört med inrikes födda leder invandring till ökad inkomstojämlikhet. Finansdepartementets årliga rapport Fördelningspolitisk redogörelse} som är en bilaga till vårbudgeten (Prop. 2014/15:100), beskriver de ökade klyftorna: De utrikes föddas position i inkomstfördelningen har försämrats mellan 1995 och 2013. En orsak till detta är att invandringsstrukturen har förändrats över tiden. Från att nästan helt ha dominerats av arbetskraftsinvandring har flykting- och anhöriginvandring sedan 1990-talet kommit att utgöra en allt större del av invandringen. Utöver dessa direkta effekter kan invandring indirekt öka fattigdomen genom att den skärper lönekonkurrensen, samtidigt som ökningen av antalet fattiga gör att konkurrensen om den offentliga sektorns resurser blir hårdare. Dessa effekter är dock svåra att uppskatta och kommer därför att bortses från här. Framställningen bortser även från att invandring ändrar gränsen för vad som räknas som relativ fattigdom. Så kallade mekaniska eller direkta effekter är däremot lätta att redovisa genom att helt enkelt dela upp gruppen med låga inkomster i dem med respektive utan invandrarbakgrund. Fattigdom eller låg inkomst definieras här utifrån SCB:s mått som det antal vars disponibla inkomster per konsumtionsenhet är under 60 procent av medianen. Notera att utländskt ursprung i dessa data inkluderar både dem med en eller två föräldrar födda utomlands. Mellan 1991 och 2013 ökade andelen i relativ fattigdom i Sverige från 7,3 procent till 14,1 procent, med andra ord nära en fördubbling. Strax över hälften av ökningen av andelen i relativ fattigdom mellan 1991 och 2013 kan hänföras till gruppen med invandrarbakgrund, vilket är en slående siffra. Om utrikes födda och de med invandrarursprung exkluderas från analysen och vi endast studerar dem med svenskt ursprung var ökningen av andelen låginkomsttagare hälften så stor - från 6,4 procent till 9,8 procent. År 2013 var andelen i relativ fattigdom cirka 20 procent bland andra generationens invandrare, cirka 30 procent bland samtliga utrikes födda och 40 procent bland dem födda utanför Europa. Figur 10 visar utveck­ lingen av andelen i relativ fattigdom totalt, bland dem med svensk bakgrund och invandrare födda i Europa.

128 MASSUTMANING

Figur 10: Andel i relativ i fattigdom bland olika grupper, 1991-2013 (SCB)

Invandring och utvecklingen bland dem med utländsk bakgrund är dock inte den enda drivkraften; vi kan se att det skett en ökning av andelen fattiga även bland de med svenskt ursprung. Andelen fattiga är samtidigt lägre och ökar inte lika kraftigt bland dem med svenskt ursprung som den totala fattigdomen. Den redan höga fattigdomen bland invandrare från utanför Europa ökar dock kraftigt. Utöver att invandrare blir mer sannolika att vara låginkomsttagare ökar gruppens storlek snabbt, vilket ytterligare ökar antalet låginkomsttagare i Sverige. Figur 11 visar detta genom att redovisa antalet i relativ fattigdom bland dem med svensk och utländsk bakgrund separat. Antalet fattiga har ökat något bland dem med svenskt ursprung, men har ökat desto kraftigare genom att antalet fattiga med invandrarbakgrund växt över tid.

OJÄMLIKHET 129

Figur II: Totalt antal i relativ fattigdom, 1995-2013 (SCB)

4. Absolut fattigdom En fjärde dimension av ojämlikhet är absolut fattigdom - det vill säga de som inte bara är fattiga i relation till andra i sitt samhälle, utan så pass fattiga att de inte har råd att uppfylla grundläggande behov. Eftersom Sverige är ett rikt land och har ett starkt socialt skyddsnät är andelen som lever i djup materiell fattigdom fortfarande bland de lägsta i världen. Ojämlikheten har ökat på toppen, men det sociala skyddsnätet är fortfarande tillräckligt starkt för att försäkra en någorlunda hög materiell standard, i varje fall jämfört med andra länder. Eurostat jämför olika mått på absolut och relativ fattigdom i Europa. ”Severe material deprivation”, eller allvarlig materiell fattigdom, definieras som att inte ha råd med vanliga utgifter. SCB (2013b) förklarar: Detta mäts genom att undersöka om personer kan betala oförutsedda utgif­ ter, har råd med en veckas semester per år, har råd med en måltid med kött, kyckling eller fisk varannan dag, har tillräcklig uppvärmning av bostaden, har kapitalvaror som tvättmaskin, färg-TV, telefon eller bil samt kan betala skulder.

130 MASSUTMANING

Enligt senast tillgängliga data för år 2014 är Sverige det land i Europa som har lägst andel i allvarlig materiell fattigdom. Andelen var 0,7 procent i Sverige, jämfört med 9 procent för EU-länderna och 55 procent i exempelvis Turkiet. God materiell standard definieras omvänt som hushåll vilka har råd med samtliga utgiftsposter. Sverige ligger även med detta mått bäst till i EU och näst bäst i Europa överlag efter Norge. SCB skriver (2015b): Sverige har den högsta andelen av befolkningen som har en god ekonomisk och materiell standard inom EU. Ungefär tre av fyra hushåll i Sverige, 77 procent, har med ovanstående definition en god levnadsstandard. I Norge däremot har ungefär 83 procent av befolkningen en god ekonomisk och materiell standard. Även om Sverige inte har den grad av armod som präglar fattiga i de flesta andra länder finns det de som lever på marginalen. Detta gäller inte minst de allt fler fattigpensionärerna, där många är beroende av välgörenhet för att komplettera skyddsnätet. Enligt Pensionsmyndigheten (2016b) har antalet fattigpensionärer ökat på senare år så att det år 2016 fanns 231.500 äldre i hushåll under fattigdoms­ gränsen, majoriteten kvinnor. I Sverige reflekterar den inkomstgrundade pensio­ nen samlade livsinkomster. Utrikes födda tenderar att ha lägre snittinkomst och jobbar färre år innan pension, och har därför lägre pension. Detta gäller inte minst dem från utanför Europa. Pensionen kompletteras ofta av äldreförsörjningsstöd, bostadsbidrag och andra former av offentligt stöd. DN (2016b) skriver i artikeln ”Utrikesfödda hinner inte få ihop pension”: Många utrikesfödda har låga inkomster och hinner inte spara ihop till en dräglig pension. Nu befarar deras barn att de måste försörja sina åldrande föräldrar. Över tid har invandrargruppernas pensioner förändrats, eftersom de utrikes­ födda som fick pension på 80-talet i högre utsträckning var arbetskraftsinvand­ rare. Sedan 70-talet har Sverige i stället en ökad invandring av flyktingar som har svårare att komma in på arbetsmarknaden, vilket leder till lägre pensioner. Enligt Eurostat ökade andel fattigpensionärer mellan 2004 och 2015 från 13 till 17 procent bland inrikes födda och från 22 till 29 procent bland utrikes födda. Även om andelen fattiga är högre bland utrikes födda är fattigpensionärer en grupp där fattigdomen är mindre koncentrerad till invandrare, och där det även finns många fattiga med svensk bakgrund. En viktig förklaring är att många inrikes födda kvinnor som varit borta från arbetsmarknaden långa perioder har låga pensioner.

OJÄMLIKHET 131

Över tid har pensioner och äldrevård blivit mindre generösa, vilket gör att många äldre har små marginaler efter avgifter för vård, mediciner och äldreom­ sorg. Många äldre tvingas få hjälp av välgörenhetsorganisationer för att klara sig, vilket SVT Nyheter (2016e) beskriver i artikeln ”Pensionärer har inte råd att köpa mat”: Köttbullar, potatismos, lingonsylt och gröna ärtor. Tjugo kronor och då får gästerna kaffe på maten. Elisabet Servaeus är en av alla de pensionärer som den här dagen besöker Stadsmissionens äldrecenter i Stockholm för att få sig ett mål mat. Hon är också en av landets drygt 231.000 pensionärer som idag lever under fattigdomsgränsen. ”Man får gå till Stadsmissionen där man kan äta för 20 kronor. Annars hade jag aldrig klarat mig. Det hade jag inte gjort”, säger Elisabet Servaeus. EU:s fattigdomsgräns är 60 procent av landets genomsnittliga (median) dispo­ nibla inkomst. I Sverige motsvarar det strax under 11.000 kronor i månaden. Många pensionärer har bara några hundralappar kvar när räkningar och hyran betalats in. Nu upplever de ideella verksamheterna i Stockholm att läget blivit så allvarligt att många äldre inte ens har råd att äta. På Stadsmissionens äldrecenter i Stockholm har antalet årliga besökare ökat från drygt 3.000 till över 11.000 pensionärer på bara tre år. ”Maten som vi bjuder på kan vara den enda tillagade måltiden som äldre får under dagen”, säger Marika Hjelm Siegwald på Stockholms Stadsmission. Enligt en prognos från Pensionsmyndigheten som släpptes innan sommaren har antalet fattiga pensionärer nästan fördubblats sedan 2006. Sammantaget klarar Sverige med andra ord fortfarande att garantera nästan alla en materiell minimistandard, men antalet personer som lever på marginalen ökar. Den fattigdom som folkhemmet över decennier av mödosam strävan gradvis eliminerade har delvis återkommit, men i nya skepnader. Fattigdomen är allt mer koncentrerad till dem med utländsk bakgrund, och är utöver brist på pengar ofta kombinerad med social exkludering. Detta moderna utanförskap är inte enkelt att förklara med traditionella teorier om armod och svårt att lösa med klassiska åtgärder mot fattigdom. Nästa kapitel diskuterar hur återkomsten av nyfattigdom och andra problem kan förstås, samt hur dessa fenomen är kopplade till invandring.

132 MASSUTMANING

9 UTANFÖRSKAP

Allt förtryck skapar ett krigstillstånd. Och det här är inget undantag - Simone de Beauvoir, Det andra könet, 1949

134 MASSUTMANING

en fastslagen definition. Ordet finns enligt Ordbok över svenska språket belagt sedan 1970 och förekom i debatten under tidigt 1990-tal (Svenska Akademien 2012). Begreppet myntades i Sverige och har sedan lånats av de nordiska grannländerna för liknande ändamål, men saknar en engelsk motsvarighet. Att ett vagt begrepp snabbt blev allestädes närvarande i samhällsdebatten är i sig intressant. Det tyder på att utanförskap är en träffande bild som fångar en allmän känsla - ett begrepp som ännu söker sin definition. Björkemarken (2014) skriver att begreppet utanförskap ”fick genomslag med anledning av Folkpartiets rapporter om utanförskap”, som först kom ut år 2004 och fick ett enormt genomslag i valrörelsen två år senare. Rapporterna med det gemensamma namnet Utanförskapets karta utvecklades av forskaren Mauri­ cio Rojas, docent i ekonomisk historiska vid Lunds universitet, som under åren 2004-2006 var Folkpartiets talesman i flykting- och integrationsfrågor. egreppet utanförskap saknar

B

Nyfattigdom Historiskt skulle man i Sverige ofta använt ordet fattigdom där man i dag säger utanförskap. Detta är troligen ingen slump. Fattigdom avser i första hand materi­ ella brister. Det kan antigen handla om absolut nöd eller relativ fattigdom, där man har låga inkomster jämfört med andra i samma samhälle. I dagens Sverige är vad vi fundamentalt associerar med utanförskap emellertid vare sig materiell nöd eller ens relativ fattigdom. De flesta som i dag anses, och själva anser sig, vara i utanförskap skulle räknats bland höginkomsttagare om de hade levt i Sverige för hundra år sedan, eller i länder utanför västvärlden i dag. Sverige har genom en kombination av högt välstånd och låg ojämlikhet lägst materiell fattigdom i Europa. Fattigdom kan även definieras som inkomst relativt andra i samhället. Ett skäl att relativ inkomst kan vara viktigt är att ens sociala position påverkas av hur mycket man tjänar jämfört med andra i samma land. Här ligger Sverige något sämre till efter en snabb ökning av inkomstklyftor. Relativ fattigdom ligger närmare vad som brukar avses med utanförskap, men är ett snävare begrepp som enbart definieras materiellt. Det fångar inte konnotationer som geografisk segregation, etnisk diskriminering, psykologisk alienation och ofrivillig exkludering. Medan låga inkomster är ett utfall är utanförskap ett rikare begrepp, som även berör den process som orsakat utfallen, med fokus på exkludering från gemenskap. Nationalencyklopedins definition av utanförskap är ”att stå utanför viss gemenskap i hem, arbets-, kultur- el. samhällsliv, mellan medlemmar av ett land, folk etc.” På så sätt är utanförskap ett mer ambitiöst begrepp än fattigdom, då det utöver materiella utfall även kräver en teoretisk förklaring. Att av olika skäl ha exkluderats från gemenskap såsom arbete, sociala nätverk eller attraktiva bostadsområden

UTANFÖRSKAP 135

leder till lägre inkomster och reducerar möjligheten att delta fullt ut i samhället. I sociologi jämförs ibland utanförskap med begreppet ”social exclusion”, med rötter i 1970-talets Frankrike. Ekonomer med en materiell syn på fattigdom förutsåg tidigare under förra seklet att fattigdom skulle försvinna i takt med att inkomsterna steg. Detta inträf­ fade dock inte trots flerdubbling av materiell standard. Ett alternativt perspektiv på fattigdom har lagts fram av ekonomipristagaren Robert Fogel, som menade att fattigdomen har en dimension bortom det materiella. ”Själslig” fattigdom kan ses som bristande humankapital såsom kunskaper och färdigheter, eller bristande socialt kapital såsom skötsamhetsnormer, karaktärsbildning, tillit och sociala nätverk. Brist på humankapital och socialt kapital leder till lägre inkomster samtidigt som det ökar risken för ogynnsamt beteende såsom missbruk, brott, kaotiskt leverne och brutna familjer. Detta skulle förklara varför fattigdomens sociala karaktär inte försvinner trots stigande inkomster. Fattigdom har även i Sverige en materiell kompetent. Det finns till exempel många pensionärer med låga inkomster och hushåll som försörjs med socialbidrag och har förhållandevis låg levnadsstandard. SCB redovisar disponibel inkomst för hushåll i arbetsför ålder. År 1991 hade förvärvsarbetande hushåll ca 25 procent högre inkomst än icke förvärvsarbetande hushåll, en skillnad som vidgats till nära 80 procent till år 2013. Samtidigt som arbets- och kapitalinkomster bland förvärvs­ arbetande ökar har många bidragsprogram blivit avsevärt mindre generösa. Fenomen som brottslighet och missbruk har en betydligt starkare koppling till själslig eller social fattigdom. Ett sätt att illustrera detta är att titta på studenter som lever på CSN-stöd. Studenter har ofta låga inkomster och är trångbodda men har låg förekomst av kriminalitet, antisocialt beteende, missbruk och andra ogynn­ samma beteenden som är vanligt bland fattiga. Anledningen är att studerande har immateriella tillgångar i form högt humant och socialt kapital som genom studier dessutom stärks. De som har låga inkomster på grund av social fattigdom är ofta överrepresenterade även i ogynnsamt beteende - inte för att beteendet orsakas av låga inkomster utan för att social fattigdom orsakar låga inkomster och ogynnsamt beteende.

Ännu öppet begrepp Vad som exakt avses med utanförskap är följaktligen sällan tydligt artikulerat. Att begreppet ändå blivit flitigt använt beror kanske på att det är semantiskt flexibelt och kan tolkas olika av olika människor. Därtill har materiell fattigdom ersatts av social ojämlikhet som det primära samhällsproblemet i länder som Sverige.

136 MASSUTMANING

Ursprungligen verkar begreppet utanförskap främst ha använts om marginella grupper såsom hemlösa svenskar (Eriksson, 1999), och även i dag passar det bättre för en hemlös med svenskt ursprung än en läkare med irakiskt ursprung. Över tiden har dock utanförskap allt mer kommit att förknippas med etniska klyftor. Att etniskt utanförskap har tagit utrymme från klassanalys har kritiserats, men är en naturlig följd av att de med utländsk bakgrund utgör en hög och växande andel av samhällets marginaliserade. Att sakna arbete är antagligen det enskilt viktigaste måttet för utanförskap. Det är också en dimension där det finns stor enighet, och den som kom att uppmärk­ sammas mest i valrörelsen 2006. En helt tillfredställande teoretisk definition av utanförskapet har inte utvecklats, också för att sociologisk och ekonomisk teori inte fullt ut förstår fenomenet. Begreppet har dock uppenbart hög förklaringskraft och är användbart även med imperfekta empiriska definitioner. Bristen på en exakt teoretisk definition har även medfört att flera olika sätt att mäta utanförskap har kommit att användas. Den empiriska definition som utveck­ lades av Maricio Rojas för Folkpartiet var den mest vetenskapligt väl underbyggda; den fokuserade på bostadsområden i stället för på individer. Måttet inkluderade utöver andel i arbete även skolresultat och valdeltagande som proxy på socialt kapital, och var därigenom mer sociologiskt sofistikerat. Att studera bostadsområden har vissa fördelar. En är att andelen som arbetar på individnivå inte nödvändigtvis reflekterar ofrivilligt utanförskap så till vida att det även inkluderar föräldraledighet, normal sjukskrivning och studier. Det finns således en normal nivå på andel utan arbete som inte är fråga om utanförskap. Ett sätt att mäta ofrivilligt utanförskap är att studera bostadsområden som ligger under denna nivå. En annan fördel av att studera bostadsområden som helhet utöver individer är att utanförskap är kopplat till boendesegregation. Intressant nog definieras begreppet utanförskap ofta rumsligt även i tidigare studier om marginella svenska grupper. Eriksson (1999) menar till exempel: Begreppet utanförskap används ofta tillsammans med närbesläktade termer som marginalisering och exklusion även om det finns betydelsefulla skillnader mellan dem. Gemensamt för dessa är dock att de är rumsliga metaforer som refererar till att de som är utanför, exkluderade eller marginaliserade, har en viss lokalisering i förhållande till ett antaget centrum. Bäckman och Nilsson (2011) diskuterar definitionen av utanförskap: “The term social exclusion refers to a situation or process whereby individuals or groups are not able to participate fully in society as a result of unemployment, low skill levels, poverty, ill health, or other factors.” Arbetsmarknaden är en social institution, och arbetslöshet kan ses som en form av social exkludering där några av olika skäl inte

UTANFÖRSKAP 137

släpps in i gruppen. De som är utanför samhället på grund av antigen kulturellt avstånd, rasism eller helt enkelt låg utbildning kommer att vara mer sannolika att uppleva både social och arbetsmarknadsmässig exkludering. Det behöver inte betyda att låg inkomst i sig orsakar social exkludering, utan att båda orsakas av samma underliggande faktorer. Olika former av exkludering och låg status kan även förstärka varandra, så att de som har låg inkomst också får det svårare att flytta till bättre områden eller släppas in i mer eftertraktansvärda sociala cirklar. En annan empirisk definition av utanförskap utvecklades av Moderaternas statssekreterare Per Schlingmann, som räknade in olika grupper med svag anknyt­ ning till arbetsmarknaden eller som uppbär ekonomiska ersättningar. Måttet fick kritik då det inkluderade grupper som var frivilligt utanför arbetsmarknaden, men det var politiskt framgångsrikt då det var enkelt och riktade fokus på att många utöver de öppet arbetslösa saknade arbete. Att budskapet gick hem även bland tidigare socialdemokratiska väljare reflekterar kanske delvis Sveriges lutheranska arbetsmoral. Argumentet att många på grund av systemets utformning inte fick möjlighet eller inte hade incitament att arbeta gick nämligen emot idealet om social inkludering med arbete i centrum. Socialt kapital såsom social status, tillit, kulturell kunskap, normer och position i sociala nätverk är svåra att mäta, om än inte omöjliga. En fördel med det utanför­ skapsmått som utvecklades av Rojas är att det åtminstone mäter humankapital, genom att inkludera andelen som inte går ut grundskolan med fullständiga betyg. Det finns också en pedagogisk fördel i att fokusera på konkreta bostadsområden eller kommuner snarare än att citera genomsnittssiffror för landet - även om de i grunden mäter samma sak.

Vad är Utanförskapets karta? Folkpartiet fortsatte på den väg de slagit in på inför framgångsvalet 2002 och gav år 2004 ut en uppmärksammad och på flera vis innovativ rapport med titeln Utanförskapets karta. Rapporten använde SCB:s geografiska mått för att dela in landet i cirka fem tusen bostadsområden och undersökte hur många av dessa som var drabbade av djupa sociala problem. De två kriterierna för att definieras som utanförskapsområde var följande: att 60 procent eller färre av de boende i arbetsför ålder förvärvsarbetade; samt att färre än 70 procent gick ut grundskolan med fullständiga betyg, alternativt att färre än 70 procent röstande i senaste kommunalvalet. Folkpartiets rapport visade att antalet utanförskapsområden ökade från tre stycken år 1990 till 128 stycken år 2002. Rapportserien uppdaterades sedan flera gånger. Folkpartiets sista rapport visade att antalet utanförskapsområden hade fortsatt att öka till 156 stycken år 2006.

138 MASSUTMANING

Folkpartiets syfte med rapporterna var att lyfta fram det ökande antalet utanför­ skapsområden, vilka beskrevs som resultatet av en misslyckad rödgrön politik. Det är värt att citera ur förordet från den första rapporten, skrivet av Lars Leijonborg och Mauricio Rojas (2004): Folkpartiet liberalerna ser med största allvar på denna process som håller på att splittra Sverige. I valrörelsen 2002 satte vi därför integrationsfrågan i fokus och sedan dess har vi arbetat intensivt med att vidareutveckla både vår integrationspolitik och partiets närvaro i utsatta förorter. Nu tar vi ett steg till och redovisar den första kartläggningen som har gjorts i Sverige över utanförskapets utbredning i vårt land. Den bild som framkommer av denna Utanförskapets karta är alarmerande och borde mana till omedelbar handling. Utanförskapet finns i dag lite varhelst i Sverige och på många håll har det nått ett katastrofalt djup. Vi får inte längre blunda inför denna verklighet. Den passivitet som regeringen uppvisar i frågan vittnar om socialdemokratins svek mot sina egna rötter och mot samhällets mest utsatta grupper. Vi liberaler vet vad vi vill och hur det kan åstadkommas. Vi har ett omfattande aktionsprogram mot utanförskapet, senast redovisat i vår partimotion till Riksdagen kallad Bryt utanförskapet! Rapportserien fick stort mediegenomslag, kanske delvis på grund av rapporter­ nas ovanligt höga metodologiska ambitioner. Utanförskapskartorna sammanfatta­ des flera gånger av bland andra Lars Leijonborg och Mauricio Rojas på DN Debatt. Den sista rapporten, med undertiteln Arvet efter Mona Sahlin (2008), behandlade situationen år 2006. Sedan blev det glest mellan uppdateringarna av utanför­ skapsrapporterna. Det fanns en ovillighet att utvärdera utvecklingen under den period då Alliansen satt vid makten, med folkpartistiska integrationsministrar. Alla hade dock inte glömt bort Folkpartiets kartor. SvD:s ledarsida efterlyste till exempel en uppdatering under rubriken ”De har slutat rita Utanförskapets karta” (2013c). Även Sydsvenskans ledarsida krävde en ny version i artikeln ”Arvet efter Ullenhag” (2014a). Det var mot denna bakgrund som jag i samarbete med stiftelsen Den Nya Välfärden under början av 2014 uppdaterade Utanförskapets karta fram till år 2012 - det senaste året för vilket statistik fanns att tillgå.

UTANFÖRSKAP 139

Figur 12: Sveriges 186 utanförskapsområden, år 2012

140 MASSUTMANING

Framställning av 2012 års karta De variabler som Folkpartiet använde sig av var andelen som förvärvsarbetar bland invånare i arbetsför ålder, skolresultaten bland unga som gått ut nionde klass, samt valdeltagandet i kommunalval. Kommunalval snarare än riksdagsval användes då många boende i utanförskapsområdena inte är svenska medborgare och därför inte får rösta i riksdagsvalen. Däremot för utländska medborgare efter en viss tids bosättning i Sverige rösträtt i kommunal- och landstingsval. Sverige delades utifrån existerande geografiska mått in i knappt fem tusen bostadsområden. Min uppdaterade rapport följde Folkpartiets metodologi så nära som det var möjligt vid uppdateringen av Utanförskapets karta för år 2012 (Sanandaji 2014). Mauricio Rojas skrev förordet: ”Ett nytt socialt landskap har vuxit fram i Sverige, ett landskap präglat av utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende, maktlöshet och sårbarhet. Det handlar om tiotusentals människor för vilka den vitala sociala rörligheten har upphört att fungera och om bostadsområden vars liv nästan helt präglas av socioekonomiska villkor som på ett markant sätt skiljer sig från samhället i övrigt. Det är områden där utanförskapet har blivit det sammanfogande kittet i en kollektiv identitet som grundar sig på en stark känsla av att bli utstött och inte tillhöra gemenskapen i övrigt.” Att en betydande andel av befolkningen i dessa områden bestod av syd- och framför allt utomeuropeiska flyktingar och invandrare gjorde situationen än mer laddad. En etniskkulturell dimension vidgade på ett radikalt sätt den växande klyfta som skilde utanförskapsområdena från landet i övrigt. Det borde ha fungerat som en mäktig alarmsignal, som manade till handling innan det blev för sent. Men ingenting gjordes. Utvecklingen mot en klyvning av landet bara fortsatte, såsom det visades i de nya Utanförskapets kartor som togs fram 2005, 2006 och 2008. Kartan 2008 visade att det år 2006 fanns 156 utanförskapsområden! Men då slutade Folkpartiet att ta fram Utanförskapets karta. Det var givetvis ingen tillfällighet. Sedan den borgerliga valsegern i september 2006 hade partiet fått ansvaret för integrationsfrågan, men av dess många djärva förslag och nydanande idéer på integrationsfronten blev det ingenting. Berget födde en råtta, och utslagningsprocessen bara fortsatte. Detta visste (eller anade) Folkpartiets ledning och därför blev det inga nya kartor. Inte mycket att vara stolt över, men sådan är politiken. Nu vet vi exakt hur det gick. Tino Sanandaji har dokumenterat Folkpartiets och borgerlighetens misslyckande med att vända den utveckling som dömer allt

UTANFÖRSKAP 141

fler nya och gamla svenskar till ett liv i utanförskap. Utanförskapsområdena fortsatte att växa mellan 2006 och 2012, då det fanns 186 utanförskapsområden spridda runt om i Sverige. Samma år bodde 566 000 personer i dessa områden, en ökning med 16 procent i jämförelse med siffran för 2006! Tino Sanandaji har använt samma metodologi som jag utarbetade vid framtagningen av Utanför­ skapets karta 2004 och som också användes för de förnyade versionerna av kartan 2005, 2006 och 2008. Dataunderlaget är också detsamma. Därför är hans resultat fullt jämförbara med de tidigare kartornas. När vi presenterade de första Utanförskapets kartor försökte Socialdemokraterna komma med den ena bortförklaringen efter den andra i syfte att slippa erkänna ett historiskt misslyckande som var på väg att stå Sverige mycket dyrt. Det är bara att hoppas att Folkpartiet och borgerligheten inte upprepar samma pinsamma spektakel nu, när Den Nya Välfärden presenterar en aktualiserad version av kartan som klart och tydligt visar att åtminstone vad gäller kampen mot utanförskapet är de inte ett dugg bättre är sina föregångare. Tabell 5 summerar resultaten, som utöver antalet utanförskapsområden visar genomsnittliga utfall för samtliga områden jämfört med övriga riket.

Tabell 5: Jämförelse av utanförskap mellan 2006 och 2012 (SCB) 2006

2012

Antal utanförskapsområden i Sverige

156

186

Antal boende i utanförskapsområden

488.000

566.000

Boende i utanförskapsområden som andel av Sveriges befolkning

5,4 %

5,9%

Förvärvsfrekvens i utanförskapsområden

50,7%

50,2%

Förvärvsfrekvens i övriga Sverige

78,3 %

78,8 %

Elever utan fullständiga grundskolebetyg i utanförskapsområden

49,9 %

50,2 %

Elever utan fullständiga grundskolebetyg i övriga Sverige

22,4 %

20,6 %

142 MASSUTMANING

År 1990 var endast tre bostadsområden utanförskapsområden, definierat med denna metod. Dessa var Marielund i Haparanda, Södra Rosengård i Malmö samt bostadsområdet Ryd i Linköping. De senare två är fortfarande utanförskapsom­ råden. Antalet utanförskapsområden fortsatte att öka mellan 2006 och 2012. År 2006 hade 156 bostadsområden så stora socioekonomiska problem att de definierades som utanförskapsområden. År 2012 hade antalet ökat till 186 bostadsområden, vilka finns markerade i Figur 4. Antalet boende i utanförskapsområdena uppgick till ungefär 488 tusen personer år 2006 och 566 tusen personer år 2012. Av landets befolkning levde 5,4 procent i utanförskapsområden år 2006, vilket ökade till 5,9 procent år 2012. En signifikant andel av de boende är andra generationens invandrare, alltså inrikes födda barn till utrikes födda föräldrar. Endast 26 procent av de boende i utanförskapsområdena år 2006 respektive 25 procent av de boende år 2012 hade svensk bakgrund, definierat som inrikes född med två inrikes födda föräldrar. År 2012 var 175 av 186 utanförskapsområden mer invandrartäta än riksgenom­ snittet. Det finns dock några utanförskapsområden med låg eller medelhög andel utrikes födda, ofta i bruksorter och glesbygd - till exempel bostadsområdena Bojsenburg i Falun och Vasastaden i Arboga.

Alternativa mått på utanförskap Antalet utanförskapsområden fortsatte således att öka sedan det borgerliga maktö­ vertagandet 2006. Den definition av utanförskap som används i Utanförskapets karta är dock inte den enda tänkbara. Därför kan det vara värt att redovisa några alternativa definitioner, vilket görs i Tabell 6.

UTANFÖRSKAP 143

Tabell 6: Jämförelse av olika mått på utan förskap (SCB, i procent)

*

2006

2012

2013

2014

2015

2016*

Förvärvsfrekvens (20-64): Samtliga Inrikes födda Utrikes födda

76,7 80,7 56,3

77,1 81,9 57,5

77,1 81,9 57,9

77,3 82,2 58,5

77,9 82,9 59,6

-

Sysselsättningsgrad (20-64): Samtliga Inrikes födda Utrikes födda

78,8 81,4 64,7

79,4 82,6 66,0

79,8 83,1 66,1

79,9 83,4 66,7

80,5 84,0 67,4

81,1 84,7 68,1

Öppen arbetslöshet (20-64): Samtliga Inrikes födda Utrikes födda

6,1 5,0 12,5

7,1 5,3 15,3

7,1 5,3 15,7

7,1 5,1 15,5

6,7 4,5 15,5

6,2 3,9 17,7

Helårsekvivalenter bidragsförsörjda (20-64): Samtliga

19,1

14,4

14,7

14,4

14,3

14,3

-

Avser första halvåret 2016

De första måtten i tabellen är välkända för läsarna, men ”Helårsekvivalenter bidragsförsörjda” bör förklaras. Antalet helårsekvivalenter som försörjs med sociala ersättningar och bidrag räknas fram av SCB. Med sociala ersättningar och bidrag avses a-kassa, sjukersättning, arbetsmarknadsåtgärder, förtidspension samt försörjningsstöd. Helårsekvivalent innebär att någon som försörjs av bidrag under halva året räknas som en halv person. För att komma upp i en helårsekvi­ valent person krävs därmed tolv månaders bidragsförsörjning antigen ett helt år för en och samma person eller delar av ett år för flera personer. Att mäta av utanförskap med hjälp av antalet bidragsförsörjda helårsekvivalenter etablerades av Alliansregeringen. Problemet med att mäta utanförskap på basis av bidragsförsörjning är att de som saknar både bidrag och arbete inte räknas in i utanförskapet. Någon som till exempel blir utförsäkrad från a-kassan och inte hittar arbete räknas inte som i utanförskap med detta mått. Antalet och andelen bidragsförsörjda har minskat tydligt sedan 2006; andelen sjukskrivna och förtidspensionerade har minskat mest. Andelen försörjda genom arbetsmarknadsprogram har däremot ökat.

144 MASSUTMANING

En såväl intressant som relevant kritik av detta mått har formulerats av Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet. I en längre inter­ vju i tidningen Arbetet framhåller han följande (2014): ”Att mäta helårsekvivalenter i ersättningssystemen innebär att regeringen genom att göra det svårare att få a-kassa eller sjukpenning - och färre därmed får ersättning - kan minska det uppmätta utanförskapet, utan att sysselsätt­ ningen ökar”, säger han. ”Jag är skeptisk till hela utanförskapsexercisen. Begreppet har alltid varit diffust, oklart och innehållit inslag av dubbelräkning. Dessutom har beräk­ ningssättet förändrats över tiden”, fortsätter Bertil Holmlund. Att färre nu är sjukskrivna och förtidspensionerade innebär, enligt honom, inte att alla dessa står närmare arbetsmarknaden. ”Bara för att man utförsäkrats från sjukförsäkringen behöver det inte betyda att man har lättare att få ett jobb”, säger Bertil Holmlund.

Rapport försöker trolla bort utanförskap Dagen efter att min rapport publicerades släppte Folkpartiet (2014) för första gången på sex år en uppdaterad version av Utanförskapets karta. Antalet utanförskapsområden var 156 år 2006 enligt bägge rapporterna. Båda undersökte dessutom förändringen till och med år 2012. Trots samma metod och underlag från SCB blev slutsatserna märkligt nog inte desamma. Jag kom fram till att antalet utanförskapsområden under Alliansregeringen fortsatte att öka från 156 till 186. Folkpartiet menade att den uppåtgående trenden hade brutits och att antalet utanförskapsområden i stället sjunkit något till 155. Svenska Dagbladets ledarsida riktade kritik mot Folkpartiet för att de inte gjort sina beräkningar för år 2012 jämförbara med dem för år 2006, och för att de sedan drar slutsatser från två ojämförbara kalkyler (2014a): Det visar sig att Folkpartiet har bytt metod. Vad gäller en av parametrarna, skolresultaten, har Folkpartiet bytt databas för bostadsområden av en viss storlek. Detta redovisas i rapporten som en förbättring. Det går naturligtvis att försvara ett metodbyte. ... Samtidigt blir det omöjligt att jämföra bakåt. Den nya rapporten säger alltså ingenting om utvecklingen under de senaste mandatperioderna. Den konstaterar egentligen bara hur många utanförskaps­ områden det blir om man använder en ny beräkningsmetod. Det är dock inte vad Folkpartiet och Erik Ullenhag säger. De säger att ökningen har ”planat ut” sedan 2006. Att det är en ”oförändrad andel som bor i utanförskapsområden”.

UTANFÖRSKAP 145

Det är inte hederligt, och det förhindrar saklig debatt om hur vi ska komma tillrätta med utanförskapet. Kulmen på debatten kom efter ytterligare några dagar när en krönika av rappor­ tens upphovsperson Mauricio Rojas publicerades på SvD:s ledarplats (2014c): I oktober 2006 fick partiet ansvaret för integrationsfrågan, men av många djärva idéer och förslag blev det inte mycket. Berget födde en råtta, och utslag­ ningen bara fortsatte. Detta visste partiets ledning och det blev inga nya kartor. Många efterfrågade en aktualisering av kartorna och tankesmedjan Den Nya Välfärden lät nationalekonomen Tino Sanandaji göra det. Han använde samma metod och underlag som vid tidigare kartor och kom fram till att utanförska­ pet ökat mellan 2006 och 2012: från 156 till 186 utanförskapsområden. 2012 bodde 566 000 personer i dessa områden; en ökning med hela 16 procent från 2006. Det mest klädsamma för FP hade varit att ärligt erkänna det som alla vet: att borgerligheten inte har varit ett dugg bättre än Socialdemokraterna på detta område. Men politiken tillåter inte en sådan öppenhjärtighet. Fast jag kunde aldrig föreställa mig det som skulle hända. Några timmar efter Sanandajis rapport kom FP ut med en egen karta, som visade en helt annan bild: det hade inte alls blivit fler utanförskapsområden och befolkningsandelen i desamma var oförändrad. Förklaringen till detta är enkel: FP gjorde några subtila metodologiska ändringar och simsalabim var misslyckandet åtmins­ tone retuscherat. Erik Ullenhag säger att man har ”förfinat metoderna” (SvD 3/6), medan andra lätt kan kalla det för manipulation, fusk eller åtminstone ohederlighet, som det stod i SvD:s ledare i måndags.

Utveckling över tid SCB:s rapport Integration - med fokus på 15 stadsdelar (2015a) beskriver hur de socioekonomiska utfallen i 15 av de mest socialt utsatta utanförskapsområdena utvecklats över tid sedan 1997. I stadsdelarna totalt förvärvsarbetar drygt 40 procent av kvinnorna och drygt 50 procent av männen år 2013. Detta är en betydligt lägre nivå än i Sverige totalt. Jämfört med slutet av 1990-talet har andelen förvärvsarbetande män i stadsdelarna ökat och stadsdelarnas avstånd jämfört med riksgenomsnittet har minskat. Andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat något i stadsdelarna men inte lika mycket som bland män.

146 MASSUTMANING

Som bekant utmärks dessa utanförskapsområden av låg andel i arbete, låga disponibla inkomster, många socialbidragstagare, trångboddhet samt en hög andel unga med problem i skolan. Överlag har problemen bestått. En positiv trend är att andelen som förvärvsarbetar ökat, särskilt i utanförskapsområdena kring Stockholm. Däremot har genomsnittlig disponibel inkomst per invånare utvecklats sämre än i övriga landet. Figur 13 visar att disponibla inkomster per person endast ökat långsamt i dessa områden så att klyftan jämfört med riksgenomsnittet växt kraftigt över tid. Figur 14 visar att skolresultaten ligger på en konstant låg nivå, med en hög andel unga som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Figur 13: Disponibla inkomster per person i utanförskapsområden kontra riksgenomsnittet (SCB)

Den tidigare LO-utredaren Jan Edling har skrivit rapporten Förorterna som Moder Svea glömde: En dokumentation av en obefintlig integrationspolitik (2015) som ger en uttömmande analys av dessa områden. SVT Nyheter (2015d) skriver:

UTANFÖRSKAP 147

Jan Edlings dom över svensk integrationspolitik dom senaste 20 åren är hård. ”De här förorterna är hemskt illa ute och man kan inte säga att Sverige är ett integrerat land. Vi har använt de här förorterna som en förvaringsplats för de som inte platsar i det vanliga samhället”, säger Edling. Edlings rapport bekräftar den låga sysselsättningen som tynger dessa områden. Han påpekar dessutom att många av dessa arbeten är låglönejobb. SVT Nyheter skriver (2015d) vidare: De som trots allt har arbete är enligt rapporten sysselsatta i yrken med låga löner och låg social status. Kvinnorna jobbar i stor utsträckning som under­ sköterskor eller lokalvårdare, medan många män arbetar som köks- och restaurangbiträden, lokal-vårdare eller personliga assistenter.

Figur 14: Andel elever utan gymnasiebehörighet i utanförskapsområden kontra övriga riket (SCB) Procent

45

148 MASSUTMANING

Sammanfattningsvis är det stora och växande antalet utanförskapsområden i Sverige ett samhällsproblem av historiska proportioner. Denna så kallade utmaning har diskuterats sedan åtminstone 1990-talet, utan att vi har någon lösning i sikte. Det stora problemet är inte att de gamla utanförskapsområdena som Rinkeby, Rosengård och Ronna har blivit fattigare relativt övriga riket sedan 1990-talet, vilket de sammantaget inte har. Problemet är i stället att fler och fler tidigare normala bostadsområden har förvandlats till utanförskapsområden. Medan problemen i Rinkeby diskuterats i en generation utan att man hittat en lösning har nya områden såsom Araby i Växjö, Oxhagen i Örebro och Krongården i Trollhättan blivit värre än Rinkeby var när diskussionen började.

I0 INVANDRING OCH KAUSALITET

Crimestop means the faculty of stopping short, as though by instinct, at the threshold of any dangerous thought. It includes the power of not grasping analogies, of failing to perceive logical errors, of misunderstanding the simplest arguments ... Crimestop, in short, means protective stupidity - George Orwell, 1984, 1949

150 MASSUTMANING

verige har nu länge haft socioekonomiska problem bland invandrare, samti­ digt som invandrares befolkningsandel växt stadigt. Trots detta har många förnekat invandringens roll för Sveriges samlade socioekonomiska problem såsom ojämlikhet, arbetslöshet, fallande skolresultat och barnfattigdom. Även när invandringens påverkan medges har analysen ofta varit svävande beträffande effektstorlekar och kausala orsakssamband. Det var länge vanligt att avfärda invandringens effekt genom att påstå att det inte är invandring som är problemet utan ojämlikhet, att det inte är invandring som är problemet utan bilbränder, att det inte är invandring som är problemet utan arbetslöshet, att det inte är invand­ ring som är problemet utan fallande skolresultat och så vidare. Alla dessa fenomen kan dock i sin tur påverkas av invandring. Svenska offentlig debatt har överlag haft svårt att hantera analysen av hur invandring påverkar samhället. Det finns och har i Sverige länge funnits en önskan om att invandringen ska fungera väl, vilket har gjort det smärtsamt att erkänna invandringens roll i samhällsproblemen. Många är heller inte vana vid att analysera demografiska effekter. Sverige var i decennier ett land med stabil och förutsägbar befolkningsutveckling där demografi inte var en viktig fråga. Fokus i samhällsanalysen låg i stället på frågor såsom ekonomiska och sociala struktu­ rer, fördelning, löner och priseffekter. Teoretisk analys utgår ofta implicit från förändringar inom stängda samhällen. Detta gäller både för nationalekonomer och inom andra samhällsvetenskapliga fält. Demografi som förklaringsfaktor föll i skymundan i sådan mån att många samhällsvetare helt enkelt inte är vana vid demografisk analys. Ett exempel på detta är att den ekonomiska tillväxten ofta rapporterats som förändringen av total BNP i stället för BNP per capita. När befolkningstillväxten låg på någon eller några promille per år var det onödigt att lägga tid på att justera för BNP per capita, speciellt vid kortsiktig analys. Detta kapitel diskuterar frågan om kausalitet eller orsakssamband när det gäller invandringens effekt på samhället, och i vilken utsträckning olika förändringar kan sägas bero på invandring. Att diskutera orsakssamband är ett sätt att fråga sig hur saker skulle ha utvecklats utan invandring eller med lägre invandring, det vill säga en kontrafaktisk analys. När samhällsproblem är koncentrerade bland invandrare och ökar genom att antalet invandrare växer finns i många fall skäl att dra slutsatsen att invandring orsakat en ökning av problemets omfattning jämfört med om invandringen hade varit lägre. Låt oss använda ämnena arbetslöshet och skolan som exempel för att illustrera detta.

S

INVANDRING OCH KAUSALITET 151

Exemplen arbetslöshet och skolan Invandrares andel av Sveriges arbetslösa har ökat från 23 procent år 2006 till 34 procent i slutet av år 2016. Det är slående siffror givet att utrikes födda utgör omkring 17 procent av befolkningen och drygt en femtedel av dem i arbetsför ålder. Invandrares andel av antalet långtidsarbetslösa är ännu högre: 60 procent av alla som har varit arbetslösa mer än ett år i Sverige är utrikes födda. De senaste tio åren har arbetslösheten bland inrikes födda sjunkit räknat i både antal och procent, men landets sammanlagda arbetslöshet har inte sjunkit då den drivits upp av fler arbetslösa invandrare. Att säga att problemet inte är invandring utan arbetslöshet är mot bakgrund av detta inget genomtänkt svar. Arbetslöshet och invandring till arbetslöshet är inte konceptuellt separata fenomen. Invandring är heller inte längre ett marginellt fenomen utan den huvudsakliga drivkraften bakom hur arbetslösheten utvecklas. Figur 15 visar utvecklingen av utrikes födda som andel av arbetsför befolkning, som andel av de sysselsatta och som andel av arbetslösa.

Figur 15: Utrikes föddas andel av arbetslösa, 2006-2016 (SCB, Arbetsförmedlingen)

152 MASSUTMANING

Utrikes födda utgör fortfarande en relativt låg andel av befolkningen, men är så starkt överrepresenterade i negativa socioekonomiska utfall att gruppen inte bara får genomslag i statistiken utan är drivande i den aggregerade utvecklingen. Detta gäller inte bara för arbetslöshet utan också för många andra utfall. Invandrarhus­ håll tog enligt Socialstyrelsens statistik år 2015 emot cirka 60 procent av utbetalda socialbidrag samt stod för två tredjedelar av ökningen i utbetalda socialbidrag sedan år 1990. Som jag diskuterar nedan utgör barn med invandrarbakgrund 71 procent av den svenska barnfattigdomen. Det är värdefullt att förstå att ökad påver­ kan på samhällsekonomiska utfall inte främst drivs av att gruppen invandrares problem har ökat utan av att gruppen har blivit en större andel av befolkningen. En viktig metod när invandringens kausala samband undersöks är uppdelning av totalsiffror i olika grupper, som kallas dekomponering. Invandring påverkar socioekonomiska utfall i samhället genom två huvudsakliga mekanismer. Den ena är att invandring av nya invånare till ett land gör att deras socioekonomiska utfall blir en del av landets samlade utfall. Inflyttning av arbetslösa invandrare ökar arbetslösheten. Detta är en direkt effekt som enkelt kan beräknas med exakthet. Invandring kan också tänkas påverka arbetslösheten för dem som redan befinner sig i Sverige - en mer indirekt effekt som är svårare att beräkna. Många studier tyder på att invandring försämrar löner och sysselsättning för övriga befolkningen, dock ofta med små eller medelstora effektstorlekar (bland annat Borjas 1987, Card 1990, LaLonde & Topel 1991, Angrist & Krueger 1999, Borjas 1999, Borjas 2003, Coleman & Rowthorn 2004, Longhi et al. 2005, Longhi et al. 2008, Bratsberg et al. 2014, D’Amuri et al. 2010, Borjas 2015, Engdahl 2016). Det finns också studier som kommer fram till att invandring inte nämnvärt påverkar den existerande befolkningens arbetsmarknad, eller förbättrar den. Det finns en intensiv debatt om dessa spillover- eller undanträngningseffekter på arbetsmarknaden, men även estimat som hittar sådana effekter tyder på att de långsiktigt är avsevärt mindre än invandringens direkta påverkan. Invandringens främsta inverkan på svenska arbetslöshetssiffror uppkommer av att invandrare själva har högre arbetslöshet så att den totala arbetslösheten drivs upp när gruppen blir en större andel av befolkningen. Ökningen av befolkningsandelen sker ofta gradvis och kan på kort sikt framstå som oviktig jämfört med exempelvis svängningar genom konjunkturcykler, men har en kraftfull kumulativ eller sammanlagd effekt när små effekter läggs på varandra under en lång tid. Långsiktigt är invandringens viktigaste effekt på samhället därför vad som kallas en kompositionseffekt, det vill säga effekt genom förändrad gruppsammansättning. Detta syftar på den mekaniska effekt som uppstår då grupper som i olika avseenden skiljer sig från varandra ändrar sin befolkningsandel. Om samhällets sammansättning förändras genom att grupper med hög arbetslöshet blir en större andel av befolkningen växer arbetslösheten.

INVANDRING OCH KAUSALITET 153

Detta är självklart eller närmast tautologiskt för ekonomer, men inte alltid för dem som saknar träning i empirisk metodologi. Där finns ofta en mer diffus syn som ser graden av ojämlikhet eller arbetslöshet som orsakade av ”samhället”. Detta stämmer naturligtvis, men samhället är inte ett separat väsen skilt från människan, utan summan av dem som utgör samhället. Samhällsmedlemmar interagerar ständigt med varandra och påverkar i högsta grad varandra, men samhällets totala utfall beror på hur det går för de enskilda samhällsmedlem­ marna. Om invandring leder till att många arbetslösa flyttar in i landet ändras befolkningssammansättningen, vilket i sin tur leder till att arbetslösheten ökar. Invandringens effekt är inte alltid så stor att den dominerar utvecklingen i övriga samhället. Även när arbetslösheten faller totalt sett kan invandring dock leda till att den faller mindre än den annars skulle ha gjort. Ett annat exempel är andelen som förvärvsarbetar. Mellan år 2000 och 2015 ökade förvärvsfrekvensen bland utrikes födda med 4,3 procentenheter. Under samma period ökade även förvärvsfrekvensen bland inrikes födda med 4,4 procentenheter. Sveriges samlade förvärvsfrekvens ökade dock med endast 2,7 procentenheter. Det kan framstå som paradoxalt att den totala förvärvsfrekvensen ökar mindre än den gör för de två delgrupper (utrikes och inrikes födda) som tillsammans utgör Sveriges befolkning. Orsaken är befolkningens förändrade sammansättning. År 2000 utgjorde utrikes födda 14,0 procent av befolkningen i arbetsför ålder. År 2015 hade andelen utrikes födda ökat till 21,5 procent. Både år 2000 och 2013 var utrikes föddas förvärvsfrekvens ungefär 23 procentenheter lägre än inrikes föddas. När grupper med lägre förvärvsfrekvens växer som andel av befolkningen pressas den samlade genomsnittliga förvärvsfrekvensen ned. Mellan år 2000 och 2015 orsakade invandringens kompositionseffekt en negativ inverkan på förvärvsfrekvensen om 1,7 procentenheter. Trots att förvärvsfrek­ vensen bland bägge grupperna ökade med 4,3 respektive 4,4 procentenheter var totalökningen därför bara 2,7 procentenheter. Tillväxten i invandrares befolk­ ningsandel åt upp två femtedelar av uppgången i total förvärvsfrekvens, trots att gruppens förvärvsfrekvens relativt inrikes födda inte ändrades. Det fanns således olika krafter på arbetsmarknaden som verkade åt olika håll och delvis tog ut varandra. Att andelen invandrare växte hade i detta fall en negativ effekt på förvärvsfrekvensen och pressade ned den. Den positiva kraften i form av en bred uppgång var dock under perioden större, så att förvärvsfrekvensen ökade sammanlagt trots att den samtidigt pressades ned av invandringens kompositions­ effekt. Uppgången blev däremot lägre än den annars skulle ha varit. Just i detta fall var kompositionseffekten inte tillräckligt stor för att helt ta ut den positiva trenden i ekonomin, varför totalen ändå visade en viss uppgång. I andra fall förstärker den negativa kompositionseffekten nedåtgående trender i övrigt. Så är bland annat fallet med skolresultaten.

154 MASSUTMANING

Ett annat tydligt exempel på invandringens effekt på sociala utfall återfinns i de svenska skolresultaten. Första och andra generationens invandrare har i genom­ snitt lägre skolresultat än övriga elever. Invandring har bidragit till fallet i svenska skolresultat - både genom kompositionseffekten av att de med invandrarbakgrund utgör en högre andel av eleverna samt genom att gapet har vidgats mellan grupper­ na. Invandring har påverkat både resultatet i det internationella kunskapstestet PISA samt andelen elever som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg. Enligt Skolverkets (2016) rapport ökade andelen elever som lämnar grundskolan utan behörighet till vidare studier från 8,7 till 14,3 procent mellan år 1998 och 2015. Rapporten räknar på invandringens effekter: Utgångspunkten för analysen är det faktum att elever med utländsk bakgrund i genomsnitt har lägre skolresultat än elever med svensk bakgrund. Detta gäller i synnerhet elever som invandrat efter skolstart. Det betyder att om andelen elever med utländsk bakgrund ökar så kommer den genomsnittliga nationella resultatnivån påverkas negativt, allt annat lika. Den nationella resultatnivån kan också påverkas negativt av om elever med utländsk bakgrund har en sämre resultatutveckling över tid jämfört med elever med svensk bakgrund. Den ökande andelen elever som invandrat efter ordinarie skolstart har haft en avgörande betydelse för den minskande behörighetsgraden till gymnasieskolan sedan mitten av oo-talet. Uppemot 85 procent av ökningen på knappt fyra procent­ enheter av andelen obehöriga 2006-2015 kan förklaras med en ökad andel elever som invandrat efter ordinarie skolstart. Störst betydelse har det att andelen av denna elevgrupp ökar, men dess försämrade behörighetsgrad har också påverkat. Elever som är födda i Sverige med utländsk bakgrund har inte försämrat sin behörighetsgrad, men eftersom deras andel har ökat bidrar detta ändå till den totala nedgången i behörighet. Ser man över hela perioden 1998-2015 så kan över hälften av den minskande behörigheten förklaras med en ökad andel elever som invandrat efter skolstart. Invandring och utvecklingen bland elever med invandrarbakgrund har också påverkat Sveriges resultat i PISA-testet. Effekten drivs delvis av vidgande kunskaps­ gap mellan grupperna, men ännu mer av kompositionseffekten av att elever med utländsk bakgrund blivit fler. Skolverket (2016) skriver vidare: För perioden 2006-2012 beror ungefär 20-25 procent av nedgången i PISA läsförståelse och naturvetenskap på elever med utländsk bakgrund, medan utländsk bakgrund betyder mindre för matematikresultaten. ... Den absolut största påverkan kommer sig av att andelen elever med utländsk bakgrund

INVANDRING OCH KAUSALITET 155

blivit större - inte av att resultaten försämrats relativt elever med svensk bakgrund. Skolverkets rapport räknar fram till år 2012 eftersom den kom ut innan resul­ taten för PISA 2015 fanns tillgängliga. I PISA 2015 har Sveriges samlade resultat återhämtat sig något, både bland elever med svensk och med utländsk bakgrund. Samtidigt har invandring en fortsatt negativ effekt på resultaten genom kompo­ sitionseffekten, då gruppens andel växt. Mot bakgrund av att Sveriges resultat förbättrades mellan 2012 och 2015 är det långsiktiga fallet inte lika stort. Även om resultatet bland elever med utländsk bakgrund också har återhämtat sig är invandringens del av det långsiktiga fallet i svenska skolresultat ironiskt nog större vid 2015 års mätning. Det finns olika sätt att räkna, men elever som inte har svensk bakgrund driver någonstans mellan 35 och 40 procent av fallet av Sveriges långsiktiga fall i PISA när man räknar fram till år 2015.

Förklaringar och bortförklaringar Klassiska studier om ojämlikhet har fokuserat på faktorer som fördelning av inkom­ ster mellan kapital och arbetare, makroekonomi, skattepolitik och incitament att arbeta. Den moderna fattigdomen i Sverige drivs dock inte längre enbart, eller ens främst, av inhemsk ekonomisk utveckling och omfördelning utan importeras utifrån. De krafter som pressar upp fattigdomen är inte huvudsakligen att de med svensk bakgrund eller existerande invandrare faller i inkomst, utan inflödet av nya låginkomsttagare från andra länder. Dessa demografiska effekter är i grunden enkla, även om de är svåra att förstå för dem som är vana vid äldre teorier om fördelningspolitik som togs fram i samhällen med låg invandring. Det är ideologiskt obekvämt för många att acceptera kopplingen mellan invand­ ring av fattiga och ökad fattigdom - både bland liberaler, socialister och konser­ vativa. Den rådande samhällsanalysen av problem som fattigdom är anpassad för samhällen som antogs vara stängda, eller där invandring åtminstone inte var en viktig faktor. Det finns dessutom en stark tendens att se lösningen på alla nya samhällsproblem i form av en ökad tillämpning av de redan existerande ideologis­ ka verktygen. Bland socialdemokrater antas ökad fattigdom bero på nedskärningar av välfärdsstaten, som löses med expanderad välfärdsstat och högre skatt. Liberaler föredrar oftast att se utanförskapet som orsakat av för svaga incitament att arbeta, för mycket regleringar och höga trösklar till arbetsmarknaden i form av höga löner och kollektivavtal. Konservativa förklarar på samma sätt problemet med standardteorier, såsom bristande arbetsmoral bland förment arbetsskygga utan sysselsättning eller med kärnfamiljens förfall.

156 MASSUTMANING

Ingen av dessa förklaringar med fokus på intern samhällsanalys är emellertid tillfredställande för att förklara fattigdomens återkomst, när den drivs på av ett ökat antal fattiga barn och vuxna med utländsk bakgrund. Om ökad fattigdom främst drevs av någon de klassiska interna mekanismerna (försvagad välfärdsstat, LAS, kollektivavtal etc.) skulle vi observera att fattigdomen även skulle ha ökat bland den svenska majoritetsbefolkningen liksom bland de invandrare som redan bott i Sverige ett tag. I stället har fattigdom, arbetslöshet, barnfattigdom, låga skolresultat och andra problem i dessa grupper förblivit stabila eller till och med i vissa fall sjunkit. Det som driver ökningen är att de problemdrabbade gruppernas befolkningsandel växer genom invandring utifrån. Detta är ett starkt tecken på att den kausala förklaringen är invandringen i sig - inte samhällsförändringar inom landet.

Simpsons paradox och barnfattigdom Barnfattigdom är ytterligare ett intressant exempel på vikten av att beakta komposi­ tionseffekter av förändrad befolkningssammansättning. En ofta använd definition på barnfattigdom är barn som lever i hushåll på eller under socialbidragsnormen. Barnfattigdom har kommit att koncentreras bland barn med utländsk bakgrund. Rädda Barnens (2015) senaste årliga rapport om barnfattigdom skriver: Det finns fortsatt stora skillnader i ekonomiska uppväxtvillkor mellan barn vars bägge föräldrar är födda i Sverige och barn med antingen en eller bägge föräldrarna födda utomlands. Närmare vart tredje barn med utländsk bakgrund, 29,3 procent lever i ekonomisk utsatthet jämfört med 4,9 procent av de barn vars föräldrar är födda i Sverige. Barnfattigdomen är alltså sex gånger högre bland barn med utländsk bakgrund. I dessa jämförelser ingår inte de nyanlända hushåll som enbart får etableringsstöd. Utländsk bakgrund inkluderar som tidigare påpekats både de som är födda i utlandet och andra generationens invandrare födda i Sverige. När det gäller barn är det i själva verket så att de flesta av dem med utländsk bakgrund är födda i Sverige. Det är framför allt barn i invandrarhushåll samt barn med ensamstående föräldrar som växer upp i fattigdom i Sverige. Barnfattigdom är den form av ojämlikhet som är mest koncentrerad till dem med utländsk bakgrund. Rädda Barnen (2015) skriver: Av samtliga barn i ekonomiskt utsatta familjer i Sverige 2013 återfinns 71,4 procent bland barn med utländsk bakgrund. Det totala antalet barn med

INVANDRING OCH KAUSALITET 157

utländsk bakgrund har ökat samtidigt som det totala antalet barn med svensk bakgrund har minskat något under senare år. År 1991 hade 39 procent av fattiga barn invandrarursprung. Över tid har barnfat­ tigdomen fallit kraftigt bland barn med svenskt ursprung, samtidigt som antal fattiga barn fyllts på av barn med invandrarursprung. Den totala barnfattigdomen ökade under 90-talskrisen och sjönk sedan tillbaka. Utvecklingen av barnfattig­ dom visar betydelsen av att diskutera demografiska effekter liksom betydelsen av kompositionsförändring. Mellan åren 1991 och 2013 mer än halverades barnfattigdomen bland barn med svenskt ursprung, från 11,3 till 4,9 procent. Den totala barnfattigdomen faller dock endast något, från 14,5 till 12,0 procent. Orsaken är inte att barn med invandrarur­ sprung blev mer sannolika att vara fattiga. Tvärtom var andelen stabil, och sjönk rentav marginellt från 29,4 till 29,3 procent. Däremot fylldes barnfattigdomen på genom invandring, i och med att invandrares befolkningsandel ökade kraftigt under perioden. När gruppen med högre fattigdom blir större drivs den totala fattigdomen i samhället upp, även när andelen fattiga i gruppen inte förändras. Orsaken är att invandrare blir en allt större grupp så att deras siffror får större genomslag. Om invandrare endast vore exempelvis en procent av befolkningen skulle total fattigdom inte påverkas nämnvärt även om alla invandrare levde i fattigdom. Om invandrare däremot utgör en fjärdedel av befolkningen får gruppens högre fattigdomsprocent mycket starkare effekt på totalen. Denna kompositionseffekt är ofta lika viktig som förändringar av utfallen; på lång sikt är kompositionseffekten ofta rent av viktigare. Åren mellan 2006 och 2013 visar på ett fascinerande statistiskt fenomen gällande barnfattigdom. Notera att perioden i sig inte är av unikt intresse, utan att den tas upp som ett illustrerande pedagogiskt exempel. Mellan 2006 och 2013 sjunker barnfattigdomen bland dem med svenskt ursprung från 6,3 procent till 4,9 procent. Den sjönk även bland barn med invandrarbakgrund, från 30,2 procent till 29,1 procent. Givet att fattigdomen sjönk bland båda grupper som utgör befolkningen kan man fråga sig hur mycket barnfattigdomen sjönk totalt i Sverige. Svaret är kanske något förvånande att den totala barnfattigdomen ökade något, från 11,8 till 12,0 procent. Att bägge av två delgrupper uppvisar en tendens som blir den omvända när grupperna slås samman är ett exempel på vad inom statistiken kallas Simpsons paradox. Orsaken är här att gruppen med högre barnfattigdom samtidigt ökat sin andel av totalbefolkningen. Invandrares högre barnfattigdom får över tid större vikt för totalen, vilket driver upp barnfattigdomen. Denna kompositionseffekt mer än kompenserar för det fallande snittet. I många andra exempel finns ingen

158 MASSUTMANING

ren Simpsons paradox, exempelvis under perioden 1991 till 2013. Förändringarna inom grupperna var större än kompositionseffekten så att den totala utvecklingen inte bytte tecken, utan bara blev svagare. Även här föll dock totalsiffran avsevärt mindre än i de två grupperna tagna var för sig. Dessa exempel illustrerar att invandringens största effekt på samhällsekonomin och sociala utfall på lång sikt är förändringar i gruppkompositionen snarare än förändringar i utfall i sig. Invandrares problem får större och större genomslag effekt på samhället i takt med att gruppen gradvis växer, även när skillnaderna i utfall ligger på en konstant nivå. Förutom att invandrares utanförskap drar ned Sveriges utfall totalt sett leder dagens utveckling till att det som tidigare var breda samhällsproblem - såsom brott, arbetslöshet och barnfattigdom - allt mer koncentreras bland dem med invandrarbakgrund. Efter att Sverige med stor möda på det stora hela vunnit kampen mot det traditionella klassamhället går landet nu stället i riktning mot ett etniskt klassamhälle. Barnfattigdomen bland majoritetsgruppen, med svenskt ursprung, har aldrig varit lägre. Den totala barnfattigdomen har på grund av invandring däremot bitit sig fast på relativt höga nivåer.

11 LAG OCH ORDNING

Land skall med lag byggas - Svensk landskapslag, 1300-talet

160 MASSUTMANING

n av utanförskapets

E

viktigaste effekter på samhället är genom kriminalitet,

ett känsligt och komplext ämne som kommer att diskuteras ingående i följande kapitel. Brottslighet är inte bara en krass ekonomisk fråga utan

även förknippad med moraliska dimensioner kring skuld, rättskipning och hämnd. Rädslan för Den Andres brott har ofta utnyttjats för att kollektivt skuldbelägga grupper och skapa hat. Det finns genom historien ett flertal exempel på att faktiska eller påstådda brott begångna av invandrare provocerar fram repressalier i form av främlingsfientligt våld - inte sällan mot oskyldiga. Retorik om hot och våld mot den egna gruppen kan riskera att väcka primala instinkter till liv. Kriminalitet är samtidigt en viktig fråga som studerats av samhällsvetare med vetenskapliga metoder, både kvantitativa och kvalitativa. Studier av brott utgör ett eget samhällsvetenskapligt forskningsfält kallat kriminologi. Brottslighet har även studerats av närliggande ämnen såsom juridik, sociologi, psykologi, medicin och inte minst nationalekonomi. Att nationalekonomer ofta studerar brottslighet förvånar kanske många lekmän som förknippar ekonomi med frågor om pengar. I själva verket utförs en betydande andeldel av studier om brott av nationalekonomer, direkt eller i relation till ekono­ miska frågor. En praktisk orsak är att de moderna statistiska och ekonometriska metoder som utvecklats inom nationalekonomin är väl anpassade för kriminologi. Studier av nationalekonomer inom kriminologi har fått stort genomslag. För att ta ett konkret exempel är en majoritet av de mest nedladdade studierna inom ämnesområdet kriminologi i forskningsarkivet Social Science Research Network stund skrivna av nationalekonomer. Det finns även kopplingar mellan brott och ekonomiska frågor som motiverar nationalekonomisk analys av brott, samtidigt som kriminologer ibland fokuserar på ekonomiska frågor. Egendomsbrott och organiserad kriminalitet handlar till stor del om att tjäna pengar. Fattigdom eller i varje fall strävan efter samma materi­ ella standard som övriga samhället kan samtidigt vara en viktig drivkraft bakom kriminalitet. Brott kan påverkas av ekonomiska faktorer, och som diskuteras i kapitel 16 kan kriminalitet ha betydande samhällsekonomisk påverkan.

Att mäta brott Det finns många former av brott och flera sätt på vilka brott kan mätas. Resultaten skiljer sig ibland beroende på brottskategori och mätmetod. Det är tydligt att de flesta former av brott är vanligare i dag än säg år 1950, men det är svårare att uttala sig om brottsligheten har sjunkit, ökat eller legat stilla på senare år. Huruvida brottsligheten sjunkit eller ökat varierar mellan brottskategori och samhällsgrupp. Det finns även metodologiska problem att mäta brott som försvårar säkra slutsatser. Nedan diskuteras några av de viktigaste måtten på brottslighet.

LAG OCH ORDNING 161

Ett vanligt förekommande mått är anmälda brott. Brå (2012a) skriver: Det finns stora svårigheter med att använda anmälda brott som en indikator på brottsligheten, då långt ifrån alla brott som begås kommer till rättsvä­ sendets kännedom. Relationen mellan det faktiska antalet brott som begås och antalet anmälda brott kallas för mörkertalet. Vid läsning av avsnittet om anmälda brott är det viktigt att komma ihåg att mörkertalet varierar för olika typer av brott. För vissa brottskategorier, som rån mot person och misshandel, framför allt mot bekanta personer, torde mörkertalet vara stort. För andra, som bank- och postrån, rån mot värdetransporter och bostadsinbrott är det relativt litet och i vissa fall i stort sett obefintligt. Mörkertalet påverkas av sådant som relationen mellan offret och gärningspersonen, hur offret tolkar situationen, hur stor förlusten är vid egendomsbrott och myndigheternas arbete. Anmälningsbenägenheten är även lägre i vissa grupper. Bland annat har studier visat att ungdomar som utsätts för brott sällan vänder sig till polisen (Brå 2009:20). Benägenheten att anmäla brott är också lägre bland mer utsatta och marginaliserade personer.

Anmälda brott har överlag ökat kraftigt sedan år 1950, både totalt och per 100 tusen invånare. Totalt antal brott per 100 tusen invånare slog rekord 2015, och har legat på en hög nivå även under 2016. Det är en omstridd fråga i vilken utsträckning detta drivs av större anmälningsbenägenhet eller är ett utslag av en reell ökning av brottslighet. Alla typer av anmälda brott utvecklas inte åt samma håll. Vissa former av brott, såsom inbrott och cykelstölder, har sjunkit på senare decennier. Bilstölder har sjunkit så kraftigt att det nu är under 1960-talets nivå. Det kanske med uppmärksammade brottskategorin är våldsbrott. Anmälda våldsbrott per invånare ökade stadigt från 1950 till en topp i slutet av 2010-talet. Det sjönk därefter flera år i rad, men har återigen börjat öka och låg under första halvåret av 2016 strax under sin historiska topp. Figur 16 åskådliggör anmäld vandalism och misshandel per 100 tusen invånare över tid från Brottsförebyggande rådet (Brå). Det bör noteras att antalet anmälda brott kan påverkas av ändringar av såväl lagar som rådande normer och inte är ett exakt mått på faktiskt inträffade brott. Många bråk bland unga killar i skolåldern polisanmäldes exempelvis inte förr i tiden. Även i dag anmäls långt ifrån alla dessa bråk, men i takt med att samhällets tolerans för våld har sjunkit har det blivit vanligare att polisanmälda denna typ av brott, vilket delvis förklarar den historiska uppgången.

162 MASSUTMANING

Figur 16: Vandalism och misshandel per hundratusen invånare (Brå) Skadegörelse

Ett annat mått på brottslighet ges av den så kallade Nationella trygghetsunder­ sökningen (NTU). NTU är en årlig mätning som utförs av Brå, där ett urval på drygt 12 tusen personer i åldrarna 16 till 79 tillfrågas om deras utsatthet för brott. Undersökningen har genomförts sedan 2006 och frågar om utsattheten året innan mättillfället, så att 2006 års mätning avser händelser under 2005. Andelen svarande som uppgav att de var utsatta för brott mot enskild person var stabil omkring 13 procent mellan år 2005 och 2015. Utvecklingen skiljer sig dock avsevärt mellan undersökta brottstyper. Andelen som utsatts för misshandel sjönk från 2,7 till 2,0 procent, medan offer för sexualbrott ökade från 0,9 till 1,7 procent. Ökningen av sexualbrott var framför allt koncentrerad till gruppen kvinnor, där andelen utsatta närmast fördubblats under perioden. Även om andelen som utsatts för brott endast ökade marginellt skedde samtidigt en relativt kraftig ökning av antalet brott. Den enkla förklaringen är att många brottsutsatta utsatts för mer än ett brott. Totalt antal brott mot person ökade med 33 procent mellan 2005 och 2015, eller 22 procent per invånare efter hänsyn till befolkningsökning. De flesta våldsbrott begås av en liten grupp kriminella, samtidigt som den överväldigande andelen av befolkningen aldrig begår våldsbrott. En uppmärksam­

LAG OCH ORDNING 163

mad studie följde upp alla födda i Sverige åren 1958-1980 till vuxen ålder, och fann att en procent av populationen står för 63 procent av alla begångna våldsbrott (Falk et al. 2014). Det finns även en hög koncentration av brottsoffer. Knappt två procent av befolkningen blev utsatta för mer än hälften av alla brott mot person. Brå (2016b) konstaterar att ”drygt hälften av alla brott mot enskild person kommer av upprepad utsatthet för brott mot en relativt liten del av befolkningen”. Koncentrationen av brott ökade också under den undersökta perioden. Ett problem med NTU är ett högt och över tid ökande bortfall, det vill säga att många helt enkelt inte svarar på undersökningen och därför inte fångas i statistiken. Bortfallet i NTU har ökat signifikant, från 22 procent i den första utförda mätningen år 2006 till 40 procent år 2016. Andelen som inte svarar är särskilt hög bland utomnordiskt födda - hela 56 procent i denna grupp svarar inte på undersökningen. Brå (2016b) skriver att ”Det är dessutom sannolikt så att de mest marginaliserade grupperna i befolkningen, som hemlösa, missbrukare och grovt kriminella, inte är representerade i materialet, vilket är särskilt olyckligt då de tenderar att vara mer drabbade av brott än andra”. Om mer brottsutsatta grupper är överrepresenterade bland dem som slutat svarat på enkäten skapas en snedvridning så att undersökningen underskattar brottsutvecklingen. Brå rapporterar andelen personer som enligt NTU uppgav att de drabbades av brott under perioden 2006-2014 och som bodde i utsatta områden. Rapporten fokuserar på resultatet i NTU i 15 utanförskapsområden såsom Tensta, Rinkeby, Ronna och Herrgården. De som bor i dessa 15 bostadsområden utgör naturligtvis bara en liten andel av dem som svarar på NTU. Totalt antal personer i dessa socialt utsatta områden som svarade på NTU under perioden uppgår till cirka 900 personer. Andelen som i NTU uppgav att de var utsatta för våldsbrott (misshandel, hot och personrån) var för dessa år i snitt 7,7 procent i de utsatta förorterna och 6,5 procent i riket. Skillnaden i brottsrisk är således mycket liten, i varje fall enligt NTU. För vissa år ligger andelen som har utsatts för våldsbrott på samma nivå i de 15 socioekonomiskt svaga bostadsområdena som för riket i snitt. För perioden 2011 till 2014 finns jämförbara data i NTU och andra källor för både polisanmälningar, dödligt våld och skjutningar. Enligt NTU var självrapporterad utsatthet för våldsbrott i de socialt utsatta områdena 13 procent över rikssnittet. Under samma period låg antal anmälda fall av misshandel, hot och personrån i dessa områden 98 procent över rikssnittet. Skjutningar och dödligt våld i låg samtidigt smått häpnadsväckande 400 respektive 480 procent över rikssnittet. Resultatet från NTU skiljer sig således kraftigt från vad statistiken över skjut­ ningar och dödligt våld visar, och även från vad antalet anmälda våldsbrott visar. Från självrapporterad data i NTU ser det ut som om våldet bara var marginellt högre i utsatta områden än i övriga landet, trots att områdena hade dubbelt så

164 MASSUTMANING

många anmälda våldsbrott liksom flerfaldigt fler skjutningar och mord. En förkla­ ring är att självrapporterade enkäter likt NTU inte fångar grovt våld i förorterna. Som noterades ovan svarar en majoritet av utomnordiska invandrare över huvud taget inte på enkäten. Andelen som inte svarar på myndighetsenkäten är troligen ännu högre bland dem som befinner sig i de mest brottsdrabbade miljöerna i utanförskapsområden, där misstron mot myndigheter är som högst. En brottskategori som enligt flera mått har ökat på senare år är sexualbrott, vilket inkluderar tafsande, blottning och våldtäkt. Att mäta sexualbrott är svårare än många andra brottstyper, bland annat då det finns ett stort mörkertal när det gäller våldtäkt där många övergrepp inte anmäls, speciellt vad gäller våldtäkt inom relationer och av närstående. I den mån samhällsförändringar leder till att fler vågar anmäla våldtäkt kan antalet anmälda brott öka utan att faktiska våldtäkter ökat lika mycket. De allra flesta offren är kvinnor som utsätts för sexualbrott av män, men inte alla. Brå (2012b) skriver: Majoriteten av händelserna som rapporteras i NTU, cirka fyra femtedelar, rör en kvinna som utsatts av en man. En dryg tiondel av händelserna är övergrepp av en man mot en annan man och 3-4 procent fall där en kvinna utsätter en kvinna.

Sexualbrott mäts både genom att undersöka polisanmälningar och genom självrapporterade enkäter, där mörkertalet är ett mindre problem. Enligt självrap­ porterad data i NTU har sexualbrott ökat kraftigt, främst bland kvinnor. Andelen kvinnor som anger att de varit utsatta för sexualbrott ökade från 1,6 procent år 2005 till 3,0 procent år 2015 - med andra ord nära en fördubbling. Problemet med mörkertal och anmälningsfrekvens är som sagt inte lika stort i självrapporterade enkäter. Brå (2016c) försöker utifrån svaren i NTU 2016 estimera hur stor andel av sexualbrott som tillhör de mest allvarliga kategorierna: Sammantaget visar svaren på dessa tre frågor att 29 procent av sexualbrot­ ten som uppges i NTU 2016 varit så pass allvarliga att det skulle kunna vara frågan om försök till eller fullbordat sexuellt tvång eller våldtäkt, vilket skulle motsvara 140 000 händelser av den här allvarlighetsgraden.

Det fanns länge en allmänt spridd syn att majoriteten av sexualbrott sker inom relationer och i hemmet, men så verkar inte längre vara fallet. Brå (2016c) skriver vidare: Nära sex av tio sexualbrott (59 %) har inträffat på allmän plats, och ungefär 14 procent har inträffat på arbetsplatsen eller i skolan. Nära ett av fem (18 %)

LAG OCH ORDNING 165

fall har inträffat i en bostad, och 9 procent har inträffat på en annan plats. Fördelningen av brottsplatser för sexualbrott har varierat en del genom åren och det finns ingen tydlig trend över tid. I majoriteten av de sexualbrott som rapporteras i NTU är förövaren en helt okänd person (69 %). I 21 procent av fallen var gärningspersonen en bekant, och i 10 procent av fallen en närstående.

Siffrorna ovan gäller samtliga sexualbrott. Även när det gäller polisanmälda våldtäkter är de som sker inom relationer en minoritet. Enligt Brå:s senaste djupgranskning för året 2006 utfördes 17 procent av våldtäkter av en nuvarande eller före detta partner. Cirka 33 procent av förövare var helt obekanta eller någon offret nyss hade kommit i kontakt med. Den enskilt största relationskategorin var ytligt bekanta, exempelvis någon som offret hade träffat på en fest (Brå 2008b). Anmälda våldtäkter har ökat mycket kraftigt i Sverige, och är bland de högsta i Europa. Anmälda våldtäkter i relation till befolkningen fördubblades mellan 1970-talet och 1990-talet, och har även sedan dess fortsatt att öka. Brå (2008b) skriver: Sedan mitten av 1990-talet har antalet våldtäktsanmälningar mer än fördubb­ lats. I vilken grad denna utveckling kan tillskrivas en faktisk ökning av dessa brott, ökad anmälningsbenägenhet eller förändringar i lagstiftningen är svårt att veta. I april 2005 ändrades sexualbrottslagstiftningen på så sätt att våldtäktsdefinitionen vidgades till att omfatta exempelvis fall då offret befunnit sig i så kallat hjälplöst tillstånd (genom kraftig berusning, medvetslöshet, sömn eller liknande). Sådana händelser rubricerades tidigare som sexuellt utnyttjande.

Sveriges höga våldtäktssiffror jämfört med övriga länder reflekterar mer moderna sexuella normer och större intolerans mot sexuellt våld, som fortfaran­ de är belagt med skam för offret i många kulturer. Det höga mörkertalet gör det svårt att estimera utvecklingen av våldtäkt. Det är samtidigt möjligt att faktiska våldtäkter också har ökat. En indikation på att detta kan vara fallet är ökningen av överfallsvåldtäkter, som oftare anmäls. Dessa definieras som våldtäkt med okänd gärningsperson som påbörjas med ett plötsligt anfall. De flesta överfallsvåldtäkter begås utomhus och tenderar att vara koncentrerade till sommarperioden. Brå (2008b) skriver vidare: Överfallsvåldtäkter anses ha en hög anmälningsbenägenhet, och anmälning­ arna bör relativt väl spegla den faktiska brottslighetens utveckling. Som tidiga­ re diskuterats påverkas dessutom överfallsvåldtäkter troligen inte i samma utsträckning som andra typer av våldtäkt av attitydförändringar i samhället.

166 MASSUTMANING

Utöver överfallsvåldtäkter har det skett en ökning av antalet gruppvåldtäkter, definierat som våldtäkt med flera gärningspersoner. Brå (2008b) skriver om överfallsvåldtäkt: Denna kategori överlappades i relativt stor utsträckning med våldtäkter med fler än en gärningsperson: i mer än var femte överfallsvåldtäkt figurerade flera gärningspersoner. Våldsanvändningen var särskilt omfattande och grov i samband med överfallsvåldtäkter.

Vi vet således inte hur mycket våldtäkter har ökat och hur mycket som reflekterar högre anmälningsgrad, men ökningen av sexualbrott i självrapporterade enkäter samt fler överfallsvåldtäkter tyder på att det även skett en reell ökning. Brå (2008b) nämner även förändringar av ”nöjeslivsrelaterade våldtäkter”, det vill säga de som föregicks av att offret och gärningspersonen möttes i någon nöjeslivslokal såsom en restaurang eller en nattklubb: Den förändrade tillfällesstrukturen i termer av det ökade nöjeslivsutbudet (som fler kvinnor dessutom deltar i) samt Internetanvändandet med en mängd datingsidor ger nya ytor för att knyta snabba kontakter med tillfälliga partner. Mot bakgrund av det kan den särskilda ökningen av våldtäkt mellan obekanta eller ytligt bekanta inte enbart ses som en effekt av högre anmälningsbenä­ genhet, utan en viss faktisk ökning av sådana våldtäkter är rimlig.

Det finns stora skillnader mellan olika grupper i sannolikhet att drabbas av sexualbrott. Den grupp kvinnor som är mest utsatt för sexualbrott är intressant nog inte de med svensk bakgrund, utan andra generationens invandrare. En tänkbar förklaring är att andra generationens invandrarkvinnor oftare bor i områden med hög brottslighet och därför befinner sig i högre riskzon för sexuella övergrepp. Andelen manliga offer är låg. Däremot är risken för övergrepp hög bland unga kvinnor. Brå (2016c) konstaterar att ”Mest utsatta är kvinnor mellan 16 och 24 år bland vilka 9,0 procent uppger utsatthet för sexualbrott under 2015”. Andelen som utsätts för sexbrott enligt NTU 2016 redovisas i Figur 17. Risken för sexövergrepp och ofredande verkar vara en viktig del av oron för brott. Folkhälsomyndigheten har genom Nationella folkhälsoenkäten mellan år 2005 och 2016 frågat om andelen som är rädd att gå ut ensam. Andelen har ökat på senare år, speciellt bland kvinnor. År 2016 angav 9 procent av män och 41 procent av kvinnor i Sverige att de var rädda att gå ut ensamma. Otryggheten har särskilt ökat bland unga kvinnor, där 52 procent år 2016 angav att de var rädda att vistas ute ensamma. Otryggheten att gå ut ensam följer ett liknande mönster som sexualbrott rapporterat i NTU i att utsattheten är särskilt hög bland unga kvinnor. Figur 18 redovisar andelen som är rädd att gå ut ensam enligt Nationella folkhälso­ enkäten.

LAG OCH ORDNING 167

Figur 17: Andelen utsatta för sexualbrott, 2005-2015 (Brå)

Figur 18: Andelen som är rädda att gå ut ensamma, 2005-2016 (Folkhälsomyndigheten)

168 MASSUTMANING

2016 års NTU som avser utsatthet år 2015 visar en kraftig ökning av otrygghet, särskilt bland kvinnor (Brå 2017). Sveriges Radio (2017) skriver: Ökningen av kvinnors otrygghet har aldrig varit så stor i Brottsförebyggande rådets (Brå) nationella trygghetsmätningar. I undersökningen som genom­ fördes förra våren uppgav 31 procent av kvinnorna att de känner sig ganska eller mycket otrygga när de går ut i sitt bostadsområde på kvällarna. Det är en ökning från 25 procent 2015.

Av svarande i NTU uppger 34 procent att de någon gång under året valt en annan väg eller annat färdsätt till följd av oro för brott, medan 23 procent uppger att deras livskvalitet påverkats negativt till följd av otrygghet. Otrygghetens påverkan på livskvalitet i NTU 2016 var den högsta uppmätta sedan mätningen började.

Dödligt våld Måttet anmälda brott inkluderar alla typer av brott, från snatterier via våldsbrott till mord. Att bringa någon om livet är det den grövsta formen av brott, vilket gör mord viktiga att studera. Dessutom är mord en form av brott där mörkertalet är litet, och därför kan användas för tillförlitliga jämförelser mellan länder samt över tid. Figur 19 visar dödligt våld i relation till befolkningen för Sverige mellan år 1754 och 2013. Datan bygger på en sammanställning av kriminolog Hanns von Hofer (2011), med ett glidande medelvärde, och har här uppdaterat fram till år 2015 med data från Brå (2016d). Det kan vara intressant att nämna att Sverige och Finland har en av världens mest grundliga historiska dataserier över dödligt våld. Statistiken på antal mord och dråp går ända tillbaks till år 1754, när Sverige och Finland var delar av samma land. Sverige var först i världen med modern befolkningsstatistik för hela landet och är unikt med en så lång och obruten serie befolkningsstatistik (SCB 2000). År 1686 gjorde kyrkolagen det obligatoriskt att föra kyrkliga längder över dop och begravningar samt över de boende i församlingen. År 1749 grundades föregångaren till Statistiska centralbyrån, Tabellverket, med uppgift att samman­ ställa kyrkoböckerna för hela landet. Från 1754 inkluderas dödsorsaksstatistik som kan användas för att estimera antalet mord och dråp.

LAG OCH ORDNING 169

Figur 19: Dödligt våld i Sverige per 100 tusen invånare från 1754 (Hofer, Brå)

Vi ser att nivån har sjunkit och ökat under olika perioder i takt med olika teknologiska och samhälleliga förändringar avseende sjukvård, alkoholvanor, reformer av rättsväsende, spridning av skjutvapen och annat. Som lägst var det dödliga våldet under 1920- och 1940-talen. Det ökade gradvis från 1950-talet fram till åren omkring 1990. Från tidigt 1990-tal till början av 2010-talet sjönk det dödliga våldet i Sverige, men uppvisade ett trendbrott år 2012. Mellan 2012 och 2015 ökade det dödliga våldet åter igen från 68 till 112 fall. I relation till befolkningen är det dödliga våldet fortfarande lägre än de moderna toppåren 1989-1991. Preliminära uppgifter tyder på att ökningen av dödligt våld har bestått under år 2016. Jämfört med övriga nordiska länder ligger det dödliga våldet i Sverige per invånare under Finland men över Danmark, Norge och Island. Finland har även historiskt utmärkt sig med högt antal mord per invånare medan Island utmärkt sig med få mord per invånare. Däremot har det dödliga våldet per invånare i Sverige på senare år legat högre än i Danmark och framför allt än i Norge. År 2015 registrerades 112 fall av dödligt våld i Sverige, 46 i Danmark och 23 i Norge. Per hundra tusen invånare motsvarar detta 1,1 i Sverige, 0,8 i Danmark och 0,4 i Norge. Det är fortfarande för tidigt att dra definitiva slutsatser kring huruvida ökningen av dödligt våld i Sverige reflekterar bestående trender eller är utslag av slumpmässiga variationer. Figur 20 visar utvecklingen av dödligt våld per hundra tusen invånare sedan år 1970 i Sverige, EU och EU-15 - det vill säga de 15 västeu­ ropeiska EU-länderna (Brå 2016d, WHO Mortality Data Base). Det dödliga våldet har sjunkit både i Sverige och i EU sedan början av 1990-talet, men har över tid sjunkit mindre i Sverige än i övriga Europa.

170 MASSUTMANING

Figur 20: Dödligt våld per 100 tusen invånare sedan år 1970 (Brå, WHO)

Brå:s rapport Det dödliga våldet i Sverige 1990-2014: En beskrivning av utveck­ lingen med särskilt fokus på skjutvapenvåldet (2015a) analyserar samtliga till polisen rapporterade fall av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång under åren 1990-2014, baserat på data från rättsväsendet samt Socialstyrelsens sjukvårdsregis­ ter. Dödsfall vilka juridiskt klassificerats som nödvärn eller legal tjänsteutövning definieras inte som dödligt våld. Brå (2015a) säger beträffande dödligt våld: Dödligt våld är en central brottstyp vid studier av brottsutvecklingen i Sverige och i andra länder. Mörkertalet, det vill säga de händelser som aldrig kommer till polisens kännedom, antas vara lågt för de brotten, och det finns relativt likvärdiga data över tid.

Brå drar slutsatsen att det dödliga våldet sedan 1990-talet har minskat i Sverige, liksom i flera andra västländer. En viktig förklaring är relaterad till förändrad alkoholkonsumtion. Brå skriver: Det som framför allt har minskat är spontana, alkoholrelaterade fall av dödligt våld mellan män. Denna typ av dödligt våld, som karaktäriseras av expressiva motiv, såsom uppfattade kränkningar eller svartsjuka, och ofta sker i privat­ bostäder med kniv eller slagvapen, har länge dominerat det dödliga våldet i Sverige och andra närliggande länder och gör det fortfarande. En minskning av denna typ av dödligt våld innebär därför en minskning av de totala nivåerna av

LAG OCH ORDNING 171

dödligt våld i Sverige, särskilt i länen utanför storstadsregionerna där föränd­ ringen haft störst genomslag på 2000-talet. Även dödligt våld mot kvinnor i nära relationer har minskat sedan mitten av oo-talet, från tidigare i snitt 17 offer per år till i snitt 13 per år under 2008-2013. Därutöver har också dödligt våld med hatbrottsmotiv och dödligt våld mot barn minskat i ett längre perspektiv.

Samtidigt har det dödliga våldet relaterat till gängkriminalitet ökat med koncen­ tration till storstädernas utanförskapsområden: Det dödliga våldet med just skjutvapen har totalt sett varken ökat eller minskat sedan 1990-talet. Såväl i början av 1990-talet som i början av oo-talet och i början av 2010-talet blev i snitt drygt 20 personer per år offer för sådant våld. Det har dock skett en tydlig strukturförändring i detta dödliga våld. I storstadslänen har antalet och andelen fall som skett inom ramen för kriminel­ la konflikter där illegala enhandsvapen (pistoler, revolvrar) har använts ökat kontinuerligt. Samtidigt har antalet och andelen fall som rör andra samman­ hang än kriminella konflikter (exempelvis partnervåld), som sker utanför storstadslänen och med legala jaktvapen och andra tvåhandsvapen minskat påtagligt. Den utvecklingen innebär att kriminella konflikter i storstadslänen kommit att stå för närmare hälften av alla fall av dödligt våld med skjutva­ pen i Sverige i början av 2010-talet, jämfört med knappt 20 procent i början av 1990-talet, samt att andelen män bland offren totalt sett har ökat medan andelen kvinnor minskat.

Brå konstaterar att forskningen inte identifierat entydiga förklaringar till reduceringen av antalet mord sedan 1990-talet. Man lyfter i stället fram ett flertal samhällsförändringar som ägt rum. Dessa inkluderar dels ökat fördö­ mande av våld, dels förändrade fritidsvanor hos ungdomar i termer av minskad alkoholkonsumtion samt ökat hemmasittande vid datorer. Andra förklaringar som ges är en mer utvecklad säkerhetsindustri, hårdare vapenkontroll samt förbättrad traumavård som räddar fler liv. Det finns en slående koncentration av dödligt våld till utanförskapsområden. Brå delar upp det dödliga våldet mellan utanförskapsområden och övriga landet från år 2011 till 2013. Enligt denna indelning bodde 270 tusen av storstadslänens knappt fem miljoner invånare i något av dessa utanförskapsområden, vilket motsvarar cirka fem procent av storstadslänens befolkning. Trots detta skedde 40 procent av det dödliga skjutvapenvåldet i storstadslänen i dessa utanförskapsområden.

172 MASSUTMANING

Samtidigt som skjutvapenvåldet har ökat har det skett förändringar i den typ av skjutvapen som används. Färre mord sker med legala vapen, såsom jaktgevär, samtidigt som mord utförda med illegala insmugglade vapen har ökat (Brå 2015a): Det handlar framför allt om dödligt våld med legala jakt- och andra tvåhandsvapen som sker inom ramen för familje- och partnervåld eller andra konflikter utanför den kriminella miljön och som lika ofta sker i länen utanför storstads­ regionerna som i storstadslänen. Den typen av dödligt skjutvapenvåld har totalt sett närmare halverats sedan mitten av 1990-talet. Tidigare undersökningar har också visat att denna dominans av illegala vapen ökade mellan 1990- och oo-talet (Brå 2011a). De senaste årens uppgifter bekräf­ tar den utvecklingen. Åren 2008-2013 skedde 81 fall av dödligt skjutvapen våld där gärningspersonen inte hade licens för vapnet, mot 13 där gärningsperso­ nen hade licens. När det gäller förekomsten av legala vapen, som allra oftast är jaktvapen, kan det konstateras att det totala antalet personer med vapenlicens minskat med drygt 20 procent från mitten av 1990-talet till början av 2010-talet. Minsk­ ningarna av vapen-innehav har skett succesivt både under 1990- och oo-talet och innebär att andelen personer med vapenlicens minskat från närmare 9 procent i befolkningen i mitten av 1990-talet till drygt 6 procent i början av 2010-talet. Reglerna för att få inneha skjutvapen har också i olika omgångar skärpts i Sverige sedan början av 1990-talet. Lakomaa (2015) redovisar en kraftig minskning av antalet vapenstölder vid bostadsinbrott mellan år 1995 och år 2010 och konstaterar att eftersom det numera är mycket ovanligt att stulna, från början legala, vapen används vid grova brott kan de nya reglarna för vapenförvaring ha tjänat sitt syfte.

Skjutningar Sjukvårdsdata tyder på att antalet skjutningar har ökat. Antalet personer som får vård för skottskador har ökat dramatiskt. Figur 21 visar antalet personer som lagts in på sjukhus för skottskador sedan 1997 (Brå 2015b). Utöver de som läggs in på sjukhus finns det årligen ett antal personer med lindrigare skottskador som behandlas direkt av ambulanspersonalen eller inom primärvården.

LAG OCH ORDNING 173

Figur 21: Personer behandlade i slutenvård för skottskador; åren 1997-2014 (Brå)

En annan Brå-rapport (2015b), studerar skjutningar mellan 2006 och 2014. Det bör noteras att Sverige inte för systematisk statistik över skottlossning och att Brå:s analys bygger på osäkra estimat baserade på polisens data: Enligt genomgången inträffade totalt 365 bekräftade eller sannolika skjut­ ningar under 2014, Det motsvarar 3,7 skjutningar per 100 000 i befolkningen. Motsvarande för 2006 är 306 skjutningar, vilket motsvarar 3,4 skjutningar per 100 000 i befolkningen.

Rapporten delar upp skjutningar mellan utanförskapsområden och övriga Sverige. Utanförskapsområden definieras på samma sätt som i ovan nämnda rapport om det dödliga våldet. En skillnad mellan dessa två rapporter är att jämfö­ relsen för skjutningar tittar på hela landet och inte bara storstadslänen. En annan skillnad är givetvis att detta även inkluderar skjutningar där ingen dog, medan den föregående analysen avsåg våld med dödlig utgång. Brå visar att det år 2005 var omkring fem gånger så vanligt med skjutningar i utanförskapsområden som i övriga landet. Som framgår av Tabell 6 skedde hela ökningen mellan 2006 och 2014 i utanförskapsområden, trots att boende i dessa områden endast utgör fyra procent av landets befolkning (Brå 2015b). Totalt ökade skjutningar per invånare i Sverige med 12 procent. Ett slående resultat från rapporten är att antalet skjutningar ökade med 163 procent i utanförskapsområdena men sjönk med tre procent i övriga landet.

174 MASSUTMANING

Tabell 7: Antal skjutningar i utanförskapsområden och resten av landet, 2006 och 2014 (Brå) 2006

Skjutningar i utanförskapsområden Skjutningar i resten av landet Koordinater saknas för brottsplats Skjutningar i landet totalt

2014

Antal

Per 100.000

Antal

Per 100.000

19

6,0

56

15,8

286

3,3

296

3,2

13

1 306

3,4

365

3,7

Kriminologiska teorier Det kan även vara intressant att kort nämna några kriminologiska teorier kopplade till frågor om utanförskap och brottslighet genom att utförligt citera ur Jerzy Sarneckis rapport Hela staden - Bryt segregationen (2016). Sarnecki diskuterar först ”social desorganisation” som förklaring till hög brottslighet i problemom­ råden: Att fattiga människor oftare registreras för brott än människor med större ekonomiska och sociala resurser är allmänt känt. De första större och kända empiriska undersökningarna som visade att brottsligheten koncentreras till områden som befolkas av fattiga emigranter genomfördes på 1920- och 1930-talet vid Chicago University. Där utvecklade man en numera klassisk forskning om storstadens ekologi (humanekologi), ibland kallad för den socio­ logiska Chicagoskolan.

Chicagokriminologerna själva, såsom Shaw och McKay (1942), ansåg att orsaken till den höga brottsligheten i SSO [socioekonomiskt svaga områden], eller vad de kallade zones in transition, var så kallad social desorganisation. De som främst bodde i dessa områden var nyanlända invandrare utan språk­ kunskaper, ensamstående män, arbetslösa eller säsongarbetare. I områdena fanns vanligen inte heller några välfungerande organisationer, varken sådana som företrädde den offentliga sektorn såsom polis och sociala myndigheter, eller frivilliga såsom föreningar, kyrkor och liknande. Uttryckt i termer av mer moderna kriminologiska teorier skulle man kunna säga att invånarna i dessa områden saknade sociala band till det omgivande samhället eller

LAG OCH ORDNING 175

att den sociala kontrollen i dessa områden var svag. Detta i sin tur innebar att människor hade tämligen stor frihet att begå handlingar som låg i deras intresse utan att behöva ta hänsyn till andra människor. Ett annat sätt att förklara den höga brottsligheten i SSO presenterades av Edwin Sutherland (1945) som även han tillhörde kretsen kring Chicagoskolan. Sutherlands tes var att brottslighet, precis som allt annat mänskligt beteende, var inlärt och att inlärningen ägde rum i direkta kontakter mellan människor (ansikte mot ansikte). Om en individs umgänge till övervägande del bestod av individer som påverkade honom eller henne i pro-kriminell riktning, blev denna individ själv benägen att bryta mot lagen.

En annan teori som kan bidra till att förklara kriminalitet i utsatta områden är den så kallade strain-teorin. Strain refererar till stressfaktorer utöver ekonomisk utsatthet bland dem i samhället som klarar sig sämre än andra och hamnat efter. Denna frustration kan enligt strain-teorin motivera kriminella handlingar bland dem som vill komma framåt i livet, men inte upplever att det är möjligt med sedvan­ liga metoder som arbete och utbildning. Ett exempel är de som känner frustration över sin ekonomiska situation och genomför rån för att tjäna snabba pengar. I andra fall kan upplevda orättvisor leda till att samhällens normer förkastas, vilket sedan kan leda till antisociala eller rebelliska brott. Sarnecki (2016) skriver: Låg socioekonomisk status kan enligt Merton kopplas samman med hög risk för strain, det vill säga en upplevelse av frustration orsakad av att de livsmål som en person har inte är förenliga med de medel som samma individ förfogar över för att uppnå dessa mål.

Sarnecki diskuterar även olika kriminologiska teorier om de subkulturer som kan uppstå i utsatta områden. I dessa miljöer har många svårt att uppnå sina livsmål i konkurrensen om pengar, framgång och social status. I områden med en hög koncentration av unga som uppfattar sig som åsidosatta kan subkulturer växa fram, som tar avstånd från övriga samhällets regler och värderingar. I stället skapar dessa parallella samhällen med egna normer: Dessa normer och värderingar premierar och belönar andra typer av beteen­ den än dem som föreskrivs i det etablerade samhället. Istället för att eftersträva framgång genom utbildning och arbete, kan den eftersträvade framgången vara att bli ansedd som en framgångsrik förbrytare (exempelvis en person som genomför spektakulära rån). Egenskaper som premieras kan i en sådan

176 MASSUTMANING

social miljö vara bråkighet, tuffhet eller smartness. Strävan efter spänning kan i den typen av miljöer rättfärdiga ett risktagande som knappast skulle accepteras i andra kretsar. Ett fenomen som får stor uppmärksamhet i dagens kriminalpolitiska debatt är de allt fler skjutningar som ofta äger rum i SSO. En del av dessa skjutningar handlar om olika typer av ”affärskonflikter” i den ”undre världen”. En betydande andel av dessa förefaller dock ha en typisk subkulturell karaktär och handlar om heder och respekt. De unga män som är förövare till dessa brott, som inte sällan har en dödlig utgång, anser sig tvungna att begå dessa handlingar för att återställa sin heder och den respekt de vill ha. De kränkningar som föranleder den typen av brutala våldsbrott skulle ofta i det övriga samhället uppfattas som bagatellartade. Förövarna till dessa brott tycks dock anse att den prestigeförlust de skulle drabbas av om de inte hämnas kränkningen. En ESO-rapport författad av Mikael Priks vid Stockholms universitet samman­ fattar forskningen om brottsbekämpning med fokus på moderna studier som beaktar kausalitetsfrågor. Det är vanligt att länder och regioner med hög brotts­ lighet har en större fängelsepopulation, fler poliser och längre straff. Sambandet har ofta tolkats som bevis på att fler poliser och längre straff inte fungerar. Priks (2015) påpekar att detta är en problematisk slutsats: En tolkning i debatten blir då att ökad polisnärvaro och fler övervakningskameror ökar brottsligheten. De metodologiska problemen är uppenbara. Samhället sätter ofta in polis och kameror just där brottsligheten är som störst. Det innebär att man visserligen observerar en positiv korrelation men det betyder inte att orsakssambandet är sådant att ökade polisinsatser och skärpt övervakning leder till ökad brottslighet. Priks skriver att en förhöjd upptäcktsrisk och hårdare straff enligt nationalekono­ misk teori om brott och straff verkar avskräckande, men att denna slutsats skiljer sig från flera kriminologiska teorier: Inom den kriminologiska litteraturen har man däremot ofta en reserverad hållning till straffets avskräckande effekt eftersom kriminella inte förväntas ha något riktigt val om de ska begå brott eller inte. ESO-rapporten sammanfattar modern forskning om effektiviteten av patrulle­ rande polis, fängelsestraff och kameraövervakning. Det råder stor samstämmighet

LAG OCH ORDNING 177

kring att fler poliser minskar mängden brott. Ett flertal studier visar att fängel­ sestraff och kameraövervakning påverkar brott, men bilden är inte entydig och det saknas ofta moderna studier på svenska data. Det finns likaledes avvägningar att hantera, exempelvis etiska problem gällande inte minst kameraövervakning.

Studier om kriminellt beteende Två av de internationellt mest uppmärksammade studierna om brott och orsaks­ samband på senare år är intressant nog gjorda i Sverige av forskare på Karolinska institutet. Sariaslan et al. (2013) studerar sambandet mellan brott och bostads­ område, medan Sariaslan et al. (2014) undersöker sambandet mellan brott och familjeinkomst. En slående slutsats är att sambandet mellan socioekonomiska faktorer och brott inte rör sig om direkta orsakssamband, där fattigdom leder till högre brott, utan om mer djupliggande familjefaktorer. Andra studier har dragit liknande slutsatser, men de två svenska studierna är ovanligt välgjorda. Sariaslan et al. (2014) är exempelvis världens mest omfattande individbaserade studie rörande sambandet mellan inkomst och brottslighet i termer av den undersökta populationsstorleken. Studien inkluderade totalbefolk­ ningen i Sverige födda 1989 till 1993 - över en halv miljon individer. Även Sariaslan et al. (2013) är omfattande och inkluderar cirka 300 tusen barn födda i Sverige som följdes upp under flera år. Bägge studier drar nytta av Sveriges ovanligt detaljerade befolkningsdata, som anses tillhöra världens bästa i forskningssyfte. Sariaslan et al. (2014) undersöker sambandet mellan inkomst och socioekono­ misk status och brott, en av de viktigaste och mest kontroversiella frågorna inom kriminalitet. Låginkomsttagare har avsevärt högre brottsrisk än höginkomsttagare. Detta tolkas ofta i den samhälleliga debatten som att våldsbrott orsakas av låg inkomst eller av övriga socioekonomiska problem. Slutsatsen om ett orsakssam­ band är dock långt ifrån självklar inom forskningen. Orsakssambandet mellan våldsbrott och socioekonomi i moderna studier som tar hänsyn till kausalitet är långt svagare än många föreställer sig. Att problemet är komplext är inte bara tydligt i moderna individbaserade studier utan också i utvecklingen över tid. Det dödliga våldet i Sverige var exempelvis som lägst under perioden 1920 till 1950, när Sverige var mycket fattigare än i dag. Att det finns ett starkt samband mellan individers brottsrisk och socioekono­ miska problem är tydligt, men inte vad sambandet beror på. Att reda ut detta är ett exempel på den klassiska distinktionen mellan korrelation och kausalitet. Att våldsbrott och låg inkomst är starkt korrelerade bevisar knappast i sig att låg inkomst leder till fler våldsbrott.

178 MASSUTMANING

Det kan också delvis handla om omvänd kausalitet där kriminellt beteende leder till problem på arbetsmarknaden. En ännu viktigare förklaring är att individuella och familjära egenskaper som ökar risken för kriminalitet samtidigt tenderar att öka risken för sämre prestationsutfall i utbildning och på arbetsmarknaden. Frånvaro av stöd från hemmet, bristfällig uppfostran, drogproblem och dålig utbildning är exempel på faktorer som ökar risken för kriminellt beteende, samti­ digt som de även ökar risken för socioekonomiska problem. Sariaslan et al. (2014) är en av de studier som övertygande visat att sambandet mellan brott och socioekonomiska problem handlar om mer djupliggande faktorer än att låga inkomster leder till brott. Författarna drar slutsatsen “There were no associations between childhood family income and subsequent violent criminality and substance misuse once we had adjusted for unobserved familial risk factors”. Studien sammanfattas även i Svenska Dagbladet (2014d): Personer som dömts för brott eller som missbrukar kommer oftare från familjer med sämre ekonomi. Men det är inte familjens dåliga ekonomi i sig som orsakar att barnen senare i livet döms för brott, enligt en nypublicerad studie från Karolinska institutet (Kl).

I ett första steg konstaterade forskarna att barn till föräldrar med de lägsta inkomsterna löpte sju gånger högre risk att senare dömas för våldsbrott än de från familjer med de högsta inkomsterna. Men när man sedan stegvis jämförde kusiner och syskon som växt upp under skilda ekonomiska förutsättningar försvann de ekonomiska sambanden helt. Nära släktingar hade samma risk för brott och missbruk oavsett fattigdomsnivå. Slutsatsen i studien är därför att det inte är ekonomin i sig som förklarar varför någon blir kriminell utan bakomliggande familjefaktorer som delas av släktingar. Exakt vilka dessa risksökande familjefaktorer är framgår inte av studien, men innefattar troligen vissa psykiatriska störningar, missbruk, aggressivitet, dåliga familjerelationer och kriminella kamrater. ”Om vi verkligen vill minska kriminalitet och missbruk måste vi utreda orsaksfaktorerna bättre och inrikta samhällets insatser på att stödja sårbara familjer och individer med just detta”, säger Amir Sariaslan.

Författarna påpekar även att många andra studier och forskningsgenomgångar kommit fram till liknande slutsatser i att korrelationen mellan socioekonomiska problem och våldsbrott är komplex och inte nödvändigtvis kausal (Sariaslan et al. 2014): ”Our finding that the associations between childhood family income and

LAG OCH ORDNING 179

adolescent violent criminality and substance misuse are unlikely to be causal has been suggested in prior systematic reviews on SES and criminality”. En studie av Cambridgeforskarna Wikström och Treiber (2016) diskuterar svårigheterna att reda ut orsakssambandet mellan socioekonomisk bakgrund och brott. Författarna skriver: It is difficult to imagine any criminological topic that is more debated but less scientifically understood than the extent and nature of the relationship between social disadvantage and crime (e.g., Katz, 1988; Sampson, 2000, 2012; Tittle & Meier, 1990). While research findings generally suggest that social disadvantage (typically in reference to families and neighborhoods) is somehow implicated in crime causation, there is far from a simple one-to-one relations­ hip, and researchers avidly disagree about the strength and nature of this relationship, with some even questioning whether there is a relationship at all.

En paradox som diskuteras i studien är att de flesta brottslingar har låg socioeko­ nomisk bakgrund, samtidigt som de allra flesta med låg socioekonomisk bakgrund inte begår brott. Korrelationen mellan socioekonomisk bakgrund och brott är relativt låg på individnivå. Majoriteten av de mest brottsaktiva personerna hade låg socioekonomisk status, samtidigt som 93 procent av med låg socioekonomisk status inte var kriminell belastade. Att sambandet på individuell nivå är svagt är i sig ingen paradox. De flesta begår inte brott oavsett social bakgrund. På individuell nivå drivs det mesta av variationen av omätbara individfaktorer, slump, årlig variation och vad som tekniskt refereras till som klassiskt mätfel. När samhällsgrupper aggregeras så att man jämför grupper i stället för individer jämnar dessa slumptermer ut sig, så att sambandet mellan brott och social bakgrund blir mycket starkare på gruppnivå. För brott liksom många andra frågor motbevisar inte svag förklaringsvärde på individnivå starka strukturella förklaringar på samhällsnivå. Wikström och Treibers förklaringsmodell kallas ”situational action theory”, där individbaserade riskfaktorer kombineras med miljörelaterade riskfaktorer. Teorin är förenklat att brott är ett val att bryta mot samhällets regler. Det är mer sannolik när kontrollerna från den sociala omgivningen är svaga och där det finns motivation för brott. Brott begås när två faktorer sammanfaller. Den första är ”crime propensity”, personlig brottsbenägenhet i term av moral och självkontroll. Det andra är graden ”criminogenic exposure” från det omgivande samhället, det vill säga huruvida omgivningen uppmuntrar till brott eller förhindrar brott genom att utöva social kontroll. Wikström och Treiber menar att lägre socioekonomisk status inte leder till brott i sig, men ökar sannolikheten att utveckla brottsbenägna personliga egenskaper samt hamna i en brottsfrämjande miljö:

180 MASSUTMANING

Specifically, we propose social and self-selection processes lead to young people from disadvantaged backgrounds being more profoundly exposed to (a) settings and circumstances which lead them to develop and sustain a high crime propensity (weak personal morality and a lack of ability to exercise self-control) and (b) moral contexts that are conducive to engagement in acts of crime (i.e., those in which rules of law are loosely applied and/or weakly enforced).

Brottsbenägna personliga egenskaper definieras som bland förmåga till självkontroll, framtidsorientering och huruvida man lätt tappar behärskningen. Omgivningens effekt mäts bland annat genom att undersöka kamraters krimina­ litet och föräldrar kontroll. Slutsatsen är att brottsbenägna personliga egenska­ per och brottsfrämjande miljö är mycket starkare kopplat till kriminalitet än socioekonomisk bakgrund. Författarna drar slutsatsen: ”Our overall conclusion is that social disadvantage is only moderately related to factors related to crime involvement (crime propensity and criminogenic exposure).” I rika länder som är även låginkomsttagare inte så fattiga att de måste begå brott för att överleva. Låginkomsttagare i Sverige är avsevärt rikare än medelklassen var på 1950-talet, när brottsligheten var mycket lägre. För många brott såsom våldtäkt eller vandalism finns över huvud taget inget ekonomiskt motiv. Det är tydligt att brottslighet och fattigdom är kopplade till varandra, men det är långt ifrån självklart att det är låg inkomst som orsakar brott. Det är mer troligt att samma underliggande individfaktorer som leder till problem på arbetsmarknaden samtidigt ökar risken för kriminalitet. Exempel på dessa individfaktorer är låg utbildning, lägre grad av framtidsorientering, sämre självkontroll, impulsivitet, otillräcklig social kontroll från omgivningen, svagare arbetsmoral, bristande normer om skötsamhet, machokultur, drog- och alkoholmissbruk, antisociala värderingar och en kriminell subkultur där våldsverkare kan få status. Dessa fakto­ rer kan sammanfattas som lågt humankapital och lågt socialt kapital, något som tenderar att överföras inom familjer och sociala grupper. Individer och grupper som har lägre humankapital och lägre socialt kapital tenderar både att klara sig sämre ekonomiskt och är mer sannolika att begå brott. Socioekonomiska problem är liksom brott i så fall bägge utfallsvariabler för mer djupliggande latenta faktorer - inte en förklaring av brott i sig. Ett exempel på en viktig individfaktor är framtidsorientering och psykologisk tendens att värdesätta framtiden jämfört med nuet. Impulsiva personer med svagare självkontroll, som diskonterar framtiden kraftigt jämfört med nuet, är mer sannolika att begå brott. Kortsiktiga tidspreferenser påverkar samtidigt utbildning, arbete, sparande och andra ekonomiska utfall negativt. Åkerlund et al. (2016) visar att psykologiska tidspreferenser vid 13 års ålder bland unga i Sverige är en

LAG OCH ORDNING 181

viktig förklaringsfaktor för brott längre fram i livet. Kortsiktiga tidspreferenser påverkas av uppfostran, social omgivning, normer och kultur, och är ett skäl till att brottslighet korrelerar med andra negativa livsutfall. Det finns en stark korrelation mellan arbetslöshet och brott, inte för att arbets­ lösa i Sverige tvingas stjäla bröd för att föda sina barn, utan för att samma egenska­ per och agerande som ökar risken för arbetslöshet också ökar risken för brott. Detta kan förklara paradoxer som varför sambandet mellan bostadsområden med hög arbetslöshet och brottslighet är starkt, samtidigt som kriminaliteten endast påverkas marginellt när arbetslösheten faller i högkonjunkturer. Det är däremot möjligt att socioekonomiska problem förstärker sannolikheten för brott genom att skapa bitterhet mot samhället, och att ekonomiska problem därigenom förstärker antisociala värderingar. Rostami (2013) skriver om kopplingen mellan låga inkomster och gängbildning: Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro, så är sambandet mellan fattigdom och gängkriminalitet inte särskilt tydligt (Björk 2009). Större metaanalyser tyder på att uppkomsten av gäng är betydligt mer komplext än enbart en konsekvens av ekonomiska omständigheter (Klein and Maxson 2006b). Det är enligt min mening snarare en konsekvens av utanförskapets följdverkningar. Det handlar inte om endast ekonomiskt utanförskap, utan även om kulturellt, etniskt och normativt utanförskap.

Eriksson et al. (2016) undersöker på samma sätt förklaringar till brottslighet i Sverige genom att jämföra syskon. Det finns likheter i syskons brottsrisk, vilket tyder på att gemensamma familjefaktorer delvis förklarar kriminalitet. Genom att jämföra syskon kan man mer kausalt undersöka vilka faktorer som är viktigast för familjeeffekter. Förhållanden som barnet får genom sin familj och därför går igen i familjen inkluderar föräldrars inkomst och utbildning, vilket bostadsområde man växer upp i, kultur, religion och värderingar, huruvida man har en ensam­ stående mor samt om föräldrarna själva är kriminellt aktiva och för vidare dessa beteendemönster i arv. Jämförelsen visar att faktorer som bostadsområde och föräldrars inkomstnivå förklarar en relativt liten andel av den systematiska variationen i brott. Barn till föräldrar med kriminell belastning hade däremot själva högre brottsrisk. Famil­ jestruktur under uppväxten visar sig också vara viktig, så att barn med ensamståen­ de föräldrar eller tonåriga mammor tenderar att ha högre risk för brott och andra sociala problem. Föräldrars kriminella belastning och familjestruktur förklarar mer av systematiska likheter i brott än hemmets inkomst och utbildningsnivå (Eriksson et al. 2016):

182 MASSUTMANING

These results suggest that both parental criminality and family structure are relatively more important in explaining sibling correlations in crime than parental education and income.

Dessa resultat stärker bilden att inkomster inte är en viktig direkt förklaring till brottslighet, och av att det finns djupare och mer komplexa kopplingar mellan brott och socioekonomisk status - något som framgår tydligare i kommande kapitel.

12 INVANDRING OCH BROTT He iz a criminal! And not even da good type who deals drugs and does drive bys - Ali G, Indahouse, 2002

184 MASSUTMANING

F

rågan om invandrares

brottslighet har diskuterats intensivt på senare år.

Fenomenet väcker starka åsikter och känslor, och många motstridiga påstå­ enden har spritts i debatten. Detta har gjort att frågan kommit att framstå som invecklad och hemlighetsfylld. I själva verket finns omfattande forskning och offentliga undersökningar om invandrares överrepresentation inom brottslighet. Eftersom invandringen till Sverige länge var liten finns det få historiska studier om invandring och brott. Källmaterialet är också begränsat. Ett fåtal studier har givet det datamaterial som finns tittat på invandrares historiska andel i specifi­ ka brottstyper, såsom mord i Stockholm (Wikström 1992, Kaspersson 2000). På 1970-talet utfördes mer omfattande studier. Notera att dessa äldre studier ofta utgick från medborgarskap snarare än födelseland. Brå (2005) diskuterar äldre undersökningar om invandring och brott: Britt Sveri (1973, 1980) genomförde två undersökningar av utländska medborga­ re som ”övertygats om grövre brott mot brottsbalken” åren 1967 och 1977. Bland annat jämför hon i vilken utsträckning medborgare i olika åldersgrupper är överrepresenterade. Sveri fann att utländska ungdomar under 21 år 1967 hade en lägre brottslingsfrekvens (per 1000 i totala befolkningen) än svenska ungdo­ mar i samma ålder men en högre sådan frekvens år 1977. Brottslingsfrekvensen var dock högre för de utländska medborgarna över 20 år än för de svenska medborgarna vid bägge undersökningstillfällena.

Brå har författat två uppmärksammade rapporter om invandrares brottslighet i Sverige: Invandrare och invandrares barns brottslighet - en statistisk analys (1996) respektive Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (2005). Rapporterna jämför registrerad brottslighet utifrån födelseland och föräldrarnas bakgrund för åren 1985-1989 samt 1997-2001. Rapporterna konstaterar att utrikes födda har högre registrerad brottslighet än personer med svensk bakgrund, vilket summeras i Tabell 7 (Brå 2005).

Tabell 8: Olika gruppers andel av polisanmälda brott (Brå) Polisanmälda brott 1985-1989

Polisanmälda brott 1997-2001

Ej bokförd i landet

3%

7%

Utrikes född

14 %

19 %

Minst en förälder född utrikes

15 %

19 %

Båda föräldrarna svenskfödda

69 %

55 %

INVANDRING OCH BROTT 185

Observera att personer som inte var folkbokförda i landet vid brottstillfället beräknades stå för 3 procent av brott 1985-1989 samt 7 procent av samtliga brott 1997-2001. Denna grupp utgörs bland annat av ”personer som väntade på besked om uppehållstillstånd, personer som tillfälligt vistades i Sverige under femårspe­ rioden som turister eller studenter och personer som medvetet kommit till Sverige i brottsliga syften”. Utrikes födda har överlag avsevärt högre brottsrisk, något som gäller även efter kontroll för ett antal socioekonomiska faktorer. Brå (2005) skriver: Det är två och en halv gånger så vanligt att utrikes födda är registrerade som misstänkta för brott jämfört med svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige. De har alltså en ”överrisk” på 2,5. För dem som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar är det dubbelt så vanligt som bland svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige. ... Man kan samtidigt konstatera att de utrikes föddas överrisk att vara registrerade för brott är högre för vissa brott än för andra. Det är till exempel fyra gånger vanligare att utrikes födda är misstänkta för dödligt våld och rån jämfört med personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar.

Från tidigare forskning vet man att vissa bakgrundfaktorer, som ålder och kön, samvarierar med risken för brottslighet. Mot denna bakgrund har Brå gjort en så kallad standardisering av materialet med avseende på kön, ålder, utbildning och förvärvsinkomst. Standardiseringen innebär att de olika grupperna genom en statistisk beräkning ”likställts” när det gäller dessa faktorer. Alla grupper får med denna beräkning en lika stor andel män, samma andel yngre och så vidare. Det visar sig då att de utrikes föddas överrisk minskar från 2,5 till 2,1. Även överrisken i gruppen som är född i Sverige av två utrikes födda föräldrar minskar påtagligt, från 2,0 till 1,5. Ett skäl till det är att dessa grupper har en större andel unga män med låg utbildning och inkomst jämfört med dem som är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.

Jämfört med den tidigare undersökningen (1996) var resultaten relativt stabila: överrisken ökade från 2,1 till 2,5 gånger bland utrikes födda och var tämligen oförändrad bland andra generationens invandrare. Brå (2005) skriver: Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrar­ grupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som

186 MASSUTMANING

tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Andelen registrerade för brott varierar mellan olika ursprungsländer. Brå (2005) noterar att ”De som är från Nordafrika och Mellanöstern har den högsta registre­ rade brottsligheten”. Andelen är däremot lägre bland invandrare från Sydostasien. Utrikes födda har särskilt stor överrisk när det gäller grövre våldsbrott. Överrisken var 3,0 för misshandel, 4,1 för rån och 3,0 för våldtäkt. Kriminalvårdens rapport Långtidsdömda män och kvinnor i Sverige: Kriminal­ vårdens riksmottagningar 1997-2009 (2010) ger detaljerad bakgrundsfakta om fångar med långa fängelsestraff, definierat som fyra år eller mer för män och två år eller mer för kvinnor. Rapporten konstaterar att ”En majoritet (52,9 %) av de långtidsdömda hade ett ursprung i annat land än Sverige”. Det inkluderar utrikes födda med svenskt medborgarskap, asylsökande, de med uppehållstillstånd samt temporära besökare. Det framgår dock inte hur stor andel av de cirka 47 procent av långtidsfångar födda i Sverige som var andra generationens invandrare. Vanligaste brottet för både inrikes och utrikes födda långtidsdömda var grovt narkotikabrott eller -smuggling. Många av de utrikes födda var från Östeuropa och Mellanös­ tern: ”Vanligast ursprungsnationalitet efter Sverige var Polen, tätt följt av Iran och Finland”. Dessa siffror underskattar andelen brott som begås av dem från utlandet då de exkluderar dem som förflyttats till hemlandet för att avtjäna sin dom: Personer med ursprung i annat nordiskt land än Sverige utgjorde endast cirka 5 procent. Dömda från de nordiska grannländerna får i regel mycket snabbt sin verkställighet flyttad till hemlandet och blir därmed i mindre utsträckning aktuella för riksmottagningarna i Sverige vilket kan ha påverkat förekomsten i det under­ sökta materialet.

Forskning om invandrares överrepresentation Kardell (2011) jämför överrepresentation i brott bland första och andra generatio­ nens invandrare i Sverige, Norge och Danmark, mätt som lagförda brott - det vill säga brott där någon funnits skyldig. Intressant nog är bilden ungefär densamma bland både första och andra generations invandrare i samtliga tre länder, med en överrisk på mellan 1,9 och 2,7. Överrisken jämfört med ursprungsbefolkningen är högst i Danmark, näst högst i Sverige och lägst i Norge. Rostami et al. (2012) undersökte gatugängs strukturer i Sverige med hjälp av polisens register. 239 gängmedlemmar i de sju gäng som av polisen kategoriserats som de mest prominenta undersöktes i studien. Samtliga gängmedlemmar är män och 76 procent av gängmedlemmarna är första eller andra generationens invandrare.

INVANDRING OCH BROTT 187

En studie av norska och finska kriminologer jämför invandrares brott i Norge och Finland (Skardhamar et al. 2014). Forskningssammanfattningen diskuterar överrepresentationen i brott bland invandrare i de nordiska länderna: A number of previous studies have shown that immigrants are generally overrepresented in the crime statistics in the Nordic countries. This applies to Sweden (Hällsten, Szulkin, & Sarnecki, 2013; Hofer, Sarnecki, & Tham, 1997; Martens & Holmberg, 2005), Denmark (Andersen & Tranæs, 2011), Norway (Gundersen et al., 2000; Skardhamar et al., 2011) and Finland (Lehti, Aaltonen, Hinkkanen, & Niemi, 2014).

Invandrares överrepresentation i brott är större i Finland än i Norge. En intressant slutsats är att det överlag är samma invandrarländer som har hög överrisk i Norge som i Finland. Invandrare från Mellanöstern och Afrika står för en relativt sett högre andel brott, medan invandrare från Sydostasien och Västeuropa står för en lägre andel i både Finland och Norge. I USA liksom i flera andra länder är det främst andra generationens invandrare som är överrepresenterade i brott, inte första generationen invandrare (Killias 2011, Bersani 2014). Olika förklaringar har förts fram till detta - som åldersstruktur, att första generationens invandrare i högre utsträckning följer sitt hemlands tradi­ tionella normer, eller att andra generationens invandrare dras in i gängmiljöer. Detta mönster återfinns dock inte i Sverige. Här har första generations invandrare enligt Brå:s rapport från 2005 högre brottsrisk än andra generationens invandrare. Kardell och Martens (2013) visar dock att skillnaden mellan första och andra generationens invandrare är skenbar och drivs av valet av mätmetod. En lägre andel i andra än första generationen begår brott. Däremot begår de kriminella i andra generationen i genomsnitt fler brott, vilket gör att totalt antal brott i själva verket är större. Första generationens invandrare är således mer sannolika att begå enstaka brott, medan andra generationen är mer sannolika att ha en kriminell livsstil. Det finns även forskning om betydelsen av i vilka bostadsområden som invandrare hamnar, och hur detta kan påverka risken för brott. Mellan 1985 och 1994 tillämpade Sverige den så kallade Hela Sverige-strategin, där dåvarande Invandrarverket placerade ut flyktingar runtom i landet. Syftet var att undvika en koncentration till storstadsregionerna, som svar på den segregation och de sociala problem som redan vid denna tid var tydliga. Ansvaret för introduktionen fördes över till kommunerna. Det bestämdes att individen inte själv fick välja bostadsort - även om de som själva lyckades hitta en bostad hade rätt att flytta dit de önskade. Flyktingar spreds över landet, avsevärt mer ofta än förr till glesbygdskommuner

188 MASSUTMANING

och de norra delarna av Sverige. På grund av den bostadsbrist som ofta rådde hamnade flyktingar i många fall i kommuner med svag arbetsmarknadssituation, som just därför hade lediga bostäder. En intressant följd av strategin är att den tillåter forskare att studera effekter av boendemiljö någorlunda exogent, även om kvasi-experimentet som sådant inte var helt renodlat. Ofta är ett problem i identifikation av kausala effekter av bostadsområde att det inte är slump som avgör var individer bor, men här finns således vad som tekniskt kallas ett instrument för att isolera effekten av bostadsområdet i sig snarare än andra faktorer. Utplacering har använts för att undersöka en rad socioekonomiska utfall. Åslund et al. (2010) studerar effekten av placering i olika områden utifrån jobbchanser. De invandrare som åren 1990-1991 placerades i bostadsområden med bättre tillgång till jobb var mer sannolika att efter uppföljning vara i arbete. Effekten var dock begränsad och handlar om att invandrare som hamnade i områden med stark arbetsmarknad hade några procentenheters högre förvärvsfrekvens. Grönqvist et al. (2015) jämför de som placerades i olika sortens områden. Unga med invandrarbakgrund som placerades i segregerade bostadsområden med en högre andel andra flyktingar var mer sannolika att i framtiden begå brott framför allt unga med lågutbildade föräldrar. Studien hittade dock ingen statistiskt signifikant effekt av segregerade områden på våldsbrott. Effekterna var tydligast för narkotikabrott. Damm och Dustmann (2014) använder ett liknande danskt utplaceringspro­ gram för flyktingar för att studera effekten av bostadsområde på brott. Pojkar som under uppväxten hamnade i bostadsområden med högre andel brottsbelastade hade något högre risk att hamna i kriminalitet som vuxna. Intressant nog drevs effekten inte av anmälda brott i bostadsområdet, utan av huruvida en hög andel av grannarna var tidigare dömda kriminella. Sannolikheten att de unga påverkades i negativ riktning var högre om brottsbelastade grannar tillhörde samma etniska grupp. Detta tyder på att effekten drivs av social interaktion och inlärning av brott. Påverkan från omgivningen på sannolikheten att hamna i brott var starkast mellan 10 och 14 års ålder, åldrar då unga killar tenderar att vara lättpåverkade.

Diskriminering Det finns flera studier som visar att det finns skillnader i sannolikhet att bli misstänkt eller dömas för brott för invandrare på olika nivåer inom rättsväsendet. Effekterna tyder dock inte entydigt på diskriminering. Exempelvis är det invand­ rare från västländer som visar sig vara mer sannolika att dömas till fängelsestraff, inte utomeuropeiska invandrare (Kardell 2006). Om högre risk att dömas är fråga om diskriminering kunde man förvänta sig att det skulle drabba utomeuropeiska invandrare.

INVANDRING OCH BROTT 189

Sarnecki (2016a) sammanfattar studier om diskriminering inom rättsväsendet och skriver: Det finns således belägg för en viss diskriminering av invandrare i rättssyste­ met. Det måste emellertid hållas för uteslutet att denna diskriminering skulle kunna förklara annat än en mindre del av skillnaden i registrerad brottslighet mellan invandrare och den övriga befolkningen.

Ett problem är att dessa studier inte isolerar effekten av invandrarbakgrund i sig, och att de därför kan reflektera att typen av brott skiljer sig på ett sätt som inte fångas av bakgrundsfaktorer. Grupper som begår många brott tenderar också att begå grövre brott, vilket leder till att de straffas hårdare. Mer sofistikerade studier i andra länder som USA har visat att det som vid första anblick framstår som diskriminering från polis och rättsväsendets sida i grund och botten kan handla om olika gruppers brottsbelastning (Knowles & Todd 2001, Anwar & Fang 2006, Fryer 2016). Det finns däremot många exempel på att invandrare upplever negativ särbehandling av svenskt rättsväsende. Brå (2008a) skriver: Materialet både från diskrimineringsombudsmannen och från de rättsliga aktörerna beskriver dessutom en rad fall där personer med utländsk bakgrund har blivit bemötta på ett nedvärderande, bryskt, respektlöst, arrogant eller föraktfullt sätt av poliser, åklagare, försvarsadvokater eller domare.

Ett annat problem som ofta lyfts fram är stereotypa föreställningar bland polis och rättsväsende, där vissa invandrargrupper antas vara mer brottsbenägna. Att rättsväsendet särbehandlar invandrare behöver emellertid inte leda till att invand­ rares kriminalitet överskattas. En möjlig orsak är nämligen att diskriminering och sämre behandling även kan gälla invandrare som brottsoffer. Brott sker ofta inom samma geografiska område och sociala grupper; invandrare är mer sannolika att utsättas för brott av andra invandrare. Om rättsväsendet diskriminerar invandrare som utsätts för brott kan det leda till att gärningsmän går fria så att brottsproblem bland invandrare i stället underskattas. Brå (2007) skriver beträffande rån: Om målsäganden är svensk och den misstänkte tycks ha utländsk härkomst ökar utredningsbenägenheten. Men om båda parterna i stället tycks ha utländsk härkomst blir resultatet det motsatta: då är polisen mindre benägen att inleda en utredning. Den eventuella diskriminering som detta kan tyda på riktar sig då snarare till målsäganden med utländsk bakgrund, eftersom deras anmälningar ofta läggs ner.

190 MASSUTMANING

Detta behöver inte bero på medveten diskriminering utan kan även bero på att svenskt rättsväsende har svårare att hantera brott som rör invandrare, till exempel av språkliga och kulturella skäl. Invandrare kan även vara mindre benägna att vittna. Om diskriminering eller svårighet att utreda leder till att brott där offer och gärningsmän är invandrare är mindre sannolika att registreras kommer invand­ rares brott och utsatthet för brott snarast underskattas. En undersökning av samtliga fall av dödligt våld mellan 2007 och 2009 fann att cirka 21 procent av mord med utrikes födda offer var olösta jämfört med 10 procent av mord med inrikes födda offer (Sturup et al. 2015). För fall med kända gärningsmän vet vi att mord med utrikes födda offer är avsevärt mer sannolika att ha utrikes födda gärningsmän. Detta innebär troligen att gärningsmän med utländsk bakgrund är mer sannolika att undgå identifikation, vilket får utrikes föddas överrepresentation i brott att se mindre ut.

Kulturella faktorer Kivivuori och Lehti (2011) diskuterar dödligt våld i Sverige och Finland i ett histo­ riskt perspektiv. Trots att dessa två länder i många avseenden är snarlika har Finland avsevärt högre mordfrekvens, och har legat långt över Sverige ända sedan 1750-talet när systematisk data började föras. Det dödliga våldet i Finland i relation till befolkningen låg länge 2,5 till 3 gånger över den svenska nivån. Intressant nog har den stora invandrargruppen från Finland i Sverige också legat högt i antal mord och dråp i relation till befolkningen, det vill säga en överrisk på cirka 4 jämfört med svenskfödda. Dessa kraftiga och långtgående skillnader är svåra att förklara med fattigdom eller socioekonomiska faktorer. Finland och Sverige har liknande välfärdsstater och inkomstfördelning, där Finland snarast har mindre inkomstojämlikhet. Kivivuori och Lehti (2011) skriver: Finnish and Swedish societies are fairly similar when we look at their general welfare State indices. Finlands significantly higher homicide rate cannot be explained by differences in its economy or welfare State expenditures. Det finns därför skäl att tro att förklaringen delvis är kulturell, exempelvis relate­ rad till alkohol- eller machokultur. Författarna betonar betydelsen av alkoholmiss­ bruk både för ökningen av dödligt våld i Sverige under efterkrigstiden och för de bestående skillnaderna gentemot Finland. De skriver vidare: The main explanations for the increase in homicide rates in Sweden since the 1960s have been increasing alcohol consumption (Lenke 1990), large-scale

INVANDRING OCH BROTT 191

immigration, and an increase in the population of habitual criminals and substance abusers (Lenke 1990; Wikström 1992; von Hofer 2008, p. 49). There is evidence for all. Alcohol consumption has quadrupled since the 1960s, and a very large percentage of homicide perpetrators are today immigrants. The annual average rate of homicides perpetrated by native Swedes has not incre­ ased significantly since the interwar years (von Hofer 2008, p. 49). Wikström (1992), however, has shown that a significant percentage of the increase in the

number of homicides in Stockholm is linked to the activity of the subcultures of habitual criminals and substance abusers. Alkohol spelar en viktig roll för det dödliga våldet i bägge länderna. Det gäller inte minst för det dödliga våld som begås av svenskfödda gärningsmän utanför gängmiljöer. Sådant våld beror ofta på att berusade vänner eller bekanta hamnar i gräl. En historisk analys av dödligt våld visar att detta var vanligt även förr: One factor that has been typical of homicidal crime in Finland and Sweden during the last two and a half centuries is its close connection with alcohol consumption and drunkenness. In today’s Finland about 65 percent and in Sweden about 50 percent of homicide offenders have a known substance addiction. Most are alcoholics. En ännu högre andel gärningsmän var berusade när mordet eller dråpet begicks i studier som citeras: åtta av tio i Finland (2003-2007) respektive sex av tio i Sverige (1990-1998). Skillnaderna i alkoholbeteende driver enligt Kivivuori och Lehti (2011) en stor del av Finlands högre nivå av dödligt våld: Alcohol-related crimes are more common and make up a larger pro-portion of homicidal crime in Finland than in Sweden. ... The Finnish national annual average homicide death rate in the 1990s was about 150 percent higher than the Swedish one, the rate for alcohol-related homicides in Finland was 200 percent higher, and the rate for non-alcohol-related homicides only 20 percent higher. Alcohol-related homicides thus appear to a large extent to explain the difference between homicide rates in Finland and Sweden. Det finns även spekulationer om att machokultur är en delförklaring till den höga graden av våld i Finland (Spierenburg 1998). Även om detta är omtvistat just i Finlands fall är en machokultur och viljan att upprätthålla sin heder en viktig förklaring till graden av våld i olika samhällen (Nisbett och Cohen 1996, Pinker 2011,

192 MASSUTMANING

Mosquera 2013). Våld tenderar att vara vanligare i samhällen med machoideal och normer om manlig heder. Det anses viktigt att vedergälla upplevda förolämpningar. Att låta oförrätter förbigå ostraffade eller att backa från konflikt anses vanhedrande och skadar ryktet, vilket ökar sannolikheten för våld.

Kontroll för socioekonomiska faktorer? Trots invandrares överrepresentation i brott har många förnekat att invandring orsakar ökad brottslighet. Kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki (2016b) skrev exempelvis i en artikel på DN debatt med rubriken ”Ökad invandring leder inte till ökat antal brott” följande: Forskningen visar alltså att det som bäst förklarar invandrares överrepresen­ tation i brottslighet är de förhållanden under vilka de lever i Sverige. Det är den relativa fattigdomen, alltså klyftan mellan de levnadsförhållanden de fattigaste (hos oss ofta, men inte alltid, invandrare) och genomsnittsbefolkningen lever under, som traditionellt har visat sig kunna förklara stora delar av skillnader i brottslighet. Även i länder utan (eller med mycket liten) invandring finns en överrepresentation av så kallad traditionell brottslighet hos de fattigaste. Den enda skillnaden i dessa länder är att denna grupp inte består av invandrare. Så har det varit också i Sverige innan människor började invandra hit i större utsträckning än att utvandra härifrån. Om det vore så att brottslighetens omfattning i Sverige verkligen påverkades av antalet invandrare i landet så borde brottsligheten öka då andelen invandrare ökar. I Sverige har dock de flesta brottstyper inte ökat sedan början 1990-talet trots den kraftiga ökningen av invandrare. Jerzy Sarneckis resonemang är metodologiskt felaktigt. Detta gäller både argumentet om socioekonomiska faktorer och jämförelsen över tid. Även om brottsligheten hade sjunkit över samma period som andelen invandrare ökat så bevisar det inte att invandring saknar effekt på brottsligheten. Brottsligheten kan öka bland invandrare samtidigt som den faller bland dem med svensk bakgrund. En annan möjlighet är att brottsligheten faller i bägge grupperna, samtidigt som invandrares befolkningsandel ökar och pressar upp brottsligheten. I så fall skulle brottsligheten fallit ännu mer utan invandring. Resonemanget är ett logiskt felslut - post hoc ergo propter hoc. Det är för övrigt tveksamt om brottsligheten överlag har fallit sedan början av 1990-talet. Anmälda brott samt totalt antal brott i självrapporterade NTU har ökat.

INVANDRING OCH BROTT 193

Även mordförsök och skjutningar har ökat. Andra former av brott har minskat, och det dödliga våldet är fortfarande lägre än rekordåren omkring 1990. Även här är det möjligt att förklaringen inte är minskat våld utan att förbättrad akutvård, utbredd tillgång till mobiltelefoner och snabbare räddningsinsatser räddar livet på fler våldsdrabbade. Frågan om huruvida den totala brottsligheten har ökat eller minskat sedan 1990 är svår att besvara exakt, och det mest troliga är att svaret varierar beroende på brottstyp och samhällsgrupp. Våldsbrott, ungdomsbrott och alkoholrelaterade brott verkar ha sjunkit bland den svenska arbetar- och medel­ klassen liksom bland välintegrerade invandrare, samtidigt som grovt gängvåld har ökat i utsatta områden. Huruvida brottsligheten överlag sjunkit eller ökat är hur som helst inte avgörande för att besvara frågan om hur just invandrares brott påverkat kriminaliteten över tid. Sarneckis argument om socioekonomiska faktorer är också inkorrekt. Det är värt att diskutera ingående då det ofta förs fram. Även om socioekonomiska fakto­ rer helt hade förklarat invandrares överrepresentation i brottsstatistiken skulle det inte ändra sambandet mellan invandring och brott. Större socioekonomiska problem är i så fall helt enkelt den mekanism genom vilken invandring pressar upp brottsligheten. Att kontrollera för fattigdom och andra socioekonomiska problem är intressant för att skapa en bättre förståelse för vad som orsakar brott och som moraliskt motargument mot dem som skuldbelägger invandrare kollektivt. Det är icke desto mindre en irrelevant invändning i en diskussion om hur invandringen påverkat brottsligheten. Om de fattiga har större brottsrisk och antal fattiga ökar genom invandring kommer invandring öka brottsligheten. Det är inte logiskt att säga att invandrare visserligen begår fler brott, men att invandring inte ökar brottsligheten eftersom kriminella invandrare är fattiga. Att kontrollera för socioekonomiska faktorer bidrar till ökad förståelse, men trollar inte bort överrepresentationen i brott. Att försöka kontrollera för socio­ ekonomiska faktorer i en analys av invandringens effekt på brottslighet är ett skolboksexempel på det statistiska misstaget som brukar kallas att överkontrollera. Slutsatserna om invandringens effekt på brott påverkas inte av i vilken grad brotts­ lighet förklaras av socioekonomiska faktorer. Detta ändrar bara analysen från att invandring ökar brottsligheten till att invandring ökar antalet med socioekono­ miska problem, vilket i sin tur ökar brottsligheten. Argumentet om socioekonomiska faktorer hade varit mer meningsfullt om Sverige haft verktyg med vilka vi enkelt kunnat lösa ”socioekonomiska problem”. Så är dock inte fallet. Det går med ansträngning att minska socioekonomiska problem, men till den dag någon faktiskt löser dem är de en del av verkligheten och inget som kan antas bort från analysen. Det är heller inte ett temporärt, övergående fenomen som är på väg att lösas av sig självt. Både invandrares överrepresentation

194 MASSUTMANING

i brott och invandrares överrepresentation i socioekonomiska problem har varit konstanta eller till och med ökat något under de senaste decennierna. Den teoretiska invändningen om vad kontroll för socioekonomiska faktorer egentligen betyder är viktigast, men det är värt att notera att påståendet om överre­ presentation även är empiriskt tveksamt. Sarneckis debattartikel i DN hänvisar särskilt till en studie av Hällsten, Szulkin och Sarnecki (2013) om överrepresen­ tation i brott och socioekonomiska faktorer. Denna studerade brottslighet bland ungdomar med första eller andra generationens invandrarbakgrund i Stock­ holmsområdet, som gick ut grundskolan 1990-1993, fram till 30 års ålder. Förfat­ tarna kontrollerade för en rad bakgrundsfaktorer såsom föräldrarnas utbildning, föräldrarnas inkomst, familjesammansättning och bostadsområde. Resultaten av studien från 2013 sammanfattas på svenska i Sarnecki (2016a): Innan hänsyn togs till alla dessa faktorer hade de utlandsfödda dubbelt så hög brottsbelastning jämfört med de som var födda i Sverige av svenskfödda föräldrar. Efter att kontrollen gjordes för de ovan uppräknade socioekono­ miska variablerna (man jämförde alltså individer som levde under likartade socioekonomiska förhållanden) försvann skillnaden helt för kvinnorna och för män minskade den med 50-75 procent, beroende på vilken mått på brotts­ ligheten som användes. Slutsatsen av denna studie är alltså enkel: Huvuddelen av skillnaden i brottslighet mellan barn till invandrare och barn till övriga befolkningen beror på skillnader i socioekonomiska uppväxtförhållanden i Sverige ... om drygt hälften av skillnaden i registrerad brottslighet förklaras av socioekonomiska variabler minskar utrymmet påtagligt för att kunna förklara denna skillnad med hjälp av till exempel etnisk diskriminering inom rättsvä­ sendet eller för den delen kulturkonflikter. Hällsten et al. (2013) mäter inte kulturskillnaden och baserar sin analys på en indirekt tolkning av socioekonomiska kontroller. Slutsatsen om kvarstående förklaringskraft är en metodologisk feltolkning. Kulturella faktorer kan samtidigt leda till större socioekonomiska problem och högre överrepresentation i brott. Exempel på kulturella faktorer som påverkar både socioekonomiska utfall och brottsrisk inkluderar till exempel tillit, machokultur eller alkoholvanor. I så fall kommer kontroll för socioekonomiska faktorer indirekt även att kontrollera för kulturella faktorer. Socioekonomiska familjevariabler som påverkas av kulturella faktorer är således inte nödvändigtvis oberoende förklarande mekanismer, utan proxy-variabler eller mekanismer genom vilka mer djupliggande faktorer påverkar risken för brott.

INVANDRING OCH BROTT 195

Anta för argumentets skull att patriarkal kultur ökar både risken för våld mot kvinnor och sannolikheten för att kvinnor inte arbetar. Att kontrollera för uppväxt i en familj där modern inte jobbar skulle i så fall reducera överrepresentationen i brott, då familjeförhållanden är ett indirekt mått på kulturskillnader. Det är med andra ord felaktigt att som Hällsten et al. (2013) dra slutsatsen att kultur endast kan förklara den återstående överrepresentationen. En del av de kulturella faktorernas förklaringsgrad redan har förklarats bort genom att inkludera socioekonomiska faktorer, som i sin tur påverkas av kultur. Ett annat exempel där kontroll för socioekonomiska faktorer utgör överkontroll är sambandet mellan invandring och fallande skolresultat. Liksom med brott är det vanligt att förneka invandringens effekt på skolresultat med argumentet att effekten minskar efter kontroll för socioekonomiska faktorer. Skolverket (2016) förklarar varför detta är inkorrekt vid analys av invandringens kausala effekter: När syftet är att förklara skillnader mellan elever med svensk och utländsk bakgrund bör man ta hänsyn till att den socioekonomiska bakgrunden skiljer sig mellan grupperna - vilket också Skolverket normalt gör i sina analyser. Att elever med utländsk bakgrund har lägre skolresultat beror delvis på att de har en lägre socioekonomisk bakgrund än elever med svensk bakgrund. I denna rapport är istället syftet att beräkna hur mycket elever med utländsk bakgrund som grupp bidragit till en given resultatförändring (i detta fall en nedgång), oavsett övriga bakgrundsfaktorer. Då är det inte relevant att justera resultaten för socioekonomisk bakgrund. Att kontrollera för förklaringsfaktorer kan ofta vara intressant, men korrekt tolkning av resultatet kräver en förståelse för vad analysen egentligen säger. Socioekonomiska problem såsom låg utbildning kan i sig orsakas av djupare underliggande faktorer såsom kulturskillnader eller socialt kapital, och kan i så fall inte tolkas som en oberoende förklaringsvariabel. Oavsett hur socioekono­ miska problem har uppstått kan de inte antas bort så länge de faktiskt existerar i verkligheten. Sverige har trots intensiva försök inte löst de socioekonomiska proble­ men, och så länge socioekonomiska problem existerar måste de ofrånkomligen beaktas. Invandrares socioekonomiska problem kan inte separeras från analyser av invandring. Det finns generellt sett en utbredd missuppfattning att man med hänvisning till kontroll för bakgrundsfaktorer kan trolla bort oönskade effekter av invandring. Detta bygger på ett fundamentalt missförstånd av grundläggande statistiska metoder samt vad kontroll innebär. Kontrollerat för mängden fett och socker innehåller pepparkakor lika många kalorier som knäckebröd. Det innebär knappast att man kan byta sitt mellanmål

196 MASSUTMANING

från knäckebröd till pepparkakor utan att gå upp i vikt. Högre halt av fett och socker är egenskaper som gör att pepparkakor har fler kalorier än knäckebröd. En statistisk analys som kontrollerar för näringsinnehåll kan användas till att bryta ned hur dessa livsmedel skiljer sig åt i termer av kaloriinnehåll, men inte till att eliminera pepparkakornas förhållandevis högre kalorimängd. På samma sätt kan en statistisk analys som bryter ned invandrares överrepresentation i brott i olika beståndsdelar genom kontroll för bakgrundsfaktorer inte användas för att förneka invandringens kausala effekt på brottsligheten. Detta innebär inte att överrepresentationen är permanent eller olösbar. Invand­ rares brottsrisk varierar mellan olika samhällen, över tid och i olika invandrargrup­ per. Däremot kan den betydande överrepresentation som observeras i Sverige i dag inte bortförklaras. Överrisken är särskilt stor för grova brott och i kriminellt utsatta områden, där många av brottsoffren också har invandrarbakgrund. Samtidigt som den offentliga debatten länge avfärdade problemet med högre brottslighet i invandrartäta områden har koncentrationen av grovt våld i dessa områden börjat närma sig amerikanska nivåer - en förekomst av gängkriminalitet, skjutningar och mord långt över vad Sverige tidigare varit vant vid. I dessa våldsdrabbade områden är invandrares överrepresentation i brottsligheten inte bara en intressant statistisk fråga utan en fråga om personlig trygghet och säkerhet - eller rent av om liv och död.

13 GÄNGKRIMINALITET There is no mafia! - Tony Soprano, The Sopranos

198 MASSUTMANING

(Brå) är en statlig myndighet med syftet att verka ”för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället”. På senare tid har Brå tagit fram fyra rapporter med koppling till gängkri­

rottsförebyggande rådet

B

minalitet, vilket detta kapitel kommer att titta närmare på. Dessa rapporter är Brottslighet och trygghet i Malmö, Stockholm och Göteborg: En kartläggning (2012a), Det dödliga våldet i Sverige 1990-2014: En beskrivning av utvecklingen med särskilt fokus på skjutvapenvåldet (2015a), Skjutningar 2006 och 2014 - omfattning, spridning och skador (2015b) samt Kriminella nätverk och grupperingar: Polisers bild av maktstrukturer och marknader (2016a).

Organiserad brottslighet Brå (2012a, 2016a) bygger till stor del på intervjuer med polisanställda. Brå (2016a) diskuterar vad som egentligen menas med organiserad brottslighet: När ”organiserad brottslighet” kommer på tal är det knappast någon hejd på flödet av associationer. En del tänker på maffiaorganisationer, ofta av italienskt, ryskt eller amerikanskt snitt. Andra ser mc-gäng framför sig, där medlemmarna bär västar med ryggmärken. De senaste årens skjutningar och sprängningar gör att åtskilliga tänker på förortsgäng. I stället för grupperingar kan organiserad brottslighet också förknippas med vad som uppfattas som typisk kriminalitet för sådana konstellationer: utpressning, beskydd eller storskalig smuggling. Bland de kriminella gängen kan ett antal parametrar urskiljas på basis av grann­ skap, släktskap och nationalitet. Enligt Brå (2016a) är man ofta inte formell medlem i dessa grupper, utan snarare en del av ett kompisgäng. Det finns ofta en fast kärna bestående av yrkeskriminella. Runt denna kärna finns ett löst sammansatt nätverk av ungdomar utan något större brottsregister, som kan ansluta till gruppen när någon handling är i görningen. Sällskapet samlas vanligen med hjälp av mobil­ telefoner för stenkastningar och liknande aktiviteter. Även den fasta kärnan kan förändras om ledarskapet utmanas eller andra sprickor uppstår. Nätverken är ofta beroende av starka ledare, och när dessa försvinner kan gängen krackelera. Detta sker exempelvis när ledaren avtjänar ett fängelsestraff. Brå (2012a) beskriver mer ingående vilka dessa kriminella är och hur deras gäng fungerar: Den största kretsen med rötter utomlands omfattar kriminella personer med en bakgrund i forna Jugoslavien med omkrets. Inflytandet från personer från Mellanöstern är dock stort och börjar luckra upp dominansen från länderna

GÄNGKRIMINALITET 199

på Balkan. Grupperna är långt ifrån enhetliga, varken nationellt eller med inriktning på brottslighet. Detta gör att individerna och nätverken har lättare att anpassa sig och de kan byta brottstyp om de ser en möjlighet att tjäna pengar. För det mesta håller de sig dock till ungefär samma brott. Strukturen på de kriminella förortsnätverken och vad som binder individerna samman skiljer sig åt mellan olika stadsdelar. Det finns nätverk som vilar på släktskap - så kallade familj- och släktbundna konstellationer - men de flesta förortsbundna nätverken i Göteborg baseras snarare på att individerna bor i samma område. Ofta handlar det inte om några homogena nätverk. Den enda fasta punkten är den starka förankringen till bostadsområdet där personerna vuxit upp tillsammans. Individerna i nätverken är relativt flexibla, och nätverkens struktur kan därför förändras på kort tid. En artikel i Forskning & Framsteg (2015a) beskriver hur förortsgängen vid sin framväxt inspirerades av 1990-talets MC-gäng - exempelvis vad gäller organisation, beteende och klädkoder. Det finns dock även tydliga skillnader. Förortsgruppe­ ringarna är mindre strukturerade än de mer disciplinerade broderskapsgruppe­ ringarna och är mer impulsiva i sin våldsanvändning (Brå 2012a): Mc-gängen har en struktur som kan vara en fördel för dem i vissa fall men en nackdel i andra. De är strukturerade på ett sådant sätt att det krävs en massa diskussioner innan de beslutar sig för att gå över till våldshandling i en konflikt. De måste överväga vilka konsekvenser ett sådant beslut kan ha för klubben i stort, inte bara nationellt utan även internationellt. De förortsbundna kriminella nätverken är däremot mer händelsestyrda och kan därför med kort varsel bestämma sig för att gå till våldshandling. Förortsgrupperingarna är projektdrivna nätverkskonstellationer som samarbetar på ad hoc-basis: En vanlig missuppfattning är att medlemmarna i de kriminella nätverken och grupperingarna utför de vinstdrivande brotten tillsammans, som en homogen grupp. I själva verket samverkar kriminella individer med olika bakgrund och tillhörighet - med eller utan västar och gängtatueringar - genom att göra kriminella affärer med varandra eller genom att genomföra kriminella projekt tillsammans. Det är individer som agerar, inte grupper eller deras medlemmar tillsammans. När ett kriminellt projekt ska genomföras går de individer som är

200 MASSUTMANING

tillgängliga eller lämpliga samman i en ad hoc-gruppering. Den kan liknas vid en tillfällig konstellation för kriminell samverkan i ”brottsceller”. Ofta krävs en gruppering för att kunna genomföra det kriminella projektet, och personerna har ofta olika funktioner. Enskilda aktörer anlitas för specifika uppgifter beroende på kompetens. En del är duktiga på narkotikasmuggling, någon kan hantera svartarbete i byggbranschen, andra är inriktade på utpressning, transportstölder och så vidare. En ad hoc-gruppering kan också genomföra flera projekt och därför ha en längre tidshorisont. ... Det är vanligt att det finns en någorlunda fast kärna av personer i ad hoc-grupperingarna. För att låna termer från det legala näringslivet kan man beskriva dessa personer som en form av projektledare, projektägare eller styrgrupp (Korsell, Skinnari och Vesterhav 2010; Brå 2005:11). Sammansättningen i gruppen grundar sig ofta på vänskap eller annan tillhörighet. Sedan växlar medarbetare för att genomföra projekten. En viktig aspekt av gängkriminalitet är socialt kapital. Att ingå i gäng skyddar från angrepp och ger ett skrämselkapital som kan användas för att tjäna pengar. Våldskapital och gängtillhörighet kan för den enskilde gängmedlemmen fungera som ett skyddsnät. Som en intervjuperson uttrycker det (Brå 2012a): Det är en överlevnadsfråga att hela tiden upprätthålla sin position i den krimi­ nella miljön. Det är något av djungelns lag, du måste försvara din position varje dag. Det är en tuff miljö och hela tiden en konkurrens om positioner. Ju längre ner i den kriminella miljön man kommer desto närmare har personer att ta till våld. Förklaringen är att de måste hävda sig. Två former av kriminella verksamheter som är särskilt beroende av våldskapital är utpressning och beskyddarverksamhet: Utpressning förutsätter ett våldskapital. Det går inte varje gång att använda hot och våld i utpressningssituationer eftersom verksamheten då knappast blir långvarig. Affärsidén bygger på att enbart våldskapitalet är argument nog för att få människor att betala. Det är givetvis enklare att vara känd i ett mindre område. Utanför det området kanske gängsymboler och andra attribut inte fungerar. En gruppering har lättare att bygga upp skrämselkapital än en ensam person. Strävan är sedan att få rykte om sig för att utvidga det kriminella operationsområdet.

GÄNGKRIMINALITET 201

I områden där många andra i omgivningen ingår i kriminella gäng ökar risken för den som står ensam utanför. För dem som lever i en miljö där ingen är med i kriminella gäng är konsekvenserna att hamna i konflikt med någon annan mindre. Där gäng har slagit rot riskerar dock de som står ensamma utanför gängen att hamna i underläge om de skulle hamna i dispyt med någon som ingår i gäng. Detta leder till en ond spiral där våld och gängbildning blir självförstärkande, så att även de som annars skulle stå utanför av rädsla pressas att gå med i ett gäng. Den kriminella miljön är samtidigt konfliktfylld. Brå (2012a) skriver: När människor väljer att stå utanför lagstiftning, rättsväsendets skydd och etablerade hierarkier får konflikter fritt spelrum och det finns ett litet utrymme för konfliktlösning i ordnade former. Som regel är konflikterna av personlig art. En utomstående betraktare vill ofta försöka hitta en rimligare orsak, som att grupperingar exempelvis konkurrerar om narkotikamarknaden. Ofta finns inte ett sådant uppenbart rationellt skäl utan grunden för missämjan uppfattas som bagatellartad. I den kriminella miljön behöver konflikten dock inte upple­ vas som en bagatell. Förklaringen är att det enda sociala kapital som räknas är den enskildes förmåga att klara sig i den kriminella miljön. I det ligger bland annat att kunna stå emot andra och svara på angrepp. En duglig person, som på detta sätt uppfattas vara av rätta virket, blir någon att räkna med. Följaktligen har en sådan person lättare att komma i fråga för olika brott. Bakom ära och heder finns därför en inte obetydlig ekonomisk sida. Det handlar om den enskildes möjlighet att försörja sig och helst tjäna mycket pengar på brott. I dagens läge med alla grupperingar bör den enskilde ha ett ännu större behov att visa sig stark och motståndskraftig. Det gäller att behålla och helst bygga på sitt anseende inför sina likar. Motståndaren kan också ha samma behov av att inför andra bevisa att en oförrätt inte går ostraffat förbi. Förr kanske en konflikt stannade vid ordväxling eller handgemäng. Numera finns en risk att någon tar till övervåld. Det finns således en inbyggd och växande dynamik i gängkonflikter. Detta har lett till att våldet har blivit grövre och mer hänsynslöst mot omgivningen på senare år, och utförs därtill med tyngre beväpning. Brå (2012a) förklarar: Alla skjutvapen i en konfliktfylld miljö med ett stort antal grupperingar gör att det blivit allt vanligare med skjutningar på allmän plats. De flesta skjutningar sker i luften, som en markering. Vid konfrontationer kan skjutningar också

202 MASSUTMANING

inträffa. Eftersom skottlossningen vid dessa möten är spontana är det rena tillfälligheter om någon blir skadad eller inte och hur allvarlig utgången blir. Ibland är syftet att markera genom att skada en person. Ofta skjuter man i benet eller handen. I sällsynta fall är det fråga om en planerad avrättning. Polisen menar att några av dessa avrättningar som skett under senare år har en tydlig koppling till affärsmässiga konflikter om marknader. Det är dock - som redan nämnts - inte det vanliga. Vid sidan av konflikter finns förmodligen också en geografisk dimension i skjutningarna. Nyss beskrevs hur ett antal grupperingar är fast förankrade i vissa förorter eller stadsdelar. Bestämda områden kan till och med bli föremål för geografisk kontroll. Skjutningar kan då vara ett sätt att visa att ”här är vi, det här är vårt”.

Disorganiserad brottslighet Parallellen mellan svenska förortsgäng och välorganiserade internationella brottssyndikat såsom Cosa Nostra, Camorran eller de mexikanska kartellerna bör inte överdrivas. Inom svenska förortsgäng är grupperingar ofta lösa och det organisatoriska kapitalet svagt. Gängen är ofta beroende av en kärna av släktingar eller nära vänner, medan många andra medlemmar är mer löst kopplade. Med starka och karismatiska ledare kan gängen blomstra, men de upplöses ofta utan dessa nyckelpersoner. Brå (2016a) skriver: Som nyss nämnts blir begreppet organiserad brottslighet många gånger synonymt med namngivna kriminella grupperingar; gäng som syns och är utåtagerande. Skälet är att det finns en vilja att beskriva organiserad brotts­ lighet i termer av tydlig organisation, vilket förutsätter en någorlunda stabil struktur med olika funktioner och tydliga mål. En slags kriminell variant till det reguljära samhällets byråkratier. I verkligheten är det dock inte lika enkelt. Forskaren Peter Reuter beskriver till och med organiserad brottslighet som ”disorganized crime” (Reuter 1983). När blicken flyttas från gängtatueringar och klubblokaler blir bilden mycket mer komplex. Fram träder konstellationer, grupper och nätverk som inte är lika synliga. Den största delen av kriminellt belastade personer med koppling till organiserad brottslighet tillhör inte några namngivna gäng. Gängens heterogena struktur framgår av de uniformer som används för organi­ satorisk flexibilitet (Brå 2012a):

GÄNGKRIMINALITET 203

De personer som ingår i projekten är fristående personer, men kan också ha en knytning till olika konstellationer. Flera poliser illustrerade dessa tillfälliga samarbeten med att det är lämpligare att i stället för tatueringar som betecknar tillhörighet, ha ”gnuggbilder” eller kardborrbandsmärken som snabbt kan tas bort och ersättas med nya. Polisen skiljer mellan å ena sidan yngre kriminella, å andra sidan äldre mer erfarna kriminella. De yngre har ofta mindre respekt för auktoriteter, är mer impulsiva och mer våldsbenägna. Brå (2012a) berättar: Ett karaktäristiskt drag för många i den nya generationen av kriminellt belas­ tade personer är, enligt intervjupersoner, att reaktionstiden mellan upplevd kränkning och våldshandling är tämligen kort. En intervjuad polis menar att särskilt personer i grupperingar med unga människor kännetecknas av en tidshorisont som inte ligger längre fram än ”24 timmar”. Det finns därför ett stort inslag av spontanitet, både med att reagera på upplevda oförrätter och att begå brott. Åtskilliga skjutningar bedöms inte vara planerade. Personernas impulsivitet kan leda till att de kastar sig in i en konflikt utan att fundera över konsekvenserna och när man väl har utmanat sin rival är det inte möjligt att backa utan att tappa i trovärdighet. Brottsligheten tenderar att vara småskalig, primitiv och inte speciellt lönsam. Många kompletterar därför inkomster från sin kriminella karriär med offentliga bidrag (Brå 2012a). Som nämnts ligger en ekonomisk verklighet bakom personliga konflikter. Det är tecken på att organiserad brottslighet inte är särskilt lönsam för många involverade i kriminaliteten (jfr Brå 2012:6, Brå 2007:4). De logistiska utmaning­ arna, bristande betalningar och varor som tas i beslag innebär att ledning och styrning inte kan omfatta en hur stor verksamhet som helst (jfr Johansen 2005). Brottsligheten är småskalig och det är svårt att åstadkomma stordriftsfördelar. Myndigheter och konkurrenter gör det också svårt att växa. Den kriminella ekonomin blir med nödvändighet tämligen primitiv. Ett ytterligare tecken på att pengarna inte räcker till är att olika bidragsbrott förefaller vara ganska vanliga i den kriminella miljön (jfr Brå 2005:10, Brå 2007:4, ISF 2011:12). Perso­ ner inom organiserad brottslighet söker en grundtrygghet vid sidan av osäkra och ojämna inkomster från kriminalitet.

204 MASSUTMANING

Ett annat exempel på kärnverksamhetens ineffektivitet är betydelsen av inträ­ desavgifter som inkomstkälla för gängen. I toppen finns ett fåtal ledande figurer, till vilka resterande individer måste betala en viss procent på sina kriminella förtjänster. Detta innebär även en väsentlig kostnad för den enskilde att säga upp sitt medlemskap. Systemet har beskrivits som de kriminella gängens variant på pyramidspel, där de som går in i spelet förutsätts betala. En intervjuad polis förklarar vad som händer med den som lyckats få medlemskap (Brå 2012a): ”Du får en skyddsväst och en t-shirt med gängets namn, och så är man kung ett tag. Sedan kräver givetvis gänget att du utför kriminella gärningar. Vill man gå ur kostar det tjugofemtusen.” Den glamorösa bilden av den kriminella livsstilen är inte sällan en fantasi, medan verkligheten är mer vardaglig och knaper: Mediabilden av organiserad brottslighet är kraftiga män med märken på ryggen som intar det oskyddade samhället på en rad mullrande motorcyklar. Åtskilliga av de intervjuade tonar ned denna mediala bild av kapacitet och målmedvetenhet. I verkligheten är ett liv i kriminalitet knappast i överens­ stämmelse med den idealiserade förebilden. Personerna i broderskapsgruppe­ ringarna bedöms av kriminalunderrättelsetjänsten leva ”långt ifrån ett lyxliv”. De flesta saknar en vilja och förmåga att förvalta sina kriminella inkomster. I stället rinner pengarna mellan fingrarna. Brå (2012a) diskuterar drivkrafterna för rekrytering till kriminella grupperingar i utanförskapsområden: Det finns många olika skäl till att människor hamnar i organiserad brottslighet. Ingångarna är i hög grad individuella. Enligt flera intervjupersoner är starkt påverkande faktorer utanförskap, instabila och segregerade bostadsområden och diskriminering. Den höga ungdomsarbetslösheten innebär en risk för att fler begår brott och med tiden hamnar i kriminella nätverk. Många av dem som hamnar i organiserad brottslighet har inte klarat av skolan och ser inte någon framtid framför sig i det konventionella samhället. Förebilderna blir i stället äldre kriminella personer i samma bostadsområde. Status och respekt skaffas genom att begå brott. Även om brottsligheten inte är särskilt lönsam är det viktigt att skapa en bild av ekonomisk framgång. Många glider in i kriminalitet eftersom de bor i området och känner kriminellt aktiva personer. Att associeras med kriminella ger status. Brå (2012a) förklarar att en del unga personer tycker det är ”supercoolt” att få göra tjänster åt kriminella

GÄNGKRIMINALITET 205

nätverk. Kriminalitet ger prestige både direkt genom att framstå som tuffare och indirekt genom möjligheten att tjäna snabba pengar. En intervjuad polis gör följan­ de iakttagelse bekräftande jakten på social status: ”De flesta av våra unga rånare har jättefina kläder allihop, de har Fred Perry, Boss, Marco Polo, Canada Goose.” Mer framgångsrika kriminella åtnjuter en livsstil med lyxbilar och andra attri­ but som signalerar framgång. De mest prominenta kriminella uppnår ett slags lokal kändisstatus, och manifesterar ofta sin ställning för omgivningen genom att exempelvis gå före i krogkön. Populärkulturen förstärker det romantiska skimmer som omger den kriminella livsstilen, vilken särskilt unga män attraheras av.

Samhällspåverkan Som påpekats ovan har kriminell verksamhet såsom rån och stölder ofta låg avkastning. På senare år har det skett en successiv förflyttning av kriminella från klassiska brott mot modern ekobrottslighet. Brå (2012a) skriver om ekonomisk brottslighet att ”En tendens inom organiserad brottslighet är det ökande intresset för företag och företagande”. Traditionella kriminella med våldskapital samar­ betar i många fall med moderna specialister på ekonomisk brottslighet i syfte att exploatera näringslivet: Muskler och våld började kombineras med räkenskaper och fakturor. Gruppe­ ringarnas våldskapital bidrog till att det gick snabbare att komma över pengar. Inriktningen blev allt från att använda skimmade kort och bluffakturor till att ta över företag, beställa så mycket varor som möjligt och sedan sälja av. Bedräg­ erier, skattebrott och bolagsplundring ersatte eller kompletterade de tidigare rånen och stölderna. Kännetecknande för den nya formen av organiserad brottslighet är med andra ord olika sätt att tömma företag på pengar eller på annat sätt utnyttja dem. ”Long-firm fraud” är en bedrägeriform som går ut på att förvärva ett kreditvärdigt företag och sedan ta lån och beställa varor så långt tygen håller (Levi 2008). Det är bedrägerier som förekommer i de tre städerna och som förenklas i denna kärva ekonomiska tid när ”alla vill sälja”. Nästa steg i upplägget är att avyttra all egendom och försvinna med pengarna. Bolaget plundras. Inte sällan finns köpare till varorna redan när bedrägeriet inleds. Ännu mer förslaget är att som i Malmö driva marketingföretag med egna telefonförsäljare. Kunder (företagare) luras att de ingått avtal, som kostar pengar.

206 MASSUTMANING

Sveriges Radio (2016b) rapporterar om ett ökat skifte till bidragsbrott och bedrä­ geri riktade mot välfärden. Att lura myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan på pengar har ersatt bank- och värdetransportrån: ”Tittar man på brott mot välfärdssystemet och bedrägerier så har det ökat. Den organiserade brottsligheten riktar sig mot bedrägerier och välfärdssystemet eftersom vi har brister i kontrollen”, säger Gunnar Appelgren, kriminalkom­ missarie och samordnare på regionkansliet i region Stockholm, till P1-pro­ grammet I lagens namn. Under slutet av 1990- och början av 2000-talet ska det ha begåtts drygt 200 värdetransportrån, bytet blev 450 miljoner kronor. Men den organiserade brottsligheten handlar nu allt oftare om välfärdsbedrägerier - det säger både polisen, Skatteverket, Försäkringskassan och Brottsförebyg­ gande rådet. De senaste tio åren har också antalet anmälda bedrägeribrott ökat från 50 000 år 2005 till drygt 180 000 förra året. Den nya utvecklingen av organiserad brottslighet diskuteras i en Expressen-ledare (2016a) från i höstas: Alla som följer brottsutvecklingen vittnar om hur fokus alltmer har skiftat till bedrägerier och bidragsbrott mot välfärden. De som förr drog på sig rånarluvan startar i dag företag och använder falska identiteter. Eller som Brottsförebyggande rådet uttrycker saken: Aktiebolaget har ersatt kofoten som brottsverktyg. Av 100 nya företag som startas i Sverige tros 7 vara skapade enbart i syfte att begå brott. Ett bolag kan nämligen användas från vaggan till graven för att håva in brottsbyten. Ett vanligt upplägg är att ta över ett bolag med gott renommé och sedan beställa mängder av varor på kredit och/eller ställa ut bluffakturor. Sedan plundras företaget och försätts i konkurs, vilket gör att brottslingarna dessutom kan krama ur lönegarantier från staten. När myndigheter och fordringsägare börjar ana oråd möts de i bästa fall av målvak­ ter, som inte sällan har rekryterats på gatan i något av EU:s fattigaste länder. Man skulle kunna tro att det börjar ringa varningsklockor på Bolagsverket efter dessa plundringståg, men icke. Samma personer kan hoppa in i bolag efter bolag trots att de har kanske 15 konkurser bakom sig eller lika många utredningar om ekonomisk brottslighet. Det går till och med bra att sitta i fängelse och registrera sig i nya företag.

GÄNGKRIMINALITET 207

När de kriminella flyttar fram positionerna påverkas det civila lokalsamhället. Även här finns en negativ spiral i att ju mer de kriminella tar för sig, desto mer tenderar lokalsamhället att retirera (Brå 2012a): Det territoriella anspråket gör sig också gällande mot poliser och andra representanter för myndigheterna. I både Stockholm, Göteborg och Malmö förekommer på vissa platser stenkastning mot myndighetspersoner och deras fordon. Poliser och andra myndighetsrepresentanter utsätts för hot och annan otillåten påverkan. Bilar sticks i brand. Polisstationer har till och med beskjutits. Det är också en manifestation - ”Myndigheter har inte här att göra”. Enligt intervjuade polisen leder det till att människor i området upplever att kriminella styr och ställer medan myndigheterna dragit sig tillbaka och inte utövar sin makt. Brå (2012a) diskuterar vidare kriminalitet mot lokala näringsidkare: Varför inte i stället gå direkt på pengarna genom att suga ut verksamheter och enskilda personer? Det är offren för utsugningen som får göra jobbet och dra in pengarna, inte gärningspersonerna. Utpressning har utvecklats till en affärsidé som används av personer i broderskapsgrupperingar eftersom de drar nytta av skrämselkapitalet (jfr Brå 2012:6). Hot och våld är inte nödvändigt och brottsoffret är många gånger övertygad om att det finns kraft bakom orden. Utpressning är därmed väsentligt mera riskfritt än rån. Det finns även en stark territoriell dimension i gängbrott. Olika gäng tar över områden som anses tillhöra dem och som andra inte utan vidare kan använda, ofta offentliga platser. Brå (2016a) förklarar: Bakgrunden till territoriella ”anspråk” är att ett begränsat område skapar möjlighet för de kriminellt belastade ungdomarna att agera och påverka. De saknar resurser och vilja att utvidga; gärningspersonerna nöjer sig många gånger med att hålla sig inom ”sitt” område. Längre fram och i takt med att en del av ungdomarnas kriminella karriärer fortskrider blir emellertid deras brottslighet ofta mindre territoriell. Deras brottslighet och de själva växer ur det gamla områdets trånga kostym. Enligt intervjupersoner och underrättelse­ rapporter är kontrollen inte avgränsad till att handla om kriminella marknader utan kan även omfatta en provokativ markering i form av hot och våld mot

208 MASSUTMANING

boende i området, poliser, socialtjänstpersonal, ambulansvårdare, brandmän, skolpersonal, väktare med flera. Några intervjupersoner med lång erfarenhet av att arbeta med ungdomsgäng menar att attityden har blivit hårdare över tid och att det vuxit fram en större respektlöshet gentemot myndighetspersoner.

Beväpning De kriminella gängens tillgång till skjutvapen är enligt intervjupersonerna god i samtliga tre svenska storstäder. Vapnens ursprung har över tid förändrats från registrerade jaktvapen till insmugglade illegala vapen. Det gäller inte minst militä­ ra vapen från forna Jugoslavien (Brå 2012a): Enligt intervjupersonerna ser vapensituationen i Malmö helt annorlunda ut jämfört med den tid då jaktvapen fortfarande var intressanta objekt. Jaktgevär figurerar numera nästan aldrig bland kriminella. Det finns också få svenska armévapen på marknaden, till skillnad mot på 1990-talet då det förekom en rad stölder från mobiliseringsförråd. Som nyss nämnts är en stor del av de illegala vapen som cirkulerar i den kriminella miljön i Malmö armévapen från forna Jugoslavien, en vanlig tillverkare är tjeckiska CZ, av både pistoler och automat-vapen. Det förekommer också en del grövre vapen (9 mm och grövre). I den kriminella miljön är det emellertid hög status att ha något ovanligt vapen som Glock eller Smith & Wesson. Det innebär att det blivit en efterfrågan på vapen från Västeuropa och USA. Beväpning ger status och betingar även ett ekonomiskt värde. Vapen som redan har använts i tidigare brott är ”heta”, då de kan knyta den forna användaren till det utförda brottet. Det händer dock att kriminella ändå återanvänder vapen i nya brott av sparsamhet. Brå (2012a) förklarar: Ibland har det ställt till det för polis och åklagare som försöker binda ett vapen till en bestämd sida i en konflikt. Vapnet kan nämligen ha överlåtits till motparten. En förklaring kan vara att särskilt yngre personer inte anser sig ha råd att slänga iväg ett använt vapen som är värt runt tiotusen kronor. Detta speglar sig även i att det är relativt vanligt att vapen återanvänds, inte minst av resurssvaga kriminellt belastade individer.

GÄNGKRIMINALITET 209

Dynamiska effekter Över tid har kriminella strukturer kommit att växa fram i svenska större städer. Det finns skillnader i kriminaliteten mellan Stockholm, Göteborg och Malmö exempelvis att utanförskapsområdena i Malmö finns nära stadens centrum, medan de i Stockholms och Göteborgs fall utgör bokstavliga förorter. När det gäller utsatta områden finns ingen entydig bild om var våldsbrottsligheten är högst. Vilken av de tre städerna som är mest drabbas av våldet varierar från år till år och är känsligt för var gängkonflikterna blossar ut. Malmö framstår i medierapportering ofta som mer brottsdrabbat. Det är en sanning med modifikation, som främst handlar om att utanförskapsområden utgör en förhållandevis större del av Malmö än av Stockholm och Göteborg. Överlag är den kriminella dynamiken i städernas utanförskapsområden likartad. Våldet har blivit en del av vardagen i dessa områden. Brå (2012a) citerar en intervjuperson vid Polismyndigheten i Skåne: ”Det var en stor grej om det var skottlossning i Malmö. Det var nästan så att man ringde runt till varandra. ’Hörde du att det var skottlossning?’ Nu händer det en gång i veckan.” En utmärkande faktor är att Malmö är litet i förhållande till Stockholm och Göteborg - ”Det går att ta sig vart som helst med cykel på 20 minuter”, som en polis formulerade det. Vad betraktas som isolerade förortsproblem i Stockholm och Göteborg blir i Malmö stadsproblem. Stadsdelen Rosengård ligger endast ett stenkast från Malmös medeltida stadskärna och sätter därmed en ofrånkomlig prägel på staden på ett sätt som geografiskt isolerade Tensta och Alby inte gör. I Rosengård liksom i Fosie och Hyllie har man bevittnat framväxten av territoriella gängbildningar där kriminella försöker att kontrollera geografiska områden. Brå (2012a) skriver: I vissa av dessa bostadsområden försöker stadsdelsbundna kriminella nätverk kontrollera geografiska territorier. I de områden som kriminella nätverk gör anspråk på förekommer det att poliser, brandmän och andra företrädare för samhällsfunktioner blir utsatta för hot, trakasserier och våld i form av till exempel sten- och äggkastning, avskjutning av riktade fyrverkeripjäser och skadegörelse. Närområdet med dess människor kan fungera som buffert mellan de kriminella och yttre hot i form av både brottsbekämpande myndig­ heter och rivaliserande kriminellt belastade individer. Denna buffert uppstår emellertid endast om de närboende förstår och följer de kriminellas värde- och normsystem. Vissa av de stadsdelsbundna nätverken strävar därför efter att påverka strukturerna i närsamhället och underminera legitimiteten för andra system, till exempel genom olika former av provokativa markeringar mot

210 MASSUTMANING

samhällsfunktioner. På detta sätt manifesterar nätverket makt för de boende i området. När människor upplever att myndigheterna inte längre har kontroll leder det till att många inte vågar anmäla brott eller på annat sätt samarbeta med polis och åklagare. Självcensuren breder ut sig. Ett annat utmärkande drag för Malmö är den djupa penetrationen av ekono­ misk brottslighet och skapandet av en grå sektor. Den kriminella ekonomin har i många fall växt samman med det lokala näringslivet. Det finns utbrett svartarbete, skattefusk, smuggling och bidragsbrott. Den organiserade brottsligheten har tagit över hela eller delar av näringsverksamheten i vissa branscher, inte minst de kontantintensiva. Utöver den tunga kriminaliteten finns en utbredd kultur av att undvika skatter och regler. Det finns inga exakta estimat på omfattningen av detta problem. En beräkning av Sydsvenskan (2012) uppskattade att Malmö går miste om 5,7 miljarder kronor varje år i uteblivna skatteintäkter, vilket baseras på en grov uppskattning gjord av tidningen snarare än någon officiell kalkyl. Problemet tycks icke desto mindre ha fortsatt att växa. Ett reportage av Sveriges Radio (2015) förklarar att ”Den svarta ekonomin i Malmö har de senaste åren blivit allt mer omfattande” och citerar Skatteverkets rikssamordnare för arbetet mot grov ekonomisk brottslighet: ”Vi märker att det finns en stor svart sektor i Malmö och att det finns en stark koppling till den organiserade brottsligheten. Vi har också de senaste åren sett att allt fler kriminella köper in sig i företag där de tvättar och gör pengar. ... Det finns ett skuggsamhälle vid sidan av det samhälle du och jag lever i, där personer arbetar för några tior i timmen och bor på ställen som av de flesta av oss anses som helt oacceptabla.” Brå (2012a) diskuterar ingående den svarta sektorn i Malmö: Malmö bedöms ha en omfattande ekonomisk brottslighet i legala branscher där framför allt skattefusk är mest framträdande. Det är en kriminalitet som ligger vid sidan av den organiserade brottslighetens huvudfåra, som mer är inriktad på traditionella brott som narkotika, stölder, vapen, bedrägerier och utpressning. Däremot finns en rad kopplingar mellan den ekonomiska brottsligheten, som ”vanliga” företagare står för och kriminella involverade i organiserad brottslighet. Det finns mycket smuggelcigaretter att köpa i Malmös butiker, och det är den organiserade brottsligheten som förser detaljister och restauranger med dessa varor. Förutom tobak hamnar också smuggelalkohol

GÄNGKRIMINALITET 211

i restauranger. Stöldgods hittar också den vägen och säljs vidare eller används i verksamheten. Svarttaxi är en utbredd verksamhet. Svart arbetskraft är ett sätt att hålla nere kostnaderna i den legala rörelsen. För vissa personer finns knappast några andra möjligheter än att arbeta svart. Papperslösa invandrare har en svag ställning på arbetsmarknaden och tvingas acceptera låga löner. Människor med låga inkomster ska också ha någonstans att bo. Med nödvän­ dighet är dessa personer beroende av en svart ekonomi. Konsekvensen blir att det uppstår en parallellekonomi. Det mångkulturella samhällets dynamiska effekter blev inte så som många spådde ett innovativt Silicon Valley, utan ett parallellsamhälle med utbrett skatte­ fusk och svartarbete. Det dynamiska elementet består i att seriösa företag korrum­ peras eller drivs ut av omfattande oseriös verksamhet. Brå (2012a) konstaterar: Om en verksamhet dumpar priserna på grund av att de inte betalar skatt eller kör med svarta pengar måste ju de verksamheter som försöker vara legitima hänga med för att kunna konkurrera. Då kanske de hamnar i det här med varannan med kvitto och varannan utan kvitto. Utöver skattefusk har den svenska arbetsmarknadsmodellen eroderats av oreglerat arbete till löner långt under avtalade nivåer. Detta sker ofta i kombination med skattefusk och ibland även bidragsfusk. Brå (2012a) förklarar: Åtskilliga har inte rätt att arbeta i Sverige, och dessa personer har därför en mycket svag ställning på arbetsmarknaden. ”Den andra sidan av samhället”, menar en polis. Det är ett utnyttjande av människor. De får en dålig arbetsmiljö och de sämsta lönerna. Det är gaser och rök, rasrisker, fallrisker och risk för klämskador. Bilar tvättas för 50 kronor. Svart arbetskraft hamnar också som restaurangarbetare, butiksan­ ställda och städare. Byggbranschen tar också in svart arbetskraft. Är det ett tungt arbete som ska utföras är ett sätt att hyra in svart arbetskraft. Det sker genom kontakter. Brottsligheten begås av människor som på ett eller annat sätt förekommer i den aktuella branschen. Framför allt är det mindre företag som tillhandahåller svart arbetskraft. Ekonomisk brottslighet drabbar skatteintäkter och seriösa företag, men möjlig­ gör samtidigt låga priser för Malmös konsumenter. En faktor som håller den svarta ekonomin i schack är att övriga samhället har normer mot fusk och är berett att betala för upprätthållandet av ordning och reda. Om detta eroderas så kan det

212 MASSUTMANING

skapas en kultur som har tolerans för korruption, skatteflykt och svartarbete på det sätt som är vanligt i länder som Grekland och Mexiko. Även personer med en politisk preferens för välfärdsstaten och fackliga rättigheter kan i sitt privata beteende välja bort dyrare men regelriktigt producerade tjänster. Här krockar privatintresset med det kollektiva samhällsintresset, vilket ökar frestelsen att utgå från den egna plånboken snarare än samhällseffekten. Brå (2012a) skriver: Flera intervjupersoner berättar att Malmöborna har vant sig vid låga priser. ”Det går inte att hitta lika billig mat som i Malmö någon annanstans i Skåne”, suckar en polis uppgivet. Intervjupersonerna menar att det finns en relativ tolerant inställning i Malmö till i vart fall delar av den svarta ekonomin. ”Det är en kultur i Malmö. Folk gillar att handla billigt. En kebab ska inte kosta mer än 25-30 spänn.” (Intervjuperson, Polismyndigheten i Skåne) Många människor ser inget problem med att utnyttja svarta pengar. Flera intervjuade poliser anser att det finns en naiv och oreflekterad bild av den svarta ekonomin. Några intervjupersoner menar att den informella ekonomin i vissa kretsar i Malmö tenderar att betraktas som något ”hippt”, inte minst när det gäller vissa mediers rapportering om den omfattande svartklubbsverk­ samheten vid Grängesbergsgatan.

14 NO GO-ZONER

Vi vill inte gå mot en utveckling som finns i USA - Peter Eriksson, Miljöpartiet, 2010

Vi måste se till att vi inte får den typ av förhållanden som svenskarna har. Vi ska inte ha no go-zoner för norsk polis. Vi ska ha ett mycket tryggare samhälle än så - Anders Anundsen, Norges justitieminister, 2016

214 MASSUTMANING

engelska uttrycket ”no-go zone” för kriminellt utsatta platser. Termen är suggestiv och har blivit populärt. Avsaknaden av en enhetlig definition av vad som avses med en no go-zon har samtidigt bidragit till en bland används det

kontroversiell debatt. No go-zon är ett informellt begrepp utan exakt definition. Ursprunget är militär slang för rebellkontrollerade områden, och tros först ha kommit till användning i kriget i nuvarande Zimbabwe åren 1964-1979. Begreppet har över tid kommit att få även en civil användning, för att beskriva kriminellt utsatta områden, där stats­ makten i varierande grad förlorat kontrollen och som därför är riskabla att besöka. Det finns heller ingen språklig enighet i svenskan. Ibland används engelskans no-go zone eller no-go area, och i andra fall delvis försvenskade no go-område. Vad gäller lexikaliska definitioner av engelska no-go area anger Oxford Dictiona­ ry ”an area to which entry is dangerous, impossible, or forbidden”, och exemplifie­ rar med bland annat meningen ”And then night bus services were cancelled when the estate became considered a no-go area”. Merriam-Webster anger den likartade definitionen ”an area that is dangerous or where people are not allowed to go” En missuppfattning är att no go-zoner är helt stängda för personer utan anknyt­ ning till området, men det definieras således bredare som farliga områden. Ibland syftar man på svårigheter att gå in i området för polis och annan blåljuspersonal, och ibland mer allmänt för alla besökare. Uttrycket hänvisar således inte enbart till områden som övertagits av upprorsmän utan även till brottsdrabbade områden som bör undvikas. Begreppsförvirringen har ofta använts för att förneka att det existerar no go-zoner i Sverige, genom att till exempel definiera begreppet som områden vilka övertagits och stängts av islamister. Med denna definition existerar givetvis inga no go-zoner i Sverige, men det är också ett medvetet missförstånd av hur uttrycket i regel används. No go-zoner har i medieskildringar och i officiella sammanhang getts den mer rimliga definitionen som kriminellt utsatta områden, inte som krigszoner eller helt avstängda områden. En rapport av SKL (2007) diskuterade begreppet i samband med en analys av rädslan för brott: Rädsla kan medföra att vissa platser i ett grannskap förvandlas till ”no-go areas”. Detta innebär att man undviker att vistas på vissa platser därför att det medför obehag. Undvikandet kan leda till en slags ond spiral - redan tidigare obehagliga platser blir avfolkade och upplevs då som ännu mer obehagliga. Det sociala vakuum som uppstår i området attraherar personer som är orädda och kanske kriminella, med intresse för att träffa likasinnade utan övervakning från socialt väletablerade personer.

NO GO-ZONER 215

I riksdagen sammanfattade Liberalernas Roger Haddad (2015) begreppet enligt följande: I november 2014 presenterade polisen en uppmärksammad rapport om geogra­ fiska områden där lokala kriminella nätverk anses ha negativ påverkan på lokalsamhället, eller så kallade no-go-områden med den term som förekommit i medierna. En grov definition av ett no-go-område är ett område där det stora kriminella genomslaget på lokalsamhället har medfört svårigheter för polisen att arbeta i dessa områden och att utreda brott som begås där. En ledarartikel i DN (2016f) nämner no go-zoner i en diskussion om rättsstaten och för fram det som ett förstadium till parallella rättssystem: Ett samhälle som tolererar eller kapitulerar inför fler än ett rättssystem måste därför misstänkas för att inte vara en rättsstat. Samhällen där hedersmord och så kallade no go zones etablerar sig befinner sig redan på det sluttande planet. Sådana fenomen bör inte i första hand ses som utslag av kaos, våld och barbari i största allmänhet utan är vad som händer när rum som borde fyllas av lagen håller på att tas över av en ordning som är främmande för rättsstaten.

Kriminellt utsatta områden I december 2015 släppte Polismyndighetens Nationella operativa avdelning (NOA) den landsomfattande rapporten Utsatta områden - sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade händelser (2015a). Rapporten bygger vidare på Rikskriminalpolisens förstudie En nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället (2014). Enligt polisens definition finns det numera 53 kriminellt utsatta områden i Sverige, varav 15 betraktas som särskilt utsatta. Dessa 53 områden karakteriseras av att ”lokala kriminella nätverk anses ha negativ påverkan på lokalsamhället”. Den brottslighet som förekommer regelbundet och blivit normaliserad innefattar våldshandlingar, upplopp, stenkastning, narkotikahandel med mera. Graden av situationens allvar framgår av Rikskriminalpolisens (2014) slutdiskussion: Samtliga uttryck manifesterar offentligt kriminell makt och blir en påmin­ nelse om vad de kriminella aktörerna är kapabla till. Det antas vara grunden till otryggheten som råder i områdena och oviljan hos de boende att delta i rättsprocesser. För Polisens del har det medfört svårigheter att klara upp brott

216 MASSUTMANING

i områdena vilket troligen minskat tilltron till Polisen som upprätthållare av allmän ordning och säkerhet. I förlängningen kan det leda till än mindre benägenhet att samarbeta med Polisen och vända sig till Polisen för hjälp. I de fall allmänheten uppfattat det som att Polisen inte lyckas stävja och utreda dessa brott kan det bidragit till uppfattningen att kriminella ”styr” i området. Att Polisen anpassat sitt arbetssätt i områdena genom att exempelvis ökade säkerhetsåtgärder vid ingripanden sänder därtill en signal till allmänheten att Polisen bedömer området som farligt vilket kan få stigmatiserande effekt. Sammantaget kan situationen skapa en negativ spiral som föder rädsla och otrygghet utan att konkreta hot behöver uttalas. På så vis inrättas en informell maktstruktur i lokalsamhället, vilket i förlängningen gynnar de kriminella aktörerna. I flera områden upplever poliser att en sådan process skett och att allmänhetens rädsla för repressalier medfört att det ordinarie rättssystemet till viss del satts ur spel. Detta bedöms leda till att förtroendet för statens våldsmonopol riskerar att undermineras. Polismyndigheten (2015a) diskuterar problemens historiska bakgrund, vilka sträcker sig tillbaka till miljonprogrammets tillkomst. Denna form av samhälls­ planering präglades av progressiv social ingenjörskonst: Den övervägande delen av de granskade områdena byggdes mellan 1965 och 1975 i samband med det som kom att kallas miljonprogrammet. Bostadsområ­ den som byggdes under denna tid planerades med kommersiell och samhällelig service. Service av olika slag fanns i en centrumanläggning med ett utbud av butiker och samlingslokaler. Utformningen av områdena skedde i nära samarbete med Chalmers tekniska högskola som utformade den så kallade SCAFT-planen vilken i många fall präglade miljonprogramområdena. Planen innebar att områdena skulle förses med en inre grön zon och en bostadszon utan trafik. Till områdets parkeringsplatser leder återvändsgator, så kallade matargator och runt hela området följer en ringväg som leder ut till en närlig­ gande motorväg så att de boende så snabb som möjligt ska kunna ta sig till sina arbeten i den närliggande staden. För att de gående inte skulle möta bilar place­ rades skolor och andra funktioner centralt i området och för att de ska kunna ta sig ut ur området lades gångtunnlar under ringvägen. Områdena kan således uppfattas som slutna. I början av 1970-talet ökade antalet tomma lägenheter i miljonprogramsområdena och bostadsbrist förvandlades till bostadsöverskott.

NO GO-ZONER 217

De som hade råd lämnade stadsdelarna efterhand och de som blev kvar var människor med svaga ekonomiska resurser, ofta med invandrarbakgrund eller i socialt utanförskap. Ur en polisiär synvinkel är miljonprogramsområdena ofta svåra att arbeta i då reträttvägar saknas. Dessutom gör vägarnas placering att bilar lätt kan hindras att köra ut ur området. Områdena är även svårspanade eftersom husen är placerade så att de boende har uppsikt över innergårdar. Polisens känsla av att vara bevakad är påtaglig.

Bild I: Miljonprogramsområdet Ronnebergen, Angered socken, nordöstra Göteborg (RAÄ)

Det var först under senare delen av 1990-talet som polisen började skönja framväxten av ett nytt fenomen i vissa förorter. Det som hände var enligt Riks­ kriminalpolisen (2014) följande: Lokala kriminella personer slöt sig samman och växte sig starkare i sin brottsutövning. Med hot och våld som maktmedel skapade dessa individer rädsla och otrygghet i lokalsamhället, vilket ledde till att kriminella sammanslutningar ökade sin makt. Sedan millennieskiftet har lokala kriminella nätverk knutna till geografiska områden blivit ett växande problem i Sverige. En artikel i tidskriften Forskning & Framsteg (2015a) diskuterar framväxten av kriminalitet i utsatta områden: Till en början dominerades den tunga kriminaliteten i Göteborgsområdet av personer från Balkan. På senare år har dock grupperingar med ursprung i Mellanöstern allt mer tagit över. Samtidigt präglas de släktbaserade nätverken

218 MASSUTMANING

ofta av en viss religiös tillhörighet, vilket gynnar ett framväxande parallell­ samhälle. Ett annat nytt fenomen är den kompakta tystnad som polisen möter. De kriminella vägrar i regel att samarbeta med myndigheterna, vilket i viss mån kan ha att göra med att många kommer från länder där det inte finns något förtroende för polisen. Även i Malmö etablerades under tidigt 1990-tal mc-brödraskapen och så småningom andra gäng. År 2011 bedömdes Malmö ha 16 organiserade kriminella gäng. Många har rötter i det forna Jugoslavien eller i Iran, Irak och Libanon. Andra är etniska svenskar. Polisen kallar vissa grupper för ”klaner”, då de ofta bygger på släkter med ursprung i Libanon, Albanien eller Serbien. Sådana konstellationer är ”ofta genomsyrade av traditionella normer som innebär att uppfattade oförrätter och kränkningar måste besvaras för att gruppen ska upprätthålla sin heder och respekt”. Konsekvensen blir att rätt triviala händelser kan utlösa svåra våldsspiraler. Polisen har kategoriserat de kriminellt utsatta områdena i tre typer utifrån hur grov den förekommande brottsligheten är samt socioekonomiska problem. Den slutliga kategoriseringen har gjorts med hjälp av information om polisre­ gionerna om vilka områden som ansågs vara utsatta. Alla områden har sedan bedömts utifrån fyra kriterier för sociala risker, vilka är ”direkta eller indirekta konsekvenser som de boende i områdena drabbas av på grund av de kriminellas agerande” (Polismyndigheten 2015a): • Obenägenhet att delta i rättsprocessen. Beskriver i vilken grad de boende eller andra verksamma i området är benägna att delta i rättsprocessen (anmäla, vittna) eller benägenhet att tala med polis. • Polisens möjlighet att fullgöra sitt uppdrag. Syftar till att belysa problem för polisen att verka i området. • Parallella samhällstrukturer. Belyser företeelser som avviker från samhällets legala strukturer. • Extremism. Beskriver hur och i vilken grad religiös våldsbejakande extremism yttrar sig i området.

NO GO-ZONER 219

Tabell 9: Lista över Sveriges 53 kriminellt utsatta områden

Särskilt utsatta områden

Riskområden

1. Vivalla, Örebro

16. Oxhagen/Varberga, Örebro

2. Hallunda/Norsborg, Botkyrka (Norra)

17. Tjärna Ängar, Borlänge

3. Husby, Stockholm

18. Alby/Fittja, Botkyrka

4. Ronna/Geneta/Lina, Södertälje

19. Tureberg, Sollentuna

5. Rinkeby/Tensta, Stockholm

20. Adolfsberg/Dalhem/

6. Araby, Växjö 7. Rosengård (söder om Amiralsg.), Malmö

Drottninghög, Helsingborg 21. Hässleholmen/Hulta, Borås

8. Södra Sofielund (Seved), Malmö 9. Bergsjön, Göteborg 10. Biskopsgården, Göteborg 11. Gårdsten, Göteborg 12. Hammarkullen, Göteborg 13. Hjällbo, Göteborg 14. Lövgärdet, Göteborg 15. Skäggetorp, Linköping

Utsatta områden 22. Bäckby, Västerås

39. Charlottesborg, Kristianstad

23. Gottsunda/Valsätra, Uppsala

40. Gamlegården, Kristianstad

24. Brandbergen, Haninge

41. Holma/Kroksbäck/Bellevue, Malmö

25. Bredäng, Stockholm

42. Koppargården, Landskrona

26. Edsberg, Sollentuna

43. Andersberg, Halmstad

27. Finnsta, Upplands Bro

44. Falkagård, Falkenberg

28. Fornhöjden, Södertälje

45. Hisings Backa, Göteborg

29. Hagsätra/Rågsved, Stockholm

46. Kronogården, Trollhättan

30. Hovsjö, Södertälje

47. Rannebergen, Göte

31. Hässelby/Vällingby, Stockholm

48. Tynnered/Grevgården/

32. Rissne/Hallonbergen, Sundbyberg

Opaltorget,V. Frölunda

33. Skogås, Huddinge

49. Fröslunda, Eskilstuna

34. Smedby, Upplands Väsby

50. Hageby, Norrköping

35. Sångvägen, Järfälla

51. Lagersberg, Eskilstuna

36. Termovägen, Järfälla

52. Råslätt, Jönköping

37. Älvsjö/Solberga, Stockholm

53. Skiftinge, Eskilstuna

38. Östberga, Stockholm

220 MASSUTMANING

Resultatet är att 53 områden anses vara utsatta i olika grad. De som uppfyl­ ler samtliga uppsatta kriterier klassificeras som särskilt utsatta. Därtill har en mellannivå identifierats som kallas riskområde - det vill säga att situationen är ”så alarmerande att det finns en överhängande risk att området riskerar att bli särskilt utsatt om inte adekvata åtgärder sätts in”. Tabell 8 listar samtliga utsatta områden utifrån graden av kriminalitet. Med några få undantag är samtliga miljonprogramsområden. Det finns intressant nog inga kriminellt utsatta områden norr om Gävle. Det är sällan hela bostadsområden som präglas av grov kriminalitet. I stället rör det sig vanligen om ”specifika platser, gårdar eller gator där problemen är tydligast koncen­ trerade, och dessa platser påverkar sedan utomståendes eller medias beskrivning på hela bostadsområdet”. Dessa särskilt utsatta platser kallas ”hotspots”.

Brottslighetens natur Ett begrepp som använts vid klassificeringen av utsatta områden är kriminell energi. I Polismyndighetens (2015a) rapport ges en utförlig definition av begreppet: Förekomst och koncentration av kriminella element inom ett avgränsat geogra­ fiskt område kan mätas i, så kallad kriminell energi. En hög koncentration av kriminella element i lokalsamhället ökar risken för att kriminella värderingar etableras vilket i sin tur leder till en ökad andel kriminella och brott. I syfte att fånga denna riskfaktor har geografiska data om individer som avtjänat fängelsestraff eller varit häktade för brott de fem senaste åren inhämtats till rapporten. Analysresultaten visar fördelningen av kriminell energi mellan länen i Sverige jämfört med de utsatta områdena. Det har då gått att utläsa att de utsatta områdena har mer än tre gånger högre kriminell energi. Genom­ snittet av kriminell energi i Sveriges 21 län är 0,74 % och i de särskilt utsatta områdena är motsvarande siffra 2,6 %. Som nämndes i föregående kapitel delar Rikskriminalpolisen (2014) upp de krimi­ nella i de två grupperna yngre respektive äldre individer. Den yngre gruppen inkluderar personer upp till 22 års ålder och ges följande beskrivning: De ingår främst i löst sammansatta kriminella sammanhang med bred förank­ ring i den lokala ungdomsmiljön. De unga beskrivs av flera polismyndigheter ”växa” in i den kriminella sfären snarare än att aktivt rekryteras. Kriminell samverkan bland de yngre beskrivs då ofta utifrån ett antal tongivande

NO GO-ZONER 221

personer med en ”svans”. Vid samtalen med polismyndigheterna har det framkommit att i genomsnitt är antalet tongivande kriminella i de aktuella områdena tre till tio individer. I det yngre skiktet är den kriminella samverkan ombytlig. I flera områden beskrivs gängbildningar som ”dagsländor” som kommer och går i olika konstellationer och där den gemensamma nämnaren företrädesvis är att individerna befinner sig i samma sociala kontext i det geografiska området. De yngre kriminella ägnar sig åt mindre komplexa brott, såsom narkotikaförsäljning till missbrukarledet, stölder och inbrott i närom­ rådet. Brotten utförs ibland på uppdrag av andra. De yngre brukar ofta själva narkotika och har en bred access till missbrukarledet genom att de tillhör samma ungdomsmiljö. Det geografiska genomslaget av den kriminalitet som utövas av de yngre sträcker sig sällan utanför det egna området. Det finns få iakttagelser från områdena som indikerar att de yngre fullt ut kan leva på sin brottslighet. Generellt förekommer inte penningtvätt bland de yngre. Brottsvinster konsumeras snabbt och de yngre förefaller inte ha förmåga att förvalta vinning av brott, varken i form av återinvesteringar i nya brott eller genom att föra in brottsvinster i legala ekonomin. Det är intressant att notera den låga graden av sofistikation sett till typen av brott som begås, samt att brottsligheten inte verkar ge någon större ekonomisk avkastning. Att de flesta brottsaktiva tjänar förvånansvärt lite på kriminell aktivitet har också visats i amerikanska studier av drogsäljande gäng. De vinster som görs av narkotikaförsäljning används ofta just till att finansiera egen narkotikakonsumtion. Ett annat sätta att finansiera narkotikabruket är stölder. Frånvaron av sofistikation kan illustreras med att stölder ofta sker spontant i lokala butiker och handlar i första hand om tobaks-, konsumtionsvaror och mindre summor kontanter. Den äldre gruppen, det vill säga individer som är äldre än 22 år, är mer proble­ matisk eftersom graden av både sofistikation och organisation är högre. De inriktar sig på olika typer av stölder, bedriver utpressning och beskyddarverksamhet samt genomför så kallade smash-and-grab-aktioner där skyltfönster krossas med tillhyg­ gen eller genom att köra in ett motorfordon. Äldre kriminella är mer sannolika att verka utanför det egna området och är överlag mer avancerade: De äldre kriminella ingår i mer fasta kriminella konstellationer och begår mer avancerade brott som kräver högre förmåga att upprätthålla ett kontaktnät över tid. Samverkan mellan de äldre kriminella präglas mer av etnicitet, släkt­ skap eller vänskapsband än av den geografiska platsens betydelse. De äldre

222 MASSUTMANING

kriminella ägnar sig åt mer komplexa brottsupplägg som kräver större mått av disciplin, exempelvis transportstölder och distribution av narkotika. De verkar ofta inom ett större geografiskt område, ibland även utanför länsgränserna, och har oftare kontakter inom den grova och organiserade brottsligheten. I vissa fall bor de äldre kriminella inte kvar i området men anlitar vid behov lokala yngre kriminella för att medverka i olika brottsupplägg, inte minst som återförsäljare av narkotika. I andra fall har äldre personer gjort ”krimi­ nell karriär” och lämnat den områdesbundna kriminaliteten och övergått till grövre brottslighet. De äldre är sällan direkt involverade i våldsyttringar även om de bevakar sina intressen i pågående konflikter. De äldre uppfattas i högre utsträckning än de yngre kunna livnära sig på sin kriminalitet. Det faktum att komplexa brottsupplägg ofta förutsätter finansiella investeringar, indikerar också att de äldre har viss förmåga att agera strategiskt med sina brottsvinster. Denna förmåga krävs exempelvis vid handel med större partier av narkotika, där en del vanligtvis betalas vid leverans och resterande när partiet är sålt. Detsamma gäller vid transportstölder där godset måste lagerhållas, transporteras och försäljas till hälare. Det finns en affärsmässighet och entreprenörsanda bland vissa av de rutinerade kriminella. Denna grupp anpassar sin kriminella aktivitet till de möjligheter som dyker upp i omgivningen. Brå (2012a) förklarar: ”Enligt kriminalunderrättelse­ tjänsten är vissa aktörer specialiserade, men det är vanligt att personer involverade i organiserad brottslighet ägnar sig åt olika brott. De senare kallar polisen för multikriminella Den kanske viktigaste komponenten i den kriminella verksamheten är narko­ tikahandel, vilken sker mer eller mindre öppet. Den vanligaste substansen är cannabis, även om tyngre droger förekommer såsom kokain, amfetamin och spice. Rikskriminalpolisen (2014) konstaterar att ”Yngre kriminella i denna typ av områden finansierar sitt missbruk på framförallt två sätt: genom att sälja, eller genom att begå stöldbrott. På så vis blir eget narkotikabruk en naturlig inkör­ sport till kriminalitet”. Narkotikahandeln leder ofta till att interna liksom externa konflikter uppstår. Rapporten förklarar vidare: Det höga ekonomiska värdet på narkotika gör att det hela tiden finns ett stort ekonomiskt riskmoment, både för säljare och för köpare genom hela distri­ butionskedjan. Det gör att skuldförhållanden lätt uppstår. Oenigheter vid skuldförhållanden har i flera områden lett till någon form av bestraffning eller eskalerat till konflikt.

NO GO-ZONER 223

För att skydda den kommersiella kriminella verksamheten används olika metoder, däribland kontroll av passerande fordon i områdena, ”bötning”, gemensamma vapengömmor och interna mopedtransporter. Bötning beskrivs vara en form av utpressning eller rån, där en skuld konstrueras och en summa ska betalas för att kompensera en upplevd eller påhittad oförrätt. Vapen göms från polisen genom att individer i den yngre gruppen får i uppdrag att förvara och transportera dem åt individer i den äldre gruppen. Mopeder är ett viktigt verktyg i verksamheten, för att förflytta såväl vapen som narkotika, men även för att bedriva spaning på vilka fordon som passerar territoriet. En poliskommissarie ger exempel på hur bötning kan te sig (Forskning & Framsteg, 2015): Det finns exempel där en kriminell hade parkerat sin bil utanför en affär på en plats som tillhörde affärsinnehavaren. Tillsägelsen att flytta bilen ledde till att den kriminelle blev kränkt och ”bötade” affärsinnehavaren i en utpress­ ningsliknande situation. Den kriminelle upplevde att hans heder hade skadats och skulden blev flera hundratusen kronor. De kriminella beskrivs som lättkränkta och impulsiva: Denna lättkränkthet är omvittnad i många sammanhang, och har att göra med synen på tillit. Förtroende är viktigt i en miljö där tvister inte kan lösas genom lagar eller domstolar. Det innebär också att den kriminella miljön präglas av en muntlig kultur där det sagda ordet väger tungt, en kultur präglad av begrepp som heder, respekt - och av ständigt upplevda kränkningar. Och dessa storheter regleras oftast genom våld eller pengar. I samma artikel refereras också Harvardprofessorn Steven Pinkers bok om våldets mekanismer, som till stor del kan förklara förekomsten av denna lättkränkthet och varför den i sin speciella kontext kan vara fullständigt rationell: Han menar att det mänskliga våldet har minskat genom historien och att detta till stora delar kan förklaras av den moderna statens framväxande våldsmo­ nopol under modern tid. I samhällen där man bildligt talat inte kan ringa polisen om man har blir hotad eller angripen ... så måste man göra en dygd av nödvändigheten och själv bete sig som att man inte behöver någon polis. Det vill säga: ta varje tänkbar förolämpning och varje hot på djupaste allvar, vara redo att slå tillbaka i förväg och se till att behandlas med respekt.

224 MASSUTMANING

Som en direkt konsekvens av narkotikahandeln följer stora och växande problem med våld i offentlig miljö, inte sällan i områdenas respektive centrum­ miljöer. Polismyndigheten (2015a) beskriver närmare: Upplevda intrång på den kriminella marknaden leder även till att konflikter uppstår mellan kriminella konkurrenter. För att skydda sin marknad utför de kriminella, i flera områden, kontroller av för dem misstänkta fordon. Detta medför obehagliga situationer för de boende. Det förekommer även våld mot vittnen och målsägare i områdena, och det går att se tecken på att de boende har anpassat sig till rådande omständigheter genom att de undviker att vistas på torg och andra platser under kvällar av oro för att utsättas för brott. Det offentliga våldet ses även i skolmiljön. Det har förekommit att skolpersonal har hotats eller misshandlats av elever som känt sig förorättade och i flera fall har skolor blivit rånade under dagtid. Även journalister har utsatts för hot. Ett bland flera exempel är norska statstele­ visionens intervju med mig. SVT Nyheter (2016a, 2016b) skriver: Det var i förra veckan som norska journalisten Anders Magnus och fotografen Mohammed Alayoubi skulle göra en intervju med nationalekonomen och debattören Tino Sanandaji i en restauranglokal Husby, blev de konfronterade av några maskerade ungdomar. I ett filmklipp från NRK, som SVT Nyheter Stockholm har tagit del av hör man Tino Sanandaji under en intervju säga att ”Sverige har misslyckats med integrationen” varpå man hör en stol dras ut vid ett bord jämte och Sanandaji säger då till personerna att ”Jag svartmålar inte ert område, jag pratar inte om Husby”. Senare i klippet väljer tv-teamet att lämna restaurangen, medan männen följer efter och ropar ”pang, pang, pang” efter dem och säger åt tv-teamet att de inte ska filma i Husby. I samband med reportaget följde tv-teamet med polisen i området och då började ett gäng maskerade ungdomar att kasta sten mot polisen. Det var efter att polisen hade gripit en person misstänkt för narkotikaförsäljning, skriver NRK.

Alayoubi har arbetat för NRK i flera farliga områden. Men han säger att upplevelsen i Sverige var en av de mest obehagliga dagar han haft på jobbet. Det var skrämmande att vara i Sverige på det här jobbet. De är så många, och de rör sig i gäng. Vi hör polisen prata om att det kastas handgranater, det

NO GO-ZONER 225

skjuts och det kastas sten. Det är som en krigszon”, säger han. Anders Magnus har liksom Mohammed Alayoubi flera gånger befunnit sig på farliga platser i tjänsten. Men han säger att det som hände nu inte är vardagsmat. ”Det var dramatiskt. Det är sällan man jagas ut från ett café där man har frågat alla om man får filma”, säger Anders Magnus. Gängkonfliktens brutala påverkan på den lokala omgivningen har beskrivits i åtskilliga reportage. Aftonbladet (2016b) skildrar exempelvis gängkriget i Malmö och citerar en polischef om de krigande gängmedlemmarna: ”De är tämligen värdelösa skyttar och det gör det väldigt farligt”. Artikeln beskriver vidare: ”Det är fantastiskt farligt. Det går inte att känna sig säker någonstans. Man kan absolut inte säga att det bara sker på Rosengård. Det har varit ganska spritt över staden.” Kollegan och spaningsledaren JB Cederholm håller med om att ”vanliga” Malmöbor inte går säkra. Han tänker speciellt på mordet på en 30-årig tidigare medlem i K-falangen. Han sköts till döds den 31 januari 2015 utanför köpcentret Mobilia - mitt framför ögonen på lördagsshoppande barnfamiljer. ”Flera bilar som befann sig på parkeringen träffades i skjutningen och i en av bilarna sitter en familj. Det är en familj som håller på att parkera när det sker. Ett skott går in i sidan på deras bil”, säger JB Cederholm. För att illustrera hur farligt det är med skottlossning på allmän plats nämner JB Cederholm ett fall där en bilförare dog av en förlupen kula - som färdats fyra kilometer. ”Den kom från en skjutbana fyra kilometer därifrån. Det är ungefär som om du står på Möllevångstorget i Malmö och någon skjuter på Lindängen.” Mannen bar skottsäker väst när han jagades över parkeringsplatsen på Mobilia av två beväpnade män. De var fast beslutna att utföra uppdraget. Och när mannen till slut låg döende på asfalten försvann mördarna i väg i en mörk BMW. Mycket tyder på att mordet är en hämndaktion mellan falangerna.

Parallellsamhällen Den påverkan som brottsligheten får på det lokala samhället är i vissa fall så pass genomgripande att det blir fråga om så kallade parallellsamhällen. Detta inkluderar komponenter som beskyddarverksamhet och en egen rättsordning, där konflikter löses direkt i den kriminella miljön utanför det ordinarie rättssystemet. Mekanismen är att det över tid sker en normalisering av det exceptionella i att

226 MASSUTMANING

brinnande bilar i Rinkeby tappar sitt nyhetsvärde, medan samma händelse skulle generera stora löpsedlar om det skedde inne på Östermalmstorg. Rikskriminal­ polisen (2014) beskriver närmare: Viljan att anmäla brott och medverka i brottsutredningar gentemot aktörer i områdena bedöms som låg. Flera fall beskrivs där skjutningar skett på öppen gata med många personer närvarande utan att någon anmält händelsen till Polisen. Det ger en avvikande bild av hur allmänheten normalt sett agerar vid en sådan händelse. Anmälningsbenägenheten anses vara högre gällande brott som utförts av gärningsmän utan koppling till områdena och av naturliga skäl vid brott som kräver polisanmälan för att få ersättning via försäkring eller liknande. Rädsla anges som motiv till att vittnen och målsägande inte talar med Polisen i de utsatta områdena. Det offentliga våld som de kriminella många gånger står för i områdena blir för de boende en tydlig påminnelse om vad aktörerna är kapabla till. Det kan även räcka med ett rykte om en gärnings­ mans kapacitet för att mana till tystnad. I många områden upplever poliser att allmänhetens rädsla för repressalier medför att det ordinarie rättssystemet till viss del sätts ur spel. Områdena bedöms generellt vara svåra för Polisen att arbeta i. Som tidigare nämnts störs poliser ofta och hindras i sin tjänsteutövning vilket kan skapa olust att arbeta i området. Dessutom upplevs det vara problem med att klara upp brott i områdena. Det är svårt att få personer att delta i brottsutredning­ ar, men det är också svårt att agera obemärkt och bedriva spaning i dessa områden där nykomlingar snabbt noteras. I vissa områden placeras vakter ut för att bevaka vilka som rör sig där för att varna för polis eller kriminella konkurrenter. Som tidigare nämnts förekommer även fordonskontroller som försvårar möjligheten att bedriva dold polisiär verksamhet. Oviljan att vittna handlar inte bara om misstro mot myndigheter utan om direkta påtryckningar mot de boende att inte samarbeta med polisen. Expressen (2016d) skriver om ”blodspengar”, där mördare erbjuder sina offers anhöriga blodspengar i utbyte mot deras tystnad. Kombinationen av hot och blodspengar övertygar många vittnen att inte delta i rättsprocessen. Att förena hot vid samarbete med rättsväsendet med belöning vid tystnad är ett i maffiamiljöer beprövat sätt att tysta offrets anhöriga. Mexikanska karteller är exempelvis kända för att erbjuda silver eller bly - ”Plata o Plomo”. Kombinationen underlättar tystande av offrens anhöriga.

NO GO-ZONER 227

Hotet gör det psykologiskt lättare att acceptera mutan medan blodspengen tar udden av vanhedern att låta sig tystas av hot. En polischef kommenterar faran för den traditionella rättsskipningen: ”Vi är på väg mot ett gangstervälde där man sluter sig och löser saker och ting själva. Det är frågan om ett parallellt samhälle.” I Polismyndighetens (2015a) rapport finns en intressant diskussion om de mer djupliggande sociologiska mekanismer som förklarar hur framväxten av paral­ lellsamhällen går till. En nyckelfaktor är mellanmänsklig tillit: Områden som präglas av socioekonomisk stress samt förhöjda nivåer av (viss) brottslighet och rädsla att utsättas för brott är ofta också präglade av en lägre grad av lokalsamhällestillit mellan de boende i området. Det kan finnas mycket höga nivåer av tillit inom grupper i bostadsområdet, men i genomsnitt litar invånarna mindre på andra invånare i bostadsområdet än vad som är fallet i samhället i övrigt. Den lägre graden av tillit medför att lokalsamhället får svårare att hantera uppkomna problem. Till det kan läggas att myndighetstilliten, förtroendet för polis och andra centrala myndigheter, tenderar att vara lägre, vilket gör att även myndigheter får svårare att hantera uppkomna problem i lokalsamhället. Färre samarbetar med myndigheter, ibland på grund av rädsla som kanske tydligast syns avseende viljan att vittna eller anmäla brott. Sammantaget kan detta förutom effekterna på lokalsamhällets förmåga att hantera problem också sägas utgöra grunden för en mer social otrygghet där människor inte känner sig lika trygga med sina medmänniskor och det samhälle de lever i. Många känner sig övergivna av samhället, och när samhället upplevs otillräckligt anpassar sig de boende till situationen. Olika handlingsstrategier utvecklas, till exempel socialt tillbakadragande genom att inte gå ut eller att vara försiktigare i sina engagemang i det sociala livet. Det kan också resultera i enklavisering, i Malmö ganska ofta i form av att staket och andra fysiska barriärer sätts upp för att avgränsa delar av bostadsområden. Parallellsamhällen resulterar i framväxten av nya normer och institutioner. Exempel inkluderar ”kriminella nätverk som avsätter pengar till en så kallad trygghetskassa dit bland annat anhöriga till dömda kriminella kan vända sig för att få ekonomiskt stöd under den tid straffet avtjänas”. Genom institutioner som denna trygghetskassa riskerar brottsligheten att öka ytterligare, då den kriminella karriären blir som vilket yrke som helst, med ett eget socialförsäkringssystem. En central del i ett fungerande samhälle är oberoende rättsskipning. Ett tydligt tecken på framväxten av ett parallellsamhälle är när det börjar bli svårt att skipa rättvisa i ett område. De boende blir allt mindre benägna att vittna eller drar

228 MASSUTMANING

tillbaka sina vittnesmål, vilket skett i flera fall i de kriminellt utsatta områdena. Oviljan att samarbeta med rättsväsendet är inte bara en fråga om lokalbornas inställning, utan ofta en direkt följd av hot eller våld. När det parallella samhället etablerar sig blir det inte bara svårt för polisen att arbeta i området. Rikskrimi­ nalpolisen (2014) ger följande skildring av läget: En uppfattning som kommit fram vid studiebesöken hos polismyndigheterna är dock att de tjänstemän som handlägger ansökningar om pengar, såsom Försäkringskassan och socialtjänsten, utsätts för mest påtryckningar från den kriminella miljön. Det finns fall där det handlat om direkt otillåten påverkan och fall där det snarare varit självcensur, det vill säga att personer blir påverka­ de i sin tjänsteutövning utan att ha blivit direkt hotade. Rädsla för att utsättas för brott kan innebära att den enskilde tjänstemannen ändrar sitt beteende. Det behöver inte innebära att den tjänstemannen blivit utsatt för otillåten påverkan. Snarare kan det handla om att denne är passiv eller agerar på ett annorlunda sätt för att undvika en oönskad händelse såsom trakasserier, hot eller våld i framtiden. Parkeringsvakter är en annan yrkesgrupp som har svårt att utföra sitt arbete i flera av områdena på grund av att de känner sig hotade. Det finns även fall där journalister utsatts för hot och påtryckningar. Polismyndigheten (2015a) beskriver kårens svårigheter att utföra sitt uppdrag: Områdena upplevs generellt vara mycket svårarbetade vad gäller exempelvis spaning eftersom civilklädda poliser och omålade polisbilar mycket snabbt identifieras av ungdomar i området. När polis närmar sig området varnar kriminella varandra. I vissa områden finns det uppgifter om att boende har känt sig hotade och hyresvärdar har haft svårigheter att hyra ut lägenheter. Då de kriminella har besökt dessa lägenheter i syfte att störa eftersom de misstänker att lägenheterna har brukats av polisens spanare. Vid hög polisiär närvaro i de utsatta områdena kan missnöjesyttringar äga rum. Exempelvis kan en fordonskontroll ge upphov till ett folkhav som står runt omkring, med både fritagningsförsök och fritagningar som följd. Folksamlingarna uppstår snabbt eftersom de kriminella varnar varandra via utkiksposter. Det förekom­ mer också att uppviglare hetsar folksamlingarna att angripa patrullerna. I de särskilt utsatta områdena kan ett polisingripande leda till våldsamma upplopp med bilbränder och stenkastning som följd. Därför tvingas polisen ibland att avvakta med att ingripa. Oron ökar när polisen kommer till platsen vid en

NO GO-ZONER 229

tidpunkt som är olämplig för de kriminella. Det är vanligt med avledande manövrar för att locka bort polisen. Vissa ungdomar påverkar ingripanden genom att försvåra, ge falska uppgifter och störa polisens arbete. Mot denna bakgrund har polisen tvingats utveckla särskilda metoder och åtgärder för att kunna arbeta i dessa områden. De arbetar exempelvis alltid i dubbelpatrull i de områden vilka betecknas som särskilt utsatta. Den extra patrullens uppgift är i första hand att se till att polisens fordon inte vandaliseras medan den ordinarie patrullen utför sitt uppdrag. Fordonen har också förstärkta rutor för att skydda mot stenar och andra föremål som kastas mot dem. I samma syfte har de enskilda poliskonstaplarna rutinmässigt skyddsvästar, hjälmar och sköldar. Skyddsglasö­ gon är också ett allt viktigare redskap som värn mot de gröna lasrar som polisen allt oftare beskjuts med. Det så kallade Järvafältet nordväst om Stockholm city sträcker sig genom kommunerna Järfälla, Sollentuna, Solna, Sundbyberg och Stockholm. Det var ett naturområde fram till 1970-talet när stadsdelarna Rinkeby, Tensta, Husby, Hjulsta, Kista och Akalla etablerades som en del av miljonprogrammet. Koncentrationen av utanförskap är numera mycket hög. Polistidningen (2016) diskuterar polisernas svårigheter att pendla till Rinkeby: ”Jag tittar inte över axeln, men det är klart, har man varit med och gjort ett tufft ingripande vill man kanske inte stå och hänga i centrala Rinkeby efter jobbet”, säger Martin. Ingen av dem ser det som ett alternativ att åka kommunalt. Alla är inte lika positiva till polisernas närvaro. De som gömmer sina droger kring tunnelbaneuppgången till exempel. Ibland till och med inne bland varorna i kiosken, berättar en av poliserna. ”Ibland lämnar de lappar till oss också. Vad stod det nu igen? ’Knulla din morsa, hälsningar grabbarna.” En av de lösningar som har tagits fram är så kallade säkra parkeringsplatser för privata bilar. En annan är ”någon form av skjutsfunktion till och från jobbet” för polisen.

Religiös extremism Enligt Polismyndigheten (2015a) förekommer våldsbejakande religiös extremism i åtminstone en tredjedel av de kriminellt utsatta områdena:

230 MASSUTMANING

Det kan handla om allt från att det finns sympatisörer till våldsbejakande religiös extremism och lokaler där våldsbejakande budskap förmedlas, till att personer faktiskt deltagit eller deltar i strid för framförallt Islamska statens (IS) räkning i Mellanöstern. Polisens kännedom om fenomenet är begränsad vilket gör att det troligtvis sker mycket i områdena som aldrig kommer till polisens kännedom. Konflikten i Syrien och Irak har medfört att den våldsbejakande islamistiska miljön i Sverige har vuxit. Den aktiva rekryteringen som sker i områdena upplevs främst förekomma på platser där många ungdomar rör sig. Det kan röra sig om religiösa samlingsplatser men även centrumbildningar där många unga män tillbringar sin fritid. I ett fåtal områden finns det misstan­ kar om att personer med koppling till våldsbejakande religiös extremism, främst IS, har starka familjekopplingar till tongivande aktörer i de kriminella nätverken och flera kriminella i områdena har vid olika tillfällen länkat till sidor med IS-motiv och budskap på sina Facebook-sidor. Merparten av de som reser till konfliktdrabbade länder för att delta i strid har sitt ursprung i de utsatta områdena och i synnerhet från storstadsregionerna. I flera av de utsatta områdena undviker boende att öppet visa sin religiösa tillhörighet på grund av rädsla för repressalier. Det finns även uppgifter om att det förekommer intolerans mot personer inom den muslimska gruppen som inte uppfattas klä sig på ett korrekt sätt. Tidningen Mitt i (2016b) uppmärksammade en rapport som togs fram 2015 av stadsdelsförvaltningen i Spånga-Tensta: I den beskrivs det att området genomgått en förändring med flera isolerade grupper som lever med hedersnormer. Det förekommer kontroll av tjejers klädsel och fritid, kränkningar och ryktesspridning. Ett 100-tal tjejer från årskurs 6 till årskurs 9 i Hjulsta har intervjuats. 45 procent säger att de aldrig går till idrottshallen. 54 procent deltar inte i aktiviteter på fritiden. De äldre tjejerna känner sig begränsade av ryktesspridning och flera undviker fritidsgårdar: ”Om jag går till fritidsgården får jag dåligt rykte”, är en vanlig kommentar i rapporten. Mitt i-artikeln återger även forskaren och docenten Astrid Schlytters synpunkter på att hedersnormer expanderat och på sistone antagit nya former i vanliga svenska bostadsområden:

NO GO-ZONER 231

”Skillnaden nu är att det inte längre bara är familjen eller släkten som kontrol­ lerar flickor. Nu är det hela områden som utövar social kontroll över flickor. Föräldrar som annars kanske inte skulle gå efter hedersvärderingarna gör det eftersom de upplever ett tryck från närområdet.” En orsak, menar hon, är att fler grupper lever isolerade från varandra och det uppstår parallella samhällen i samhället, där äldre kulturer med gamla värderingar råder. I Polismyndighetens (2015a) rapport nämns att våldskriminalitet och rekrytering till våldsbejakade extremistnätverk ofta sker ur samma kretsar, och diskuterar problemet med att svenska ungdomar reser till länder som Syrien och Irak för att kriga: Resandeproblematik synes ha en tydlig koppling till de utsatta områdena då majoriteten av de resande bor eller har bott i ett sådant område. Både en kriminell bakgrund och i flera fall har det gått att utläsa att resande har kopplingar till grovt kriminella i de utsatta områdena. Det går därför inte att se resandeproblematiken och kriminaliteten i områdena som skilda fenomen, utan insatserna bör samordnas och koordineras. Flyktingströmmarna riskerar att bli ett problem i dessa områden. Boendefrågan är central, och det ligger i farans riktning att nyanlända flyktingar placeras eller söker sig till de utsatta områdena där det redan finns stora socioekonomiska problem och utanförskap.

Finns no go-zoner? Det har länge funnits ett motstånd mot att belysa kriminalitet i utsatta områden. Vänsterpartiets riksdagsledamot Ali Esbati (2015) anklagade exempelvis Svenska Dagbladets ledarsida (2015c) för insinuant ryktesspridning när de skrev om ”så kallade no-go-zoner - platser dit räddningstjänst, sjukvård och polis inte kan åka utan att riskera attacker”. Metros kolumnist Johan Norberg har gått ett steg längre och kallat laglöshet i utsatta områden för ”främlingsfientliga fantasier”: Många skriver att det finns 54 eller 55 svenska ”no go-zoner”, där polisen inte vågar gå in. De menar att kriminella ”muslimska gäng” har tagit kontroll över områdena - alltså brottslingar som hade fått händerna avhuggna om sharia verkligen hade rått där.

232 MASSUTMANING

Norberg motbevisade no go-zoners existens genom att omdefiniera dem till bostadsområden där det råder sharialagar och händer huggs av; detta trots att ingen etablerad debattör i Sverige hävdat något så absurt. Han citerade vidare Rikskriminalpolisens (2014) rapport på ett manipulerande sätt, och skriver: När jag läser rapporten slås jag av att två av dessa påstått laglösa områden är de där jag bott under större delen av mitt liv. Men rapporten talar inte om no go-zoner, tvärtom kan poliser i allmänhet ”promenera fritt och fotpatrullera utan rädsla att bli angripna”. Johan Norberg skär bort den del av mening som förklarar att polisens möjlighet att promenera fritt gäller ”de flesta områdena”, inte alla. När det gäller de mest utsatta kriminellt områdena skriver Rikskriminalpolisen (2014) tvärtom: I de utsatta områdena upplevs misstron mot samhället vara utbredd och på flera platser uttrycks det tydligt att Polisen inte är välkommen i området. I det vardagliga polisarbetet tar det sig uttryck i att obevakade polisbilar angrips, exempelvis genom sönderskurna däck. Ibland yttrar det sig i social oro där bland annat polis och andra samhällsaktörer angrips. Det har funnits en tendens att trots överväldigande bevis förneka våldet i föror­ terna. Det har gjorts genom att anstränga sig att missförstå vad som avses med no go-zoner, relativisering, anekdotiska exempel på att man själv känner sig trygg, eller genom att påpeka att majoriteten i dessa områden inte begår brott. Bilden i polisens rapport ifrågasattes av en artikel i Metro från februari (2016) med rubriken ”Boende i Tensta om polisens rapport: ’Finns en annan verklighet’”: Många boende i områdena känner inte igen bilden av ett laglöst land som målas upp av polisen. ”Jag bodde i Husby i sex månader. Bästa stället enligt mig. Kände aldrig något obehag”, kommenterar en Facebookanvändare under Metros artikel om polisrapporten. ”Har aldrig känt mig så safe som när jag bodde i Rinkeby oavsett tid på dygnet, då känns det mer osäkert att vara vid centralen nattetid faktiskt”, kommenterar en annan. Ett exempel på viljan att spinna om förorten är journalisten Johanna Langhorsts bok Förortshat om Tensta från 2013. Författaren förklarade för Aftonbladet (2013a) att syftet med boken var att ge stadsdelen upprättelse och kritisera medias påstått vinklade rapportering: ”Det är vanligt att man bara sprider vidare fördomar utan att tänka igenom det och göra en vidare analys, säger Johanna och ger en särskilt

NO GO-ZONER 233

välriktad känga till skjutjärnsjournalisten Janne Josefsson.” Senare i artikeln framgår emellertid: Men efter 17 år i Tensta blev hennes son rånad två gånger på väg hem från tunnelbanan. Sonen började ta omvägar och ville inte gå till skolan efter händelsen. Motvilligt flyttade familjen till Farsta för att börja ett nytt liv. ”Jag kände mig som en förrädare som gav alla hatare rätt som påstår att det är så kriminellt i Tensta. Rent statistiskt sett är det farligare på Söder”, säger Johanna. Att det sistnämnda inte stämmer indikeras av författarens eget privata agerande. Metros anekdotiska bild stöds på samma sätt inte av systematiska undersökningar om upplevd trygghet i Tensta. Dagens Nyheter (2012) rapporterade resultaten från en undersökning av Stiftelsen Tryggare Sverige om invånarnas bedömning av tryggheten i ett antal drabbade områden: ”Tensta är det otryggaste området i Sverige, om invånarna själva får avgöra.” Större trygghetsundersökningar med fokus på Tensta har utförts av Svenska Bostäder. 2009 års undersökning visade att en hög andel var drabbade av brott, men att ungefär hälften inte anmälde det till polisen. Undersökningen visade också på exceptionellt hög upplevd otrygghet (2009): ”Hela 92 procent av invånarna ser brottsligheten i Tensta/Hjulsta som ett problem. 62 procent anser att problemet är stort. Endast åtta procent anser att brottsligheten i Tensta/Hjulsta inte är något problem.” Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista är de mest otrygga stadsdelarna även enligt Stockholms stads medborgarundersökning för 2015. På Östermalm och Kungshol­ men anger cirka åtta av tio personer att de känner sig trygga när de går ensamma hem på kvällen, jämfört med endast tre av tio i Spånga-Tensta. I Spånga-Tensta svarar 52 procent att de ofta avstår från att gå ut på torg, parker och gångvägar efter mörkrets inbrott för att de känns otryggt, jämfört med en 25 procent i på Östermalm och Kungsholmen.

234 MASSUTMANING

15 ANTISOCIALT BETEENDE

Some say the world will end in fire, Some say in ice. From what l’ve tasted of desire I hold with those who favor fire. But if it had to perish twice, I think I know enough of hate To say that for destruction ice Is also great And would suffice. - Robert Frost, Fire and Ice, 1920

236 MASSUTMANING

en rad exempel på antisocialt beteende runtom i Sverige, varav några återges nedan. Oordningen sträcker sig från milt trassel, såsom nedskräpning på bibliotek, via hot och sexuella ofredanden, till i värsta fall handgranatsattacker som tagit livet av oskyldiga barn. Antisocialt beteende inkluderar brott mot de formella och informella normer som reglerar social interaktion, där det finns element av aggression och fientlighet. Beteenden som bryter mot reglerna eller stör omgivningen men som sker utan avsikt bör här inte definieras som antisocialt beteende; det kan exempelvis handla om att använda tvättstugan fel på grund av ovana eller bristande språkkunskaper. Antisocialt beteende såsom äggkastning och verbala tillmälen är dock medvetna handlingar som uttrycker antagonism. En annan kategori av antisocialt beteende, såsom att skräpa ned eller tala ljudligt i offentlig miljö, kan ske både som en demon­ stration av dominans eller ren bekvämlighet i kombination med indifferens för omgivningens trivsel. Att inte visa hänsyn mot omgivningen genom att medvetet bryta mot ordningsregler som andra följer får också räknas som en mildare form av antisocialt beteende. Antisocialt beteende sker ofta lokalt och drabbar därför mest grannar, klass­ kamrater och dem som bor i samma område. Antisocialt beteende förekommer i varierande grand bland inrikes och utrikes födda. I den mån som det är vanligare i utanförskapsområden bör det hållas i åtanke att det antisociala beteendet främst drabbar andra med utländsk bakgrund. ressen har beskrivit

P

Oljud, oordning och oro i offentlig miljö Många av dessa problem är vanligast på platser där många ungdomar samlas. Det kan gälla skolor, fritidsgårdar, nöjesställen och köpcentra. Oordning och stök spiller också över till miljöer som är avsedda för ordning och reda - däribland sjukhus, badanläggningar och bibliotek. Svenska Dagbladet (2015a) skrev om incidentrapporter från bibliotek i Stockholmsområdet åren 2013-2015: I rapporterna beskrivs nära 500 fall av våld, stölder och stök på bibliotek i Stockholmsområdet de senaste två och ett halvt åren, och blotta mängden händelser vittnar om allvarliga problem. Biblioteken är öppna och oskyddade miljöer, de ligger centralt och barnavdelningarna är dessutom ofta trevligt inredda med soffor och myshörnor. De är tacksamma platser att gå till inte bara för att läsa, utan för att hänga, dominera och provocera.

ANTISOCIALT BETEENDE 237

Bibliotekspersonalen beskriver ungdomsgäng som stör genom att gapa, bråka, trakassera personalen och besökare, porrsurfa samt använda biblioteken som substitut för fritidsgårdar: ”Jag ser ungdomar kasta solrosfrön inne på barnavdelningen och nästa runda jag gör dit in så sitter flera runt en pipa. Röken luktar konstigt!” ”Vakter tillkallas, de får inte ordning i lokalen, därför tillkallas förstärkning. Ungdomsgänget ignorerar både personal och vakter och till slut startar de en incident med en av våra låntagare. De angriper låntagaren fysiskt.” ”De fyra bildar en hotfull ring kring vikarien och pojkarna säger stötande och olämpliga saker, bland annat ’Jag ska döda dig’, ’Jag ska visa dig min kuk’ osv.” Likaså finns det många rapporterade fall av ordningsstörningar i allmänna badhus, exempelvis Karlslundsbadet i Landskrona. Helsingborgs Dagblad (2016) skriver: Ett stort ungdomsgäng började på torsdagskvällen plötsligt kasta bord, stolar och annat i bassängen och bråka med personalen. Det var tidigt på kvällen som cirka 15 unga i tolvårsåldern och uppåt, varav några i vuxen ålder, plötsligt började bete sig illa. ”De var otrevliga och aggressiva och kastade bord omkring sig”, säger en i personalen som var på plats vid tidpunkten. Ungdomarna hade varit på badet en stund och bland annat ätit när några av dem fick för sig att röka vid utepoolen, där det inte är tillåtet att röka. Men de accepterade inte att bli tillsagda. Då började de bråka i stället. Så kallad blåljuspersonal - polis, brandkår och ambulans - är ovanligt hårt drabbade och har på flera ställen mött svårigheter att utföra sitt arbete. Afton­ bladets (2016a) beskrivning av Stockholmsförorten Hallunda/Norsborg kan tjäna som exempel: Polisens arbetsmiljö: Hit åker polisen nästan alltid med minst två bilar, där den ena patrullens uppdrag är bevaka den andra polisbilen vid ingripanden. Stämningen mot polisen beskrivs som hätsk, ibland hatisk. Det förekommer att polis beskjuts med grön laser och utsätts för stenkastning. Hemtjänst, fastighetsföretag, Posten och kommunen har tvingats anpassa sin verksamhet. Vaktmästare har vid tillfällen, till exempel, fått bära hjälm då

238 MASSUTMANING

boende kastar saker från balkongerna. Det finns även tecken, enligt rapporten, på att det förekommit otillåten påverkan inom kommunalpolitiken, korrupta insiders inom Arbetsförmedlingen och bedrägerier mot Försäkringskassan. En företrädare för ett fackförbund som organiserar ambulanspersonal inter­ vjuades i den liberala tidskriften Neo (2015) respektive i Svenska Dagbladet (2015b): Henrik Johansson är ordförande för Ambulansförbundet, det största svenska fackförbundet för ambulanspersonal. Han efterfrågar nu ”taktiska enheter” som ska klara av att åka in i områden där personalen hotas av våld. Det kräver avancerad skyddsutrustning med gasmask, kravallhjälm och skottsäker väst, men också utbildning i hur man hanterar hot. Henrik Johansson menar att det har utvecklats en acceptans där anställda betraktar våldet som en del av vardagen. En konsekvens av risken för överfall är att patienter boende i utanförskapsområden inte får akut vård lika snabbt då ambulansen måste vänta in poliseskort för att våga ta sig in i området. Han ger exempel på incidenter: En sjukvårdare tar hand om en patient i en ambulans som plötsligt prejas av vägen av en annan bil. Under mordhot tvingas sjukvårdaren in i den andra bilen för att vårda en person under färden. ”Sådana händelser sätter spår och riskerar att traumatisera ambulansper­ sonalen.” ”Det som hände då var att en sjukvårdare sa till en kille som stod bredvid: ’Du kan inte röka när vi har syrgas och en nödställd att ta hand om här’ - och då small det. En serie hårda slag mot huvudet.” I ett liknande inslag i TV4-Nyheterna från hösten 2016 intervjuas brandmannen Kaj Engelke om sina upplevelser av sitt yrke (2016): Tre av tio brandmän utsattes för hot eller våld förra året visar en enkät som Brandmännens riksförbund gjort bland sina medlemmar i Storstockholm och Malmöområdet. Och nästan varannan uppgav att en insats får vänta under samma period på grund av hot eller våld, fördröjning som i värsta fall kan riskera nödställdas liv.

ANTISOCIALT BETEENDE 239

”Jag har fått gatsten kastad mot mig. Jag har fått konservburkar kastade mot mig. Jag har haft poliser med dragna vapen bakom mig när jag har brutit dörrar, för att det finns kända brottslingar bakom dörren som kan attackera när man väl får upp dörren.” Många bekräftar bilden att problemen med angrepp och trakasserier mot räddningspersonal har ökat över tid och inte bara är fråga om enstaka händelser. En krisstödssamordnare för ambulansverksameten hos företaget Falck kommen­ terar situationen i ett inslag på SVT Nyheter (2016f): ”När jag började inom ambulansverksamheten i slutet av 8o-talet, såg situa­ tionen inte ut som i dag. Det var ett snällare klimat.” ... Under helåret 2011 anmäldes hos Falck fem så kallade avvikelser, alltså där personal på ett eller annat sätt hamnat i trångmål. Förra året hade siffran stigit till 23. Därefter har antalet anmälningar ytterligare skenat, till rekordsiffran 28 från årsskiftet och fram till augusti i år. En ambulansserviceman exemplifierar i samma inslag hur respekten för vården försvunnit: ”Tidigare kunde man ställa ambulansen med bakluckan öppen och ingen rörde bilen. Nu går folk till och med in på sjukhus och snor grejer från ambulanserna.” Hot och oprovocerade överfall förekommer även i andra delar av vården. Sydsvenskan (2016i) skriver i en artikel om våld mot vårdpersonal i Malmö: Sydsvenskan har tagit del av hundratals ordningsvaktsrapporter från sjukhu­ sområdet i Malmö mellan 2014 och 2016 och fått en inblick i en värld där hot och våld nästintill hör till vardagen. ... I en annan rapport beskrivs hur en sjuksköterska ska ha blivit hotad att av en man som säger att han ska ”sticka en kniv” i henne. Vissa händelserapporter är mindre dramatiska: i en beskrivs hur en anhörig till en patient sagt åt en sjuksköterska att han ska ”knulla din mamma”, i samband med att han blivit tillsagd att lugna ner sig när han blivit förbannad på att en godismaskin inte fungerade. I ett annat reportage från Sydsvenskan (2016j) beskrivs den turbulenta arbetsmiljön för ordningsvakter i akutvården: Miljön på akuten på Sus i Malmö är stundtals fylld av hot och våld och det har blivit värre under åren. Förra året inträffade flera allvarliga incidenter och ordningsvakterna slog larm. Arbetsmiljöverket gjorde en inspektion, och

240 MASSUTMANING

slog fast att ordningsvakternas arbetssituation var mycket utsatt - så pass att det infördes ett tvång om att jobba i par. Samtidigt började ordningsvakterna använda skyddsvästar. Enligt huvudskydds-ombudet på Transport var det på grund av en ökning av antal visiterade personer som hade på sig farliga föremål som knivar eller kanyler. Utsatta yrkesgrupper inkluderar även parkarbetare. Att rensa ogräs i Västerås förortsområden är inte utan sina utmaningar. Sveriges Radio (2016c) rapporterar om dessa incidenter, och om hur polisen flera gånger fått rycka ut till parkarbe­ tarnas undsättning: ”Det har varit hotfulla situationer med stenkastning, och de har hoppat på bilar. Det har inte varit någon trevlig stämning helt enkelt”, säger Tony Gahm som är verksamhetschef på förvaltningen för stöd, fritid och entreprenad i Västerås. Vilka reaktioner har du fått från personalen? ”De är jätteoroliga och känner sig otrygga. När de blivit omringade har de fått höra saker som ’Vi ska döda dig’ eller ’Jävla hora.”

Angrepp mot uniformerad personal Sverige för inte nationell statistik över stenkastning mot blåljuspersonal. Förete­ elsen i omfattande skala är så pass ny att polisen ännu inte infört någon brottskod för att kunna sammanställa antalet stenkastningar. Det finns dock sporadiska uppgifter i media om hur pass omfattande fenomenet har blivit. I Räddningsverkets tidning Sirenen (2005) återfinns en av de tidigaste artiklarna som diskuterar systematiska problem med angrepp mot blåljuspersonal. Räddningstjänsten i Malmö har på kort tid utsatts för stenkastning vid två tillfällen. I samband med en brand på Rosengårdsskolan i slutet av mars träffades en dörr på en av brandbilarna av två stenar. Fredag 8 april var det dags igen. Vid en gräsband i Holma kastades också sten. Även i höstas utsattes räddningspersonal för stenkastning vid ett tillfälle. Tre år senare skrev Polistidningen (2008) om brandkårens krav på poliseskort i Rosengård - något som redan hade blivit vanligt i Malmö men som fortfarande var en raritet i övriga landet:

ANTISOCIALT BETEENDE 241

När det brinner i Rosengård står brandbilarna och väntar på polisen innan släckningsarbetet kan påbörjas. Stenkastning och dödshot från barn och ungdomar har lett till att brandkåren vägrar gå in i området utan polisskydd. ... Ofta väntar barn och ungdomar vid brandplatsen och stundom uppstår hotfulla situationer där brandmännen attackeras med stenar och ägg under släckningsarbetet. I mitten av juni blev en brandman utsatt för dödshot och under samma släckningsinsats blev både polis och brandkår måltavlor för äggkastning. Vid en utryckning dagen därpå attackerades en brandbil med stenar. Sedan dess kräver räddningstjänsten poliseskort för att gå in och släcka bränder i stadsdelen. Rapporteringen ovan liknar det som vi numera ser på regelbunden basis. Skill­ naden mellan nu och då är att det som för åtta år sedan var ett Malmö-fenomen nu har spritt sig till övriga delar av landet, som en del av expansionen av antalet utanförskapsområden. Angrepp mot uniformerad personal har därmed gått från att ha varit något ovanligt och uppseendeväckande till en normaliserad del av den vardagliga arbetsmiljön för dessa yrkesgrupper. En TT-artikel från augusti förra året sammanfattar det senaste decenniets händelseutveckling (SVT Nyheter 2015c): Arbetssituationen för landets poliser har försämrats kraftigt på tio års tid. Då var stenkastning något exceptionellt, men i dag är det vardag i vissa områden. ... ”Ungefär 2006-2007 började stenkastningen mot poliser. Då var det excep­ tionella händelser. I dag är det vardag i vissa områden”, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz. En polis som jobbar i yttre tjänst i Stockholmsområdet beskriver attackerna för TT: ”Det är inte smågrus vi pratar om. Det är knytnävstora stenar som spräcker skallen på en om man får dem i huvudet.” En artikel i Dagens Nyheter (2016c) sammanställde antal fall av stenkastning mot polisen under de första fyra månaderna av år 2016 till 30 incidenter, bara i Rinkeby. Polisassistent Biljana Flyberg berättar om polisens vardag efter mörkrets inbrott. ”Nu börjar alla Vanliga människor gå hem och stänga dörrarna om sig. Risken att vi blir stenkastade på bara vi åker in i området nu är tyvärr stor. För mig som chef känns det oerhört frustrerande, jag kan inte längre garantera mina kollegors säkerhet.” Sekunden efteråt närmar sig en handfull ungdomar, uppenbart nyfikna på vad Biljana Flyberg och hennes kollega Mikael Täljö

242 MASSUTMANING

gör på den parkeringsplats där vi träffats. De hinner knappt säga hej, innan en av dem skriker: ”Vad händer om jag skulle kasta en sten mot er? Vilket straff kan jag få?” Polisassistent Mikael Täljö försöker lugnt och pedagogiskt förklara att det beror på. Om någon blir skadad, om det fanns ett uppsåt, om det går att bevisa. Han tillägger också att det inte känns som en särskilt smart idé att göra det och undrar varför någon ens skulle vilja göra det. Han får inget svar, tonåringarna drar vidare. Biljana Flyberg låter blicken dröja vid dem tills de försvinner in i en tunnel. Hon säger: ”Vi vill jobba i det här området. Majoriteten av befolkningen är oerhört tacksam över att vi finns och vi vet att vi skulle kunna göra fantastiskt mycket nytta. Men nu börjar det gå för långt. Vi är för få och vi möts alldeles för ofta av glåpord och våld.” Hon är en av alla de poliser som utsatts för stenkastning i området - flera gånger. 2011 fick hon en sten på näsroten, sedan dess har hon inte blivit träffad, men det har varit nära flera gånger. Numera hukar hon automatiskt när hon passerar under broar - även på sin fritid. Den påfrestning som det innebär för blåljuspersonal att arbeta under dessa omständigheter är en betydande arbetsmiljöfråga som även kan påverka fritiden. Stressen är en bidragande orsak till att så många poliser sagt upp sig på sistone. I DN-artikeln uttrycker också Polisförbundets ordförande Lena Nitz oro över utvecklingen. Hon anser att det är bara en tidsfråga innan någon skadas allvarligt. Dessutom är frågan större än så: ”Att man med grovt våld försöker förhindra polisen att göra sitt arbete är en demokratifråga.” Hon menar att det är allvarligt om stenkastning normaliseras av så väl arbetsgivaren som politikerna och Arbetsmiljöverket. I utanförskapsområden blossar det ständigt upp strider mellan ungdomar och polisen, där de kriminella inte sällan går segrande ur konflikten. Sveriges Radio (2016d) rapporterar från området Kronogården i Trollhättan om angrepp mot polis och nattvandrare: Polis, räddningstjänst och väktare kallades till Kronogården i går kväll när mellan 30 och 40 ungdomar, en del maskerade, samlades på platsen. De ska ha hindrat bilar från att köra, kastat sten och knallskott mot polisen och andra. ... Polisen valde att inte konfrontera ungdomarna, eftersom stämningen var så uppretad.

ANTISOCIALT BETEENDE 243

”Om vi hade gått emot dem hade det säkert blivit nån form av upplopp. Vi valde i stället att vänta ut dem.” Expressen (2016b) rapporterade också om oroligheterna i Trollhättan där ingen arresterades, vilket också tidigare varit fallet vid många liknande sammandrabb­ ningar. Utöver stenkastning mot polis, väktare och bärgare inkluderade upploppet brända däck: ”40 till 60 ungdomar har mobiliserat sig. De har kastat minst fyra smågatstenar och ett stort knallskott mot polisbilar”, sa Karl-Johan Främling, inre befäl vid polisen i Trollhättan, till Ttela. Ungdomarna ska även ha försökt stoppa förbipasserande bilar. Flera polispatruller, och även polishelikopter, var på plats under natten. Polisen skriver på sin hemsida att väktare möttes av stenkastning när de kom till platsen. Också en polisbil och en bärgningsbil träffades av kastande stenar. En annan uniformerad yrkesgrupp som har kommit att påverkas är parkerings­ vakter. Norska NRK (2016) var bland de första att rapportera att parkeringsbolag av personalsäkerhetsskäl inte skickar parkeringsvakter till Rinkeby och Tensta på eftermiddagar och kvällar. UNT (2016c) rapporterade att parkeringsvakter hotas i Uppsalas förorter:

Parkeringsvakterna, från det kommunala bolaget Uppsala Parkeringsaktie­ bolag, har blivit om fall hotades det med våldtäkt. Nu överväger bolaget att bara åka till områdena på morgonen när de som hotar förmodas sova. UNT-artikeln redogör vidare för hur hotbilden ser ut och konstaterar att vissa av hoten varit synnerligen grova. Exemplifiering sker genom att citera en anmälan till Arbetsmiljöverket: ”Vid sedvanlig övervakning av P-förbudsområde på Bandstolsvägen blev jag hotad av cirka nio personer att inte rapportera två fordon. Då skulle de knulla mig, ha sönder mig och göra kaos med mig.” Utanförskapsområdet Vivalla i Örebro är känt från TV-serien ”Svensson, Svensson” där det i mitten av 1990-talet fick representera ett arketypiskt svenskt villaområde. Noteras bör dock att Vivallas nedgång redan hade börjat vid denna tidpunkt. I dag är antisocialt beteende vardagsmat, vilket kan exemplifieras med den äldre man som hade gått vilse och blev utsatt för stenkastning när polisen

244 MASSUTMANING

hjälpte honom hem. Inte heller i detta fall greps någon misstänkt. SVT Nyheter (2016h) rapporterar: En polispatrull utsattes för stenkastning i bostadsområdet Vivalla under natten till söndagen. Polisen skulle skjutsa hem en äldre man som gått vilse, när flera personer kastade sten mot polisbil, poliser och mannen. Klockan var strax innan ett natten till söndag när polisen anträffade en demenssjuk man som gått vilse i bostadsområdet Vivalla. Polisen tog reda på var mannen bodde och skjutsade honom till boendet. Väl där möttes de av en grupp som kastade sten mot bilen, poliserna och den äldre mannen. ”Poliserna fick skydda honom och snabbt ta sig in på boendet. Efter det kunde de ta sig tillbaka till bilen och lämna platsen”, säger Erik Hiding, vakthavande befäl vid Örebropolisen. ... ”Jag tycker det är jätteallvarligt. I det här fallet hamnade ju dessutom en dement farbror i kläm.” Ett allt vanligare fenomen är också att ungdomsgäng ligger i bakhåll, lockar dit polisen och sedan angriper dem - så kallad fishing. Expressen (2016c) rapporterar om fishing i Södertälje: De brända resterna av bildäck har sotat ner hela vägbanan bakom Brunnsängs centrum i Södertälje. Det luktar fortfarande brandrök i luften på lördagsef­ termiddagen och i en närliggande byggnad sitter plywood i fönstren efter att glasrutorna krossats. ”När vi kom hit i morse låg gatstenarna som de kastade fortfarande kvar”, säger en kvinna som vill vara anonym. Det är ett knappt dygn sedan ett 30-tal ungdomar gillrade en fälla för polisen här. Larmet kom strax efter klockan 21 på fredagskvällen. ”Det kom larm om att det var ett ungdomsgäng som sprang runt och slog sönder fönster och även att de tänt någon form av eld på en gata”, säger Johan Sjöholm, stationsbefäl vid polisen i Södertälje. I samband med kravallerna inträffade även en ovanligt hänsynslös attack mot ett gruppboende: Glasjouren kommer till byggnaden som fick sina rutor krossade. Det är ett kommunalt boende för psykiskt sjuka människor och när gatstenarna började

ANTISOCIALT BETEENDE 245

hagla mot entrén under fredagskvällen blev många rädda. Reaktionen triggade ungdomsgänget. ”När de fick klart för sig att det faktiskt fanns folk där inne blev de glada och började kastade ännu mer sten. Det var nog ren tur att inga fler blev skadade”, säger Johan Sjöholm.

De hänsynslösa Det finns en hänsynslöshet och destruktivitet i våldet som lett till att även oskyldiga drabbas. Ett tragiskt exempel är att en handgranat, som kastades in i en lägenhet i Biskopsgården i Göteborg, dödade åttaåriga Yuusuf Warsame som var på besök hos sina svenska släktingar. Aftonbladet (2016e) besökte Biskopsgården i efterdy­ ningarna till händelsen. Reportaget beskriver en eskalering av den sociala oron till den grad att polisbilar inte kunde köra in i området utan risk att bli sönderslagna: ”Poliserna patrullerade inte mindre än fyra till fots, ungefär som ockupations­ styrkor på Västbanken eller i Bagdad”. Aftonbladets skribent återger en intressant konversation med lokalbor om huruvida materiell resursbrist förklarar våldet: ”Varför är resurserna plötsligt här - när någon mördas?” säger en av männen, en ganska ung och välutbildad man som säger att jag absolut inte får skriva hans namn. Men samhället har ju satsat enorma resurser på Biskopsgården, svarar jag. ”Och titta på parkeringsplatsen!” säger den unge, välutbildade mannen. Han pekar. ”Så den ser ut!” Visst, parkeringsplatsen är ganska sliten och asfalten ser inte ut att vara i bästa skick. Men usel är den inte, jag har sett värre och jag tror inte att någon blir mördare för att parkeringen inte var i toppskick. ”Skolgården är asfalterad! Det finns inte ens en gräsplan att spela boll på. Skulle du skicka dina barn till en sådan skola?” frågar en annan man. Jag svarar att ingen människa blir väl mördare för att skolgården är asfalterad. I reportaget noteras att samhället redan har gjort massiva insatser i Biskopsgården. Detta illustreras genom att nedteckna olika yrkesbeteckningar vid möten med diverse myndighetspersoner.

246 MASSUTMANING

Där finns naturligtvis de gamla vanliga som polis, fältassistent, sociolog, kurator, rektor och så vidare, men där finns också: Trygghetsvärd, kulturkoor­ dinator, elevvärd, extraresurs, trivselledare, likabehandlingsledare, yrkesam­ bassadör och föreningskonsulent. De där orden signalerar ett samhälle som bryr sig om varenda en av sina invånare, ett samhälle där man inte lämnar något åt slumpen. En brutal form av antisocialt beteende är att använda högdestruktiva vapen såsom handgranater. Svenska Dagbladet (2016c) skriver: Inflödet av handgranater i Sverige har ökat de senaste två åren och ser inte ut att mattas av. Sverige är ett av de länder i Europa där användningen av handgrana­ ter ökat mest. ... Den 8-årige pojken som avled när en handgranat exploderande i en lägenhet i Biskopsgården i Göteborg är det första dödsfallet orsakat av en handgranat under de senaste 20 åren, menar forskare på Brottsförebyggande rådet. Enligt polisen kan explosionen vara en hämndaktion efter de brutala morden på en restaurang förra året. Dödsfallet ses också som en konsekvens av att kriminella aktörer använder sprängmedel i större utsträckning än tidigare, där handgranater är en del av ökningen. ”Det är egentligen ren tur att det vi inte har sett fler dödsfall efter de spräng­ ningar som skett”, säger Linda Staaf, chef för underrättelseenheten på Noa, polisens nationella operativa avdelning. Hon säger att antalet beslagtagna handgranater har ökat, men också antalet detonerade handgranater - en ny trend, menar hon. Sverige sticker ut som ett land i Europa där ökningen är som kraftigast. Sydsvenskan (2015) beskriver en våg av handgranatattacker på olika platser i centra­ la Malmö och intervjuar därvid chefen för det nationella bombskyddet i Malmö: ”Handgranater används numera i hälften av de sprängningar som sker. Så var det inte tidigare. Det är skrämmande och oerhört allvarligt”, säger han och påpekar riskerna för allmänheten. ”En handgranat är okontrollerbar när den väl har kastats”, säger han och jämför risken med när någon använder en pistol. ”Pistolen är mer målinriktad, och då är risken mindre att människor i omgiv­ ningen kommer till skada.” Enligt NBS har det tidigare funnits en hederskodex bland de som spränger att göra det på ensliga ställen. Men den tiden är förbi,

ANTISOCIALT BETEENDE 247

menar man. Riskerna för allmänheten har också blivit mer påtagliga nu när sprängningarna allt oftare sker i bostadsområden och på allmänna platser. SVT Nyheter (2015b) rapporterade förra sommaren den förbluffande uppgiften att en handgranat i Malmö kan vara billigare än glass - eller en falafel: Olagliga handgranater är billigare än glass på marknaden. Det berättar krimi­ nalkommissarie och spaningsledare Gunnar Appelgren, som hanterar grova vapenbrott och som själv varit med och gjort tillslag av handgranater i Sverige och på Balkan de senaste åren. I samarbete med polisen på Balkan var han med och stoppade över hundra granater och ett tiotal automatvapen som skulle skickas till Stockholm i år. ”Förra året såg vi ett parti på 64 granater och 16 automatvapen som kostar runt 1.000 euro att köpa från Balkanländerna”, berättar Appelgren för SVT Nyheter. Men det är bara vapnen som kostar pengar. De 64 handgranaterna får man på köpet eller så kostar de en eller två euro styck - mellan tio och tjugo svenska kronor. ... ”Det finns en större tillgång på handgranater i dag, och risken är att använd­ ningen sprider sig till andra städer på grund av den våldsspiral vi ser nu. Har man en gång använt en granat så passerar man en mental gräns och det är lättare att fortsätta använda dem”, menar kriminalkommissarie Gunnar Appelgren. Den så kallade Knarkrondellen i centrala Malmö blev under hösten känd när en förskola valde att flytta ut verksamheten till Folkets park för att barnen skulle slippa hoten från knarklangarna. I en uppföljande artikel intervjuas några utsatta småbarnsföräldrar (Expressen 2016e): En eftermiddag lämnar deras pappa dem en kort stund på en fotbollsplan två kvarter från rondellen. Han ska bara sätta på ugnen uppe i lägenheten. Under tiden spelar storebror med några killar i äldre tonåren och lillebror tittar på bredvid. Men så blir spelet lite för ivrigt. Storebror råkar sparka på en av killarnas ben. Stämningen blir som förbytt. Plötsligt håller tonårskillarna fast storebror. De sätter en pistol mot hans huvud och skriker “jag ska döda dig” framför ögonen på lillebror. Efteråt ringer familjen polisen. Eftersom det inte är pågående brott kan polisen inte komma förrän efter fyra timmar. Under tiden får Elise inte vara med barnen eftersom det kan “färga deras vittnesmål”.

248 MASSUTMANING

De tre småbarnsföräldrarna refererar hela tiden till större skjutningar och sprängningar när de ska tidsplacera händelser. Det var “veckan efter Docentgatanskjutningen” och “precis efter Babelsprängningen”. Samtidigt är de flesta, större som mindre, incidenter outredda. De används som almanacka utan att vi vet vad de egentligen handlade om. ”Folk slutar ringa och anmäla. Nu har vi inte ringt på länge. Sedan säger cheferna till medier att anmälningarna inte gått upp”, säger Andreas. Brutaliteten i våldsbrottsligheten har ökat så plötsligt att det svenska systemet inte hängt med. Rättsväsendet och lagstiftningen är i många fall inte rustade för att möta dessa nya former av antisocial våldsverkan. Ett exempel är att svensk lagstiftning ännu inte klassificerar handgranater som vapen. Sydsvenskan (2016h) skriver: Nya siffror från polisens nationella operativa avdelning NOA, visar att allra minst 45 handgranatsärenden registrerades i hela landet 2015. Tio av dem exploderade. Hittills i år har minst 22 ärenden registrerats i landet, varav tio exploderat ... Regeringen beställde redan i vintras en lagskärpning för att komma åt handgranatskastandet efter en sommar av våld och sprängningar i Malmö. Problemet är än så länge att granater inte klassas som vapen. Alltså: om du bär på en skarp granat, stoppas på öppen gata av polisen klarar du dig med stor säkerhet från fängelse. Erkänner du bums inne på stationen blir du troligen släppt efter några timmar. I samhällen som är vana vid antisocialt beteende har polisen och myndighe­ terna större kapacitet att stoppa våldet. När utvecklingen pågått tillräckligt länge kommer även Sverige att bygga upp denna kapacitet. Samtidigt är priset för detta ett hårdare samhällsklimat. Det finns redan retorik från Moderaterna och andra borgerliga partier om vattenkanoner, utegångsförbud och generellt hårdare tag. Bland allmänheten finns det en påfallande stark sympati för medborgargarden, att polisen sätter in gummikulor, utökade befogenheter för staten att ägna sig åt signalspaning och bevakning av medborgarna samt generell uppluckring av civila rättigheter. Att försöka stävja brott och antisocialt beteende genom extern kontroll är därför kostsamt, och dessutom bara en fråga om att behandla symptomen. Det ideala sättet att åtgärda problemet är i stället att försöka förändra de incitament och de interna psykologiska drivkrafter som motiverar beteendet.

16 BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLSEKONOMISKA KOSTNAD

The economic approach provides a valuable unified framework for understanding all human behavior - Gary S. Becker, The Economic Approach to Human Behavior, 1976

250 MASSUTMANING

nalysen

A

av

invandringens

samhällsekonomiska effekter

separeras

oftast från frågor som rör brott och antisocialt beteende, som till exempel gängbrottslighet i problemförorter. Men brottslighet och sociala problem

är i allra högsta grad en samhällsekonomisk fråga. Kriminalitet påverkas av ekono­ miska faktorer som fattigdom, medan brottsförebyggande åtgärder som inbrotts­ larm och väktare är betydande industrier. En ännu viktigare men mer indirekt

koppling är att brottslighet medför samhällsekonomiska kostnader. Kriminalitet är per definition oönskat. Genom att skada andra och minska deras välmående leder brott till stora kostnader för samhället. Det gäller både grov kriminalitet som våldsbrott och mord, liksom mindre allvarliga men vanligare brott som ofredande och vandalism. Brott som skadegörelse, rån och anlagd brand orsakar materiella skador och skadar ofta direkt näringsverksamheter. Kiosker rånas, butiker har problem med snatteri, affärsidkare får sina lokaler nedklottrade. Dessa traditionella kostna­ der är ganska enkla att mäta. Den största kostnadsposten för brott är troligtvis de betydligt mer svårmätta mänskliga kostnaderna. Våldsbrott och sexualbrott medför lidande både för den som drabbas och för deras närstående. Det finns en filosofisk diskussion kring om det är lämpligt att sätta ekonomiska prislappar på psykologisk smärta eller utsläckta människoliv. Kalkyler som uppskattar kostnader för skador och dödsfall bör dock inte missförstås som en cynisk exercis i de fall då de syftar till att förebygga brott eller olyckor. Genom att ge varje trafikolycka en ekonomisk kostnad har det exempelvis blivit lättare för myndigheter att motivera satsningar på vägsäkerhet och att styra resursallokeringen till de åtgärder som mest effektivt förhindrar skador och dödsfall. Brottslighetens samhällsekonomiska börda är svår att uppskatta, men bedöms vara betydande (Cohen & Bowles 2010, Chalfin 2014, DeLisi 2016). När även de psykologiska kostnader som brott åsamkar inkluderas har kostnaden för brott i USA uppskattats till tusen miljarder dollar per år, motsvarande tolv procent av dåvarande BNP (Andersson 1999). Även estimat i länder med låg brottslighet har visat på stora samhällskostnader från brott - exempelvis 6,5 procent av BNP i England och Wales (Brand & Price 2000). Det kan utöver detta även uppkomma långsiktiga kostnader på produktivitet och investeringar om organiserad kriminali­ tet påverkar näringslivet, skapar korruption och reducerar utländska investeringar (Detotto och Otranto 2010). Det finns få helhetsestimat av brottslighetens samhällsekonomiska kostnad i Sverige. Dock finns några som berör specifika typer av brott. Gerell (2013) skriver om estimat av skadegörelsen vid anlagda bränder för år 2008:

BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLS-EKONOMISKA KOSTNAD 251

I Sverige anläggs varje år ca 1o ooo bränder enligt en uppskattning från Svenska Brandskyddsföreningen, ungefär en fjärdedel av alla bränder. Den totala kostnaden är ca 338 miljoner för de bränder som av försäkringsbolagen är klassificerade som anlagda, men den faktiska kostnaden är troligtvis betydligt högre då bränder utan preciserad eller med okänd orsak står för ytterligare 3 miljarder. MSB beställde år 2015 en översikt av existerande forskning om kostnader för upplopp och andra sociala risker. Slutsatsen var att litteratursökningar ”visar på att det i Sverige och Norden finns en mycket begränsad tillgång på rappor­ ter, publicerad forskning och offentliga publikationer som specifikt behandlar samhällsekonomiska konsekvenserna av social oro” (MSB 2015). Studier från andra länder som USA tyder på betydande samhällsekonomiska kostnader för exempelvis våldsamma upplopp, vilka kan ge långvarig skada på städers ekonomi. I den mån brottsligheten påverkas av invandring är brottslighetens kostnader en del av invandringens samhällsekonomiska effekter. Brott och oordning är inte någon detalj eller symbolfråga utan en första ordningens faktor i diskussionen om invandring. Bell och Machin (2013) skriver exempelvis i en forskningsgenomgång att ”the economic and social costs of crime are usually estimated to be large, so any link between immigration and crime should be of significant concern to researchers and to policymakers alike” Invandringens effekt på brott skiljer sig mellan olika typer av invandring och från land till land. I länder där invandring reducerat brottsligheten blir denna effekt en samhällsvinst av invandring. I länder som Sverige där invandringen har pressat upp brottsligheten bortom den nivå där den skulle ha legat utan invandring handlar det i stället om en ytterligare kostnad. Det finns inga beräkningar i Sverige som estimerat dessa kostnader och jämfört dem med direkta ekonomiska kostnader för exempelvis de offentliga finanserna. Eftersom brott orsakar betydande negativa effekter är det inte omöjligt att ökningen av brottslighet och antisocialt beteende är invandringens största samhällsekonomiska kostnadspost i Sverige. Card et al. (2012) menar att invandringens effekter på livskvalitet kan vara viktigare för att förklara invandringsmotstånd än direkta ekonomiska kostnader. Invandring påverkar inte bara ekonomin utan också kulturliv, social samman­ hållning, skolresultat, kriminalitet och annat som påverkar livskvalitet. Förutom direkt negativa effekter kan det även helt enkelt vara så att många föredrar att leva i en omgivning med sin egen kultur, mat, språk och religion. Författarna skriver:

252 MASSUTMANING

A distinctive feature of immigration is that it changes the composition of the receiving country’s population, imposing potential externalities on the existing population. Several previous studies have focused on the fiscal spillovers created by redistributive taxes and benefits (e.g., MaCurdy, Nechyba, and Bhattacharya, 1998; Borjas, 1999, Hanson, Scheve and Slaughter, 2007). A broader class of externalities arises through the fact that people value the “compositional amenities” associated with the characteristics of their neigh­ bors and co-workers. But standard economic studies generally ignore the value that people place on having neighbors and co-workers who share their language, ethnicity, culture, and religion. A large body of research has shown that concerns over “compositional amenities” affect decisions about what neighborhood to live in, what schools to attend, and which employees to hire. In this paper we argue that similar concerns play an important part in mediating views about immigration policy. Enligt studien kan dessa effekter leda till att invandring upplevs som något som reducerar livskvaliteten även när de ekonomiska kostnaderna är små eller när invandring rent av har positiva ekonomiska effekter.

Estimat av samhällsekonomiska kostnad för brott Kostnader för sociala externaliteter som brott och oordning är svårare att fånga med traditionella metoder än invandringens direkta effekter på exempelvis de offentliga finanserna. Ett intressant sätt att uppskatta storleken på de indirekta effekterna är genom att studera bostadspriser. Där invandring leder till positiva sociala externaliteter såsom ett rikare kulturliv eller andra fördelar för omgivning­ en kommer bostadsköparna att vara beredda att betala mer för att kunna bo i ett mer invandrartätt område. Om invandring leder till negativa externaliteter såsom brott och oordning blir invandrartäta områden tvärtom mindre attraktiva, vilket återspeglas i bostadspriser. Det finns en rad studier som undersökt brottslighetens effekt på bostadspriser, och några studier som undersökt invandringens effekt på bostadspriser genom både brott och andra kanaler. Även om det är svårare att beräkna har det inom empirisk forskning utvecklats en rad metoder som används för att indirekt räkna ut kostnaden för brott och andra externaliteter.

BROTTSLIGHETENS SAM HÄLLS-EKONOMISK A KOSTNAD 253

En metod är att använda enkäter för att uppskatta allmänhetens värdering av bekvämligheter och annat som uppskattas men inte prissätts på marknader. Inom exempelvis miljöforskning uppskattas allmänhetens värdering av olika aspekter av en bättre miljö, exempelvis fler rena sjöar. Målet är att sätta en ungefärlig monetär värdering i syfte att motivera utgifter ämnade att bevara miljön. Värdet av rena sjöar är främst i form av psykologiskt välbefinnande, men denna nytta är å andra sidan något viktigt som allmänheten är villig att översätta till pengar. En teknik som utvecklats för detta ändamål är surveymetoder som frågar allmänheten om deras långsiktiga betalningsvilja att undvika miljöförstöring. Cohen et al. (2004) använde sig av denna metod i syfte att beräkna allmänhetens betalningsvilja för att undvika brott. Studien visar att allmänheten har en hög kollektiv värdering av färre brott. Det bekräftar bilden att brottslighetens materiel­ la kostnader är sekundära jämfört med de icke-materiella skador den åsamkar, och av att trygghet värderas mycket högt i monetära termer. Brottslighetens negativa effekt på liv och hälsa är följaktligen avsevärt större än den rent materiella skadan. I dagens penningvärde var den kollektiva betalningsviljan över 800 tusen kronor för varje minskad grov misshandel och över 100 miljoner kronor per minskat mord. Liknande beräkningar av DeLisi et al. (2010) uppskattade kostnaden för mord till mer än 150 miljoner kronor. Kostnaden för brott inkluderar oro för framtida brott samt lidande från brott som drabbar andra, både nära anhöriga och andra i samhället. Detta är inte irrationellt utan en naturlig konsekvens av mänsklig psykologi. De flesta har empati och bryr sig om andra och inte bara om sig själva. Forskning i ekonomisk psykologi visar även att de flesta har en aversion mot risk, osäkerhet och förluster. Detta förklarar varför många är villiga att betala en premie för försäkringar, eller föredrar en säker inkomst framför chansen till en väntevärdesmässigt större men mer osäker inkomst. Samma psykologiska mekanismer innebär att även rationella personer upplever en psykologisk kostnad från risken av framtida brott som är större än kostnaden för brott som redan har inträffat (Anderson 2012).

Bostadspriser som mått på sociala externaliteter En annan omfattande forskningslitteratur använder hedonisk pristeori för att undersöka hur samhället värderar olika saker som normalt inte prissätts på en marknad, till exempel ren luft och skolkvalitet (Saiz & Wachter 2011, Harrison & Rubinfeld 1978). Det underliggande antagandet i hedonisk pristeori tillämpad på bostäder är att en bostad kan ses som en samling av faktorer som tillsammans bestämmer bostadens pris. De karaktäristika som bestämmer bostadens pris är dels relaterade till själva bostaden (antal kvadratmeter, byggnadsår etc.), dels till

254 MASSUTMANING

bostadens läge - i vilket område den ligger, avståndet till olika faciliteter och hur utsatt bostaden är för olika störningar och riskfaktorer såsom brott och buller. Hedonisk pristeori används sedan för att estimera vad konsumenter värderar genom at dela upp den komplexa prissättningen i sina beståndsdelar (Rosen 1974). Värderingar av exempelvis en bil, dator eller en bostad beror på dess egenskaper. Bilköpare är intresserade av faktorer som antalet hästkrafter, säkerhet, miljö och komfort. Bilen köps dock som en helhet, vilket gör att dessa egenskaper inte kan värderas direkt utan måste uppskattas indirekt med en modell. På samma sätt värderas bostäder utifrån sina egenskaper som storlek, utsikt, balkong, utrustning och läge - både i Sverige och i andra länder (Sheppard 1999, Boyle & Kiel 2001, Wilhelmsson 2002, Fransson et al. 2002, Lind & Bergenstråhle 2004, Werner 2008, Bayer et al. 2016). En av de egenskaper som boende värderar högst är trygghet och avsaknaden av brott och oordning, vilket är tydligt i både enkätundersökningar och från jämförelser av bostadspriser. Ett indirekt sätt att uppskatta brottslighetens negativa samhällsekonomiska effekter är därför att uppskatta hur mycket brott sänker bostadspriserna. Invandring kan förenklat sägas ha två effekter på fastighetsmarknaden. Den ena är att den ökade befolkningen, oavsett hur väl integrationen går, tenderar att öka fastighetspriserna genom att öka efterfrågan på bostäder och priser i de områden där antalet bostäder är begränsat. På lång sikt brukar större befolkning leda till mer bostadsbyggande där det finns ledigt utrymme, vilket dämpar invandring­ ens effekt på fastighetsmarknaden. Ökade bostadspriser är inte en ren vinst för mottagarlandet utan snarast en omfördelning mellan olika befolkningsgrupper. Det gynnar fastighetsägare men skadar dem som hyr, eller unga som ännu inte hunnit köpa sin första bostad. Invandringens andra, mer komplexa och troligen viktigare effekt på bostadspri­ serna sker genom sociala externaliteter. Hur attraktivt ett bostadsområde är beror till stor del på de boendes agerande och sociala situation. De flesta föredrar att bo i områden med skötsamma grannar. En del av värdet av att bo i fina områden är en fråga om prestige och status, vilket ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt att analysera då det troligen handlar om ett nollsummespel, som på aggregerad nivå inte påverkas av invandring. En del områden som Östermalm skulle ha ansetts vara finare än andra oavsett hur stor invandringen är. Men status är inte den enda anledningen till att vissa bostadsområden är attraktivare än andra. Andra faktorer handlar om reella fördelar för de boende, såsom trygghet, och som därför är del av invandringens samhällsekonomiska kalkyl. Attraktiva områden har skolor och förskolor med bättre studieresultat, mindre stök och mer positiva kamrateffekter från övriga elever. Högre köpkraft gör att det etableras fler butiker, kaféer, restauranger och annan service. Dessa områden tendera att vara fysiskt mer attraktiva, både när det gäller privatbostäder, affärslo­

BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLS-EKONOMISKA KOSTNAD 255

kaler och offentlig infrastruktur. Välmående och trivsel är inte någon liten detalj i nationalekonomisk analys; de är själva poängen med nationalekonomin. Tvärte­ mot vad många tror handlar nationalekonomi inte snävt om pengar och materiella faktorer utan i grunden om vad människor värderar i sin livstillfredsställelse och om vad nationalekonomer kallar nytta. Samhällsekonomin mäts förvisso i pengar, men pengar anses inte ha något egenvärde i sig. Det har bara ett värde i den mån människor efterfrågar materiell konsumtion för sin livstillfredsställelse. Huvuddelen av värde och nytta skapas troligtvis utanför marknaderna, till exempel i familjen och genom fritidsaktiviteter. Som vanligt när det gäller invandring rör det sig inte om ett enhetligt fenomen, vilket gör att det inte går att prata om en generellt positiv eller negativ effekt på bostadspriserna. Effekten kan variera mellan olika invandrargrupper (Zhu et al. 2016). Inflyttning av välutbildade invandrare med låg kriminalitet tenderar att öka bostadspriserna, medan invandraring av lågutbildade som medför ökad fattigdom och antisocialt beteende tenderar att sänka områdens attraktivitet och bostadspriser. Det finns en rad studier om sambandet mellan brott och bostadspriser som kan vara värda att beakta. Den första moderna studien om sambandet mellan brott och huspriser med hedonisk metod utfördes 1978 av Chicagoekonomen Richard Thaler. Brottslighet visade sig reducera bostadspriser med en elasticitet på 0,07. Elasticitet är ett mått på hur mycket en procents förändring av en variabel påver­ kar en annan variabel. Gibbons (2004) undersökte sambandet mellan brott och bostadspriser i London i en liknande studie som vidareutvecklade den empiriska metoden. Det fanns en tydligt negativ effekt av brott där varje standardavvikelses ökning av brott minskade bostadspriserna med 10 procent. En annan metodolo­ giskt uppmärksammad studie av Linden och Rockoff (2008) estimerade effekten av en speciell typ av brott på huspriser med hög precision. Studien visade att när en registrerad sexförbrytare flyttar in sjunker grannens bostad i värde med i genomsnitt tolv procent. Ihlanfeldt och Mayock (2010) studerade sambandet mellan brottslighet och huspriser i Florida med hjälp av en modell som beaktar att brottslighet och låga fastighetspriser är endogena, det vill säga att brott både påverkar och påverkas av låga huspriser. Deras slutsats är att varje procents ökning av brott i ett bostads­ område leder till o,1-0,3 procent lägre huspriser. Boende är med andra ord villiga att betala en premie för att bo i områden med färre våldsbrott som misshandel och rån. Tita et al. (2006) hittade likaså betydande negativa effekter av brott på bostadspriser i USA, med störst effekt från våldsbrott. Pope och Pope (2012) under­ sökte hur minskningen av brott i USA på 1990-talet påverkade fastighetspriser, och kom fram till varje procents reduktion av brott ledde till 0,15-0,35 procent högre fastighetshetspriser på nationell nivå.

256 MASSUTMANING

Det finns även undersökningar i Sverige som visar att brott reducerar bostads­ priser. En studie i Stockholms av Ceccato och Wilhelmsson (2011) hittade en negativ effekt av brott på bostadspriser. En liknande studie i Jönköping av Ceccato och Wilhelmsson (2014) bekräftade att sambandet mellan otrygghet och bostadspriser även gäller i mindre städer. Studierna ovan undersöker effekterna av brott på bostadspriser. Invandring är naturligtvis inte den enda faktor som påverkar brottslighet, och invandring påverkar inte bara bostadspriser genom effekter på brottsligheten utan även genom exempelvis effekter på de lokala skolorna. Det finns också en litteratur om invand­ ringens effekt på bostadspriser som är av intresse. Effekterna har skiljt sig mellan olika länder och former av invandring. Saiz (2003, 2007) hittade samband mellan invandring och högre hyresnivåer i USA. Likaså identifierade Gonzalez & Ortega (2013) en positiv effekt i Spanien mellan invandring och bostadspriser. Saiz och Wachter (2011) hittade ett negativt samband mellan andelen med invandrarbakgrund och utvecklingen av bostadspriser i USA, vilket drivs av utflyttning av rikare vita hushåll - med andra ord av så kallad white flight. Det finns, som tidigare nämnts, stora skillnader mellan olika invandrargrupper, där de negativa effekterna tenderar att vara kopplade till en större andel invandrare med lägre utbildning. Invandrare från den indiska subkontinenten och Europa har till exempel ingen negativ effekt på bostadspriser medan invandring från Latinamerika har negativa effekter. Så (2015) hittar en starkt negativ effekt på bostadspriser i Storbritannien driven av utflyttning av den inhemska befolkningen. Estimatet är att invandring motsvaran­ de en procent av den initiala befolkningen minskar de genomsnittliga huspriserna med 1,7 procent. Även Lastrapes och Lebesmuehlbacher (2016) studerar effekten av flyktinginvandring på engelska bostadspriser och hittar tydligt negativa effekter. Bakens et al. (2013) undersöker sambandet mellan andelen med invandrarbak­ grund och bostadspriser i Nederländerna. Slutsatsen är att det finns både negativa och positiva effekter av mångfald, men att de negativa i form av exempelvis brott är större än de positiva i form av exempelvis större utbud av tjänster och restau­ ranger. Accetturo et al. (2014) tittar på invandringens effekt på bostadspriser i Italien. Studien separerar effekten av ökad befolkning och förändringar i upplevd livskvalitet och skriver: The impact is also quantitatively significant: a 10% increase in immigrant population decreases local prices by nearly 2 percentage points with respect to the city average. According to the theoretical model, this effect is entirely determined by the impact of immigration on the level of the natives’ satisfac­ tion with local amenities. This implies that the areas hit by immigration are likely to experience a deterioration of local amenities.

BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLS-EKONOMISKA KOSTNAD 257

Att kollektiva nyttigheter försvagas påverkas inte bara av andelen invandrare i sig utan även av att graden av så kallad etnisk fragmentering minskar styrkan i de sociala band som binder samman lokalsamhället. Algan et al. (2016) använ­ der bostadsallokering för att studera effekterna av olika grader av mångfald på social sammanhållning i Frankrike. Etnisk fragmentering ledde till ”anomie” - ett sociologiskt begrepp som kan översättas till apatisk normupplösning - samt försvagade de sociala banden. Bostadsområden med större antal etniciteter hade sämre förmåga att upprätthålla kollektiva nyttigheter och att motarbeta vandalism och graffiti, men inte fler våldsbrott.

Brottslighetens effekt på näringslivet Brottslighet medför utöver negativa effekter för hushåll kostnader för näringslivet. En indikation på detta är att närmast alla stora och medelstora företag i Sverige, liksom tre fjärdedelar av de mindre företagen, betalar för säkerhetslösningar. Problemet tenderar att vara störst i sedan tidigare drabbade utanförskapsområden. Dessa områden utmärks redan av låg köpkraft, som i sig gör att många företag redan från början är ointresserade av att etablera sig och att marginalerna för de företag som finns kan vara små. En annan negativ effekt för det lokala näringslivet är att brottslighet tenderar att driva bort befolkningen ur städer och deras centrum (Cullen & Levitt 1999). Kriminalitet inverkar på företagandet på ett flertal olika sätt. Först och främst uppstår en direkt kostnad för stöld, rån, utpressning, snatteri, vandalism och trakasserier. Företagare måste därmed använda tid och resurser till att motverka och hantera brottslighet, vilket tar kraft och resurser från den faktiska verksam­ heten. Vid sidan av dessa direkta kostnader finns också den indirekta effekten av att benägenheten till nyföretagande och expansion minskar. En annan är att marknadens funktionssätt försämras på grund av de transaktionskostnader och den ineffektivitet som brottslighet orsakar. Kriminell verksamhet kan därmed skapa en negativ spiral. Risken för att indivi­ der hamnar i en brottskarriär är störst i socialt utsatta områden med mindre ekonomiska möjligheter. Samtidigt drabbar kriminaliteten i första hand det lokala näringslivet, vilket begränsar dess förmåga att erbjuda nya arbetstillfällen. Därigenom är kriminalitet inte bara ett resultat av utan också en orsak till högre arbetslöshet. Lens och Meltzer (2016) undersöker brottslighetens effekt på värdet av kommer­ siella fastigheter som butiker och annan näringsverksamhet i New York. Brotts­ lighet har en starkt negativ inverkan på det lokala näringslivet, en effekt som är starkare i redan fattiga minoritetsområden. Författarna drar slutsatsen att

258 MASSUTMANING

brottsbekämpning är en viktig mekanism för att få i gång ekonomin i utsatta områden: “crime control, especially in poorer communities of color, can revitalize economic activity by reducing the cost of doing business”. Rikskriminalpolisen (2014) skriver om situationen för näringsidkare i svenska utanförskapsområden: I flera av områden utsätts lokala näringsidkare för påtryckningar och utpress­ ning. Främst handlar det om lokala restauranger, krogar och närlivsbutiker som pressas på pengar, utsätts för så kallad beskyddarverksamhet eller tvingas att sälja smuggelvaror. Företrädare för krogbranschen drabbas av att kriminel­ la aktörer tvingar till sig fördelar och gratisvaror. I vissa fall där de kriminella inte beviljats sådana förmåner har det lett till allvarliga konsekvenser i form av hot och våldsyttringar. Polismyndigheten (2015a) beskriver andra former av negativ inverkan på närings­ livet i dessa områden: De kriminella har i många hänseenden tagit över det offentliga rummet vilket bland annat innebär att de sätter upp regler som ska följas. Genom att ta saker utan att betala i affären eller äta på den lokala pizzerian utan att betala demonstrerar de kriminella sin makt, och den yngre generationen av kriminella använder sig av förtäckta hot mot skolpersonal genom att hälsa från sina äldre syskon eller från sina föräldrar med vetskap om att läraren eller annan personal känner till deras våldskapital. De kriminella framför bilar i centrummiljön, kör motorcyklar i hög fart på parkvägar och uppträder allmänt hotfullt mot såväl boende i området som mot polis. Det finns exempel på hur kriminella har förmått näringsidkare att sälja sina verksamheter till underpris efter att de blivit utsatta för trakasserier eller våld. I vissa fall har ungdomar som tillbringar sin fritid i centrumanläggningar blivit uppmanade av äldre kriminella att störa näringsverksamheten i syfte att skrämma och hota innehavarna. Forskning & Framsteg (2015a) citerar en polis om brottslighetens negativa effekt på olika verksamheter i Rinkeby och Tensta: ”Den sista banken flyttade när någon skickade in raketer så att den brandskadades. Apoteket rånades gång på gång, och de tröttnade till slut. Försäkringskassan har flyttat därifrån.” Den sociala oron med grov skadegörelse, stenkastning och bilbränder sker ofta

BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLS-EKONOMISKA KOSTNAD 259

i områdenas centrum, där den kommersiella sektorn tenderar att vara lokaliserad. Ett exempel är Tele2:s butik i Rinkeby som tidningen Mitt i rapporterade om (2016a): Butiken hade bara varit öppen i tre och en halv månad när en hjullastare kraschades rakt in i entrén, tidig morgon den 18 februari. Sedan dess har ett renoveringsarbete av lokalerna pågått. Nu har telekomföretaget beslutat att inte öppna butiken igen på Rinkebystråket. ”Faktum är att under väldigt kort tid har vi haft ett butiksrån, ett större inbrottsförsök och utöver det även ett antal andra incidenter som vi inte vill gå in på i detalj. Vi värnar om vår butikspersonals säkerhet och har därför tagit beslut om att inte återöppna i Rinkebystråket”, säger Malin Selander presschef för Tele2 Sverige AB. Världsbanken kommenterar även företagens brottsrelaterade kostnader i en rapport om svenskt företagsklimat (World Bank Group 2015): Somewhat surprisingly 40 percent of the firms in Sweden suffer losses due to theft and other crime and 85 percent spend on security. Losses due to crime and expenses on security as a proportion of firms annual sales in Sweden are comparable to those found in developing countries in such regions as Latin America. Att brottslighet är ett hinder för företagandet är företagarna i utanförskapsom­ rådena själva högst medvetna om. Den 30 december 2016 stängde alla företagare i Husby centrum sina butiker i protest mot kriminaliteten. SVT (2016) rapporterade: Den senaste tiden har problemen med rån och inbrott eskalerat i Husby och nu har företagarna tröttnat. Idag klockan 13.00 stängde butikerna i protest. De menar att det inte går att driva verksamheter i området innan problemen är åtgärdade och kräver nu att polisen och politikerna i Stockholms stad agerar. ”Det är förbannat att vi förlorar en dag innan årets slut. Vi förlorar mycket inkomster. Men det som vi förlorat psykiskt och fysiskt är mer än det vi förlorat i pengar, så jag tycker vi gör rätt”, säger butiksägaren Salam Kurda.

260 MASSUTMANING

Oordning och otrygghet En av de mest inflytelserika artiklarna inom samhällsvetenskapen är James Q. Wilson och George Kellings klassiska “Broken Windows” från 1982. Deras teori är att synliga tecken på förfall såsom krossade fönster vilka inte lagas signalerar att ett område inte präglas av omsorg och social kontroll, vilket inbjuder till mer brott. Teorin har också empiriskt bekräftats, bland annat av Keizer et al. (2008). Wilson och Kelling (1982) skriver: Many citizens, of course, are primarily frightened by crime, especially crime involving a sudden, violent attack by a stranger. This risk is very real, in Newark as in many large cities. But we tend to overlook another source of fear - the fear of being bothered by disorderly people. Not violent people, nor, necessarily, criminals, but disreputable or obstreperous or unpredictable people. Second, at the community level, disorder and crime are usually inextricably linked, in a kind of developmental sequence. Social psychologists and police officers tend to agree that if a window in a building is broken and is left unrepai­ red, all the rest of the Windows will soon be broken. But vandalism can occur anywhere once communal barriers - the sense of mutual regard and the obligations of civility - are lowered by actions that seem to signal that “no one cares”. Även om frågan om synlig vandalism som krossade fönster har fått mest uppmärk­ samhet finns många andra viktiga insikter i artikeln. Författarna för fram ett bredare spektrum av ordningsstörningar än traditionell kriminalitet och påpekar att allmänheten “apparently assign a high value to public order”. Antisocialt beteende kan ses som ett kontinuum med olika grader av allvar från grova men ovanliga brott som mord och våldtäkt i den ena ändan, till mindre allvarliga men vanliga företeelser som vandalism, stök och oreda i den andra (Ross and Mirowsky 1999, Sampson and Raudenbush 1999). De aggregerade negativa effekterna från ordningsstörningar bör inte underskattas; även om kostnaden per incident är liten relativt våldsbrott är antalet incidenter mycket större. Allmänhetens kraftigt negativa reaktion på brott och otrygghet är också tydlig från enkäter, och just tryggheten är dessutom det vanligaste problem som förs fram av dem som lämnat invandrartäta områden. År 2004 skickade Malmö stad en enkät till samtliga hushåll som flyttat från Malmö till övriga Skåne. En slutsats från undersökningen om motiven att överge Malmö var ”Otrygghet viktigaste

BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLS-EKONOMISKA KOSTNAD 261

orsaken”. Det finns naturligtvis många som flyttar av vardagliga skäl såsom arbete, studier eller större bostadsyta för barnen. Men missnöjet med Malmö, trots sitt i övrigt fördelaktiga läge, bottnar i en oro för kriminalitet och antisocialt beteen­ de. Malmö stads (2005) rapport skriver: ”De väsentligaste flyttningsorsakerna är bristande trygghet. Till trygghet räknas en trygg miljö, få yttre störningar och god uppväxtmiljö för barnen. Tre fjärdedelar anser att en trygg miljö är en orsak som talade för flyttning.” Liknande mönster finns i undersökningar av utflyttares motiv i andra utanför­ skapsområden, exempelvis Rågsved i Stockholm (Stockholms Stads Utredningsoch Statistikkontor 2011): De flesta av de flyttorsaker som uppges av Rågsvedsborna är av samma slag som skulle vara vanliga vid alla flyttstudier. Flyttning p g a förändrade famil­ jeförhållanden, flytta hemifrån, byta arbete och att man vill ha en bättre, mer passande bostad. Den stora andel svarande som uppger otrygghet, skadegörelse och brottslighet som skäl för att flytta från Rågsved är dock anmärkningsvärd. Att tvingas leva i ett område med hög otrygghet från brott och oordning och har en kraftigt negativ effekt på människors välbefinnande. Otrygghet utövar en ständig påverkan på vardagen och begränsar handlingsfriheten. Många tvingas ändra sin livsstil, så att föräldrar exempelvis inte längre kan låta sina barn leka ute eller gå hem från skolan själva. Även när brottsförebyggande aktiviteter håller brottsligheten i schack föredrar många en mer öppen tillvaro framför grindar, övervakningskameror, grannsamverkan, gated communities samt den ständiga misstänksamhet mot främlingar som otrygga områden ofta karakteriseras av. Detta förklarar varför många har en väldigt hög betalningsvilja för att undvika risken att utsättas för kriminalitet.

Brottsförebyggande åtgärder En viktig dimension som sällan diskuteras i Sverige är preventiva åtgärder i syfte att undvika brott. Alla vidtar i olika grad åtgärder för att undvika brott - även de som därför aldrig drabbas av brott. Ett uppenbart exempel är att låsa dörren, inte gå ut ensam sent på kvällen eller undvika områden med hög brottsrisk. Gary Beckers (1968) skriver i sitt banbrytande papper om brott att: A variety of private as well as public actions also attempt to reduce the number and incidence of crimes: guards, doormen, and accountants are employed, locks and alarms installed, insurance coverage extended, parks and neighbor­ hoods avoided, taxis used in place of walking or subways, and so on.

262 MASSUTMANING

Brottslighetens samhällskostnad inkluderar alla åtgärder som vidtas så att färre brott begås. Dessutom absorberar preventiva åtgärder en del av en eventuell ökning av den underliggande latenta brottsrisken. Det gör att antalet brott som faktiskt begås kan underskatta en ökning av otrygghet och brottsrisk. Ett hårdraget exempel kan illustrera detta: Ponera att det finns en ovanligt farlig gata i en stad där sannolikheten att utsättas för rån är hundra procent. Om alla i staden känner till detta och agerar utifrån informationen kommer inga rån att observeras på gatan, då alla undviker den och i stället tar andra vägar. Att titta på antalet rån på gatan kommer då att underskatta den latenta brottsrisken. Exemplet är förvisso överdrivet stiliserat, men den logiska poängen är viktig att beakta. Vi noterade i kapitel 11 att antalet kvinnor som blir utsatta för sexualbrott samt unga kvinnors rädsla för att vara ensamma ute ökat. Unga kvinnor anpassar ofta sitt beteende till risken för övergrepp, exempelvis genom att inte gå ut ensam, vara vaksam, bära överfallslarm, ta taxi och undvika vissa platser. Utöver faktiskt utförda sexualbrott leder risken för övergrepp till att kvinnors rörelsefrihet begrän­ sats för att undvika sexualbrott som annars skulle begåtts. Ett tydligt exempel rapporteras av SVT Nyheter (2017) i artikeln ”Kvinnorna valde bort nyårsfirande på Larmtorget”: Förra nyårsafton polisanmälde 33 kvinnor att de blivit utsatta för sexuella trakasserier på Larmtorget i Kalmar. I år kom inte in en enda anmälan. Vid tolvslaget lyste kvinnorna med sin frånvaro på Larmtorget ... ”Kvinnor och de unga tjejerna har valt bort torget”, säger Lotta Petersson, kommunpolis. Som respons på föregående års massövergrepp undvek kvinnor centrala Kalmar vid nyårsfirandet, vilket ledde till att antalet begångna brott sjönk till noll. Att inga ofredanden inträffade kan inte tolkas som tecken på låg risk för övergrep. Trots att inga brott begicks betalade samhället i stället ett pris genom en begränsning av kvinnors rörelsefrihet. Under senare år har teknologin för att undvika exempelvis bilstöld kraftigt reducerat egendomsbrotten, utan att den underliggande kriminaliteten nödvän­ digtvis minskat i samma utsträckning. På samma sätt är det fler som har lås, larm och grindar. Alla dessa kostsamma åtgärder har lett till färre brott än vi annars skulle ha observerat, men är icke desto mindre reaktioner på en ökad brottsrisk. En del åtgärder som att färre använder kontanter beror dock bara delvis på brott och skulle ha skett ändå. Andra åtgärder görs automatiskt utan att vidare reflektion; man låser bildörren och aktiverar larmet. Men om brottsrisken hade varit noll skulle få ha installerat billarm och avancerade lås. Eftersom invånarna justerar sitt beteende leder en ökning av brottsrisken sällan till en proportionerlig ökning av antalet observerade brott.

BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLS-EKONOMISKA KOSTNAD 263

En studie i Argentina försökte empiriskt estimera betydelsen av brottspreventiva åtgärder (Telia et al. 2010). Huvudstaden Buenos Aires drabbades under 1990-talet av en brottsvåg. Studien observerar att rika invånare svarade med en kraftig ökning av säkerhetsåtgärder såsom larm och privata vakter för att skydda sina hem. Däremot hade rika inte större möjlighet att minska risken för att utsättas för rån på gatan än fattiga. Studien menar att antalet gaturån ökade lika mycket för rika som för andra, medan rån i bostaden ökade mindre bland rika. Författarna skriver: An important finding is that robberies in the Street, where the rich cannot do better than mimic the behavior of the poor, show similar increases in victi­ mization for both income groups. For home robberies, where the rich can protect themselves with expensive protection devices, we find larger increases in victimization rates among the poor.

Levitt (1999) förklarar på samma sätt att olika risker att drabbas av brott för rika och fattiga delvis kan bero på rikas större möjlighet att vidta säkerhetsåtgärder, och att kostnaderna för de brott som faktiskt inträffar inte är det enda pris vi betalar för kriminaliteten: ...the natural tendency is to calculate the extra burden borne by the poor as a result of higher crime victimization. Such a calculation, however, would ignore the fact that individuals distort their behavior in costly ways (for example, by moving to the suburbs, investing in security systems, or not going out after dark). Any measure of the burden of crime should incorporate not only the costs of those victimized, but also the investment made to avoid victimization. Brottspreventiva åtgärder i Sverige har ökat på senare år. SCB (2004) under­ sökte brottspreventiva åtgärder bland svenska hushåll över tid. Mellan början av 1990-talet och början av 2000-talet skedde en kraftig ökning i förekomsten av inbrottslarm samt säkerhets- och gallergrindar. Ökningen skedde framför allt i storstadsområden. Rapporten skriver beträffande antalet bostäder som hade installerat säkerhetsgrindar att “Liksom när det gäller inbrottsalarm har det skett närmast en fördubbling under 90-talet”. En rapport av Brå (2012c) beskriver närmare: Det tycks vara så att privatpersoner i en allt större omfattning vidtar åtgärder för att skydda sina bostäder. I Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning om levnadsförhållanden (ULF) ställs frågor om utsatthet för brott. Enligt ULF år 2000-2001 var det 38 procent av hushållen som använde extra lås (såsom

264 MASSUTMANING

sjutillhållarlås eller polislås) för att skydda sin bostad mot inbrott. Cirka 6 procent hade antingen ett inbrottslarm eller en säkerhetsdörr, vilket var en fördubbling jämfört med den föregående undersökningen åren 1992-1993 (SCB 2004). Den internationella brottsofferstudien (ICVS) visar en liknande utveckling (van Dijk m.fl. 2008). Uppgifter från ULF och ICVS finns inte att tillgå för senare år, men utvecklingen inom säkerhetsbranschen indikerar att hushåll, företag och andra enskilda aktörer tar på sig ett allt större ansvar för att skydda sin egendom från stöldbrott. Det finns inte någon tillgänglig statistik över försäljningen av stöldskyddsprodukter till privatpersoner, som larm och säkerhetsdörrar, men omsättningen inom branschen som helhet har ökat från ungefär 11,4 miljarder år 2006 till 15,9 miljarder år 2009. Enligt färskare SCB-siffror ökade omsättningen för säkerhets- och bevaknings­ tjänster ytterligare till nära 20 miljarder år 2015. Under perioden 2000-2015 som SCB redovisar ökade omsättningen för säkerhets- och bevakningstjänster tre gånger snabbare jämfört med övriga näringslivet. Den privata vaktindustrin har numera enligt vissa uppskattningar fler anställda än det finns poliser. Göteborgs­ posten (2016) skriver: ”I dag har säkerhetsbranschen gått om polisen både vad gäller ekonomiska och personella resurser. Runt 31 000 personer jobbar inom privata säkerhetsföretag medan antalet poliser är 20 000”. Andra siffror bekräftar bilden av större satsningar på brottspreventiva åtgärder. Andelen hushåll i Sverige med inbrottslarm ökade enligt den internationella brottsofferstudien ICVS från fem procent 1992 till cirka 16 procent 2004 och cirka 25 procent år 2010 (Dijk 2010). När man tar hänsyn till de brottspreventiva åtgärderna går det att förstå varför det finns oro för brott i grupper som inte utsätts för brott i särskilt hög grad. Det är vanligt att kvinnor och äldre är mer oroliga för brott än unga män, som är mer utsatta för brott. Många har tolkat detta som att kvinnor och äldre är irrationella, ibland i hånfulla ordalag. Detta tyder på en osofistikerad analys av kriminalitetens effekter. De som är mer sårbara för brott tenderar att justera sitt beteende och agera mer försiktigt, medan unga män inte låter risken för brott begränsa sin rörlighet lika mycket. Det finns därför ingen automatisk paradox eller irrationalitet i att kvinnor och äldre är mer oroliga för brott trots att de mer sällan drabbas av våldsbrott. Bushway och Router (2008) förklarar detta i sin genomgång av hur national­ ekonomisk analys har bidragit till studier om brott:

BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLS-EKONOMISKA KOSTNAD 265

Women are particularly vulnerable to threats of force and present attractive targets to potential robbers, who are primarily male. And women are more frightened of robbery than are men. But, men were 2.7 times more likely to be victims of robbery than women in 2005 (US Department of Justice 2006). From criminal opportunity theory perspective, this not because men are inherently more attractive targets than women, but because women, on average, take steps to prevent robbery that men do not take, and as a result of these steps, men are more attractive targets on average. From this perspective, researchers must always remember that one observes is the result of actions taken by both potential criminals and potential victims. Det finns ett likande resonemang i Wilson och Kellings ovan nämnda ”Broken Windows”-artikel (1982): Surveys of citizens suggest that the elderly are much less likely to be the victims of crime than younger persons, and some have inferred from this that the well-known fear of crime voiced by the elderly is an exaggeration: perhaps we ought not to design special programs to protect older persons; perhaps we should even try to talk them out of their mistaken fears. This argument misses the point. The prospect of a confrontation with an obstreperous teenager or a drunken panhandler can be as fear-inducing for defenseless persons as the prospect of meeting an actual robber; indeed, to a defenseless person, the two kinds of confrontation are often indistinguishable. Moreover, the lower rate at which the elderly are victimized is a measure of the steps they have already taken - chiefly, staying behind locked doors - to minimize the risks they face. Young men are more frequently attacked than older women, not because they are easier or more lucrative targets but because they are on the streets more. I länder med hög kriminalitet är det vanligt med så kallade gated commu­ nities eller grindsamhällen, det vill säga bostadsområden som är avskilda från omgivningen med grindar, stängsel eller andra former av tillträdeskontroll för externa inpasserande. Grindsamhällen har kritiserats för att de ökar segregationen och minskar det sociala kapitalet, och det uppfattas av många som en obehaglig utveckling att de mer bemedlade avskärmar sig från övriga samhället genom att utestänga andra. Det finns ingen exakt definition på grindsamhällen, och var gränsen för avskärmning går är en gradfråga. Vissa områden i Sverige har redan kallats för gated communities. Aftonbladet (2015a) skriver exempelvis:

266 MASSUTMANING

Gated community har kommit till Sverige. I Kungsbacka planeras ett bygge av flera hus bakom murar och grindar. ”Föreningen måste ha lite skydd så att inte vem som helst kan gå där”, säger Bengt-Åke Sparrman, byggherre. Företeelsen har funnits sedan tidigare främst i Sydamerika, USA och Sydafrika med avspärrade bostadsområden. Bara de med tillstånd får komma in. Limhamn i Malmö var först ut i Sverige med att bygga ett gated community under 2008, Victoria Park. Nu är Kungsbacka näst på tur. En artikel av kulturgeografen Mikaela Herbert (2014) studerade inhägnader i Malmö: I början av 2000-talet fick en bostadsrättsförening i kvarteret Lugnet i centrala Malmö stor medial uppmärksamhet. Föreningen hade ansökt om bygglov för att uppföra murar, staket och grindar runt sina fastigheter, vilket ledde till en livlig diskussion om Sverige hade fått en första gated community och vad detta i förlängningen skulle få för betydelse för det svenska stadsrummet. Under det senaste decenniet har inhägnade flerbostadshus blivit en allt vanligare syn i Malmö. Ungefär tre fjärdedelar av de inhägnade flerbostadshusen ligger i områden med en hög koncentration av utrikes födda invånare. Många boende i mindre socioeko­ nomiskt utsatta områden upplever även problem från omkringliggande områden. Herbert (2014) skriver vidare: Sociala problem och oordning inte minst i närliggande bostadsområden med en större socioekonomisk utsatthet var till exempel något som flera inter­ vjupersoner berörde nar de talade om vad som var negativt med det egna bostadsområdet. Herberts intervjuer med boende visade att de ur ett samhällsperspektiv ofta är negativa till utvecklingen mot inhägnader och reducerad öppenhet som de jämför med USA, men samtidigt känner sig tvungna att sätta upp barriärer för egen del. Ett nödvändigt ont - på grund av hur samhället, staden och det egna bostads­ området har förändrats. Det är så merparten av intervjupersonerna framställer staketen och grindarna. Bostadsrättsföreningarna ska inte heller klandras for sina beslut. Christian, vice ordförande i en förening i västra Malmö, samman­

BROTTSLIGHETENS SAMHÄLLS-EKONOMISKA KOSTNAD 267

fattar en inställning som de flesta människor sannolikt delar: ”Folk vill ha det lugnt där de bor.” Ett av de mest intressanta måtten på reducerad trygghet och mindre öppenhet i Sverige finns i Trafikverkets undersökningar om barns rörelsefrihet. Åren 1981 och 1983 genomfördes som en del av trafikarbetet undersökningar av barns väg till skolan och andra målpunkter. Sedan år 2000 ställs dessa plus nya frågor av Trafikverket vart tredje år. Allt färre föräldrar tillåter barn att på egen hand gå till skola, fritidshem, idrottsplatser, simhallar, bibliotek och affärer (Statens folkhäl­ soinstitut 2008, Björklid 2012, Trafikverket 2012, SKL 2013). Minskningen av barns rörelsefrihet i Sverige har varit kraftig. Andelen barn i åldrarna sju till nio som får gå till skolan utan vuxnas sällskap sjönk från 94 procent år 1981 till 47 procent år 2009, medan andelen som får gå utan vuxens sällskap till affär sjönk från 82 till 24 procent under samma period (Björklid 2012). Även i USA har andelen barn som tar sig till skolan ensam sjunkit (Pinker 2011). En rapport av SKL (2013) diskuterar förklaringar till denna förändring. Dessa inkluderar större trafikrisk samt troligen förändrade normer och högre aversion mot risk bland föräldrar. Intervjuer med föräldrar tyder även på att oro för brott är en viktig faktor. Rapporten återger en intervju med föräldrar: Den pappa som talade om att undvika risker menade inte i första hand trafikris­ ker, utan risker för överfall, kidnappningar, våldtäkter och rån. Han beskrev barnens skolväg och möjliga händelser med utgångspunkt från risken för överfall. Han undrade ”vilka människor kan man lita på?” Hans uppfattning av hotbilden kan exemplifieras med hur han talade om att låta barnet få sällskap av en annan pojke. ”Jag börjar väl nästan bli lite överbeskyddande. Så länge jag kan och har möjlighet kör jag de två minsta. En kompis är en pojke som bor i XXX-centrum, men jag vill inte att han ska gå den vägen. Det har varit personrån, ungdomsrån. Jag vill inte att han går dit. Jag litar inte på den omgivningen. Tjejer hade blivit våldtagna.” Trafikverkets (2012) rapport med delvis andra ålderskategorier tyder också på att den sjunkande tryggheten inte endast handlar om trafik. Skolvägens upplev­ da trygghet sjönk mellan 2003 och 2012 trots att upplevd trafiksäkerhet ökade något. På samma sätt var upplevd säkerhet i trafikmiljön till fritidshem, lekplatser, idrottsplatser, grönområden, lekkamrater med mera stabil med en viss tendens till förbättring. Samtidigt sjönk andelen barn med tillåtelse att gå utan vuxet sällskap för samtliga dessa.

268 MASSUTMANING

Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning barns minskade rörelsefrihet reflek­ terar lägre risktolerans bland föräldrar och om föräldrars oro är rationell eller psykologisk. Den kraftiga reduktionen sedan 1981 i Sverige är samtidigt konsis­ tent med ökad otrygghet och en respons från föräldrarnas sida som minskat den upplevda rörelsefriheten.

17

INTEGRATIONS-

MISSLYCKANDET

Tomma ord fyller inte tomma magar - Kurdiskt ordspråk

270 MASSUTMANING

sverige saknas I dag effektiva åtgärder för att höja sysselsättningen bland personer med utländsk härkomst. Ett större bekymmer är att problemformu­ leringen och följaktligen reformåtgärderna baseras på önsketänkande om integrationsproblemets underliggande orsaker. Den viktigaste förklaringen till den låga sysselsättningen är låg utbildningsnivå, i kombination med allt högre krav på dagens kunskapsintensiva arbetsmarknad. I stället för att nyktert erkänna att så är fallet tillskriver både vänstern och högern problemen sina respektive ideologiska käpphästar.

I

Felaktig problembeskrivning Vänstern framhåller ofta att integrationsproblemen beror av brist på sociala insatser, till exempel att kriminalitet beror på fattigdom eller att ungdomar i invandrartäta förorter saknar fritidsgårdar. Det faktum att Sverige satsar stora summor på sociala insatser lyfts i sammanhanget sällan fram. Om lösningen vore sociala insatser skulle Sverige vara världsmästare på integrationsutfall - inte som i dag klara sig sämre än många andra utvecklade ekonomier. Det är även vanligt att hävda att invandrare är en välutbildad grupp och att problemet är arbetsmarknadsdiskriminering. Trots att Sverige tar emot ovanligt många lågutbildade flyktingar vidhöll migrationsminister Morgan Johansson följande verklighetsbeskrivning (DN 2014): ”Andelen asylsökande med hög utbildning fortsätter att öka. Det är läkare, lärare, sjuksköterskor och ingenjörer. Det handlar om att snabbt lära dem svenska och sen få in dem på arbetsmarknaden. Många av de här yrkena är bristyrken i Sverige”, säger Morgan Johansson. Statsminister Stefan Löfven försäkrade likaså inför flyktingkrisen 2015 i en TVintervju (SVT 2015): Uppåt en 30 procent av de människor som exempelvis nu kommer från Syrien, de har en högskoleutbildning. Till Sverige kommer läkare, ingenjörer, och andra välutbildade grupper som vi behöver. Även svenska medier har bidragit till att sprida bilden av att de nyanlända är högkvalificerade. Ett exempel är ett reportage som publicerades av Aftonbladet i slutet av förra året, där det stod att läsa (2015b): Med flyktingvågen från Syrien har Sverige fått sin största akademiska tillström­ ningen hittills. 38 procent av de nyanlända syrierna är högutbildade. Irakierna kommer inte långt efter - 31 procent har en eftergymnasial utbildning.

INTEGRATIONSMISSLYCKANDET 271

Dessa uppgifter stämmer inte och bygger på att inkorrekt räkna enkla yrkes­ utbildningar på eftergymnasial nivå som högskoleutbildning. Definitionen av eftergymnasial utbildning är utbildning efter gymnasiet, inte bara akademiska utbildningar på högskolenivå. Eftergymnasial utbildning inkluderar således även korta arbetsmarknadsutbildningar och är inte synonymt med akademisk utbild­ ning eller högskoleexamen. Många med kock-, svetsar-, frisör- eller för den delen dansutbildning har eftergymnasial utbildning men är inte akademiker. Någon med ett par års mekanikträning i den syriska militären betraktas inte som högutbildad enligt svensk definition. Om vi vänder oss till den officiella svenska utbildningsstatistiken i stället för påståenden som har spridits av politiker och journalister är det tydligt att andelen högutbildade nyanlända är låg med svenska mått mätt. Enligt SCB (2014b) är ungefär 10 procent av nyanlända syrier i arbetsför ålder högutbildade jämfört med ungefär 25 procent av totalbefolkningen. Bland syrier som kommit tidiga­ re till Sverige och haft möjlighet att skaffa sig en svensk utbildning är andelen högutbildade 14 procent. Det är inte bara SCB som uppskattat andelen högutbildade syrier. Norska motsvarigheten SSB definierar högskoleutbildning som minst fyra år. Deras estimat är att 5,8 procent av nyanlända syrier har högskoleutbildning om mer än fyra år. Det saknas uppgifter för drygt en tredjedel, vilket innebär att nio procent av dem som man har uppgifter för är högutbildade. Detta har rapporterats av norsk statstelevision (NRK 2015), där man bland annat konstaterar att ”Flykingar från Syrien till Norge har lägre utbildning än vad många hade trott”. Även dansk statstelevision har uppskattat andelen högutbildade bland nyanlända - syrier och andra (TV2 2015): De bäst utbildade som exempelvis har en universitetsutbildning utgör 13%. Det är de som har en utbildning från sitt hemland som motsvarar en kandi­ datexamen eller högre i Danmark. I tyska forskningsinstitutet IZA:s studie The Impact of Syrian Refugees on Natives’ Labor Market Outcomes in Turkey (Ceritoglu et al. 2015) studeras utbildningsnivån bland syrier i Turkiet, insamlad av turkiska myndigheter. Knappt nio procent av de tillfrågade syrierna har akademisk utbildning. Slutligen har Världsbanken uppskattat andelen akademiskt utbildade syrier innan kriget till endast fyra procent (World Bank Open Data). Naturligtvis tenderar de mer välutbildade att flytta i högre grad än de med lägre utbildning, men man måste ha en realistisk bild av hur stor effekt denna överrepresentation kan ha när en stor andel av landets befolkning flyr kriget.

272 MASSUTMANING

Det är förstås mer upplyftande att låtsas att nyanländas svårigheter på arbets­ marknaden beror på att en stor grupp invandrade läkare och civilingenjörer går arbetslösa då svensk byråkrati är långsam med att validera deras examina. Detta skulle vara ett problem som är lätt att åtgärda för politiken, och gör det dessut­ om lättare att försvara teorin att invandringspolitiken är långsiktigt ekonomiskt gynnsam. Det skulle naturligtvis vara att föredra om problemet bestod i att högut­ bildade nyanländas kompetens ”inte utnyttjades” av det svenska systemet, snarare än att en hög andel inte har tillräckligt med efterfrågad kompetens till att börja med - vilket är ett mer svårlöst problem. Frågan om validering av invandrares examina har diskuterats och utretts sedan åtminstone mitten av 1990-talet. Validering innebär i korthet att examina från andra länder formellt översätts till sina svenska motsvarigheter, med andra ord ”en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering och dokumentation samt ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter obero­ ende av hur de förvärvats”, enligt webbplatsen valideringsinfo.se. Riksrevisionen och Arbetsförmedlingen har påpekat att det tar i genomsnitt några månader att validera en examen och att denna tid bör kortas. Det är säkert bra och kommer antagligen att marginellt förbättra integrationen för ett fåtal. Men detaljer som berör få individer ska inte presenteras som huvudproblemet för svensk integration. Högutbildade invandrare kommer som regel i arbete redan i dag; det är de med låg utbildning som inte gör det. SCB undersökte år 2009 hur väl etablerade utrikes födda högskoleutbildade var på arbetsmarknaden. Undersökningen gällde dem som kom till Sverige vid 15 års ålder eller äldre. Det fanns tydliga skillnader mellan invandrare som hade utländsk examen och dem med svensk examen, där den senare gruppen klarade sig avsevärt bättre. SCB (201od) skriver: En svensk högskoleutbildning har gett bättre utdelning än en utländsk utbild­ ning för de utrikes födda. Av dem som utbildat sig i Sverige hade 78 procent arbete, medan andelen med arbete bland dem som hade utländsk högskole­ utbildning var 69 procent. Man kan anta att de som var unga när de invand­ rade har studerat i Sverige i större utsträckning. De kan ha andra fördelar på arbetsmarknaden som är viktiga enligt undersökningen, till exempel bättre kontakter och språkkunskaper. Bland högskoleutbildade med utländsk examen arbetar många i yrken som inte motsvarar deras egentliga utbildningsområde, till exempel som taxiförare eller städare. I den mån formell utbildning inte motsvarar yrket pratar man ibland om överkvalificering, som delvis kan reflektera diskriminering. Intressant nog gäller

INTEGRATIONSMISSLYCKANDET 273

detta inte invandrare som hade tagit examen i Sverige utan endast dem med utländsk examen. SCB (201od) skriver vidare: Alla jobbar inte inom det område man utbildat sig för. Oavsett om personerna var födda i Sverige eller utomlands var det ungefär 90 procent av de med svensk utbildning som hade ett arbete som överensstämde med utbildningen. Av arbetande utrikes födda med utländsk utbildning ansåg sig två tredjedelar ha ett arbete som, helt eller delvis, överensstämde med deras utbildning. Att invandrare med svensk examen klarar sig så mycket bättre på arbetsmark­ naden än de med utländsk examen tyder på att förklaringen till problemen på arbetsmarknaden inte främst är diskriminering, utan att arbetsgivare i Sverige efterfrågar svenska examina. Det finns även toppskolor i mindre utvecklade länder, men i genomsnitt tenderar högskolor att hålla lägre standard än i Sverige och övriga länder i väst. Utöver kvalitet är utbildningar i andra länder inte alltid anpassade till svenska förhållanden, vilket är viktigt inom exempelvis juridik eller samhällsvetenskapliga fält. De invandrare som kommit till Sverige som tonåringar eller i vuxen ålder men utbildat sig i Sverige pratar även bättre svenska. De på vänsterkanten har sammanfattningsvis skyllt på sin käpphäst i form av svensk rasism, och förklarar integrationsproblemet med att invandrare trots höga kvalifikationer väljs bort. Svenska nyliberaler har å sin sida betonat andra ideologiska käpphästar med fokus på svensk socialism. Ett vanligt argument är att trösklarna till arbetsmarknaden måste sänkas. Genom att sänka skatterna, sänka lägstalönerna, ta bort arbetsmarknadslagstiftning och göra bidragen mindre generösa ska fler komma i arbete. Alliansens profilfråga arbetslinjen handlade i stor utsträckning om att sänka trösklarna till arbetsmarknaden. Arbetslinjen är grundad i nationalekonomis­ ka standardmodeller. Fokus i analysen av strukturell arbetslöshet ligger här på priset på arbetskraft, det vill säga löner och skatter. Något förenklat antas skatter och bidrag pressa upp arbetskostnader för mycket i relation till den anställdes produktivitet. En lösning är i så fall att stimulera efterfrågan på arbetskraft genom till exempel reducerade arbetsgivaravgifter för unga. Utvärderingar har bekräftat att något fler unga också anställdes när arbetsgivaravgifterna för unga sänktes. Problemet var att arbetsgivares priskänslighet visade sig vara svagare än förväntat. Arbetsmarknadsprogram där staten subsidierar lönekostnader för exempelvis flyktingar hade ungefär samma effekt. Fler anställdes när staten står för halva lönekostnaden, men inte speciellt många. Arbetsgivare har helt enkelt visat ett svalt intresse för att anställa lågkvalificerade även efter rejäla rabatter på lönekostnaderna.

274 MASSUTMANING

Om lönekostnaden vore avgörande skulle de subsidier på 50-80 procent som redan finns för företag som vill anställa nyanlända och andra marginella grupper redan ha löst problemet. I själva verket utnyttjades dessa subsidier endast till några tiotusen jobb, i många fall jobb som ändå skulle ha funnits. På samma sätt var erfarenheten från experimentet med reducerad arbetsgivaravgift för unga en låg efterfrågeelasticitet på cirka o,2-0,3 procent (Egebark & Kaunitz 2014, Skedinger 2014). Det innebär att varje procents sänkning av lönekostnader endast ökade sysselsättningen med två till tre promille. För att sätta det i perspektiv innebär en så svag effektstorlek, om det extrapoleras, att en halvering av lönen endast skulle öka sysselsättningen med någon tiondel. Dessa erfarenheter är förödande för teorier som förutsätter att utanförskapet kan lösas om bara lönekostnaderna sjunker tillräckligt mycket.

Negativ produktivitet Frågan är varför arbetslinjen inte fungerade bättre. Ingen vet i dag med säkerhet vad det beror på. En hypotes som är värd att ta upp är att många arbetslösa i dag är så kallade negative productivity workers - det vill säga arbetare med negativ produktivitet, som skapar större kostnader för arbetsgivaren än vad de bidrar med till verksamheten. Tyler Cowen och Jayme Lemke (2011) redogjorde för teorin kring varför inte längre ens den amerikanska arbetsmarknaden kan skapa full sysselsättning: In essence, we have seen the rise of a large class of “zero marginal product workers,” to coin a term. Their productivity may not be literally zero, but it is lower than the cost of training, employing, and insuring them. That is why labor is hurting but capital is doing fine; dumping these employees is tough for the workers themselves - and arguably bad for society at large - but it simply doesn’t damage profits much. It’s a cold, hard reality, and one that we will have to deal with, one way or another. Vad Cowen och Lemke skriver låter kanske cyniskt, men observationen grundas i empati med de arbetslösa. Vi måste förstå vad utanförskap beror på för att kunna åtgärda det. Det vore till exempel mer inhumant att beskylla arbetslösa som ingen vill anställa för att vara arbetsskygga och därför kraftigt beskära deras a-kassa. Ett extremt men illustrerande exempel på arbetare med negativ produktivitet är en bedragare som stulit från sina tidigare arbetsgivare. Ett annat exempel är de med svaga läs- och skrivfärdigheter från fattiga länder som inte lyckats lära sig

INTEGRATIONSMISSLYCKANDET 275

svenska. Det spelar ingen roll hur mycket arbetsgivaravgifterna sänks för att dessa arbetare ska vara attraktiva för Scania eller ens för McDonald’s. Någon som inte är produktiv avseende en arbetsuppgift kan förstås vara produk­ tiv i en annan, eller bli produktiv efter träning och inhämtad erfarenhet. Problemet är att de enkla arbetsuppgifterna blir allt färre. Teknologin har successivt gjort att lågkvalificerades arbetsuppgifter kan ersättas, vilket innebär att dessa arbetare inte är lika eftertraktade. Det har blivit mindre lönsamt för arbetsgivare att lägga ned dyr handledning utförd av högkvalificerade arbetsledare och chefer på arbetare med negativ produktivitet. Svenska företag är allt mer kunskapsintensiva och ligger ofta högt i förädlingskedjan. När det hela fungerar skapas enorma mervärden av erfarna och kvalificerade team. En improduktiv person som stör produktionen skapar därför avsevärda förluster. Det kan handla om att sänka kvaliteten, skapa konflikt och dålig stämning, ge dålig service till kunder eller helt enkelt om att vara inkompetent. Den svagaste länken i kedjan avgör produktiviteten för hela teamet. Modellen kallas ibland för ”O-ring-teorin” efter en liten mekanisk komponent i en rymdfärja som inte fungerade och orsakade Challengerolyckan. Arbetslöshet som beror på höga bidrag och skatter, eller på keynesiansk brist på efterfrågan, är relativt okomplicerad att lösa. Men om Cowen och Lemke har rätt om att arbets­ löshet allt mer handlar om arbetare med negativ produktivitet måste vi tänka nytt när det gäller utanförskapet. Arbetslinjens grundsats att det ska löna sig att arbeta är nödvändig för att komma åt utanförskapet, men det tycks inte längre räcka. Liberaler måste gräva djupare än nationalekonomiska standardmodeller för att hitta effektiva lösningar på det nya utanförskapet. Ett annat vanligt förslag från liberaler för att komma till rätta med flyktingars integration på arbetsmarknaden är avreglerad arbetsrätt. Turordningsreglerna i LAS innebär att arbetsgivare inte har rätt att välja vem de ska avskeda vid nedskär­ ningar. De måste säga upp dem som anställdes sist i tur och ordning, med andra ord först-in-sist-ut. Dessa regler påverkar unga och invandrare mer. En orsak är helt enkelt att inrikes födda i snitt har längre anställningstid än nyanlända. En annan orsak är informationskostnader och risk. Om det är svårare att bli av med personal tenderar företag att akta sig för att felrekrytera. Unga och de som är nya i landet har kortare eller inget svenskt CV och är därför mer riskabla att rekrytera. Det stämmer att turordningsregler enligt många studier slår hårdare mot invandrare än mot inrikes födda. Negativa effekter av regleringar som lägre produktivitet måste å andra sidan avvägas mot fördelar som trygghet och ett visst skydd mot att oseriösa arbetsgivare utnyttjar sina anställda. Forskningen överensstämmer här med erfarenheter från andra länder. Danmark och Holland har relativt liberal arbetsrätt men hör ändå tillsammans med Sverige till de länder som har sämst integration bland invandrare.

276 MASSUTMANING

Det är också viktigt att tänka på att Sverige redan har liberaliserat arbetsrätten. Den svenska arbetsmarknaden har i dag flexibla kontrakt för anställning i upp till två år, vilket närmast är standard i många branscher. Detta, tillsammans med provanställningar, ger arbetsgivare chansen att utvärdera nyanställda. Vidare är företag med tio anställda eller färre redan undantagna från turordningsreglerna, och en icke obetydlig del av arbetskraften jobbar numera för uthyrningsföretag som avlastar företag från risk och erbjuder flexibilitet. Många verkar heller inte ta hänsyn till att arbetsgivare i värsta fall kan köpa sig ur LAS. OECD redovisar index över arbetsmarknadsreglering sedan 1985, en tid när Sverige hade en ovanligt reglerad arbetsmarknad. Men året är inte 1985 längre och borgerligheten borde uppdatera sin mentala karta. Sverige ligger numera snarast bland de mer liberala länderna i OECD när det gäller arbetsmarknadsregleringar. Arbetsmarknaden är något mer reglerad än genomsnittet för permanenta anställ­ ningar och långt mindre reglerad än snittet för korttidskontrakt. Som så ofta finns det avtagande marginaleffekt av arbetsmarknadsliberaliseringar nu när Sverige redan har normaliserats. Företagare som vill utvärdera en utländsk kandidat har många alternativ, inte minst en lång testperiod. Det är numera relativt enkelt att komma runt LAS genom tillfälliga anställningar, ändrade arbetsbeskrivningar eller en överenskommelse med facket.

Missriktade reformer En felaktig problemformulering bäddar för missriktade reformer. Mycket riktigt har ett flertal av de politiska initiativ som lanserats för att möta utanförskapet av den tidigare Alliansregeringen liksom av den nuvarande rödgröna regeringen misslyckats med att uppnå förbättringar. Ett exempel är systemet med etablerings­ lotsar som infördes 2010 av Alliansen med stöd av Miljöpartiet. Arbetsförmedling­ en beskriver lotsarna som en länk mellan den nyanlände och arbetsmarknaden. Ersättningen till dessa privata aktörer med uppdrag att hjälpa flyktingar att komma i arbete var minst sagt generös. Flera hundra miljoner gick till lotsar bara år 2014, med ytterligare fem miljarder budgeterade till och med år 2018. I början av 2015 skrotades dock lotssystemet abrupt under extraordinära omständigheter. Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg förklarade att han trots avsaknad av ett riksdagsbeslut tvingades ta ett akut beslut att lägga ned programmet (SvD Näringsliv 2015a): ”Det finns en förordning som säger att jag ska hushålla väl med statens medel och det finns en arbetsmiljölag som säger att jag ska ha en rimlig arbetsmiljö för mina medarbetare. När jag väger de regelverk som ytterst träffar mig, då blir det här ett rimligt beslut.”

INTEGRATIONSMISSLYCKANDET 277

Misslyckade AMS-åtgärder är inte direkt ovanliga, men det är svårt att erinra sig ett lika besynnerligt haveri. Generaldirektören ger exempel på några av de mest allvarliga problemen med lotsreformen (SvD Näringsliv 2015a): ”Dels blev problemen fler, men också direkt kriminella. Vidden av det hela är organiserad brottslighet, hot, människosmuggling och utpressning. Man handlar med folkbokföringsadresser och fuskar med hela systemet”, säger Mikael Sjöberg. ... ”Vi har indikationer på att det har förkommit rekryteringsförsök eller kontaktskapande situationer, till olika våldsbenägna stridande grupper. Det är inte en fråga för Arbetsförmedlingen att utreda, utan i sådana tillfällen överlämnar vi det till Säkerhetspolisen”, säger Mikael Sjöberg till tidningen. Expressen (2015) gjorde en granskning som visade att varje jobb eller jobbåtgärd i lotsprogrammet i genomsnitt kostade skattebetalarna 2,5 miljoner kronor och skriver att ”trots att Arbetsförmedlingen var medveten om fiaskot så fortsatte de att betala ut ytterligare 758 miljoner kronor till lotsföretagen under 2014”. VD:n för ett av de större lotsföretagen utryckte sin frustration i samma Expressen-artikel: ”De flesta lotsföretag har köpt datorer och Ipads till de nyanlända flyktingarna för att knyta dem till sig och tjäna pengar. ... Flyktingarna är så medvetna om alla regler och de vill ha hälften av de pengar vi får från Arbetsförmedlingen. ... De vill först och främst att vi ska hjälpa dem med att ta hit deras anhöriga till Sverige, sen vill de ha bostäder, datorer och telefoner eller Ipads. Alla kräver datorer, de frågar till och med vilket märke de får. Det har varit så tidskrävande att vi inte haft tid över för att ordna några jobb.” Lotsreformen var från början felkonstruerad. Lotstjänster är liksom friskolor en form av offentlig upphandling, inte en fri marknad lämpad för laissez-faire. Reglerna för ersättning är ett skolboksexempel på en felaktigt designad incita­ mentsstruktur. Lotsarna fick generösa bonusar om de fann sysselsättning trots att det är lätt att fuska med ett sådant system genom låtsasanställningar. En annan felaktig idé var att ersätta lotsar på basis av hur många nyanlända jobbsökande de lockade till sig - något som lotsarna bland annat gjorde genom att ge bort skattefinansierade gåvor som Ipads. Även om man bortser från fifflet var etableringslotsarna en tvivelaktig arbetsmarknadssatsning baserad på ett fundamentalt missförstånd av jobbproblemati­ ken. Den bakomliggande teorin gick ut på att arbetslöshet bland nyanlända inte beror på svag efterfrågan på lågutbildade. Problemet antogs vara informationsbrist

278 MASSUTMANING

och ofullkomlig matchning, det vill säga att arbetslösa inte hittar arbete samtidigt som det finns arbetsgivare som söker men inte hittar arbetskraft. Utanförskapet förklaras dock lika lite av dålig matchning som det förklaras av brist på validering. Sverige har hög arbetslöshet bland lågkvalificerade medan den arbetskraftsbrist som existerar återfinns bland högkvalificerade. Det är vad som karakteriserar en tudelad arbetsmarknad, inte bristande matchning. En annan nämnvärd arbetsmarknadsåtgärd var Jobbgaraget i Tensta, ett projekt med syftet att minska ungdomsarbetslösheten. SvD Näringsliv (2014) skrev ingåen­ de om projektet: Mustafa Zatara är inte inskriven i Jobbgaraget. Han är där för att få rutiner och vardagen att fungera. Nu är han arg och säger att man bara lägger ner i Tensta, allt flyttar ut. Någon hävdar att områdets unga används som försökskaniner för olika projekt som inte leder någonstans. ”Du fattar inte hur svårt det är att gå till Arbetsförmedlingen. Handläggarna vill att man ska mejla in, skriva cv och massa annat. Men vi snackar om folk som inte ens har mejl. Var ska man börja då?” Han och andra på plats beskriver att det anses skämmigt i vissa kretsar att gå till Arbetsförmedlingen eller söka hjälp från samhället. Man tappar sin ”street cred”, det vill säga sitt gaturykte, och en del har bara det i sitt liv. ”Att be om hjälp är ett misslyckande där ute.” Han pekar ut mot den gråa gatan och förstärker att han vet vad han snackar om. Han känner många som hänger i centrum hela dagarna. ”Vill man hänga med grabbarna går man inte till Arbetsförmedlingen, förstår du. Kortsiktigt ger det mer att stå på gatan än att gå dit.” Mustafa Zatara säger att i vissa kretsar kan myndighetskontakt leda till utfrysning. Det är därför bron till Lunda [där Arbetsförmedlingen ligger] kallas för ”walk of shame”. De har rappat för förre statsminister Fredrik Reinfeldt och den tidigare generaldirektören för Arbetsförmedlingen Angeles Bermudez-Svankvist bjöd in dem till sitt 50-årskalas. Nu känner sig många av ungdomarna som jobbat i projektet utnyttjade och svikna. I ett uppföljande SvD Närlingsliv-reportage med rubriken ”Att vara 30 och aldrig ha haft ett jobb är inte ovanligt här” (2015b) tecknas en bild av hur yngre vuxna män i Tensta fördriver sin tid:

INTEGRATIONSMISSLYCKANDET 279

”Jag har aldrig haft ett jobb. Ingen av mina kompisar har jobb och jag har ganska stor umgängeskrets. Det är helt sjukt”, berättar en 29-årig Tenstabo. Han säger att han kan tänka sig jobba med vad som helst. Han börjar snart på en utbildning och kanske kommer den att leda till en första anställning. 29-åringen tillbringar förmiddagen på gymmet i Tensta simhall. Om några timmar kommer han att plocka fram ett litet papperspaket från ett gömställe i centrum som han ska ge till en kompis. 29-åringen, han som aldrig haft ett jobb, har tränat klart och sitter i solen med sina kompisar. Han tar fram någonting från ett gömställe bakom sin rygg. Det ser ut som en papperslapp som skrynklats men är i själva verket en paketering. Innehållet hälls i cigarettpapper, tänds på och skickas runt i gänget. Några börjar diskutera olika arbetsmarknadsåtgärder. Nystartsjobb är ett alternativ om man varit arbetslös länge. ”Sedan finns lönebidrag men då måste man ha en diagnos eller ha suttit inne”, säger en av killarna. Förutsättningen är att man är inskriven på Arbetsförmedlingen. Killen de försöker övertyga skakar på huvudet. Han vill inte ha en diagnos inskriven någonstans och han vill definitivt inte skylta med sina straff så det får vara. ”Det alla vi här behöver till att börja med är skuldsanering. Alla här har skulder. Jag har över en miljon”, säger en kille som är 24 år. De reformer som lagts fram av Stefan Löfvens regering adresserar inte heller problemets kärna. Vid en presskonferens inför 2016 års 1 maj-tal förklarade stats­ ministern (Dagens industri 2016): ”Vi kommer att ge de statliga myndigheterna i uppdrag att fram till 2020 ta fram minst 5.000 moderna beredskapsjobb.” De konkreta exempel på enkla jobb som gavs av statsministern var att ”skanna in dokument, märka ut vandringsleder och enklare administration som kopiering eller annat”. I likhet med lotsreformen är satsningen på de statliga beredskapsjobben baserad på en felaktig analys av problemen på arbetsmarknaden. Statliga myndigheter är kvalificerade verksamheter som är i behov av kvalificerad arbetskraft för att fungera väl. Det finns inte behov av tusentals personer med låg kompetens som skannar in dokument, kopierar papper och märker ut vandringsleder. Professor Anders Forslund dömer ut regeringens jobbreformer i en DN-inter­ vju. Forslund lyfter fram problematiken med att en flora av olika åtgärder - som snabbspår, traineeplatser, extratjänster, nystartsjobb och beredskapsjobb - leder till ett svårnavigerat lapptäcke av system, medan professor Lars Calmfors pekar på ineffektivitet och missriktade incitament (DN 2016e):

280 MASSUTMANING

”Problemet med många olika åtgärder är att arbetsgivare, arbetsförmedlare och arbetssökande får svårt att hålla reda på vad som finns och vad som är tillämpligt. Nystartsjobb, instegsjobb, det är som ett lapptäcke av saker och det är svårt att veta vad som gäller. Hur sjutton ska man hålla reda på det”, säger Anders Forslund. En ny satsning är ”moderna beredskapsjobb” som ska sysselsätta 5000 personer 2020, enligt regeringens plan. Lars Calmfors dömer ut den satsningen. ”Erfarenheten visar att beredskapsjobb i offentlig sektor generellt ger dåliga resultat när det gäller fortsatt anställning. Det visar all internationell forsk­ ning.” Trots att en rad liknande satsningar redan misslyckats fortsätter den rödgröna regeringen att skapa nya arbetsmarknadsåtgärder. I början av 2015 lanserade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson de så kallade snabbspåren, regeringens stora satsning för att korta etableringstiden för nyanlända och höja sysselsätt­ ningen. Sedan dess har fack och arbetsgivare slutit avtal om att införa snabbspår i olika yrken. När SvD Näringsliv publicerade en kartläggning av snabbspåren i september framträdde dock en tämligen bister bild i artikeln ”Fiasko för snabbspår: Noll av hundra slaktare i jobb” (2016): Enligt Arbetsförmedlingens senaste siffror är cirka 2 400 personer i snabbspår. Det innebär att fyra procent av alla de 58 000 nyanlända som är inskrivna i AF:s etableringsprogram är snabbspårdeltagare. Samtidigt vittnar företrädare för näringslivet om ett stelbent system med stora problem. Ett exempel som SvD Näringsliv tittat närmare på är snabbspår för styckare och slaktare. För cirka tio månader sen träffade Livsmedelsföretagen och Livsmedelsarbetare­ förbundet ett avtal som skulle leda till att nyanlända snabbt kommer in i jobb inom köttindustrin. SvD Näringslivs granskning visar att inte en enda person hittills kommit ut på företag inom branschen trots att ett hundratal nyanlända som finns inskrivna på Arbetsförmedlingen uppgett att de har erfarenhet av den typen av arbete. Den fundamentala förklaringen till högre utanförskap bland invandrare från underutvecklade länder är helt enkelt inte bristen på snabbspår, LAS, att match­ ningen inte fungerar eller något annat av de skäl som ofta tas upp i debatten. Problemet är bristande humankapital i kombination med att ekonomin har blivit

INTEGRATIONSMISSLYCKANDET 281

allt mer kunskapsintensiv. De enkla och standardiserade industrijobb som tidigare var vägen in på arbetsmarknaden för många finns inte längre. Inom högern liksom vänstern finns fortfarande en stark preferens för ideologiskt ortodoxa lösningar. Problemet är att arbetsmarknaden har förändrats i grunden. Reformförslag med decennier på nacken ger inte svar på hur den kunskapskrävan­ de arbetsmarknaden ska kunna absorbera stora grupper med utländsk bakgrund, som saknar de kunskaper som krävs i dagens ekonomi. I nästkommande kapitel diskuteras betydelsen av humankapital och integra­ tionspolitik som är anpassad till en modern kunskapsekonomi.

282 MASSUTMANING

I8 FORSKNING OCH UTBILDNING

Yeah, Mr. White! Yeah, Science! -Jesse Pinkman, Breaking Bad

284 MASSUTMANING

verige

S

har

en

kunskapsintensiv ekonomi. Svenska exportföretag såsom

ABB, Electrolux, Volvo, Scania, Sandvik och Atlas Copco konkurrerar inte

med låga löner utan med avancerad teknologi, kvalificerad arbetskraft, hög kvalitet och innovation. Välståndsnivån i ett samhälle avgörs framför allt av produktiviteten, det vill säga av hur mycket varje person producerar. Levnadsstandarden har successivt höjts sedan den industriella revolutionen eftersom arbetskraftens produktivitet har ökat - inte för att antalet arbetade timmar per person skulle ha ökat. Tvärtom har antalet arbetade timmar per person sjunkit i takt med att vi blivit rikare. Den fundamentala förklaringen till ökad produktivitet är i sin tur spridningen av kunskap och teknologi. Produktivitets­ utvecklingen är således avgörande för fortsatt ökad levnadsstandard. Det avgör även företagens arbetskraftsefterfrågan och den lön som de är villiga att erbjuda. Produktivitet spelar därför en stor roll för utanförskapet. En av de viktigaste åtgärderna för att bekämpa utanförskap är att höja kunskapsnivån och därmed produktiviteten hos dem som har svårt att få jobb. På så vis blir de som i dag är arbetslösa eller undersysselsatta mer attraktiva att anställa till en bra lön. Att försöka lösa problemet genom att sänka lönerna, utan att höja arbetslösas produk­ tivitet, är däremot ingen attraktiv lösning för ett högteknologiskt land som Sverige. De sektorer där humankapital spelar störst roll är inte överraskande forskning och innovationsdrivna branscher.

Vikten av forskning och innovation Betydelsen av forskning och innovation för Sveriges ekonomi kan inte betonas nog. Massproduktion av standardiserade varor och tjänster har tappat i lönsamhet i takt med att fler länder industrialiserats. På samma vis pressades vinsterna från jordbruk och råvaruutvinning ned tidigare under den industriella utvecklingen. Det som är lätt att replikera på ett standardiserat sätt såsom enkla industripro­ dukter ger numera låg ekonomisk avkastning - inte minst på grund av konkurrens från låglöneländer som Kina och Indien. Eftersom utbudet av standardiserad massproduktion i dag är stort är avkastningen på enkel produktion låg. Detsamma gäller enkla serviceyrken, som dock är svårare att handla med över gränserna och som därför pressats mindre av den internationella konkurrensen. Medan den traditionella ekonomin fokuserade på massproduktion av varor genereras högst avkastning och flest attraktiva arbetstillfällen i moderna kunskap­ sekonomier av att skapa idéer. Forskningsintensiva branscher ligger högst på förädlingskedjan och har högst produktivitet per anställd. Företag som ligger före i teknologi- och produktinnovation kan motivera höga priser för sina produkter, vilket reflekteras i höga löner och vinster. Forskning och innovation kan ofta

FORSKNING OCH UTBILDNING 285

förenas med högkvalitativ produktion av maskiner och konsumentprodukter som kan säljas till högt pris - såsom lyxbilar, mobilsystem och industrirobotar. Teknologi och innovation är inte endast viktiga för varuproduktionen utan även i den växande sektor som levererar avancerade tjänster. Teknologisk innovation och kunskapstillväxt är den främsta motorn i långsiktig välståndstillväxt (Lucas 1988, Romer 1990). Innovation är även avgörande för näringslivets och i förlängningen samhällsekonomins konkurrenskraft. Michael Porter och Scott Stern (2001) skriver exempelvis: Innovation has become perhaps the most important source of competitive advantage in advanced economies, and building innovative capacity has a strong relationship to a country’s overall competitiveness and level of prospe­ rity. Det är ingen slump att teknologiskt och utbildningsmässigt ledande USA domine­ rade världsekonomin under efterkrigstiden, tillsammans med länder som Tyskland, Japan, Storbritannien, Kanada och Schweiz. Även Sverige är en av världens mest innovativa ekonomier. Ungefär tre procent av Sveriges BNP går till investering­ ar i forskning och utveckling, vilket är bland de högsta andelarna i världen. Av detta finansieras ungefär en tredjedel av staten och två tredjedelar av det privata näringslivet. Forskningen i Sverige sker både vid universiteten och inom den privata sektorn. Sverige är ett av de länder som ligger främst i världen vad gäller industriella patent och vetenskapliga publikationer per invånare. Sveriges styrka i teknologisk innovation är den troligen enskilt viktigaste förklaringen till landets höga välstånd, trots nackdelar som höga skattenivåer och en länge starkt reglerad arbetsmarknad. Så länge universitet och näringsliv genererar en stadig ström av uppfinningar som kan omvandlas till produktinnovationer kan Sverige bibehålla sin position som ett rikt exportland. Skola, universitet och forskning spelar alla strategiska roller i skapandet av kunskap. All innovation är inte teknologisk, och all teknologisk utveckling sker inte genom forskning. Det finns även marknadsinnovationer eller nya populära tjänstekoncept såsom IKEA och Starbucks. En stor del av den innovation som sker är dock direkt eller indirekt teknologisk, och på ett eller annat vis kopplad till avancerad specialistkompetens. Teknologisk utveckling är på samma sätt främst driven av ny forskning; även teknisk förfining som sker mer gradvis är beroende av ett starkt utbildningssystem och spillover-effekter från forskningen. En väl fungerande skola och universitetsutbildning ökar arbetskraftens human­ kapital och därmed dess produktivitet. Humankapital ökar även sannolikheten för att innovationer och uppfinningar uppkommer i storföretag eller bland entreprenö­

286 MASSUTMANING

rer. Universitet och forskningsinstitut spelar samtidigt en viktig roll genom att driva vetenskapen framåt med spjutspetsforskning. I direkt eller indirekt anslutning till detta kan nya, snabbt växande företag skapas med unika innovationer som ger konkurrensfördelar. Även om vetenskaplig forskning är viktig för ekonomin omvandlas inte forsk­ ningsresultat till ekonomisk aktivitet per automatik. Det krävs företag som utnytt­ jar teknologin för att skapa nya produkter (Braunerhjelm 2011). Entreprenörskap och nyföretagande spelar därför en avgörande roll i ekonomin. Det finns en utbredd föreställning om att nya jobb främst skapas i små företag. Detta är dock en sanning med modifikation. Mer korrekt är att en liten andel framgångsrika tillväxtbolag i takt med sin expansion skapar många jobb. Enmans­ företag och småföretag står för ungefär vart femte jobb i näringslivet. Levebrödsföretag är dock inte lika viktiga för sysselsättningstillväxten, då dessa företag sällan expanderar och ofta läggs ned efter några år. När det gäller framväxten av nya jobb spelas en viktigare roll av nystartade entreprenörsinriktade företag samt av medelstora företag som expanderar. Storföretagen står dock fortsatt för huvuddelen av näringslivets export, forskning och utveckling (SCB 2010a). Företag måste vara tillräckligt stora för att kunna konkurrera på världsmarknaden. Däremot går det inte att förlita sig på det existerande beståndet av mogna storfö­ retag. Sysselsättningen i dessa företag expanderar sällan och krymper ibland på grund av hårdare konkurrens, vanskötsel, ny teknologi samt branschers naturliga upp- och nedgångar. Det krävs därför en kontinuerlig framväxt av nya medelstora och stora företag. Tabell 10 visar de 20 största börsnoterade bolagen efter syssel­ sättning i Sverige åren 2000 och 2012 ur Henrekson och Sanandaji (2014). Tabellen visar även att deras andel av antalet anställda i den privata sektorn i Sverige sjunkit från nästan tio procent av samtliga anställda 2000 till bara drygt sex procent 2012. Det finns vidare en symbios mellan existerande storföretag och nya entrepre­ nöriella företag. Många start-ups är spin-offs från storföretag, samtidigt som de innovationsstrukturer och kluster som skapas kring storföretag gynnar närings­ livet i sin helhet. Sverige behöver därför ett förmånligt näringslivsklimat överlag, snarare än att antingen gynna småföretag eller storföretag. Sverige har också många av de förutsättningar som krävs för ett innovativt entreprenörskap och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Detta inkluderar en välutbildad arbetskraft, modern infrastruktur, välutvecklade finansmarknader, en stor kapitalstock, hög IT-kompetens, effektiv offentlig administration, hög arbetsmoral, många patent per invånare samt inte minst många skickliga ingenjörer. Sverige har haft en omfattande debatt de senaste åren om ekonomisk tillväxt. I debatten har betydelsen av humankapital, teknologi och forskning underskattats till förmån för ett ensidigt fokus på skatter, regleringar och välfärdssystemens omfång och utformning. Det viktigaste Sverige kan göra för att säkra välfärden

FORSKNING OCH UTBILDNING 287

är att bibehålla och förstärka sin position som en forskningsnation. Det gäller att ha både en väl fungerande skola och ett universitetsväsende med forskning i världsklass - med institutioner som Chalmers, KTH och Karolinska institutet. Det var inte en slump att Sveriges välstånd uppstod genom teknikdriven industriell kapitalism. Sverige står ostridigt inför många utmaningar, men har samtidigt en fördelak­ tig position högst upp i värdekedjan som en innovationsekonomi. Diskussionen om utanförskap har ofta fokuserat på att lyfta botten genom diverse satsningar, åtgärder och integrationsprojekt. Dessa har sällan rönt någon större framgång. Lösningen är förmodligen att i stället kapitalisera på Sveriges redan etablerade position som en ledande kunskapsnation. Om man genom teknologisk innova­ tion ökar produktivitetsutvecklingen kan hela ekonomin lyftas, vilket därige­ nom reducerar utanförskapet. Vetenskaplig forskning är inte direkt kopplat till utanförskapet, men kan tjäna det hemliga vapen som sätts in för att hantera de svårlösta utmaningarna.

Arbetsmarkandens stigande krav Långsiktig produktivitetsutveckling är som sagt en följd av teknologisk utveckling. Satsningar på forskning och utveckling samt ökat humankapital bland arbets­ kraften möjliggör teknologiska framsteg, vilket i sin tur skapar högre välstånd per arbetad timme. Den snabba teknikutvecklingen medför samtidigt en omställning av jobbens innehåll. Rutinartade arbeten, inom exempelvis administration och tillverkning, kommer allt mer att rationaliseras bort av automatisering och digita­ lisering. Robotar, som tidigare framför allt användes inom industrin, håller på att utvecklas så att de till exempel kan slå in paket och därmed effektivisera handeln. Självkörande bilar och lastbilar är på väg bli verklighet. Teknikutveckling sker globalt och går inte att välja bort; den kommer att ske oavsett hur Sverige agerar. Detsamma gäller inträdet av nya länder och företag på Sveriges traditionella exportmarknader. Däremot kan Sverige stärka sin position som kunskapsnation och skapa ett gynnsamt företagsklimat. Med en kvalificerad arbetskraft och satsningar på forskning och utveckling kan ekonomin växa med nya kunskapsintensiva jobb kopplade till den nya tekniken. Dessa jobb kommer att behövas för att ersätta dem som automatisering och digitalisering tränger undan. Svenskt Näringsliv (2016) beskriver svårigheten för den svenska arbetsmarkna­ den när det kommer till att ersätta dessa undanträngda enklare jobb. De förklarar att sysselsättningen för personer med eftergymnasial utbildning under de senaste tio åren har ökat med över 600 tusen personer. Samtidigt har sysselsättningen för personer med kort utbildning minskat. Detta är sannolikt dels en effekt av att fler

288 MASSUTMANING

Tabell 10: Antal anställda i Sveriges 20 största börsnoterade företag år 2000 och 2012* Företag

2000

2012

Ericsson

37.900

17.600

AB Volvo

25.000

23.300

ABB

18.400

9.100

Volvo PV

18.300

1.600

Skanska

15.700

10.800

NCC

14.300

7.500

SAAB (ej Automobile)

13.300

10.900

Scania

12.100

12.400

SAS

10.000

4.000

Sandvik

9.700

11.300

AstraZeneca

9.500

6.200

SSAB

9.100

6.500

PEAB

9.000

12.600

Electrolux

8.200

2.000

SCA

6.400

5.800

Securitas

6.300

6.900

SKF

5.200

2.900

Holmen

4.200

2.900

Atlas Copco

2.400

4.700

Totalt i ovan företag

235.000

172.600

Totalt i privat sektor

2.406.000

2.746.000

9,8 %

6,3 %

Andel i de 20 största företagen *

Finansiella företag ingår ej. Förutom de största börsnoterade företagen har Volvo Personvagnar (PV) inkluderats.

FORSKNING OCH UTBILDNING 289

har skaffat sig längre utbildning, dels en effekt av att personer med kort utbildning har fått det allt svårare att hävda sig på arbetsmarknaden: Bristen på jobb som inte kräver några särskilda kvalifikationer gör att individer som av någon anledning saknar kvalifikationer och som har svårt att tillgodo­ göra sig utbildning får svårt att hitta ett jobb. I Sverige går det drygt tre perso­ ner med kort utbildning på varje jobb utan krav på särskilda kvalifikationer medan det går 1,2 personer per jobb som kräver motsvarande eftergymnasial utbildning. De med lägst utbildning möter alltså hårdare konkurrens om de befintliga jobben och de har samtidigt små möjligheter att konkurrera om jobb med högre kvalifikationer. Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät undersöker arbetsgivares syn på rekry­ tering. Formell utbildning är inte den enda komponenten för arbetskraftens produktivitet och attraktivitet för arbetsgivare. Andra viktiga faktorer inkluderar arbetslivserfarenhet och mjuka färdigheter, däribland arbetsmoral och ansvars­ tagande. Svenskt Näringsliv (2016) skriver vidare: Att kompetens utgörs av mer än bara formell utbildning framgår tydligt genom att till exempel studera platsannonser. Arbetsgivare söker mycket sällan individer med viss utbildning utan att ha önskemål om särskilda egenskaper, erfarenheter eller förmågor. Företagen värdesätter i det dagliga arbetet ofta särskilda egenska­ per, såsom ansvarstagande och servicekänsla, högre än yrkesspecifika kunskaper. Rekryteringsenkäten frågade även vilka tre egenskaper som arbetsgivare värderade högst. Som Figur 22 visar önskar företagen helst att den presumtiva medarbetaren är ansvarstagande, pålitlig och serviceinriktad.

290 MASSUTMANING

Figur 22: Efterfrågade färdigheter hos presumtiva medarbetare

Cirka tre fjärdedelar av jobben på den svenska arbetsmarknaden återfinns numera inom tjänstesektorn. Andelen är ännu högre bland utrikes födda. Mot bakgrund av detta kan det vara intressant att titta närmare på rapporten Kompetenser för handlingskraft (2011) från Almega, som är Sveriges största arbetsgivar- och bransch­ organisation för tjänsteföretag. Som en utgångspunkt konstaterar rapporten att ”I tjänsteföretag är individen i mycket hög grad en del av själva produktionssystemet”. Därmed blir individens kompetens avgörande för prestationen och den tjänst som företaget producerar. När det gäller formell utbildning har fullgjord gymnasieut­ bildning avgörande betydelse: Sammantaget säger dock nästan två tredjedelar av alla företag att man kan tänka sig att också anställa personer med enbart gymnasiekompetens. Gymna­ sieskolan är alltså mycket betydelsefull för tjänstesektorn i stort. Att vi har en gymnasieskola som ger de kompetenser och färdigheter som företagen i Sverige behöver borde därför vara en självklarhet. Ett intressant resultat är att språkkunskaper i svenska toppar listan, inte bara på första utan även på andra och tredje plats - det vill säga muntlig svenska, läsförståelse respektive skriven svenska. Almega (2011) skriver:

FORSKNING OCH UTBILDNING 291

Detta visar en annan sida av det tidigare beskrivna behovet av att kunna möta kunder i en servicesituation. Om man inte kan kommunicera väl på kundens språk, i det här fallen normalt svenska, blir hela kundens upplevelse lidande. När ekonomin transformerats från produktion av varor till produktion av tjänster blir det en större nackdel att ha ett annat modersmål än svenska. Att även enklare servicejobb ställer krav på en rad färdigheter betyder också att många förment enkla jobb inte är så lågkvalificerade som de kan verka. De ökande kraven på kompetens slår hårt mot många nyanlända. Det är värt att beakta att nära en tredjedel av vuxna nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag inte ens har nioårig grundskoleutbild­ ning. Bland inrikes födda är samma andel mindre än en procent. Vuxna personer som inte har haft möjlighet att få en grundskoleutbildning och som har bristande läs- och skrivförmåga har av naturliga skäl svårt att lära sig svenska på den nivå som i dag är en förutsättning för att kunna utföra de arbeten som erbjuds. Det argumenteras ofta för att lösningen är ”fler enkla jobb”. Det låter vid en första anblick bra, men bortser från det faktum att det i dagens moderna ekonomi helt enkelt finns relativt få riktigt enkla jobb kvar som marknaden efterfrågar. I prakti­ ken är även mindre kvalificerade jobb, som att arbeta på ICA, inte enkla utan kräver kunskaper inom kassahantering, kundbemötande, språkkunskaper i svenska och helst viss engelska med mera. En i debatten ofta citerad siffra är att Sverige - efter Schweiz, Norge och Island - har lägst andel enkla jobb i Europa enligt ILO:s klassifikationssystem (LO 2016). Frågan är då vad dessa enkla jobb i praktiken är. Det som i den svenska debatten kommit att kallas enkla jobb refererar till ILO:s kategori ”elementary occupations”. Kategorin mäter de minst humankapitalintensiva yrkena och inkluderar exempel­ vis inte att arbeta på ICA, som är mer avancerat och har en högre klassifikation. Vad det handlar om är jobb som är vanliga i underutvecklade ekonomier. I katego­ rin ingår gatuförsäljare, bärplockare, dräng, kusk, hissförare, torgförsäljare och skoputsare. Vissa av dessa jobb såsom fönsterputsare, flytthjälpare och städare finns det efterfrågan på även i moderna ekonomier. Däremot finns det ingen efterfrågan på gatubaserade tuggummiförsäljare eller handtvättning av bilar vid stoppljus. Denna typ av enkla jobb som fortfarande finns kvar i tredje världen försvinner gradvis i takt med den teknologiska utvecklingen och har redan sedan länge bortrationaliserat i Sverige.

292 MASSUTMANING

Betydelsen av humankapital Sambandet mellan anställningsbarhet och kunskapsnivå är starkt i Sverige. Enligt det internationella kunskapstestet PIAAC har de med lågt humankapital lägre sysselsättning i Sverige jämfört med i andra utvecklade ekonomier. Den svenska arbetsmarknaden har höga trösklar i form av höga kunskapskrav. Det är därför en särskilt stor utmaning att Sverige har störst gap i humankapital mellan inrikes och utrikes födda. Humankapitalgapet jämför utrikes och inrikes föddas kunskapsnivå, och är stort i länder där utrikes födda har sämre testresultat än inrikes födda. Överlag har länder där det finns större gap i kunskaper mellan inrikes och utrikes födda också större gap i sysselsättning. Figur 23 visar korrelationen mellan kunskaps- och sysselsättningsgapet bland utrikes och inrikes födda i OECD-länderna.

Figur 23: Samband mellan kunskaps- och sysselsättningsgap bland inrikes och utrikes födda

Som tidigare noterades visar Långtidsutredningen att det inte finns någon signi­ fikant skillnad i sannolikheten att vara i arbete mellan utrikes födda och inrikes födda, när hänsyn tas till vuxnas faktiska kunskaper som de mäts i PIAAC. Inte heller finns någon skillnad i andelen som har högkvalificerade yrken när faktiska

FORSKNING OCH UTBILDNING 293

kompetenser mäts. Av utrikes födda som har goda eller höga färdigheter i läsning eller räkning arbetar cirka 54 procent av de utrikes födda och 49 procent av de inrikes födda inom yrken som kräver högskoleutbildning. Långtidsutredningen (SOU 2015:104) konstaterar: Dessa resultat från PIAAC-undersökningarna kan tolkas som att det huvud­ sakligen är skillnader i språk- och allmän färdighetsnivå som förklarar att en högre andel inrikes födda än utrikes födda arbetar. ... Studier har tidigare visat att det förekommer etnisk diskriminering på den svenska arbetsmark­ naden, även om omfattningen är osäker. ... Men om faktorer som exempelvis etnisk diskriminering eller brist på kontaktnät skulle vara ett allvarligt hinder för gruppen utrikes föddas möjligheter att få arbete på den svenska arbets­ marknaden som helhet borde signifikanta skillnader i arbetsmarknadsutfall mellan inrikes och utrikes födda, och kanske också mellan olika grupper av utrikes födda, ha kvarstått även efter kontroll för färdighetsnivå. ... Resultaten indikerar att en persons grundläggande färdigheter är av mycket stor vikt för chansen att ha ett arbete i Sverige, men att personens etniska ursprung i sig själv inte är det. Den svenska arbetsmarknaden tycks i genomsnitt inte präglas av etnisk diskriminering, utan ser till individernas färdigheter. Diskriminering har drabbat enskilda individer på arbetsmarknaden, men är på aggregerad nivå inte förklaringen till skillnaden i arbetsmarknadsutfall. Långtids­ utredningen understryker att en stor andel utrikes födda har lågt humankapital: Drygt 35 procent av de utrikes födda uppvisar otillräckliga färdigheter inom både läsning och räkning, jämfört med ca 5 procent av de inrikes födda. SCB konstaterar att det finns flera förklaringar till att skillnaderna i färdigheter mellan personer födda i och utanför landet är större i Sverige än i många andra länder. Till exempel har många som invandrat till Sverige kommit av flyktingskäl medan arbetskraftsinvandring dominerar i vissa andra länder. Bland de utrikes födda finns också många som invandrat till Sverige under de senaste åren och ännu inte har tillräckliga kunskaper i svenska språket. Det finns i sammanhanget anledning att notera att en hög formell utbildning från ursprungslandet inte med säkerhet kan antas medföra att utrikes födda har samma nivå på vare sig generella färdigheter eller färdigheter specifikt anpassade till den svenska arbetsmarknaden som inrikes födda på samma formella utbildningsnivå.

294 MASSUTMANING

Även utrikes födda med eftergymnasial utbildning har i många fall låga resultat i kunskapstest. Långtidsutredningen refererar PIAAC: Räkning torde vara den färdighetskategori som är minst känslig för skillnader i ren språkkunskap. Trots det har högutbildade från arabstaterna och Afrika söder om Sahara i genomsnitt resultat som ligger signifikant lägre än genom­ snittsresultaten för lågutbildade inrikes födda och i nivå med lågutbildade från Nordamerika och Västeuropa. Hela 44 procent (arabstaterna) respektive 35 procent (Afrika söder om Sahara) av dem som uppgivit sig vara högutbil­ dade hade en färdighetsnivå som motsvarade den lägsta nivån, otillräckliga färdigheter. De klyftor som ibland har tolkats som strukturell diskriminering reflekterar således i själva verket mestadels genomsnittliga skillnader i humankapital och produktivitet. Det finns inga signifikanta skillnader i arbetsmarknadsutfall mellan invandrare och inrikes födda med samma uppsättning humankapital. Att det på totalnivå inte finns tydliga effekter på arbetsmarknadsdiskriminering efter hänsyn tas till humankapital bevisar inte att diskriminering aldrig förekommer. Det finns troligen positiv särbehandling i vissa sammanhang mot vissa invandrare och diskriminering i andra sammanhang, som sammantaget delvis tar ut varandra. Direkt diskriminering där högproduktiva invandrare väljs bort av rasistiska skäl är troligen ovanligt. Denna form av diskriminering som drivs av aversion mot vissa grupper kallas för prefrensbaserad diskriminering. Diskriminering kan dock också vara mer subtil. Det kan exempelvis handla om att invandrare har sämre möjligheter i skolan och när det gäller att få en första fot in på arbetsmarknaden, så att de därigenom har svårare att bygga upp humankapital. Det finns också tydliga tecken på så kallad statistisk diskriminering, där arbetsgivare plockar bort invandrare när de har många som söker jobb (Carlsson & Rooth 2007). Statistisk diskriminering fungerar på så vis att om en arbetsgivare vet att en invandrargrupp i genomsnitt är sämre utbildad eller talar sämre svenska kan denne göra det lätt för sig genom att exkludera samtliga ansökningar från gruppen, inklusive från de individer som är högutbildade och talar perfekt svenska. Arbetsgivarens föreställning är i exemplet statistiskt korrekt, men effekten kan innebära orättvis diskriminering för den enskilde invandraren. Denna typ av diskriminering är vanligast när det finns många som söker samma jobb och för mer standardiserade jobb. Nationalekonomer som Gary Becker har påpekat att främlingsfientlig diskriminering drabbar arbetsgivaren själv, som går miste om kompetens i och med att denne väljer bort produktiv arbetskraft. Därför finns det även incitament för arbetsgivare att undvika fördomsfull diskriminering.

FORSKNING OCH UTBILDNING 295

Det är också vad vi observerar i studier som PIAAC, som visar små effekter på arbetsmarknaden överlag som tyder på direkt preferensbaserad diskriminering.

Vikten av mjuka färdigheter Om det är lågt humankapital som förklarar utanförskapet är det ökade kunskaper via utbildning och arbetslivserfarenhet som är lösningen. En alternativ lösning som ofta lyfts fram är att Sverige bör skifta till att bli mer av ett låglöneland för att klara integrationen. Men även om en del enklare jobb kan skapas är löneelasticite­ ten låg på svensk arbetsmarknad. Det kunskapsintensiva näringslivet i Sverige har liten efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft även när lönen är låg. Lösningen måste i första hand vara kompetenslyft och förbättrad produktivitet, inte sänkta löner. Det handlar här både om att förbättra formell utbildning och att stärka mjuka färdigheter. LO-ekonomerna Linda Grape och Torbjörn Hållö (2016b) argumenterar för högre kunskapsnivå snarare än sänkt lön som strategi mot utanförskapet. De skriver att en växande grupp saknar de grundläggande färdigheter som är nödvän­ diga för att etableras på arbetsmarknaden och att lösningen är att höja färdighe­ terna: ”Den långsiktigt mest effektiva strategin för att minska sysselsättningsgapet mellan olika grupper är att genomföra insatser som höjer nivån på kunskaper och färdigheter hos grupper av arbetskraften som annars inte kan möta kraven på arbetsmarknaden.” Det humankapital som medborgarna behöver för att klara sig i en kunskapsin­ tensiv ekonomi handlar inte bara om formell utbildning eller tekniskt kunnande. Det handlar också om så kallade mjukare färdigheter som är svårare att mäta, men som spelar en central roll i arbetslivet (Henrekson & Sanandaji 2013). Sverige har länge gynnats av ovanligt stark arbetsmoral och hög tillit på arbetsplatser, något som gjort det möjligt att styra organisationer utan den sorts strikta formella hierarkier som är vanliga i många andra länder. I bilaga 5 Utbildning för framtidens arbetsmarknad till Långtidsutredningen pekar Eva Löfbom och Per Sonnerby (2015) på betydelsen av att utgå från en bred definition av humankapital, som fångar in mjukare färdigheter vid sidan av formell utbildning: ”Med en bred definition är humankapital de kunskaper och förmågor som bidrar till arbetstagarens produktivitet.” De för sedan ett intressant resonemang om vikten av vad de kallar karaktärsförmågor, vilket andra kallat icke-kognitiva eller just mjuka färdigheter - till skillnad från kognitiv förmåga som motsvarar en individs sammantagna kunskapsnivå:

296 MASSUTMANING

Olika internationella studier tyder på att karaktärsförmågorna är särskilt viktiga för ingångsjobb och korttidsanställda. Karaktärsförmågor har histo­ riskt inte uppmärksammats i någon större utsträckning, men både ekonomer och psykologer visar allt större intresse för området och har utvecklat mått på karaktärsförmågor. Intresset för att studera det empiriska sambandet mellan kognitiva förmågor, karaktärsförmågor och framgång på arbetsmarknaden har vuxit. En internationell översikt lyfter fram motivation, socio-emotionell reglering, tidspreferenser samt förmågan att samarbeta som särskilt viktiga för produktivitet på arbetsmarknaden (Heckman & Kautz, 2013). Det finns även exempel på studier med svenska data som visar att både kognitiva förmågor och karaktärsförmågor har betydelse för utfallet på arbetsmarknaden. En studie som använde mönstringsdata för män visade på olika effekter av kogni­ tiv förmåga och karaktärsförmåga (Lindqvist & Vestman, 2011). Karaktärsför­ mågor hade större betydelse för arbetskraftsdeltagande för dem med kortare utbildning och lägre inkomster, medan kognitiva förmågor var viktigare för dem med högre utbildning och högre inkomster. När arbetsledare i en svensk studie tillfrågades om vilka förmågor som var viktiga för att klara av arbets­ uppgifterna för unga medarbetare med gymnasieutbildning framkom också att karaktärsförmågorna var mycket viktiga. Förhållningssätt som hade med ordningssinne att göra rangordnades högst av arbetsledarna. Mjuka färdigheter tycks vara lika viktiga för framgång som kognitiva färdighe­ ter, och har visat sig vara lättare att träna upp. En forskare som betonat detta är Nobelpristagaren James Heckman. I studien ”Hard evidence on soft skills” skriver han tillsammans med Tim Kautz (2012): Achievement tests miss, or more accurately, do not adequately capture, soft skills - personality traits, goals, motivations, and preferences that are valued in the labor market, in school, and in many other domains. The larger message of this paper is that soft skills predict success in life, that they produce that success, and that programs that enhance soft skills have an important place in an effective portfolio of public policies. Det finns en föreställning om att det är ”gammaldags” att prata om betydelsen av uppfostran, normbildning och karaktär. Modern arbetsmarknadsforskning visar dock att dessa egenskaper inte är gammaldags - de är tidlösa.

FORSKNING OCH UTBILDNING 297

Även i Sverige finns det studier som visar på betydelsen av mjuka färdigheter på arbetsmarknaden. En studie av Erik Lindqvist och Roine Vestman (2011) undersök­ te militärens bedömning av mjuka färdigheter i mönstringsprovet för män födda perioden 1965-1974 när nästan alla män mönstrade. Psykologbedömningen försö­ ker uppskatta egenskaper såsom vilja att ta ansvar, oberoende, utåtriktad karaktär, uthållighet, känslomässig stabilitet och initiativkraft. Resultaten visade att bättre mjuka färdigheter bland unga minskade risken för arbetslöshet i vuxenlivet: We use data from the Swedish military enlistment to assess the importance of cognitive and noncognitive ability for labor market outcomes. The measure of noncognitive ability is based on a personal interview conducted by a psycholo­ gist. We find strong evidence that men who fare poorly in the labor market - in the sense of unemployment or low annual earnings - lack noncognitive rather than cognitive ability. Vikten av mjuka färdigheter på dagens arbetsmarknad framgår när Almega (2011) undersökte vilka kompetenser som tjänsteföretagen efterfrågar: Som kommer att framgå av enkätresultaten nedan lyfter undersökningsdel­ tagarna från tjänsteföretagen fram andra kompetenser än de traditionella skolämnena som de allra viktigaste. I många sammanhang brukar dessa kompetenser sammanfattas som ”mjuka kompetenser”. Den benämningen innebär inte att dessa kompetenser är någon slags fernissa som målas utanpå de verkliga kompetenserna utan kan vara verkliga nyckelkompetenser, både för tjänsteföretag och för andra. Vissa av dessa kompetenser eller förmågor är generella, som till exempel förmågan att arbeta i team, men de flesta ”mjuka” kompetenser är yrkesspecifika och behöver läras i sitt sammanhang. Begreppet ”handlingskompetens” används därför ibland för att betona kompetensernas tyngd. Internationella undersökningar har fastställt att svenska elevers kunskaper sjunkit över tid. Att mäta hur de mjuka färdigheterna utvecklats är svårare. Mycket talar för att även dessa sjunkit, åtminstone inom den ungdomsgrupp som har problem på arbetsmarknaden. Bristen på mjuka färdigheter förklarar delvis paradoxen att unga har problem att hitta jobb, samtidigt som arbetsgivare har svårt att rekrytera även till jobb utan krav på högre utbildning. I en rapport till Framtidskommis­ sionen skriver Nils Karlson och Ola Skånberg (2012):

298 MASSUTMANING

Sammanlagt 8 082 företagsledare blev tillfrågade om vad de anser vara de främsta skälen till att ungdomar har svårare att få jobb än äldre personer. Hela 90 procent av dem som fyllde i det öppna svarsalternativet (19 procent) påpekar just bristen på social kompetens hos ungdomar. Yngre personer anses ha en negativ inställning, vara dåliga på att passa tider och ha en ren ovilja till arbete. Det är viktigt att hålla i minnet att arbetsmoralen i Sverige fortfarande är högre än i de flesta andra jämförbara länder. Däremot finns det tendenser som tyder på viss erosion bland yngre generationer. Bemanningsföretaget Manpower genomför en årlig undersökning kallad ”Work Life”, där några tusen svenskar får svara på frågor om arbete i syfte att mäta trender på arbetsmarknaden. Ett år frågade de om man någonsin har sjukskrivit sig utan att vara sjuk. Resultatet är att det finns betydande generationsskillnader (2010a): Bland 80-90-talisterna är det 71 % som uppger att de aldrig sjukskriver sig utan att vara sjuka, motsvarande andel bland 40-talisterna är hela 95 %. 18 % av 80-90-talisterna uppger att de har sjukskrivit sig för att de känt sig trötta eller slitna. Futtiga 2 % av 40-talisterna uppger att de har gjort detsamma. Arbetsmoralen tycks vara betydligt lägre bland de yngre generationerna. Manpower har även undersökt attityder relaterade till lojalitet mot arbetsgivare (2010b): Den visar att medarbetare födda på 80- och 90-talet i mindre utsträckning tycker att det är en skyldighet att göra sitt bästa på arbetet, oavsett hur mycket man får betalt. De tycker däremot i större utsträckning att det är viktigt att jobbet känns självförverkligande, annars byter de arbetsgivare. De anser också i större utsträckning än 40-, 50- och 60-talisterna att arbetsgivaren har en skyldighet att erbjuda utvecklingsmöjligheter. Detta stämmer väl överens med hur 80- och 90-talister beskrivs i medierna. Peter Lundahl, VD för Manpower Sverige, kommenterade vidare: ”Det finns tydliga skillnader mellan äldre och yngre medarbetare. De yngre generationerna har ett annat förhållningssätt till arbetslivet. De anser exempelvis att lojalitet till arbetsgivaren måste förtjänas.” Många unga är i dag sysslolösa, både de med svensk och utländsk bakgrund. Därutöver finns dold arbetslöshet i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och studerande som hellre skulle arbeta. Teknologisk utveckling och konkurrens från lågkostnadsländer har gradvis eroderat efterfrågan på de jobb som unga utan

FORSKNING OCH UTBILDNING 299

högskoleutbildning tidigare utförde. Många av dessa jobb har försvunnit, förmod­ ligen för alltid. De fallande skolresultaten hade därför inte kunnat komma vid en sämre tidpunkt; samtidigt som kunskapskraven har ökat sjunker kunskapsnivån bland unga. Dessa problem är väl kända och har fått stor uppmärksamhet. Som diskussionen ovan visat finns det troligen ytterligare en bidragande förklaring till ungdomsarbetslösheten utöver bristfälliga kunskaper, nämligen bristande inlärning av mjuka färdigheter. Det är viktigt att inte moralisera över bristen på dessa mjuka färdigheter bland grupper av ungdomar. De ungas förhållningssätt är en produkt av den miljö de vuxit upp i, en miljö som de vuxna skapat. Det är de vuxnas ansvar att förbereda unga för arbetslivet. Utöver ämneskunskaper inkluderar detta mjuka kompe­ tenser, som helst tränas tidigt då de är svårare att träna upp senare. Skolan och vuxenvärlden misslyckas i dag i många fall med båda dessa uppgifter - inte minst gentemot ungdomar med utländsk bakgrund. Ett antal konkreta förslag på hur förbättringar kan åstadkommas i skolan liksom i resten av samhället diskuteras i nästa kapitel.

300 MASSUTMANING

19 EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE

They’re closing down the textile mill across the railroad tracks Foreman says these jobs are going boys, and they ain’t coming back - Bruce Springsteen, My Hometown, 1985

302 MASSUTMANING

Ä

ven om invandringen

sedan slutet av 2015 har blivit mer restriktiv måste

Sverige förbereda sig på att integrera flera hundra tusen nyanlända de närmaste åren. Ett land som tar emot människor måste även ta ansvar för dem. Erfarenheten liksom forskningen visar att högutbildade invandrare som lär sig språket klarar sig bra, men de är inte speciellt många. Det finns i dag dock få realistiska förslag på hur integrationen ska förbättras, då debatten dominerats av

förslag som baserats på gamla ideologiska käpphästar. Det finns till exempel lite som tyder på att sänkta ingångslöner skulle vara speciellt verkningsfullt. Om lönekostnaden är avgörande skulle de subsidier på 50-80 procent som redan finns för företag som vill anställa nyanlända ha skapat mer än några tiotusentals jobb. Hälften av de nyanlända har förgymnasial utbildning i ett land där 10 procent av jobben innehas av personer med förgymnasial utbildning. En tredjedel av de vuxna nyanlända har mindre än nio års grundskola, jämfört med 0,6 procent av de inrikes födda. Av kvinnor som anhöriginvandrat anger hälften att de aldrig jobbat i sitt hemland. I en modern kunskapsekonomi vill få arbetsgivare anställa vuxna utan grundskoleutbildning som inte talar svenska, ens om de erbjuder sig att jobba gratis. Det är inte värt mödan i termer av handledning, träning, administration och kvalitetsrisk. De höga barriärer som flyktingar möts av är vare sig rasism eller socialism, utan beror på att svenska arbetsgivare främst efterfrågar högproduktiv arbetskraft. Att det uppstår full sysselsättning bara lönen sänks tillräckligt mycket är ett resultat från förenklade ekonomiska modeller, och är knappast en bas för att skapa praktisk politik i dagens Sverige. I praktiken sätter till exempel bidragen ett tak för hur mycket lönen kan sänkas. Många har valt att inte konfrontera denna verklighet. Debatten har tvärt om länge dominerats av ideologisk radika­ lism. Nyliberalerna debattörer i tankesmedjan Migro har exempelvis föreslagit att Sverige bör acceptera större klyftor för att kunna öka invandringen. Boken Migrationens kraft: därför behöver vi öppna gränser (2012) av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt argumenterar exempelvis för öppna gränser som ett sätt att hjälpa tredje världen, vilket de menar även skulle vara bra för Sverige. Författarna argumenterar bland annat för att större spridning i kunskapsnivåer skulle vara eftersträvansvärt och skriver: Invandringens största bidrag till tillväxten kommer av att kompetensen blir mer varierad. Ju mer olika saker vi kan, desto större möjligheter har vi till specialisering. Och ju mer vi specialiserar oss, desto rikare blir vi. Det är samma mekanism som gör att vi tjänar på internationell handel. Vi tjänar alltså mer på invandringen ju mer olika oss invandrarna är. Att Afghanistan, Somalia och Irak är stora ursprungsländer bådar alltså gott.

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 303

Dessa opinionsbildare liksom många andra nyliberaler inom Timbro, Center­ partiet och Moderata ungdomsförbundet menar att den svenska modellen med jämn inkomstfördelning står i vägen för omfattande invandring, som kan avlasta fattigdomen i tredje världen. Ett argument är att det är omoraliskt med reglerad invandring som inte tillåter fattiga att åtnjuta en högre levnadsstandard. Debattö­ ren Fredrik Segerfeldt uttryckte detta moraliska dilemma genom att skriva ”Våra murar, vår taggtråd och våra beväpnade patruller håller miljarder människor i misär” och “Stängda gränser är de rika ländernas verkliga skuld till världens fattiga”. Argumentet är att levnadsstandarden i många länder är så låg att även kåkstäder i Sverige är en förbättring, samt att det är själviskt av Sverige att inte tillåta den levnadsstandardsförbättring som det innebär att flytta från låginkomst­ länder som Somalia till Sverige: ”Kåkstäder i Sverige kan visst det vara en lösning på akut fattigdom i andra länder.” Dessa reformförslag har fått inflytande inom framför allt Centerpartiet, men även mött kritik. Som svar på kritiken utvecklade Fredrik Segerfeldt ett omtalat resonemang vid den Svenskt Näringsliv-kopplade tankesmedjan Migro. Argumen­ tet är att det går att leva på små medel i Sverige, och att inkomster högre än detta innebär en välfärdsbättring - även om de ligger väsentligen under rådande svenska nivåer: Låt oss se hur det skulle gå till i Sverige, med 450 kronor. Det billigaste sättet att få i sig kolhydrater torde vara att äta ris. Ett kilo ris innehåller ungefär 3500 kalorier. För att få i dig 2500 kalorier måste du alltså äta 0,7 kilo ris. Du behöver således 21 kilo ris i månaden. En snabb googling ger vid handen att det lägsta kilopriset på ris i svenska matvaruaffärer är 15 kronor. Den sammanlagda månadskostnaden för kolhydrater blir således 315 kronor. Det går alltså att överleva på 450 kronor i Sverige, precis som det går att överleva på motsvarande inkomst i Somalia. Faktum är att det inte bara går att överleva, utan det är vardag för miljarder människor. Enligt världsbanken finns det 1,4 miljarder människor som lever på högst 1,25 köpkraftsjusterade dollar om dagen. Och ytterligare någon miljard lever på det dubbla, det vill säga knappt 20 kronor om dagen, med svenska priser. Om den rika världen skulle ge dessa människor möjlighet att leva och arbeta här för exempelvis 100 kronor om dagen (3000 kronor i månaden) skulle de alltså få det fem gånger bättre. Ökningen av mänsklig välfärd är enorm. En invändning är att jämförelsen i köpkraft mellan Sverige och Somalia är halta­ nade, och att 450 kronor på grund av de höga priserna på boende, energi, kläder, medicin och övriga utgifter inte täcker en skälig levnadsstandard i Sverige. Även

304 MASSUTMANING

i exemplet med risdiet lämnar budgeten inget utrymme för att tillreda riset, intag av protein eller grönsaker. Vid en ensidig risdiet uppstår på lång sikt risken för bristsjukdomar. Utöver låg standard för migranter är problemet att fattigsom inte existerar fattigdom i isolation, utan tenderar att spilla över till övriga samhället.

25 Lösningsförslag Sverige och andra industrialiserade ekonomer har av teknologiska skäl allt svårare att skapa full sysselsättning, särskilt för lågkvalificerade. Sveriges ovilja att föra en strikt reglerad invandringspolitik överbelastade under en lång tid arbetsmarkna­ dens, skolans och bostadssektorns integrationskapacitet. Givet problemets djup är det uppriktiga svaret att helt avskaffat utanförskap är Kobayashi Maru - ett omöjlighetsuppdrag där ingen lösning existerar. Vad Sverige däremot kan göra är sitt bästa för att integrera så många som möjligt. Ett rikt land kan sedan hantera ett visst oundvikligt utanförskap. Nedan kommer jag att skissera 25 konkreta förslag mot utanförskap och antiso­ cialt beteende. De reformer som föreslås här bör givetvis inte tolkas som redo att klubbas av riksdagen utan som ett diskussionsunderlag. En del av förslagen är direkt kopplade till integration och utanförskap. Andra handlar om att förbättra ekonomin överlag för att därigenom indirekt reducera utanförskapet. En utgångspunkt för att politiken mot utanförskap och antisocialt beteende ska ha en chans att lyckas är att problemet inte fortsätter växa utifrån. En liten rik välfärdsstat kan inte ha öppna gränser utan att drabbas av fattigdom och sociala problem, och om det fanns enkla reformer att lösa detta dilemma skulle de ha införts redan. När den problemdrabbade gruppen växer år efter år är det svårt att hålla emot socioekonomiskt förfall, än mindre pressa tillbaks det. Utanförskapet är en stor utmaning och kommer så att förbli så länge Sverige som har en omfattande flyktinginvandring från tredje världen. Den effektivaste integrationsåtgärden är därför reglerad invandring. Detta är en fundamental utgångspunkt och kommer därmed inte att presenteras som ett separat lösningsförslag.

1. Fokus på högre tillväxttakt framför särlösningar Diskussionen om invandrares utanförskap har förts med nästan identiska argument under flera decennier. De åtgärder som tagits fram fokuserar ofta på särlösningar och åtgärder riktade till invandrare eller invandrartäta områden. De flesta av dessa åtgärder har misslyckats, och många har sedermera avskaffats. Även om riktade åtgärder naturligtvis också kan vara en del av lösningen så är en annan viktig faktor ekonomins generella utveckling.

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 305

Genom att förbättra den makroekonomiska utvecklingen överlag kommer invandrares position automatiskt att förbättras. Invandrares sysselsättning tende­ rar att vara mer känslig för konjunktursvängningar. Den ökar mer när ekonomin går bra och sjunker mer under lågkonjunkturer; invandrares arbetslöshet är procyklisk. En orsak är att invandrare ofta är marginella anställda som arbetsgi­ vare tar in när efterfrågan är stor, men väljer bort när det finns överskott på arbets­ kraft att välja bland. Högre generell tillväxt kommer av samma skäl troligen att höja invandrares inkomster minst lika mycket eller mer än övriga samhällets. Det kommer också att öka de resurser som till finns tillgängliga för välfärd och andra riktade åtgärder. Sverige har liksom de flesta andra västländer haft en tillväxt av BNP per capita på runt två procent i modern tid. Den genomsnittliga tillväxten var närmare bestämt 2,1 procent per år perioden 1950-2005. Det senaste decenniet har tillväxten i produktivitet och BNP per invånare varit avsevärt lägre - mindre än en procent per år. Detta är bekymmersamt då dessa utgör de två enskilt viktigaste måtten för ekonomins utveckling. Om tillväxten är svag minskar utrymmet för omfördelningspolitik och offentliga investeringar. Ibland pratas det om ”trickle-down”-politik där högre inkomster för de rika sipprar ned genom större efterfrågan på tjänster för låginkomsttagare och även gynnar dessa. Trickle-down är dock inte något som det finns några starka empiris­ ka belägg för, och det är mycket tveksamt om större inkomstojämlikhet i sig gynnar låginkomsttagare bara för att rika efterfrågar tjänster. Alternativet med jämnare inkomstfördelning genererar också efterfrågan från låg- och medelinkomsttagare. Det är inte de rikas position i sig som är avgörande utan de processer som skapat rikedomar och höga inkomster. I den mån rikedom och höga inkomster genereras genom produktiv kapitalism, investeringar och innovation är det något som även gynnar övriga ekonomin. Om rikedom däremot skapas genom korruption, en stel fördelning där kapitalet bara går i arv generation efter generation, eller genom politiska reformer som ger de rika vad som på engelska kallas windfall gains utan att öka produktiviteten är det inget som gynnar övriga samhället. Hög tillväxt drivs av breda grundläggande faktorer som humankapital, innova­ tion, produktivitet, investeringar och export snarare än åtgärder riktade mot utsatta grupper, ökade välfärdsutgifter eller fler låglönejobb. Sverige är, som tidigare konstaterats, en modern kunskapsekonomi. Medan den gamla ekonomin handlade om massproduktion av varor handlar den nya om idéer. Teknologi och innovation kommersialiseras i form av högkvalitativa produkter och tjänster med högt förädlingsvärde. Sveriges konkurrenskraft avgörs därför av forskning, teknologi och entreprenörskap. Att skapa fler låglönejobb är svårt och dessutom inte speciellt ekonomiskt viktigt även om det lyckas av det enkla skälet att låg lön reflekterar låg produktivitet och skattekraft.

306 MASSUTMANING

Att öka tillväxttakten är heller inte lätt, men i den mån det går är det ett långt viktigare mål även för dem i utanförskap. Det är långt mer värdefullt med fler högavlönade jobb och högre tillväxt i produktivitet och löner för breda grupper än att bara skapa fler låglönejobb. Ekonomin är inte längre en pyramid där det mesta består av lågavlönade arbetare eller bönder på botten, utan tvärtom allt mer en upp-och-nedvänd pyramid, eller diamant, där allt mer av den produktiva aktiviteten sker bland högutbildade specialister, och där lågproduktivas arbete ersatts av automatisering och robotar. I en mogen kunskapsekonomi som Sverige är drivkrafterna för tillväxt långsiktig produktivitetsutveckling, innovation och teknologisk utveckling. Eftersom detta framför allt sker i ekonomins toppskikt är nyckeln till att höja situationen för dem på botten kontraintuitivt nog att föröka lyfta hela ekonomin från toppen och ned.

2. Investeringar i forskning och utveckling Forskning är en av de viktigaste drivkrafterna för långsiktig tillväxt. Sverige är redan ett av de länder som satsar mest på forskning, där utgifter för forskning och utveckling motsvarar cirka tre procent av BNP, varav offentlig finansiering står för en tredjedel. Näringslivets investeringar i forskning och utveckling är viktiga, men svåra att styra. Forskning är en unik aktivitet eftersom värdet gynnar alla, medan avkastningen bara delvis tillkommer den som finansierar forskningen. Fysiska varor har begränsningen att de bara kan förbrukas en gång eller nyttjas av några i taget. Så är inte fallet med idéer; när en idé väl uppkommit kan den användas hur många gånger som helst, av hur många som helst, utan ytterligare kostnad. Eftersom forskning är en så kallad kollektiv nyttighet finns starka tendenser till att den underfinansieras i relation till samhällsnyttan. Detta gäller särskilt grundforskning. När det gäller mer applicerad forskning, såsom vidareutveckling av en maskin, är det lättare för företag att få tillbaka sin investering genom patent och företagshemligheter. Teknologisk forskning i sig behöver inte gynna ekonomin eftersom den måste omvandlas till innovationer av exempelvis en entreprenör. Samtidigt ökar möjligheten för innovation dramatiskt när det finns en stark ström av nya idéer. Bland liberaler har det funnits en tendens att avfärda offentliga investeringar i forskning som socialism. Historisk erfarenhet visar dock att offentligt finansie­ rad forskning har spelat en avgörande roll för Sveriges och övriga västländers framgång, och utgör således en central del av den faktiskt existerande kapitalismen. Givet hur lite pengar det handlar om i relation till hur mycket värde det skapar är en ökning av anslagen till universitetsforskning ett av de mest uppenbara sätten att öka tillväxten.

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 307

3. Förbättrat entreprenörskapsklimat En stor del av de nya jobben kommer från ett fåtal företag som växer sig stora. Entreprenörskap är svårt givet den hårda konkurrensen, men är extremt värdefullt när det lyckas. Sverige behöver kontinuerligt nya företag för att kompensera för at äldre företag tacklar av och förlorar konkurrenskraft. Nyföretagande kräver företagare. Potentiellt framgångsrika entreprenörer är få och tenderar att ha redan trygga och välbetalda karriärer. De flesta försök att starta entreprenöriella företag misslyckas. För att locka fler potentiella entreprenörer att ta risken att starta ett nytt företag måste det finnas tillräckliga incitament och stödstrukturer såsom riskkapitalis­ ter. För att dessa företag sedan ska kunna växa krävs en gynnsam institutionell jordmån med förmånliga regleringar och skatter. Bättre entreprenörskapsklimat kommer att gynna invandrares integration - dels för att en del av de nya entrepre­ nörerna kommer att ha invandrarbakgrund, dels genom ökat jobbskapande överlag. Det är ett misstag att tolka entreprenörspolitik som liktydigt med småföretagar­ politik. Entreprenörskap handlar om innovativa företag som växer till stora företag, inte om permanent små företag. Det sägs ofta att det är de små företagen som skapar arbeten för invandrare. Det är en sanning med modifikation. Storföretag inom tillverkning, teknologi och avancerade tjänster står för majoriteten av export­ intäkterna. Ju bättre dessa går, desto starkare möjligheter skapas för mindre och medelstora företag, som i många fall är leverantörer till storföretagen. Det finns en symbios mellan storföretag och småföretag; en förmånlig näringslivspolitik tenderar att gynna bägge grupperna. Det finns en uppsjö förslag för att förbättra entreprenörskapsklimatet. Låt mig nämna två som inte kräver stora reformer: Gör all myndighetskommunikation görs tillgänglig på engelska. Eftersom de flesta invandrarföretagare har kunskaper i engelska är detta en effektivare lösning än att översätta delar till flera olika språk som arabiska, persiska, turkiska, serbokroatiska och så vidare. Ett statsfinansiellt billigt förslag för att stimulera entreprenörskap vore även förmånligare beskattning av personaloptioner för grundare och anställda i startups, under inkomstslaget kapital i stället för tjänst. Det är en förhållandevis billig reform skulle ha stor inverkan på just innovativt entreprenörskap (Henrekson & Sanandaji 2014).

308 MASSUTMANING

4. Fler medelenkla jobb En vanlig teori bland liberaler är att enkla jobb i Sverige har försvunnit på grund av statliga inskränkningar i marknadsmekanismerna i form av skatter, arbetsmarknadsregleringar och kollektivavtal. Enligt denna teori har detta höjt lönekos­ tnaden över de nivåer som arbetsgivarna är villiga att betala, och har därför slagit undan enkla jobb som annars skulle ha funnits. Argumentet är att det är bättre att lågproduktiva arbetar till låg lön än att de är helt arbetslösa. En siffra som ofta lyfts fram är att andelen enkla jobb är låg i Sverige och högre i andra europeiska länder. Denna nationalekonomiska tolkning är populär och utgjorde grunden i Alliansens arbetslinje. Att skapa fler enkla jobb är fortfarande näringslivets främsta lösning på integrationsproblemen. DN (2016g) skriver i samband med en intervju av Svenskt Näringslivs VD: Hon hoppas att kunna få bortrationaliserade jobb att återuppstå, till exempel på lager och kontor, om LO och regeringen går med på en ny anställningsform med halverade arbetskraftskostnader: heltidsarbete till 75 procents lön, slopad arbetsgivaravgift, och utan krav på kollektivavtal, samtidig utbildning eller medverkan av Arbetsförmedlingen. Det finns också en kärna av sanning i att fler jobb enkla skulle skapas till lägre lönekostnad. Mycket tyder dock på att tolkningen om varför Sverige har få enkla jobb är fel. En alternativ förklaring är att enkla jobb har försvunnit av teknologiska skäl. Schweiz som är ett liberalt och högteknologiskt land har lika låg andel enkla jobb som Sverige. I kunskapsintensiva, högproduktiva ekonomier ersätts lågpro­ duktiva arbetsuppgifter av teknologi såsom automatisering och datorisering. När rationaliseringen väl är genomförd och den nya teknologin och de nya processerna är på plats är det förmodligen lönlöst att försöka återgå till en svunnen era. Det starkaste beviset på att så är fallet är att de intensiva försök som gjorts i Sverige att med skattesänkningar, subsidier och offentliga program återskapa enkla jobb huvudsakligen har misslyckats. Det blir också tydligt när man mer konkret funderar på vad enkla jobb är. Vad som avses är yrken med enkla uppgifter som inte kräver formell träning eller yrkeserfarenhet - till exempel renhållningsarbetare, skoputsare och gatuförsäljare. Att främst satsa på lågkvalificerade jobb för att få invandrare i arbete är fruktlöst, då efterfrågan på dessa jobb i ett land som Sverige är låg. Poängen med arbete är dessutom att generera ekonomisk aktivitet och skatteintäkter. Även om det gick att skapa ett stort antal jobb som skoputsare och gatuförsäljare i Sverige - vilket är tveksamt - så skulle samhällsekonomin inte vinna mycket på det.

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 309

Vuxenutbildningar bör i stället fokusera på medelkvalificerade jobb inom industrin och välfärden. Det finns i dag stor efterfrågan på kvalificerade industriar­ betare, personer med kunskaper motsvarande undersköterska och liknande. Dessa jobb kan man i många fall bli behörig till genom en riktad gymnasieutbildning. En fördel med att via vuxenutbildning få in invandrare i medelkvalificerade jobb är att de då inte i lika hög utsträckning konkurrerar med andra som har en svag ställning på arbetsmarknaden. De som vill se fler i arbete genom sänkta ingångslöner glömmer till sist bort en viktig sak: om fler kom i jobb med lägre löner än i dag så skulle välfärdsstaten behöva ge dem och deras familjer höga bidrag vid sidan av arbetsinkomsten för att klara vardagen. Sverige skulle amerikaniseras på så sätt att vi skulle få en grupp arbetande fattiga, utan att generera de skatteintäkter som behövs för att upprätthålla svensk välfärd.

5. Ersätt subsidierade åtgärder med jobb i välfärden Sverige har på senare år ökat redan stora satsningar på arbetsmarknadspolitis­ ka åtgärder samt subventionerade anställningar där skattebetalare står för en betydande del av lönen. Flera program är sedan tidigare riktade mot funktionshindrade, vilket är motiverat men begränsat i omfång. Det finns dock flera omfat­ tande subsidier och arbetsmarknadsåtgärder riktade mot invandrare - däribland anställningsstöd, instegsjobb, nystartsjobb, traineejobb med flera. I många av dessa åtgärder står skattebetalarna för merparten av lönekostnaden. Programmen har blivit fler i takt med att nya regeringar inför nya program utan att de gamla försvinner. Dagens Juridik (2016) skriver: Subventionerade anställningar är anställningar där arbetsgivaren subven­ tioneras för hela eller delar av lönekostnaden via ekonomiskt bidrag eller skattekreditering. Exempel är anställningsstöd, instegsjobb, nystartsjobb och yrkesintroduktionsanställningar. Syftet är att fler ska komma i arbete och att arbetslöshetssiffrorna ska minska. Det finns i dag tolv olika subventionerade anställningsformer där flertalet har uppstått under de senaste tio åren. Reger­ ingen medger nu att regelverket har blivit både ”detaljerat” och fått ”många och varierande villkor” samt att det är ”oöverskådligt”. Arbetsmarknadsprogram tenderar att vara låglönejobb i den privata sektorn såsom städare, köksbiträden, lagerpersonal och taxiförare. Åtgärderna har inte varit effektiva när det gäller att skapa fasta riktiga jobb. Endast ett fåtal av delta­ garna går vidare till ett vanligt jobb, och skulle även i sådana fall troligen gjort det

310 MASSUTMANING

ändå. Åtgärderna präglas också av svag kontroll av arbetsgivarna och omfattande missbruk. Eftersom stödprogram ofta är temporära har arbetsgivare satt i system att byta ut personal efter att subsidierna gått ut. Åtgärder och subsidier leder till snedvriden konkurrens när företag som får sina löner betalda av skattebetalare kan konkurrera ut andra företag. Det största problemet är att åtgärderna inte minskar den totala arbetslösheten utan framför allt tränger ut riktiga jobb. SVT Nyheter (2014b) citerar professor Anders Forslund: ”Gissningen är att för varje subventionerad anställning så försvinner ett ordinarie jobb. Det är en väldigt stor undanträngning. Så i huvudsak så är det ju inte så att man påverkar sysselsättningens storlek med de här insatserna, utan man förändrar vilka som får jobben i första hand”, säger Anders Forslund, professor vid IFAU. Trots dessa magra resultat har kostnaderna för subsidierade anställningar skenat, och uppgår nu till över 20 miljarder kronor per år - till vilket kommer åtskilliga miljarder för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder än subsidier. Åtgärderna är dyra och ineffektiva. Det finns samtidigt viktiga delar av välfärden såsom äldreomsorg och vården där det finns behov att expandera, där dessa skulle göra större samhällsnytta och dessutom skapa fler riktiga jobb.

6. Återinförd arvs- och fastighetsskatt Att lösa utanförskap, sociala problem och flyktingkrisen kräver ökade offentliga satsningar. Reducerad invandring kommer att leda till stora besparingar som delvis kan finansiera detta, och om Sverige lyckas öka tillväxttakten genereras också större intäkter. Eftersom flera av förslagen i detta kapitel av boken kräver ökade utgifter föreslås även några reformer som kan öka intäkterna. Det är svårt att öka intäkterna genom att höja de högsta skattesatserna på arbete, som redan är kring eller rent av över en inkomstmaximerande nivå. Däremot finns större möjligheter att öka intäkter genom högre beskattning av kapital. Ett sätt att göra detta är genom att minska avdrag och täppa till de stora kryphål som på senare år öppnats i kapitalbeskattningen. En annan reform är att återinföra fastighetsskatten. Den svenska fastighetsskatten var impopulär, bland annat på grund av att hög skatt kunde tas ut på dem som ägde värdefulla hus men hade låga inkomster. Detta rör dock ett relativt fåtal hushåll och kan hanteras med begränsningsregler. Återinförd fastighetskatt kan även bidra till att dämpa den bostadsbubbla som troligen har utvecklats.

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 311

Ett annat förslag är att återinföra arvsskatt, men endast för de förmögna. Argumentet mot arvsskatt är att det var lätt att undvika genom skatteflykt samt att det drabbade medelklassen. Länder som USA har bara arvsskatt för de rika, och tar in betydande intäkter från detta. När det finns kontroller från skattemyndigheter och nivån på arvskatten är rimlig är det inte speciellt svårt för staten att samla in pengarna. En arvsskatt på exempelvis 30 procent av förmögenheter på över tio eller tjugo miljoner kronor skulle generera substantiella intäkter. Rikas möjlighet att fly arvsskatten genom att gömma pengar utomlands har på senare år blivit svårare i takt med det internationella arbetet mot skatteparadis i kombination med starkare kontroller av banker. De summor som kan genereras av arvsskatt har ökat på grund av växande arvsflöden, vilket i sin tur beror på större förmö­ genhetskoncentration samt ökade kapitaltillgångar. Det främsta argumentet mot arvsskatt är att det drabbar företagarfamiljer. Det mest av ärvd förmögenhet finns dock inte i familjeföretag, och det finns dessutom möjlighet att undanta aktiva familjeföretag från arvskatten. Det finns få skatter som saknar negativa ekonomiska effekter, och även fastig­ hetsskatten kan reducera avkastningen på att investera i nya hus eller värdeökande renovationer. Fastighetsskatt och arvsskatt har dock fördelen att de genererar intäkter utan att reducera incitamenten att arbeta, och har troligen lägre negativ effekt på ekonomin per skattekrona som dras in än skatter på arbete eller företa­ gande. Ett argument för att beskatta arv är att det minskar kapitalismens legitimitet när ekonomisk framgång beror på vilken familj man är född i snarare än egna ansträngningar. Ett annat sätt att öka offentliga intäkter är att motverka skattefusk. Skatteverket uppskattade det totala skattefelet för år 2007 inklusive svartarbete, momsfusk, undangömd förmögenhet utomlands och andra former av skatteflykt. För år 2012 gjordes en ny kartläggning som inte räknade ut någon en exakt siffra men bedömde inriktningen. Den senaste kartläggningen av skatteflykt släpptes 2014, med estimatet att den offentliga sektorn gick miste om cirka fem procent av BNP år 2007, men att detta troligen hade sjunkit till år 2012 (Skatteverket 2014): Med reservation för de mycket stora osäkerheterna i beräkningarna beräk­ nades skattefelet till 133 miljarder kronor, vilket motsvarade 5 procent av BNP eller cirka 10 procent av den fastställda skatten. En samlad bedömning av de redovisade resultaten i denna rapport tyder på att skattefelet uttryckt i procent av BNP har minskat mellan åren 2007 och 2012, om än med reservationen att alla undersökningarna inte belyser alla områden inom skattesystemet.

312 MASSUTMANING

En ansenlig del av skattefelet består av förmögna svenskas undangömda pengar utomlands samt företagens skatteflykt. SVT:s Uppdrag granskning (2016) skriver: De svenskar som gömmer pengar i utlandet står också för en ansenlig summa av den undanhållna skatten. Enligt Skatteverkets senaste uppskattning är det drygt sju miljarder kronor varje år. De beräkningar som finns är mycket osäkra och försiktiga. Sannolikt är den undanhållna skatten som har med utlandet att göra - det så kallade ”internationella skattefelet” - ännu större. Räknar man med bolagens skatteflykt i den internationella skatteflykten stiger den borttrixade skatten till 46 miljarder kronor varje år. Andra former av skattefusk inkluderar svartarbete, momsbedrägeri, privatper­ soner inte betalar skatt på till exempel privat införsel av alkohol med mer. Man bör inte ha överdrivna föreställningar om vilka summor reducerat skattefusk kan generera. Sverige är redan ett land med låg skatteflykt i internationell jämförelse. Staten kan aldrig ta in exakt den skatt som den vill ha in, och en ekonomi med noll skatteflykt är omöjligt till och med i polisstater. Faktum är att överdrivet sträng övervakning och reglering kan skada den ekonomiska aktiviteten mer än åtgärderna genererar i skatteintäkter.

7. Sänkt skatt för låginkomsttagare Sverige har inte längre västvärldens högsta skatter men är fortfarande ett högskat­ teland. Sverige utmärker sig framför allt som ett land där låginkomsttagare betalar ovanligt hög skatt. En stor del av skattebördan i Sverige består av dolda skatter såsom moms och arbetsgivaravgifter, varav den senare i praktiken till stor del är en inkomstskatt vars kostnader bärs av löntagaren. Däremot har Sverige på senare år kommit att reducera den effektiva skattebördan på kapital, så att förmögna som utnyttjat reglerna rätt i dag kan åtnjuta lägre skatt än låginkomsttagare. Höga skatter är ofrånkomligt för ett land där en en stor andel av allmänheten stödjer en generell välfärdsstat. Att kraftigt sänka skatterna är hellre inte realistiskt när Sverige på grund av misslyckad integration har ådragit sig stora sociala problem som måste hanteras. Däremot kan Sverige fortsätta att sänka skatten för just låginkomsttagare. En fördel är att detta ökar incitamenten till arbete och gör det lättare att reducera utanförskapet. En annan fördel är att ökade inkomster efter skatt för låginkomsttagare minskar de ekonomiska och sociala klyftorna. Sverige går allt mer i riktning mot en etniskt tudelad välfärdsstat där de låga inkomsterna är koncentrerade bland dem med utländsk bakgrund, medan de rika och den övre medelklassen framför allt är etniska svenskar. Ekonomiska

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 313

klyftor tenderar att öka sociala och kulturella klyftor, och den känsla av alienation som har uppstått i förorten skadar därmed indirekt integrationen. Sänkt skatt på låginkomsttagare gynnar givetvis även dem med svenskt ursprung som har låga inkomster, och som i många fall är de som drabbats mest av invandringens negativa effekter genom brott, problem i skolor, konkurrens om låglönejobb samt mindre generös välfärd. Eliten som drivit på invandringspolitiken bor allt mer geografiskt isolerat från problemområden och har hittills varit relativt förskonad. Risken är samtidigt att etniska svenska arbetare och låginkomsttagare söker sig till populistiska eller främlingsfientliga krafter och skuldbelägger invandrarna för dessa samhälls­ förändringar. Skattesänkningar för låginkomsttagare är därför även ett sätt att åtminstone delvis kompensera de grupper som betalt högst pris för de senaste årens utveckling.

8. Avskaffat ränteavdrag för bolån I dag tillåts hushåll att dra av 30 procent av räntekostnaderna för bolån, och göra ett något lägre avdrag på 21 procent för ränteutgifter som överstiger 100 tusen kronor per år. Detta stödprogram kostar årligen statskassan cirka 30 miljarder kronor. Fördelen med ränteavdrag är att det omfördelar till barnfamiljer som behöver större bostäder, att det hjälper förstahemsköpare samt överlag leder till större egnahemsägande. Nackdelen är dock att avdraget bidrar till bubblor på bostadsmarknaden genom att göra det billigare att buda upp priserna. Systemet tenderar även att framför allt gynna de redan förmögna, som är mer sannolika att äga hus med hög värdering. Det viktigaste skälet att avskaffa ränteavdraget är att det är dyrt och att det inte har någon signifikant positiv effekt på samhällsekonomin. Högre ränteav­ drag gör det inte nödvändigtvis lättare för fler att köpa bostad, eftersom bidraget kapitaliseras in i priserna och gör bostäder dyrare än de annars skulle varit. Att avskaffa ränteavdragen för bolån eller att gradvis fasa ut dem för att undvika att destabilisera marknaden skulle leda till en betydande besparing för staten som kan användas i mer produktiva satsningar.

9. Avbyråkratisera byggnormer och marktilldelning Kostnaden för bostadsbyggande är mycket hög i Sverige och bör sänkas. Onödigt komplicerade regleringar på bullernivåer, handikappanpassning och dylikt bidrar till att göra bostadsproduktionen ineffektiv. Enligt beräkningar av tidningen Fastig­ hetsvärlden saknar en stor andel av invandrarna betalningsförmåga för att köpa

314 MASSUTMANING

nyproducerade bostäder. Om kostnaderna för byggande inte sänks kraftigt och snabbt kan Sverige räkna med problem på bostadsmarknaden - en av ekono­ mins största sektorer. Svårigheterna att få bostad förvärrar de redan existerande problem på arbetsmarknaden, eftersom personer med lägre inkomster får svårt att flytta dit de kan få jobb. Kommunerna, som har hand om marktilldelning, bygglov samt byggandet av den infrastruktur som krävs för nya bostadsområden har kapacitet för att göra det möjligt att bygga fler hus. Därtill går det uppenbarligen att bygga på höjden i större utsträckning än i dag.

10. Ökade infrastrukturinvesteringar Det finns flera områden där offentliga infrastrukturinvesteringar i transport, vägar, miljö, kommunikation och annat är gynnsamt för ekonomin. Energipolitiska satsningar kan tillsammans med utbyggd infrastruktur gynna svensk tillverk­ ningsindustri. I det ovanliga makroekonomiska läget när räntan är nära noll är investeringar i framtida infrastruktur enkla att lånefinansiera. För att undvika risken att räntan drar i väg i takt med att statsskulden ökar bör Sverige förbinda sig till att ökade utgifter endast används till investeringar, inte konsumtion. Ett intressant förslag från Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund (2015) är att återinföra distinktionen mellan drifts- respektive kapitalbudget. De två professorerna förklarar i SvD: Dagens budgetsystem anser vi har resulterat i att samhällskritiska - och för framtida välfärd centralt viktiga - investeringar får stå tillbaka till förmån för kortsiktig fördelningspolitik och konsumtion. Vi anser därför att Sverige bör återinföra distinktionen mellan drifts- respektive kapitalbudget. Kapital­ budgeten tillåts vara lånefinansierad medan driftsbudgeten ska vara i balans över en konjunkturcykel. Detta är ett system som Sverige hade fram till 1977 års budgetreform då Sverige övergav systemet med en kapital- respektive driftsbudget till förmån för dagens system med en budget. Investeringar i infrastruktur ökar långsiktig produktivitet och skapar dessutom arbetstillfällen. Vilka investeringar som ska göras och hur dessa kan lämpligen utformas så samhällsekonomiskt effektivt som möjligt bör bedömas av oberoende experter.

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 315

11. Återupprätta lag och ordning Kriminalitet och företagsklimat behandlas ofta som två separata frågor i Sverige. I själva verket finns en stark länk dem emellan. Kriminalitet skapar stora kostnader och risker för det lokala näringslivet. Det är en av förklaringarna till bristen på jobb i invandrartäta områden. Den företagare som får sina fönsterrutor sönderslagna och graffiti sprayad på fasaden får sämre lönsamhet och mindre möjlighet att expandera. Benägenheten att anställa unga är låg i områden där en betydande andel unga är med i kriminella gäng. Att få i gång näringslivet i utanförskapsområ­ den kräver reducerad brottslighet. Det mest uppenbara sättet är att öka resurserna till polis och rättsväsende. I mitten av år 2016 hade Sverige enligt Polismyndigheten endast 19.662 poliser, 600 färre än år 2010. Eftersom befolkningen samtidigt ökat har antalet poliser per invånare sjunkit med åtta procent sedan minskningen började år 2010. Antalet poliser per invånare i Sverige är bland de lägsta i EU. Sverige har endast 2,0 poliser per tusen invånare, vilket är nära 40 procent längre än genomsnittet för EU-länderna. Antalet poliser per capita har tunnats ut samtidigt som den grova kriminaliteten ökat, vilket lett till att de kriminella flyttat fram sina positioner. Det vore samtidigt enkelt att öka rättsväsendets budget och anställa fler poliser. Det är inte heller svårt att återgå till rutiner där de som kastar sten eller ägnar sig åt annat antisocialt beteende grips och lagförs. Så skulle polisen ha agerat i Sverige förr. Att polisen inte fått de resurser och befogenheter som krävs för att bekämpa brottsligheten beror inte på att det skulle vara dyrt eller omöjligt, utan på ideologiskt motstånd.

12. Ökad studietakt och strukturerad pedagogik Flumpedagogikens genomslag i skolan gjort att många skolkar, att elever spenderar liten tid med att studera i skolan och göra läxor hemma, samt att framför allt skolor i invandrartäta områden präglas av kaotiska miljöer där läraren har begränsad respekt. Det är viktigt att motarbeta skolk, mobbning och stök. Den moderna pedagogiken, som trängt undan katederundervisning, ställer orealistiska krav på elever från icke-akademiska hem att hämta in kunskaper själva. Skolan kan förbättras genom strukturerad pedagogik, kunskapsfokus samt att gradvis lära eleverna att höja sin studiekapacitet. De långa sommarloven är skadliga för många elever, eftersom de leder till en sysslolös period som ibland fylls med ofog. I stället för att samla på sig kunskaper börjar många glömma bort vad de lärt sig och komma bort från studiedisciplin. Sysslolöshet förklarar delvis beteenden som drogmissbruk, gängmedlemskap, vandalism, bråk och brottslighet. Kortare sommarlov skulle ge ungdomarna bättre

316 MASSUTMANING

chanser att lära in kunskaper. Detta kan kompletteras med obligatorisk sommar­ skola för de elever som inte klarar kunskapskraven. Detta har flera fördelar: En är att hotet att tvingas gå i sommarskola skapar incitament att klara studierna under terminen. Ett annat är att de elever som har det svårast får en ny chans under sommaren att ta igen vad de missat. Det sista är att obligatorisk sommarskola kommer att sysselsätta unga och minska risken att de använder sommarmåna­ derna till dåligt umgänge och antisocialt beteende.

13. Stöd- och ordningspersonal i skolan De skolor som många invandrarungdomar läser i präglas inte sällan av stökiga miljöer, bråk och mobbning. Många lärare klarar inte att ta kontroll över situatio­ nen. Det är därför viktigt att återställa ordningen i skolan - inte minst i invand­ rartäta skolor i förortsmiljö. Ett sätt att ta tag i problemen är att anställa lämplig stödpersonal som får respekt av eleverna. Ordningsvakter i skolan skulle kunna göra det möjligt för fler unga i invandrartäta områden att erhålla en god utbildning. De skulle ta bort en del av den påfrestning som ligger hos lärarna och underlätta möjligheten att fokusera på undervisningen. Till sist skulle ordningsvakter kunna minska förekomsten av bråk och småbrottslighet under skolåren. Detta är viktigt då många som i vuxen ålder blir kriminella börjar med beteendet redan i skolan.

14. Obligatorisk SFI och vuxenutbildning Det fundamentala problemet som leder till att många invandrare fastnar i utanför­ skap är lågt humankapital. Därför måste lösningsförslagen fokusera på att öka deras produktivitet, vilket kräver massiva utbildningssatsningar. Ett viktigt förslag är obligatorisk vuxenutbildning för invandrare. Det är ofta demotiverande för vuxna att sätta sig i skolbänken igen, och framför allt språk blir svårare att lära sig med åldern. Det finns samtidigt ingen väg runt detta, eftersom man måste lära sig svenska för att kunna integreras i Sverige. Detta behöver vidare förenas med en återgång till traditionell strukturerad pedagogik - inte den flumpedagogik som dragit ner den svenska skolan de senaste decennierna. All utbildning behöver inte vara högskoleförberedande. Yrkesutbildningar är bäst på att ge deltagarna möjlighet att komma i arbete efter avslutad utbildning och har fördelen att de ofta bara är något eller ett par år långa. Lärlingsutbildningar är ett annat bra system för att få arbetslösa vuxna i arbete. Sverige har mindre inslag av lärlingsutbildningar än andra västeuropeis­ ka länder, trots att dessa efterfrågas av arbetsgivare. Lärlingsutbildningar har

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 317

visat sig vara en fungerande modell för att lära upp yrkesskickliga unga i många andra länder. Sverige har dock en svagare tradition av lärlingsutbildningar, och modellen har hitintills inte fungerat lika bra här. Det finns intressanta förslag att göra arbetsplatsförlagt lärande bättre och mer attraktivt för unga genom starkare stödstrukturer av arbetsgivare och skolan (Olofsson & Wadensjö 2014). Språkkunskaper är ett nödvändigt arbetsredskap i de flesta yrken och viktigt för vidareutbildning. Med vissa undantag krävs kunskap i svenska för att kommu­ nicera med andra medarbetare eller kunder. Ett skäl till att alltför få invandrare lyckas tillgodogöra sig tillräckliga kunskaper i det svenska språket är beständiga problem inom svenska för invandrare (SFI). Programmet lider av låg motivation bland deltagarna och av att en hög andel hoppar av. En granskning av SCB på uppdrag av DN (2016h) visade att endast 33 procent av nyanlända som kom till Sverige år 2007 hade fullföljt SFI vid en uppföljning 2014. Ytterligare cirka 40 procent fick godkänt på några men inte på alla fyra delkurser. En hög andel av de nyanlända har därtill låg utbildningsbakgrund och har i många fall inte gått i skolan i sitt hemland. Av dem med förgymnasial utbildning från sitt hemland som anlände år 2007 hade 80 procent inte fullföljt SFI sju år senare. Att studera på SFI är i dag frivilligt, och det saknas extern press och strukturer för att orka genomdriva studierna. Med ökad studietakt skulle långt fler kunna fullfölja SFI. Ett sätt att ställa tuffare krav är att knyta deltagande i SFI till utbetal­ ningar av försörjningsstöd och andra bidrag, där delar av bidraget dras av för friska vuxna som inte deltar i undervisningen. Utöver detta kan SFI göras mer attraktivt för deltagarna genom ökade resurser och höjd kvalitet.

15. Pedagogiska förskolor Fostran och normbildning sker till stor del i hemmet, men utbildningssystemet kan utöver detta spela en central roll. James Heckmans et al. (2013) forskning har visat att insatser i tidig ålder har starka effekter på mjuka färdigheter, inte minst för barn från hem med låg socioekonomisk status. Förskolan är särskilt viktig för de barn vars föräldrar inte har något jobb. Skillnader i kunskap växer fram tidigt. Unga som kommer från invandrarhem och vars föräldrar inte har högre utbildning har redan i de tidiga åren ett mer begränsat ordförråd än svenska barn från familjer där föräldrarna har högre utbildning. Ett av de bästa sätten att jämna ut livschanserna är att satsa mer på pedagogiska förskolor, riktade till barn i unga åldrar. Förskolor tycks vara mest relevanta för barn till familjer med lågt socialt kapital. I bilaga 5 till Långtidsut­ redningen står exempelvis att läsa (Löfbom & Sonnerby 2015):

318 MASSUTMANING

Det förefaller som förskolan kan ha särskilt stor betydelse för barn till föräldrar som har kort utbildning eller är födda i annat land. Barns inlärningskapacitet är mest påverkbar under de allra första åren och de utvecklas i samspel med sina tidigare erfarenheter. I den mån förskolan verkar utjämnade minskar den risken för att vissa barn halkar efter i skolan. Förskolan kan vara särskilt viktig för att minska skillnaden i språklig förmåga mellan barn som är födda i Sverige och barn födda i annat land. Allt fler barn i förskolan har ett annat modersmål än svenska. En fördel av satsningar på förskola och skola är att utbildning reducerar sanno­ likheten att begå brott. Ett exempel på detta är expansion av grundskolan i Sverige. Under 1950-talet övergick Sverige från folkskola till nioårig enhetsskola för alla, vilket för många innebar fler antal år i skolan. Denna skolreform genomfördes tidigare i vissa delar av Sverige än andra, och utvärderingar visar att fler år i skolan tenderade att minska framtida brottsrisk för män (Hjalmarsson et al. 2015).

16. Avskriv CSN-lån för examina i tekniska ämnen Sverige har länge utmärkt sig som ett ingenjörsland. Brist på ingenjörer minskar därför näringslivets konkurrenskraft och expansionsmöjligheter. Tekniska utbild­ ningar är svåra och abstrakta. Samtidigt väljer många hellre mindre krävande utbildningar i humaniora och samhällsämnen, för vilka det finns otillräcklig efterfrågan på arbetsmarknaden. Civilingenjörer och andra tekniska yrken skapar positiva spillover-effekter för övriga ekonomin bidrag till innovationskapaciteten. Dessa utbildningsspår är i dag dock inte tillräckligt lockande från studenternas perspektiv. Även om många börjar läsa till ingenjör hoppar en stor andel av innan de tagit ut examen. Ett sätt att uppmuntra fler att välja och faktiskt fullfölja tekniska utbildningar är genom grund- och gymnasieskolan. Många som är intresserade väljer bort eller hoppar av från tekniska utbildningar för att de saknar nödvändiga grundläggande kunskaper. För att fler ska klara av tekniska utbildningar bör skolan tidigt betona matematik, naturvetenskap och teknik snarare än vad ungdomar tenderar att tycka är roligt för stunden. En annan praktisk åtgärd för att få fler att studera tekniska ämnen är att avskriva delar av eller hela CSN-lånet för dem som tar examina i tekniska ämnen - i synner­ het för dem lyckas ta sig igenom utbildningarna snabbt. En sådan reform skulle vara delvis självfinansierande även på kort sikt då många inskrivna studenter tar mer tid på sig för att ta examen än de egentligen behöver.

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 319

17. Skapa ett svenskt elituniversitet på världsnivå En viktig anledning till varför Sverige klarar sig relativt väl ekonomiskt är att den vuxna befolkningens goda kunskaper. Detta kunskapsförsprång relativt omvärl­ den håller emellertid på att erodera i takt med att befolkningen i andra länder utbildar sig mer, medan resultatförsämringen i svensk grundskola börjar ge effekt på elevers förmåga inom högre utbildning. Kombinerat med stor lågkvalificerad invandring är risken att Sverige rör sig bort från att vara en kunskapsekonomi. Ett sätt att skapa en drivkraft mot ökad kunskap är att satsa på att skapa minst ett svenskt elituniversitet på världsnivå. Redan i dag håller vissa högre lärosäten hög klass - såsom KTH, Chalmers, Handelshögskolan i Stockholm, och Karolin­ ska Institutet. Anledningen till att de inte kan konkurrera med Harvard, MIT, Stanford och University of Chicago är i stor utsträckning en brist på resurser och kritisk massa. I samband med ökningen av offentlig finansiering av forskning och utveckling bör extra resurser satsas på att utveckla minst ett av dessa lärosäten till ett elituniversitet på världsnivå.

18. Avbryt lågkvalificerad arbetskraftsinvandring Sverige avreglerade i slutet av år 2008 reglerna för arbetskraftsinvandring och öppnade för arbetskraftsinvandring av lågkvalificerade till yrken där det redan finns överskott på arbetskraft och där lönen är låg. Reglerna tillåter generös anhöri­ ginvandring och rätt till sociala förmåner. Kontrollerna är svaga och systemet är behäftat med stort missbruk från arbetsgivares sida liksom omfattande asylfusk. Inkomster och löner är ofta låga, och efter några år har en påfallande hög andel av dem som initialt kom som arbetskraftsinvandrare inga arbetsinkomster. Migrationsforskaren Henrik Emilsson (2016a) vid Malmö högskola har studerat den svenska lagen om arbetskraftsinvandring och förklarar hur den skiljer sig från andra länders. Han sammanfattar sina slutsatser i Dagens Samhälle (2016b): Den strider mot både de kunskaper som finns om hur en framgångsrik modell för arbetskraftsinvandring bör se ut, och internationella policytrender. Det som skiljer den svenska lagstiftningen från andra länders är bland annat: Den gör inte skillnad på hög- och lågkvalificerade arbetskraftsinvandrare, arbetstillstånd inom hög- eller lågkvalificerade yrken, eller om det finns arbets­ kraftsbrist eller inte inom ett yrke. Min och andras forskning visar att det är vanligt att arbetskraftsinvandrarna i dessa yrken har mycket låga löner. Vanligen finns också ett överskott av

320 MASSUTMANING

arbetskraft i de här branscherna. För denna typ av jobb är det många som tjänar mindre än 13 000 kronor i månaden, och en ansenlig andel som har just 13 000 i lön, eller strax däröver. Arbetsgivarna har alltså anpassat sig till miniminormen. Det finns inget rationellt skäl för Sverige att ha omfattande arbetskraftsin­ vandring av lågkvalificerade när det redan finns stora grupper arbetslösa. Det ökar konkurrensen om de allt färre enklare jobb som finns kvar och drabbar de invandrare Sverige redan tagit emot. Även om alla arbetskraftsinvandrare skulle arbeta är det långt ifrån självklart att lågavlönade som betalar lite i skatt och ofta har anhöriga som inte arbetar betalar sin egen välfärd - än mindre skapar ett överskott. En enkel och kraftfull åtgärd för att minska utanförskapet är därför att stoppa den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. De företag som har behov av lågkvalificerad arbetskraft kan i stället rekrytera bland arbetslösa som redan finns i Sverige. Det finns också omfattande missbruk med nuvarande regler i form av skenan­ ställningar och annat arbetskraftsfusk. En utvärdering efter tre år i Sverige visar att en fjärdedel av dem som kom som arbetskraftsinvandrare från utanför EU har noll kronor i registrerade arbetsinkomster (Emilsson 2016a). Det som kallas arbetskraftsinvandring är till stor del asylfusk. Arbetskraftsinvandring används ofta som ett sätt att få visum för att komma till Sverige i syfte att söka asyl. En slående siffra är att mer än hälften söker asyl som flyktingar före eller efter ankomst som arbetskraftsinvandrare. Reformen ger till sist rätt till att ta in anhöriga, varav endast ett fåtal arbetar. Arbetskraftsinvandring av produktiv yrkeskraft som genererar överskott för mottagarlandet är naturligtvis gynnsamt, men den svenska reformen är inte konstruerad på samhällsekonomiska utan på ideologiska grunder; vilket belastar särskilt Sveriges existerande lågavlönade och arbetslösa.

19. Bib ehållna bidrag vid repatriering för existerande invandrare Många invandrare med medborgarskap i Sverige föredrar att bo i sina hemländer, där levnadskostnaden ofta är betydligt lägre. De som flyttar från Sverige förlorar dock ofta sina bidrag och väljer därför att bo kvar. En del transfereringar är fria att föra över men försörjningsbidrag, äldreförsörjning, bostadsbidrag och många andra bidragsformer går bara till dem som är skrivna i Sverige. Det vore enkelt att underlätta för invandrare att behålla det mesta av sina bidrag om de frivilligt återvänder till sina hemländer. Sverige gör besparingar i form av välfärdsutgifter såsom sjukvård, äldreomsorg, offentlig service, kollektivtrafik, rättsväsende samt

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 321

på infrastrukturutgifter och boendekostnader. En annan besparing uppkommer genom att reducera bidragen något för att kompensera för lägre levnadskostnad. De invandrare som av olika skäl vill återvända till Sverige och redan har medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd kommer vara fria att göra så. Många invandrare trivs inte i det, i flera avseenden, kyliga Sverige vilket gör att förslaget gynnar alla. Detta skulle visserligen öka de redan starka incitamenten att komma, men detta är inget större problem så länge invandringen är reglerad och Sverige upprätthåller ett starkt gränsskydd.

20. Ökat hemresestöd vid avslag eller återtagen asylansökan I dag kan asylsökande som fått avslag eller dragit tillbaka sin asylansökan erhålla så kallat återetableringsstöd, vilket även kallas återresebidrag eller hemresebi­ drag. Syftet är att finansiera resan och underlätta återetablering i hemlandet, och betalas ut till länder där Migrationsverket bedömt att det är svårt att hitta jobb och bostad. Bidraget är i dag på 30 tusen per vuxen person och 15 tusen för barn - dock maximalt 75 tusen kronor per familj. Under de senaste åren har politiska reformer underlättat för illegala invandrare, eller så kallade papperslösa, som inte bedöms ha asylskäl att ändå leva kvar i Sverige med tillgång till många delar av välfärdsstaten. En stor andel återvänder inte till sina hemländer, och avvisningar är dyra för den svenska staten. Det är obehagligt att jaga flyktingar och med tvång utvisa familjer. Det finns också ett mycket stort antal flyktingar som lockas av en orealistisk bild av Sverige, och som sedermera ångrar sig och frivilligt återvänder. Detta förvånar ofta svenskar. Tvärtemot den gängse bilden har de flesta asylansökande inte flytt för sitt liv. Levnadsstandarden i flertalet ursprungsländer är högre än vad många svenskar föreställer sig. Det finns fortfarande extremt fattiga grupper, men de flesta har tillgång till utbildning, mat, bostäder och ofta även teknologi som mobiltelefoni och internet. En signifikant andel asylsökande tillhör medelklassen och har en materiell levnadsstandard som inte är så långt under låginkomsttagare i Sverige, med hänsyn till att levnadskostnaderna i dessa länder är en bråkdel av vad de är i Sverige. Ett enkelt och långsiktigt lönsamt förslag är därför att flerdubbla återetable­ ringsstödet och ge det till fler länder. Även ett tiodubblat hemresebidrag på 300 tusen per vuxen är lågt jämfört med långsiktiga nettokostnader per nyanländ. Endast pensionskostnaden är i snitt cirka 800 tusen kronor, och det tillkommer långt större långsiktiga kostnader för bidrag, välfärd samt indirekta sociala kostna­ der. Samtidigt ger ett återetableringsstöd på några hundra tusen kronor en enorm köpkraft i hemländerna som kan användas för att starta ett nytt liv. För de mest

322 MASSUTMANING

fattiga länderna som Afghanistan kan det även röra sig om ett märkbart kapital­ tillskott som gynnar ekonomin överlag - inte bara det fåtal som flyttade till Sverige. Återetableringsstöd är en rationell humanistisk åtgärd och en win-win för både svenska offentliga finanser och för de asylsökande själva. Sverige har också ett moraliskt ansvar för att lockat tusentals att rycka upp sin familj från sina hemländer med retorik om öppna hjärtan och att det inte fanns några gränser, för att sedan ångra sig och rycka mattan undan asylsökande som genuint trodde på svenska makthavares retorik. Ett enkelt sätt att lösa incitamentsproblemet med att fler lockas för att få bidraget är att begränsa det till dem som redan kommit till Sverige.

21. Nolltolerans mot patriarkala strukturer Patriarkala könsstrukturer och kvinnoförtryck är inte bara en kulturell fråga utan även ett integrationshinder. Utöver alla andra negativa effekter förhindrar dessa värderingar kvinnors oberoende, utbildning och arbete. Könsförtrycket kan observeras i arbetsmarknadsstatistiken. Aldén och Hammarstedt (2015) visar exempelvis att andelen kvinnor utanför arbetskraften är särskilt högt bland utrikes födda från Mellanöstern, övriga Asien och Afrika, vilket kan ha koppling till kulturella normer kring könsroller. Det är viktigt för svenskar att vara medvetna om att det finns en rörelse för kvinnobefrielse och feminism även i Mellanöstern, och att en hög andel invandrare har sekulära värderingar. För många invandrare är huvudmotivet att flytta till väst i själva verket kulturell och politisk frihet snarare än ekonomiska faktorer. Långt ifrån alla från Mellanöstern och Nordafrika har religiösa värderingar, och det pågår i dag en intensiv kulturkamp i dessa länder liksom bland invandrarbe­ folkningen i väst mellan modernism och traditionalism. Det finns dock också en signifikant minoritet invandrare som har en konservativ kvinnosyn och genom aktivism och social kontroll pådyvlar det på sin omgivning. Många kvinnor med invandrarbakgrund lever under press från sin familj och sin omgivning, i värsta fall med risk för hedersrelaterat våld. En undersökning av Socialstyrelsen (2007) visade exempelvis att 21,8 procent av kvinnor med utomnord­ isk bakgrund inte känner sig fria i sin partnersval, jämfört med 2,6 procent av kvinnor med nordisk bakgrund. En studie av Martin Ljunge (2015) undersökte attityder i Sverige och andra europeiska länder till frågor som exempelvis om ”En kvinna bör vara beredd att dra ner på sitt förvärvsarbete för sin familjs skull”. Svenskar har en av Europas mest jämställda attityder, både när det gäller arbetslivet och annat. Dessa attity­ der är föga förvånande mindre jämställda bland invandrare än inrikes födda. Ljunge skriver:

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 323

Med en betydande invandring till Sverige finns en motsättning mellan det jämställda synsättet som delas av många i Sverige och de med bakgrund i samhällen med mer traditionella könsroller. Med traditionella könsroller menar jag att mannens främsta uppgift är att vara familjeförsörjare och att kvinnans huvudsakliga roll är att ta hand om familjen. ... Vad gäller normer kring könsroller så finns en konflikt mellan en svensk konsensus för jämställd­ het och invandrargrupper från samhällen som tenderar att ha mer traditionella, och mindre jämställda, könsroller. Över tid sker en integrationsprocess då utrikes föddas attityder närmar sig svenskars. Detta sker dock inte automatiskt. Det finns starka konservativa krafter som bekämpar kulturell assimilering mot jämställda värderingar, särskilt i socialt isolerade invandrartäta förorter. Ett flertal rapporter och tidningsartiklar har beskrivit hedersförtryck, socialt tryck mot kvinnors rörelsefrihet och klädval samt fysisk segregering. I flera fall har det svenska samhället backat inför och legiti­ merat dessa krav. Kända exempel inkluderar könssegregation av idrottslektioner, könssegregerade tider i simhallar samt försvar av seden att vägra ta kvinnor i hand. Svenska majoritetssamhället har accepterat en konservativ kvinnosyn som sedan länge moderniserats i Sverige. Socialdemokraten Nalin Pekgul diskuterade detta i en intervju med Ivar Arpi (Neo 2014): Tillsammans med sin make Cheko har Nalin Pekgul skrivit boken Jag är ju svensk som handlar om konflikter som vuxit fram i Tensta och liknande utanförskapsområden. Konflikten står mellan islamister, som vinner i styrka, och sekulära muslimer, menar Nalin Pekgul. Hon har själv blivit ifrågasatt för att hon inte bär sjal. Även kulturellt har mycket hänt. Attityder har förändrats. ... ”Högern och vänstern har bytt plats i de här frågorna. Historiskt har det varit vänstern som har försvarat individens frihet. Men plötsligt finns de inom vänstern som själva unnar sig rätten till självständighet och frihet, men samtidigt visar sådan ’förståelse’ för andra kulturer att de låter kvinnor och andra förtryckas. Även om de är emot det konservativa i sin egen kultur, så försvarar de andra konservativa kulturer.” Liknande varningar har förts fram av vänsterpartiets Amineh Kakabaveh, som liksom Nalin Pekgul har kurdisk bakgrund. SVT Nyheter (2015e) skriver: Enligt Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och grundare av nätverket Varken hora eller kuvad, så växer männens förtryck i förorterna.

324 MASSUTMANING

Kvinnor är inte längre välkomna på vissa kaféer och unga tjejer kan inte vistas ute efter middagstid på vissa platser. Enligt henne är kvinnoförtrycket så krävande att det inte finns någon frihet längre i Husby och i andra stadsdelar i Järvaområdet. ”När det blir kommentarer för att en kvinna klär sig i sommarklänning, eller för att hon röker eller skrattar högt är det självklart en begränsning av hennes frihet.” Artikeln nämner även förslag av Amineh Kakabaveh för att lösa problemet, bland annat: ”Uppdraget för nämnden för Statligt stöd till Trossamfund måste ses över. Skattemiljoner kan inte finansiera uppbyggnaden av könssegregationskul­ turer, där kvinnliga präster är förbjudna, homosexualitet ses som synd och oskuldsetiken påtvingas medlemmarna.” Att komma åt djupgående kulturella normer med statliga åtgärder är svårt. Det finns dock flera självklara åtgärder att vidta. Staten bör inte subsidiera föreningar och trossamfunds aktivitet att sprida sin tro, normer och värdegrund. Skolor, badhus och övriga offentliga sektorn bör heller inte göra undantag från regler om likabehandling och sekularism, och exempelvis tillåta könssegregerad verksamhet för religiösa minoriteter som normalt inte skulle accepterats för några andra. Rädslan att bli anklagad för rasism har skapat en ovilja från svenska myndigheters sida att verkställa gällande regler. Rättsväsendet bör på samma sätt ha nolltolerans mot hedersvåld, hot och tvångsgifte. Till sist har flera religiösa friskolor blivit en frizon för patriarkala värderingar och rentav radikalism. Avslöjanden i media har visast att flera religiösa skolor tolererar förtryck, undantar elever från vissa aktiviteter och inte alltid följer principen om allsidig kunskap baserad på vetenskaplig grund. De flesta religiösa friskolor fungerar väl, men friskolorna själva har inte kunnat eller velat självreglera avarter. Att utsätta barn för indoktrinering är särskilt problematiskt, och att tillåta framväxt av isolerade subgrupper med extrema värderingar kan på sikt leda till enorma problem för Sverige. Om detta fortsätter kan det på sikt vara nödvändigt att förbjuda religiösa friskolor finansierade av skattebetalare.

22. Rusta upp miljonprogrammen Som noterades i kapitel 16 genom den inflytelserika artikeln ”Broken Windows” skapar en signifikant nedgång i ett fastighetsbestånd en ond cirkel. Miljonprogram­

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 325

mets fastigheter byggdes hastigt och utan den höga kvalitet som varit tradition i Sverige. I kombination med eftersatt underhåll utvecklades svenska förorter snart till fula och oattraktiva områden, som skyddes av dem med större resurser och valmöjligheter gällande sitt boende. Följden blev att miljonprogramsfastigheter drog till sig mer resurssvaga hushåll, vilket i sin tur ledde till att underhållet eftersattes ytterligare. Dagens miljonprogramsfastigheter är i många fall i skriande behov av upprust­ ning. Eftersom många av de boende saknar sysselsättning vore det effektivt att i den mån det går att rekrytera lämplig arbetskraft lokalt så att de boende ges möjlighet att delta i upprustningsarbetet. Denna lösning har en uppenbar win-win-potential i att de boendes anknytning till området kan förstärkas, samtidigt som deras vilja att skydda området mot vandalism torde öka. I tider av stor bostadsbrist och negativ ränta finns goda skäl att investera i upprustning av miljonprogramsområden. Det ger också en signal till de boende att de inte är övergivna av samhället - inte minst mot bakgrund av en utveckling på senare år där fastighetsbeståndet i mer resursstarka områden har uppgraderats kraftigt.

23. Rekrytera fler invandrarungdomar till blåljusyrken Andelen blåljuspersonal som har invandrarbakgrund är fortfarande låg, speciellt när det gäller dem med utomvästlig bakgrund. Det fanns exempelvis enligt tidning­ en Corren 2016 endast en enda person inom svenska polisen som hade afghanskt ursprung. Polismannen i fråga som heter Mustafa Panshiri har uppmärksammats för sitt arbete att informera unga nyanlända killar från Afghanistan om svenska normer och lagar. Rent generellt kan fler poliser med utländsk bakgrund reducera de spänningar och den känsla av gruppkonflikt som finns mellan invandrarungdomar och svensk polis. Att rekrytera minoriteter har varit en framgångsrik strategi för polisen i USA. Poliser med minoritetsbakgrund i förorten i städer som Chicago har värdefull Street cred som gör dem effektivare i arbetet. För att strategin ska lyckas krävs att polisyrket blir mer attraktivt överlag, framför allt med högre löner. Sverige ligger i dag extremt låg när det gäller polislöner jämfört med övriga yrkesgrupper och grannländer, trots att yrket blivit allt mer krävande. När lönen och arbetsvillkor väl förbättras till rimliga nivåer visar erfarenheten från andra länder att polisyrket är en intressant karriär som många ser som en utmaning - i ordets rätta bemärkelse. Den upplevda rasismen från polisens sida är ofta en överdriven myt, eller en fråga om rationalisering av kriminella som ogillar polisens ingripande. Föreställ­ ningen är likväl spridd och ett stort problem som skapar motsättningar, också för att det tvingar polisen att eskalera sina ingripanden. Att aktivt rekrytera skötsam­

326 MASSUTMANING

ma ungdomar med invandrarbakgrund till poliser signalerar till övriga i förorten att polisen är på deras sida och inte någon extern ockupationsmakt. Att ha chans till ett bra och viktigt jobb är även en belöning för att hålla sig inom lagets ramar, gå klart skolan och vara skötsam. Unga som attraheras av yrken med en viss mån av spänning, fara, kamp och dominans får möjlighet att kanalisera det positivt inom polisen liksom andra blåsljusyrken. Många av dessa argument gäller även yrkesmilitären. Det finns i dag en majori­ tetsopinion för att återgå till allmän värnplikt, men det är troligen en förlegad och ineffektiv lösning. En värnpliktsarmé uppbär enorma dolda kostnader genom att tiotusentals är i militären i stället för att arbeta eller studera. Allt fler unga saknar dessutom intresse för värnplikt. Att ha ett stort antal till stor del omotive­ rade amatörer är, givet modern krigsföring, också militärt mindre effektivt än en professionell armé. Tusentals jobb kan också fyllas av skötsamma ungdomar med invandrarbakgrund i militären - vilket också är att sätt att manifestera patriotism och öka sammanhållningen i Sverige.

24. Förbjud krogdiskriminering Krogdiskriminering kan låta som en marginell företeelse, men är viktigare än många kan tro. Att gå ut och festa på nöjesställen är i dag en central del av ungas livsstil. I de städer där det finns ett nöjesliv är det en populär och social viktig aktivitet för unga, och att exkluderas från detta är kränkande och kan upplevas som förnedrande. Det finns förmodligen ingen annan svensk arena där det sker så flagrant diskriminering mot dem med invandrarbakgrund. Nöjesguiden (2014) citerar intervjuer med vakter som förklarar riktlinjer att neka ”förortsgrabbar”, och att det är ”generellt sett svårare för en person med icke-europeiskt utseende att komma in”. SvD (2014e) skriver på basis av samma reportage: Alexander jobbar också som ordningsvakt i Stockholm. Han berättar vem som har svårast att komma in på klubbar utifrån sin erfarenhet. ”Nyanlända invandrare från Mellanöstern eller Nordafrika som med sin klädsel inte lyckas passera som integrerade svenskar med invandrarbakgrund. De som i rasistiska termer ofta kallas ’importer’.” Även Robin, klubbarrangör i Stockholm, hakar på resonemanget om vem som drabbas hårdast av diskri­ mineringen. ”Folk med ’icke-svenskt’ utseende, främst svarta, och ’hiphop-crowden’.”

EKONOMISK POLITIK MOT UTANFÖRSKAP OCH ANTISOCIALT BETEENDE 327

De med invandrarbakgrund är inte de enda som nekas inträde till exklusiva nattklubbar. Diskriminering på basis av hudfärg, som ligger bortom ens kontroll, upplevs ofta som mer krängande än på basis av exempelvis klädsel eller trendig stil. Diskrimineringen mot framför allt killar med invandrarbakgrund sker ofta öppet inför andra. Det är något som många har upplevt och en ofta nämnd källa till förbittring bland dem som utsatts för det. Krogar och nöjesställen i alla länder har av naturliga skäl åldersgränser, klädkoder, krav på att inte bråka och inte vara för onykter. Problemet är arbiträr diskriminering utan några fastställda regler och som handlar om bakgrund snarare än agerande. Den nattlivskultur som utvecklats i Sverige verkar intressant nog också mer uteslutande och särskiljande mot gäster än i många andra länder. Att komma in är i sig inte så märkvärdigt, men att nekas har ett starkt symbolvärde. Invandrare med icke-svenskt utseende som trots försök att passa in systematiskt exkluderas får en signal av att de innerst inne betraktas som oönskade och lägre värda än andra. Diskriminering bryter därmed med samhällskontraktet om allas lika värde. Detta gäller även den diskriminering som förekommer på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, men som inte är lika systematisk och direkt. Krogdiskrimi­ nering har en tydligare etnisk karaktär och upplevs ofta som mer kränkande för dem som utsätts. Det är också lättare att reglera genom stickkontroller och tydliga riktlinjer där inträdesregler sker på basis av objektiva grunder såsom ålder och gästens skötsamhet.

25. Ökat flyktingbistånd Nackdelen med minskad invandring är att det förhindrar Sverige från att hjälpa flyktingar som på grund av kring eller andra orsaker är i nöd. Även om det kan låta långsökt är den viktigaste integrationspolitiska åtgärden att lösa flyktingkrisen. Detta kan också göras om de resurser som i dag går till kostsam flyktingmottagning i väst i stället används för humanitärt bistånd och storskaliga flyktingprogram i fredliga utvecklingsländer. Sverige och övriga nordiska länder är små, rika och har ett högt kostnadsläge. Det vore därför omöjligt för Sverige eller övriga nordiska länder att med invandring lösa flyktingkrisen för 12 miljoner syrier eller de övriga mer än 50 miljonerna på flykt i världen totalt. Det skulle däremot vara fullt realistiskt att Sverige och övriga nordiska länder ensamma fördubblar UNHCR:s budget för samtliga syriska flyktingar. Sverige har råd att ge alla flyktingar skydd, men inte genom invandring. Mitt förslag är därför att Sverige ska ge två kronor till internationellt flyktigbi­ stånd för varje krona som sparas på reducerad invandring. Detta kan kombineras med åtaganden om kvotflyktingar och temporära uppehållstillstånd till dem med

328 MASSUTMANING

skyddsbehov. Om Norge, Danmark och Finland följer efter kan stödet till världens cirka 65 miljoner flyktingar flerdubblas. En irrationell flyktingpolitik som med stor påfrestning på det egna samhället hjälper en bråkdel av dem på flykt är inte det enda alternativet som står till buds. Om viljan och förnuftet fanns vore det inte omöjligt för Sverige att agera som en äkta moralisk stormakt och faktiskt göra skillnad för den globala flyktingkrisen.

Genomförande Förslagen ovan syftar till att förbättra ekonomin och ge fler möjlighet att kvali­ ficera sig för arbetsmarknaden. Tillväxtpolitik gynnar inte minst personer med invandrarbakgrund. Dessa har nämligen i stor utsträckning en marginell ställning på arbetsmarknaden; risken för dem att förlora jobbet är större när ekonomin sviker, och omvänt också möjligheterna att komma i arbete när jobben blir fler. Sverige bör ha fokus på att stärka sin ställning som kunskapsekonomi, snarare än att bli ett låglöneland. Förslagen som jag skisserat ovan kan tillsammans verka i den riktningen. En starkare näringspolitik kan kombineras med större satsningar på forskning och utveckling, förbättringar av grundutbildning, vuxenutbildning och högre utbildning samt ökad säkerhet genom större resurstilldelning till polisen. Hur ska då förslagen i praktiken genomföras - vilka ska prioriteras och vad mer behöver göras? För att få svar på dessa frågor bör politiken vända sig bort från lobbyister, ideologer, tankesmedjor och hobbytyckare till seriösa experter. Tillsätt oberoende kommissioner kring dessa frågor ledd av riktiga forskare, och ta deras resultat på allvar.

20 E PLURIBUS UNUM

Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor. I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år.

-Vilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941

330 MASSUTMANING

okens föregående kapitel

B

har fokuserat på misslyckad ekonomisk integra­

tion. Dess sista kapitel avhandlar den mer komplexa frågan om kulturell och nationell integration. Många invandrare upplever sig inte som en del

av den svenska gemenskapen, inklusive de med svaga band till sina eller sina föräldrars ursprungsländer. Det har i stället utvecklats en gemensam identitet bland dem med utomvästligt ursprung från Mellanöstern, Latinamerika, Afrika, Centralasien och i vissa fall Balkan, som permanenta ”invandrare”. Ekonomiskt och kulturellt utanförskap hänger ofta samman, och förstärker dessutom varandra. Utöver politiska reformförslag skulle lösningen av utanförskapet underlättas av större kulturell integration av dem med invandrarbakgrund, så att invandrare och de med svensk bakgrund känner sig som delar av samma gemenskap med starkare reciprocitet gentemot varandra. Detta är till skillnad från ekonomisk politik inte något som styrs av staten eller kan tvingas fram. Att uppnå starkare kulturell integration är en fråga om diskurs, normbildning och en frivilligt utveck­ lad spontan ordning i riktning mot nationell gemenskap. E pluribus unum är latin för ”från många, en” eller ”av flera blev en”, och var USA:s traditionella motto efter segern i det amerikanska självständighetskriget. Det refererade ursprungligen till en fusion av de tretton kolonierna till en stat. Begreppet har över tid kommit att referera till en förening av invandrare från många olika länder till en enhetlig amerikansk identitet. E pluribus unum är således ett motsatt ideal om invandring till skillnad från multikulturalism, där olika invandrargrupper ska bevara sin särart och separata identiteter men bo i samma land. Termen förklaras av Wikipedia: ”in recent years its meaning has come to suggest that out of many peoples, races, religions, languages, and ancestries has emerged a single people and nation - illustrating the concept of the melting pot.” Det ameri­ kanska konceptet smältdegel har i Sverige ofta missförståtts som en synonym till multikulturalism, när det i själva verket refererar till en motsatt hållning. Många kulturer bidrar till mixen, men poängen med parallellen till en smältdegel där metaller smältes samman är att slutprodukten är enhetlig, homogen och fast. Typiska svenskättlingar i USA identifierar sig således som amerikaner och har större lojalitet gentemot amerikaner med irländskt eller italienskt ursprung än gentemot svenskar. På senare år har detta ideal även i USA kommit att ifrågasättas av den multikulturella ideologin, som uppmuntrar invandrare att hålla fast vid sin traditionella kultur och identifikation. En idé som blivit vanlig bland både libertarianer och progressiva är att länder bör betraktas som geografiska områden med administrativa institutioner, och att nationalstater är en förlegad kvarleva som på sikt bör avskaffas. I Sverige är multikulturalismen ett ideal, även om det sällan har funnits tydliga idéer om vad detta egentligen innebär i praktiken. Många har gått längre och

E PLURIBUS UNUM 331

förnekat att svensk kultur och svenska värderingar över huvud taget existerar. Integrationen fungerar samtidigt sämre än vad de flesta önskar. Som nämndes tidigare visade en mätning i SvD/Sifo år 2016 att tre fjärdedelar av befolkningen anser att integrationen i Sverige fungerar dåligt. Det finns även en paradox där många bekänner sig till mångkulturen som ideal men inte agerar utifrån det privat. Mella (2011) beskriver resultaten av en omfattande årlig attitydundersökning om mångfald: Vår studie visar att andelen svenskar som har kontakter med invandrare utöver arbetsinteraktionen inte är stor, snarare rör det sig om en minoritet. Bilden som kommer fram från Mångfaldsbarometern innebär att majoriteten har mycket få kontakter med invandrare utöver de nödvändiga som uppstår i skolan eller på arbetet. Svenskar umgås som regel inte med utomeuropeiska invandrare. 40,9 procent interagerar aldrig med utomeuropeiska invandrare och 42,1 procent gör det sällan. Ett annat exempel är bemanningsföretaget Proffices undersökning om vad arbetsgivare säger om mångfald på arbetsplatsen i teorin kontra hur de själva agerar. Andelen chefer som anger att de arbetar aktivt med mångfald har ökat till 80 procent; samtidigt har andelen som använder mångfald som kriterium i sina egna rekryteringar har minskat till 32 procent. Proffice (2015) skriver: ”Det blir allt viktigare att arbeta aktivt med mångfald, men färre anser att mångfald var betydelsefullt vid den senaste rekryteringen”. Vi såg tidigare att Sverige ofta rankas högst i världen när det gäller invånarnas självrapporterade tolerans mot grannar från en annan etnisk bakgrund i inter­ nationella attitydmätningar. Det finns återigen en ironi i sådan mån att Sverige är ett av de länder där de från utlandet upplever att det är svårast att hitta nya vänner. Integration är en social process, men Sverige upplevs inte som ett särskilt socialt land. Rapporten Expat Insider rankar länders attraktivitet genom enkätundersök­ ningar bland utrikes födda (invandrare och personer som temporärt arbetar i landet). Sverige klarar sig väl i flera avseenden, men rankas bland de sämsta när det gäller hur svårt det är för dem från utlandet att träffa vänner. I 2016 års mätning placerades Sverige fjärde sist av 67 undersökta länder, endast före Danmark, Norge och Kuwait. Cirka 60 procent av de undersökta angav att de hade svårt att hitta vänner i Sverige. Tillsammans med övriga nordiska länder placerade sig Sverige också lägst när det gäller hur välkomna de från utlandet kände sig. Tidningen The Local (2016) skriver:

332 MASSUTMANING

The famously reserved Swedes make Sweden among the most difficult countri­ es for foreigners to feel at home in, according to a survey ranking the quality of life for expats around the world. ”Expats have a hard time feeling welcome in this country; they perceive the local population as unfriendly and distant, and they have trouble finding new friends, especially Swedish ones.” I en liknande mätning utförd av banken HSBC rankades Sverige på plats 45 av 45 när det gäller hur lätt expats uppfattade att det var att hitta vänner. Detta innebär inte att svenskar är medvetet oärliga i mätningar om tolerans. Om inte annat visar svenska skattebetalares generositet att en övervägande majoritet faktiskt har stor välvilja mot invandrare. Förklaringen till paradoxen ligger troligen djupare. Sveriges exceptionellt höga sociala kapital, i form av normer om skötsamhet och beteenderegler, gör landet välfungerande och tolerant. Det innebär samtidigt att inre medlemskap i gruppen på privat nivå såsom arbetsplatser och vänskapsrela­ tioner kräver att man följer normerna. Många invandrare släpps inte in i gruppen när de inte uppfyller dessa implicita krav. Ideologin om multikulturalism leder samtidigt till att svenskar är obekväma med att kräva samma konformitet till beteenderegler från invandrare som krävs av övriga gruppen. Det finns en hög kostnad för svenskar att försöka verkställa reglerna när det gäller invandrare. Det är lättare att i tysthet isolera sig privat från de invandrare som inte efterlever de ofta omedvetna beteenderegler som svenskar är uppfostrade med sedan barnsben. Svårigheterna till trots finns det extremt starka incitament att integreras i Sverige - för att kunna arbeta, klara vardagen och ta del i populärkulturen - och en hög andel av Sveriges utomeuropeiska invandrare har också integrerats. I en del fall sker det omedvetet över åren, trots initial motvilja. Det finns samtidigt en betydande grupp som inte har integrerats, ofta bosatta i utanförskapsområden. Många svenskar är inte fullt medvetna om de parallella samhällen som växt fram, och om hur stort det kulturella avståndet blivit. Både svenskars stereotyp av invandrare och icke integrerade invandrares stereotyp av svenskar är över­ drivna och förvanskade, men viktiga att vara medvetna om. En studentuppsats av socionomstuderande vid Göteborgs universitet återger längre intervjuer med invandrarungdomar i Hammarkullen om deras syn på segregation (Ako et al. 2010): ”Vissa svenska ungdomar vill inte umgås med ungdomar med invandrar­ bakgrund, de tänker så här, jag vill inte hänga med invandrare dom kanske är kriminella eller nåt sånt, de tror att de flesta är kriminella eller något sånt.” Haval berättar att när han är i stan med kompisar och gör någonting, känns

E PLURIBUS UNUM 333

det som om att alla svenskar tittar på dem, men när svenska ungar gör samma sak ingen bryr sig om dem. Haval fortsättar och berättar: ”Vi var en gång på en läger i Jönköping och det var många svenskar också. Förste dagen spelade alla med varandra och allt gick bra, men nästa dag vågade ingen komma och spela med oss. Detta bara för att det var en kille i vår grupp som uppförde sig lite konstig. Vi fick inte vara med längre det var som att de ville straffa oss. Vi kände oss verkligen utanför.” ”Segregation kan leda till att kriminalitet i sin tur leder till att situationen försämras och problemet ökar mer, många invandrarkillar har inte träffat svenska ungdomar, de tror att alla svenskar är rasister och därför vill man betala tillbaka genom att begå brott. Nu är mer jag mogen och har träffat många svenskar från skolan eller på fritiden därför har jag lyckats få en annan bild på samhället och svenskar.” ... På grund av segregationen ökar vi-och-detänkande som leder till att ett stort glapp skapas mellan olika områden som i sin tur leder till irritation och konflikter. Darin berättar att när han med sina kompisar besöker andra områden/stadsdelar känner han att människor tittar på dem annorlunda. Han säger: ”De som bor där pekar på oss och skrattar också. Detta känns konstigt och man blir irriterad.” Hans kompis Haval fortsätter att förklara: ”Alltså jag tror att det sker på grund av att vi beter oss annorlunda. De andra är inte vana vid sådant beteende så de blir chockade och därför börjar peka.” Ungdomarna säger att det finns många invandrare som vill motbevisa den bilden som existerar om förortsungdomar. Haval berättar: ”Till exempel att svenskar tror att invandrare ställer till mycket bråk så försöker man göra det motsatta för att motbevisa dem. Jag menar inte att man blir snällare när man träffar svenskar, det gör man bara för att motbevisa fördomarna. Som jag sa nyss man blir mindre bråkig och försöker verka mer smartare än vad man är för att bevisa att de har fel och att de inte ska dra oss alla över en kam. Vi är annorlunda, vi har olika personligheter, vi har många olika karaktärer.” Invandrarungdomarnas svar i intervjuerna lyfter fram det avstånd och den ömsesidiga misstänksamhet som ofta finns mellan invandrare och svenskar. Avståndet leder till att svenskar och invandrare både missförstår varandras motiv

334 MASSUTMANING

och dessutom missförstår hur de upplevs av den andra gruppen. Invandrarkillar som sällan eller aldrig umgås med svenskar tror att svenskar är rasister. Detta leder dels till att de aktar sig för svenskar ännu mer, dels till att de missuppfattar svenskars agerande i oskyldiga interaktioner. När svenskar agerar med reserverad försiktighet misstolkas detta som främlingsfientlig aggression, vilket i sin tur leder till ökad fientlighet mot svenskar. Att bli tillsagd om att följa svenska regler som är främmande feltolkas ofta som negativ särbehandling, när det i själva verket är regler som alla i Sverige förväntas följa, men som följs automatiskt av de flesta som fått dem inpräntade sedan uppväxten. Svenskars djupt liggande kulturella tendens att inte vara spontant sociala med sina grannar är en annan källa till kulturkrockar för invandrare, som uppfattar det som exkludering riktat specifikt mot dem. Det finns samtidigt en minoritet bland svenskar som är genuint främlingsfientliga och faktiskt behandlar invandrare illa, vilket förstärker invandrares rädsla för svenskar som rasister. Utöver kulturkrockar känner unga med invandrarbakgrund snabbt av att det finns negativa föreställningar om dem bland svenskar som brottsbenägna, vilket många djupt såras av. Från svenskars sida är detta en oundviklig statistik bild som beror på att invandrarkillar i genomsnitt är mer brottsbenägna. Även om endast en tiondel av gäng med invandrarkillar som rör sig på stan utgör en fara kan det vara en rimlig strategi för omgivningen att hålla avstånd när de inte vet vilken tiondel det rör sig om. Detsamma gäller negativa förställningar om utomeuropeiska invandrare som fattiga och lågutbildade, vilka reducerar invandrares status och oundvikligen skapar obehag för gruppen. Betydelsen av låg status bör inte underskattas, även om den inte alltid artikuleras. I vardagliga interaktioner som att försöka komma in på en nattklubb, lära känna nya människor eller söka jobb finns en undermedveten känsla hos båda parter om invandrare som en underordnad grupp. Vid den sociala friktion som oundvikligen uppkommer, såsom gräl om tidsbokning i tvättstugan eller bråk bland skolbarn, finns en frestelse bland svenskar att antyda att det är deras land och att invandrare därmed bör känna sig tacksamma för att få vara där.

Exkluderande högt socialt kapital Begreppet socialt kapital är inte exakt definierat och refererar i olika samman­ hang till normer, värderingar, graden av tillit eller styrkan av sociala relationer med andra (exempelvis Bourdieu 1986, Coleman 1988, Putnam 1993, Fukuyama 1993). Inom sociala nätverk är en viktig del av det sociala kapitalet reciprocitet och normer för att upprätthålla samarbete. Grupper med högt socialt kapital känner ömsesidigt förtroende för varandra, vilket ökar gruppsammanhållningen. Socialt

E PLURIBUS UNUM 335

kapital är associerat med bättre fungerande demokrati, civilsamhälle och ekonomi (Rothstein 2003). Värdet av laganda för staters och samhällens framgång betonades redan av den medeltida historikern Ibn Khalduns diskussion av asabiyya eller gruppsolidaritet. Högt socialt kapital har emellertid även en mörk sida. Stark sammanhållning inåt sker ofta på bekostnad av exkludering utåt. Statsvetaren Robert Putnam (2000) skiljer mellan överbryggande och sammanbindande socialt kapital. Samman­ bindande socialt kapital har varit en essentiell framgångsfaktor för homogena nationer som Sverige, Finland och Japan, men har samtidigt gjort dessa samhällen exkluderande. Vid integration av främmande förvandlas dessa samhällens styrkor till svaghet­ er. Att som utomstående släppas in i tätt sammanbundna nätverk är överlag svårt. Det höga sociala kapitalet verkar av flera skäl som en inträdesbarriär. De inom gruppen följer samma koder och litar på varandra, men litar inte nödvändigtvis på andra. De är ofta i mindre behov av att knyta nya kontakter då det existerande samarbetet redan fungerar väl, och för att man vid behov kan hitta nya kontakter inom nätverket med referens från andra. Skandinaviska länder präglas av täta sociala nätverk och i kontrast mot många andra samhällen hög tillit - inte bara inom släkten utan även mellan bekanta och kollegor. Anställning och affärskon­ takter sker ofta inom informella bekantskapsnätverk som invandrare är mindre sannolika att vara inkluderade i. Ett annat viktigt skäl är att högt socialt kapital ofta uppstått till följd av en normbildningsprocess som skapat starka beteendenormer om reciprocitet, följsam­ het, kommunikation och samarbete. Även om gruppen inte har några fördomar och är välvilligt inställd kommer utomstående som inte arbetat in dessa beteen­ denormer att passa in sämre - initialt kan de till och med riskera att försämra samarbetsnivån. En analogi är ett väloljat sportlag som ska ta in nya spelare som inte är vana vid gruppens rutiner. På detta och andra sätt kan Sveriges höga social kapital paradoxalt nog försvåra invandrares inträde på arbetsmarknaden och i samhället överlag. Detta diskuteras av Forsander (2004), som skriver: ”The homogeneity of the norm base and tight social networks leads to strong in-group loyalty that excludes outsiders who do not - from the perspective of in-group members - share the common norm base.” Putnam et al. (1993) skriver: ”Social Capital, particularly social capital that bonds us with others like us, often reinforces social stratification. ... Norms and networks that serve some group may obstruct others, particularly if the norms are discriminatory or the networks socially segregated.” Ett vanligt exempel är att tillsägelser att följa ordningsregler som gäller alla uppfattas som rasistisk diskriminering med försåtligt uppsåt. Sverige är ett av världens mest regelbaserade länder där snart sagt alla aktiviteter regleras av expli-

336 MASSUTMANING

cita och implicita regler. Alla förväntas ställa sig i kö, tala tyst i offentlig miljö, inte gå mot röd gubbe, skapa utrymme för andra och stilla titta framåt i hissen, inte anlända till en fest för sent eller för tidigt, samt att inte agera påträngande för medpassagerare på bussen genom att skoja med sina vänner. Även besökare från västländer som USA eller Frankrike kan häpna över hur strikt välreglerade de skandinaviska nationerna är. Dessa och tusentals andra regler är sällan fullt artikulerade och verkställs därför med hjälp av social kontroll såsom irriterade blickar, snarare än formella sanktioner. Svenskar själva är ofta omedvetna om sin kulturella särart, vilken de tar för givet. Den kanadensiske filosofen Marshall McLuhan använde liknelsen om en fisk i vattnet för att illustrera hur vi kan vara omedvetna om de miljöer som vi är vana vid: ”One thing about which fish know exactly nothing is water, since they have no anti-environment which would enable them to perceive the element they live in.” Att invandrare känner sig främmande i Sverige är känt, men inte i vilken utsträckning invandrare i sin tur ofta betraktar svenskar som ett främmande folk. Svenskars självuppfattning karakteriseras av bilden av ett öppet land som varit generöst mot invandrare med asyl och välfärd. Svensken upplever sig vara och är ofta snäll, mjuk och tolerant. Bland många invandrare har det dock skapats en mörkare bild: svensken betraktas som hård, kylig, fientlig och arrogant - rent av som farlig. Orsaken är att invandrare känner sig ovälkomna och upplever en lågintensiv fientlighet i sina interaktioner med svenskar. Detta är ofta inte effekten av medve­ ten illvilja från svenskars sida, men uppfattas likväl så av invandrare. Svenskar som interagerar med invandrare i förorten kan samtidigt uppleva en rädsla som är mer statistiskt grundad. Makt och dominans är dock kontextberoende. Svenskar är i egenskap av majoritetsbefolkning i många fall socialt överordnade invandrare, eller åtminstone upplevs det så. Nyanlända invandrare ser till syvende och sist Sverige som svenskarnas land, och de blir därför av förståeliga skäl lätt oroliga och alienerade när de inte blir inbjudna i gemenskapen. Enskilda svenskar är redan del av den sociala gemenskapen. Det finns en asymmetrisk relation där svenskar i regel har större makt att socialt exkludera invandrare än tvärtom. Invandrare är medvetna om de negativa föreställningar som finns om dem som grupp - ett medvetande som den ständiga mediala retoriken om svenskars rasism blåst upp. Därför blir invandrare ofta särskilt sårade av att bli negativt bedömda i sociala interaktioner med svenskar.

E PLURIBUS UNUM 337

Kulturellt självförtroende Mångkulturalism är ett integrationshinder. Doktrinen lär de infödda att de saknar moralisk rätt att överföra sin kultur och sina värderingar till invandrare, medan invandrare uppmuntras att klamra sig fast vid sitt hemlands identitet. Detta hindrar integration såväl i den svenska livsstilen som i den svenska ekonomin. Mångkulturalism har skadliga följder trots att tanken bakom är välmenan­ de. Doktrinen privilegierar tredje världens kulturer över västerländska kulturer moraliskt. Den lär ut en modern version av arvsynden genom att fördöma den västerländska civilisationen för historiska brott, kolonialism och rasism. En stor del av det offentliga samtalet i dag ägnas åt att recitera listor över västerlandets historiska brott. Problemet med denna diskurs är inte att västvärlden är oskyldig; vilket det inte är. Problemet är att denna skyll-allt-på-väst-doktrin är en ensidig tolkning av världshistorien. Att oupphörligt upprepa de västerländska brotten mot mänskligheten samtidigt som man bortser från liknande brott som begåtts av icke-västerlänningar skapar en mörk och snedvriden bild av den västerländska civilisationen. Detta samtidigt som västvärldens bidrag till mänskligheten - såsom demokrati, den vetenskapliga revolutionen, mänskliga rättigheter och den industri­ ella revolutionen - tonas ner eller förbigås i tystnad. Den förbittring mot väst som detta skapar försvårar integrationen. Invandrare lär sig och tar till sig offerbudskapet, som främjar agg och förakt mot värdsamhället. Att anamma offerstatusen är tilltalande ur ett psykologiskt perspektiv eftersom det ger moralisk överlägsenhet. Invandrare som vill integreras och anamma en svensk identitet anklagas för att ”agera vitt” eller för att vara ”husblattar” - en referens till svarta slavar i USA som var inställsamma mot vita slavägare. Det är avslöjande att många invandrare känner sig så nedtryckta att de jämför sig själva med slavar och framställer svenskar som sina slavägare. Parallellt med offerstämplandet av invandrarna har Sverige utvecklat en känsla av kollektiv skuld. Därför saknar man nu det kulturella självförtroende som krävs för att kunna integrera invandrare i samhällsgemenskapen. Mona Sahlin har gjort ett illustrativt uttalande på detta tema från sin tid som integrationsminister, när hon av turkiska ungdomsförbundets tidskrift Euroturk (2002) fick frågan vad som är svensk kultur: ”Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är”, svarar Mona Sahlin. ”Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invand­ rargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ’töntiga’ saker.”

338 MASSUTMANING

Notera att denna fientlighet mot svensk kultur inte har sitt ursprung hos de muslimska invandrarna; den kommer från den svenska eliten, såväl till höger som vänster. Det är ett problem då kulturellt självförtroende är viktigt för sammanhåll­ ningen i samhället. Integration av invandrare kräver att det finns en gemensam kultur att integreras i, samtidigt som denna kultur måste vara tillräckligt attraktiv för att någon ska lockas att anamma den. En självsäker och öppen nationell identitet underlättar integration, eftersom ingen kan integreras in i tomma intet. En kultur vars egen elit ständigt kommunicerar hur kass den är och hur rasistisk dess medlemmar är får ofrånkomligen problem med att locka till sig nya rekryter. I dagens Sverige finns därför ingen färdplan för integration av invand­ rare - inget socialt kontrakt varigenom svenskar åtar sig att acceptera invandrare som en av de egna, om vissa kriterier uppfyllts. Det är denna motsättning mellan verklighet och ideologi som drar isär Sverige. Den politiska och mediala eliten kan älska eller åtminstone låtsas att älska det nya mångkulturella samhället, som definieras av avsaknaden av gemensamma värderingar. Den svenska allmänheten har dock aldrig varit särskilt entusiastisk till projektet. Ur invandrares synvinkel är därför den svenska staten varm och generös, medan det svenska samhället är kallt och avståndstagande. Sverige har tagit emot fler invandrare per capita än något annat jämförbart land, men invandrarna känner sig inte välkomna här. Som svar på den misslyckade integrationen har etablissemanget fördubblat sina ansträngningar för att trycka ned mångkulturalismen i halsen på Sverige, samtidigt som övriga svenska folket och invandrarna ges skulden för att integrationspolitiken misslyckats. Beakta åter att Sverige aldrig har varit ett lätt land att integreras i kulturellt. Svenskarna tenderar som diskuterades ovan att vara reserverade, med stort socialt avstånd mellan människor. Landets kultur är komplex och full av subtila regler liksom icke-transparenta normer och uppförandekoder. Lutherska Sverige definie­ ras av starka beteendenormer som upprätthålls genom socialt tryck. Svenskarna är konformistiska och ganska intoleranta mot avvikelser från gruppnormer, vare sig det är invandrare eller svenskar som bryter mot koderna. Invandrare som inte lever upp till de förväntade beteendekraven känner därför ofta ett avstånds­ tagande och negativitet i den personliga kontakten med svenskar. Det kyliga Skandinavien är inte ett väl valt testområde för det mångkulturella experimentet. Många ”invandrare” är födda och uppvuxna i Sverige, men saknar samtidigt en tydlig väg till att integreras i sitt nya hemland. Den förbittring som utgör bränslet för antisocialt beteende grundas inte i första hand i materiell fattigdom. Den bakomliggande orsaken är social ojämlikhet. De som ser tydligt utländska ut förblir andra klassens medborgare i Sverige - särskilt om de bor i Rinkeby eller Rosengård och talar med en ghettoaccent.

E PLURIBUS UNUM 339

Staten kan dela ut välfärdsförmåner och Ipads, men den kan inte tvinga svenskarna att behandla invandrare som jämlikar i den dagliga interaktionen. De upproriska ungdomarna må vara oförmögna att artikulera orsakerna till sin ilska, men få av dem är omedvetna om sin plats i den sociala hierarkin.

Thukydides-perspektiv Brist på kulturell integration försämrar förutsättningarna för socioekonomisk integration och ökar risken för antisocialt beteende. Unga som upplever att de är lägst i rang i ett etniskt klassamhälle blir förbittrade och känner lätt att de är ”fucked for life”, och därmed inte har något att förlora på att ägna sig åt brott, eller på att ta ut sin frustration på det etablerade samhället. Inställningen framgår i Aftonbladets (2003) intervju med en av medlemmarna i Botkyrkagänget Fucked for life (FFL) på Norrtäljeanstalten: Gangstergänget FFL ligger bakom bankkupper, grova rån och bilkapningar. De har kommit över flera miljoner. ”Vi är så utanför samhället som man kan bli. Det finns ingen återvändo”, säger ”Chico”, 29. ... ”Chico” beskriver sig och sina ”bröder” som yrkeskrimi­ nella. ”Vi har inga vanliga jobb och kan inte få det heller. Jag har aldrig varit anpassad till samhället, jag skiter fullständigt i det.” Att söka förklaringen till utanförskap och antisocialt beteende i monetära faktorer som offentliga utgifter har visat sig lönlöst. Klassiska materialistiska förklaringar är inte anpassade till dessa nya fenomen, inte minst för att de ignorerar grundläggande mänsklig psykologi. Om man frågar ungdomarna själva så anger de ofta att de främst av allt vill ha ”respekt”. Det finns inga skäl att avfärda den förklaring som ungdomarna själva för fram. Heder och respekt är inte flum eller förlegade begrepp, de tillhör människans viktigaste drivkrafter. Den atenska historikern Thukydides menade att grundorsakerna till mänsklig konflikt var ”honor, fear and profit” - ära, rädsla och självintresse. Sverige har visat stor materiell generositet mot invandrarungdomar, men knappast den respekt de förtjänar som likvärdiga svenska medborgare. Thukydides skulle inte ha samma problem som kommentatorer i svenska TV-soffor med att förstå de psykologiska drivkrafterna bakom upploppen i förorten. Att bygga ett samhälle på basis av etnisk socioekonomisk segregering leder ofrånkomligen till konflikt. Interaktionen mellan fattigdom, låg social status och etnicitet är explosiv. Områden med många invandrare som klarat sig bra ekonomiskt och som har

340 MASSUTMANING

hög status i samhället upplever inte dessa oroligheter. Etniska svenskar med låga inkomster känner heller inte samma bitterhet mot samhället. Svenska låginkomst­ tagare har inga skäl att misstänka att deras problem beror på samhällets rasism. När en person växer upp, tittar sig omkring i samhället och observerar att de som ser ut som dem själva tenderar att ha lägre inkomster och lägre social status, medan de med ljust hår och blå ögon klarar sig bra, är det lätt att dra slutsatsen att samhället är inneboende rasistiskt. Följden blir en växande bitterhet mot samhället. Den negativa synen bekräftas varje gång en jobbansökan blir nekad eller varje gång en svensk inte sitter bredvid en i tunnelbanan. Om Sverige ska ha någon chans att återfå den idylliska känsla som rådde i fornstora dar är det hög tid att börja leva som man lär. Svenska majoritetsbefolk­ ningen kombinerar toleranta politiska värderingar med en passiv och rent av passiv-aggressiv attityd till invandrare privat. Läpparnas bekännelse till mångkul­ turalism och tom retorik om ”allas lika värde” är värdelös när de inte motsvaras av ens privata agerande. Sverige har släppt in ett rekordstort antal invandrare rumsligt, men inte i den sociala värmen. Denna invandringspolitik designades och genomfördes av den svenska eliten, inte av invandrarna själva som enskilt står kraftlösa inför mottagarlandets givna samhällsstrukturer. Svenska skattebetalare har fått bära det monetära priset, men invandrarna själva det mest av den långt större mänskliga kostnaden. Många makthavare vet ironiskt nog att den politik som de själva genomförde och fortfarande låtsas stödja har havererat, men proji­ cerar i stället sitt misslyckande på invandrarna. Sverige behöver utöver reformer ett nytt socialt kontrakt - en utsträckt hand som ger invandrare en genuin väg in i gemenskapen. Det är rimligt för samhället att kräva att nya medborgare följer landets regler och de informella institutioner som utgör kittet i samhällsbygget, så länge det görs rättvist för alla. Det är tvärtom en form av förtäckt rasism att vägra ställa samma krav på invandrare som på etniska svenskar, samtidigt som särreglerna och det särbeteende som följer av dem används som grund för att hålla distans. Invandrare måste i sin tur respektera Sveriges kultur och värderingar, och acceptera att det inte är rasism att förväntas följa samma regler som alla andra. Sverige behöver givet den massutmaning som landet står inför en omstart. Det är inte för sent så länge det finns en vilja att lära sig av de föregångna årens dyrköpta misstag.

REFERENSER

Accetturo, Antonio, Francesco Manaresi, Sauro Mocetti & Elisabetta Olivieri (2014). ”Dont Stand so close to me: the urban impact of immigration”. Regional Science and Urban Economics, 45, 45-56. Aftonbladet (2003, 13 mars). ”Chico, 29: Jag skiter totalt i samhället” (av Andreas Harne & Camilla Norström). Aftonbladet (2005, 5 november). ”Värsta kravallerna i Frankrike sedan 1968” (av TT). Aftonbladet (2013a, 18 april). ”Bok hänger ut Josefsson som rasist” (av Jenny Agö). Aftonbladet (2013b, 25 maj). ”Kvällen när stenarna slutade att falla över Husby” (av Kenan Habul). Aftonbladet (2015a, 13 april). ”Här kan du bo bakom murar och spärrar” (av Josefin Westin). Aftonbladet (2015b, 14 november). ”Fyra av tio nyanlända syrier högutbildade” (av Petter Ovander). Aftonbladet (2016a, 4 februari). ”Polisens hemliga rapport: Här är Stockholms läns farli­ gaste områden” (av Anders Johansson & Linda Hjertén). Aftonbladet (2016b, 3 mars). ”Deras rättvisa: ’Tar en bror för en bror’”. Aftonbladet (2016c, 20 augusti). ”Branddrabbade kan sakna försäkring” (av TT). Aftonbladet (2016d, 20 september). ”Folkets dom: Sverige är på väg åt fel håll” (av Lena Mellin). Kolumn. Aftonbladet (2016e, 23 september). ”Hans åttaåring blev offer för gängvåldet i Göteborgsförorten” (av Peter Kadhammar). Aftonbladet (2016f, 18 juli). ”AFTONBLADET AVSLÖJAR: Så länge fördröjdes utryckningen när mannen dog” (av Hans Österman & Niklas Svahn). Aftonbladet (2016g, 18 juli). ”Oroligheter fördröjde räddningsinsats - en dog” (av Niklas Svahn & Oskar Forsberg).

342 MASSUTMANING

Aftonbladet (2017,1 januari). ”Raketincidenter oroar polisen” (av TT). Ahmed, Ali & Mats Hammarstedt (2007). ”Diskriminering på bostadsmarknaden: effekten av att heta Mohammed”. Ekonomisk Debatt, 35(6), 34-41. Ako, Sharif, Michail Timtjenko & Wasfi Talusi (2010). Ungdomar och kriminalitet i Hammarkullen: En studie om ungdomarnas syn på segregation som bakomliggande riskfaktor för kriminalitet. Kandidatuppsats, Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete. Aldén, Lina & Mats Hammarstedt (2015). ”Utrikes födda på 2000-talets arbetsmarknad - en översikt och förklaringar till situationen”. Ekonomisk Debatt, 43(3), 77-89. Aldén, Lina, Mats Hammarstedt & Emma Neuman (2015). ”Ethnic segregation, tipping behavior, and native residential mobility”. International Migration Review, 49(1), 36-69. Aldén, Lina & Mats Hammarstedt (2016a). Boende med konsekvens - en ESO-rapport om etnisk bostadssegregation och arbetsmarknad. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2016:1. Stockholm: Wolters Kluwer. Aldén, Lina & Mats Hammarstedt (2016b). Flyktinginvandring. Sysselsättning, förvärvsin­ komster och offentliga finanser. Rapport till Finanspolitiska rådet 2016/1. Stockholm: Finanspolitiska rådet. Algan, Yann, Camille Hémet and David D. Laitin (2016). ”The Social Effects of Ethnic Diversity at the Local Level: A Natural Experiment with Exogenous Residential Allocation”. Journal of Political Economy, 124(3), 696-733. Almega (2011). Kompetenser för handlingskraft: Baskunskaper viktig grund men handlingskompetenser gör skillnaden!. Paula Hammarskog (red.). Stockholm: Almega. Anderson, David A. (1999). ”The Aggregate Burden of Crime”. The Journal of Law and Economics, 42(2), 611-642. Anderson, David A. (2012). ”The Cost of Crime”. Foundations and Trends® in Microeconomics, 7(3), 209-265. Andersson, Lina & Mats Hammarstedt (2011). ”Invandrares egenföretagande - trender, branscher, storlek och resultat”. Ekonomisk Debatt, 39(2), 31-39. Andersson, Martin & Steven Klepper (2013). ”Characteristics and Performance of New Firms and Spinoffs in Sweden”. Industrial and Corporate Change, 22(1), 245-280. Andersson, Roger (2008). ”Skapandet av svenskglesa bostadsområden”. I Lena Magnusson Turner (red.), Den delade staden, 119-160. Umeå: Boréa.

REFERENSER 343

Angrist, Joshua D. & Alan B. Krueger (1999). ”Empirical Strategies in Labor Economics”. I Orley C. Ashenfelter & David Card (red.), Handbook of Labor Economics: Volume 3A, 1277-1366. Amsterdam: North Holland. Anwar, Shamena & Hanming Fang (2006). ”An Alternative Test of Racial Prejudice in Motor Vehicle Searches: Theory and Evidence”. The American Economic Review, 96(1), 127-151. Arbetet (2014, 10 januari). ”Utanförskapet lika stort som 2006”. Arbetsförmedlingen (2015). Arbetsmarknadsutsikterna hösten 2013: prognos för arbets­ marknaden 2013-2017. Jordbro: Strömberg. Bakens, Jessie, Peter Mulder & Peter Nijkamp (2013). ”Economic impacts of cultural diversity in the Netherlands: Productivity, utility, and sorting”. Journal of Regional Science, 53(1), 8-36. Baksi, Kurdo (2005). ”Förortskrigen”. Aftonbladet, 4 november, debatt. Bayer, Patrick, Robert McMillan, Alvin Murphy & Christopher Timmins (2016). ”A Dynamic Model of Demand for Houses and Neighborhoods”. Econometrica, 84(3), 893-942. Becker, Gary S. (1968). ”Crime and Punishment: An Economic Approach”. Journal of Political Economy, 76(2), 169-217. Bell, Brian & Stephen Machin (2013). ”Immigration and Crime”. I Amelie F. Constant & Klaus F. Zimmermann (red.), International Handbook on the Economics of Migration, 333-372. Cheltenham: Edward Elgar Publishing. Berglund, Beng (red.) (2015). Järnet och Sveriges medeltida modernisering. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie nr 48. Stockholm: Jernkontoret. Bersani, Bianca E. (2014). ”An Examination of First and Second Generation Immigrant Offending Trajectories”. Justice Quarterly, 31(2), 315-343. Bevelander, Pieter, Henrik Emilsson, Karin Magnusson & Sayaka Osanami Törngren (2014). Världens öppnaste land - arbetskraftsinvandring efter reformen 2008. Fores Studie 2014:1. Stockholm: Fores. Björkemarken, Mariann (2014). Begreppet "utanförskap”. LO-distriktet i Västsverige. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. Björklid, Pia (2012). ’”Hur kom du till skolan idag?’ Vad har hänt sedan 80-talet?” Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. http://www.mhf.Se/client/files//content/projekt_vi_driver/Tylosandseminariet/ Presentationer_2012ZO_1130_Pia_Bjorklid.pdf.

344 MASSUTMANING

Blaljus.nu (2015, 1 september). ”Räcker 1000 poliser?” (av Tommy Hansson). Polisför­ bundet Region Stockholm, http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/racker-1ooo-poliser. Boéthius, Bertil (1951). Gruvornas, hyttornas och hamrarnas folk: bergshanteringens arbetare från medeltiden till gustavianska tiden. Stockholm: Tidens Förlag. Borjas, George J. (1987). ”Immigrants, Minorities, and Labor Market Competition”. Industrial and Labor Relations Review, 40(3), 382-392. Borjas, George J. (1999a). ”Immigration”. The National Bureau of Economic Research. http://www.nber.org/reporter/fall99/borjas.html. Borjas, George J. (1999b). ”The Economic Analysis of Immigration”. I Orley C. Ashenfelter & David Card (red.), Handbook of Labor Economics: Volume 3A, 1697-1760. Amsterdam: North Holland. Borjas, George J. (2003). ”The Labor Demand Curve is Downward Sloping: Reexamining the Impact of Immigration on the Labor Market” The Quarterly Journal of Economics, 118(4), 1335—1374Borjas, George J. (2015). ”The Wage Impact of the Marielitos: A Reappraisal”. NBER Working Paper No. 21588. National Bureau of Economic Research. Borås Tidning (2016, 30 december). ”Fyraårig flicka beskjuten på Hässleholmen: 'Siktade på henne’” (av Jonas Ekelund). Bourdieu, Pierre (1986): ”The Forms of Capital”. I John G. Richardson (red.), Handbook of Theory and Research for the Sociology of Education, 241-258. New York: Greenwood Press. Boyle, Melissa & Katherine Kiel (2001). ”A Survey of House Price Hedonic Studies of the Impact of Environmental Externalities”. Journal of Real Estate Literature, 9(2), 117-144. Brand, Sam & Richard Price (2000). The economic and social costs of crime. Home Office Research Study 217. London: Home Office. Bratsberg, Bernt, Oddbjorn Raaum, Marianne Roed & Pål Schone (2014). ”Immigration Wage Effects by Origin”. The Scandinavian Journal of Economics, 116(2), 356-393. Braunerhjelm, Pontus (2011). ”Entrepreneurship, innovation and economic growth: interdependencies, irregularities and regularities”. I David B. Audretsch et al. (red.), Handbook of Research on Innovation and Entrepreneurship, 161-213. Cheltenham: Edward Elgar Publishing. Braunerhjelm, Pontus & Johan Eklund (2015). ”Dela upp budgeten kan säkra investeringar”. Svenska Dagbladet, 1 september, debatt.

REFERENSER. 345

Brink, Stefan (2002). ”Law and legal customs in Viking Age Scandinavia”. I Judith Jesch (red.), The Scandinavians from the Vendel Period to the Tenth Century:An Ethnographic Perspective, 87-117. Woodbridge: The Boydell Press. Brottsförebyggande rådet (1996). Invandrare och invandrares barns brottslighet - en statistisk analys. Rapport 1996:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet och Fritzes. Brottsförebyggande rådet (2005). Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Rapport 2005:17. Stockholm: Brottsförebyggande rådet och Fritzes. Brottsförebyggande rådet (2007). Misshandel mellan obekanta - kan fler brott klaras upp?: Del 1. Rapport 2007:12. Stockholm: Brottsförebyggande rådet och Fritzes. Brottsförebyggande rådet (2008a). Diskriminering i rättsprocessen: Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund. Rapport 2008:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet och Fritzes. Brottsförebyggande rådet (2008b). Våldtäkt mot personer 15 år och äldre: Utvecklingen under åren 1995-2006 (av Klara Hradilova Selin). Rapport 2008:13. Stockholm: Brottsföre­ byggande rådet och Fritzes. Brottsförebyggande rådet (2012a). Brottslighet och trygghet i Malmö, Stockholm och Göteborg: En kartläggning (av Emma Ekström, Annika Eriksson, Lars Korsell & Daniel Vesterhav). Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2012b). ”Sexualbrott” (av Klara Hradilova Selin & David Shannon). I Johanna Hagstedt (red.), Brottsutvecklingen i Sverige 2008-2011, 109-312. Rapport 2012:13. Stockholm: Brottsförebyggande rådet och Fritzes. Brottsförebyggande rådet (2012c). ”Stöldbrottslighet” (av Åsa Irlander & Anton Färnström). I Johanna Hagstedt (red.), Brottsutvecklingen i Sverige 2008-2011, 175-194. Rapport 2012:13. Stockholm: Brottsförebyggande rådet och Fritzes. Brottsförebyggande rådet (2015a). Det dödliga våldet i Sverige 1990-2014: En beskrivning av utvecklingen med särskilt fokus på skjutvapenvåldet (av Sven Granath). Rapport 2015:24. Stockholm: Brottsförebyggande rådet och Wolters Kluwer. Brottsförebyggande rådet (2015b). Skjutningar 2006 och 2014 - omfattning, spridning och skador (av Jonas Öberg). Kortanalys 7/2015. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2016a). Kriminella nätverk och grupperingar: Polisers bild av maktstrukturer och marknader (av Daniel Vesterhav & Lars Korsell). Rapport 2016:12. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2016b). Nationella trygghetsundersökningen 2015: Om utsatthet, otrygghet och förtroende (Thomas Hvitfeldt, Sara Westerberg, Åsa Irlander Strid, Anna Frenzel & Sahar Ashir). Rapport 2016:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

346 MASSUTMANING

Brottsförebyggande rådet (2016c). Utsatthet för brott 2015: Resultat från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2016 (av Carl Command, Emelie Hambrook, Thomas Hvitfeldt & Åsa Irlander Strid). URN:NBN:SE:BRA-685. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2016d). Konstaterade fall av dödligt våld - en genomgång av anmält dödligt våld 2015 (Nina Forselius). URN:NBN:SE:BRA-659. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2017). Nationella trygghetsundersökningen 2016: Om utsatthet, otrygghet och förtroende. Rapport 2017:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Bushway, Shawn & Peter Reuter (2008). ”Economists’ contribution to the study of crime and the criminal justice system”. Crime and Justice, 37(1), 389-451. Bussi, Margherita & Jon Kristian Pareliussen (2015).”Skills and Labour Market Performance in Sweden”. OECD Economics Department Working Papers No. 1233. Bäckman, Olof & Anders Nilsson (2011). ”Pathways to Social Exclusion - A Life-Course Study”. European Sociological Review, 27(1), 107-123. Card, David (1990). ”The Impact of the Mariel Boatlift on the Miami Labor Market”. Industrial and Labor Relations Review, 43(2), 245-257. Card, David, Alexandre Mas & Jesse Rothstein (2008). ”Tipping and the Dynamics of Segregation”. The Quarterly Journal of Economics, 177-218. Card, David, Christian Dustmann & lan Preston (2012). ”Immigration, wages, and compositional amenities”. Journal of the European Economic Association, 10(1), 78-119. Carlsson, Magnus & Dan-Olof Rooth (2007). ”Evidence of ethnic discrimination in the Swedish labor market using experimental data”. Labour Economics, 14(4), 716-729. Carlsson, Sven (1981). ”Tyska invandrare i Sverige”. I Jan-Öjvind Swahn (red.), Fataburen 1981, 9-31. Stockholm: Nordiska museet. Ceccato, Vånia & Mats Wilhelmsson (2011). ”The impact of crime on apartment prices: evidence from Stockholm, Sweden”. Geografiska annaler, 93(1), 81-103. Ceccato, Vånia & Mats Wilhelmsson (2014). ”The impact of safety on a small towns housing market”. CEFIN - School of Architecture and the Built Environment, Royal Institute of Technology (KTH). Ceritoglu, Evren, H. Burcu Gurcihan Yunculer, Huzeyfe Torun & Semih Tumen (2015). ”The Impact of Syrian Refugees on Natives’ Labor Market Outcomes in Turkey: Evidence from a Quasi-Experimental Design”. Discussion Paper No. 9348. Bonn: IZA.

REFERENSER 347

Chalfin, Aaron (2014). ”Economic Costs of Crime”. I Wesley Jennings (red.), The Encyclopedia of Crime & Punishment. Chichester: John Wiley & Sons. Cohen, Mark A. & Roger Bowles (2010). ”Estimating Costs of Crime”. I Alex R. Piquero & David Weisburd (red.), Handbook of Quantitative Criminology, 143-162. New York: Springer. Cohen, Mark A., Roland T. Rust, Sara Steen & Simon T. Tidd (2004). ”Willingnessto-pay for crime control programs”. Criminology, 42(1), 89-110. Coleman, James S. (1988). ”Social Capital in the Creation of Human Capital”. American Journal of Sociology} 94, S95-S120. Coleman, David & Robert Rowthorn (2004). ”The Economic Effects of Immigration into the United Kingdom”. Population and Development Review, 30(4), 579-624. Collier, Paul (2013). Exodus: How Migration is Changing Our World. New York: Oxford University Press. Cowen, Tyler & Jayme Lemke (2011). ”10 Percent Unemployment Forever?”. Foreign Policy, 6 januari. Cullen, Julie Berry & Steven D. Levitt (1999). ”Crime, Urban Flight, and the Consequences for Cities”. Review ofEconomics and Statistics, 81(2), 159-169. Dagens industri (2015, 26 november). ”Hit går flyktingströmmen”. Dagens industri (2016, 1 maj). ”Löfven lovar 5.000 enkla jobb till bra villkor” (av TT). Dagens Nyheter (2006, 15 november). ”Reinfeldt: Det ursvenska är blott barbari” (av Owe Nilsson/TT). Dagens Nyheter (2011, 23 augusti). ”C vill ha svenska Chinatowns” (av Peter Wallberg/ TT). Dagens Nyheter (2012, 4 juli). ”Tensta är den mest otrygga förorten” (av Stefan Lisinski). Dagens Nyheter (2013a, 24 maj). ”Upplopp i Stockholm - en gammal historia” (av Rebecca Haimi). Dagens Nyheter(2013b, 25 maj). ”Stökig natt på flera håll i landet” (av Clas Svahn & Katarina Lagerwall). Dagens Nyheter (2014,15 november). ”Kommuner kan tvingas ta emot fler flyktingar” (av Hans Olsson).

348 MASSUTMANING

Dagens Nyheter (2016a, 8 februari). ”Ny studie: Segregationen har minskat” (av Anders Bolling). Dagens Nyheter (2016b, 2 maj). ”Utrikesfödda hinner inte få ihop pension” (av Anna Gustafsson). Dagens Nyheter(2016c, 11 maj). ”Stenkastning allt vanligare mot poliser i Rinkeby” (av Ulrika By). Dagens Nyheter(2016d, 29 september). ”Gängmorden stjäl polisens resurser” (av Lasse Wierup). Dagens Nyheter(2016e, 17 oktober). ”Experter dömer ut myriad av jobbstöd” (av Marianne Björklund). Dagens Nyheter(2016f, 31 december). ” I stället för en rättsstat” (av Richard Swartz). Ledare. Dagens Nyheter(2016g, 15 december). ”Företagens bas varnar för ny underklass” (av Tove Nandorf). Dagens Ny heter (2016h, 15 maj). ”Lättare få arbete för den som klarat SFI” (av Kristoffer Örstadius). Dagens Juridik (2016, 25 november). ”Hårt kritiserade lönesubventioner utreds - reglerna snåriga och konkurrensen snedvrids” (av Anna Wetterqvist). Damm, Anna Piil (2014). ”Neighborhood quality and labor market outcomes: Evidence from quasi-random neighborhood assignment of immigrants”. Journal of Urban Economics, 79 ,139-166. Damm, Anna Piil & Christian Dustmann (2014). ”Does growing up in a high crime neighborhood affect youth criminal behavior?”. The American Economic Review, 104(6), 1806-1832. D’Amuri, Francesco, Gianmarco I.P. Ottaviano & Giovanni Peri (2010). ”The labor market impact of immigration in Western Germany in the 1990s”. European Economic Review, 54(4), 550-570. Danmarks Statistik (2016). Indvandrere i Danmark 2016. Köpenhamn: Danmarks Statistik. DeLisi, Matt (2016). ”Measuring the Cost of Crime”. I Beth M. Huebner & Timothy S. Bynum (red.), The Handbook of Measurement Issues in Criminology and Criminal Justice, 416-433. Chichester: John Wiley & Sons.

REFERENSER 349

DeLisi, Matt, Anna Kosloski, Molly Sween, Emily Hachmeister, Matt Moore & Alan Drury (2010). ”Murder by numbers: Monetary costs imposed by a sample of homicide offenders”. The Journal of Forensic Psychiatry & Psychology, 21(4), 501-513. Detotto, Claudio & Edoardo Otranto (2010). ”Does crime affect economic growth?”. Kyklos, 63(3), 330-345. Dijk, Jan van, Pat Mayhew, John van Kesteren, Marcelo Aebi & Antonia Linde (2010). Final report on the study on crime victimisation. Tilburg: INTERVICT. Edin, Per-Anders, Robert J. LaLonde & Olof Åslund (2000). ”Emigration of Immigrants and Measures of Immigrant Assimilation: Evidence from Sweden”. Swedish Economic Policy Review, 7(2), 163-204. Edling, Jan (2015). Förorterna som Moder Svea glömde: En dokumentation av en obefintlig integrationspolitik. Med studievägledning. Stockholm: ABF och Diagram. Egebark, Johan & Niklas Kaunitz (2014). ”Do Payroll Tax Cuts Raise Youth Employment?”. IFN Working Paper No. 1001. Stockholm: Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Ekberg, Jan (1999). ”Immigration and the public sector: Income effects for the native population in Sweden ”. Journal of Population Economics, 12(3), 411-430. Ekberg, Jan (2009). Invandringen och de offentliga finanserna. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2009:3. Stockholm: Fritzes. Ekberg, Jan (2011). ”Will future immigration to Sweden make it easier to finance the welfare system?”. European Journal of Population, 27(1), 103-124. Ekberg, Jan & Mats Hammarstedt (2002). ”20 år med allt sämre arbetsmarknadsintegrering för invandrare”. Ekonomisk Debatt, 30(4), 343-353. Emilsson, Henrik (2016a). ”Recruitment to Occupations with a Surplus of Workers: The Unexpected Outcomes of Swedish Demand-Driven Labour Migration Policy”. International Migration, 54(2), 5-17. Emilsson, Henrik (2016b). ”Sverige måste tänka om när det gäller arbetskrafts­ invandring”. Dagens Samhälle, 21 oktober. Engdahl, Mattias & Anders Forslund (2015). En förlorad generation?: En ESO-rapport om ungas etablering på arbetsmarknaden. Rapport 2015:3 till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Stockholm: Fritzes. Engdahl, Mattias (2016). Invandringens arbetsmarknadsejfekter. Rapport 2016:11. Uppsala: Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).

350 MASSUTMANING

Engström, Per & Bertil Holmlund (2009). ”Tax Evasion and Self-Employment in a High-Tax Country: Evidence from Sweden”. Applied Economics, 41(19), 2419-2430. Eriksson, Catharina (1999). ”Det motsägelsefulla utanförskapet”. Socialvetenskaplig tidskrift, 4, 293-312. Eriksson, Karin Hederos, Randi Hjalmarsson, Matthew J. Lindquist & Anna Sandberg (2016). ”The importance of family background and neighborhood effects as determinants of crime”. Journal of Population Economics, 29(1), 219-262. Esbati, Ali (2015, 11 augusti, 12:11). Twitter-inlägg. https://twitter.com/aliesbati. European Commission (2015). Public Opinion in the European Union: First Results. Standard Eurobarometer 83, Spring 2015. http://ec.europa.eu/public_opinion/ index_en.htm. Eurostat (2016a). ”Almost 90 000 unaccompanied minors among asylum seekers registered in the EU in 2015”. Press release, 87/2016. Luxembourg: Eurostat Press Office. Eurostat (2016b). ”Migration integration statistics - at risk of poverty and social exclusion”. Statistics Explained. http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/ index.php/Migration_integration_statistics_-_at_risk_of_poverty_and_social_ exclusion. Euroturk (2002). ”Göran & Mona” (av Ayda Aksakal). http://turkiskaungdomsforbundet. blogspot.se/2010/11/euroturk-pa-natet.html. Expressen (2013, 26 maj). ”Husby är inte första gången” (av Maia Rydhagen). Expressen (2015, 13 mars). ”De fick 13,2 miljoner - ordnade ett jobb” (av Michael Syrén). Expressen (2016a, 27 augusti). ”Annie Lööf saknar all trovärdighet mot buset” (av Anna Dahlberg). Ledare. Expressen (2016b, 31 augusti). ”Maskerade ungdomar kastade sten på polis” (av Sanna Wikström). Expressen (2016c, 3 september). ”Polisen rustar för nya upplopp och attacker” (av Åsa Asplid). Expressen (2016d, 17 september). ”Mördarna köper sin frihet för blodspengar” (av Micke Ölander). Expressen (2016e, 17 november). ”Langare och dagisbarn möts i knarkrondellen” (av Johanna Karlsson).

REFERENSER 351

Falk, Örjan et al. (2014). ”The 1 % of the population accountable for 63 % of all violent crime convictions”. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 49(4), 559-571. Federal Reserve Bank of San Francisco (2013). ”Five Reasons Why Asian American & Pacific Islander (AAPI) Poverty Remains Invisible” (av Josh Ishimatsu). Community Development, blogg, 5 december, http://www.frbsf.org/community-development/ blog/asian-american-pacific-islander-aapi-poverty-statistics-increase-reasons. Finansdepartementet (2016). Viktiga aspekter vid bedömning av åtgärder för lägre arbetslöshet. Ekonomiska avdelningen. Enheten för arbetsmarknads- och utbildningsanalys. Stockholm: Regeringskansliet. Flood, Lennart & Joakim Ruist (2015). Migration, en åldrande befolkning och offentliga finanser. Bilaga 6 till Långtidsutredningen 2015. SOU 2015:95. Stockholm: Wolters Kluwer. Folkpartiet Liberalerna (2004). Utanförskapets karta: En kartläggning över utanförskapet i Sverige. Stockholm: Folkpartiet Liberalerna. Folkpartiet Liberalerna (2008). Utanförskapets karta: Arvet ef ter Mona Sahlin. Stockholm: Folkpartiet Liberalerna. Folkpartiet Liberalerna (2014). Utanförskapets karta: En lägesbild av utvecklingen 20062012. Stockholm: Folkpartiet Liberalerna. Forsander, Annika (2004). ”Social Capital in the context of immigration and diversity: Economic participation in the Nordic welfare States”. Journal of International Migration and Integration, 5(2), 207-227. Forskning & Framsteg (2014, 4 september). ”Sveriges unika tillit sjunker: Kan man lita på folk?” (av Henrik Höjer). Forskning & Framsteg (2015a, 11 maj). ”Därför ökar de kriminella gängens makt” (av Henrik Höjer). Forskning & Framsteg (2015b, 29 maj). ”Segregeringen ökar i Sverige” (av Henrik Höjer). Fransson, Urban, Gunnar Rosenqvist & Bengt Turner (2002). Hushållens värdering av egenskaper i bostäder och bostadsområden. Institutet för bostads- och urbanforskning. Gävle: Uppsala universitet. Fryer, Roland G., Jr. (2016). ”An empirical analysis of racial differences in police use of force”. Working Paper 22399, National Bureau of Economic Research. Fukuyama, Francis (1995). Trust: The Social Virtues and the Creation of Prosperity. New York: Free press.

352 MASSUTMANING

Gerell, Manne (2010). Bränder och stenkastning i Herrgården: En studie i betydelse av kollektiv förmåga. Examensarbete, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet. Gerell, Manne (2013). ”Forskning kring anlagda bränder”. I Helena Bohman, Manne Gerell, Jonas Lundsten & Mona Tykesson, Stadens bränder: Del 2 Fördjupning, 8-22. Malmö högskola, Institutionen för urbana studier. Malmö: Holmbergs. Gerell, Manne (2015). ”Collective efficacy, neighborhood and geographical units of analysis: findings from a case study of Swedish residential neighborhoods”. European Journal on Criminal Policy and Research, 21(3), 385-406. Gerell, Manne (2016). ”Smallest is Better? The Spatial Distribution of Arson and the Modifiable Areal Unit Problem”. Journal of Quantitative Criminology, 1-26. Gibbons, Steve (2004). ”The Costs of Urban Property Crime”. The Economic Journal, 114(499), F441-F463. Glaeser, Edward L., Bruce Sacerdote & José A. Scheinkman (1996). ”Crime and Social Interactions”. The Quarterly Journal of Economics, 111(2), 507-548. Globaliseringsrådet (2009). Bortom krisen: Om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin. Globaliseringsrådets slutrapport. Ds 2009:21. Stockholm: Fritzes. Gonzalez, Libertad & Francesc Ortega (2013). ”Immigration and housing booms: Evidence from Spain”. Journal of Regional Science, 53(1), 37-59. Grape, Linda & Torbjörn Hållö (2016a). ”Enkla jobb”-medicin eller diagnos?. Landsorganisationen i Sverige, Enheten för ekonomisk politik och arbetsmarknad. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. Grape, Linda & Torbjörn Hållö (2016b). Kunskapsklyftor raserar svenska modellen: En strategi för stat och parter. Landsorganisationen i Sverige, Enheten för ekonomisk politik och arbetsmarknad. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. Grönqvist, Hans, Susan Niknami & Per-Olof Robling (2015). ”Childhood Exposure to Segregation and Long-Run Criminal Involvement: Evidence from the ’Whole of Sweden’ Strategy”. Working paper 1/2015, Institutet för social forskning, Stockholms universitet. Guardian (2015, 6 september). ”UN agencies ‘broke and failing’ in face of ever-growing refugee crisis” (av Harriet Grant). Gustafsson, Björn (1990). ”Public sector transfers and income taxes among immigrants and natives in Sweden”. International Migration, 28(2), 181-200. Gustafsson, Björn & Torun Österberg (2001). ”Immigrants and the public sector budget - accounting exercises for Sweden”. Journal of Population Economicsy 14(4), 689-708.

REFERENSER 353

Gustafsson, Björn, Katarina Katz &Torun Österberg (2016). ”Residential Segregation from Generation to Generation: Intergenerational Association in Socio-Spatial Context Among Visible Minorities and the Majority Population in Metropolitan Sweden”. Population, Space and Place (kommande). Grönqvist, Hans (2006). ”Ethnic enclaves and the attainments of immigrant children”. European Sociological Review, 22(4), 369-382. Göteborgsposten (2016,13 juli). ”Fler väktare och ordningsvakter än poliser” (av Sanna Arbman Hansing). Haavio-Mannila, Elina (1983). ”Level of Living of Immigrants in Sweden: A Comparison of Male and Female Immigrants from Finland and Yugoslavia with Swedes in Same Age and Occupational Groups”. International Migration, 21(1), 15-38. Haddad, Roger (2015). ”2015/16:884 Extra resurser till no-go-områden”. Skriftlig fråga till statsråd. Stockholm: Sveriges riksdag. Hallandsposten (2016, 27 maj). ”Skattechocken som kan bli hela Sveriges framtid”. Ledare. Hallberg, Lars (2001). Källor till invandringens historia i statliga myndigheters arkiv 1840-1990. Stockholm: Riksarkivet. Hallin, Per Olof, Alban Jashari, Carina Listerborn & Margareta Popoola (2010). Det är inte stenarna som gör ont: Röster från Herrgården, Rosengård - om konflikter och erkännande. Malmö Publikationer i Urbana Studier 5. Malmö högskola, Institutionen för urbana studier. Malmö: Holmbergs. Harrison, David & Daniel L. Rubinfeld (1978). ”Hedonic housing prices and the demand for clean air”. Journal of Environmental Economics and Management, 5(1), 81-102. Harrison, Dick (2014). ”Invandrarna är en vinst för Sverige”. Svenska Dagbladet, 31 december, debatt. Heckman, James J. (2011). ”The Economics of Inequality: The Value of Early Childhood Education”. American Educator, 35(1), 31-47. Heckman, James J. & Tim Kautz (2012). ”Hard evidence on soft skills”. Labour Economics, 19(4), 451-464Heckman, James J., Rodrigo Pinto & Peter A. Savelyev (2013). ”Understanding the mechanisms through which an influential early childhood program boosted adult outcomes”. The American Economic Review, 103(6), 2052-2086. Heckscher, Eli (1935-49). Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. Stockholm: Bonnier.

354 MASSUTMANING

Helsingborgs Dagblad (2016, 2 september). ”Ungdomsgäng härjade på Karlslundsbadet polisen kom inte” (av Mikael Brandt). Henrekson, Magnus & Tino Sanandaji (2011). ”Entrepreneurship and the theory of taxation”. Small Business Economics, 37(2), 167-185. Henrekson, Magnus & Tino Sanandaji (2013). ”Bristande social kompetens skäl till ungas arbetslöshet”. Dagens Nyheter, 6 juli, Debatt. Henrekson, Magnus &Tino Sanandaji (2014). Företagandets förutsättningar - en ESO-rapport om den svenska ägarbeskattningen. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2014:3. Stockholm: Fritzes. Herbert, Mikaela (2014). ”Låsta grindar i den polariserade staden”. I Richard Ek et al., Att laga revor i samhällsväven - om social utsatthet och sociala risker i den postindustriella staden, 90-100. Malmö University Publications in Urban Studies 18. Malmö: Malmö högskola. Hjalmarsson, Randi, Helena Holmlund & Matthew J. Lindquist (2015). ”The Effect of Education on Criminal Convictions and Incarceration: Causal Evidence from Micro-data”. The Economic Journal, 125(587), 1290-1326. Hofer, Hanns von (2011). Brott och straff i Sverige: Historisk kriminalstatistik 1750-2010. Diagram, tabeller och kommentarer. 4 uppl. Rapport 2011:3, Kriminologiska institutionens rapportserie, Stockholms universitet. Stockholm: Kriminologiska institutionen. Hunt, Jennifer & Marjolaine Gauthier-Loiselle (2010). ”How much does immigration boost innovation?”. American Economic Journal: Macroeconomics, 2(2), 31-56. Hällsten, Martin, Ryszard Szulkin & Jerzy Sarnecki (2013). ”Crime as a Price of Inequality?: The Gap in Registered Crime between Childhood Immigrants, Children of Immigrants and Children of Native Swedes”. British Journal of Criminology, 53(3), 456-481. Ihlanfeldt, Keith & Tom Mayock (2010). ”Panel data estimates of the effects of different types of crime on housing prices”. Regional Science and Urban Economics, 40(2), 161-172. Jones, Charles I. (2015). ”The Facts of Economic Growth”. NBER Working Paper No. 21142. National Bureau of Economic Research. Kardell, Johan (2006). ”Diskriminering av personer med utländsk bakgrund i rättsväsendet - en kvantitativ analys”. I Jerzy Sarnecki (red.), Är rättvisan rättvis?: Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet, SOU 2006:30, 67-110. Stockholm: Fritzes.

REFERENSER 355

Kardell, Johan (2011). Utländsk bakgrund och registrerad brottslighet - överrepresentationen i den svenska kriminalstatistiken. Rapport 2011:1. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet. Kardell, Johan &; Peter L. Martens (2013). ”Are children of immigrants born in Sweden more law-abiding than immigrants? A reconsideration”. Race and Justice, 3(3), 167-189. Karlson, Nils & Ola Skånberg (2012). Matchning på den svenska arbetsmarknaden. Underlagsrapport 9 till Framtidskommissionen. Stockholm: Fritzes. Kaspersson, Maria (2000). Dödligt våld i Stockholm på 1500-, 1700- och 1900-talet. Stockholms Universitet, Kriminologiska Institutionen, Avhandlingsserie 4. Stockholm: Kriminologiska Institutionen. Keizer, Kees, Siegwart Lindenberg Sc Linda Steg (2008). ”The Spreading of Disorder” Science, 322(5908), 1681-1685. Killias, Martin (2011). Immigration and Crime: The European Experience. EU-US Immigration Systems 2011/19. Robert Schuman Centre for Advanced Studies, San Domenico di Fiesole (Fl): European University Institute. Kivivuori, Janne & Martti Lehti (2011). ”Homicide in Finland and Sweden”. Crime and Justice, 40(1), 109-198. Knowles, John, Nicola Persico & Petra Todd (2001). ”Racial Bias in Motor Vehicle Searches: Theory and Evidence”. The Journal ofPolitical Economy, 109(1), 203-229. Kriminalvården (2010). Långtidsdömda män och kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens riksmottagningar 1997-2009 (av David Johansson, Mats Dernevik & Peter Johansson). Norrköping: Kriminalvårdens Utvecklingsenhet. LaLonde, Robert J. & Robert H. Topel (1991). ”Labor Market Adjustments to Increased Immigration”. I John M. Abowd & Richard B. Freeman (red.), Immigration, Trade, and the Labor Market, 167-200. Chicago: University of Chicago Press. Lastrapes, William D. & Thomas Lebesmuehlbacher (2016). ”The European Refugee Crisis and House Prices: Evidence from England and Wales”. Working Paper. Lens, Michael C. & Rachel Meltzer (2016). ”Is Crime Bad for Business?: Crime and Commercial Property Values in New York City ”.Journal of Regional Science, 56(3), 442-470. Levitt, Steven D. (1999). ”The changing relationship between income and crime victimization”. Economic Policy Review, 5(3), 87-98.

356 MASSUTMANING

Lilja, Maja (2015). ”Det bästa för mitt barn": Nyblivna mödrar i den delade staden. Avhandling, Örebro Studies in Sociology 19. Örebro: Örebro University. Lind, Jan-Erik & Sven Bergenstråhle (2004). Boendets betydelser och boendes värderingar. Sociologiska institutionen. Göteborg: Göteborgs universitet. Lindbeck, Assar (2013, 28 oktober). ”Hur kan vi förhindra att Sverige blir ett insideroutsider-land?”. Centerpartiets ekonomiska seminarium, Riksdagen, Stockholm. Sändes i sin helhet av SVT Forum på SVT2. http://www.svt.se/nyheter/svtforum/ hur-ska-fler-fa-jobb-och-bostad. Linden, Leigh & Jonah E. Rockoff (2008). ”Estimates of the impact of crime risk on property values from Megans Laws”. The American Economic Review, 98(3), 1103-1127. Lindqvist, Erik & Roine Vestman (2011). ”The Labor Market Returns to Cognitive and Noncognitive Ability: Evidence from the Swedish Enlistment.” American Economic Journal: Applied Economics, 3(1), 101-128. Ljunge, Martin (2014). ”Trust issues: Evidence on the intergenerational trust transmission among children of immigrants”. Journal of Economic Behavior & Organization, 106, 175-196. Ljunge, Martin (2015). ”Pragmatism en viktig faktor bakom jämställda attityder bland barn till invandrare”. Ekonomisk Debatt, 43(4), 40-51. Longhi, Simonetta, Peter Nijkamp & Jacques Poot (2005). ”A Meta-Analytic Assessment of the Effect of Immigration on Wages ".Journal of Economic Surveys, 19(3), 451-477. Longhi, Simonetta, Peter Nijkamp & Jacques Poot (2008). ”Meta-Analysis of Empirical Evidence on the Labour Market Impacts of Immigration”. IZA Working Paper No. 3418. Lucas, Robert E (1988). ”On the mechanics of economic development”. Journal of Monetary Economics} 22(1), 3-42. Lundgren, Nils (2015). ”Invandringen - vår tids största politiska fråga”. Det goda samhället, 25 juli. https://detgodasamhallet.com/2015/07/25/invandringenvar-tids-storsta-politiska-fraga. Löfbom, Eva & Per Sonnerby (2015). Utbildning för framtidens arbetsmarknad. Bilaga 5 till Långtidsutredningen 2015. SOU 2015:90. Stockholm: Wolters Kluwer. Löfven, Stefan (2013,1 maj). ”Jobb & framtidstro för en global generation”. Socialdemokraterna. http://www.socialdemokraterna.se/Stefan-Lofven/Tal-ochartiklar/2013/Forstamajtal-2013.

REFERENSER 357

Maddison, Angus (2010). The Maddison Project: 2013 version, http://www.ggdc.net/ maddison/maddison-project/home.htm. Malmö stad (2005). Flyttlassen kommer och går: Fakta och attityder kring hushåll som flyttat till eller från Malmö under år 2004. Malmö: Stadskontoret, Kommunikation & Utveckling. Malmö stad (2014). ”Malmö - den unga, moderna och globala kunskapsstaden”. http://redovisningar.malmo.se/budget_2014/delarsrapport/malmo-den_unga_ moderna_och_globala_kunskapsstaden. Manpower (2010a). Vanligare med ”sjuknärvaro” än ”friskfrånvaro”. Work Life. Stockholm: Manpower. Manpower (2010b). 80- och 90-talister ställer nya krav på ledarskap. Work Life. Stockholm: Manpower. Mella, Orlando (2011). ”Mångfaldsbarometern: Sju år av attitydmätningar”. Sociologisk Forskning, 48(4), 45-53. Merriam-Webster, ”no-go area”, http://www.merriam-webster.com/dictionary/no-go%20 area. Metro (2016, 6 februari). ”Boende i Tensta om polisens rapport: 'Finns en annan verklighet’” (av Johan Wikén). Metro (2013, 23 maj). ”Franska medier: Det är som Parisupploppen” (av Jenny Sköld). Mitt i (2015, 11 november). ”Satsar 74 miljoner kronor mot ungdomsarbetslöshet” (av Anders Björklund). Mitt i (2016a, 4 maj). ”Tele2 lämnar Rinkeby” (av Johanna Edström). Mitt i (2016b, 4 juli). ”Larm: Ökat förtryck mot tjejer” (av Johanna Edström). Mitt i (2016c, 30 augusti). ”16 mord på ett och ett halvt år i Järva” (av Johanna Edström & Linda Dahlin). Mosquera, Patricia M. Rodriguez (2013). ”In the name of honor: On virtue, reputation and violence”. Group Processes & Intergroup Relations, 16(3), 271-278. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2009). Anlagda bränder och hot/våld mot räddningstjänsten. Observatörsrapport. Publikationsnummer MSB 0169-10. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

358 MASSUTMANING

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2011). Våldsamma upplopp i Sverige - från avvikelse till normalitet (av Torbjörn Nilsson & Anders Ivarsson Westerberg). Publikationsnummer MSB222 - april 2011. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2015). Samhällsekonomiska konsekvenser av social oro: En litteraturstudie. Publ.nr. MSB955 - december 2015. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Nationalencyklopedin, ”invandrare”, http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/ encyklopedi/lång/invandrare. Nationalencyklopedin, ”utanförskap”. http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/ ordbok/svensk/utanförskap. Nationalencyklopedin, ”utmaning”, http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/ordbok/ svensk/utmaning. Nationalencyklopedin, ”valloner”. http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/ encyklopedi/lång/valloner. Neo (2013). ”Assar Lindbeck: Vinstfrågan är ett sidospår” (av Paulina Neuding). Nr. 3. Neo (2014). ”Låt islamisterna bilda ett eget parti” (av Ivar Arpi). Nr. 5. Neo (2015). ”Det är definitivt ett nytt fenomen att vi är så utsatta” (av Paulina Neuding). Nr. 1. New York Times (2011, 21 februari). ”New Yorks Little Italy, Littler by the Year” (av Sam Roberts). Nilsson, Roddy (2006). ”Kravaller i folkhemmet: Ligister, mods och kollektivt våld under efterkrigstiden”. I Eva Österberg & Marie Lindstedt Cronberg (red.), Våld: Representa­ tion och verklighet, 231-248. Lund: Nordic Academic Press. Nilsson, Therese (2013). ”Nya spelregler för den tredje uppgiften”. Ekonomisk Debatt, 41(7), 3-5.

Nisbett, Richard E. & Dov Cohen (1996). Culture of honor: The psychology of violence in the south. Boulder, CO: Westview Press, 1996. Norberg, Johan & Fredrik Segerfeldt (2012). Migrationens kraft: därför behöver vi öppna gränser. Stocksund: Hydra och Migro. Norberg, Johan (2015). ”Sharialagar i förorten är en främlingsfientlig fantasi”. Metro, 30 september, kolumn.

REFERENSER 359

NRK (2015,4 oktober). ”Eksperter: Syrere kan bli vanskelig å få i jobb” (av Tormod Strand). NRK (2016, 8 maj). ”Kvinner i flere svenske bydeler tor ikke å gå ute om kvelden” (av Anders Magnus). Nöjesguiden (2014, 30 april). ”Krogpersonalen avslöjar” (av Amat Levin & Malin Wester). Olofsson, Jonas & Eskil Wadensjö (2014). ”Lärlingsutbildning - en väg till arbets­ marknaden?”. SNS Analys, nr. 19. Organisation for Economic Co-operation and Development (2014). ”Finding the Way: A Discussion of the Swedish Migrant Integration System”, https://www.oecd.org/els/ mig/swedish-migrant-intergation-system.pdf. Organisation for Economic Co-operation and Development (2015). ”OECD Income inequality data update: Sweden”. https://www.oecd.org/els/soc/OECD-IncomeInequality-Sweden.pdf. Organisation for Economic Co-operation and Development (2016a). ”Sweden in a strong position to integrate refugees, but support for the low skilled needs to be strengthened”. http://www.oecd.org/employment/sweden-in-a-strong-position-tointegrate-refugees-but-support-for-the-low-skilled-needs-to-be-strengthened.htm. Organisation for Economic Co-operation and Development (2016b). Working Together: Skills and Labour Market Integration of Immigrants and Their Children in Sweden. Paris: OECD Publishing. Oreland, Carl (2012). ”Snabbväxande företag i Sverige - en jobbskapande sprintstafett”. Ekonomisk Debatt, 40(8), 23-34. Orrman, Eljas (2003). “The condition of the rural population”. In Knut Helle (red.), Cambridge History of Scandinavia. Volume 1: Prehistory to 1520, 581-610. Cambridge: Cambridge University Press. Oxford Dictionary, ”no-go area”, https://en.oxforddictionaries.com/definition/us/ no-go_area. Pensionsmyndigheten (2016a). Asylinvandringens ekonomiska effekter på pensionssystemet. Rapport, PID148639. Stockholm: Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten (2016b). Äldreförsörjning sstödets utveckling över tid (av Stefan Granbom & Tommy Lowén). Rapport, PID151268. Stockholm: Pensionsmyndigheten. Piketty, Thomas (2014). Capital in the Twenty-First Century. Cambridge, MA: Harvard University Press.

360 MASSUTMANING

Pinker, Steven (2011). The Better Angeis of Our Nature: The Decline of Violence in Historg and its Causes. London: Allen Lane. Pope, Devin G. & Jaren C. Pope (2012). ”Crime and property values: Evidence from the 1990s crime drop”. Regional Science and Urban Economics, 42(1), 177-188. Priks, Mikael (2015). Verksamma insatser mot brott?: En ESO-rapport om orsak och verkan. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2015:4. Stockholm: Fritzes. Plucknett, Theodore F.T. ([1956] 2010). A Concise History of the Common Law. Indianapolis: Liberty Fund. Polismyndigheten (2015a). Utsatta områden - sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade händelser. Underrättelsesektionen. Dnr: HD 5800-61/2015. Stockholm: Polismyndigheten, Nationella operativa avdelningen. Polismyndigheten (2015b). Polisens rapport om organiserad brottslighet 2015. Dnr: A185.830/2015. Stockholm: Polismyndigheten, Nationella operativa avdelningen. Polismyndigheten (2016). Händelserapport. Sekretessprövad 2016-08-26, Andrew Tomkinson, kommissarie. Uppsala: Polismyndigheten i Uppsala län. Polistidningen (2008, 26 augusti). ”Brandkåren kräver poliseskort i Rosengård” (av Ulf Eliasson). Polistidningen (2016, 6 april). ”Edvard, polis i Rinkeby/Tensta: ’Vi har svikit de här områdena’” (av Emma Eneström). Porter, Michael E. & Scott Stern (2002). ”National Innovative Capacity”. In Klaus Schwab, Michael E. Porter & Jeffrey D. Sachs (red.), The Global Competitiveness Report 2001-2002,102-118. New York: Oxford University Press. Proffice (2015). Mångfaldsbarometern 2015:400 chefer svarar om mångfald. Stockholm: Proffice Group. Proposition 2014/15:100.2015 års ekonomiska vårproposition: Förslag till riktlinjer. Stockholm: Regeringen. Proposition 2015/16:47. Extra ändring sbudet för 2015. Stockholm: Regeringen. Proposition 2015/16:100.2016 års ekonomiska vårproposition: Förslag till riktlinjer. Stockholm: Regeringen. Putnam, Robert D. (2000). ”Bowling Alone: America’s Declining Social Capital”. I Lane Crothers & Charles Lockhart (red.), Culture and Politics: A Reader, 223-234. New York: St. Martins Press.

REFERENSER 361

Putnam, Robert D., Robert Leonardi & Raffaella Y. Nanetti (1993). Making Democracy Work: Civic Traditions in Modern Italy. Princeton: Princeton University Press 1993. Regeringen (2013): Kommittédirektiv: Delegation för migrationsstudier. Dir. 2013:102. Beslut vid regeringssammanträde 21 november 2013. Rikskriminalpolisen (2014). En nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället. Sekretessprövad version. Underrättelsesektionen. Dnr: A452.732/2014. Stockholm: Rikskriminalpolisen. Rojas, Mauricio (2005). ”Anf. 2 Maurico Rojas (fp)”. Riksdagens protokoll 2005/06:26. Onsdagen den 9 november. Stockholm: Elanders Gotab. Romer, Paul. M. (1990). ”Endogenous Technological Change”. Journal of Political Economy, 98(5 pt. 2), S71-S102. Rosen, Sherwin (1974). ”Hedonic Prices and Implicit Markets: Product Differentiation in Pure Competition”. Journal of Political Economy, 82(1), 34-55. Ross, Catherine E. & John Mirowsky (1999). ”Disorder and decay the concept and measurement of perceived neighborhood disorder”. Urban Affairs Review, 34(3), 412-432. Rostami, Amir, Fredrik Leinfelt & Stefan Holgersson (2012). ”An exploratory analysis of Swedish Street gangs applying the Maxson and Klein Typology to a Swedish gang dataset”. Journal of Contemporary Criminal Justice, 28(4), 426-445. Rostami, Amir (2013). Tusen fiender-en studie om de svenska gatugängen och dess ledare. Linnaeus University studies in policing, nr. 001, 2013. Växjö: Linnéuniversitetet, Polisutbildningen. Rothstein, Bo (2003). Sociala fällor och tillitens problem. 1 uppl. Stockholm: SNS Förlag. Ruist, Joakim (2015). ”The fiscal cost of refugee immigration: The example of Sweden”. Population and Development Review, 41(4), 567-581. Rädda Barnen (2015). Barnfattigdom i Sverige: Årsrapport 2015 (forskning och analys: Tapio Salonen). Sundbyberg: Rädda Barnen. Sá, Filipa (2015). ”Immigration and House Prices in the UK”. The Economic Journal, 125(587), 1393-1424. Saiz, Albert (2003). “Room in the kitchen for the melting pot: Immigration and rental prices”. Review of Economics and Statistics, 85(3), 502-521. Saiz, Albert (2007). ”Immigration and housing rents in American cities”. Journal of Urban Economics, 61(2), 345-371.

362 MASSUTMANING

Saiz, Albert & Susan Wachter (2011). ”Immigration and the Neighborhood”. American Economic Journal: Economic Policy, 3(2), 169-188. Salonen, Tapio (2012). Befolkningsrörelser,försörjningsvillkor och bostadssegregation: En sociodynamisk analys av Malmö. Malmö: Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Sampson, Robert J. & Per-Olof Wikström (2008). ”The Social Order of Violence in Chicago and Stockholm Neighbourhoods: A Comparative Inquiry”. I Stathis N. Kalyvas, lan Shapiro & Tarek Masoud (red.), Order, Conflict, and Violence, 97-119. Cambridge: Cambridge University Press. Sampson, Robert J. & Stephen W. Raudenbush (1999). ”Systematic Social Observation of Public Spaces: A New Look at Disorder in Urban Neighborhoods”. American Journal of Sociology, 105(3), 603-651. Sanandaji, Tino (2010). ”Self-Employment Does not Measure Entrepreneurship”. Working paper. Irving B. Harris Graduate School of Public Policy Studies, University of Chicago. Sanandaji, Tino (2014). Utanförskapets karta - en uppföljning av Folkpartiets rapportserie. Stockholm: Stiftelsen Den Nya Välfärden. Sariaslan, Amir, Niklas Långström, Brian D’Onofrio, Johan Hallqvist, Johan Franck & Paul Lichtenstein (2013). ”The impact of neighbourhood deprivation on adolescent violent criminality and substance misuse: a longitudinal, quasiexperimental study of the total Swedish population”. International Journal of Epidemiology, 42(4), 1057-1066. Sariaslan, Amir, Henrik Larsson, Brian D’Onofrio, Niklas Långström, and Paul Lichtenstein (2014). ”Childhood family income, adolescent violent criminality and substance misuse: quasi-experimental total population study”. The British Journal of Psychiatry, 205(4), 286-290. Sarnecki, Jerzy (2016a). Hela staden - Bryt segregationen. Stockholm: Fores. Sarnecki, Jerzy (2016b). ”Ökad invandring leder inte till ökat antal brott”. Dagens Nyheter, 26 augusti, debatt. Schelling, Thomas C. (1971). ”Dynamic models of segregation”. Journal of Mathematical Sociology, 1(2), 143-186. Sheppard, Stephen (1999). “Hedonic analysis of housing markets.” Handbook of Regional and Urban Economics, 3, 1595-1635. Sidén, Per Gunnar (2008). ”Hur tyska var de svenska städerna under högmedeltiden?”. Working paper. Historiska institutionen, Stockholms Universitet.

REFERENSER 363

Sirenen (2005). ”Stenkastning mot brandbilar”. Räddningsverkets tidning, nr. 3. Skans, Oskar Nordström & Olof Åslund (2010). Etnisk segregation i storstäderna bostadsområden, arbetsplatser, skolor och familjebildning 1985-2006. Rapport 2010:4. Uppsala: IFAU. Skardhamar, Torbjørn, Mikko Aaltonen & Martti Lehti (2014). ”Immigrant crime in Norway and Finland”. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 15(2), 107-127. Skatteverket (2014). Skattefelets utveckling i Sverige 2007-2012. Rapport. Solna: Skatteverket. Skedinger, Per (2014). ”Effects of Payroll Tax Cuts for Young Workers”. IFN Working Paper No. 1031. Stockholm: Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Lgr11. Stockholm: Wolters Kluwer. Skolverket (2016). Invandringens betydelse för skolresultaten: En analys av utvecklingen av behörighet till gymnasiet och resultaten i internationella kunskapsmätningar. Skolverkets aktuella analyser 2016. Stockholm: Skolverket. Socialstyrelsen (2007). Frihet och ansvar: En undersökning om gymnasieungdomars upplevda frihet att själva bestämma över sina liv. Artikelnummer 2007-131-27. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2016). Hälso- och sjukvård och tandvård till asylsökande och nyanlända: Slutrapport oktober 2016. Stockholm: Socialstyrelsen. SOU 1967:18. Invandringen: Problematik och handläggning. Utlänningsutredningens betänkande II. Stockholm: Esselte. SOU 2011:39. Likvärdiga förutsättningar - Översyn av den kommunala utjämningen. Betänkande av Utjämningskommittén.o8. Stockholm: Fritzes. SOU 2015:104. Långtidsutredningen 2015: Huvudbetänkande. Betänkande av Långtids­ utredningen. Stockholm: Wolters Kluwer. Spierenburg, Pieter (1998). ”Masculinity, Violence, and Honor: An Introduction”. I Pieter Spierenburg (red.), Men and violence: gender, honor, and rituals in modern Europe and America, 1-36. Columbus: Ohio State University Press, 1998. Statens folkhälsoinstitut (2008). Aktiv transport - på väg mot bättre förutsättningar för gång- och cykeltrafik (av Johan Faskunger). R 2008:31. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

364 MASSUTMANING

Statistiska centralbyrån (2000). Befolkningsstatistik 1999. Del 3: Folkmängen efter kön, ålder och medborgarskap m m. Programmet för Befolkningsstatistik. Örebro: SCB-Tryck. Statistiska centralbyrån (2004a). Efterkrigstidens invandring och utvandring (av Åke Nilsson). Demografiska rapporter 2004:5. Stockholm: SCB, Enheten för demografisk analys och jämställdhet. Statistiska centralbyrån (2004b). Offer för våld och egendomsbrott 1978-2002 (av Lars Häll). Levnadsförhållanden, Rapport 104. Stockholm: SCB, Enheten för Social Välfärdsstatistik. Statistiska centralbyrån (2006). ”Invandring förr: Vallonerna - en liten grupp” (av Kjell Lindblom). Tidskriften Välfärd, nr. 1. Stockholm: Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån (2010a). ”De små och medelstora företagens ekonomi 2008”. Sveriges officiella statistik, statistiska meddelanden, NV 19 SM 1004. Örebro: Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån (2010b). Födda i Sverige- ändå olika?: Betydelsen av föräldrarnas födelseland. Demografiska rapporter 2010:2. Stockholm: SCB, prognosinstitutet. Statistiska centralbyrån (2010c). Integration - ett regionalt perspektiv. Integration: Rapport 3. Stockholm: SCB, prognosinstitutet. Statistiska centralbyrån (201od). ”Svensk utbildning ger jobb” (av Frida Hultgren). Tidskriften Välfärd, nr. 1. Stockholm: Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån (2011a). Olika generationers barnafödande. Demografiska rapporter 2011:3. Stockholm: SCB, prognosinstitutet. Statistiska centralbyrån (2011b). Åter utvandring efter tid i Sverige. Bakgrundsmaterial om demografi, barn och familj 2011:1. Stockholm: SCB, prognosinstitutet (elektronisk publikation). Statistiska centralbyrån (2012a). Sysselsättningen 2030 - kan dagens försörjningsbörda bibehållas?. Tema: Arbetsmarknad. Temarapport 2012:4. Stockholm: SCB, prognosinstitutet (elektronisk publikation). Statistiska centralbyrån (2012b). ”Utrikesfödda egenföretagare är mer välutbildade än inrikesfödda” (av Susanne Gullberg Brännström), http://www.scb.se/sv_/ Hitta-statistik/Artiklar/Utrikesfodda-egenforetagare-ar-mer-valutbildade-aninrikesfodda. Statistiska centralbyrån (2013a). Integration - en beskrivning av läget i Sverige. Integration: Rapport 6. Örebro: SCB-Tryck.

REFERENSER 365

Statistiska centralbyrån (2013b). ”Sverige har lägst andel allvarligt materiellt fattiga i EU”. Statistiknyhet från SCB, nr. 2013:62. Stockholm: SCB, Enheten för social välfärdsstatistik. Statistiska centralbyrån (2014a). ”Lika många barn för inrikes och utrikes födda”. Statistiknyhet från SCB, nr. 2014:325. Stockholm: SCB, Prognosinstitutet. Statistiska centralbyrån (2014b). Utbildningsbakgrund bland utrikes födda. Temarapport 2014:6. Utbildning. Örebro: SCB, enheten för utbildning och arbete (elektronisk publikation). Statistiska centralbyrån (2015a). Integration - med fokus på 15 stadsdelar. Integration: Rapport 8. Stockholm: SCB, Prognosinstitutet. Statistiska centralbyrån (2015c). Vård- och omsorgsutbildade - idag och i framtiden. Temarapport 2015:4. Arbetsmarknad. Örebro: SCB, Prognosinstitutet (elektronisk publikation). Statistiska centralbyrån (2015d). Övertäckning i Registret över totalbefolkningen - en registerstudie. Befolkning och välfärd. Bakgrundsfakta 2015:1. Örebro: SCB, avdelningen för befolkning och välfärd. Statistiska centralbyrån (2016a). Etablering och karriärvägar för utrikes födda på svensk arbetsmarknad. Rapport av SCB på uppdrag av Rådet för integration i arbetslivet (Ria). Stockholm: Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån (2016b). Inkomstrapport 2014 - Individer och hushåll. Stockholm och Örebro: Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån (2016c). ”Nu är männen fler än kvinnorna i Sverige”. Statistiknyhet från SCB, nr. 2016:32. Örebro: SCB, enheten för befolkningsstatistik. Statistiska centralbyrån (2016d). Arbetskraftsundersökningarna (AKU) 2016 (av Elisabet Andersson). AM0401, SCBDOK 3.2. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB). Stockholms Handelskammare (2016). Brottsplats Stockholm: Kriminaliteten hämmar affärerna. Rapport 2016:2. Stockholm: Stockholms Handelskammare. Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor (2011). Vilka flyttar från Rågsved och varför? (av Jennie Westman & Jan-Ivar Ivarsson). Stockholm: USK. Storesletten, Kjetil (2003). ”Fiscal implications of immigration - A net present value calculation”. The Scandinavian Journal of Economics, 105(3), 487-506. Sturup, Joakim, Daniel Karlberg & Marianne Kristiansson (2015). ”Unsolved homicides in Sweden: A population-based study of 264 homicides”. Forensic Science Internation­ al, 257,106-113.

366 MASSUTMANING

Svanberg, Ingvar & Harald Runblom (red.) (1990). Det mångkulturella Sverige: en handbok om etniska grupper och minoriteter i Sverige. 2 uppl. Stockholm: Gidlund. SvD Näringsliv (2014, 4 oktober). ”Politikerna pissar på oss och vi står här utan paraply” (av Negra Efendić). SvD Näringsliv (2015a, 20 februari). ”AF avslutar lotstjänst efter hot” (av TT). SvD Näringsliv (2015b, 18 april). ”Att vara 30 och aldrig ha haft ett jobb är inte ovanligt här” (av Yvonne Asell och Negra Efendić). SvD Näringsliv (2016,16 september). ”Fiasko för snabbspår: Noll av hundra slaktare i jobb” (av Negra Efendić). Svenska Akademien (2009). Svensk ordbok, ”utmaning”. 1 uppl. Stockholm: Norstedt. Svenska Akademien (2012). Ordbok över svenska språket: Bd 36, Tynga-Utsudda, ”utanförskap”. Lund: Gleerup. Svenska Bostäder (2009). Trygghet och socialt liv i Tensta/Hjulsta 2009 - en uppföljning (av Ulf Malm/ Malm Kommunikation AB). Stockholm: Svenska Bostäder. Svenska Dagbladet (2005a, 14 september). ”Ingen gripen för skotten mot polisen” (av Bosse Brink). Svenska Dagbladet (2005b, 13 november). ”Rinkeby franskt föredöme” (av Torun Börtz, TT). Svenska Dagbladet (2013a, 29 maj). ”Polisnotan för Husby: 10 miljoner” (av Mårten Eidevall). Svenska Dagbladet (2013b, 1 juni). ”Fem av 349 riksdagsmän bor i utsatta områden” (av Jenny Stiernstedt, Erik Paulsson Rönnbäck & Lena Hennel). Svenska Dagbladet (2013c, 16 juni). ”De har slutat rita Utanförskapets karta” (av Sanna Rayman). Ledare. Svenska Dagbladet (2014a, 2 juni). ”Ohederligt om utanförskap” (av Per Gudmundson). Ledare. Svenska Dagbladet (2014b, 3 juni). ”REPLIK: Erik Ullenhag om Utanförskapets karta” (av Per Gudmundson). Ledarbloggen. Svenska Dagbladet (2014c, 7 juni). ”Alarmsignalen som ingen lyssnade till” (av Mauricio Rojas). Ledare, krönika.

REFERENSER 367

Svenska Dagbladet (2014d, 22 augusti). ”Pengar till fattiga minskar ej brott” (av TT). Svenska Dagbladet (2014c, 22 augusti). ”Krogvakter avslöjar: 'Svennelökar’ och invandrare inte välkomna” (av Emelie Nyman). Svenska Dagbladet (2015a, 7 juni). ”Låt inte detta normaliseras” (av Paulina Neuding). Ledare, krönika. Svenska Dagbladet (2015b, 26 juli). ”Våld ett allt större problem” (av Paulina Neuding). Ledare, krönika. Svenska Dagbladet (2015c, 11 augusti). ”Det politiska ansvaret efter Ikeamorden” (av Tove Lifvendahl). Ledare. Svenska Dagbladet (2016a, 23 juli). ”Vi svenskar ser oss som en moralisk stormakt” (av Erica Treijs). Svenska Dagbladet (2016b, 30 juli). ”Feodal machokultur råder i förorten” (av Linda Nordlund). Svenska Dagbladet (2016c, 25 augusti). ”’Unik ökning av handgranater - Sverige sticker ut i Europa” (av Frida Svensson). Svenska Dagbladet (2016d, 25 augusti). ”Ökad bruttonationalutmaning” (av Per Gudmundson). Ledare. Svenska språknämnden (1991). Svenska skrivregler. 1 uppl. Stockholm: Liber. Svenskt Näringsliv (2016). Rekrytering senkäten 2016: Rekrytering - när teknikutveckling och digitalisering förändrar jobben. Patrik Karlsson (red.). Stockholm: Svenskt Näringsliv. Sveriges Kommuner och Landsting (2007). Trygghet, säkerhet, oro eller risk?: Begrepps­ definitioner och mått (av Marie Torstensson Levander). Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Sveriges Kommuner och Landsting (2013). Varför skjutsar föräldrarna barnen till skolan?. Avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. Sveriges Radio (2015, 27 juli). ”Samband mellan svarta pengar och våldsdåd”. P4 Malmöhus. Sveriges Radio (2016a, 16 juli). ”Bränder och stenkastning i Gottsunda/Valsätra. Boende: Ungdomarna har ingenstans att vara” (av Stefan Nordberg). P4 Uppland. Sveriges Radio (2016b, 21 augusti). ”Organiserad brottslighet slår till mot välfärden” (av Evalisa Wallin).

368 MASSUTMANING

Sveriges Radio (2016c, 24 augusti). ”Parkarbetare hotas och utsätts för stenkastning” P4 Västmanland. Sveriges Radio (2016d, 31 augusti). ”Polisen flydde Kronogården efter stenkastning i natt”. P4 Väst. Sveriges Radio (2016e, 19 april). ”Framtidens Gottsunda planeras”. P4 Uppland. Sveriges Radio (2017,10 januari). ”Kvinnor allt mer otrygga i samhället” (TT). SVT (2015, 22 april). ”Stefan Löfven (S) intervjuas av Camilla Kvartoft”. Partiledaren, Direktsänd utfrågning av partiledarna. SVT (2016, 16 mars). ”Diplomat hade oskattade tillgångar utomlands”. Uppdrag granskning. SVT Nyheter (2013, 24 maj). ”Kravaller i Stockholm inget nytt” (av Danielle Langert). SVT Nyheter (2014a, 9 mars). ”Sverige sämst på integration” (av Ulf Mattmar, Maria Holmin & Diana Olofsson). SVT Nyheter (2014b, 21 september). ”När stödet tog slut fick Kajsa gå” (av Tina Enström & Jenny Widell). SVT Nyheter (2015a, 3 mars). ”Masugnen: ’En svensk uppfinning’” (av Natalie Caballero Löf). SVT Nyheter (2015b, 31 juli). ”Billigare att köpa handgranat än en glass” (av Diana Olofsson). SVT Nyheter (2015c, 31 augusti). ”Vanligt med attacker mot polisen” (av TT). SVT Nyheter (2015d, 13 oktober). ”Ny utredning: 'Förorterna har blivit en förvarings­ plats’” (av Andreas Liebermann och Elisabeth Marmorstein). SVT Nyheter (2015e, 24 juni). ”Männens förtryck växer i förorten” (av Pererik Åberg). SVT Nyheter (2016a, 6 maj). ”Norskt tv-team utsatta för stenkastning i Husby” (av Olof Andersson). SVT Nyheter (2016b, 6 maj). ”Hot och stenkastning mot norska journalister” (av Johanna Eklundh). SVT Nyheter (2016c, 1 juni). ”Ny studie om segregation: ”På väg att bli som i USA”’ (av Hedvig Eriksson & Niklas Forsberg).

REFERENSER 369

SVT Nyheter (2016d, 16 juni). ”Rinkebyprofilen: ’Vi har misslyckats med våra ungdomar’” (av Amela Mahovic & Sepáram Damon Dastory). SVT Nyheter (2016e, 21 juli). ”Pensionärer har inte råd att köpa mat” (av Rasmus Ejneberg). SVT Nyheter (2016f, 24 augusti). ”Allt vanligare med attacker mot ambulanser” (av Thomas Jonasson). SVT Nyheter (2016g, 27 augusti). ”Ny studie om segregation: ”På väg att bli som i USA’” (av Hedvig Eriksson & Niklas Forsberg). SVT Nyheter (2016h, 4 september). ”Polisen utsattes för stenkastning” (av Isabelle Strengbom). SVT Nyheter (2016i, 22 november). ”Personal på återvinningsstationen bär överfallslarm” (av Hans Larsson). SVT Nyheter (2016j, 30 december). ”Butikerna i Husby stänger i protest” (av Richard Ekman & Aymen Mussa). SVT Nyheter (2017, 3 januari). ”Kvinnorna valde bort nyårsfirande på Larmtorget” (av Ricardo Garcia Canchaya). Sydsvenskan (2012, 5 februari). ”Vita och svarta Malmö” (av Jens Mikkelsen). Sydsvenskan (2014a, 11 mars). ”Arvet efter Ullenhag” (av Mats Skogkär). Sydsvenskan (2014b, 15 oktober). ”Malmö i utmaningarnas framkant” (av Mats Skogkär). Sydsvenskan (2015, 23 juli). ”Malmö värst drabbat av sprängningar i hela Skandinavien” (av Mikael Funke). Sydsvenskan (2016a, 19 februari). ”Unika siffror: Svårare för flyktingar att få jobb i Malmö” (av Jessica Ziegerer, Andreas Persson & Sandra Pandevski). Sydsvenskan (2016b, 20 maj). ”Chockhöjd skatt hotar Malmöborna” (av Hermod Pedersen & Olof Westerberg). Sydsvenskan (2016c, 26 juni). ”Så blev Malmö en av Sveriges fattigaste städer” (av Olle Lönnaeus, Elin Fjellman, Erik Magnusson, Sara Johari, Peter Frennesson & Krister Cronqvist). Sydsvenskan (2016d, 27 juni). ”Allt fler Malmöbor är för fattiga för ett eget hem” (av Elin Fjellman, Erik Magnusson & Olle Lönnaeus).

370 MASSUTMANING

Sydsvenskan (2016e, 25 juli). ”Polisen: ’Vi uppfattar det som ett hot’” (av Mikael Funke). Sydsvenskan (2016f, 2 augusti). ”Handgranatsvågen är inte över - fortfarande stort antal enligt bombgruppen” (av Mikael Funke). Sydsvenskan (2016g, 12 augusti). ”Så hanterar försäkringsbolagen uppeldade bilar” (av Lena Stadier & Lovisa Höök). Sydsvenskan (2016h, 25 augusti). ”Polisen: Granatlagen tandlös” (av Joakim Palmkvist). Sydsvenskan (2016i, 28 augusti). ”Akutsjuksköterskan blev attackerad på jobbet: ’Han bara fortsatte slå”’ (av Oskar Ahlqvist). Sydsvenskan (2016j, 29 augusti). ”Sjukhuset vill öka säkerheten - kan ta bort ordnings­ vakterna på akuten” (av Oskar Ahlqvist). Södertälje kommun (2016). Vad kan Sverige lära sig av Södertälje? Lärdomar från tio år av högt flyktingmottagande. Södertälje: Kommunstyrelsens kontor. Telia, Rafael Di, Sebastian Galiani & Ernesto Schargrodsky (2010). ”Crime Distribution and Victim Behavior during a Crime Wave”. I Rafael Di Telia, Sebastian Galiani & Ernesto Schargrodsky (red.), The Economics of Crime: Lessons for and from Latin America, 175-204. Chicago: University of Chicago Press. Telles, Edward M. & Vilma Ortiz (2008). Generations of Exclusion: Mexican-Americans, Assimilation, and Race. New York: Russell Sage Foundation. Thaler, Richard (1978). ”A note on the value of crime control: evidence from the property market”. Journal of Urban Economics, 5(1), 137-145. Tillväxtverket (2015). Mångfald i näringslivet: Företagens villkor och verklighet 2014. Stockholm: Tillväxtverket. Time Magazine (2009, 2 januari). ”Frances New Years Tradition: Car-Burning” (av Bruce Crumley). Tita, George E., Tricia L. Petras & Robert T. Greenbaum (2006). ”Crime and residential choice: a neighborhood level analysis of the impact of crime on housing prices”. Journal of Quantitative Criminology, 22(4), 299-317. The Lo-Down (2011, 25 februari). ”New Report Looks at Asian Population in Chinatown and Beyond” (av Ed Litvak). The Local (2016, 29 augusti). ”‘Unfriendly’ Swedes give expats the cold shoulder” (av Emma Löfgren).

REFERENSER 371

Topa, Giorgio & Yves Zenou (2015). ”Neighborhood and network effects”. Handbook of Regional and Urban Economics, 5, 561-624. Trafikverket (2012). Barns skolvägar 2012 (av Nordiska Undersökningsgruppen). Rapport, projekt-nummer TRV 2010/21715. Borlänge: Trafikverket. Trägårdh, Lars, Susanne Wallman Lundåsen, Dag Wollebaek, Lars Svedberg (2013). Den svala svenska tilliten: förutsättningar och utmaningar. Stockholm: SNS Förlag. Turner, Ralph V. (1968). ”The Origins of the Medieval English Jury: Frankish, English, or Scandinavian?”. The Journal of British Studies, 7(2), 1-10. TV2 (2015, 1 november). ”Undersøgelse: Nyankomne flygtninge har lav uddannelse” (av Niels Lykke Møller & Peter Vesterlund). TV4-Nyheterna (2016, 1 oktober). ”Var tredje brandman utsätts för hot - ’jag är rädd’”. UNHCR (2015). Needs and Funding Requirements. UNHCR Global Appeal 2016-2017. http://www.unhcr.org/564daoe20.pdf. Universitetskanslersämbetet (2016). ”Universitet och högskolor: Svensk och utländsk bakgrund för studenter och doktorander 2014/15”. Statistiska meddelanden UF 19 SM 1601. Stockholm och Örebro: UKÄ och SCB. Uppsala brandförsvar (2016). Olycksundersökning - rapport. Handläggare: Robert Johansson, brandinspektör. Diarienummer RÄN-2016-0201. Uppsala: Brandförsvaret. Uppsala Nya Tidning (2016a, 26 oktober). ”Jobb och trygghet största utmaningarna” (av Göran Sterner). Uppsala Nya Tidning (2016b, 20 juli). ”Polisman dömer ut insatsen” (av Erik, polishundförare i Uppsala). Uppsala Nya Tidning (2016c, 28 juli). ”P-vakter hotas på tre platser i Uppsala” (av Håkan Frisell). Vänsterpartiet (2005). ”Leijonkungen vilse i förortsdjungeln”. Vänsterpartiets verkställande utskott 2005-11-11. http://uddevalla.vansterpartiet.se/2005/11/11/ leijonkungen-vilse-i-forortsdjungeln. Waldenström, Daniel & Jesper Roine (2014). ”Long-Run Trends in the Distribution of Income and Wealth”. Working paper No. 26. Stockholm Institute of Transition Economics (SITE), Handelshögskolan i Stockholm.

372 MASSUTMANING

Werner, Inga Britt (2008). Bostadskvalitet idag - en utvärdering av nybyggda bostäder, ur kundens synvinkel Urbana och regionala studier, Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad, KTH. Wikström, Per-Olof H. (1992). ”Context-Specific Trends in Criminal Homicide in Stockholm 1951-1987”. Studies on Crime and Crime Prevention, 1(1), 88-105. Wikström, Per-Olof H. & Kyle Treiber (2016). ”Social Disadvantage and Crime: A Criminological Puzzle”. American Behavioral Scientist, 60(10), 10 1232-1259. Wiktionary, ”utmaning”, https://sv.rn.wiktionary.org/wiki/utmaning. Wilhelmsson, Mats (2002). ”Household Expenditure Patterns for Housing Attributes: A Linear Expenditure System with Hedonic Prices”. Journal of Housing Economics, 11(1), 75-93.

Wilson, James Q. & George L. Kelling (1982). ”Broken Windows”. The Atlantic Monthly, 249(3), 29-38. World Bank Group (2015). Swedens Business Climate: A Microeconomic Assessment. Washington DC: International Bank for Reconstruction and Development / The World Bank. Zheng, Yannu & Olof Ejermo (2015). ”How do the foreign-born perform in inventive activity? Evidence from Sweden”.Journal of Population Economics, 28(3), 659-695. Zhu, Jiazhe, Sarah Brown & Gwilym Pryce (2016). ”Local House Price Effects of Immigration in England and Wales: The Role of Regional Employment Accessibility and Ethnic Heterogeneity”. Working Paper, The Applied Quantitative Methods Network (AQMeN). Åkerlund, David, Bart H.H. Golsteyn, Hans Grönqvist & Lena Lindahl (2016). ”Time discounting and criminal behavior”. Proceedings of the National Academy of Sciences, 113(22), 6160-6165. Åkesson, Åke (1998). Invandrare i Bergslagen: tyskar, finnar, valloner. Lindesberg: Blombergska bokhandeln. Åslund, Olof, John Östh & Yves Zenou (2010). ”How important is access to jobs? Old question - improved answer”. Journal of Economic Geography, 10(3), 389-422. Österberg, Eva & Marie Lindstedt Cronberg, red. (2006). Våld: Representation och verklighet. Lund: Nordic Academic Press.