Litteraturens historia i Sverige 9789113011688 [PDF]

Zitiervorschau

LITTERATURENS HISTORIA I SVERIGE

ll/11stmtion 11rABC- bok.från 1637.

BERNT OLSSON · INGEMARALGULIN M. FL

FEMTE UPPLAGAN

NORSTEDTS

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares riitt att kopiera ror undervimingsbruk enligt BONUS-Prcsu:opias avtal, är rorbjuden. Sldant avtal tecknas mellan upphovsriittsorganisationer och huvudman ror uthildningsanordnare 1. eL kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan ltalas av allmän lklagare och dömas till höter eller langelse i upp till tvi lr samt bli skyldig att erlägga enättning till upphovsman/rättsinnehavare.

N

e För&ttama och Norstedts 1987, 1991, 1995, 1009 www.norstedts.se

Grafisk formgivning: Carl Åke!ISOn Repro: Repro 8 AB, Stockholm

Tryckt hos Livonia Print, Riga 1009 Femte upplagan ISBN 978-91-1-301168-8 Nontedts inglr i Norstedts Förlagsgrupp, grundad 1813

Innehåll

Inledning Förord till tidigare upplagor Litteratur huggen i sten

Forntiden (-ca 1100)

10 13

14

Litteratur i kyrkans och hovets tjänst

Mttkltiden (a, IIOO-lf20)

17

Världslig litteratur

20 22

Lagtext - sakprasa då och nu

Kyrkan Stad och land

S9 S9

Litteraturens villkor och författarnas ställning 61 1illfo/Jtspaesi och mecmatskap 61 Representativitet och nytta 61 Utgivninp4righeter 62 Världsbild och livssyn

Ordning och iindam4/smlighet Göticismm - dm svmska starm11ktstidms myt Striing urtadui /(jjr/ekms allmakt

64 64

65 66 66

Litteratursyn och genreteori

67

25

Den profana visan

69

Andlig litteratur

29

Den andliga visan

70

Heliga Birgitta

31

Bröllopsdikt och gravdikt

72

Riddarromaner, historieskrivning och politiska visor

Birgittas uppmb11Ttlser

33

Dramat

74

Officiediktning

3S

Prosan

Balladerna - berättande dikter

36

7S 7S 76

Tillbaka till källorna

Refr,mu,tum ad, lnmumism (1f20-16jO)

41

Reformationen och kulturen

42 4S

Bibel 2000

Reformationens litteratur: Bibelöversättning och psalmdiktning

46

Profan prosa: historieskrivning, etnografi och didaktik

49

Den profana poesin

SI

Dramat

S3

Retorik och skaldekonst

Rnliissllru, IN,roe/r och begyn""111k /rlaaidnn (1630-1730) Utbildningsväsendet

ss ss

Eurapeukastudieruar

56

De kulturella miljöerna

58 58 S9

Havm Universiteten och skalorna

Romanen Dagboken Brevet Prtdiltningar och tal Histariesltrivning

77 77

78

Renässansen: Poetiska äventyr och svenska skaldekonstens grund

Wroallius Stiernhielm Brö1lops berwiir och Skagekiir Bergba Hiiirne och Calumbus

Barocken: Knotig och hyperbolisk poesi

Luddar Spegel Manliga panegyriker Brmner Runius, Werving, Frue och Lalmum

79 80 81 85 88 89 89 91 92 94 9S

Begynnande klassicism: Lagerlöf och Triewald 98 Epokens ehermäle

99

INNEHÅLL I

s

Förnuft och känsla

Upplyming- roltolto, lt/amcim, och fti,nmumtilt (1730-1809) 101

Förändringar i samhället

lntrttst for politik Nya maktstrukturer De läsande kvinnorna Frrmskt inflytande

IOZ 102 102

103 104

Universitetsförakt

104

De lculturella miljöerna

105

Akademierna St•enska Akademien orh Nobelpriset De vittra sii/Jskapm

105 105 106

Litteraturens ställning och författarnas villkor

1o6

Ideer och strömningar

108

Lycka och nytta Natur «h fonmft Rokoko FiirTomantik

Dalins Argus, tidskrifterna och tidninga rna T idig upplysning och klassicism: Dalin och Tankebyggarna

Nordmfl.ycht Creutz Gyllmborg

Den religiösa litteraturen: Sions singer och andeskidande drömmar

Swedmborg

Den geniala visan: Bellman

Fndmans epistlar

108

109 110 110 I IZ 114 115

120 122 123

125 126

128 13z

Upplysningens höjdpunkt och kris

133 133

Lmngrm Leopold

137

140

Reseskildringar: Linne och hans lärjungar

142

Fiktionsprosan: Fabler, sagor och romaner

145

Privatprosan: Memoarer, dagböcker och brev

148

Talekonst

149

Förromantikens förkämpar

150

Thorild Lidner Franzm

Dramat 6 I LITTERATURF.NS HISTORIA I SVERIGE

Rtmumtiltm (1809-1830)

En kvinna bland morgrmrodnadens miin - Euphrosynt Den romantiska parnassen Romantikens intellektuella miljöer

Lund Uppsala Romantiska kvinnobilder - The/tia Knös Litterära salonger «h kretsar Götiska forl,undet «h andra samfund

150

154

156

158

163 165 166 168

168

170

171 173 176

Romantikens litterära former: genreblandning

179

Tegner - lyrisk idealism

180

Visionären Försoning «h misantropi

Geijers götiska diktning 1819

irs psalmbok och Wallin

Atterbom

Lycksalighetens ö

Stagnelius

Den naturbeskrivande dikten: Oxenstierna

Kellgren

Känslans revolution

M_ystik «h begiir

182

184 186 188 191

193 194

196

Romantikens romankonst

199

Den unge Almqvist

201

Poesi och verklighet

Ubn-tdinn, rralinn och eftnnmumtilt (1830-1879)

207

Politisk och litterär förändring

208

Emigration och folkrörelser

210

Den nya pressen som lcultunniljö

21Z

Kiinda medarbetan p4 Aftonbladet Andra tidningar Fattigdom och slaveri

Studentskandinavismen Bremer och den borgerliga realismens roman

Miljö, psykologi «h idi Resenär «h rapporror

Almqvists senare författarskap

Sociala utopier &il

Blomstringstid för romanen

Viktor Rydberg

Runeberg och poesins realism

214 215

218

219 22Z 224

226 z28

230 z31 z33

237 238

Brriittande dikt NatiuneU mytologi

2 40 240

Topelius och den svenska barnbokens framväxt Barnltalmdrar och tidningar

243 246

Efterromantisk lyrik

248

Namnlösa sällskapet och Snoilsky

250

Rydbergs lyrik

254

Dramatiken vid mitten av 1800-talet

256

Könskamp, dekadans och framtidstro

IJet 1IIOlm7III gnunnbrottet (l 879-1909)

259

Sttindberg och lnfernokrisen &prosiunism och driim Mörka visiunrr Reducerad tbrnnatilt

315 316 317 319

Sekelskiftespoesi Eltelund Deltadans och pessimism

320 320 322

Key och »Barnets irhundrade« Klassiska barnböcltrr

324 325

Borgerlig och proletär realism

Moderninnmsfrtm,11111neb (1909-194J)

327

260 263

Krig och kris

329

Engagemang

331

Genombrottets intellektuella miljöer Dagrpress och tidsltriftsfwra Svtrigt utanfor Stockholm Sttlla KJeve - Matbilda MaUing Dm ,rya populiirlitteraturm

265 267 269 270 272

Den borgerliga realismen

333

Aristokrati och erotisk frisprikighet Lidman Krustnstjerna

334 334 334

Skandinavisk kulturgemenskap

273

Kontinentala kulturmiljöer Berlin och Paris

275 276

Borgerlighetens idylliker och avslöjare Bergman och Hellstriim Sjöbrrg, Siwtrtz och Htdbtrg Lyrikens realistrr

336 336 337 339

Sttindbergs ittiotal Samhiillsltritislt satir Sagospel, poesi och historiska brriitttlsrr Debatttrande och sjiilvbiografislt prosa Naturalistisk dramatik

278 279 282 283 284

Samhällsvisionärer Wiignrr Nordstriim

340 34° 342

Arbetarlitteraturens kulturella miljöer

344

Benedictsson Vilttm av att vara Ernst

286 287

Ola Hansson före exilen

288

Leffler, Geijerstam, Hedberg och Bondeson

290

Nittiotalets renässans

291

Sttindbergs och Hanssons nittiotal

293

Heidenstam Historia och natiunalism

295 297

Levenin och Josephson

298

Fröding

300

Karlfeldt

302

Lagerlöf Miraltlrr och gotisk skrikit Sltolbolt och viirmliindslt brriittarrylttl

3°5 3o7 309 312

Socialism och darwinism lndividurimterat

Söderberg

Proletärdiktningens pionjärer: Sandel, Koch och Hedenvind-Eriksson 346 Lyrikens autodidakter

349

Mellan individualism och kollektivroman: Värnlund och Kjellgren

351

Statarskolan Lo-Johansson Moa Martinson Fridtg4rd

352 353 355 357

Moberg: epiker och debattör Självbiografi och emigrantepos

358 359

Modernismens världsbild och formsprik

361

Ekelund - modernisternas aforistiker

363

Lagerkvist - tidlöshetens modernist &pressionism ptJ S(ffltn Ondska, humanism och ltiirlelt

365 366 368

Hjalmar Bergman och skräckens estetik PtJ S(tn och ptJfilm

37° 372 INNEHÅLL

I 7

Utvecldingslinjer i 1910-talets prosa Den moderna romanen

E.Johnson Ljungquist, Jonssun och Aurell

Den finlandssvenska modernismen

Södergmn Diktonius Björling och Enckell

Modifierad akademisk modernism

Sjöberg Boye Gul/berg &Jftlt, Malmberg och Gieruw

373

Martinson och Aniara

375 375 378

Lundkvist - frin poesi till prosa

445 447

Johnson och historien som tidsspegel

449

Ljungquist ochJerk Dandelin-romanema

451

Fyrtiotalsprosaister

453 453 453 454 455

379 380 383 385 387 387 388 390 392

Fem unga

393 394 397 398

Ekelöf frin sent pi jorden till Färjesång

401

Folkkära poeter och berättare

4°4 404 4o7

Lundkvist H. Martinson Natunkildrart

Sjöberg och Taube Ferlin, Bengtsson och Piraten

Spn\kglädje och efterkrigspessimism

Motkrnistu/r grdd4IMr (194J-196J)

411

Kallt krig och het debatt

412

Ekelöf frin Färjesing till Diwäntrilogin

415 417

Fyrtiotalspoeter

419 420 422 423 425 426 427 42 9

Strunt, mynik och saga

Limkgrm Vennberg Hillarp Hillbiick, Erixon, Larsson och Nystriim Wine Aspmstriim Grave Ann-Margret Dahlljuist-Ljungberg och »ting/judens« ekologi Alfans, Thoursie, Sjödin och Liffner

Traditionella poeter i fyrtiotalets lyriska paradigmskifte

Pocketboken

43° 43 1 432 434

Femtiotalspoeter

435 435 437 441

Poetiska lekar, konkretism och nyenkelhet

442

ForsseU Dm kristna renässansen Transtriimer

8 I LITTERATURENS HISTORIA I SVERIGE

Dagmnan Ahlin Eva Neander: Jlickskapets utfonkart GyUensten Arnir, Orwald, Kyrklund, Sjögren, Rundkvin

Modem barn- och ungdomslitteratur efter 1945

Astrid Lindgren och berättandn Lennart Hellsing och dm moderna dikten Tove Jansson och muminviirldm Bilderboken Nya världar Ungdomsbokm

46 1 463 4 65 468 4 69 47° 472 473

Dramatik pi olika scener

475 477 478 479

Frin nyprovinsialism till globalism

480 481 482 48 4 48 5 486

&perimmt och utfonkande Enquin, Pleijel och Norin Blmnrtramk »bisyssla«

Lidman Sundman Trotzig Wii.rtberg Fogelstriim och R4dstriim

Svenska deckare och kriminalromaner en framgångssaga

Nya flirfattart - 71Ja hjältar och miljön-

487 489

Nya vägar inom berättarprosan

492

Ingm ar Bergman

495

Engagemang, experiment och vidgade textbegrepp Litterlltr,r i globalismngnu � (196J-)

Fr4n pocketexplosion tiU digit11I mJOlution Berättelser om Sverige

Kluvenheten MinneS7111lterialet Viirldm och människan Ett 71Jtt sekelskifte Berättelsensforvandling

499 502 5 03 504 5°5 5o6 50 7 509

Dm nya ltvinnuriinlsm och 70-takts ojfmtlighet

510

Baserad pi en sann historia - att skriva andras liv eller sitt eget 511 Vtrldighetslittmzturms rötter och v4gor 511 Gmumbrottstid och 4terltumst 512 Det egnajaget i i:mtrum 513 Andras vtrltligheter i fokus 518 Hybritkr 522 Dm vtrltlighetsrrlatmuk litteraturens funktion 526 lsabson och Striimstedt 526 Sprickor och källor - nlgra romansviter om det moderna Sverige Katrineholmssvitm Hedel,yborna Spridwrna i murm ]trnb1l111111 Maja Lundgrens och Lars Norins inferno

527 527 529 531 532 534

Social epik Ftministisk litteraturfonkning och gmusptrspektiv

536

Byråkrati och humanism

538

Vindlande berättelser - 1980-talets prosa Kmturtidsltriftm Kris och den »postmoderna« viindningm

540

novellboom Ninni Holmqvist och den smmodtrn11 rotlöshetm Hans Gumumson och villaidyllens stmmumbrott

546

1990-talets

Svart humor och burleskeri Magiskt och mystiskt Egensinniga berättare Historiska och självbiografiska perspektiv Marianne Frtdribson Folkhemmet tur och retur. Den nya arbetarlitteraturen 1965Arbetarskildringm - m btriittelst um svenska miin?

537

545

548 549

En ny arbetarlitteratur Slamfarmm och Socialsviingm tv4 hildtr trV arbetet i svenskt 1970-tal Tv4 trilogier um ett Sverige i foriinåring Uppviirt och klassrtsa -trt 60-talister blickar bak4t Realism med närvaro - Majgul/Axelsson Stridbar melankoliker- Göran Grtider

564

Politik och språk - lyriken efter 1965 Viirldm i vardagmmm,et-lyrikm efter »striimk1111tringm« Anarki i lyrikm - 1970-takts alttrn11tiv Postmoderna stilbrott - Bo-taletsfannfiirnyelse En ny kommunikation - 1990-talspotsin Spr4/esptl kontrr1 �armhet - lyrikm efter 2000 Naturligt grotesktri-Aase Berg Politiskt spr4/esptl - Lars Mikael Raattllmllll Svensk roi:klyrik i inttrn11tionalistringms tidevllrlJ Ironisk lyrik - m ltvinnlig 1111geliigmhet?

571

Röster från andra sidan Bottenhavet finlandssvensk lyrik efter 1965 1970-takts nya tonliigm 80-talspotsi i prosans skugga 90-talets ltvinnliga gmumbrott Fortsatta traditionsbrott efter 4r 2000 Finlandssvensk prosa Kriser, karriiirtr och kiirlek - i:hidt lit p4 svenska &ilens �armheter

565 566 568

57° 57° 571 572 574

577 58o 581 582 584 586 588 589

590

592 593 593

595 596 597 599

Nya berättelser om Sverige Spr4kets oanade möjligheter

55° 552 556

Litteraturens förvandlingskonster 6o2

562

Vägar till litteratur

6o5

Bildmaterialet

610

Register

611

559 563 563

Skribenterna i femte upplagan

009

INNEHÅLL

I 9

INLEDNING - ATT LÄSA LITTERATURHISTORIA

Litterat11rens historia i Sverige är ett översiktsverk och har som sådant i första hand ett praktiskt och inspirerande syfte. Inom dess pännar ryms grundläggande fakta och övergripande perspek­ tiv av betydelse för litteraturintresserade läsare. På det viset kan Litteraturens historia i Sverige, precis som namnet antyder, också fungera som en lärobok eller handbok i den »diktade littera­ turens utvecklingshistoria« - vilket är en vanlig definition av ett litteraturhistoriskt översikts­ verk. Detta verk innehåller berättelser och fakta om böcker, författare och texter som på olika vis är knuma till det land vi i dag kallar Sverige . Det behandlar allt från litteratur huggen i sten till digitala texter, prisvinnande och bästsäljande författare och verk såväl som mindre kända stycken och bortglömda skribenter. Sedda till­ sammans vittnar dessa historier om litteraturens grundläggande och genomgripande betydelse, på såväl samhälls- som individnivå. VAD ÄR LITTERATUR, HISTORIA OCH SVERIGE?

Den svenska litterära traditionen är väster­ ländskt dominerad och i hög grad präglad av att vi tillhör en skriftlig kultur. Litteratur brukar de­ finieras antingen som allt som är skrivet eller tryckt, eller som något mer avgränsat och speci­ fikt: skönlitteratur. Definitionerna är beroende av tid, plats och sammanhang. Den här litteraturhistorien är där­ för baserad på en pragmatisk förståelse av littera­ turbegreppet. Det innebär att allt som tidigare har uppfattats som litteratur i Sverige samt allt som i dag uppfattas som litteratur, eller som har haft eller har betydelse för litteraturen, kan rym­ mas. Det innebär dock inte att allt har fått plats. Att skriva är att välja bort. I arbetet med de nya texterna har den samtida synen på litteratur som skönlitteratur varit avgörande för urvalet. Detta 10 I LITTEIUTVIIENS HISTORIA I SVERIGE

till skillnad från de avsnitt som behandlar äldre tiders litteratur och som i högre grad innefattar även sakprosa, privatprosa och facklitteratur. Urvalet verk och författarskap till de nyskrivna delarna har också vägletts av ambitionen att åskådliggöra det litterära fältet och bokmarkna­ den. Ur ett sådant perspektiv är både den hårt kritiserade och den högt hyllade litteraturen in­ tressant och relevant. Vad menas då med historia i detta sammanhang? En historia är både en beskrivning och ett ut­ forskande av något förflutet. I detta fall littera­ tur med ursprung i Sverige. Fokuset på Sverige fangar dock betydligt mer än en geografiskt avgränsad entitet. Här ryms också den föreställda gemenskap som kallas svenskhet, eller nationell identitet, där litteratu­ ren och det svenska språket har en viktig funk­ tion - oberoende av att landets gränser skiftat under de perioder som behandlas och att svens­ ka inte är det enda språket. Idag finns omkring 150 modersmål representerade i landet, av vilka samiska, tornedalsfinska och finska samt romani chib och jiddisch sedan 1999 är av riksdagen er­ kända minoritetsspråk. Här behandlas dock, med enstaka äldre undantag, enbart texter och verk skrivna på svenska. SVERIGE I VÄRLDEN

Litteraturen är en global företeelse, och den är till sitt väsen gränsöverskridande. Den färdas över både språkliga, kulturella och geografiska gränser, och genom tid och rum. Det innebär att en stor del av den litteratur som finns att läsa på svenska ursprungligen är skriven på andra språk. Även om detta översiktverk inte nännare berör översättningar utgör dessa en väsentlig del av de verk som läses i landet. Därigenom har de också en direkt inverkan på den svenska litteraturen,

samt på vår kunskap och uppfattning om littera­ tur. Sedan ett antal decennier dominerar över­ sättningar frän engelska och verk skrivna av brit­ tiska och amerikanska författare bokmarknaden, men så har det inte alltid varit. Under tidigare epoker har framför allt tyskan och franskan haft större betydelse, och under en lång period var latin de lärdes språk och därigenom också litte­ raturens. Sverige importerar mycken litteratur, men vi exporterar också - även om kvantiteten inte är jämförbar. TIil de svenska författare vars alster spridits över världen hör framför allt stora namn som Carl von Linne, Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf, Augu st Strindberg och Astrid Lind­ gren. Men på senare är har alltfler utländska agenter och förlag börjat intressera sig även för nya författarskap på väg mot etablering, som till exempel Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khe­ miri. Deckarförfattaren Stieg Larssons böcker har också nätt remarkabla framgångar på den in­ ternationella bokmarknaden. NY UPPLAGA OCH NYA SKRIBENTER Litteraturens historia är världsvid och oöver­ skådlig, och som de senaste decennierna visat finns det ett otal sätt att både läsa och skriva om litteraturens historia. Att ta sig an arbetet med att skriva ett litteraturhistoriskt översiktsverk är en unnaning. Denna unnaning antog Bernt Ols­ son och Ingemar Al gulin när de skrev Litteratu­ rens histuria i Sverige, som utkom i sin första upp­ laga 1987. De har sedan dess reviderat boken ytterligare tre gånger. I denna femte upplaga har en ny grupp skribenter (som presenteras närma­ re på s. 009) antagit en delvis annorlunda unna­ ning, nämligen den att revidera ett verk som ur­ sprungligen skapats av andra. »Var tid kräver sin litteraturhistoria«, skri­ ver Olsson och Algulin i förordet till de tidigare upplagorna. Författarna till de nya texterna i denna upplaga har haft ambitionen att kombi­ nera den pluralism i angreppssätt och läsarter som finns idag med respekt för det arbete som tidigare utförts av Olsson och Algulin.

Arbetet med den nya upplagan har framför allt ägnats perioden efter 1965. Här är merpar­ ten av texterna helt nyskrivna. Nyskrivet är även ett avsnitt om barn- och ungdomslitteraturen och ett avsnitt om kvinnliga lyriker under 1940talet. I texterna som behandlar perioden fram till 1965 har revideringen framför allt bestått i smärre ändringar, men här återfinns också ett antal nyskrivna korttexter. Somliga av dessa bry­ ter det renodlat kronologiska berättandet och ger därmed nya perspektiv på litteraturhistorien och ingångar till olika sätt att analysera littera­ tur. Tanken är att försöka visa på intressanta samband genom litteraturhistorien samt att sti­ mulera till reflexioner över hur synen på littera­ turens värde och funktion förändrats. Forskningsöversikten är uppdaterad fram till och med 2009, men till skillnad frän tidigare upplagor återfinns den frän och med nu inte inom bokens pärmar, utan på förlagets webbsida www.norstedts.se/lis i ett överskådligt och sök­ bart pdf-dokument. På den plats i boken där man i tidigare upplagor hittade forskningsöver­ sikten återfinns nu i stället en introduktion till hur man kan söka litteratur och forskning om litteratur. Detta är ett område som utvecklats och förändrats de senaste åren tack vare Inter­ net, det växande utbudet av databaser och en ständigt ökande digitalisering av både skön- och facklitteratur. Sist i boken finns ett register som upptar i texten nämnda upphovsmän och andra bety­ dande namn, svenska litterära verk och svenska tidningar och tidskrifter med litterärt innehåll, svenska litterära sammanslutninga r och littera­ turpriser samt litteraturvetenskapliga fackbe­ grepp. Registret är utarbetat av Ulrika Junker Miranda. BILD MATERIALET Utseendemässigt har denna upplaga genomgått en radikal förändring. Fyrfärg och ny layout hoppas vi ska göra verket än mer läsbart och an­ vändarvänligt. Bildmaterialet är nytt, och här spelar de fysiska litterära verken huvudrollen. Bilderna berättar således också bokens historia. INLEDNING I 11

Den första bilden vi möter föreställer Rökste­ nen, den sista en e-bok. Runorna höggs in i sten, och läsarna fick komma till tenen. E-böcker och ljudböcker kan komma till läsarna, snabbt och enkelt, var de än befinner sig. Mellan runstenen och e-boken har mycket hänt - handskrift på pergament, Gutenbergs revolutionerande ut­ veckling av boktryckarkonsten, pocketboken men trots det har boken varit sig tämligen lik under århundradena. Bokstäver, ord och bilder på sammanbundna ark, ofta inbundna i pärmar. Den förändring som ändå har skett kan vi följa via bildmaterialet. Bokomslag av den typ som idag anses självklar blev vanliga först under 19()0-talets början, och bildmaterialet visar upp många exempel på tidstypisk och originell om­ slagsformgivning. Merparten av de verk som visas på bild kommer ur Kungl. bibliotekets samlingar, och är avfotograferade på bibliotekets

1 2 I LITTERATURENS HISTORIA I SVERIGE

reproavdelning. För urvalet svarar framför allt Gunilla Jonsson, f.d. biblioteksråd vid Kungl. biblioteket och Carl Åkesson, ansvarig för den grafiska utformningen av denna upplaga.

Littmzturmr histuria i Sverige är tänkt att funge­

ra som handbok vid studier, på egen hand eller i grupp, hemma eller vid skolor och universitet. Vår främsta ambition har varit att erbjuda ett på­ litligt och lätthanterligt översiktsverk. Men vi hoppas också att det ska inspirera och ge verk­ tyg till att tänka och samtala kring litteraturens roll i vardagsliv och samhällsdebatt. Stockholm i maj 2009

Redaktionsr4det forfemte upplagan och Norstedts

FÖRORD TILL TIDIGARE UPPLAGOR

Var tid kräver sin litteraturhistoria. Förr handlade litteraturhistorien främst om förfat­ tarna, deras liv och verk. Under de senaste decennierna har textbegreppet kommit att uppmärksammas alltmer i litteratursynen. Litteraturhistorien har kommit att betraktas som historien om texter som stir i relation till varandra. Samtidigt har man framhållit att texten inte är något entydigt utan att varje tid läser den på sitt eget sätt. Att de litterära texterna står i nära förhållande till det samhälle och den kulturge­ menskap där de kommit till är en annan insikt som fördjupats och blivit allmän erkänd, även om ingen enighet råder om hur relationen litteratur-samhälle skall förstis. Litte­ raturbegreppet har också vidga ts och innefattar nu förut förbisedda genrer som barnlit­ teratur och triviallitteratur. I denna nya svenska litteraturhistoria har vi försökt arbeta efter dessa synsätt. Tex­ terna stir i centrum och har mer än författarpresentationer kommit att prägla struktu­ ren i framställningen. Biografiska data ges i huvudsak i marginaltexter. Någon strikt kro­ nologisk ordning har inte eftersträvats. Genrer och litterära och kulturella strömningar och samband har ofta fått bestämma dispositionen av stoffet, och många författarskap har delats upp på två eller flera avsnitt för att bättre återge det inre sammanhanget i det his­ toriska skeendet. Äldre texter återges med sin ursprungliga stavning, medan citerade texter från och med romantiken har normaliserats. För avsnitten fram till 1 809 svarar Bernt Olsson, för de efterföljande avsnitten Inge­ mar Algulin. [ . . . ] Vi har velat skriva våra dagars svenska litteraturhistoria och möta det alltmer uttala­ de behovet av att se de historiska sammanhangen och av att få perspektiv på vår egen tid. Boken vänder sig till alla som läser och älskar svensk litteratur, både studerande vid skolor och universitet och dem som läser av egen kunskapstörst och för egen uppbyg­ gelse. I denna nya upplaga har uppdateringa r gjorts beträffande den allra senaste tidens lit­ teratur, och bibliografin utökats med arbeten publicerade fram till mitten av 1 99()-talet. Helsingborg och Solna 1 987, 1 99 1 , 1 995

Bernt Olsson

Ingemar A/gu/in

INLEDNING I

13

Litteratur huggen i sten

Forntiden (- CA 1 1 oo)

S

VERIGES ÄLDSTA bevarade litteratur är huggen i sten, ristad på våra runstenar. Det är oftast helt korta inskrifter, som hugfiister minnet av döda män. Sanno­ likt har det i Sverige liksom i de andra germans­ ka länderna funnits också andra slags litteratur, troligen även äldre. När kristendomen äntligen efter hårt motstånd införts, tog man helt avstånd från den hedniska diktningen. Det fanns inte här, som i England och på Island, lärda män som traderade den gamla diktningen och skrev ner den. De prov på forntida dikt vi har är i gengäld autentiska, inhuggna samtidigt som de kom till. Att det funnits en rikare litteratur än den som bevarats kan bestyrkas av olika källor. Den tyske historieskrivaren Adam av Bremen, som på TILL MINNE AV VIMOD Rökstenen vid Röks kyrka i Ostergötland är den mest berömda svenska runstenen. Texten är längre än på någon annan sten, den är poetisk och dunkel och trotsar ännu delvis forskarnas skarpsinne. Där förekommer fantasieggande anspelningar på för oss okända hjältesånger och sägner. Men det mest gåtfulla är en lönnskritt som inte ger någon mening men där olika arrangemang, bl.a. med talet 24, den urnordiska runskriftens magiska tal, antyder hemligt budskap. De citerade raderna visar både i den högtidliga , nästan rituella, prosan och i dikten prov på allitteration och andra ljudupprepningar: Att VcemoO standa runaR pa R . En Varinn faOi , faOiR , att faigian sunu. Sagum mogminni(?) pat, hvceriaR valrau aR vaRin 14

I

L ITTERAT U R E N S H I ST O R I A I S V E R I G E

1 000-talet utförligt beskriver förhållandena i Norden, uppger att det förekom sånger vid de stora offerfesterna men att de var obscena och inte borde återges. Att de stora germanska myterna, som vi känner från såväl forntysk och anglosaxisk som isländsk poesi, varit välbekanta också i Sverige framgår av bevarade bilder på hällristningar och bildstenar. Själva litteraturen finns dock bara på run­ stenarna. Trots kortheten är inskrifterna ibland mer än notiser - de blir poesi. Rökstenen, den mest berömda av alla runstenar, som restes redan på 800-talet och står vid Röks kyrka i Östergötland, låter oss med sina dunkla ord ana en utvecklad magisk diktkonst. På den finner vi också en hel strof på ett versmått som vi känner

tvaR pa R , svaO tvalf sinnum vaRin numnaR at valrau u, baoa R saman a ymissum mannum. l=>at sagum annart, hvaR fur niu aldum an urOi fiaru(?) meOr HraiOgutum , auk do meOr hann umb saka R . R eO l=>ioOrikR hinn 1:>urmoOi, stilliR flutna , strandu HraiOmara R . SitiR nu garuR a gula sinum, skialdi umb fatlaOR , skati Mceringa. l=>at sagum tvalfta , hvar hcestR se GunnaR etu vettvangi an, kununga R tvaiR tigiR svaO a liggia. [. ..)

• Till minne av V.!lmod stJ dessa runor. Och Varin skrev dem, fadern, efter den dOde sonen. Jag säger det folkminnet, vilka de tvJ stridsbyten vara, som tolv gJnger togas som stridsbyte frJn man efter man. Det säger jag som det andra, vem som för nio sl.!lktled sedan miste livet hos reidgoterna, och dog hos dem till följd av sin skuld. OJ rJdde Tjodrik den djärve, sjökrigarnas hövding,

över Reidhavets strand. Nu sitter han rustad pJ sin gotiska hast, med sköld 6ver axeln, den fr.!lmste av Maringar. Det säger jag som det tolfte, var Gunns hast (= vargen) ser fOda pJ slagfältet, där tjugo konungar ligga. • I . . . I F O R N T ID E N

I

1

5

fran den isländska poesin . fornyrdislag. Denna strof ,ittnar med sina anspelninga r p:l östgoter­ nas lmng Teoderik om att minnet av germanska stormän levde ocks:l i Sverige Arhundraden efter deras död. Rökstenen ger inte det enda exemplet p:l regelrätta diktstrofer i svensk inskrift. PA Karle­ vistenen p:l Öland, som dock är yngre, från cirka 1 000, förekommer drottkvaett, och fra gment av detta versslag är kända från andra runstenar. Det har s:lledes i Sverige skrivits poesi av samma slag som den vi känner från Island. Denna poesi har de kännemärken som tillhör all forngermansk dikt. I Rökstenens strof finner vi den s:l typiska allitterationen: »Sitir nu garuR/ a guta rinum«. Speciella poetiska ord finns här liksom i annan germansk poesi. B:lde p:l Rökstenen och i senare inskrifter förekommer de s:l typiska kenningarna. Vargen kallas »Gunns häst«, det vill sä ga 'strids­ jungfruns häst'. Samma kenning känner vi från Island. PA Karlevistenen finns en m:lngledad kenning för skeppshövding: »Endils iormun­ grundar reiö-Vimirr«. Endil är ett namn p:l en sjökonung, och iormungrund betyder 'vidsträckt mark' och är ett ord känt b:lde fdn isländsk poesi och fr:ln det anglosaxiska eposet Beowulf (eormengrund). Tillsammans med Endils ger detta 'havet'. DA reid-Vidurr betyder 'Vagn­ Oden' och vagnen här mbte syfta p:l skeppet kommer skeppets Oden att betyda 'skeppshöv­ dingen '! Enhetligheten inom den forngermans­ ka poesin kan ytterli ga re illustreras med ett par parallella citat. Rökstenens strof kallar Teoderik »Skati Mzringa«. I den fornengelska dikten »Deor's Lament« lyder n:lgra rader: J,eodric ahte J,ritig wintra Maeringa burg: J,aet waes monegum cuj, .

16 I

Teoderik ägde trettio vintrar Märingars borg. Det var mfogen bekant.

L I TT E RAT U l [ N S H I STORI A I S V E R I G E

Frasen »medr Hraidgotum«, 'hos reidgoterna', finns b:lde i den isländska »Vaf]>rudnismal« (»med Hreidgotum«) och i den fornengelska »Widsid« (»mid Hredgotum«). Runstenarna är m:ln ga , men i de allra flesta fall har inskrifterna ingen poetisk utformning utan anger, ganska stereotypt, bara den dödes d:ld och namnet p:l den som reste stenen. Men ibland finner man trots kortheten ansatser till poetisk utformning, och det ännu i senvikinga ­ tidens inskrifter, d:l runrisming nästan blivit en vana. PA en sten, Djureforsstenen, har dessa rader med sina effektfulla assonanser huggits in: Hann austarla arHi barHi ok a LangbarHa landi anda8is.

Han österut med stäven plöjde och i langobarders land han avled.

Runpoesin är skriven litteratur. Den skrivna litteraturen i Sverige kan inte ha omfattat längre texter. Vi har visserligen antydninga r om att man ristade poesi ocks:l p:l trä, men det kan inte heller där ha rört sig om längre arbeten. Har det funnits litteratur av större omBng, versepos eller prosaberättelser, har den utan tvivel traderats muntligt. Denna litteratur är för alltid förlorad. I den svenska litteraturens traditionsgods har den fornnordiska litteraturen spelat en viktig roll och under olika tider lyfts upp som förebild av ett annat slag än den grekiska och romerska litteraturen. Särskilt göterna under romantiken efterbildade fornnordisk poesi. Tegner imiterade fornyrdislag i »Rings drapa« i Frithioft saga: Sitter i bogen högättad höfding, slagroärd vid sidan, sko'/den på arm.

Gångaren gode gnäggar dmnne, skrapar med gul/ho/ grundmurad graf

Litteratur i kyrkans och hovets tjänst

Medeltiden (1 1 00- 1 5 2 0)

D

ET v 1 KALLAR för medeltiden börjar i Sverige med kristendomens infö­ rande. Det sker sent, senare än i de andra nordiska länderna. Först vid 1 100-talets början kan Sverige anses vara krist­ nat. Detta ledde till att landet inte kom att ta del av 1000-talets rika kultur ute i Europa, som nådde de andra nordiska länderna och där satte djupa spår, bland annat i Saxos monumentala verk om de danska hjältarnas bragder, Gesta Danorum. I Sverige var hedendomen mera segli­ vad, och kanske var det därför som brymingen med den blev så mycket radikalare. Endast i mycket liten utsträckning kom rester av det gamla att leva vidare, främst i landskapslagarna, som började upptecknas på 1200-talet men går tillbaka på muntliga traditioner med rötter i forntiden. Genom kristendomens införande försvann det gamla ättesamhället och ersattes av en kungamakt, som alloner utvecklades efter konti­ nentaleuropeiska mönster. Kungamaktens inne­ håll kom snart att bestämmas av feodalismen. Det gamla samhället hade bestått av fria män och trälar, men under inflytande av kristna tankar avskaffade Birger Jarl vid 1200-talets mitt träldomen. Feodalismen gjorde stormännen till vasaller under kungen och bönderna blev under­ ställda stormännen. Vasallen var skyldig sin herre trohet. Feodalismen förändrade också kvinnans ställning. Forntidens kvinnor hade haft

relativt stor frihet. Deras uppgifter var visser­ ligen andra än männens, men mod och själv­ ständighet värderades också hos dem. Att kvinnan snarare var underordnad ätten än sin make vittnar de isländska sagorna tydligt om. Feodalismen gjorde mannen till kvinnans herre och krävde trohet av henne. Den höviska kvin­ nosynen utvecklades: kvinnan blev föremål för dyrkan. Kärleken, i första hand den omöjliga, glorifierades och besjöngs av diktarna. Denna »romantiska« kärlekssyn har i århundraden präglat V ästerlandet, långt efter feodalismens upphörande och därmed också haft avgörande betydelse för hur vi ser på kvinnor och män, och inte minst på sexualiteten. Kungen och hovet blev den ena av medelti­ dens viktiga institutioner. Inom denna skapades den profana litteraturen. Den andra, ännu vik­ tigare, blev kyrkan. Kristendomens införande ledde till ett intensivt kyrkobyggande och grun­ dande av kyrkliga centra i stiftsstäderna. Man anlade också kloster, till en början särskilt ute i bygderna, där hedendomen ännu inte släppt sitt grepp om folket. Präster och munkar var under medeltiden de enda som hade någon högre bildning; många av det världsliga regementets män var inte ens skrivkunniga . Högre bildning kunde inte vinnas i Sverige; först 1477 grun­ dades Uppsala universitet. Studierna förlades till kontinenten, främst Frankrike. Sverige inlemmades dock alloner i den euroM EDEL TIDEN

I 17

peiska kulturgemenskapen. Den utmärktes av en unik fasthet och uniformitet, skapad av kyrkan och latinet. Enhetligheten uteslöt visserligen inte att enskilda länder sökte e gna vägar. I ett så perifert land som Sverige förverkli ga des inte alla kyrkans diktat. Kravet att präster skulle leva i celibat genomdrevs endast långsamt och aldrig helt. Kungarnas politik ledde inte sällan till motsättningar mot kyrkan. Mot unionstidens slut kom de nationellt sinnade vid olika tillfallen i konflikt med de ledande kyrkomännen, som sökte bevara unionen. Gustav Vasas reformation var i detta avseende förberedd. Det hände också att biskoparna förde en politik som mer ga gnade dem själva än kyrkan. De uppträdde under 1400talet som världsli ga herrar och ägde stora gods. Ändå var Sverige medeltiden igenom beroende av Rom, och kyrkan och hennes bästa var det yttersta målet för människornas liv. Den heli ga Birgitta utgör med sina maningar till påven att återvända från Avi gnon till Rom för att kyrkan åter skulle enas ett utmärkt exempel på detta. Pilgrimsresor till de heliga orterna, främst Rom och Jerusalem, företogs av dem som hade råd med det. Latinets ställning som Europas kulturspråk gjorde det nödvändigt för alla som ville skaffa sig bildning att lära detta språk. En följd av latinets herravälde blev att en stor del av litteraturen, främst den andliga, skrevs på latin. Svenska språket kom, delvis av praktiska skäl, mest till användning i den profana litteraturen. Genom att det ga mla rättsväsendet med lagmän ur folket i huvudsak bibehölls blev det nödvändigt att uppteckna la ga rna på folkets språk. Mot medel­ tidens slut förstod man också inom kyrkan behovet av litteratur på svenska. Litteraturens spridning var under medel­ tiden starkt begränsad. Litteraturen skrevs eller präntades för hand på perga ment, senare också på papper. Ville man sprida en text, gjorde man avskrifter, med de risker för fel detta innebar. Framställningssättet och materialet gjorde böckerna dyra. Men under medeltiden - och även långt senare - får man räkna inte bara med skriftlig tradering utan också med muntlig. 1 8 I LITTERAT U R E N S I I I STORIA I SVERl(; f.

Visorna spreds till största delen muntligt. Litteratur lästes högt vid hov, i kloster och i skolor, stundom även i kyrkor och på torg och marknader. I Sverige är litteraturen under medeltiden till största delen de förnämas egendom, producerad vid hoven och inom kyrkan. Förutsättnin ga rna för en borgerlig kultur var små. Städerna var obetydliga, och svenskans ställning försvårades av att befolkningen till stor del bestod av lågtysk­ talande invandrare. Vi får i Sverige inte någon motsvarighet till den kontinentala borgerliga kultur, som odlades i hantverkargillena och mot medeltidens slut blev mycket betydande. I vad mån balladdiktningen hör hemma i allmoge­ kultur är omtvistat. Under 1 400-talet börjar det dock, i Sverige liksom ännu mer ute i Europa, växa fram en antihövisk och antiklerikal littera­ tur. Den förutsätter och utnyttjar en folklig reaktion, men den härrör från och sprids av studenter och munkar, som lämnat studier och klosterliv. Medeltidens värld var dualistisk. Universum tänkte man sig mycket begränsat. De lärda visste att jorden var ett klot, men i praktiken såg man den gärna som en platt skiva i världens centrum. Utanför jorden rörde sig solen, månen, plane­ terna och fixstjärnorna i kretsar, den ena utanför den andra. Närmast jorden var månens krets, som delade världen i en sublunarisk (sub luna = under månen) sfär, underkastad växling och för­ gänglighet, och en superlunarisk (super luna = över månen), evig och oföränderlig. Högst uppe fanns Gud, själv evig och oföränderlig. I den sublunariska världen stred ande och materia, medan den superlunariska var helt andlig. Människans väsen var dubbelt: hon var både ande och materia. Hennes ande drog henne mot Gud, hennes kropp med sina lustar mot djuren, som inte fått del av Guds ande. Vid sidan av fysikens motsättning evigt-förgängligt fanns alltså en motsättning ande-kropp. Till det för medeltiden mest utmärkande hör den starka tron på en andlig värld. Gud och änglarna var andeväsen, och människan blev efter döden också ande, befriad från kroppen. Det gällde

t

MANNEN OCH SJIIJUN&FRUN Vid medeltidens slut kom boktryckarkonsten, som innebar en revolution i bokproduktion och bokspridning. Den äldsta svenska tryckta boken, Oyalogus creaturarum moralizatus, De skapade varelsernas sedelärande samtal, är från 1483 och utgör en samling berättelser om olika djur med tillämpning på det mänskliga livet. Boken är illustrerad och visar hur skicklig man redan tidigt var i boktryckeri. Träsnittet visar en man som tjusas av en sjöjungfru. Medel­ tidens djurvärld omfattade en mängd fabelväsen, bland annat sjöjungfrun, sirenen, med kvinnokropp och fiskstjärt. Så länge djuren och andra skapade föremål i första hand ansågs tjäna till att lära människan hur hon skulle leva fanns knappast skäl att söka skilja fabeldjur från verkliga djur. Tvärtom , djur som gripen, fågel Fenix och sjöjungfrun kunde bättre än många verkliga djur tilläggas egenskaper som kunde användas i religiösa eller sede­ lärande syften. Annu Haquin Spegel, som levde i en mer veten­ skaplig tid och själv tvivlade på fablerna, behöll dem i Guds Werk och Hwila.

därför för henne att redan i jordelivet göra sig fri från det kroppsliga. I denna strävan hade helgonen nått längst: de hade i livet haft ansiktet vänt mot Gud och tillbads därför efter sin död, utan att dock anses som Guds jämlikar. Det fanns också onda andar. Dessa var änglar som, med Satan i spetsen, i tidernas begynnelse hade avfallit från Gud och nu vistades i helvetet. De kunde som andar röra sig överallt och förde en ständig kamp med Gud om människan. Dual­ ismen ande-kropp utgör förklaringen till de medeltida företeelser som nutida människor har svårast att förstå, nämligen de hårda späkninga r­ na av kroppen och den grymma tortyr man ut­ övade för att brottslinga rnas själar skulle räddas. Kroppens lidanden var oväsentli ga , själens fräls­ ning var allt. Om tron på en andlig värld var viktig, var tron på kroppsligheten det inte mindre. Andarna betraktades inte som livlösa begrepp eller abst­ raktioner, de tog kroppslig gestalt, ofta på ett synnerligen påträn gande sätt. Medeltidens män­ niskor - även de högst bildade - såg och hörde

onda andar, de kände dem röra vid sig och de förnam inte minst lukten av dem. De kunde också detaljerat beskriva dem. Det kroppsligas betydelse visar sig också i dyrkan av reliker och i vallfärderna. Det räckte inte med att läsa om helgonen, man skulle se och beröra deras ben och sådant som tillhön dem. I kyrkorna visades i skulptur och målning både Gud och helgonen, liksom änglar och djävlar. De flesta människor kunde inte läsa: för dem ersatte bilden skriften. Medeltiden omfattar i Sverige cirka 400 år. Den har här behandlats som en enhetlig epok, med en kulturbeskrivning som täcker hela det långa tidsavsnittet. Inom denna tid rym d sker dock förändringar. Fram till mitten av 1 200-talet byggs kulturen upp. Litteraturen är ännu ganska obetydlig. Klassisk medeltid är i Sverige Folk­ ungatiden, de hundra åren från mitten av 1 200talet till mitten av 1 300-talet. Politiskt är denna tid osäker med strider både mellan kungamakt och stormän och inom kunga huset. Men det är nu som medeltidens främsta kulturyttringar når Sverige. Feodalismen gör sitt intåg och får sin MEDELTIDEN I

19

LEKARE En viktig roll i litteraturspridningen och så småningom också i författandet spelade lekarna. Vid medeltidens början var lekarna, som då närmast var något slags enkla upptågsmakare, en föraktad grupp. Åldre Västgötalagen stadgar att om en lekare blir slagen, skall han ligga ogill; brottet skall alltså vara ostraffat. Om han blir sårad skall han försöka hålla en kviga, som fått svansen insmord, kvar vid svansen. Kan han det, får han kvigan, annars inte' Men snart får lekarna högre anseende. Vid det norsk­ svenska mötet 1304 spelade lekare på olika instrument, och vid det kungliga bröllopet i Oslo 1 3 1 2 föredrog lekare inte bara musik utan också •fagra ord • , vilket måste avse poesi. Det uppskattades: lekarna fick hästar och dyrbara kläder. Längre fram under 1300-talet finner man att lekare hade något som liknade anställning vid hoven. Lekare drog också omkring på marknader, spelade och sjöng. Det är inte orimligt att tänka sig att de där spred ballader. Kanske var de också författare till ballader. Bilden målades i mitten av 1480-talet av Albertus Pictor i Härkebärga kyrka, U ppland. Foto: Pia Melin

bekräftelse med Alsnö stadga (omkring 1 2 80) där det bestäms att de som tjänar kungen med häst skall vara fria frän kunglig rätt. I feodal­ ismens spär följer den höviska diktningen, repre­ senterad av Eufemiavisorna i början av 1 300talet. Kyrkan har nu befäst sin makt, och en rik litteratur frodas i kyrkans hägn. Denna period är gotikens tidevarv men också den högspända andli ga dikmingens. Vid dess början står Petrus de Dacia, vid dess slut Birgitta. Vid mitten av 1 300-talet sker en katastrof i Europa. Digerdöden härjar och skördar kanske en tredjedel av befolkningen. I dess spär följer politisk och social oro, med uppror och länga, förödande krig. Kyr kan invecklar sig i svära strider och förlorar sin auktoritet. Kritiken av kyrka och munkväsen växer sig stark och får litterära uttryck i satiriska versberättelser, fab­ liauer, och i Boccaccios noveller. Spiritualism och hövisk dyrkan ersätts av grov realism och cynism. Sverige drabbas också av digerdöden, och unionsstriderna blir den svenska motsvarig­ heten till hundraårskrigen i Frankrike och rosornas krig i England. I Sverige märker man inte förändringen så tydligt som i de kulturellt mer utvecklade länderna, men den finns där: ett prov pä den grovkorniga litteraturen ger den i 20 I L ITT E RAT l/ R ENS HISTORIA I SVERI G E

början av 1 400-talet översatta Skämtan om abbo­ tar med sina karikatyrer av munkar och munk­ väsen. Världslig litteratur Under den äldre medeltiden, som var en upp­ byggnadstid, åstadkoms föga av det man numera kallar »litteratur«. Till denna period hör emel­ lertid ett bestående verk, upptecknandet och redigerandet av la ga rna. Det finns flera skäl att räkna lagarna till litteraturen. De är inte en samling torra paragrafer utan framställer åskåd­ ligt, i form av konkreta episoder, berättade i den knappaste stil, vad som kan inträffa och förtjäna rättsligt ingripande. I lagarna lever också den forntida litteraturens formspräk vidare. Allitte­ rationer och parallellismer används med stor verkan, ibland också slutrim. Man kan även finna inslag av folksaga och ordspråk. Ursprungligen traderades lagarna muntligt. Detta förklarar till stor del bruket av allitteration och rim, som gjorde det lättare att lära in dem. Den som lärt sig lagen och kunde läsa upp den vid tingen var lagm annen. Hans anseende var stort, och ämbetet gick ofta i arv från fur till son. Också sedan lagarna nedtecknats behölls lag-

BIBELN I BILD Jonae havsfärd (mälning av Albertus Pictor, Härkeberga kyrka, Uppland). Under senmedeltiden fylldes kyrkvalven

med kalkmålningar, som främst föreställde scener ur Bibeln. Läskunnigheten var föga utbredd och bilden fick träda i textens ställe. De gammaltestamentliga gestalterna avbildas

naivt - eller naivistiskt - klädda som om de hörde till konst­ närens egen lid . Metoden levde kvar länge; man kan jämföra med de så kallade dalmålningarna och Karlfeldts poetiska gestaltning av dessa. Motsvarande teknik finns också i medel­ tidens och renässansens bibeldrama, där de bibliska gestal­ terna framställs som samtida människor. Foto: Pia Melin M EDELTIDEN I 2 1

Uppslag 11r Aidre Västgö"tnlagen. Handskrift från 1 2 80-talet och den äldsta be-mrnde boken på s1.'mska. LAGTEXT - SAKPROSA Di OCH NU Sakprosa eller normal prosa ä r termer som a nvä nds om texter vars främsta syfte är att i n formera eller förmedla faktiska upplysni ngar. Sakprosa stä lls van ligen i motsatsför­ hållande till skönlitterär prosa . Vetenskapliga avha ndli ngar. broschyrer, fackböcker, a n nonser och lagtexter är olika exempel på sa kprosa , som i sig rym mer helt skilda förhåll­ n i ngssätt till språk oc h berättande oc h visar bredden inom denna kategori i dagens informationsba serade skriftliga ku ltur. Ti l l skill nad från exem pelvis den medeltida skriftkultu­ ren , där även sakprosa som lagtext har tyd liga gestaltande inslag som för tankarna till skönlitteratur, arbeta r stora delar av sa kprosan av idag med ett språ k , en teknik oc h ett inne­ håll som tar avstånd från skönlitterature n . D e n lagtext s o m a nvänds i 2000-talets Sverige signalerar tyd ligt byrå kratprosa . De pa ragrafer i brottsba l ken som reglerar påföl j derna vid mord , 3 kap » brott mot liv och hälsa • , lyder som föl j er: I § Den som berövar annan livet , dömes för mord till fä ngelse i tio å r eller på l ivsti d . 2 § Ar brott som i I § sägs m e d hänsyn till de omständ ig­ heter som föranlett gärningen eller eljest att anse som m i nd re grovt , dömes för dråp till fä ngelse, lägst sex och högst tio år. 3 § Dödar kvinna sitt ba rn vid födelsen eller elJest å lid då hon på grund av ned komsten befi n ner sig I u pprivet 22

I

L I T T F. R A T L' R F. S S H I S T O R I A I S \. E R I C i E

sin nestil lstå nd eller i svårt trångmå l , dömes för ba rna­ d råp t i l l fängelse I högst sex år. Jämför detta med vad det sägs om » U rbota m å l • i Aldre

Västgötalagen.-

H ugger någon båda händerna av en ma n , dräper någon en sovande, det ä r nidi ngsverk. [ - - - ] Skj uter någon 1n gen­ om rökfång oc h dräper en ma n , d räper i bad eller bad ­ stuga , d r ä pe r då han gör sitt la rv. stinger ut båda ögonen på en man, skär tunga n u r h uvudet på en man, h ugger båda fötterna av en m a n , d räper någon en kvi n n a , det är allt nidi ngsverk. Hon har alltid fred l111 möte och till mässa , hur stor ä n striden må vara mellan mä n . Dräper någon s i n h usbonde, det är nidi ngsverk. Dräper någon en man i ölbä n k med kn iv, då han delar kniv oc h köttstycke med hono m , det ä r nidi ngsverk. Att sa kprosan på detta vis skiljer sig från tidigare epokers texter med likna nde funktioner visa r hur den skriftliga kultu­ ren utvec klats oc h förgrenats i takt med att samhället för­ ä n d rats. Men det väcker oc kså ta nkar kring vilken betydelse det har för l itteraturen oc h för vå r u ppfattning om litteratur och berätta nde att vi I dag har en t1llsynes tydlig u p pd e l n i ng mellan fakta och f1kt1on . H u r påverkar det vår syn på exem­ pelvis lagtexten att den så sä llan ana lyseras med l itteratur­ vetenskapliga verktyg eller d iskuteras i relation till mer ge­ stalta nde berättelser och texter ? • A.o

mansämbetet och anförtroddes åt landskapens förnämsta män. Dessa uppträdde ofta i kraft av sin ställning som kunga maktens rivaler. Birger Jarl, grundaren av en kun ga ätt, var av lagmans­ släkt. Med kristendomens införande följde också den skrivna kyrkli ga lagen, den så kallade kano­ niska lagen. Dess principer var andra än den ga mla germanska bonderättens. Detta skapade ett behov av att fästa denna rätt i skrift. Laga rna upptecknades först på Island ( 1 1 00-talet) och i Norge. Den äldsta svenska laguppteckningen gjordes i Västergötland, som hade nära förbin­ delser med Norge. Den Aldre Västgötalagen redigerades troligen på 1 2 20-talet, och mannen bakom detta arbete var sannolikt lagmannen Eskil, en bror till Birger Jarl och en av landets högst bildade män. Det vore fel att tro att lagen direkt återger den muntliga traditionen. Mycket tyder på en omsorgsfull redigering. Att lagtexten likväl i det väsentliga följer ga mmal tradition är dock säkert. Äldre Västgötalagen ersattes snart av en annan, som svarade mot den snabba rättsutvecklingen under 1 200-talet, Yngre Västgötalagen. En första östgötalag, nu förlorad, har troligen redigerats av en brorsdotter till Eskil. Denna lag ersattes av den bevarade Östgiitalagen. På kungligt uppdrag började Upplands lagman, Birger Persson -

sedermera känd som den heli ga Birgittas fader under 1 2 90-talet redigera Upplands/agen. Vid ungefär samma tid åstadkoms laga r för de övri ga landskapen i Svealand. Av dessa är Dala/agen den intressantaste, genom att den bättre än de andra tycks ha bevarat den ga mla traditionen. En helt egen lagtradition har Gotland med Gutalagen och den närstående Gutasagan, som med inslag av sägen berättar om Gotlands äldsta tid. Guta­ lagen är från ungefär samma tid som Aldre Väst­ giitalagen. Till landskapslagarna skall också lägga s stadslaga r. Några av dessa är bevarade och uppvisar, inte oväntat, inflytande från tysk stads­ lag. En inte liten del av borgarna var ju inflyttade tyskar. Medeltidens lagarbete avslutades med laga r avsedda att gälla hela riket: Magnus Eriks­ sons landslag och Magnus Erikssons stad.slag, både tillkomna vid mitten av 1 300-talet. Karakteristiskt för de gamla lagarna, som bevarar den muntli ga traditionen, är att de inte fastställer generella regler utan framställer kon­ kreta fall i form av berättelser. Berättelserna inleds gärna med ett »nu«, som förstärker käns­ lan av närvaro i tid och rum:

Nu rij,er man hem at uägh, drukkin ok drauäls fu/där, huggär sundär /ij, skej,, böte firi örtugh, huggär sundär andra, böte öre, huggär sundär j,rij,iu, böte j,re öra; huggär skia/ghindär, böte sua firi skialghindiir sum firi alla skij,ur. j,a är Illustration ur Magnus Erikssons landslag. Handsltriftfr4n 1 43 6- 1 437-

M E DELTIDEN I 2 3

lij, at siax örum gil. Nu rij,är man at uägh, häfor lij, ur harruku, gialdefiri suax öra. Nu rider man pi hemväg, drucken och dravelsfull, hugger sönder grindspjäla, böte önug, hugger sönder tvA, böte öre, hugger sönder tre, böte tre örar; hugger han tvänräna, böte si for tvärtriin som for alla spjälor dl st.Ar grinden i 5ell örar. Nu rider man vägen &am, häver grind ur vidjeband, gälde sex örar.

Episoden ger en levande bild av vad som kunde hända en drucken man på hemvägen. La ga rna ger också slående vittnesbörd om tidens värde­ ringar. Dräper någon en svensk man, som inte är från Västergötland, heter det i Äldre Väst­ götalagen, då böte han åtta örtuga r och tretton marker men ingen ättebot, som han Btt böta, om mannen varit västgöte. Om det är en dansk eller norsk man räcker det med nio marker, såvida det inte är en präst, för en sådan räknas som lika mycket värd som en inhemsk man. Hur lagarna ublyttjar språkets möjligheter i form av allitteration, parallellism och rytm kan illustreras med ett stycke ur »Fornämesbalken«, balken om egenmäktigt förfarande, i Äldre Väst­

götalagen:

Foj,ärfo olt kghu fo, tältltiu fo olt nam fo,

dem skall man, vakta for all vanvArd: svält och klave, berg och bro, vatten och dy, varg och tjuv.

Medeltidslagarnas kärva språk har inspirerat senare författare, bland dem Stiemhielm, då de sökt skapa ett kärnfullt inhemskt språk. Ett annat medeltida verk som genom sin stilkonst blev en förebild för Stiemhielm var Um styrilse konunga olt höfdinga eller, med en vanli ga re be­ teckning, Konungastyre/sen. Denna hör till en i äldre litteratur vanlig genre, nämligen furste­ spegeln, läroboken för furstar, som visade hur de skulle styra landet och vara förebilder för folket. Den svenska Konungastyre/sen är skriven anting­ en på 1 3 30-talet, för den unge Magnus Eriksson, eller ett par decennier senare, för hans söner. Självständigt är verket lika litet som annat inom genren, men i detaljerna ser man dock att ele­ ment från nordisk tradition har fogats in. Det enkla och kärnfulla språket är föga latinpåverkat.

Foder-la och lego-f.i, f.i under tak och pantat f.i,

RIDDAREN PA 2DOO-TALET

År 1998 klev en ny hjälte in på den svenska litterära scenen när Jan Guillou publicerade Vägen till Jerusalem, den inle­ dande romanen i trilogin om tempelriddaren Arn Magnus­ son, född i Nådens år 1 1 50 på Arnäs gård vid Vänerns strand. Succ�n var fullständig och i snabb fOljd kom uppföl­ jarna Tempelriddaren ( 1999), Riket vid vägens slut (2000) samt den fristående fortsättningen Arvet efter Arn (2001 ). Böckerna har översatts till ett flertal språk och tillhOr de rikti­ ga bästsäljarna. I medeltidsveckornas och medeltidsspelens tid var det publika mottagandet av Guillous serie ytterligare ett tydligt tecken på att intresset fOr medeltiden och fOr riddargestalten som figur sträckte sig långt utanför fantasy-genrens läsare eller kretsarna involverade i rollspeVlajv, där denna epok har en central roll. Den historiska riddarromanen som genre ger unika möj­ ligheter att kombinera ett historiskt intresse och bildnings24 I

j,y sltal warf,ä firi aldri vangiimslu: sult olt ltlaui, byargh olt bro, vatn olt dy, varghi olt j,iuvi.

LITTERATURENS HISTOR I A I SVERIGE

ambitioner med spänningsmoment och kärlek. Detta utnytt­ jar Guillou och fyller sin historia med detaljerade beskriv­ ningar av historiskt korrekta skeenden likaväl som med helt påhittade händelsefOrlopp. Användandet av Arn ger också intressant information kring litteraturens olika funktioner. Ansvariga i VästergOtland och OstergOtland var inte sena att haka på succ�n med tu­ ristprojekt där resor i Arns fotspår med besök i kloster och kyrkor samt inmundigande av måltider i Arns anda skulle marknadsfOra regionen. Att böckerna om Arn filmatiserades var också betydelsefullt för riddargestaltens comeback i det svenska mediala rummet. Andra kända svenska riddargestalter i svensk litteratur­ och filmhistoria ar exempelvis Viktor Rydbergs Erland Månesköld från romanen Singoalla ( 1857) och riddaren i lngmar Bergmans film Det sjunde inseglet ( 1 957), som båda har direkta länkar till medeltida visioner om riddar­ gestalten. • A.o.

Riddarromaner, historieskrivning och politiska visor

Vid 1 300-talets början nådde den europeiska höviska diktningen Sverige. Vid hoven i Frank­ rike och sedan runtom i Europa hade de så kallade romans bretons med sina skildringar av ädla riddares strider mot djur och onda män­ niskor och deras trogna kärlek till högt uppsatta kvinnor blivit den mest populära läsningen. De franska originalen om Tristan och Isolde, Ivan Lejonriddaren och Lancelot och Guinevra över­ sattes till olika sprik. Till Sverige kom »riddar­ romanerna« sent och då, karakteristiskt nog, via det mer utvecklade Norge, som redan ägde översättningar av hövisk epik. Vid julen 1 302 var hertig Erik, bror till den svenske kungen Birger Magnusson, i Oslo för att trolova sig med den norska prinsessan Ingeborg. Troligen var det då som prinsessans mor, den tyskfödda drottningen Eufemia, fick iden att låta överföra till svenska de tre riddarromaner som efter henne har kom­ mit att kallas »Eufemiavisoma«. Romaner i modem mening är det inte frllga om utan episka dikter på vers. Den längsta av dem, He,r Ivan Lejonriddann, återger det franska eposet om Ivan Lejonriddaren, Hertig Fredrik av Normandie är, som dikten själv uppger, en översättning av en tysk version av ett franskt original, som dock båda gått förlorade, medan den tredje dikten, Flores och Blanzefo,r, går till­ baka på en fransk versroman och ytterst på en bysantinsk saga. Exakt när översättningarna gjordes vet vi inte, men det finns skäl att anta att Herr Ivan kom till redan 1 303, Hertig Fredrik 1 308 och Flores och Blanzejlqr med sin skildring av unga älskande 1 3 1 2 , då det kungliga paret äntligen gifte sig. De tre dikterna kallas »visor«, men visor är de inte, utan berättande dikter utan strofindel­ ning. Versmåttet är knittel, som nu imponerats från Tyskland och som sedan ända till 1 6oo-talet skulle bli det mest använda versmåttet för längre dikter. Även om alla dikterna hör hemma i den höviska litteraturen, är skillnaden dem emellan betydande. He,r Ivan handlar om en riddare som förbrutit sig mot den höviska kärlek han är

Sida ur Flores och Blanzeflor, m av de sti kallade Eufm1iavisorna. Hand.skriftfrån 1430-14so. MEDELTIDEN

I 25

skyldig sin älskade och sedan irrar omkring berövad sitt förstånd men till sist genom djärva handlingar gör sig värdig henne. Här är den höviska prägeln stark, även om översättningen inte lyckats återge originalets själsskildring. Intrigen i Hertig Fredrik har för riddarromanen typiska inslag: hertigen kommer till dvärgrid­ darnas land, där han Br en underbar ring, som skyddar honom mot allt ont. Sedan kommer han till Irland, vars kung har spärrat in sin under­ sköna dotter i ett torn. Med hjälp av ringen lyckas hertigen ta sig in i tornet och vinna prinsessans kärlek. Efter många öden kan han också till sist gifta sig med henne. Så värst höviskt uppför han sig emellertid inte alltid - vid ett tillfiille tystar han henne genom att ligga med henne, ett svårt brott mot riddarromanens kodex - och först i slutet visar han det etiska allvar som höves en riddare. Flores och Blanuflor är en ren kärleksroman, sentimental och romantisk. Med den införs i Sverige ett av kärleksromanens mest nyttjade teman: de båda troget älskande som ut­ manar samhället med sin kärlek men till sist Br varandra. Det är karakteristiskt att denna roman tidigt blev tryckt. Eufemiavisorna för in en ny stil i svensk litte­ ratur. Riddarromanerna är uppbyggda av typ­ situationer och personernas uppträdande är stereotypt. Mot detta svarar ett fonnelbundet NYK0PIN8S 8ASTAIUD Erikskrönikan hör genom sina livfulla berättelser och sin behärskning av olika grepp till medeltidens bästa litteratur. Så här skildras fängslande! av hertigarna Erik och Valdemar vid Nyköpings gästabud: Tha wart konungin swa til radha al han look sina bröder badha ok loot them innan !het nidarsta rum. Ther war konungenom lilil um al the haffdo il! bade nat ok dagh . Then slok han fik mangt eth slagh, ther hertugh Erik innan saat, ok gaffwo honom ther !il litin maat. Ther saat hwar thera i sin slok, en stor welloger breder blok. 2 6 I LITTERATURENS HISTORIA I SVERIGE

språk. Den kvinnliga huvudpersonen är alltid vacker och klädd i »skarlakan skin«, hon räcker ut sin »hvitä hand« och hälsar »medh blidhom ordhorn«, riddaren utför sina dåd »medh dygdh ok ära«. Hjältinnans höga sociala ställning anges inte bara med hennes vita händer och schar­ lakansröda dräkt utan också genom att hon tilltalas med »I« - vi får nu från kontinenten bruket av andra personen plural som stånds­ markering. Formlerna och tilltalet med »I« finns också i de ballader som kallas »riddar­ vtsor«. En annan genre inom versepiken som fick stor betydelse under medeltiden är de så kallade rimkrönikorna. De är historiska berättelser som inte avser att ge någon »objektiv« framställning utan alltid är tendentiösa, ibland rentav hatiska. Syftet är att försvara en viss persons politik och handlingar, medan hans fiender skildras som orättrådi ga . Rimkrönikornas vers är liksom Eufemia­ visornas knitteln, och fonnelaktiga vändningar förekommer också här, men eftersom krönikor­ na skildrar verkli ga personer och händelser får de en annan konkretion och livfullhet. Det gäller inte minst den äldsta och också bästa, Eriks­ krönikan. Huvudpersonen är samme Erik, till vars giftermål Eufemiavisoma antas ha översatts, men krönikan sträcker sig över en lång tids-

An som han i stokkin laa , tha haffde hwar thera ena boyo upa. Hon war tungh ok ekke godh, swa al hwar thera siu liwspund woogh. Thera hender waro nägelda a stokkin, fram. Thera pina war ill ok owarkunsam. U m nokor menniskia haffdit set, !het ware wäl enom hedningia leet. Hertogh Eriks slok slo man swa fast. al ther eth stykke ut aff brast ok look hertoghin widl sith ögha . [. ) Thera halsiern waro thiok oc breed ok slaghin i murin samuleedh som the skulle sithia ther ä oc ä. The! lyste konungenom wäl ath see

..

thera pina ok thera nödh, han war orädder um thera dödh. •DA företog sig kungen det orädet, att han tog bägge sina bröder och stängde in dem i det nedersta rummet. Det bekymrade kungen föga att de for illa bäde natt och dag. Den stock, i vilken hertig Erik satt, fick mänget slag, och därtill gav de honom liten mat. Där satt ät vardera i sin stock, ett stort, väldigt, brett block. Fastän de satt fast i stocken hade de bägge en boja pä sig. Den var tung och inte god, sä att den för dem vardera vägde sju lispund. Deras händer var fastnaglade framme pä stocken. Deras pläga var svär och

. /· . . .

\

..... . .

� :- .; . ,.

- �

�� � --

-

tt. � �

•

� UM,�

.tl�-S-# � 't· �· •

.

44

:·

�· ..a. rcl:1

....

���

' ·

-·

,t.

-

,r,i� �� �-f,i,L ' .

utan förbarmande. Om nAgon hade sett det hade han menat att det hade varit 11/a för en hedning. Hertig Eriks stock slog man sA fast att ett stycke flög av och träffade hertigen vid ögat. f--·1

Deras halsjärn var tjocka och breda och slagna i muren som om de skulle sitta där för alltid. Det behagade kungen väl att se deras pina och nöd och han var inte rädd för att de skulle dö. •

Uppslag ur Erikskrönikan, handskriftfr4n 14 70- 1480. Dm citerade textm biirjar p4 niist sista radm p4 dm vänstra sidan.

M E D E L TIDEN

I 27

period och skildrar hela den svenska historien från tiden före Birger Jarl och ända till 1 3 1 9, då Eriks son Magnus valdes till kung. För de senare, mycket dramatiska, skeendena har den okände författaren, som troligen skrev sin dikt någon gång mellan 1 3 2 2 och 1 3 3 2 , kunnat an­ vända egna minnen, för de tidigare har han anlitat annaler och väl också hörsägen. Likväl bör man inte fästa för stort avseende vid att händelserna ibland skildras som självupplevda; det hörde till stilen och tjänade åskådligheten. Just åskådligheten är det som utmärker Eriks­ kriinikan. Förberedelser för härtåg och tumult på slagfältet under striderna mot ryssarna i Finland och lngermanland skildras mycket levande, men det gör också fester och torneringar. Vi får utomordentligt pregnanta bilder av huvudper­ sonernas utseende och karaktär, i form av be­ skrivningar, träffande omdömen och bitska repliker. Om Magnus Ladulås heter det att han var något »swart ok magher«, men bilden fylls ut av svägerskans öknamn »ketlaböther«, föran­ lett av hans likhet med de tattare som lagade kopparkittlar. Vad brodern Valdemar går för blir tydligt i skildringen av hans beteende, då striden stod om hans krona i slaget vid Hova. Han lade sig att sova, heter det, och sov så länge att striden under tiden avgjordes. Medan den pågick spelade drottningen schack, ty hon trodde att Magnus inte dög något till i strid. Men hon fick se på annat: Tha bötte han swa kätla1111 mädhan, at then warfogin som forst kom thädan. DA lagade han kittlarna så att den var glad som först kom därifr.tn.

Diktens kulmen är skildringen av Nyköpings gästabud och hertigarnas svältdöd. Nio dagar levde Erik - »swa man sagde mik« - och elva Valdemar. Att allt i dikten syftar fram mot denna händelse ser man av ett flera gånger återkom­ mande ledmotiv. Till varje skildring av hur människor Bnga s och sätts i fängelse - och det gäller också den av Håtunaleken, då herti ga rna spärrade in Birger - foga s en rad: »Ekke swälte 2 8 I LITTERATURE N S H I S TORIA I S V E R IG E

han them i häl«. Frasen återkommer så i ny form i skildringen av hertigarnas död: » Tessalund swälte han them i häl«. Därmed poängteras hur enastående vidrigt Birgers handlingssätt var. Ett annat vittnesbörd om konstnärligheten i dikten är de skickligt insatta lakonismerna. Efter den citerade raden står det: »Thet sighia faa men at han gjorde wel« (få män säger att han gjorde väl). Det var sannerligen B män som tyckte så: dådet ledde till stort uppror och kungens förlust av kronan. Ännu mer verkningsfull är kanske kommentaren till det bönderna i Skåne fick utstå av herti ga rnas härjninga r: »jak tro the haffdo en krank jul«. Här tycker man sig höra ett eko från den isländska saga n. Erikskriinikan fick efterföljare men först långt senare, vid mitten av 1 400-talet. Då var det unionsstriderna och rivaliteten mellan olika partier som skapade behov av en tendentiös historieskrivning. I Engelbrektskriinikan skildras Engelbrekts uppror och händelserna fram till hans död 1 436, i Karlskriinikan Karl Knutssons regering. Bägge är starkt propagandistiska och målar i motsats till Erikskriinikan bara i svart och vitt. Skildrin ga rna är torra och stereotypa. Ännu mindre litterärt värde har medeltidens sista rimkrönikor, av vilka en, Sturekrönikan, tar vid där Karlskrönikan slutar och fortsätter till 1 496. Ett litterärt mästerstycke har unionstidens strider skapat i en annan genre, den politiska visan. Biskop Thomas »Frihetsvisa«, skriven troligen 1 439 som ett led i agitationen mot Erik av Pommern, har med sina kraftfullt enkla uttryck och sin tveklösa tilltro till friheten - utan att bestämma vad den är - frigjort sig från sitt aktuella syfte och Btt allmängiltighet. Det är diktens senare del som har denna karaktär. Det första partiet är rent agitatoriskt men knappast sämre för det. Författaren har en kärv stil och god förmåga att finna drastiska bilder. Engel­ brekts känsla för utlänningarna beskriver han med orden: »han älskadhe thöm som wargha«! Hans död skildras så här: Han wart ker1111t [siinderhackadj som thenfisk, som stekara leggia a [på] sin disk - war en omildh gärning.

Han fik vti sik wel XV skutt

[ I 5 skott) - thet war en sorghfu/1 erffuelutt [arvslott] hans hustru fik til werning [besittning).

Till det värdefulla i medeltidens profana littera­ tur hör ocks:1 n:lgra moraliserande och under­ h:lllande verk fn\n senmedeltiden. Knitteldikten Schacktavelslek, som kommit till under 1 460talet, är en samling anekdoter, som inom sin allegoriska ram vill visa samhällets medborga re deras platser och plikter. Schackpjäserna är väl lämpade för detta, eftersom de i sig represen­ terar ett samhälle. I dikten blir löparna domare, sprin ga rna riddare och tornen soldater. Egentli­ gen är dikten en översättning, men författaren, som ibland är fylld av socialt patos, har varit mycket självständig och foga t in ska rpa ord om de högt uppsatta, särskilt kungarna och deras fogdar. Man anar en kritik av Karl Knutsson och hans styrelse. Rent underh:lllande är Sju vise mästare, en översättning av populära noveller, där ramberät­ telsen p:lminner om Tusen och en natt, d:1 den handlar om att sju vise män berättar historier för att rädda en ung prins. Flera av novellerna har ocks:1 ga mla anor. Att detta verk översatts tyder p:1 att kristendomen börjat släppa sitt grepp och riddaridealet förbleknat. Som läsare av de delvis skabrösa historierna m:lste vi nämligen tänka oss präster, munkar och adelsmän, kanske studenter; andra var inte läskunniga. Om en moralens uppluckring vitmar ännu mer satiren Skämtan om abbotar fr:ln 1 400-talets första hälft. Här driver man hänsynslöst med munkarnas dubbel­ moral. Abboten flr under fastan inte äta det som kommer av fyrfota djur, men för det behöver han inte svälta. Han äter gäss, höns och änder och en massa fisk. Sedan kokar han kött och äter soppan på det, för det är till:ltet. Vin flr han dricka och gör det ocks:1. När han s:1 är mätt och »wäl drukken«, tackar han Gud och ropar »miserere mei, Deus« (Gud, förbarma dig över mig). Av allt han dricker blir han svettig ända upp p:1 hjässan. Det är orsaken till att abbotar är flint­ skalliga!

Andlig litteratur Medeltidens andli ga litteratur skrevs till största delen p:1 latin. Den katolska kyrkan fann det inte angeläget att n:1 folket p:1 dess eget sprik. Först med predikoordnarna (dominikaner, franciska­ ner) under medeltidens senare del väcktes in­ tresset för en förkunnelse för folket. En domini­ kanmunk skrev n:lgon g:lng vid tiden runt 1 300 en samling helgonlegender, det s:1 kallade Forn­ svenska kgendariet. Större intresse har dock den första svenska bibelöversättningen, Pentateuk­ parafrasen, som kom till i början av 1 300-talet. Den vänder sig inte till gemene man utan till präster och munkar. Det är ett rikt verk och inneh:lller mycket mer än en parafras p:1 de fem första Moseböckerna, Pentateuken. Där finns l:lnga utrednin ga r i teologi och exegetik, bland annat en översikt över hela världshistorien, fn\n skapelsen till Kristi födelse. Här har de bildade som inte behärskade latin, bland dem personer som den heli ga Birgitta, kunnat inhämta sin tids världs:lsk:ldning. Pentateukparafrasen är som s:1 m:lnga andra medeltida verk ett anonymt arbete. Under 1 200talet, delvis i samband med uppkomsten av tigga rordnarna, förskjuts emellertid accenterna s:1 att individualiteterna framträder tydligare. Den enskilda människans gudsförh:lllande och särskilt hennes tillägnelse av Kristi försonings­ död och helgonens föredömen fick avgörande värde. Ur anonymitetens dunkel träder det under 1 2 00- och I 300-talen i Sverige fram tv:1 konturska rpa personligheter av rang: Petrus de Dacia, som med rätta kallats Sveriges förste författare, och den heli ga Birgitta, en kraftgestalt med fa motsvarigheter i medeltidens värld. Bägge har relationer till tigga rordnarna: Petrus var dominikanmunk och Birgitta hade anför­ vanter och förtrogna i samma orden. Märkligt är ocks:1 att bägges författarskap gäller kvinnors religiösa upplevelser: Birgitta skriver om sina egna, Petrus om Kristina av Stommelns. Liksom så ofta senare l:lter ett framhävande av upplevel­ sedimensionen kvinnorna träda fram och inta en plats i förgrunden. Det är inte spr:lket som motiverar att Petrus MEDEL TIDEN

I

29

de Dacia kallas vår förste författare: han skrev på latin. Inte heller är hans verk, Om den saliga jungfrun Kristina av Stommeln, någon roman. Det skildrar kärlek och kan till och med sägas ha kärleken till huvudämne, men den kärlek det gäller är inte den höviska romanens. Det som ger Petrus de Dacia rätt till titeln Sveriges förste författare är att han framträder som en person­ lighet med tydliga drag. Petrus skildrar sina tvivel och sin lycka, egentligen utan att avse det, för uppgiften är att skriva om en kvinna och hennes Kristusförhållande. Men hans hela känsloliv är bestämt av den livslånga kärleken till den kvinna vars biografi han skriver. Boken börjar med att Petrus, den unge dominikanmunken, berättar hur han från barn­ domen känt ett starkt behov av att få möta helgonens liv i en levande människa, som han kunde älska och som kunde hjälpa honom ur hans melankoli. Så möter han, 1 267, den unga beginen - en kvinna som lever i klosterliknande gemenskap men utan nunnelöften - Kristina, och han kommer genast att älska henne: »o lyckli ga natt, o saliga natt«, skriver han senare om detta första möte. Det som väcker hans kärlek är emellertid inte hennes utseende, knappast ens hennes personlighet, utan det märkli ga förhållande i vilket hon står till Kristus, ett förhållande som gör henne svårt plågad av djävulen. När hans kärlek sedan utvecklas och fördjupas, är detta en följd av att han sett att hennes Kristusförhållande blivit än starkare; ett av tecknen på detta är att hon sti gmatiseras, att hon får sår på sin kropp som svarar mot Kristi sår. Kontakten mellan dem upprätthålls genom att han gör nya besök hos henne och sedan, då han lämnat Köln och hennes närhet, brevväxlar med henne. Han återser henne också ett par gånger, sista gången 1 2 87, något år innan han dör. Då är hon 45 år ga mmal. Biografin är skriven elva år efter Petrus första möte med Kristina och ger alltså en i viss mån tillrättalagd skildring, eftersom dess primära syfte är att vara en uppbyggelseskrift och kanske också ett dokument för en framtida helgon­ förklaring. Breven ger en något annan, mera 30 I LITTE RATURE N S H I ST O R I A I SVERI G E

omedelbar bild. Men redan i breven står karak­ tären av hans kärlek klar för honom. Det finns likheter mellan denna kärlek och den som Dante, en generation yngre än Petrus, hyste till Beatrice. Liksom Dante talar om ett vita nuova anar Petrus ett nytt liv då han möter Kristina: 0 att min syndiga själ undfinge en ny känsla av renhet, så att den liksom Jungfrun kundefoda Sonen! 0 attjagförvandlades till en ny människa och så uppstode till ett nytt liv och i evighet ickefinge smaka döden! Och fastjag ännu icke äger dessa egenskaper, så harjag dock den forhoppningen att jagfrån och med denna stund undfick Gud och liksom fodde frälmingens ande. Det är vissheten om Kristinas förhållande till Kristus som gör att han i stället för att känna medlidande med henne, då han ser sti gm atise­ ringssåren i hennes hand, uppfattar hennes lidande som en välsi gnelse. Det är också det som gör att han inte alls skräms av djävlarnas framfart med henne; den som har så mycket av Kristus i sig måste nödvändigtvis vara utsatt för djävulens våld! Men samtidigt utesluter det inte kärleken till Kristina som person och behovet av att vara nära henne. När Petrus är i Paris, finner han sig vara »inhöljd i mörker, leda och ångest«. Och Kristina är otröstlig och säger sig varken kunna be eller bikta, när han är borta. För en modern människa är det svårt att förstå en sådan osinnlig kärlek, där allt ses i ett religiöst sammanhang. Petrus talar aldrig om något begär att få vara Kristina kroppsligen nära. Om det funnits ett sinnligt moment, har det uppfattats som en störande frestelse. Ett brev antyder något sådant. Petrus talar där om evig­ heten och om hur trygg omfamningen blir där, »då ingen köttets begärelse finnes och ingen lemmarnas otillbörlighet«. Det framgår också med full tydlighet att deras kärlek tolkades på annat sätt. Petrus kla ga r över att man bespejade deras förtroli ga samtal och var nyfiken på deras känslor. Här ser vi att det inte är frå ga om någon helgonbiografi i vanlig mening: både breven och biografin är exakta och trovärdiga i uppgifterna

om de yttre omständigheterna. Det finns många konkreta detaljer som virmar om att biografin bygger på ett gott minne - eller anteckningar. Petrus berättar om hur han och hans följeslagare en gång kom till Kristina trötta och våta på grund av det ständiga regnandet och den gyttjiga vägen, om att de åt middag vid tretiden och om an det hela natten ända till gryningen brann två ljus på bordet. Kristina är mycket intensivare än Petrus vänd mot Gud, och hon får sällan ro för djävulen, men också i hennes brev ser vi ärlig­ heten både i omnämnandet av triviala ting och i känslouttrycken. För henne var det väsentligaste att hon i Petrus hade funnit en man som förstod henne och aldrig gav det som hände henne någon illvillig tolkning. Som själsdokument är biografin över Kristina enastående i medeltidens l i ttera tu r, och vä rdet ökas ännu mer av att vi också far höra den kvinnliga panens röst.

Heliga Birgitta Birgitta Bi rgersdotter ( 1 3 0 3- 1 3 73), dotter till lagman B i rger Pe rsson och Ingeborg Bengts­ dotte r, Finsta gård i Uppland, hade redan i barnaåren syne r, där Jungfru Maria och Kristus ,isade sig för henne . Men hon kom att leva ett liv som anstod en stormannadotter; hon gi fte sig un g, 1 3 1 6, med la g mannen Ulf Gudma rsson i Ulvåsa, Östergötland och fick med honom åtta ba rn . En tid var hon hovmästarinna hos dro tt­ ni ng B l anka, Magn us Erikssons franska gemål. .\lit tyder på att hon med duglighet och intresse ledde arbetet på de gårdar fami ljen ägde, och vi , ·et också att hon hjälpte många nödlidande. Det talas om a tt hon i hemlighet späkte si g, men det h i nd ra r in te a tt hon unnade sig de t hennes rikedom gav henne; hon ta lar sj älv om sin smak for god ma t. Mi tt i all u tåtri ktad ve rksamhe t behöll hon sina andliga intressen. Hon valde till biL.:tfader en av landets förnämsta andli ga, ma­ gister Mathias i Linköping, en man som kom att betyda m ycke t för henne, då hon började tala om sina uppen barelser och nedteckna dem. Hon ö, ·ertalade också sin man a tt med henne göra den lå nga pilgrimsresan till en av de mest an-

HIMLASTEIIEN Illustration i Wbeckupplagan av Birgittas uppenbarelser å

1 492. Den st tliga LO bec ku pplagan frå n 1 492 av B i rgittas u ppe n ba relser ä r rikt i ll u stre rad . Hä r v isas en av de mä rk­ ligaste scenerna i u ppen ba re lserna . Nä r B irgitta en gå ng kom rida nde ti ll Vadstena såg hon i extas en stege som räckte upp i h imlen och på stegen en munk som hade stort vetande men också en djävulsk elakhet. Denne stä llde en mä ngd frågor ti ll Kr istus och fick utförl iga svar som B irgitta ne dtecknade . På träsn ittet ser vi B irgitta till hä st med sitt följe bakom sig. På stegen stå r mu nken och i himlen sitter Kristus och Maria, med alla helgon i en ring runtomkr ing. Det frågorna gäller är först människans frihet. När män­ niskan ha r fått en rikt utrustad kropp, får hon då inte göra vad hon vi ll med den ' Men efterhand kommer de svåra frågorna om det onda i världen : Varför pest och h ungers­ nöd , va rför krig, va rför ojä m l ikhet? På a lla frågorna ges de svar Kyrkan gav. Men trots att Birgitta talar om munkens •djävu lska elakhet• anar man att frågorna har väckts hos Birgitta själv.

MEDELTI DEN

I 31

Birgittas uppmbartlrtr ttdmadts i tk Jksta falJ ntd av hmnts biktfotkr, mm ttt par unika dokummt har btvarats diir Birgitta själv har skrivit ntd tv4 av sina uppmbartlrtr. Handsltriftm p4 bi/dm är troligm frln I 36 I .

sedda vallfartsorterna, Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. På hemvägen blev mannen sjuk och kort efter hemkomsten (omkring 1345) dog han. Därmed började en nytt liv för Birgitta. Hon vigde sin liv åt Gud, och nu kom uppenbarel­ serna. Hon begav sig till det som var - eller borde vara - kristenhetens centrum, Rom. Den återstående delen av sitt liv levde hon i Italien men under 1 3 72 företog hon en pilgrimsresa till Palestina. Hon betraktades redan under sin liv som helgon men blev helgonförklarad i Rom 7 oktober 1391; vilket blev bekräftat på kyrko­ mötet i Konstanz 14 15. Birgitta är i ett historiskt perspektiv en av de mest framträdande medelti­ da kvinnorna överhuvudtaget, och efterlämnade en rik litterär kvarlåtenskap. B I RG ITTAS U P PEN BARELS ER

Den heliga Birgittas författarskap är av skiftande slag, men kärnan och huvudparten utgörs av uppenbarelser; Revelatiunes coelestes, Himmelska Uppenbarelser (tryckta i Liibeck 1492, svensk översättning av T. Lunden, 1957-59), har också blivit beteckningen på hela författarskapet, som omfattar över 6oo religiösa budskap. Visionerna kom när hon behövde ledning i de frågor som brände henne, men de kunde också framkallas av \istelsen på en bestämd ort. Då hon mot slutet av sitt liv beger sig till det Heliga landet, det främsta målet för alla pilgrimer, far hon i Betle­ hem visionen av hur det gick till vid Jesu födelse och i Jerusalem den stora visionen av kors­ fästelsen: Ochjag sdg genast, hurjudarna stadigt faste

hans kors i bergspringan med träpluggar

runtomkring, hårtfastsatta med hammare, så att korset skulle stå säkert och icke falla. När

träställningen, sträckte han genastfrivilligt och icke tvingad ut sin arm, öppnade sin högra hand

och lade den på korset. De vilda plågoandarna

korsfoste den ohyggligt grymt och genomborrade

den med en spik pd det ställe där benet var

fastast. Sedan drogo de med tillhjälp av ett rep

våldsamt ut hans vänstra hand och faste den vid korset pd liknande sätt.

I. . .I

Bland Birgittas visioner har de som visar Kristi lidande den starka konkretion och den inlevelse i smärtan som är så karakteristisk för gotikens bilder av den korsfåste. Sannolikt har bildfram­ ställningar påverkat hennes fantasi, men man får inte bortse från att tidens andaktslitteratur upp­ visar samma drag, exempelvis psalmen »O huvud blodigt sårat« från 1200-talet. Det gällde att göra bilden av lidandet så påträngande att man aldrig kunde glömma den. Det unika hos Birgitta är den plats Maria får. Hon är den som uppträder oftast i uppenbarelserna. Det är hon som talar om vad som hände vid Kristi död och vad hon kände när Sonen led. Man tycker sig hos Birgitta, själv moder till många barn, se en identifikation med Maria. Marias betydelse kommer också fram i de talrika uppenbarelser som gäller hennes jungfruli ga natur och Kristi födelse. Djävulen förekommer ofta, inte sällan fram­ ställd som domare vid en domstol. Man möter också hos Birgitta groteska beskrivningar av djävulens utseende, och vissa tortyrscener har sadistiska inslag. Tortyr var inte ovanlig under medeltiden, och Birgitta har säkert varit vittne till sådant. Stundom far hennes fantasi något av Dantes storslagenhet, som i denna stora vision av tre kungars öden:

korset var stadigtfastsatt på detta sätt, lade de

Sedan sdgjag på pulpetens vänstra sida den andre kunungen, som var död och fordömd till

det ställe, där hans fotter skulle fastspikas, och

skåda. [. . .] På vänstra sidan om kunungen

genast träplankor runtomkring korsets stam, så att de bildade en trappa och räckte ända upp till sålunda kunde både han och bödlarna stiga

11ppftir dessa trappsteg och de senare stå där,

medan de korsfaste hunom, vilket var bekvä­ mare for dem.

I . . . ) När han nu stod uppe på

helvetet. Han var klädd i kunglig skrud och satt liksom pd en trun, och han var blek och ryslig att

syntes en djävul, vars huvud liknade en hunds,

vars buk var omättlig och vars navel var öppen

och utsände striimmar av etter i allsköns giftiga

forger. Han hade tre stora, starka och vassa klor MEDELTI DEN

I 33

på va,je fot. [ . . . ) Och genast började denne döde k011ung tala, dock icke med munnen utan liksom från hjärnan [ . . . ] . Men d e åskådli ga visionerna ä r ga nska säll syn ta i Birgittas uppenbarelser. Och Birgitta ger klart tillkänna att det inte är frå ga om verklighet utan om allegori: »Så skola andliga ting förstås medelst kroppsli ga liknelser. Djävlar och änglar hava nämligen icke sådana lemmar. « Många gånger ger hon också själv en tolkning av syn er­ na. Hon säger ibland att uppenbarelserna kom till henne i hänryckning - dock icke i sömnen! men i de flesta fall tycks de ha inställt sig för henne, när hon intensivt har grubblat över något. Påfallande är att det auditiva draget över­ väger. Uppenbarelsen förmedlar till Birgitta ett tal som hon, i likhet med Gamla Testamentets profeter, Br till uppgift att föra vidare. Oftast är det Maria som talar. Uppenbarelserna blir mer förkunnelse än beskrivning av andevärldens hemligheter. Förkunnelsens innehåll skiftar. En del rör teologiska frågor, såsom det ondas problem. Annat rör Birgittas eget privata religiösa liv. Annat åter - och det har rönt störst uppmärk­ samhet - rör tidens aktuella kyrkliga och politiska frågor. Birgitta en ga gerade sig starkt i dessa. Redan i Sverige ville hon påverka den europeiska politiken genom att med hjälp av två betrodda män söka medla mellan Frankrike och England. I Rom ingriper hon i Italiens politik, men hon glömmer fördenskull inte svenska förhållanden. En hjärteangelägenhet för henne var att försöka B påven i Avignon att återvända till Rom. Hon hade sett Roms och kyrkans förfall och ställde påven till svars för detta. Någon reformator var hon dock inte. Hon höll fast vid den katolska kyrkan och ansåg att påvens och prästernas heliga handlinga r ägde giltighet trots deras egna brister. Men mot det och dem hon inte gillade skrädde hon inte orden. Albrekt av Mecklenburg och hans hustru kallar hon »ormen och hans hona « , och hennes be­ skyllningar mot Magnus Eriksson har inför eftervärlden skadat hans anseende mycket. Sam3 4 I L I TTERATUREN S I I I S TORI A I S \'ER I G E

tidigt visar uppenbarelserna inte sällan prov på djup medkänsla. När hon återger de fattigas klagan över adelsherrarnas förtryck röjer hon socialt patos. Det finns också ett utopiskt ele­ ment hos henne. Hon skisserade regler för en förnyelse av riddarväsendet, som enligt hennes mening hade förfallit. Av större betydelse blev dock hennes planer på en ny klosterorden. I denna skulle finnas både nunnor och munkar, men viktigast var att nunnornas och klostrets ledning skulle ligga i händerna på abbedissan. Birgittinerkloster kom också att efter hennes död upprättas runtom i Europa. Det som gör uppenbarelserna till litteratur är den rika variationen, där lyr iska och innerligt meditativa partier är insprängda mellan sugge­ stiva syner och kraftfull förkunnelse. Hennes bildspråk är rikt och vittnar om mångsidiga erfa­ renheter. Hon vet hur man klyver en sten för att göra en kvarnsten, hon vet också hur en björn slår sitt byte. Bilderna är ofta drastiska. Birgitta kan tala om Gud som en skata, som vårdar själar­ na som unga r. Gärna hämtar hon bilder från en kvinnligt kodad erfarenhetssfår, från bryggning, bakning och barnavård. Närjag befann mig vid Hen-ens krubba i Betlehem, sågjag en mycket fager havande jungfru, iklädd vit kappa och en tunn klänning, som· tillät mig att klart skönja hennes jungfruliga kropp. Hennes moderliv varfullt och mycket uppsvällt, ty h011 var redan beredd att föda. Med henne var en mycket hedervärd gll11t1ltlll man, och de hade båda en oxe och en åma med sig. När de kommit in i grottan, band åldringen oxen och åman vid krubban, gick ut och kom tillbaka tilljungfrun med ett tänt ljus, som han faste i muren. Sedan gick han ut igen, ty han skulle icke själv närvara vid forlosmingen. Jungfrun tog skorna av sina fotter, tog av sig den vita mantel hon bar och drog slöjan av huvudet samt lade plaggen bredvid sig. [. . .) Då allt var i ordning, foll jungfrun viirdnadsfollt på knäfor att bedja, varvid h011 vände ryggen mot vaggan men lyfte huvudet mot himmelen, i östlig riktning. Med upplyfta händer och blicken fastad på himmelen

stod hon liksom i betraktelse och hänryckning, berusad av gudomlig ljuvlighet. Medan hon var forrjunken i bön p4 detta sätt, s4gjag barnet röra sig i hennes kved, och i samma stund,ja p4 ett ögonblick fodde hon sin Son, fr4n vilken en s4 outsäglig strålglans utgick, att solen icke kundejämforas med den. [ . . . ] Fastän Birgitta ibland utttycker tvivel på att det hon ser och hör kommer från Gud och undrar om det inte kommer från djävulen, tvivlar hon aldrig på sin egen kallelse. I den första uppen­ barelsen förklarar Kristus att han utvalt henne till sin brud, och rollen som Kristi brud behåller hon allt framgent. Detta ger henne hennes auktoritet. Någon brudmystik är det dock inte fråga om. Hennes relationer till Kristus för­ medlas ofta av Maria, som till och med någon gång talar till Birgitta som till en svärdotter! Kristi liv och förkunnelse nämns sällan hos Birgitta; allt koncentreras kring hans födelse och död. Dock återger Birgitta vid något tillfålle vad .\ laria berättar om Jesu utseende vid 20 års ålder. Flera gånger framhålls att Kristi lidande varar ännu i dag och att människorna då de syndar L:orsfåster honom på nytt. Till någon del har Birgitta själv skrivit ned uppenbarelserna på svenska, men redan under hennes tid i Sverige började de översättas till latin. Hon hade då först hjälp av sin biktfader, magister Mathias. Sedan övertogs hans roll av andra, svenskar och utlänningar. I den slutliga redigeringen kan man se vissa försök till syste­ matisering: första boken upptar endast det som kommit till i Sverige och utgörs av religiösa betraktelser, andra boken riktar sig särskilt till adeln, den tredje till prästerna etc. Men god­ tyckligheten är stor, äldre och yngre uppen­ barelser blandas, och ibland förekommer om­ tagningar.

Officiediktning Birgitta lever i eftervärlden inte bara genom sina Uppenbarelser och sin klosterorden utan också genom den rika diktning hon inspirerade till. Med henne till Rom följde en magister Petrus Olofsson från Skänninge. Han har bistått henne med att teckna ned synerna och också skrivit hym ner på latin att användas i birgittiner­ klostrens gudstjänster. Sådana rimmade hymner avsedda att brukas i gudstjänsten, så kallade officier, hade diktats på latin redan före Birgitta. En viktig svensk officiediktare är B rynolf Algots­ son. Han tillhörde en västgötsk lagmanssläkt, föddes på 1 240-talet och blev efter studier i Paris biskop i Skara. Redan hos B rynolf ser man vilken plats betraktandet av Kristi lidande hade fått. Den innerligaste känslan och den vackraste formen finner man i ett officium över Kristi törnekrona: Spinae ferens ludibrium Rex, spina carens, pungitur, spineti purgat vitium, dum spinis punaus moritur. (Konungen, själv utan törnen [= synd], sargas, när han bär törnets gyckelkrona, och rensar bon de skadliga törnena, när han dör, stungen av törnen.)

B rynolfs konst överträffas dock av Linköpings­ biskopen Nils Hermansson i det officium över Birgitta som han författade på 1 380-talet. Sällan har stram språklig behärskning och välljudande harmoni förenats så skönt som i hans mest kända hymn med begynnelseorden » Rosa rorans bonitatem«. Rimofficier diktades under hela medeltiden, men till denna nivå nådde man inte mera. Den andliga litteraturen under senmedel­ tiden är rik och mångfaldig. Det skrevs predik­ ningar, helgonbiografier, mirakelsamlingar och uppbyggelseböcker. Men litterärt värde har bara få av dessa alster.

M EDELTIDEN

I 35

Balladerna - berättande dikter Mycket litet av medeltidens litteratur känns riktigt levande i dag. Framför allt hindrar språket förståelsen. Ti ll den levande diktning som har rötter i medeltiden hör balladen eller som man tidigare sade, folkvisan. Att ballade� ännu är levande beror till en del på att den genom århundradena levt kvar i muntlig tradi­ tion och att språket under tiden delvis moder­ niserats. Men framför allt beror det på att balladen, då den är som bäst, är genuin poesi och med dramatisk kraft ställer fram människoöden för våra ögon. Detta kan tyckas märkligt, med tanke på att människoskildringen i balladerna är stereotyp och språket formelaktigt och att man aldrig får se in i personernas inre utan män­ niskornas känslor visas genom dialog och handl­ ing. Men just härigenom kan balladen - liksom den isländska sagan, som den i detta avseende är besläktad med - nå en monumental verkan. Ett utomordentligt prov på detta ger den kända balladen om Ebbe Skammelsson, som träder »så mången vill stig« . Så här skildras den ödes­ mättade stund, då Ebbe kommer tillbaka till sin trolovade och får veta att hon just firar bröllop med hans bror:

36 I

L I TT [ R A T l' R [ :r,,,: S H I S T O R I A , S \' E R Ha :

Ebbe kastar sin häst omkring, han ville då dadan rida. Efte1· l11po hans systrn1· n:å, de bödo honom hemma bfii,a. Det var Ebbe Skammelsson, leder brndm opp fo·,. lofts ln·o: »A1innes I, liten L11ssa, I lovade mig eder tro?« Hans mode,·fick i betslet och hiJ1/t och bad honom hemma bliva, det ångrade henne mång tusmd gång att hon icke lät honrmt 1-ida. »All trnjag lovade ede,; dm gai•jag eder brode,; I alla de dagarjag leva må villjag eder vara fo1· mode,: « Ebbe han går i stuvan in och hå'lsm· på alla bå'nkm; hans brode,·fak /= gai•j ho110111 sölvkar i hand, bad honom for ln7tden skänka. »Jag faste eder ej till mode,; ej heller till min svära /= si1äm1ode1j utan att vara min fostemö och så min hjärtelig kärn. «

På den110 kolkmål11i11gfrå11 omkri11g 1400 i 0rslet·s kyrka, Danmark, se,· ma11 en Jå11g­ da11s ot· det slag som 111011 amm· att ballade,710 s:}11ngits till. Da111m10 iir ogifta, i•i/ket fi'0111går at· att de bii1· kro11a på 11tslaget hå,: Att de tillhö1· adelsståndet ä,· tydligt. Damen niimns i många ballader. I »Herr Nils vi11ner si11 brnd« �yder omln:ädet: »Här dn11snr både frnar och mör«. Visn11 antyder också att mon k11nde hoppa i11 i dansen: »Herr Nils h1111 i damen språ11g«. Foto: Notionalmmeet, Kiipenho11111

Ebbe han skiinkte den långe dag både mjöd och vin, t·ai· den gång han på bruden såg rum10 hon