Liten Handbok För Stadsgerilla [PDF]

Zitiervorschau

r

CARLOS MARIGHELLA

Liten handbok för · stads gerilla

Liten handbok för stadsgerilla CARLOS MARIGHELLA

GIDLUNDSFÖRLAG·STOCKHOLM

42 42 43 45 47 50 52 55 57 58 61 62 62 63 64 66 68 71 72 74 76 77 79 80 80 81 83 85 87 88 89 89 92 93 94 96 97 99 100 102 104 107

LITEN HANDBOK FÖR STADSGERILLA Inledning Definition av stadsgirelleron Stadsgerillerons personliga egenskaper· Hur gerilleron lever och livnär sig Stadsgerillans tekniska förberedelse Stadsgerillerons vapen Att skjuta är villkoret för stadsgerillerons existens Stridsgrupperna Logistiken för stadsgerillan Stadsgerillerons teknik Karaktären hos stadsgerillerons teknik Stadsgerillerons initialövertag Overrumplingen Kunskap om terrängen Rörlighet och snabbhet Information Beslutsamhet Mål för stadsgerillerons aktioner Om typen och arten av aktionssätt för stadsgerilleron Overfall Anfall på vanker - vanlig form för anfall Räder och invasioner Ockupationer Bakhåll Gatustridstaktik Strejker och arbetsnedläggelser Desertering, avvikelser med vapen, beslagtagande och expropriering av vapen, ammunition och sprängämnen Befriande av våra fängslade kamrater Avrättningar Kidnappning Sabotage Terrorverksamhet Den väpnade propagandan Psykologisk krigföring Hur man genomför en aktion Några observationer om metoden Undsättning av sårade Gerillerons säkerhet Stadsgerillerons sju synder Folkets stöd Stadsgerillan, en skola för urval av gerilleros

Inledning

»Upphävandet av de politiska rättigheterna har föliande samlade innebörd:

1) upphävande av alla former av lagstadgad im­ munitet;

2) upphävande av riitt att rösta eller bli vald i fackliga sammanhang;

3) förbud mot politisk verksamhet och yttranden i frågor av politisk natur;

4) tillämpning vid behov av föliande säkerhets­ åtgärder: a) frihet under bevakning b) förbud för besök av viss plats c) fast bostad» General Costa e Silva, dekret No. 5, § 5 "Brasilien är mer än något annat i behov av politisk och ekonomisk disciplin.» Washington Daily News Avsikten med denna bok är att sprida kunskap om den revolutionära kampen i Brasilien. Hur den skapats, ut­ vecklats samt med vilka mål och medel den verkar. 5

Upplagan ger oss inte utrymme att i denna inledning göra någon djupare analys av det brasilianska samhället. Detta urval skrifter kräver dock en kortfattad och mycket schematisk redovisning av de brutala motsättningar, som karakteriserar det brasilianska samhället inom vilket de revolutionära krafterna verkar. 1964 störtades den folkvalda brasilianske presidenten Joäo Goulart av en militärkupp och en militärregin in­ rättades. De brasilianska gorillorna som utfodrats, dresse­ rats och upphetsats av USA-imperialismen krossade defi­ nitivt de liberala och reformistiska strukturerna i landet. Dessa strukturer som hade formats under 30- och 40-talet syftade till att bli grunden för en nationell kapitalistisk ut­ veckling. De möjliggjordes av tre faktorer:

1) Den ekonomiska krisen för världskapitalismen under 30-talet, världskriget och efterkrigstiden som tvingade imperialismen att släppa taget över utvecklingen i Latin­ amerika för att kunna lösa sina vitala problem på andra håll i världen.

2) Export- och importsvårigheterna för den brasilianska bourgeosien som tvingade dem att inrikta sig på den in­ hemska marknaden och därmed öka penningcirkula­ tionen och levnadsstandarden för arbetarklassen.

3) En medveten nationell politik hos några framsynta och patriotiska brasilianska ledare. De politiska strukturerna hade skiftat mellan korpora­ tivistiska och paternalistiska diktaturer och mer eller mindre representativa demokratier. Under denna period gynnades en planerad ekonomisk utveckling, en avancerad 6

social och civil lagstiftning infördes och det politiska inflytandet för stora delar av det brasilianska folket ökade i synnerhet i de högt industrialiserade områdena. Fack­ föreningarna blev politiska maktfaktorer och en jordreform planerades. Under den sista hälften av 50-talet återkom det nord­ amerikanska monopolkapitalet, som underminerade och sedan under 60-talet lade under sig hela den brasilianska ekonomin. Kuppen den 1 april 1964 genomfördes utan större svå­ righeter: grunden för den ekonomiska underbyggnaden hade redan underminerats och det återstod endast att tippa den svaga politiska överbyggnaden över ända. Expro­ prieringen av två nordamerikanska företag, som genom­ fördes av den nationalistiske guvernören Brizola, skärpte ytterligare motsättningarna mellan imperialismen och det . brasilianska folkets intressen medan regeringen Goulart, som sökte samförstånd med USA, helt förlorade greppet över situationen. Kuppen genomfördes av armen med skickligt bistånd från den nordamerikanska imperialismen - ambassaden, CIA, USIS etc., med ett nästan enhälligt stöd från den s.k. nationella bourgeoisien - som nu var ivrig att få knyta intimare kontakter med de internationella monopolen - från de reaktionära krafterna inom kyrkan och från storgodsägarna som skrämts av den planerade jordreformen. Kuppen stöddes även av medelklassen, som var upprörd över regeringens korruption och ineffektivitet. Dessutom saknades en revolutionär organisation som skulle ha kunnat föra massorna till makten eller åtmin­ stone stödja den konstitutionella regimen. Som fallet är 7

så många andra latinamerikanska länder var det kom­ munistiska partiet ett hinder i stället för ett revolutionärt redskap för den brasilianska arbetarklassen. Ledarna satt och sitter fortfarande och väntar på den borgerliga revolu­ tionen, som skall skapa förutsättningar för ett senare maktövertagande. Allt tyder dock på att deras väntan kom­ mer att bli förgäves . .Även långt efter militärkuppen då denna »revolutionära» borgarklass visat sin antinationella och folkfientliga natur fortsätter de hårnackat att hävda att »det är den nationella borgarklassen som skall, till­ sammans med proletariatet, kämpa om ledarskapet för den antifeodala och antiimperialistiska revolutionen>. Imperialismens strategi, som gick ut på att göra Bra­ silien till sin »privilegierade satellit», kunde endast genom­ föras efter att ha krossat det nationalistiska motståndet hos massorna. Väl medvetna om detta valde man i Wash­ ington ut en lämplig och pålitlig gorilla, väl dresserad för sitt ämbete: Castello Branco. Ordning och framsteg skulle hädanefter råda i landet, men gorillornas ordning och imperialisternas framsteg. Genom en serie dekret upphävdes efter hand alla väsent­ liga politiska, sociala och civila rättigheter för det brasi­ lianska folket. Alla lagliga vägar för att politiskt påverka regeringen blockerades. Idag står Brasilien under militär ockupation av sina egna trupper, som leds från högkvarte­ ret i Pentagon. Det repressiva våldet, som idag utövas av militärmakten dess paniska skräck för folket, har nått sådana dimen­ sioner att det endast kan jämföras med det som utövades under den nazistiska ockupationen i Europa. Men som

8

partisanerna och motståndsmännen där har de brasilianska revolutionärerna tagit upp kampen mot diktaturen och den nordamerikanska imperialismen på det enda sätt som varit möjligt: med vapnen i händerna. Carlos Marighella har stupat i striden, men hann bygga upp en organisation och samla de splittrade revolutionära krafterna i Brasilien kring en gemensam strategi och taktik. Hans död, liksom Che Guevaras i Bolivia och Camilo Torres i Colombia, har inte inneburit nederlag för det revolutionära kriget, utan snarare början på en ny etapp i kampen mot mänsk­ lighetens största fiende: den nordamerikanska imperia­ lismen. Man har hört hans stridsrop, fattat hans vapen och sörjer över honom med smattrande kulsprutor och nya rop på kamp och seger. Latinamerikakommitten Södergruppen

9

I. Bekräftelse av en tes

Den brasilianska revoiutionens perspektiv

Under många år har den brasilianska revolutionen inte kun­ nat göra några framsteg därför art den varit bunden vid konventionella modeller och metoder. Denna konventionalism övergavs 1968. Aret före, under OLAS1-konferensen i Havanna, skakades dessa konventio­ ner i grunden. I »Breven från Havanna»2 bekämpades inte bara kon­ ventionalismen. Där framlades också ett alternativ till den brasilianska revolutionära rörelsen, baserad på gerilla­ strategin som metod att erövra makten. Syftet med »Breven från Havanna» var inte att splittra Brasilianska Kommunistpartiet. Ej heller att vinna över majoriteten av Partiet eller ens en liten del av dess med1) OLAS - Den Latinamerikanska Solidaritetsorganisationen. Sammanträdde i Havanna i augusti 1967 och diskuterade den revolutionära problematiken i Latinamerika. I hård strid med de >traditionella» kommunistpartierna enades man om en slut­ deklaration som förklarade den väpnade kampen som den fundamentala vägen för revolutionen. Den revolutionära ak­ tionen sattes i förgrunden under mottot >En revolutionärs plikt är att göra revolution>. 2) Breven från Havanna - Utgavs av Marighella i samband med OLAS-konferensen och innehåller hans klara ställnings­ tagande för den väpnade kampen som den enda utvägen för det brasilianska folket.

11

lemmar till den väpnade kampen. Vi gjorde inte heller an­ språk på att vilja organisera ett annat kommunistiskt parti för att ersätta det som misslyckats. Vårt enda och uteslutan­ de syfte var att under den väpnade kampen och gerillans baner samla alla de brasilianska revolutionärerna, från olika grupper och sektorer genom att tillämpa marxism­ leninismen på den egenartade brasilianska verkligheten.

Den revolutionära upptrappningen

Resultaten var positiva. På detta sä�t började uppptrapp­ ningen av det revolutionära kriget i Brasilien. Den består av tre steg. Det första utgörs av stadsgerillan. Det andra av landsbygdsgerillan. Det tredje av folkets revolutionära be­ frielsearme. VarJe steg är en förberedelse till nästa. Vi har redan tagit det första steget. Stadsgerillan började operera. Vi gjorde bankrån till en populär form av revolu­ tionär verksamhet. De revolutionära grupperna avrättade den nordamerikanske spionen Charles Chandler.3 De intog med vapenmakt »Radio Nacional.» i Säo Paulo och sände ut ett revolutionärt manifest över hela landet. De kidnap­ pade den nordamerikanske ambassadören Charles Eldbrick4 och klargjorde för det brasilianska folket och för hela 3) Charles Chandler Nordamerikansk officer i CIA:s tjänst, som direkt från Vietnam kom till Brasilien för att bedriva spion­ verksamhet. Fängslades och avrättades av ALN. -

Förenta Staternas ambassadör i Brasi­ 4) Charles Eldbrick lien som den 1 september 1969 kidnappades och släpptes i ut­ byte mot 15 politiska fångar. -

12

världen att den nordamerikanska imperialismen var vår främste fiende.

Skiljevägarna

Vi har nu konstaterat att militärerna befinner sig vid en skiljeväg. Som vi förutsåg har den politiska situationen i Brasilien utvecklats till en miiitär situation. Det som kalla­ des den »politiska klassen»' har röjts undan. Militären be­ stämmer allt. Under tiden har inflationen inte kunnat hejdas. Värdet , på landets valuta har fallit i en oerhörd omfattning. Priser­ na, hyrorna och skatterna är skyhöga. Lönenivån ligger mycket lågt. De strukturella problemen har ytterligare till­ spetsats. Landet upplever en kronisk kris, såväl ekonomisk som politisk. Det existerar inte någon pressfrihet. Tillgång till informationskällor är förbjuden. Censur är regeringens grundläggande princip. Fängelserna är fulla med politiska fångar. I Brasilien finns koncentrationsläger. Diktaturen har förvandlat militärförläggningarna till centraler för den brasilianska gestapon och till tortyrkammare. Genom de väpnade revolutionära gruppernas verksam­ het kom dessa fakta till folkets kännedom.

Vedergällningens lag

När militärerna inser att de förlorat sitt fotfäste fördubblar de· sina ansträngningar för att rädda de militära styrkorna och rättfärdiga den militära makten. 13

Nu säger de att det inte föreligger några skillnader mellan dem som använder uniform och dem som inte gör det, och att båda måste bekämpa terrorismen. Sanningen är emeller­ tid den att privilegierna tillhör dem som bär uniform och innehar de offentliga befattningarna eller de mest korrum­ perade militärerna som i fallet Andreazza.5 Korruptionen fräter sönder de väpnade styrkorna och folket ser naturligt­ vis ingen fördel i att tro på någon enighet mellan unifor­ merade och icke uniformerade. De militärer som är förespråkare för en hårdare linje försvarar i sin tur dekreten om landsförvisning och döds­ straff under förevändning att revolutionärerna begår brotts­ liga handlingar såsom kidnapping och avrättningar. Dessa militärer undanhåller det faktum att det var de som bör­ j ade dödandet: de hade redan infört det politiska mordet 1964

när de störtade Joao Goulart.6 Hur många patrioter

har sedan dess mördats av militären? Hur många har fått sina politiska rättigheter upphävda och förlorat sina arbe­ ten? Hur många har tvingats i landsflykt? Listan av patrioter som mördats av diktaturen är mycket lång. Enbart från 1968 till idag (sept. 69 övers. anm.) har de mördat Edson Souto, Marco Antonio Bras de Carvalho, Nelso Jose de Almeida (»Escoteiro»), sergeant Joäo Lucas Alves, studenten Jose Wilson Sabag och många fler. Detta är orsaken till att revolutionärerna tagit sig rätten att tillämpa vedergällningens lag och det är därför som Överste Mario Andreazza, transportminister 5) Andreazza i den brasilianska diktaturregeringen. Inblandad i korruption och förskingring. -

6) Joiio Goulart Folkvald brasiliansk president som stör­ tades vid militärkuppen 1964. -

14

vårt svar alltid varit och kommer att förbli »öga för öga, tand för tand».

Den »politiska lösningen»

De militärer som är mest rädda för revolutionärernas repressalier mot diktaturens kriminella handlingar önskar en annan utväg. De föreslår en »politisk lösning», d.v.s. de är för ett återöppnande av kongressen. Men detta är en­ dast ett nytt utpressningsförsök av militärerna. Kongressen representerar ingenting. Ett stort antal parlamentsledamöter har redan avlägsnats och de som skulle kunna sitta kvar kommer då endast att spela rollen av lakejer åt militär­ diktaturen, precis som de gjorde innan kongressen upp­ löstes. De brasilianska revolutionärerna bekämpar den fars som den s.k. »politiska lösningen» innebär och kommer inte att ge militärjuntan och diktaturen en lugn stund. De kommer att fortsätta stadsgerillaverksamheten och utnötningskriget. Ingen kommer att få oss att avstå från vår väpnade kamp. Vi kommer att fortsätta att attackera med små beväpnade grupper.

Det stora antalet grupper

Militärdiktaturen och de nordamerikanska ideologerna är mycket oroade över mängden av olika brasilianska revolu­ tionära grupper och vill veta vem som är den drivande kraften. Mångfalden av revolutionära grupper 2

Brasilien är ett 15

särdrag i vår revolution och en konsekvens av våra histo­ riska och sociala förutsättningar. Denna mångfald .härrör dessutom från nödvändigheten att bekämpa fienden med fragmentariska organisationer och inte genom en enda kompakt organisation som lätt skulle kunna förintas av polisen. De väpnade revolutionära grupperna kommer att fortsätta att växa fram så länge som vi har en så mäktig och välbeväpnad fiende som militärdiktaturen utgör, allie­ rad med den nordamerikanska imperialismen. Varje gång polisen påstår att de krossat en revolutionär grupp, finns det redan många andra som är i full verksam­ het eller på väg att bildas för att fortsätta den revolutionära verksamheten.

Rekryteringskällorna

Rekryteringskällorna för de revolutionära grupperna är outtömliga. Ta studenterna som exempel. Arbetarna kommer å sin sida att utgöra en annan stor rekryteringskälla för beväpnade revolutionära grupper när 'de börjar intensifiera sina strejker, ockupera fabriker och kidnappa företagsledare och direktörer. Detsamma gäller för bönderna när de börjar beväpna sig mot jordägarna och börjar expropriera vapen och ammunition, lägger beslag på eller slaktar boskapen på de stora boskapsfarmarna och kylindustrierna för att få föda, bränner ner de stora plan­ tagerna, invaderar stora markområden, dödar godsägarna och avrättar de stora nordamerikanska haciendaägarna inne i landet.

16

Inspirationskällan för grupperna

Det är inte svårt att inse att motivet för de revolutionära grupperna är antikapitalistiskt och antiimperialistiskt. Kuba, Vietnam, socialismen är våra inspirationskällor. De revo­ lutionära grupperna leds däremot inte från utlandet. För att attackera banker, konfiskera vapen, avvika från kasernerna med vapen och ammunition, befria politiska fångar, bortröva ambassadörer, avrätta spioner, etc. be­ höver de brasilianska revolutionärerna inte bistånd från sina bröder i andra länder. I

vår »Liten handbok för stadsgerilla» systematiserar vi

den brasilianska stadsgerillans erfarenheter och alla kan där se att dessa är typiskt brasilianska. Varje folks plikt är att göra sin egen revolution. Det kubanska folket har gjort sin. Det vietnamesiska folket visar hur man skall kämpa mot det aggressiva Förenta Staterna. Vi brasilianare måste göra vår egen revolution och följa exemplet från dem som befriat sig. Vi är patrioter och proletära internationalister, och vi vill ha en enighet och solidaritet mellan f olken som kämpar för sin befrielse. Av principiella skäl är vi solidariska med den kubanska revolutionen. Dess seger har öppnat vägen för den brasilianska revolutionen. Varje framgång för den kubanska revolutionen, varje seger för det vietnamesiska folket mot den nordamerikanska angriparen är ett stöd för den brasilianska revolutionen som går sin egen väg. Vi är nittio miljoner brasilianare, förtryckta av en militär­ diktatur och den nordamerikanska imperialismen. Med så stora mänskliga resurser och med ett kontinentalt geo-

17

grafiskt område har vi tillräckliga reserver och förutsätt­ ningar för att besegra fienden . med brasilianska resurser och med en .strategi som är helt anpassad till landets konkreta förhållanden.

Enighet bland revolutionärerna

Från denna stund får enigheten bland de brasilianska revolutionärerna en allt större betydelse. Det råder redan enighet kring två väsentliga frågor. Den första är att de revolutionära grupperna inte kämpar för att, ersätta militären med civil eller annan makt ledd av borgerliga jordlägare. Alla de revolutionära grupperna käm­ par för att störta diktaturen och för att förändra systemet: Alla vill att den nuvarande klasstrukturen i det brasilianska samhället förvandlas och att den byråkratiskt-militära .statsapparaten krossas, för att ersätta den med det beväpna­ de folkets makt. Den andra frågan är att de revolutionära grupperna vill driva ut nordamerikanerna ur landet. De femton politiska fångar som fördes till Mexiko i ut­ byte mot ambassadör Elbrick symboliserar den revolutio­ nära enigheten kring dessa två punkter.

Enhetsprogram

De brasilianska revolutionärerna och hela vårt folk bör öka sina ansträngningar mot enighet, nå fram till en gemensam strategi när det gäller gerillakampen och följa ett enhetligt program. 18

Den brasilianska verkligheten pekar på att ett enhetspro­ gram skall innehålla följande punkter: 1) Störta militärdiktaturen, upphäva alla dekret som utfärdats sedan 1964 och bilda en folkets revolutionära regering med alla krafter som har medverkat till dikta­ turens fall. 2) Driva ut nordamerikanerna ur landet, konfiskera deras egendom, och även den som tillhör deras sam­ arbetsmän i landet. 3) Avskaffa latifundiasystemet, 7 expropriera storgods­ ägarna, ge bönderna jord, befria dem från och misär och ge ett nytt värde åt den brasilianska människan. 4) Införa frihet i landet, avskaffa censuren, förvandla och förbättra levnadsvillkoren för folket genom att av­ skaffa en politik som samtidigt sänker lönerna och låter höja priser, skatter och hyror. 5) Ateretablera relationer med Kuba och med alla andra socialistiska länder, frigöra Brasilien från dess roll som satellit åt Förenta Staterna och följa en oberoende utrikespolitik.

Den nya upptrappningen

De brasilianska revolutionärerna måste skapa en central stomme för sin revolution, tillämpa revolutionära metoder som prövats i praktiken och följa en strategi som ställer landsbygdsgerillan i förgrunden samt fortsätta med att bilda

7) Latifundiasystemet Storgodsägarvälde. Enorma landom­ råden i händerna på några få ägare och som exploateras under mycket primitiva produktionsförhållanden. Olika former av sla­ veri och livegendom är typiska på dessa områden. -

19

den revolutionära armen. Nu måste vi gå över till kampen på landsbygden. Men vi skall samtidigt fortsätta att kämpa

i stadsområdena och göra stadsgerillans aktioner mer aggressiva och mångskiftande. Vi står nu inför det andra steget

det revolutionära

kriget. Fienden visar tecken på att ha tappat huvudet. Militär­ diktaturens väpnade styrkor visar osäkerhet och ökade brister i sin disciplin. Stunden har kommit för den nya upptrappningen i och med att kampen på landsbygden har börjat. Carlos Marighella september 1969

20

Il. Bekräftelse

av

en tes

Denna artikel tillägnas den nya vänstern och de antifascistiska, revolutionära europeiska kamra­ terna. Den revolutionära handlingens betydelse i organisationen

Vår organisation är As;ao de Liberas;ao Nacional, ALN.8 Dess nuvarande ställning erhölls inte över en natt eller utan offer. Den är resultatet av stor beslutsamhet och stora för­ sakelser. Dessa ansträngningar är starkt förknippade med det mod och den offervilja som fanns hos dem, vilka dött under fullföljandet av sin revolutionära plikt eller som arresterats och brutalt torterats i förtryckarnas fängelser eller mördats av polisen. Den revolutionära aktionen, resultat av den stora an­ strängningen från små beväpnade grupper, är ursprunget för vår organisation. Sedan vi gått till revolutionär aktion råder det inte längre något tvivel om att det endast är på detta sätt man kan skapa en organisation i stånd att leda revolutionen till seger. Det är den revolutionära aktionen och dess roll inom organisationen som vi skall behandla i följande text.

1. De första revolutionära aktionerna 1968 hade vi ännu inte blivit någon nationell organisation. Ac,:ä'.o de Liberac,:ä'.o Nacional. Den Nationella Be­ 8) ALN frielse-aktionen. -

21

Vi bestod enbart av en liten revolutionär grupp i Sao Paulo med obetydlig anknytning till resten av landet. Vi startade från nolläge med en liten grupp kämpande män och vi hade ännu inte genomfört någon revolutionär aktion, som skulle särskilja oss från de otaliga andra or­ ganisationer och grupper som tills dess varit invecklade i improduktiva diskussioner. Vårt första steg var att framträda på scenen med en liten grupp beväpnade män och utföra en exproprieringsaktion. Vi skapade genom den revolutionära aktionen vår egen vapenstyrka. Allt det vi har åstadkommit har varit resultat av djärva aktioner från små revolutionära grupper som började med några få vapen och som sedan steg för steg utvecklade sin vapenstyrka. Vi tillväxte i styrka genom våra aktioner och endast genom dem. Med utgångspunkt från principen att avant­ gardet skapas av aktionen satte vi igång stadsgerillaaktioner men utan att tillkännage dess karaktär. Inför de första aktionerna togs fienden med överraskning och trodde att det var fråga om banditverksamhet. Därför förlorade den ett år med att följa falska spår. När fienden upptäckte sitt misstag och insåg att den stod inför en revo­ lutionär aktion var det redan för sent. Det revolutionära kriget hade börjat.

2. Det revolutionära kriget och vår utveckling till en nationell organisation

De konkreta yttringarna från det revolutionära kriget

22

framträdde under 1968 i Brasiliens storstäder i form av stadsgerilla och psykologisk krigföring, det förberedande steget till skapandet av landsbygdsgerillan i vårt land. Från första början tillämpade vi det revolutionära kriget för att attackera militärdiktaturens och de härskande klassernas intressen och riktade oss mot den nordameri­ kanska imperialismen. Senare gjorde vi de ledande klasserna och USA-imperia­ lismen medvetna om att vi skulle göra dem till måltavla för det revolutionära kriget. Vi skulle med våld frånta dem re­ surser och vapen för att utrusta revolutionen. Vår revolutionära strategi klargjordes för hela landet ju mer mångskiftande vår verksamhet blev och ju mer den utökades. Inte med ord utan med handling verkställde v1 en konkret plan för att bekämpa fienden. Vi exproprierade egendom från regeringen och de stora nationella och ut­ ländska kapitalisterna. Vi motverkade diktaturens initiativ och propaganda - som vid sabotagedådet mot armens antirevolutionära utställning i Sao Paulo. Vi attackerade de nordamerikanska imperialisternas egendom. Vi. medverkade i samlade ·aktioner med syfte att straffa Förenta Staternas ·spioner. Det psykologiska kriget tillämpade vi genom att sprida falsk information mot diktaturen vilket medverkade till att driva den brasilianska militärdiktaturen till desperatio­ nens brant. Särskilt efter ·att ha infört censur på massmedia är regimen hela tiden på sin vakt mot de nyheter som läcker ut och som är i strid med makthavande militärers intressen.

23

Genom att agera på detta sätt kunde vi på ett år utföra ett av.gevärt antal aktioner av mångskiftande karaktär och etablera vår revolutionära verksamhet som en fast, anti­ diktatorisk och antikapitalistisk befrielseaktion. Våra stridskrafter som hela tiden tillväxt blev från denna tidpunkt ännu ·större. Vårt kontaktnät vidgades liksom vårt revolutionärpolitiska stöd. Vi utvecklades gradvis från att ha varit en revolutionär grupp till en organisation med för­ greningar över hela landet. Ur den brasilianska erfarenheten om den revolutionära aktionens roll i organisationen kan vi dra följande två vik­ tiga slutsatser:

' 1) En revolutionär organisation får sin stadga genom

sina aktioner.

2) Det är den revolutionära aktionen som är upphov till organisationen och som ger den dess karaktär.

3. Summering av de första revolutionära aktionernas resultat

Den revolutionära aktionens utbrott i Brasilien genom små väpnade grupper krossade de existerande fördomarna. Opportunisternas lå·sta argumentering som förnekade existensen av revolutionära förutsättningar och möjligheten till väpnad kamp var felaktig. Efter ett års väpnad kamp kan vi peka på följande re­ sultat: a) vår tillväxt var resultatet av revolutionär aktion; b) vi skapade en egen stridskraft; 24

c) vi vann ett års försprång på reaktionärerna genom att överrumpla dem med expropriationer och beslag­ tagande av vapen och sprängämnen, och vi undvek att lämna några spår efter oss för att inte ge dem någon in­ sikt i våra förehaV'anden; d) vi utvidgade det revolutionära krigets verksamhets­ område, och i stället för att börja med landsbygdsgerillan, som skulle ha dragit till sig stora fientliga truppkoncentra­ tioner, började vi med stadsgerillan och psykologisk krig­ föring; e) vi ·startade från nolläge och avancerade från ett stadium då vi bara var en liten grupp till ett annat då vi blivit en nationell organisation som agerar självstän­ digt och tar ansvar för sina handlingar.

4. Gynnsamt klimat för vår tillväxt och det revolutionära krigets framsteg

Medan vi organiserade stadsgerillan med små grupper av beväpnade män, ägnade sig studentrörelsen åt kampen på gatorna. De använde former av gatustridstaktik som mer och mer demoraliserade fienden. Vår kamp Qch studenternas hade samma mål: våra an­ strängningar möttes i praktiken. Statsområdena i hela lan­ det stimulerades på detta sätt och diktaturens krafter tvingades att helt engagera sig i kamp mot det revolutio­ nära kriget. De tvekade inte att göra slut på den kontrolle­ rade politiska situation som då existerade i landet, och tog steget fullt ut och etablerade en militär situation. Med en 25

statskupp inom statskuppen igångssatte militären en ny fascistkupp den 13 decemher 1968 och utfärdade dekret nr 5.9 De nya åtgärdena för att bekämpa det revolutionära kriget ingår i nämnda dekret »Acta Institucional No. 5», i armestabschefen Jaime Portelas rapport och i den nya nationella säkerhetslagen. Det är frågan om fascistiska åtgärder öppet riktade mot revolutionär verksamhet. Och för första gången nämner diktaturen i sina lagar revolutionära handlingar som terror, bankrån, avrättning av utländska spioner, attacker mot ka­ serner, desertering med vapen och beslagtagande av vapen och ·Sprängämnen. I försöket att stoppa de revolutionära aktionerna med hjälp av extremt hårda lagar har fienden ställt sig ännu grymmare än förut och beordrat en polisiär terrorkampanj som inte ligger nazjsternas efter. Grymheten hos fascister­ na som sitter vid makten har gynnat klimatet för det revö­ lutionära kriget och drar med sig ett allt mer stigande antal fiender till militärdiktaturen. Gorillorna står således inför ett stigande missnoie från folket och har allt svårare att rättfärdiga dihaturens politik. Det är i detta klimat som vår organisation vinner terräng. Den fascistiska kuppen från december (1968) har inte kunnat hindra det revolutionära kriget eller stoppa vår frarrimarsch, trots polisterrorn, tortyren och mordet på milivanta revolutionärer.

9) Dekret No 5. Den femte av en serie av regeringsdekret som militärregeringen kungjort för att försöka kväva motstån­ det i landet. -

26

5. Analys av den revolutionära organisationens erfarenheter vid tillväxtprocessen

Revolutionära organisationer tillväxer vanligen genom två viktiga metoder. En av dessa metoder går ut på att värva de politiska kadrarna och träna dem i att övertyga samt diskutera skrifter och program. Denna metod tillämpades traditionellt i Brasilien av de organisationer som sökte politiska lösningar, överenskom­ mels�r och ömsesidig förståelse med borgerliga personlig­ heter och grupper. Dessa organisationers syften var att möta fienden inom ramen för regimen vid makten och utan varje försök att förändra denna regim i praktiken. I de flesta fall skulle de militanta, som värvats, komma att överge leden när de övertygats om att de blivit vilseledda av tomma ord. De revolutionära organisationer, som 1968 ägnade sig åt värvning, gjorde inga framsteg. Den andra metoden, som utnyttjades av revolutionära organisationer för tillväxt för­ kastade värvningen. Betoningen läggs i stället på den revo­ lutionära verksamhetens utbrott genom uppmaning till ex­ tremt våld och radikalism. Vi valde denna metod därför att vi trodde den vara den mest övertygande metoden när det gällde att genom mas­ sornas kraft och en väpnad kamp störta diktaturen och samtidigt öppet förneka borgerliga personligheters och gruppers politiska spel. Ett resultat av denna revolutionära aktionsmetod blir att de som ansluter sig till våra led gör detta därför att de vill kämpa och därför att de är medvetna om det faktum att det enda alternativ de kommer att finna hos oss är den praktiska, konkreta kampen.

27

Då

vår väg är våldets, radikalismens och terrorns väg -

de enda effektiva vapnen mot diktaturens obeskrivliga våld - kommer de som ansluter sig till vår organisation inte att göra detta därför att de blivit vilseledda av tomma ord utan snarare därför att de tror på det våld som karaktäriserar oss. Studenternas deltagande i kampen mot diktaturen bidrog starkt till bekräftelsen på att vår inställning var den rätta. Under 1968 utnyttjade fienden en allt starkare vapen­ styrka mot studentrörelsen och mot massorna. Detta re­ sulterade i en synbar ökning av antalet förluster bland dem som, i allmänhet obeväpnade, kämpade på gatorna. Erfarenheten har visat att vår taktik att använda små grupper beväpnade män - en taktik som innefattade ex­ propriering och beslagtagande av vapen och sprängämnen - trots sin begränsning, var den enda effektiva taktik med vilken man kunde möta fiendens överlägsna vapenstyrka. Att använda små beväpnade grupper vid genomförandet av aktioner utesluter inte masskamp eller massaktioner. Detta bevisar att utan vapenstyrka och beväpnade män 'finns det ingenting vi kan göra mot diktaturen. En avgörande effekt på vår tillväxtprocess hade förkas­ tandet av värvningen och koncentrationen av vår huvud­ ansträngning på revolutionär verksamhet - med skapandet av vår egen vapenstyrka som mål. Ett stort antal revolu­ tionärer som var beredda att kämpa till slutet anslöt sig till våra led, när de upptäckte att aktionen var vårt huvud­ intresse.

28

6. Kritik och invändningar som riktats mot oss i vissa revolutionära kretsar

Vårt framträdande på den brasilianska revolutionens are· na, med en filosofi som stod i klar motsatsställning till den konventionella traditionalism som existerade i landet och baserad på ett våldsperspektiv och väpnad aktion mot de härskande klasserna och mot den nordamerikanska impe­ rialismen, gav upphov till kritik och invändningar i vissa revolutionära kretsar. Dessa invändningar innefattade följande frågor: a) att vi saknar strategi och att vi inte vet vad som måste göras; b) att vi var exklusiva - dvs. att vi endast talade om gerillakrigföring; c) att vi stödde foco-teorin

10

vilket nödvändigt måste

ge till resultat att vi blir förintade och besegrade av de reaktionära styrkorna och att vi därmed tillfogar den brasilianska revolutionen skada; d) att vi inte fäste någon vikt vid den nationella be­ frielsekampen, varför aktioner till sitt syfte och innehåll saknade en fast grund; e) att vi inte arbetade med massorna, att vi under­ skattade denna form av kamp och på grund av detta isolerade oss från folket; f) att vi inte var en revolutionär organisation; g) att vi ville föra kampen ensamma och att vi inte ville fästa någon vikt vid enhetsfrontstaktik.

10) Foco-teorin - Regis Debray's mycket omdiskuterade och ofta - i synnerhet i Europa - missförstådda tes om det latin­ amerikanska gerillakrigets inledningsfas. Se vidare »Revolution i revolutionen» av Regis Debray. 29

Under 1968 intensifierades den revolutionära kampen med vår direkta medverkan. Många av dem som kritiserade oss blev efter, l!-ntingen därför att de saknade all hand­ lingsförmåga eller därför att de begick allvarliga misstag som ledde dem till katastrofens rand. Vår revolutionära verksamhet gav oss rätt att tillbaka­ visa de grundlösa anklagelserna. Denna var helt baserad på en strategisk plan.

7. Vår strategiska plan Vi har alltid haft en strategi. Om detta inte hade varit fallet skulle vi aldrig ha kunnat växa från en liten grupp av kamrater till en nationell organisation med anknytning till städer och landsbygd. Redan innan vi framträdde som grupp hade vi en strate­ gi (och en taktik som var underordnad denna strategi) lik­ som organisatoriska principer. Allt detta förklarades tydligt i det dokument som offent­ liggjorde vår tillkomst. Detta publicerades i första utgåvan av »O Guerrilheiro», vårt officiella organ, i april 1968. Det nämnda dokumentet kallas »Uttalande av Sao Paulos kommunistgrupp».11 Detta dokument följdes av publicerandet av en annan artikel som hette »Angående gerillakrigföring i Brasilien» . Denna artikel innehåller den globala strategiska plan som vi följer än idag. De som åter läser den nu kommer att finna att vi ej avvikit en millimeter från den. I dokumentet sade 11) Uttalande av Silo Paulos kommunistgrupp. Deklaration utgiven i februari 1968 som presenterar gruppens organisation och målsättning. -

30

vi att en revolutionär strategi i Brasilien utmärktes av ge­ rillakrigföring och att dess framgång beror av att man rigoröst genomför tre faser: planerings- och förberedelse­ fasen, igångsättandet och slutligen övergången från gerilla­ krigföring till konventionell krigföring genom skapandet av en revolutionär nationell befrielsearme. Det var genom att arbeta enligt denna strategiska plan som vi nådde den nuvarande fasen, där stadsgerillan redan har trätt i aktion och slutligen når den fas där man för­ bereder landsbygdsgerillans resning. Vi sammanställde i slutet av 1968 våra erfarenheter från den revolutionära strategins och taktikens område i artiklar med följande titlar: » Gerillaoperationer och taktik», »Om strategiska problem och principer», »Om revolutionärens enighet» och » Organisatoriska frågor» .12

8. Vår organisations grundläggande strategiska principer

Från det ögonblick vi uppenbarade oss på scenen har vi varit noga med att inte dölja våra politiska och revolutio­ nära mål. Vi kommer aldrig att upphöra att peka på det revolutionära kriget som det grundläggande medlet att nå makten. Det är därför vi, från det ögonblick vår rörelse startade, noggrannt har följt

en

linje och kommer att stå fast vid

följande principer: a) Vi inser möjligheten att genom en gerillakrigförings-

12) »Gerillaoperationer och taktik», »Om strategiska problem och principer», »Om enigheten mellan revolutionärer» och »Orga­ nisatoriska frågor» Skrifter utgivna under 1968 och 1969. -

3

31

strategi erövra makten och fördriva imperialismen. I ka­ pitalismens nuvarande krisläge, då vi inte står inför ett världskrig, är detta den enda tillämpliga strategin. b) Vi inser att gerillakämparna liksom deras strategi för befrielse definitivt har inordnats i folkens liv. Det är genom gerillan som vi kommer att skapa den revolutio­ nära nationella befrielsearmen, den enda arme med för­ måga att tillintetgöra gerillornas militära styrkor. Gerillan är, som del av det revolutionära kriget, det hu­ vudsakliga instrumentet i den väpnade kamp, som syftar till att göra slut på oligarkin och föra folket till makten. De som gör gällande att vi endast talar om gerillan och av den anledningen betecknar oss som exklusiva, avslöjar endast att bakom den åsikten döljer de en opportunistisk inställning till det brasilianska folkets frigörelse. I verklig­ heten accepterar de gerillakrigstesen endast som ett argu­ ment de använder i politiska underhandlingar och överens­ kommelser till förmån för val och andra förbindliga upp­ görelser av borgerligt märke. För oss, å andra sidan, har gerillan just det syftet att inte tillåta något slag av politiska underhandlingar, som syftar till förbindelser med bourgeoisin till skada för arbetar­ nas, böndernas och deras allierades klassintressen och till . nackdel för revolutionen. En revolution som syftar till att kasta ut imperialisterna ur landet och eliminera hindren på vägen mot socialismen. c) Vår kamp mot imperialismen förs i nya former och med våra egna kännetecken. Det är därför vi inte är intresserade av att skapa enbart någon form av foco guerillero i Brasilien.

32

Den väg vi följer är den globala strategins väg vars slut­ liga syfte är utvecklandet av det revolutionära kriget i sin tredubbla aspekt: stadsgerilla, psykologiska krigföring och landsbygdsgerilla. Vi inriktar vår huvudansträngning på landsbygdsgerillan. Detta sker inte som en gerillafoco utan som upprättandet av en infrastruktur för gerillan varhelst vår revolutionära organisation kommer att uppträda eller utvecklas. Vi framställde gerillakriget som ett rörligt krig och ej som en foco, baserat på det faktum att Brasilien, på grund av sin enorma storlek, är ebt kontinentalt land. d) Den strategiska huvuduppgiften för den brasilianska gerillan är, enligt vår åsikt, att befria Brasilien och tvinga den nordamerikanska imperialismen ur landet. Vår kamp är en antioligarkisk, nationell befrielsekamp. Således är det en antikapitalistisk kamp. Vårt folks främsta fiende är den nordamerikanska impe­ rialismen. Om man emellertid tar i beaktande det inbördes sambandet mellan de nordamerikanska imperialisterna och de stora brasilianska kapitalisterna och storgodsägarna är det omöjligt att befria landet utan att samtidigt fördriva dessa kapitalister och storgodsägare från makten och i deras ställe sätta det väpnade folket och upprätta en folkets re­ volutionära regering.

9. Arbete med massorna och relationer till folket Under nuvarande förhållandena i Brasilien finns det bland revolutionärer två olika ideer angående arbetet med mas­ sorna och relationer till folket. 33

En av dessa ideer tillhör de organisationer som söker omedelbara sociala förmåner och genom sin aktivitet strä­ var efter att vinna massorna för revolutionen. Militärdiktaturen tål emellertid inte kampen för sociala förmåner och attackerar denna kamp med hindrande dekret, undantagslagar och framförallt med en växande vapenstyrka. Det är därför man aldrig tvekar att använda kulor mot gatudemonstranter. De organisationer som i sitt arbete med massorna be­ gränsar sin aktivitet i kampen för sociala förmåner, med tanke på att förvandla denna kamp till en politisk kamp, hamnar i ett tillstånd av maktlöshet gentemot fiendens väpnade överlägsenhet. Den andra iden avseende arbete med massorna och rela­ tioner till folket tillhör de organisationer vars huvudintresse är att inleda den väpnade kampen mot diktaturen med en vapenstyrka, som, fastän begränsad, är ledd av revolutio­ närer och massrörelser. Massorna samlas omkring den vapenmakt, som startar från ingenting och växer steg för steg. De blir en enhet och marscherar fram mot maktens erövring. Det ·väsentliga i iden är att förkunna massrörelsens vikt i

den väpnade .kampens utveckling. På grundval av denna åsikt skulle massrörelsen inte ha

någon chans att överleva om den inte var skyddad av revo­ lutionärernas vapenstyrka. Vår organisation följer denna revolutionära ide och kan därför inte anklagas för underskattning av massrörelsen. I

politik är det nödvändigt att uppskatta riktigheten hos

positioner med hänsyn till deras effekt på massorna.

34

De organisationer som inte gör någonting, därför att de är odugliga att leda frihetskampen, blir efter och glöms bort. Sådana organisationer som vår, vilka använder våld och väpnad kamp, är de enda som kan uppnå någonting och uppbringa massornas s}'mpati och förtroende. Det är så­ dana organisationer, som har samhörighet med folket.

10. Vår organisations revolutionära kraktär Vår organisations revolutionära karaktär har framför allt sin grund i det faktum att var och en av våra aktioner är en revolutionär handling och att syftet är att ta makten genom det revolutionära krigets våld. Våra o rganisationsmetoder och organisationsformer är underordnade den revolutionära verksamheten och vi kom­ mer 1 inte att finna oss i någonting som kan hejda eller be­ gränsa en sådan verksamhet. Vi har i vår organisation avskaffat det komplexa ledar­ skapssystemet, som är hierarkiskt, övertungt och byrå­ kratiskt. Vår främsta uppgift är inte att hålla möten, utan att in­ leda en aktion, vilket kräver noggrann planering. I vår organisation är det nödvändigt att väl planera varje operation så att vi aldrig någonsin stannar halvvägs i vårt handlande utan alltid drar de yttersta konsekvenserna. Ingen aktion utförs någonsin utan att vi är säkra på att lyckas. Vi deltar inte i någon operation för att det roar oss eller för att briljera. Vår organisation är helt beroende av sina revolutionära grupper och deras vapenstyrka och av 35

männen som är kapabla att leda denna vapenstyrka och ut­ föra de operationer och den taktik som ingår i folkens väp­ nade kamp. I

vår organisation · s kiljer man inte på politiker och mili­

tärer. I det brasilianska revolutionära kriget har vi inga po­ litiska kommissarier, som ger råd till de kadrarna. Varje medlem i organisationen innehar nödvändigtvis båda dessa funktioner och är från första stund tränad för den dubbla rollen. De som misslyckas med att vara både politiker och militär stannar inte länge i vår organisation beroende på de aktioner de måste u tföra. Detta gäller i synnerhet för dem som är aktiva i vår kontakt med massorna och i vår transport- och underhållsfront. Dessa två fronter är av ansenlig vikt i det revolutionära kriget. De militanta som finns i respektive front skall stän­ digt anstränga sig att erhålla elementär politisk och militär kunskap, annars löper man risken att inte följa med organi­ sationens utvecklingstakt och då inte heller tillämpa dess linje. Våra organisatoriska principer, metoder och former läm­ nar inget tvivel om vår organisations revolutionära karak­ tär.

11. Revolutionär verksamhet och en enad front Vi är inte den enda organisationen som för kampen i Bra­ silien. Många andra organisationer har den väpnade på sina program. Trots det faktum att det i vårt land finns flera organi­ sationer vilka predikar väpnad kamp, gerillakrigföring eller 36

revolutionärt krig erhölls de enda konkreta resultaten när vi beslutade oss för att använda en taktik med små beväp­ nade grupper för att inleda den revolutionära verksam­ heten. I

motsats till ett flertal länder där väpnad kamp har förts

eller förs har den revolutionära väpnade kampen i Brasilien inte uppkommit ur en enad front. En enad front är en nödvändighet för brasilianska revo= lutionärer. Men i vårt fall var en sådan omöjlig, som ett re­ sultat av olikheten i de revolutionära organisationernas si­ tuation och handlingsprogram innan de första väpnade ak­ tionerna hade utförts. Vi fullföljde, vad oss beträffar, vår revolutionära plikt och gick till väpnad aktion i stadsområdet t.o.m. fastän vi anklagades för att vara obetänksamma äventyrare. Nu när kampen har påbörjats ligger den revolutionära vägen öppen. Med den stridskraft som revolutionärerna s ätter in i Brasilien är det nu möjligt att åstadkomma en enad front. Tillkomsten av den revolutionära stridskraften, dess till­ växt och ständiga verksamhet möjliggör enan9et av de styrkor som kämpar med vapen i hand. En enad front är stridskraft, den är revolutionär aktion och ingenting annat. Vår organisation är ,emellertid inte en enad front. Dess struktur, ordning, metoder, principer och form är inte som hos en enad front. I

vårt försök att skapa en sådan enad front är vi beredda

att möta alla ansträngningar, därav kommer vår strävan att öka vår stridskraft och antalet revolutionära aktioner. 37

Vi har även systematiskt sökt sprida våra ideer om hur man når ·en enda front och det är det syftet vi genom kam­ pen i vårt land söker uppnå.

12. Brister hos den brasilianska revolutionära rörelsen och perspektiv på kampen i vårt land

Den huvudsakliga bristen hos den brasilianska revolutionära organisationernas spridning och olikheten vad be­ träffar deras positioner och mål. Det är inom denna ram som en intensiv ledarkamp förs. Varje organisation gör själv anspråk på att vara revolutio­ nens ledare. Detta skapar svårigheter då det gäller att fin­ na en gemensam nämnare bland dem vars syfte är att kämpa mot vår fiende. Detta är ett objektivt fenomen hos den brasilianska revo­ lutionen och hos de speciella förutsättningar under vilka den utvecklas. Det är svårt att finna sanningen annat än genom praktik. Följaktligen såg vi oss nödsakade att till­ gripa praktik för att uppnå några resultat. Samtidigt som den väpnade kampen inleddes av · s må revolutionära grup­ per i städerna, påbörjades en urvalsprocess bland organisa­ tioner som hade eller saknade handlingskraft. Det finns fortfarande några organisationer, som fortsätter att slåss om ledarskapet. Men kampen är nu väpnad och det är omöjligt att låtsas vara en ledare genom att inleda debatter liknande dem som vanligen började på grundval av en samling ord nedskrivna på ett papper, subjektiva pro­ gram och dogmatiska positioner helt skilda från den so­ ciala verkligheten i Brasilien. 38

Till denna kamp om ledarskapet hör iden att den som avfyrar det första skottet drar de övriga med sig. Denna felaktiga ide driver några organisationer och grupper till snabba aktioner i det nuvarande stadiet av kampen, vilket resulterar i aktioner som antingen är för ambitiösa med hänsyn till ·styrkan eller för ögonblicket olämpliga. Sådana misstag är vanligen ödesdigra då de leder till fängslande, förluster av män och vapen och till och med grupper och organisationers undergång. Frågan är inte vem som skjuter först. Vi måste ta i be­ aktande att det första skottet redan avfyrats då vi har inträtt i ett stadium av det revolutionära krigets fulla ut­ veckling. Det främsta problemet för oss alla är att var och en gör · s in plikt - och det är var}e revolutionärs plikt att göra revolution. Ingen revolutionär organisation övertar ledarskapet ge­ nom att helt enkelt kalla sig ledare eller förläna sig en så­ dan makt. lnnan vi etablerar den brasilianska revolutionens nödvändiga ledarskap måste vi först öka antalet revolu­ tionära aktioner till dess vi når en punkt där det är möjligt att slå till mot den brasilianska statens militär-byråhatiska apparat. Ett sådant mål kan inte nås genom en enda orga­ nisations verksamhet. En annan defekt hos den brasilianska revolutionära rö­ relsen är dess brist på erfarenhet. Dagens revolutionära rörelse i vårt land är mycket ung. Den daterar sig tillbaka till 1968 då stadsgerillakrigföringen inleddes. Den är för övrigt en rörelse av huvudsakligen unga män och kvinnor. Bland dess medlemmar finner vi våra kvinnor som dessförinnan inte deltagit i revolutionär verk-

39

samhet men som nu är en del av den, studenter, arbetare, bönder, intellektuella, artister och fria yrkesmän. Det var först 1968 som . dessa människor ställdes inför de inveck­ lade och allvarliga revolutionära problem, som samman­ hänger med en kampform vi inte var vana vid, dvs. att möta fienden med vapen i ha·nd, utgående från en situation då vi inre hade någonting: varken vapen eller resurser. Brist på erfarenhet har ierr oss fram till vissa misstag och nederlag, till och med inom vår egen organisation ALN. Misstag och motgångar ger fortfarande erfarenhet och trots att misstag på intet sätt är att rekommendera så tjänar de som en källa till erfarenhet och ett sätt att upptäcka sina brister. Vårt lands revolutionära rörelse lider även brist på tek­ niker, på tränade kämpar med kunskap om moderna vapen och hur man hanterar dem. Gerillakämpar kan inte ut­ bildas över en natt. Detta kräver tid och det är just denna faktor som hindrar oss från att gå fortare fram och till­ räckligt snabbt ändra karaktären av den kamp vi för mot den nordamerikanska imperialismen och militärdiktaturen. Brasilien har framför sig en lång ,kamp, som kräver tålamod. Vi började det revolutionära kriget med en stadsgerilla som gick långsamt men systematiskt fram. Vi attackerade de stora nationella och utländska kapitalisternas intressen. Vi skapade ett klimat av osäkerhet och ovisshet bland de härskande klasserna och tröttade ut och demoraliserade gorillornas militära styrkor. Vi kommer att från stadsaktioner gå vidare till direkt väpnad kamp mot storgodsägarna genom gerillan på lands40

bygden. Från den väpnade alliansen mellan arbetare bönder och studenter, genom vår rörliga gerilla på landsbygden som kommer att innebära vår spridning i varje riktning till Brasiliens inre delar - skall vi skapa den revolutionära nationella befrielsearmen och tvinga fram en konfronta­ tion med militärdiktaturens konventionella arme. Vi inom ALN inser att vårt mål är erövrandet av makten och upprättandet av folkets revolutionära regering. Därefter kommer vi att kasta ut nordamerikanerna ur Brasilien. Vi kommer att konfiskera det nationella privat­ kapitalet som samarbetar med dem. Vi kommer även att konfiskera storgodsägarnas egendomar och genomföra en agrarrevolution som ger bönderna deras frihet. Vi kommer att frigöra Brasilien från dess tillstånd av politisk satellit till de militära blocken så att landet därefter kommer att följa en otvetydig linje med stöd till de underutvecklade folken i deras kamp mot kolonialismen. Maj 1 969

41

Liten handbok för stadsgerilla

Inledning

Genom att utarbeta denna handbok har jag velat framföra två hyllningar: Den första till minnet av Edson Luis Souto, Marco Antonio Bras de Carvalho, Nelson Jose de Almeida »Escoteiro» och många andra hjältemodiga kämpar och stadsgerilleros som mördats av militärpolisen, marinen, flygvapnet och D.O.P.S.1 dessa förhatliga instrument för militärdiktaturens förtryck. Den andra till våra tappra kamrater, män och kvinnor som hålls i regeringens medeltida fängelser och som får utstå tortyr som inte står nazisternas gärningar efter. Som dessa kamrater vars minne vi hyllar, och liksom de som fängslats under strid, så måste även vi kämpa. Varje person som är motståndare till militärdiktaturen och villig att bekämpa den kan göra något, hur blygsam hans handling än må vara. De som efter att ha läst denna handbok kommer fram till att de inte kan förbli passiva, anmodar jag att följa de instruktioner denna bok innehåller och att genast engagera sig i kampen. Ty revolutionärens uppgift är att under alla villkor och omständigheter göra revolution.

1) 42

D.O.P.S. Avdelningen för den allmänna ordningen.

Om det är viktigt att läsa denna skrift, är det likaledes angeläget att sprida den. De som accepterar de ideer som här framförs kan sprida skriften genom stencilering eller tryckning även om detta skulle kräva väpnad kamp. Att jag har signerat den beror på att jag har haft äran att delta i en grupp som kämpar med vapen i hand i Brasi­ lien. Denna skrift är ett sammanställt resultat av deras erfarenhet. För dem som tvivlar på vad som här förordas och som fortsätter att påstå att de rätta förutsättningarna för strid ännu inte existerar, eller som förnekar de fakta som presenteras, är det häst att öppet ta ansvaret för det som sägs och görs. Således avvisar jag den eventuella bekväm­ ligheten i att vara anonym. Det viktiga är att rekrytera största möjliga antal an­ hängare. Rånare eller terrorist har inte längre den mening man tidigare lade i orden. De framkallar inte längre rädsla eller fördömande utan väcker gillande. Att bli kallad rånare eller terrorist i dagens Brasilien ärar medborgaren, eftersom det betyder att han slåss med vapen

i hand mot den vidrighet och förnedring, som den aktuella militärdiktaturen representerar.

Definition av stadsgerilleron

Den kroniska krisen inom strukturerna som karakteriserar situationen i Brasilien och den politiska instabilitet, som härrör från denna, har gynnat det revolutionära kriget. Detta yttrar sig i form av stadsgerilla, landsbygdsgerilla eller som psykologisk krigföring. Den som ytterst bär upp 43

stadsgerillan och den psykologiska krigföringen i staden är stadsgerilleron. Stadsgerilleron är en beväpnad man som med icke-kon­ ventionella medel kämpar mot militärdiktaturen. Han är revolutionär på det politiska planet och en tapper patriot, han slåss för sitt lands befrielse, han är folkets och frihe­ tens vän. Hans slagfält är landets stora städer. I dessa städer agerar likaledes banditer som i Brasilien vanligtvis kallas för »marginales».2 Det händer ofta att attacker av »mar­ ginales» betraktas som aktioner utförda av stadsgerillan. De förra skiljer sig emellertid radikalt från de senare. »Marginales» har endast i sikte sin personliga vinning och attackerar utan urskiljning exploatörerna eller de exploate­ rade. Detta betyder att ett antal av hans offer är män och kvinnor ur folket. Stadsgerilleron däremot kämpar i ett po­ litiskt syfte och attackerar endast regeringen, storkapitalis­ terna och de utländska imperialisterna, i synnerhet de nord­ amerikanska. Andra element, lika skadliga som »marginales» , härjar städerna. Det är kontrarevolutionärerna till höger, som sprider förvirring, plundrar banker, utför bombattentat, rö­ var bort eller mördar gerilleros, revolutionära präster, stu­ denter och medborgare som är fiender till fascismen och strävar efter frihet. Stadsgerilleron är en oförsonlig fiende till regeringen. Han är ständigt till förfång för myndigheterna och de per­ soner som behärskar landet och utövar makten. Hans främsta uppgift är att irritera, försvaga och demoralisera militärerna, militärdiktaturen och dess repressiva krafter, 2) »Marginales» 44

-

asociala element.

dessutom att attackera och plundra den egendom som till­ hör n oMamerikaner, utländska företagschefer och den bra­ silianska storbourgeoisin. Stadsgerilleron fruktar inte att rasera eller förstöra det nu rådande politiska, ekonomiska och sociala systemet i Bra­ silien. Ty hans mål är att stödja landsbygdsgerillan och att bidra till att inrätta politiska och sociala strukturer som är helt nya och revolutionära och där makten innehas av det beväpnade folket. Stadsgerilleron måste skaffa sig ett minimum av poli­ tiska kunskaper. Det är lämpligt att han försöker läsa föl­ jande skrifter: Gerillakrig av Che Guevara En terrorists minnen Några frågor om gerillarörelsen i Brasilien Gerillarörelsens operationer och taktik Strategins problem och principer Några taktis.ka principer för de kamrater som utför gerillaoperationer Organisationsfrågor

0 Guerrilheiro, de brasilianska revolutionära grupper­ nas tidning.

Stadsgerillerons personliga egenskaper

Stadsgerilleron utmärker sig genom sitt mod och sin ini­ tiativförmåga. Han bör vara en stor taktiker och en skick­ lig skytt. Sin underlägsenhet vad beträffar vapen, ammu­ nition och utrustning ersätter han med sin förslagenhet. 45

måste han gå under jorden och ibland hålla sig gömd. Un­ der alla förhållanden för inte stadsgerilleron tala om för någon vad han sysslar med. Det angår endast den revolu­ tionära organisation han tillhör. Han måste vara en god observatör, vara mycket välinfor­ merad om allt, i synnerhet rörande fiendens verksamhet, han måste undersöka noga och väl känna till den plats där han verkar. Eftersom han kämpar med vapen i hand, är det knappast möjligt för honom, att under en längre tid utföra sina löpande arbetsuppgifter utan att upptäckas. Därför inser han vikten av expropriering. Det är i själva verket omöjligt för stadsgerilleron att existera eller över­ leva utan att engagera sig i expropriering. Vad klasskampen beträffar, där en fördjupning är lika oundviklig som nödvändig, finns det två mål för stads­ gerillerons väpnade kamp : a) den fysiska likvideringen av cheferna och deras un­ derordnade inom armen och polisen; b) expropriering av vapen eller tillgångar tillhörande regeringen, storkapitalisterna, storgodsägarna och impe­ rialisterna. De mindre exproprieringarna syftar till att livnära stadsgerilleron, de andra till att ge näring åt re­ volutionen. Naturligtvis har stadsgerilleros väpnade kamp även andra mål. Men här syftar vi på de två viktigaste. Framför allt exproprieringen. Det är nödvändigt för varje stads­ gerillero att alltid ha i minnet att han endast kan hålla sig vid liv om han är beredd att döda poliserna och de som , utövar förtryck och om han är besluten - och verkligen 48

besluten - att expropriera storkapitalisternas, storgods­ ägarnas och imperialisternas rikedomar. Ett av de grundläggande dragen i den brasilianska revo­ lutionen är att den alltifrån begynnelsen verkar genom att ta tillgångarna ifrån storbourgeoisin, imperialismen, stor­ godsägarna och även de rikaste och mäktigaste köpmännen som är beroende av import eller export. Genom att expropriera rikedomarna från folkets största fiender försöker den brasilianska revolutionen träffa dem i deras vitala punkter och därför attackeras framför allt och systematiskt bankväsendet, dvs. de hårdaste slagen riktas mot kapitalismens nervsystem. Anfall mot banker i Brasilien har skadat storkapitalister som Moreira Salles, utländska bolag som försäkrat dessa banker, imperialistbolag och federala och regionala myn­ digheter som hittills systematiskt har exproprierats. Behållningen av dessa exproprieringar är avsedd för ge­ rillans utbildning och tekniska finslipning, för inköp, till­ verkning och transport av vapen och ammunition till lands­ bygden, för organisering av revolutionärernas säkerhets­ tjänst, för de stridandes dagliga uppehälle, i synnerhet till kamrater som befriats från fängelset med vapenmakt, för skadade eller för av polisen jagade kamrater och även för att lösa andra problemen som rör kamrater som fängslats eller mördats av diktaturens militärer. Det revolutionära krigets enorma bördor ska läggas på folkets exploatörer och förtryckare. Regeringsmedlemmar­ na, diktaturens och imperialismens agenter måste med sina liv betala för de brott som begåtts mot det brasilianska folket.

49

Antalet utförda våldsaktioner i Brasilien är redan mycket stort. De inbegriper dödande, bombattentat, konfiskerande av vapen, ammunition och sprängämnen, bankrån, attacker mot fängelser etc., ja så många aktioner att man inte kan tvivla på revolutionärernas avsikter. CIA-spionen och den amerikanske militären Charles Chandler dödades då han efter två år i Vietnam kom hit och infiltrerade i den brasi­ lianska studentrörelsen. Atskilliga hejdukar och militärpoli­ ser har dödats i blodiga sammandrabbningar med stads­ gerillan. Detta bevisar att vi har kommit in i ett tillstånd av revolutionärt krig och att denna kamp måste föras med våld. Detta är anledningen till att stadsgerillan använder väp­ nad kamp och fortsätter att koncentrera sin verksamhet på den fysiska utrotningen av förtryckets agenter och ägnar dygnets tjugofyra timmar åt att expropriera tillgångar från folkets exploatörer.

Stadsgerillans tekniska förberedelse

Ingen kan bli gerillero utan att förbereda sig tekniskt. Det innebär allt från fysisk träning till utbildning i alla slags yrken eller verksamheter med tonvikten på de praktiska. Man kan endast nå fysisk styrka genom systematisk trä­ ning. Man kan endast bli en skicklig gerillero genom att , lära sig att strida. Stadsgerilleron lär sig därför att prakti­ sera de olika stridssätten, såväl för attacker som för själv­ försvar. Förutom den praktiska förberedelsen anser jag andra former av träning värdefulla såsom fotvandringar, camping,

50

träning i att leva i skogen, bergsbestigning, simning, grod­ mansutbildning, rodd, dykning, fiske, undervattensjakt och jakt på fåglar och vilt. Det är mycket viktigt att lära sig köra bil, flyga, att klara en motor- eller segelbåt, att ha elementära kunskaper i me­ kanik, radio, tele, elektricitet och till och med elektronik. Likaledes är det viktigt att ha kunskaper i topografi, att kunna orientera sig m·ed hjälp av instru1nent eller andra tillgängliga praktiska resurser, beräkna avstånd och tid, göra kartor och planer, använda skalor, gradskiva, kom­ pass etc. Kunskaper i kemi, färglära, tillverkning av stämplar, kal­ ligrafisk teknik, att kopiera bokstäver och andra färdig­ heter hör också till stadsgerillans tekniska förberedelse. För att kunna överleva i det samhälle han ämnar förstöra är han tvungen att förfalska dokument. Vad läkarvården beträffar är det självklart att de gerille­ ros som är läkare; sjuksköterskor, apotekare spelar en spe­ ciellt viktig roll, liksom de som har elementära kunskaper i medicin, farmakologi, kirurgi och första hjälpen. Den viktigaste delen av den tekniska förberedelsen förblir trots allt att hantera vapen såsom kulspruta, revolver, auto­ matvapen, granatkastare, bazookas, FAL-gevär och andra karbintyper. Därtill kommer kunskap om olika sorters am­ munition och sprängämnen. Dynamiten hör dit och det är viktigt att kunna använda sig av den liksom av brand- och rökbomber och liknande. Man måste lära sig att tillverka vapen, reparera dem, framställa Molotov-cocktails, grana­ ter, minor, hemmagjorda förstörelsevapen, spränga broar, riva upp eller förstöra räls och slipers.

51

Detta är krav i stadsgerillerons tekniska förberedelse som aldrig får åsidosättas. Den mest avancerade utbildningen får stadgerilleron på den tekniska träningscentralen. Dit kommer stadsgerilleron endast efter att ha genomgått det förberedande provet, dvs. den revolutionära aktionen med väpnad strid mot fienden.

Stadsgerillerons vapen

Stadsgerillerons vapenutrustning består av lätta vapen som kan ersättas utan svårigheter och är för det mesta tagen från fienden, köpt eller tillverkad på platsen. Den lätta vapenutrustningen har fördelen att kunna hanteras snabbt och vara lätt att bära med sig. Denna ut­ rustning består i allmänhet av kortpipiga vapen. Bland dessa är många automatiska. Det automatiska eller halvautomatiska vapnet ökar be­ tydligt stadsgerillerons eldstyrka. Nackdelen för vår del med sådana vapen är att de är svårbemästrade, att de med­ för slöseri eller en enorm konsumtion av ammuntion som endast kan kompenseras av en stor precision och träff­ säkerhet. För den som är dåligt tränad slukar det bara am­ munition. Erfarenheten har visat att kulsprutepistolen är stadsge­ rillerons viktigaste vapen. Det är effektivt och lätt att an­ vända inom ett stadsområde. Kulsprutepistolen inger mot­ ståndaren stor respekt. Gerilleron måste grundligt känna till detta vapen, som blivit så populärt och oumbärligt för den brasilianska stadsgerillaverksamheten. Den bästa kulsprutepistolen för stadsgerilleron är Ina 52

kaliber 45. Andra typer och kalibrar kan också brukas, men är svårare att få ammunition till. Därför vore det önskvärt, att stadsgerilleron producerade endast en typ av kulsprute­ pistol som en förutsättning för att ammunitionstillverk­ ningen skall kunna standardiseras. Varje stridsgrupp inom gerillan bör inneha en kulsprute­ pistol hanterad av en skicklig skytt. De övriga i gruppen bör vara beväpnade med revolvrar av kaliber 38, som är vårt standardvapen. Vi använder också kaliber 32 men vi föredrar 38:an eftersom en träff med den i allmänhet sätter fienden ur spel. Konventionella handgranater och rökbomber kan be­ traktas som lätt vapenutrustning, användbar som skydd vid anfall och reträtt. Vapen med lång pipa är svårare att transportera för stadsgerilleron och väcker lätt stor uppmärksamhet. Bland dessa märks FAL-, Mauser- och jaktgevär av Winchestertyp m.fl. Jaktgevären ,kan vara effektiva om de används på korta avstånd. De kan användas även av en dålig skytt, särskilt om natten då precisionsvapnen inte kan användas effektivt. Luftgevär kan med fördel användas för tränings­ ändamål mot skottavla. Bazookas och granatkastare kan också användas, men de kräver speciellt kunniga och tränade personer. Stadsgerilleron bör inte koncentrera sig på tunga vapen som har stora olägenheter vid vår typ av kamp, som kräver snabbhet och rörlighet. Hemmagjorda vapen är ibland lika effektiva som de bästa som framställs industriellt. Även ett avsågat gevär kan vara ett bra vapen i händerna på en stadsgerillero. 53

Stadsgerilleron som är vapensmed är mycket värdeful för organisationen. Han vårdar, reparerar och kan i många fall även installera en verkstad för att improvisera och tillverka små och effektiva vapen. Metallarbetaren och den mekaniska svarven är viktiga faktorer att räkna med för stadgerillan vid tillverkning av hemmagjorda vapen. Denna tillverkning samt utbildning i sprängämnes- och sabotageteknik måste organiseras. Råvarorna till det prak­ tiska arbetet inom dessa kurser bör anskaffas i förväg för att undvika att utbildningen blir bristfällig och att experi­ mentverksamheten hämmas. Molotovcocktails, bensin, hemmagjorda apparater som katapulter och anordningar för att slunga iväg petarder, granater tillverkade av rör och konservburkar, rökbomber, minor, konventionella sprängämnen som dynamit, kalium­ ,klorat, sprängdeg, gelatinkapslar och ammunition av alla de slag är oumbärliga för stadsgerilleron om han vill lyckas med sitt uppdrag. Materialet för detta och ammunitionen köps eller tas med våld vid noggrant planerade och genomförda ex­ propriationer. Stadsgerilleron bör se till att han inte förvarar spräng­ ämnen och material, som kan vålla olyckshändelser, under längre tid, utan bör använda det omedelbart mot de mål som de är avsedda för. Stadsgerillerons vapenutrustning och hans förmåga att hantera den, utgör hans eldkraft. Genom att använda mo­ derna vapen, införa innovationer i sin eldkraft och använda viss vapenutrustning kan stadsgerilleron förändra stads-

54

gerillans taktik. Ett exempel på detta var innovationen hos den brasilianska stadsgerillan när den införde kulsprute· pistolen vid bankrån. När det blir möjligt att använda en enhetlig typ av kulsprutepistol kommer stadsgerillataktiken att genomgå nya förändringar i vårt land. Den stridsgrupp som kan stan­ dardisera sina vapen och tillhörande ammunition och förse sig med ett tillräckligt förråd, kommer att uppnå en rätt hög effektivitetsnivå. Stadsgerilleron är effektivare ju högre hans eldstyrka är.

Att skjuta är villkoret för sfadsgerillerons existens

Stadsgerillerons berättigande och grundläggande förutsätt· ning för att verka och överleva är att kunna skjuta. Stads­ gerilleron måste vara en god skytt, det är en förutsättning för den typ av kamp han valt. I

det konventionella kriget kämpar man i allmänhet på

avstånd, med vapen med lång rävkvidd. I det icke konven­ tionella kriget, som innefattar stadsgerillaverksamheten, kämpar man på kort avstånd, även mycket kort. För att inte nedgöras måste stadsgerilleron skjuta först och inte missa sitt skott. Han får inte slösa ammunition för han har inte så mycket och måste därför spara på den. Han kan inte heller snabbt förse sig med ny ammunition eftersom han agerar i små grupper och varje gerillero måste skydda sig själv. Stadsgerilleron får inte spilla någon tid och måste kunna skjuta omedelbart. En väsentlig sak som vi särskilt måste understryka, om så även till överdrift, är att stadsgerilleron inte får skjuta 55

kontinuerligt så att han gör slut på sin ammunition. Det kan tänkas att fienden inte besvarar elden och bara väntar på att detta skall , inträffa. Utan chans att få ny ammunition utsätts då stadsgerilleron för ett kulregn från fienden och kan tillfångatas eller dödas. Även om han tillämpar överraskningstaktiken och många gånger inte behöver göra bruk av sitt vapen så har stadsge­ ri!leron inte råd att gå i strid utan att vara en god skytt. Och när han konfronteras med fienden bör han hela tiden förflytta sig, för står han stilla blir han ett statiskt mål och som sådant lätt sårbar. Stadsgerillerons liv är beroende av skjutandet, av hans förmåga att väl hantera sitt vapen och av hans förmåga att inte bli träffad. När vi talar om att skjuta avser vi även träffsäkerhet. Och detta lär man sig: det blir en reflex­ handling hos stadsgerilleron när han öppnar eld. För att lära sig skjuta och bli en säker skytt måste man träna systematiskt, använda flera inlärningsmetoder, skjuta prick, som även kan ske på nöjesfält, och hemma, med ett luftgevär. Skytte och träffsäkerhet är för stadsgerilleron som vatten och luft för människan. Fulländningen i skytte ger en spe­ ciell typ av stadsgerillero, krypskytten, en ensam kämpe som är oumbärlig i isolerade aktioner. Krypskytten måste kunna skjuta på korta och långt håll och hans vapen läm­ par sig till den ena och den andra skytteformen. Bakhåll för att stoppa passagerartåg är till för att sprida propaganda, och då det gäller trupptransporter är målet att förinta fienden och ta hans vapen. Stadsgerillans krypskytt lämpar sig synnerligen väl för att 56

delta i bakhåll, eftersom han lätt kan gömma sig i oregel­ bundenheter i terrängen, på tak, på byggen och i hyreshus. Från fönster och undanskymda platser kan han sikta noggrannt mot sitt mål. Bakhåll har förödande effekt på fienden, de gör honom nervös, osäker och rädd.

Stridsgrupperna

För att kunna fungera måste stadsgerillan vara organiserad i små grupper. En grupp, ej överstigande fyra eller fem, kallas stridsgrupp. Minst två sådana grupper som arbetar strängt avskilda från andra grupper och leds och samordnas av en eller två personer kallas en stridsenhet. Inom varje grupp måste det största förtroende råda. Den som skjuter bäst och kan hantera kulsprutepistolen är den som ger eldskydd under operationerna. Varje 'Stridsgrupp planerar och utför gerillaaktionerna, lägger beslag på vapen och vårdar dem, analyserar och korrigerar sin taktik. När det finns uppgifter som planerats av det strategiska kommandot har dessa företräde. Men det får inte finnas någon stridsgrupp som saknar eget initiativ. Därför är det nödvändigt att undvika all organisatorisk stelhet för att tillåta största möjliga initiativ åt stridsgruppen. Den gam­ maldags hierarkin, den traditionella vänsterns organisations­ former, är avskaffade inom vår organisation. Detta betyder att bortsett från de mål som uppsatts av det strategiska kommandot, kan varje stridsgrupp själv be57

sluta om bankrån, kidnapping eller avrättning av någon av diktaturens agenter, av en känd person inom reaktionen, eller av en nordamerikansk spion och kan utföra all slags propagandaverksamhet eller nervkrig mot fienden utan att behöva rådfråga generalkommandot. Ingen stridsgrupp får förbli inaktiv och vänta på order. Dess plikt är att handla. Varje enskild stadsgerillero som vill bilda en stridsgrupp och börja verka, kan göra det och integrera sig i organisationen. Detta sätt att handla eliminerar behovet av att veta vem det är som utfört handlingarna eftersom initiativen tas fritt och det enda som har betydelse är att öka gerillaverksam­ heten, för att försvaga regeringen och att tvinga den på defensiven. Stridsgruppen är instrumentet för den organiserade ak­ tionen. Inom den planeras och möjliggörs framgångsrika gerillaoperationer. Generalkommandot räknar med stridsgrupperna för att utföra strategiska uppgifter över hela landet. A sin sida hjälper den stridsgrupperna i deras svårigheter och behov. Organisationen är ett oför.gtörbart nät av stridsgrupper och av samband mellan dessa. Den fungerar enkelt och praktiskt, tillsammans med ett genera1kommando som också deltar i striden eftersom det inte finns någon plats inom en organisation som denna för något annat än ren revolutionär handling. Logistiken för stadsgerillan

Den konventionella logistiken kan uttryckas med formeln MBUA vilket betyder

58

M - mat B - bränsle U - utrustning A - ammunition Den konventionella logistiken behandlar försörjnings­ problem för en arme eller reguljära väpn �de styrkor. Man förfogar över fordon, fasta baser och en industriell logistik. Stadsgerilleron däremot förfogar inte över en arme utan över beväpnade grupper ur en liten organisation som av­ siktligt är fragmentarisk. Den har inga fordon eller fasta baser. Den industriella logistiken är mycket prekär och otillräcklig och även om den är nödvändig kan den inte alltid upprättas, inte ens i form av en primitiv verkstad för vapentillverkning i hemmet. Då den konventionella logistiken har till syfte att under­ hålla förtryckarnas krigsapparat, som används för att kros­ sa upproren i städerna och på landsbygden, så syftar stads­ gerillans logistik till att stödja operationer i samband med ett okonventionellt krig som riktas mot militärdiktaturen och det nordamerikanska herraväldet i landet. För stadsgerilleron som startar från nolläge och som inte förfogar över något ·som helst stöd, uttrycks logistiken med formeln MPAVS som betyder: M - motorisering P - pengar A - ammunition V - vapen S - sprängämnen Den revolutionära logistiken kräver motorisering som en

59

väsentlig faktor. Motoriseringen kräver mycket goda förare. Stadsgerilleron som kör bil är lika viktig som den som han­ terar kulsprutepistolen. Utan den ene eller den andre för­ blir kulsprutepistolen eller bilen döda ting. En skicklig chaufför utbildas inte över en natt och det är nödvändigt att starta utbildningen tidigt. Varje god stads­ gerillero måste kunna köra bil. Vad beträffat fordon är han tvungen att expropriera de han behöver. När han en gång förfogar · över medel kan han kombinera expropriering med andra former för att komma över fordon. Pengar, vapen, ammunition och sprängämnen liksom även bilar måste exproprieras. Detta tvingar stadsgerilleron att plundra banker och vapenaffärer och komma över sprängämnen och ammunition var han än kan finna dem. Inga av dessa operationer har ett begränsat syfte. T.o.m. när målet är att komma över pengar bör vakternas vapen också beslagtas. Exproprieringen är det första steget för att bygga upp vår logistik, som i sig själv antar en ständigt rörlig och väpnad karaktär. Nästa steg är att förstärka och utvidga logistiken. I detta syfte använder sig stadsgerilleron av bakhåll och fällor för att komma över fiendens vapen, ammunition, fordon och andra tillgångar. När han förfogar över vapen, ammunition och sprängäm­ nen är ett av de allvarligaste och ständiga problemen för stadsgerillerons logistik att kunna förfoga över gömställen för att lagra materiel, finna lämpliga transportmedel för den och kunna placera den var den än behövs. Detta måste 60

göras även när fiendens uppmärksamhet har blivit väckt och vägarna blockerade. Stadsgerillerons lokalkännedom, hans förslagsenhet samt kunskap om terrängen, och hans skicklighet, vägvisare som speciellt tränats och rekryterats för detta ändamål är grundförutsättningar vid lösandet av detta alltid återkom­ mande problem när det gäller revolutionärens logistik.

Stadsgerillerons teknik

I sin vidaste betydelse är tekniken de samlade medel som människan använder för att uföra en viss verksamhet. Stadsgerillerons verksamhet består i gerillakrigföring och psykologisk krigföring i staden. Hans teknik måste anpassas därefter. Stadsgerillatekniken består av fem väsentliga delar: a) en som tar upp de speciella egenskaper som ut­ märker denna form av kamp; b) en som tar upp de nödvändiga förutsättningar som harmonierar med dessa egenskaper och som består av ett antal gynnsamma utgångslägen utan vilka stads­ gerilleron inte kan nå framgång i sin verksamhet; c) en del som syftar på de konkreta och bestämda målen som stadsgerilleron inriktar sig på; d) en del som tar upp naturen och typerna av aktions­ sätt för stadsgerilleron. e) en del som tar upp stadsgerillerons metod för att utföra aktionerna i praktiken.

61

Karaktären hos stadsgerillerons teknik

Stadsgerillerons teknik har följande drag: a) den är en aggressiv teknik, eller m.a.o. av offensiv karaktär. Som bekant är det ett dödligt hot för oss att vara på defensiven, då vi är underlägsna fienden i fråga om eldstyrka. Vi förfogar inte över stora styrkor eller re­ surser och vi har inte medel för att försvara oss mot en offensiv elier en koncentrerad attack från goriiiornas 3 sida. Detta är skälet för att vår stadsteknik aldrig syftar till att etablera eller försvara fasta baser eller att från en fast punkt invänta att fienden skall omringa oss för att slå den tillbaka; b) den är en teknik för attack och reträtt. Med den skyddar vi våra styrkor; c) den är en teknik som syftar till att utveckla en stadsgerilla för att trötta ut, demoralisera och avleda fienden och därmed skapa förutsättningar för att den landsbygdsgerilla skall kunna utvecklas och överleva, som slutligen skall spela den avgörande rollen i det re­ volutionära kriget.

Stadsgerillerons initialövertag

Stadsgerillans dynamik består i våldsamma sammanstöt­ ningar mellan stadsgerilleron och diktaturens militära och polisiära styrkor. I denna sammanstötning ligger över­ lägsenheten hos polisen. Stadsgerilleron är den underlägsne. populär och träffande benämning på de 3) Gorillorna reaktionära militärerna i Latinamerika. -

62

Även om han är den svaga parten är det han som skall attackera. Militär- och polisstyrkorna å sin sida svarar på attacken genom att mobilisera och koncentrera enormt överlägsna resurser för att förfölja och tillintetgöra · stadsgerilleron. Denne kan endast undvika nederlag om han kan räkna med initialövertag och kan utnyttja dessa till fullo, för att kompensera sin underlägsenhet och sina materiella brister. Detta gynnsamma utgångsläge bygger på följande: 1) han måste ta fienden med överraskning; 2) han måste känna till operationsterrängen bättre än fienden; 3) han måste vara rörligare och snabbare än polisen och de andra repressiva styrkorna; 4) hans underrättelseväsen måste vara bättre än fien­ dens; 5) han måste uppvisa en anda och en beslutsamhet så att alla känner ·sig stimulerade och inte tvekar ett ögon­ blick, medan däremot motståndaren överrumplas, står som förlamad, oförmögen att reagera.

överrumplingen

För att kompensera sin allmänna svaghet och underlägsen­ het i vapen inför fienden tillgriper stadsgerilleron över­ rumplingstaktiken. När fienden överrumplas kan han inget sätta emot och ger upp eller förintas. Sedan stadsgerillan i Brasilien börjat operera har er­ farenheten visat att stadsgerilleron alltid använt överrump­ lingstaktiken för att nå framgång i operationerna. 5

63

Överraskningstekniken grundar sig på fyra väsentliga förutsättningar: a) vi känner väl fiendens positioner som vi skall attackera, i allmänhet genom exakta informationer och grundlig observation, medan fienden inte vet att han skall bli anfallen och är okunnig om de attackerandes positioner; b) vi är informerade om styrkan hos fienden som vi skall attackera, medan han inte vet något om oss. c) genom överraskningsanfall, spar vi på våra styrkor medan fienden inte kan göra detsamma och då står helt hjälplös inför händelserna; d) det är vi som avgör tiden och platsen för anfallet, vi bestämmer hur länge det skall vara och vilket målet skall bli. Fienden står okunnig om allt.

Kunskap om terrängen

Stadsgerilleron har i terrängen sin bästa allierade, och där­ för är det nödvändigt för honom att känna den in i minsta detalj. Att ha terrängen som allierad innebär att kunna utnyttja den klokt till sin fördel när det gäller ojämnheter, höga och låga positioner, krökar och oregelbundenheter, normala och hemliga passager, övergivna områden, b uskage etc. Det gäller att dra alla fördelar av terrängen vid attack, flykt, reträtt och för att ta betäckning och finna gömställen. Atervändsgränder, flaskhalsar, klyftor, gator under re­ paration, polisens kontrollposteringar, militärområden el­ ler förbjudna infarter, tunnelgångar som fienden kan

64

blockera, viadukter, gathörn som polisen kontrollerar och håller under uppsikt, gatlyktor och trafikljus, allt detta måste kännas och studeras ingående för att undvika ödes­ digra misstag. Vårt problem består i att finna vägar och veta var och hur vi skall gömma oss, medan fienden överrumplas i ett område han inte känner till. Väl förtrogen med avenyer, gator, gränder, avkrokar och vrån i de stora städerna, genvägar, övergivna tomter, passa­ ger, avlopp och kloaksystem kan stadsgerilleron röra sig säkert i den regelbundna och svåra terrängen som polisen inte känner till och där han kan överrumplas när som helst i ett för honom ödesdigert bakhåll eller i en fälla. Förtrogen med terrängen kan gerilleron genomkorsa den till fots, på cykel, i bil, jeep eller lastbil och aldrig bli fån­ gad. Genom att agera i små grupper bestående av några få personer kan de mötas på en förutbestämd tid och plats och fortsätta attacken med nya gerillaoperationer eller fly från polisspärrarna och desorientera fienden med en djärvhet utan motstycke. För polisen är det en omöjlig uppgift att i denna labyrint se det han inte. kan se, förtrycka det han inte kan få han­ den på och omringa det han inte kan finna. Erfarenheten har visat att den bästa gerilleron är den som agerar i sin egen stad där han väl känner till gatorna, stads­ delarna, trafiken och andra specifika egenheter. Gerilleron som kommer till en stad han inte känner i detalj är en svag länk i gruppen, och om han får vissa upp­ drag kan han sätta den i fara . För att undvika svåra brister är det nödvändigt att han lär känna gatunätet.

65

Rörlighet och snabbhet

För att säkra en snabbhet och rörlighet som polisen inte kan överträffa måste stadsgerilleron ha följande förutsätt­ ningar: a) vara motoriserad; b) kunna terrängen; c) kunna skära av eller hindra fiendens kommunikationer och transporter;

cl) vara lätt beväpnad. Genom att systematiskt genomföra operationer som va­ rar några få minuter och genom att avlägsna sig från platsen i motorfordon kan stadsgerilleron snabbt retirera och kom­ ma undan sina förföljare. Stadsgerilleron måste känna till vägarna in i minsta de­ talj, och med detta syfte tillryggalägger han den planerade rutten i förväg för att träna sig och undvika att hamna i återvändsgränder och trafikstockningar eller hindras av trafikljus. Polisen förföljer blint stadsgerilleron utan att veta vilken väg han valt för sin reträtt. Medan stadsgerilleron flyr snabbt, eftersom han känner terrängen väl, förlorarpolisen spåret och ger upp förföljan­ det. Stadsgerilleron bör utföra sina operationer långt ifrån polisens logistiska baser. Ett gynnsamt utgångsläge för detta sätt att operera är att vara på gott avstånd från förföljarna vilket gör flykten lättare. Förutom denna nödvändiga försiktighetsåtgärd bör stads­ gerilleron fästa stor vikt vid fiendens kommunikationssys-

66

tem. Telefonen är det första målet när det gäller tekniken att beröva fienden även den minsta möjlighet att bli varskodd genom att förstöra hans kommunikationer. Även om han blir varskodd om gerillaoperationen, är fienden beroende av de modärna transportmedlen för sitt logistiska stöd, och hans fordon kan lätt fås att fastna i den komplicerade trafiken i de stora städerna. Den komplicerade och förrädiska trafiken är otvivel­ aktigt ett hinder för polisen, och den skulle även vara det för oss om vi inte hade försprång. Om vi vill ha en större säkerhetsmarginal och vara säkra på att inte lämna några spår efter oss i framtiden, kan vi vidtaga följande åtgärder: a) medvetet stoppa polisen med andra fordon, eller simulera ett tillfälligt motorhaveri; men i sådant fall bör dessa fordon inte bära de rätta nummerplåtarna, eller för övrigt kunna identifieras. b) stänga av vägen med fallna träd, stenar, diken, falska vägmarkeringar, stoppskyltar eller omdirigerings­ skyltar och med andra listiga lösningar. c) placera ut hemmagjorda minor i polisbilarnas väg, använda bensin eller molotovcocktails för att sätta eld på bilarna.

cl) skjuta k-pistsalvor och skjuta även med vapen som FAL: en mot motor och däck på de förföljande bilarna. Den typiska förmätenheten hos polisen och den fascis­ tiska militärledningen får dem att vilja bekämpa oss med tunga vapen och materiel, med komplicerade åtgärder och med män beväpnade till tänderna. Stadsgerilleron bör svara

67

med rörlighet och lätt transportabla vapen, för att alltid kunna fly snabbt och genom att aldrig acceptera öppen strid. Stadsgerilleron har ingen annan uppgift än att at­ tackera och retirera. Vi skulle lida det enfaldigaste nederlag om vi hängde på oss tunga vapen med den enorma tyngd som ammunitionen till dessa innebär, och vi skulle då förlora vår rörlighet som är så väsentlig för oss. Om vi är motoriserade innebär det ingen nackdel för oss när fienden attackerar oss till häst. Bilen är snabbare än hästen. Från bilen kan vi dessutom skjuta på den ridande polisen, få omkull honom med kulspruta eller pistol eller med molotovbomber och granater.

A andra sidan är det inte svårt för en stadsgerillero till fots att skjuta prick på en polis på häst. Dessutom är det lätt att få honom att falla genom att spänna rep över gatan, med stenkulor eller kapsyler. Den ridande polisens stora svaghet inför stadsgerilleron är att den erbjuder två ut­ märkta skottavlor: hästen och ryttaren. Även om helikoptern är snabbare än hästen kan den inte u tföra snabba uppdrag i förföljande syfte. Om hästen är för långsam i jämförelse med stadsgerillerons bil är heli­ koptern alldeles för snabb. Med en hastighet av 200 km. i timmen kan den inte träffa något inne i mängden av bilar på gatan, eller gå ner och landa för att förfölja någon. Vid försök att flyga på låg höjd blir han ett lätt byte för stads­ gerillerons vapen. Information

Möjligheten för regeringen att upptäcka och förstöra stads68

gerillan är desto mindre ju större antalet fiender till dikta­ turen blir bland folket. Denna ökning av antalet motståndare till diktaturen spe­ lar en ytterst viktig roll när det gäller information om poli­ sens och regeringsmaktens rörelser, medan den undan­ håller för dem all information om vår verksamhet. Fienden kan dessutom vilseledas med falsk information, vilket är än värre för honom för det tvingar honom till stora och onödiga ansträngningar. Hur som helst så är stadsgerillerons informationskällor pqtentiellt mycket större än polisens. Fienden står under folkets observation medan den inte vet vem det är som ger information till gerillan. Militären och polisen är hatade för sina orättvisor och våldsdåd mot folket, och detta under­ lättar möjligheterna att få information från folket som skadar regeringsagenternas verksamhet. Informationen som endast representerar en bråkdel av det folkliga stödet är av enorm betydelse för stadsgerille­ ron. För oss är det dock väsentligt att skapa en underrät­ telsetjänst och ge den en organiserad form. Stadsgerilleron behöver veta det nödvändiga om fiendens planer och rö­ relser, var bankernas resurser befinner sig, hur bank­ transporter sker, vilka regeringens hemliga initiativ och kommunikationsmedel är. Den tillförlitliga information som lämnas stadsgerillan möjliggör hårda och precisa slag mot diktatursystemet. Detta har inget försvar mot en viktig information som ska­ dar dess intressen och underlättar vår förödande attack. Fienden vill också veta vad vi har för oss för att kunna förgöra oss eller för att hindra vår verksamhet. Vi hotas

69

alltid av förräderi och fienden stimulerar angiveri, sam­ tidigt som den försöker infiltrera spioner i vår organisation. På denna fiendens teknik svarar stadsgerilleron med att avslöja angivarna, spionerna, tjallarna och provokatörerna inför folket. Eftersom vår kamp är väl känd bland folket och har dess \

stöd - medan regeringen är illa sedd för sin grymhet, kor­ ruption och inkompetens -, bekämpas angivare, spioner, tjallare och polis av folket, som nekar dem stöd och in­ formerar om dem till gerillan och i många fall även ger dem sitt straff. Stadsgerilleron å sin sida får inte åsidosätta sin plikt, när han fått reda på en spions eller angivares identitet, att fysiskt eliminera honom. Detta är en korrekt metod, som uppskattas av folket och som betydligt minskar fiendens möjligheter till infiltration och spioneri. För en total framgång i kampen mot spioner och angiva­ re är det nödvändigt att organisera kontraspionaget. Be­ träffande information gäller det emellertid inte bara att känna till fiendens förehavande och undvika infiltration av spioner. Informationen måste utökas för att innefatta allt, även de mest obetydliga ting. Det finns en teknik för att erhålla information, och stadsgerilleron måste lära sig att behärska den. Enligt denna teknik erhålls informationen på ett naturligt sätt, som framkommen ur livet självt. Då han lever mitt bland folket och rör sig bland det, måste han vara uppmärksam på alla samtal och mänskliga relationer och skickligt försöka dölja sitt intresse. På arbetsplatser, studielokaler och i hemmen kan man lätt få mängder av information om inbetalningar, affärer, planer av alla slag, synpunkter, åsikter människors inställ70

ning, resor, interiörer av byggnader, kontor och salonger, operationslokaler etc. Observation, efterforskning, rekognoscering och under­ sökning av terrängen är också utmärkta källor för infor­ mation. Stadsgerilleron går aldrig förstrött omkring någon­ stans utan är alltid skärpt och beredd på aktionsmöjlig­ heter. Med öppna ögon och öron, med skärpta sinnen, fäster han i sitt minne allt som kan vara av värde för hans ständiga kamp nu och i framtiden. Den noggranna genomgången av pressen och i synnerhet uppmärksamheten på massmedia, jakten efter information och allt som kallar på uppmär.ksamhet, vidarebefodran av information, behovet att informera och bli informerad, allt detta omfattas av den komplicerade informationstekniken som ger stadsgerilleron hans enorma överlägsenhet.

Beslutsamhet

Det räcker inte att stadsgerilleron har fördelen av över­ raskningsmomentet, snabbheten, kunskapen om terrängen och informationen. Han måste därutöver ge prov på be­ slutsamhet. Avsaknad av denna egenskap tar bort effekten av de andra. Det är omöjligt att genomföra någon aktion, hur väl planerad den än må vara, om stadsgerilleron visar sig osäker, och saknar beslutsamhet. Även en med framgång påbörjad aktion kan misslyckas om andan och beslutsamheten brister under aktionens praktiska genomförande. När framåtanda och beslutsamhet

71

saknas, fylls tomrummet med osäkerhet och rädsla. Fien­ den utnyttjar situationen och kan förgöra oss. Nyckeln till framgång i vilken operation som helst, enkel eller komplicerad, lätt eller svår, är att kunna räkna med beslutsamma personer. I strikt mening finns inga lätta ope­ rationer. Alla bör de utföras med lika stor omsorg som de svåraste, och det första steget är urvalet av deltagare. De måste ha en framåtanda och en beslutsamhet som tål alla prov. På förhand kan man se om en aktion kommer att bli framgångsrik eller inte genom det sätt på vilket deltagarna agerar under förberedelserna. De som blir efter, förlorar kontakterna, som lätt blir förvirrade, som glömmer saker, som inte uppfyller de elementära arbetsnormerna, är för­ modligen obeslutsamma människor och kan således göra skada. Det är bäst att inte ta dem med. Beslutsamhet betyder att i praktiken verkställa en plane­ rad aktion med beslutsamhet, djärvhet och absolut fasthet. En enda person som tvekar kan lägga allt i spillror.

Mål för stadsgerillerons aktioner

Med sin utarbetade och fastställda teknik stödjer sig stads­ gerilleron på aktionsformer inriktade på anfall, vilka i Bra­ silien har följande målsättning: a) att skaka stödtriangeln för den brasilianska stads­ apparaten och det nordamerikanska herraväldet i Brasi­ lien, en triangel som har Rio, Sao Paulo och Belo Hori­ zonte som sina spetsar och vars bas är formad av axeln

72

Rio-Säo Paulo, där sätet finns för det enorma indust­ riella-finansiära-ekonomiska-politiska-kulturella-militära­ polisära komplexet som innehar den beslutande makten i landet; b) att försvaga den lokala maktapparaten för diktatu­ ren eller dess säkerhetssystem; eftersom vi attackerar och gorillorna försvarar sig så innebär det att sätta rege­ ringen i en defensiv position, med sina trupper immobili­ serade i försvaret av det nationella försörjningskomplexet, som ständigt fruktar en attack mot sina strategiska nerv­ centra, utan att någonsin veta varifrån, hur och när en sådan attack skall komma; c) att attackera från alla håll med många olika väpna­ de grupper, med små enheter, skilda från varandra, och även fristående, med syfte att sprida regeringsstyrkorna i deras jakt på denna fragmentariska o�ganisation, i stäl­ let för att ge diktaturen möjlighet att koncentrera sin förtryckarapparat på att krossa ett enda kompakt orga­ nisatoriskt system i hela landet; d) att ge bevis på stridsvilja, beslutsamhet, bestämd­ het och envishet i attacken mot militärdiktaturen, för att låta alla som är missnöjda följa vårt exempel och kämpa med stadsgerillerons taktik, medan regeringen kämpar mot svårigheter, oförmögen att stoppa gerillaverksam­ heten i städerna, förlorar tid och utsätts för en ständig utnötning då den tvingas att använda sina trupper ide­ ligen, för att bevaka banker, industrier, vapenaffärer, ka­ serner, fängelser, statliga ämbetsverk, radio och televi­ sisionsstationer, nordamerikanska bolag, gasverk, raffi­ naderier, båtar, flygplan, hamnar, flygplatser, sjukhus,

73

blodbanker, förråd, garage, ambassader, residens för kän­ da personer inom regimen, så som ministrar och gene­ raler, polisstationer och statliga verk etc.; e) att gradvis öka de oroligheter som skapas av stads­ gerillan i en stegrande sekvens av oupphörliga och oför­ utsedda aktioner, så att regeringstrupperna inte kan läm­ na stadsområdena för att förfölja gerillan inne i landet utan risk att lämna städerna obevakade, och se hur upproret växer så väl vid kusten som inne i landet. f) att tvinga armen och polisen med befäl och under­ b efäl att lämna sin relativt komfortabla och lugna tillvaro i

kasernerna för en tillvaro där det råder högsta bered­

skap och en växande nervspänning, i väntan på attacken eller i sökandet efter spår som försvinner som rök; g) att undvika öppen strid och avgörande samman­ stötningar med regeringen och istället begränsa kampen till korta och snabba sammanstötningar med våldsam effekt; h) att ge stadsgerilleron maximal aktionsfrihet, utan att någonsin avstå från det väpnade våldet och hålla fast vid inrikningen på att hjälpa uppkomsten av landsbygds­ gerillan och stödja den i formandet av den nationella re­ volutionära befrielsearmen.

Om typen och arten av aktionssätt för stadsgerilleron

För att uppnå det som tidigare nämnts måste stadsgerillan i sin teknik följa ett aktionsmönster, som är så mångsidigt 74

och diversifierat som möjligt till sm natur. Stadsgerillan väljer inte godtyckligt mellan olika aktionssätt. Några ak­ tioner är enkla, andra är komplicerade. En stadsgerillero utan erfarenhet måste successivt inlemmas och gå från enklare till svårare aktioner och operationer. Han börjar med mindre uppdrag och uppgifter tills han blir en full­ ständigt erfaren stadsgerillero. Före varje aktion måste stadsgerilleron tänka på vilka olika sorts metoder och vilken personal som står till hans förfogande för att genomföra aktionen. Operationer och aktioner, som kräver tekniska förberedelser av stadsgerille­ ron ,kan inte genomföras av någon som saknar detta tek­ niska kunnande. Med dessa försiktighetsåtgärder är de ak­ tionssätt som stadsgerilleron kan använda följande: a) överfall b) räder och invasioner c) ockupationer d) bakhåll e) gatustridstaktik f) strejker och arbetsnedläggelser g) deserteringar, beslagtagande och expropriering av vapen, ammunition och sprängämnen h) att befria fångar i) avrättningar j) kidnappingar

k) sabotage l) terrorverksamhet m) väpnad propaganda n) psykologisk krigsföring 75

överfall Överfall är den väpnade attack, som vi använder för att expropriera tillgångar, befria fångar, lägga beslag på sprängämnen, automatvapen och andra sorters vapen och ammunition. Överfallen kan äga rum mitt på ljusa dagen eller på natten. Överfallen på dagen görs när målet inte kan nås vid någon annan tidpunkt, som exempelvis bankernas penning­ transporter vilka inte sker på natten. Nattliga överfall är vanligen mer fördelaktiga för stads­ gerilleron. Idealet är att alla överfall äger rum på natten, då förutsättningarna för en överraskningsattack är gynn­ sammare och mörkret underlättar flykt och döljer deltagar­ nas identitet. Stadsgerilleron måste ändå förbereda sig för aktioner under olika förhållanden både på dagen och på natten. De för anfall mest sårbara målen är följande: a) kreditinstitutioner b) kommersiella och industriella företag, inklusive de som sysslar med vapen och sprängämnen c) militära anläggningar

d) polisstationer och posteringar e) fängelser f) statlig egendom g) massmedia h) nordamerikanska företag och egendomar i) statens färdmedel, inklusive militärens och polisens

76

fordon, lastbilar, pansarfordon, penningtransporter, tåg, skepp och flygplan. Anfall mot anläggningar är likartade eftersom egendomen och byggnaderna alltid utgör fasta mål. Anfall mot byggnader betraktas som gerillaoperationer och kan riktas mot banker, kommersiella företag, industrier, militärförläggningar, polisstationer, fängelser, radiostatio­ ner, imperialistföretagens lager etc. Anfall mot fordon - penningstransporter, pansarfordon, tåg, skepp, flygplan - är av annan art eftersom de riktas mot rörliga mål. Operationens art varierar beroende av si­ tuationen och omständigheterna, dvs. om målet är stilla­ stående eller i rörelse. Pansarfordon inklusive de militära är inte osårbara för minor. Blockerade vägar, fällor, väghinder av olika slag, molotovcocktails och tung artillerield är effektiva metoder vid överfall av fordon. Tunga fordon, flygplan på marken, skepp för ankar kan tas och deras besättning och vakter övermannas. Flygplan i luften kan bringas ur sin kurs genom gerillaaktioner eller av en enda person. Skepp och tåg i rörelse kan anfallas eller tas vid gerilla­ operationer för att lägga beslag på vapen och ammunition eller för att förhindra truppförflyttningar.

Anfall på banker vanlig form för anfall

Den populäraste typen av anfall görs mot banker. I Brasi­ lien har stadsgerillan startat en organiserad form av bank-

77

rån som gerillaaktion. Denna har fått en stor spridning och tjänstgör som ett slags förberedande prov för stadsgerille­ ron vid inlärandet av det revolutionära krigets teknik. I tekniken för banköverfall har man gjort viktiga fram­ steg som säkrar flykten, bortförandet av pengarna och be­ varandet av de medverkandes anonymitet. Några av dessa framsteg har varit: att skjuta på bildäcken för att för­ hindra förföljelse, att låsa in bankpersonalen på toaletten, få dem att sitta på golvet, att ta hand om bankvakterna, avväpna dem och ta deras vapen, att tvinga dem att öppna kassaskåpet eller valvet, att använda förklädnad. Försöken att installera banklarm, att använda vakter och elektroniska annonordningar gjorda i USA har visat sig fruktlösa när anfallet är politiskt och genomförs med stadsgerillateknik. Denna teknik tenderar att använda nya resurser för att möta fiendens taktiska förändringar, att utveckla en ständigt växande vapenstyrka, att bli alltmer förslagen och djärv och att anlita ett växande antal revo­ lutionärer för att försäkra sig om framgång vid operatio­ nen som planerats in i minsta detalj. Banköverfall är en typisk form expropriering. Men, som fallet är vid varje form av väpnad exproprieringsaktion, är revolutionärerna handikappade av en dubbel konkurrens: a) från »marginales» b) från kontrarevolutionärerna på högerflygeln. Denna konkurrens skapar förvirring och osäkerhet hos folket. Stadsgerilleron måste förhindra detta; och för att göra det måste han använda två metoder: a) han måste avstå från » marginales» teknik som in78

nebär onödigt våld och beslagtagande av folkets ägo­ delar. b) han måste använda anfallet i propagandasyfte och både under det själva aktionen genomförs och när den är avslutad sprida material med information om stads­ gerillerons mål och medel när han exproprierar rege­ ringens, de styrande klassernas och imperialisternas ägo­ delar.

Räder och invasioner

Räder och invasioner är snabba attacker mot anläggningar som ligger i närheten av eller i stadens centrum, som t.ex. små militärförband, polisstationer och sjukhus etc., för att ställa till med skadegörelse, lägga beslag på vapen, straffa och terrorisera fienden, utöva repressalier eller befria ska­ dade fångar eller sådana som ligger på sjukhus under polis­ bevakning. Räder och invasioner utförs också mot garage och de­ påer för att förstöra fordon och skada installationer, spe­ ciellt om de tillhör nordamerikanska företag. När räder äger rum på speciella sträckor av landsvägar eller i vissa avlägsna trakter kan de tjäna som medel att tvinga fienden att förflytta stora truppstyrkor, vilket är en totalt värdelös ansträngning eftersom de inte kommer att finna någon på platsen att strida mot. När de äger rum mot vissa residens, kontor, arkiv eller ämbetsverk är det för att komma över hemliga papper och dokument, som kan användas för att offentliggöra be­ drägerierna och korruptionen inom stadsförvaltningen, äm6

79

betsmännens smutsiga avtal och brottsliga transaktioner

med nordamerikarterna. Räder och invasioner är effektivast om de genomförs nattetid.

Ockupationer

Ockupation är en typ av attack som består i att stadsge­ rilleron installerar sig inom vissa anläggningar och om­ råden för ett temporärt motstånd mot fienden eller för att uträtta viss propagandaverhamhet. Ockupation av fabriker och skolor under strejker och vid andra tillfällen är ett sätt att protestera eller att avleda fiendens uppmärksamhet. Ockupation av radiostationer sker för att sprida propa­ ganda. Ockupationen är ett mycket effektivt aktionssätt men för att undvika personella och materiella förluster i våra led är det väsentligt att kunna räkna med goda reträttmöjlig­ heter. Dessa operationer måste alltid vara synnerligen väl­ planerade och genomföras vid rätt tillfälle. Ockupationer är alltid tidsbegränsade och skall genom­ föras snabbt.

Bakhåll

Bakhållet är en typisk form av överraskningsattack med vilken fienden kan fångas in när han går över en landsväg, eller då han deltar i en polisrazzia, försöker omringa ett hus eller en gård. 80

Ett falskt budskap kan föra fienden till platsen, där han går i fällan. Huvudsyftet med ett bakhåll är att ta fiendens vapen och straffa honom med döden.

Gatustridstaktik

Gatustridstakiik används för att bekämpa fienden på ga­ torna varvid man använder sig av massornas medverkan. 1968 tillämpade de brasilianska studenterna utmärkta former av gatustridstaktik mot polistrupperna. Som t.ex. att föra demonstranterna mot trafikriktningen, att använda slangbågar och stenkulor mot den ridande polisen. Andra former av gatustridstaktik består i att bygga bar­ rikader, att riva upp och kasta gatusten, flaskor, tegelstenar och andra projektiler mot polisen, att använda byggen som flyktvägar, gömställen och som utgångspunkt för över­ raskande attacker. Det är lika nödvändigt att veta hur man skall besvara fientliga anfall. När polisstyrkorna skyddar sig med sköldar mot projektiler, måste man dela upp sig på två grupper, en · so m anfaller dem framifrån och en som anfaller bakifrån. Den första gruppen måste dra sig tillbaka när den andra anfaller för att undvika att bli träffad av projektilerna · från den andra gruppen. Av samma anledning är det viktigt att veta hur man ska ta sig an en poliskedja. När polisen avdelar några av sina män för att ta sig in bland massorna och arrestera en de­ monstrant, måste en större grupp av stadsgerilleros omringa

81

polisgruppen, avväpna och slå ner den och samtidigt få fången fri. Denna stadsgerillaoperation kallas ked;an inom ked;an. När polisen omringar en skola, fabrik, allmän samlings­ lokal eller någon annan plats får stadsgerillan inte ge upp eller låta sig överrumplas. För att kunna bilda sin kedja är fienden tvungen att transportera poliserna till platsen i bilar och speciella fordon och att inta strategiska positioner på gatorna för att sedan kunna invadera byggnaden eller loka­ len i fråga. Stadsgerilleron, å sin sida, får aldrig träda in i någon byggnad eller samlingslokal utan att först veta vilka flyktmöjligheter som finns, hur han kan undkomma polis­ kedjan, vilka strategiska positioner polisen kan inta och vilka yägar som kan spärras. Han måste också inta andra strategiska positioner från vilka han kan slå till mot fien­ den. Vägarna som polisbilarna tar måste mineras på obliga­ toriska genomfartsställen och på platser där bilarna måste stanna. När minorna detonerar sprängs fordonen i luften. Polisen lockas i fällor och lider förluster eller utsätts för bakhåll. Poliskedjan måste brytas via flyktvägar som poli­ sen inte känner till. En noggrannt planerad reträtt är bästa sättet att tillintetgöra alla inringningsförsök från fiendens sida. Om platsen inte erbjuder erforderliga flyktmöjligheter bör stadsgerilleron avfärda den som mötesplats och inte använda den överhuvudtaget. Om man använder den kom­ mer han inte att kunna bryta sig igenom poliskedjan som fienden säkerligen kommer att bilda kring området. Gatustridstaktiken har frammanat en ny typ av stads82

gerillero som deltar i massdemonstrationer. Denne kallar vi för · demonstrant-gerillero, som deltar i demonstrationer med specifika och bestämda uppgifter. Dessa består i att kasta stenar och projektiler av alla slag, att använda bensin för att sätta igång bränder, att skjuta på polisen och lägga beslag på deras vapen, att kidnappa fiendens agenter och provokatörer, att skjuta ner polisens hejdukar, bödlar och chefer, som kommer till platsen i falskskyltade bilar för att inte påkalla uppmärksamheten. Demonstrant-gerilleron hjälper grupper i massdemonstra­ tionen till flyktvägar om det skulle vara nödvändigt. Han lägger ut minor, kastar molotovcocktails, förbereder bak­ håll och bombattentat. Demonstrant-gerilleron måste också ta initiativ till kedjan inom kedjan-aktioner, somt genomsöka regeringsfordon, officiella bilar och polisbilar, för att se om de innehåller pengar eller vapen, innan de välts och tänds på. Krypskyttar är mycket värdefulla vid massdemonstratio� ner och spelar tillsammans med demonstrant-gerilleron en mycket viktig roll. Från strategiska platser kan krypskytten nå fullständig framgång med jaktgevär, automatvapen etc. som lätt sätter fienden ur spel.

Strejker och arbetsnedläggelser

Strejken är ett aktionssätt som tillämpas av stadsgerilleron på arbetsplatser och läroanstalter för att skada fienden genom att stoppa arbete och studieverksamhet. Detta är ett

av de exploaterades och förtrycktas starkaste vapen och därför använder fienden enorma stridskrafter och det bru­ talaste våld mot dem. De strejkande fängslas, misshandlas och många blir slutligen mördade. Stadsgerilleron måste planera strejken på ett sådant sätt att han inte efterlämnar några spår som kan avslöja ledar­ na för aktionen. En strejk måste för att bli framgångsrik organiseras av små grupper och noggrannt planeras i all hemlighet. Vapen, ammunition, molotovcocktails, hemmagjorda at­ tack- och förstörelsevapen, allt detta måste förberedas och finnas till hands för att kunna möta fienden. För att åstad­ komma största möjliga skada är det betydelsefullt att till­ lämpa en väl utarbetad sabotageplan. Även om arbets- och studieavbrott är kortvariga så till­ fogar de fienden stor skada. Det räcker med att de blossar upp en efter en på skilda platser och sektioner inom sam­ ma område och bryter vardagsrytmen, slår till och försvin­ ner i typisk gerillastil. Vid strejker eller vid arbetsnedläggelser kan stadsgerille­ ron ockupera en lokal eller begränsa sig till att göra en räd. Då är målet att ta fångar eller att kidnappa fientliga agen­ ' ter, hålla dem som gisslan och släppa dem senare i utbyte mot arresterade strejkande. I vissa fall kan strejker och korta arbetsnedläggelser er­ bjuda ett utmärkt tillfälle för att gillra bakhåll och fällor med syfte att fysiskt tillintetgöra de mest ökända och sko­ ningslösa polismännen. Det väsentliga är att fienden lider personella och mate­ .riella förluster och försvagas av aktionen.

Deserteringar, avvikelser med vapen, besfagtagande och expropriering av vapen, ammunition och sprängämnen

Deserteringar och avvikelser med vapen är aktioner som är lokaliserade till militärförläggningar, skepp, militärsjukhus etc. Stadsgerilleron som är soldat, korpral, sergeant, under­ officer eller officer skall desertera vid det mest lägliga till­ fället och medföra moderna vapen och ammunition som skall lämnas över för att användas i den brasilianska revo­ lutionens tjänst. Ett lägligt tillfälle är då stadsgerilleron inom armen be­ ordras atdörfölja och bekämpa sina gerillakamrater utan­ för militärförläggningen. Istället för att följa gorillornas or­ der måste stadsgerilleron från armen förena sig med revo­ lutionärerna och överlämna de vapen och den ammunition han kommit över eller det militärplan han för. Fördelarna med denna metod är att' revolutionärerna får sina vapen från armen, flottan och flygvapnet, militärpoli­ sen, polisen eller från brandkåren utan något större besvär, eftersom de kommer med regeringens egna transportmedel. Andra möjligheter kan uppstå inom kasernerna, och den stadsgerilleron som är militär måste alltid vara beredd . på detta. Vid vårdslöshet hos befälet eller vid andra gynnsam­ ma tillfällen som exempelvis vid byråkratisk eller discipli­ när slapphet från de underordnades eller annan personals sida får stadgerilleron inte dröja, utan snarast meddela sig med organisationerna och desertera, ensam eller i sällskap, men medförande så mycket materiel som möjligt. Tack vare upplysningar och medverkan från stadsgerille85

ron i armen kan räder mot kaserner och andra militära an­ läggningar organiseras för att beslagta vapen. När det inte finns några möjligheter att desertera med vapen och ammunition, måste stadsgerilleron i armen ge­ nomföra sabotage, spränga och bränna ner vapen, ammu­ nition och sprängämnesförråd. Denna teknik att . desertera med vapen och ammunition, att göra räder och sabotage i militära anläggningar är det bästa sättet att trötta ut och demoralisera gorillorna och bringa dem ur fattningen. Målet för stadsgerilleron då han avväpnar en enskild fiende är att lägga beslag på hans vapen. Dessa vapen är vanligen i händerna på vaktposter och annan personal vars uppgift är att utöva vakttjänst och repression. Beslagtagandet av vapen kan ske med våld eller genom

·

förslagenhet med olika knep och fällor. När fienden av­ väpnats måste han visiteras, för att kontrollera om han kan ha ytterligare något vapen utöver det som fråntagits honom. Om stadsgerilleron är oförsiktig kan fienden beskjuta ho� nom med ett undangömt vapen. Beslagtagandet av vapen är ett effektivt sätt att komma över kulsprutepistoler, som är stadsgerillerons viktigaste vapen. När vi genomför små operationer eller aktioner för att lägga beslag på vapen och ammunition kan den erövrade materielen användas för eget bruk eller ställas till strids­ gruppernas förfogande. Behovet av att förse stadsgerilleron med eldkraft är så stort att man till en början många gånger måste köpa, bortföra eller erövra ett enskilt vapen. Det viktigaste är att 86

börja, och att börja med en stor besJutsamhet och djärvhet. Att inneha ett vapen mångdubblar vår styrka. Vid bankrån, måste man vara noga med att lägga beslag på vaktens vapen. Andra vapen, kassörens eller direktörens,· skall också tas ifrån dem. En annan metod för att lägga beslag på vapen är att locka poliser i bakhåll och då inte glömma att noga söka igenom deras bilar. Ofta lyckas vi lägga beslag på vapen vid räder mot polis­ stationer. Exproprieringen av vapen, ammunition och sprängäm­ nen är de operationer som stadgerillan genomför när den anfaller vapenaffärer, industrier och stenbrott.

Befriandet av våra fängslade kamrater

Att befria fångar är en väpnad operation med avsikt att befria fängslade stadsgerilleros. I sin dagliga kamp mot fienden löper stadsgerilleron ständig risk att bli arresterad och dömd till långa fängelsestraff. Det betyder inte att stadsgerillerons revolutionära kamp slutar där. Hans er­ farenhet berikas och utvecklas av fängelsevistelsen. Den fängslade stadsgerilleron betraktar fängelset som ett område som han måste behärska och väl känna till för att kunna fly ifrån genom en gerillaoperation. Det existerar inget fängelse, varken på någon ö, i någon stad eller på landsbygden som kan stå emot den slughet, skicklighet och kampvilja som är kännetecknande för revolutionärer. Stadsgerilleron som är i frihet betraktar fiendens straff� anstalter som oundvikliga områden för gerillaaktioner.

87

Det är samspelet mellan stadsgerilleron i frihet och stads­ gerilleron i fängelse som resulterar i den väpnade operation som vi kallar befriandet av fångar. De gerillaoperationer som kan tillämpas för att befria fångar är följande: a) upplopp i straffanstalter, i fångkolonier och på fångöar eller vid transport eller på fångskepp; b) anfall mot fängelser, arrestlokaler, polisstationer, fångläger eller andra former av stadigvarande eller till­ fälliga fångplatser i staden eller på landsbygden; c) anfall mot bil- eller tågtransporter av fångar; d) räder och invasioner i fängelser; e) bakhåll för fångvaktare som förflyttar fångar.

Avrättningar

Avrättning är att döda en nordamerikansk spion, en av dik­ taturens agenter, en av polisens bödlar, en fascist i rege­ ringen, skyldig till brott mot patrioter, en tjallare, en an­ givare, en polisagent eller en av polisens provokatörer. ·. De som på eget initiativ går till polisen för att. ange och anklaga någon, som ger ledtrådar och upplysningar till dem, måste också avrättas av stadsgerillan. Avrättning är en hemlig aktion med minsta möjliga del­ tagande från stadsgerillans sida. I många fall är det till­ räckligt att avrättningen verkställes av en okänd, ensam och tålamodig krypskytt som agerar med fullkomlig diskre­ tion och kallblodighet.

88

Kidnapping

Kidnapping består i att tillfångata en polisagent, nordame· rikansk spion, politisk personlighet eller en välkänd och farlig fiende till revolutionen och kvarhålla honom på ett hemligt ställe. Kidnapping tillämpas i syfte att utväxla eller befria fängslade revolutionära ,kamrater eller för att tvinga mili· tärdiktaturen att upphöra med tortyren i fängelserna. Kidnapping av personligheter kända för sin verksamhet inom konst, sport eller med andra framstående egenskaper och som inte har uttryckt några politiska ställningstaganden kan vara ett sätt att göra propaganda för stadsgerillerons revolutionära och patriotiska syften. Detta under förutsätt­ ning att kidnappingen sker under mycket speciella omstän­ · digheter och att �ktionen verkställs · på ett för folket sym­ patiskt och godtagbart sätt. Kidnapping av nordamerikaner bosatta eller på besök i Brasilien är en form av protest mot USA-imperialismens intrång och dominans i vårt land.

Sabotage

Sabotage • är en synnerligen destruktiv form av attack som kräver mycket få deltagare, ibland endast en, för att nå önskat resultat. När stadsgerilleron utför sabotage bör han först utföra isolerade aktioner. Senare kommer ett läge då spridda och allmänna sabotagehandlingar utförs av folket. Väl utfört sabotage kräver studier, planering och noggrant utförande. Typiska former av sabotage är sprängningar med dynamit, bränder och minering.

89

Lite sand eller bränsleläckage, dålig smörjning, e11 lös­ tagen skruv, en kortslutning, stenar eller träbitar kan orsaka skador som är omöjliga att reparera. Målet med sabotage är att skada, förstöra och förinta för fienden vitala punkter som exempelvis: a) landets ekonomi b) jordbruks- och industriproduktionen

c) transport- och kommunikationssystemet d) militär- och polisväsendet, deras anläggningar och förråd e) det repressiva militära och politiska systemet f) nordamerikanska företag och egendomar i landet. Stadsgerilleron bör skada landets ekonomi, i synnerhet dess ekonomiska och finansiella läge som t.ex. dess utrikes­ och inrikeshandel, dess penning- och bankväsende, dess skatteindrivningssystem och annat. Statliga ämbetsverk, serviceorgan för regeringen och stat­ liga lagerbyggnader är enkla mål för sabotage. Jordbruks- och industriproduktionen är lätta sabotage­ mål för stadsgerilleron med god lokalkännedom. Industriarbetarna som är verksamma som stadgerilleros är utmärkta industrisabotörer eftersom de - bättre ärt någon annan -' vet vilken industrigren; fabrik, maskin eller maskindel som är den rätta för att få hela komplexet att rasa samman. Han kan däför göra mycket mer än en dåligt informerad lekman. När det gäller fiendens transport- och kommunikations­ system, och då i första hand järnvägarna, är det nödvän­ digt att attackera det systematiskt med sabotage. Man måste dock undvika att döda eller skada passage-

90

rare särskilt trafikanterna på förorts- och långdistanstågen. Huvudsyftet för sabotage inom detta område är att an­ gripa godståg, rullande eller fast materiel och hindra att transport- och kommunikationssystemet ska fungera för militära ändamål. Slipers och räls kan förstöras och rivas upp. En tunnel som blockeras av ett ras orsakat av en explosion, eller av en urspårad vagn, orsakar stor skada. Att få en tågtransport med bränsle att spåra ur, att spränga järnvägsbroar innebär ett svårt slag för fienden. I ett transportsystem där tyngden och storleken av den rullande materielen är så stor tar det månader att reparera eller ersätta det förstörda. När det gäller landsväger kan de blockeras med träd, stillastående fordon, gropar och av ras från söndersprängda klippväggar och sprängda broar. Båtarna kan skadas där de ligger förankrade i havs- eller flodhamnar samt på varven. Flygplan kan förstöras eller saboteras på marken. Telefon- och telegraflinjer kan skadas systematiskt, stol­ par och torn kan vältas samt linjer göras obrukbara. Transport- och kommunikationsmedlen måste redan nu saboteras, då det revolutionära kriget redan inletts i Bra­ silien och det är nödvändigt att hindra fienden att förflytta trupper och ammunition. Oljeledningar, bränsledepåer, bomb- och ammunitions­ lager, sprängämnes- och vapenförråd, kaserner, polisstatio­ ner måste bli omedelbara mål för sabotageoperationer. Alla fordon som tillhör armen och polisen måste förstöras. Militärens och polisens repressionscentraler med sina spe-

91

cifika och specialisepde organ måste också utgöra mål för stadsgerillerons sabotageverksamhet. Nordamerikanska företag och egendomar i landet måste å sin sida träffas av sabotageverksamheten i sådan utsträck­ ning att aktionernas omfattning mot dem överstiger allt som kan åstadkommas mot andra vitala punkter ·hos fien­ den.

Terrorverksamhet

Terror är en aktion som vanligen innebär att man place­ rar en bomb eller sprängladdning med stor förstörelsever­ kan så att den åstadkommer irreparabla skador för fienden. Terror kräver att stadsgerillan har en god teoretisk och praktisk kunskap om hur man tillverkar sprängladdningar. Terroraktionen är, trots den enkelhet med vilken den kan utföras, inte aµnorlunda än andra handlingar och ak­ tioner som stadsgerillan utför, och är liksom dessa för sin utgång beroende av planering och beslutsamhet från den revolutionära organisationens sida. Det är en handling som stadsgerilleron måste utföra med största kallblodighet, lugn och beslutsamhet. Även om terror vanligtvis förknippas med bombexplo­ sioner, kan den ibland genomföras i form av avrättningar och genom att man systematiskt ·bränner ner installationer, egendomar, nordamerikanska företagsdepåer, plantager etc. Det är väsentligt att framhålla betydelsen av bränder och framställningen av brandbomber samt bruket av bensin i

den revolutionära terrortekniken. Stor betydelse bör också

tillskrivas de plundringar som stadsgerilleron kan förmå

92

massorna att utföra under perioder av svält och svår nöd som orsakats av profit- och vinsthunger hos de stora affärs­ männen. Terror är ett vapen som revolutionären aldrig kan avstå ifrån.

Den väpnade propagandan

De samlade aktioner som utförs av stadsgerilleron, och var och en av dessa, är det viktigaste sättet att genomföra den väpnade propagandan. Dessa aktioner, som genomförs med vissa bestämda mål för ögonen, blir oundvikligen propagandamaterial i mass­ media. Bankrån, bakhåll, deserteringar, avvikelser med vapen, befrielser av fångar, terror och psykologisk krigsföring är exempel på sådana aktioner. Flygplan i luften som kapats av revolutionärer, skepp och tåg under gång som attackerats och övertagits av gerillan är aktioner som kan utföras enbart i propagandasyfte. Stadsgerilleron får inte avstå från att installera ett under­ jordiskt tryckeri, han skall även förfoga över stencilappa­ rater, eller andra dupliceringsapparater. Han bör exproprie­ ra det han inte kan köpa, för att kunna framställa under­ jordiska tidningar, pamfletter, flygblad och märken med propaganda och agitation mot diktaturen. Stadsgerilleron som trycker underjordiskt material med­ verkar starkt till att öka folkets anslutning till den revolu­ tionära kampen. Han öppnar en fast arbetsfront för dem som vill sprida revolutionär propaganda även om det skulle

93

innebära att de tvingas arbeta som ensamma revolutionärer med risk för sina liv. När stadsgerilleron förfogar över underjordiskt agita. tions- och propagandamaterial finner hans uppfinningsrike­ dom nya vägar - kastanordningar, katapulter och andra apparater - för att på avstånd sprida pamflettar mot re­ geringen. Bandinspelningar, ockupationer av radiostationer och bruket av högtalare, slagord på väggar och på svårtillgäng­ liga platser är andra former av propaganda. När stadsgeril­ leron utför dessa handlingar bör han ge dem karaktär av väpnade aktioner. En enträgen propaganda till vissa adressater i form av brev som förklarar innebörden av stadsgerillans väpnade aktioner ger goda resultat och är ett sätt att påverka vissa befolkningsgrupper. Detta inflytande som utövas bland folket genom alla for­ mer av propaganda kring stadsgerillerons verksamhet be­ tyder inte att våra ansträngningar går ut på att få allas stöd. Det räcker med stöd från en del av dem, och det kan ske genom att följande paroll blir allmänt känd: »Den som inget vill göra för revolutionen må ej heller göra något emot den.»

Psykologisk krigföring

Psykologisk krigföring är en aggressiv teknik som direkt el­ ler indirekt utnyttjar massmedia och nyheter som förmed­ las muntligen för att demoralisera regeringen. I psykologisk krigsföring befinner sig regeringen alltid i

94

underläge eftersom den påbjuder censur av massmedia och drivs in i en försvarsställning genom att strypa all kritik. I detta läge blir regeringen desperat, vilket resulterar i allt större självmotsägelser och prestigeförluster. Den förlorar tid och energi i en uttröttande kamp för att bibehålla en kontroll som kan brytas när som helst. Målet för en psykologisk krigföring är att sprida felaktig information och lögner till myndigheterna. I detta kan alla delta och härigenom skapas en atmosfär av nervositet, van­ rykte, otrygghet, osäkerhet och bekymmer för regeringen. De bästa metoder som kan användas av stadsgerillan i psykologsik krigföring är följande: a) att använda post och telefon för att ge falska led­ trådar till polis och regering. Detta innebär bl.a. infor­ mation om utplacerade bomber och andra terrorhand­ lingar i statliga institutioner eller på andra platser, kid­ nappingshot och mordplaner, för att tvinga myndighe­ terna att trötta ut sig med undersökningar av de falska informationerna. b) att låta falska planer falla i polisens händer för att avleda deras uppmärksamhet. c) att sprida rykten som oroar regeringen. d) att med alla tillgängliga medel utnyttja regeringens och dess representanters korruption, felsteg och miss­ lyckanden och därigenom tvinga dem till demoraliseran­ de kungörelser och deklarationer i de massmedia som de håller under censur. e) att presentera avslöjanden för de utländska ambas­ saderna, FN, Vatikanens sändebud och internationella juristkommissionerna för de mänskliga rättigheterna och

95

pressfrihet, genom att lägga fram varje enskild överträ­ delse och våldshandling från militärdiktaturens sida och tillkännage att det revolutionära kriget kommer att följa den inslagna vägen till stor skada för folkets fiender.

Hur man genomför en aktion

Stadsgerilleron som felfritt genomgår sin utbildning måste vara mycket uppmärksam på metoden för att genomföra en aktion. Där får han inte begå något misstag. Den minsta felaktighet i inlärningen av metoden och vid dess tillämp­ ning är ödesdiger, vilket erfarenheten lär oss dagligen. Detta är en av anledningarna till att stadsgerilleron abso­ lut måste följa den revolutionära tekniken och inte den som tillämpas av banditer. Och inte bara av den anledningen. Det kan inte finnas någon stadsgerillero värd namnet som struntar i det revo­ lutionära a:ktionssättet och som inte följer det noggrant då han planerar och utför sina aktioner. »Jätten känns igen på sina tår.» Detsamma kan sägas om stadsgerilleron som på långt håll känns igen på sina korrek­ ta metoder och sin absoluta principfasthet. Den revolutionära metoden att genomföra en aktion ba­ seras nödvändigtvis på att man känner till och använder sig av följande element: a} undersökningar och information b) observation och paquera 4) -i) Paquera Det brasilianska uttrycket fazer paquera an­ vänds i förberedelserna till jakten på paca, en sydamerikansk gnagare; och paquera i vidare betydelse används som synonym för • undersöka> och •vara uppmärksam>. -

96

c} spaningar och undersökning av terrängen

d) studier och tidtagning av olika rutter e) kartläggning f) motorisering g) val av medhjälpare och avlösningsperson h) val av eldstyrka i) fullkomliga studier och övningar j) utförandet

k) eldunderstöd l) reträtt m) skingring n) att befria och bortföra fängslade o) att undanröja ledtrådar p) att undsätta sårade

Några observationer om metoden

När det inte finns någon information, måste utgångspunk­ ten för planeringen av aktioner vara undersökningar, ob­ servationer eller paquera. Denna metod ger också goda re­ sultat. Det är viktigt att man även när det finns information jämför denna med observationerna och paquera för att där­ vid kontrollera att informationen inte motsäger observatio­ nen eller tvärtom. Rekognosering eller undersökning av terrängen, studier och tidtagning av rutten är så viktiga att om man förbigår dem så är det som om man utförde sitt uppdrag i blindo. Motorisering är ofta en underskattad faktor i metoden för att genomföra en aktion. Ofta lämnas motoriseringen 7*

97

till slutet, till kvällen före aktionen. Detta är ett misstag. Motoriseringen måste allvarligt begrundas, genomföras i god tid och kräver en grundlig planering, som också måste baseras på information, observation eller paquera� och se­ dan utföras med stor noggrannhet och precision. Skötsel, underhåll och maskering av de exproprierade fordonen är mycket viktiga detaljer för motoriseringen. När transpor­ ten misslyckas, misslyckas hela aktionen med allvarliga mo­ raliska och materiella konsekvenser för stadsgerillerons verksamhet. Val av deltagare kräver stor noggrannhet för att undvika att obeslutsamma personer deltar i aktionen vilket skulle innebära risk för att denna obeslutsamhet skulle spridas bland de övriga deltagarna. Detta måste undvikas. Reträtten är lika viktig om inte än viktigare än själva operationen, så viktig att den måste planeras ytterst noga, även med tanke på ett eventuellt misslyckande. Man måste undvika att befria eller överföra fångar med barn närvarande eller göra något annat som väcker upp­ märksamhet hos de eventuellt förbipasserande. Det bästa är att u tföra undsättningsaktionen så naturligt som möjligt, alltid på slingrande vägar eller i trånga gränder som knappt ger plats åt fotgängare för att undvika en krock mellan de två bilarna. Att undanröja spår är nödvändigt och kräver maximal försiktighet när det gäller att utplåna fingerav­ tryck och alla andra spår som kan vägleda fienden. Bristan­ de noggrannhet i det hänseende orsakar nervositet i våra led vilket fienden ofta utnyttjar.

98

Undsättning av sårade

Problemet med sårade i stadsgerillakrig kräver särskild uppmärksamhet. Under gerillaoperationer i stadsområdet kan det hända att en kamrat såras oavsiktligt eller blir skjuten av polisen. När det finns en gerillero i stridsgrup­ pen som har kunskaper i första förband kan han genast hjälpa den sårade kamraten. Under inga omständigheter får den sårade stadsgeril!eron överges på stridsp!atsen eller lämnas i fiendens händer. En av de åtgärder vi måste vidta är att starta sjukvårds­ kurser för män och kvinnor, kurser där stadsgerilleron kan anmäla sig och lära sig första hjälpens mest elementära me­ toder. Stadsgerilleron som .är läkare, medicine studerande, sjuk- . sköterska, apotekare eller helt enkelt en person som kan ge första hjälpen är nödvändig i modern revolutionär kamp. En liten stencilerad handbok i första hjälpen kan också skrivas av någon som har tillräcklig kunskap. När stadsgerilleron planerar och genomför en väpnad aktion får han inte glömma att organisera den medicinska logistiken. Detta gör man genom en rörlig eller motoriserad klinik. En bil kan också användas som en rörlig station för första hjälp. En annan lösning är att en kamrat som är sjukvårdare väntar med sin utrustning i ett hus eller någon annanstans dit man för den sårade. Idealet vore att ha en egen välutrustad klinik, men detta är mycket dyrbart om vi inte använder oss av exproprierad materiel. När allt annat misslyckas, är det ofta nödvändigt att

99

vända sig till vanliga kliniker och där använda vapenhot för att tvinga läkaren att sköta om våra sårade. I

de fall då vi måste använda oss av blodbanker för att

köpa blod eller plasma får vi inte använda verkliga adres­ ser och definitivt inte adresser där de sårade som är under vårt beskydd kan nås. Inte heller får vi lämna ut adres­ ser till sådana som deltar i organisationens underjordiska , arbete på de sjukhus och konvalescenthem dit vi för de sårade. Sådana åtgärder är nödvändiga för att dölja varje spår och ledtråd. De hus i vilka sårade befinner sig måste vara okända för alla med undantag för den mycket begränsade grupp kam­ rater som sköter och transporterar den sårade. Lakan, blodiga bandage, mediciner eller varje annat spår efter läkarvård av våra kamrater som sårats i strid mot polisen måste ovillkorligen förstöras på alla de platser där de varit för att få behandling.

Gerillerons säkerhet

Stadsgerilleron lever i ständig fara att bli upptäckt elle1 angiven. Det främsta säkerhetsproblemet består i att vara förvissad om att vi är väl dolda och skyddade och att det finns tillförlitliga metoder för att hindra polisen att nå fram till oss eller till platsen vi befinner oss på. Stadsgerillerons främsta fiende och största fara är in­ filtrationen av spioner eller angivare i vår organisation. En spion som påträffas inom organisationen straffas med döden. Samma sak gäller dem som deserterar och infor­ merar polisen.

100

\

En tillfredsställande säkerhet innebär vetskapen om att

fienden inte har några spioner eller agenter innästlade mitt ibland oss och inte kan få någon information vare sig di­ rekt eller indirekt om oss. Den grundläggande förutsätt­ ningen för detta är att rekryteringen sker med största nog­ grannhet och stränghet. Dessutom får man inte tillåta att alla känner alla, eller att någon känner till allt. Varje person bör endast känna till det som hör samman med hans arbete. Detta är en grundläggande regel för säkerheten i · stadsgerillerons · ABC­ bok. Vår kamp mot fienden är både mödo'sam och svår efter­ som det är en klasskamp. All klasskamp är en strid på liv och död där klasserna står mot varandra. Fienden vill förinta oss och strävar obevekligt · efter att finna oss och krossa oss. Därför består vårt främsta vapen i att gömma oss för honom och att gå till anfall då han inte väntar det. Faran för stadsgerilleron är att han kan avslöja sig genom brist på omdöme och bli upptäckt genom bristande klass­ medvetande. Det är oförlåtligt av stadsgerilleron att lämna ut sin egen eller någon annans hemliga adress till fienden, eller att prata bredvid mun. Anteckningar i kanten på tid­ ningar, förlorade dokument, visitkort, brev eller pap­ perslappar är ledtrådar som aldrig underskattas av polisen. Adress-, telefon- och övriga anteckningsböcker måste förstöras och man bör aldrig skriva eller behålla papper, det är nödvändigt att undvika att ha arkiv över legala eller illegala namn, biografisk information, kartor och skisser. Mötesplatser skall inte skrivas ner utan helt enkelt bevaras i

minnet.

101

Stadsgerilleron som överträder dessa bestämmelser måste varnas av den som först lägger märke till det. Om han återfaller måste man undvika att samarbeta med honom. Stadgerillerons behov av att ständigt vara i rörelse och polisens relativa närhet på grund av det strategiska polis­ nätet som omringar staden, tvingar honom att tillämpa oli­ ka säkerhetsmetoder som anpassas till fiendens rörelser. Av denna anledning är det viktigt att förfoga över en informationsapparat som dagligen informerar om vad fien­ den har för sig, var polisrazziorna äger rum, var nätet hål­ ler på att dras ihop och vilka platser som bevakas. Den dagliga genomgången av polisnyheterna i tidningarna är en utmärkt informationskälla i detta hänseende. Det allra viktigaste för gerillerons säkerhet är att aldrig under några omständigheter tillåta det minsta tecken på slapphet vid upprätthållandet av säkerhetsåtgärder och föreskrifter inom organisationen. Gerillans säkerhet måste också och framför allt upprätt­ hållas vid arresteringar. En arresterad gerillero får inte av­ slöj a · något för polisen som kan skada organisationen. Han får inte säga något som kan leda till att andra kamrater arresteras, att adresser och gömställen upptäcks och att vapen och ammunition går förlorade.

Stadsgerillerons sju synder

Även om stadsgerilleron noggrant tillämpar sin revolutio­ nära teknik och noga följer säkerhetsreglerna kan han begå fel. Det finns ingen perfekt stadsgerillero. Det enda han

102

kan göra är att till varje pris anstränga sig att begränsa felmarginalen. Perfekt .kan han aldrig bli. En av de metoder man bör använda för att minska fel­ marginalen är att noggrant känna till stadsgerillerons sju synder och försöka bekämpa dem. Stadsgerillerons första synd är bristen på erfarenhet. Den stadsgerillero som förblindas av denna synd, tror att fien­ den är dum, underskattar fiendens intelligens och tror att allting är lätt. Konsekvensen blir att han lämnar spår, som kan leda till katastrof. På grund av bristen på erfarenhet kan stadsgerilleron också överskatta fiendens styrka och tro att den är starkare än den i själva verket är. Om han låter sig luras av detta antagande blir stadsgerilleron ängslig. Han kommer att sakna djärvhet och förbli obeslutsam, osäker och paraly­ serad. Stadsgerillerons andra synd är att skryta med sina aktio­ ner och försäga sig. Stadsgerillerons tredje synd är fåfänga. Den stadsgerille­ ro, som leder av denna synd, försöker lösa revolutionens problem genom att utföra aktioner i staden utan att bry sig om landsbygdsgerillans tillkomst eller överlevande. Förblindad av sin framgång organiserar han slutligen en aktion, vilken han betraktar som avgörande och i vilken han sätter in organisationens alla styrkor och resurser. Ef­ tersom staden är belägrat område, som vi inte kan bryta oss utifrån innan gerillakampen på landsbygden har inletts och står inför sin seger görs det alltid ödesdigra misstag som ger fienden möjlighet att slå till med avgörande kraft. Stadsgerillerons fjärde synd är att överskatta sin styrka

103

och sätta igång projekt till vilka han saknar krafter och till vilka saknas ännu den erforderliga infrastrukturen. Stadsgerillerons femte synd är överilade handlingar. Den stadsgerillero som lider av denna svaghet förlorar tålamo­ det, blir nervös, kan inte vänta, utan kastar sig olägligt in i aktioner och drabbas därför av oväntade motgångar. Stadsgerillerons sjätte synd är att anfalla fienden då den är som mest uppretad. Stadsgerillerons sjunde synd är att låta bli att planera sin verksamhet och istället agera improviserat.

Folkets stöd

En av stadsgerillerons ständiga omsorger bör vara att iden­ tifiera sig med folkets problem för att erövra folkets stöd. När regeringens handlingar visar sig odugliga och kor­ rupta, bör stadsgerilleron inte tveka att ingripa för att be­ visa att han bekämpar regeringen och på så sätt vinna massornas sympati. Den nuvarande regeringen ställer t.ex. folket inför kraf­ tiga ekonomiska krav och tar ut mycket höga skatter. Det tillkommer stadsgeri!Jeron att angripa diktaturens upp­ bördssystem och hindra dess uppbördsaktiviteter genom att använda det revolutionära våldets hela kraft mot dessa. Stadsgerilleron kämpar inte enbart mot skatte- och upp­ bördssystemet. Det är nödvändigt att det revolutionära våldet också når de statliga organ som höjer priserna och

de män som dirigerar dessa organ, liksom de rikaste na­ tionella och utländska affärsmännen i landet och de stora egendomsägarna; kort sagt mot alla dem som erhåller fa-

104

bulösa vinster genom höga levnadskostnader, svältlöner samt pris- och hyreshöjningar. Utländska truster, som exempelvis frysindustrin och andra nordamerikanska företag vilka har monopol på den marknad som utgörs av livsmedelstillverkning, måste angri­ pas systematiskt av stadsgerilleron. Stadsgerillerons uppror och hans ständiga ingripanden i folkets problem är det bästa sättet att vinna folkets stöd för den sak vi kämpar för. Vi upprepar om och om igen: det är bästa sättet att vinna folkets stöd. Så snart som en betydande del av befolkningen börjar ta stadsgerillerons verksamhet på allvar, är hans framgång säkrad. Regeringen har inget annat val än att intensifiera repres­ sionen. Polisrazziorna, husrannsakningarna, arresteringarna av oskyldiga människor och misstänkta och avspärrningar­ na av gator gör livet i staden outhärdligt. Militärdiktatu­ ren kastar sig in i massiva politiska förföljelser. Politiska mord och polisterror blir ren rutin. Trots detta misslyckas polisen ständigt. Armens, mari­ nens och flygvapnets styrkor mobiliseras och deltar i poli­ lisens rutingöromål. Inte ens då lyckas de finna några led­ trådar, paralysera gerillaoperationerna eller utplåna den revolutionära organisationen med dess fragmentariska grup­ per, som ständigt rör sig och opererar över hela landet och utöver påverkan. Folket vägrar att samarbeta med myndigheterna och den allmänna känslan är att regeringen är orättvis, att den saknar förmåga att ta itu med svårigheterna och att den helt enkelt tar sin tillflykt till fysisk utrotning av sina mot­ ståndare.

105

Den politiska situationen i landet ändras nu till en mi­ litär situation i vilken gorillorna mer framstår som ansva­ riga för alla misslyckanden och allt våld, medan folkets dagliga problem blir rent katastrofala. Fredsivrarna, som alltid existerar i de härskande klas­ serna, och opportunisterna på den högra kanten, som är . anhängare av ickevåldskamp, förenas när de ser militärerna och diktaturen vid avgrundens brant och när de känner fruktan för konsekvenserna av det revolutionära kriget som redan har nått till en tämligen framskriden och oåterkaller­ lig nivå. De börjar att lågmält bönfalla bödlarna om val, om en » demokratisering» av landet igen, om konstitutio­ nella reformer och andra ingredienser avsedda att föra massorna bakom ljuset och få slut på det revolutionära inflytandet i städerna och på landsbygden. Men när folket har blicken riktad på revolutionärerna kommer de att inse att det är en fars att delta i val vars enda syfte är att garantera militärjuntans fortsatta existens och dölja dess brott. I sin helhjärtade attack mot denna valfars och mot den så kallade »politiska lösning», som tilltalar opportunister­ na, måste stadsgerilleron bli ännu aggressivare och våld­ sammare och utan uppehåll ägna sig åt sabotage, terror, ex­ propriering, anfall, kidnappingar, avrättningar etc. Detta omintetgör varje försök att föra massorna bakom ljuset genom att exempelvis öppna kongressen och reorganisera partierna - regeringspartiet och de oppositions­ partier som det tillåter - när såväl parlamentet som par­ tierna hela tiden fungerar tack vare tillstånd från militär­ diktaturen, ett sannskyldigt skådespel av marionetter och dresserade hundar.

106

·

Stadsgerillerons roll för att vinna folkets stöd består i fortsatt kamp och att hela tiden · ha . massornas intressen i minnet och försvåra den katastrofala situation i vilken regeringen måste agera. Det är dessa för diktaturen kata­ strofala omständigheter som gör det möjligt för revolutio­ närerna att starta ett gerillakrig på landsbygden, mitt under stadsupprorets okontrollerbara tillväxt. Stadsgerilleron tänker på den revolutionära aktion, som är till förmån för folket och att i och med denna försöka få massornas deltagande i kampen mot militärdiktaturen och för landets befrielse ur Förenta staternas kvävande grepp. Det är med början i städerna och med folkets stöd som gerillan på landsbygden snabbt kan utvecklas och noggrant bygga upp sin infrastruktur under det att upp­ roret fortsätter i städerna.

Stadsgerillan, en skola för urval av gerilleros

Revolutionen är ett socialt fenomen, som är beroende av människor, vapen och resurser. Vapen och resurser finns i landet och kan tas och användas men för att kunna göra detta är det nödvändigt att man kan räkna med männi­ skorna. Utan dem saknar vapen och resurser betydelse och värde. Människor å sin sida måste ha två grundläggande och oåterkallerligen nödvändiga egenskaper: a) de måste ha politisk-revolutionär motivation. b) de måste ha de nödvändiga tekniskt-revolutionära kunskaperna. Människor med politisk-revolutionär motivation finns bland det stora karaktäristiska antalet fiender till militär8

107

diktaturen och motståndare till USA-imperialismens domi­ nans. Nästan dagligen strömmar dessa människor till stads­ gerillan och det är därför reaktionen inte längre tillkänna­ ger att den tillintetgjort de revolutionära grupperna. I stället har den obehaget att se dem åter stiga upp ur sin egen aska. De mest vältränade människorna och de mest erfarna och hängivna, såväl från stadsgerillan som från landsbygds­ gerillan, utgör ryggraden i det revolutionära kriget och där­ med samtidigt i den brasilianska revolutionen. Ur denna ryggrad kommer att bildas stommen i den revolutionära nationella befrielsearmen, som uppkommer ur gerillan. Detta är kärnan. Den består inte av byråkrater och oppor­ tunister, som gömmer sig i organisationens struktur, inte av uppblåsta föreläsare eller av dem som skriver resolutio­ ner enbart på pappret, utan den består av människor som deltar i kampen. Den består av de människor, som från första stund varit beslutna och beredda att göra allt, som personligen deltar i de revolutionära aktionerna och som inte tvekar eller bedrar. Detta är den politiskt medvetna disciplinerade kärna, som med en vidsträckt strategisk och taktisk syn är konsek­ vent i tillämpningen av den marxistiska teorin, av leninis­ men och av castro-guevaraismen på den brasilianska verk­ lighetens konkreta förhållanden. Detta är den kärna som leder upproret under gerillafasen. Därifrån skall de män och kvinnor komma som har en enhetlig politisk-militär bildning och vars uppgift kommer att bli att i framtiden, efter revolutionens seger, leda upp­ byggandet av det nya brasilianska samhället. De män och kvinnor som stadsgerillan nu väljer ut är

108

arbetare . och bönder som staden lockat till sig för att få arbetskraft och som återvänder till landsbygden politiskt­ tekriiskt förberedda; studenter, intellektuella och präster. Detta är det material med vilket man med början i stads­ gerillan bygger upp den väpnade alliansen mellan å ena sidan arbetare och bönder och å den andra studenter, in­ tellektuella och präster. Arbetare har obegränsade kunskaper om den industriella sektorn och passar utmärkt för revolutionära uppgifter i städerna. Arbetaren-stadsgerilleron deltar i den nuvarande kampen genom att tillverka vapen, genom att sabotera och genom att träna sabotörer och dynamitarder. Han deltar personligen i väpnade aktioner eller genom att organisera strejker och partiella arbetsnedläggelser i fabriker, verkstä­ der och på andra arbetsplatser med karaktärsdrag av våld­ samhet från massornas sida. Bönderna har en fantastisk intuition för terrängorien­ tering, är förslagna i möte med fienden och har en oum� härlig förmåga att smälta in i de förödmjukade massorna och därmed möjligheter att lätt få kontakt. Bonden-gerilleron deltat redan i vår kamp och det är han som rör sig längsmed våra gerillalinjer, upprättar stödpunk­ ter på landsbygden, skaffar gömställen åt personer, vapen, ammunition och förråd. Han organiserar sådd och skörd av spannmål för gerillan, väljer ut tillfälliga skyddsplatser och platser för boskapsuppfödning samt jaktplatser. Han tränar landsbygdsgerillans vägvisare och skapar informa­ tionsnätet på landsbygden. Studenterna är kända för att vara politiskt hårda och ohyfsade och är därför kapabla att bryta med alla fördo�

109

mar. När de inlemmas i stadsgerillan, vilket nu redan sker i stor skala, visar de sig ha speciell talang för det revolu­ tionära våldet och når snabbt en hög nivå av politisk-tek­ nisk-militär utbildning. Studenterna har oerhörda möjlig� heter till fritid, eftersom de systematiskt skiljs, suspenderas och kastas ut från skolan av diktaturen. I och med detta förfogar de över tid, som de använder till förmån för revo­ lutionen. De intellektuella utgör grundpelare för motståndet mot godtyckliga handlingar, sociala orättvisor och omänsklig­ heten hos gorillornas diktatur. De underblåser den revoluti?­ nära elden och har en stark kommunikationsförmåga och förmåga till · inflytande; Stadsgerilleron-den intellektuelle; artisten är · det senaste tillskottet i det brasilianska revolu­ tionära kriget. Kyrkans män - nämligen kyrkoherdar, präster eller re­ ligiösa män av olika rangordning ·och trosbekännelser representerar en sektor som är speciellt kvalificerad . i att nå kontakt med folket, särskilt arbetare, bönder och de bra, silianska kvinnorna. Stadsgerilleron-prästen tar mycket aktiv del i det på­ gående revolutionära kriget i Brasilien. Han är ett starkt vapen i kampen mot militärmakten och den nordameri­ kanska imperialismen . Den brasilianska kvinnans deltagande i det revolutionära kriget och speciellt i stadsgerillan har utmärkts av en oöver­ träffad stridsanda och envishet. Det är inte en slump att så många kvinnor har anklagats för att ha deltagit i · gerilla­ aktioner mot banker, stenbrott, militärkaserner etc. Det · är därför så många av dem är fängslade medan andra söks av polisen.

110

Såsom en skola för urval av gerilleros förbereder stads­ gerillan männen och kvinnorna lika effektivt. Den ger där­ efter de män och kvinnor lika stort ansvar, som löper sam­ ma risker när de deltar i striden, samlar ihop förråd eller fungerar som kurirer, chaufförer, sjömän eller piloter. Detta gäller i lika hög grad dem som inskaffar hemlig information och hjälper till med propaganda- och skolningsarbetet. Carlos Marighella ]uni 1969

111

Carlos Marighella stupade hösten 1969 i kampen mot den brutala militärdiktaturen i Brasilien. Denna bok sammanfattar den strategi och taktik som Marighella utvecklade och som samlat Brasiliens revolutionära grupper till gemensamt, väpnat motstånd.