Från nyfikenhet till systematisk kunskap : kvalitativ forskning i praktiken [1 ed.] 9144077688, 9789144077680 [PDF]

Zitiervorschau

Från nyfikenhet till systematisk kunskap Kvalitativ forskning i praktiken

AKSEL TJORA

Översättning: Sven-Erik Torhell

~ studentlitteratur

Originalets titel: Kvalitative forskningsmetoder i praksis © Gyldendal Norsk Forlag A/S, 2010. [All rights reservedl

®

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art. nr 35886 ISBN 978-91-44-07768-o Upplaga 1:1 © studentlitteratur 2012 för den svenska upplagan

www.studentlitteratur.se studentlitteratur AB, Lund Översättning: Sven-Erik Torhell Omslagslayout: Anna Åström Omslagsbild: shutterstock.com/Pan Xunbin Printed by Elanders Poland, Poland 2012

INNEHÅLL

Förord till den svenska upplagan 7 KATARINA JACOBSSON

Förord 11

KAPITEL 1

Kvalitativa forskningsmetoder 13

Premisser för den här boken 13 Grunden för kvalitativ forskning 16 Perspektivmässig utgångspunkt 18 Förhållandet mellan kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder 19 Subjektivitet och objektivitet 20 Teorins plats 22 Pragmatiska hänsyn vid val av metod 25 Generella etiska överväganden vid kvalitativ forskning 28 Internet och kvalitativ forskning 30 Röra, kaos och den sanna forskningsglädjen 31 KAPITEL 2

Observation 33

Varför välja observationsstudier? 34 Att välja tid och plats för observation 36 Olika roller under observation 40 Observationsdata som fältanteckningar 47 Diskussion: Från observation till fältanteckning 51

1> sTUDENTLITTERATUR

3

INNEHÅLL

Observationsdata som ljudinspelning 55 Observationsdata som video 56 Video för fokus på detaljer 57 Video för att kunna samarbeta om analys 59 Tekniska utmaningar vid användning av video 6o Glädjen över videodata 63 Problemet med att påverka och bli påverkad 64 Problemet med att inte förstå vad som sker 67 Information om forskningen till dem man studerar 69 Etiska hänsyn vid observation 71 Dold observation 72 Etisk hantering av ljud- och bilddata 74 Relationer till dem man studerar 75 Observation på internet 76 KAPITEL 3

Intervju 81

Djupintervjuer 81 Varför använda djupintervjuer? 82 Genomförande av djupintervju 84 Djupintervjuns struktur 86 Var bör man intervjua? 93 Fokusgrupper 95 Fokuserade intervjuer 97 Begränsning före, under eller efter intervjun 100 Intervjuguide 100 Intervjuguide (l) för fokuserad intervju 101 Intervjuguide {2) för djupintervju 102 Intervjuguider och det fria samtalet 105 Bruk av ljudinspelning 106 Att intervjua över telefon 108 Att intervjua genom e-post 110 Transkribering 111 Rekrytering av informanter 112 Etiska hänsyn vid intervjuer 123

4

C sTUDENTLITTERATUR

INNEHÅLL

KAPITEL 4

Dokumentstudier 127

Rena dokumentstudier 128 Dokument som tilläggsdata 129 Dagböcker 132 Aterbruk av intervju- och observationsdata 133 KAPITEL

s Analys av kvalitativa data

137

Stegvis-deduktiv induktiv metod (SDI) 137 Att komma i gång med analysen 139 Kodning 141 Kategorisering 146 Begreppsutveckling 147 Diskussion av begrepp och utveckling av teori 150 Dataprogram för analys av kvalitativa data 151 KAPITEL 6

Förmedling av kvalitativ forskning 155

Användning av direkta utdrag från empirin 155 Etiska hänsyn vid presentation av kvalitativ forskning 156 KAPITEL 7

Kvalitet i kvalitativ forskning 159

Tillförlitlighet (reliabilitet) 159 Giltighet (validitet) 162 Generalisering 163 Naturalistisk generalisering 164 Måttfull generalisering 167 Begreppslig generalisering 168 Transparens 169 Reflexivitet 170 Från god forskning till trovärdiga resultat 170

sTUDENTLITTERATUR

s

INNEHÅLL

Ordlista 173 Referenser 183 Person- och sakregister 193

6

O sTUDENTLITTERATUR

FÖRORD TILL DEN SVENSKA UPPLAGAN KATARINA JACOBSSON

Trots att jag inte är särskilt förtjust i metodböcker, står i min bokhylla ett stort antal metodböcker. Och med viss tveksamhet till metodböckers värde för att bidra till bra forskning, har jag själv medverkat i flera metodböcker. Min inställning till denna genre är således ambivalent. Samtidigt är jag fast förvissad om att metoden är den absolut nödvändiga grundbulten i empirisk forskning. Utan gedigna metodkunskaper blir det ingen bra forskning, hur mycket teori man än kan "pimpa" sin undersökning med. Därför har jag många metodböcker i min bokhylla. Aksel Tjoras bok får ta plats på hyllan för "bra metodböcker." Den är bra för att den har ett opretentiöst driv att försöka klargöra och exemplifiera hur man kan göra och resonera på ett konkret och varierat sätt. Med en mängd exempel från hans egen forskning såväl som hans studenters forskning får läsaren en färgstark skildring av forskningens vardag. I detta förord vill jag börja med att särskilt lyfta fram tre specifika förtjänster i boken. För det första vill jag uppmärksamma Aksel Tjoras konsekventa användning av begreppet "datagenerering" istället för det mer vanliga "datainsamling." Begreppsvalet innebär nämligen ett för kvalitativ forskning väsentligt epistemologiskt ställningstagande. Att forskaren genererar data - i samspel med de aktörer som finns på fältet - är en betydligt bättre beskrivning av vad som sker än att han eller hon skulle "samla in" data. Som om man plockar stenar på stranden. Det var länge sedan termen datagenerering föreslogs, men med en åsnas envishet dröjer sig "datainsamling" kvar och därmed blir det även svårt att överge iden om färdiga "fakta" som bara väntar på att samlas in. För det andra vill jag välkomna Tjoras tydliga uppmuntran till studenter och forskare att ägna sig åt observationsstudier i större utsträckning. Precis som i Norge har vi i Sverige haft en tid då intervjuer blivit något slags stan-

C sTUDENTLITTERATUR

7

FÖRORD TILL DEN SVENSKA UPPLAGAN

dard vid kvalitativ forskning. Den allt vanligare uppfattningen att intervjuer genererar framställningar, prat, berättelser, förklaringar snarare än utsagor om "hur det är i verkligheten" (vilka forskaren - helt orimligt - väntas bedöma sanningshalten i), har inneburit att kvalitativ analys har utvecklats, med narrativ analys och diskursanalys som exempel. En motsvarande utveckling av observationsmetoder och analys av observationsmaterial är eftersträvansvärd. För det tredje gläds jag åt det klara budskapet att kvalitativa studier inte bara kan, utan ska generaliseras. Empiriska generaiiseringsanspråk- då man generaliserar till hela populationen - är oftast inte lämpligt inom kvalitativa studier (även om det finns de som hävdar detta också). Men denna begränsning har dessvärre medfört att studenter inte sällan slänger alla generaliseringsanspråk över bord; även teoretiska och begreppsliga generaliseringar. Likaså finns bland vissa kvalitativa forskare en märklig försiktighet gällande generaliseringspotentialen i kvalitativ forskning. Aksel Tjora tillhör inte dem. Jag vill också kommentera ett par förhållanden som jag tror har en lite annorlunda betydelse när de betraktas från en svensk horisont, till skillnad från Tjoras norska. De handlar om synen på observationsstudier och etiska bedömningar av forskning. I avsnittet om observation skriver Tjora: "Det råder föga tvivel om att observationsstudier är något av det mest krävande men samtidigt innehållsrika man kan utsätta sig för som forskare eller student." Kanske är det faktum att författaren är skolad i Norge- som har en lång tradition av kvalitativa studier - anledningen till ett sådant obekymrat konstaterande att därom råder inga tvivel. Min uppfattning är istället att observationsstudier i Sverige inte får den respekt de förtjänar till stor del på grund av okunskap kring hur krävande de är. Därtill kan denna typ av studier vara svåra att genomföra på grund av tillträdesproblem som inte bara har att göra med ett eventuellt motsträvigt fält - även etiska prövningar kan sätta käppar i hjulet. Sedan den svenska etikprövningslagen trädde i kraft 2004, med en skärpning 2008, handlar etiken kring ett forskningsprojekt inte enbart om traditionell forskarkodex utan måste avvägas i förhållande till lagstiftningen. I takt med att medvetenhet och kunskap om lagen ökar, blir många svenska lärosäten långt mer restriktiva med vilka miljöer och människor studenter tillåts undersöka än vad som verkar vara fallet för Tjoras studenter. Just observationsstudier kan vara särskilt besvärliga (men inte omöjliga) att 8

O STUDENTLITTERATUR

FÖRORD TILL DEN SVENSKA UPPLAGAN

genomföra enligt etiklagstiftningen, hur väl man än följer och förhåller sig till forskaretiken. Vid observationer är ofta många människor involverade och det kan till exempel vara praktiskt svårt att få till stånd så kallat informerat samtycke. Det vore djupt beklagligt om dessa omständigheter leder till att forskare och studenter undviker observationer och fältstudier. Det finns tvärtom anledning att värna den forskningstradition som Aksel Tjora förordar. Därför stämmer jag in i hans uppmaning: observera mera!

Katarina Jacobsson Docent i sociologi, Lunds universitet

C sTUDENTLITTERATUR

9

FÖRORD

Den här boken är skriven för studenter på alla nivåer samt för forskare, konsulter och andra som är intresserade av att genomföra goda kvalitativa undersökningar. Målet med boken är att erbjuda både en introduktion i olika varianter av kvalitativa datagenereringsmetoder och analys av kvalitativa data. Boken handlar också om hur analyser av sådana data kan bidra till ökad kunskap, och hur man ska kunna presentera sådana analyser och förvalta en god forskningsetik Boken är skriven utifrån mina egna erfarenheter av forskning inom ämnen som organisation, informationsteknik, hälsa/medicin, boende/närmiljö, offentliga rum och musik. Många års erfarenhet av metodundervisning och uppsatshandledning på alla nivåer tvärs över fakulteterna vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU) i Trondheim och andra lärosäten har dessutom gett mig god kännedom om vilka problem som de som genomför kvalitativa undersökningar typiskt ställs inför. Boken har fått en pragmatisk stil eftersom min avsikt är att hjälpa läsaren med konkreta råd för hantering av problem som hon kan möta i sin egen forskning. Jag presenterar en rad längre och kortare utdrag från hovedfags- och masteruppsatser samt doktorsavhandlingar för att demonstrera erfarenheter och strategier knutna till relativt fårska kvalitativa undersökningar. Jagvill tacka alla dem som har låtit mig använda utdrag från deras arbeten (det refereras till dem på sedvanligt sätt). Som handledare för de flesta av dessa arbeten har omläsningen av dem påmint mig om alla de inspirerande diskussioner som har legat till grund för valet av forskningsdesign. Tack också till Skender Elez Redzovic, Tomas Moe Skj0lsvold, Kristine Bj0rndal S0ndenaa och Johan Fredrik Rye som har gett goda kommentarer till tidigare manusutkast och

C STUDENTLITTERATUR

11

FÖRORD

till Gyldendal Akademisk och särskilt förlagsredaktör Thore Lie, som har bidragit till ett effektivt arbete fram till utgivningen. Jag vill rikta ett speciellt tack till Liss-Tone, Juni, Vetle och Gustav för att de har insett att manusarbete i vissa faser har en tendens att inkräkta på familjevardagen. Samhällsforskning är i högsta grad internationell, och även om detta är en norsk bok är den inspirerad av forskningssamarbete med Graham Scambler (University College London), Christian Heath och Paul Luff (King's College London), Evan Willis (LaTrobe University Melbourne), Alex Broom (University of Sydney) och Hubert Knoblauch (Technische Universität Berlin). Jag hoppas att något av den inspirationen har smittat över på boken som sådan, och att den kommer att vara både engagerande och användbar för färska och erfarna forskare. Aksel Tjora

Trondheim, 26 juni 2010

12

e

STUDENTLITTERATUR

...J

w

1~

jektiv

Forskarsubjektiv

Detta för oss in på nästa tema, som är vad för slags plats som teorin har i forskningen.

TEORINS PLATS

Teoriers plats varierar enormt i olika forskningsarbeten, både inom kvalitativ och inom kvantitativ forskning. En huvudregel är att kvantitativ forskning ofta utgår från en eller flera hypoteser som forskaren söker få bekräftade eller förkastade, och att dessa hypoteser i regel härleds från teori och tidigare forskning. Kvalitativ forskning försöker ofta utifrån en eller flera teoretiska traditioner definiera ramen för vad som är intressanta problemställningar inom ett givet fackområde. Men här är det stora variationer. Till exempel är en etnografisk ansats, som baserar sig på datagenerering genom en längre tids sammanhängande observationsstudier, totalt teorifri i sin idealiska form. Målet är här att forskaren ska kunna utveckla sin egen självständiga förståelse av samhället och därmed redogöra för hur olika element (strukturer, värderingar, symboler, praktiker och så vidare) verkar tillsammans. Den mycket spridda forskningstraditionen grundad teori (ofta förkortad GT) (Glaser & Strauss 1967; Strauss & Corbin 1990, 1998) omfattar också ett ideal om en teorifri utgångspunkt för kvalitativ forskning, där teoriutvecklingen bygger på en cirkulär vandring mellan datagenerering och begreppsbildning. Begreppen induktiv och deduktiv används ofta i det här sammanhanget. Med induktiv menas att man utifrån observation av några enskilda fall förutsätter vissa generella samband. En deduktiv ansats försöker förklara enskilda händelser utifrån en generell regel. Som en väldigt grov huvudregel

22

O STUDENTLITTERATUR

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

kan man säga att kvantitativa studier ofta har en deduktiv slagsida medan kvalitativa studier har en slagsida mot det induktiva. Inte minst intressant är den så kallade abduktiva ansatsen, som utgår från empirin men där teorier och perspektiv spelar in före eller under forskningsprocessen (Alvesson & Sköldberg 2oo8: ss). SDI -ansatsen, som skisseras i den här boken, ligger nära en abduktiv strategi. Med utgångspunkt i GT försöker mycket av den kvalitativa forskningen dämpa det teoretiska formandet av de undersökningar som görs. Men vad gäller de reflexiva aspekterna av forskning måste det understrykas att alla vetenskapliga undersökningar är knutna till ett enda eller några få ämnesområden. Hur detta formar forskningen är viktigt, och jag ska ta upp lite av den diskussionen här. Den mesta forskningen, både den kvalitativa och den kvantitativa, utförs inom ett bestämt vetenskapligt ämnesområde (till exempel sociologi, statsvetenskap eller psykologi) eller inom ett bestämt forskningstema (till exempel ungdomsforskning, hälso- och sjukvårdsforskning eller organisationsstudier). Ämnena och teman kommer i hög grad att definiera vad som är aktuella och viktiga frågor, hur de ska ställas, och inte minst vad som är sannolika förklaringar och legitima sätt att förstå världen på. I några få fall kan det handla om förankring i tidigare forskning. I till exempel Anders Ragners (2003) studium av kultur i medicinstudierna föll det sig naturligt att utveckla projektet med hänvisning till det klassiska verket Boys in White (Becker m.fl. 1961) . . . . jag ville också utveckla några av de problemställningar jag fann i Boys in White, och här undersökte jag särskilt begreppen klinisk erfarenhet och medicinskt ansvar. [... ] Dessa båda teman var de enda jag hade bestämt mig för att skriva om innan jag påbörjade analysarbetet. Allteftersom analysarbetet gick vidare tillkom. ytterligare några teman, till exempel humanistisk medicin (Ragner 2003: 45). Att, som Ragner gör, låta sig inspireras av ett klassiskt verk hör till undantagen snarare än regeln. Ofta är inspirationen sammansatt och inte alltid explicit: forskarens ämnestillhörighet bidrar till en form av betoning av vad som är forskningsmässigt intressant. Man kan säga att vi genom en kvalitativ analys inom det egna ämnet utvecklar ett sätt att förstå verkligheten som återspeglar

C sTUDENTLITTERATUR

23

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

vår perspektivmässiga förankring. Precis som sociologer ofta är upptagna av hur människor definierar olika verkligheter (se Berger & Luckmann 1998), för de med sig sina egna uppfattningar på basis av teorier, perspektiv, metodkunskap och intressen när de gör sin forskning. I observationsstudier kan det vara nyttigt att reflektera över hur ens egen verklighetsuppfattning gör att man ser vissa förhållanden men är blind för andra, som Line Melby kommenterar: Redan när vi väljer vad vi ska skriva om har vi gjort ett viktigt val. Vi framställer därmed delar av en verklighet och underlåter att presentera delar av en annan (Alvesson & Sköldberg 2008; Coffey & Atkinson 1996; Dingwall 1997; Fangen 2005). Att inte "en annan verklighet" presenteras här betyder självfallet inte att den inte finns och att inte andra kommer att beskriva och förstå samma sak som jag har upplevt på ett annat sätt. Detta är något som de flesta som har varit "ute i fält" inser (Melby 2007: 64-65). De olika ämnena bygger på olika världsuppfattningar. Inom varje ämne blir därför vissa former av förståelse mer acceptabla än andra. Till exempel betraktar man inom sociologin förhållandena i samhället ur strukturella eller kulturella perspektiv och mot bakgrund av konflikter och möjligheter till kommunikation. Inom psykologin betraktar man emellertid (många liknande) fenomen mot bakgrund av individuella faktorer och skillnader. 3 I varje forskningsarbete tar vi med oss en (ämnesmässig) förförståelse, och den hederliga forskaren beskriver hur hon själv uppfattar innebörden av denna förförståelse (se även avsnittet om transparens, s. 169, för en redogörelse för transparens i forskning). I Anette Storteigs studie av polisarbete påpekar hon till exempel att intresset för struktur kom före det empiriska arbetet: ... innan jag började skriva denna uppsats hade jag läst en del sociologisk teori om hur struktur utformas i organisationer och om förhållandet mellan struktur och aktör, och om hur en struktur kan växa fram. Jag studerade också generella teorier om kommunikation och aktuellt stoff om forskning på polisarbete och som kunde sägas handla om struktur i polisarbetet. Jag gjorde mig en del föreställningar om vilka förutsättningar som måste 3 Se Tjora & Willis (2006) för en mer detaljerad diskussion av hur dessa och andra ämnen förhåller sig till varandra.

24

C sTUDENTLITTERATUR

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

finnas för att strukturen i en organisation skulle fungera, och om dessa var designade eller om de växte fram i den praktik som de var en del av. Detta utgjorde min förförståelse och mina "glasögon" då jag genomförde datainsamlingen. Jag försökte samtidigt vara öppen för andra intryck som kunde vara relevanta för min uppsats (Storteig 2003: 32).

All forskning präglas av de möjligheter och begränsningar som är knutna till det aktuella ämnesområdet eller forskningstemat. När man inom vissa kvalitativa ansatser säger att man arbetar etnografiskt eller med utgångspunkt i grundad teori och dess ideal om att teorier inte ska styra forskningen, blir detta därför en sanning med stora modifikationer. Etablerade teorier eller förklaringsmodeller, och vad som av "forskarsamhället" uppfattas som relevanta frågor inom ett tema, kommer att bestämma vad forskaren ser och inte ser. Man kan säga att de olika ämnestraditionerna påverkar forskarens sensitivitet, eller riktningen för forskarens uppmärksamhet. På motsvarande sätt formar forskarens erfarenheter djupet och bredden hos denna sensitivitet. Utgångspunkten har i detta avsnitt varit att man inom kvalitativ forskning ofta betonar att teorier inte ska styra forskningen. Ändå ser vi av diskussionen ovan att forskare alltid bär med sig ett slags förförståelse. Teorier, det vill säga sätt att förstå världen, har alltid en plats i empirisk forskning oavsett om detta formuleras eller ej. Kvantitativa undersökningar använder ofta teorier eller resultat från tidigare forskning för att formulera hypoteser. Man behöver till exempel hypoteser för att kunna formulera koncisa frågor till en survey. Inom kvalitativ forskning kan teorier verka styrande på hur man formulerar frågorna i en intervjuguide, eller på vilket sätt och i vilka situationer man finner det lämpligt att göra observationsstudier. Men ofta försöker man designa själva de empiriska undersökningarna med teoretisk öppenhet. Ändå inverkar teorier och perspektiv på de prioriteringar man gör i analysen. Man kommer alltid att stå under inflytande av den egna fackdisciplinen när man väljer att intressera sig för ett fenomen och forska om det på ett visst sätt.

PRAGMATISKA HÄNSYN VID VAL AV METOD

I all forskning kommer pragmatiska hänsyn att spela in, och även när man bedömer relevansen hos kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder.

~STUDENTUTTERATUR

25

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

Alla former av forskningsaktivitet präglas av begränsade resurser, vilket ofta gör det svårt att utveckla metodisk mångfald. Vad för slags metoder och analyser man bestämmer sig för att använda styrs i betydande grad av praktiska förhållanden: • Vad har man för praktiska möjligheter att till exempel genomföra intervjuer, observationer eller en brev-, telefon- eller webbaserad survey? • Vilka informanter har man tillgång till i deri aktuella miljön? • Vad för slags ställning har olika former av empiri och analys bland dem som ska använda eller bedöma resultatet av forskningen? • Hur ska undersökningen publiceras? • Vilka resurser (personer, pengar, tid och hjälpmedel) finns tillgängliga för undersökningen? • Vad för slags kunskaper, erfarenheter och intressen har de som ska genomföra undersökningen? Den mest omedelbara bedömningen är ofta knuten till vad för slags tillgång man har till aktuella informanter, hur gott om tid dessa har, om det är sannolikt att de låter sig rekryteras till exempelvis intervjustudier, om det skulle vara enklare att få dem att fylla i ett frågeformulär. Är det möjligt att hitta situationer där man kan göra observationsstudier? Ser man speciella etiska problem framför sig? Till exempel upplever vi att forskning på sjukhus, särskilt när det handlar om patienter, kräver helt specifika etiska hänsyn. Ändå är det möjligt att utveckla goda designer för intervju- och observationsbaserade studier där. Ett gott samarbete mellan forskare och kontaktpersoner för det aktuella området (fallet) kan alltså ge tillgång till situationer som annars är svåråtkomliga för forskning. Kvantitativ samhällsforskning har inom sociologi (särskilt i USA), statsvetenskap, psykologi och ledarskapsforskning haft en högre status än kvalitativa studier. Det är därför fortfarande lättare att få kvantitativa studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter i dessa ämnen. Om man ska nå fram till en publik som domineras av medicinare eller naturvetare kan det också vara lämpligt att inkludera en eller annan form av kvantitativ analys, eller kvantifierad analys och framställning av kvalitativa data, om det är möjligt i det konkreta fallet. Det råder inget tvivel om att" de flesta människor" också 26

O STUDENTLITTERATUR

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

uppfattar kurvor och stapeldiagram som långt mer trovärdiga än det som bara kan förmedlas i text. Utvecklingen inom både norsk och svensk samhällsforskning pekar mot större användning av kvalitativa metoder. Om man ser på prestigetunga vetenskapliga tidskrifter under en lång rad år ser man att det publiceras allt fler kvalitativa studier. Även på exempelvis det medicinska området finns det i dag långt större acceptans för kvalitativ forskning. Många "användare av forskningsresultat" har en föreställning om att kvantitativa studier är mer objektiva än kvalitativa och därför är mer trovärdiga. Som tidigare nämnts är detta en vanföreställning, till exempel när det gäller surveyundersökningar som representerar en numerisk systematisering av subjektiva data (se tabell1.1). Ändå kan sådana hänsyn påverka valet av metod till förmån för kvantitativa studier. Kvantitativa undersökningar har ett stort försteg när det gäller presentation, till exempel i dagspressen där färgrika stapel- och tärtdiagram anses ge säkrare kunskap än det som bara kan uttryckas i text. Presentation av kvalitativ forskning blir besvärlig eftersom den ofta måste komprimeras till oigenkännlighet för att få plats i korta nyhetsartiklar. Ofta framstår resultaten som anekdotiska genom att speciella informanter dras fram som intressanta (personifiering) eller enstaka citat från intervjuer återges. Dessutom är det svårt för både journalister och vanliga tidningsläsare att förstå hur de ska bedöma kvaliteten hos forskningen, och hur den kan vara relevant utöver det konkreta fall som studeras. Forskares försiktighet när det gäller generalisering gör det också svårt för journalister att ge saken en sensationspräglad vinkling. Att man forskar på teman som har stort merlieintresse kan därför påverka valet av metoder och peka mot användning av flera fall och olika former av datagenerering. Tillgången till resurser är en annan viktig pragmatisk hänsyn vid valet av metod. Att genomföra djupintervjuer och observationsstudier är ett tidskrävande arbete och producerar samtidigt stora mängder data (fältanteckningar, intervjuanteckningar, ljud- eller videoinspelningar) som kräver efterarbete och analys. Som en väldigt grov regel kan man anta att en timslång djupintervju utgör ungefår ett dagsverk i efterarbete. Stora kvalitativa undersökningar blir därför ytterst tidskrävande och därmed dyrbara. Ytterligare en aspekt är att deltagande i forskning, till exempel som informant i en intervju eller som aktör i en situation där det görs observation, kan

C sTUDENTLITTERATUR

27

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

medföra en eller annan form av belastning. Att lägga ner tid på en intervju, att känna att man utlämnar sig eller att uppmanas att vara väldigt specifik och konkret, kräver något av informanten. Att känna sig övervakad i en observationssituation kan också kännas belastande. Vi vill som forskare minska en sådan belastning så mycket som möjligt, men samtidigt se till att dataunderlaget är tillräckligt bra. Det finns inget klart svar på frågan om hur mycket data man behöver eftersom det måste bedömas för varje enskilt projekt. Jag ska återkomma till överväganden kring användbart omfång för datagenereringen i anknytning till olika metodet. Till sist ska man inte heller underskatta betydelsen av lust och olust för valet av metod. Olika forskare och studenter har olika metodiska preferenser som kan vara knutna till speciella förmågor, tidigare erfarenheter, personlighet och liknande. Det är vanligt att mer utåtriktade personer ser ljusare på intervjubaserade studier än de som är mer besvärade. Ofta är det ändå startproblem, och det visar sig att en viss återhållsamhet kan fungera mycket väl i enskilda intervjusituationer. Även observationsstudier kan kräva att forskaren känner sig avslappnad när han träder in i andras vardag, arbetssituation eller liknande. Ofta kan förmågan att småprata informellt vara till hjälp när man försöker skapa en god ton i ett observationssammanhang. Generellt kan man påstå att förmågan att känna sig väl till mods bland människor i viss mån kan vara en fördel i många former av kvalitativ datagenerering, där man kommer informanterna nära. Lust och olust i det avseendet är ändå mest beroende av tidigare erfarenheter. Om man har kommit väl överens med de första informanterna och de har gett relevant information, är det givande att gå vidare med nästa intervjuer. Om man har funnit den första observationsdagen vara relevant för projektet är det med stor tilltro man ställer upp nästa dag. Genom att skaffa sig erfarenheter från olika former av datagenerering kan man komma fram till hur man själv fungerar i olika sammanhang. Att praktisera metodisk mångfald blir därför en förutsättning för att göra goda pragmatiska val i forskningen.

Generella etiska överväganden vid kvalitativ forskning I den här boken diskuteras etiska överväganden i samband med de olika datagenereringsmetoderna och i kapitlet om presentation av kvalitativ forskning. Skälet till detta är att olika datagenereringsmetoder är förbundna med 28

e sTUDENTLITTERATUR

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

olika etiska utmaningar och att det därför är lämpligt att integrera de etiska övervägandena så väl som möjligt med andra konkreta förhållanden hos dessa metoder. Här ska jag ta upp någragenerella etiska överväganden. När jag använder begreppet överväganden är det för att ett slags etiskt förnuft bör finnas underförstått närvarande i all forskning helt oberoende av de formella juridiska krav som ställs på forskning. Aspekter som tillit, konfidentialitet, respekt och ömsesidighet kommer att prägla kontakterna vi har med våra informanter och eventuella representanter för aktuella fall. Hur vi uppför oss bland människor påverkar kommunikationen där och då oavsett om vi skriver akademiska texter "om" dem eller inte. På det sättet uppstår helt naturligt en förväntan om att man ger något tillbaka till "dem man forskar om" utan att detta måste vara formulerat i några riktlinjer. Det är en självklar och underförstådd sida av relationer och kommunikation i ett samhälle där det förutsätts råda ömsesidig respekt mellan aktörerna. Eftersom den kvalitativa forskningen ofta görs genom direkt kontakt med informanterna är vanlig hövlighet en god utgångspunkt för etiskt god forskning. Men samhällsforskningen måste formulera strängare krav än de som uppstår i de flesta sociala situationer, bland annat för att man "brått och brutalt" bryter in på andra människors arenor och för att resultaten offentliggörs. Det generella kravet på etik i samhällsforskning formuleras av Den nasjonale forskningsetiske komite for samfunnsvitenskap og humaniora (NESH): 4 Som huvudregel ska forskningsprojekt som förutsätter aktivt deltagande bara igångsättas efter deltagarnas informerade och fria samtycke. Samma regel gäller forskning som innebär en viss risk för belastning på deltagarna. Informanterna har hela tiden rätt att avbryta sitt deltagande utan att detta får negativa konsekvenser för dem (NESH 1999).

4 Den svenska motsvarigheten finns formulerad i "informationskravet" och "samtyckeskravet" - två av de fyra huvudkrav som antagits av Vetenskapsrådet som forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Övriga två är "konfidentialitets· kravet" och "nyttjandekravet". Därtill kommer etikprövningslagen som trädde i kraft 2004 (med en skärpning 2008) som syftar till att skydda individer som medverkar i forskning från kränkning och skada, det så kallade individskyddskravet.

O STUDENTLITTERATUR

29

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

Något som är speciellt för kvalitativa forskningsmetoder är att man i regel kommer nära dem man forskar om, till exempel i observationsstudier eller djupintervjuer. Vid projekt som varar en viss tid utvecklas det ofta ett förtroendefullt förhållande mellan forskare och informanter, och detta kan kännas som en förpliktelse för forskaren och även skapa förväntningar hos informanten. Som Erna Håland påpekar i sin avhandling kan forskaren få en känsla av att hon på sätt och vis står i skuld till informanterna eller den organisation som det forskas i: Det är viktigt att tänka över hur jag ska förvalta den tillit jag visades i organisationen. Att deltagarna i projektet i mitt fallföretag har visat stor öppenhet för mig var en förutsättning för tillgång till information och möjlighet till analys, och det skapade även en gynnsam miljö för tillgång till mer informella data. Genom att bli bekant med företaget på olika sätt blev det lättare att utarbeta en ändamålsenlig forskningsdesign och goda intervjuguider. Företaget har gett en del av sin tid och kompetens till mig, och kanske har man därför en moralisk skyldighet att ge något tillbaka till företaget? (Håland 2008: 35)

Man kan säga att sådana förhållanden och känslor inte är annat än vanlig hövlig umgängeston, respektfullt uppträdande och en viss ömsesidighet. Även om man kan komma långt med detta blir det viktigt för forskaren att explicit tänka igenom de etiska principerna, som blir viktiga eftersom relationen mellan forskare och informant inte är symmetrisk. Även om deltagarna i forskningsprojekt har gett sitt informerade samtycke och är medvetna om att de har rätt att dra sig tillbaka när som helst är det mycket möjligt att de efter det direkta mötet med forskaren inte gärna vill "svika". Jag återkommer till grundligare överväganden i samband med de olika datagenereringsmetoderna.

Internet och kvalitativ forskning Framväxten av internet och den enorma ökningen av olika former av elektronisk kommunikation har gett samhällsforskare en ny arena för forskning. Man kan tala om tre former av samhällsforskning knutna till internet: internet som verktyg för forskning (användning av internet för att samla in

30

e sTUDENTLITTERATUR

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

data), internetsom plats för forskning (forskning på speciella nätsamhällen) ochinternetsom ett sätt att vara (forskning på multi-user dungeons [MUD] och liknande) (Markham 2007; Daneback & Månsson 2008; Scaramuzzino 2012). För denna metodbok är det främst de två första som har intresse, eftersom den tredje är att uppfatta mer som ett forskningstema än som en metodisk vinkling. I en del av metodlitteraturen betraktas forskning genom användning av internet som något speciellt, som tas upp i egna kapitel eller i egna böcker. I den här boken ses internet mer som en naturlig del av samhället: här försiggår kommunikation, relationsbyggande, kärlek, hat, politik, maktkamp och liknande precis som i samhället i övrigt. Som samhällsforskare är det självklart att vi intresserar oss för de sociala processerna på nätet precis som för de sociala processerna i livet annars. Dessutom ser vi att internet ger oss vissa möjligheter till forskning som inte fanns tidigare. De olika webbsidorna är lätt åtkomliga för observation och gör det möjligt att utföra skrivbordsbaserad etnografi. Man kan också göra intervjuer över tid och rum med hjälp av e-post. Inom den kvantitativa traditionen kan man dessutom genomföra webbaserade surveyundersökningar på ett mycket effektivt sätt. Vi måste vid sådana webb- och e-postbaserade undersökningar vara uppmärksamma på att vi därmed gör våra studier i en textbaserad och delvis anonymiserad värld. Det gör något med vår interaktion: den kan bli mer kortvarig och explicit (som i många chattkanaler) eller den kan bli mer grundlig och genomtänkt (som i vissa webbdiskussioner och e-postintervjuer). Forskning genom användning av internet tas upp i de flesta kapitel i boken, eftersom vi gör observationer på nätet (kapitel 2), använder e-post för intervjuer (kapitel 3) och hittar aktuella data på internet (kapitel4). Det råder knappast något tvivel om att sociala medier som Facebook, Myspace och Twitter i högsta grad har en samhällsrelevans som går utöver internet som medium. Det finns därför inget skäl till att vi i dagens samhällsforskning ska diskutera internetbaserad forskning i egna kapitel.

Röra, kaos och den sanna forskningsglädjen Denna bok utgår från ett slags linjär modell för kvalitativ forskning, den stegvis-deduktiva induktiva metoden (SDI). Speglar denna metod hur forskare och studenter verkligen utför kvalitativ forskning? Svaret måste

O sTUDENTLITTERATUR

31

l

KVALITATIVA FORSKNINGSMETODER

bli "både och". Ofta präglas forskningsprojekt på alla nivåer av tillfällig brist på kontroll, av att avtal med informanter bryts, att observationspass upplevs som fullständigt innehållslösa, att inspelningsutrustningen sviker, att människor man ska observera är misstänksamma, att fokusgruppen består av ointressanta människor och så vidare. Forskning handlar i hög grad om att kunna tackla sådana oförutsedda händelser. Även om jag lägger en ganska linjär SDI-modell till grund för den här boken är jag den förste att erkänna att forskning ofta präglas av olika parallella processer, mycket trial-and-error och emellanåt inte så lite kaos. För att vara en god forskare krävs det specifika kunskaper (som denna bok kan bidra till) och färdigheter (som måste övas in), men också förmåga till improvisation och intuition, något som växer fram med rutin. Att man nästan i varje forskningsprojekt måste justera kursen i viss mån blir mer ett spänningsmoment än en källa till frustration. Glädjen över forskning är förbunden med denna spänning, men också med tillhörigheten till en stor (internationell) gemenskap: goda diskussionspartner är ofta en förutsättning för goda analyser. För att dra in andra (handledare, kolleger, studenter) i sin forskning måste man dokumentera empirin så att de kan få största möjliga direkta insyn i den, till exempel genom video- eller ljudinspelningar eller goda transkriptioner. Att över några koppar kaffe dela sin empiri med andra för att sedan komma fram till en gemensam uppfattning om vad som framstår som generella resultat eller en genomtänkt typologi - det är där som glädjen över forskning ligger.

32

C sTUDENTLITTERATUR

N -l

w

l-

c.. c( ~

Observation

Observationsstudier har traditionellt kännetecknat framför allt socialantropologin. I den traditionen har årslånga fältstudier i främmande kulturer varit idealet för god forskning. Vi kallar ofta den metoden för etnografi, som av Hammersley och Atkinson betraktas som: (... )en samling metoder där forskaren, öppet eller fördolt, deltar i människors dagliga liv under en viss tidsperiod och ser vad som händer, hör vad som sägs, ställer frågor och samlar in alla möjliga data som kan kasta ljus över de teman som står i fokus för forskningen (Hammersley & Atkinson 1995: 1).

Dessa studier präglas alltså av naturalism, det vill säga en ide om att den sociala världen ska studeras i sin naturliga situation i kontrast till exempelvis experimentella upplägg. I observationsstudier är det viktigt att forskarna på ett eller annat sätt är känsliga för situationer och aspekter i det samhälle de studerar. Inom socialantropologin har det traditionellt varit främmande kulturer som har studerats, och man kan säga att ju mer främmande, vilda och bortglömda samhällena har varit, dest större socialantropologisk prestige har det knutits till studiet av dem. På grund av det främmande har det varit möjligt för antropologerna att vara ytterst känsliga för särdrag (handlingsmönster, symboler, ritualer och så vidare) i de samhällen de har studerat just för att de framstod som så främmande för dem. Observationsstudier har emellertid också fått spridning inom sociologin, inte minst med utgångspunkt i den så kallade Chicagoskolan, som växte fram inom sociologiska institutionen vid University of Chicago i slutet av

e

STUDENTLITTERATUR

33

2 OBSERVATION

1920-talet. Forskarna W. l. Thomas, Robert Park och Ernest Burgess inledde då en rad studier i Chicago av olika förändringar i samhällsliv och sociala institutioner allteftersom staden växte i raskt tempo genom invandringen från Europa. Det som präglade sociologerna i Chicago var en metodisk och tematisk eklekticism, det vill säga att de använde vad som fanns tillgängligt av metoder och perspektiv. Såväl observation som statistiska metoder och fokuserade fallstudier, bland annat med analys av avvikarkulturer, politiska processer eller företag, lade grunden för utvecklingen av begrepp som moralisk ordning i en modern stadsekologi. På många sätt var det här som urbana studier uppstod, något som sedan har blivit ett etablerat tvärvetenskapligt forskningsområde. Efter andra världskriget fortsatte en ny generation forskare vid University of Chicago att utveckla sociologiska observationsstudier. Everett Hughes, Lloyd Warner och Herbert Blumer blevviktiga för en fortsatt fokusering på urban etnografi och kvalitativa organisationsstudier, men även på tolkande sociologi mer generellt (se Andersson 2007). I dag finns det tecken som tyder på att observation har fått en uppblomstring inom många delar av samhällsforskningen. Jag antar att det har att göra med större metodisk öppenhet och kreativitet generellt, men också med att intervjustudiernas dominans inom samhällsforskning har problematiserats (se t.ex. Dingwall1997). Det finns all anledning att önska den utvecklingen välkommen. De tidiga antropologerna kunde skriva rapporter till sina läsare i väst och ta för givet att de främmande analfabetiska stammarna som studerades inte fick tillgång till dem. I observationsstudier i "våra egna" organisationer och närmiljöer måste vi beakta att de som blir observerade i högre grad får reda på och intresserar sig för våra analyser. Det ställer krav på forskarna när det gäller noggrannhet och beredskap att låta sig korrigeras. Det råder föga tvivel om att observationsstudier är något av det mest krävande men samtidigt mest innehållsrika man kan utsätta sig för som forskare eller student.

Varför välja observationsstudier? Det finns många goda skäl till att välja observationsstudier. För det första kan de ge forskarna tillgång till sociala situationer som de som befinner sig däri inte själva först har tolkat (som man kan få tillgång till genom intervjuer). Robert Dingwall argumenterar för att observation är det bästa sättet att skaffa 34

O sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

sig kunskap om den intersubjektiva konstruktionen av verkligheten eftersom man genom observation inte har annat val än att "lyssna till vad världen berättar för oss" (1997: 64). I organisationsstudier är det ofta mer relevant att studera själva arbetspraktiken än hur de anställda berättar om den. Just för att arbetet är situerat (skapas i situationen) har observationer stor potential i organisationsstudier där själva arbetet som utförs är av intresse (Barley & Kunda 2001: 84). Det är värt att lägga märke till att det exempelvis sker en utveckling inom organisationsstudier där observation som metod möter allt större entusiasm från olika ämnesområden, bland annat som en reaktion på att djupintervjuer nog har använts i överdriven grad. Jag är en stor anhängare av denna utveckling och ser det som ett berikande av samhällsforskningen att observationsstudier blir vanligare, något som också leder till ett metodologiskt utvecklingsarbete för dem. Enkelt uttryckt studerar man med observation det människor gör medan man med intervjuer studerar det människor säger (att de gör). Är man intresserad av att ta reda på vad människor gör bör man, om så är möjligt, inkludera observation som datagenereringsmetod. Men det finns också mer pragmatiska skäl till att välja observationsstudier. Till exempel undviker man vid observation det slöseri med tiden för dem man forskar på som det innebär att dra dem från deras sociala situation eller arbete. I en del studier på sjukhusavdelningar har mina kolleger och jag upplevt att det är väldigt besvärligt att få läkare och sjuksköterskor att sätta av ostörd tid (där de inte låter sig störas av personsökare) för intervjuer under arbetsdagens lopp. Däremot kan det vara enklare att observera delar av deras arbete, till exempel i mötessituationer (där man också undviker vissa etiska problem eftersom det inte finns några patienter närvarande). Eftersom observationsdata representerar andra förhållanden än intervjuer måste man, om man ändrar metod, justera problemställningen om den inte är så öppen att den ger utrymme för både intervjuer och observationer. Observation kan också väljas rätt och slätt därför att man har tillgång till denna form av datagenerering, till exempel som deltagare i en situation som man forskar om. I många fall kan till och med en mycket begränsad mängd observationer ge relativt mycket användbara tilläggsdata, till exempel i en studie som annars använder sig av intervjuer. Om man i ett sådant projekt till exempel har stora möjligheter att göra observationer under en dag kan detta i sig vara ett skäl att göra just det. Kostnaderna är relativt små och man

C> sTUDENTLITTERATUR

35

2 OBSERVATION

kan skaffa sig data som lämpar sig som komplement till intervjudata. I en studie av Flytoget 1 upplevde Aud Marit Wahl att några korta observationer gav mycket extra insikt till studien, som annars var intervjubaserad: Jag gjorde observationsarbete tre olika gånger genom att jag följde olika tågvärdar under delar av deras arbetsdag. [... ] Det gav mig möjlighet att lära bättre känna formella och informella drag i organisationen, till exempel relationerna mellan olika yrkesgrupper och arbetsförhållandena. Det var till exempel nyttigt att se pausrummet som de operativt anställda i företaget utnyttjade och hur det användes som arena för kommunikation och informationsspridning. Genom observation fick jag också flera möjligheter att få tillgång till data genom informella samtal med de operativt anställda när jag var ute på tåget. Mycket av den informationen fördjupades ytterligare genom de formella intervjuerna, och de två första turerna med observation ledde till att de gjordes förändringar i intervjuguiden. Observationerna gav mig också möjlighet att upptäcka motsägelser mellan vad informanterna sade i en intervjusituation och svarade i enkäten och hur de faktiskt löste arbetsuppgifterna på platsen. Som jag ser det kompletterade de olika forskningsmetoderna varandra (Wahl2oos: 44).

Som beskrevs i Wahls projekt om säkerhetskultur på Flytaget gav observationerna inblick i några kontraster mellan hur de anställda berättade om sitt arbete och hur de utförde det i den naturliga situationen. I samma projekt hade Wahl velat göra flera observationer, men det visade sig svårt att genomföra på grund av operativa hänsyn i företaget. Att få tillgång till goda situationer för observation kan vara besvärligt.

Att välja tid och plats för observation En utmaning vid observationsstudier är hur man ska välja tid och plats, ofta med en ganska pragmatisk utgångspunkt (att över huvud taget vinna tillgång), men också för att öka sannolikheten för att få observationsdata med vars hjälp man kan besvara problemställningen. En preliminär problemställning och/eller en klar tanke om vad man vill ha kunskap om måste därför

Flytogetär det snabbtåg som går mellan Oslo flygplats, Gardermoen, och Oslo Centralstation och vidare till Drammen (ö. a.).

1

C sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

vara på plats innan man gör observationsstudierna. Det behöver inte vara en teoretisk redogörelse (jämför diskussionen i avsnittet om teorins plats i kapitel I) utan snarare ett tematiskt intresse som ligger till grund för en ide om hur olika teman kan studeras genom olika observationer. I Anders Ragners studie av medicinstudenter var det möjligt att göra observationer i olika kullar tack vare god planering: För att fånga upp utvecklingen över tiden valde jag att dela upp fältarbetet i tre delar. Jag valde att följa kull 01, som var förstaårsstudenter och helt nya inom medicinstudierna. Min första dag med fältarbete började samma dag som studenterna i kull 01 påbörjade sina studier. Efter några månader bytte jag årskull och började studera studenterna i kull 98, som var fjärdeårsstudenter. Jag observerade olika grupper i varje kull. Denna kull följde jag några månader innan jag försköt uppmärksamheten till kull 96, som var sjätteårsstudenter och snart skulle påbörja sin praktiktjänstgöring. Målet med denna strategi var att studera hur gruppen med medicinstudenter utvecklades över tiden. En [fråga] här var om dessa tre grupper var lika till att börja med, eller om det fanns grundläggande skillnader mellan de olika kohorterna då de var på samma stadium. Det har jag försökt korrigera genom att jag i intervjuer med de äldre studenterna har frågat om förhållanden som låg längre tillbaka i deras studietid (Ragner 2003: 38).

Trots att Anders Ragner gjorde sina observationer under loppet av ett år var det möjligt för honom att studera studenter under hela studietiden, men med ett förbehåll, som han nämner, om att kullarna kunde vara olika varandra. Med den strategin kunde han tematisera olika typer av ceremonier under medicinstudierna och hur studenterna under de sex åren socialiserades till att bli läkare. I organisationsstudier kommer frågan om att kunna göra observationer bland annat att bli en pragmatisk fråga om det finns aktiviteter som är forskningsmässigt intressanta att observera. I en uppsats om medicinskt beslutsfattande drog Ellen Bergsbakk (2003) slutsatsen att en rad olika mötessituationer lämpade sig väl för observation: Datainsamlingen genomfördes under perioden februari-juni 2002 vid en neurologisk avdelning på ett universitetssjukhus. Tillsammans blev det 27 dagar, med drygt fyra timmar varje dag (totalt cirka 120 timmar). Största

e

STUDENTLJTTERATUR

37

2 OBSERVATION

delen av data utgörs av observationer av morgonmöten, genomgång av provsvar, röntgenmöten, rondförberedelser och ronder. Men även nattskiftet, där det görs ostrukturerade samtalsintervjuer, ingår samt observationer av sjuksköterskornas aktiviteter kring skiftbytet och deras journalanteckningar. Transkriberade data utgör ungefär 300 sidor. I den här studien användes digitalkamera för stillbilder, skisser, minidiskspelare samt personliga anteckningar (Bergsbakk 2003: 32).

Anette Storteig upplevde i sitt projekt om polisa!bete att placeringen i baksätet på en polisbil gjorde det möjligt för henne att observera polisarbete "i farten" och samtidigt föra anteckningar: Jag genomförde fyra observationsrundor vid polisstationen under hösten 2002, två på var och en av de två avdelningar jag hade valt att analysera. Jag var med patrullerna på både farliga och ofarliga uppdrag, och hela tiden antecknade jag episoder och fenomen som gjorde intryck. Jag använde inte bandinspelningar. För att kunna följa med på det som skedde på sambandet fick jag en egen sambandsutrustning. Jag observerade hur poliserna genomförde interaktionen, kommunikationen och arbetet ute på sina uppdrag, hur interaktionen och kommunikationen tog sig uttryck i patrullbilen, på "piketen"2 och i korridorerna på polisstationen, och hur poliserna förhöll sig till allmänheten och klienterna. Observationsrundorna utgjorde tillsammans cirka 45 timmar och resulterade i ungefår 30 sidor utskrifter (Storteig 2003: 26).

Som påpekades av Storteig möjliggör olika platser och tider också olika former av dataregistrering. I mötet med fältet måste man vara flexibel och öppen för att kunna justera observationerna efter vad som är minst störande, men samtidigt hålla fast vid de centrala teman eller situationer man intresserar sig för. Frågan om var och när man ska göra observationer måste därför diskuteras i varje enskilt fall. I studier av närmiljön kan det exempelvis vara svårt att finna arenor där det finns något att observera. I Ida Marie Henriksens (2009) projekt passade det att observera en vårröjning och ett 17 maj-arrangemang eftersom det var två öppna händelser som dök upp under

2

Piketen är ordningspolisens samlingsplats under lunchen och mellan uppdragen.

C sTUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

datagenereringsfasen i projektet. I fältanteckningarna 3 beskriver hon mötet med deltagarna i 17 maj-arrangemanget och visar genom mötet med dem hur de förhåller sig till henne som student och forskare: Flagghissning 17 maj: Jag ser på klockan. Den närmar sig fem i åtta. Det är mulet. Marken bär prägel av regnet natten innan. Jag närmar mig Ilsvika och passar på att spotta ut tuggummit en bra bit bort. Jag vill inte spotta ut det inne på smågatorna. Jag vet att de haft vårröjning. Tuggummi på marken kan skapa negativa reaktioner. Lite smånervös och väldigt trött rundar jag hörnet in till Ilsvik0ra. Jag går in mellan hus nr 18 och hus nr 21. När jag går in på gatan kommer det framför mig ut en vuxen man från ett portvalv. Han är medellång och håller en kaffekanna i vardera handen. Med målinriktade steg går han femtio meter framför mig utan att se bakåt. Jag saktar medvetet farten. Får se vart han tänkt sig med dessa kaffekannor. Han rör sig mot Nersia. Det är på Nersia alla samlas. Nersia är den gemensamma samlingspunkten, som alla har nämnt som en positiv faktor för grannskapet. Jag är nyfiken. Nyfiken på vem som har ställt upp. Är det lika många som på vårröjningen? Jag känner mig sårbar. Det är som att gå in i en annans boningshus. Det är en egendomlig och lite hämmande känsla. När jag passerar den lilla gatan och kommer ut på Nersia ändrar sig känslan. Tre stycken vänder sig mot mig och hälsar. En av dem slänger ur sig en kommentar: "Trodde aldrig du skulle komma hit i dag. Du är ju student. Och det var ju 16 maj igår". En kvinna frågar lite försiktigt: "Kommer du i skolans tjänst?" Även människor som jag inte har intervjuat ger mig bekräftande nickar och ler. Jag ser tydligen trött ut och står plötsligt med en kopp varmt kaffe och ett chokladkex i handen. Folk småpratar med varandra. Vi är runt fjorton vuxna och fem barn. [... ] Det står flera kaffekannor på bordet. På de yttersta altanerna, som vetter mot Nersia, ser jag några hänga upp flaggor och vinka till grannarna. Jag blir stående och pratar med e·n av mina nyckelinformanter. Stämningen är god och munter. Då någon får bekräftat att vädret är sämre i Oslo än i Trondheim håller de flesta med om att man ska vara nöjd med åtta grader och mulet. Annars handlar småpratet om när barntåget går, och var några av de andra grannarna är.

3 Dessa fältanteckningar är ett exempel på vad Van Maanen (1988) kallar en "impressionistisk berättelse", där forskaren återger sina intryck av särskilda händelser under fältarbetet.

C sTUDENTLITTERATUR

39

2 OBSERVATION

Tiden börjar närma sig för flagghissning. Männen ... diskuterar vem som ska få äran att hissa flaggan. Man enar sig om att den äldste "öringen" måste ta på sig det ansvaret. Med ett lite fräckt men allvarligt uttryck i ansiktet hissar han flaggan medan de övriga stämmer i med nationalsången. Sen dricks det lite mer kaffe och äts det flera kex och småkakor. Så småningom börjar några av deltagarna dra sig bort från Nersia och gå in i sina hus. Flagghissningen är över. Jag tackar för att jag fick vara med och önskar dem en fortsatt god 17 maj (Henriksen 2009: 34-35).

Det finns ofta olika varianter av platser och tidpunkter där folk samlas och kommunicerar. För samhällsforskare är det sådana tider och platser som gör observation forskningsmässigt intressant. Utöver detta blir det viktigt att definiera den roll man kan ha som observatör.

Olika roller under observation Förutom att kunna göra observationer som är relevanta för det tema man vill veta något om är det viktigt att hitta en observationsroll som är legitim på den plats man ska observera. I de flesta situationer är det inte naturligt att forskare "hänger omkring" för att studera det som sker. Sociologen Erving Goffman hade en roll som gymnastiklärare i sitt studium av livet på ett mentalsjukhus (1983) och fick därmed sin närvaro legitimerad för både andra anställda och patienterna. Men ofta är det svårt att finna sådana roller eller jobb man kan gå in i, och man är rätt och slätt en observatör och inget annat. En av de första diskussionerna av roller under observationer presenterades av Raymond Gold (1958). Han redogör för fyra roller: fullständig deltagare, observerande deltagare, deltagande observatör och fullständig observatör. Bägge de fullständiga rollerna är dold observation, antingen som deltagare i linje med alla andra eller fullständigt utanför situationen, till exempel med överblick över ett område eller med dold kamera. Observerande deltagare och deltagande observatör är bägge öppna observatörsroller, där de observerade vet att forskaren är observatör (deltagande observatör) eller att deltagaren också är forskare (observerande deltagare). Det är möjligt att ha olika roller inför olika personer. I det nämnda exemplet med Goffman (1983) var han en fullständig deltagare på institutionen men observerande deltagare för ledningen, som visste om hans forskargärning.

40

Il STUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

De öppna observationsrollerna ställer speciella krav. Anders Ragner (2003) var tvungen att hitta en gångbar lösning: Observationen var öppen. Det vill säga att även om jag följde med studenterna visste alla att jag inte var medicinstudent. Innan jag påbörjade fältarbetet presenterade jag mig som sociologistudent för medicinstudenterna på en föreläsning för den aktuella kullen. Det var inte heller möjligt att göra observationer i det fördolda genom att utge mig för att vara medicinstudent. Bortsett från de etiska aspekterna av dold observationen var det inte heller tekniskt möjligt eftersom jag under loppet av ett studieår måste utge mig för att vara första-, fjärde- respektive sjätteårsstudent. Dessutom skulle det vara omöjligt att lära sig de medicinska kunskaper som krävdes för att framstå som en trovärdig student. Att utge mig för att vara en anställd vid fakulteten ... skulle ha gett ungefär samma resultat som att berätta sanningen för dem, jag skulle inte ha blivit accepterad som en av studenterna. Här skulle jag också ha problem med att förklara min närvaro och motivera den. Jag antog också att de skulle ha lättare att acceptera mig om de visste att jag var student och därmed befann mig i en liknande situation som de själva (Ragner 2003: 38-39).

I sådana situationer blir frågan om deltagande aktuell. På vilken nivå ska man engagera sig i det som sker där man uppehåller sig? Ska man vara aktiv eller passiv? Ska man prata med folk och ställa frågor eller försöka vara en fluga på väggen? Under PBL-övningar, laborationer och allmänpraktiken satt jag i ett hörn i lokalen och förde anteckningar utan att bryta in i diskussionen. Även om jag inte deltog i diskussionerna var studenterna medvetna om mig, och därmed kan det sägas att jag var en del av situationen. I mer informella situationer som pauser, luncher och !ester deltog jag i samtalen och ställde många frågor. Jag anpassade min grad av interaktion med studenterna i de olika situationerna efter hur formella de var och utifrån vad för slags information jag trodde att jag kunde få genom att bryta in. Min huvudregel var att när det fördes diskussioner inom ämnet och det skedde inom schemat så förhöll jag mig passiv. Men här finns det undantag, som exempelvis under dissektioner där jag uppträdde mer som en turist, dock utan kamera, och gick runt och ställde frågor om bland annat anatomi, teknik och verktyg. Även om situationen var ganska allvarlig var stämningen tämligen jovialisk och informell,

C sTUDENTLITTERATUR

41

2

OBSERVATION

och jag kände att jag kunde göra detta. Vidare var studenterna ganska angelägna att visa mig vad de höll på med här. Det var hela tiden en fråga om att tolka situationen (Ragner 2003: 39). Inom kliniken måste diskussionen om roller också knytas till frågan om uniformering. Det är ofta lämpligt att bära vit rock även om man inte själv tillhör sjukvårdspersonalen, som beskrivs i Bergsbakks sjukhusetnografi: Under observationerna var vi klädda som läkare,och hade avdelningens identitetsbricka. Inför patienterna presenterades vi som studenter i den meningen att vi skulle uppfattas som medicinstudenter (även om det aldrig sades rakt ut). Patienterna informerades inte om vår närvaro. Det har två orsaker: hänsynen till patienterna och för att inte belasta avdelningen onödigt. Högst sannolikt skulle det oroa patienterna om de fick veta att vi inte var sjukvårdspersonal. Med så många sängplatser på varje rum skulle det dessutom ta för lång tid att förklara för alla patienterna vad en sociolog är och i vilken avsikt vi var där. Att avslöja vår identitet bedömdes alltså inte vara ändamålsenligt eftersom vi inte var där för att kartlägga relationerna mellan läkare och patient. Målsättningen med observationerna var att få inblick i sjukvårdspersonalens olika beslutsstrategier. Patienten som individ var aldrig en direkt observationsenhet (Bergsbakk 2003: 33). Oavsett om man har fattat en del beslut om vilken roll man ska ha och hur detta ska meddelas kastas man som observatör in i situationen som den utspelar sig i den miljö man forskar i. Man kan därför aldrig ha hundraprocentig kontroll över sin egen roll och hur den kan komma att förändras under tiden man gör observationer. Rollen blir till exempel svår att upprätthålla eftersom man dras in i situationen helt enkelt för att man är närvarande, i alla fall som medmänniska, och kan bli tvungen att "ta i". I de flesta sammanhang kommer det att uppstå olika former av involvering som varierar betydligt under observationsstudiernas lopp. Jag har tidigare föreslagit beteckningen interaktiv observation (Tjora 1997, 2009b: 212) i samband med mina observationer i akutmedicinska kommunikationscentraler (AMK-centraler) för att beskriva den kanske med utbredda formen av observation: forskaren är till att börja med ren observatör utan andra uppgifter, men kan gå in i olika former av interaktion (samtal, assistans och liknande) ad hoc med dem som observeras för att begränsa den pas-

42

e sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

siva observatörsrollens onaturliga karaktär. Det mycket använda begreppet deltagande observation (Gold 1958) signalerar att forskaren i viss mån deltar i de observerades aktiviteter. Många observatörer anser emellertid att deras passiva men synliga observation inte kan karakteriseras som "deltagande". Det döljer dessutom det faktum att de observerade också engagerar sig eller deltar i observatörens arbete. 4 Vid interaktiv observation är man uppmärksam på att social interaktion hela tiden äger rum mellan observatör och observerad i och med att situationen är ömsesidig till sin natur. En beskrivning av hur olika former av interaktion konkret har uppstått är en väsentlig del av metodredogörelsen för observationsstudier, till exempel i ett metodkapiteL I tabell 2.1 framgår det således att synliga observatörer kommer att vara aktiva i en rörelse mellan att vara mer aktiv och att vara mer passiv. TABELL 2.1

Observationsroller.

Observatör

Synlig

Aktiv

Dold Fullständigt deltagande

Interaktiv observation

Passiv

Fullständig observation

Bergsbakk (2003) och Melby (2007) samarbetade om observationer på en sjukhusavdelning och upplevde att de måste hantera aktivitet och passivitet mot bakgrund av snabbt föränderliga situationer på avdelningen. Ett relativt långt utdrag från Bergsbakks metodbeskrivning ger oss en inblick i det situationsberoende som gäller för en observationsstudie: Det är påtagligt vad en vit rock och en identitetsbricka betyder för ens ställning på ett sjukhus. Ingen ställer frågor om vad du gör eller varför du är där. Vi hade inga problem med att vandra runt fritt på hela sjukhuscampus. Den vita rocken gav oss en identitetsstämpel och därmed också tillhörighet till platsen, något som gjorde observationsarbetet lättare. Med denna ställning följde rättigheter, men också uppgifter som vi inte var beredda att ta på oss. "Förklädnaden" gav oss möjlighet att betrakta och uppträda från en posi-

4 En rolig parallell är här situationen i Psalmer frdn köket (regisserad av Bent Harner 2003) där husägaren som ska observeras i ren frustration börjar i det fördolda observera observatören.

e

STUDENTL!TTERATUR

43

2 OBSERVATION

tion vi inte hade, men vi blev därmed också betraktade och behandlade som något vi inte var. På morgonmöten, rondförberedelser och provgenomgångar var det enklast, där betraktades vi som det vi var eftersom man i sådana situationer förhåller sig som passivt deltagande observatör och därmed ett mindre störande element. Problemet uppstod då vi befann oss ute på "fältet", till exempel på ronden och på mottagningen. Situationen är här att man följer den läkare, eventuellt de läkare, som har jouren eller går ronden. Vi fann det lättast att föra anteckningar på ronderna eftersom där antecknar också läkarna och sjuksköterskorna i journalerna eller i privata anteckningsböcker. Ändå kunde det uppstå problem med anteckning av data under ronderna eftersom man ibland känner att man inte kan föra anteckningar när det pågår samtal av personlig karaktär. När läkare och patient samtalar förtroligt med varandra skulle det antagligen inte uppfattas som naturligt att vi antecknade, eftersom ingen av sjukhuspersonalen gjorde det. Det höga arbetstempot kan också göra det svårt att anteckna. Att spela in samtal på band är omöjligt och var inte heller en del av avtalet. Om det ska användas som datamaterial måste all återgivning från bandet ske först efter samtycke från informanten. När man inte kan spela in eller anteckna har man bara sitt eget minne som redskap. Man står där som "naken" och mer eller mindre deltagande observatör. När man går med jourhavande läkare, till exempel på en nattjour, kan det bjuda på svårigheter. Vissa situationer kräver att du uppträder som sjukvårdspersonal, inte som observatör. Det ställs frågor som kräver svar, och man kan inte alltid säga "Tyvärr, det kan jag inte svara på, jag är bara student". Det är en surrealistisk upplevelse att bli uppfattad som något man inte är. Man känner sig som en inträngling. Då är det svårt att upprätthålla rollen som forskare eftersom det är svårt att hålla fokus. Saker händer snabbt, det är människor inblandade och uppmärksamheten dras lätt mot kliniska och/eller mellanmänskliga interaktioner. Det är svårt att förbli observatör eftersom man måste ta mänskliga hänsyn. Både faktiska och känslomässiga förhållanden kan alltså göra det svårt att bli kvar i forskarrollen. Jag har valt att ta med anteckningar från en av nattjourerna för att beskriva hur detta ibland kan kännas. Nattjour, torsdag 6 juni. Vi befinner oss i dikteringsrummet. Jourhavande läkare har just undersökt en patient på mottagningen och dikterar nu resultat som skrivs in i inläggningspapperen och som så småningom ska in i patientjournalen. Vi hör rörposten som svischar över oss.

44

O STUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

Klockan 17.05: Plötsligt går krislarm, traumalarm och hjärtstoppslarm. Vi får besked om att det har varit en bussolycka med tjugofem barn inblandade. Vi tycker stämningen är lite obehaglig. Läkaren fortsätter med dikteringen. När han är färdig går vi ut från dikteringsrummet På mottagningen är det stor aktivitet, alla gör sig klara för att ta emot patienter. Vi står mitt uppe i kaoset, men får inte sagt något förrän vi får besked om att mottagningen måste tömmas på grund av katastroflarmet. Patienterna som tillhör neurologen flyttas upp på avdelningen för att få ankomstproceduren med undersökning genomförd där. Det blir vår uppgift att flytta dem så snabbt som möjligt. Aktivitetsnivån är hög; korridorerna är fulla av räddningsarbetare, sjukvårdspersonal och patienter. Order ges och alla ser ut att veta vad som måste göras. Bortsett från oss. Det kommer också anhöriga som kräver information om vad som händer. De frågar även oss, och vi svarar så gott vi kan. Sedan mottagningen har tömts på neurologens patienter är vi nu uppe på avdelningen igen, och från fönstren kan vi se helikopteraktivitet. Vi går till jourrummet för att vänta på att patienterna ska bli klara. Klockan 17.30: Stämningen på avdelningen präglas av situationen. Flera av sköterskorna pratar om den information som har getts, och om något måste göras klart. Läkaren är på jourrummet och tar itu med papperen för en av de patienter han ska undersöka. En av sköterskorna kommer in på jourrummet, hon har stuckit sig på en spruta. Jourhavande läkare fyller i ett internt anmälningsformulär för möjlig blodsmitta. Klockan 17-45: De ringer från mottagningen och vill ha nackkragar. Klockan 17.47: Det blir ett rum ledigt för undersökning av en patient. Patienten var inlagd på avdelningen också förra veckan, och även då var det denne jourhavande läkare som tog emot patienten. Det är väldigt praktiskt eftersom han kommer ihåg mycket. Vi måste hälsa på de anhöriga, och det blir vår uppgift att prata med dem medan läkaren undersöker. Patienten har nack- och huvudsmärtar och är inte kontaktbar. De anhöriga är viktiga informationsbärare här eftersom patienten inte talar själv. Jag känner en av de anhöriga, vilket gör situationen väldigt "verklig". Märkligt nog gör bekantskapen med den anhörige att vi får en ytterst saklig hållning till situationen och informerar (efter frågor från dem) om varför vi är där. [... ] Bakjouren kommer och de anhöriga skickas ut, vi också (vi blir lite överraskade över det). Återigen blir det (utan att det sägs direkt) vår uppgift att ta oss an de anhöriga. Vi pratar med dem och visar var de kan vänta. I korridoren möts vi av en patient som ställer frågor om en medicin som vederbörande är satt på. Det vet vi naturligtvis inget om och ber vederbörande

e sTUDENTLITTERATUR

45

2 OBSERVATION

att vänta på information från jourhavande. Vi går ut i köket för att leta efter kaffe. Där pratar vi med en sköterska vi inte har träffat tidigare. Hon tror att vi är läkare och frågar efter information om olyckan. Vi förklarar för henne att vi är sociologistudenter, och hon berättar att hon har fått information om vår närvaro. Sen går vi ut i jourrummet. Vi är lite uppskakade över situationen och får känslan att vi inte är välkomna. Samtidigt går det upp för oss att vi den här kvällen har trätt ut ur forskarrollen och in i sjukvårdspersonalsrollen, och lite obehagligt snabbt har vi återförts till forskarrollen igen. Vi känner oss inte längre som forskare över huvud taget. Vi är observatörer i ingenmansland, som inte ens har fått några observationer gjorda. Efter en stund kommer jourhavande. Han säger att det inte var meningen att vi skulle gå ut medan han undersökte patienten, och att han hade letat efter oss men inte kunde hitta oss. Vi får en uppdatering av status (Bergsbakk 2003: 34-36). Som utdraget illustrerar för observationsstudier forskaren tätt inpå människorna och situationen som studeras. Det gör att man som forskare "utsätts för" plötsliga händelser eller förändringar. Forskarna hamnar också i situationer där de förutsätts inneha andra uppgifter. Att de i fallet ovan är n ärvarande vid akuta situationer på en sjukhusavdelning gör att de av anhöriga, patienter eller anställda från andra avdelningar förväntas ha ett aktivt ansvar för ett eller annat. Sådana förhållanden kan göra observationsstudier svåra att utföra, men de är också berikande och kan ge intressanta data. Man påverkas också i regel känslomässigt i sådana situationer. På en akutavdelning på ett sjukhus, på en larmcentral eller som baksätespassagerare i en polisbil blir det omöjligt att inte engageras av lyckliga eller tragiska händelser: Man byter hela tiden roller som observatör. Man har en roll inför patienterna, en roll inför inblandad sjukvårdspersonal, en roll som vetenskaplig observatör, och den roll som involverar egna personliga betraktelser. [... ] De känslomässiga intrycken är det som utlöser den mest ambivalenta rollen i det här sammanhanget eftersom den kommer starkast till uttryck och skjuter undan de roller som vi förväntas inneha (Bergsbakk 2003: 37). Det är svårt att renodla en distanserad roll, men så är det också just utvecklingen av detta personliga engagemang som snabbt gör observationsstudier till en favoritmetod när man väl har fått möjlighet att använda den. I vissa sammanhang kan man försvara bruket av dold observation. Det

C> STUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

görs då helt andra bedömningar av möjliga roller, placering och liknande. Ingeborg Gr0nning (2009) använde både intervjuer och observationer i en undersökning av närmiljön i bostadsprojektet Ilsvika Garden: Jag valde att göra dold observation i Ilsvika Garden. Under intervjun med [informanten] Thea nämnde jag att jag skulle göra några observationer i gemensamhetsutrymmet och hon erbjöd mig att använda hennes balkong. Den första observationen ägde därför rum på Theas balkong på fjärde våningen en varm dag i slutet av maj. Det kändes bra att observera uppifrån då jag fick en god överblick över utrymmet utan att jag själv var synlig för de boende. Den övriga observationen ägde rum på markplanet. Även om några av informanterna visste vem jag var tänkte jag på förhand att jag kom att glida in i rollen som vilken boende som helst som njöt av en kopp kaffe på solsidan. Strax efter det att jag hade satt mig ner första gången märkte jag obehaget som samtliga informanter hade nämnt i samband med bruket av gemensamhetsutrymmet - jag kände mig övervakad och fick känslan att alla visste vad jag höll på med. De första gångerna jag var i gemensamhetsutrymmet placerade jag mig på bänken uppe vid cykelställen så att jag skulle ha bästa möjliga överblick, men flyttade mig småningom till en bänk som var lite mer undangömd mellan några buskar. Här hade jag inte lika god översikt, men det var mer behagligt att sitta där eftersom jag inte kände mig så observerad och synlig (Gr0nning 2009: 33).

Det kommer ofta att vara en långt större utmaning vid dold observation att finna en god position för observation, för att inte tala om sättet att registrera data på. Etiska hänsyn i förbindelse med detta är också viktigt, se avsnittet om dold observation, s. 72.

Observationsdata som fältanteckningar Hur man ska registrera data är viktigt att ta ställning till vid genomförande av observationsstudier. Den vanligaste metoden är att notera observationer samt reflexioner knutna till det man ser och hör i "fåltanteckningar" för att generera det som ofta kallas för fältdagbok. I metodlitteraturen diskuteras inte förhållandet mellan observationer och fältanteckningar särskilt mycket, med några få undantag (Emerson m.fl. 1995; Lapadat & Lindsay 1999; Tjora 2006; Wolfinger 2002), men det har visat

c sTUDENTLITTERATUR

47

2 OBSERVATION

sig vara extremt viktigt att använda fältanteckningar som ett av de centrala verktygen när vi gör observationsstudier. Även om vi håller på med öppen observation upplever vi att deltagarna i situationen glömmer bort vår roll som observatör. Vi menar att det borgar för undersökningens trovärdighet. I vissa fall kan det då bli svårare att använda fältdagbok eftersom det gör deltagarna uppmärksamma på att vi håller på med observation. I Ragners medicinstudentprojekt upptäckte han att det gjorde stor skillnad om han hade fältdagboken framme eller inte: Även om jag i en del situationer förhöll mig passiv så är det nog fel att tro att studenterna inte påverkades av min närvaro i dessa situationer. Det hände ibland att några studenter vände sig till mig under PBL-övningarna och frågade om ett eller annat, och studenter sa flera gånger att de inte kände sig helt avspända när jag tog upp min anteckningsbok. Men jag menar ändå att detta inte i någon högre grad fick studenterna att uppföra sig väsentligt annorlunda än vad de skulle ha gjort om jag inte var där. I den här miljön måste de förhålla sig till de andra studenterna, handledaren och det som de skulle lära sig. Därför var det inte så lätt att styra det intryck de ville ge av sig själva. Under observationen gjordes inga bild- eller ljudinspelningar. Jag hade med mig en anteckningsbok där jag gjorde mina noteringar. Men här var det också fråga om huruvida jag hela tiden skulle anteckna det jag observerade. Det var till exempel många som blev förskräckta då jag under en fest tog upp anteckningsboken och började skriva. Jag måste här låta studenterna få se vad jag hade skrivit i boken, och då de såg att jag bara hade antecknat resultaten från dryckestävlingen lugnade de sig. Återigen handlar det om hur man ska tolka situationen. Här var tumregeln att ju mer informell och social situationen var, desto mer negativt uppfattades det att jag tog upp anteckningsboken. Då fick jag hellre vänta tills jag fick möjlighet att göra anteckningar och hoppas att jag kom ihåg det mesta (Ragner 2003: 39-40).

I vissa sammanhang blir det onaturligt att föra anteckningar, medan situationen annars kan vara sådan att antecknaodet inte verkar särskilt störande. Vid mina studier på AMK-centralerna (Tjora 1997) hade jag i regel möjlighet att placera mig bakom operatörerna så att de ofta inte lade märke till att jag var där eller om jag antecknade eller inte. Ofta behöver man lite tid för att hitta ett lämpligt sätt att anteckna på, på basis av olika dimensioner i situationer. Vigdis Vikhammer (2007) studerade beslutsfattandet på en klinik:

e sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

För att hantera [förhållandet mellan upplevelse och tolkning] på bästa möjliga sätt och skapa systematik i arbete förde jag fältanteckningar på tre nivåer: det som händer, mina egna reaktioner och tankar, och till sist en analys av vad jag såg och hörde. Det utarbetades en observationsguide ... som var vägledande i början av fältarbetet, men så småningom blev jag friare i förhållande till de fasta frågorna och de i förväg uttänkta formuleringarna. Jag kom förhållandevis snabbt in i en anteckningsrutin och skrev fortlöpande. I början låg fokus på strukturella saker som rummets utformning, läkarnas placering och diverse teknisk utrustning. Senare fick jag med mer av vad informanterna sa, rena dialoger, meningsutbyten och vem som kom och gick (Vikhammer 2007). Även om man lyckas "hitta formen" när det gäller att föra fältanteckningar är det vanligt att man som observatör sitter där med en känsla av att inte kunna "fånga" de verkliga upplevelser som vi har i själva situationen. Anteckningarna känns "torftiga", som Melby (2007) påpekade i sin sjukhusetnografi: En märklig och frustrerande poäng [när det gäller] registrering av observationer är hur rika observationer reduceras till kortfattad text. Under loppet av en dag kan vi uppleva engagerande, starka och spännande händelser, men när man sitter där med några sidor text upplevs det som torftigt. Det gäller både för våra egna fältanteckningar och för de anteckningar som sjukvårdspersonalen gör om patienterna och som är ännu mer kortfattade än våra (Melby 2007: 59). Man förlorar ... den distinkta lukten av sjukhus, det rosslande ljudet från en terminalpatient som försöker andas eller synen av den första armrörelsen hos slagpatienten genom några ord nerklottrade i all hast i ett anteckningsblock (Melby 2007: 62). Fältanteckningar kan med andra ord bli omfattande, men sett i förhållande till det personliga minnet från observationen aldrig tillräckligt omfattande. Med inspiration från Fangen (2004), Hesse-Biber & Leavy (2006) och Silverman (2005) föreslår Vikhammer (2007) i sin sjukhusstudie att man kan ställa följande observationsfrågor i fältarbetets tidiga fas: • Vad är det som pågår här? • Vad är det aktörerna gör?

C sTUDENTLITTERATUR

49

2

OBSERVATION

• • • • • • • • • • •

• •

• • •

Vem interagerar? Hur interagerar de i olika situationer och miljöer? Vad för slags relationer har de inblandade? Vad interageras det kring? Vad är det de säger (och hur är det med ansiktsuttryck, ansiktsfärg, kroppsspråk, mimik och rörelser)? Hurdan är rumsplaceringen och bordsplaceringen? Vad uttrycker klädstil och sättet att vara (uniformering/makt)? Hur pratas det (fort eller långsamt, muntert, stelt, formellt/informellt och så vidare)? Hur uttrycker läkarna sig om olika saker och förhållanden? Finns det olika slags diskurser mellan läkarna? Hur tematiserar och konstruerar läkarna förloppet för beslut och bedömningar under dessa möten genom det de säger, gör och handlar? Hur legitimerar de sitt arbete? Talar personerna sant eller ljuger de? Ser vi tendenser till förträngning? Förnekande som psykologiskt försvar? Vad kan det i så fall bero på? Vad är det som dessa aktörer i denna miljö måste veta både individuellt och kollektivt för att göra det de gör? Hur tillägnar de sig färdigheter och attityder, och hur förs dessa vidare till efterkommande? Hur är det att vara deltagare i detta projekt/morgonmöte?

Det är föga sannolikt att ett så stort antal teman kan behålla en central ställning genom en hel studie. Listan öppnar emellertid upp för möjliga vinklingar i början av en observationsstudie. Det är viktigt att vara uppmärksam på det som görs och se det som aspekter av det sociala. Vi betraktar också individerna som bärare av sociala mönster (även om vi samtidigt beaktar att individuella eller personliga olikheter har betydelse). Allteftersom studien mognar är det vanligt att listan blir långt kortare och mer koncentrerad på bara ett mindre antal aspekter. Som jag uppfattar det blir arbetet med fältanteckningar extremt viktigt i observationsstudier. Jag ska därför i nästa avsnitt diskutera förhållandet

50

e sTUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

mellan faltdagböcker och observationer, eller förhållandet mellan en text som vi skriver ner den och de upplevelser vi har i observationsstudien.

Diskussion: Från observation till fältanteckning En stor utmaning vid observationsstudier är att kunna notera de centrala händelserna på ett bra sätt i fältanteckningarna. Detta avsnitt bygger på en detaljerad studie av 247 små faltanteckningar gjorda av studenter (Tjora 2006) och visar hur observationer kan manifestera sig i fältanteckningar på tio olika sätt eller observationsmodus. De beskriver vad som sker i processen med att göra faltanteckningar och är (1) naiv beskrivning, (2) generalisering, (3) tolkning, (4) undran, (s) förklaring, (6) kvantifiering, (7) dramatisering, (8) experimenterande, (9) reaktion/reflexion och (10) värdering. Det är inte meningen att man ska välja ett sådant modus. Snarare är jag här intresserad av att demonstrera komplexiteten när det gäller [ältanteckningar. Eftersom det är dessa anteckningar som bildar den empiriska grunden för vidare analys blir det viktigt att kunna reflektera över sambandet mellan observation och anteckning. De olika sätten att anteckna skapar helt olika intryck av observationerna (Tjora 2006). Följande observation från en bar tillhör den variant som kan kallas en extra naiv fältanteckning: På bar: De som står framför "ståbordet" lutar sig mot det medan de som befinner sig bakom det hela tiden vänder sig bakåt och framåt medan de skänker ut fulla glas och tar emot tomma glas. De som får fulla glas går och sätter sig vid en av bordsgrupperna. Till en början ser det ut som att de sätter sig vid samma bord som de kom från när de skulle hämta sina glas. Mitt första antagande är att det är ett slags fabriksmiljö, där de två, tre människorna bakom. ståbordet producerar glas och vätska som de som sitter i grupper vidareförädlar. Några av människorna vid borden ser ut att kombinera förtäringen av vätskan med rykande papperscylindrar som fyller rummet med rök och en torr lukt. En annan sak som tycks vara genomgående är den grad av observation som görs av nästan alla människorna som befinner sig i lokalen. Även om man, som sagt, ser ut att ha ett huvudfokus riktat mot de människor man delar bord med är det så att säga alltid på det sättet att man vänder sig om i lokalen. Jag antar att det har att göra med att

e sTUDENTLITTERATUR

51

2 OBSERVATION

man vill övervaka hur de andra grupperna gör i vidareförädlingsprocessen (det förvånar mig att man inte använder mer ljus för att få en bättre överblick). Då en mycket lång och ljus person med långt hår går genom rummet ser observationsintensiteten ut att vara högre än vanligt. Det kan därför vara så att denna person är mycket bättre på att förädla vätskan och att så många som möjligt villlära sig tekniken (Tjora 2006: 439). Vi förstår av detta utdrag att observatören medvetet avlär sig något av den kulturella kunskapen så att fältanteckningen fr~mstår lite som att den har skrivits av någon "från en annan planet". Varför är detta utdrag relevant? Jo, det får fram den betydelse som insidekunskap har för genomförandet av observationsstudier. Utan denna kunskap framstår observationen som komisk. Med vår kulturella kunskap, som innebär kunskap om barer och kafeer, uppfattar vi beskrivningen som metaforisk: elementen som beskrivs (papperscylindrar, vidareförädlingsprocess, observation och så vidare) betecknas med andra ord, men inte utan att vi ändå känner igen elementen. Det behövs insidekunskap för att göra goda observationer. Men den är också problematisk. Det ser vi bland annat i generaliserande fältanteckning: Folk lämnar nattklubben: Efter att ha stått och observerat lite menar jag att det fanns tre grupper med människor i feststämning som det var förhållandevis lätt att lägga märke till: (1) Par som antingen hade hittat varandra under kvällens lopp eller som hade hittat varandra tidigare, och som nu inte kunde komma hem fort nog. De var förhållandevis mycket i sin egen värld, och brydde sig inte så mycket om det som hände runt omkring dem. (2) Singelmänniskor som inte hade haft "lyckan" med sig på stan och som desperat försökte komma med på ett nachspiel. De var väldigt kontaktsökande och "på hugget" efter att lära känna andra människor för att kanske på det sättet "rädda" kvällen. (3) Människor i parförhållanden som var ute med kamrater och/eller väninnor och var angelägna om att gå ut med vännerna och äta eller följa med dem hem. De verkade bara vara upptagna av att återfinna vännerna och var inte så kontaktsökande (Tjora 2006: 440-441).

52

e

STUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

Här ser vi att observatören använder en van blick för att systematisera eller typifiera (Schiitz 2007) upplevelserna under observationen. Det krävs insidekunskap för att göra en sådan generalisering, Vi finner en liknande tendens vid tolkande notering: Busstur: Det första som sker är att det kommer en kvinna i femtioårsåldern. Chauffören ler och är ytterst flirtig. Kvinnan sätter sig bakom den äldre mannen. Därefter kommer någon av våra nya landsmän. Inget trevligt pratande från chauffören den här gången. Han är säkert en av dem där muslimerna inte står så högt i kurs nu för tiden. Den femtioåriga kvinnan justerar fläkten, antagligen svettig av chaufförens flirtande, tänker jag. Babe-1 sätter sig för att sova, hon var säkert på en helvets mc-fest i går kväll och är trött efter den. Hon ser ut som om hon går på såna fester (Tjora 2006: 441).

Observatören använder här sina observationer och insidekunskaper för att tillskriva aktörerna historier, innebörder och liknande. Även i den undrande fältanteckningen används insidekunskap: Utsikt över lokal gata: Snickaren från Nabo'n [kafe] bär ut en planka igen. Var den för lång? Ännu en bil kör över Gamle Bybro. Ännu en bil följer efter. Bägge backar tillbaka. Två människor kommer upp från Nabo'n, tar en bild av entren och går vidare över bron mot centrum. Snickaren kommer tillbaka med ännu en planka. Kanske den är kortare? Två flickor stannar utanför Nabo'n och pratar länge. Kille med cykel kommer rullande och alla går tillsammans vidare. Mötesplats? (Tjora 2006: 442).

Här gör observatören några spekulationer om meningen eller syftet med de observerades handlingar. En viss kunskap om snickrande och vad ett möte innebär ligger till grund för några korta reflexioner om vad som (egentligen) sker. I dessa tre former av observation (generaliserande, tolkande, undrande) använder observatören insidekunskap för att fördjupa sina observationer. Det råder delade meningar om huruvida beskrivningen från en observation ska ha litterära kvaliteter. Följande beskrivning från en examen innehåller i viss mån ett element av det som Van Maanen (1988) kallar för "impressionistisk berättelse" och som på ett positivt sätt för in litterära kvaliteter i fältanteckningarna:

C sTUDENTLITTERATUR

53

2 OBSERVATION

Examensvakt: Examensvakten spanar ut över den böljande ytan av studenthuvuden. Kroppen är avslappnad, men huvudet hålls högt lyft. Ögonen är vaksamma. Vid minsta tecken på rörelse är han på benen, klar att leverera pappersark innan några andra [examensvakterl når bestämmelseplatsen. Men en gång var det för sent. Vakten från vänster kom först. Han kastar en blick runt omkring sig och söker förtvivlat hitta någon annan [student], men förgäves. Han drar sig tillbaka (Tjora 2006: 443).

I vissa former av dold observation kan det vara aktuellt att utföra handlingar för att se hur andra personer i situationen reagerar, med andra ord införa ett experimentellt element i observationen. Följande experimenterande observation är väl inte helt standardmässig: Kafe: Den sista personen i vår del av kafeet hade med sig ett anteckningsblock som han satt och antecknade i redan då vi kom. Våra tankar gick omedelbart till Herman Kestens citat, "Kafeet är poesins väntrum", och vi satte honom snabbt under luppen. Med lätt och smidig hand, som kännetecknar ungdomen, skrev han oavbrutet i minst tjugofem minuter. Bakom den mörka fasaden var det emellertid svårt för oss att veta vad för slags skatter som finns eftersom han inte delade sina anteckningar med oss. Även då Kjetil började harkla sig och hosta ohämmat medan Håkon hela tiden nös och snöt sig bevarade vår mystiske man sin coolhet. Vårt försök att påverka atmosfären slog inte alls väl ut. Varken här eller hos någon av de andra gästerna. Vi ignorerades fullständigt (Tjora 2006: 444).

De olika observationsmodus lägger tonvikten på olika element i observationerna, eventuellt med hjälp av olika litterära "knep" i presentationen, och kan därmed generera helt olika observationsdata, i teorin med utgångspunkt i samma händelse. Det finns olika sätt att "läsa" och "skriva" fältet på. Inget av dem är felaktigt, men de kan fungera som data i olika typer av projekt. På många sätt är det etnometodologins insikter som slår tillbaka på oss när vi ska observera i den kända vardagen. Vi gör ständigt tolkningar av händelser och verbala yttranden som sker runt omkring oss, och det gör att vi tar en hel del för givet, "eftersom vi trots allt är kompetenta vuxna medlemmar av vårt samhälle och vet vad varje kompetent vuxen vet" (Becker 2008: 94). Att vi är experter på vår egen vardag blir både en förutsättning för och en utmaning i våra observationsstudier.

54

C STUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

För att hantera detta problem och dess eventuella inverkan på tillförlitligheten hos våra observationsstudier blir det helt nödvändigt att grundligt reflektera över den egna positionen. Dessutom bör man bedöma möjligheten att använda ljud- videoinspelning i samband med observationsstudier. Jag ska ta upp en sådan registrering av observationsdata till behandling.

Observationsdata som ljudinspelning Bruket av ljudinspelning vid observationer är mindre utbrett än bruket av video, men kan till exempel vara aktuellt i mötessituationer. Både vid videoinspelning och vid ljudinspelning är det lätt att känna att man tränger sig med våld in på andras territorium, men det visar sig att detta ofta är mer ett startproblem än en bestående tendens. Line Melby (2007) och Ellen Bergsbakk använde i sina klinikstudier en minidiskspelare för att spela in ljud: I början upplevde vi det som ganska obehagligt att lägga minidiskspelaren på bordet i sammanträdesrummet och göra intervjupersonerna uppmärksamma på att vi skulle spela in varje ord de sa. Inspelningsapparaten var emellertid väldigt liten och borden var alltid fulla av andra saker så att den fick en föga framträdande roll. Så småningom [blev det en vana för) sjukvårdspersonalen att vi hade med oss en bandspelare, och vi vande oss själva vid den så att det kändes mindre påträngande (Melby 2007: 59). I det projektet förutsattes det att ingen inspelning skulle föras ut från avdelningen (se avsnittet om etiska hänsyn vid inspelningar längre fram i detta kapitel) så därför var det nödvändigt att transkribera alla inspelningarna. Det medförde ett ganska omfattande arbete för forskarna: Allt som allt hade vi närmare trettio timmars inspelningar. Alla inspelningarna skrevs ut egenhändigt, med undantag för cirka en halvtimme, och tillsammans utgjorde det omkring tvåhundra sidor. Eftersom det mesta av inspelningarna bestod av möten där många aktörer pratade med varandra och även pratade i mun på varandra var det en utmaning att transkribera inspelningarna (Melby 2007: 63).

e

STUDENTLITTERATUR

55

2 OBSERVATION

Det skulle senare visa sig att det arbete som lades ner på transkriberingen var guld värt, bland annat för att ljud som spelas in i en situation där man själv deltar skapar nyanserade eller rika minnen från situationen som man upplevde den: Att lyssna igenom inspelningarna i efterhand och skriva ut dem själv gör att man får en levande bild av de olika situationerna. Man kommer ihåg vad som har sagts, vem som har sagt det och kontexten på ett helt annat sätt än bara genom att läsa fåltanteckningar. Man får således en väldigt nära känsla för data. I efterhand, när jag läser igenom utskrifterna, är det i många fall som om jag hör de olika deltagarna prata. Ljudinspelning är också mycket användbart för situationer efter datainsamlingen, då man lätt kan göra sig föreställningar om hur det var på avdelningen, men det kanske inte nödvändigtvis var på det sättet. En fördel med ljudinspelningar är just att de återger exakt vad som yttrades i en specifik situation, och genom att kontrollera sina föreställningar mot det transkriberade materialet kan man eventuellt korrigera dessa föreställningar. Ett exempel är förekomsten av olika frågetyper. För att analysera vilka typer som förekommer oftast under exempelvis ett möte är ljudinspelningar till nytta (Melby 2007: 63-64).

Bruket av ljudinspelningar visade sig vara ytterst lämpligt i dessa projekt, men också väldigt arbetskrävande eftersom själva inspelningarna inte kunde bevaras. Jag ska senare, i kapitels, komma in på den betydelse som inspelningar har för analysen. I observationsstudier är det särskilt videoinspelningar som har blivit vanliga, och jag ska lägga ner mer utrymme på den formen av dataregistrering.

Observationsdata som video 5 Bruket av video för att registrera data i observationsstudier har varit relativt begränsat inom samhällsvetenskaperna trots mediets fördelar när det gäller detaljerad analys av handling och interaktion (Heath m.fl. 2010). Det börjar dock bli vanligare att använda video inom vissa forskningsdiscipliner. Så kallade arbetsplatsstudier (se Heath & Button 2002; Heath & Luff 2ooo; Luff m.fl. 2009), särskilt knutet till forskningsmiljön kring Christian Heath och 5 Ingrid-Therese 0verland har bidragit till detta avsnitt.

O sTUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

Paul Luff vid King's College i London, bygger således på bruket av videodata för detaljerade analyser av interaktion och teknikanvändning i arbetssituationer. Denna tradition är nära besläktad med samtalsanalys, som med basen i språkvetenskap intresserar sig för nyanserade strukturer i samtal. Medan man i samtalsanalys analyserar samtal och använder ljudinspelningar är man inom arbetsplatsstudier intresserad av icke-språkliga element i interaktion och använder video för datagenerering. Men det är viktigt att noga tänka igenom behovet av videodata: Även om det kan vara frestande att använda video när man har möjlighet till det, praktiskt och etiskt, är videodata komplexa att hantera. Både transkribering och analys blir mycket svårare med video än till exempel med bara ljudinspelning. I vissa fall kan det skapa starkare forskningseffekter såtillvida att de som studeras ändrar beteende när de filmas. Sist men inte minst kan man få så mycket datamaterial att det blir svårt att få överblick över det man har dokumenterat. När jag ändå ägnar mycket utrymme åt att diskutera videoobservationer i den här boken är det för att de ger en helt unik möjlighet att forska om detaljer i social interaktion.

VIDEO FÖR FOKUS PÅ DETALJER

Fördelarna med att använda video i datagenereringen är att man har en detaljerad icke-tolkad återgivning av det som sker i en relevant (social) situation. Man kan ställa samman dessa inspelningar med de anteckningar man har gjort som observatör i samma situation. Jacobsen (2007) hävdar att man får en korrekt återgivning av situationen, men det kan diskuteras. Kameravinkel, hur mycket kameran fångar upp av situationen samt kvaliteten på bild och ljud gör att man måste betrakta videomaterialet som en av många möjliga representationer av situationen som den utspelar sig. I vilket fall som helst kan vi betrakta videodata som en långt mer komplett återgivning av en situation, som den kan observeras. · Den verkligt stora potentialen i videodata ligger i möjligheten att se på inspelningen i efterhand, kontrollera egna intryck och anteckningar, återuppleva fenomen som man har observerat och samtidigt upptäcka nya fenomen som kanske har varit för "små" för att iakttas i själva observationssituationen. Med video kan man gå fram och tillbaka i datamaterialet och observera situationerna flera gånger och vid upprepningen bli uppmärksam på subtila former av interaktion som kan ha stor betydelse för hur situationen förlöper

e sTUDENTLITTERATUR

57

2 OBSERVATION

och vad den betyder. Exempel på detta är små tecken som patienten använder inför läkaren för att leda uppmärksamheten till sin smärta (Heath 1986), rörelser i rummet som sjuksköterskor använder för att få kollegialt bistånd när det är bråttom (Tjora 1997, 2004), hur kontrollpersonalen i transportsektorn koordinerar arbetet (Filippi & Theureau 2ooo; Heath & Luff 1991), hur människor uppträder på museer och gallerier (vom Lehn m. fl. 2001) eller hur en auktionsförrättare driver upp buden rytmiskt i en konstauktion (Heath & Luff 2007). Utan video skulle det ha varit långt svårare att identifiera de faktorer som hör ihop med interaktionen i sådana situationer. Video kan också vara användbart i situationer där observatören är en främling. Vid studier av kliniska situationer (operationer, möten och liknande) kan det vara svårt för en icke-kliniker att hänga med i samtalen på grund av många fackuttryck och högt tempo (Atkinson 1995). Det blir så gott som omöjligt att anteckna allt som sägs och det som händer annars i rummet. Med hjälp av video blir man bättre förberedd på att utveckla exakta beskrivningar eftersom man efter observationen kan kontrollera ord, uttryck och argument med aktörer som har relevant fackkunskap. Denna skillnad kan i vissa fall vara helt avgörande för forskarens möjlighet att utnyttja observationsstudier i situationer där högspecialiserad kunskap förmedlas genom interaktion. Videoobservationer inom samhällsvetenskaperna kan ses som en form av etnografi där man använder video. Sociologen Hubert Knoblauch (2oo6) använder begreppet videogra.fi om detta. Han hävdar att videografi sannolikt är den metod som bäst utnyttjar videons samhällsvetenskapliga potential eftersom "den kombinerar (fokuserad) etnografi med samhällsvetenskapernas mikroskop" (2oo6: 70). Men man ska vara uppmärksam på att bruket av video lätt skapar en förskjutning i intresset. Jämfört med traditionell etnografi blir videografi mer fokuserad på flera sätt. Den förra använder sig av långvarigt fältarbete som ofta varar i ett eller flera år medan den senare har en långt kortare datageneringsperiod. När vissa påstår att videogratier därför blir ytliga är försvaret mot detta att den kortare perioden kompenseras av hög dataintensitet, eller täthet om man så vill. Under en relativt kort period får man en stor mängd data insamlade som kräver en detaljerad och intensiv analys. Till sist pekar Knoblauch (2oo6) på en tredje skillnad mellan videografi och traditionell etnografi, som handlar om bredden hos studien. Videografi har ett snävare fokus, till exempel 58

O sTUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

interaktion, sociala situationer eller specifika händelser, medan traditionell etnografi i högre grad söker förstå sociala grupper och sociala situationer i vidare mening. När man använder video får man alltså stora mängder information under relativt kort tid, och i många fall får man mer data än man har användning för. Genom att begränsa forskningsintresset till några isolerade situationer eller typer av interaktion blir det möjligt att använda den potential som video har genom detaljerad analys. Silverman (2005) rekommenderar i det sammanhanget att inte göra det mer komplicerat än nödvändigt: man måste fokusera analysen i betydande grad för att inte gapa över för mycket och behålla tron på att forskningsrelevanta observationer ligger i detaljerna.

VIDEO FÖR ATT KUNNA SAMARBETA OM ANALYS

Genom att använda video blir det möjligt att samarbeta om analys på ett helt annat sätt än vid vanlig observation. Vid rena observationsstudier är den individuella aspekten en av de största utmaningarna. Observatörens kolleger, handledare och andra medhjälpare är fullständigt beroende av fältanteckningarnas i viss mån tolkande beskrivning av vad som skedde i situationen såvida inte ljud- eller videoinspelningar har gjorts. Vid videoinspelade observationer har man långt större möjligheter att göra delar av analysen tillsammans med andra: Man kan organisera data workshops med andra forskare och studenter som inte känner till insamlade data så väl för att därigenom skaffa sig andra perspektiv och få hjälp att pröva mer omfattande observationer (Knoblauch 2006: 78).

Genom att flera forskare arbetar tillsammans i sådana dataworkshops (eller datasessioner) blir det möjligt att utveckla ett mer kollektivt analysarbete. Det förstärker den teoretiska och analytiska grunden för tolkningen av videodata och därmed projektets kvalitet. Jämfört med vanlig observation kan videoinspelning med andra ord bidra till en mer mångfaldig, detaljerad, fullständig och exakt tolkning på basis av flera forskares bidrag. Jag har upplevt att sådana datasessioner kan fungera utmärkt med allt från två till tjugo deltagare. Jämfört med fältanteckningar gjorda under "traditionella" observationer kan videodata därför ge mer pålitliga analyser. Sedan kan data

C> sTUDENTLITTERATUR

59

2 OBSERVATION

tolkas analytiskt av andra forskare som inte har deltagit i datagenereringen, oberoende av forskaren som har samlat in data (Knoblauch 2006). Genom att hämta deltagare i datasessionerna från olika ämnen blir det också möjligt att testa och kvalificera flera olika tolkningar.

TEKNISKA UTMANINGAR VID ANVÄNDNING AV VIDEO

Användning av videobaserad observation kräver särskilt mycket planering och organisering. Risken för tekniska och praktiska problem är alltid närvarande. Ingrid-Therese 0verland (2oo8) använde videografiför detaljerade studier av kommunikation mellan läkare på en reumatologisk avdelnings morgonmöten. Hon berättar: Datainsamlingen genomfördes i slutet av november och början av december vid en reumatologisk avdelning på ett universitetssjukhus. Att som allt var jag där i femton dagar, det vill säga alla vardagar under tre veckor, ungefär en timme varje dag. Målet för observationerna var morgonmötet som läkarna höll varje morgon. Förutom att jag var närvarande på mötet och observerade filmades alla morgonmöten med hjälp av två fastmonterade videokameror med vidvinkellins. Några dagar innan jag skulle börja med datainsamlingen var jag i sammanträdesrummet med handledaren för att ta reda på var det var bäst att placera kamerorna för att få en optimal inspelning av morgonmötena. Vi monterade också fast kamerastativen i väggen så att det var klart till den första dagen. Jag monterade kamerorna på stativ överst på väggen på var sin sida av rummet för att fånga så mycket som möjligt av det som sker i rummet under mötet. Det var också en poäng att kamerorna inte skulle vara påträngande eller störande i mötessituationen. Det passade därför bra att de monterades högt uppe på väggen. Inspelningskassetterna varade i en timme, och det gjorde att jag måste byta kassett under mötet. Jag satte i gång med inspelningen före mötet så att jag slapp störa mötet sedan det hade börjat. Inspelningen av mötena gick bra, bortsett från en dag då bara den ena kameran filmade. Det menar jag emellertid inte är problematiskt eftersom det inte var så många läkare på mötet den dagen. Alla som var närvarande fångades därmed av den andra kameran. Jag använde en extern mikrofon på den ena kameran, men tyvärr var inställningarna inte riktiga så ljudet blev inte optimalt. Även om jag kunde ha önskat mig bättre ljudkvalitet är ljudet från mikrofonen på själva kameran helt ok, och 2007

6o

e sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

tillräckligt bra för bearbetningen och analysen av datamaterialet. Tillsammans har jag ungefär 23 timmar filmat datamaterial, förutom de personliga anteckningar jag förde medan jag observerade. Videoobservationer kan ha sina begränsningar, till exempel att de inte fångar upp allt som sker. Även med vidvinkellins kan det tänkas att något av betydelse sker utanför kamerans räckvidd. I min studie var placeringen av kamerorna i sammanträdesrummet emellertid sådan att de tillsammans fångade det som skedde i rummet. Svagheten med att placera kamerorna på det sättet ligger först och främst på detaljnivå, då det exempelvis inte alltid är enkelt att se vilken typ av papper som [de närvarande] har framför sig (0verland 2008: 25-26). Vid längre inspelningar måste man byta kassett, och det finns då en viss risk för att man drar uppmärksamheten till själva filmningen, något som ökar forskningseffekten där och då. Tor Erik Evjemo (2003) tog med sig två videokameror i en cockpit i ett SAS-plan och studerade samarbetet mellan piloterna på en färd fram och tillbaka över Atlanten: Kamerorna som användes var digitala med påmonterad vidvinkellins som gjorde det möjligt att täcka hela cockpiten från positionen bak i cockpiten. Investeringen i vidvinkellins var väl använda pengar när det visade sig att linsen fick in hela cockpiten från sin position. Jag använde mig av nittio minuters inspelningsband, vilket gjorde att jag måste följa med på klockan. [... ] för att byta kassett, en aktivitet som även piloterna engagerade sig i genom att då och då påminna mig om klockan (det gällde speciellt under nattflygningen eftersom jag hade en viloplats bak i kabinen som jag använde för att äta och så vidare) (Evjemo 2003: 46). Det är en rad praktiska utmaningar förbundna med användningen av video vid observation på det sätt som beskrivits ovan. Jag har inte heller i någon högre grad diskuterat etiska förhållanden i det här avsnittet, eftersom det behandlas speciellt längre fram i kapitlet (s. 74). Man kan generellt konstatera att användning av video gör det möjligt att uppmärksamma ytterst små nyanser i de sociala situationer som studeras. När forskaren blir uppmärksam på dem genom upprepade repetitioner av korta sekvenser kommer sådana faktorer sannolikt att tillskrivas större vikt i tolkningen av observationerna. Användningen av video i observationsstudier kommer med andra ord att

e> sTUDENTLITTERATUR

61

2 OBSERVATION

medföra större fokus på detaljer. Man blir uppmärksam på eller analytiskt känslig för hur små nyanser kan göra stor skillnad. I bredare upplagda observationsstudier (etnografier) kan sådana detaljerade analyser fungera som del av en mer generell, fältdagboksbaserad ansats. En utmaning vid användningen av video är behandlingen av data för analysen. Även med dagens (2010) datorer kan man behöva kämpa med redigeringen av videodata i HD (high definition - 1920 x 1080 bildpunkter), så som Ingrid-Therese 0verland upplevde det: Efterarbetet med videoinspelningarna i var mer tidskrävande än jag hade föreställt mig, och jag kände en del frustration i samband med detta då jag höll på. Det största skälet till att jag hade en del problem var väl att jag aldrig hade gjort det tidigare, och att det därför blev en del trial-and-error innan jag fick till det. Men när jag hade fått tag i de riktiga kablarna och förstått hur jag skulle använda dataprogrammet 6 jag jobbade i gick det så gott som utan problem. En annan utmaning i arbetet med videofilerna var att det var arbetsamt för min stackars dator. Det låter kanske trivialt, men det krävs mycket kraft för att arbeta med så stora filer, och det gjorde att fläktarna i datorn förde ganska mycket oväsen. I och med att jag satt på samma rum som den kontorsansvarige [på avdelningen där jag samlade in data] blev det ett störande element för henne. [... ] Även om jag inte mottog några protester mot mitt eviga susande var det lite obehagligt eftersom jag inte ville vara till besvär för dem som var på jobbet de dagar jag arbetade med detta. Antropologen Cohen (2ooo) menar att det är viktigt att man delar både triumferna och tragedierna man upplever i fältarbetet, så att kommande studenter får en nyanserad och inte en glorifierad bild av hur det är att driva forskning på fältet. Jag vill i ljuset av detta lägga till att det kan vara lurigt att bedöma huruvida det är nödvändigt att ha HD-kvalitet på inspelningarna om man ska använda video i observationsstudier. Det tekniska arbetet kräver mycket tid och tillgång till hårddiskar med stor lagringskapacitet. Jag var inte förberedd på att den fasen av arbetet skulle ta så pass lång tid. Ändå är jag nöjd med att videorna har hög kvalitet och inte är korniga, så att det bland annat är enkelt att se ansiktsmimiken och liknande. Överföringen av data från videokassett till hårddisk sker i realtid så att jag samtidigt som videorna förs över kan titta på och lyssna till inspel-

6 Apple iMovie.

62

C sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

ningarna. Det gjorde att jag fick en ganska god överblick över datamaterialet under arbetets gång. Jag kunde därför börja tänka på vad jag skulle välja ut som grund för analysen medan jag jobbade med det tekniska, och antecknade stickord allteftersom jag gick igenom videorna (0verland 2008: 30-31).

I 0verlands projekt var det omöjligt att föra ut videokassetterna från den avdelning där inspelningarna hade gjorts på grund av etiska hänsyn, men om man kan ta med sig kassetterna kan man utföra en större del av analysarbetet direkt i kassetterna för att undgå överbelastning av datorerna. Tor Erik Evjemo hade inte på samma sätt känsliga data i sin studie av arbetet i cockpiten och kunde därför ta med sig videokassetterna hem: Jag bestämde mig för att använda tv kopplad till digitalkameran i samband med den första genomgången av videokassetterna. Praktiskt var nog det den bästa lösningen för mig med tanke på att en överföring av alla inspelningarna till datorn skulle ha krävt mer plats än jag hade tillgång till. Lösningen blev att jag använde tv som analyshjälpmedel i den meningen att jag gick igenom alla kassetterna i flera omgångar framför tv:n tillsammans med mina anteckningar från cockpiten, medan jag letade efter sekvenser i filmmaterialet som kunde belysa hur samarbetet i cockpiten förlöpte under flygturerna. Det betyder att det första urvalet av "data" hade som mål att belysa normala situationer i cockpiten i den meningen, att om man kan säga att det existerar olika typer av situationer i cockpiten så var jag intresserad av att identifiera och plocka ut så att säga ett exempel på varje situation för att utnyttja dessa alternativ senare i analysen (Evjemo 2003: 46).

Det är, som har beskrivits här, en del utmaningar förbundna med användningen av video. De har emellertid visat sig vara överkomliga i alla projekt vi har genomfört. Praktiska eller tekniska utmaningar bör inte vara det som hindrar en från att använda videoinspelningar om detaljerade analyser av interaktion framstår som relevanta.

GLÄDJEN ÖVER VIDEODATA

Det råder inget tvivel om att jag betraktar detaljerad dokumentation som en helt naturlig del av datagenerering i samhällsforskning. Att komma "hem" från en liten fältstudie med bra videoinspelningar är en sann glädje - man har

e sTUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

lust att sätta sig ner och hitta bra utdrag med en gång, även om det är dags för middag. Dessutom bidrar goda videodata till en form av bevis som forskare från icke-tolkande traditioner sätter värde på. Medicinare, naturvetare och andra inom mer positivistiska traditioner låter sig lättare övertygas av goda analyser av videoutdrag de kan se än av återberättade etnografier och citat från djupintervjuer. Även om denna förmåga att övertyga inte bör användas som ett interntförsvarför bruket av video inom en etnografisk tradition kan det vara en nyttig hänsyn att ta i tvärvetenskapliga sammanhang. I till exempel sjukhusstudier kan det vara lättare att övertyga medicinska beslutsfattare om nyttan av observationer om man använder videodokumentation i stället för fältanteckningar.

Problemet med att påverka och bli påverkad Jag har tidigare nämnt de olika typer av roller man kan inta i samband med observation, men ofta är det omöjligt att glida naturligt in i den situation man ska studera. I olika studier i sjukhussituationer har mina studenter och jag alltid varit tvungna att inta passiva observatörsroller (passiv interaktiv observation), där vi i huvudsak sitter och ser på och lyssnar till vad som sker. I sådana situationer känner man sig väldigt "utanför", man tycker att man tar fruktansvärt mycket "social" plats och framstår som obehagligt synlig och störande. När vi har frågat dem vi har observerat om de lägger märke till oss är svaret i regel att de snabbt glömmer bort eller ignorerar oss eftersom de befinner sig i en arbetssituation där vi som observatörer inte har någon relevant roll. I början är vi som observatörer tydligare främmande element i situationen. Deltagare som vi observerar kan förväntas i högre grad låta sig påverkas av att de blir observerade. Det är en fördel om vi kan lägga ner mycket tid som observatörer i samma situation så att andra deltagare blir bekanta med vår närvaro. Som 0verland upplevde kan observation vara obehagligt i början eftersom man känner sig främmande: Alla som var på mötena visste att jag skulle vara där, och eftersom jag inte skulle med på avdelningen var det inte nödvändigt att jag hade läkarrock eller liknande. [... ] Jag var passiv under mötena och satt inte vid bordet med de andra, utan intill väggen vid nedersta ändan av bordet där underläkarna sitter. Jag hade ett litet anteckningsblock som jag noterade i. Även om jag är

e

STUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

en ganska liten person som inte tar speciellt stor plats i rummet kände jag mig väldigt stor och i vägen de första dagarna. Pallen jag satt på var ganska liten, men det kändes som att jag satt på en sådan gigantisk pall som observatörerna har i den svensk-norska filmen Psalmer från köket. Det kan också ha att göra med att jag var passiv under mötena. Jag var där, men samtidigt var jag inte där eftersom jag inte deltog i samtalen. Det blev så småningom bättre sedan jag hade småpratat med de flesta före och efter mötena, och alla, inklusive jag själv, hade blivit mer avslappnade till det hela (0verland 2008: 29).

Det är en väletablerad uppfattning att observationsstudier bidrar till en forskningseffekt, det vill säga att de man observerar handlar annorlunda när de blir observerade än de skulle ha gjort annars. Man kan anta att effekten är större vid användning av videoinspelningar, men det blir bara spekulationer eftersom det är svårt att mäta? Men vid observationer och användning av video kan man försöka lägga märke till de observerades uppmärksamhet på att det filmas och att det är en observatör närvarande. I 0verlands studie var det möjligt att upptäcka en viss sådan uppmärksamhet i de inspelningar som gjordes: I början av perioden sågjag att läkarna då och då tittade upp på videokameran, eller att de såg på mig när jag antecknade något i min bok. Jag blev väldigt medveten om detta och försökte göra mig så liten som möjligt på mötena. Jag tror emellertid att det först och främst var min egen medvetenhet om forskareffekten som gjorde att jag la märke till det, och att det inte nödvändigtvis påverkade mötet i nämnvärd grad att jag var där. Då jag pratade med några av läkarna utanför mötessituationen kunde de berätta att de tyckte att mötena var precis som de brukade vara. Jag kunde inte se någon nämnvärd skillnad mellan de inspelningar som gjordes då jag inte var närvarande och de inspelningar som gjordes då jag var i rummet. En av underläkarna såg väldigt mycket på mig i början då jag antecknade. En dag då vi satt före mötet och väntade på att de andra läkarna skulle komma frågade han vad jag antecknade i min bok. Jag förklarade att jag antecknade stickord om vad de pratade om eller saker jag inte förstod, till exempel medicinska uttryck, och att det jag antecknade först och främst var verktyg för att jag lättare skulle kunna navigera i videomaterialet senare. Jag sa, som sant är, 7 Man skulle kunna mäta detta i viss mån genom att jämföra öppna och dolda videoobservationer, men det är stora etiska problem förbundna med detta.

e

STUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

att jag inte har ämnesmässiga kunskaper för att bedöma om det de säger är riktigt eller inte, så att det inte alls var sådana bedömningar jag noterade. Efter detta korta samtal verkade det som att han blev mer avslappnad och mindre fokuserad på vad jag gjorde under mötena (0verland 2008: 29). Det är inte bara deltagarna i observationsstudier som påverkas av att de blir observerade. Även observatörerna påverkas i ett slags omvänd forskareffekt. Inom forskningen har det utnyttjats i vad som betecknas som den självbiografiska vändningen inom socialantropologin (se t. ex. Okely & Callaway 1992). Här blir antropologi studiet av forskarens reaktioner och reflexioner i mötet med den främmande kulturen. Forskarsubjektiviteten i observationsstudier (se tabell1.1) tas därmed på allvar som källa till kunskap snarare än ett "fel" hos forskaren som "mätinstrument". Line Melby upplevde i sitt avhandlingsprojekt att sympati med några av de observerade läkarna påverkade observationsarbetet: [Överläkaren X) är en stark personlighet med bestämda åsikter som han inte heller var rädd att uttrycka. Han visade oss hela tiden en enastående öppenhet, och vi lärde oss jättemycket av honom. I förhållande till andra kolleger hade han definitivt vissa ämnesmässiga käpphästar som han absolut inte var villig att ge efter på. Även om vi som utomstående observatörer kunde förstå bägge parter i sådana oenigheter låg vår ståndpunkt ändå närmast denne överläkares. [Det var] ... fascinerande att reflektera över hur starkt några av dem man utforskar kan påverka en. Vi fick också ett gott förhållande till en avdelningssköterska samt ett par underläkare, men ingen av dem gjorde ett så starkt intryck på oss som den nämnde överläkaren (Melby 2007: 6o). Påverkan kommer alltid att förekomma i mindre eller högre grad i bägge riktningarna och bör inte hindra en från att använda observationsstudier. Man ska emellertid vara medveten om att dessa effekter kommer att påverka observationsstudiernas vederhäftighet, och att man därför bör vara öppen för en diskussion om hur de slår. Min erfarenhet är att många forskare som inte själva gör observationsstudier överdriver (det potentiella) problemet med forskningseffekter, som om inte sådana också drabbade djupintervjuer eller surveyundersökningar. Tillspetsat kan man säga att en intervjubaserad studie i sig just är en forskningseffekt eftersom hela intervjusituationen inte skulle ha uppstått utan forskningen.

66

C sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

Problemet med att inte förstå vad som sker Eftersom observationsstudier kommer nära de observerades praktik är det ofta så att man som observatör inte omedelbart förstår detaljerna i det som försiggår i den situation man studerar. Inom organisationsstudier kan interna fackuttryck skapa en viss frustration. Inom sjukvården är frustrationen speciellt knuten tillläkarnas främmande ord: En av de absolut största utmaningarna vi stod inför då vi inledde observationerna var att förstå den medicinska jargongen. Det är inte möjligt att uppnå en god förståelse av deltagarnas värld om man inte förstår språket och kulturen som ligger till grund för kommunikationen mellan dem, skriver J0rgensen (1989). Vi märkte snabbt att vi hade ett problem. De första dagarna vi observerade kunde vi ha dagar då vi knappt förstod ett ord av vad som sas (Melby 2007: 57).

Det upplevdes som ytterst frustrerande i början av observationsstudierna, men låter sig hanteras på olika sätt. Om man befinner sig i en situation där det inte är så lätt att komma in med frågor finns det ofta ingen annan möjlighet än att ta tiden till hjälp. I vissa sammanhang kan man anteckna element (begrepp, händelser, strategier) som man inte förstår betydelsen av för att sedan vända sig till uppslagsverk eller en kontaktperson för att få en förklaring: Vi insåg därför att [den medicinska jargongen] var något vi var tvungna att sätta oss in i för att kunna hänga med i samtalen och förstå vad som försiggick. Vi frågade för det första sjukvårdspersonalen under lediga stunder om olika ord och begrepp. Dessutom kontrollerade vi i medicinska ordböcker och uppslagsverk på internet, och vi läste flitigt i den elektroniska Felleskatalogen för att ta reda på mer om mediciner: Vad hette de egentligen? Vad verkade de mot? Vilka var biverkningarna? Och så vidare. Vidare köpte vi in ett par medicinska böcker, en allmän introduktionsbok i medicin för ickemedicinare och en introduktionsbok om neurologi. På det hela taget blev vi ytterst fascinerade av den medicinska praktiken och hur sjukvårdspersonalen kommunicerade och uttryckte sig. Vi upplevde därför snart den språkliga barriären som en spännande utmaning snarare än som ett oöverkomligt problem (Melby 2007: 57-58).

C STUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

Om man har en interaktiv (öppen) observationsroll kan man skaffa sig nyttig information genom att ställa frågor under observationernas gång. Man kan uppfatta detta som enskilda frågor eller spontant samtal (Varför gjorde du så?), eller som spontana intervjuer, där man kan vara ute efter en längre redogörelse och använda ljudinspelningar. Vid mina studier i AMK-centralerna fanns det goda möjligheter till sådana samtal mellan operatörernas akuta göromål. Eftersom jag ibland använde videoinspelningar kunde jag genomföra spontana intervjuer som spelades in som en del av inspelningen. I många situationer är det möjligt att komma med frågor i samband med observationer. Om man observerar i samband med möten kan det vara lämpligt att vänta med frågor tills efter mötet. Ibland är emellertid mötessituationen så informell att man som observatör kan smyga emellan med någon fråga: Vi ville i minsta möjliga grad avbryta och störa sjukvårdspersonalen i dess arbetsuppgifter och satt därför i regel tysta under många av mötena. [... )Om det var möten med lite lösare stämning och inte så hektisk atmosfär kunde vi emellertid undra över något eller kommentera ett eller annat. Oftast ställde vi frågor efter mötet. [Det] gällde rätt och slätt att visa omdöme för när det lämpade sig att bryta in och ställa frågor eller när det gällde att vänta tills man kom ut i korridoren (Melby 2007: 56).

Ett reellt problem, och inte minst en reell rädsla, när man gör observationsstudier är att man känner sig fullständigt överväldigad av situationen man är en del av, och som man förväntas kunna dokumentera på ett vetenskapligt relevant sätt. Om man tänker sig helt vardagliga sociala situationer, som en färd med bussen, familjeumgänge hemma eller ett gruppsamarbete på universitetet så är de alla komplexa händelser, bland annat med olika kommunikationskanaler involverade, med positioner och roller som reglerande faktorer och med begränsande och möjliggörande materiella och kontextuella element. Om man har som mål att anteckna alla detaljer i sådana situationer får man både skrivkramp och en känsla av intrycksdrunkning: eftersom det händer så mycket lägger man inte märke till någonting. Vi blir tvungna att koncentrera oss på det som vi är specifikt nyfikna på och inte allt:

68

O sTUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

... sjukvårdspersonalens användning av information [har] stått i fokus från början. Efter en period med observation visade det sig emellertid att jag var tvungen att göra fokus snävare för att undvika en överväldigande datamängd. Jag bestämde mig då för att fokusera på läkarna och deras informationspraktik. Att fokus sattes på läkarna och inte exempelvis på sjuksköterskorna berodde på flera förhållanden av pragmatisk art. För det första hade vi ytterst god kontakt med en av överläkarna som vi visste gick i god för oss och som inte heller hade problem med att ha oss i hälarna. Vi ville därför gärna fortsätta att observera tillsammans med honom. För det andra var det mest sannolikt att teknologerna [som jobbade med andra delar av projektet] skulle utveckla en mobil teknik för läkare, och det var därför viktigare för oss att få en grundlig förståelse av läkarnas och inte sjuksköterskornas arbetspraktik. Eftersom läkare och sköterskor jobbar nära tillsammans på avdelningen fick vi ändå en god inblick i sköterskornas informationsanvändning (Melby 2007: 49-50). Observationsstudierna präglas av en tidvis extrem närhet mellan forskaren och den miljö det forskas om. Som visats ovan leder det till starkt engagemang och emellanåt stor frustration. Men det betyder också att det är viktigt att tänka över hur man ska informera deltagarna om vad som kommer att ske.

Information om forskningen till dem man studerar Eftersom människor inte är vana vid att ha observatörer hängande kring sig är det viktigt att innan fältstudierna påbörjas ge en tillräckligt grundlig presentation av sig själv och vad man har tänkt göra. Här bör man reflektera över hur mycket information det är klokt att sprida om sitt projekt. För att få möjlighet att studera arbetet på AMK-centralerna i mitt avhandlingsarbete (Tjora 1997) informerade jag sjuksköterskor och de ansvariga för centralerna om att jag var intresserad ·av förhållandet mellan IKT {informations- och kommunikationsteknik) och samarbete. Dessa båda stickord räckte för att ge de anställda och ledningen en föreställning om vad för slags aspekter jag letade efter i mina observationer. Det var samtidigt två områden som de aktuella aktörerna själva var intresserade av eftersom de var väsentliga aspekter av det arbete de utförde. Det gav legitimitet åt projektet och gjorde det möjligt att över huvud taget få göra observationsstudien.

e

STUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

Men även personlig tillit är viktigt. Då Anette Storteig (2003) i sitt hovedfagsprojekt skulle göra observationer inom polisen, bland annat genom att vara med i patrullbilar, var denna tillit central: Innan jag började samla in data hade jag lagt ut information om mig själv på polisens ... intranät. Det gjorde jag för att de anställda skulle vara beredda att se mig i korridorerna och skulle veta att jag var där rättmätigt och varför. Jag genomförde också en "bli känd-dag" med de två avdelningar jag skulle analysera innan jag började med observationern~. På det sättet blev de enklare bekanta med mig innan jag skulle sitta i baksätet på patrullbilarna. Under bli känd-dagen informerade jag om min uppgift och hoppades på det sättet skapa ett tillitsförhållande. I efterhand hörde jag att det var ett bra initiativ (Storteig 2003: 25). I Bergsbakks (2003) och Melbys (2007) projekt om beslutsfattande inom neurologi krävdes en annan form av information, bland annat för att en del av läkarna själva bedriver forskning, men inom en helt annan tradition. Det kunde därför vara nödvändigt att både förklara för läkarna nyttan med projektet och dämpa rädslan för att de själva skulle" framstå i en dålig dager" i undersökningen: Briefing och debriefing av de informanter som var indragna i projektet är också en viktig faktor i observationsarbetet Innan observationerna började informerade vi på ett möte alla inblandade läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och socionomer om vår avsikt med att vara där. Beslutet om tillstånd att observera var då redan fattat. Personalen var på förhand informerad av vår projektledare, som också är biträdande överläkare vid sjukhuset. Under arbetets gång höll vi också internundervisning för läkarna om vad vi som sociologer var ute efter när vi observerade. Vi la också fram några preliminära generella resultat. Det gjorde vi för att visa att vi faktiskt var där för att uträtta något samt för att "ofarliggöra" vår närvaro. Dessutom hade vi hela tiden kontakt med projektledaren som var vår mellanhand under datainsamlingen (Bergsbakk 2003: 33). Sedan vi hade fått formellt ja till tillgång till området träffade vi klinikföreståndaren som tog hand om det praktiska. Vi diskuterade bland annat genomförandet av observationerna mer i detalj, vi skrev under ett tystnads-

70

C STUDENTLITTERATUR

2

OBSERVATION

löfte och fick en muntlig genomgång av individskyddspraktiken vid sjukhuset samt fick tillträdeskort med namn och bild till sjukhuset. Här stod vi uppförda som studenter knutna till Institutt for nevrologi og klinisk nevrofysiologi (Melby 2007: 54). Som nämnts ovan kan det vara nödvändigt att informera om hur forskningen ska ske, oftast i en närmast undervisningsaktig form, för att de människor som är knutna till det fall det forskas om ska vara bekanta med projektet: Som forskare kan man uppleva en kulturkollision när man kommer från en akademisk miljö och ut i näringslivet, där man kanske är intresserad av helt andra problemställningar. Ville företaget ha ett resultat från mig där det var möjligt att dra två streck under svaret? Vilka förväntningar hade de på ett avhandlingsarbete? Vilken kunskap hade de om sociologiämnet? Vid flera tillfållen under mitt fältarbete har jag fått frågor om titeln på min avhandling. Jag förklarade att jag just hade påbörjat mitt avhandlingsarbete och inte hade en klar titel ännu, utan att jag arbetade utifrån lite bredare problemställningar. Företaget har emellertid haft erfarenhet av forskarstuderande på teknikområdet, som i vissa fall går rakt in i ett färdigt projekt och faktiskt kan ha en titel från dag ett. Jag kommer från en samhällsvetenskaplig tradition där detta inte är så vanligt, och det måste jag söka förmedla till företaget. Det blev viktigt att vara öppen för dem under hela processen så att de visste vad de kunde vänta sig från mig och vad jag kunde ge dem (Håland 2008: 35). De flesta har vissa typer av förväntningar om vad samhällsforskare gör när de forskar, men det är ofta förväntningar som inte alltid stämmer så väl med hur forskaren själv ser på sitt arbete. Man kan nästan inte överdriva vikten av att informera om sin närvaro.

Etiska hänsyn vid observation Det finns en del etiska överväganden att göra vid observationsstudier som har att göra med att man ofta opererar som en mer eller mindre inblandad "gäst" i en social situation som man senare ska rapportera från. Om man använder ljud- eller videoinspelning finns det ytterligare förhållanden som måste diskuteras i samband med skyddandet av sådana data. Här kommer jag

O sTUDENTLITTERATUR

71

2 OBSERVATION

huvudsakligen att diskutera hänsyn knutna till dold observation och hur man bör hantera inspelningar från observationsstudier. Etiska aspekter knutna till presentationen av forskningsresultat kommer att behandlas senare, i kapitel6.

DOLD OBSERVATION

Som en generell regel är dold observation etiskt betänkligt i forskning, eftersom det strider mot principen att personer ska veta att de deltar i forskning och ha möjlighet att dra sig ur forskningsprojektet. I offentliga rum är det emellertid accepterat att observation kan ske utan att det krävs att forskaren tar på sig den omöjliga uppgiften att informera människor och ge dem möjlighet att dra sig ur. Men i vissa sammanhang blir det fråga om vad som är offentligt och vad som är privat. I Ingeborg Gmnnings projekt var det aktuellt att göra observationer på ett gemensamhetsutrymme som var öppet för alla, men som kunde uppfattas som till hälften privat: Det är en utbredd uppfattning att informerat samtycke inte är nödvändigt på offentliga områden (Angrosino & Mays de Perez 2ooo; Hammersley & Atkinson 1995; NESH 2006). [... ] [Det kan vara] svårt att skilja mellan vad som är privat och vad som är offentligt. Även om ingen av de boende skulle lägga märke till om besökande utnyttjar gemensamhetsutrymmet kan det för den besökande däremot kännas som att alla känner varandra, något som kan resultera i en känsla av att området är privat. Enligt thomasteoremet 8 är det som människor definierar som reellt, reellt i sina konsekvenser ... och utifrån den uppfattningen kan utrymmet därför vara både privat och offentligt. Som Ilsvika Garden är byggt, med höga byggnader kring ett gemensamhetsutrymme, kommer jag att argumentera för att gemensamhetsutrymmet framstår som en typiskfront stage (Goffman 2009), där de boende ofta kommer att vara uppmärksamma på att de ständigt kan bli observerade. De kommer här, precis som på en offentlig arena som ett torg eller en järnvägsstation, att kontrollera sitt uppträdande och träda in i en roll. En lägenhet kan uppfattas som en typisk back stage eller något privat där det i regel är överflödigt med rollspel. skiljelinjen mellan front stage och back stage uppstår i dörröppningen.

8 Thomas & Thomas 1928: 572.

72

o sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

Huruvida gemensamhetsutrymmet definieras som privat eller offentligt beror på vilken definition man använder eller vilket teoretiskt perspektiv man intar. Utifrån Giddens definition är det offentliga något som öppet avslöjas för andra vilket ger stöd åt uppfattningen att gemensamhetsutrymmet är offentligt. Goffmans beskrivning av front stage ger också stöd åt den, medan Mayol (i Robbins 2005) och Pl0ger (i Aspen 2005) beskriver trädgårdar, gårdsplatser och kvarter som halvoffentliga zoner. Olika forskare kan ha olika synpunkter, och jag betraktar gemensamhetsutrymmet som mer offentligt än privat huvudsakligen utifrån tanken att individerna där kommer att uppföra sig som om de befann sig på ett offentligt område, och jag menar därför att dold observation kan försvaras. Av hänsyn till tanken att kvarteret är ett halvoffentligt område kan det ändå vara lämpligt att bedöma om dold observation kan försvaras på olika sätt, och jag ska därför kort gå igenom de andra bedömningskategorierna för accepterad dold observation (NESH 2006). Enligt NESH (2oo6) är informerat samtycke inte nödvändigt så länge forskaren inte har kontakt med informanterna, informationen inte är känslig, och forskningen har större nyttovärde än de olägenheter som drabbar den som det forskas om. Det undantaget gäller inte om foto, video eller bandinspelningar används, vilket jag inte gör. Jag kommer inte att ha kontakt med de boende eftersom jag ska observera hur området används och hur många som utnyttjar området. Informationen som jag får fram är inte heller känslig eftersom jag bara kommer att observera hur gemensamhetsutrymmet används. Eftersom observationerna sker i ett öppet område, där de boende alltid kommer att veta att de blir sedda är det föga sannolikt att jag kommer att observera något känsligt. De boende kommer inte heller att ta skada av forskningen eftersom inga personliga kännetecken noteras, och inget av informationen som genereras kommer att vara av betydelse för dem som bor där. Nyttovärdet kommer nödvändigtvis att vara större än skadan som kan göras, och jag drar slutsatsen att jag kan försvara dold observation av Ilsvika Gardens gemensamhetsutrymme (Gr0nning 2009: 35-36). Eftersom dold observation hamnar i en forskningsetisk gråzon blir reflexioner som Gmnnings nödvändiga. Som nämnts tidigare, under presentationen av generella etiska överväganden kring kvalitativ forskning, är respekt mellan informanter (eller de observerade) och forskaren alltid en nödvändig utgångspunkt för samhällsforskningen. När vi finner det lämpligt att göra dold observation är det för att detta genererar data som vi annars inte kan

O sTUDENTLITTERATUR

73

2 OBSERVATION

generera, och som är viktiga för projektet och som kan försvaras samhälleligt. I Gr0nnings observationer spelas det inte in ljud eller bild. Den etiska diskussionen blir helt annorlunda när inspelningsutrustning används.

ETISK HANTERING AV LJUD- OCH BILDDATA

En viktig aspekt handlar om hur man hanterar data som samlas in genom inspelning av ljud och/eller bild. Bergsbakk (2003) fick i sin studie på en sjukhusavdelning tillstånd att göra ljudinspelningar under särskilda förutsättningar: Under fältarbetet lagrades data på minidiskar som bevarades på den neurologiska avdelningen. De låstes in i ett skåp på klinikföreståndarens kontor. När vi skulle skriva ut banden hämtades diskarna. Kvitto skrevs ut för det band som togs ut och även för återlämnandet av det. All transkription utfördes dessutom på "neurologen" så att data inte fördes ut från avdelningen. Transkriberade data kontrollerades också för att se till att de inte innehöll känsliga personupplysningar innan disketterna raderades (Bergsbakk 2003: 33).

I Bergsbakks projekt togs alltså ljudmediet, i det här fallet minidiskar, aldrig ut från avdelningen, utan hon fick använda ett kontor där för att transkribera materialet, anonymisera det och först sedan ta med transkriptionerna ut. Vid användning av video kommer det i regel inte att vara tillräckligt att arbeta med det transkriberade materialet, utan det blir nödvändigt att använda själva videoklippen i analysarbetet. Men också i sådana sammanhang är det möjligt att trygga individskyddet. I 0verlands (2oo8) projekt om kliniska möten inom reumatologi utvecklade hon i samarbete med avdelningen en metod för tvättning av videodata: Under datainsamlingsperioden och tiden därefter lagrades data på videokassetter som bevarades på den reumatologiska avdelningen. Allt arbete med att överföra och tvätta videor gjordes på avdelningen, antingen i sammanträdesrummet eller på rummet där den kontorsansvarige sitter. Inget videoklipp togs med ut från avdelningen innan patientdata hade avlägsnats. Först överfördes videoinspelningarna från kassett till en extern hårddisk.

74

e

STUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

Jag använde en extern hårddisk av två skäl. För det första är inspelningarna gjorda i HD-kvalitet, vilket medför att det blir väldigt stora datafiler som jag inte hade plats för på min egen dator, och för det andra var det nödvändigt att ha en extern disk så att jag kunde spärra filerna på avdelningen för att värna om patientskyddet och tystnadsplikten. Sedan videorna hade överförts till hårddisken kunde jag börja avlägsna patientdata. Det gjorde jag genom att ta bort ljudet när patientdata nämndes, först och främst när det gällde namn. Videofilen exporterades sedan på nytt så att det blev en ny fil där det inte var möjligt att kasta om processen så att ljudet kom tillbaka. Sedan detta hade gjorts på de aktuella videoklippen kunde jag ta med mig dem ut från avdelningen (0verland 2008: 38).

I de två nämnda projekten valdes olika strategier för att genomföra ljud- eller videoinspelningar i ett kliniskt sammanhang. Vid ljudinspelning var vanlig transkribering möjlig. För att kunna analysera interaktion från videoinspelningar blev det nödvändigt att ta med videoklipp från avdelningen, men först efter en redigering där patientidentifierbara yttranden hade avlägsnats. I bägge projekten fick den aktuella avdelningen möjlighet att gå igenom transkriptioner eller videoklipp för att kontrollera att alla patientdata var borttvättade. Den viktigaste lärdomen från projekten är att man inte ska ge upp tanken på att göra inspelningar, även om det virvlar runt mycket av känslig information. Det är i regel möjligt att skapa goda rutiner för att både generera goda forskningsdata och se till att känslig information inte kommer på avvägar. Det är rutiner som kostar mycket tid, men som i de bägge nämnda projektens fall har bidragit med text- och videosamlingar som är tillgängliga och guld värda för en (avgränsad) miljö av forskare i efterhand (se avsnittet om återbruk av intervju- och observationsdata i kapitel 4 för en diskussion av sådana datasamlingar).

RELATIONER TILL DEM MAN STUDERAR

Som observatör kommer man nära dem man studerar. Vid längre eller upprepade observationsstudier skapas det vänskap, förväntningar och förpliktelser mellan forskaren och dem som observeras. Det som ofta börjar som professionella (kyliga) relationer utvecklas rent automatiskt till närmare relationer,

e

STUDENTLITTERATUR

75

2

OBSERVATION

med en viss nivå av ömsesidig respekt. Att dra sig tillbaka från fältarbetet kan uppfattas som ett svek mot dem man har studerat och befunnit sig bland. Det finns inga helt klara svar på hur man ska hantera detta. I kapitel 6 om presentation av forskning nämner jag behovet att förmedla resultat, reflexioner och föreställningar "tillbaka" till dem som har deltagit i undersökningen, Inte minst är det positivt att dela även mer teoretiska begrepp och ideer med deltagarna och på det sättet visa respekt för deras intressen och kapaciteter. I kapitel 3 om intervjuer nämns också betydelsen av att ge deltagarna lite uppmärksamhet (se s. 120-121).

Observation på internet Allteftersom internet har mognat, med en rad öppna forum och möjlighet till brett deltagande genom sociala medier, har det blivit relevant att betrakta internetsom en arena för observationsstudier. 9 Föreställningarna om nätplatser som platser, samhällen eller virtuella gemenskaper stöder iden att man kan göra observationer på internet. Vi pratar till exempel om att vi är inne på en nätplats eller besöker den. Som samhällsforskare vill vi därför besöka nätplatsen som observatörer för att studera interaktionen" där", med mycket av samma utgångspunkt som om vi gjorde observationer i en organisation eller i en närmiljö. Att kommunikationen i regel är textbaserad gör det dessutom ytterst bekvämt för oss; vi behöver varken inspelningsutrustning eller transkriberingsarbete för att få med oss detaljerna. Då Siri Lode (2oo6) studerade den norska krishanteringen av tsunamin 2004 fann hon ett läkarforum väldigt användbart: Diskussionsforumet som jag har använt mig av, Eyr, [drivs av] Norsk Selskap for Allmennmedisin, och de olika diskussionerna är därför först och främst knutna till allmänmedicin, antingen kliniska eller organisatoriska förhållanden (NSAM 2006). Flodvågskatastrofen och hanteringen av den mobiliserade ett kraftigt engagemang bland debattörerna, och vissa inlägg var skoningslösa i sina formuleringar. Ändå återspeglas atti-

9 Vissa forskare betraktar sådana nätbaserade observationer som dokumentstudier eftersom diskussioner redan finns som text.

e sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

tyderna hos debattörer med olika positioner, och de flesta inläggen är till synes genomtänkta och argumenten väl underbyggda. En klar fördel med användningen av debatten är att den ägde rum omedelbart efter katastrofen. Reaktionerna som debattinläggen återspeglar är därför direkt präglade av debattörernas situation (Lode 2006: 39). Att använda internet för observationsstudier kan verka ytterst frestande i många sammanhang, inte minst för att det ger möjlighet att forska i lugn och ro på ett ytterst billigt sätt och faktiskt generera empiri som man inte behöver transkribera. I teorin kan så gott som alla möjliga teman studeras genom observation av olika forum och diskussionsgrupper på interne t, men man måste ta hänsyn till att nätdiskussioner formas av mediet (till exempel möjligheten till anonymitet) och deltagarna (vem som är med i diskussionsgrupper och vem som inte är det). Helst bör man i internetobservationer inkludera den sociala dynamiken i mediet som ett av fenomenen som analyseras. I mitt studium av grooveboxanvändare (Tjora 2009a: 172) 10 observerade jag dialogerna i den aktuella Yahooanvändargruppen under en femårsperiod. Det gav en nödvändig insikt i hur forumet möjliggjorde en polarisering mellan de erfarna entusiasternas avancerade diskussioner och de färska användarnas behov av starthjälp och tips. Studiet av den sociala dynamiken på forumet gav därmed viktig kunskap om den rådande uppfattningen bland de entusiastiska användarna, vilket blev en viktig bakgrund till förståelsen av intervjudata från samma studie (se kapitel3, s. no för mer om dessa e-postintervjuer). För observationer på internet måste det tas en del speciella etiska hänsyn som skiljer sig något från etiken i forskning i "verkliga livet". Det har att göra med mindre klara gränser mellan offentligt och privat, att det är lätt att skapa anonyma eller pseudonyma aktörer, att det finns en geografisk (och kulturell) spridning, att det är lätt att hämta ut data direkt, till exempel som text, och att det går att spåra deltagare elektroniskt (Mann 2003: 32). Även om interaktionen i öppna diskussionsgrupper på nätet sker offentligt (öppet) så är de inte nödvändigtvis öppna mot externa observatörer (Mann & Stewart 2000: 46).

10 Roland MC303 Groovebox är en allt i ett-maskin för att komponera, mixa och framföra elektronisk dansmusik.

C sTUDENTLITTERATUR

77

2

OBSERVATION

I grooveboxstudien (Tjora 2009a) använde jag Yahooanvändargruppen som utgångspunkt för observationer och rekrytering av informanter. Sådana användargrupper kan uppfattas som kommunikationsgemenskaper (Delanty 2003) mellan användare som på sätt och vis "pratar" med varandra, men också som en diskussion för "offentlig konsumtion" (Paccagnella 1997). När det gäller studiet av tillgängliga diskussioner på internet måste vi bedöma huruvida de som deltar i dessa diskussioner uppfattar dem som öppna eller slutna. Som huvudregel måste vi som forskare ge oss till känna för de andra användarna. Vi informerar om att vi är intresserade av att använda forumet för forskning, hur identiteter kommer att skyddas och inbjuder till frågor och eventuella motföreställningar. Då Liz Merete Tangen skrev om doktoronlineanvändare skulle dialogen på de offentliga tillgängliga forumen just betraktas som offentliga: På de två sidorna jag observerar är det så att alla som sänder in frågor eller andra bidrag är anonyma och får ett nickname som signatur. Avsikten med tjänsten är att de frågor som besvaras ska kunna vara till hjälp för andra i samma situation. Därför är alla de som sänder in frågor och bidrag till dessa hälsosidor på det klara med att alla som är intresserade kan läsa dem. Enligt min mening är det alltså självklart att detta är en offentlig plats, där alla inlägg är tillgängliga för alla som har tillgång till internet, och därmed inte en privat plats där man avslöjar hemligheter. Även om vissa helt klart kan visa sig vara väldigt personliga och avslöja saker som de inte skulle ha gjort ansikte mot ansikte väljer de att vara öppna, väl medvetna om att människor som kan norska kan läsa det. Därmed menar jag att jag kan försvara det fältarbete som här har gjorts. Alla är anonyma, och data är offentligt tillgängliga, precis som i en nyhetsgrupp (Tangen 2003: 43). Bristen på (fysisk) interaktion mellan deltagarna i internetbaserade diskussioner kan göra att de känner sig mer anonyma än i verkliga diskussioner (Bromseth 2003) och därmed mer öppna och direkta. Det är något man måste ta hänsyn till när man gör nätbaserade observationer. I Lodes studie av tsunamibearbetningen fann hon det rimligt att kontakta dem som hade uttalat sig på forumet för att ta reda på hur hon skulle förhålla sig till anonymitet:

C sTUDENTLITTERATUR

2 OBSERVATION

När det gäller den sida jag har studerat och analyserat är den offentligt tillgänglig. Det tycker jag bidrar till att legitimera att jag har använt den. Dessutom står det i informationen om sidan att de som skriver ska komma ihåg detta och anonymisera det som handlar om konkreta personer de möter i till exempel en konsultation. Informationen är inte heller av personlig eller intim karaktär, det är snarare tal om professionella diskussioner om händelser och dilemman som uppstår i läkararbetet Mot bakgrund av detta betraktar jag inte heller risken som stor för att debattörerna kan ta skada av att jag använder mig av forumet i min uppsats (jfr Bromseth 2003: 69). Debattörerna är inte anonyma i diskussionsforumet, många identifierar sig med såväl namn som bostad och ställning. Eftersom jag citerar en del av inläggen skickade jag e-post till de debattörer det gällde för att förhöra mig om deras åsikter ... om anonymisering. Jag fick emellertid bara svar från cirka hälften av dem. Ingen av dem hade invändningar mot att bli använd i uppsatsen. De var snarare positiva och beskrev också föreställningar de hade gjort sig i efterhand i förhållande till aktuella uppfattningar om hur katastrofen hade hanterats. Det yttrades också önskemål om att få läsa den färdiga uppsatsen. Trots detta har jag ändå valt att inte använda namn på debattörerna. Orsaken är först och främst att flera svar på min e-post uteblev. Deras identitet är inte heller av betydelse för uppsatsens del (Lode 2006: 41). Exemplet illustrerar nödvändigheten av varsamhet vid användning av internet som datakälla. Att diskussionsdeltagarna i Lodes fall använder sitt fullständiga namn betyder inte att de tycker att det går an att diskussioner blir empiri för en undersökning som kritiskt studerar den debatt som utsagorna är en del av.

OSTUDENTUTTERATUR

79

,.., ...J

w

l-

c.. c(

::.::

Intervju

Den mest utbredda datagenereringsmetoden inom kvalitativ forskning är olika former av intervjuande. Framför allt är så kallade halvstrukturerade intervjuer eller djupintervjuer populära. En annan intervjuform som har blivit populär inom många samhällsvetenskaper är fokusgruppen, där flera deltagare bjuds in till att diskutera ett eller flera teman med forskaren som ordförande. Jag ska i detta kapitel också slå ett slag för den fokuserade intervjun, en kortare form av halvstrukturerad intervju som kan vara effektiv om temat är väl avgränsat innan intervjuerna genomförs.

Djupintervjuer Målet med djupintervjuer är i huvudsak att skapa en situation för ett relativt fritt samtal som kretsar kring några specifika teman som forskaren har bestämt på förhand. Genom att skapa en avslappnad stämning och en någorlunda vid tidsram, ofta en timme eller mer, ska forskaren få informanten att reflektera över egna erfarenheter och uppfattningar i fråga om det aktuella forskningstemat. Till skillnad från en surveyundersökning, som använder så kallade slutna frågor med fasta svarsalternativ, använder man i djupintervjuer öppna frågor som ger informanterna möjlighet att gå på djupet där de har mycket att berätta. Man tillåter (ja, framodlar) också i intervjusituationen avvikelser från informantens sida och kan därmed komma in på teman eller moment som intervjuaren inte nödvändigtvis hade tänkt ut på förhand men som kan te sig viktiga för informanten och därmed visa sig relevanta för undersökningen. En viktig diskussion när det gäller djupintervjuer är därför hur man ska förhålla sig till data som kommer ut av denna in tersubjektiva situation.

e sTUDENTLITTERATUR

81

3 INTERVJU

VARFÖR ANVÄNDA DJUPINTERVJUER?

Som huvudregel kan vi säga att man använder djupintervjuer när man vill studera åsikter, attityder och erfarenheter. Vi är med andra ord ute efter informanternas livsvärld (Kvale & Brinkmann 2009), eller världen sedd från informantens utsiktspunkt. Djupintervjun som metod bygger på ett fenomenologiskt perspektiv, där forskaren vill förstå informantens upplevelser samt hennes reflexioner över detta (Spradley 1979). Om man har mycket kunskap om ett fenomen från tidigare och tillgång till ett stort antal informanter kan man överväga en kvantitativ enkät. Men i undersökningar där man vet för lite om fenomenet för att formulera goda frågor med fylliga svarskategorier och/ eller har svårt att få ihop ett stort antal informanter kommer djupintervjuer att vara ändamålsenliga. Det kan inte understrykas nog tydligt att vi i sådana intervjuer uteslutande kan fokusera på förhållanden som är knutna till informantens subjektivitet eller informanten som subjekt. Det är trots allt detta man ofta är ute efter i samhällsforskning, i organisationsstudier, i olika former av utvärderingar och så vidare. I studier av organisationsförändringar kommer vi exempelvis att vara intresserade av vilka förändringar som de anställda har varit med om, hur de har upplevt de specifika förändringarna, vad de eventuellt har gjort för att tackla problem som har dykt upp, hur denna hantering eventuellt har gjort negativa erfarenheter mer uthärdliga, om erfarenheterna är knutna till speciella förhållanden hos den egna positionen eller det egna arbetet, om de är knutna till själva arbetet eller andra förhållanden på arbetsplatsen och liknande. Vi är intresserade av hur de knyter specifika känslor till erfarenheter och upplevelser av omorganiseringen. Inom ett så kallat socialkonstruktionistiskt perspektiv (se Berger & Luckmann 1998) är vi särskilt ute efter att studera hur informanterna skapar mening, eller en förståelse av sin verklighet, mot bakgrund av de erfarenheter och upplevelser de har i förbindelse med en sådan omorganisering. Alla dessa förhållanden är intressanta i en studie av erfarenhet i samband med en omorganisering, och alla förhållanden måste betraktas som subjektiva. Djupintervjuer lämpar sig för temat omorganisering eftersom de anställdas personliga erfarenheter och känslor kommer att vara av stor betydelse. Några av erfarenheterna kan dessutom vara svåra att prata om. En intervju med en viss varaktighet ger informanten möjlighet att bli bekant med situa-

82

O STUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

tioneo innan man kommer in på teman som kan uppfattas som besvärliga, känsliga och väldigt personliga. Samtidigt får inte intervjuerna bli så långa att de tröttar ut informanterna. I sin studie av kvinnor som hade flytt från våldsamma parförhållanden var Bakkehaug (2007) medveten om att intervjuer om så besvärliga ämnen var utmattande: Hyden (2ooo) rekommenderar en tidsmässig ram på cirka en timme och ... snarare ha flera intervjuer med samma informant än att det blir för långt. [... ] ... att intervjua kvinnor i eller efter ett misshandelsförhållande är ... ytterst krävande för både intervjuare och informant. Jag hade, till skillnad från Hyden, inte möjlighet att ha flera intervjuer med informanterna.[ ... ] Mina intervjuer [varade] en till tre timmar med en genomsnittstid på cirka en och en halv timmar. Jag hade förberett informanterna på att intervjun skulle ta cirka en till en och en halv timmar. Jag lät informanterna styra längden på intervjun, samtidigt som jag var medveten om att det ofta är krävande för en informant att befinna sig i en intervjusituation alltför länge. Eftersom min intervjuguide var uppbyggd så att vi mer eller mindre pratade oss fram till [dagens situation] blev detta också en naturlig avslutning på intervjun (Bakkehaug 2007: 36).

Att ha tid att prata lite allmänt i början leder både till en mer avslappnad situation och till att informanten får visa vad hon tänker att forskaren är ute efter, hur hon betraktar forskarens position och vem hon tror forskaren representerar. Den interaktionistiska sociologin, med utgångspunkt i Meads symboliska interaktionism (se t.ex. Atkinson & Housley 2003; Mead & Strauss 1956), har lärt oss att aktörer i allt socialt umgänge handlar och yttrar sig på basis av hur de mer eller mindre medvetet föreställer sig att detta kommer att inverka på den sociala situationen. Man bör ha med sig denna sociologiska förståelse av interaktion när man planerar och analyserar djupintervjuer. För forskaren är intervjun en· väl planerad situation medan den är ovan för de flesta informanter. I intervjusituationen måste intervjuaren söka förstå hur informanten yttrar sig mot bakgrund av vad hon förväntar sig att forskaren vill ha information om, med stöd av intervjuarens omedelbara muntliga och visuella uppmuntran (nickar och liknande). Valet av intervjuer som datagenereringsmetod kan också vara rent pragmatiskt. Att göra femton intervjuer av en timmes varaktighet är ett överkom-

e

STUDENTLITTERATUR

3

INTERVJU

ligt jobb om det finns så många villiga informanter i relevanta positioner. Man kan själv avtala när datagenereringen ska ske, och man kan lägga ner tid på att göra en intervjuguide för undersökningen innan man sätter i gång med själva intervjuerna. Därmed ger den formen av datagenerering forskaren stor kontroll över intervjuförloppet, datamängden och innehållet.

GENOMFÖRANDE AV DJUPINTERVJU

En viktig förutsättning för att lyckas med djupintervjuer är att man kan skapa en avslappnad stämning där informanten känner att det är lätt att tala öppet om väldigt personliga erfarenheter, där det är tillåtet att tänka högt och där även avvikelser är tillåtna. I alldagliga sociala situationer, till exempel över en kopp kaffe i kafeterian, kommer vanligen alla runt bordet att försöka skapa en god informell stämning, bilda normer för vad som är ett acceptabelt samtalsämne, för hur personlig man kan vara, om aggression och konfrontation är tillåtet, om det är ok att avbryta varandra och liknande. Bland annat har sociologer inom interaktionismen (se t.ex. Goffman 1963, 1970, 1971, 2009) och etnometodologin (Garfinkel1967) visat hur alla möjliga varianter av sociala situationer formas av de inblandades deltagande (som i sin tur formas av deltagandet i liknande situationer tidigare). Samtidigt som djupintervjun också eftersträvar en informell situation som kan likna pratet över en kopp kaffe är det intervjuarens ansvar att etablera ramen för intervjun. Ofta har informanten förväntningar om att intervjuaren driver på med konkreta avgränsade frågor som informanten besvarar relativt kort och koncist. Både informant och intervjuare har dessutom vissa förväntningar om vem den andre är, och det bidrar också till att skapa ramar för kommunikationen under intervjun. Bland annat kan en informant förvänta sig att samma kön, ålder eller livssituation hos intervjuaren medför att man kan ta vissa typer av erfarenheter eller synpunkter för givna. Om sådana erfarenheter är ett tema för undersökningen måste man som intervjuare vara inriktad på att inta ett slags naiv position som Bakkehaug gjorde i sin studie av våldsutsatta kvinnor: Jag var på förhand klar över att det var två yttre kännetecken hos mig som intervjuare som kunde spela in hos mina informanter [kvinnor som hade brutit med våldsamma män). Min relativt unga ålder kunde få informan-

O sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

terna att tro att jag var för ung för att förstå vad de hade gått igenom. Men min erfarenhet av studiens tema tror jag inverkade positivt på situationen så att ålder enligt min mening inte verkade störande. [... ] Kön är en annan faktor som kan ha påverkat. [Det kan] vara en fördel att intervjua människor med samma kön, men också en risk för att informanterna ska ta för givet att jag som kvinna förstår det som blir underkommunicerat Jag upplevde att jag fick god kontakt med informanterna. De berättade om sina känslor, och jag la märke till att de letade efter en bekräftelse på att jag till exempel skulle inse att de hyste kärlek till mannen. Jag var väldigt medveten om satser som "förstår du ... du vet nu hur det är", och de gånger jag fick sådana uttryck i intervjuerna följde jag upp med uppmaningar om att de skulle förklara vad de menade. Att informanterna visste att jag hade hört om sådana situationer tidigare gjorde att sådana yttranden kom ofta. Sedan jag gjort den erfarenheten i den första intervjun preciserade jag för informanterna i början av intervjun att jag skulle fråga om saker som de kanske menade att jag borde förstå. På det sättet underströks det också att det var deras historia jag ville höra. Samtidigt menar jag att det är viktigt när man intervjuar om ett sådant tema att [man kan]leva sig in i och ge uttryck för att man förstår att det är svårt att berätta om det (Bakkehaug 2007: 37-38).

Intervjusituationen kan bli en något tvetydig social situation. Intervjuaren försöker skapa en avslappnad stämning med utrymme för digressioner och löst prat som ska ge informanten en känsla av att det är helt ok att reflektera över detaljer som vederbörande inte hade förberett sig på att prata om. Vid (den muntliga eller skriftliga) inbjudan att delta i undersökningen får man också akta sig för att överdriva förväntan om reflexion eftersom man inte vill skrämma bort potentiella informanter. För intervjuaren, till exempel Erna Håland som skrev en avhandling om lärsystem i Statoil, gäller det i djupintervjun att väga två motstridiga hänsyn mot varandra: Hur ska man fånga informantens subjektiva position och samtidigt behålla en viss struktur? Det jag uppfattar som dilemmat för mig och för andra som arbetar med ... halvstrukturerade intervjuer är att vi gärna bekänner oss till en konstruktivistisk förståelse ... men samtidigt söker fånga intervjupersonens tolkningar genom en på förhand strukturerad intervjuguide. Det blir viktigt att få en balans mellan å ena sidan att veta vad man letar efter och därför ha en viss struktur på förhand och å andra sidan att vara öppen för att aktörerna själva

C STUDENTLITTERATUR

ss

3 INTERVJU

kan komma med teman och bevara en insikt om att intervjusituationen och det material som konstrueras är en ömsesidig konstruktion mellan intervjuare och intervjuperson (Håland 2008: 28). Hur man löser problemet med så olika förväntningar varierar mellan olika intervjuare och informanter. Men något kan lösas genom strukturering av intervjun.

DJUPINTERVJUNs STRUKTUR

Djupintervjun kan formas på många olika sätt, men i grova drag sker det i tre faser - uppvärmning, reflexion, avrundning - som präglas av olika typer av frågor och olika grader av förväntad reflexion från informanternas sida (se figur p). 1

2

86

Uppvärmningsfrågor är enkla, konkreta frågor, till exempel om ålder, vardagsliv, arbetsuppgifter och ansvar (om det är en organisationsstudie), om var man bor (om temat är närmiljö) eller andra teman som inte kräver så mycket eftertanke, utan framstår som "informella och ofarliga" (McCracken 1988). Ofta kan denna fas vara i några få minuter och ge möjlighet att fråga informanten om några (demografiska) bakgrundsvariabler. Dessutom kan den skapa trygghet hos informanten och få henne att känna att hon behärskar situationen. Reflexionsfrågor bildar kärnan i intervjun. Här inbjuder vi informanten till att ta oss med på berättelser genom så kallade grand tour questions (Spradley 1979). Här kan informanten fördjupa sig i olika delar av forskningstemat, ofta genom att gå igenom erfarenheter sekventiellt (därav begreppet tour). Vi kan gärna inleda med en fråga som "Kan du beskriva ... ?" eller liknande. I en timmes djupintervju kan vi till exempel ha tre till sex sådana frågor, och ofta med stickord till möjliga uppföljningsfrågor eller omformuleringar om det skulle vara nödvändigt. I enstaka intervjuer kan vi uppleva att informanterna bara behöver en sådan fråga för att nästan prata sig igenom hela intervjuguiden för egen maskin. Andra informanter kan behöva en rad uppföljningsfrågor eller stickord för varje enskild reflexionsfråga. Det är därför viktigt att ha tänkt

e sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

Krav på reflexion

Uppvärmningsfrågor FIGUR 3.1

Reflexionsfrågor

Avrundningsfrågor

Djupintervjuns struktur.

igenom möjliga uppföljningsfrågor eller stickord i intervjuguiden. För somliga informanter kan det fungera att vänta i det längsta med uppföljningsfrågor och låta det uppstå en tystnad som informanten uppfattar som så pinsam att hon automatiskt fördjupar sina svar, kommer med tillägg och liknande. Det kan kräva is i magen från intervjuarens sida, men det är ett intressant grepp som är värt att pröva. 3 Avrundningsfrågor kan gärna leda uppmärksamheten bort från frågorna på reflexionsnivå. Avrundningen normaliserar situationen mellan två personer, intervjuare och informant, som inte känner varandra och som normalt inte pratar så personligt med varandra. Relevanta teman att ta upp här är hur forskningsprojektet går vidare, vad som kommer att ske med data från intervjun, om hur informanten får f~edback och liknande. Det är viktigt att informanten tackas för insatsen (oavsett hur lite eller mycket information som tycks ha kommit fram), och att den avslutande stämningen är så god att några frågor kan tas på telefon senare om så krävs (Ryen 2004). I figur 3.1 framställs schematiskt hur kraven på reflexion varierar under intervjuns lopp. Det tillhör vanlig hövlighet i samtal med någorlunda främmande

e

STUDENTLITTERATUR

3

INTERVJU

personer att hålla sig till trygga teman, åtminstone till att börja med. Att bekanta sig med människor genom att ställa frågor som förutsätter en hög grad av reflexion strider mot god umgängeston. När det är typiskt att inleda ett (tillfälligt) samtal med att prata om vädret, så är det för att det är tryggt emedan den ena samtalspartnern omöjligt kan ha mer skuld i fenomenet än den andre, och för att bägge kan observera och uppleva vädret där och då. Men i kontrast till ett tillfälligt samtal är vi i djupintervjuer ute efter att etablera en trygghet med ett specifikt syfte, att skapa en avslappnad situation för att få goda reflexioner senare i intervjun. Enkla frågor som pekar i riktning mot intervjuns tema visar sig fungera bra. Hur man formulerar reflexionsfrågorna är upp till den enskilde intervjuaren, beroende på projektets innehåll, men också på den aktuella informanten. Många behöver en del hjälp för att komma i gång, medan andra bara behöver en generell fråga för att lägga ut texten om ett fenomen i dess fulla längd, djup och bredd: Om den man intervjuar är aktiv och har lätt för att uttrycka sig blir samspelet mindre tydligt. Det blev inte nödvändigt för mig att ställa så många frågor under intervjun. Mina informanter berättade om sina erfarenheter, sina tankar och känslor väldigt öppet. Samtalen gick väldigt lätt, och i de flesta intervjuerna krävdes det bara ett fåtal uppföljningsfrågor för att få informanterna att gå in djupare [på sina erfarenheter].[ ... ] Jag använde öppna frågor som fick mina informanter att berätta sin historia med minsta möjliga inblandning från min sida. Om det var områden som de inte hade täckt genom sin beskrivning av situationen kunde jag ställa en uppföljningsfråga, till exempel "Hur upplevde du kontakten med hjälpapparaten?" På det sättet kunde jag föra in informanterna på sidor av brytningen som det sades lite eller ingenting om, men ändå gav frågorna ingen fingervisning om var min egen ståndpunkt låg (Bakkehaug 2007: 40-41).

I vissa sammanhang kan informanterna vara föga villiga att tala om teman därför att de uppfattar dem som alltför privata eller känsliga. Det visade sig att bruket av läkartjänster på nätet kunde vara ett exempel på det: Jag kände att det var flera som satt inne med information de inte ville ut med. Det gällde till exempel vilka [nätläkarforum] de har använt sig av, och vilka frågor de har ställt. Det blev ganska tydligt att det är ett tema som för

88

O sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

många är väldigt personligt, och det var först sedan vi hade pratat en stund, och de kanske kände sig [tryggare] med mig som de berättade mer detaljerat [om) sitt bruk (Tangen 2003: 49). I Tangens projekt ser vi effekten av uppvärmning vid användning av djupintervju; att det ger en god start, men också att det kan krävas mer. Att kunna lägga åt sidan ett tema som informanten tycker är för privat för att ta upp det senare i intervjun är ofta en lösning för att få data också om sådana frågor. I detta projekt skulle det föga överraskande visa sig att det just var teman knutna till exempelvis sex och samliv som gjorde nätläkarna användbara för människor i den åldersgrupp som intervjuades. Om man inte kunde skapa en intervjusituation där det blev möjligt att prata om dessa teman skulle undersökningen misslyckas i viktiga avseenden. I intervjuer kan man också uppleva att informanterna är föga engagerade i eller har ett oreflekterat förhållande till de frågor som vi som intervjuare är intresserade av. För Håland (2oo8) blev det viktigt att vara flexibel när det gällde hur mycket hennes informanter var villiga att reflektera: Jag upplevde också skillnader i ... graden av reflexion kring problemställningar [införandet av Learning Management Systems i Statoil). Jag hade planerat för en viss grad av reflexion kring tematiken, och det fungerade väldigt bra för några av aktörerna. De var väldigt engagerade och talade sig varma för sina käpphästar. Andra var rätt och slätt bara intresserade av att utföra det jobb de hade fått i uppdrag [av Statoil] att göra inom de tids- och kostnadsramar de hade, vilket ju också är en legitim inställning. När man arbetar utifrån en uppfattning om världen där aktörernas röster är det viktiga, och där man inte är ute efter att avslöja en "sanning", blir det väldigt viktigt och intressant att se varifrån de olika aktörerna kommer, och utifrån vilka perspektiv och verklighetstolkningar de uppfattar och besvarar mina frågor (Håland 2008: 32). Oavsett graden av reflexion i kärnan av intervjun kan det vara nödvändigt att "ta med sig" informanten ur den reflekterande situation som djupintervjun kan vara. Inom enskilda teman kan det vara möjligt att avrunda intervjun genom att föra in humor, som Fritz Pettersen (2009) gjorde i sin studie av festivaler:

c sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

Genom att inleda med enkla frågor om informanten själv öppnades intervjun; en sådan öppning fungerar lugnande på informanten som därmed får ett intryck av vad det innebär att bli intervjuad. Därefter introducerades gradvis mer emotionella teman, först genom allmänt prat om festivalen, sedan förhållandet till medier, och till slut nådde intervjun den emotionella toppen genom tal om pr-knep och festivalkrig. Det sista temat förde också med sig några punkter som lätt kunde vinklas humoristiskt, något jag använde för att få en trevlig avslutning på intervjun (Pettersen 2009: 32).

Det faktum att djupintervjun betraktas som situerad i den kontext som uppstår genom forskningen gör att faktorer som att leda informanten eller informanter som spelar teater närmast måste betraktas som underförstådda i intervjuns "natur". Jag försökte utforma intervjuguiden och frågorna jag ställde så att det blev omöjligt att ge enkla ja- eller nejsvar. Jag upplever i efterhand att jag i några av intervjuerna kunde varit snabbare med detta. Efter att ha lyssnat igenom de första intervjuerna blev jag uppmärksam på att jag hade en tendens att ställa frågor av typen "Är det så att ... " och få svaren ja eller nej. Därför blev jag i de följande intervjuerna mycket mer uppmärksam på detta och upplevde att jag i hög grad aktade mig för att ställa sådana frågor. När jag undersökte om jag hade förstått informanten rätt ställde jag dock sådana frågor av mer tolkande karaktär, som i hög grad var ja- eller nejsvar (Nordgård 2005).

Det kan vara ett problem att forskaren har med sig begrepp som informanten inte kommer att använda, och att det kan styra hur informanten formulerar sig: Ett exempel på en fråga som väl illustrerade aktörernas olika utgångspunkter är frågan om hur de definierar ett LMS [Learning Management System], eller vad ett LMS är för dem. Några av dem jag intervjuade redogjorde för LMS tekniska funktioner, andra pratade om de möjligheter det kunde ge till kompetensutveckling i organisationen och vissa kom inte ihåg vad förkortningen stod för. Några ville inte heller kalla det för LMS utan för lärportal eller lärlösning. Det visar också hur styrande det kan vara att jag som forskare lanserar ett begrepp som är känt för mig och väl beprövat på området. Även om alla informanterna (i den första intervjuomgången) jobbade med

90

C STUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

implementering av LMS i organisationen på en eller annan nivå var det inte alla som kände till det som begrepp eller som ville använda det som begrepp. För flera blev det en poäng att ta avstånd från att själva LMS, det tekniska systemet, skulle vara det centrala i processen. De ville hellre fokusera på vilka möjligheter det kunde skapa för kompetensutveckling och för andra processer i organisationen (Håland 2008: 32). Man kommer inte heller ifrån problemet att informanter försöker svara "rätt" på frågorna, det vill säga så att de framstår i ett gott ljus i forskarens projekt. Terje Johansson Vullum (2oo6) gjorde en undersökning av hur hårt arbetande rockband utnyttjade internet för promotionsändamål: Bandmedlemmarna har möjligen känt att de har behövt svara rätt på frågorna jag ställde. När man till exempel frågar band hur de använder nätet och hur de jobbar med promotion, kan det få till effekt att de vill framstå i en positiv dager och ger vad de tror vara det rätta svaret. Till exempel upplevde jag i en intervju att undersökningspersonen sa något i stil med "här skulle jag säkert ha svarat det, men ... " (Vullum 2006: 37). Som tidigare nämnts kan man betrakta intervjun som en situation där informanten framställer sig själv under påverkan av det konkreta interaktiva sammanhang som utspelar sig. Inspirerad av interaktionistiska perspektiv (se t.ex. Atkinson & Housley 2003; Goffman 1970) tvingas man erkänna att den information som framkommer under intervjun tillhör intervjusituationen. Det ligger då nära till hands att tänka sig intervjun som ett spel eller en föreställning (Denzin 2001). Utsagorna och reflexionerna som framkommer kan både vara knutna till själva intervjun och spegla informantens inre sanna uppfattning. När man använder sig av intervjuer är det bara utsagorna man har att jobba med som empiri, men man måste alltid fundera över om de representerar något inre, om de säger något om informanten utöver intervjun. 1 Vad gör man om man använder flera metoder, och det visar sig att resultaten från dem inte tycks harmoniera med varandra? Vad ska man lägga störst vikt vid? I undersökningen av medicinstudenterna upptäckte

I mer filosofisk mening kan man reflektera över om en inre sann uppfattning kan existera oberoende av det yttrande som formulerar den.

1

C STUDENTLITTERATUR

91

3 INTERVJU

Ragner (2003) att observationerna verkade ge en sannare bild av studenternas attityder eftersom det inte då rörde sig om en självframställning inför sociologistudenten: Bör data från intervjuerna väga tyngre än anteckningarna från fältarbetet, eller tvärtom? Jag bestämde mig för att behandla de båda källorna som likvärdiga. Men ibland rådde det ingen överensstämmelse mellan data från intervjuer och data från observationer. Det gällde till exempel temat patientkommunikation. Alla studenterna sade i ti~:ligare intervjuer att det var viktigt, men av fältanteckningarna fick jag ett helt annat intryck. Det blev jag snabbt på med det klara med när jag började intervjua, och därför började jag fråga lite närmare om det temat i intervjuerna. Det visade sig att de flesta höll med om att patientkommunikation var viktigt, men det var viktigare att lära sig andra aspekter av medicin, och att de var tveksamma om hur mycket de kunde lära sig om kommunikation i en teoretisk miljö. [... ] Här var det en fördel att ha en löst strukturerad intervjuguide. Min erfarenhet här är att intervjuer ofta kan fördjupa och klargöra teman, men samtidigt försöker den som blir intervjuad att skapa en så positiv bild som möjligt av sig själv och sin situation, så det var viktigt att följa upp enskilda ämnen med flera frågor. Samma sak var nog också fallet när jag observerade studenter i grupper, men eftersom de i dessa situationer måste förhålla sig till andra än observatören är det svårare att presentera en "konstruerad" bild av sig själv och gruppen. Det hade jag också i bakhuvudet när jag analyserade intervjuer och fältanteckningar (Ragner 2003: 46).

Det kan ibland vara lämpligt att vara två intervjuare vid djupintervjuer, särskilt om de som intervjuar inte har så stor erfarenhet av sådana situationer. Är intervjuarna två blir det möjligt för den ene att koncentrera sig på intervjuguiden, att ställa frågor och hålla reda på vilka frågor som redan är täckta (till exempel om informanten tidigt kommer in på teman som har satts upp för senare diskussion): Medstudenten Ida Marie Henriksen deltog i tolv av intervjuerna och jag deltog i några av hennes intervjuer. Eftersom vi bägge var färska intervjuare fann vi det fördelaktigt att hjälpa varandra. Under de första intervjuerna användes intervjuguiden aktivt, och det var bra att ha Ida Maries hjälp. Efter några intervjuer nedgraderades intervjuguiden till komihåglista och

92

C sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

intervjun gick lättare. [... ] ... jag kontaktade informanterna före intervjun för att försäkra mig om att det var i sin ordning att hon var med. Ingen av informanterna hade invändningar (Gmnning 2009: 31). Om intervjun kommer att innehålla ömtåliga ämnen tycker nog de flesta informanter att det är bättre med ett en-till-en-samtal än att två eller flera är närvarande under intervjun.

VAR BÖR MAN INTERVJUA? För att skapa en avslappnad stämning är det vanligt att genomföra djupintervjuer på platser där informanten kan känna sig trygg, gärna på hennes egen arbetsplats om undersökningen är knuten till arbetet, eller i hemmet. Det kan vara lämpligt att låta informanten välja var intervjun ska äga rum. Gmnnings projekt handlade om närmiljön, och då låg det nära till hands att intervjua människor hemma eller i närheten av hemmet: Informanterna valde själva plats och tidpunkt för intervjun. Fem av intervjuerna ägde rum hemma hos informanterna, en intervju ägde rum på Kafe Filter [ett kafe i närområdet] och de resterande åtta utfördes på Stolt Kaffebar [ett annat kafe i grannskapet]. Enligt Rapley (2004) är det viktigt att ta i betraktande hur intervjun genomförs och att miljön kan påverka samtalet mellan intervjuare och informant. Enligt Goffman (1963) kan individer i närheten inverka på informantens uppträdande, och intervjun bör därför helst ske på en plats där man inte störs av andra. Om informanten bad mig välja plats för intervjun föreslog jag konsekvent en privat miljö, men de flesta informanterna ville hellre träffa mig på kafe. (Jag fick] aldrig intryck av att informanterna stördes av att andra var närvarande, även om det kan ha varit fallet. Jag valde ändå att låta informanterna bestämma var intervjun skulle genomföras av rädsla för att informanterna skulle dra sig ur undersökningen om jag bad att få komma hem till dem (Gmnning 2009: 30). För några typer av forskningsprojekt, till exempel om man är intresserad av informanternas personliga historia, kan informanten om hon intervjuas i hemmet hämta fram olika artefakter för att belysa det aktuella temat och kanske få samtalet att flyta (Repstad 2007). Bakkehaug (2007) nämner i sitt

e sTUDENTLITTERATUR

93

3 INTERVJU

projekt om våld i parförhållanden att flera av informanterna tog fram bilder och föremål för att illustrera sin historia under intervjuns lopp. I Fjrerlis (2oo8) undersökning av boendekarriär var det naturligt att intervjua människor hemma. Eftersom vissa informanter kom in på föremål och interiördetaljer under intervjun var det till hjälp att titta på dem: Alla intervjuerna genomfördes hemma hos informanterna. Det gjordes för att de själva skulle ha större möjlighet att illustrera och beskriva det hem som intervjun handlade om. Att de fick vara på hemmabanan, och jag fick rollen som gäst var också en trevlig bieffekt som gjorde informanterna tryggare i intervjusituationen. I två av intervjuerna togs det bilder av vissa aspekter av interiören som särskilt nämndes under intervjun. Bilderna var tänkta som en "komihåglapp" för min egen del och används inte i uppsatsen (Fjrerli 2008: 33-34). I de flesta djupintervjuer använder man diktafon. Problemet med oväsen kan ofta i sådana fall vara så stort att inspelningskvaliteten äventyras: Det fungerade bra när intervjuerna genomfördes hemma hos informanterna, men vi gjorde några intervjuer på kafe Stolt. Problemet här var att det ibland blev för mycket oväsen på inspelningen. Oväsendet kom från andra som pratade, espressomaskinen och musik i lokalen (Henriksen 2009: 37). I undersökningar på arbetsplatser kan det vara svårt att få informanter att "isolera sig" så mycket att det inte blir några störningar: Repstad (2007) säger att platsvalet kan påverka utfallet av en intervju, och att det därför är viktigt att välja en plats där informanten kan känna sig väl till mods så att intervjun blir lyckad. Med det i tankarna valde jag därför att intervjua de anställda på deras arbetsrum eller i patrullbilen. Intervjuerna som utfördes i patrullbilarna präglades tyvärr av oväsen och ständiga avbrott därför att patrullerna fortlöpande måste lösa uppgifter. När det gällde intervjuerna som utfördes på arbetsrummen stördes vi då och då av telefoner och människor som knackade på dörren. Men det gick snabbt att återskapa den goda intervjurelationen efter sådana avbrott (Storteig 2003: 27).

94

O STUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

Valet av plats kan låta som en liten detalj. Men det visar sig att det har stor betydelse i enskilda intervjusituationer. Vi sätter alla värde på trygga omgivningar. En informant som för första gången deltar i en djupintervju och blir ombedd att reflektera kring personliga förhållanden kan ha extra stort behov av en sådan trygghet.

Fokusgrupper Fokusgrupp är, enkelt uttryckt, en form av gruppintervju där man samlar ett antal informanter för att diskutera ett eller flera teman (Wilkinson 2004: 177; Wibeck 2010). Det kan vara en effektiv form av datagenerering eftersom man utvecklar intervjudata från flera informanter samtidigt. Metoden kan dessutom verka mindre hotfull för deltagarna än individuella djupintervjuer när uppfattningar, ideer och åsikter ska diskuteras (Krueger & Casey 2ooo). Även om det kan verka som om fokusgrupper är ett nytt och allt populärare sätt att generera kvalitativa data började de användas redan på 1920-talet, då forskare använde metoden för att kvalitetssäkra frågor för surveyundersökningar (Morgan 1998). Två väsentliga aspekter av fokusgrupper är att man kan fånga flera människors uppfattningar under interaktion ansikte mot ansikte och samtidigt styra in interaktionen på vissa specifika teman som man har fastställt på förhand. Fokusgrupper har haft särskilt stor spridning inom marknadsforskning (Greenbaum 1998), men har under de senaste tjugo åren vunnit stor popularitet även bland samhällsforskare generellt. Att generera kvalitativa data från många deltagare på en och samma gång verkar effektivt och ekonomiskt fördelaktigt (Krueger & Casey 2000). Att inkludera ett större antal informanter och samtidigt ge dem den trygghet som följer av att sitta tillsammans i en grupp talar också för fokusgruppen (Peters 1993). Att man kan fånga upp åsikter i den interaktion som uppstår mellan deltagarna ger en extra intressant aspekt åt fokusgruppen (Morgan 1988) och kan bidra till att generera mer spontana svar än vid många andra former av kvalitativ datagenerering. På det sättet har fokusgruppen samma fördelar som observationsstudien: interaktionen används för att generera data. Såtillvida är fokusgruppen nära knuten till symbolisk interaktionism och en konstruktionistisk vetenskapssyn (se s. 18-19). Genom att informanterna stimulerar varandra blir det möjligt att få fram flera aspekter av deras upplevelser av fenomen som de alla känner till. En annan sida av fokus-

e sTUDENTLITTERATUR

95

3

INTERVJU

gruppen är att den har en "aktiverande och mobiliserande effekt" (Brandth 1996: 149) utöver själva intervjusituationen. Upplevelsen från fokusgruppen kan vara en källa till nya tankar och reflexioner. Som en generell regel bör fokusgruppen vara i en till två timmar och ha mellan sex och tolv deltagare. Antalet deltagare bör vara så stort att flera olika åsikter blir representerade, men inte större än att deltagarna känner sig trygga och inte är rädda för att säga något i gruppen. Krueger (1994) har föreslagit att man använder minifokusgrupper med tre till fyra deltagare, som då gärna kan vara specialister på de teman som ska diskuteras. Grupperna kan sättas samman antingen på basis av redan existerande grupper, till exempel kolleger på arbetsplatsen, eller genom att forskaren bildar en tillfällig eller strategiskt konstruerad grupp. Vid strategiskt sammansatta grupper är ytterligheterna maximal spridning (olika roller, jobb, åsikter eller liknande) eller så homogena grupper som möjligt. Det har visat sig att det ofta kan vara fördelaktigt med relativt homogena grupper, till exempel att deltagarna har samma yrke. Det kan skapa samhörighet i fokusgruppen, som det beskrevs av Aud Marit Wahl i hennes undersökning av säkerhetskultur på Flytoget (2005): Jag lade också vikt vid att ha homogena grupper där deltagarna hade gemensamma yrkeserfarenheter för att säkra ett bra flyt i samtalet. Jag intervjuade en grupp med tågvärdar, en med lokförare och en grupp med serviceledare. Det gjorde också att det inte fanns några statusskillnader mellan deltagarna (Wahl2oos: 39). I stället för intervjuare används vid fokusgrupper en eller flera moderatorer som ser till att alla deltagarna kommer till tals, följer upp teman som uppstår och sist men inte minst formulerar frågor eller använder annat stimulusmaterial (tidningsartiklar, videoklipp eller liknande) för att skapa diskussion. Moderatorn kan också be deltagarna sätta i gång med speciella aktiviteter, till exempel brainstorming. Om det är möjligt att vara två moderatorer kan en assisterande moderator ha ansvaret för att dokumentera sessionerna genom ljud- eller videoinspelningar eller annars hjälpa till med att skapa en god stämning, ta hand om människor som kommer för sent eller måste gå tidigt, ordna med förplägnad och liknande. Hur aktiv moderatorn ska vara är en öppen fråga. Å ena sidan har man den aktive moderatorn som fungerar som

C STUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

ordförande och ser till att samtalet håller sig till ett tema, eventuellt avbryter deltagare och drar in andra. A andra sidan kan moderatorn inta en passiv roll och låta gruppdynamiken styra, även om diskussionen då ibland kan komma att flyta bort från temat (Macnahten & Myers 2007: 71). Som vid andra kvalitativa intervjuer kommer deltagarna att variera starkt när det gäller graden av engagemang. Man måste vara beredd på att en gruppdiskussion kan kräva en långt fastare styrning än en enskild intervju för att hålla sig "på spåret". Moderatorn måste ibland styra aktivt och ibland hålla sig tillbaka. Precis som för djupintervjuer är det vanligt att transkribera (se s. 111) ljudinspelningar från fokusgrupper. 2 Till skillnad från i individuella djupintervjuer kan vi emellertid från fokusgrupper få såväl individuella data (individuella utsagor) som gruppdata (vad gruppen anser) och interaktionsdata (dialoger) (Duggleby 2005). Enligt min uppfattning får fokusgruppmetoden särskilt värde om man använder sig av interaktionen i gruppen (enighet, oenighet, ståndpunkter och hur sådant utvecklar sig) i analysen. Det ger ett mer levande datamaterial och speglar dessutom det sammanhang som utsagorna har framkommit i.

Fokuserade intervjuer standardmodellen för intervjun i den kvalitativa forskningstraditionen är, som redan nämnts, djupintervjun eller den halvstrukturerade intervjun. Det har närmast blivit en implicit förväntan att intervjun varar i en timme eller mer. Emellertid bör vi som forskare alltid fundera över om temat för undersökningen kräver ett så djupgående samtal med varje enskild informant, eller om det kan gränsa till bortkastad tid såväl för informanten som för den som gör intervjun och som även ska transkribera och analysera materialet. Användning av kortare intervjuer bör övervägas om temat är starkt avgränsat och man anser att förtroende kan skapas relativt snabbt, och när det inte är väldigt känsliga eller besvärliga teman som tas upp. 2 Inspelningsutrustning för fokusgrupper måste väljas med större omsorg än för vanliga intervjuer (Brandth 1996: 151). Eftersom det är många som pratar och man gärna vill skilja mellan de olika deltagarna är det en fördel med en bra stereomikrofon så att det blir enklare att hålla reda på de olika rösterna (deltagarna) och deras placering i ljudbilden. Inspel· ningsapparater med känsliga kondensatormikrofoner i stereo har på senare år börjar säljas i musikaffärer.

e sTUDENTLITTERATUR

97

3

INTERVJU

I en studie av ungdomars användning av sms till andra personer i samma rum som de själva (SPS-SMS eller Shared Physical Space-SMS) använde jag vad jag kallar fokuserad intervju. Studien var starkt avgränsad till det fenomenet, och det gällde att snabbt komma in på informantens erfarenheter av den typen av mobiltelefonanvändning. I metodavsnittet i artikeln som rapporterar om studien står följande: För att inte slösa bort informanternas tid gjordes korta intervjuer med sträng fokusering på ämnet för studien. I början av intervjun ägnades bara ett par minuter åt att "värma upp" informanten genom småprat om ålder, nuvarande och tidigare bruk av sms, hur länge informanten hade haft mobiltelefon. Intervjuerna varade mellan 7 och 23 minuter, med en genomsnittslängd på strax över 12 minuter (Tjora 2011). I det fallet användes fokuserad intervju eftersom syftet med undersökningen var att identifiera olika användningssätt för sps-sms, baserat på informanternas erfarenheter, samt att få dem att reflektera kort över denna form av sms-användning. Informanterna rekryterades på basis av att de faktiskt hade använt sps-sms i ett eller flera sammanhang, men det var rimligt att anta att de flesta bara hade begränsad erfarenhet. Under två dagar intervjuade jag arton informanter en och en och kunde på det sättet mycket effektivt generera ytterst detaljerade erfarenhetsdata knutna just till sps-sms (mer om den studien i avsnittet om intervjuguider på s. 100). Även Tobias Iversen (2oo8) använde fokuserade intervjuer i en undersökning av sjuksköterskors användning av patientlistor. Han berättar: Bara några få minuter användes för "uppvärmning av informanterna" med allmänna vardagliga frågor om hur det var att arbeta på avdelningen och vad exempelvis deras generella arbetsuppgifter var. Något mer än detta verkade aldrig vara nödvändigt eftersom de flesta verkade vara ivriga med att komma i gång med de "verkliga frågorna". Jag fick flera gånger frågor om vad inledningsfrågorna hade med patientöversikten att göra, så det var tydligt att klinikerna var angelägna om att komma i gång. Intervjuerna varade från 12 till 28 minuter och hade en genomsnittslängd på 20 minuter (Iversen 2008: 29). Iversen gjorde sina intervjuer under sjuksköterskornas arbetsdag, och det var en poäng att använda så lite som möjligt av deras tid och därmed också

C sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

undgå att bli avbrutna av larm och liknande, vilket ofta är ett problem vid intervjuer av anställda på sjukhus. Just för att undvika avbrott var det också viktigt med en rimlig uppskattning av hur länge intervjun skulle vara (och att den helst inte skulle vara särskilt lång tid): De enda gångerna som intervjun avbröts var i samband med att klinikern som intervjuades måste hjälpa andra kliniker med patienter, att kliniker måste hämta något på rummet vi använde eller att telefonen började ringa. Det kan till att börja med verka störande, men det gick sällan ut över intervjun i högre grad än att man måste formulera frågan på nytt efter avbrottet. Klinikerna tog sådana avbrott med största ro och hade ingen svårighet att fortsätta intervjun där de var efter avbrottet. Det verkade inte som om någon av klinikerna var stressad av arbete som måste utföras efter intervjun. Mycket av skälet till detta kan vara att det hade gjorts en ganska noggrann uppskattning av längden på intervjun under de första intervjuerna (Iversen 2008: 32).

Man kan i intervjuerna ha stor nytta av hjälpmedel (probes), till exempel korta texter som kanske får informanten att fundera över sin egen position eller små "uppgifter" som betraktas som en del av intervjun. I Iversens projekt hade en genomgång av reella patientlistor under intervjuns lopp relevans för undersökningen av hur sjuksköterskorna såg på informationen som de noterade där: [Det var] önskvärt att få veta om det existerade någon form av gradering av "privatheten" i de handskrivna anteckningarna, alltså om det å ena sidan är några av anteckningarna som klinikern inte [är] villig att dela med någon och å andra sidan om det är några anteckningar som kan delas med andra. Det gjorde jag genom att presentera en tabell med fem grader av privathet ... där varje grad representerades av en färg. Kliniker skulle sedan markera graden av privathet hos sina anteckningar i sin egen patientöversikt med markeringspenna (Iversen 2008: 30). Genom användning av alternativa metoder som probes eller uppgifter i fokuserade intervjuer blir det möjligt att skapa ett ännu tydligare tematiskt fokus och samtidigt en mer standardiserad och förutsägbar utveckling i intervjun. I Iversens projekt var det exempelvis möjligt att förutsäga exakt hur lång

e sTUDENTLITTERATUR

99

3 INTERVJU

tid intervjuerna skulle ta. Det blev viktigt eftersom sjuksköterskorna intervjuades under en jäktig arbetsdag. Med ett antal korta intervjuer kan man generera goda data för en given problemställning och ett relativt snävt fokus. Både sps-sms och användning av patientlistor är goda avgränsade teman där denna metod visade sig lämplig.

Begränsning före, under eller efter intervjun De tre intervjumetoder som har behandlats här stäUer olika krav på begränsning av temat innan intervjuerna inleds. I djupintervjuerna har vi möjlighet att använda det som informanterna berättar som en väsentlig källa till avgränsningen av forskningen allteftersom den framskrider. Informanten kan föra in teman som inte nödvändigtvis har funnits med i intervjuguiden. Det betyder mer arbete för forskare och informant under intervjuns lopp och mer för forskaren efter datagenereringen. Mycket av forskningsaktiviteten ligger i själva intervjusituationen. I de fokuserade ansatserna ligger mer av det arbetet i förberedelserna av intervjuerna. Vi kommer i alla former av kvalitativ forskning att vara upptagna av fokusering och avgränsning, men det sker alltså i olika stadier av arbetet beroende på vad för slags metodisk strategi vi väljer. För fokusgrupper och fokuserade intervjuer måste temat som ska diskuteras vara begränsat redan innan intervjuerna börjar. I fokusgrupperna är det större möjligheter att generera goda gruppdiskussioner om frågorna är väl avgränsade. De fokuserade intervjuerna är för korta för att informanterna ska släppas lösa på andra teman än de som forskaren på förhand har avgränsat samtalet till.

Intervjuguide För alla de tre intervjuformer som nämns i det här kapitlet är det lämpligt att använda en intervjuguide för att strukturera intervjuerna eller fokusgrupperna. Till skillnad från ett frågeformulär till en survey, där frågorna måste vara fullständigt utformade, kan frågorna i en intervjuguide i viss mån vara stickordspräglade. Personligen vill jag gärna ha fårdigformulerade, fullständiga frågor, med stickordspräglade hjälpfrågor eller tilläggsteman. Jag ska här utgå från två olika intervjuguider som har använts för fokuserade intervjuer

100

C STUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

respektive djupintervjuer för att diskutera hur olika guider bör utformas. Intervjuguider för fokusgrupper kan utformas med samma utgångspunkt.

INTERVJUGUIDE (1) FÖR FOKUSERAD INTERVJU

Det första exemplet på intervjuguide är hämtat från min egen, tidigare nämnda, undersökning av sms-användning mellan människor i samma fysiska rum (Tjora 2011). I den studien genomförde jag arton fokuserade intervjuer under två dagar i januari 2007. De varade mellan sju och tjugotre minuter och gick efter en mycket kort serie uppvärmningsfrågor in på kärnan: konkreta erfarenheter av sms för kommunikation inom samma rum. Informanterna rekryterades utifrån om de hade erfarenheter av detta. Det var alltså givet före intervjuerna att det var detta konkreta tema som det skulle ställas frågor om, vilket gjorde det möjligt att ha mycket korta intervjuer som ändå var ytterst informativa. Följande intervjuguide användes: SMS "BACKSTAGE" INTERVJUGUIDE (JANUARI2007) 1 2

3 4

s 6 7

8

Ålder. Ide om hur länge du har använt mobil. Hur mycket sms skickar/mottar du? Vad vill du säga är dina typiska användningsområden för sms? - planering - fråga - komplimang/småprat - koordinering just nu - svar i ett ord - känslomässigt småprat - kommandon - information - personligt nytt - platsinformation - sexuellt relaterat - koordinering i framtiden - inbjudan - skämt - tack - ursäkt - säkerhetsfråga - kreativa underrättelser Har du någon gång använt sms med andra personer som befinner sig i samma rum som du själv? Kan du berätta om denna episod/dessa episoder (detaljer- några sådana på din mobil nu?) Har du "blivit utsatt för" en sådan sms-användning någon gång? Kunde det ha kommunicerats på annat sätt, tycker du?

sTUDENTLITTERATUR

101

3 INTERVJU

9 Uppfattar du den här användningen av sms som tvivelaktig eller 10

etiskt problematisk? Vi är i sluttampen nu, men finns det andra förhållanden som du tänker på i det här sammanhanget?

Frågorna 1-4 är alla uppvärmningsfrågor, och vanligen tog det informanterna en till två minuter att svara på dem. På fråga 4 har jag satt upp en rad stickord som sammanfattar mobiltelefoniforskningens sortering av användningsområden för sms. Stickorden läses inte upp för informanterna, utan används för att få dem att tänka lite högt för att få en så komplett översikt som möjligt av vad sms används till. Fråga s upprepar egentligen grunden för inbjudan till intervjun, så alla svarar "ja" här, men det är en övergång till intervjuns reflexionsdel. Fråga 6 är den verkligt centrala delen i hela intervjuguiden. Mer än halva intervjutiden användes för att svara på den. Fråga 7 ber informanterna tänka efter om de har upplevt fenomenet annat än som "användare". Både fråga 6 och fråga 7 har som mål att få informanterna att redogöra så detaljerat som möjligt för erfarenheter av sms-kommunikation med andra i samma rum. Det är teman som handlar om kommunikationspraktik, och som därmed kunde ha varit föremål för observationsstudier men där det kan vara utmanande att "fånga" de relevanta situationerna på det sättet. Frågorna 8 och 9 tar emellertid ut intervjustudiernas potential i högre grad eftersom de inbjuder informanterna till att reflektera mer över sina erfarenheter. Fråga 10 är en väldigt enkel och kort övergång tilllöst prat som avrundar intervjun. I undersökningen följdes intervjuguiden ganska slaviskt för alla arton deltagarna, även om frågorna inte nödvändigtvis lästes upp från papperet som de formulerades där.

INTERVJUGUIDE (2) FÖR DJUPINTERVJU

För djupintervjuer är intervjuguiderna ofta (men inte nödvändigtvis) längre. Följande intervjuguide användes våren 2010 i ett forskningsarbete om närmiljö, grannskap och stadsdelsresurser. Eftersom flera olika intervjuare skulle delta i studien var det viktigt att göra en relativt detaljerad intervjuguide. Så här ser den ut:

102

C sTUDENTLITTERATUR

3

INTERVJU

NÄRMILJÖ INTERVJUGUIDE (2010) A Öppningsfrågor

• • • • • • • • •

Hur gammal är du? Var bor du? (om man inte gör intervjun i hemmet) Har du bott här länge? Äger eller hyr du din bostad? Vem bor du tillsammans med? Är det flera i hushållet? (Familjesituation) Vad bor det för andra människor i samma hus? (såvida det inte är ett enfamiljshus) Vad jobbar du med? Vad gör du på fritiden? Känner du många människor i området här?

B Flyttningen hit

• • • • • • • •

Kan du berätta om när du flyttade hit? Varifrån flyttade du? Varför vill du bo här? Varför flyttade du hit? Hur vill du beskriva den här stadsdelen (det här området)? Vad kännetecknar den (i förhållande till andra delar av Trondheim)? Vad för slags människor är det som bor här? Har området och bostaden motsvarat förväntningarna? Har området ett särskilt omdöme eller rykte? (Hur reagerar människor på att du bor här?) Kommer du att bo här länge, eller har du planer på att flytta i framtiden? I så fall varför?

C Närmiljö

• Först, vad vill du säga är din närmiljö? Har din uppfattning om närmiljön varit.densamma hela tiden du har bott här? • Känner du många i din närmiljö? Vem? • Hur blev du bekant med dem? Konkretisera! Är det regelbundna kontakter? Hur? Varför? • Förekommer det speciella aktiviteter i närmiljön? Regelbundna sådana? • Har människor här mycket gemensamt?

C STUDENTLITTERATUR

103

3

INTERVJU

• Kan du beskriva en händelse eller situation som du tycker är typisk för din närmiljö? • Känner du dig hemma här? D Grannar

• Hur många grannar har du regelbundet kontakt med? Vad för typ av kontakt är det? (Hälsa på, småprat etc.) • I vilka situationer tar du kontakt med grannarna? • Kan du beskriva en situation där du har fått eller gett hjälp till en granne? • Är det någon av grannarna som har tillgång till din bostad (har nycklar eller liknande)? • Har du varit i konflikt med någon av dina grannar här? Varför? På vilket sätt? • Vad är det idealiska grannskapet för dig? E Trygghet i närmiljön

• Vill du säga att det är en trygg närmiljö? Varför? (kriminalitet, trafik, okända miljöer etc.) • Finns det platser/tider som du (eller barnen) inte rör er på eftersom det inte känns tryggt? Om ja, hur kan det förbättras? F Resurser i närmiljön

• Finns det några speciella erbjudanden, platser eller aktiviteter som är viktiga för närmiljön? • Vart beger du dig när du till exempel ska handla mat? • Deltar du (eller barnen) i några aktiviteter i närmiljön? • Annars: butiker, postkontor, bibliotek, skola, stadsdelsfester, marknader etc. -Vad använder du av detta? • Finns det erbjudanden, platser eller aktiviteter som du saknar? G Avslutningsfrågor

• Vad är en idealisk närmiljö för dig? • Finns det något som du vill ska vara annorlunda i närmiljön? • Finns det andra saker som vi inte har pratat om som du tycker är relevanta när det gäller det som har med närmiljön att göra?

104

e

STUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

Intervjuguiden är uppdelad i sju teman (A-B-C-D-E-F-G) för att det ska vara lättare för både intervjuare och informanter att hålla ordning på de många frågorna. Vanligen säger vi då i intervjun till exempel "vi ska nu gå över till att prata om trygghet i närmiljön" när tema E kommer upp. Det ger informanten vissa ramar för tematiken även om hon har frihet att prata brett om temat eller komma in på andra teman. Temana A och G innehåller typiska uppvärmningsfrågor respektive avslutningsfrågor. De mest intressanta temana rent tekniskt är B och F, som bildar övergångar. Tema B börjar med enkla frågor om flyttningen till området och slutar med att informanten ombeds att fundera över omdömet om området (så kallade stadsmyter) och eventuella flyttplaner. Därmed blir informanten beredd på intervjuarens förväntan om reflexion i temaraden C, D och E. Tema F börjar med en viss möjlighet till reflexion om vikten av erbjudanden i området och går ganska snabbt "ner" till ytterst konkreta frågor om användningen av dem. Informanterna pratar sig därmed tillbaka till det konkreta som avslutar intervjun. Under tema G ställs det en fråga om den idealiska närmiljön, något som kan uppfattas som en reflexionsfråga. Här förväntas informanten emellertid bara göra enkla reflexioner på grundval av det som redan har sagts.

INTERVJUGUIDER OCH DET FRIA SAMTALET

Djupintervjun har i allmänhet det fria, informella samtalet som ideal, något som lätt störs av intervjuguiden. Men vi måste ha i bakhuvudet att de informanter som ställer upp till en djupintervju snarare räknar med att besvara intervjuarens i förväg uppställda frågor än att prata om ditt och datt i en timmes tid. Även om bruket av en intervjuguide och fårdigformulerade frågor kan kännas uppstyltat när man intervjuar är det ofta något som skapar en atmosfår av seriositet för informanterna. I de flesta projekt har man ett fåtal forskare eller studenter som gör alla intervjuerna. Därför kommer alla intervjuarna ganska snabbt att "mogna" med intervjuguiden. Efter två, tre intervjuer är det vanligt att intervjuaren får intervjuguiden så pass "under huden" att hon kan frigöra sig från den. Då blir det enklare att engagera sig till hundra procent i samtalet med informanten och uppleva ett större flyt. Det kan i vilket fall som helst vara värt att komma ihåg att många informanter

C STUDENTLITTERATUR

105

3

INTERVJU

förväntar sig en viss grad av asymmetrisk formalism, där intervjuaren ställer färdigformulerade frågor. En balans mellan redan formulerade startfrågor till varje tema och mer informella samtalspräglade uppföljningskommentarer och uppföljningsfrågor kan skapa flyt i intervjun och samtidigt bevara förväntan om intervjun som en intervjuarstyrd, asymmetrisk interaktion.

Bruk av ljudinspelning I regel används såväl i djupintervjuer som i fokusgrupper och fokuserade intervjuer en eller annan form av ljudinspelning. Det ger oss visshet om att vi får med det som sägs, medan vi i intervjusituationen kan koncentrera oss mer på deltagarna som pratar och se till att intervjun flyter samt be om fördjupning och konkretisering om så behövs. Vi måste alltid explicit fråga informanten om det går an att vi gör en inspelning av intervjun. Vi måste då också informera om hur dessa inspelningar kommer att bevaras, hur de kommer att användas, när de kommer att raderas och liknande. 3 Det är bra om diktafonen är relativt diskret, och att den kan få lov att gå utan särskild uppföljning under intervjun. Vissa informanter kan verka skeptiska även om de tillåter att diktafon används. Om det skulle uppstå tekniska problem under inspelningen kan det vara lämpligt att låta detta skapa minsta möjliga besvär, som Storteig gjorde i sina intervjuer med polispersonal: I intervjusituationen var det många av informanterna som bara pratade på och inte tycktes bry sig om att jag använde bandspelare. Andra verkade däremot tänka igenom noga vad de sa och tittade ofta bort mot bandspelaren. [... ] Jag använde en liten bandspelare med en bra mikrofon så att informanterna inte så lätt lade märke till den. Vidare använde jag band med lång varaktighet för att undgå avbrott. Jag kontrollerade batterierna och annan utrustning före intervjun, och jag försökte ha ett avslappnat förhållande till bandspelaren då det ofta gör informanterna lugnare. En gång upplevde jag

3 Det är viktigt att inspelningarna bevaras säkert, till exempel i ett bankfack, så att de inte kan komma på avvägar. I regel behöver vi inspelningarna tills vi är säkra på att vi har goda transkriptioner och då kan radera dem. Anonymiserade transkriptioner behöver mindre skydd än ljudinspelningar och är därför långt enklare att arbeta med.

106

C STUDENTLITTERATUR

3

INTERVJU

att bandspelaren stannade därför att batteriet var slut. Då antecknade jag allt vad jag kunde medan informanten pratade på och bytte batteri så snart hon hade slutat prata. En annan gång pratade informanten så länge att bandet tog slut. Då försökte jag efter bästa förmåga rekonstruera samtalet sedan intervjun var klar (Storteig 2003: 28-29). I de situationer där informanten inte vill att diktafon används eller där det sker tekniska (i regel mänskliga!) fel under intervjun är det viktigt att göra bra anteckningar. I allmänhet kan sådana intervjuer också användas som data, men bara citeras i begränsad utsträckning: Det bör också nämnas att en av informanterna inte ville ställa upp om intervjun spelades in på band. Jag betraktade den informanten som så värdefull att jag ändå valde att intervjua vederbörande och inkludera detta i analysen. En annan omständighet är att det rätt och slätt var väldigt svårt att få tag på informanter så att jag helt enkelt inte vågade avstå från informanten. Jag antecknade ihärdigt under hela intervjun, så jag har fått goda data även från den intervjun. Jag kommer inte att använda citat från intervjun då jag inte kan känna mig helt säker på att informanten citeras rätt. Jag kommer ändå i analysen att använda det som informanten berättade (Nordgård 2005: 18). En av mina intervjuer [gjordes] i telefon och [informanten] ville inte att jag skulle använda ljudband under intervjun. Jag antecknade mängder av stickord under själva intervjun och renskrev det direkt efter intervjun så att jag skulle förlora så lite information som möjligt. Jag använder inte citat från den intervjun eftersom den konkreta återgivningen är så osäker, men använder materialet i analysen (Bakkehaug 2007: 34). I andra situationer kan man uppleva att informanter begränsar sig när intervjun spelas in, men är villiga att dela med sig av andra uppfattningar när inspelning inte görs, i en form av personlig förtrolighet. Ofta kan främmande människor vara ganska förtroliga med varandra, till exempel två tillfälliga medpassagerare på en längre flygresa, men då utan en bandspelare som surrar och går. Även under en intervju kan förtroligheten bli så väl etablerad att informanten säger mer än vad hon tycker ska komma på band. Gr0nning upplevde i sin närmiljöstudie (2009) att informanten bad henne stänga av bandspelaren för att fortsätta:

e

STUDENTLITTERATUR

107

3

INTERVJU

Vissa informanter behöver extra försäkringar om vem som kommer att kunna lyssna till inspelningen, och några berättar mer sedan bandspelaren har slagits av (Rapley 2004). Det lade jag märke till hos en av informanterna då han mitt under intervjun sade "nej, detta tar vi sedan bandspelaren har slagits av" (Gmnning 2009: 30).

Som en generell regel kan vi säga att vi använder ljudinspelning vid djupintervjuer. Helt enkelt!

Att intervjua över telefon Djupintervjun betraktas som en intervju som sker ansikte mot ansikte mellan informant och intervjuare. Men av praktiska och ekonomiska skäl blir det ibland nödvändigt att genomföra intervjuer via telefon (Jägervi 2012). Vi förlorar då möjligheten att använda kroppsspråk, till exempel nicka för att få informanten att prata vidare i den riktning hon redan rör sig. Därmed försvinner något av den samtalsaspekt som den goda intervjun är beroende av. Vi försöker i regel undvika att använda telefon för djupintervjuer. Då Fritz Pettersen studerade olika festivalers merliestrategier blev det av ekonomiska skäl nödvändigt att ta flera av intervjuerna över telefon eftersom festivalerna hölls i olika städer. Han utformade några strategier för att kompensera för avsaknaden av kroppsspråk: När jag genomförde intervjuerna över telefon blev det ... desto viktigare att försäkra mig om att jag hade förstått informanten rätt. Det gjorde jag genom att upprepa delar av informantens svar och fråga om jag hade förstått det riktigt. För att minimera andra negativa effekter vid telefonintervjuer ringde jag informanterna i förväg för att informera om vilka element som var viktiga för att intervjun skulle bli så bra som möjligt. Bland annat fick de veta att jag skulle spela in intervjun och uppmanades dessutom att befinna sig på en lugn och ostörd plats under genomförandet. [... ] En positiv aspekt av att genomföra intervjuer på telefon var ... att informanterna inte kunde se bandspelaren som användes för intervjuerna. Därför slapp de samtidigt att bli påminda om att intervjun spelades in, något som i sin tur kan leda till en mer avslappnad och trygg informant. En annan sak som var positivt med detta var att informanterna själva kunde bestämma var de ville vara under intervjun (Pettersen 2009: 30-31).

108

C sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

För känsliga teman kan användning av telefon i stället för intervju ansikte mot ansikte upplevas som tryggare för informanten, särskilt när det gäller anonymitet: ... en av intervjuerna [om våld i parförhållanden] utfördes över telefon medan informanten var hemma hos sig själv. [... ] En av de positiva sidorna är att det för informanten kan upplevas som betryggande att inte ha en relation ansikte mot ansikte med mig som intervjuar. Jag har därmed ingen möjlighet att känna igen kvinnan om jag skulle träffa henne i andra situationer (Bakkehaug 2007: 35). Både Pettersen (2009) och Bakkehaug (2007) drar fram några goda sidor hos bruket av telefon: att man slipper stirra på en bandspelare och har en större känsla av anonymitet. Det kan betraktas som positivt. Men det uppfattas ofta som besvärligt att lägga ner tillräckligt mycket tid på uppvärmningsfrågor i telefon. Både informanten och intervjuaren kommer i högre grad att vara osäkra på vem personen i andra ändan "egentligen" är. Vi upplever därför att de flesta intervjuer som görs över telefon är kortare än intervjuer som görs ansikte mot ansikte. Det finns nog flera skäl till det. De flesta människor trivs i andras sällskap. Med en kopp kaffe och behaglig stämning kan en djupintervju gå långt utöver tiden utan att det känns långt för någon av deltagarna. Att prata med någon över telefon får en mer formell prägel, och man håller sig strängare till planerade frågor. Vissa personer har dessutom olika grader av telefonskräck som gör att de blir ovanligt korta i sina svar. I Pettersens festivalstudie var informanterna, det vill säga festivalarrangörerna, vana vid att prata i telefon närmast hela dagen. De vanliga problemen med att intervjua över telefon reducerades därmed betydligt. Det finns goda tekniska lösningar för att göra ljudinspelningar med hjälp av telefon. Om man anv~nder mobiltelefon är det möjligt att göra inspelningen direkt i telefonen. Det finns också speciella telefonmikrofoner som får plats i örat som en öronpropp och som både släpper igenom ljud och spelar in. Man kan använda högtalande telefon och vanlig diktafon, men erfarenheten säger att det är problem med oväsen och eko i sådana telefoner. Om flera ska intervjua eller intervjuas samtidigt kan det vara en nödvändig lösning. Sist men inte minst är en portion kreativitet inte att förakta:

O sTUDENTLITTERATUR

109

3 INTERVJU

Telefonintervjun genomfördes i slutet av augusti och genom att tejpa fast mikrofonen vid telefonen fick jag också den intervjun inspelad (Tangen 2003: 51).

När det gäller djupintervjun är det definitivt en fördel att genomföra den ansikte mot ansikte. Vi tillgriper telefonintervjun först och främst i situationer där det är praktiskt eller ekonomiskt omöjligt att träffa informanterna. Eftersom vi är intresserade av att rekrytera de informanter vi anser vara strategiskt viktiga i undersökningen (se längre fram i avsnittet om rekrytering av informanter) måste vi ibland finna oss i att några av dem måste intervjuas per telefon.

Att intervjua genom e-post Att göra intervjuer på nätet, till exempel genom e-post, kan vara praktiskt i situationer där intervjupersonerna sitter långt ifrån varandra. Om man ska forska på snäva teman kan det hända att man måste rekrytera från hela världen, som jag gjorde i en studie av en så kallad MC303 Groovebox (Tjora 2009a): I augusti 2001 skickade jag en inbjudan till medlemmarna i diskussionsgruppen till att delta i en enkät med för det mesta öppna frågor om användningen av groovebox, skälen till att de använde den, förväntningarna kring den, begränsningarna med den, andra erfarenheter av användning av groovebox, men även om musikstil och förändringar i den. Det allmänna målet med enkäten var att samla in användares erfarenheter av att komponera och framträda med groovebox och deras reflexioner om hur bruket av groovebox kan ha förändrat deras sätt att komponera och framträda. Dessa frågor hade sällan tagits upp till diskussion i användargruppen. För att få undersökningspersoner lockade jag med en lottdragning med cd-skivor till ett värde av 100 dollar som pris. Det ledde till13 informanter (2 kvinnor och n män), med en genomsnittsålder på 30 (19-49) och med en genomsnittlig användningstid för grooveboxen på 2,3 år (6 månader-s år). Responsen var visserligen svag men alla tretton intervjupersonerna hade verkligen brett ut sig i sina svar på enkätfrågorna så att det kom mer fokuserat empiriskt material till diskussionsgruppdata (Tjora 2009a: 5-6).

110

O sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

Som framgår erbjöd jag ett stort pris men lyckades ändå bara rekrytera tretton informanter, och det från en användargrupp med cirka åttahundra medlemmar. Det illustrerar något av problemet med att användainternetför att skaffa informanter: man vet sällan hur många tänkbara intresserade man får kontakt med (hur många av de åttahundra som fortfarande är aktiva), och det är svårt att veta hur urvalet skiljer sig från resten. Att intervjua genom e-post, som jag gjorde, kan fungera bra om informanterna är engagerade i ämnet, som fallet var här. De svarade ytterst utförligt på de öppna frågorna och gjorde det därmed möjligt att publicera resultatet av min forskning i en erkänd musikvetenskaplig tidskrift (Popular Music) trots begränsade data. Men det ska också sägas att jag gjorde observationer av dialogen i forumet under en period på fem år. Det gav mig viktig kompletterande empiri, och vi pratar då mer om användningen av internetsom plats för forskning. En väsentlig fördel med e-postintervjuer är att man slipper det tidvis trista arbetet med transkribering.

Transkribering Vid användning av djupintervjuer rekommenderar jag ljudinspelning och fullständig transkribering av materialet i efterhand. Men som påpekats av Kvale och Brinkmann (2009) finns det ingen objektiv översättning från muntlig till skriftlig form, och de menar att man ska göra transkriptionen utifrån vad som är nyttigt i den konkreta situationen. Problemet med en sådan strategi är att man inte alltid vet vad som är viktiga teman och vad som är en lämplig detaljnivå när man sätter i gång med transkriberingen. Det är därför ofta klokt att vara lite mer utförlig när man transkriberar än vad man tror är nödvändigt. Om informanterna letar efter ord kan det tyda på osäkerhet eller att de har svårt att uttrycka sig. Det är svårt att veta om det kommer att ha betydelse i analysen, och det är därför, som Pettersen påpekar i sin studie av festivaler, bättre att ha med det och eventuellt plocka bort det från det utdrag man presenterar senare: (Jag har] förhållit mig relativt detaljerad till datamaterialet Jag har tagit med allt som sagts, inklusive skratt och andra uttryckssätt som kan vara relevanta, med undantag för bekräftande svar och liknande som jag använde för att hålla flyt i dialogerna. [... ]Ändå valde jag att hålla en relativt hög detalj-

c sTUDENTLITTERATUR

111

3 INTERVJU

nivå. Bakgrunden till det var att jag ville ha med mesta möjliga material till analysprocessen ... och koncentrera mig på transkriptionsprocessen och hellre vänta med någon som helst form av analys (Pettersen 2009: 33).

Ofta måste man bedöma om det är aktuellt att använda dialekt eller om man ska normalisera transkriptionen. I regel kan man transkribera på riksspråket, men vara observant på speciella dialektord som kan ha en speciell betydelse och som därför kanske inte ska tas med. Som Siri Lode upptäckte i sin studie av tsunamihanteringen kan en normalisering fungera som anonymisering i de fall där enskilda individer annars skulle vara lätta att identifiera: Jag har valt att skriva ut intervjuerna på bokmåL Informanterna talade olika dialekter och därför bidrar "översättningen" till bokmål till att anonymisera informanterna. Enligt Kvale & Brinkmann (2009) kan en del information försvinna när intervjun skrivs ner. En sådan information är exempelvis ironi, pauser och osäkerhet. Generellt var informanterna snabba med att uttrycka sig, och samtliga var till synes ytterst reflekterade i förhållande till temat. Ibland letade de emellertid efter ord, och jag har tagit hänsyn till det i utskrifterna för att kunna få med det i den senare användningen av citat (Lode 2006: 38).

Det är självklart att muntligt språk inte är detsamma som skriftligt språk. Vi pratar inte i avsnitt och vi markerar inte heller någon interpunktion medan vi pratar (Marshall & Rossman 1995). Den viktigaste förlusten man gör i transkriberingen är dock förlusten av visuella ledtrådar och information om stämningen under intervjun. Om det är samma människor som intervjuar som transkriberar och om de även deltar i den senare forskningsprocessen undviker man emellertid sådana förluster. När man läser en transkriberad text från en intervju man själv har varit med om är man strax tillbaka i situationen och ser framför sig kroppsspråk och uttryck som hörde ihop med situationen. I större projekt kan det vara så att de som gör analysen inte har deltagit i alla intervjuerna. Då är risken större för att bristen på information i transkriberingen får betydelse för analysen.

Rekrytering av informanter Huvudregeln för urval i kvalitativa intervjustudier är att man försöker välja informanter som av olika skäl kan uttala sig på ett reflekterat sätt om det

112

C sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

aktuella temat. Vi kallar sådana urval för strategiska eller teoretiska. Informanterna är inte slumpmässigt utvalda för att representera en population, som i kvantitativa surveyundersökningar. I några fall kommer en informant först och främst att representera sig själv, men kan också i den senare analysen stå som representant för en uppfattning eller en ståndpunkt. Det kommer i så fall fram i analysen. Om vi studerar en omställningsprocess i en organisation försöker vi intervjua dem som har berörts av ändrade arbetsuppgifter, människor som har haft ett särskilt ansvar i samband med processen, människor som kanske har förlorat jobbet eller sin ställning, eller människor som har visat starkt engagemang genom uttalanden i medier eller genom internt organisationsarbete. I sådana situationer kan det ofta ge sig själv vem man bör intervjua eftersom det inte är så många som berörs. I andra fall söker vi lite bredare efter aktuella informanter, till exempel om vi vill undersöka ganska allmänna teman. Om vi vill undersöka människors erfarenheter av sin närmiljö kan vi rekrytera nästan vem som helst, eftersom detta är något som de flesta kan säga något om. Då avgränsar vi ofta studien till att gälla ett fåtal stadsdelar, informanter i en särskild åldersgrupp eller dem som bor i en speciell bostadstyp. Det kan ge oss ett mer konsistent datamaterial i den meningen att vi har mer data om liknande fenomen eller erfarenheter. I fallstudier avgränsas urvalet av informanter av en naturlig enhet som existerar oberoende av undersökningen. Till exempel gör vi i organisationsforskning ofta fallstudier inom ett enskilt företag eller en enskild avdelning. Vi kallar den aktuella organisationen för "vårt fall" och söker kunskap om ett fenomen som står i samband med detta fall. När vi använder intervjuer i sådana fallstudier antar vi att de kan säga något om informantens egna upplevelser och erfarenheter, och att detta också ger oss en inblick i något som är knutet till organisationen som sådan. I fallstudier kan vi använda alla möjliga former av kvalitativ och kvantitativ datagenerering: intervjuer, observationer, surveyundersökningar, registerdatastudier, 4 dokumentstudier och så vidare. I organisationsforskning kan det ofta vara aktuellt att göra ytterligare begränsningar genom att plocka ut subgrupper av tänkbara informanter för att få mer konsistenta intervjudata. Ofta söker vi efter informan4 Studier där man använder existerande kvantitativa data, till exempel från trafiken i ett intranät.

C> sTUDENTLITTERATUR

ll3

3 INTERVJU

ter (eller avdelningar) som verkar kunna bidra med information om just de variationer vi är intresserade av. Christine N ordgård skrev en masteruppsats om sjukfrånvaro vid sjukhus och hade möjlighet att välja informanter från olika avdelningar med stora variationer i sjukfrånvaron: Min kontaktperson och jag använde sjukhusens sjukfrånvarostatistik för att se på frånvaroprocenten vid de olika avdelningarna. Vi menade att det skulle vara intressant att se på avdelningar med mycket hög frånvaro såväl som på avdelningar med mycket låg sjukfrånvaro. Vi bestämde oss först för att se på en medicinsk avdelning som ... var en av de a~delningar som hade allra högst frånvaro [och en annan] medicinsk avdelning med i stort sett samma patientgrupp och arbetsuppgifter, men som kännetecknades av en synnerligen låg frånvaro. Det kunde ge möjlighet till en komparativ ansats. Vidare bestämde vi oss för att också se på en avdelning som "under alla år" hade varit behäftad med en generellt hög frånvaro, nämligen en städavdelning (Nordgård 2005: 16-17).

Det är inte ovanligt att det är svårt att rekrytera informanter, och att man sitter där med en känsla av att det är vissa erfarenheter som man inte får undersökta. I Nordgårds projekt blev det svårt att rekrytera de informanter hon helst ville ha: Att få informanter att ställa upp skulle visa sig vara ganska problematiskt på två av avdelningarna, medan det på den tredje inte alls var svårt. Det var alltså få som ville ställa upp, men efter ihärdiga insatser från klinikföreståndarna gick det att uppdriva så många som arton informanter, sex stycken på var och en av avdelningarna. På grund av svårigheterna att skaffa informanter vill jag i hög grad kategorisera urvalet som ett tillgänglighetsurvaL Ett uppenbart problem ... är att de som säger sig vilja ställa upp i högre grad än andra råder över sin livssituation. I det sammanhanget var jag rädd att de som ställde upp var de som var föga kritiska till arbetsplatsen och som inte hade upplevt konflikter och liknande. Likaså var det en risk att de som var starkt kritiska gärna ville ställa upp, både för att få sagt vad de känner och för att lätta sitt hjärta. [... ] I analysen kom flera uppfattningar fram, allt från ytterst negativa och kritiska till ytterst positiva. Jag tror att jag på det sättet har undvikit att få skevheter i materialet. Den grupp som jag däremot känner att jag har "förlorat" i undersökningen är de som nyligen eller under undersökningen varit sjukanmälda. Det är svårt att säga vad dessa eventuellt

114

O sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

kunde ha tillfört uppsatsen, och vilka konsekvenser som utelämnandet av dem får (Nordgård 2005: 17-18). Ett väsentligt problem här är att man inte har kontroll över vad personer som inte deltog i undersökningen skulle ha sagt i intervjuerna. Finns det skäl att tro att de skulle haft andra åsikter eller erfarenheter? Kan det tänkas att dessa andra erfarenheter har bidragit till att de inte ville ställa upp? I sådana situationer blir diskussionen av urval ytterst viktig. Som nämndes av Nordgård (2005) ovan kan man få en känsla av att eventuellt ha gått miste om vissa aspekter eftersom en grupp eller typ av informanter är svår att rekrytera. Många kvalitativa studier är explorerande och söker ett relativt brett datamaterial, till exempel genom att intervjua människor som representerar olika organisationer inom samma tematik. Fritz Pettersen (2009) undersökte i sin masteruppsats hur olika norska musikfestivaler hanterades massmedierna med hjälp av olika knep och påhitt. Det blev nödvändigt att välja de festivaler som kunde antas ha störst relevans för problemställningen: Hovefestivalen valdes därför att festivalen under sitt första levnadsår gick rakt in i toppskiktet bland norska rockfestivaler när det gällde arrangemang, organisation och budget. Ett annat skäl till att Hove var intressant var att festivalen väckte väldigt stort merlieintresse ... i" festivalkriget på S0rlandet" ... storåsfestivalen valdes [därför att den hade] växt kraftigt från år till år och ... representerar ... ett mellanskikt i Festivalnorge med tanke på budget och publik. Dessutom [hade] festivalen visat en särskild förmåga att skaffa sig stor medial uppmärksamhet med hjälp av olika alternativa metoder. Terenafestivalen [ligger] långt uppe i norr vid havet [och det var] intressant att se hur den festivalen [upplevde] förhållandet till medier. Dessutom har festivalen satt en övre gräns vid bara tvåtusen besökare per dag, vilket gör Trrena till den minsta festivalen i uppsatsen [och såtillvida] den logiska motpunkten till Hovefestivalen. Månefestivalen är uppsatsens enda rena stadsfestival [utan] samma campingfokus som de andra [och] ansvarig för [påhittet att den norsksomaliska kvinnoaktivisten Kadra Yusuf skulle komma till festivalen], vilket fick ytterst blandat mottagande både inom den egna branschen och i medier generellt. Det gör det intressant att se hur de [upplevde] förhållandet till medierna, och inte minst användningen av sådana påhitt. Tillsammans utgör dessa festivaler en grupp med hjälp av vilka det går att fördjupa sig i norska rockfestivalers förhållande till medier och kampen om uppmärksamheten (Pettersen 2009: 25-26).

sTUDENTLITTERATUR

115

3 INTERVJU

Pettersens urval av festivaler är ett exempel på en flerfallsstudie (collective case study), som Robert Yin (2007) kallar det. Urvalet ska få fram en variationsbredd, i Pettersens fall hur olika festivaler med olika utgångspunkter hanterar medierna. Det är samtidigt en fördel med vissa likheter mellan olika fall så att de får relevans för samma fenomen. I en flerfallsstudie som denna är urvalet av fall viktigt därför att intervjuerna till att börja med ska beskriva just fallen. Då blir det väsentligt att hitta informanter inom de olika fallen som på bästa möjliga sätt kan lägga fram grundliga beskrivningar och betraktelser kring tema och fall. Men vi kommer naturligtvis även i det här sammanhanget att behandla intervjudata som informanternas subjektiva ståndpunkter. Pettersen berättar vidare: [Personer] som hade den bakgrunden av erfarenheter för att ge den information jag var ute efter ... hittade jag genom kontakter med olika anställda vid festivalerna. Det var också viktigt att informanterna var delaktiga i profilutveckling och promotion av festivalen ... [eftersom] en sådan typ av arbete ger kunskap om festivalens mål, värderingar och visioner (Pettersen 2009: 27). I Pettersens projekt var det möjligt att identifiera ganska specifika krav på vad informanterna skulle representera. Men i många situationer är det omöjligt att specificera i förväg, och vi är mer intresserade av att få ett tillräckligt antal informanter på generell grund än av att de måste representera något särskilt. I Ida Marie Henriksens (2009) uppsats om boendemiljö behövde hon skaffa informanter från Ilsvik0ra i Trondheim, som är ett relativt litet bostadsområde: Rekryteringen av informanter försiggick genom formella brev och snöbollsmetoden. Till att börja med kontaktade jag bostadsrättsföreningens styrelse för att få en formell bekräftelse över telefon på att det var i sin ordning att jag kontaktade hela bostadsrättsföreningen. Vidare utformade jag ett informationsbrev som beskrev masteruppsatsen och vilka informanter jag ville ha. Där fanns också en uppmaning att ta direkt kontakt med mig om de var villiga att ställa upp på en intervju. [... ] Efter första brevomgången fick jag bara in tre informanter. Ett av skälen till den låga svarsprocenten kan ha varit att jag hade uppgett datum för när jag ville börja med intervjuerna. Det kan ha uppfattats som ett hinder i kontakten med mig. Jag fick tag i informant 4 genom att en annan informant presenterade oss efter en intervju, något

116

CSTUDENTUTTERATUR

3 INTERVJU

som gjorde att jag genomförde en extra runda med rekryteringsbrev. Svarsprocenten var lika låg den här gången, men jag kom upp i sex intervjuer. Två av dem blev nyckelinformanter ... en som kan vara särskilt kunskapsrik och har ett reflexivt förhållande till vad forskaren studerar. Dessa båda nyckelpersoner engagerade sig och var nyfikna på mitt arbete. Genom snöbollsmetoden fick jag dem att rekrytera flera av sina grannar och jag fick in ytterligare informanter. Snöbollsmetoden går ut på att man först kontaktar en som har de egenskaper man är ute efter. Därefter ber man om namn på andra som denna person känner och som har samma egenskaper. I mitt fall uppmanade informanten sina grannar att kontakta mig och delta i undersökningen. [... ] Genom min deltagande observation under vårröjningen kom jag emellertid i samspråk med flera av de boende som jag inte pratat med tidigare (Henriksen 2009: 30). Ilsvik0ra hade i år två aktivitetsdagar. Jag valde att vara med på den ena av dem. Det var fint väder. Medan vi hade haft intervjuerna i mars och april var våren nu kommen. Aktiviteten kring husen hela vägen genom Mellomila och Ilsvik0ra visade det. Då jag kom till Ilsvik0ra var det många människor ute. De uppehöll sig i gränderna där de sopade och stod i små klungor och pratade. Jag gick till Nersia där jag räknade med att de flesta befann sig. Där började jag prata med ett par som stod utanför sitt hus. Jag presenterade mig. De berättade att de hade mina papper. Efter en stund kom vi överens om att jag kunde komma tillbaka efter städningen för att göra intervjun. På det sättet blev det inte så krävande för dem. Jag träffade också "Geir", ... en informant som jag hade intervjuat tidigare i veckan. Han visste att jag hade haft lite problem med att få tag på folk. Så han tog mig med och presenterade mig för några som jag inte hade hälsat på tidigare. Av dem var det särskilt ett äldre äkta par och en gammal man som jag ville tala närmare med. Efter att ha blivit presenterad för det äldre paret och pratat med dem sa de sig vara villiga att låta sig intervjuas. Vidare fick jag genomförd en intervju med ännu en familj (2009: 36). Jag.kom upp i 12 intervjuer och 16 informanter ... dessa 12 utgjorde 44 procent av de totalt 27 hushållen (2009: 30). I sammanhang där man ska rekrytera från en begränsad grupp relativt likvärdiga potentiella deltagare kan ett vanligt brev med inbjudan till att delta fungera väl. Men en eller två påminnelser kan ofta vara nödvändigt. Ingeborg Gr0nning studerade boendemiljön i det samägda Ilsvika Garden med 130

C STUDENTLITTERATUR

117

3

INTERVJU

boendeenheter, och med ett gemensamt brevlådeställ för alla lägenheterna var det mest effektivt att lägga brev i alla brevlådorna. För att skaffa informanter till uppsatsen betraktade jag det som effektivast att kontakta alla hushåll via brev. Eftersom Ilsvika Garden är samägt ville jag ha styrelsens välsignelse innan jag satte i gång med arbetet. Jag kontaktade styrelsen via e-post, och några dagar senare fick jag en positiv respons. styrelsemedlemmen jag pratade med informerade mig om att det kunde bli svårt att samla in informanter och understödde detta med "ja, du vet ju hur unga människor är". Lyckligtvis tog han fel. Några dagar senare skickade jag ut 130 brev till samtliga hushåll, och ett par veckor senare hade jag fått svar från 10 informanter som ville delta. Tre av dem hade med sin sambo till intervjun. Under fyra veckor genomförde jag de tio första intervjuerna. Jag ville ha flera informanter och skickade ut ett nytt informantbrev i hopp om att rekrytera flera. Vid andra försöket anmälde fyra informanter sig, varav en ställde upp med sin sambo (Gmnning 2009: 29). Om man jobbar med ett särskilt ömtåligt ämne ska man vara beredd på att det inte alltid är så enkelt att skaffa sig informanter, och att det krävs flera omgångar, eventuellt med olika angreppssätt (som visades i Ida Marie Henriksens fall). Ofta måste man bjuda in öppet och brett för att nå ett tillräckligt antal informanter, som Liss-Tone Bakkehaug upplevde i sitt projekt om kvinnor som hade lämnat ett våldsamt parförhållande: Jag tog kontakt med "arbetsutskottet" på Krisesenteret i Trondheim och bad att få skicka ut ett brev till kvinnor som hade bott på centret under de senaste åren. Denna ansökan fick jag avslag på eftersom de inte bevarade adresserna till kvinnor som hade flyttat ut. De ville också att kvinnor som hade bott på centret skulle få vara färdiga med det när de hade flyttat ut. Jag vände mig också till "medlemsmötet" med information om min uppsats och bad om hjälp att komma i kontakt med kvinnor som de kände. Jag delade ut ett brev till medlemmarna på centret ... som jag uppmanade dem att ge vidare till kvinnor som de trodde kunde ställa upp som informanter. Det delades ut arton sådana informationsskrivelser på det mötet. Dessutom satte jag upp en skrivelse på informationstavlan på "nattkontoret" och bifogade ett kuvert med fyrtio ... informationsskrivelser. [... ] På det sättet rekryterade jag sex av mina informanter. Efter att jag hade pratat om min uppsats med vänner och

118

C sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

bekanta på olika arenor som jag deltog i var det två kvinnor som tog direkt kontakt med mig och ville dela med sig av sin historia. Kriterierna ... för egenskaper hos informanterna var först och främst att de hade ett avslutat misshandelsförhållande bakom sig. Den fysiska, psykiska eller sexuella misshandeln måste vara en del av parförhållandet. Till att börja med hade jag begränsat urvalet till kvinnor som hade brutit sig ur förhållandet under perioden 1998-2003. Jag ville att det inte skulle vara så länge sen som brytningen hade ägt rum, men ändå så lång tid att kvinnorna inte skulle drabbas av extra psykisk eller fysisk stress av att delta i projektet. Det visade sig svårt att skaffa sig informanter så därför ville jag så småningom ha så få begränsningar som möjligt (Bakkehaug 2007: 31-32). Det kan vara viktigt att reflektera över varför informanter anmäler sig frivilligt till att delta i djupintervjuer. Ibland kan vi använda en form av lottdragning med pris för att få människor att anmäla sig, och människor blir med helt enkelt för att de har lust att vinna priset. Andra gånger kan det hända att de ser en möjlighet att få lov att prata ut om ett ämne som de är intresserade av, av politiska eller ämnesmässiga skäl, eller kanske för att det har en terapeutisk effekt. Man bör alltid bedöma om sådana urval av informanter kan bidra till att försvaga studiens trovärdighet. Är det möjligt att en väldigt speciell typ av människor har anmält sig frivilligt till att vara med eller är intresserade av en eventuell vinst? Det kan vara ett problem, men behöver inte vara det i alla sammanhang. Låt mig ge ett par exempel. Om man bjuder in människor till att delta i en intervjustudie om olaglig nedladdning av musik och film från internet är det ytterst sannolikt att de som gör detta i mycket hög grad väljer att inte anmäla sig till undersökningen. Mycket få människor har lust att berätta i en inspelning hur de bryter mot lagen. studien kan därmed knappast återspegla hur "vanligt folk" förhåller sig till detta. I min studie av grooveboxanvändare (Tjora 2009a) bjöd jag in deltagare via en internetgrupp för användare av den tekniken. Jag kunde räkna med att det var de största entusiasterna som använde det forumet, och sedan att de ivrigaste av dem i sin tur skulle ha lust att medverka i studien. Den empiriska delen av min undersökning måste därmed handla om entusiastiska användare, något som också var en poäng. I Bakkehaugs (2007) projekt låg det nära till hands att anta att några

sTUDENTLITTERATUR

119

3

INTERVJU

informanter såg den känslomässiga nyttan av att prata om upplevelserna med en utomstående, men intresserad och kunskapsrik lyssnare: Sedan intervjun var avslutad pratade jag med alla informanterna om hur de hade upplevt den. Några tyckte att det var tufft att berätta om sina upplevelser eftersom de måste se tillbaka på en tid som de alltid bär med sig, men ändå har lagt bakom sig. På det hela taget sade informanterna att det ändå hade varit bra att prata om det på en seriös arena. En av informanterna uttryckte det så här: "bra att berätta om det när det ska användas vettigt och inte bara skvallras om" (Bakkehaug 2007: 36). I Liz Tangens undersökning av användningen av läkartjänster på internet betraktade vi det som nödvändigt att använda lottdragning och vinst för att få tag på informanter: Eftersom alla som deltar på nätsidorna som erbjuder hälsotjänster är anonyma, och eftersom [användningen av dem] kan kännas som ett väldigt privat ämne ... måste vi försöka få tag i [deltagare] från andra platser än via de sidor jag observerade. Vi fann så småningom att det enklaste var att försöka komma i kontakt med studenter vid NTNU. [... ] ... genom att göra några affischer och hänga upp dem på universitetet på Dragvoll och Gl0shaugen. Två presentkort från Tapir Bokhandel på femhundra kronor vardera var en "morot" för att få studenterna att anmäla sig. [... ] En av affischerna fick jag en kamrat att hänga upp vid medicinarnas kafeteria. Dessutom gjorde jag några små affischer och fick samma kamrat ... att hänga upp dem på herrtoaletterna på Dragvoll. På affischerna hängde jag brev med små lappar med mitt namn, min e-postadress och mitt mobilnummer så att intresserade enkelt kunde ta kontakt med mig. Jag fick totalt tretton svar, varav två stycken inte hade förstått vad nätläkare var och därför inte var intressanta för projektet (Tangen 2003: 47-48). Man måste alltid bedöma om sådana lottdragningar kan leda till att speciella informanter frestas att delta i undersökningen. I Tangens fall är det inte så sannolikt. Hon rekryterade i vilket fall som helst bara studenter, där de flesta skulle se nyttan i att skaffa sig några kursböcker utan att lägga ut egna pengar. Att hon måste räkna med att ha fått en majoritet av mer frispråkiga har inte med närvaron av priser att göra.

120

C sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

På det hela taget kan vi säga att det är bra att visa att man sätter värde på informanterna. Om man intervjuar människor som är en del av samma miljö, till exempel en avdelning på arbetsplats, kan man belöna informanterna kollektivt. Då jag gjorde undersökningar på olika AMK-centraler (Tjora 1997, 2002) ägnade jag flera dagar åt observation på varje central och ställde en ask med konfekt på centralen den sista dagen. En sådan liten uppmärksamhet påverkar inte resultatet, men synliggör tacksamhet på ett billigt och enkelt sätt. Sedan Tobias Iversen hade intervjuat sjuksköterskor på två sjukhusavdelningar beställde han en tårta till var och en av avdelningarna: Som tack för att [de båda] avdelningarna var villiga att ställa upp i den här studien [gav jag varje avdelning] en tårta sedan alla intervjuer hade genomförts. Det sattes det stort värde på (Iversen zoos: 33).

Rekrytering av informanter kan vara krävande, och ibland går det helt enkelt inte så att man tvingas satsa på en "plan B". Siri Lode ville undersöka den norska hanteringen av den flodvågskatastrof som drabbade Thailand och omkringliggande områden den 26 december 2004. Särskilt var hon intresserad av hur skolor i Norge, med eller utan berörda elever, bar sig åt för att bearbeta upplevelser: [Tanken var] att använda intervjuer som metod för att samla in data. Det visade sig emellertid vara svårt att rekrytera informanter till projektet. Efter att ha varit i kontakt med en rad skolor satt jag där med en enda informant, en anställd vid en skola med en berörd elev. Vid den tidpunkten började jag få ont om tid och fann det lämpligare att hitta en annan infallsvinkel på ämnet. För att fortfarande kunna dra nytta av informanten som jag hade fått tag i [justerade jag avgränsningen] till att gälla personer som på grund av sin ställning hade arbetat med personer som hade varit i katastrofområdet. Jag riktade mig till persone~ som hade varit i katastrofområdet och som hade arbetat vid mottagningscenter på flygplatser. Jag fick till stånd en överenskommelse med några flera, men fortfarande inte tillräckligt många. Det var vid den tidpunkten jag stötte på diskussionsforumet [Eyr] på internet. Då jag studerade inläggen fann jag en rad intressanta och fruktbara synpunkter som belyste ... min problemställning. Jag bestämde mig därför för att använda diskussionsforumet som en del av mitt datamateriaL Tillsammans skapade dessa båda metoder ett datamaterial som omfattade personer med

O sTUDENTLITTERATUR

121

3 INTERVJU

olika anknytning till ämnet och som därför låg till grund för min belysning av frågan med utgångspunkt i olika aspekter av katastrofhantering (Lode 2006: 36-37).

I studier i offentliga eller halvoffentliga rum finns möjlighet till mer spontan rekrytering av informanter, särskilt i kombination med observationsstudier. Inte minst är det spännande att använda spontana fokuserade intervjuer där man "på plats" bjuder in människor till att delta i intervjuer, som sedan görs på direkten. I studier av kafeliv har vi 5 gjort det med stor framgång: Under observationssessionerna genomförde vi lite mer än femtio korta ... intervjuer med en genomsnittslängd på 7 minuter och 35 sekunder. Den kortaste intervjun varade i bara lite mer än 2 minuter ... [Intervjuerna] genomfördes sedan forskarna under sina observationer spontant gått fram till gästerna vid deras bord och bjudit in dem till att delta. Vi hade inga större svårigheter att rekrytera intervjupersoner; de flesta reagerade positivt. Totalt intervjuades åttio människor, och i de flesta av dem deltog två personer. Alla intervjuerna registrerades digitalt och skrevs sedan ut. I alla de observerade kafeerna frågade vi personalen om det gjorde något att vi använde kafeet som forskningsarena, och de hade i allmänhet inga invändningar (Tjora & Scambler 2009).

I Merete Bergs projekt om socialt liv på storåsfestivalen använde hon sådana intervjuer av festivaldeltagare medan de var på festivalen: [För] att få tag i informanter [gick jag] runt på festivalen och pratade med deltagare för att höra om någon var intresserad av ett längre samtal med mig. Inte alla jag mötte ville delta i en intervju. I några fall var det aktörer som hänvisade mig till andra de trodde var villiga att ställa upp. Både att komma i kontakt med deltagare på festivalen och själva intervjuerna försiggick på ett föga högtidligt sätt. Stämningen på festivalen var avslappnad, och jag tog hänsyn till detta när jag närmade mig informanterna och sedan intervjuade dem. Jag anpassade mig till miljön. [... ] Det resulterade i att vissa informanter intervjuades ensamma, medan andra hade vänner i närheten som blandade sig i samtalet. Mitt enda krav i förväg var att informanterna var 5 "Vi" består av Ingeborg Gr0nning, Tomas Moe Skj0lsvold, Ida Marie Henriksen, Graham Scambler och jag själv.

122

O sTUDENTLITTERATUR

3

INTERVJU

nyktra nog för att bli intervjuade ... De aktörer som jag kom i kontakt med och intervjuade kan ha varit mer av den sociala typen, mer öppna och lätta att komma i samspråk med än andra aktörer (Berg 2010: 33). Både i kafeprojektet och i festivalprojektet hämtar vi informanter från en "oorganiserad massa" av människor där det är svårt att framföra formella inbjudningar att delta i ett forskningsprojekt. Det har emellertid visat sig att spontana fokuserade intervjuer är fullt genomförbara i sådana öppna positiva situationer som festivaler och kafeer gärna bjuder på. Som påpekades av Berg (2010) bör man reflektera över hur de informanter man får med sig eventuellt skiljer sig från dem man inte kan rekrytera på det sättet. Hur många man ska intervjua är en ständigt återkommande fråga. Det är vanligt att tänka sig att man slutar när man upplever en mättnad: När det gäller antalet intervjuer man bör genomföra säger Holter (1997: 23) att man bör intervjua tills man inte kommer fram till några nya synpunkter. Holter kallar det för mättnad. Jag intervjuade många i samband med polisprojektet och blev förvånad över hur snabbt jag såg ett mönster i samtalen. Redan efter fyra, fem intervjuer började jag känna igen element i historierna som de intervjuade berättade, och jag upplevde att jag så småningom fick allt mindre ny kunskap i intervjuerna. Det menar jag kan ge en indikation på att jag närmade mig en mättnadspunkt (Storteig 2003: 27-28). Mättnad som kriterium för att man har tillräckligt med data kan vara problematiskt om man har en väldigt sammansatt grupp informanter. Nästa informant kan alltid skilja sig ganska mycket från den förra och kan därmed nyansera vissa resultat så att man upptäcker nya teman. I mer homogena grupper märker man däremot snabbt mättnad när den uppstår.

Etiska hänsyn vid intervjuer Mycket av etiken i samband med intervjuer är knutet till presentationen av data, till exempel när det gäller anonymisering, något som diskuteras i den generella delen om etik i kapitel I. I samband med själva genomförandet av intervjuer är forskningsetiken först och främst inriktad på att informanten inte ska komma till skada, och särskilt tänker man då på att känsliga ämnen

CSTUDENTUTTERATUR

123

3 INTERVJU

inte får tas fram utan att intervjuaren har möjlighet att bidra till en terapeutisk bearbetning av det. Speciellt gäller det när ämnet för undersökningen inkluderar svåra och personliga angelägenheter, som i Bakkehaugs projekt om kvinnor som har brutit sig ur våldsamma parförhållanden: Mina intervjuer kan beskrivas som en bergochdalbana. Skratt och gråt låg nära varandra. För mig som intervjuare i en sådan situation var det krävande att skilja mellan rollen som intervjuare och rollen som "medmänniska". Med det menar jag att det var svårt att sätta gränsen för hur djupt jag kunde gå med mina frågor, även om jag hade informerat kvinnorna om att de kunde låta bli att svara om de så ville. På grund av uppsatsens ämne var det viktigt att skilja mellan forskningsintervju och terapeutisk intervju (Kvale & Brinkmann 2009). Jag var inte ute efter någon personlig förändring hos mina informanter, utan ville få insikt i hur de har upplevt brytningsprocessen. Forskaren har ett särskilt ansvar för att bryta in eller avgränsa situationen om den bli för känslomässigt plågsam eller kaotisk (Hyden 2ooo). I två av intervjuerna var jag osäker på om det skulle vara etiskt rätt att fortsätta intervjun med hänsyn till den belastning det skulle vara för informanten. Men jag valde att låta beslutet ligga hos kvinnorna. De påmindes om att de kunde avsluta intervjun om de ville, men bägge ville fortsätta sedan tårarna hade torkats. Att gråta när man återberättar plågsamma och traumatiska upplevelser anser jag vara en naturlig reaktion, så jag kände att det också måste finnas plats för detta i mina forskningsintervjuer, även om de också måste avgränsas mot den terapeutiska intervjun (Bakkehaug 2007: 38-39). Det är alltså viktigt att påminna informanterna om att de kan avsluta intervjun när som helst. Bakkehaug demonstrerar ett bra sätt att hantera detta på eftersom informanter gärna upplever det som att de sviker intervjun om de ger upp, även om de kan ha lust. Det blir intervjuarens ansvar att begränsa de känslomässiga problem som följer av intervjun. Deltagare kan också dra sig ur undersökningen sedan intervjuaren är gjord, eventuellt be att delar av intervjun inte används. I praktiken sker det sällan, men det är inte minst viktigt att informera om detta när delar av intervjun blir känslomässigt besvärliga för informanten. Det kan också uppstå situationer där informanter avslöjar detaljer som de inte vill ska tas upp eller som de inte vill se citerade. Att stänga av bandspelaren under en del av intervjun enligt informantens önskan visar respekt för hennes privatliv och

124

C sTUDENTLITTERATUR

3 INTERVJU

bevarar tilliten i situationer där informationen som framkommer upplevs som alltför känslig. Då kommer vi också in på frågan om citatkontroll. Det är ingen huvudregel att göra detta i samhällsforskning. Medan journalister inte använder sig av ljudinspelningar utan erbjuder citatkontroll gör samhällsforskare motsatsen: användning av bandspelare är huvudregeln, medan citatkontroll används sällan. Inom journalistiken blir de specifika personer som intervjuas viktiga och uttalanden kommer att knytas till dem. Citatkontroll blir viktigt i strävan att kvalitetssäkra denna koppling. Inom forskningen betraktar vi intervjun som en situerad handling (Suchman 1987) eller en form av intersubjektiv situation där den specifika person som intervjuas är mindre viktig än den text som produceras (därför också anonymisering). Intervjun tillhör den specifika situation som den gjordes i, och vi ska akta oss för att låta informanterna kommentera hela sin intervju. Men vi är alltid intresserade av att avlägsna risken för att vi har missförstått något eller gått miste om några poänger som ligger underförstådda i intervjutranskriptionen. Om det redogörs för fakta (till exempel om storleken på ett företag) är det klokt att kontrollera om de stämmer. Det kan också hända att vi upptäcker oklarheter eller något som tycks vara motstridande fakta eller upplevelser när vi sätter i gång med transkriberingen eller analysen av intervjudata. Vi har ett ansvar för att inte ställa informanten i dålig dager där det är möjligt att kontrollera konkreta sakupplysningar. Det viktigaste skälet till att använda sig av citatkontroll är när vi tror att informanterna kan komma att bli igenkända. Även om vi som norm lovar alla som deltar i forskningsprojektet anonymitet kommer det i speciella fall att vara omöjligt att garantera detta. Det gäller till exempel studier av småföretag, eller där det måste användas ett slags identitetsindikator (tag) för informantens arbete eller titel. I sådana fall skickar vi citaten som ska användas i rapporten (eller·uppsatsen, artikeln eller boken) till informanterna för att de ska veta hur de har blivit refererade. De måste ta ställning till om de öppet kan stå för uttalandena om de skulle bli igenkända trots anonymiseringen, eller om de väljer att be att vissa citat eller delar av citat inte ska användas. Vi ska alltid respektera informanternas val.

e

STUDENTLITTERATUR

125

..,. ...J

w

lQ..

< ::.::

Dokumentstudier

I de två föregående kapitlen jag ägnat mycket plats åt att redogöra för möjligheten att generera kvalitativa data genom att se på människor (kapitel2) eller prata med dem (kapitel3). Den tredje huvudformen av kvalitativ datagenerering är dokumentstudier, där vi i huvudsak använder dokument som har producerats för andra syften än forskning. I det här kapitlet inkluderar jag också dagboksstudier, där vi får deltagarna att generera data för vårt projekt, samt analyser av andras kvalitativa data. I de två sista varianterna arbetar vi med data som genererats specifikt för forskning. I all forskning har vi ett ansvar för att minska belastningen på deltagarna. I de två föregående kapitlen har jag diskuterat hur vi i observations- och intervjustudier kan ta sådana hänsyn i våra kontakter med deltagare (informanter) och när vi avslutar projektet. Dokumentstudier uppfattas traditionellt som så kallade icke-påträngande metoder, där vi genererar empiriska data utan att icke-forskande deltagare är inblandade. Genom att analysera olika redan existerande dokument kan vi skaffa oss information om sakförhållanden som har noterats vid bestämda tidpunkter och på bestämda platser i olika syften. Användning av dokument som datamaterial är centralt i de flesta forskningsprojekt. Ofta används dokument som bakgrundsdata (eller tilläggsdata) i förhållande till exempelvis intervjuer och observationer. I rena dokumentstudier används bara dokument som empiri. Dokument kan vara fallspecifika, till exempel årsredovisningar från ett företag eller information från nätsidor om en kommun vi studerar; de kan vara generella, till exempel politiska dokument (utredningar och liknande) och lagar; de kan vara från medier, som tidningar och nätsidor; eller de kan vara forskningsdokument (artiklar, rapporter, böcker och liknande). En väsentlig poäng med dokument är att de ger oss information om ett sakför-

e sTUDENTLITTERATUR

127

4

DOKUMENTSTUDIER

hållande noterat vid en särskild tidpunkt på en särskild plats, och ofta med tanke på specifika läsare. När vi använder dokument som källa är vi därför tvungna att sätta in dem i ett sammanhang. När har de skrivits? Var har de skrivits, av vem och för vilka läsare?

Rena dokumentstudier Precis som vid användning av intervjuer eller observationer för datagenerering är det också vid dokumentstudier viktigt att redovisa varför just de aktuella dokumenten har valts ut. I Terje Carlsens (2005) undersökning av diskurser i anslutning till HUNT (Helseunders0kelsen i Nord-Tmndelag) representerade dokumenten historiska skillnader eller tidsbilder. Genom att se på hur korrespondensen från de första undersökningarna på 1980-talet skilde sig från motsvarande dokument från undersökningarna på 1990och 2ooo-talen identifierade Carlsen en förändring i filosofin under den här perioden. I detta arbete, som uteslutande använde dokument, var inte minst systematisering och klara urvalskriterier viktigt: [Undersökningen] bygger på dokument som föreligger vid HUNT forskningssenter påVerdal och hos Statens Helseunders0kelser i Oslo, som i dag genomförs av Nasjonalt Folkehelseinstitutt i Oslo. DokumenteniVerdal var i hög grad ordnade i kronologisk ordning i pärmar. Det gällde i huvudsak informationsmaterial till deltagarna i HUNT 2 samt några korrespondenser mellan olika aktörer, som HUNT og Datatilsynet. Men det gällde också korrespondens mellan HUNT 2 och deltagare och icke-deltagare. Dessutom förelåg något material från intresseorganisationer som Norges Astma- och Allergiforbund, Osteoporoseforeningen, Tobaksskaderådet med mera som deltagarna fick sig tilldelat på mätstationen eller som skickades hem med inbjudan till RUNT-undersökningen. [... ] Jag har annars en känsla av att inte allt material som förmedlades vidare till deltagarna i HUNT 2 kom i dagen. Denna förnimmelse stöder sig på att jag fann mer material hos "gamla" SHUS för utskick till deltagarna i HUNT 1 än jag fannpåVerdal för utskick i HUNT 2. Men materialet hos SHUS var i gengäld mer oordnat och kaotiskt. Det var ingen lätt uppgift att välja ut relevanta dokument. Men urvalskriteriet var de dokument som gällde gränssnittet till offentligheten (Carlsen 2005: 40).

128

C sTUDENTLITTERATUR

4

DOKUMENTSTUDIER

Genom klara urvalskriterier blev det möjligt för Terje Carlsen att leta efter dokument på en rad olika platser utan att drunkna i empiri. Att använda dokument som primärdata var ett omedelbart val i det här projektet eftersom målet med uppsatsen var att visa hur hälsoundersökningarnas argumentation för att rekrytera deltagare förändrade sig över tiden. Han kunde naturligtvis ha intervjuat centrala aktörer om detta, men dokumenten skulle visa detta mer direkt, och metoden möjliggjorde också ett diskursanalytiskt angreppssätt (se Neumann 2001). En variant av dokumentstudier är översiktsstudier (även kallade metastudier eller reviewstudier), som är studier av alla forskningspublikationer inom ett avgränsat forskningstema (studier av studier). Sådana studier genomförs för att kunna beskriva forskningsfronten inom naturvetenskapliga ämnen och för att skapa vetenskaplig konsensus om vad för slags behandling som fungerar och inte fungerar inom medicinen. Inom samhällsvetenskapen används översiktstudier exempelvis för att skapa översikt över vad för slags teorier och metoder som har använts inom ett specifikt forskningstema. Strängt taget har vi i regel en kortvariant av sådana översiktsstudier som en del av alla uppsatser och artiklar i det som kallas översikt över tidigare forskning.

Dokument som tilläggsdata I de flesta forskningsprojekt finns det aktuella dokument med hjälp av vilka man kan skaffa fram relevant information utöver det man gör av egen datagenerering. I Pettersens uppsats' om musikfestivalers merliestrategier analyserade han konkreta saker i utvalda tidningar: Merlieinsamlingen gjorde jag genom att ta upp de fyra festivalernas merlietäckning 2007. Det gjorde jag med hjälp av sökande på mediearkivet Retriever (atekst.no). [... ]Arkivet fungerar genom samarbete med de olika merliehusen i hela Norden och får på det sättet tillgång till det mesta av mediernas innehåll både i Norge och i övriga Norden. [... ] Arkivet [har] en sökmotor där man kan välja allt från tidsperiod till merlietyp eller konkret medium. I genomförandet av merlieinsamlingen valde jag 2007, som var det sista fullständiga festivalåret Sökandet sattes därför till att omfatta en

1

I detta projekt används dokument som komplement till djupintervjuer.

e

STUDENTLITTERATUR

129

4 DOKUMENTSTUDIER

tidsperiod från 1 januari 2007 till 31 december 2007. Merlietypen sattes till webb, radio/tv och papper och sökordet till den festival som önskades. På det sättet fick jag presenterade för mig alla de ruedieinslag som föll inom sökandets kriterier. Efter detta gick jag igenom träffarna månad för månad och registrerade artiklar som var intressanta för uppsatsen. I den processen prioriterades flera typer av saker, huvudsakligen saker som 1) den nämnda festivalens profil, 2) den nämnda festivalens program och 3) exempel på pr-knep eller andra saker som fick extra stor uppmärksamhet i medierna. Sådana sökningar lade grunden för en sammanfattning av ruedieåret 2007 för varje festival. Förutom sammanfattningen var det också några speciella saker som var viktiga för uppsatsen; dem gjorde jag speciella sökningar på. Ett exempel är "Kadrasaken" (se s. 115) (Pettersen 2009: 35). I Iversens undersökning av bruket av pappersbaserade patientöversikter vid två gynekologiska avdelningar genererades data primärt genom fokuserade intervjuer. Men eftersom projektets syfte var att undersöka hur patientöversikterna kunde fungera som verktyg på kliniken blev det viktigt att studera själva dokumentet patientöversikt. Efter varje intervju ombads klinikern att lämna in den patientöversikt som använts vid aktuell jour och intervju till avdelningssköterskan när jouren var slut för att jag skulle kunna göra en textanalys av dokumentet i efterhand. Avtal gjordes upp med avdelningsledningen i förväg och [var frivilligt för informanterna].[ ... ] Avdelningssköterskan samlade in de använda patientöversikterna [för säkert bevarande] på sitt kontor. Varje använd patientöversikt som lämnades in till avdelningssköterskan märktes med intervjunummer och datum för att kunna kopplas ihop med intervjuerna i efterhand. Patientöversikterna anonymiserades efter intervjuperioden och hämtades ut från St. Olavs Hospital efter godkännande från avdelningssköterskan (Iversen 2008: 32-33). Analysen av dokumenten gav en väsentlig närhet i analysen av dessa verktyg i Iversens projekt. I många sammanhang kan denna typ av empiriska data skaffas fram tidigt under projektet, så att det blir användbart i designen av datagenereringsupplägget. I Anders Ragners studie av kultur i medicinstudierna var det möjligt att skaffa mycket information om själva studierna utan att behöva prata med studenterna:

e sTUDENTLITTERATUR

4

DOKUMENTSTUDIER

Som bakgrundsinformation har jag använt en rad skriftliga dokument som behandlar medicinstudier. Det är allt möjligt, från scheman och studiehandboken till generell information om medicinstudierna. Allt detta har jag hittat på DMF:s [Det medisinske fakultet] egna internetsidor, och där det refereras till sådan information i den här undersökningen anges nätadressen. Dessutom har jag samlat in en rad dokument som inte är offentligt tillgängliga, till exempel anteckningar som har delats ut på föreläsningarna, PBL-uppgifter, kompendier, terminshandböcker och diverse utvärderingsscheman. Dessa har jag valt att inte använda direkt i undersökningen, utom som bakgrundsmaterial för att sätta mig in i medicinstudenternas studievardag (Ragner 2003: 41). Som påpekas här är det också möjligt att under undersökningens lopp skaffa sig skriftlig information från informanterna som annars inte finns öppet tillgänglig. Fritz Pettersens (2009) undersökning handlade om hur musikfestivaler hanterade massmedierna, och det var därför nyttigt att studera festivalernas självframställningar på internet: Avsikten med [en analys av festivalernas internetsidor var] att se hur festivalerna presenterar sig själva. Det är viktigt för att få bästa möjliga översikt över vad festivalen är, men också för att kunna jämföra festivalernas presentation med mediernas presentation. En organisations hemsida fungerar ofta som ett skyltfönster mot världen. [... ] Genom att analysera festivalernas hemsidor får jag alltså insikt i vad som är viktigt att framhäva om festivalen från festivalen själv, vilket ger en god grund för jämförelse med mediernas presentation (Pettersen 2009). Sedan internet har tagit över som den viktigaste förmedlingskanalen för ganska många olika typer av information (från privata och offentliga aktörer) har vi i många sammanhang enkel tillgång till olika dokument, inklusive med sökmöjlighet. Det kan göra dokumentarbetet långt enklare. Eftersom dokument ofta kan ge en tidsbild, ett intryck av tidigare händelser, kan de bidra till att förstärka forskarens historiska känslighet (Tjora & Willis 2006: 85), där forskaren lägger vikt vid hur nutida fenomen (observationer) måste förstås i förhållande till en historisk utveckling. Det kan kompensera för den nutidighet som präglar observationer och intervjuer. Om vi till exempel intresserar oss för erfarenheter knutna till en omorga-

C> sTUDENTLITTERATUR

131

4 DOKUMENTSTUDIER

niseringsprocess kan intervjuer användas för erfarenheter i efterhand, men då präglade av selektivt minne och återberättande. Dokument som skapades i samband med omorganiseringen beskriver till exempel bättre vilka (de officiella) intentionerna var. Dokumenten representerar i sådana situationer tidsbilder, medan intervjuerna får fram minnen och personliga upplevelser och reflexioner kring dem.

Dagböcker Dagboksmetoder används relativt sällan inom samhällsforskning, men har potential där detaljerade personliga redogörelser är relevanta (Dingwall1997). Särskilt kan dagboksmetoder vara användbara när man vill "observera" handlingar och rutiner som inte är tillgängliga genom vanlig observation, få tillgång till deltagarnas egna prioriteringar och hur de reflekterar över sina vardagliga handlingar i anslutning till dem (Elliot 1997). Sådana metoder har använts i studier av både människors hantering av sjukdom (Elliot 1997) och hur de utnyttjar olika kommunikationsmedier i en så kallad kommunikationsdagbok (Ito & Okabe 2005). I en studie av hur studenter upplevde att bo i det experimentella studentbostadsprojektet "TreStykker" (Thomsen & Tjora 2006) konstruerade vi ett dagboksupplägg som vi kallade "söndagsbok". Här bad vi de tre studenterna att på veckobasis rapportera om sina erfarenheter av boendet utifrån sju punkter: Söndagsbok TreStykker Söndagsboken besvaras varje söndag och är ett viktigt bidrag i kartläggningen av brukarerfarenheter av TreStykker-boendet. Vi ber att punkterna nedan besvaras av samtliga tre boende oberoende av varandra varje söndagseftermiddag (eller däromkring). Svaren behandlas konfidentiellt, det vill säga bara de tre ansvariga (Torbj0rn Fjrerli, Judith Thomsen och Aksel Tjora) kommer att ha tillgång till dem i deras ursprungliga form. Om det blir fråga om utdrag från dagböckerna i rapporteringen från projektet kommer sådana utdrag att anonymiseras och klargöras med källan. Vi ber dig att så långt det är möjligt besvara de olika frågorna med hänvisning till konkreta händelser.

132

C STUDENTLITTERATUR

4

1.

2.

3· 4·

s. 6.

7.

DOKUMENTSTUDIER

fysiskt/rumsligt: Har du ändrat på något i huset, upptäckt begränsningar eller möjligheter i det rumsliga? praktiskt: Har du upptäckt praktiska begränsningar eller möjligheter i egenskaperna hos denna boendeform? tillsammans/ensam: Har du upplevt problem eller möjligheter knutna till samvaro/besök/"privathet"? socialt/samarbete: Kan du säga några ord om hur samarbetet och det sociala mellan de boende har varit den senaste veckan? omgivning: Har du upplevt eller upptäckt nya saker i samband med husets placering, förbipasserandes nyfikenhet eller liknande? identitet: Kan du beskriva hur du i dag tänker på dig själv som TreStykkerboende? Finns det konkreta händelser som tyder på att andra betraktar dig på ett särskilt sätt på grund av detta? en händelse: Vilken händelse/upptäckt/erfarenhet i förhållande till huset har varit veckans viktigaste?

Vi hade goda erfarenheter av dagboksmetoden i TreStykkerprojektet men lärde oss också att det var en metod som kräver kontinuerlig uppföljning från forskarens sida. Att se till att deltagarna levererar sina dagböcker blir ytterst viktigt i sådana projekt. Men man får mycket tillbaka: dagböckerna kan ge en unik form av kvalitativa longitudinella data, det vill säga data som kan beskriva förändring över tiden. Det finns all anledning att betrakta dagböcker som ett av flera alternativ av kvalitativ datagenerering.

Återbruk av intervju- och observationsdata Inom kvantitativ samhällsforskning är det tradition att generera stora samlingar av data som många forskare använder för sin forskning. Norsk samfunnsvitenskapelig datatjeneste (NSD) 2 och det europeiska samarbetet European Social Surver är bägge institutioner som koordinerar och arkiverar större kvantitativa undersökningar och som används flitigt av norska forskare. Även om många sådana institutioner, inklusive norska NSD, erbjuder lagring av kvalitativa data har det inte etablerats någon tradition för återbruk av kvalitativt datamateriaL Den svenska motsvarigheten till NSD 2 http://www.nsd.uib.no/ 3 http://www.europeansocialsurvey.org/

e sTUDENTLITTERATUR

133

4

DOKUMENTSTUDIER

heter SND (Svensk Nationell Datatjänst). Förhållandena som beskrivs för Norge är desamma i Sverige. Än finns ingen etablerad rutin för att arkivera kvalitativa data, men allt pekar mot att det kommer att bli både vanligare och kanske även ett krav från de nationella forskningsråden framöver. Det finns flera skäl till det. Många forskare inom den kvalitativa traditionen ser på sin forskning som interaktiv (mellan forskare och informant) och situerad i relationerna mellan forskare och forskningsfält (Broom m.fl. 2009). Om man till exempel gör intervjutranskriptioner tillgängliga kan det ändå saknas så mycket kontextuell information att datamaterialet blir oanvändbart. I samband med etableringen av en australisk databas för kvalitativa forskningsdata (AQuA) arrangerade Alex Broom och hans kolleger under 2007-2008 flera fokusgrupper med forskare för att undersöka deras inställning till databasen. De finner att många forskare betraktar sin forskning som "kroppslig" och "intuitiv", som en "konst", och att de data den genererar bara är tolkningsbara för "expertblicken" (Broom m.fl. 2009: 1176). Många har också ett speciellt ägarförhållande till sina data: "Det är mina data!" I den här boken betonar jag också att intervjuer och observationer är händelser som är situerade i tid och rum och konkret knutna till specifika relationer mellan forskare och deltagare. Kontexten blir viktig. I rollen som handledare upplever jag att särskilt observationsdata (fältanteckningar) är svåra att förmedla. Det blir svårt att se vad studenten har sett och upplevt (ett problem som den här boken också diskuterar i samband med fältanteckningar i kapitel2). Vi kan därmed betrakta denna poäng med datakroppslighet som särskilt knuten till observationsstudier. Känslan av att "att inte ha varit där" (Corti 2000) blir väldigt stark för dem som ska bidra till forskningen men inte har deltagit i själva observationerna. Intervjutranskriptioner är enklare att förstå eftersom så mycket mer av dessa situationer ligger i det språkliga och därmed i hög grad i transkriptionerna. De är mer språkintensiva och därmed enklare att översätta till ren text och förmedla på textlig grund. Men även observationer kan det samarbetas om. Inom traditionen samtalsanalys är det vanligt att" dela" data under så kallade datasessioner (se s. 59), där flera forskare sitter tillsammans och analyserar små utdrag från dialoger baserade på detaljerade transkriptioner och eventuella ljud- eller videoinspelningar. Genom att använda inspelningsutrustning och göra extremt detaljerade transkriptioner blir det möjligt att förmedla observerade detaljer som är relevanta för analysen. 134

e

STUDENTLITTERATUR

4

DOKUMENTSTUDIER

Den skeptiska inställningen till att kvalitativa data utan vidare kan arkiveras och återanvändas av andra forskare är i högsta grad relevant. Jag menar ändå att frågan om arkivering för återbruk i högre grad måste diskuteras i anknytning till kvalitativa forskningsprojekt av en viss storlek. Att ha respekt för dem som deltar i forskning kan inte bara handla om att skydda deras identitet. Vi måste också erkänna den tid som de har satt av för forskningen och ta ansvar för att empirin utnyttjas så bra som möjligt. Även om inte alla kvalitativa data lämpar sig för återbruk, och även om vissa nyanser kan försvinna på grund av mindre kontextuell information, räknar jag med att en stor mängd transkriptioner från djupintervjuer lämpar sig exempelvis för återbruk och sekundäranalys. I Storbritannien etablerade forskningsrådet redan i början av 1990-talet Qualitative Data Arehivat Resource Center (QUALIDATA) för att lägga en grund för den nationella arkiveringen av kvalitativa data. Sedan 1995 har därmed stora mängder kvalitativa data arkiverats i UK Data Archive i Essex (Corti 1999). Många länder har följt Storbritannien i spåren, och det finns all anledning att tro att man även i Norge och Sverige snart ska börja arkivera kvalitativa data.

e sTUDENTLITTERATUR

135

Ltl

...J

w

l-

c..

< ~

Analys av kvalitativa data

Kort sagt har den kvalitativa analysen som mål att göra det möjligt för en läsare av forskningen att få ökad kunskap om sakområdet det forskas på utan att själv behöva gå igenom de data som har genererats i projektet. De tre föregående kapitlen har handlat om hur man ska kunna generera kvalitativa data. Även om det är många hänsyn som ska tas i samband med datagenereringen är det i analysfasen som forskaren verkligen måste använda sin intellektuella kapacitet och kreativitet. Kvalitativ analys kräver mycket intensivt tankearbete, känslighet för vad som finns i empirin utöver problemställningar och förväntningar, och förmåga att arbeta systematiskt. Det får inte döljas att det är i analysen som mycket av den kvalitativa forskningens potential ligger, och att det är här som många projekt sviktar och slutar som en samling (i bästa fall sorterade) anekdoter. I den här boken intresserar jag mig för att utveckla begrepp, modeller eller teorier med utgångspunkt i en modell för stegvis reducering av komplexiteten, en stegvis-deduktiv induktiv metod (SDI) (figur 5.1).

Stegvis-deduktiv induktiv metod (SDI) I den stegvis-deduktiva induktiva metoden arbetar man i etapper från rådata till begrepp eller teorier. Den "uppåtgående" processen ska uppfattas som induktiv; man jobbar från data mot teori. De "nedåtgående" återkopplingarna ska uppfattas som deduktiva; man kontrollerar från det mer teoretiska till det mer empiriska.

C sTUDENTLITTERATUR

137

5

ANALYS AV KVALITATIVA DATA

Teori

Diskussion av begrepp, användning av teori Begrepp eller modeller

Begreppsutveckling (modellering) Huvudteman

Kategorisering Kodstrukturerad empiri (rekontextualisering)

Kodning (med empirinära etiketter) Behandlade data (analysdata)

Bearbetning av rådata "Råa" empiriska data (rådata)

Generering av empiriska data i den utvalda empiriska världen (urval)

FIGUR 5.1 Stegvis-deduktiv induktiv metod (501).

Modellen kan ge intryck av att forskningsprocessen är fullständigt linjär, vilket den (som forskning i allmänhet) inte är. I vilket fall som helst bildar modellen en god utgångspunkt för systematik och utveckling i ett kvalitativt forskningsprojekt. De krökta nedåtgående pilarna kan gärna gå över flera stadier, även om det inte har ritats in, till exempel genom att man utvecklar begrepp, men upptäcker att man behöver mer empiri om specifika fenomen och går ända ner till första steget.

O sTUDENTLITTERATUR

5

ANALYS AV KVALITATIVA DATA

Inom forskningstraditionen grundad teori (ofta förkortat GT; se Glaser & Strauss 1967; Strauss & Corbin 1990) kallar man denna återkoppling för teoretisk sampling, det vill säga att man under begreppsutvecklingen behöver mer empiri för att komma vidare. I praktiken har många forskningsprojekt en så pass stram tidsram att det blir för ambitiöst eller oöverkomligt att ständigt växla mellan datagenerering och begreppsutveckling. Många kvalitativa forskare uppger ändå att de "använder" eller "inspireras av" GT utan att denna iteration mellan datagenerering och begreppsutveckling har skett. Jag menar att det har gått inflation i påståendet att man använder GT när det snarare är tal om en mer generell induktivt metod eller något som påminner om GT. När SDI-modellen skisserar kvalitativ forskning som gående i etapper är det för att stödja systematiken i forskningen. I praktiken kommer man att vara på olika stadier i SDI-modellen samtidigt för olika delar av ett projekt. Modellen har dessutom utvecklats utifrån ett ideal om att ta ut potentialen i den empiri man har genererat, och en samvetsgrann empirinära första fas i analysen är därför helt centralt.

Att komma i gång med analysen För många är det en betydande barriär att komma i gång med analysen sedan man har lagt ner mycket tid på att designa ett upplägg för datagenerering och har genomfört detta (i regel med vissa modifikationer på vägen). Jag ser detta först och främst som ett tecken på att den kvalitativa analysen kan kännas mer otrygg, eller kanske till och med skör, jämfört med datagenereringen, där det är lättare att genomföra ett systematiskt upplägg. Många frågor dyker upp, och man kan ofta gripas av en form av panik eftersom man inte tycker att man har lyckats generera tillräckligt intressanta data. Frågorna står i kö: Vad är det som är viktigt i min empiri? Vad är intressant i anslutning till de teoietiska ramverk jag hade föresatt mig att använda? Är problemställningarna fortfarande relevant formulerade sedan data är på plats? Har det dykt upp nya intressanta fenomen som jag bör inkludera i analysen? Har jag egentligen tillräckligt med empiri? Line Melby (2007) hade i sin kliniketnografi genererat stora mängder data och fann att det var lämpligt att börja analysen med ett slags intuitiv vinkling i stället för att systematiskt gå igenom hela empirin:

e sTUDENTLITTERATUR

139

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

Då jag kämpade med hur jag skulle gripa mig an analysen fick jag tips om att helt enkelt börja med att skriva ner historier jag tyckte var intressanta eller viktiga eller som på något sätt hade fångat mig. Med en blick på det totala datamaterialet började jag därför skriva ner kronologiskt hur jag upplevde att dagen på avdelningen hade varit, från då vi kom på morgonen tills vi gick hem efter att ha följt med på nattjouren. Detta blev det ... mest empirinära kapitlet. [... ] I denna tidiga fas försöker man gärna hitta mönster, se om det finns något överraskande eller märkligt, hur data ser ut i förhållande till vad man hade räknat med utifrån sunt förnuft, officiella berättelser, tidigare teorier och så vidare (Melby 2007: 66).

Melbys strategi här avviker från SDI -ansatsen, men lämpar sig när mängden empiri är så stor att det är omöjligt att i detalj gå igenom den från A till Ö. Vid användning av videoobservationer är det högst sannolikt att man sitter där med en mängd detaljerade data, till och med bara efter några få timmars observation. Även här blir det ofta omöjligt att i detalj gå igenom hela det empiriska materialet, och man måste därför göra ett urval. Det finns inget entydigt recept på hur man ska hantera detta, vad för slags kriterier man ska använda för urvalet, men det kan vara klokt att ställa frågor som: Vad är det jag omedelbart ser? Eller hör? Finns det speciella (olika) kännetecken för situationerna i mitt material? Finns det något i materialet som "triggar" en som forskare? Ofta kan det vara ide att reflektera över aspekter som kännetecknar en "helt vanlig dag på jobbet" för den situation man har observerat. Att man som observatör gärna är främmande för situationen kan ofta göra det möjligt att identifiera sådana aspekter. Tor Erik Evjemo såg behovet att identifiera det normala i sin studie av piloters arbete: Jag blev tidigt inspirerad av argumenten hos Filippi & Theureau (2ooo), Hutchins & Klausen (1996) och Tjora (1997) angående studium av "normaltillståndet" i olika fall. Man är inte ute efter att identifiera eller illustrera avvikelser utan vill ha ökad kunskap om och förståelse av olika "normala" händelser som de utförs av piloten till vardags. [... ] Även om jag har certifikat för småflygplan är jag en utomstående i den meningen att det som händer i cockpiten i moderna passagerarflygplan skiljer sig betydligt från att sitta i ett småflygplan. Sanne talar om att vara en "främling i gemenskapen" (1999: 48), vilket betyder att man faktiskt måste lita på sin egen förmåga att uppfatta vad som försiggår. Det är omöjligt att

140

Q

sTUDENTLITTERATUR

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

uppfatta "hela bilden" inne i cockpiten, så därför bestämde jag mig tidigt för att identifiera "typiska situationer" (här: normala) och beskriva dem så gott det lät sig göras (Evjemo 2003: 50-51). Som nämns av Melby (2007) och Evjemo (2003) i utdragen ovan är det (när man har särskilt stora mängder empiriska data) klokt att börja i empirin och fråga: Vad är det (omedelbart) mest intressanta här? Vad är typiskt för de situationer jag har observerat eller de intervjuer jag har gjort? Att ställa dessa frågor blir närmast en inspiration till att göra den vidare systematiska analysen, en förvissning om att det finns vetenskaplig substans i empirin. Låt oss utgå från figur 5-1 och se på detta i etapper. I modellen utgör generering av empiriska data och bearbetning av data de två första stegen. Jag har tidigare i boken noggrant tagit upp datagenerering (kapitlen 2-4) och databearbetning i form av transkribering (kapitel3) Förutom transkribering handlar databearbetning om renskrivning av utdrag från fältdagböcker och texter från internetobservationer. Vi sitter där med behandlade data eller vad vi kan kalla analysdata. Precis som i Evjemos och Melbys fall kan man i bearbetningen fram till analysdata gärna välja ut en delmängd av empirin om den totala empirin är för stor. Inför det vidare arbetet är det lämpligt att ha en mängd data i form av text (alternativt en ljud- eller videoinspelning) som är möjlig att koda i detalj. Jag menar att allt mellan femtio och hundra vanliga sidor text ligger inom en sådan ram beroende på projektets storlek.

Kodning I denna första kodning är det lämpligt att jobba nära empirin och använda begrepp som redan finns i datamaterialet. Här bör man tänka igenom det noga och ha som mål att representera empiriska data väl. Arbetssättet består i att börja med det första analysdatadokumentet (intervjutranskription, renskriven fältanteckning eller dokument) och upprätta koder, det vill säga ord och uttryck som beskriver avsnitt eller ännu mindre utsnitt ur datamaterialet. Sedan går man vidare till nästa dokument och fortsätter med samma koder som upprättades i första dokumentet och lägger eventuellt till nya om så behövs. Så jobbar man sig igenom hela materialet och får en lista med koder som alla har genererats induktivt från analysdata. Hur många olika koder

e sTUDENTLITTERATUR

141

5

ANALYS AV KVALITATIVA DATA

man utvecklar beror på hur detaljerade man gör dem. Målet är emellertid att generera textnära koder, det vill säga koder som har utvecklats från data och inte från teorier, hypoteser eller planerade teman (till exempel i en intervjuguide). I mina projekt har jag en tendens att sluta med sextio till åttio olika textnära koder, och generellt bör man räkna med att generera mellan trettio och hundra för ett datamaterial motsvarande tio till femton djupintervjuer. Jag vill starkt förorda att man lägger ner tid på att öva in en verkligt textnära kodning av analysdata eftersom det verkar vara en utmaning för många studenter och forskare som tar med sig ett variabeltänkande från kvantitativ forskning. Att tänka i variabler betyder att man betraktar empiriska data (analysdata) som teman som kan sorteras, där varje tema har en motsvarande textlig beskrivning (kvalitativt värde). Ett sådant tänkande strider mot principen om induktiv analys, som den används i SDI, där teman utvecklas på grundval av detaljerade koder (en strängare nerifrån och upp-analys). I tabellerna 5.1 och 5.2 har jag utgått från en liten intervju om användning av iPad, där intervjuaren (I) undersöker hur användaren (A) motiverar sitt anskaffande av iPad. TABELL 5.1

Sorteringsbaserad kodning.

Kodning

Intervju

Orsak till anskaffningen

1: Då kommer vi till frågan om varför du har skaffat iPad. A: Varför jag har skaffat iPad, eeeh ... Först så var det väl för att jag trodde jag köpte en leksak. 1: (skratt). A: (skratt) A: Och så blev det vällite mer så att jag tycker att det var mer, eeeh, väldigt positivt överraskande. Så att jag ser att jag använder den en del i jobbsamman hang. 1: Ja.

Resa

A: Eeeh, och jag reser en del, eeeh, till Oslo.

Funktionalitet

Och något av tanken var att jag kunde använda den som ett verktyg att ha med mig i stället för att dra med mig en stor pc ... 1: Ja. A: ... på de resorna. Det var ju kanske lite av huvudorsaken då.

142

C STUDENTLITTERATUR

5

ANALYS AV KVALITATIVA DATA

Ägandets varaktighet

1: Mm. Hur länge har du haft iPaden? A: Hm, jag köpte den den dan den kom ut. Jag kommer inte ihåg vilken dag det var, eeeh, men det måste väl bli, ska vi se, kom ju före jul! Runt förste december eller något sånt. 1: Jo, det stämmer. A: Ja.

Orsak till anskaffningen Resa Funktionalitet

1: Vad var det som gjorde att du liksom bestämde dig för att köpa en iPad? Du snackade kanske lite om det i stället, leksaken. A: Ja, först, som sagt, lite sånt, så kände jag att jag köpte en lite dyr leksak, ja, men jag såg ju för mig att det ... när jag är så pass mycket ute och reser så är det underbart att slippa att ha med sig en pc som tar mycket plats, vars batterier tar slut efter några få timmar och så vidare, det ligger lite där alltså.

Information före köpet

1: a. Var det något särskilt som fick dig att köpa den? A: Nej, det var det faktiskt inte. Det var helt och hållet jag själv. 1: [skratt] Eeeh, visste du en massa om produkten innan du köpte den? Att du läste om den eller? A: Jag hade ju läst en hel om det, eeeh, det hade jag, eeeh, men jag tror inte att jag vill säga att jag visste väldigt mycket, nej. Jag var nog lite osäker på vad jag egentligen köpte. Jag hade ju självfallet en tanke om vad det var, men jag har ju blivit överraskad både positivt och negativt, eeeh, efter att ha börjat använda den. Så egentligen vill jag inte säga att jag visste väldigt mycket, nej.

I tabell5.1 har intervjun kodats av studenter som inte har förmått lägga bort variabeltänkandet och därför genomför vad jag kallar en sorteringsbaserad kodning. Vi finner följande fem koder utvecklade på grundval av intervjusekvensen: • • • • •

orsak till anskaffningen resa funktionalitet varaktigt ägande information före köpet.

C STUDENTL!TTERATUR

143

5

ANALYS AV KVALITATIVA DATA

Alla koderna beskriver generella teman som intervjun handlar om, eller som vi kan sortera empirin efter, och vars innehåll (kvalitativa värde) de tillhörande textutdragen kommer att ge mer information om. Till exempel finner vi inom koden "resa" beskrivningar av hur användaren sätter iPaden högre eftersom den är lättare än en pc och har bättre batterikapacitet. Problemet med denna kodning är att den inte säger något om vad informanten säger, bara vad han pratar om. Vi måste därför hela tiden återvända till intervjutexten (våra analysdata) för att kunna komma vidare till nästa steg efter kodningen, och då är det fråga om kodningen egentligen bidrar med så mycket i analysen. TABELL 5.2

Textnära kodning

Kodning

Intervju

Trodde jag köpte en leksak

1: Då kommer vi till frågan om varför du har skaffat iPad. A: Varför jag har skaffat iPad, eeeh ... Först så var det väl för att jag trodde jag köpte en leksak. 1: (skratt). A: (skratt) A: Och så blev det vällite mer så att jag tycker att det var mer, eeeh, väldigt, positivt, överraskande. Så attjag ser att jag använder den en del i jobbsammanhang.

Positivt överraskad

A: Och så blev det vällite mer så att jag tycker att det var mer, eeeh, väldigt positivt överraskande. Så att jag ser att jag använder den en del i jobbsammanhang. 1: Ja.

Resa med i stället för en stor pc

A: Eeeh, och jag reser en del, eeeh, till Oslo. Och något av tanken var att jag kunde använda den som ett verktyg att ha med mig i stället för att dra med mig en stor pc ... 1: Ja. A: ... på de resorna. Det var ju kanske lite av huvudorsaken då.

Köpte den innan den kom ut

1: Mm. Hur länge har du haft iPaden? A: Hm, jag köpte den den dan den kom ut. Jag kommer inte ihåg vilken dag det var, eeeh, men det måste väl bli, ska vi se, kom ju före jul! Runt förste december eller något sånt. 1: Jo, det stämmer. A:Ja.

144

O sTUDENTLITTERATUR

5

ANALYS AV KVALITATIVA DATA

Resa med i stället för en stor pc

1: Vad var det som gjorde att du liksom bestämde dig för att köpa en iPad? Du snackade kanske lite om det i stället, leksaken. A: Ja, först, som sagt, lite sånt, så kände jag att jag köpte en lite dyr leksak, ja, men jag såg ju för mig att det ... när jag är så pass mycket ute och reser så är det underbart att slippa att ha med sig en pc som tar mycket plats, vars batterier tar slut efter några få timmar och så vidare, det ligger lite där alltså.

Jag var osäker på vad jag egentligen köpte

1: Ja. Var det något särskilt som fick dig att köpa den? A: Nej, det var det faktiskt inte. Det var helt och hållet jag själv. 1: [skratt] Eeeh, visste du en massa om produkten innan du köpte den? Att du läste om den eller? A: Jag hade ju läst en hel om det, eeeh, det hade jag, eeeh, men jag tror inte att jag vill säga att jag visste väldigt mycket, nej. Jag var nog lite osäker på vad jag egentligen köpte. Jag hade ju självfallet en tanke om vad det var, men jag har ju blivit överraskad både positivt och negativt, eeeh, efter att ha börjat använda den. Så egentligen vill jag inte säga att jag visste väldigt mycket, nej.

I tabell 5.2 har jag genomfört en textnära kodning av samma utdrag. Här kommer jag fram till följande fem koder: • • • • •

trodde jag köpte en leksak positivt överraskad resa med i stället för en stor pc köpte den innan den kom ut jag var osäker på vad jag egentligen köpte.

Dessa koder lämpar sig egentligen inte för sortering av data men beskriver långt bättre vad som faktiskt förekommer i just den här intervjun, och det kommer att bidra till att peka ut intressanta aspekter i den vidare analysen. Medan de första, sorteringsbaserade koderna mycket väl kunde ha ställts upp före själva kodningen går det inte att ställa upp dessa textnära koder förrän analysen av data inleds. Ett test på god SDI -kodning är därmed om koderna kunde ha ställts upp a priori (före själva kodningen, eller strängt taget före

e

STUDENTLITTERATUR

145

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

datagenereringen) eller om de bara kunde ha utvecklats från den konkreta empirin. En samling koder som bara kan genereras från empirin och inte i förväg är god kodning inom sm-ramverket. Efter en god textnära kodning sitter man där med en kodsamling som komplement till analysdata, som bägge är representationer av empirin. För att kunna genomföra en så effektiv kvalitativ analys som möjligt bör man på ett eller annat sätt (och helst med hjälp av CAQDAS dataprogram; se avsnittet om dataprogram för analys av kvalitativa data) se till att det finns en god koppling mellan koderna och de instanser·i datamaterialet som dessa koder är knutna till. Genom en sådan koppling får man vad jag kallar en kodstrukturerad empiri. Det är den som bildar utgångspunkten för nästa steg.

Kategorisering Vi har efter förra fasen fått så många koder att de inte kan ligga till grund för huvudstrukturen i en kvalitativ analys. Kategorisering består i att samla i grupper de koder som är relevanta för problemställningen. Om kodningsprocessen har varit inkluderande och all text har kodats är det sannolikt möjligt att på det här stadiet utelämna ett stort antal koder, eftersom det nu är problemställningen och inte empirin som bestämmer vad som är relevant. 1 Huvudregeln är att kategorierna ska bilda utgångspunkt för vad vi kommer att ha som huvudteman i analysen. Kategoriseringen strukturerar med andra ord undersökningens resultatdeL I ett forskningsprojekt om e-postkommunikation mellan patienter och allmänläkare (Tjora, Tran & Faxvaag) 2005) analyserade jag och Tran datamaterialet oberoende av varandra för att analysen skulle få högsta möjliga kvalitet. I min genomgång genererade jag trettioåtta koder som jag sedan kategoriserade i sex kategorier eller huvudteman. I artikelns metodkapitel redogjorde vi för denna process: För att öka validiteten jämfördes resultaten av de två oberoende empiriskanalytiska angreppssätten av alla författarna. I den första analysen identifierade vi fem huvudteman direkt från utskrifterna: (1) patienternas inställning

Till exempel kan man vid användning av djupintervjuer (se kapitel 3) låta informanter prata fritt, vilket kommer att generera data som är intressanta på generell grund men som går utöver det som omfattas av problemställningen. 1

C sTUDENTLITTERATUR

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

till säkerheten, (2) aspekter gällande utbytet av information med MedAxess, (3) enklare tillgång till läkare, (4) oönskade incidenter och (5) uppfattning om enkelheten i användningen. I den andra analysen identifierades först trettioåtta teman (eller kategorier) som sedan sorterades i sex huvudteman: (1) stöd för enkla frågor, (2) säkerhet, (3) aspekter av skriven kommunikation, (4) förtroende för allmänläkaren, (5) enkelheten med MedAxess och (6) problem med MedAxess. De teman som kom fram i den första analysen var visserligen annorlunda grupperade än de som kom fram i den andra analysen men drog fram samma frågor ur det empiriska materialet. Det sågs som en bekräftelse på att analysen hade sin grund i data (Tjora, Tran & Faxvaag 2005).

Vi sitter alltså här med ett antal huvudteman efter detta arbete. Huruvida alla dessa teman ska vara med i fortsättningen beror på projektets omfång. Jag jobbar systematiskt med specifika dataprogram för kvalitativ analys (CAQDAS) i kodningsarbetet men går alltid över till manuellt arbete med textdokument (och textbehandlare eller pappersutskrifter) i kategoriseringen. Med de textnära koderna blir det många koder som överlappar varandra och som jag samlar i grupper. Målet med kategoriseringen är att komma fram till tre till sex teman som både tar ut potentialen i empirin och svarar på (eventuellt justerade) forskningsfrågor. I den här delen av arbetet börjar man se konturerna av ett projekt, en publikation eller en samling publikationer, och det är därför ofta här som det kreativt och intellektuellt stimulerande arbetet börjar!

Begreppsutveckling Hittills har empirin bildat utgångspunkten (men självfallet i kombination med teoretiskt inspirerade intressen), men härefter tillåts det teoretiska styra mer. Det är ofta här som skillnaden mellan god och "inte fullt så god" kvalitativ forskning uppstår, för det är i utvecklingen av begrepp som potentialen i både det empiriska arbetet och den teoretiska insikten tas ut. Med en blick på varje huvudtema från förra stadiet och med relevanta teorier och perspektiv i bakhuvudet ställer vi frågor som: Vad handlar detta om? Finns det en mer generell etikett på det (fenomen eller problem) vi nu ser? Finns det några teoretiska bidrag som redan nämner det eller som är relevanta på annat sätt?

O sTUDENTLITTERATUR

147

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

l

Hög grad av interaktionsskäl

l

l'

Gemenskap "i förbifartenw

Nära gemenskap

...""

,"'

Fragmenterad gemenskap

Exkluderande gemenskap

,, l FIGUR 5.2

Låg grad av interaktionsskäl

l

Begreppsutveckling exempel1: InteraktionsskäL

Jag ska visa hur jag själv har arbetat med detta. I min avhandling om AM Kcentraler utvecklade jag begreppet coordinated elimate (Tjora 1997), som beskriver en del generella drag från det empiriska studiet i ljuset av kontrollrumsstudier (Suchman 1996). Senare utvecklade jag begreppet technological mediatian på basis av samma empiri, men under påverkan av professionssociologin (särskilt Freidson 1988). I Grooveboxprojektet föreslår jag begreppet user trajectory (Tjora 2009a: 163) för att fånga upp hur teknikentusiaster förändrar sina användningsmönster över tiden. Av de undersökningar som presenterats i den här boken och som har utvecklat liknande begrepp vill jag särskilt dra fram Ida Marie Henriksens (2009) studie med begreppet interaktionsskäl. Inspirerad av Goffman (1963) beskriver hon hur människor kommer i kontakt med varandra först när det finns goda skäl till det, och inta bara för att de är fysiskt nära varandra. Henriksen utvecklar en typologi av olika former av gemenskap i en närmiljö på basis av dimensionerna inter-

O STUDENTL!TTERATUR

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

aktionsskäl och aktivitet. Vi kan betrakta interaktionsskäl (figur 5.2) som ett av begreppen som definierar resultaten från Henriksens konkreta fall. Inom samhällsvetenskapen uppfattar vi en typologi som en schematisk sammanställning (eller klassifikation) av olika analytiska kategorier, fenomen eller resultat, gärna i anknytning till mer teoretiska dimensioner. Inom sociologin är typologier i form av så kallade fyrfältstabeller särskilt utbredda. Med dem är det möjligt att skissera empiriska resultat med hjälp av två dimensioner (åt gången). Genom att använda graden av aktivitet och graden av interaktionsskäl som två dimensioner och visa dem som horisontell respektive vertikal axel uppnår Henriksen i sin närmiljöstudie (2009) ett tvådimensionellt plan där hon skisserar fyra olika former av gemenskap. Det är dessa former av gemenskap som bildar begreppen. De ska inte uppfattas som konkreta gemenskaper i Henriksens empiri utan som idealtypiska (teoretiska) aspekter av gemenskap som utvecklas i analysen. På motsvarande sätt utvecklade Lars Erik Kjekshus och jag i vår studie en typologi över fenomenet läkarbrist (tabell 5.3) (Kjekshus & Tjora 1998, 1999; Tjora & Kjekshus 1999). På basis av intervjuer i M0re och Romdal fylke skisserade vi några nyanser i fenomenet läkarbrist. Huruvida fenomenet var beroende av det medicinska området satte vi upp som en dimension och huruvida fenomenet framkom naturligt (de facto, till exempel topografiskt) eller definierades politiskt (de jure) satte vi upp som den andra dimensionen. TABELL 5.3

Begreppsutveckling exempel 2: Läkarbristtypologi.

Systemoberoende

Systemberoende

De facto

Traditionellläkarbrist

Expansiv efterfrågebaserad läkarbrist

De jure

Lokalt konstruerad läkarbrist

Professionsdriven läkarbrist

En viktig poäng här är att det är typologierna som är resultat i dessa undersökningar. När det gäller det sista exemplet representerar inte de fyra typerna av läkarbrist konkreta empiriska fall av läkarbrist (på kommunal nivå eller sjukhusnivå), utan hur fenomenet å ena sidan eventuellt kan förstås som format av dimensioner knutna till det medicinska systemet och om det å andra sidan är naturbestämda eller politiska faktorer som definierar situationen.

O sTUDENTLITTERATUR

149

ANALYS AV KVALITATIVA DATA

En annan utbredd form av begreppsbildning är bruket av metaforer. Framför allt är det sociologen Erving Goffman som är känd för sin teatermetafor för social interaktion, där han bland annat talar om front stage och back stage (2009). Precis som med typologierna ser vi upp från vår konkreta empiri för att skaffa oss en bättre generell förståelse (se även Jacobsen & Kristiansen 2006).

Diskussion av begrepp och utveckling av teori I vissa större arbeten kan vi prata om teoriutveckling. Det är emellertid en ständigt pågående debatt inom samhällsforskningen om vad som krävs för att något ska kallas en teori. Enligt de strängaste kraven ska en teori vara en samling lagar (vilket vi sällan hittar inom samhällsvetenskapen), medan, enligt ett annat synsätt, en teori helt enkelt är ett sätt att förstå något på (vilket gör att teori sammanfaller med begrepp). Vem det är som ska ha ett svar från forskningen betyder också mycket för hur långt man kommer i teoriutvecklingen. I stora delar av samhällsforskningen stannar man vid begrepp (till exempel i form av typologier) och betraktar det som legitima resultat. När kvalitativ forskning kommer mer till användning, till exempel inom medicinsk forskning (som traditionellt har en mer entydigt kvantitativ orientering), visar det sig att rent deskriptiva resultat (en systematisk uppställning av huvudteman) betraktas som ett tillräckligt solitt resultat (till exempel Tjora, Tran & Faxvaag 2005, som har publicerats i en medicinvetenskaplig tidskrift). Bedömningen av vad som är teori och vad som är begrepp kan vara något flytande. Jag ska därför nöja mig här med att konstatera att en stegvis-deduktiv induktiv metod har både teoriutveckling och begreppsutveckling som mål, och att det i varje enskilt projekt måste diskuteras hur djupt i teoretisk riktning man kan arbeta. Som nämnts är kvalitativ analys en mycket krävande intellektuell övning. Att utveckla ny förståelse på en teoretisk nivå är en förväntan man kan ha på erfarna eller goda forskarteam, men knappast på en masteruppsats. SDImetoden är med sin systematik avsedd att hjälpa relativt färska forskare i arbetet med datagenerering och analys och i strävan att uppnå en form av konceptualisering eller begreppsgeneralisering (se kapitel 7, avsnittet om

150

O sTUDENTLITTERATUR

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

begreppslig generalisering). Systematiskt arbete är ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för god forskning. Erfarna forskare utvecklar ett mer intuitivt, eller mindre regelbundet, sätt att genomföra de olika stegen och växla mellan dem. Kvalitativ forskning, och inte minst analys, är i hög grad att betrakta som ett hantverk, där det intellektuella handlaget med datagenerering och analys, eller en analytisk blick, utvecklas genom ihärdigt arbete över tiden. Det finns tyvärr inga genvägar på det här området, även om dataprogram kan bidra till en bättre systematik.

Dataprogram för analys av kvalitativa data Dataprogram för analys av kvalitativa data (CAQDAS - computer-assisted qualitative data analysis software) har under de senaste tjugo åren fått relativt stor spridning i många forskningsmiljöer. Även i Norge börjar bruket av sådana program breda ut sig, långt efter det att miljöer i Storbritannien och USA närmast har standardiserat användningen av sådana verktyg. Det verkar som att man här hemma (fortfarande) ifrågasätter om sådana program är förenliga med den kvalitativa forskningens egenart (Midre 2010). Personligen har jag stor nytta av dem eftersom de tvingar fram ett mer systematiskt förhållningssätt i arbetet med kvalitativ analys. Jag misstänker att skeptikerna bara i begränsad utsträckning har använt sådana program för att ta reda på hur forskarstyrd processen ändå är. I generella drag är sådana program uppbyggda kring två parallella system, ett för koder (ibland kallade index) och ett för dokument, med möjlighet att behålla kopplingarna mellan dem. Om man till exempel har ett antal intervjutranskriptioner för man in dem som dokument i programmet. Sedan går man systematiskt igenom dessa intervjuer en och en och markerar textutdrag med koder som man själv (induktivt) skapar från empirin. Man ger koderna beteckningar i programmet, gärna med textnära beteckningar som ligger nära utsagan i empirin, precis som tidigare föreslagits. Efter kodningen av alla intervjuer sitter man där med ett antal koder i en kodlista och de ursprungliga dokumenten (transkriptioner eller analysdata) samt alla kopplingarna från olika platser i dokumenten till koderna. Man kan sedan köra ut en rapport med kodstrukturerat källmaterial där all kodad text från transkriptionerna finns med under respektive kod. Personligen avslutar jag

e sTUDENTLITTERATUR

151

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

arbetet med CAQDAS när jag har genererat denna rapport, som jag sedan lägger in i en textbehandlare. Kort sagt hjälper programmet till med systematiseringen av kodningsarbetet. Flera, bland andra Sivesind (2002) och Weitzman och Miles (1995), påpekar att man måste vara medveten om risken för att man avlägsnar sig för mycket från det sammanhang där de ursprungliga data genererades. Men samtidigt är det just möjligheten till en icke-destruktiv kodning som är den stora fördelen med CAQDAS. Det betyder att man inte förändrar dokumenten (analysdata) i arbetet med kodningen till skillnad från när man fysiskt klipper och klistrar. Jag ber alltid mina studenter att pröva sådana program för att se om detta är något de tycker sig ha nytta av. De har alla olika erfarenheter av dem, men i huvudsak positiva, ofta knutna till möjligheten att upptäcka nya sidor av datamaterialet när de går längre in i detaljerna: I mitt fall känner jag att jag har haft god nytta av den struktur och överblick som ett sådant program [NUD*IST] kan ge. Det har också hjälpt mig att inse att saker jag tyckte var väldigt centrala, och ofta observerade händelser, faktiskt inte var det när jag synade data närmare i sömmarna. Och att andra händelser jag föreställde mig vara mindre viktiga inträffade oftare än vad jag antagit. selektivitet och subjektivitet kan alltså minskas genom ett riktigt bruk av analysredskap (Bergsbakk 2003: 40). Jag använde det kvalitativa dataverktyget NUD*IST i de inledande analyserna för att göra grovkategoriseringar och för att få en överblick över hur ofta ett tema förekom i transkriptionerna. Exempelvis var det så som temat kompetens som central del av arbetet med LMS blev synligt ... Jag hade efter genomförandet och transkriberingen av intervjuerna ett intryck av att "alla" pratade om kompetens, och jag fick intrycket bekräftat genom NUD*ISTutskrifter med sök efter kompetens och kompetensutveckling. Därmed kunde jag gå tillbaka till intervjuerna och gå grundligare in på hur det pratades om det, hur de uppfattade begreppen och så vidare (Håland 2008: 42).

Både Bergsbakk, som gjorde observationsstudier, och Håland, som gjorde djupintervjuer, upptäckte att programmet (i deras fall NUD*IST) hjälpte dem att leta mer direkt i empirin (som komplement till de egna första

C STUDENTL!TTERATUR

5 ANALYS AV KVALITATIVA DATA

intrycken) efter viktiga teman. Håland använde också ordsöksfunktionen för att undersöka sin misstanke att ordet "kompetens" närmast användes epidemiskt i materialet. Att man i kodningsarbetet tvingar sig att se på detaljerna i transkriptionerna är närmast en bieffekt av arbetet med programmen; man kunde ha gjort det ändå. I programmen lagrar man koderna och statusen för det fortskridande arbetet i ett slags study-fil. Det är till god hjälp när man ska ha en överblick över analysen under längre tid och många separata arbetspass. Dessutom möjliggör de flesta av programmen samarbete mellan flera forskare, till exempel genom att många kan dela på kodningsarbetet. Det kan också öka kvaliteten på analysen. Det finns en rad program på marknaden. 2 Personligen började jag med NUD*IST efter att ha fått det demonstrerat för mig 1995. Då NUD*IST några år senare bytte namn till nVivo 3 och slutade att utveckla för MacOS gick jag över till HyperRESEARCH. 4 Medan NUD*IST och nVivo bygger på att koder relateras till varandra i en hierarkisk struktur utgår HyperRESEARCH från fristående koder som kan kopplas till varandra. Ett annat populärt program är Atlas.ti, 5, som är bättre utvecklat för analys av flera olika dokumentformat (pdf och liknande). Det finns också gratisprogram som kan göra en del av jobbet, som Weft QDA.6 När det gäller att stödja den induktiva kodningen i SDI-ansatsen verkar det som att särskilt HyperRESEARCH bevarar en tydlig kodningsfunktionalitet och möjlighet att generera kodstrukturerade rapporter utan att pressa in all möjlig flott "extrautrustning" (vilket i synnerhet nVIVO tycks göra). HyperRESEARCH erbjuder därmed ett relativt kostnadseffektivt mjukvarustöd till kodningsstadiet i SDI. För mig är det självklart att forskare som arbetar med kvalitativ forskning skaffar sig erfarenhet av CAQDAS för att ta reda på om de har nytta av det. Det är fullt acceptabelt att hålla fast vid manuellt kodningsarbete, men då gärna

2 För en översikt och beskrivning av många sådana program, se http://caqdas.soc.surrey.ac.uk/softwareoptions.html 3 Ägs och marknadsförs av QSR, http://www.qsrinternational.com 4 Ägs och marknadsförs av Researchware, som också erbjuder en funktionell gratis provversion, http://researchware.com/ 5 http://atlasti.com/ 6 http://rubyforge.org/projects/weft-qda/

O sTUDENTLITTERATUR

153

5

ANALYS AV KVALITATIVA DATA

med en medveten inställning till icke-bruket av CAQDAS. När forskare väljer att inte bekanta sig med dessa program eftersom de tror att de förstör "det kvalitativa" i kvalitativ analys bär det enligt min mening prägel av ignorans. Kvalitativ forskning har all anledning att utnyttja de möjligheter som goda dataprogram ger oss.

154

O sTUDENTLITTERATUR

"' ...J

w

l-

c..