Att leva i fängelse: en överlevnadshandbok för fångar [PDF]

Zitiervorschau

ATT LEVA I FANGELSE

=

AV TLTGELELELL

LLA

CLIEL

ATT LEVA I FÅNGELSE

En

överlevnadshandbok

för fångar

Stockholm

oktober 2000

Utgiven av:

Andra Chansen Box 4081 102 62 Stockholm

En översikt av innehållet i bokens fem kapitel: Kapitel I - Vad är fängelset för något? 7 ”Det vet jag allt om”, tänker du kanske? Du sitter ju där med skiten upp till halsen. Men med vilka medel, konkret och precist, utövar fängelset sin makt över dig? Vad har plitarna för strategi med det de gör? Vetskapen om det, ger en möjlighet att närmare tänka igenom motståndets möjligheter och sätta sig in mer exakt i fängelsemakten. Det

fängelse jag beskriver är det fängelse jag var fånge i. Andra fängelser kan vara något annorlunda, men de flesta principer är desamma. Kapitel II - Konsekvenserna av fängelsets makt. 15 Detta kapitel handlar om de konsekvenser fängelset kan få för ditt liv. Fängelset är inte bara död tid. Du kan inte bara sätta en parentes runt livet medan du är där och sedan fortsätta där du slutade när du kommer ut. Fängelselivet påverkar dig. Du kommer att vara en annan person när du går ut genom fängelseporten.

Kapitel III - Fångkollektivet..

21

Det handlar om fångarnas liv inbördes. Det är naturligtvis en central del av fångarnas vardag och grundbulten för det kollektiva motståndet.

Kapitel IV - Motmakt.

33

Handlar om vad du själv kan göra och vad fångar som kollektiv kan göra för att motverka fängelsets nedbrytning av människor.

Kapitel V - Fängelset och samhället. 50 Det är ett avslutande kapitel där jag berättar om kriminalitetens och fängelsets roll i samhället i ett bredare perspektiv.

Idén med texten Den här texten är först och främst skriven till fångar och andra som är kritiska till fängelser och bryr sig om fångars problem. Fångars erfarenheter av att leva i fängelse går allt för lätt förlorade. De blir sällan nedskrivna och om de blir det så är det ofta tillfälligt eller utan djupare analys. Erfarenheter från ett fängelse används sällan på andra fängelser eftersom det är så svårt för fångar att kommunicera mellan fängelserna. Idén är att råda bot på den här situationen. Visionen är att samla fångars kunskaper och erfarenheter om att leva och utöva motstånd i fängelser så att andra fångar kan dra nytta av det.

Den följande texten är du alltså välkommen att ändra i och lägga till i så att den fungerar för ditt ändamål och där du är. Som det är nu så saknar texten kapitel om kvinnliga fångars förhållanden och utländska fångars förhållanden, och om fångar som har psykiska problem och om de politiska fångarnas situation och många andra saker. Texten är skriven utifrån förhållanden och erfarenheter från Vridslöse statsfängelse, som är en sluten anstalt för män i utkanten av Köpenhamn, under 1990-talet. Den täcker alltså inte förhållandena på öppna fängelser eller på säkerhetsanstalter, eller förhållanden i andra länder och under andra perioder. Men det kan tillkomma, om du vill bidra med dina kunskaper och erfarenheter. Detta är alltså en ”öppen” text. Jag hoppas att den med tiden kan bli en kollektiv text. En text som kan förändras och förbättras av många männniskors erfarenheter och kunskap. Jag hoppas att den kommer att komma ut i olika anpassade utgåvor på olika fängelser. En sådan text ska spridas så mycket det bara går och framför allt till fångar — nuvarande och kommmande, och till människor som arbetar med fångkamp. Hjälp till med det.

Jag blir glad om någon kan översätta texten till andra språk, också med tanke på alla fångar som inte kan läsa danska. Mitt hopp är att texten kan vara med och skapa ett nätverk mellan fångar i olika fängelser och gruppper ute i samhället som arbetar med fångars problem och kamp. En sådan text har inte ett författarnamn. På en sådan text finns det inte någon copyright.

Översättning till svenska Vi som har hörsammat Torkils uppmaning och översatt texten till svenska har inte gjort några stora ändringar i texten. I stora drag fungerar de svenska fängelserna på precis samma sätt som i Danmark. Vi har lagt till några få faktauppgifter i texten men de enda sakerna vi har ändrat utan att markera det är inlåsningstiden och hur förtroenderåden är organiserade. I Sverige blir man inlåst 19.45 och i Danmark 21.15. I danska förtroenderåd väljer man en representant för de utländska fångarna, det gör man inte i Sverige.

4

Förord Vad är det här för något? Den här lilla boken handlar om att leva i fängelse. Den är i första hand skriven för fångar utifrån min bakgrund som fånge. Det är inte någon objektiv beskrivning av fängelselivet. Den ser fängelset från fångens synvinkel, hur kan en fånge vara objektiv om fängelset? Det är lika dumt att kräva det av en fånge som att kräva det av en man med kulorna i kläm i ett skruvstäd. Ingen kan vara objektiv om sin smärta och ingen ska heller vara det. Ute i samhället skärps hållningen och politiken gentemot fångarna. De kommande åren kommer det att ske förändringar inne på fängelserna, och inte till det bättre. Det kommer att bli fler fångar, fler celler och strängare regler. Det är en stor anledning till att tänka efter hur man som fånge kan bemöta denna utvecklingen. Idén med boken är att komma med några råd om hur man på bästa sätt klarar sig igenom en fängelsevistelse. Jag tror nämligen inte på att fängelser verkar återanpassande. Tvärtom isolerar fängelset fångarna från samhället, familjen och vännerna. Fängelset stämplar och stöter ut männniskor från samhället. Fängelselivet gör fångarna slöa och passiva. Allt detta tillsammans gör det svårt att klara sig utanför murarna, när den

dagen kommer. Det finns bara en väg att undgå detta, nämligen genom att man motsätter sig det som bryter ner människor i ett fängelse. Och det är fångarna som måste göra detta själva. Det är detta motstånd jag gärna vill förmedla vidare mina erfarenheter om. Idéer som kan göra fängelselivet mindre obehagligt och som ger en möjlighet att upprätthålla sin självrespekt, vilket förmår dig att fortsätta vara en aktiv och handlingskraftig människa, med inflytande över ditt liv och miljön runt omkring dig. Det är alltså inte en handbok som handlar om de formella juridiska rättigheterna, skyldigheterna och överklagningsmöjligheterna. De böckerna finns redan. Det här handlar om vad du själv och vad vi som fångar i ett fångkollektiv, kan göra rent praktiskt för att inte brytas ner av fängelsetiden. Torkil

Kapitel I Vad är fängelser för något? Var kommer idén om fängelser ifrån? Fängelser som ungefär 200 år. tidigare men de förvaringsplats fallit. Straffen främst fysiska,

straff har funnits i Man hade fängelser fungerade bara som tills domen hade förr var först och man fick stryk på

olika sätt, eller så fick man böter.

En förutsättning för fängelsestraffet — frihetsberövandet — är nämligen att människor känner sig fria. Utan frihet inget frihetsstraff. Tanken om ”den fria människan” uppstod först i slutet av 1700-talet, när bönderna frigjorde sig från tvångsarbetet hos herremännen och förändrades till en arbetarklass som fritt kunde resa runt och välja vem de ville arbeta för. Det är först vid den tidpunkten som man i den amerikanska självständighetsförklaringen börjar tala om den enkla männniskans frihet att söka lyckan och under den franska revolutionen att tala om mänskliga rättigheter. Samtidigt som idén om människans frihet breder ut sig så breder även inspärrning, som straff och kontroll

över människor, ut sig. Överallt i USA och Europa byggdes det stora fängelser under 1800-talet. Perioden kallas Den stora inspärrningen. Denna «:inspärrningsvåg «nådde Danmark i mitten av århundradet

och man började bygga fängelser i rasande fart. Blegdammens fängelse öppnades 1848, Horsens tukthus 1853, Vridslöselille förbättringshus 1859 och Västra fängelset 1895. Idén om den enskilda männniskans frihet har blivit starkare och starkare, inte minst under de senaste

åren. Vi ska förverkliga oss själva och vi blir mer och mer ansvariga för att ha kontroll över våra liv. Vi ska själva välja skola och utbildning. Vi ska skapa oss en egen karrriär och själva förhandla om vår lön och våra arbetsförhållanden. Vi ska själva välja sjukhus när vi blir sjuka och själva ordna med hur vår pension ska bli. Men dessa värderingar och uppfattningar som gäller ute i samhället trycks ner inne i fängelset. Den självbestämmande, självförverkligande och självansvarige ”fria människan”, som är idealet ute

i samhället, trycks ner inne på anstalterna. Fängelsets frihetsberövande fungerar alltså som ett straff, eftersom den fråntar den moderna människan upplevelsen av att själv kunna forma sitt liv och förverkliga sig som en normal människa. Därför känns fängelset så obehagligt. Så även om fängelsets fysiska ramar har blivit bättre så tror jag att fängelset blivit en allt mer nedbrytande och obehaglig upplevelse, eftersom

7

klyftan mellan den ”fria” människan utanför muren och den ”frihetsberövade” fången har ökat så mycket.

Fängelsestraffet slår den moderna människan mitt i solar plexus. Kravet på sig själv att vara skaparen av sitt eget liv, att förverkliga sig själv, är oerhört svårt att uppfylla inne i ett fängelse. Fängelset är därför inte heller normaliserande eller resocialise-

övervakning, kontroll och disciplinering. Med dessa medel försöker fängelset att forma fångarnas liv in i minsta detalj. Fängelset är kort sagt: En detaljerad och intensiv styrning och kontroll av människors geografiska rum, tid och aktivitet.

Genomdrivandet av denna ”ord-

ning” har konsekvenser för fångarna och framkallar motreaktioner. Makt och motmakt. Jag upplevde fängel-

marginaliserade

set som en konfliktsituation, där en

och utstötta människor. Fängelset utnämner människor till att vara antingen ”starka” eller ”svaga” fångar, som ska kontrolleras och

ständig kamp pågår mellan fängelsets försök att kontrollera och disciplinera fångarna och fångarnas försök att försvara eller utvidga sina handlingsmöjligheter eller utrymmmen.

rande,

utan skapar

övervakas.

Den

”starka”

fången,

som anses vara särskilt farligt avvikande, kan isoleras och förvaras på särskilda avdelningar. Där sätts hårt mot hårt och därmed utstötts och marginaliseras de fångarna ytterligare. Den ”svaga fången” är en människa som inte är i stånd att ta ansvar för sitt eget liv. En människa som det omgivande samhället inte har någon användning för och därför tvingas att leva på institutioner som en utstött. En människa som fängelset ger ännu en stämpel. Inte bara: missbrukare och som kriminell, utan nu också ”svag fånge”.

Vad är ett fängelsestraff

rent konkret? Hur är vardagen i fängelset? Merparten av plitarnas tid går åt till att hålla fångarna inspärrade och att

upprätthålla lugn och ordning. Men det är en särskild ”ordning”, som styrs av ett otal regler. Denna ”ordning” upprätthålls med hjälp av

Det begränsade rummet Möjligheten till att kunna resa och att kunna kommunicera är viktigt i det moderna samhället. Datorer, internet, e-post,

fax och

mobiltele-

foner blir allt vanligare. Fängelsets mål är däremot att begränsa männniskors rörelsefrihet och deras kommunikationsmöjligheter. För det första så begränsas det rum man kan röra sig i genom ringmuren,

innanför

vilken

man

måste

befinna sig inom vissa tidsramar. Men dessutom så bestämmer fängelset hur och när fången ska befinnna sig i vissa lokaler innanför muren. Fången släpps ut från cellen klockan 07:00. Klockan 07:45 ska fången lämna avdelningen och bege sig till arbetsplatsen eller, för några få, skolan. Om detta inte sker så sätts fången i isoleringscell. Klockan 16:00 återkommer fången

till sin avdelning. Klockan 16:00 — 17:00 finns möjlighet till promenad på gården. Efter promenaden ska fången uppehålla sig på avdelningen. Fången blir inlåst i cellen igen klockan 19:45. Dagen är uppdelad i tid och rum. Allting i fängelset sker på bestämda tider och platser, i en bestämd rytm, oavsett om det är midsommar eller jul, år ut och år in. Varje fånge har sin bestämda plats på en bestämd tidpunkt med regler om vad han får företa sig i denna bestämda lokal, på denna tid. Allas förflyttningar från en lokal till en annan övervakas och noteras i protokoll. Kontroll över tid och rum ger kontroll över människor. En skärpt form av kontroll över en människas rum och rörelsefrihet är isoleringscellen. Isolering av fången i en cell används av fängelset för att kunna klara upp brott. Men det är också ett utbrett disciplineringsstraff i fängelset. För det första som ett disciplineringsstraff för att man har brutit mot någon regel. Isoleringen sker i små och särskilt inrättade isoleringscelller, där

man

befinner

sig

i 23

av

dygnets 24 timmar. Promenad sker i en liten bur. För det andra används isolering för att upprätthålla lugn och ordning i fängelset. I dessa fall så kallas det för ”placering i avskildhet”. Det kan vara vanliga fångar som sägs inte kunna sitta bland de andra fångarna, eller att de anses vara särskilt flyktbenägna. Placering i avskildhet utnyttjas också kollektivt, när en avdelning eller hela fängelset avskildhetsplaceras. Detta anses

inte vara ett straff av fängelseledningen,

men

för

fångarna

är

det

naturligtvis ingen skillnad på isolering som straff eller isolering för att upprätthålla lugn och ordning.

Styrandet av aktiviteter Det är inte bara rum och tid som fängelset försöker styra. Det är också aktiviteterna i tiden och rummet. Tvångsarbete har alltid varit en del av fängelselivet. Inte för produktionens värde eller i vinstsyfte, utan eftersom man betraktar tvångsarbete som disciplinerande. Det skapar ordning och regelmässsighet eftersom