139 4 437KB
Swedish Pages 1 PDF-fil (181 s) [181] Year 2006
Sören Sjöström
Semantisk förändring Hur ord får nya betydelser
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av Lagen om upphovsrätt! Kopiering är förbjuden utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och högskolor/universitet. Förbudet gäller hela verket såväl som delar därav och inkluderar lagring i elektroniska medier, visning på bildskärm samt bandupptagning. Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Art.nr 7643 eISBN 91-44-02472-X © Sören Sjöström och Studentlitteratur 2001 Omslagslayout: Kjeld Brandt Printed in Sweden Studentlitteratur, Lund Webbadress: www.studentlitteratur.se Tryckning/år 1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
2005 04 03 02 01
Innehåll
Innehåll
Förord 7 1 Semantik och semantisk förändring 11 Inledning 11 Hur märker man att ett ord har fått en ny betydelse? 13 Semantik 16 Semantisk förändring 21 Semantisk förändring som en reflektion av kulturell förändring 23 Sammanfattning 26 Bokens organisation 26 Litteraturhänvisningar 27 2 Historisk och teoretisk översikt 29 Inledning 29 Den logisk-retoriska klassifikationen av semantisk förändring 33 Den logiska klassifikationen 38 Sökandet efter semantiska lagar 39 Den genetiska aspekten av semantisk förändring 41 Teorier om konventionalisering 42 Klassifikationsteorier om semantisk förändring 44 Sammanfattning 45 Litteraturhänvisningar 46 3 Orsaker 47 Inledning 47 © Studentlitteratur
3
Innehåll
Egenskaper i språket som orsaker till semantisk förändring 48 Icke-språkliga kulturella förändringar som direkta orsaker till semantisk förändring 54 Sammanfattning 63 Litteraturhänvisningar 66 4 Gustaf Sterns studie 67 Inledning 67 Sterns klasser av semantisk förändring 71 Sammanfattning 94 Litteraturhänvisningar 97 5 Konventionalisering 99 Inledning 99 All variation leder inte till semantisk förändring 102 Exponering av nya betydelser 104 Spridning av nya betydelser 114 Accepterandet av nya betydelser 116 Kognitiva villkor för konventionaliseringen 122 Den gamla betydelsen 126 Harmonisering mellan betydelse och referens 128 Sammanfattning 131 Litteraturhänvisningar 132 6 Lagar, tendenser och riktningar 133 Inledning 133 Några föreslagna semantiska lagar 134 Tendenser i semantisk förändring 137 Människokroppen 138 Den fysiska omgivningen 140 Perception 142 Emotion 145 Verksamheter och institutioner 150 Artefakter 152 4
© Studentlitteratur
Innehåll
Kunskapshöjning 155 Abstraktion 155 Differentiering 156 Konservatism 158 Omstrukturering av lexikonet 158 Sammanfattning 164 Litteraturhänvisningar 165 7 Sammanfattning 167 Det traditionella intresset för semantisk förändring 167 Orsakerna till semantisk förändring och klassificerandet av semantisk förändring 168 Konventionaliseringsprocessen 171 Lagar och tendenser i semantisk förändring 172 Slutord 173 Bibliografi 175 Sakregister 179
© Studentlitteratur
5
Innehåll
6
© Studentlitteratur
Förord
Förord
Avsikten med denna bok är att presentera grundläggande tankar och teorier som getts uttryck i samband med det traditionella studiet av betydelseförändring. Tanken är att boken ska svara mot ett behov av en kursbok på svenska som sammanfattar detta område av språkvetenskapen. Hittills har den som velat tränga in i ämnet fått lägga ned mycket tid på att via universitetsbiblioteken söka upp och låna originalverken. Att ge en kurs på universitetsnivå har ställt sig omöjligt med hänsyn till gällande kopieringsbestämmelser. Kort sagt; det föreligger ett behov av en introduktionsbok i ämnet. Framställningen har i rätt hög grad koncentrerats till Gustaf Sterns tankar om betydelseförändring. Enligt min mening vore det inte möjligt att sammanfatta den äldre forskningen utan att låta Sterns arbete inta en central plats. Hans teori, som delvis bygger på tidigare forskares rön, kan nämligen betraktas som slutpunkten i denna äldre tradition. Samtidigt har det mesta av de senaste decenniernas forskning måst förbigås. Dit hör utvecklingen inom kognitiv lingvistik där man format nya idéer om relationen mellan diakrona och synkrona språkförändringar. Vidare finns det nya synsätt om konventionaliseringen, det vill säga, hur en betydelsevariation kommer att permanentas och alltså bli en ny konventionell betydelse, vilka jag inte behandlar i boken. Jag vill ändå påstå att kännedom om de äldre teorierna är en förutsättning för att man rätt ska kunna uppskatta senare forskning. © Studentlitteratur
7
Förord
Studier av betydelseförändring, eller semantisk förändring, har inte bara ett historiskt intresse utan kan även hjälpa oss att fördjupa våra insikter och uppfattningar om vad språklig betydelse är. Vi vet från andra grenar inom lingvistiken att det ofta är fruktbart att anlägga ett longitudinellt perspektiv. Studier av barnets språkutveckling och vuxnas tillägnande av ett främmande språk har gett språkvetarna fördjupade insikter om det mänskliga språkets egenart. Forskningsområdet semantisk förändring har en klart tvärvetenskaplig karaktär: semantiska förändringar avspeglar kulturella förändringar. Språkvetenskapen har därmed ett tillfälle att lämna ett viktigt bidrag till studiet av kultur och kulturell förändring. I anslutning till varje kapitel ges hänvisningar till litteratur som är särskilt relevant för kapitlet. Dessa hänvisningar ges i förkortad form som, till exempel, Allwood (1976). I den avslutande bibliografin ges de fullständiga uppgifterna om arbetet ifråga. Kursiv stil används för att markera att ett ord omnämns: det engelska ordet horse motsvarar det svenska häst. Enkla citationstecken används för att närmare ange ett ords betydelse: konkursa, ’göra konkurs’. Fet och kursiv stil används samtidigt för att markera att en term har en viktig teoretisk betydelse: metafor. Boken är i första hand tänkt att användas inom grundutbildningen i allmän språkvetenskap, i synnerhet inom fortsättningskursen (B-nivå), men borde också kunna fylla en funktion i alla språkämnen på akademisk nivå. Mera allmänt kan boken givetvis användas av var och en som har intresse av att fundera över språk och språklig betydelse. Med hänsyn till den sistnämnda gruppen tar kapitel 1 upp en del allmänna antaganden som förekommer inom ämnet semantik. Jag riktar ett tack till Jens Allwood som inspirerade mig att intressera mig för semantisk förändring, till Östen Dahl som trots tidsbrist har kunnat ge mig flera viktiga synpunkter på 8
© Studentlitteratur
Förord
innehållet, och slutligen till de studenter som i samband med mina föreläsningar i ämnet läst manuskriptet till boken. Jag är självklart tacksam för ytterligare kommentarer. Författarens adress: Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet, Box 200, 405 30 GÖTEBORG e-mail: [email protected] Sören Sjöström Göteborg i maj 2001
© Studentlitteratur
9
Förord
10
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
1 Semantik och semantisk förändring
Inledning Låt oss inleda med att betrakta ett uttryck som har förekommit ofta i våra medier de senaste åren, nämligen ordet fallskärm. Idag används ordet ofta som benämning för den rundligt tilltagna ekonomiska ersättning en person med en hög befattning erhåller vid sin avgång från det företag eller den institution där han eller hon har arbetat. Detta är inte den betydelse man finner om man slår upp ordet fallskärm i Svensk Ordbok som utgavs 1986: fallskärm: ’anordning som minskar fallhastigheten vid uthopp från flygplan’ Den nya betydelse vi observerade ovan – ’generöst ekonomiskt avgångsvederlag’ – var antagligen inte känd 1986, eller ansågs så ovanlig att den inte behövde införas i ordboken. Denna betydelse torde väl numera de flesta vuxna svenskar känna till. Nyordsboken 2000 anger faktiskt två nya betydelser: ’(större) avgångsvederlag, reglerat i avtal’ och ’återköpsförsäkring’. Låt oss betrakta detta som ett fall av betydelseförändring eller semantisk förändring. Termen betydelseförändring avser, något förenklat, förändringar i ords, frasers och satsers © Studentlitteratur
11
1 Semantik och semantisk förändring
betydelse. Vi kommer dock huvudsakligen att begränsa studiet till betydelseförändringar hos enskilda ord. I samband med exemplet inställer sig flera frågor. Tre frågor förefaller särskilt relevanta: 1. hur märker talare av svenska att ordet fallskärm har fått en ny betydelse lagd till den gamla? 2. varför har språkanvändarna börjat att använda ordet fallskärm på ett nytt sätt när det vore möjligt att ta till ett redan etablerat uttryckssätt som i frasen (större) avgångsvederlag, reglerat i avtal? 3. varför har man valt just ordet fallskärm för att uttrycka ett sådant avgångsvederlag? Måste alla språkanvändare gå till Svensk Ordbok eller någon annan tillförlitlig källa till kunskap om ordbetydelse för att märka att något har skett i samband med uttrycket fallskärm? (Vi kan konstatera att fallskärm fortfarande betecknar en ’anordning som minskar fallhastigheten vid uthopp från flygplan’. Frågan om hur vi känner igen semantisk förändring kommer att behandlas nedan i detta kapitel. Företeelsen att belöna avgående chefer frikostigt är relativt ny. Detta kan vara en viktig anledning till att man kände ett behov av ett nytt uttryck, i stället för det mera etablerade generöst ekonomiskt avgångsvederlag. En annan anledning kan vara att man med hjälp av uttrycket fallskärm bättre lyckas uttrycka sin indignation över förhållandet att furstligt belöna personer som beskrivs som oerhört attraktiva på arbetsmarknaden och därför kan förväntas få nya, välbetalda uppdrag. Vidare observerar vi att uttrycket fallskärm här används metaforiskt, alltså i en överförd betydelse. En fallskärms funktion är ju att mildra effekten av ett fall från hög höjd. För att förstå denna överförda betydelse hos ordet fallskärm krävs det kanske att vi försöker konstruera den bild som uttrycket kan tänkas förmedla. Vi skulle kunna föreställa oss 12
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
följande bild: en chef som lämnar en hög position kommer att falla ekonomiskt och socialt. Då kan det behövas något som kan mildra fallet, nämligen en lämplig kompensation. Därför är uttrycket fallskärm så ovanligt lyckat i den aktuella användningen. Naturligtvis hade man kunnat föreställa sig en annan bild där en avgående chef framställs som ett barn som inte längre får vara med och leka. Kompensationen hade i denna situation kunnat benämnas gottpåse. Vad som är avgörande är att ett tillräckligt stort antal språkanvändare tar till sig ett visst uttryckssätt och den bild som uttryckssättet kan tänkas förmedla.
Hur märker man att ett ord har fått en ny betydelse? Den som inte nöjer sig med språklig intuition som vägledning, utan söker något mer påtagligt stöd för sina aningar att ett uttryck har fått en ny betydelse, har åtminstone fyra metoder att använda sig av: att studera den språkliga omgivning i vilken ett visst uttryck förekommer, att göra jämförelser med andra språk, att analysera strukturen hos ett visst ord och att studera ett uttrycks användning för att beteckna ting och företeelser i verkligheten. Låt oss betrakta några exempel på de olika metoderna i bruk.
© Studentlitteratur
13
1 Semantik och semantisk förändring
Den språkliga omgivningen Användningen av verbet bekomma i ett brev från Karl XII (till systern, Ulrika Eleonora, 1701) indikerar att kungen använde verbet i en annan mening än vad vi gör idag: Jagh hafwer bekommit min hiertans Systers brefw
Den aktuella betydelsen hos bekomma (se till exempel Svensk Ordbok 1986) anges som ’ha viss inverkan på’ som i semestern bekom honom väl. Karl XII använde uppenbarligen verbet i en konkretare mening: ’att mottaga något konkret’. I detta fall har vi genom att observera den språkliga omgivningen till bekommit kunnat sluta oss till att Karl XII använde ordet på ett annat sätt än vad vi gör idag. Den betydelse kungen lade in i uttrycket liknar den vi finner hos tyskans bekommen. Om Karl XII:s användning av verbet var representativ för det vanliga språkbruket kan vi säga att bekomma har genomgått en semantisk förändring sedan början av 1700-talet. Ett mer aktuellt exempel från dagens svenska kan observeras i samband med verbet lämna: vi lämnade strax efter klockan tolv. En möjlig tolkning av detta exempel är något i stil med ’vi gav oss iväg strax efter klockan tolv’. Vi noterar alltså att verbet inte konstruerats med ett objekt som syftar på en plats som i vi lämnade festen, vi lämnade hamnen etc. I exemplet ovan tycks verbet i sig inrymma en platsbetydelse, ungefär som engelskans leave: we left shortly after twelve. Vi kan anta, om detta bruk etablerar sig, att även verbet lämna undergår en semantisk förändring.
Språkjämförelser och skillnader i mening Fornsvenskans kin, tyskans Kinn och engelskans chin är historiskt besläktade. Det finns goda skäl att anta att svenskans kin användes på samma sätt som de nuvarande tyska och engel14
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
ska motsvarigheterna, nämligen för att beteckna hakan på en människa. I dagens svenska skiljer sig kind, som historiskt är en utveckling av fornsvenskans kin, både från tyskans Kinn ’haka’ och engelskans chin ’haka’. Detta kan vi konstatera mer direkt genom att observera hur uttrycken används. Här talar vi alltså inte om den språkliga kontexten utan om uttryckets mening eller, för att använda en modern term, dess referens. Vi antar således att fornsvenskans kin har genomgått en semantisk förändring från att beteckna ansiktets nedersta del till att beteckna en annan, men närliggande del av ansiktet. Ett mer aktuellt fall av semantisk förändring som kan konstateras genom uttryckets syftning finner vi i uttrycket mus. Detta ord används numera för att beteckna en väsentlig del av en persondator. Här har svenskan påverkats av engelskans motsvarande användning av mouse.
Ordstrukturen Engelskans understand ’förstå’ förefaller ha haft samma betydelse i fornengelskan som idag (detta kan man sluta sig till enligt den första metoden ovan). Men om man analyserar ordet vidare, vilket den amerikanske lingvisten Bloomfield gjorde, som en sammansättning bestående av stand ’stå’ och under ’under’, där under är besläktat med tyskans unter ’under’ och latinets inter ’bland’, så kan man anta att en sats som jag förstår dessa saker i en äldre (alltså äldre än den fornengelska betydelsen) mening bör ha motsvarat ’jag står bland dessa saker’. Verbet torde alltså ursprungligen ha haft en metaforisk betydelse, som med tiden har bleknat bort. I den meningen har understand genomgått en semantisk förändring. I kapitel 5 kommer vi mera ingående att studera hur en ny betydelse exponeras på olika sätt. © Studentlitteratur
15
1 Semantik och semantisk förändring
Semantik Semantik är namnet på teorin om språklig betydelse. Betydelse, i sin tur, förstås i språkvetenskapen som en treställig relation, ett förhållande mellan tre faktorer: ett uttryck, ett begrepp (eller begreppskomplex) och det ting, företeelse och liknande som betecknas. Det som betecknas av ett visst ord kan vara konkret eller abstrakt. Om vi tar ordet bil, så säger vi att ljudförbindelsen [bi:l] konventionellt används för att beteckna en viss klass av konkreta ting, men att uttrycket också svarar emot en föreställning vi som språkbrukare har i vår hjärna, nämligen föreställningen om det ting som korrekt benämns bil. Man brukar ibland säga att relationen mellan det språkliga uttrycket och det som åsyftas är indirekt. Med detta menar man att när en talare använder ett uttryck, som ordet bil, så kommer yttrandet av ljudförbindelsen [bi:l] att aktivera en föreställning eller ett begrepp i lyssnarens hjärna vilket får honom att rikta sin uppmärksamhet mot ett ting som konventionellt benämnes bil. Vi betecknar något i en viss verklighet via den föreställning som är knuten till ett visst uttryck. Det är detta man avser med en indirekt förbindelse mellan uttrycket och det betecknade. Med uttryckets extension eller för att använda ett vanligt ord, omfång, avses nu mängden av ting (ting förstås här i vidaste mening) som korrekt (i en viss språklig gemenskap) benämns, till exempel bil. Extensionen för uttrycket bil utgörs alltså av mängden av bilar. Med uttryckets intension avses uttryckets konventionella innehåll, en föreställning om vad som avses med uttrycket. Bland lingvister finns det kanske ingen helt gemensam uppfattning om hur intensioner ska beskrivas. Låt oss för enkelhets skull säga att intensioner utgör för språkanvändarna gemensamma föreställningar som aktiveras regelbundet av en viss uttrycksform. 16
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
Det kan ibland vara viktigt att skilja mellan ett uttrycks extension och dess referens. Med den senare termen avses den specifika syftning ett visst uttryck ges av en språkanvändare i en viss situation. Det objekt som därvid åsyftas benämnes referent. Med detta upptäcker vi att man kan tala om språklig betydelse på olika sätt. Lite förenklat kan man säga att semantik fokuserar på uttryckets egenskaper, vad ett ord verkar betyda i allmänhet (ordet X betyder Y). Om man i stället sätter språkanvändaren i centrum, har man tagit steget över till pragmatik (från grekiskans pragma ’verksamhet’). Då frågar vi oss vad språkanvändaren menar när han använder ordet X. Låt oss ta ett exempel. Ordet gris används typiskt för att syfta på en medlem av klassen grisar, men vi kan också i en viss situation använda det på ett annat sätt, t.ex. för att tala illa om en mänsklig varelse (titta på den grisen hur han stoppar i sig!). Om nu språkanvändarna systematiskt börjar använda ett uttryck med en ny syftning kommer givetvis också uttryckets extension och intension att förändras. Det är därmed uppenbart att om man vill försöka redogöra för hur ett ord får en ny betydelse att man måste ta hänsyn till språkanvändningen. Man säger vidare att relationen mellan det betecknande uttrycket och det som betecknas oftast är arbiträr, det vill säga godtycklig och inte given av naturen. Att så är fallet kan vi lätt konstatera när vi betänker hur olika språk kan beteckna samma slags varelse med så olika uttryck som häst, hross, horse, Pferd, hevonen, cheval, caballo, ma etc. Det faktum att relationen mellan ett uttryck och vad som betecknas så gott som alltid är arbiträr gör att det inte finns något absolut hinder för semantisk förändring. Denna korta utläggning om arbitraritet framställer språklig betydelse som en bräcklig konstruktion. Hur är det då möjligt att språkliga uttryck trots allt kan användas så pass framgångsrikt i kommunikation? Svaret på denna fråga är att språklig betydelse också baseras på konvention. En konvention kan, något förenklat, förstås © Studentlitteratur
17
1 Semantik och semantisk förändring
som en uppfattning om det korrekta sättet att handla i en viss gemenskap. Talare av svenska har alltså uppfattningen att ett visst slags fordon ska korrekt benämnas bil, ett visst slags varelse ska korrekt benämnas häst, och så vidare. Vi tvingas således använda uttryck i samma mening som alla andra om vi vill tillhöra den språkliga gemenskapen. Uttryckens konventionella karaktär garanterar därmed att det råder en rätt hög grad av stabilitet i språket. Konventioner kan dock, som vi vet, förändras; inte bara språkligt utan även ifråga om klädmode, utformning av bilar och andra ting, även sätt att uppfatta musik, liksom attityder till olika företeelser. Arbitraritet och konventionalitet är de grundläggande semantiska egenskaperna hos språkliga uttryck, men det finns andra egenskaper som förtjänar att nämnas för en förståelse av semantisk förändring: ofullständighet, slumpmässighet och ibland även saklig oriktighet. Om vi tänker på ordet vitling som betecknar ett slags havsfisk, så inser vi hur ofullständigt detta ord betecknar en klass av varelser. Ordet vit-ling analyseras historiskt som en avledning av adjektivet vit, ’något som är vitt’. Huruvida egenskapen ’vit’ är den mest framträdande hos den havsfisk som benämnes så är en öppen fråga. Vad vi kan enas om är dock att vithet i så fall utgör bara en egenskap hos referenten. En något rikare beskrivning borde också säga att vitlingen är en fisk som lever i havet och är ganska liten. En mer fullständig beskrivning av vitlingen skulle kräva en zoologisk redogörelse. Vi inser dock snabbt att vi skulle få orimligt långa ord att hantera. Denna ofullständighet hos lexikala uttryck att beteckna sina referenter är typisk men vanligtvis ändå fullt tillräcklig för att uttryck ska fungera i kommunikation. Men den är värd att hålla i minnet i samband med diskussioner om semantiska förändringar. Det kan ibland förefalla vara rena slumpen som har bestämt vilken egenskap vi väljer att uttrycka i samband med en viss referent. 18
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
Ofta är det så att ett visst uttryck förutom att vara slumpmässigt valt till och med kan vara sakligt oriktigt. Låt oss studera uppkomsten av ett sådant exempel. När fiskarbefolkningen på ögruppen Maldiverna i Indiska oceanen under 1980-talet började att motorisera sina fiskebåtar skedde detta med hjälp av den japanska marindieselmotorn Yanmar. När efter en tid Volvo introducerade sin marindieselmotor (Volvo Penta) på samma marknad kom den att benämnas Volvo-Yanmar av befolkningen. Vi kan då sluta oss till att Yanmar för den del av befolkningen som berördes bör ha betytt ungefär ’båtmotor’. Vid Volvos entré uppstod behovet att kunna referera till denna tillverkares speciella produkt. Volvo-Yanmar betydde alltså ’Volvo-båtmotor’. Med utgångspunkt från namnet Yanmar kan vi tala om en uttrycksförändring till Volvo-Yanmar, en referentiell förändring till en annan klass av referenter (från Yanmars motorer till Volvos) och en samtidig begreppslig förändring hos språkanvändarna (man var medveten om förändringen). Vad som är väsentligt här är således att en talare med uttrycket Volvo-Yanmar framgångsrikt, men oriktigt, kunde aktivera en viss föreställning i lyssnarens medvetande. Nu är det viktigt att observera att vi hittills har uppehållit oss vid en enda funktion hos språkliga uttryck, nämligen deras namnfunktion, alltså uttryckens förmåga att fungera som namn på klasser av referenter. I själva verket kan man urskilja åtminstone tre slags funktioner. Jag väljer att illustrera dessa olika funktioner med språkliga exempel. 1. Namnet Satan används i den kristna bibeln som namnet på Guds motståndare; 2. om en person råkar slå sig på tummen med en hammare och därvid utropar satan! gör han det för att uttrycka en känsla av smärta eller frustration, knappast för att omnämna Guds motståndare;
© Studentlitteratur
19
1 Semantik och semantisk förändring
3. om en liten pojke i femårsåldern använder uttrycket satan! för att imponera på jämnåriga flickor, är det för att väcka en reaktion hos lyssnarna. I språkvetenskapen benämns dessa tre funktioner, i tur och ordning, den deskriptiva, den expressiva och den evokativa funktionen. Ofta sammanfaller dessa funktioner vid användningen av ett och samma ord. För ett antal år sedan var det vanligt bland vissa personer att använda uttrycket gubbracer som benämning på en bil av märket Volvo. Uttrycket hade en deskriptiv funktion i och med att det kunde användas för att benämna bilar av ett visst slag. Samma uttryck hade också en expressiv funktion eftersom det möjliggjorde för en talare att ge uttryck för sin uppfattning om bilmärket ifråga. Givetvis väckte denna användning också en viss reaktion hos lyssnaren utöver den deskriptiva funktionen. I det senare fallet hade då uttrycket också en evokativ funktion. När vi konstaterar att en ung person idag väljer att använda ett uttryck som bomba i meningen ’klottra i stor skala, göra graffiti i stor skala’, kan det vara lämpligt att fundera över de tre funktionerna ovan. Används uttrycket för att det deskriptivt faktiskt fungerar bättre än klottra i stor skala, eller är det så att det också fungerar bra expressivt? I det senare fallet kanske det alltså även fungerar för att uttrycka att talaren tillhör en viss social grupp av ungdomar. I kapitel 5 återkommer vi till dessa tre funktioner när vi frågar varför vissa semantiska förändringar accepteras i en viss språkgemenskap.
20
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
Semantisk förändring Med den ovan presenterade synen på betydelse som en treställig relation bestående av uttryck, begrepp och referent borde en förändring av vilken som helst av de tre ingående faktorerna räcka för att åstadkomma en semantisk förändring. Nackdelen med denna radikala uppfattning är att varje uttrycksförändring som t.ex., uttalsförändring, måste betraktas som en semantisk förändring. I denna bok kommer jag inte att ansluta mig till en sådan extrem syn. Låt oss därför betrakta några andra möjliga sätt att närma oss begreppet semantisk förändring. • Semantisk förändring handlar om förändring av betydelse, vilket förstås som en förändring av de begrepp som associeras till ett ord, och har inget att göra med förändring av ordets fonetiska form. Intuitivt förefaller denna definition bättre i den meningen att den tar hänsyn till begreppslig förändring, men den kan ändå kritiseras av flera skäl. För det första sägs inget om huruvida förändringen uppstår hos en enda individ eller en grupp av språkanvändare. Förutsatt att vi antar att språkliga betydelser är konventionella borde vi tala om semantisk förändring bara i de fall när en grupp av språkanvändare uppfattar en förändring. För det andra är definitionen onödigt sträng i och med att den hävdar att semantisk förändring inte har något att göra med uttrycksförändring. Det finns många exempel på att en semantisk förändring kan vara kopplad till en förändring i uttrycksformen. Betrakta följande exempel: sälhund har i svenskan med tiden ersatts av säl. Den bakomliggande förklaringen är att språkbrukarna så småningom insåg att sälar inte är ett slags hundar och därför slutade att använda sammansättningen sälhund. © Studentlitteratur
21
1 Semantik och semantisk förändring
Ett annat, mer aktuellt exempel som visar att semantisk förändring ofta är förbunden med en uttrycksförändring är uttrycket mögelhund ’hund som tränats för att spåra upp mögel’. Ordet hund har i sammansättningen med mögel kommit att få en speciellare betydelse. Medan hund betecknar klassen av alla hundar, används mögelhund för att beteckna en särskild undergrupp av hundar. Den första definitionen ovan kan därför ses som onödigt restriktiv: semantisk förändring kan mycket väl vara förbunden med en uttrycksförändring. Ofta kan en semantisk förändring dock äga rum utan att uttrycksformen berörs. Förändringen kan bestå i att referenterna faktiskt har förändrats. Ett sådant exempel finner vi i samband med uttrycket bläddra: ’att växla mellan olika tvkanaler med hjälp av fjärrkontrollen’ (Nyordsboken 2000). Här kan man säga att vi av konservatism har behållit det gamla uttrycket trots att referenten (i detta fall en viss typ av handling) har genomgått en avsevärd förändring. Vidare kan vi finna exempel på hur en semantisk förändring börjat som en attitydförändring hos språkbrukaren, utan att vare sig uttrycket eller referenterna har förändrats. Ett sådant fall finner vi i samband med uttrycket neger som har kommit att ersättas av färgad i svenskan. Neger har alltså fått en negativ innebörd. Som ett resultat av diskussionen ovan och de givna exemplen vill jag föreslå följande definition av semantisk förändring: en semantisk förändring har ägt rum när användningen av ett visst uttryck i en viss språkgemenskap aktiverar en ny föreställning vilket ger som resultat att: 1. uttrycket kommer att representera en förändrad attityd hos språkanvändarna till klassen av referenter (exemplet neger), eller en förändring i kunskap hos språkanvändarna (exemplet säl) eller 22
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
2. uttrycket utvidgas i sin extension till att omfatta nya referenter (exemplen fallskärm och bläddra) eller 3. uttrycket begränsas i sin extension till att omfatta färre referenter eller en undergrupp av den tidigare klassen (exemplet mögelhund).
Semantisk förändring som en reflektion av kulturell förändring Studier av semantisk förändring erbjuder oss en möjlighet att lära oss mer om den kultur vi lever i. Omvänt kan vissa semantiska förändringar vara närmast omöjliga att förstå om man inte känner till den kulturella bakgrunden. Två exempel kan illustrera detta förhållande. Engelskans mint och money kommer från samma rot som det latinska monere ’att varna, att förmana, att råda’. Hur är detta möjligt? Vad har pengar med varnande att göra? Svaret är att i det antika Rom tillverkades pengar inom det område där Juno Monetas – ”Juno förmanerskan” – tempel låg. Genom närhetsassociation – penningtillverkningen pågick på samma plats som Monetastatyn – kom namnet Moneta att användas även om pengar. Ett annat exempel, även det från antikens Rom är det tidiga latinska ordet proclivis som betydde ’utför’ eller ’utförsbacke’, men som senare kom att betyda ’lätt’ och ’svårt’. Man kan möjligen gissa sig till den första betydelsen, ’utför’ – ’lätt’: det går lätt att förflytta något i en utförsbacke. Den andra betydelsen förblir obegriplig till dess man får förklaringen att i Rom, under antiken, transporterades gods i stora otympliga oxkärror som inte hade erforderliga bromsar och därför måste ha varit svåra att hantera i utförsbackar. Därav kopplingen ’utför’ – ’svårt’. © Studentlitteratur
23
1 Semantik och semantisk förändring
Vad menar vi då med kultur? Uttrycket används ofta på ett specifikt sätt: ”opera, balett, bildkonst, film och klassisk musik är kultur”. Det kan så vara, men vad menar vi då när vi säger att vissa invandrare som kommer till Sverige kan råka ut för en ”kulturchock”? Blir invandraren chockad av våra operor, balettföreställningar eller vår bildkonst? Nej, så är det inte. Det är snarare så att det finns något i svenskens sätt att bete sig, tänka och uppvisa olika attityder som invandraren uppfattar som främmande. Låt oss därför betrakta ett mer sammansatt kulturbegrepp bestående av fyra olika aspekter av mänsklig aktivitet: • gemensamma sätt att tänka; • gemensamma sätt att bete sig; • gemensamma sätt att tillverka och använda materiella ting; • de varaktiga spår man avsätter i naturen. Med kulturell förändring avser vi då en förändring av någon eller några av dessa fyra faktorer. Språket självt kan beskrivas som en sammansatt aktivitet bestående av de två första aspekterna: att använda ett visst språk kan sägas bestå i att man vanemässigt tänker på ett visst sätt och producerar ljud och skrivna tecken på ett visst sätt. Kroppsspråket hör också hit. Det är viktigt att inse att samtidigt som språket kan förstås som en yttring av två aspekter av kultur används det också för att representera de fyra aspekterna. Semantisk förändring ska förstås som en reflektion av kulturell förändring. Vi kan börja tänka på ett nytt sätt, vi kan börja uttrycka oss på ett nytt sätt, vi kan förändra våra artefakter eller börja använda dem på ett nytt sätt, och slutligen kan vi börja utnyttja eller förändra naturen på nya sätt. Allt detta kan registreras språkligt. Låt oss betrakta några tydliga fall. Vi har förändrat vårt sätt att tänka och uttrycka oss när vi börjar använda uttryck som 24
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
säl i stället för det tidigare sälhund, apa i stället för apekatt och val i stället för valfisk. Sådana exempel kan indikera att vetenskaplig precision gradvis tränger in i språket och ersätter en mer folkligt grundad semantik. Exemplet telefon påminner oss om att våra artefakter (de saker vi tillverkar och använder oss av) kan undergå förändringar. Sådana förändringar får konsekvenser för vårt sätt att tänka: språkanvändarna tvingas tänka på ett nytt sätt när de gradvis inser att ordet telefon kan användas om andra referenter än de tidiga väggfasta apparaterna med vev. Detta utgör ett annat slags kulturell förändring. Samtidigt kan det uppfattas som ett exempel på kulturell konservatism. Vi behåller det gamla namnet telefon av konservativa skäl (vi kan ändå notera att många personer använder uttrycket mobil för att benämna små transportabla telefoner). Många sådana exempel på språklig konservatism kan sammantaget ge oss föreställningen att tillvaron egentligen inte har förändrats så mycket som den har. I samband med uttrycket neger inser vi att vissa förändringar av betydelse bottnar i en förändring av attityder eller emotioner. Vi kan slutligen ta ett exempel som hänför sig till den fjärde kulturella faktorn som nämndes ovan: spår i naturen. Uttrycket miljövård betecknar en aktivitet som består i att med olika åtgärder skydda naturen från de olika ingrepp och påfrestningar vårt levnadssätt utövar på naturen. Dessa fyra exempel visar att semantisk förändring alltid utgör en reflektion av kulturell, social och historisk förändring. Därmed inte sagt att alla semantiska förändringar på ett entydigt sätt kan knytas till en kulturell förändring. Det kan finnas förändringar som ligger under medvetandenivån även på det semantiska planet, liksom det uttrycksmässiga. Detta är något vi återkommer till i kapitel 3.
© Studentlitteratur
25
1 Semantik och semantisk förändring
Sammanfattning Förutom att introducera själva ämnet semantisk förändring har syftet med detta kapitel varit att presentera några av de grundläggande begreppen i semantik. Vidare har jag velat belysa några typiska egenskaper hos språklig betydelse – egenskaper som, så att säga, visar att språkliga betydelser är mycket tillfälliga konstruktioner som egentligen har ett enda stöd: konventionalitet. Men konventioner, kanske själva kärnan i en kultur, kan också förändras. Min studie vill således betrakta semantisk förändring som en reflektion av kulturell förändring. Detta betyder dock inte att språkanvändarna är fullt medvetna om varje särskilt fall av semantisk förändring.
Bokens organisation Boken är avsedd att redogöra för de grundläggande teorier som formulerats inom ämnet lexikal semantisk förändring. Kapitel 2 ger en kort historisk och teoretisk översikt av forskningsfältet semantisk förändring. Där stiftar vi bekantskap med ett flertal olika typer av teorier som, utan att vara ömsesidigt uteslutande, kan sägas ha fokuserat på olika aspekter av semantisk förändring. Dessa olika kommer sedan att behandlas i separata kapitel i boken. Kapitel 3 presenterar de olika slag av orsaker till semantisk förändring man kunnat konstatera. Kapitel 4 redogör för Gustaf Sterns studie av semantisk förändring, den hittills bäst genomarbetade studien inom detta område av språkvetenskapen. Kapitel 5 behandlar olika aspekter av konventionaliseringen, den process där en semantisk variation kan resultera i en ny konventionell betydelse. 26
© Studentlitteratur
1 Semantik och semantisk förändring
Kapitel 6 försöker att urskilja de olika riktningar, tendenser och resultat som kan observeras i samband med semantisk förändring. Kapitel 7 utgör en sammanfattning av bokens innehåll.
Litteraturhänvisningar För en allmän introduktion till ämnet semantik på svenska rekommenderas Allwood och Andersson (1976) och Dahllöf (1999). Ett standardverk på engelska utgör Lyons (1977) stora arbete i två volymer. Allwood (1985) presenterar det kulturbegrepp som introducerades i kapitel 1.
© Studentlitteratur
27
1 Semantik och semantisk förändring
28
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
2 Historisk och teoretisk översikt
Inledning Syftet med detta kapitel är att översiktligt presentera de olika synsätt och grundläggande principer som uppmärksammats i studier av semantisk förändring. Kapitlet gör däremot inte anspråk på fullständighet; detta innebär att flera författare inte nämns alls, eller bara kortfattat. Målsättningen har alltså varit att fånga de aspekter som förefaller vara särskilt betydelsefulla för en förståelse av semantisk förändring. Kapitlet kommer också att utgöra en utgångspunkt för kapitlen 3 till 6. I den följande genomgången är det således de teoretiska synsätten i samband med semantisk förändring som framställes som centrala; inte individer eller den kronologiska ordning i vilken olika upptäckter gjorts. Dock måste man påpeka som ett mer uppenbart kronologiskt faktum att ämnets utveckling, frånsett den logisk-retoriska traditionen (se nedan), kan sägas ha påbörjats under senare hälften av 1800-talet. Man vågar påstå att så länge människan har intresserat sig för språklig betydelse har hon också intresserat sig för förändringar av betydelse. Vi vet att indierna intresserade sig för semantisk variation och förändring under årtusendet före Kristi födelse. Vi vet också att grekerna för mer än tvåtusen år sedan ägnade stort intresse åt etymologi, sökandet efter vad man © Studentlitteratur
29
2 Historisk och teoretisk översikt
uppfattade som ”ordens sanna betydelse”. I Platons dialog Cratylus ges exempel på försök att rekonstruera tidigare betydelser hos ordet för ”människa” och namnet ”Poseidon” (havsguden). I många fall kan man konstatera att de rekonstruktioner som gjordes var tämligen fantastiska och de har sedermera kommit att benämnas ”falska etymologier”. I de fall man faktiskt kunde belägga ett ords tidigare betydelse kunde man inte prestera några förklaringar av det förlopp som ledde till den senare betydelsen. Man kan säga att dessa tidiga försök inte nådde fram till några generella principer som kan läggas till grund för en teori om semantisk förändring. Ändå måste vi konstatera att en teori om semantisk förändring kan sägas ha uppstått redan i antiken, nämligen vad några forskare har kallat den logisk-retoriska teorin om semantisk förändring. I studier av retorik, ’konsten att tala väl, att övertala’, tog man sin utgångspunkt i Aristoteles analys av metafor och utvecklade en teori om hur man, i synnerhet poeter, med olika medel kunde förskjuta ett ords betydelse. Semantisk förändring sågs kanske framför allt som ett konstgrepp, inte i första hand ett inslag i den vanliga människans språk. Detta synsätt på semantisk förändring kan sägas ha varit det dominerande från antiken, genom medeltiden och rennässansen och fram till modern tid. När under 1800-talet det vetenskapliga intresset för studiet av språklig betydelse väcktes av forskare som Reisig och Bréal, sågs fortfarande förändring av betydelse som det viktigaste. Det var först med de Saussures klargörande distinktion mellan ett synkroniskt (’samtida, vid en viss tidpunkt’) och ett diakroniskt (’genom tiden eller historiskt’) språkstudium som språkforskarna så småningom insåg att den historiska inriktningen inte är den mest grundläggande. Under en relativt lång tid, från mitten av 1800-talet och fram till 1900-talets mitt, kom dock studiet av historisk betydelseförändring att ägnas stort intresse. 30
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
Under denna tid kan man tala om en långsam förskjutning av intresset, från retorikernas och poeternas stilgrepp över till det vanliga språket. Man bör ändå påminna om att det fortfarande var skriftspråket som sågs som det främsta undersökningsobjektet. Historisk semantik bedrevs naturligtvis inte i ett vetenskapligt vakuum utan emottog influenser dels från andra områden av språkvetenskapen, dels från andra vetenskaper. Sökandet efter semantiska lagar kan ses som ett utslag av sådan påverkan. Inom den jämförande språkforskningen hade man framgångsrikt kunnat fastställa så kallade ljudlagar i redogörelsen för hur exempelvis latinska ord som, pater ’fader’, och piscis ‘fisk’ på ett systematiskt sätt förändrats till Vater, father, fader och Fisch, fish och fisk i de germanska språken. Den ”lag” man upptäckte var hur /p/ i början av ett ord förändrades till /f/. Semantikerna ville naturligtvis inte vara sämre: det borde också gå att formulera lagar för hur betydelseförändringar tar en bestämd riktning. Kanske kan Darwins utvecklingslära, som publicerades 1859, också ha utgjort en inspirationskälla. Flera historiska semantiker började också intressera sig för orsaker till semantisk förändring. Man hade kommit att inse att det finns andra orsaker än viljan att utsmycka språket stilistiskt. Forskare som Bréal och Meillet kunde visa att det i språkets livsrum, den kulturella och sociala omgivningen, finns en mängd faktorer som bidrar till olika slags betydelseförändringar. För Bréal kom semantiken att framstå som en del av historien. Denna teori har med rätta benämnts den genetiska teorin om semantisk förändring, eftersom den erbjuder en redogörelse för orsakerna till semantisk förändring. En annan riktning som kan urskiljas har jag själv valt att benämna teorin om konventionalisering. Här är uppmärksamheten riktad mot den process där ett uttryck av talarna förändras och får en ny, konventionell betydelse. Denna pro© Studentlitteratur
31
2 Historisk och teoretisk översikt
cess rymmer i sig ett flertal olika aspekter, bland annat uppmärksammandet av betydelsevariation som ett ständigt inslag i språket, den språkliga kontextens betydelse, andra kontexters betydelse, det semantiska avståndet mellan den ursprungliga betydelsen och den nya, den funktion en viss förändring kan tänkas ha för språkanvändarna samt befästandet av den nya betydelsen. Ett flertal forskare har velat bringa reda i alla de olika fall av förändring som har kunnat observeras. En central fråga har gällt hur många typer av förändring man behöver räkna med i språk. Det finns alltså ett antal klassifikationsteorier om semantisk förändring. Denna mer eklektiskt inriktade strävan kan sägas omfatta de flesta aspekter jag har nämnt ovan. Särskilt orsaker till semantisk förändring har ett centralt intresse. Slutligen kan vi tala om en riktning som egentligen betraktar de fall när ett ord mister sin lexikala betydelse och istället får en grammatisk funktion (ett gammalt exempel är prepositionen hos som historiskt har utvecklats ur hus). Vi talar då om grammatikalisering, en process som tilldragit sig stort intresse under de senaste decennierna. Det bör framhållas att de olika aspekter av semantisk förändring jag kortfattat presenterat inte är ömsesidigt uteslutande. Forskarna från 1800-talets mitt intresserade sig alltså inte bara för en aspekt av semantisk förändring. Vidare kommer vi att inse att det faktum att olika uttrycks betydelser kan påverka varandra i den språkliga kontexten både kan ses som en allmän orsak (kapitel 3) till semantisk förändring och som ett medel (kapitel 5).
32
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
Den logisk-retoriska klassifikationen av semantisk förändring Det går att urskilja en riktning med rötter i den västerländska antiken där man finner ett grundläggande principiellt synsätt på semantisk förändring. Denna syn, som kännetecknar en över tvåtusen år gammal tradition, kan benämnas den logisk-retoriska klassifikationen av semantisk förändring. I detta synsätt på semantisk förändring förenas två aspekter: dels studiet av de retoriska troperna, studiet av hur en talare eller författare med olika medel kunde använda ett ord i en annan mening än den vanliga, dels en ”logiskt” bestämd uppfattning om vad resultatet blev av sådana förändringar. Studiet av troperna går ytterst tillbaka till Aristoteles studier av metaforer, men kom att utvidgas till att omfatta mer än ett dussin olika fall. De semantiska analyser man utförde är så pass avancerade och har en så allmängiltig karaktär att de är värda att återges utförligt. I åtskilliga fall har jag dock funnit det enklare att illustrera en viss analys med ett modernt exempel. De antika grammatikernas studium av troperna kan för översiktens skull sammanfattas under fyra rubriker: synekdoke, metonymi, metafor och katakres.
Synekdoke ’inneslutning’ Termen synekdoke kommer från grekiskan och betyder där ’inneslutning’. Två termer med olika semantiskt omfång kan utbytas emot varandra.
© Studentlitteratur
33
2 Historisk och teoretisk översikt
1. Genus och species A. Genus för species Fordonet (i stället för bilen) framfördes i hög hastighet av den berusade föraren. Det ilskna djuret (i stället för katten) bet mig i handen. B. Species för genus Engelskans man används ofta för att beteckna hela människosläktet: man is a beast, ’människan är ett vilddjur’. Vi kan också observera att svenskans generiska pronomen man (vilket härleds från substantivet man under påverkan från tyskan) också används för att referera till ’folk i allmänhet’: ”man ska inte kasta sten, när man själv sitter i glashus”.
2. Singular och plural A. Singular för plural Användningen av ett substantiv i singular (och i bestämd form) med generisk referens illustrerar detta fall: lejonet är ett farligt djur. Substantivet i singular syftar alltså på hela klassen lejon. B. Plural för singular Det står i De Heliga Skrifterna, i Bibeln, en bok som innehåller de heliga skrifterna.
3. Del och helhet A. Del för helhet I engelskan kan uttrycket a sail, som betecknar en del av ett segelfartyg, användas i stället för a ship. När vi på svenska säger det inte var en själ där, (i stället för människa) använder vi oss av samma semantiska grepp. B. Helhet för del I sportsammanhang är det vanligt att man använder ett nationsuttryck när man till exempel vill meddela att elva 34
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
svenska fotbollsspelare har besegrat elva danska fotbollsspelare i en match: Sverige slog Danmark.
4. Artnamn och egennamn A. Artnamn för egennamn När vi säger Kungen istället för Carl XVI Gustaf använder vi artnamnet i stället för egennamnet. B. Egennamn för artnamn Många egennamn får så småningom en karakteriserande betydelse, de används ibland för att uttrycka en egenskap som förknippas med en viss känd person. Vi kan alltså säga sådant som han är vår tids Hitler eller han är ingen Einstein precis.
Metonymi Det motsvarande grekiska ordet betydde ’förändring av namn’. Denna term är så vag att den egentligen inte upplyser alls om vilka semantiska relationer det är fråga om. Vi ser nedan att metonymi omfattar ett flertal olika fall. Lite förenklat kan vi säga att vi talar om två saker eller företeelser som är nära förbundna med varandra i tid och rum.
1. Orsak och verkan A. Orsaken för verkan Det engelska uttrycket engine, ’maskin’, betecknar egentligen det orsakande ingenium, alltså ’skicklighet’. B. Verkan för orsaken Uttrycket fallandesjuka betecknar verkan av eller symptomen hos en viss sjukdom.
© Studentlitteratur
35
2 Historisk och teoretisk översikt
2. Behållaren och innehållet A. Behållaren för innehållet Vi refererar ofta till ’behållaren’ i stället för ’innehållet’ i samband med mat och dryck. Vanliga exempel är att dricka ett glas, att tillaga en gryta, etc. B. Innehållet för behållaren Det engelska ordet convent, ’sammankomst’, har kommit att beteckna den byggnad i vilken en viss typ av sammankomst äger rum. Ett ytterligare exempel på samma tendens finner vi när ekonomiska rapportörer säger att Wall Street reagerade negativt på nyheten: man benämner platsen, Wall Street, där många människor med ekonomiskt inflytande verkar.
3. Platsen och produkten eller ett karakteristiskt drag hos platsen A. Platsen för produkten eller ett karakteristiskt drag hos platsen Många produkter benämns efter den plats där de produceras: Champagne från det franska departementet Champagne, Stilton som namn på en ostsort från Stilton i Huntingdonshire i England, Västerbotten som en benämning för en annan ostsort från Västerbotten. B. Produkten eller en plats karakteristiska drag istället för platsen Ortnamnet Sevenoaks har sitt ursprung i att det betecknade en plats där det växte sju ekar. Bland svenska ortnamn finner vi många som innehåller ledet -ryd, -röd eller -red, eller som det enda elementet i platsnamnet Ryd, vilket antyder att platsens karakteristiska drag var att där hade skett en ’röjning’.
4. Tecknet och det betecknade tinget A. Tecknet för det betecknade tinget I uttrycket tronen vilar på altaret finner vi ett mycket komplext uttryck. Vi har två fall av metonymi: tronen represente36
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
rar kungamakten och altaret representerar religionen. Hela uttrycket betyder alltså att ’monarkin vilar på, eller stöds av, religionen’. B. Det betecknade tinget för tecknet Det omvända förhållandet (jämfört med det föregående fallet) råder i det engelska uttrycket as honoured by royalty, ’som hedrad av kungligheten’, med betydelsen ’hedrad av drottningen’.
5. Det abstrakta substantivet och det konkreta substantivet. A. Det abstrakta substantivet för det konkreta När man använder uttrycket det är en skam för att beskriva en viss handling som skamlig, använder man det abstrakta substantivet skam istället för att benämna den mer konkreta handling det är fråga om. B. Det konkreta substantivet för det abstrakta I uttryck som politikerna trängs vid köttgrytorna får det konkreta uttrycket köttgrytorna ersätta mer abstrakta ord som makt, fördelar etc. Som vi har sett används metonymi som det samlande namnet för en hel mängd semantiska relationer.
Metafor Det grekiska ordet betyder ’överföring’. Med detta avses det förhållandet att ett namn på en viss, ofta konkret företeelse överförs till, eller appliceras på, en annan, ofta mer abstrakt företeelse: viljan är själens ryggrad Meningen med detta uttryck är att säga att viljan är lika viktig för själens stadga och fasthet som ryggraden är för kroppen. © Studentlitteratur
37
2 Historisk och teoretisk översikt
Medan metonymi har analyserats i en mängd olika fall sågs metaforen som ett enda retoriskt grepp. Detta betyder emellertid inte att metaforen skulle ha betraktats som mindre betydelsefull. En mera fullständig genomgång av olika slags metaforer skulle leda för långt i denna demonstration av de olika troperna.
Katakres Katakres har felaktigt betecknats som en särskild trop. Snarare är det fråga om stilistiska misstag, som när man blandar ihop oförenliga stilgrepp. Ofta uppstår en komisk effekt som i uttrycket tidens tand läker alla sår. Med detta har vi fått en uppfattning om de viktigaste troperna. Vi kan inse att många av dessa uttryckssätt är så inarbetade i vårt vardagliga språk att vi knappast lägger märke till vilka komplexa semantiska relationer det rör sig om. Avslutningsvis kan vi konstatera att många av dessa stilfigurer inte leder till permanenta betydelseförändringar och kunde därför, strängt taget, ha utelämnats här. Jag anser ändå att det är värdefullt att känna till dessa klassiska exempel från retoriken, eftersom de faktiskt har kommit att prägla vårt vardagsspråk.
Den logiska klassifikationen När vi övergår till att betrakta det logiska inslaget i den logisk-retoriska teorin, kan vi konstatera att den analysmetod man använde sig av bestod i att jämföra betydelsen hos ett ord, före och efter en förändring, med hänsyn till innehållet. Den logiska relation man uppmärksammade mellan ett ords tidigare betydelse och den senare baserades på kvan38
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
titet: ett ords betydelse kunde utvidgas, begränsas eller undgå förändring. Hermann Paul, ovan nämnd som en mera sentida företrädare för denna syn, exemplifierade de tre fallen med exempel från tyskan: Begränsning: Utvidgning: Överföring:
Hochzeit, ’högtid’ > ’bröllop’ fertig, ’färdig att resa’ > ’färdig’ Zunge, ’tunga’ > ’språk’
Med ’begränsning’ ovan avses alltså det faktum att Hochzeit kom att begränsas i betydelse till ett beteckna bara ett enda slags högtid; med ’utvidgning’ menas att fertig kom att betyda ’färdig i största allmänhet’; när varken ’begränsning’ eller ’utvidgning’ äger rum, som i det tredje fallet, talar man om en ’överföring’ av betydelse. Den logisk-retoriska teorin hade inte mycket att säga om orsaker, förutom de rent retoriska, alltså en strävan att uttrycka sig på ett effektivare, ofta mer övertalande sätt. Denna teori fokuserar främst, som redan påpekats, på resultatet av semantisk förändring. I kapitel 6 kommer vi att inse att ’begränsning’ och ’utvidgning av betydelse’ bara är två av många tendenser man kan studera i samband med semantisk förändring.
Sökandet efter semantiska lagar Vi kunde se ovan att man i den logisk-retoriska teorin hade en bestämd uppfattning om resultatet av semantisk förändring. I själva verket är det sådana uppfattningar som ligger till grund för en av de intressantaste frågorna man har ställt sig i samband med semantisk förändring: går semantiska föränd© Studentlitteratur
39
2 Historisk och teoretisk översikt
ringar i någon viss riktning, och lyder de till och med under någon form av lagbundenhet? Under 1800-talet rådde ett starkt intresse för att försöka besvara denna fråga. Man vågar nog anta att det var sökandet efter semantiska lagar som utgjorde ett av de främsta motiven för att studera semantisk förändring för tidiga semantiker som Bréal och Reisig. Man kan urskilja två influenser hos intresset för semantiska lagar: naturvetenskapernas redogörelse för lagbundenheter i naturen, så kallade ”naturlagar”, och den jämförande språkvetenskapens formulerande av ”ljudlagar”, regelbundna och undantagslösa fonetiska förändringar. Semantiken som akademisk disciplin skulle säkert vinna mycket i prestige på att kunna formulera motsvarigheter till lagbundenheter i andra discipliner. Det ska emellertid påpekas att inte alla forskare har sett sökandet efter semantiska lagar som en realistisk uppgift. De forskare som har ägnat uppmärksamhet åt denna typ av studier har i princip talat om två typer av semantiska lagar: • diakronistiska semantiska lagar, lagar som lyder under begränsningar i både tiden och rummet, och • pankronistiska semantiska lagar, lagar som gäller överallt och alltid. I kapitel 6 kommer vi att stifta närmare bekantskap med några av de få exempel som förtjänar att benämnas ’semantisk lag’, nämligen Sterns observationer av semantiska förändringar hos en grupp av adverb i medeltidsengelskan, Sperbers studier av psykologiska orsaker vid semantisk förändring och Bréals lagar om specialisering och differentiering. Semantiska lagar förefaller emellertid vara sällsynta; vad vi finner är snarare tendenser eller riktningar hos de semantiska förändringarna. En sådan observerad tendens är den att 40
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
abstrakta betydelser ofta uppstår ur mer konkreta betydelser. Ett exempel på detta är hur uttryck som betecknar ’gripande med handen’ (att fatta, att (be-)gripa, att greppa etc.) också har kommit att uttrycka ’förståelse’: att fatta ett problem. Det verkar mycket svårt att finna exempel på det omvända förhållandet, att konkreta betydelser uppstår ur abstrakta betydelser.
Den genetiska aspekten av semantisk förändring Om man i den logisk-retoriska teorin inte hade något att säga om orsakerna till semantisk förändring, så kan man säga att det är just orsakerna som är det centrala i den genetiska aspekten av semantisk förändring. Utvecklandet av teorier om orsaker kan sägas ha inletts under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, främst av forskare som Bréal, Meillet, Wellander och Sperber. Detta intresse för orsaker avspeglar naturligtvis en förändrad syn på språket och dess betydelse som en väsentlig del av kulturen. Fransmannen Meillet föreslog tre orsaker som leder till semantisk förändring. Den första ligger i språket självt. När språkliga uttryck används tillsammans kan nya betydelser uppstå som ett resultat av ordens samförekomst. Den andra orsaken består i att de ting eller föremål vi betecknar språkligt undergår förändringar, eller att språkanvändarna uppmärksammar nya aspekter hos tingen eller utvecklar nya attityder till tingen, och därmed lägger in nya meningar i de betecknande orden. Meillets tredje orsak avser inlån av främmande ord. Den andra och den tredje orsaken omfattar mycket av vad vi i kapitel 1 benämnde som ”kulturella förändringar”. © Studentlitteratur
41
2 Historisk och teoretisk översikt
Denna lista av orsaker har sedermera kompletterats av andra forskare. Till exempel har det visat sig att sociala orsaker har stor betydelse för förståelsen av semantisk förändring. Vi kommer således att se i kapitel 3 att en hel mängd förändringar i människans omgivning, speciellt i den materiella men även i hennes tanke- och intressevärld, får semantiska konsekvenser.
Teorier om konventionalisering Jag introducerade termen konventionalisering som lämplig för att fånga in en mängd faktorer ingående i den process där ett uttryck förändras från en viss betydelse till en annan. Vi kan konstatera att semantisk förändring sällan sker uttryckligen genom dekret uppifrån eller genom en uttalad överenskommelse. Förändringar genomförs istället i vanlig kommunikation. Här måste vi skilja mellan den envägskommunikation som sker genom olika medier, som television, radio, tidningar, olika slags litteratur, annonser och reklam som förekommer i olika medier, och den tvåvägskommunikation vi ägnar oss åt i samtal. Ett mer påtagligt bidrag till förståelsen av hur semantisk förändring genomförs i normala talsituationer har getts av Hans Sperber. Sperber använder termen kontext vilken kan översättas ungefär som ’sammanhang’. Hans syn kan sammanfattas i följande fyra satser: 1. förekomsten av en ny betydelse i en bestämd kontext; 2. en övergångsperiod av frekvent upprepning och närmare association med hjälp av konsociationer; 3. uppkomsten av en ny oberoende betydelse i olika kontexter; 4. möjlig avskärning av varje förbindelse mellan de två betydelserna. 42
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
Med konsociationer avses ”de vanligaste och mest karakteristiska kontexterna vid en given tidpunkt”. I den första satsen uttrycks generaliseringen att en ny betydelse är definitivt knuten till en viss kontext, en kontext som stöder en viss ny betydelse. Därpå krävs en fas av upprepning där den nya betydelsen ”nöts in”. Den nya betydelsen kan förstås som inarbetad när den kan uttryckas i andra kontexter än den ursprungligen definierande. Kontextens inverkan kan således, i Sperbers teori, uppfattas som ett kriterium på hur långt en viss semantisk förändring nått; ju längre en förändring nått i riktning mot konventionalisering, ju mindre stöd krävs från kontexten. Det sista steget kan förstås som uppkomsten av homonymi; ett visst uttryck kan nu knytas till två distinkta betydelser och vi kommer att tala om två olika ord. Om vi förutsätter att mer medvetna semantisk förändringar medför förändringar i språkanvändarnas sätt att tänka kan vi säga att konventionaliseringen ofta har en kognitiv aspekt. Den fråga vi nu intresserar oss för gäller i vilken grad och på vilket sätt vi måste förändra vårt tänkande när vi accepterar en semantisk förändring. Flera tidigare forskare har ägnat särskild uppmärksamhet åt att redogöra för denna aspekt av semantisk förändring. Den tidige psykolingvisten Wilhelm Wundt stödde sig på 1700- och 1800-talens associationspsykologi när han formulerade sin tes: föreställningar knyts (associeras) till varandra genom likhet och närhet. Wundts tanke var alltså att den nya betydelsen antingen liknar den gamla till en viss grad eller uppfattas som närliggande. Wundts begreppspar ’likhet’ och ’närhet’ har utgjort utgångspunkten för en mer omfattande teori som redogör för semantiska förändringar och som fångar egenskaper både i uttrycksformen och begreppet. Begreppen ’likhet’ och ’närhet’ förefaller spela en grundläggande roll för språklig förståelse och språklig förändring överhuvudtaget. © Studentlitteratur
43
2 Historisk och teoretisk översikt
I kapitel 5 kommer vi att närmare diskutera vikten av begreppen ’närhet’ och ’likhet’ i samband med försöket att förstå konventionaliseringen.
Klassifikationsteorier om semantisk förändring En sista men inte mindre intressant uppgift i studiet av semantisk förändring består i att formulera generaliseringar om de olika typer av förändring man observerar i språk. Frågan gäller hur många eller vilka olika slags typer av semantisk förändring vi kan finna i mänskliga språk. Åtskilliga forskare har ägnat mycket arbete åt denna fråga. Fransmannen Carnoy, till exempel, presenterade en lista på över sjuttio (70!) olika typer av semantisk förändring. Hans beskrivning lider dock av en något svårtillgänglig terminologi och kan dessutom sägas karakteriseras av brist på insikt vad gäller regler för semantisk förändring. Carnoy har därvid beskyllts för att förväxla språkliga egenskaper med orsaker. Ett citat från Carnoy visar att det kan finnas fog för denna kritik: ”ord förvärvar ständigt nya betydelser eftersom det finns många fler idéer än det finns ord”. I den här boken kommer en enda teori att presenteras, nämligen Gustaf Sterns teori. Skälet för detta är att Sterns teori av många forskare betraktas som den bäst utarbetade teorin om semantisk förändring. Det bör dock genast påpekas att Sterns teori till stor del tar sin utgångspunkt i upptäckter som gjorts av andra forskare inom ämnet. Så till exempel använder sig Stern av Meillets beskrivning av bakomliggande orsaker, vilken vi kort berörde i förra avsnittet. Sterns ambition var uppenbarligen att ge studiet av semantisk förändring en bättre empirisk förankring. I stället för att 44
© Studentlitteratur
2 Historisk och teoretisk översikt
främst förlita sig på språklig intuition, språkkänsla, framhöll Stern att referensen, syftningen eller meningen, är det enda säkra kriteriet vid bestämmandet av språklig betydelse. Detta föll sig naturligt för honom som, till skillnad från flera andra semantiker, använde sig av den treställiga analysen av språklig betydelse vi diskuterade i inledningskapitlet. En annan tydlig strävan i Sterns arbete är att han försökte knyta olika fall av semantisk förändring till vanliga processer i språket. Han försökte således koppla samman vissa strukturella egenskaper i språket som exempelvis ellips, alltså utelämnande av ett ord ur en grammatisk konstruktion, med en viss typ av semantisk förändring. Med utgångspunkt från engelskan definierade Stern sju klasser av semantisk förändring vilkas orsaker kan sökas i uttrycket självt, förändringar i omvärlden, i människans sätt att uppfatta och förhålla sig till denna omvärld. I kapitel 4 kommer vi att presentera och kritisera Sterns teori närmare.
Sammanfattning I denna korta genomgång har vi sett att studiet av semantisk förändring är något man ägnat intresse åt i mer än tvåtusen år. Det var dock först under 1800-talet som forskarna mer medvetet började intressera sig för semantiska förändringar även i det vanliga språket, även om inriktningen fortfarande gällde det skrivna språket. Denna skriftspråksorientering gäller också för Gustaf Sterns studie som presenterades 1931. I och med att studiet intensifierades från 1800-talets mitt började man observera en mängd orsaker till varför ett visst uttryck förändrade betydelse. Språket är inte en självständig organism utan reflekterar förändringar hos människan och hennes omvärld. Ökande insikter om språklig kommunikation visade att semantiska förändringar är underkastade även internt språkliga mekanismer. © Studentlitteratur
45
2 Historisk och teoretisk översikt
Med tiden uppstod ett behov av att bringa reda i, eller klassificera, de mängder av fall av semantisk förändring man hade kunnat registrera. Sammanfattningsvis: de olika aspekter av semantisk förändring som har introducerats i detta kapitel och vilka vi ska gå in närmare på i följande kapitel är följande: • orsakerna till semantisk förändring • klassificeringen av typer av förändring • konventionaliseringsprocessen • resultat, tendenser och riktningar i semantisk förändring.
Litteraturhänvisningar Den som önskar en relativt kort presentation av ämnet semantisk förändring rekommenderas att läsa kapitel 4 i Ullmann (1957).
46
© Studentlitteratur
3 Orsaker
3 Orsaker
Inledning I detta kapitel ska vi studera vilka orsaker till semantisk förändring man har kunnat observera. Först finner vi att den språkliga kommunikationen själv utgör en latent källa till semantiska förändringar. Sådana språkliga orsaker inbegriper den normala språkanvändningen, diskontinuerlig inlärning, förekomsten av polysemi, ’flertydighet’, betydelsevaghet och förlust av motivation. Därefter betraktar vi icke-språkliga orsaker, vilka omfattar olika slags kulturella förändringar som materiella förändringar, nya idéer, tänkesätt och attityder. Samhällets sociala struktur utgör också en viktig orsak. Kulturella förändringar kan givetvis också komma utifrån på flera sätt. Dels genom att vi ibland lånar in ett nytt ord för en ny företeelse, dels genom att vi översätter ett visst uttryck, som i fallet Lilla Björn där således det svenska ordet björn kommit att användas i en ny betydelse.
© Studentlitteratur
47
3 Orsaker
Egenskaper i språket som orsaker till semantisk förändring Språkliga uttrycks samförekomst I det talade och det skrivna språket kommer olika uttryck att uppträda tillsammans mer eller mindre ofta i grammatiska konstruktioner med vissa betydelser. En observation man har gjort i samband med detta är att uttrycks samförekomster – kollokationer – ofta leder till att ett uttrycks betydelse överförs till det andra uttrycket och vice versa. Uttrycken ”smittar” varandra semantiskt. Som ett exempel på detta kan vi föreställa oss att den som tillräckligt ofta får höra uttrycket glad som en lärka så småningom kan komma att förknippa uttrycket glädje med ’lärkan’, och uttrycket lärka med ’glädje’. Om en sådan process äger rum kan personen i fråga förväntas yttra sådant som hon är en riktig lärka i meningen ’hon är glad’. Ett ovanligt tydligt exempel på hur ett uttrycks betydelse kan påverka betydelsen hos de omgivande uttrycken finner man i franskan. Negationsordet ne, ’inte’, har genom att ofta uppträda tillsammans med en rad uttryck, ursprungligen latinska och icke-negativa, bidragit till att göra dessa negativa: LATIN
FRANSKA
passus ’steg’ punctum ’punkt’ persona ’person’ rem, acc. av res ’sak’ jam ’nu’, ‘redan’ + magis ’mer’
ne … pas ’inte’ ne … point ’inte, inte alls’ ne … personne ’ingen’ ne … rien ’ingenting’ ne … jamais ’aldrig’
48
© Studentlitteratur
3 Orsaker
Så långt har den semantiska förändringen gått hos uttrycken pas, point etc. att de kan ha negativ betydelse även när de används i kontexter där ne inte förekommer. Ordet personne kan användas på två motsatta sätt. Som substantiv betyder det fortfarande ’person’, men som svar på en pronomenfråga betyder det ’ingen’: den franska meningen J’ai vu une personne översätts alltså till svenska som ’jag såg en person’. I exemplet Qui a dit cela? ’vem sa det?’ som inleds med ett frågande pronomen (qui) tolkas svaret personne som ’ingen’. Vi observerar att i svenskan samförekom icke och en så ofta att de smälte samman till ett negativt indefinit pronomen: ingen. Vad vi studerat här är ett speciellt tydligt exempel på hur ett uttrycks betydelse kan förändras av den språkliga omgivningen, utan att vi kanske är fullt medvetna om förändringen.
Ambiguösa kontexter En viss situation kan ofta beskrivas (och tolkas) på flera sätt. Ett ofta citerat exempel är hur det medeltida engelska uttrycket bede, ‘bön’, (relaterat till sv. bedja) kom att beteckna ’kulor på ett radband’. Uttrycket he is counting his bedes kunde, när det användes på medeltiden för att beskriva en situation där en person hängav sig åt bön, tolkas på två sätt: ’han räknar sina böner’ eller ’han räknar sina kulor (på radbandet)’. Upprepandet av bönen (Ave Maria) ackompanjerades nämligen av omflyttandet, eller räknandet, av radbandets kulor. Så småningom kom he is counting his bedes att tolkas enbart som ’han räknar sina kulor’. Som ett resultat av denna förändring försvann således betydelsen ’bön’ knuten till uttrycket bede (engelskan lånade in prayer från franskan i stället som en ersättning). Senare uttalsförändringar och © Studentlitteratur
49
3 Orsaker
stavningskonventioner gav upphov till den nutida formen bead, som alltså betecknar en kula eller pärla. Detta fall av semantisk förändring skulle således ha uppstått som ett missförstånd i tolkningen av en situation. Sådana missförstånd är i och för sig inte så ovanliga i språk; vad som är ovanligt med det givna exemplet är att missförståndet kommit att permanentas. Missförståndet har alltså gett upphov till en ny konventionell betydelse. I kapitel 4 kommer vi att möta en rad förändringar som anses ha orsakats av att språkanvändarna har kommit att uttrycka en annan aspekt av samma situation (se kapitel 4, Omkastning).
Betydelsevaghet De flesta uttryck i språket är vaga i betydelse; detta är en uppfattning som har hävdats länge av både lingvister och filosofer. Ett av de mest kända exemplen på betydelsevaghet diskuteras av filosofen Wittgenstein i samband med uttrycket game, ‘spel’, i engelskan. Om vi försöker fundera ut vad brädspel, kortspel, bollspel och olympiska spel har gemensamt så finner vi att det är mycket svårt att finna en enhetlig definition. Wittgenstein föreslog termen familjelikhet för att karakterisera ett sådant förhållande. Två föräldrar behöver inte likna varandra, men deras barn kan ändå likna båda föräldrarna samtidigt. Eftersom betydelsevaghet verkar vara det typiska förhållandet i språk, så kan vi inse att många semantiska förändringar kan ske oförmärkt och utan att möta motstånd, eftersom den vanlige språkbrukaren inte har så bestämda intuitioner om uttryckens betydelse.
50
© Studentlitteratur
3 Orsaker
Förlust av motivation Ofta stöds ett ords betydelse av ordets morfologiska form. Men om ett morfem genom uttalsförändring försvinner som en självständig form kan detta öppna vägen för en förändring av betydelse. Uttrycken lord och lady i engelskan har utvecklats ur fornengelskans sammansättningar hlaf-ord eller hlaf-weard, ’brödvärd’, respektive hlaf-dige, ’brödknåderska’. Det senare uttrycket, hlaf-dige, kan antas ha haft en överförd betydelse, motsvarande ungefär det svenska ’matmor’, den som tillhandahåller bröd. När väl morfemet för ’bröd’ utplånats som en självständig form, försvann samtidigt en begränsning på ordets semantiska förändring. Genom fonetiska förändringar försvann hlaf- (jfr med loaf, ’limpa’) som ett självständigt morfem för ’bröd’. Detta kan ha gått till ungefär så här: hlaf-dige (h)la(f)-di(ge) ladi lady
den fornengelska formen fonetisk reduktion resultatet av fonetisk reduktion modern stavning
Uttalsförändringarna resulterade i formen [leidi]. Eftersom den form som uttryckte ’bröd’ hade försvunnit behövde lady inte längre begränsas till att uttrycka begrepp som har med ’bröd’ eller ’mat’ att göra, vilket vi kan konstatera av ordets aktuella betydelse: ’(förnäm) dam’. Intressant nog kan man ändå observera att uttrycket lady of the house, ’värdinna’, påminner om den gamla användningen. I detta uttryck bidrar förstås of the house till den aktuella tolkningen.
© Studentlitteratur
51
3 Orsaker
Förekomsten av polysemi Tvärtemot en mer naiv uppfattning att språkliga uttryck skulle vara monosema, ’entydiga’, kan vi konstatera att många uttryck i språket, kanske de flesta, har flera parallella betydelser. Termen polysemi, ’mångtydighet’, används för att beteckna detta förhållande. Vanligtvis brukar de olika betydelserna vara relaterade till varandra. Typiskt uppstår polysemi genom att ett uttryck används i en överförd, alltså metaforisk, mening. Ett exempel på detta är hur uttryck för seende kommit att användas för att uttrycka olika slags mentala processer som förståelse, avsikt, minne etc. Engelskans I see, ’jag förstår’, och svenskans inse, avse och bortse utgör exempel på detta. Så småningom permanentas den metaforiska betydelsen och ett uttryck som se kommer att uppfattas som polysemt: se kan beteckna visuell varseblivning eller en förståelseakt. Eftersom polysemi är så pass vanlig, har detta gjort oss toleranta mot semantiska förändringar.
Ordförrådets struktur Ordförrådets struktur är kanske den viktigaste förutsättningen för semantisk förändring, anser en forskare som Stephen Ullmann: ”Ett språks fonologiska och grammatiska system utgörs å ena sidan av ett begränsat antal bestämt organiserade element. Ordförrådet å andra sidan är en lös samling av ett oändligt större antal enheter; det är därför mera flytande och rörligt, och nya element, ord såväl som betydelser, kan tilläggas mera fritt medan redan existerande kan falla ur bruk”. Vi kommer att observera att en semantisk förändring hos ett visst ord ofta föranleder förändringar hos andra ord i språket. När verbet se började användas i den överförda betydelsen ’att förstå’, blev se också delvis synonymt med ord 52
© Studentlitteratur
3 Orsaker
som förstå, begripa, fatta etc. Detta är ett annat sätt att förstå att ordförrådets struktur i sig spelar roll vid semantisk förändring.
Diskontinuerlig inlärning Vissa forskare har tänkt sig att när barn tillägnar sig språket kan det hända att barnet inte alltid skulle tillägna sig exakt samma betydelser som föräldrarna har. Det är detta förhållande man har benämnt diskontinuerlig inlärning. Enligt dessa forskare skulle det alltså kunna uppstå vissa avbrott i traderingen av ett språk från en generation till en annan. Det är emellertid inte lätt att finna övertygande exempel på detta. Det exempel som gavs under rubriken ambiguösa kontexter ovan (exemplet hur bedes kom att betyda ’radbandskulor’) har även använts som ett argument för idén om ”diskontinuerlig inlärning”. Den danske lingvisten Otto Jespersen ansåg att den missuppfattning som beskrivs i samband med detta exempel ”inte kunde äga rum i hjärnorna hos dem som redan associerat ordet (bedes) med den ursprungliga beteckningen, medan detta var helt naturligt för barnen som hörde och förstod frasen som en helhet, men omedvetet analyserade den på annat sätt än den föregående generationen”. Det ska påpekas att flera forskare har ifrågasatt om exempel som det återgivna är vanliga överhuvudtaget i språk.
© Studentlitteratur
53
3 Orsaker
Icke-språkliga kulturella förändringar som direkta orsaker till semantisk förändring Medan vi ovan har studerat hur normala egenskaper i språket kan utgöra orsaker och förutsättningar för semantisk förändring kommer vi nu att uppmärksamma de icke-språkliga orsaker som kan sätta igång en förändringsprocess. Dessa orsaker kan förstås som olika slags kulturella förändringar bestående av kognitiva förändringar hos språkanvändarna (inkluderande förändrade attityder och emotioner), deras beteende, och i förändringar av den materiella omgivningen, men visar också vilken roll den sociala strukturen i ett samhälle kan spela. Påverkan från andra kulturer utgör även ett fall av kulturell förändring. De franska lingvisterna Bréal och Meillet framstår som pionjärer i uppmärksammandet av sådana yttre orsaker till semantisk förändring.
Artefakter och andra objekt En viktig orsak till semantisk förändring består i att de objekt som omger oss, och som vi har anledning att benämna språkligt, förändras på olika sätt. Främst gäller detta förstås artefakter, de objekt vi själva tillverkar. Uttrycket skepp betecknade ännu på 1700-talet en större segeldriven farkost för färd i vatten. Idag används uttrycket också om maskindrivna farkoster. Uttrycket skepp används ännu idag, men kanske mest i sammansättningar som skeppsprovning, skeppsbyggnad, skeppsvarv etc. Vi kan också reflektera över sammansättningar som luftskepp och rymdskepp. Den tekniska utvecklingen har alltså tvingat oss att modifiera våra begrepp i samband med ordet skepp. Här kan vi, 54
© Studentlitteratur
3 Orsaker
som några tidigare forskare föreslagit, tala om ett fall av ”språklig konservatism”, eftersom vi av tradition håller fast vid ett uttryck som skepp fastän de föremål vi betecknar med hjälp av ordet har förändrats väsentligt.
Institutioner Samhällets olika institutioner och inrättningar har förändrats genom tiderna. Även i sådana fall har vi ofta behållit de gamla benämningarna trots att referenterna inte är de traditionella. I engelskan betyder uttrycket parliament, ’parlament’ inte samma sak som på medeltiden. Uttrycket parlement, hämtat från franskan, betydde helt enkelt ’tal’. Idag betecknar parliament både den politiska processen och platsen där denna utförs. Ordet gymnasium kom till svenskan från latinet och grekiskan och betecknade ursprungligen en offentlig plats för nakna ynglingars kroppsövningar. Idag betecknar ordet en skolform för teoretisk utbildning mellan grundskola och universitet eller högskola. Detta är bara två exempel, men de illustrerar tydligt hur olika institutioner i samhället har förändrats i grunden. I och med att vi har hållit fast vid de traditionella uttrycken har dessa därmed kommit att få nya betydelser.
Idéer Uttrycket humor, som ytterst kommer från latinets humor, ’vätska’, har genomgått en avsevärd betydelseförändring. I den antika föreställningsvärlden tänkte man sig att människans fysiologiska och mentala egenskaper bestämdes av hur de fyra huvudsakliga kroppsvätskorna (blodet, svarta och © Studentlitteratur
55
3 Orsaker
gula gallan samt slemmet) förhöll sig till varandra. Övervägde blodet (lat. sanguin-) fick man det sangviniska temperamentet och betraktades som gladlynt och sorglös; övervägde slemmet (grek. phlegmat-) blev man flegmatisk, alltså lugn och sävlig; övervägde gallan (grek. chol-) blev man kolerisk, eller häftig och hetsig; och om man slutligen hade ett övermått på svart galla (grek. melan- chol-) var ens temperament melankoliskt, alltså svårmodigt och dystert. Idén om kroppsvätskorna användes således för att redogöra för människans psykologiska dispositioner. Som bekant använder vi ännu idag dessa uttryck för att karakterisera personers läggning, men för de flesta människor är den historiska bakgrunden okänd. Den bakomliggande idén om kroppsvätskorna har sjunkit ned i den kollektiva glömskan. Humor, som alltså utgjorde det samlande namnet för kroppsvätskorna, kom så småningom att självt få en speciell användning att beteckna en viss mänsklig disposition.
Attityder Gränsdragningen mellan idéer och attityder är inte självklar. Något förenklat kanske man vågar säga att vad vi menar med attityder ofta har att göra med emotion, men inte alltid. Vi kan nämligen ofta tala om en viss ”demokratisk attityd” som inte behöver vara emotionellt laddad för den enskilde utan helt enkelt en inställning eller ett förhållningssätt man har övertagit som medlem i en viss kultur. En förändring i attityd kan observeras i samband med det nutida bruket av färgad i stället för neger. Uttrycket neger, som ursprungligen kommer från latinets niger, ’svart’, användes under en tid när den vita rasen såg den mörkhyade som mindervärdig. I takt med att denna uppfattning har förändrats har uttrycket neger känts som oupplösligt förenat med rasism och rasförtryck och därför ersatts av det emotivt mer neu56
© Studentlitteratur
3 Orsaker
trala färgad. (I USA finns det personer som även uppfattar engelskans coloured, ’färgad’, som rasistiskt belastat och istället föredrar att använda uttrycket afro-american, ’afro-amerikansk, amerikan med afrikanskt ursprung’. Det har även sagts att uttrycket non-white, ’icke-vit’, har använts i sammanhanget). I detta fall konstaterar vi att även om uttrycket neger fortfarande skulle kunna användas för att symbolisera gruppen av mörkhyade människor, så tvekar vi att använda uttrycket därför att det konserverar en attityd som är oförenlig med den uppfattning vi har idag.
Vetenskapliga begrepp Medan uttrycket humor idag inte används inom naturvetenskapen så gäller detta för en mängd andra uttryck, men med förändrad betydelse, som elektricitet, geometri, atom etc. Atom, ytterst från grekiskans (h)e átomos, ’det odelbara’, har genomgått en drastisk semantisk förändring i och med klyvningen av atomen. Trots detta naturvetenskapliga faktum används uttrycket ofta i sin ursprungliga betydelse när vi talar om ”atomära begrepp”, begrepp som uppfattas som så grundläggande att de inte kan uppdelas ytterligare. Det likaledes grekiska ordet geometri betydde ursprungligen ’jordmätning’, en rent empirisk verksamhet. Idag betecknar ordet ett teoretiskt ämne, en gren av matematiken.
Sociala orsaker Det faktum att människorna tillhör olika sociala grupper i ett samhälle utgör en viktig faktor i semantisk förändring. Sådana indelningar kan vara baserade på inkomst, utbildning, ålder, kön, boendeförhållanden, yrke etc. © Studentlitteratur
57
3 Orsaker
Vad man kan konstatera är att ett visst uttryck tenderar att ges en viss tolkning i en viss social grupp, och en annan tolkning i en annan grupp. Om vi tar yrkestillhörighet som en sådan gruppdefinierande egenskap finner vi att det i varje yrke eller verksamhet finns en viss idé som är så given eller så central att det verkar onödigt att uttrycka den språkligt. Ett uttryck som exempelvis, handling, som för den stora språkgemenskapen har en viss allmän betydelse, får i en socialt avgränsad grupp en mer specialiserad betydelse. För en advokat kan handling betyda en ’legal handling’ eller ett ’legalt dokument’, för en militär kan handling lättare tolkas som ’militär operation’, osv. Ett annat exempel utgörs av ordet operation. För en sjukhusanställd tolkas detta naturligt som ’kirurgisk operation’, för en matematiker som ’matematisk operation’ och för en militär igen, som en ’militär handling’. I dessa fall talar vi om specialisering av betydelse. Ett visst uttryck ges alltså ofta en speciell tolkning i en begränsad social grupp. Motsatsen, generalisering, uppstår när ett uttryck som används inom en socialt avgränsad grupp kommer att användas av hela språkgemenskapen. Ett exempel på detta är hur uttrycket båt för allmänheten används om varje farkost som används i vatten (kanske med undantag för flottar och pråmar), medan yrkesfolk ofta vill begränsa uttryckets användning till flytetyg som är under tolv meter (fyrtio fot) i längd. Den sociala strukturen har alltså en viktig inverkan på tolkningen av ett uttryck, men vi ska ändå komma ihåg att den språkliga kontexten också spelar en avgörande roll vid tolkningen.
58
© Studentlitteratur
3 Orsaker
Psykologiska orsaker Två typer av psykologiska orsaker är speciellt framträdande: sådana som grundas på emotion och sådana som grundas på tabu. Eftersom vad som är tabu i en viss kultur vid en viss tid inte behöver vara det i en senare tid, så erbjuder språket en möjlighet att studera sådana förändringar.
A. Emotiva orsaker Inspirerad av psykologen Sigmund Freuds teorier hävdade tysken Sperber att när vi är djupt intresserade av ett ämne så brukar vi hänvisa till detta ämne även när vi talar om helt andra saker. Bibeln (Matteus 12:34) innehåller en generalisering som passar bra på Sperbers observation: ”varav hjärtat är fullt, därav talar munnen”. Språkligt går detta till på så sätt att vi tar ett uttryck från ett speciellt intresseområde och använder uttrycket med överförd betydelse (metaforiskt) inom ett annat område. Sådana ämnen som alltså uppfyller talaren kommer att utgöra ”centra för expansion”, men de kan också utgöra ”centra för attraktion”, på så sätt att vi hämtar analogier från andra ämnesområden för att beskriva vårt favoritämne med högre precision. Sperber ger exempel på hur under första världskriget ’vapen’ kom att utgöra emotiva centra (de metaforiskt använda uttrycken har översatts till svenska): Vapen’ som ett centrum för expansion: granatkartesch som en metafor för ’bönor’, maskingevär som en metafor för ’kvinna med många barn’. Vapen’ som ett centrum för attraktion: kaffekvarn eller symaskin som metaforer för ’maskingevär’ rullande kök som en metafor för ’stridsvagn’.
© Studentlitteratur
59
3 Orsaker
Vi ser ovan två motsatta riktningar i den semantiska förändringen. I det första exemplet tar vi namn för vapen som utgångspunkt för att beteckna andra företeelser; i det andra tar vi andra företeelser som utgångspunkt för att beteckna olika slag av vapen.
B. Tabu Tabu är ett polynesiskt ord som betecknar något ’förbjudet’. Vad som är avgörande här är att det kan vara förbjudet att benämna något med dess rätta namn. Freud har även här lämnat ett bidrag till förståelsen av en viktig språklig process. Han presenterade denna analys av ordet tabu: För oss grenar betydelsen hos ordet ut sig i två motsatta riktningar. Å ena sidan betyder det ’helig, helgad’; men å andra sidan betyder det ’trolsk, farlig, förbjuden och oren’. Motsatsen till tabu betecknas i polynesiskan av ordet noa som betecknar något vanligt och allmänt tillgängligt. Således finns något liknande begreppet ’förbehåll’ i tabu; tabu uttrycker sig väsentligen i förbud och begränsningar. Vår kombination ’helig fruktan’ skulle ofta kunna uttrycka betydelsen hos tabu.
Efter denna utredning kan vi betrakta några olika slag av tabu. 1. Tabu och rädsla Enligt svensk folktro ansågs det farligt att benämna det djur som vi idag benämner varg med dess dåvarande ”rätta namn”: ulv. Benämnandet skulle kunna locka fram djuret ifråga. Namnet ulv var alltså tabu. I stället fick man ta till ett ersättningsnamn: varg. Ersättningsnamnet benämnes eufemism. Varg blev alltså en eufemism för ulv. I detta fall rör det sig alltså om en ren namnförändring. Så småningom kom även varg att bli tabu och ersattes av gråben. Gråben blev nu alltså en eufemism för varg och det är i samband med detta uttryck som vi kan tala om en semantisk förändring. 60
© Studentlitteratur
3 Orsaker
Uttrycket gråben kom alltså att användas på ett nytt sätt. Det blev möjligt att hänvisa till vargen genom att uttrycka en av detta djurs karakteristiska egenskaper, nämligen den att ha ”grå ben”. I detta fall kan vi säga att den semantiska förändringen består i att vi talar om en ”del av en helhet”, alltså ett fall av metonymi. 2. Tabu och finkänslighet Vissa ämnen eller företeelser kan vara tabubelagda utan att för den skull nödvändigtvis anses som direkt farliga att omtala. I olika kulturer finns det sådant man av finkänslighet undviker att benämna direkt. Verbet dö är ett sådant uttryck som gärna undviks. Vi finner i stället eufemismer som avlida, gå bort, lämna oss, somna in, avsluta sina dagar, sluta sina ögon etc. De uppräknade fraserna har då genomgått en semantisk förändring. Att gå bort betyder något annat än att avlägsna sig från en viss plats, att sluta sina ögon är inte synonymt med blunda etc. Givetvis bidrar kontexten, eller det sammanhang där fraserna ovan används, till att stödja den avsedda tolkningen. 3. Tabu och lämplighet Tre ämnen har visat sig vara känsliga att beröra i samtal: sexuella aktiviteter, vissa kroppsdelar och vissa kroppsfunktioner. Otto Jespersen ger exempel på hur i 1800-talets USA damer kunde göra sig stort besvär för att undvika att tala om benen, vare sig det gällde de egna eller benen på ett piano. Således tog man ibland till uttryck som benders, ’böjare’, när man avsåg de egna benen. Benen på ett piano kunde uttryckas med frasen the limbs ’lemmarna’. Även ordet body, ’kropp’, ansågs alltför ekivokt och ersattes gärna med waist, ’midja’. Vad som är tabu i en viss kultur förändras också med tiden. Idag anses det nog inte speciellt anstötligt i svenskan att säga att något är ”skitbra”. I denna kontext är det dock tydligt att © Studentlitteratur
61
3 Orsaker
ordet skit inte används i sin folkliga mening utan som ett förstärkande prefix.
Främmande inflytande En kultur emottar ofta influenser från andra kulturer, inte minst språkliga influenser. Talarna av ett språk kan överta ett visst uttryckssätt och därmed åstadkomma en semantisk förändring hos vissa uttryck i språket. I många språk används uttryck för ’björn’ också för att beteckna stjärnbilder, ”Stora Björnen” och ”Lilla Björnen”, under påverkan från latinets Ursa (och ytterst från grekiskans Arktos). Ordet björn har därmed fått en vidare tillämpning: från att beteckna en klass av levande varelser till att också beteckna en viss konfiguration av himlakroppar. (I äldre svenska användes ibland ordet björn som en benämning för indrivare av skulder). Idag kan vi särskilt observera hur svenskan influeras av engelska ord med anknytning till datorer. Uttrycket mus som namn på ett tillbehör till persondatorer har, under påverkan från engelskans användning av mouse, fått en vidare tillämpning. Andra ord som kan nämnas i detta sammanhang är skrivare, program, dokument, spara, brevlåda, mapp och skrivbord.
Behovet av ett nytt namn En viss kulturell förändring kan behöva institutionaliseras genom namnförändring. I princip har vi då tre möjligheter: att bilda ett nytt ord av redan existerande element (som vid sammansättning av två uttryck till exempel), att låna ett uttryck från ett annat språk eller att förändra betydelsen hos ett redan förekommande ord i språket. Det var denna tredje möjlighet vi betraktade i det föregående stycket i samband med uttrycket mus. 62
© Studentlitteratur
3 Orsaker
Många uttryck som vi betraktar som mycket vanliga har kommit till oss genom lån. Ett så vanligt ord som köpa har ett sannolikt ursprung i latinets caupo, ’handlande’, likaså skriva från det latinska scribere. Ett intressant exempel är satellit. Den aktuella betydelsen i svenskan är ’mindre himlakropp som utgör osjälvständig föreslagare till planet’. Dess ursprungliga betydelse i latin var en annan: ’följeslagare, livvakt’. Vad vi särskilt kan fundera över i samband med dessa direkta lån från främmande språk är varför vi låtit dem ersätta möjliga svenska ord. Det svenska ordet stridsvagn ersattes med engelskans tanks.
Människan och den fysiska omgivningen Många uttryck i språket betecknar olika slags mänskliga ingrepp i naturen. Vi finner ord som åker, stenbrott, grustag, röjning, svedja, kalhygge, damm, kanal och så vidare. Vi finner också exempel på semantisk förändring inom detta område. Uttrycket förstöring har således fått en ny betydelse i miljöförstöring, liksom vård har fått en ny betydelse genom att förekomma i sammansättningen miljövård. Vi kan tala om ett nytt slag av kriminella handlingar med hjälp av ordet miljöbrott. Slutligen har ordet arkitekt getts en ny betydelse som en del av uttrycket landskapsarkitekt. Vi ser alltså hur även denna aspekt av kulturell förändring reflekteras i semantisk förändring.
Sammanfattning I kapitel 1 framfördes antagandet att semantisk förändring står i en direkt relation till kulturell förändring. Den genom© Studentlitteratur
63
3 Orsaker
gång av orsaker till semantisk förändring vi just avslutat ger stöd för denna tanke. För det första: språket självt, karakteriserat som ’gemensamma sätt att tänka och bete sig’, är så invävt i kulturen att varje språklig förändring per definition utgör en kulturell förändring. Språket kodifierar sätt att tänka och sätt att bete sig. För det andra: de orsaker vi kunnat finna inryms under den definition av kultur jag återgav i kapitel 1. Detta redovisas nedan under fyra rubriker. Det finns ändå anledning att uttrycka en reservation. Många orsaker till semantiska förändringar kan ligga under språkanvändarnas medvetandenivå. Under rubriken ’språkliga orsaker’ fann vi att nya betydelser kan uppstå som ett resultat av ords samförekomst, att nya fall av polysemi kanske inte observeras därför att ord är semantiskt vaga. Det skulle alltså kunna vara ett för starkt antagande att jämställa alla sådana orsaker med medvetna förändringar i sättet att tänka. Vad vi vågar säga är att resultatet av sådana förändringar har semantiska konsekvenser i den meningen att vi har fått nya betydelser. Med denna reservation i minnet kan vi avsluta genomgången med att korrelera de olika orsaker vi studerat i kapitlet med kulturella faktorer, med den skillnaden att vi nu betraktar de kulturella dragen ur ett dynamiskt perspektiv. Emot det statiska draget ’gemensamma sätt att tänka’ ställer vi det dynamiska ’förändringar i gemensamma sätt att tänka’, ’förändringar i gemensamma sätt att bete sig’ och så vidare.
Förändringar i gemensamma sätt att tänka När det gäller språkliga orsaker till semantisk förändring finns det, som jag påpekade ovan, anledning att i åtskilliga fall vara försiktig med att betrakta sådana orsaker som kognitiva. 64
© Studentlitteratur
3 Orsaker
När vi däremot talar om icke-språkliga orsaker till semantisk förändring anser jag att de flesta kategorierna svarar emot mer medvetna kognitiva förändringar. Jag upprepar de olika kategorierna och repeterar ett exempel ur varje kategori: institutioner: parlament idéer: humor attityder: neger vetenskapliga begrepp: atom sociala orsaker: handling psykologiska orsaker: (t.ex. olika slag av tabu) gråben främmande inflytande: Lilla Björnen behovet av ett nytt namn: (dator-) mus artefaktstruktur: skepp betyder inte samma sak idag som på 1700-talet förändrade sätt att avsätta spår i naturen: miljövård uttrycker ett nytt sätt att handla i naturen.
Förändringar i gemensamma sätt att bete sig De flesta språkliga orsaker till semantisk förändring leder också till förändringar i beteendet, på så sätt att vårt sätt att uttrycka oss också förändras. När vi upphör med att använda uttrycket neger och istället använder färgad beter vi oss på ett nytt, observerbart sätt.
Förändringar i artefaktstruktur De objekt vi tillverkar och använder oss av har förändrat sig på olika sätt i takt med den teknologiska utvecklingen. Ett bra exempel utgörs av de objekt som benämnes med ordet skepp. Här kunde vi lätt anföra en mängd exempel, men för © Studentlitteratur
65
3 Orsaker
att undvika tröttsamma repetitioner har jag valt att reservera kapitel 6 för en rikare exemplifiering.
Förändrade sätt att avsätta spår i naturen Vi gör andra ingrepp i naturen idag än för hundra år sedan. Detta kan vi inse när vi reflekterar över uttryck som miljöförstöring, miljövård, växthuseffekt, landskapsarkitekt. Det är dock ingen tvekan om att det råder en hög grad av medvetenhet om våra sätt att bruka och missbruka naturen, så vi bör även tala om kognitiva förändringar i dessa fall. Vi har sett att de olika slag av orsaker vi berört i detta kapitel alla kan inordnas under kulturella förändringar av de fyra egenskaper som användes för att definiera en kultur (i kapitel 1). I kapitel 4, i samband med presentationen av Sterns klassifikation av semantisk förändring, får vi anledning att återigen fundera över vilka av dessa orsaker som verkar vara särskilt vanliga i språk. Kapitel 6 kan också sägas anknyta till kapitel 3 genom att belysa förhållandet mellan orsaker till semantisk förändring och riktningen eller resultatet av semantisk förändring.
Litteraturhänvisningar Terrence Gordons bok (1982) är väl värd att läsa för den som är intresserad av tidiga arbeten inom semantik.
66
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
4 Gustaf Sterns studie
Inledning När Gustaf Stern 1931 publicerade sitt verk Meaning and Change of Meaning presenterade han vad många forskare betraktar som den teori om semantisk förändring som är bäst förankrad i språkliga fakta. Sterns syfte med att studera betydelseförändringar var att ”visa 1) vilka typer av förändring som existerar i språk, speciellt i det engelska språket, och 2) hur dessa typer är relaterade till varandra” (min översättning). Stern hämtade sina data mestadels ur New English Dictionary (NED) men använde ibland även kritiska exempel ur andra författares analyser, och han ansåg sig på grundval av dessa data kunna fastställa att det finns sju huvudtyper av betydelseförändring i engelskan. Sterns teori kan beskrivas som en multikausal teori om semantisk förändring. Det är alltså orsakerna, inte exempelvis konsekvenser eller förändringens natur, som är det grundläggande i teorin. Stern baserade sin studie på vanliga egenskaper och processer som kan studeras i språk och försökte fastställa relationen mellan dessa egenskaper och processer å ena sidan, och semantisk förändring å den andra. En sådan egenskap är likhetsrelationer mellan uttryck som kan ge upphov till analogiska semantiska förändringar (se klass II); en vanlig process i språk är att uttryck kan förkortas. Detta kan ge upphov till semantisk förändring (se klass III) och så vidare. © Studentlitteratur
67
4 Gustaf Sterns studie
Stern var väl medveten om de olika slag av orsaker vi behandlade i kapitel 3, liksom han väl kände till, och ibland använde sig av, de olika analyser av semantisk förändring som hade föreslagits av föregångare som Bréal, Paul, Stöcklein, Wundt, Meillet, Wellander och Sperber. Läsaren bör göras införstådd med att presentationen av utrymmesskäl inte kan ge full rättvisa åt Sterns arbete. Vad vi kommer att studera är främst Sterns analys av semantisk förändring i olika klasser och deras exemplifiering.
De tre omedelbara orsakerna till semantisk förändring Stern analyserar betydelse som en treställig relation (se kapitel 1): han talar om en verbal relation, en referentiell relation och en subjektiv relation. Dessa tre relationer kan undergå förändring och Stern konstaterar därmed att man kan observera tre typer av språkliga orsaker: 1. förändring av den verbala relationen: förändringens orsak kan sökas i uttryckets egenskaper (uttryckets form). Stern identifierar två klasser av semantisk förändring som har sin orsak i språklig form: Analogy, ’analogi’, och Shortening, ’förkortning’; 2. förändring av den referentiella relationen: språkanvändaren kan benämna en klass referenter på ett nytt sätt eller tillämpa ett uttryck på en annan klass av referenter. Denna typ av förändring kännetecknar klasserna Nomination, ’namngivning’, och Transfer, ’överföring’; 3. förändring av den subjektiva relationen: språkanvändaren kan förändra sina föreställningar om en klass referenter. Här urskiljer Stern två klasser: Permutation, ’Omkastning’, och Adequation, ’Avpassning’. 68
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
Språkliga orsaker och icke-språkliga orsaker Förutom dessa tre språkliga orsaker måste vi räkna med orsaker som beror på att omvärlden, eller vårt sätt att uppfatta omvärlden, har förändrats i något avseende. Orsaker av det senare slaget omfattar vad vi behandlade i kapitel 3. Semantiska förändringar som grundas i sådana yttre förändringar benämnde Stern Substitution, ’ersättning’. Stern förklarar valet av termen substitution med följande ord: ”namnet berättigas av att man betraktar förändringen som orsakad av ersättningen av en ny referent” (min översättning). Emellertid kan vi se att det inte alltid är så. Stern visar själv att förändringen ofta består i vår förändrade attityd till referenten. Vad vi kan enas om är att förändringen orsakas av faktorer utanför språket.
Avsiktliga och oavsiktliga semantiska förändringar En annan viktig distinktion som löper som en röd tråd genom Sterns klassifikation gäller huruvida språkanvändaren agerar avsiktligt eller oavsiktligt. Med hänsyn till avsikt karakteriserar Stern de sex språkliga typerna av semantisk förändring på följande sätt (från och med nu och i resten av boken använder jag de svenska översättningarna av Sterns namn på de olika typerna av semantisk förändring): Analogi och Förkortning är avsiktliga eller oavsiktliga; Namngivning och Överföring är avsiktliga eller oavsiktliga och Omkastning och Avpassning, slutligen är alltid oavsiktliga. I fallet Ersättning uppstår naturligtvis inte frågan om avsiktlighet eller inte, eftersom orsakerna ligger utanför språket.
© Studentlitteratur
69
4 Gustaf Sterns studie
Översikt av klassificeringen och benämnandet av klasserna Stern identifierade, som vi ser, sju klasser av semantisk förändring. Jag har redan introducerat de svenska översättningarna av namnen på de olika klasserna: Ersättning, Analogi, Förkortning, Namngivning, Överföring, Omkastning och Avpassning. De sju klasserna fördelar sig på detta sätt med hänsyn till uppdelningarna ovan.
A. Yttre orsaker Klass 1. Ersättning
B. Språkliga orsaker I. Förändring av verbal relation (avsiktlig/oavsiktlig) Klass 2: Analogi Klass 3: Förkortning II. Förändring av referentiell relation (avsiktlig/oavsiktlig) Klass 4: Namngivning Klass 5: Överföring III. Förändring av subjektiv relation (oavsiktlig) Klass 6: Omkastning Klass 7: Avpassning Stern sammanfattar sin generella syn på semantisk förändring med följande ord: ”en talare kan använda ord på ett nytt sätt, 1) för att kommunicera tydligare och lämpligare till en lyssnare innebörden av yttrandet (den kommunikativa funktionen); 2) för att symbolisera referenterna på ett lämpligare sätt (den symboliska eller deskriptiva funktionen); 70
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
3) för att uttrycka sina tankar och känslor på ett lämpligare sätt (den expressiva funktionen); eller 4) för att göra ett starkare intryck på lyssnaren (den avsiktliga eller evokativa funktionen), vilken mer eller mindre omfattar de tre tidigare.” Vi observerar att i 1) talar Stern om en överordnad ”kommunikativ funktion” och i 2) till 4) om mer speciella fall.
Sterns klasser av semantisk förändring Vi övergår nu till att betrakta de sju klasserna i tur och ordning. I samband med detta kommer vi att särskilt lägga märke till hur Stern formulerat de villkor och orsaker som kan spåras bakom varje typ av förändring.
Klass I: Ersättning (Substitution) Termen Ersättning ska tolkas som ’insättning av en ny referent’. Betydelsen av detta kommer att framgå av den följande förklaringen. På grund av olika slags förändringar som ligger utanför språket, till exempel teknisk utveckling, kommer referenterna att genomgå förändringar som egentligen skulle motivera nya betecknande uttryck. Vad språkbrukarna emellertid ofta gör i sådana fall är att helt enkelt placera referenten i en känd kategori och beteckna den med det uttryck som redan används för den kategorin. Detta får semantiska konsekvenser, som vi kommer att se nedan. Stern finindelar detta fall av förändring i tre underklasser: referentens faktiska förändring (klasser av objekt, föremål, företeelser), språkanvändarnas kunskap om referenten och språkanvändarnas förändrade attityd till referenten. © Studentlitteratur
71
4 Gustaf Sterns studie
Faktuell förändring av referenten Uttrycket skepp utgör ett illustrativt exempel. Skepp har andra egenskaper idag än de hade under den tid när det fortfarande bara fanns seglande skepp. När ångkraften och senare andra typer av drivkällor gjorde sitt inträde och nya referenter som ångdrivna fartyg skapades, så placerades dessa in i den kategori som sedan länge betecknats med uttrycket skepp. Det ska särskilt påpekas i samband med uttrycket skepp att ångdrivna fartyg inte skilde sig nämnvärt från segelfartyg i början av sin utveckling. Skrovformen var så gott som identisk med segelfartygens och fartygen var ofta fullt riggade för segling. Den mer påtagliga skillnad en betraktare kunde observera var skorstenen som utspydde rök. Man kan alltså tala om en gradvis förändring av referenternas utseende. Parallellt med denna faktiska förändring har vi tvingats att modifiera våra föreställningar om skepp. Mer tekniskt uttryckt säger vi att uttrycket skepp har genomgått både en intensionell och en extensionell förändring. Det är lätt att finna många liknande fall av förändring, när vi betänker att ord som vagn, hus, penna, bok och kniv länge har använts – och fortfarande används i språket och att den tekniska utvecklingen har förändrat föremålens tillverkning, utseende och funktion. Referenterna behöver förstås inte bara vara konkreta ting. Vanliga handlingar som betecknas med verb som tvätta, resa, skriva och steka utförs inte på exakt samma sätt som på 1800talet. Idag kan vi till exempel säga att vi tvättar en skjorta även när en tvättmaskin får utföra själva arbetet. Referenterna kan vara abstrakta och bestå av exempelvis en politisk idé.
72
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
Förändring i kunskap om referenten Vid den andra typen av Ersättning förblir referenten oförändrad medan vår kunskap om referenten förändras. Stern exemplifierar med följande uttryck: elektricitet, solsystem, atom, sydpolen, stenåldern, antikens Mesopotamien etc. Idag vet vi helt enkelt mer om referenterna. Före 1945 visste inte de flesta människor att atomer kan klyvas (vi påminner oss från kapitel 3 att det grekiska ordet atom betyder ’odelbar’). Detta faktum är vi numera väl medvetna om. Trots denna förändrade kunskap har vi inte uppfunnit ett nytt namn.
Förändring i attityd till referenten Vi kan även förändra vår attityd till referenten utan att referenten själv har förändrats. Politiska slagord verkar vara utsatta för sådana förändringar. Det svenska uttrycket folkhemmet kan tas som ett exempel. För många svenskar väcker uttrycket en nostalgisk längtan efter något som har försvunnit i kölvattnet av ekonomiskt förändrade villkor och i en ny medvetenhet om en global marknad. För många andra svenskar kanske uttrycket väcker känslor av tvång, höga skatter och planekonomi. För att uppehålla oss vid svensk politik kan vi inse att de gamla partinamnen Bondeförbundet, Högerpartiet och Kommunistpartiet inte uppfattas som lyckade benämningar att använda idag. De uttrycker tydligen attityder till sina referenter som många inte längre delar.
Klass II: Analogi (Analogy) Analogi spelar enligt Stern lika stor roll i semantiken som i morfologin. Vi påminner oss från inledningen av detta kapitel att analogi har att göra med uttryckens form. Den yttersta orsaken för de förändringar vi har att göra med nu ligger alltså i uttryckens form. Med andra ord; språkanvändarna kan ge ett © Studentlitteratur
73
4 Gustaf Sterns studie
uttryck en ny betydelse under påverkan av ett uttryck med samma eller liknande form. Det krävs naturligtvis ett tolkande mänskligt subjekt för att förändringen ska äga rum. Stern talar om tre typer av analogi: kombinatorisk analogi, korrelativ analogi och fonetisk interferens. De tre typerna presenteras och exemplifieras i tur och ordning.
Kombinatorisk analogi Kombinatorisk analogi betecknar den process som består i att språkanvändaren blir medveten om en betydelse hos ett uttryck och lägger in denna betydelse i ett annat uttryck med liknande form. Det engelska adjektivet fast har två betydelser som nästan verkar vara varandras motsatser. Å ena sidan betyder fast ’fast, orörlig’ och å den andra ’snabb’. Det finns inga mellanliggande betydelser som skulle ha kunnat tjäna som övergångar i en utveckling från den förra (betydelsen) till den senare. Förklaringen består i att adjektivet har genomgått en semantisk förändring under direkt påverkan från ett uttryck med nästan samma form, nämligen adverbet faste i medeltidsengelskan. Under medeltiden genomgick faste en intressant betydelseförändring från ’fast, orörligt’ till ’snabbt’. Denna förändring skall ha uppstått i speciella kontexter. I en mening som he renneth faste, som tidigare hade betytt ungefär ’han springer fast, stadigt’, blev det möjligt att lägga in en ny tolkning: ’att springa stadigt’ uppfattades som liktydigt med ’att springa fort’. Det är nu den analogiska förändringen sker. Det är uppenbart, framhåller Stern, att adjektivet har ”lånat” betydelsen ’snabb’. ”Med andra ord, när adverbet hade fått den nya betydelsen, så kom denna genom analogi att utsträckas också till adjektivet; vår språkkänsla är van vid att adjektiv och adverb av samma stam har strikt korrelerade betydelser” (min översättning). 74
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
Stern visade för övrigt att den semantiska förändring som adverbet faste genomgick under medeltiden inte var ett isolerat fall utan omfattade ett tjugofemtal uttryck.
Korrelativ analogi Med termen korrelativ grupp avses ett förhållande som råder mellan två ord, i ett eller två språk. Franskans arriver och engelskans to arrive bildar en sådan grupp. De två orden delar egenskapen att uttrycka betydelsen ’att anlända’, men det franska ordet kan dessutom uttrycka betydelsen ’att uppnå framgång’. Denna betydelse var länge okänd i engelskans arrive. Så småningom kunde en engelsk talare som var bekant med det franska ordets betydelse, lägga in meningen ’att uppnå framgång’ också i det engelska arrive (som i arrive at a solution, ’uppnå en lösning’). Med termen korrelativ analogi avsåg Stern ”benämnandet av en referent med ett ord som framkallas på grund av sin semantiska korrelation med ett annat, känt ord”. I exemplet ovan talar vi om två språk, franska och engelska, men samma process kan även äga rum i ett språk. I engelskan har man länge använt uttrycket red letter day, motsvarande ungefär svenskans ’röd dag i almanackan’. Ursprunget till denna betydelse var den gamla sedvänjan att markera helgonens dagar med röda bokstäver i almanackan. I analogi med detta uttryck har så uttrycket black letter day uppstått, som uttrycker en betydelse som tidigare var okänd i engelskan: ’en svart dag i almanackan, alltså en vardag’.
Fonetisk associativ interferens Med termen fonetisk associativ interferens avses det fall ett ord semantiskt påverkar ett annat på grund av fonetisk likhet. Stern urskiljer två olika fall: ”förändring av betydelse men inte av referent” och ”förändring av både betydelse och referent”. © Studentlitteratur
75
4 Gustaf Sterns studie
Ett ord kan associeras fonetiskt till ett annat ord, vilket leder till att det första ordet förändras semantiskt i sättet att uppfatta referenten, utan att referenten ifråga förändrats. Ett ofta citerat exempel är sandblind, vilket förmodligen är en förvrängning av fornengelskans samblind, ’halvblind’, (sam- är relaterat till latinets semi-, ’halv’). Referenten ifråga är alltså en egenskap som består av en till hälften nedsatt synförmåga. Genom den fonetiska förändringen kom ordet att få en ny betydelse: ’nedsatt synförmåga orsakad av sand (i ögonen)’. Det som betecknas med uttrycket, egenskapen ifråga, har naturligtvis inte förändrats med detta. Vi har här att göra med ett nytt sätt att uppfatta samma referent. Ett av villkoren för denna typ av förändring består i att språkanvändaren har svårigheter i att associera en viss form med en viss betydelse. En möjlig utväg ur denna situation blir då att förändra formen så att den lättare kan knytas till en redan etablerad betydelse. Många exempel på folketymologi, vilket exemplet ovan är ett prov på, tillhör denna klass. Svenskans barlast är på liknande sätt en förvrängning av holländskans ballast, ’dålig last’, den värdelösa last bestående av sand eller kullersten som användes för att ge ett segelfartyg stabilitet när det inte förde någon kommersiell last. I det svenska uttrycket har holländskans bal- ersatts av svenskans bar-. Uttrycksförändringen har fått som resultat att uttrycka meningen ’den last fartyget har när det i övrigt är bart’. Ett något annorlunda fall utgör det engelska ordet belfry som idag betyder ’klocktorn’, ’klockstapel’. Tvärtemot vad man skulle kunna tro har ordet ursprungligen ingen anknytning till bell, ’klocka’. Ordet betecknade ett torn som användes vid attacker mot befästningar. På grund av den fonetiska likheten mellan den första stavelsen och ordet bell har belfry kommit att användas nästan enbart om torn som innehåller klockor. I detta fall har alltså ordet genom fonetisk association fått en ny betydelse och då också kommit att användas om andra referenter än tidigare. 76
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
Klass III: Förkortning (Shortening) Orsakerna till att en uttrycksform förkortas kan man bara finna hos språkanvändaren. Dessa orsaker kan vara av flera slag: fonetiska, grafiska, funktionella eller ekonomiska. Jag förbigår här en längre utläggning hos Stern om de fonetiska och grafiska orsakerna. När vi talar om funktionella, eller kommunikativa, orsaker ser Stern en möjlighet i att ett förkortat uttryck kan vara ett effektivare medel att symbolisera referenten. Lyssnaren kan ibland förstå ett kortare uttryck snabbare och bättre. En uttrycksförkortning kan även tänkas uttrycka en expressiv mening bättre. Uttryck som föräldrar använder till sina barn kan ibland ge exempel på detta. Man bör ändå observera att i många fall äger ingen semantisk förändring rum över huvud taget. Två typer av förkortning behandlas: ”avklippning” (clipping) och ”utelämnande” (omission). Två villkor verkar föreligga för att en förkortning skall äga rum: att det förkortade uttrycket används i en relativt full kontext och att förkortningen sker i enlighet med kända mönster i språket (en förkortning av automobil till obil hade förmodligen inte accepterats). Med kontext ovan avser Stern både det sammanhang som utgörs av omgivande uttryck och den mentala kontext som består i att någonting är aktuellt för kommunikatörerna i ett visst sammanhang.
Avklippning (Clipping) Som ett exempel på avklippning finner vi svenskans bil som en förkortning av automobil. I amerikansk engelska har förkortningen tagit en annan form: auto används ibland som en förkortning av automobile. Denna typ av förkortning förefaller aldrig leda till semantisk förändring. Ytterligare svenska exempel utgör stins från stationsinspektor, rek från rekommenderat och rea, från realisation. Förkort© Studentlitteratur
77
4 Gustaf Sterns studie
ningen av populär (från engelskans popular) till pop i sammansättningar som popmusik har en viktig gruppbildande funktion (en expressiv och evokativ funktion). Den som säger att han tycker om att lyssna på populärmusik kan tänkas utestänga sig själv socialt från en viss ungdomskultur.
Utelämnande (Omission) Om avklippning inte har semantiska effekter så gäller detta ofta men inte alltid, vid utelämnandet av ett ord ingående i en fras. Ett exempel på detta är hur det engelska uttrycket private soldier, ’en vanlig soldat, en soldat som inte har någon befälsfunktion’, kom att förkortas till private med bibehållen referens (i traditionell grammatik skulle man i detta fall ha talat om ellips). I det förkortade uttrycket kan private ensamt uttrycka den betydelse det komplexa uttrycket private soldier tidigare hade. Här spelar kontexten en viktig roll, vilket framhölls ovan. Man kan nu fråga sig om denna förändring har lett till ett fall av homonymi. Skall vi betrakta private i meningen ’enskild soldat’ som ett ord och private i meningen ’privat, icke-allmän’ som ett annat ord? Jag återkommer i kapitel 6 till frågan om homonymi, men vill redan nu hävda att det inte finns stöd för denna uppfattning. Ytterligare engelska exempel som Stern anför är det amerikanska fall, som en förkortning av fall of the leaves, ’lövfallet’, det vill säga ’höst’, och drawing room från withdrawing room ’det rum man drar sig tillbaka till’. För att ta en svensk motsvarighet kan vi betrakta uttrycket påstigande som en förkortning av påstigande passagerare. Uttrycket verkar användas uteslutande i samband med bussoch järnvägsresor, alltså i en avgränsad kontext.
78
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
Klass IV: Namngivning (Nomination) Med ’namngivning’ avser Stern ”avsiktligt benämnande av en referent med ett namn som inte tidigare har använts för den (referenten)”. Det avsiktliga momentet består i att talaren antingen skapar en ny konvention genom att börja benämna en företeelse, ett objekt etc, som tidigare inte benämnts, eller överför ett uttryck från en referent till en annan, som vid metafor. I det senare fallet är orsaken att språkanvändaren upplever att ett visst uttryck inte är det lämpligaste för att symbolisera referenten, att uttrycka sina känslor eller att väcka en viss reaktion hos lyssnaren. Stern gör en första indelning mellan nybildade ord och ord som avsiktligt överförs från en referent till en annan. Det första fallet benämner Stern ’avsiktlig namngivning’ och det senare ’avsiktlig överföring’.
Avsiktlig namngivning (Intentional Nomination) När språkbrukaren skapar ett nytt namn sker naturligtvis ingen semantisk förändring, eftersom uttrycket inte tidigare har använts i språket. Strängt taget borde därför ’avsiktlig namngivning’ falla utanför intresset för semantisk förändring, men vi kommer strax att inse att ’avsiktlig namngivning’ faktiskt kan knytas till semantisk förändring, på ett indirekt sätt. Som en intressant språklig och kulturell företeelse finns det även anledning att betrakta några fall av sådan namngivning närmare. Det kanske mest kända exemplet på ’avsiktlig namngivning’ är uttrycket gas som myntades ungefär 1600 av holländaren van Helmont. Namngivning i stor skala, framhåller Stern, äger rum i samband med ”framsteg i kunskap, eller andra modifieringar eller omvälvningar i vårt sociala eller intellektuella liv”. © Studentlitteratur
79
4 Gustaf Sterns studie
Språkpurismen i Tyskland under mellankrigsperioden gav upphov till uttryck som Fernsprecher, ’högtalare’, Radfahrer, ’trampcykel’ och Kraftwagen, ’personbil’. Detta är några få exempel som utgör utslag av en språklig attityd grundad i en framväxande nationalistisk rörelse. Det engelska uttrycket foreword, ’förord’, lanserades 1842 av en rörelse benämnd ”anti-latinisterna”, alltså i protest mot latinets inflytande. Ändå kan vi idag märka att preface, trots sitt latinska ursprung, ofta används för samma sak. Andra exempel utgörs av folklore, ’folktro’, betterment, ’förbättring’ och wheelman, ’cyklist’ (det sistnämnda exemplet torde inte vara vanligt). Till denna typ av namningivning hör också mer humoristiska bildningar som sawbones, ’kirurg’, inkslinger, ’skribent’, trotters, ’fötter’ och peepers, ’ögon’. Dessa bildningar har framför allt en tydligt expressiv och evokativ betydelse. ’Avsiktlig namngivning’ kan, som jag påpekade ovan, få en indirekt semantisk effekt. Uttryck som luftskepp och rymdskepp kunde, när de lanserades, betraktas som nybildningar. Samtidigt uttrycker orden en klassifikation av dessa farkoster som tillhöriga klassen ’skepp’. Vi kan säga att nybildningarna har skapat ett hyponymiförhållande: ett luftskepp eller ett rymdskepp är ett särskilt slags skepp. Om dessa två uttryck ska betraktas som hyponymer till skepp krävs dock också att skepp ges en ny analys: vi måste släppa villkoret att skepp är farkoster som färdas i vatten.
Avsiktlig överföring (Intentional Transfer) Med ”avsiktlig överföring” avser Stern det fall då ett ord som redan används i språket kommer att användas för att beteckna andra referenter. Följaktligen äger då en semantisk förändring rum. Stern skiljer mellan två fall. I det första fallet kan vi observera överföringar av betydelse som baseras på faktisk likhet, eller en närhetsrelation i tid och rum, mellan den ursprung80
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
liga, eller ”primära”, referenten och den nya, eller ”aktuella”, referenten. Sådana överföringar benämner han även ”ickefigurativa” och dessa tänks representera rent kognitiva förändringar hos språkanvändaren. Den semantiska förändringen består alltså i att ett uttryck, eller namn, som redan används i språket, kommer att få en utvidgad användning för att beteckna en ny klass av referenter, utan att detta uppfattas som ett stilistiskt grepp, som exempelvis i en metafor. I det andra fallet råder det inte en likhetsrelation mellan den primära referenten och den aktuella referenten. Det rör sig om andra relationer, vilka kommer att exemplifieras nedan. Sådana förändringar benämner Stern som ”figurativa överföringar” och betraktar dem som emotiva. Låt oss börja med att betrakta några fall av överföring av namn baserade på likhet mellan referenterna. Detta sker i stor skala i takt med den vetenskapliga, tekniska och sociala utvecklingen, konstaterar Stern. Några exempel är när vi talar om en cells väggar, örats labyrint etc. Speciellt intressant i engelskan är att ”alla termer härledda från mekaniska krafter tas upp i beskrivningen av sociala krafter: impulses, propulsion, momentum, resistance, inertia, cohesion, attraction”. Vi kan konstatera att många av dessa termer även förekommer i svenskan som till exempel impuls, motstånd och attraktion. När inte likhet råder mellan referenterna är det i stället fråga om metonymi, närhet i tid och rum. Personers egennamn, speciellt namnet på uppfinnaren av en viss produkt, överförs ofta till produkten: mackintosh, ’regnrock’, macadam, ’makadam’, remington, ’remingtongevär’ och sandwich, ’en viss sorts smörgås’. En produkt kan annars ofta benämnas efter platsen där den produceras: uttryck som champagne, bordeaux, java, mokka, jersey och camembert ger prov på detta. Som ett sista exempel på avsiktlig överföring nämner Stern namngivning av förnamn. © Studentlitteratur
81
4 Gustaf Sterns studie
I det andra fallet har vi att göra med stilfigurer (eng. figure of speech) vilka Stern betraktar som ”avsiktliga överföringar som innehåller emotiva (inklusive estetiska) faktorer”. Sådana uttryck utgör ett gränsdragningsproblem för semantikern, eftersom användningen av vissa bildliga uttryck eller stilfigurer inte leder inte till permanenta semantiska förändringar, medan detta gäller för andra. De som Stern tar upp är de följande: metafor, hyperbole, litotes, ironi och eufemism. Med metafor avser Stern ”en stilfigur i vilken 1) förhöjningen är resultatet av en sammansmältning av två olika begrepp, det vill säga, det finns ingen essentiell identitet mellan de två inblandade referenterna; och 2) relationen mellan referenterna är inte uttryckt”. Med 2) avses att lyssnaren själv måste uppfatta och konstruera relationen. Ett exempel på metafor är uttrycket han är ett lejon, där avsikten verkar vara att uttrycka en likhet i egenskaper hos referenterna: ’styrka’, ’mod’, etc. I många fall kan man tala om en direkt likhet i yttre egenskaper hos referenterna, som när man kallar en ovanligt lång och smal mansperson för lyktstolpe. I August Strindbergs metafor viljan är själens ryggrad verkar det vara fråga om ett slag av analogi: viljan är för själen vad ryggraden är för människokroppen, nämligen något som ger stadga. Med hyperbole avser Stern ”en stilfigur i vilken förhöjningen tar formen av en överdrift, en förstoring, ett mångfaldigande, eller en intensifiering av de betecknade referenterna”. När vi talar om en lång dag som ’ändlös’ använder vi ordet ändlös på ett hyperboliskt sätt. Likaså när vi använder tusen i en fras som tusen tack istället för många tack. Litotes innebär negationen av motsatsen till vad som menas, som när man säger inte få i stället för många. Stern urskiljer tre olika typer, av vilka endast den tredje kan tänkas leda till semantisk förändring. Denna typ av litotes består i att man väljer ett ord som betecknar underlägsen storlek, kvalitet och liknande hos referenten. Exempel på detta är den 82
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
lilla byn istället för London och min gamla kärra istället för min splitternya Rolls-Royce. Eufemism uppfattar Stern som ”en tendens att tona ned eller skyla över farliga, opassande eller på annat sätt otrevliga ting, och också resultatet av denna tendens”. En orsak (vilken vi berörde i kapitel 3) är tabu. Ett exempel på en eufemism grundad på tabu är hur man i svenskan började använda ordet varg, ’fredlös’, istället för ulv och hur så småningom gråben kom att ersätta varg. Andra orsaker till eufemismer består i finkänslighet och rädsla för att såra lyssnarens känslor. I samband med ironi återger Stern en annan författares uppfattning: ”ironi består i att hävda det motsatta till vad som menas, det finns något i tonen eller sättet som visar talarens verkliga syftning”. Stern framhåller att ironi är ett typiskt fall av indikerat innehåll, snarare än direkt uttryckt. Av den orsaken är det också tveksamt om man kan tala om semantisk förändring i samband med ironi. Man kan ändå observera att vissa typer av uttryck ofta används ironiskt: berömmande uttryck som vacker, fin, trevlig, värdefull och snygg; uttryck med högt stilvärde som ståtlig, storslagen, grandios (”ett grandiost misslyckande”), ypperlig och förträfflig; förstärkande ord som används istället för mera nedtonande uttryck: mycket, väldigt, fantastiskt och oerhört.
Klass V: Överföring (Transfer, Regular Transfer) När vi lämnar klassen Namngivning och övergår till Överföring är det språkanvändarens avsaknad av avsikt som utgör skiljelinjen. Stern definierar således Överföring som ”den icke-avsiktliga användningen av ett ord för att denotera en annan referent än den vanliga, på grund av någon likhet mellan de två referenterna”. Ett redan existerande uttryck i språket appliceras på nya referenter. Vi kan därmed konstatera att överföring alltid © Studentlitteratur
83
4 Gustaf Sterns studie
resulterar i semantisk förändring. Villkoret för överföringen är att språkanvändaren uppfattar en likhet (till utseende eller funktion). Om likheten uppfattas som tillräckligt stor, så kan uttrycket för den ursprungliga referenten alltså komma att användas för att beteckna den senare referenten.
Identiskt utseende En mängd substantiv som denoterar enkla geometriska figurer och former används i en oavsiktligt överförd mening: kub, pyramid, kon eller kägla; likaså vanliga och synliga föremål som ring, tunga, stege, blad och påse. I samband med engelska uttryck som bridge, ’bro’, bow, ’båge’ och saddle, ’sadel’ (som en benämning på en sänka i en kulle eller ett berg), påpekar Stern, kan man tala om likhet i både utseende och funktion.
Identisk funktion I många fall är det svårt att bestämma huruvida det är likhet eller funktion som har varit den avgörande orsaken till överföringen. När uttrycket bädd kom att användas i sammansättningen motorbädd, ’det underlag eller fundament en maskin vilar på, eller är fastmonterad i’, kan man kanske lättare tänka sig att det är funktionell likhet som ligger till grund för överföringen. Detta gäller kanske också uttryck som ben (på till exempel en kran) och engelskans mouth, ’mynning’, som namn på en flods utlopp.
Identitet i den relativa situationen inom en större helhet När vi i överförd mening använder uttryck som ben, arm, fot, kropp, huvud och hals är det antagligen både utseende och relativ position inom en större helhet som utgör basis för överföringen. När vi benämner den lägsta delen på ett berg som bergets fot är det främst den relativa positionen som avses: foten på 84
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
en människa och foten på ett berg är den lägsta delen av både människan och berget. I övrigt kan vi knappast tala om likhet mellan referenterna. När vi däremot talar om de kurviga benen på ett bord från barocken kan det vara fråga om likhet i utseende med människans ben eller likhet med benen på ett lejon, likhet i funktion (att stödja) och likhet i den relativa helheten (benen befinner sig i en position under det som stöds).
Identiskt utseende, form eller struktur Adjektivet skarp kan användas om en persons näsa och avser då bara formlikhet (med en kniv till exempel) och inte den skärande funktionen.
Identitet i funktion, förmåga eller beteende När skarp däremot används för att beteckna en persons intellekt är det inte fråga om formlikhet, utan snarare en viss likhet i funktion eller förmåga.
Relationella omkastningar Adjektiv kan ibland, i komplexa fraser, ingå i en annan relation än den vanliga. Detta är vanligt i engelskan, vilket exempel som an early riser, ’en person som stiger upp tidigt’, late comers, ’sådana som kommer sent’, highest bidder, ’den som bjuder högst’ och hard student, ’en student som studerar hårt’, vittnar om. När vi betraktar svenska exempel som begagnad bilhandlare, ’en handlare med begagnade bilar’ och varm korvgubbe, ’en gubbe som säljer varm korv’, verkar det vara fråga om avsiktligt skämtsamma formuleringar. Sådana uttryck bör därför klassificeras som avsiktliga överföringar.
© Studentlitteratur
85
4 Gustaf Sterns studie
Klass VI: Omkastning (Permutation) ’Omkastning’ avser förhållandet att ett uttryck som betecknar en viss referent kommer att användas om en annan referent som förekommer samtidigt som den första. Det är alltså inte fråga om någon faktisk förändring hos de ingående referenterna. Den förändring det är fråga om sker hos språkanvändaren och består i att uppmärksamheten riktas mot en annan referent. Här kan vi dra oss till minnes det exempel som presenterades i kapitel 3, nämligen hur det medeltidsengelska uttrycket bedes med den ursprungliga betydelsen ’böner’ kom att betyda ’kulor på ett radband’. Detta slags ”omkastning” är ett möjligt resultat av ambiguösa kontexter. Två referenter är så nära förbundna i tid och rum att en lyssnare kan missförstå ett uttrycks referens, och därpå avsiktligt börja använda uttrycket i en ny mening. I det ovan repeterade exemplet sker omkastningen från en viss typ av handling, bedjandet, till ett objekt i situationen, radbandskulorna. Det förefaller dock som om omkastning oftast sker från en egenskap hos ett visst objekt till en annan egenskap hos samma objekt. Stern presenterar en diger lista på olika fall av omkastning, av vilka flera förekom i kapitel 2 i samband med presentationen av den logisk-retoriska teorin. Eftersom exemplen visar på så pass vanliga fall av semantisk förändring har jag av pedagogiska skäl valt att återge dem alla.
Materialet i stället för objektet I uttryck som han betalade i klingande guld och det var en god druva! har en omkastning skett från mynt och vin till det ingående materialet eller råvaran: guld respektive druvor.
86
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
Behållaren i stället för innehållet När vi uppmuntrar en gäst med tillrop som ta en tallrik till! eller ta en kopp till! benämner vi behållaren i stället för det innehåll det kan vara fråga om; soppa eller kaffe till exempel.
Del för helhet eller tvärtom När man ombord på segelfartygen i gammal tid ropade all hands on deck!, ungefär ’alle man på däck’, använde man uttrycket hands, ’händer’, som egentligen benämner en kroppsdel, för att referera till hela människan. Omvänt kan benämningen för en helhet avse en del av helheten. I uttrycket det här bordet är av ek används trädets namn – ek - för att benämna det material man erhållit från trädet.
Symbolen för det som symboliseras Här kan vi påminna oss ett uttryck från kapitel 2: Tronen vilar på altaret. Genom att använda uttrycken tronen respektive altaret benämner man symbolerna för kungamakten respektive religionen, alltså de konkreta tingen tronen och altaret (satsens avsedda betydelse är något i stil med ’kungamakten ges stöd av religionen’).
Instrument för handling Personer kan ibland skämtsamt använda uttrycket läkaren ville ta till kniven i stället för det vanligare läkaren ville operera. Här indikerar valet av kniven en omkastning från den övergripande handlingen – den kirurgiska operationen – till ett instrument som används i handlingen.
Instrument för produkt När man, särskilt i arbetarlitteratur, skrev att man hörde fabriksvisslan benämnde man instrumentet och inte den producerade signalen. En person som märker ord skulle kunna © Studentlitteratur
87
4 Gustaf Sterns studie
säga ”man kan inte höra en fabriksvissla, bara det läte den avger”.
Organ för perceptionsförmåga eller kognition Fraser som ha ett fint öra för musik och ha ett öga för form, visar att omkastning kan ske från en viss perceptionsförmåga, som att kunna se eller höra, till det kroppsorgan som möjliggör perceptionen.
Namn från åtföljande omständigheter Knop är namnet på den hastighet ett fartyg tillryggalägger på en timme. Hastigheten mättes med hjälp av en lina (logglina) som matades ut. För varje femtionde fot var linan försedd med en knut eller knop (engelskans knot). Antalet knutar som hann rinna ut under en halv minut var likvärdigt med den distans fartyget färdades på en timme. För att uttrycka att ett fartyg gjorde en viss fart sade man till exempel att fartyget gör tio knop. Uttrycket knop förvärvade därmed betydelsen av mätenhet, i första hand logglinans indelning.
Aktionssubstantiv för produkt, resultat eller objekt Substantiv som kok, bak och stöd, vilka kan ses som avledningar av handlingsverben koka, baka och stödja används för att beteckna resultatet av en handling eller ett föremål som används i en viss funktion. Ett bak kan alltså beteckna ’den kvantitet bröd som produceras vid en bakning’. Uttrycket tvätten betecknar det som tvättats i ett exempel som hon hängde ut tvätten till tork.
Handling för instrument eller medel för handling I uttrycket Sveriges u-landshjälp uppgår till så och så, benämns handlingen ’att hjälpa’, medan det i själva verket rör sig om ”instrumentet” för bistånd: det antal miljoner kronor som möjliggör sättet att hjälpa. I benämningen för många tek88
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
niska produkter återfinner vi samma tendens. Uttrycket hållare (som förekommer i pakethållare, pappershållare, bysthållare och så vidare) är avledningar av verbet hålla, som alltså betecknar en viss handling.
Handling för agent När vi ropar på hjälp ropar vi på en person – en agent – som kan bistå oss. Men ordet hjälp benämner egentligen den handling vi vill att någon skall utföra. Uttrycket för handlingen har alltså kommit att beteckna en hjälpande agent.
Namn på egenskaper i olika användningar I uttryck som tre ungdomar är efterspanade av polisen används ungdom, som uttrycker ’egenskapen att vara ung’, för att benämna tre personer med den omnämnda egenskapen. I de gamla har fått det sämre under de senaste tio åren används igen ett egenskapsuttryck, gamla, för att benämna en grupp av människor.
Personnamn för produkt Ofta används en berömd konstnärs eller hantverkares namn i stället för produkten. En tavla målad av Picasso benämns ofta som en Picasso; likaså benämns en violin tillverkad av Stradivarius ofta som en Stradivarius. En okänd bildkonstnär däremot får acceptera att hans arbete benämns tavla.
Platsnamn för handling eller händelse När man säger sådant som efter teatern kan vi gå och äta, används teatern för att benämna den upplevelse man just delat och inte för att benämna byggnaden där just en pjäs spelats.
© Studentlitteratur
89
4 Gustaf Sterns studie
Platsnamn för invånare eller besökare Det är vanligt att benämna en grupp av personer, särskilt om det rör sig om en talrik skara, med namnet på den plats eller lokal där personerna befinner sig, tillfälligt eller permanent. Ett exempel på detta är när man säger att hela Ullevi reste sig. Vad man egentligen menar är att alla åskådarna som befann sig på Ullevi reste sig. På liknande sätt kunde man i samband med omröstningen som gällde Sveriges inträde i EU säga att nästan hela Jämtland röstade nej.
Mentalt tillstånd för orsakande objekt eller person I ett uttryck som vi har ett bekymmer på vår arbetsplats används bekymmer i stället för namnet på den person eller den företeelse som är källan till bekymmer. I följande exempel används passion som en (predikativ) beskrivning av den person som utlöser detta tillstånd: hon är hans stora passion.
Klass VII: Avpassning (Adequation) Sterns sjunde och sista klass av semantisk förändring benämns Avpassning (min översättning av Adequation). Stern övertog Stöckleins term och det tillhörande begreppet, för att beteckna en avpassning av betydelse till de aktuella karakteristiska dragen hos de referenter som ett visst ord denoterar. Stöckleins klassiska exempel, översatt till svenska, lyder ungefär så här: Uttrycket dra på sig (översättning av tyskans anziehen) användes ursprungligen typiskt i samband med stövlar: ”att dra på sig stövlarna”. Men eftersom det viktigaste från den påklädandes synpunkt var resultatet av handlingen kom uttrycket att användas även i samband med andra plagg, vare sig man behövde ”dra” på sig dem eller inte. Så småningom kunde man använda verbet anziehen även i samband med Kravatte, ’kravatt’, ’slips’ eller ’halsduk’. Man kan 90
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
jämföra med hur svenskans ta på sig kan användas som ett generellare uttryck än dra på sig eller sätta på sig. I motsats till Ersättning (Klass I) ligger orsaken till förändringen hos talarna. ”Orsakerna till Avpassning måste sökas i den icke-avsiktliga anpassningen av talet för sitt syfte, en automatisk justering av ett ords betydelse till referentens verkliga vikt för talaren”. Till detta fogas tre villkor: en föregående betydelseförändring genom vilken ett ord kommer att denotera en ny referent; en tillräckligt frekvent användning av ordet så att förbindelsen mellan ordet och den nya referenten etableras vanemässigt; och att referenten äger mer än ett enda karakteristiskt drag. Processen Avpassning förefaller utgöra en nödvändig justering av betydelse som verkar sättas in efter alla de klasser av semantisk förändring vi diskuterat hittills, alltså efter ’Ersättning’, ’Analogi’, ’Förkortning’, ’Namngivning’, ’Överföring’ och ’Omkastning’. Låt oss se hur Stern beskriver hur ’Avpassning’ verkar i samband med ’Ersättning’. I detta fall har vi att göra med en yttre förändring som sker i en typ av objekt. Exemplet är ordet horn: ”Horn betydde ursprungligen ’horn från ett djur’ och kallades så även när det kom att användas för att producera signaler eller musik. Den främsta karakteristiken hos ett sådant horn var trots allt inte materialet av vilket det tillverkats, utan det syfte för vilket det användes; och betydelsen hos detta syfte blev det övervägande elementet i betydelsen hos horn när det tillämpades på andra objekt. Betydelsen hos ordet blev avpassat (justerat) till den verkliga karakteristiken hos referenterna. När avpassningen var genomförd, kunde ordet överföras till liknande musikinstrument tillverkade av andra material. Villkoret för överföringen var den föregående avpassningen av betydelse.”
© Studentlitteratur
91
4 Gustaf Sterns studie
Man kan fråga sig, vilket flera forskare har gjort, huruvida ’Avpassning’ utgör en separat klass av semantisk förändring, eller om det i stället är fråga om en process som följer efter varje fall av förändring. Mot detta hävdar Stern att ’Avpassning’ kan förekomma utan att någon av de tidigare behandlade fallen av semantisk förändring ägt rum. ’Avpassning’ utan föregående betydelseförändring består i ”ett skifte i uppmärksamheten till, och koncentrerandet av uppmärksamheten på, antingen 1) en referents egenskaper som tidigare inte har intagit en dominerande ställning, men som nu tilldrar sig uppmärksamheten så att uppfattandet av dem blir det centrala elementet i betydelsen; eller 2) en särskild referent eller några särskilda referenter inom ordets referentiella räckvidd”. Med 1) avser Stern en specialisering av betydelse, och med 2) en partikularisering av betydelse. Både specialisering och partikularisering är alltså exempel på ’Avpassning’. Stern delar vidare upp specialisering av betydelse i två fall: generalisering och pregnant ordanvändning. Läsaren kanske ryggar tillbaka inför Sterns analys av generalisering som ett specialfall av specialisering (Stern förklarar dock på flera ställen i sin bok att det är generell och partikulär som står i ett motsatsförhållande).
Specialisering av betydelse Under denna rubrik möter vi två fall: generalisering av betydelse och pregnant ordanvändning. Generalisering av betydelse är en form av ’Avpassning’ som tar formen av en specialisering på ett karakteristiskt drag hos referenten vilket är av mer generell natur än det tidigare nämnda karakteristiska draget, så att ordet kan utsträckas till andra referenter, vilka det tidigare inte denoterat. Ett exempel på detta är hur uttrycket rubrik har getts en allmännare betydelse. Rubrik härstammar från latinets ruber, 92
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
’röd’. Ordet kom att beteckna ’huvudet till ett kapitel’, ’en sektion’ eller ’en annan uppdelning i en bok’. ”Rubriken” skrevs med röd färg, eller markerades på något annat sätt som skilde den från den följande texten. Uttrycket kommer alltså från ’röd färg’, men det viktigaste med ”rubriken” var dess funktion som en överskrift. Denna karakteristiska funktion blev den dominerande och ordet kunde därför utsträckas till att beteckna andra överskrifter, inte skrivna i rött. Med den ”pregnanta” användningen av ett ord avses en specialisering på en eller flera karakteristiska egenskaper hos referenten som anses typiska eller essentiella, och medför en värdering av referenten. Det är alltså fråga om en emotiv användning av ett uttryck. Ofta markeras denna speciella användning genom extra emfatisk betoning. Grovt sett urskiljes två typer: uppskattande eller nedvärderande. I exemplen som följer markerar understrykning extra emfas: hon är en kvinna, hon har kvalitet och hon har smak, används kvinna, kvalitet och smak, på ett uppskattande sätt: kvinna för ’goda kvinnliga egenskaper’, kvalitet för ’god kvalitet’ och smak för ’god smak’. Som exempel på nedvärderande uttryck bör man nämna sofist, som ursprungligen betecknade en medlem av den sofistiska skolan i den antika grekiska filosofin. I sina diskussioner gjorde de sig ibland skyldiga till spetsfundigheter och felslut, så kallade sofismer. Sofist har så småningom kommit att användas i betydelsen ’ordvrängare’. Andra exempel på ord som ibland ges en nedvärderande betydelse är borgare och politiker.
Partikularisering av betydelse Med ’partikularisering av betydelse’ avser Stern ”den unika användningen av ett uttryck”, som när ett uttryck av generell betydelse vanemässigt används för att beteckna en viss enskild referent. Exempel på sådan användning är när © Studentlitteratur
93
4 Gustaf Sterns studie
kungen, utan vidare modifiering, används för att referera till den svenske kungen, när strömmen får beteckna Stockholms ström och slottet Stockholms slott. Uttrycket deer i engelskan har genomgått en intressant utveckling. Historiskt sett är ordet direkt besläktat med svenskans djur. I fornengelskan hade deer samma generella betydelse, men kom först, genom partikularisering, att begränsas till en klass av djur: vad vi i svenskan vanligen kallar rådjur, men som omfattar rådjur, dovhjort och kronhjort. Därefter ersattes ordet, i den ursprungliga betydelsen ’djur’, av lånorden beast och animal. Ordet deer i den gamla meningen kom därför ur mer allmänt bruk, men användes i sin partikulära betydelse om ”rådjur”, av jägare. Slutligen spreds ordet i denna betydelse till resten av befolkningen.
Sammanfattning Därmed har vi betraktat Sterns sju klasser av semantisk förändring. Jag kommer nu att sammanfatta de grundläggande idéerna och även formulera en del kritiska invändningar.
Ersättning Den yttersta orsaken består av förändringar som ligger utanför språket. Objekt av olika slag kan förändras, liksom vår kunskap om och attityd till referenten. Vi sätter in nya referenter i en känd – redan namngiven – kategori, som till exempel skepp. Stern konstaterar själv att införandet av en ny term som luftskepp (och efter hans tid rymdskepp), gör att skepp blir en överordnad term. I modern terminologi säger vi att det råder en relation av hyponymi mellan skepp och rymdskepp. Den 94
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
semantiska klassifikationen stoppar emellertid inte där. Om vi accepterar tanken att luftskepp och rymdskepp är exempel på skepp, så måste vi också släppa ett gammalt villkor, nämligen, att skepp är farkoster som färdas i vatten.
Analogi Likheter mellan språkliga uttryck, vilka uppfattas av språkanvändaren, utgör orsaken till varför till exempel det engelska adjektivet fast kom att genomgå samma semantiska förändring som det fonetiskt relaterade adverbet faste. Det är ändå lätt att finna likhetsrelationer mellan uttryck som inte behöver leda till semantisk förändring. Uttrycket föräta sig, ’att äta för mycket’, har inte lett oss till att tolka förlova sig som ’att lova för mycket’. Kanske kan man anta att världskunskap spelar större roll än vad Stern tänkte sig.
Förkortning Förkortning av språkliga uttryck är en vanlig process i språket som oftast inte leder till semantisk förändring. Detta gäller både ”avklippningar” som bil från automobil och ”utelämnanden” som i private från private soldier. Det förefaller således klart att många utelämnanden (ellipser) inte leder till permanenta semantiska förändringar, utan mer tillfälliga variationer i betydelse. Vi behöver ju inte i samband med exemplet han köpte en vit i stället för det längre uttrycket han köpte en vit bil anta att vit ändrat betydelse till att betyda ’vit bil’.
© Studentlitteratur
95
4 Gustaf Sterns studie
Namngivning Namngivning orsakas av språkanvändarnas myntande av nya namn och avsiktliga överföring av redan använda namn till nya referenter
Överföring Överföring är resultatet av språkanvändarens oavsiktliga överföring av ett uttryck till en ny referent på grund av någon likhet mellan referenterna i utseende, funktion eller position i en viss struktur. Det förefaller som om den semantiska relation vi har att göra med vanligen består av metonymi.
Omkastning Omkastning orsakas av att språkanvändaren oavsiktligt låter ett uttryck beteckna en annan egenskap hos referenten. Det sker alltså ingen förändring hos referenten. Man kan ifrågasätta om alla de fall Stern räknar upp ska betraktas som oavsiktliga. Är det oavsiktligt när vi säger det var en god druva om ett gott vin? Trots att Stern gör en mycket ingående analys av alla Omkastningar är det möjligt att lägga till ett fall han inte tar upp. Detta kan karakteriseras som ”handling eller verksamhet för platsen”. När vi säger vi träffas vid informationen låter vi uttrycket för en viss verksamhet eller handling, att informera, beteckna platsen för denna handling.
96
© Studentlitteratur
4 Gustaf Sterns studie
Avpassning Flera forskare har ifrågasatt om klassen Avpassning har någon självständig status. Redan det faktum att Stern själv demonstrerar att en process av ”avpassning” följer på alla de sex tidigare nämnda klasserna av semantisk förändring ger en viss anledning till skepsis. Vad som Stern framhåller som unikt för Avpassning är ’specialisering’ och ’partikularisering’. I kapitel 5 kommer vi igen att diskutera Avpassning som en del av konventionalisering.
Litteraturhänvisningar Sterns stora verk från 1931 (som kom i en senare utgåva 1965) är högst läsvärt. Warren (1995) liksom Terrence Gordon (1982) placerar Sterns arbete i en språkvetenskaplig kontext.
© Studentlitteratur
97
4 Gustaf Sterns studie
98
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
5 Konventionalisering
Inledning I kapitel 2 introducerade jag konventionalisering som en lämplig benämning för den process som innebär att en semantisk variation leder till en ny konventionell betydelse. Konventioner kan förändras, vilket är lätt att konstatera i samband med till exempel klädmode. Ofta finns det någon känd person som klär sig på ett visst sätt och blir en förebild för andra. Modet sprids. Om det är en yngre person som initierar ett visst mode så är det inte säkert att alla grupper i samhället tar efter. Särskilt äldre personer kan känna sig främmande inför vissa nyheter. Om jämförelsen mellan förändringar i klädmode och semantisk förändring håller, så indikerar detta i så fall att en social skillnad, som ålder eller andra sociala och kulturella faktorer, kan spela en avgörande roll vid konventionalisering. I samband med semantisk förändring måste också språkliga medel för att genomföra en permanent förändring tillmätas stor betydelse. Konventionaliseringens natur utgör kanske den svåraste frågan vi möter i samband med semantisk förändring. Trots att en imponerande mängd forskning utförts under rubriken ’språkförändring’ under de senaste fyrtio åren, verkar det inte finnas någon enstaka modell som förklarar hur språklig förändring går till. © Studentlitteratur
99
5 Konventionalisering
Till skillnad från vad fallet är i klädmode vet vi sällan vem som startat en förändring. Det är bara undantagsvis vi råkar känna till några fall. Ett sådant exempel är när politikern Mona Sahlin använde uttrycket time out på ett nytt sätt i en presskonferens där hon skulle förklara sitt kontokortsslarv. Hon ansåg att hon för tillfället borde dra sig tillbaka från politiken och uttryckte detta som att hon tog en time out, ett uttryck hämtat från sportens värld. Ett mera känt exempel är när den brittiske premiärministern Winston Churchill i ett tal i USA 1946 använde sig av uttrycket iron curtain, ’järnridå’, som en benämning på gränsen för Sovjetunionens intressesfär (iron curtain användes tidigare som namn på en brandskyddsridå på teatrar). Vidare är det inte alltid lätt att skilja mellan vad som är orsak till en semantisk förändring och vad som är bidragande omständigheter eller villkor för dess genomförande. Stephen Ullmann uttryckte detta med följande ord: ”De orsaker som styr uppkomsten av en innovation och dess spridning är vad gäller avsikter och syften identiska när förändringen är så uppenbart indikerad, eller ligger så mycket ’i luften’, att den äger rum oberoende hos många talare och utlöser omedelbart och spontant gillande från resten, som tycker sig känna, rätt eller fel, att den redan låg ’på tungan’ och skulle kunna ha framkastats av dem själva.” En liknande syn uttrycktes av Gustaf Stern. I äldre språkvetenskap tänkte man sig att drivkrafterna bakom språklig förändring består i ”lätthet” och ”klarhet”. Denna uppfattning uttrycktes av Esaias Tegnér ungefär som att det bästa uttrycket är det som är lättast att finna och lättast att förstå. Detta är inte en förklaring som kan accepteras idag i samband med semantisk förändring. Först och främst står ”lätthet” och ”klarhet” i konflikt. Det är inte nödvändigtvis så att det lättillgängligaste uttrycket samtidigt är det som klarast uttrycker en viss betydelse. Uttrycket grej förekommer ofta i 100
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
vardagligt talspråk, och kan därför betraktas som ett lättillgängligt uttryck, men är samtidigt mycket vagt i betydelse: med uttrycket vilken grej! kan man mena en viss situation, prestation, problemlösning eller något slags teknisk produkt. Det är tydligt att vi måste söka efter andra förklaringar. Ibland kan vi observera stipulativa semantiska förändringar. Vägverket använder ordet väja på ett nytt sätt i samband med formulerandet av en lag som kräver att bilisten ”stannar” när en fotgängare är i färd med att korsa ett obevakat övergångsställe. (Denna nya användning av väja står för övrigt i konflikt med sjöfartens bruk av väja som betyder ’vika åt sidan’, inte ’stanna’.) När en myndighet använder ett uttryck på ett visst sätt kan detta bli normerande. Mera typiskt äger semantiska förändringar rum i vanlig kommunikation. Detta är en uppfattning som framhölls redan av tysken Hermann Paul: ”den egentliga orsaken till förändringen av språkbruket är ingen annan än den vanliga språkverksamheten”. Något vi kan observera är att den vanliga språkverksamheten kännetecknas av variation. Variation i språket är alltså det normala förhållandet och detta gäller även betydelse. Först och främst vill jag hävda att varje fall av semantisk förändring måste ha startat som en semantisk variation. Detta leder oss till huvudfrågan för detta kapitel: vilka villkor måste uppfyllas för att en viss variation ska leda till uppkomsten av en ny, konventionell, betydelse? Kapitlet är organiserat på följande sätt. Först ger jag ett antal exempel på semantisk variation som inte har lett till semantisk förändring. Sådana exempel visar att även om semantisk variation kan förstås som en orsak till semantisk förändring kan alltså inte detta ensamt utgöra en förklaring till hur semantiska förändringar genomförs. Därefter diskuteras ’exponering av en ny betydelse’ som ett nödvändigt steg i riktning mot konventionalisering. Exponeringen av en ny betydelse sker i någon form av kontext och © Studentlitteratur
101
5 Konventionalisering
ska uppfattas som ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för semantisk förändring. En ny betydelse måste också spridas till en språkgemenskap som kan bestå av grupper av varierande storlek: från ett kamratgäng till en hel kultur. Inte heller detta är ett tillräckligt villkor för förändring. Som ett exempel kan man påminna om att de riksbekanta revymakarna Hasse & Tage lanserade ett antal uttryck som strider emot svenska språkvanor och som nådde stor spridning, utan att detta ledde till förändringar. Vi tvingas därför, föreslår jag, analysera vad jag har valt att benämna ”kommunikativt värde” relativt en viss språkgemenskap. Språkanvändarna är beredda att acceptera vissa förändringar, men inte andra. I samband med detta kan man framkasta som en gissning att semantiska förändringar ligger på ett högre medvetenhetsplan än förändringar i uttalet. En ytterligare fråga gäller vad som händer med ett uttrycks gamla betydelse. Måste denna förträngas för att den nya betydelsen ska kunna vinna insteg? Allra sist, vill jag diskutera vilken roll Sterns ’avpassning av betydelse’ (som vi berörde i kapitel 4) har i konventionaliseringen. Avpassning förefaller vara en process som är så väsentlig att den följer varje annan typ av semantisk förändring.
All variation leder inte till semantisk förändring Låt oss studera några tydliga exempel på semantisk variation. Betydelsen hos ordet land (liksom hos folk, vatten och stad i exemplen nedan) verkar variera beroende på i vilken språklig omgivning ordet förekommer. land och folk, land och vatten, land och stad 102
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
I land och folk har land en relativt abstrakt innebörd; betydelsen ligger nära den som uttrycks av nation; i land och vatten uttrycker land motsatsen till vatten, ”torra land”; i land och stad, slutligen, bidrar land till att uttrycka kontrasten landsbygd kontra stad. I följande exempel verkar uttrycket röd beteckna ganska olika färgegenskaper. Till exempel inser vi att det kan råda en stor nyansskillnad mellan ”röd ros” och ”rött ansikte”. röd ros, rött ansikte, röd solnedgång, rött hår Variation av detta slag betraktar vi vanligtvis som naturlig, och frågan är om vi överhuvudtaget lägger märke till den. Exemplen ovan kan förstås som typiska: tvärtemot en mera naturlig uppfattning är språkliga uttryck inte oföränderliga i betydelse, utan tvärtom mycket känsliga för de olika sammanhang i vilka de används. Semantisk variation är dock inte begränsad till sådan inomspråklig påverkan som exemplen med land och röd gav prov på. Nedan ges en lista på andra typer, där de uttryck som använts på ett något avvikande sätt markerats med kursiv stil. Okunnighet: talaren använder uttrycket alm om en bok; Skämt och vitsar: kafeterian serverar idag reflexiva pronomen (sig) med potatis (när man i själva verket serverar fisken sej); Ironi och sarkasm: att använda ordet stolvärmare om personer med stillasittande arbete; Synekdoke: det fanns inte en själ i kyrkan; Övergeneralisering: alla Skaraborgare är bönder; Metafor: den där grisen är skyldig skatteverket 15 miljoner; Felsägning: att råka säga nervologi i stället för neurologi; Variabel syftning: ta hit en stol till!
© Studentlitteratur
103
5 Konventionalisering
Denna lista, som bara representerar en del av alla möjliga typer av semantisk variation, illustrerar ytterligare hur variabel språklig betydelse är. Om vi antar att de flesta permanenta förändringar av betydelse uppstått ur betydelsevariationer i kommunikation, så kan man också anta att de variationer som leder till permanenta förändringar utgör en äkta delmängd av alla fall av variation. Vi antar således att en mängd tillfälliga betydelsevariationer (som exemplifierades ovan) inte behöver leda till bestående förändringar. Därmed har vi kommit tillbaka till den inledande frågan: varför leder inte alla variationer till semantisk förändring? Vilka villkor måste uppfyllas för att en förändring eller variation ska permanentas?
Exponering av nya betydelser Jag kommer nu att bortse från stipulativa förändringar av betydelse, som i det fall jag nämnde i inledningen. Likaså bortser jag från sådana fall när en person får en ny betydelse definierad för sig, vare sig detta sker med hjälp av en ordbok eller när en annan person ger upplysningar om ett uttrycks betydelse. Om man bortser från sådana fall kan vi anta att ett nödvändigt villkor för att en semantisk variation ska kunna uppfattas av andra språkanvändare är att den exponeras. Detta sker genom att uttrycket används i en kontext av något slag. En tidig teori, Sperbers teori om kontextens betydelse som vi berörde i kapitel 2, uttrycktes i följande fyra satser: 1) förekomsten av en ny betydelse i en bestämd kontext; 2) en övergångsperiod av frekvent upprepning och närmare association, med hjälp av konsociationer; 104
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
3) uppkomsten av en ny oberoende betydelse i olika kontexter; 4) möjlig avskärning av varje förbindelse mellan de två betydelserna. I 1) uttrycks generaliseringen att en ny betydelse är knuten till en bestämd kontext, en kontext som stöder en viss ny betydelse. Därpå krävs en fas av upprepning där den nya betydelsen ”nöts in”. Med konsociationer avsåg Sperber ”de vanligaste och mest karakteristiska kontexterna vid en given tidpunkt”. Den nya betydelsen kan förstås som etablerad när den kan uttryckas i andra kontexter än den ursprungligen definierande. Kontextens bidrag kan således uppfattas som ett kriterium på hur långt en viss semantisk förändring nått: ju längre förändringen nått i riktning mot konventionalisering, ju mindre stöd krävs det från kontexten. Däremot antar vi inte att en viss betydelse blir fullständigt kontextoberoende. Som ett sista steg tänker sig Sperber att det kan uppstå fall av homonymi. Sperbers teori kan kritiseras av flera skäl. För det första observerar vi att teorin inte klargör vad som menas med kontext. Vi kommer att se att det är möjligt att urskilja ett flertal olika slags kontexter, vilka kan antas spela olika roller vid semantisk förändring. För det andra är det tveksamt om homonymi uppstår på detta sätt. (Här kan vi påminna oss Sterns analys av private i betydelsen ’soldat’). De säkra fall av homonymi man finner verkar snarare ha uppstått när två olika ord genom uttalsförändringar kommit att sammanfalla i uttalet En första uppdelning kan göras mellan språklig och ickespråklig kontext. Med språklig kontext avser jag då naturligtvis den rent verbala omgivningen till ett visst uttryck. Denna behöver inte bara utgöras av ord, utan även av till exempel ordbildningselement och hela sekvenser av meningar. Ordet katt © Studentlitteratur
105
5 Konventionalisering
används i två olika språkliga kontexter i exemplen katten och kattaktig. I det första exemplet utgör böjningsändelsen -en en kontext som stöder tolkningen av katt som refererande till en individ. I det andra exemplet utgör avledningsändelsen -aktig en kontext som stöder tolkningen av katt som en egenskap. Med ickespråklig kontext menar jag olika omgivningar som utgörs av samtalets fysiska kontext, det sociala sammanhanget, den kulturella miljön och den verklighetsbild vi har.
Den språkliga kontexten Ett uttrycks betydelse är i högsta grad beroende av uttryckets språkliga omgivning. Vi erinrar oss från inledningskapitlet exemplet ur Karl XII:s brev: Jagh hafwer bekommit min hiertans Systers brefw, där vi konstaterade att verbformen bekommit konstrueras tillsammans med det grammatiska objektet min hiertans systers brefw. Den språkliga omgivningen indikerar alltså att kungen använde verbet bekomma i en annan mening än dagens. Jag vill diskutera tre typer av språklig kontext: den morfologiska, den syntaktiska och själva textsammanhanget.
Den morfologiska kontexten Vi minns från kapitel 3 tesen om att ett ords betydelse stöds av dess morfologiska form och att när ett visst morfem inte längre kan urskiljas som ett distinkt element så försvinner även ett hinder för semantisk förändring. Det exempel som gavs var det fornengelska uttrycket hlaf-dige, ’brödknåderska’, vilket så småningom kom att betyda ’förnäm dam’. Ett svenskt exempel utgörs av bröllop, ursprungligen ungefär ”brudlöpa”. Löpa i den gamla formen har getts flera tolkningar. Löpa kan ha betytt ’förlöpande (med bruden)’, alltså 106
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
’brudrov’ eller möjligen ’dansande (med bruden)’ där löpa användes i en äldre betydelse ’hoppa, dansa’. Oavsett vilken av dessa två betydelser som var den ursprungliga, kan vi enas om att löpa har försvunnit som ett självständigt morfem och att vi inte heller lägger in meningar relaterade till ’rov’ eller ’dans’ när vi använder ordet bröllop. Man bör observera att det omvända förhållandet faktiskt inte är ovanligt: att ett morfem finns kvar som en självständig form, men att den gamla betydelsen inte gör det. I svenskan använder vi uttrycket kasta varpa, omedvetna om att varpa etymologiskt kommer från det gamla svenska verbet varpa, ’kasta’. Detta visar att ett morfem kan vara intakt utan att språkanvändarna fördenskull behöver vara medvetna om den ursprungliga betydelsen. I språk som svenska, engelska och tyska har den morfologiska kontexten en viktig roll i att exponera ett uttrycks betydelse. Sterns exempel på analogi där samblind, ’halvblind’, förändras till sandblind, ’blind av sand i ögonen’, kan förstås som ett försök av språkanvändaren att förändra den morfologiska kontexten för blind, och därmed skapa ett semantiskt mer genomskinligt uttryck. Uttrycket aktivera, ’göra något aktivt’, ges en ny betydelse i kontexten med av- i uttrycket avaktivera, ’göra icke-aktiv’ (1985). Vi säger att aktivera har avletts till avaktivera. Den semantiska effekten består i att den nya verbformen uttrycker den omvända processen jämfört med tidigare. Substantivet konkurs har avletts till verb med hjälp av verbavledningssuffixet -a: konkursa, ’göra konkurs’. I detta fall består den semantiska effekten i att vi kan uttrycka ”processen” att göra konkurs. Avledningsmorfem kommer således att utgöra en kontext som exponerar en ny betydelse hos stammen. Sammansättning utgör en annan möjlighet att ge ett uttryck en ny kontext och därmed förändra dess betydelse. Uttrycket mat förekommer i en ny kontext i uttrycket gen© Studentlitteratur
107
5 Konventionalisering
mat. Den semantiska förändringen består i detta fall i att det senare uttrycket betecknar ett särskilt slags mat: ’mat som innehåller gentekniskt förändrade råvaror’. I många av världens språk är sammansättning och avledning okända grammatiska medel. Vi kan därmed anta att den syntaktiska kontexten spelar en desto viktigare roll i dessa språk jämfört med svenskan.
Den syntaktiska kontexten Uttryck kan förkortas utan att detta förändrar uttryckets betydelse, därför att den syntaktiska kontexten ändå stöder den avsedda betydelsen. Stern ger olika exempel på avkortningar som visar detta: när automobil förkortas till bil i svenskan och när private soldier i engelskan avkortas till private. Möjligen kan man också se sådana förkortningar som ett utslag av en vilja att minska redundans i språket. Uttrycket bläddra har getts en ny betydelse i svenskan (Nyordsboken). Detta kan vi sluta oss till av uttryckets syntaktiska kontext: jag har då aldrig ”zappat” till en annan kanal. Jag bläddrar, byter eller möjligen switchar mellan kanalerna. I detta sammanhang är det underförstått att kanalerna syftar på tvkanaler. Den nya betydelsen är alltså ’växla mellan olika tvkanaler med hjälp av fjärrkontrollen’. Vidare har verbet adressera kommit att användas i en ny betydelse. Den tidigare betydelsen var ungefär ’att förse ett brev eller paket med en upplysning om dess destination’. Den nya användningen illustreras så här: Men med satellitteknik är det ju inget problem att adressera en publik på andra sidan jordklotet. I denna nya användning uttrycker verbet betydelsen ’rikta sig till någon med ett anförande, hålla tal till’. Här vågar man med en hög grad av visshet anta att engelskans användning av verbet address har utövat en direkt påverkan (se kapitel 4, korrelativ analogi). Om begränsningen på kontext går mycket långt, så att ett uttrycks användning primärt kan beskrivas i grammatiska 108
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
termer, kan vi tala om grammatikalisering. I ett sådant fall kommer ordets lexikala betydelse att undertryckas och uttrycket får en grammatisk funktion. Ett sådant exempel finner vi i ordet typ, vilket i svenskan har fått en utvidgad användning. Förutom betydelsen ’uppsättning karakteristiska egenskaper som är gemensamma för och naturligt avgränsar ett antal föremål eller individer som en grupp’ (Svensk ordbok 1986), måste vi också räkna med en ny, grammatisk användning. Roberts demonstrerar den nya betydelsen och användningen med följande exempel: som exemplifierande fokusadverb: så därför är det mer om du är intresserad av djur å typ ha haft fiskar eller som modalt betonande: fast vi ser typ aldrig varandra som temabetonande adverb: det är aldrig så att du är intresserad av typ djur som helhet i hypotetisk exemplifiering: Det är typ som om du kör in i nån isoleringscell så där så kan du Jag påminner om att ordet typ fortfarande även används i sin ursprungliga betydelse (som i uttrycket olika typer av lösningar). Vad vi har att göra med är ett speciellt fall av polysemi. Ordet typ har både en lexikal betydelse och en särskild grammatisk funktion.
Texten som kontext I följande exempel är det tydligt att den syntaktiska kontexten ensam (de grammatiska relationer som råder inom satsen) inte ger tillräckliga ledtrådar för tolkningen av betydelsen hos uttrycket taggad: Finnarna var mycket mer taggade. Den syntaktiska användningen av taggade (med predikativ funktion) indikerar att taggade uttrycker en egenskap hos finnarna, men vad detta är för egenskap kan vi inte sluta oss till. I en utförligare kontext, bestående av en föregående mening, specificeras tolkningen betydligt: En del har bevis© Studentlitteratur
109
5 Konventionalisering
ligen tappat formen efter VM. Finnarna var mycket mer taggade. Ett försök till tolkning lyder så här: det yttre sammanhanget är att vi talar om ett sportevenemang av något slag. Vissa idrottsmän lyckades inte prestera sitt bästa, efter världsmästerskapen. Detta kunde däremot finnarna göra i högre grad. Taggade uttrycker tydligen en bättre förmåga i avseendet att prestera sitt bästa som idrottsman, eller idrottskvinna. Nyordsboken anger också den nya betydelsen som ’engagerad, på hugget’. (För att undvika missförstånd vill jag påpeka att uttrycket taggad användes före dopingavslöjandena i samband med VM på skidor i Lahtis 2001.)
Den icke-språkliga kontexten Språklig kommunikation är alltid förankrad i en fysisk, en social och en kulturell omgivning. Typiskt ingår språket också som en del av en övergripande verksamhet. För att analysera semantisk förändring måste vi ta hänsyn till de villkor som denna omgivning ställer på kommunikationen. Jag kommer att tala om fyra slag av icke-språklig kontext: den fysiska, den sociala, den kulturella och den yttersta kontext som består i vår uppfattning om verkligheten.
Den fysiska kontexten En semantisk variation kan uppfattas utifrån vad som är observerbart i en kommunikativ situation, alltså vid direkt referens. När den nya svenska tjugokronorssedeln introducerades 1992 kom den tämligen omgående att benämnas selma. Anledningen till detta är att sedeln på framsidan porträtterar författarinnan Selma Lagerlöf. Vi kan föreställa oss att i den tidigaste användningen av uttrycket selma var det nödvändigt att se sedeln ifråga för att kunna inse vad uttrycket syftade på. Detta skulle i så fall utgöra ett bra exempel på hur den fysiska kontexten, i termer av vad som är obser110
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
verbart, underlättar en ny tolkning och därmed bidrar till introducerandet av en ny betydelse. I kapitel 4 studerade vi Sterns exempel på hur bedes, ’böner’, i medeltidsengelskan genom Omkastning kom att omtolkas till ’radbandskulor’. Denna förändring var möjlig eftersom den fysiska kontexten gav lika mycket stöd till den senare tolkningen. Sterns klasser Överföring, både avsiktlig och oavsiktlig, innehåller exempel där vi inser att det är fråga om en faktisk likhet mellan referenterna. Sådana överföringar bör från början ha baserats på vad som är observerbart i en kommunikativ situation. Uttryckens användning i en viss rumslig och tidslig kontext spelar således en viktig roll i semantisk förändring.
Den sociala kontexten I kapitel 3 framfördes observationen att ett uttrycks betydelse kan variera beroende på den sociala kontext i vilken det används. För en viss social grupp, till exempel en grupp av yrkesutövare, kan ett uttryck ha en betydelse som inte är densamma för en annan social grupp. Det exempel vi kommenterade var uttrycket handling vilket ges olika tolkningar beroende på i vilket socialt sammanhang det används (av en advokat, av en militär, av en psykolog etc.). Den sociala kontexten innefattar ju mycket mer än olika yrkesgrupper. Sociolingvistiken har visat att sociala grupperingar som baseras på ålder, kön, yrke, utbildning, boendeförhållanden etc. har språkliga konsekvenser.
Den kulturella kontexten Ett intressant exempel jag vill illustrera med här kommer från kinesiskan. I vissa kinesiska dialekter kan man metaforiskt uttrycka en betydelse som är mycket oväntad för en väs© Studentlitteratur
111
5 Konventionalisering
terlänning. Man kan nämligen med hjälp av det ord som motsvarar det svenska ko uttrycka sig berömmande om en person med satsen ’hon (även han) är en ko’. Hur är nu detta möjligt? Jo, kon förknippas i Kina med sådana egenskaper som att vara produktiv och nyttig, och även att vara foglig. Uppenbarligen är detta också mänskliga egenskaper som värderas högt. Jämför nu med det svenska uttrycket hon är en kossa. Detta säger man vanligen om en person (alltid en kvinna) som uppfattas som dum eller slarvig. Ett annat exempel avser det engelska uttrycket deal som i amerikansk inrikespolitik gavs en ny betydelse av president Franklin D. Roosevelt. Med hjälp av uttrycket a new deal, ungefär ’en ny giv’, lovade presidenten att genomföra reformer för att förbättra villkoren för miljontals människor under 1930-talets depression. Uttrycket vann en enorm spridning och popularitet. Inte bara för sitt positiva budskap utan också för att det var så djupt förankrat i amerikansk kultur. Uttrycket deal hade nämligen länge använts i samband med kortspel. Kortspel utgjorde ett så väsentligt inslag i 1800-talets och det tidiga 1900-talets amerikanska kultur, att uttrycket deal fick en omedelbar framgång som del av en politisk slogan. Den lärdom vi kan dra av detta är att många semantiska förändringar är beroende av den kulturella kontexten. I Sverige är det inte så lätt att lägga in en positiv betydelse i uttrycket ko, därför att i vår kulturella uppfattning ingår det ofta att nedvärdera de nyttiga husdjuren (dum som en ko, dum som ett får, smutsig som en gris och så vidare). I Kina däremot har man traditionellt förstått att uppskatta tamdjuren. I 1930-talets USA var det möjligt att uttrycka ett politiskt budskap framgångsrikt med ett uttryck som för den vanlige amerikanen hade en positiv anknytning till kortspel. Kulturella förhållanden kan således bidra till, eller omvänt lägga hinder i vägen för, en viss semantisk förändring. Möj112
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
ligen är det så att semantiska förändringar som bygger på vissa slag av metafor är mer beroende av den kulturella kontexten än andra förändringar. Sterns klass Ersättning förutsätter förändringar i den kulturella kontexten. När uttryck som skepp, skriva, mus och så vidare får nya betydelser beror det på artefaktiska förändringar i kulturen. När uttryck som val får en förändrad betydelse, från ’fisk’ till ’däggdjur’, beror detta på kunskapsförändringar i kulturen, och när neger får en nedsättande betydelse är detta resultatet av en attitydförändring. Samtidigt kan vi se kvarhållandet av de gamla uttrycken som ett uttryck för en vilja till kulturell kontinuitet eller kulturell konservatism.
Verklighetsbild Tolkningen av en ny betydelse är också beroende av vår verklighetsbild, vår uppfattning om vad som är möjligt eller omöjligt givet vår bild av verkligheten. Nya användningar av uttryck som hjärnsläpp, ’plötslig sinnesförvirring’ (Nyordsboken), och gå i taket ’bli mycket upprörd, bli rasande’, skulle kunna ges bokstavliga tolkningar: hjärnsläpp – ’hjärnan släpper, eller lossnar, från huvudet’, gå i taket – ’gå med sina fötter på takets undersida’. Sådana tolkningar utesluts dock av vår normala kunskap om hur verkligheten förhåller sig. Naturligtvis bidrar också andra kontextuella faktorer till att utesluta vissa tolkningar. Vi har kunnat se att det sammanhang i vilket ett ord används, antingen det språkliga eller ickespråkliga, bidrar på ett avgörande sätt till att exponera en viss betydelse.
© Studentlitteratur
113
5 Konventionalisering
Spridning av nya betydelser För att en viss språklig innovation ska kunna ha en chans att accepteras krävs naturligtvis att den blir spridd och känd av en grupp språkanvändare. Spridning måste ändå, hävdar jag, betraktas som ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för konventionalisering. Detta kan vi inse när vi betänker de språkliga innovationer som infördes för några decennier sedan av revymakarna Hasse & Tage. De införde sådana nyheter som bullentin, i stället för bulletin, och en ny grammatisk konstruktion där en betonad verbpartikel och det grammatiska objektet förekommer initialt i en mening på ett sätt som är främmande för svenskan: om honom tyckte jag inte (som en variant av jag tyckte inte om honom; jämför med den helt parallella konstruktionen ut honom kastade jag inte, som väl ingen infödd talare av svenska skulle använda). Dessa uttryck nådde ut till en stor del av Sveriges befolkning, men har trots detta inte förändrat språkvanorna. Inte desto mindre måste vi undersöka vilka vägar en semantisk variation kan ta.
Olika medier I det moderna samhället kan en språklig innovation spridas till många människor mycket snabbt. Television, radio, tidningar, böcker, internet och film har stor genomslagskraft. Det är ändå intressant att fråga sig vilket djupare intryck sådan spridning gör. Kanske borde vi jämföra med reklam. Vi utsätts dagligen för en mängd effektivt utformade reklambudskap, men trots detta så förefaller det som om rekommendationer från vänner och bekanta om en viss varas förträfflighet ibland kan vara väl så effektiva att sprida ett budskap. Jag kommer inte att särskilt diskutera olika mediers betydelse här, utan i stället rikta huvudintresset mot mera direkt mänsklig kommunikation. 114
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
Mänsklig kommunikation Det finns nämligen anledning att tillmäta den mänskliga kommunikationen en särställning vid spridning av språkliga förändringar. Ett särskilt skäl man kan anföra här är att vi talar om tvåvägskommunikation. Detta betyder bland annat att kommunikatörerna kan få återkoppling (en språklig reaktion från en samtalspartner som signalerar förståelse, icke förståelse, accepterande etc.) och därigenom förvissa sig om att den mening de lägger in i ett visst uttryck uppfattas på det avsedda sättet. Spridning av språkförändring betraktas därför av många forskare som framför allt ett socialt fenomen.
Olika grader av medvetenhet Det finns anledning att anta att semantiska förändringar ligger på en högre medvetenhetsnivå än till exempel förändringar som gäller uttal. Om detta är riktigt kan vi också anta att prestige kan spela större roll vid semantisk förändring än vid andra slag av språkförändring. Just prestige brukar framföras som en viktig faktor i språkförändring. Vi tenderar nämligen att imitera språkbruket hos personer som har hög prestige i en språkgemenskap. Om prestige ska tillmätas stor betydelse i sammanhanget kan vi också inse att olika personer kan ha prestige inom olika sfärer: en idrottsman, en popmusiker, en politiker, en vetenskapsman och en konstnär har prestige för delvis olika grupper av människor. Vidare brukar man anta att en språklig innovation först sprids inom en viss social grupp innan den sprids vidare till andra grupper. Om man antar att en ny betydelse accepteras måste detta förstås i relation till en viss språkgemenskap. Man skulle då kunna skilja mellan förändringar som berör en hel kultur och sådana som berör vissa sociala grupper inom kulturen. © Studentlitteratur
115
5 Konventionalisering
I praktiken är det kanske inte möjligt att göra en sådan uppdelning. Inom sociolingvistiken antar man att språkliga förändringar sprids från grupp till grupp. Vi kanske därför ska anta att om en viss språklig innovation når alla sociala grupper så har den fått en överordnad kulturell status. Det är kanske först genom ett förändrat språkbruk man blir varse en bakomliggande icke-språklig kulturell förändring. Jag kommer alltså inte att försöka upprätthålla en uppdelning mellan kulturell-social, utan anta att semantiska förändringar accepteras och genomförs inom sociala grupper.
Accepterandet av nya betydelser Stern framförde uppfattningen att ”intresset riktat mot någonting är huvudanledningen till att det stannar i minnet och återframkallas”. Frågan är om ”intresse” räcker som förklaring till varför en viss betydelseförändring kommer att accepteras av en viss grupp språkanvändare. Först bör vi påminna oss distinktionen mellan semantiska förändringar som har rent språkliga orsaker och sådana som orsakas av mer medvetna kulturella förändringar. Vi måste räkna med möjligheten att vissa semantiska förändringar inte är medvetna för språkanvändarna. I sådana fall uppkommer förstås inte frågan om acceptans. När vi nu övergår till att tala om mer medvetna förändringar är det däremot nödvändigt att diskutera denna faktor. I korthet vill jag föreslå att en semantisk förändring accepteras om den kan knytas till förändringar hos en grupp av språkanvändare i en viss social och kulturell gemenskap. Sådana förändringar kan bestå i att språkanvändarna uppfattar att en viss verklighet har förändrats, men kan också bestå i att språkanvändarna själva ändrar sin uppfattning om en viss verklighet, eller att de riktar sitt intresse och upp116
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
märksamhet mot andra aspekter av verkligheten eller att de förändrar sina känslor och attityder med hänsyn till en viss verklighet. Den utgångspunkt jag har valt baserar sig på uppdelningen mellan deskriptiv, expressiv och evokativ betydelse, vilken introducerades i kapitel 1. Jag vill således föreslå att språkanvändarnas acceptans av en viss semantisk variation knyts till tre olika slag av betydelseförändring: Deskriptiv förändring: en förändring av ett uttrycks betydelse vilken får till funktion att språkanvändarna kan använda uttrycket för att symbolisera andra referenter än tidigare; Expressiv förändring: en förändring av ett uttrycks betydelse vilken får till funktion att språkanvändarna kan använda uttrycket för att uttrycka en annan känsla eller ett annat sätt att tänka i samband med symboliserandet av en referent; Evokativ förändring: en förändring av ett uttrycks betydelse vilken får till funktion att språkanvändarna kan använda uttrycket för att framkalla en annan känsla eller ett annat sätt att tänka (hos mottagaren av uttrycket) i samband med symboliserandet av en referent. Dessa tre typer av förändring behöver inte, men kan ofta äga rum samtidigt (vilket vi kan observera nedan). Jag påminner om att gränsdragningen mellan expressiva och evokativa betydelser oftast är svår att göra. Anledningen till detta är förstås att om man vill väcka en viss reaktion hos lyssnaren visavi en referent är det svårt att dölja sin egen känsla eller attityd. Låt oss först återvända till några av de exempel på semantisk variation som gavs tidigare i kapitlet (under rubriken ”All variation leder inte till semantisk förändring”). Jag vill föreslå några förklaringar till varför vissa variationer inte leder till semantisk förändring. © Studentlitteratur
117
5 Konventionalisering
Det vore deskriptivt misslyckat att ersätta ordet bok med alm för att beteckna bokträd. Ett sådant brott emot konventioner skulle inte accepteras av språkgemenskapen eftersom vi skulle tvingas radikalt förändra de föreställningar vi knutit till uttrycken. Det vore helt enkelt ingen poäng med en sådan förändring. Alm vore inte ett riktigare namn på den trädsort som traditionellt kallas bok. I samband med exemplet alla Skaraborgare är bönder vore det både deskriptivt misslyckat (det är helt enkelt inte sant att alla Skaraborgare är bönder) och emotivt för starkt. Alltför för få människor i språkgemenskapen delar denna i grunden negativa attityd (bönder används som ett skällsord i exemplet) för att en sådan generalisering skulle få semantiska konsekvenser. Vidare skulle säkerligen användningen av uttrycket stolvärmare om alla personer med stillasittande arbete möta starkt motstånd. Uttrycket är så starkt emotivt laddat att det vore otänkbart att alla språkanvändare (speciellt de som själva åsyftas) skulle acceptera en sådan förändring. Nedan vill jag analysera några typiska fall av semantisk förändring vi tidigare betraktat i termer av förändringar av deskriptiv, expressiv eller emotiv betydelse. I samband med Sterns klass Ersättning har vi observerat att vi håller fast vid traditionella uttryck som skriva, tvätta, resa, bygga, trots att de betecknade processerna förändrats i grunden. Referenterna har således förändrats, men det finns ett behov att placera in dem i en känd kategori, framhåller Stern. Denna typ av semantisk förändring har en deskriptiv funktion och möjliggör kategoriserandet av nya referenter. Ett villkor bör vara att de nya referenterna inte avviker alltför mycket från de traditionella. För vissa sociala grupper med expertkunskaper inom ett område kan fasthållandet vid det gamla uttrycket utgöra ett problem. Ordet skepp, vilket vi har uppmärksammat tidigare, ingår i sammansättningar som luftskepp och rymdskepp. Detta 118
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
indikerar att de senare referenterna uppfattas som alltför olika de traditionella för att namnet skepp ensamt skulle vara deskriptivt lyckat. Som ett exempel på Analogi studerade vi hur uttryck som samblind förändrats till sandblind och ballast till barlast. Även här bör det vara fråga om deskriptiva förändringar. Förändringen av uttrycksformerna kan uppfattas som ett försök av språkanvändarna att skapa en bättre avbildning mellan uttryckens morfologiska struktur, deras betydelse och referens. Sådana förändringar kan dock, som i fallet med sandblind, vara baserade på missuppfattningar. Analogier av denna typ kan antas vara socialt särskiljande. För en person med medicinska kunskaper är inte sandblind ett tillfredsställande uttryck ur deskriptiv synpunkt. Många avledningar och sammansättningar i svenskan utgör ovanligt tydliga exempel på semantiska förändringar som bygger på analogi. Sådana förändringar har också en tydlig deskriptiv funktion. I sammansättningar som luftskepp och rymdskepp kommer förledet att fungera som en effektiv specificerare av betydelsen. Ett villkor i samband med avledning är att vi har att göra med produktiva avledningssuffix. Ändå kan vissa analogiska bildningar utgöra ett problem utanför den sociala grupp där de används. Ett sådant exempel är gasa, ’sniffa gas’. Den nya användningen står i kontrast till ett äldre uttryck: gasa ’öka bilens fart’. En gissning är att nybildningen gasa inte når utanför den sociala grupp där den uppstått. När uttryck som påstigande passagerare förkortas till påstigande, stationsinspektor till stins och rekommenderat till rek genomförs sådana förändringar i en socialt avgränsad grupp, nämligen inom den grupp av personer för vilken dessa uttryck ingår i det språk som kännetecknar verksamheten. Där kommer förstås kontexten att spela en avgörande roll för den avsedda tolkningen av uttryckens betydelse. I sådana fall kan vi tala om en kommunikativ lättnad som består i ett kortare © Studentlitteratur
119
5 Konventionalisering
uttryck. För en viss social grupp kan således en förkortning av ett uttryck uppfattas som att man skapat ett bättre uttryck för att symbolisera en viss referent. I den meningen kan förkortningen förstås som en deskriptiv förändring. Förkortade uttryck som används inom vissa sociala grupper kan dock fungera utestängande för den som inte tillhör gruppen. En förkortning av valfisk till val reflekterar en ny kunskap hos språkanvändarna nämligen att valar inte är ett slags fiskar. I den meningen kommer förkortningen att direkt svara emot en deskriptiv förbättring. En sådan förändring måste antas ha startat hos en grupp som först insåg detta zoologiska faktum och därefter ha spritts till övriga sociala grupper. I andra fall kan man anta att en uttrycksförkortning fungerar inom en viss social grupp där det fullständigare uttrycket är underförstått. En Överföring av betydelse som baserar sig på faktisk likhet mellan referenter kan sägas ha ett stort kommunikativt värde i och med att den tillåter oss att utnyttja ett redan förekommande uttryck, i stället för att bilda ett nytt. Om tillräckligt många språkanvändare uppfattar den faktiska likheten mellan referenterna i fråga finns det goda förutsättningar att Överföringen konventionaliseras. Stern betraktade, som vi minns, Namngivning som en avsiktlig semantisk förändring. Det avsiktliga momentet, vill jag föreslå, består i den evokativa effekt man ofta kan observera. Exemplen nedan kan tänkas ge stöd åt denna tanke. Den metaforiska användningen av uttrycket fallskärm, ’avgångsvederlag, reglerat i avtal, återköpsförsäkring’, som diskuterades i inledningskapitlet, ger prov på en avsiktlig överföring som inte baserar sig på faktisk likhet. Här kan vi tala om en förändring av expressiv och evokativ karaktär. Ordet uttrycker och framkallar en viss känsla av löje inför och avståndstagande från en viss referent. 120
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
Ett något annorlunda fall av evokativ förändring var när Mona Sahlin använde uttrycket time out för att benämna sin tillfälliga paus från arbetet som politiker. Mona Sahlin var väl förberedd inför detta framträdande inför medierna och kunde mycket väl ha valt andra uttryck som ta en paus, göra ett avbrott, dra sig tillbaka tillfälligtvis och så vidare. Den evokativa avsikten, föreslår jag, bestod i att hon ville framkalla en känsla hos åhörarna om sin folklighet och därmed vinna i sympati. Ett språkligt uttryck kan förstås som en mycket ofullständig representation av en ofta komplicerad situation i vår verklighet. Med tiden kan språkanvändarna rikta sitt intresse emot en annan aspekt av samma situation. (Vi påminner oss det extrema fall av Omkastning som tänks ha skett när bedes, ’böner’, kom att beteckna ’radbandskulor’). Om tillräckligt många i en språkgemenskap har gjort en ny kategorisering av en viss verklighet kan användningen av det tidigare uttrycket kännas naturlig för att beteckna en ny referent eller en ny aspekt av samma referentiella komplex. I denna mening kan man anta att den nya betydelsen uppfattas som en deskriptiv förbättring eftersom den möjliggör uttryckandet av den nya kategoriseringen. Omkastning förutsätter en rätt detaljerad kännedom om de verkliga förhållandena bakom de semantiska förändringarna. I nästa sektion föreslås att ett fall av semantisk förändring är möjligt att förstå som baserat på ’närhet’ mellan referenter. Sterns sista klass – Avpassning – kommer att behandlas i kapitlets sista sektion.
© Studentlitteratur
121
5 Konventionalisering
Kognitiva villkor för konventionaliseringen En fråga som kan anses relevant här är huruvida det finns kognitiva villkor förbundna med konventionaliseringen av en ny betydelse. Frågan gäller alltså: hur mycket är en grupp av språkanvändare i stånd att förändra de begrepp som konventionellt är knutna till ett visst språkligt uttryck? Assocationsteorin (som vi mötte i kapitel 2), med dess två nyckelbegrepp: närhet och likhet, tillhandahåller ett möjligt svar på vår fråga. Ullmann har med utgångspunkt från just närhet och likhet uttryckt några intressanta generaliseringar om semantisk förändring. Han hävdade att de två begreppen kan användas både om uttryck och betydelse. Ullmann gör därefter en generalisering över Sterns klassificering. Jag återger fyra av fallen. Stern
Ullmann
Exempel
Analogi
uttryckslikhet
samblind => sandblind
Förkortning
uttrycksnärhet
private soldier => private
Namngivning
betydelsenärhet
sail för ’skepp’
Överföring
betydelselikhet
mouth för ’flodmynning’
Ett problem med Ullmanns teori är att den, till skillnad från Sterns, grundar sig på en tvåställig betydelseanalys. Detta får som konsekvens att den inte skiljer klart mellan orsaker som består i referenternas förändringar och orsaker som har att göra med ett nytt sätt att tänka. När Ullmann i det tredje fallet talar om betydelsenärhet mellan ”segel” och ”skepp”, är detta något som måste kritiseras. De två uttrycken är inte synonyma. Det är däremot ett faktum att ett segel är en del av ett segelfartyg. Referenterna 122
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
befinner sig i en närhetsrelation. Det är möjligt att referera till ett ’segelfartyg’ med ett uttryck som betecknar en del av fartyget, nämligen, dess ’segel’. I det fjärde fallet kan vi tala om en svag likhetsrelation mellan två referenter. Vid omkastning är det klart, anser jag, att vi har att göra med två referenter: ”att räkna böner” och ”att räkna radbandskulor”. Dessa två referenter förekom i närhet av varandra, i tiden och i rummet. Det är alltså referenternas närhet som utgör en bidragande omständighet för språkanvändarens omkastning. Det är inte i första hand en begreppslig eller fysisk likhet eller närhet mellan ’böner’ och ’kulor’. Ullmann kunde inte infoga Sterns klass Ersättning i sin teori. Han tvingades överge begreppen ’närhet’ och ’likhet’ och tog i stället till begreppet ’språklig konservatism’ På ett sätt finns det inget att invända mot generaliseringen ’språklig konservatism’, men den faller naturligtvis utanför teorin om närhet och likhet. Låt oss påminna oss om hur detta fall av semantisk förändring uppstod (vilket Stern var medveten om). När de tidigaste ångfartygen började uppträda var de förvillande lika segelfartyg. I misstro mot den nya tekniken lät man ofta utrusta ångfartygen med master och rigg för att kunna segla vid ett eventuellt maskinhaveri. Skrovformen avvek inte heller märkbart från segelfartygens. Vi kan således säga att det rådde en faktisk likhetsrelation mellan referenterna. Det fanns inget omedelbart tvingande skäl att byta ut uttrycket skepp. Detsamma kan sägas om andra artefakter som hus, stolar, pennor, bord etc. Den tekniska utvecklingen gick så långsamt att språkanvändarna inte uppfattade det som ett problem att infoga de (faktiskt) nya referenterna i redan kända och namngivna kategorier. Här är det alltså likheten mellan referenterna som är det avgörande. När August Strindberg uttryckte metaforen ”viljan är själens ryggrad” anser jag att han använde sig av en begreppslig © Studentlitteratur
123
5 Konventionalisering
analogi. Om vi har någon uppfattning om vilken roll ryggraden spelar för människokroppen, så kan vi också förstå att Strindberg ville påpeka en analogisk likhet mellan ryggraden och viljan. Denna likhet är inte fysisk. Ett sista exempel: när uttrycket se används för att uttrycka ’förståelse’ har detta att göra med begreppslig närhet. Man brukar säga att synförmågan är vår primära källa till objektiv kunskap om verkligheten. Kunskap/förståelse och seende förekommer ofta tillsammans. Utifrån detta resonemang vill jag modifiera Ullmanns teori om ’likhet’ och ’närhet’ till att även omfatta referenterna närhet och likhet. LIKHET
NÄRHET
UTTRYCK
samblind => sandblind
private soldier => private
BEGREPP
”viljan är själens ryggrad”
’att se’ => ’att förstå’
REFERENT
segeldrivna att räkna böner => skepp => att räkna radbandskulor maskindrivna skepp
På detta sätt kan vi säga att begreppen närhet och likhet har stort värde vid beskrivningen av semantisk förändring. Man bör nog emellertid vara försiktig med att anta att alla semantiska förändringar måste gå via närhet och likhet.
Från mask till människa Låt oss betrakta ett exempel hämtat från författarna Greenough och Kittredge, som tydligt illustrerar hur en semantisk förändring kan beskrivas i termer av närhet och likhet. 124
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
”Det latinska ordet persona betyder egentligen ’mask’, av det slag som bars av skådespelare under antiken. Denna betydelse kan vi kalla A. Sådana masker var typiska för vissa roller, och på det viset uppstår betydelsen B, ’en dramatisk karaktär som indikeras av den lämpliga masken’. Sedan försvinner A, och B kvarstår så att persona betyder ’en karaktär eller roll i en pjäs’. Till B läggs så ytterligare en bestämning C, ’den som representerar’, och vi har B + C, ’den som representerar en dramatisk karaktär’, ’den som intar en roll’. Därpå försvinner B, så att persona enbart betyder ’en representant’. Här finner vi ursprunget till ordet person – ’en representant för människosläktet’. I andra språk, som till exempel engelska, har förändringen gått vidare: ”C bestäms genom tillägget av ’kyrkan’ (D), och vi får C + D, ’kyrkans representant’ (persona ecclesiae) i en församling’. Slutligen försvinner den huvudsakliga föreställningen C (’representant’). och persona i meningen ’församlingspräst’ blir resultatet”. Svenskans ord person som har motsvarighet i engelskan, tyskan, franskan och andra språk och engelskans parson har alltså det latinska persona som gemensamt ursprung. Denna utveckling sammanfattas schematiskt så här. A A+B B B+C C C+D D
’mask’ (latinets persona) ’karaktär indikerad av masken’ ’karaktär eller roll i en pjäs’ ’den som representerar en karaktär’ ’representant i allmänhet’ (svenskans person) ’kyrkans representant i en församling’ ’församlingspräst’ (engelskans parson)
Beskrivningen fångar den kontinuerliga karaktären hos en semantisk förändring i termer av förlust eller tillägg av ”betydelsekomponenter” eller ”begrepp”. Vi kan också se att ett uttrycks betydelse kan förändras så avsevärt att den ursprung© Studentlitteratur
125
5 Konventionalisering
liga betydelsen och den aktuella förefaller totalt orelaterade. Däremot sägs inget om vilken roll kontexten kan spela vid sådana förändringar. Associationsteorin redogör för de olika stegen i denna kedja. Mellan varje steg råder en semantisk närhets- och likhetsrelation. Problemet är bara att i många fall av långtgående semantiska förändringar, kanske de flesta?, har vi inte kännedom om de olika stegen. Det betyder att ett uppenbart motexempel till associationsteorin kan avfärdas med motiveringen att vi saknar kunskap om de mellanliggande stegen i förändringskedjan. Exemplet ovan är intressant eftersom det verkar förena flera aspekter av semantik och semantisk förändring: en betydelseförändring går typiskt via semantisk närhet och likhet.
Den gamla betydelsen Vi måste också fråga oss om det är ett nödvändigt villkor för konventionaliseringen av en ny betydelse att den gamla betydelsen försvinner. Kan det rentav tänkas att ett uttryck får en ny betydelse samtidigt som den gamla finns kvar? Jag vill hävda att vi måste räkna med flera möjligheter.
Den vanlige språkanvändaren har inte tillgång till språkets historia En av pionjärerna inom studiet av semantisk förändring, fransmannen Darmesteter, såg glömskan eller förträngandet av den gamla betydelsen som ett nödvändigt villkor för att en ny betydelse skulle kunna etableras. Darmesteter vände sig emot språkpurister som med termen katakres, ’sammanblandning av olika bildliga uttryck’, bränn126
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
märkte uttryck som un cheval ferré d’argent, fritt översatt som ’en häst järnad (= järnskodd) med silver’. Vissa grammatiker höll således fast vid den etymologiska betydelsen hos ferré ’järnad’: ”en häst kan inte vara järnskodd med silver”. Dessa grammatiker, framhöll Darmesteter, insåg inte att ”detta glömmande av den etymologiska beteckningen är själva den lag som styr varje betydelseförändring”. Glömska eller förträngande av den gamla betydelsen skulle således, enligt Darmesteter, vara ett absolut villkor för att den nya betydelsen skulle kunna konventionaliseras.
Idén om centrala och perifera betydelser Mot Darmesteters tes om det nödvändiga förträngandet av den gamla betydelsen måste vi ställa observationen att polysemi är ett vanligt inslag i språk (detta berördes redan i kapitel 3). Ett faktum är att många fall av polysemi är ett resultat just av semantisk förändring. Vissa forskare, som Paul och Bloomfield, har tänkt sig att varje ord naturligt har en central betydelse och flera perifera eller mer tillfälliga betydelser, och att en semantisk förändring äger rum när talarna upphör att använda den centrala betydelsen och omtolkar en perifer betydelse som den centrala. Denna idé är förstås förenlig med teorin om semantisk likhet och närhet vi diskuterade ovan. Detta kan tänkas hända när nya analogiska former inkräktar på den centrala betydelsen, som när i engelskan spridningen av ordet slowness, ‘långsamhet’, trängde undan den äldre formen sloth (sloth står i samma relation till slow som truth till true). Slowness blev alltså den uttrycksform som på ett förutsägbart sätt uttrycker ”försakligandet” av slow, typiskt uttryckt med ett substantiv. Den gamla formen sloth försvann inte omedelbart ur talarnas ordförråd, men kom att begränsas till att uttrycka en © Studentlitteratur
127
5 Konventionalisering
mera speciell betydelse: ’långsam på ett negativt sätt’, motsvarande ungefär det svenska ’slöhet’. Detta är bara ett exempel som illustrerar att en gammal betydelse inte behöver försvinna utan kan bli perifer.
Den nya betydelsen kan samsas med den gamla Studier av polysemiska förändringar visar att vi också måste räkna med fall av semantisk förändring när den gamla betydelsen finns kvar utan att behöva bli perifer, som i fallet ovan. Typiska exempel på sådana förändringar utgörs av metaforer. Verbet se kan således användas både i sin primära betydelse, ’att uppfatta ljus’, och i en överförd betydelse, ’att förstå’. Darmesteters tes om förträngandet av den gamla betydelsen som ett villkor för semantisk förändring är uppenbarligen för stark. Kanhända finns det sådana exempel, men som vi har sett är bilden mer komplicerad än så.
Harmonisering mellan betydelse och referens I kapitel 4 påpekades att en av Sterns klasser – Avpassning – åtföljer varje annan typ av semantisk förändring. Flera forskare har därför uttryckt åsikten att Avpassning inte utgör en självständig klass av semantisk förändring utan i stället ett nödvändigt inslag i befästandet, eller konventionaliseringen, av en ny betydelse. Stöcklein, som ursprungligen utvecklade tanken om Avpassning, tyckte sig se en strävan (hos språkanvändarna får vi anta) att få betydelse och referens att överensstämma. 128
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
Han illustrerade detta med hjälp av det tyska verbet anziehen. Verbet anziehen användes ursprungligen i betydelsen ’dra på sig’, som när vi säger på svenska att vi ”drar på oss stövlarna”. Ur den påklädandes synpunkt var resultatet av handlingen det viktigaste. Uttrycket kom därför så småningom att användas även i samband med skjortor, kragar och halsdukar. Vi kan jämföra med svenskans ta på sig, som används i samband med stövlar, slipsar, mössor, kavajer etc.
Utvidgning i referens Uttrycket horn kom genom Ersättning att användas om musikinstrument gjorda av horn. Så småningom kunde man med samma uttryck referera till liknande instrument tillverkade av andra material, som till exempel mässing. Bede, ’bön’, förändrades genom Omkastning till att betyda ’kula’. Uttrycket kunde sedan användas för att referera till alla slags små kulor oavsett material, även sådana som inte förknippades med räknandet av böner. Saddle, ’sadel’ användes genom Överföring för att beteckna en bergsrygg med en karakteristisk sadelform. Men uttrycket kan användas även när denna form inte är den centrala egenskapen hos referenten.
Begränsning i referens I den folketymologiska analysen kom den första stavelsen i belfry, ’befästning’, att ges betydelsen ’klocka’ (eng. bell). Med tiden kom uttrycket att begränsas till enbart de referenter som faktiskt har klockor (klockstaplar, klocktorn etc.).
© Studentlitteratur
129
5 Konventionalisering
Grammatisk utvidgning Det engelska adverbet faste genomgick en semantisk förändring från ’kraftigt, energiskt’ till ’snabbt’. Så småningom kunde uttrycket, enligt Stern, kombineras med verb vilka inte uttrycker fysisk rörelse: ’att tänka, se, undra snabbt’. Den utvidgade användningen indikerar att adverbet gradvis började uppfattas som ett ”intensifierande” adverb utan någon tydlig lexikal betydelse.
Kontextuell utvidgning Enligt Stern fick private (genom Förkortning) en ny betydelse – ’soldat’. Avpassning av betydelse ska i detta fall ha lett till att ordet kan användas för att referera till en ’soldat’ i varje kontext. Stern hävdar således att det finns två homonyma ord: private = ’privat’ och private = ’soldat’. I kapitel 6 återkommer jag till detta exempel.
Bleknande av metafor Labyrint blev avsiktligt överfört (Namngivning, avsiktlig överföring) till att beteckna en del av innerörat. Metaforen har bleknat och ordet uppfattas som det normala, icke-metaforiska uttrycket för denna del av örat.
Emotiv nedtoning Ett avlett adverb som hemskt har i sin funktion som gradadverb, som i frasen hemskt bra, mist sin emotiva betydelse. Möjligen kan man säga att den grammatiska funktionen har blivit den dominerande. Denna nedtoning verkar vara typisk 130
© Studentlitteratur
5 Konventionalisering
eftersom nya förstärkningsord dyker upp med jämna mellanrum (hemskt bra, jättebra och skitbra).
Sammanfattning Semantisk variation är något som förekommer ständigt i språk. Vad som avgör att en viss semantisk variation leder till en bestående semantisk förändring kan inte avgöras rent begreppsligt. Vissa semantiska förändringar som till exempel grammatikaliseringar, kan vara mer eller mindre medvetna för språkanvändarna. Man kan heller inte utesluta begreppet ”mode” i detta sammanhang. För ett antal år sedan fick uttrycket gräsrot ett kraftigt genomslag i Sverige, både i talspråk och skriftspråk. Uttrycket fyllde tydligen ett behov av att i politiska debatter kunna referera till ”den vanlige medborgaren”. Detta behov har väl knappast försvunnit; ändå kan vi konstatera att uttrycket sällan eller aldrig används idag (2001). Jag har antagit att det finns ett antal villkor som måste uppfyllas för att en förändring ska bli relativt bestående. En fas av exponering i en eller flera kontexter som stöder en ny betydelse. Vidare krävs en spridning till en eller flera språkanvändare, och slutligen kan man anta att det finns ett nödvändigt villkor av acceptans som måste uppfyllas. Ibland kan man anta att en förändring äger rum när det finns ett kommunikativt behov (deskriptivt, expressivt eller evokativt). Sådana behov verkar kunna variera socialt eller kulturellt. Det finns däremot inget generellt villkor att den gamla betydelsen måste förkastas eller förträngas. Tvärtom leder semantisk förändring ofta till uppkomsten av polysemi. Slutligen kan man tala om en ”harmonisering mellan betydelse och referens”, som kan ta sig olika uttryck beroende på © Studentlitteratur
131
5 Konventionalisering
vilket slag av förändring det är fråga om. ’Utvidgning’ och ’begränsning av referens’, ’grammatisk utvidgning’, ’kontextuell utvidgning’, ’bleknande metafor’ och ’emotiv nedtoning’ verkar vara typiska inslag i denna process.
Litteraturhänvisningar Flera av de frågor som berörs i kapitlet, som ’språkliga normer och attityder’ och ’språkförändring’, diskuteras i Dahl (2000). Det viktiga begreppet ’konventionalisering’ presenteras i Allwood (1976). Aitchison (1991) ger en bra överblick av olika aspekter av språkförändring. Baldinger (1980) ägnar en hel del utrymme åt uppdelningen mellan deskriptiv, expressiv och evokativ betydelse.
132
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
6 Lagar, tendenser och riktningar
Inledning I detta kapitel uppmärksammas de lagar och tendenser man kan observera i samband med semantisk förändring, liksom de förändringar av lexikonet som de olika betydelseförskjutningarna leder till. Det visar sig att det endast finns några exempel på vad man möjligen skulle kunna benämna ’semantisk lag’. Vad vi i stället finner är tydliga, eventuellt universella tendenser i semantisk förändring. Eftersom semantisk förändring alltid utgår från mänskliga behov och intressen, är det naturligt att vi frågar oss vilka områden av mänskligt intresse det är som särskilt berörs vid semantisk förändring. Människokroppen utgör inte oväntat ett sådant område. Vi använder gärna namn på kroppens delar i en överförd mening för att beteckna icke-mänskliga objekt. För att citera den italienske 1700-talsfilosofen Vico: ”den okunniga människan gör sig själv till måttstock för universum”. Andra områden vi kommer att uppmärksamma är ’den fysiska omgivningen’, ’människans perception’ alltså den förmåga vi har att med våra sinnen uppfatta omvärlden, ’känslor’, ’mänskliga verksamheter och institutioner’ och de ’ting’ vi tillverkar och använder oss av. © Studentlitteratur
133
6 Lagar, tendenser och riktningar
Vidare har vi anledning att fundera över huruvida semantisk förändring på något mera direkt sätt återspeglar mänskligt tänkande. I samband med denna fråga berörs sådana aspekter som ’kunskapshöjning’, ’abstraktion’, ’differentiering’ och ’konservatism’. Ett ords semantiska förändring får ofta konsekvenser för semantiskt angränsande ord i lexikonet. Man brukar tala om delar av lexikonet i termer av semantiska fält. Kapitlet kommer därför avslutningsvis att på ett principiellt sätt, indikera olika förändringar av lexikonet, dels i termer av semantiska fält, dels, i termer av förändrade egenskaper och relationer mellan uttryck som polysemi, synonymi etc.
Några föreslagna semantiska lagar Låt oss återknyta till kapitel 2. Vi noterade där att en intressant fråga i samband med semantisk förändring gäller möjligheten att upptäcka lagar för förändring. Man har diskuterat den möjliga existensen av två slags lagar: 1) diakronistiska lagar, sådana som är begränsade i tid och rum; och 2) pankronistiska lagar, sådana som gäller alltid och överallt. Flera forskare, bland dem Bréal, Wundt, Stern och Sperber har formulerat vad de har uppfattat som semantiska lagar. Sterns lag omfattar ett tjugofemtal uttryck i engelskan som förändrades på ett regelbundet sätt under medeltiden. Sperbers lag uttrycker emotionens betydelse i samband med semantisk förändring. Bréals lagar rör grammatikalisering och differentiering av semantiskt närliggande uttryck.
134
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
Sterns lag Gustaf Sterns undersökningar av vissa medeltidsengelska adverb utmynnade i en diakronistisk lag: ”Engelska adverb som har fått betydelsen ’snabbt’ före 1300, utvecklar alltid betydelsen ’omedelbart’.” Detta händer när adverbet används för att bestämma ett verb, vars handling kan uppfattas som antingen imperfektiv eller perfektiv, och när betydelsen hos adverbet är tvetydig. Stern redovisar en omfattande lista på uttryck, av vilka de flesta inte längre används i engelskan. Några exempel på fortfarande förekommande uttryck är rapidly, swiftly och quickly. Sterns lag lyder under en tidsbegränsning: ’före 1300’, och en rumslig begränsning: ’vissa centrala dialektområden i England’. Följande svenska mening kan illustrera den betydelse det är fråga om: han reste sig snabbt. Meningen kan tolkas på två sätt: ’han reste sig på ett snabbt sätt’ eller ’han reste sig omedelbart’. Vad vi kan lära oss av Sterns lag är att en analogisk princip förefaller ha verkat i samband med en grupp uttryck som delar vissa semantiska egenskaper och som används i liknande kontexter, alltså tillsammans med verb av en viss typ.
Sperbers lag Sperbers lag verkar sakna begränsningar i tid och rum: ”Om vid en viss tid ett komplex av idéer är så starkt laddat med känsla att det orsakar att ett ord utökar sin sfär och förändrar sin betydelse, kan vi med säkerhet anta att andra ord som tillhör samma emotionella komplex också kommer att förändra sina betydelser” (min översättning). Detta kan betraktas som ett försök att formulera en pankronistisk lag. Olyckligtvis är den så pass vagt formulerad, hur avgör man att ett antal uttryck tillhör samma ”emotionella komplex”?, att det är svårt att undersöka dess giltighet. © Studentlitteratur
135
6 Lagar, tendenser och riktningar
Bréals lagar Bréal föreslog två lagar: ”lagen om specialisering” och ”lagen om differentiering”. Lagen om specialisering berör vad som sedan några decennier återupptäckts och getts benämningen grammatikalisering, hur ett ords lexikala betydelse undertrycks och ordet i stället får en grammatisk funktion (vilket vi konstaterade i kapitel 5 i samband med ordet typ i svenskan). Breál skriver så här: ”Om vissa tankemodifieringar som primärt uttrycks av alla ord så småningom begränsas till ett litet antal ord, eller även till ett enstaka ord som ensamt tar på sig hela funktionen, säger vi att specialisering är den lag som har varit den ledande i dessa förändringar”. Breál demonstrerade hur adverb som i äldre grekiska användes som bestämningar till kasus kom att omtolkas som själva orsaken till en viss kasusböjning. De utvecklades därmed till prepositioner som styr vissa kasus. Ytterligare exempel omfattar franskans användning av plus som en komparativ och superlativ partikel: un temps plus long, ’en längre tid’. I ett tidigare stadium uttrycktes adjektivens gradbetydelser med suffix. Engelskans utvecklande av hjälpverbet do kan också ses som ett tydligt exempel på samma tendens. Om Bréals observationer rörande specialisering skall uppfattas som en lag, så borde det betyda att alla språk så småningom borde bli analytiska i likhet med de kinesiska dialekterna. Detta vore troligen ett för starkt antagande. Bréal definierar differentiering som ”den avsiktliga, ordnade process genom vilken ord, som förefaller vara synonyma, och som en gång varit synonyma, inte desto mindre har fått nya betydelser och inte längre kan användas utan åtskillnad”. När ett språk eller en dialekt lånar in ett nytt ord med samma deskriptiva betydelse kommer detta oundvikligen att orsaka en semantisk förändring i det traditionella ordet. Van136
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
ligen kommer det äldre uttrycket att tilldelas en ”vulgär” eller ”trivial” betydelse. Lagen eller tendensen är att semantisk förändring tenderar att omöjliggöra absolut synonymi. (Breál verkar vid denna diskussion föregripa de Saussures begrepp om ”struktur” och ”värde”, där ett uttrycks betydelse eller ”värde” bestäms av dess plats i en struktur). Eftersom många forskare är av den uppfattningen att absoluta synonymer knappast förekommer i språk, skulle detta kunna tänkas ge stöd åt Bréals observation. I så fall har vi att göra med en lag som verkar i alla språk och i alla tider. De lagar som föreslagits är behäftade med olika slags svårigheter. Sterns lag är alltför begränsad, medan Sperbers och Bréals lagar är alltför vagt formulerade.
Tendenser i semantisk förändring Om det är svårt att finna övertygande exempel på semantiska lagar är det desto lättare att urskilja klara tendenser och riktningar i semantisk förändring. Elisabeth Traugott redovisar tre sådana tendenser som möjligen har universell giltighet. Tendens I: yttre beskrivningar av verkligheten blir interna beskrivningar av perceptioner och värderingar. Verbet känna betydde ursprungligen ’beröra (taktilt, fysiskt)’, men kan nu också uttrycka emotion: vi kan ”känna” oss ledsna; verbet se används ofta för att uttrycka ’förståelse’. Tendens II: externa och interna beskrivningar får textuella betydelser. De får betydelser som ger yttre struktur till samtal. Det svenska tidsadverbet då kan användas i en annan funktion än den temporala: då säger vi så. Yttrandet av denna sats brukar signalera avslutning på ett samtal.
© Studentlitteratur
137
6 Lagar, tendenser och riktningar
Tendens III: betydelser tenderar att orientera sig emot talarens subjektiva trosupfattningar och attityder. Uppenbar betydde ursprungligen ’öppet, som något framträder’. Därpå utvecklades en svag nyans av värdering: ’som det verkar’. Denna värdering kom senare att förstärkas: hon har uppenbarligen bestämt sig för att resa. I detta senare exempel liknar meningen hos uttrycket den vi finner hos ’säkert’. I resten av detta kapitel kommer vi att beröra exempel på Traugotts första tendens (under ’emotion’ nedan), däremot inte grammatikalisering eller modala förändringar. Vad som framför allt kommer att visas är hur mängder av uttryck inom vissa semantiska fält genomgått förändringar. På den mest specifika nivån kommer vi att studera vilka effekter semantisk förändring kan ha på lexikonet som helhet.
Människokroppen Vi överför eller projicerar namn som betecknar människokroppens delar på icke-levande objekt i vår omgivning. Den generalisering vi kan göra här är att uttryck som tillhör samma semantiska fält – människokroppen – systematiskt används för att uttrycka andra betydelser. Vi bör dock observera att det omvända förhållandet också förekommer, men i mycket lägre grad: vi kan benämna delar av människokroppen med hjälp av uttryck som betecknar icke-mänskliga objekt. Vidare finns det en viss tendens att använda namn på människokroppens delar för att benämna rumsförhållanden.
138
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
Människokroppens projicering på andra objekt Det är slående hur ord för olika kroppsdelar har getts en överförd betydelse som namn på olika objekt, både artefakter och naturliga objekt. Vi talar om ”huvudet” på en spik eller skruv, ”ögat” på en nål, ”örat” på en kopp, ”tänder” på en kam, en ”landtunga” eller ”eldtunga”, ”halsen” på en flaska, ”ryggen” på en stol, en stads ”lungor”, ”en flods ”armar”, ”benen” på ett bord och ”foten” på en lampa. Detta är bara en bråkdel av alla sådana användningar vi kan finna i svenskan. Denna överföring av namn för mänskliga kroppsdelar är något vi finner i språk efter språk, men det kan ändå finnas intressanta skillnader, även mellan två så närbesläktade språk som svenska och engelska. I svenskan talar vi om visarna på en klocka, medan engelskan använder uttrycket the hands of a clock, alltså ”händerna”; vidare talar man i engelskan om the face of a clock, alltså ”ansiktet”, motsvarande svenskans urtavla. Engelskans the mouth of a river, en flods ”mun”, motsvaras närmast av svenskans mynning (som i och för sig är historiskt besläktat med mun).
Människokroppens projicering på rummet Även vid syftning på rumsliga förhållanden kan människokroppen vara en lämplig utgångspunkt. Kroppens baksida, baken eller ryggen (jfr engelskans back), är en sådan utgångspunkt som getts uttryck i prepositionen bakom. Händerna kan tjäna till utgångspunkt för angivande av riktning, som i på höger hand och på vänster hand. För referens till förhållanden i vertikal riktning är naturligtvis människans huvud och fötter användbara referenspunkter: vid foten av berget, på bergets hjässa; eng. ahead, ’framåt’, © Studentlitteratur
139
6 Lagar, tendenser och riktningar
(alltså i den riktning man färdas med huvudet – head), egentligen ansiktet framåt.
Projicering på människokroppen Det som benämnes struphuvudet på svenska har också ett annat namn, hämtat från den fysiska omgivningen, nämligen adamsäpplet. De klassiska språken grekiska och latin har utgjort, och utgör fortfarande, källan för många kroppsdelsnamn inom medicinen. Vi kan begrunda uttryck som muskel, från latinets musculus, ’liten mus’, och pupill, från den latinska dimunitivformen pupilla, ’liten flicka’. Polyp kommer från grekiskans polypous och betyder ’mångfoting’. Ordet spine i engelskan, det vill säga ’ryggrad’, kommer från latinets spina, ’törne’, liksom pelvis, ’bäcken’, från latinets pelvis, ’bassäng’.
Den fysiska omgivningen Uttryck som i första hand betecknar vissa aspekter av människans fysiska omgivning, nämligen riktningar och rörelser i rummet, har getts nya betydelser för att uttrycka mänskliga egenskaper och aktiviteter. Människans ökande medvetenhet om naturens sårbarhet har också resulterat i nya betydelser.
Rumsförhållanden och mänskliga egenskaper En mängd uttryck som primärt uttrycker rumsförhållanden har kommit att användas för att uttrycka mänskliga egenskaper, tillfälliga eller mer permanenta. Vi kan således säga om en viss person att hon eller han är: 140
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
framåt, framfusig, framåtsträvande, bakom, efterbliven, (lite) efter, bakslug, tillbakadragen, bakåtsträvande, överlägsen, överkänslig, underlägsen, underdånig, underfundig, inne, ute, inåtvänd, utåtriktad, inkrökt, om sig och kring sig, hög, uppåt, upplyft, nere, nedtryckt och tillplattad. Det har vidare observerats i många språk hur verb som uttrycker fysiskt ’gripande’, ’fattande’, alltså hur man griper tag i något med handen, också används för att uttrycka kognitiva handlingar som ’förståelse’. Vi ser exempel på detta i franskans comprendre, italienskans sapir, engelskans grasp, tyskans begreifen (jfr greifen) och svenskans begripa, fatta, och greppa. Vissa positionsverb i svenskan som stå, ligga, hålla och så vidare, har genomgått semantiska förändringar som kan beskrivas som att en viss ”rumslig position” får symbolisera en ”mänsklig egenskap”. Vi använder till exempel ord som ställning, läggning och hållning på ett överfört sätt i meningar som de följande: han har en god social ställning, han har en besvärlig psykologisk läggning och han intar en viss moralisk hållning. Samma verb, stå, ligga, hålla och så vidare, kan även användas på andra, icke-rumsliga, sätt, vilket framgår av deras användning i frågor som hur står det till? hur ligger det till? vad håller vi på med? Detta är bara några exempel på hur uttryck för vissa rumsliga betydelser har kommit att förändras semantiskt till att även uttrycka icke-rumsliga betydelser.
Förhållandet till naturen De senaste decenniernas ökande medvetenhet om naturens sårbarhet avspeglar sig i förändrade ordbetydelser. En lång rad uttryck i Nyordsboken visar hur miljö ingår som ett förled i © Studentlitteratur
141
6 Lagar, tendenser och riktningar
sammansättningar. Den semantiska förändringen består i att ett traditionellt uttryck modifieras semantiskt av förledet miljö. I ordet miljöbomb, bara för att ta ett exempel, tolkas inte bomb i sin traditionella betydelse ’anordning som består av en sprängladdning med tändmedel och är avsedd att döda eller skada’ (Svensk Ordbok). Den aktuella betydelsen av det sammansatta uttrycket är ’miljöfarligt avfall som i framtiden kan orsaka en miljökatastrof’. Följande uttryck i Nyordsboken innehåller miljö- som ett modifierande element: miljöbomb, miljödiesel, miljöekonom, miljöekonomi, miljöfascism, miljöfascist, miljöflykting, miljöfundamentalism, miljöfundamentalist, miljökonsekvensbeskrivning, miljölarm, miljömaffia, miljöminister, miljömärka, miljömärkning, miljömärkt, Miljö- och naturresursdepartementet, miljöpartist, miljöprofil, miljörevidera, miljöreviderad, miljörevision, miljörevisor, miljöstation, miljöval och miljövärsting. I samband med denna lista kanske bör man tillfoga reservationen att en del uttryck kan komma att få en relativt kort livslängd i språket.
Perception Uttryck som tillhör det semantiska fältet ’perception’ har kommit att användas med andra betydelser. Människans språkliga uttryck för förmågan att med sinnesorganen uppfatta omvärlden i termer av syn, hörsel, känsel, lukt och smak har således fått överförda betydelser. En särskild klass av semantiska förändringar utgörs av de så kallade synestetiska metaforerna, där ord som uttrycker en viss sinnesupplevelse används för att beteckna en annan sin142
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
nesupplevelse. Typiska exempel på detta finner vi i uttryck som till exempel skrikig eller dämpad färg, hård klang eller mjuk klang, stickande eller dov smärta, brännande smak och så vidare. Nedan kommer vi att begränsa oss till de fall där uttryck för sinnesupplevelser används för att uttrycka andra slags upplevelser än de sinnliga.
Visuell perception och kognition Det vanligaste ordet för visuell perception, alltså förmågan att uppfatta ljus, är se. Det förefaller vara så i alla indo-europeiska språk att detta verb också kan användas för att uttrycka ’förståelse’: jag inser detta; jag kan inte se hur detta hänger ihop med vad du säger etc. I själva verket har vi att göra med ett helt fält av polysema uttryck där verbet se bara utgör ett typiskt exempel. Nedan ges ett antal exempel på uttryck med den överförda betydelsen angiven: sinnesuttryck
överförd betydelse
se
’förstå’
vara skarpsynt
’förstå mycket’
vara blind
’inte förstå’
blunda
’inte vilja förstå’
belysa
’förklara’
mörklägga
’hålla hemligt’
ljushuvud
’begåvad person’
Denna lista kan utökas avsevärt, men de givna exemplen räcker för att illustrera användningen av uttryck relaterade till ’ljus’ (uppfattande, undvikande, avlägsnande och så vidare) i en överförd mening. © Studentlitteratur
143
6 Lagar, tendenser och riktningar
Taktil perception och emotion Ord som uttrycker olika taktila upplevelser, alltså uppfattandet av tryckförändringar och beröring men även värme och köld, används ofta för att uttrycka emotion. Som ett särskilt fall av detta observerar vi hur uttryck för ’fysiskt tryck’ kan uttrycka negativa emotioner: betryckt, nedtryckt, beklämd, pressad, trängd, tyngd, (känna sig) belastad, (känna sig) nedplattad etc. Motsatsen till sådana negativa känslor uttrycks inte oväntat med ord som uttrycker ’avsaknad av, eller minskat, tryck’. Vi säger ibland att vi känner oss lättade, upplyfta, avlastade, att en tyngd har fallit från ens axlar och så vidare.
Smakperception, val och preferens Det kan konstateras i många språk, kanske de flesta, att ord som primärt uttrycker smakupplevelser också kan användas i en överförd mening för att uttrycka en viss preferens, alltså, ”tyckande, gillande” (eller deras motsatser). I svenskan finner vi således exempel som de följande: sur min, söt flicka, besk kritik, salt kille (ålderdomligt) och bittert nederlag. Närbesläktat med denna användning av smakord kan vi observera hur uttryck semantiskt kan överföras från det primära objektet för smaksinnet, nämligen ’mat’ över till ’attraktiv kvinna’: böna, ärta, tårtsmula, goding, godbit, läckerbit, pudding etc. I den mån sådana uttryck fortfarande används så är det av män i en äldre generation.
144
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
Auditiv perception, lydnad och kommunikativ tillgänglighet Auditiv perception har att göra med uppfattandet av ljud. Uttryck för sådana upplevelser som höra, lyssna, hörsamma och lystra ges ofta en annan mening i språket. Verbet lyda betydde i äldre svenska (och fortfarande i flera dialekter) ’lyssna’. Lyda var alltså ett uttryck för auditiv perception. Idag betyder verbet något i stil med ’underkasta sig någons vilja’. Vi kan också notera hur verbet lystra används i samband med djur: hästen lystrar till namnet Brunte, ’hästen uppmärksammar och åtlyder namnet Brunte’. Verbet hörsamma, vilket naturligtvis har med hörande att göra, betyder i vanligt tal ’lyda, eller efterkomma någons uppmaning eller kallelse’. Lyhörd har fått en annan mening när en politiker säger att regeringen är lyhörd för medborgarnas åsikter. Vad politikern menar är inte att regeringens medlemmar har ovanligt bra hörsel, utan snarare att man är mottaglig för och tar hänsyn till medborgarnas åsikter.
Emotion Vi såg i en föregående sektion att vissa uttryck för taktil perception ofta används för att uttrycka emotion. I själva verket är emotiv förändring något som verkar gälla för oerhört många olika slags uttryck i språket. Många ord genomgår således expressiva och evokativa förändringar, förändringar som avspeglar språkanvändarnas ändrade emotiva attityd till referenten eller referenterna. Även om ett uttryck genomgår en sådan förändring kan det fortfarande användas för att symbolisera samma klass av referenter som tidigare. © Studentlitteratur
145
6 Lagar, tendenser och riktningar
Man brukar grovt skilja mellan två slags förändringar: pejorativa och ameliorativa. Med en pejorativ förändring avses att ett visst uttryck har kommit att uttrycka en negativ attityd till referenterna. Som exempel på detta kan vi begrunda uttrycken neger, fruntimmer och lapp (för same). Dessa tre uttryck var de vanliga och neutrala uttrycken för att beteckna en mörkhyad person, en kvinna och en person av samisk härkomst. I takt med samhällets förändrade syn på mörkhyade personer, kvinnor och personer av samisk härkomst har uttrycken känts oupplösligt förenade med en äldre uppfattning, och de har därför kommit att ersättas av andra uttryck. Demokrati (från grekiskan) hade en gång i tiden en negativ klang. Det faktum att det betydde ’folkstyre’ uppfattades i vissa kretsar ungefär lika negativt som ’kommunism’. Idag har ordet en positiv betydelse. Här kan vi således tala om en ameliorativ förändring. Ett annat exempel på en sådan förändring är att ordet success i engelskan kan härledas tillbaka till det latinska verbet succedere, ’följa’. Nominaliseringen success kan då tolkas semantiskt som ’följd’, ’resultat’. Så småningom kom ’resultat’ att specialiseras till ’gynnsamt resultat’. Det besläktade svenska succé är också ett positivt uttryck, men ännu mer specialiserat: ’stor (artistisk) framgång’. Äldre forskare har ibland hävdat att förändring till pejorativa betydelser är vanligare än tvärtom. Förklaringen skulle ligga i vår negativa syn på våra medmänniskor. Bréal menade dock att saken inte är så enkel. Många pejorativa förändringar av ordbetydelse har eufemismen som en bakomliggande drivkraft. ”Den påstådda pejorativa tendensen är resultatet av en mycket mänsklig attityd som leder oss till att beslöja och förkläda klumpiga, sårande eller frånstötande idéer. Det är inget annat än en ansträngning att vara taktfull, att undvika att chocka människor, en ansträngning som kan vara genuin eller låtsad och vars effekter är kortlivade efter146
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
som lyssnaren kommer att söka efter saken bakom ordet och kommer att koppla ihop dem med varandra.” Med andra ord: mängden av pejorativa förändringar avspeglar en rå verklighet som eufemismer i språket inte kan dölja i längden. En ytterligare skillnad i emotiv betydelse som också bör nämnas här avser ”intensitetsgrad”. Bra har som uttryck för ett värdeomdöme mist något av sin kraft för språkbrukarna. I stället används ofta förstärkande prefix som jätte- eller skit-, som i jättebra och skitbra. Vi kommer att se exempel nedan som visar att det kan vara för enkelt att tänka i termer av en binär uppdelning pejorativ – ameliorativ. Snarare har vi att göra med en hel skala av värderingar. Pejorativa betydelser till exempel kan graderas från klart negativa betydelser via förlöjligande till lätt ironiserande.
Några pejorativa tendenser i svenskan 1985–2000 En genomgång av nybildningarna i Nyordsboken visar att förvånande många uttrycker en negativ attityd. Man kan nog anta att mycket av detta språkliga material kan ha hämtats från politiska och kulturella debatter. Sådana debatter kan nämligen, tydligare än annat språkbruk, tänkas reflektera de senaste decenniernas hårdare ekonomiska, politiska och sociala klimat. Överlägset vanligast är de persongruppsbetecknande uttryck som har bildats. Men även uttryck som betecknar sociala och politiska åsiktsriktningar och sociala och politiska processer är rikt förekommande.
© Studentlitteratur
147
6 Lagar, tendenser och riktningar
Persongruppsbetecknande uttryck Vi kan se nedan att nyordsbildningarna uttrycker en attityd till olika grupper av människor på en skala från tydligt negativ via förlöjligande till en lätt ironiserande attityd. Ett växande politikerförakt kan spåras som en bakomliggande orsak till nybildningar som de följande: politisk broiler, teflonpolitiker, tillväxtfundamentalist, vänsterpopulist och valspion. Den ekonomiska krisen under slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet har skapat en misstro mot ekonomer, storföretagare och börsspekulanter. Detta reflekteras i flera av nyordsbildningarna: familjeekonomiguru, finansvalp, fusionsvalp, företagsguru, företagsängel, klippare, målvakt, optionsvalp, räknenisse, styrelseguru och yuppie. Vi kan observera att ordet guru används flitigt i olika sammansättningar. Ordet användes ursprungligen för att beteckna en ’hinduisk ledare och lärare’. Inom hippiekulturen förändrades ordet till att betyda ’ledargestalt, profet’. Eftersom ordet har en närmast religiös betydelse ger det en ironisk effekt att använda det i ett sammanhang där man inte väntar det. Uttrycket profet skulle på liknande sätt kunna framkalla samma känsla: företagsprofet. Jag tolkar alltså denna användning av uttrycken som ironiserande. Uttrycket valp väcker en negativ reaktion till referenterna. I sin icke-emotiva användning betecknar valp en ’icke-vuxen hund’ och ordets användning i sammansättningen optionsvalp bidrar alltså till att uttrycka betydelsen ’omogen’, kanske även ’okunnig’. Benämningar på kulturpersoner och företrädare för olika media genomgår också pejorativa förändringar. Här återfinner vi ett uttryck med historisk betydelse som används 148
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
frekvent i nybildningarna: mogul. Uttrycket var ursprungligen den titel som gavs en ’muslimsk härskare i Indien under 1500–1800-talen’, och har även använts i en utvidgad betydelse: ’despotisk härskare, chefsperson’. Guru, som vi kommenterade ovan, återfinns även i denna grupp. Vidare ser vi att huligan, skalle, kramare och freak förekommer (Nyordsboken). filmmogul, kritikerguru, kulturhuligan, kulturskalle, mediemogul, operahuligan, ordkramare, reklamguru, teaterfreak, teaterhuligan, trendguru, diktarguru och nyhetsfreak. Människor som engagerar sig i rörelser av olika slag kan bli föremål för ironi, eller möjligen är det själva graden av engagemang som väcker löje. Lightfeminist används om en feminist som har ett för ljumt engagemang, medan hälsofreak betecknar en närmast fanatisk person: lightfeminist, husnalle, hälsofreak, bilkramare, dietguru, grönskalle, gömmare, skattekramare, trendnisse och videofreak.
Sociala och politiska attityder och uppfattningar Ensidiga synsätt inom de politiska och sociala områdena kan utgöra måltavla för ironiska uttryck av typen fundamentalism, fascism och andra uttryck med ändelsen -ism. Dagisfundamentalism, favoritism, framgångsteologi, fundamentalism, fördelningsfundamentalism, landstingsfundamentalism, förälderism, garbomani, islamism, kasinoekonomi, kult, hälsofascism, knapptryckardemokrati, kompostmodernism, kroppssfixering, ninjafeminism, ravekultur, snällism, thatcherism, tigerekonomi, ålderism och åldersrasim.
Sociala och politiska åtgärder av olika slag Många människor upplever ett missnöje och en oro inför vad som uppfattas som hårdhänta och okänsliga politiska © Studentlitteratur
149
6 Lagar, tendenser och riktningar
och sociala åtgärder. Sådant missnöje och sådan oro kan uttryckas med hjälp av en stor mängd nya uttryck. Bostadisera, danmarkisering, elitisering, fritidisering, förgumma, gettoisering, klientifiering, klientisering, marginalisera, marknadisering, natursponsring, nyhetifiera, nyhetisera, salamisera, sammetsrevolution, taktisera, återställarpolitik och övervältringsstrategi.
Verksamheter och institutioner Uttryck som betecknar olika slags mänskliga verksamheter och institutioner har ofta överförts från andra områden. Denna tendens kan observeras särskilt i samband med tre områden: det sociala, det naturvetenskapliga och det ekonomiska.
Sociala krafter och mekaniska krafter Många uttryck som används för att beskriva sociala krafter och rörelser är härledda från ord som beskriver mekaniska krafter. I engelskan är det lätt att konstatera detta i samband med uttryck som impulses, propulsion, momentum, resistance, inertia, cohesion och attraction. Möjligen är denna tendens tydligare i engelskan än i svenskan. Vi kan ändå finna svenska motsvarigheter som impulser, motstånd, press och attraktion. Vidare kan ett samhälle som helhet beskrivas i samma termer som de vi använder i beskrivningen av fysiska objekt: vi kan säga om ett samhälle att det är hårt, polerat, kallt, långt framme eller komplicerat.
150
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
Sekularisering Uttryck som ursprungligen användes inom kyrkans domän har med tiden kommit att användas inom andra områden. Ordet cell, som betecknade munkens bostad, har fått en annan användning inom naturvetenskapen i uttryck som cellbiologi, celldelning och cellgifter. Likaså i engelskan har ordet office, som tidigare användes för att beteckna ett kyrkligt ämbete, idag oftast en mycket alldagligare betydelse: ’kontor’. Vi kan ändå observera användningar som påminner om den ursprungliga. Ordet sanktion betydde ungefär ’påläggande av botgöring’. När vi idag säger att FN har infört sanktioner mot Irak så menar vi att FN har utfört en viss handling, som till exempel att införa en ekonomisk begränsning av något slag.
Monetarisering Uttryck från olika ämnesområden har fått nya betydelser relaterade till pengar och förmögenhet. Latinets pecunia betydde ursprungligen ’rikedom på kreatur’, men kom så småningom att betyda ’pengar’ (jämför med svenskans pekuniär ersättning ’ersättning i pengar’). Ett annat exempel som visar hur ord för pengar kan härledas från något som hade ett värde som bytesvara eller handelsvara finner vi i finskans raha ’pengar’, som ursprungligen betecknade ekorrskinn. Rik betydde en gång ’förnäm, ädel, kraftfull’ men har idag oftast betydelsen ’förmögen’. Lägg ändå märke till att vi ofta kan använda rik på ett annat sätt när vi säger att något har en ”rik smak” (jfr med spanskans användning av ordet rico). I svenskan förekommer ordet också i fraser som rikt urval. Latinets finance betecknade ’ände, avslutning’, men fick så småningom en specialiserad betydelse i ’avslutning på en © Studentlitteratur
151
6 Lagar, tendenser och riktningar
skuld’, det vill säga ’betalning av skuld’, och har sedan 1600talet betytt ’låna pengar emot ränta’. Idag säger vi att vi kan finansiera ett köp. I engelskan, som ibland brukar benämnas som ekonomins språk, finner man många exempel på förändringar av betydelser relaterade till ekonomi och förmögenhet. Två sådana fall finner vi samband med ord som fortune och interest. Fortune betydde runt 1300 ’tillfällighet, men fick en specialiserad betydelse till ’god lycka’ runt 1400 (jämför med idén om Fortuna, ’lyckans gudinna’). Från ungefär 1600 har uttrycket slutligen kommit att betyda ’förmögenhet’. Interest har fått en specialiserad betydelse: från allmänt ’intresse‘ till ’ekonomiskt intresse’, alltså, ’ränta’. Vi noterar ändå att interest fortfarande har sin allmänna betydelse, ’intresse’, i icke-ekonomiska sammanhang.
Artefakter Artefakt används ofta som benämning på ting som tillverkats av människan, oavsett om det är fråga om små ting som örstift (’smycke som sätts fast med ett stift genom ett hål i örat’) eller ett väldigt komplex som en baklängesfabrik (’företag som demonterar kasserade apparater för återanvändning av vissa komponenter’). Mängder av uttryck genomgår således semantiska förändringar vilka återspeglar förändringar som avser de ting vi tillverkar och använder. I den digra lista jag hämtat ur Nyordsboken har jag bara medtagit sammansatta uttryck som innehåller ett traditionellt ord, vanligen i slutledet, men i enstaka fall även i förledet. Den semantiska förändringen avser således det traditionella ordet, vilket ges en modifierad betydelse av det kompletterande ledet. 152
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
I sammansättningen aktivkort är det alltså det traditionella ordet kort som bestäms av aktiv. Det sammansatta uttrycket har betydelsen ’kort med inbyggt elektroniskt minne’ (vi kan observera att aktivkort är deskriptivt synonymt med smartkort, vilket också förekommer i listan nedan). Aktivkort, alkoholläsk, alkolås, alkoläsk, antivirusprogram, axelvaddslinne, bagagetagg, bake-off-bröd, baklängesfabrik, bakmaskin, balkonggräs, batteriholk, bautabokhylla, bautaflagga, bautakula, bergscykel, bergsprängare, beställtryck, betalbro, betalkanal, betongstämpel, bilbomb, blisterförpackning, bogvisir, bollhav, bollplank, bombarjacka, bredband, bromsmedicin, bubbelbad, bubbelpool, bärspelare, börsmoppe, cd-brännare, cd-romskiva, cd-skiva, cd-spelare, datatek, digitalpengar, digitalkamera, digital motorväg, dokusåpa, donationskort, dragspelsbuss, drivhusgas, dvd-skiva, dvd-spelare, EAN-kod, e-brev, ekoby, ekomuseum, ekopark, ekovin, ekoöl, elektronisk anslagstavla (e. pengar, e. bok, e. fotboja, e. motorväg, e. näsa, e. plånbok, e. portmonnä, e. klotterplank, e. marknadstorg, e. spår), elpistol, energisparlampa, e-post, etnisk mat, etnisk restaurang, etnomode, etnomusik, EU-moped, fantasybok, fantombild, farfarströja, festdrog, fickspelare, ficktelefon, FLN-roman, flygtaxi, flärdlitteratur, flärdroman, funktionell mat, färddator, företagspark, gatumöbel, genmat, glasiglo, graffitikonst, graffitimålning, gräddhylla, gräddvåning, gräsröjare, hatbok, hemsida, hoppborg, hunddagis, hundpåse, hypertext, hårddisk, hälsningsfrimärke, högupplösnings-tv, hörsnäcka, inlineskridskor, intelligent hus, intercitytåg, internetkafé, intranät, kalkonfilm, kalkonkort, kalkonrulle, kalkonvideo, kalkonvin, kartongvin, kassettbok, kioskvältare, klappskridsko, klarknapp, klockströmbrytare, klättervägg, knytblus, komfortmedicin, kompaktskiva, kompostkvarn, kontantkort, kontokortsautomat, kontokortstelefon, korttelefon, krabbpinne, krockkudde, krocksläde, kultbok, kultfilm, kvickbro, kärngård, köksö, köpfilm, köpvideo, lightprodukt, © Studentlitteratur
153
6 Lagar, tendenser och riktningar
livsstilsmagasin, livsstilspiller, livsstilsreklam, livstestamente, lådbutik, lågbudgetfilm, lågenergilampa, lättmat, lösgodis, maskkompost, matkort, miljödiesel, miljöstation, mobiltelefon, monoskida, multimedieprogram, muskelbil, muskelbåt, musmatta, märkeskläder, mögelhus, nationalstadspark, nikotinplåster, nischtidning, nischöl, nixregister, nummersändare, nyckelkort, näsvidgare, nättidning, outletby, pappersbok, pekdator, pendelbåt, persondator, petflaska, piratkopia, pitabröd, plockgodis, pocketpark, pockettelefon, portföljdator, pratvin, prisfrågeterminal, programmeringspenna, promotionvideo, pushupbehå, påsvin, returautomat, ringkapsyl, rockvideo, ryssfemma, rättvisemärke, rökslutarplåster, röstbrevlåda, sakbok, saklitteratur, senilsnöre, seniorbostad, seniorlägenhet, sjukt hus, skidbox, skraplott, skräpmat, skräppost, skärmsläckare, smart fönster, smart hus, smartkort, snabel-a, snigelpost, snuffilm, snöbräda, solbädd, solhimmel, solsäng, speldator, splatterfilm, sportdryck, storbilds-tv, streckkod, strutseri, svettiströja, säkerhetskopia, sökmotor, tablettdiskmedel, takbox, talskärm, tankekarta, tankmuff, teknikpark, telefonbank, telefonkort, telekort, terrängcykel, tetravin, tidningsmaja, timglasskidor, tipstelefon, tutt-tv, tvättpelare, upplevelsecentrum, Valentinkort, vattenrutschbana, vattenskoter, vattensäng, webbadress, webbläsare, webbplats, webbsida, vegismat, vegomat, videokonst, världsmusik, yuppienalle, återvinningsstation, äventyrsbad, äventyrsspel och örstift. Som vi ser utgör förändringar i artefaktstrukturen en rik källa till semantisk förändring.
154
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
Kunskapshöjning Resultatet av många semantiska förändringar kan ses som en reflektion av en stigande kunskapsnivå med avseende på omvärlden. När svenskarna för cirka hundra år sedan använde uttryck som valfisk, apekatt och sälhund för att beteckna valar, apor och sälar, så indikerar detta att zoologins uppfattningar om dessa djur inte hade trängt in i det allmänna medvetandet. Man trodde således att valar var ett slags fiskar, att vissa slag av apor var ett slags katter och att sälar var ett slags hundar. Talarna stödde sig alltså på en mer folkligt grundad teori om omvärlden. Sådana exempel som gavs ovan är sällsynta på så sätt att redan förändringen av uttrycksform (från valfisk till val, apekatt till apa och sälhund till säl) signalerar semantisk förändring. Det är en betydligt svårare uppgift att visa att ökande kunskap bidrar till semantisk förändring när sådana tydliga indikationer saknas. Antagandet att semantisk förändring avspeglar en stigande kunskapsnivå är just ett antagande och kan kanske inte ges direkt stöd i lingvistiska undersökningar.
Abstraktion Flera språkforskare har sett utvecklingen från konkret till abstrakt betydelse som ett generellt drag i semantisk förändring. Bloomfield konstaterade att ”förfinade och abstrakta betydelser utvecklas ur mer konkreta betydelser. Betydelser av typen ’reagera riktigt på (saker eller tal)’ utvecklas om och igen från betydelser som ’vara nära’ eller ’få tag på’. Sålunda verkar understand, ’förstå’, ha betytt ’stå nära’ eller ’stå bland’. Det tyska verstehen, ’förstå’, verkar ha betytt ’stå omkring’ eller ’stå inför’.” © Studentlitteratur
155
6 Lagar, tendenser och riktningar
Andra forskare stöder också uppfattningen att uttrycks betydelser oftare förändras från konkret till abstrakt än tvärtom. Detta är det typiska förhållandet när ett uttryck används metaforiskt. Ett liknande men mycket starkare påstående i denna riktning gjordes av Stöcklein som föreslog att praktiskt taget alla abstrakta betydelser har uppstått ur konkreta. Man skulle emellertid kunna hävda att det finns vissa exempel på den omvända riktningen: uttryck som receptionen, informationen och mottagningen används ofta metonymiskt för att beteckna ’platsen’ där en viss aktivitet utövas. En sådan analys förutsätter då att en ’plats’ förstås som konkretare än den verksamhet som bedrivs där.
Differentiering I kapitel 2 nämndes att den logisk-retoriska teorin urskiljde tre möjliga resultat av semantisk förändring: ett ords betydelse kan utvidgas, begränsas eller undgå att förändras. Den kanske vanligaste orsaken till begränsning av betydelse består i att ett uttryck får en speciellare innebörd i en särskild social grupp (se kapitel 3). I engelskan användes ordet hound för att beteckna varje slags ’hund’. Idag betecknar hound ett särskilt slags hundar. Fowl betecknade en gång alla slags fåglar men idag avses oftast hönsfåglar eller fjäderfä. Eufemism kan ibland leda till ett speciellt fall av betydelsebegränsning: gråben har inte sin allmänna, genomskinliga betydelse, utan används för att benämna vargen. Uttryck kan också förändras semantiskt till att få en utvidgad betydelse. Ett intressant exempel utgörs av ordet idiot som är härlett från ett grekiskt ord med betydelsen ’privatperson, lekman’. Ordet användes som en förmildrande 156
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
benämning för en person som var okunnig i statsangelägenheter. Förändringen bestod i att uttrycket kom att användas om en person som är okunnig i allmänhet. Utvidgningen sker således från det speciellare ’politisk okunnighet’ till ’allmän okunnighet’. Vi lägger förstås märke till att ordet även har en tydligt pejorativ betydelse. Flera lingvister har hävdat att utvidgning är en mindre vanlig process än begränsning. Psykologen Heinz Werner framförde två orsaker till detta ”Den ena är att den förhärskande utvecklingstrenden går i riktning mot differentiering snarare än syntes. En andra orsak, relaterad till den första, är att bildningen av generella begrepp från specifika termer är av mindre vikt i icke-vetenskaplig kommunikation utan snarare ett karakteristiskt drag i vetenskaplig strävan. Med andra ord, vardagslivets språk är riktat mot det konkreta och specifika snarare än mot det abstrakta och generella.” Om ett uttryck får en speciellare betydelsen för den stora språkgemenskapen (snarare än en begränsad social grupp), kan detta vara förenligt med ett fall av kunskapsförändring. Uttrycket val (djuret), vilket har diskuterats tidigare i boken, har för den stora språkgemenskapen en speciellare betydelse idag än för hundra år sedan. Ett intressant exempel utgörs av uttrycket maskin. Uttrycket kommer ytterst från grekiskan där det betydde ’verktyg, hjälpmedel’. Denna betydelse fanns kvar i svenskan ännu på 1700-talet då man fortfarande kunde säga att en spade var en maskin. När vi idag använder ordet maskin på ett mycket speciellare sätt ska detta inte tolkas som ett utslag av ökad kunskap utan snarare som en annan konvention. Det är naturligtvis vanskligt att säga om semantisk förändring typiskt leder till betydelseutvidgning eller betydelseinskränkning. Båda tendenserna är viktiga att observera och de leder förstås båda till förändringar i lexikonet.
© Studentlitteratur
157
6 Lagar, tendenser och riktningar
Konservatism Emot det möjliga antagandet att semantisk förändring tenderar att avspegla en allmän höjning av kunskapsnivån hos språkanvändarna, talar det faktum att vi behåller ett gammalt uttryck trots att referenterna har förändrats avsevärt. Sterns klass Ersättning ger många exempel på detta. Språklig konservatism kännetecknar nämligen fasthållandet vid uttryck för många av våra vanligaste artefakter: hus, lampa, vapen, vagn, spis och så vidare, liksom uttryck för olika slags processer som förändrats med tiden: ringa, tvätta, köpa, skriva, resa etc. Ett ytterligare exempel på språklig konservatism är hur ordet atomär fortfarande, särskilt i vissa semantiska beskrivningar av lexikal betydelse i termer av ”atomära” betydelsekomponenter (som t.ex. MAN och VUXEN), har betydelsen ’odelbar’, trots att naturvetenskapen redan under 1940-talet demonstrerade att atomer kan klyvas. Vi bör också notera att många ord som betecknar havsdjur som sjöhäst, sjöleopard, sjölejon etc., konserverar en äldre uppfattning (sådana uttryck kan även analyseras som metaforiska).
Omstrukturering av lexikonet Ett språks lexikon – dess ordförråd – kan indelas på flera sätt. En traditionell indelning avser ordklasserna, alltså uppdelningen i substantiv, verb, adjektiv, adverb etc. Den indelning jag har velat uppmärksamma består i ordens ämnesinriktning. De föregående avsnitten har visat att vissa ämnen av mänskligt intresse har direkt motsvarighet i delar av lexikonet:
158
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
Människokroppen Den fysiska omgivningen Perception Emotion Verksamheter och institutioner Artefakter. Vi har kunnat observera att många uttryck inom dessa ämnesområden har genomgått semantiska förändringar.
Förändringar i termer av semantiska fält Under det tidiga 1900-talet började flera forskare att betrakta lexikonet som uppdelat i grupper av uttryck i olika begreppsdomäner eller semantiska fält. Ord som, till exempel betecknar delar av människokroppen kan sägas utgöra ett sådant semantiskt fält. Lingvister, som Trier, vilka utvecklade idén om ’lexikala fält’ eller ’semantiska fält’ har haft en bestämd uppfattning om vilka konsekvenser ett ords semantiska förändring leder till. Eftersom man i denna syn på betydelse tänker sig att varje lexikalt uttryck ingår som ett element i en struktur, uttryckets semantiska ”värde” bestäms av dess plats i strukturen, så kommer förändringen av ett ords betydelse att ha konsekvenser för en hel mängd andra uttryck som delar samma begreppsdomän. När ett ord genomgår en semantisk förändring leder detta nämligen ofta till att ordet får en förändrad semantisk relation till angränsande ord, alltså sådana ord som uttrycker en relaterad betydelse. Semantiska förändringar kan således leda till uppkomsten av polysemi (ett ord kan användas inom flera semantiska fält), synonymi (två ord kan dela samma plats i ett fält), homonymi (två ord med samma form tillhör olika fält), © Studentlitteratur
159
6 Lagar, tendenser och riktningar
hyponymi (en speciell hierarkisk strukturering av ett fält i termer av överordning och underordning) och olika slags motsatser (uttryck kan dela upp ett fält i oförenliga delar). Det är viktigt att framhålla att en lexikal relation mellan två uttryck, som till exempel synonymi, kan uppstå på andra sätt än genom semantisk förändring av det inhemska ordförrådet. Vi kan ju också låna in ett nytt ord och detta kan få lexikala konsekvenser.
Polysemi I föregående avsnitt har vi blivit på det klara med att uttryck för mänskliga kroppsdelar som hand, fot, ben, öga, öra och rygg blivit polysema. Mer allmänt är det så att de klasser som i Sterns teori går under namnen Avsiktlig överföring (som ett fall av Namngivning) och Överföring båda leder till polysemi. Vi nämnde ovan att uttryck för olika slag av perception som se, höra och känna kommit att uttrycka nya betydelser. Sweetser beskriver detta som en process i flera steg. Se kan tänkas ha varit relativt ”monosemt” i ett första stadium, för att därefter användas metaforiskt vid uttryckandet av förståelse. Så småningom har denna metaforiska betydelse permanentats och vi kan tala om ett tredje stadium där ordet är polysemt.
Synonymi Polysemi leder till synonymi på följande sätt: När uttrycket se genom metaforisk användning fick den nya betydelsen ’förstå’, så blev se också (partiellt) synonymt med förstå, fatta, begripa etc. Detta kan vi konstatera genom att fundera över den snarlika betydelsen hos uttryck som jag förstår hur det här 160
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
ligger till, jag fattar hur det här ligger till och jag ser hur det här ligger till, där alltså verbformerna förstår, fattar och ser bidrar till samma eller ungefär samma tolkning av satserna. Vi inser med detta hur polysemisk förändring kan leda till uppkomsten av synonymi. Vi finner också exempel på motsatsen; på hur uttryck som en gång varit synonyma kan ha fjärmat sig från varandra semantiskt. Kvinna och fruntimmer lär en gång i tiden ha varit synonyma. Genom emotiva förändringar – fruntimmer anses idag ha en pejorativ betydelse – skiljer sig uttrycken emotivt. Idag är de två uttrycken deskriptivt – men inte emotivt – synonyma.
Homonymi Som ett specialfall av Sterns klass Förkortning såg vi hur uttrycket private soldier förkortats till private med bibehållen referens. Frågan är om vi behöver anta att det finns ett ord private i engelskan som betyder ’soldat’ och ett annat ord private som betyder ’privat’. Med andra ord, har denna förändring lett till homonymi? En möjlighet att undersöka detta är att gå till en engelsk ordbok. The Concise Oxford Dictionary of Current English (COD) ger först och främst ett enda uppslagsord med formen private. Under detta uppslagsord finner vi följande upplysningar (min översättning): 1. (Om en person) som inte innehar ett allmänt ämbete eller en officiell funktion (soldat, vanlig soldat utan rang); 2. Undanhållen, avlägsnad från allmän kännedom; 3. Inte tillgänglig för allmänheten; 4. Privat spanare (private eye) eller privatdetektiv; 5. Ens eget, som ens privata tillhörigheter, eller ens privata egendom; © Studentlitteratur
161
6 Lagar, tendenser och riktningar
6. 7. 8. 9.
Konfidentiellt, som vid en anhållan om ett privat samtal; (Om en plats) som avskild; Privat, i privat sällskap eller i privatlivet; Ens intima delar (private parts).
COD stödjer inte, som synes, tanken att det skulle finnas två olika ord private. Ett annat uttryck som Stern ger som ett exempel på förkortning är fall (från fall of the leaf, ’lövfall’). Detta ord används i sin förkortade form i amerikansk engelska för att beteckna hösten. COD placerar detta under substantivbetydelsen fall, ’fall, fallande’, och ger som en extra upplysning att fall också kan användas för att beteckna hösten. Den praxis som COD använder är således att betrakta förkortningar som private (från private soldier) eller fall (från fall of the leaf) som polysema. Denna analys förefaller vara den som är bäst förenlig med vad vi vanligtvis finner i språket, nämligen att lexikala uttryck oftast är just polysema. De väldokumenterade fall av homonymi som brukar redovisas i språkhistorien har vanligen uppstått genom uttalsförändringar som leder till att två ursprungligen olikalydande ord råkar sammanfalla i uttalet, men ändå betraktas som två olika ord (i engelskans ear, ’sädesax’, och ear, ’öra’). Det finns dock några enstaka fall när ett enda ursprungligt ord har splittrats upp i två ord (flower, ’blomma’, och flour, ’mjöl’, också i engelskan).
Hyponymi Den typ av semantisk förändring som Stern benämnt Ersättning kan ses som en orsak till hyponymirelationer i lexikonet. Ett exempel vi har kommenterat i flera sammanhang är uttrycket skepp. Ordet bör en gång i tiden ha varit deskriptivt 162
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
synonymt med ’segelfartyg’, eftersom skepp var närmast liktydigt med seglande fartyg. I takt med den tekniska utvecklingen kom användningen av ordet att utvidgas till att omfatta även maskindrivna fartyg. När detta förhållande blev känt av språkanvändarna kom uttrycket att uppfattas som en överordnad benämning för både segelfartyg och maskindrivna fartyg. Därmed har detta fall av semantisk förändring resulterat i hyponymi, där skepp intar en överordnad position och segelfartyg och maskindrivet fartyg är underordnade (hyponyma) benämningar. Det finns emellertid en gräns för hur långt språkanvändarna är beredda att tänja användningen av ordet skepp. Bildningar som luftskepp och rymdskepp där förleden luft- och rymd- lagts till för att specificera betydelsen, visar detta. I avsnittet om artefakter ovan observerade vi hur ett traditionellt ord kan användas i en sammansättning med en ny, specifikare betydelse. Bergscykel är ett särskilt slags cykel, ekovin ett särskilt slags vin, videokonst ett särskilt slags konst och så vidare.
Motsatser Vissa uppkomster av motsatsbetydelser kan lätt observeras i ordets form genom tillägg av exempelvis ett negerande prefix. Ett sådant fall finner vi i verbet avaktivera, ’göra ickeaktiv’ (Nyordsboken). Här har språkanvändarna skapat en ny motsats. Andra liknande exempel är avprofessionalisera, ’göra mindre professionell’, avprogrammera, ’omvända person som är medlem av religiös rörelse’ och informalisering, ’göra mindre formell’. I samband med ordparet inlasad, ’återfått anställning’, och utlasad, ’blivit uppsagd enligt LAS’, har ett nytt motsatspar uppstått ungefär samtidigt, förmodligen genom analogi. © Studentlitteratur
163
6 Lagar, tendenser och riktningar
Vi har kunnat konstatera att semantisk förändring inte bara berör det enskilda uttryck som genomgår en viss förändring, utan har långtgående konsekvenser för delar av lexikonet.
Sammanfattning Kapitlet har visat att det är möjligt att urskilja tydliga tendenser i samband med semantisk förändring. Det är däremot mer tveksamt om det finns tendenser som är så starka att de förtjänar att benämnas lagar. De tre tendenser som Traugott föreslår i samband med semantisk förändring är intressanta och riktar uppmärksamheten emot en form av semantisk förändring som inte behandlats så ofta i traditionella studier (men som påvisades av Bréal i lagen om specialisering), nämligen grammatikalisering. Till den första tendensen – ”yttre beskrivningar av verkligheten blir interna beskrivningar av perceptioner och värderingar” – bör man kunna tillägga: yttre beskrivningar av verkligheten tar ofta sin utgångspunkt i människokroppen och människans fysiska omgivning. Vidare, som en sammanfattning av olika tendenser att observera i samband med semantisk förändring bör vi tilllägga att semantisk förändring reflekterar kulturell förändring. Vi har kunnat se att ’förändringar i sätt att tänka’, ’sätt att bete sig’, ’i artefaktstruktur’ och ’i vårt sätt att avsätta spår i naturen’ alla återspeglas semantiskt. Som ett sista fall har vi observerat att uppkomsten av många fall av polysemi, synonymi, hyponymi och motsatser direkt kan knytas till olika fall av semantisk förändring. I kontrast till dessa fall bör man ställa uppkomsten av homonymi. Sterns analys (i kapitel 4) av private från private soldier 164
© Studentlitteratur
6 Lagar, tendenser och riktningar
som ett fall av homonymi, måste ifrågasättas. Vi såg också att den lexikaliska praxisen är att betrakta private som polysemt.
Litteraturhänvisningar Nyordsboken (2000) erbjuder ett intressant material för den som vill utläsa intressanta tendenser i semantisk förändring. Sweetser (1990) ägnar ett kapitel åt användningen av perceptionsuttryck i överförd mening; likaså demonstrerar Lakoff & Johnson (1980) rumsuttryckens överförda betydelser.
© Studentlitteratur
165
6 Lagar, tendenser och riktningar
166
© Studentlitteratur
7 Sammanfattning
7 Sammanfattning
Avsikten med arbetet har varit att presentera de idéer som utvecklats inom studiet av betydelseförändring. De uppfattningar som återgetts skiljer sig i grunden från den uppfattning som den tyske språkforskaren August Schleicher en gång uttryckte med orden ”ett språk är en levande organism som föds, lever och dör oberoende av språkanvändarna”. Schleichers syn var alltså att språket lever ett eget liv och att människan inte mäktar att påverka dess utveckling. Studier av semantisk förändring ger oss en mycket annorlunda bild. Språkliga betydelser är godtyckliga och tillfälliga konstruktioner som egentligen har ett enda stöd: konvention. Men konventioner, kanske själva kärnan i en kultur, kan också förändras. Semantisk förändring skall ses som en reflektion av kulturell förändring. Detta betyder dock inte att varje särskilt fall av semantisk förändring entydigt kan knytas till en medveten kulturell förändring.
Det traditionella intresset för semantisk förändring Semantisk förändring är något som tilldragit sig människans intresse i mer än tvåtusen år i den västerländska traditionen och ännu mycket längre i den indiska. Till en början var det främst poeternas och retorikernas språk man studerade. Det © Studentlitteratur
167
7 Sammanfattning
var först under 1800-talet som forskarna mer medvetet började intressera sig för semantiska förändringar även i det vanliga språket, även om inriktningen fortfarande gällde det skrivna språket. I takt med att studiet intensifierades från 1800-talets mitt började man observera en mängd orsaker till varför ett visst uttryck förändrades i betydelse. Språket ingår som en del av människans livsrum och kommer därför att reflektera förändringar som sker hos människan och hennes omvärld. Ökande insikter om språklig kommunikation visade att semantiska förändringar är underkastade även internt språkliga mekanismer, som till exempel språkliga uttrycks inbördes påverkan. Med tiden uppstod ett behov av att bringa reda i eller klassificera de mängder av fall av semantisk förändring man hade kunnat registrera. De viktigaste frågor som utkristalliserats sedan ämnet började studeras mer systematiskt är följande: • • • •
orsakerna till semantisk förändring klassificeringen av typer av förändring konventionaliseringsprocessen lagar, tendenser och riktningar i semantisk förändring
Orsakerna till semantisk förändring och klassificerandet av semantisk förändring För att ge en sammanhängande bild av relationen mellan orsaker till semantisk förändring och Sterns klasser har jag valt att behandla dessa tillsammans. Det finns anledning att skilja mellan interna orsaker, sådana som ligger i själva den språkliga verksamheten, och externa orsaker, vilka har att göra med mer medvetna kulturella förändringar. 168
© Studentlitteratur
7 Sammanfattning
För det första: språket självt, karakteriserat som ’gemensamma sätt att tänka och bete sig’, är så invävt i kulturen att varje språklig förändring per definition utgör en kulturell förändring. För det andra: de kulturella orsaker vi finner är direkt relaterade till den definition av kultur jag återgav i kapitel 1. Gustaf Stern räknade med sju klasser av semantisk förändring (i kapitel 4). I den första klassen talar Stern om förändringar som ligger utanför språket och i de resterande sex klasserna om internt språkliga orsaker.
Ersättning Sterns klass Ersättning omfattar sådana semantiska förändringar vilkas orsaker ligger utanför språket. Dessa orsaker utgörs av de följande: • • • •
förändringar i gemensamma sätt att tänka förändringar i gemensamma sätt att bete sig förändringar i artefaktstruktur förändrade sätt att avsätta spår i naturen
De sex övriga klasserna av förändring har således språkliga orsaker.
Analogi Likhet mellan språkliga uttryck, vilken uppfattas av språkanvändaren, utgör orsaken till analogiska semantiska förändringar.
© Studentlitteratur
169
7 Sammanfattning
Förkortning Orsaken till Förkortning av språkliga uttryck ligger i uttrycket självt.
Namngivning Namngivning orsakas av språkanvändarnas myntande av nya namn eller avsiktliga överföring av redan använda namn till nya referenter.
Överföring Överföring är resultatet av språkanvändarens oavsiktliga överföring av ett uttryck till en ny referent på grund av någon likhet mellan referenterna i utseende, funktion, position i en viss struktur etc.
Omkastning Orsaken till Omkastning orsakas av att språkanvändaren oavsiktligt låter ett uttryck beteckna en annan egenskap hos referenten eller en annan referent som befinner sig i en närhetsrelation av något slag till en ursprungligare referent.
Avpassning Orsaken till Avpassning består i att språkanvändaren oavsiktligt avpassar ett uttrycks betydelse så att det bättre fullgör sitt syfte.
170
© Studentlitteratur
7 Sammanfattning
Konventionaliseringsprocessen Kapitel 5 hade som syfte att försöka beskriva den process som innebär att ett uttryck får en ny konventionell betydelse. Variation pågår ständigt i språket – även semantiskt – men vad som avgör att en viss variation leder till en bestående förändring kan inte avgöras rent begreppsligt. Istället antogs att det finns ett antal villkor som måste uppfyllas för att en förändring ska bli relativt bestående i en viss språkgemenskap: • en fas av exponering i en eller flera kontexter som stöder en ny betydelse • spridning till en eller flera språkanvändare • det verkar finnas ett nödvändigt villkor av acceptans som måste uppfyllas. I kapitel 5 föreslogs att en förändring äger rum när det finns ett kommunikativt behov (deskriptivt, expressivt eller evokativt). Sådana behov verkar kunna variera socialt eller kulturellt • det förefaller inte vara ett generellt villkor att den gamla betydelsen måste förkastas eller förträngas. Tvärtom leder semantisk förändring ofta till uppkomsten av polysemi • slutligen kan man tala om en fas av ”harmonisering mellan betydelse och referens”, som kan ta sig olika uttryck beroende på vilket slag av förändring det är fråga om. ’Utvidgning’ och ’begränsning av referens’, ’grammatisk utvidgning’, ’kontextuell utvidgning’, ’bleknande av metafor’ och ’emotiv nedtoning’ verkar vara typiska inslag i denna process Grammatikalisering kan tänkas skilja sig i grad från andra semantiska förändringar. Acceptansvillkoret förefaller inte relevant. Det finns skäl att anta att en ny grammatisk funktion hos ett lexikalt uttryck inte behöver svara emot mer medvetna kognitiva förändringar hos språkanvändarna. © Studentlitteratur
171
7 Sammanfattning
Lagar och tendenser i semantisk förändring Kapitel 6 visade på tydliga tendenser i samband med semantisk förändring. Det är däremot mer tveksamt om det finns tendenser som är så starka att de förtjänar att benämnas lagar. Traugott föreslår tre olika tendenser i samband med semantisk förändring. I samband med den första tendensen – ”yttre beskrivningar av verkligheten blir interna beskrivningar av perceptioner och värderingar” – bör man också kunna tilllägga som en särskild tendens: ”yttre beskrivningar av verkligheten tar ofta sin utgångspunkt i människokroppen och människans fysiska omgivning.” Ett antal betydelsedomäner som tar människan som utgångspunkt har visat sig kunna användas för att beskriva tendenser i semantisk förändring: • • • • • • • • • •
människokroppen den fysiska omgivningen perception emotion verksamheter och institutioner artefakter kunskapshöjning abstraktion differentiering konservatism
Den yttersta språkliga konsekvensen av semantisk förändring består i omstrukturering av lexikonet. Semantisk förändring leder nämligen ofta till uppkomsten av följande egenskaper och relationer: • • • •
polysemi synonymi hyponymi motsatser
172
© Studentlitteratur
7 Sammanfattning
Det är däremot svårt att visa att det finns generella typer av semantisk förändring som leder till homonymi.
Slutord Förhoppningsvis har denna bok övertygat läsaren om att det är viktigt att studera semantisk förändring. Vi får nya och förbättrade insikter om språk och språklig betydelse och vi kan höja vår medvetenhet om språkets betydelse för människan och hennes kultur. Språkvetenskapen har därmed en möjlighet att bidra till ökade kunskaper inom angränsande vetenskaper som sätter kulturen i centrum.
© Studentlitteratur
173
7 Sammanfattning
174
© Studentlitteratur
Bibliografi
Bibliografi
Aitchison, J. (1991) Language Change: Progress or Decay? Cambridge Approaches to Linguistics. Cambridge University Press. Allwood, J. (1976) Linguistic Communication as Action and Cooperation. Doktorsavhandling utgiven av Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet. Allwood, J. & Andersson L-G (1976) ”Semantik”. Kompendium som utges (som nr 1 i serien GULING) av Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet. Allwood, J. (red.) (1985) Tvärkulturell kommunikation. Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet. Andersson, J. & Furberg, M. (1966) Språk och påverkan. Om argumentationens semantik. Bonniers/Aldus, Stockholm. Anttila, R. (1972) An Introduction to Historical and Comparative Linguistics. New York: Macmillan, 1972. Baldinger, K. (1980) Semantic Theory. Towards a Modern Semantics. Basil Blackwell, Oxford. Bergman, G. (1972) Kortfattad svensk språkhistoria. Bokförlaget Prisma, Stockholm. Bloomfield, L. (1933) Language. Holt, Rinehart and Winston, New York. Bréal. M. (1964) Semantics: Studies in the Science of Meaning. Dover Publications Inc., New York. Översättning till engelskan av Bréals Essai de sémantique: Science des significations. (1897) Paris: Hachette. Bühler, K. (1934) Sprachtheorie. Jena. © Studentlitteratur
175
Bibliografi
Campbell, L. (1998) Historical Linguistics. An Introduction. Edinburgh University Press. Dahl, Ö. (2000) Språkets enhet och mångfald. Studentlitteratur, Lund. Dahllöf, M. (1999) Språklig betydelse. Studentlitteratur, Lund. Darmesteter, A. (1887) La Vie des mots étudiée dans leurs significations. Paris 1887. Detta arbete finns i engelsk översättning: The Life of Words as the Symbols of Ideas. Kegan Paul, Trench & Co, London 1886. Dillard, J. L. (1977) American Talk. Vintage books, New York. Falk, H. (1920) Betydningslære. Kristiania: Aschenhoug & Co. Freud, S. (1940, omtryckt) Totem and Taboo. Pelican Books, London. Dillard, J. L. (1977) American Talk. Vintage books, New York. Greenough, J. & Kittredge, G.L. (1902) Words and their Ways in English Speech. New York: Macmillan. Publicerad som paperback 1961. Grundtvig, V. (1925) Begreberne i sproget. Orientering i systematisk ordforskning. G.E.C. GAD, København. Harris, R. & Taylor, T.J. (1997) Landmarks in linguistic thought I. The Western tradition from Socrates to Saussure. Routledge, London and New York. Hellqvist. E. (1980) Svensk etymologisk ordbok. Band 1 och 2. Liber Läromedel, Lund. Jespersen, O. (1922/1964) Language. Its Nature, Development and Origin. George Allen & Unwin Ltd, London. Labov, W. (1972) Sociolinguistic patterns. Philadelphia, PA: University of Pennsylvania Press. Lehmann, W. P. (1992) Historical Linguistics. Routledge, London and New York. Lyons, J. (1977) Semantics. Volym 1 och 2. Cambridge University Press. Malmberg, B. (1970) Nya vägar inom språkforskningen. Bertil Malmberg och Läromedelsförlagen.
176
© Studentlitteratur
Bibliografi
Meillet, A. (1921–38) Linguistique historique et linguistique générale. Paris: Champion. Nyordsboken (2000) Svenska språknämnden. Norstedts ordbok. Nyrop, K. (1925) Ordenes liv. Band 1. Gyldendalske Boghandel. Nordisk Forlag, København. Pamp, B. (1971) Svensk språk- och stilhistoria. CWK Gleerup. Lund. Pamp, B. (1979) Ortnamnen i Sverige. Studentlitteratur, Lund. Paul, H. (1920) Prinzipien der Sprachgeschichte. Halle. Regnéll, H. (1958) Semantik. Norstedts, Stockholm. Roberts, J. (2000) ”TYP”. Opublicerad kursuppsats. Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet. Robins, R. H. (1969) A Short History of Linguistics. Longmans. Sjöström, S. (1990) Spatial Relations. Towards a Theory of Spatial Verbs, Prepositions and Pronominal Adverbs in Swedish. Doktorsavhandling utgiven av Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet. Sjöström, S. (1999) ”From Vision to Cognition”. I: Allwood, J. & P. Gärdenfors (1999) Cognitive Semantics. Blackwells. Sperber, H. (1923) Einführung in die Bedeutungslehre. Leipzig. Stern, G. (1931/1965) Meaning and Change of Meaning. Bloomington. Indiana University Press. Stern, G. (1921) Swift, Swiftly and their Synonyms. Göteborgs Högskolas Årsskrift. Stöcklein, J. (1898) Bedeutungswandel der Wörter. München: J. Lindauersche Buchhandlung. Svensk Ordbok (1986) Utarbetad vid Språkdata, Göteborgs universitet. Esselte Studium. Sweetser, E. (1990) From etymology to pragmatics. Cambridge University Press, Cambridge. Terrence Gordon, W. (1982) A History of Semantics. John Benjamins Publishing Company. Amsterdam, Philadelphia.
© Studentlitteratur
177
Bibliografi
The Concise Oxford Dictionary of Current English. Oxford at the Clarendon Press. Trask, R. L. (1996) Historical Linguistics. Arnold. London, New York, Sydney, Auckland. Traugott, E. (1982) ”From Propositional to Textual and Expressive Meanings: Some Semantic-pragmatic Aspects of grammaticalization”, sid. 245–271, I: Lehmann, W. & Y. Malkiel (utg) Perspectives on Historical Linguistics, Amsterdam: John Benjamins. Traugott, E. (1989) ”On the rise of epistemic meanings in English: An example of subjectification in semantic change”. Language: 65:1, sid. 31–55. Ullmann, S. (1957) The principles of semantics. Oxford: Blackwells. Ullmann, S. (1951) Words and their Use. London: Frederick Muller Ltd. Warren, B. (1992) Sense Developments. A Contrastive Study of the Development of Slang Senses and Novel standard Senses in English. Almqvist & Wiksell International, Stockholm, Sweden. Warren, B. (1995) ”Semantic change revisited: How right were the pioneers?”. I: Gothenburg Papers in Theoretical Linguistics 69: 399–410. Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet. Wellander, E. (1916) Om betydelseutvecklingens lagbundenhet. Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar. Werner, H. (1954) ”Change of Meaning: A Study of Semantic Processes through the Experimental Method”. The Journal of General Psychology, L (1954), sid. 181–208. Wundt, W. (1900) Völkerpsychologie: Die Sprache. Leipzig.
178
© Studentlitteratur
Sakregister
absolut synonymi 137 abstraktion 155 ambiguös 49 analogi 73, 95 arbiträr 17 artefakt 54, 152 attityd 56 avpassning 90, 97 avsiktlig semantisk förändring 69 begränsning 39 begränsning i referens 129 betydelseförändring 11 betydelsevaghet 50 bleknande av metafor 130 Bréals lagar 136 central betydelse 127 centrum för attraktion 59 centrum för expansion 59 den fysiska kontexten 110 den fysiska omgivningen 140 den genetiska aspekten 41 den genetiska teorin 31 den icke-språkliga kontexten 110 den kulturella kontexten 111 den logisk-retoriska teorin 30 den morfologiska kontexten 106 © Studentlitteratur
den sociala kontexten 111 den språkliga kontexten 106 den syntaktiska kontexten 108 deskriptiv 20 deskriptiv förändring 117 diakronism 30 diakronistiska lagar 134 diakronistiska semantiska lagar 40 differentiering 136, 156 diskontinuerlig inlärning 53 emotion 145 emotiv nedtoning 130 emotiv orsak 59 ersättning 71, 94 etymologi 29 eufemism 83 evokativ 20 evokativ förändring 117 exponering av ny betydelse 104 expressiv 20 expressiv förändring 117 extension 16 familjelikhet 50 folketymologi 76 förkortning 77, 95 grammatikalisering 32, 136 grammatisk utvidgning 130
179
Sakregister
homonymi 43, 78, 159, 161 hyperbole 82 hyponymi 160, 162 hyponymiförhållande 80 icke-språklig orsak 47 intension 16 interest 152 ironi 83 katakres 38, 126 klassifikationsteori 32, 44 kognitiv aspekt 43 kognitiva villkor 122 konservatism 158 kontext 42, 49 kontextuell utvidgning 130 konvention 17 konventionalisering 42, 99 kulturell förändring 24 kunskapshöjning 155 likhet 43, 122 litotes 82 mening 15 metafor 30, 37, 82 metaforism 12 metonymi 35, 81 monetarisering 151 motsats 163 människokropp 138 namngivning 79, 96 närhet 43, 122 oavsiktlig semantisk förändring 69 ofullständighet 18 omkastning 86, 96
180
omstrukturering av lexikon 158 orsak 31 pankronistiska lagar 134 pankronistiska semantiska lagar 40 pejorativ 147 perception 142 perifer betydelse 127 polysemi 52, 159, 160 polysemisk 128 polysemt 52 pragmatik 17 psykologisk orsak 59 referens 15, 17 referensen 45 referent 17 referentiell relation 68 saklig oriktighet 18 sekularisering 151 semantik 16 semantisk förändring 11 semantisk variation 102 semantiska lagar 31, 39, 134 semantiskt fält 159 slumpmässighet 18 social orsak 57 Sperbers lag 135 språklig konservatism 55 språklig kontext 105 språklig orsak 47 Sterns lag 135 subjektiv relation 68 syftning 17 synekdoke 33 synestetisk 142 synkronism 30 synonymi 159, 160 © Studentlitteratur
Sakregister
tabu 60 tendens 137 teorin om konventionalisering 31 text som kontext 109 treställig relation 16, 68 trop 33
verbal relation 68 verklighetsbild 113 verksamhet och institution 150 återkoppling 115 överföring 39, 83, 96
utvidgning 39 utvidgning i referens 129
© Studentlitteratur
181