Mytologi: gudar, hjältar, myter 9789187753343 [PDF]

Zitiervorschau

rna,tologf GUDAR,

HJÄLTAR,

MYTER

Den här urgåvan är publicerad 20 14 Copyri ghr © Parragon books Ltd Produ ce rad av Foundry Des ign & Product io n Vårr rack rill : Claire Dashwood, Sonya Newland och Ian Powling. All rights reserved. No part of this publicarion may be reproduced, sto red in a retrieval system, or transmined, in any form or by any means, without rhe prior writte n permission of the co pyri ght holder. Svenska utgåvan copyri ght © 2005 Parragon books Ltd C hartis r House 15· l 7 Trim Street Barh BA l 1 HA, Storbriran ni en www. parragon.co rn Svens k textfrarnstä ll ning, redigering och ombryt nin g: Rep li k in Swede n AB, Vike n Översätmi ng: Olle och Monica Sahlin

ISBN 978-91-87753-34-3 Tryckt i Polen

,

rna,tolo ___ l GUDAR,

HJÄLTAR,

MYTER

Loren Auerbach, professor Anne M. Birrell , teol dr M artin Boo rd, Mirand a Bruce-Mirfo rd , Peter A. Clayton, dr Ray Dunning, dr James H. G rayson , dr N iel G unso n, Stephen H odge, dr Gwendolyn Leick, dr Helen Morales, M ark N uccall , Ri chard Prime, professo r James Ri o rd an, dr Nicholas J. Saunders, professor Harald Scheub, Bruce Wann ell och professo r James Weiner.

HUVUD REDAKTÖR Anhur Cotterell

rraRRagon 8oTh • New 'l'ot1t • Cologrle . Metxx.me. OeN Hong Kong , St1EIOlhen · Singapore · Amste!OO"Tl

INNEHÅLL

.. .. .. . . . . . . . .. . .. . . . . . . . .. .. .. . .. .. .... 6

Inledning

Det forntida Mel lanöstern ................... . .. . ........ 12 ......... ....... . .. . .. .. .. . ... . ........ 44

Egypten

m

Grekland

.. .. .. . .. . . .... .. . ....... 54

Rom.

. ...... . . ........... . .. .. 68

im

Kel tema ................ . . . . . . .. . . .. . . .. . . . . . . . . .. .. 76 Cencra:1- och Östeuropa ... . ... . ... . ................ .... 102

li/iii

N ordeuropa ................... . ....... . ............ 114

!iii

Sib irien och Arktis .. . ... . ... . ... . ... . ... . ............ 132 -

Indien ........... . ... . .. .. .. .. .. .. .. .. ... . .. . . . . . . 144

-

Sri Lanka ..... . ... . ... . ... . ... . ....... . ....... . .. . . 160 Tibet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ...... . ... ..... 164

111

Mongoliet . . . . . . . . . . . . . . . Kina

. .. . ... . ........ 172

Japan

.. . ... . ... . ... ........ . ... . ...... . . 190

Korea

...... . ... . ... . ... . .............. .. 200

Sydostas ien .. . . . .. .. .. . ... .. .. .. .. .. .. . . ... . . . . ..... 206

-.111111.

Oceanien

111

Australien

.. . ... . ... . .. . . ............ ... . ... . .. .. 234

Afrika ...

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248

!lit

111

...... . ... . ... . ... . ... . ... . ... . ............ 178

........ .. .. . ... . ................ . . . . .... 216

Karibien ....... .. .. .. . .. . .. .. .. ... . ... . ... . . . Nordamerika .... .

. ...... . ... . ..... . . .. .. . 266

Central- och Sydamerika

. .. .. . ... , ...... . . .... . . .. 282

Ordlista ........... .

Fö rfa rrarbiografier

. .. 258

· · · · · · · . . . ... . .. .. .. .. . . ... 306 ....... . ... ....... .. . . .. . ... 309

Bibliografi .... Bildrärrigheter . . . . . . . . . . . .

. . ...... ....... ... . . ... . ... 3 10 . .. 312

Namnregister ... .. . ... . . ... .... . ........ .... . ... .. .. 3 13 Ämnesregister . . . . . . .. . . ....... . . ... . ... .. ... . .... ... 3 17

-.111111.

INLEDNING

INLEDNING

V

I HAR FATT ordet myt från de antika grekerna tillsammans med en mängd andra ord som fortfarande är i bruk. Inget modernt språk har något so m kan ersätta det, så det finns inget bättre sätt att förstå sig på

vad mytologi handlar om än att titta på ordets ursprungliga betydelse . Myt har sitt ursprung i talet i sig och hade under fem hu ndratalet före Krisrus kommit att betyda berättelse eller skildring. Historikern H etodotus, som skildrade krigen mellan grekerna och perserna, var angelägen om att få med allt han kunde o m den na väldiga kamp, även o m en del av berättelserna skulle kunna betraktas som myter eller legender. H an erkände att han inte var säker på hur korrekta de var, men så intressanta va r de an de bara inte ku nde ig noreras. H an överlämnade

istäl let åt läsarna att avgöra vad man skulle tto på el ler inte. Den na antydan om att myten helt enkelt skulle kunna vara en skröna, någo t påhittat istället fö r konstaterade fakta, drevs vidare av filosofe n Platon, so m var angelägen om skillnaden mellan det vi kan godta so m verkligt och det so m inre är det. Uppko msten av ett beviskrav i det antika Grekland underminerade inre omedelbart myto logins betydelse, fö r man förstod även att mytern a var traditionella berättelser som för kroppsligade den grekisktalande världens arv. En myrfo rskare idag skulle kunna säga att de innehåller de grundläggande tankemönste r, geno m vi lka de ga mla grekerna såg sig själva som ett separat och särskilt fo lk. Han skulle kunna ti ll ägga att den grekiska myto logins styrka, i li khet med andra an märkningsvärda trad itioner, låg i dess kollekti va natu r. Ti ll skillnad från historie r som komponeras av en enda fö rfa ttare, så står all tid myren på egen hand, med en intrig och en uppsättn ing karaktärer som är lätta att kän na igen för dem som lyssnar på historiebe rättaren , poete n eller dram atikern som utnyttjar sig av myten. När atena rn a till exempel tittade på de pj äse r som spelades upp varje år vid de religiösa högtiderna kä nde de redan ti ll de händelser som en fö rfattare so m Aeschylus eller Sofokl es kunde välj a att berätta. Det trojanska krigets efterdyn ingar upphö rde aldrig att fasci nera dem, och tragedi n runt Oedipus lyckades all tid skapa uppmärksa mhet. Det faktum att Oedipus sedan han bl ivit medveten om sina fruktansvärda dåd - fadermordet och incesten - skull e ha valt att dö i Colon usd ungen nära Aten , skapade ett enormt lokalt intresse fö r dramat. Om Sofo kles pjäs Oedipus vid Colonus kan sägas att den sammanfattade grekernas djupaste kä nslor kring brott, straff och ödet i den blinde före detta ku ngens slutliga förlossni ng.

6

INLEDNING

U nder 300-cal ec f Kr gick Euh emerus, en filoso f vid det makedonska hovet, så långe so m att hävda att all a myter och lege nder var baserade på hi storiska händelser och att gudarna ursprung ligen va rit männi skor so m

uppn ått stora fra mgå ngar, och so m efter sin död fatt gudomlig status av deras tacksamma fo lk . En så rationell ståndpunkt känns ime sä rskilt avlägsen när det gäller det trojanska kriget, för på 1800calec hittade man i Mindre Asien ruinern a efter en större stad på den plats där man förmodade att Troj a en gång hade blomstrat. Agamemnon, Ajax, Men elaus, Hel ena, Paris, Akilles, H ekcor, Nestor, Odysseus, Priamos - all a de kända namnen ur Homeros två episka diktverk, !liaden och Odysseen - kund e ha deltagit i en historisk konAikc som ägt rum just här. Problemet är att det är en alldeles fö r uppenbar fö rkl ari ng. Studerar m an indiska epos hittar man ovämade paralleller till H o meros, i synnerhet mell an lliaden, berättelsen om Trojas fall , och Ramayana, so m skildrar Ra mas expedition till Sri Lanka för att kunna hämta tillbaka sin bortrövade hustru Sica. Både d e grek.iska och indiska historieberä ttarn a måste ha byggt på ett gemensamt indoeuropeiskt arv, som dock senare ändrats för att passa de o lika histo ri ska erfarenheterna av migrationen och ko lo nisera ndec av Grekland ces pektive Indien. Även om den mykenska kungen verkligen hade funnits, så har berättelse n om Agamemnons ledarskap över den grekiska ex pedicionssryrkan blandats upp med en berättelse om gudo mlig ri valitet, om gudar och gudi nn o r so m löser sina personliga konAikter genom att ge a ntingen Troja eller grekerna sitt stöd. En noggran n läsning av texten visar dock art man i Helena själv (so m va r orsaken till konAikten) hittar en gudinna snarare än en oberäknel ig drottning. Denna äggkläckta dotter till Zeus va r tveklöst en förgrekisk trädgudinn a, va rs kult invo lverade både bortrövande och åcercaga n-. de. D et är också känt att det i historisk cid fann s en helgedom tillägnad också hennes make, M enelaos, Sparcas härska re. D et sannolika är att han blev kun g Agame mn o ns bror någo n gå ng und er berättelsens muncliga tradering, innan H omeros till slut gav den slutlig form som !liaden. Vad den här mer kompl exa bilden av Homeros bör påminn a oss om är de otali ga form er i vilka myterna har öve rl evt. De kan förmed las i närm ast oförä ndrad fo rm , so m heliga berättelse r fö rknippade med teologi och ri tualer, ell er i föränd rad

INLEDNING

form , so m historiska skildringar so m rappar konrakren med det heli ga ursprunget och iställ et fokuserar på fa ntas tiska men vä rldsliga händelser. Epos, sago r, purana det här är mytologins kanske mesr spektakul ära uctrycksform. Samtidigt kommer en stor del av vår egen kunskap från svunna ciders myrfo rskare. En stor del av den germa nska mytologin skulle ha gått förlorad utan den isländske forskaren och stats mann en Snorre Scurlaso ns ansträngningar. Vid början av 1200-calet skrev han en hand bok fö r poeter över de förkr istna gudarn as värld och gav detalj erade förklari ngar t ill myterna. Han åter berättade vikingatidens sago r från cirka 750- 1050, när en li vlig berättartrad ition hade for mats runt den enögde Odens visdom och jättedödaren Tors hjältedåd. M ytern a sä tter det gudoml iga i foku s och handlar ofrånkoml igen om hur till varo n är beskaffad och o m den värld so m gudarna styr över. I det anrika Sumer, i dagens södra Irak, berättar de äldsta bevarade myterna om att "kungavärdigheten ko m från himlen", att härs karen valdes och tillsattes av de sa ml ade gudarna. Under 2000-caler f Kr fö reställde man sig att den lokala gudomen va r den faktiska ägaren till respektive sumerisk stad och att hans eller hennes tempel ägde och brukade det mesta av det bevattnade området; kungen bl ev följaktligen snarast en förvaltare so m skötte om gudens ägor. Templet, so m va r placerat på en plattform av tegel, tjä nstgjorde so m det hus där guden fick mat och kläde r och tog emot sina tillbedjarna. I staden Eridu kallades temp let för Apsu efter det sörvattenhav man trodde låg under jorden. Eftersom Sum ers klim at var halvto m , med otill räcklig nederbörd för sädesodlingar eller fruktträd var det bara möjligt att odla up p området geno m konstbevattning. Mindre kanalsystem växte gradvis till ett stort och sa mm anh ängande system so m krävde ständig övervakn ing, muddring och repara tio ner av de sp rickor so m uppstod i vallarna fö r att det skulle fo rtsätta att fun gera. D et är därfö r knappas t förvånande att den gudo mliga äga ren till Apsucempler kall ades Enki , ell er "Jordförvalraren". Typiskt för Enki var hans slughet, för i konAikrer med andra, vanl igtvis mäktiga re gudar, som till exe mpel vi ndguden Enlil eller frukcbarhetsgudinnan N inhursaga, va nn han med hjälp av sin list, aldrig ge no m re n styrka. Sluga E nki vann över N inmah i en myt om människans skapelse . Det sades att gudarna från början själva måste ar beta, att de själva va r tvu ngna att utföra det hårda arbetet med beva ttninge n. D e beklagade sig, och E nki och hans mor Na mmu skapade människorna för att befria dem från slitet. Vid en fest för att fira denn a händelse drac k guda rn a litet för mycket och N inmah skröt o m att ho n kunde fo rm a män niskorna precis hur so m helst. Enki antog utmaningen och sade att vad ho n än hittade på, så skulle han kunn a rätta ri ll saken så att också hennes m issbildningar skulle kunna fö rtj äna sitt uppehäl le. Det gjo r-

8

INLEDNING

de han också, men d ärefter utm anade han i sin tur N inmah att göra likadant fö r att kompensera svagheten hos den varelse han skapade. H an skapade en orkeslös gam mal man, så full ständigt nedbruten av ålder att han va r to talt hjälplös, och N inmah gav i fö rtvi vlan upp tävlingen. U nder de babyloniska och assyriska epokerna, som fö ljde sedan Sumers makt gradvis börj ade minska från och med 2004 f Kr, fö rvandlades gudarna i regio nen till någo t so m i högre utsträckning bl ev nationella gudar och ko m att förknipp as med res pektive natio ns politiska anspråk. D ärmed blev d eras ko pplingar till naturen mer slumpm äss iga och gudarnas ansva r för skö tseln av världen ko m att minska. I och med detta kom i tur och ordning den babyloniske M arduk och den assyriske Assur att så småningo m inta den dominerande pl atsen i hela regionens gudavärld , men människor for tsatte trots det att berätta om de äldre gudarnas bedrifter. I en sägen som i hög utsträckning dubblerar den bibliska histori en om Syndafl oden ges E nlil skulden för en rad övergrepp mot mä nskligheten. Befolknin gen i so mliga städer hade vuxit sig så stor att oväsendet höll Enlil vaken på nättern a. I sin irritatio n övertalade han de övriga gudarn a o m att de borde sända en farso t som skulle decim era befolknin gen och därmed minska ljudni vå n. Men en vis man vid namn Acrahasis (ibland U rnapishtim eller Z iusudra) ko nsulterade E nki (eller Ea) och fi ck vetskap o m det fruktansvärda hotet. Människo rna bl ev tillsagda att håll a sig rys ta och skä nkte så många o ffer till pestguden Namtar att han inte vågade visa sig. När krisen var över och Enlil än en gång lade märke till den stigande ljud n ivå n lät han landet drabbas av torka, vilket gjorde att mänskligheten va r nära att dö av svält. Det var ba ra de fi skstim som E nki fö rde upp längs fl odern a och kanalern a so m räddade situation en. M en han insåg att detta bara va r en till fällig lättnad , efterso m Enlil därefter skull e ko mma att använda sig av himlens saml ade krafter mot mänskligheten. Så han va rnade Acrahas is och sade år honom att bygga ett fa rryg sto re nog för att han skulle kunna utstå en översvä mning so m va rade i sju daga r och sju nätter. Nä r sto rmen bedarrade va r Arrahas is, hans fam ilj och d e djur de hade tagit med sig o mbo rd de enda överl evande. Den väldiga öd eläggelsen gjord e all a gudarn a uto m Enlil alld eles fö rskräckta, men så

INLEDNING

steg den gudfruktige Atrahasis i land och offrade till dem. När gudarna kände den goda lukten från offret sam lades de "likt Augor runt prästen och hans offer". De här båda myterna från det forna Mellanöstern ka n beskrivas so m kosmologiska, eftersom de handlar om så väldiga händelser som mänsklighetens skapelse och undergång, med undantag för en enda fam ilj. De Aesta mytologier har berättelser so m handlar om lika centrala händelser, men majoriteten av myterna är mer vardagliga. De berättar vanl igtvis om osäkerhet och om mänskl iga ko nAikter, bako m vilka den gudomli ga aktiviteten ändå är uppenbar. Bland de m ånga ämnen som myterna tar upp finns olycka, framgå ng, grymhet, kärlek, död, fam iljerelationer, förräderi, motsättningar mellan gamm alt och nytt och mellan ungdom och ålderdom , magi , makt, ödet, krig, slump, olyckor, galenska p, strävan och resor. Både mångfalden av händelser och de omsorgsfu lla beskri vningarna av dem i myro logierna antyder att de har sitt ursprung dj upt i det mänskli ga si nnet. Även om expertern a på inget vis har enats om någon förklaring, så är kanske den uppfattni ng so m framfördes av Carl )ung i början av 1900-tal et den mest sannoli ka. E nl igt den rys ke psykologen har alla männ isko r både ett perso nligt och ett koll ektivt u ndermedvetet. Det person liga är fyllt av sroff som har specifi kt att gö ra med indi vide ns egna upplevelser, medan det ko llektiva innehå ller mänskl ighetens gemensamma intellektuella erfaren heter. Att vi således alla gemensamt ärvt dessa erfarenheter, hävdade ) ung, leder till uppkomsten av uråldriga visioner "so m i vårt medvetande för in ett okänt mentalt liv so m härrör från ett avlägset för Autet. Detta mentala li v är vå ra avlägsna förfäders fö rnu ft, deras sätt au rolka livet och världen, gudar och männ isko r. " En så rik källa till berättelser kan knappast göra annat än fasc inera män niskor i alla genera tioner, och i synnerhet i vå r egen, eftersom vi har den stora förmånen att ku nna ta del av hela vår världs många skiftande traditioner. Den här boke n ger dig möjl igheten att utforska sam banden och kontrasterna mellan dessa olika traditioner, och att gö ra det utifrån ett globalt synsätt som erbjuder den bästa tänkbara introduktionen til l mytologins ännu outforskade djup i hela dess mångfald. ARTHUR COTTERELL

JO

HUR BOKEN KAN ANVÄNDAS

HUR BOKEN KAN ANVÄNDAS Mytologierna i dec häc uppslagsverket är samlade i geografiska indelade kapitel. De som täcker in en säcskilc stort o mråde, eller regioner so m visa r en stor mytologisk må ngfald , har delars upp i mindre avsnitt för att u nderlätta sökandet.

• Inledningen och kartan i början av varje kapitel eller avsnitt ger en kort bakgrnnd till områdets mytologiska h istoria. • Nyckeln längst ner på varje uppslag förklarar vilken so rts information som ges:

T

MYfER

ger sammanfattningar av de mest kända m yterna och berättelserna.

A.

PERSONLIGHETER

· ger mer detaljerad information o m de hjältar, ptotagonister och varelser som befolkar myterna.

'y

GUDAR

ger in fo rmatio n o m specifika gudar eller andar från regionens gudavärld.

H

TOLKNINGAR

tar upp hur myterna och trosföreställn ingarna avbildades genom olika konstformer.

\1

MOTIV

lyfter fram myternas mest framträdande eller återkommande teman och motiv. • En ordlista so m förklarar ovanliga termer återfinns på sidorna 306-308. am nen på alla gudar, figurer och historiska personer återfinns i namn regiscret på sido rna 3 13-3 16. • Alla teman , platser och alla övriga element i myto logierna finns listad e i äm nesregiscret på sido rna 3 17-320.

Il [ ,-

DET FORNTIDA MELLANÖSTERN

Det forntida Mellanöstern INLEDNING

B

EGREPPET DET FORNTIDA MELLANÖSTERN be,ecknar både ett geografisk, område och en historisk epok. Det område so m nu kallas fö r Mellanöstern består av västra Asien från Medelhavers östra strand till den iranska slätten. Den norra gränsen for regionen utgörs av Svarta haver och Kaukasus, i söder den Arabiska öknen och Persiska viken. Egypten räknas ibland in som en del av det forntida Mellanöstern, men behand las i etc separat avsnitt. Historiskt omfatta r epoken alla de brons- och järn ålders kulturer i regionen och som efterlämnat något slags skri ven dokumentation. De äldsta licrerära källorna är från cirka 2600 f Kr, författade med kilskrift på sum eriska och strax därefter på Aera sem itiska språk. Även om Mesopotamiens stadsk ulrurer utövade ett oerhört sto n inflytande över hela västra Asien, så var de aldrig kulturellt homogena, utan bestod av nomadiserande stamgrupper, halvbofasta herdefolk och bofasta lantbrukare från en mängd etn iska och språkliga gruppe r. Under det andra och det första årtusendet f Kr utvecklade några av dessa folk antingen självs,än di ga poli,iska en he,er (s

Denna träkista kommer från en okänd

kvinnas grav. Kistorna var rikt dekorerade med scener från dödsriket.

MOTIV

53

GREKLAND _ _

Grekland

D

INLEDNING EN GREKISKA MYTOLOGI N har haft en ojäm fö rligt och djupgående inflytan de över den väs te rl ändska kultu ren. Dram aförfana re, konstnärer och fil osofer från rom art iden till det stora åceruppli vandet

gi n. I verket Republiken blottlade han de fl esta myterna och pläderade fö r att de in te hade någon plats i det perfekta samhället. Homeros och Hesiodos bar särskil t skulden, efrersom de hade fram stäl lt gudarna som både svaga och hämndlys tna. Platon vi ll e inte bannlysa mytern a helt, utan ville

av anti ken under renässansen och ända fram til l idag har låtit sig inspi reras av

behål la enbart sådan a som stödde, snarare

det spännande arvet från det anrika G rekland. D et går inte att bestäm ma

än underm inerade , de rätta värderingarna.

urspr unget till myterna och det finns heller inre någo n enda sann version av

De olym piska gudarna var nyckfull a och man förväntade sig inte att de skulle

någon av dem. Istället skapade varje stad i det an rika G rekland, som sträckte sig från Sydiralien till öarna i Adriatiska havet och Egeiska havet till M indre

vaka ö ve r människorna hela tiden. D et var

Asiens kuse, sina egna myte r. D etta har gett ett förvi rrande res ul tat , efte rsom

upp till de troende bland människorna art

det finns många oli ka och ofta motsägelsefulla ve rsioner av myterna.

själva ta ko ntakt med gud arn a och en av de

Den grundläggande uppsättningen gudar och hjältar var väl etablerad när myterna nedtecknades runt 7 50 f Kr, efter att dessförinnan ha föres vidare, anpassa ts och urvecklars ge nom muntl ig tradering. Litterature n från den här

perioden, i synnerhet Ho!T}eros episka diktverk l!iaden och Odysseen och författaren Hesiodos verk, är en av de viktigaste källorna ti ll de grekiska myterna.

!liaden dramat iserar några dagar av slutet på myten om det trojanska kriget och Odysseen berättar om hjäl ten Odysseus äventyr när han återvände hem efter striderna vid Tro ja. H es iod os Theogoni är ett poem som berättar om världens ursprung och o m gudarna som styr den. Skapelsemyte n i Theogoni har stora likheter med Mellanösterns skapelseberättelser. Den grekiska myto login

viktigas te kommunikationsvägarna g ick genom offer. V id de officiella ri tern a

genomförde präs terna blodsoffer (thysia) . Detta kun de till exempel innebära masslakt av djur. M an kan försöka fö reställa sig ljuden och lukterna år 333 f Kr när 240 tjurar offrades till D ionysos! Djuroffer var, i likhet med löftes- och vinoffer (ri tuella offer av mat o ch dryck) ett sätt att

få gudarnas

välsignelse och skydd.

har många likh eter med den indoeuropeiska motsvarigheten och har antingen

MYTERNAS ROLL

påverkats av denna eller hafr samma källor.

DET ANTI KA AT H ENS TID var en peri VÅRT ORD "MYT' kommer frå n det gre- myte rn a. Pjäsern a uppfördes på Dio nysos kiska ord er mythos {" tal ") . D et är ett ord tea ter på Akropo lis söd ra sluttning och va rs betydelse har föränd rats ge no m århundradena. I den greki ska litteraturens

början, vid mi[(en av 700-ralet f Kr, betydde mythos in te nödvä ndi gtvis en påhittad berättelse. I höjd med 400-taler f Kr an vändes mythos huvudsakli gen som ko ntras t till logos, som också betyder "tal". Logos har överto ner av rati o nell t tal och skri ft, medan

utgjo rde e n del av hög tide rn a kn utna till

rell t och konstnärl igt. Mytologin genomsyrade varj e aspekt av li vet, både det all män-

guden. De va r riksan geläge nheter un der 400-talet f Kr och de ko mbinerad e reli giös

del av utbildningen, eftersom barn en var

dyrkan o ch spännand e underhållni ng med debatter om myto log in och o m gudarn as

tvung na att lära sig utan till de histori er som återberättad es av Ho meros och

och hjä.Jcarnas ro ller i vardags livet.

Hesiodos. M yte rna spelade en vikti g roll i den tidens fi losofi och vetenskap och avbil-

G rekern a trodde inre rakt av på berättelserna de få tt i arv eller tog dem fö r g ivna.

mythos kom art betyda "berättelse" eller

Myto log in var dynamisk och någo t so m

"histo ri a" .

ständigt to lkades och o mto lkades.

Poes iuppl äs ninge n, där d iktern a sjö ngs

detta. Tänkare fö re Sokrates o ppo nerade sig

th apsodes, var ett av de två huvudsakli ga

mo t den bo ks tavliga tro n på mytolog in och dess moral. Empedo kl es, som skrev vid mitten av 4 00 -taJ et f Kr, närm ar sig myto-

av den ath enska kultu re ns främ sta presta-

log in so m en sorts fys isk al lego ri . För

tio ner. Rune 16 000 perso ner trängdes för

ho nom representerad e gudarn a de fy ra vik-

att se de överdåd iga spektaklen, med allr från Aristofa nes otyglade komed ier till Aiskylos, Sofokles och Eur ipides stora tra-

tigas te elementen i vä rl den : Zeus var el de n, Hera va r luften, Hades va r jo rd en och den

ged ier. AJl a dessa författare baserade så go tt

Den stora filosofen Platon (428-348 f Kr) hade ett ambivalent förhålland e till mytolo-

som uces lucand e sin a ve rk på de greki ska

54

na och der privata. D en var en nödvändig

Filosofin spelade en central roll i al lt

av profess ionella uppläsa re so m kal lades sätten att fram fö ra myter i det antika Athe n. Det andra var tea tern , som va r en

od av enorm kreati vitet - politi skt, kultu-

inte lika kända Nes ti s ("svälc1') va r vattn et. .Å.

Resrema av Pnrthenon i Athro.

T

MYTER

A

PERSONLIGHETER

INLEDNING

dades i ko nsten, dels i form av bi lder på vase r och smycken och dels i form av de väldiga skulpw rer som prydde templen. //iaden och Odysseen reciterades från början rill slut vid den vikrigasre religiösa högtiden i Arhen, rill vilken de troende ko m från hela G rekland fö r arr hylla Arhens sk,'ddsgudinna Arhena. De grekiska myte rna handlade o fta o m ex trema omständigheter i vilka männ isko rna överskred gränserna for

de etablerade normerna (err exempel på detta är Oidipus, som dödade sin fa r och gifte sig med sin mor). På der viset kunde man debarrera, ifrågasä rra och bekräfta de rradirionella vä rdena i der samhälle som skapar dem.

T ATHENA OCH NAMNGIVNINGEN AV ATHEN GUDINNAN ATHENA steg fram i värl den i full rustning och redo för strid . Hon skapades av Zeus, gudarnas konung, och Metis, "slug visdom". Zeus hade dock hört en profetia om att varje barn som föddes av Metis skulle bli större ön fadern , så för att hindra detta slu kade han Meti s i ett stycke. Kort därefter drabbades han av svår huvudvärk, huvudet sprack och den vuxna Athena steg fram . Athena ärvde moderns vi sdom och blev skyddsgudinna för o lika färdigheter, som till exempel skeppsbyggnad och vävning . Ugglan, den

GREKLAND

visaste a v alla fåglar, blev en av hennes särski lda symboler. Myten berättar att Athena och Poseidon grälade om vem som skulle bli Athens skyddsgud och det beslutades att den som kunde ge staden den främsta gåvan skulle vinna . Poseidon löt saltvatten rinna upp från Akropolis (kullen ova nför Athen), vilket gav Athen tillgång till havet. Athena skapade olivträdet, vars olja är vi ktig för både belysning, matlagning och handel. Detta ansågs vara den bästa uppfinningen , så folket uppkallade staden efter Athena . Man uppförde ett tempel å t henne på Akropolis och kallade det Parthenon frå n ett av Athenas tillnamn , parthenos, som betyder " jungfru".

D

. .... ....

Grekland med kolonier och inflytande, cirka 400 f.Kr. Städer med viktiga tempel

/

Heiliga berg Plats med panhellenska festivaler och helgedomar Viktiga regioner och stater Kolonisation och handel

Andra betydande platser

y

G UDAR

H

TO LKNINGAR

U

MOTI V

55

/

W

GREKLAND ....

DEN OLYMPISKA GUDAVÄRLDEN DE FRÄMSTA GUDARNA ansågs bo på Olympen, so m var Greklands högsta berg och låg i den no rra delen av landet. Gudarna framställdes som människolikn an-

de och ofta grälsj uka. Den högsta bland gu darna va r Zeus, som styrde över himla-

valve t. Poseidon, den ena av hans bröder, härskade över havet och den andre, H ades, regerade över underj orden, de dödas rike. Zeus syster H estia var härdens och hemmets gudinna och Demeter, vars namn betyder "sädesmodern" va r jo rd brukets gudinna. Zeus syster Hera blev även hans

hustru. De fi ck Ares, krigsguden; Hefaistos, eldens och smideskon stens gud ; Hebe, ungdomens gudinna; och Eileithyia, barnafödandets gudinna. Med Metis fick Zeus Athe na och med Demeter fick han Persefone, som blev underjordens gudinna. Jaktens och kyskhetens gudin na Anemis och henn es bror Apo ll on, musikens och poesins gu d, var fö ljd en av en affär mellan Zeus och riranen Lera. Tillsam mans med den gudomliga Maia fick Zeus Hermes, gudarn as budbärare, och den död liga kvinnan Semele födde Dionysos, vin ers och den religiösa exsrasens gud. Zeus dotter Afrodite, kärlekens gudinna , föddes ur havets vågor.

1./ POSEIDON, HAVENS REGENT POSEIDON VAR LIKA skräm mande som si n bror Ze us. Han härskade över haver och naturkrafterna, i syn nerh et stormen. Ett av hans kultnamn är

Enosichthon , so m betyder "jo rdskäl varen". Hans symbo le r var treudde n, med

vilken han kunde öppna jorden, tjuren (fö rm odligen för att beskri va hans aggressivite t) och hästen, eftersom man trodd e

at t han hade skapat den första häs ten. Poseidon krigade ofta med Athena. Bland hans ättlingar fin ns några av den grekiska gudasagans mest fruktad e monster:

Echidn a, Cerber us, hydra n och sfinxen . Trompe l'oeil ftån Sala dei Giganti, som visar Olympens gudar.

lllli-

56

T

MYTER

A

PERSONLIGHETER

_

FÖDDA UR JORDEN

T FRÅN KAOS TILL SKAPELSEN

AV DE MÅNGA SKJLDRINGARNA av människans tillkomst är den vikti gas te kanske iden o m att det var jorde n själv som

födde fram dem. Ze us hade blivit vred över männ iskoma och sände en srormAod för art krossa dem. Prometheus lyc ka-

DEN OLYMPISKA GUDAV.Ö.RLDEN

H an lu rade g udakonu nge n på den bästa del en av offergåvo rna, köttet, och gav

1 BÖRJAN FANNS BARA CHAOS, "avgrunden", ur vi lken Gaia (jorden) skapades (exakt hur är inre helt utrett) tillsam-

honom bara benen. (Från den tid en offrade

mans med Tartaros (underjorden), Eros

männis korna eldens gåva, men Prom eth eus

(kärleken), Erebos (underjord ens mörker) och Nyx (jordens mörker). Nyx före nade sig med Erebos för att skapa Airher

och föra den till jorden. Vredgad beo rdrade

m änniskorna bara djurets ben, m en åt själva upp köttet.) Som straff vägrade Zeus ge lurade honom igen genom att s tjäla e n låga Zeus att Prometheus skull e fjättras vid e n kl ippa i Kaukasus, där e n örn sa ttes att hacka på hans lever. Eftersom han var

odödlig kunde Promerheus ald ri g dö, uran Deukalion och Deukalions hustru Pyrrh a, so m överlevde geno m an

den kl ara luften) och Hemera (dagen). Gaia födde Uranos (hi mlen) och Pontos (havet); med Uranos fick hon

hans lever åce rskapadess varje nan så att

bygga e n ark. När va ttn et

sedan de första gudarn a: to lv rita.ner

att de hade tagit emot eldens gåva. Han gav

drog sig undan offrade de rilJ Zeus, som skickade citanen Themis för att hjälpa dem. Hon rådde dem att fö lja henne och kas ta ste-

(människoformade jättar), tre cykloper (" hjulögda" varelse r) och tre hekatoncheirer (monster med hundra händer). Uranos avskydde sina barn od1 förvisade dem till underj orden. 1 vredes-

tortyren kund e forrsä na nästa dag. Ze us st raffade även m än nisko rn a fö r H efa iscos i uppdrag att skapa en kvinna av lera och sänd e hen ne till Promet heus bror

Epimetheus med ett skrin (" Pandoras a.sk"). Trots Promethe us varningar tog Epimctheus, vars namn betyder "eftertanke", emot

nar över axel n. De stenar

mod övertalade Gaia den y ngsta av

Pandora. När skrin e t ö ppnades släpptes

som Deukalion kastade förvand lades till män och de som Pyrrha kastade blev kvinnor. Den mänskliga rasen hade därigenom återskapats ur jorden. Självskapelse-

riran erna , Kronos (riden), att kas t-

ondska och sjukdo m ur i vä rl den. Ba ra

rera fadern och ta över makten. Kronos gifte s ig med sin

syster Rh ea och fi ck fem barn . H an hade

fltt et t varsel o m att ett

av dem skulle döda honom, så han sl ukade vart och ett av dem när de född es. För att skydda sitt sjätte barn lurade Rh ea

myterna var

särski lt vikt.iga

Kronos att svälja en

fö r ath enar na,

s ten iställ et och gö md e

som beto nad e s itt ursprung ur jorden för

undan barnet, so m uppfostrades i säke r-

att visa hu.r öYerl ägsna de var an dra g reker

het av nymfer. Detta barn var Zeus,

och "barbarer", som , hävdade man , inte

so m återvänd e so m vuxe n o ch utkämpa-

hade samma speciella relatio n till landet. 1 Euripides pjäs Erechtheus säger den arhenska kungens hustru om sitt folk: "Vårt folk

de e n mäkti g str id m ed titanerna , tita.no-

makin . Ze us segrade med hjälp av de befriade cyklopern a och hekato ncheirern a. Han fick Kro nos att spy upp hans systrar och bröder och blev sedan gudarn as konung.

I har inre invandrat från någon annan plats; jorden har fött oss. Övriga städer är nyckfullt gru ndade av invandrare från tidigare städer. Men den som bor i en stad gru ndad av en annan stad, är so m etc stycke dåligt in fattat trä, en m edborgare en bart till nam:

MÄNNISKORNAS PRÖVNINGAR

ner, inte i verkligheten" (fragment 50).

DE PRÖVNI NGAR SOM DRABBADE människorna fö rk.Jarades i myterna krin g Prometh eus och Pa ndora. Prometheus

(vars nam n betyder "förtänksarnh et") va r .._ ... Dm mäktige Zeus, gudarnas konung, slungar en titan som blev vän med m änni skor'" åskvigg. na, men drog då på sig Zeus vrede.

"-I

GUDAR

H

TOLKNINGAR

\f

MOTIV

hoppe t låg kvar i skrin et, och kommer därför ald rig art läm na m änn iskorn a vad ont som än s ker.

-

GREKLAND

HJÄLTAR OCH HJÄLTEKULTER HJÄLTARNA VAR I REGEL barn ti ll någo n gud och en mänsklig kv inna. Pe rseus var ett res ulcat av Zeus kärleksaffär med den

dödl iga Danae och den mäktiga Herakles var son till Zeus och den dödliga Alkmene. De var inte gudoml iga, men deras själar an sågs

vara eviga och kunde ofta hjälpa de dödliga i nö d. Hj ältarna tillbads inre under H o m eros

tid, men under 400-talet f Kr hade hjältekulren blivit en vida spridd form av rel igiös dyrkan. Hjältarna tillbads vid tempel som uppfördes på de platser där de an togs ha dött eller låg begravda. Eftersom hjältarna ansågs -h a varit oerhört modiga och ärorika trodde

man att det gav lycka att förknippas med dem . På motsvaran de sätt trodde man att man skulle väcka hjältens vre~e om man

ignorerade honom. Många av de grekiska state rna hävdade att en eller an nan hjälte

T

hade g run da t staten eUer var dess bes kyddare,

DET TROJANSKA KRIGET

va rvid man skapade myrer för art stödja här-

ARKEOLOGISKA BEVIS berättar att stoden Trojo (som kallades llion eller llium under antiken) ligger i nordvästra Mindre Asien och att den förstördes i ett krig cirka 1250 f Kr. Kanske var det detta krig mellan greker och trojaner som beskrevs i Homeros llioden - men vi vet faktiskt inte om myten om det trojanska kriget var baserad på verkligheten eller inte. Problemen började när Trojos kungapar, Priomos och Hekubo , satte ut sin nyfödda Paris i vildmarken för att dö, för att de var rädda för ett omen som antydde att hon skulle komma att förstöra stoden . Paris överlevde och fick så små ningom återkomma till familjen . Zeus gav Paris uppgiften att avgöra vem av de tre gudinnorna Hero, Atheno och Afrodite som var "den vackraste". Paris valde Afrodite, som hade lovat honom den vackraste kvinnan i världen - Helena - till hustru . Paris rymde med He lena , vilket hennes make Menelous misstyckte till. Gre kerna gav Menelous sitt stöd och seglade till Trojo för att föra krig och å terta Helena . Under belägringen tog Agomemnon Chryseis, dotte r till den trojanska Apollonprä sten Chryses, till fånga som krigsbyte. Apollon straffade grekerna med en fruk-

komsten. M ånga adelsfam iljer hävdade även art de härsranunade från en hjälte. D et fanns

många lokala hjältar och en del av dem kom art fö rkn ip pas med särski lda platser, ri ll exempel Oidipus med Colonus, Ajax med Sa1an1is och T heseus med Athen. Hjältekraften var på både gotr och onr. O idipus räddade sin stad , men begick fruktansvärda brott.

..... Staden Troja Jo·rstörs av lågorna under det trojanska kriget. 1111-- Aja.x och Kassandra i en scen från det trojanska kriget.

58

tonsvärd farsot, så att Agomemnon tvingades å terlämna Chrysei s. Irriterat stol Agomemnon sedan Akilles krigsbyte Briseis. Akilles blev upprörd och satte sig att sura i sitt tält och vägrade slå ss . Detta gjorde att trojanerna kunde slakta må nga a v grekerna . Hektar, Priomus och Hekubas äldsta son, dödade Potroklos, sorii hade gå tt in i striden med Akilles rustning i ett försök att skrämma trojanerna . Akilles drabbades av skuldkänslor och sorg och kostade sig åter ut i striden, inställd på hämnd . Hon förföljde Hektar tre varv runt Trojos murar, dödade honom i envig och släpode sedan hons lik runt stoden efter sin stridsvagn . Priomus bönföll om att få ge sin son en orden~ig begravning, varvid de argsinta gudarna lade sig i och tvingade Akilles att återlämna kroppen . Akilles dog när e n pil från Paris träffade honom i hälen, som var hons enda så rbara punkt. Grekerna vann till slut kriget genom en list frå n Odysseus. Mon byggde en jä ttelik ihålig trähäst i vilken hons främsta krigare gömde sig medan Rotton seglade iväg, som om mon hade gett upp. Trojanerna trodde att hästen var ett offer till gudarna och drog in den i stoden . På natten smög grekerna ut ur dess buk, brände stoden och förslavade kvinnorna . Därmed besannades Hekubas omen om att Paris skulle komma att förstöra stoden .

T

MYTER

A

PERSONLIG HETER

HJÄLTAR OCH HJÄLTEKULTER

H

SUPERHJÄLTEN HERAKLES

H era , som va.r svarcsj uk på Ze us förhållan -

MYTER SOM PROPAGANDA

HERAKLES, SO M KALLADES Herkules

de med Alkmene, Herakl es mor. Inte fullt

GREKISK KONST krecsade ofca kring mycologin, med syfce an betona gre kernas överhöghet över alla ickegreker. Särskilt athenarna använde mytologiska

av romarn a, var den främ sta av de grekiska

lika äror ikt var Herakles rykte om sin obe-

hjältarna. Han var en av de första mytolo-

härskade lusta (myren beränar an han låg med alla kung Thespios 50 dömar under

giska figurerna som dök upp i konsten (så tidigt som på 700-caler f Kr) och han var dessutom den enda som hyllades i hela

scener som propaganda. D en här frisen visar hur arhenarna besegrar och krossar amazonerna, en mytisk ras av kvinnokri-

G rekland. H an var ett exem pel på der pro-

blem so m hjältarna förde med sig för de

gare, som skilde sig från achenarna på alla särt. Frisen kommer från Parthenon , som

är det främsta monumente t över den athenska överhögheten. Andra "utländska" fiender som framställd es i konsten var perserna (Athens ickemyciska fiende) och de fantastiska kentaurerna: till hälfcen män och cill hälfcen häscar. Genom an inkludera perserna bland de mytologiska märklighe terna betonade athenarna sina fienders olikhec och underl ägsen hec.

antika grekerna. H an var en excep tion ell indi vid, vars yn e rli gherer dels var en käll a

till beundran och dels kund e leda till fördärv och va nära.

Bland de spektakulära bedrifterna återfinns hans rolv sto rverk, so m beordra-

samma nan), dryckenskap och frosseri. Der

var lusten som ledde till Herakl es död. Hans hustru D e in aeira upprördes av makens begär efter l ole, så hon försökte

vinna tillbaka han s kärlek med en dryck som visade sig vara ett gi ft. Den döende H erakJ es lad es på bålet, men när lågorna

tog honom lyfte hans far Ze us upp honom till himlen, och han blev så den enda hjälte som skänkts odödli ghet.

des av kung Eurysrh eus som straff för att

H erakles i en urbrocc av galenskap haft ihjäl sin fam ilj. Galenskape n kom från

T Herakles och Apollon i strid.

THESEUS, ATHENS EGEN HJÄLTE THESEUS VARAthens officiella hjälte, men han föddes inte i Achen och hans mest berömda dåd ägde rum på Kreca, där han dödade den rjurhövdade minotauren, som

bodde i en labyrint och terroriserad e den athenska ungdomen. Under 500-ralec f Kr lade cyrannen Pisistratus beslag på Theseus som pan-arhensk hjälte. In vånarna i Arh en uppmuntrades an efterlikn a Theseus och alla sånger som fram ställde honom i negativ dager censurerades. Runt 5 10 f Kr ko mpo nerades e rt epos vi d namn Theseis, som hyllade hans bragder. Det är numera fö rsvunnet, men skulle kanske ha be rättat h ur Theseus död ade Sinis, "callböjaren", som ku nde böja samman två ral lar och bin da upp sina offer mellan dem. Nä r han s,:dan släppte caget om tallarna slets offren ,ru. Eller så kanske det berättade om Theseus seger över Prokrustes, som utsatte resenärer för sin "gästfri het" genom att få dem att "passa'~ i sängen. D e vars ben var

för kona förlängdes i srräck bänken och de som var för långa kortades av. Det är inre tro li gt att These us verkligen existe rade,

men arhenarna hyllade honom för att han hade enat Anica (den region där Achen var den ledande staden) till en enda stat.

'y

GUDAR

H

TOLKNINGAR

\f

MOTIV

59

-

GREKLAND

T HERAKLES 12 STORDÅD l . Det nemeiska lejonet Det lejon som terroriserade Nemea hade ett skinn som var så hårt att inget vapen kunde genomborra det. Herakles bedövade det med sin klubba innan han ströp det. Han bar sedan skinnet

7. Tjuren från Kreta

l 0. Geryons boskap

Denna monstruösa tjur löpte amok på Kreta . Det var bara Herakles som kunde fånga in den levande .

Geryon var ett jätteli kt monster som vaktade sin boskap med hjälp av den tvåhövdade hunden Orthus. Herakles dödade båda två , drev hem boskapen och passade på att skapa Gibraltarsundet i samma veva .

8. Diomedes hästar

som rustning .

Kung Diomedes utfodrade sina hästar med människokött. Herakles dödade Diomedes och gav honom åt hans egna hästar, som sedan kunde tämjas .

2. Hydran

9. Hippalytas gördel

Hydran , en vattenorm med nio huvuden, hemsökte Lernas träsk. Varje gång Herakles högg av ett huvud växte två nya ut i dess ställe . Efter att ha huggit av ett huvud brände Herakles stumpen med en brinnande fackla , _vilket hindrade huvudena från att växa ut igen .

Herakles besegrade de krigiska amazonkvinnorna för att kunna stj äla deras drottning Hippolytas gördel.

3. Den kerynidiska hinden Herakles måste fånga in hinden oskadd. Den hade bronshovar och gyllene horn och bodde på berget Kernynea och var helgad åt gudinnan Artemis. Efter att ha förföljt djuret i ett år fångade han det med ett nät.

11 . Hesperidernas äpplen Äpplena sköttes om av de hesperidiska nymferna och vaktades av en drake, som Herakles måste slå ihjäl innan han kunde stjäla äpplena .

12. Kerberos Herakles sista stordåd var att förevisa Kerberos för Eurystheus. Kerberos var den trehövdade hund som vaktade underjorden . Han brottade ner hunden , tog ~~...~ ~'!'!!I,. den till Eurystheus och lämnade sedan tillbaka den till Hades .

A EVIGT LIDANDE VARJ E KULTUR har sina myte r o m dem som

4. Den erymanthiska galten

gudarna gett eviga straff Tancalus fick ett särskilt otäckt öde. Han hade

Herakles lyckades kedja galten , som var så skrämmande

att Eurystheus gömde sig i en bronsurna när han fick syn på den .

va nh edrat g udarn a geno m att servera männ..isko kö rr (sin egen son!), så Zeus fö rvisade ho nom

5. Kung Augias stall

till underj orden. H an fi ck

Kung Augias stal l hade aldrig bli vit rengjorda och var därför fyllda av gödsel. Herakles var tvungen att städa stallen på en enda dag, en uppgift som han utförde genom att leda två floder genom stallen så att smutsen kunde sköljas bort.

6. De stymfaliska fåglarna Dessa människoätande fåg lar hade näbbar, klor och vingar av järn . Herakles skrämde bort dem från Stymfaloss jön med hjälp av cymbaler och sköt sedan ner dem med sina pilar.

60

sedan stå i en strö m och

hade färs k frukt hän gande ovanför sig. Varje gång han fö rsökte dricka eller äta d rog sig vattne t och frukte n undan, vilket döm de honom till evig tö rst och

hunge r. Myren har gerr uttrycket

Tam ali kval fö r ständigt grusade fö rhoppni11gar.

'411

Grekisk amfora som visar hur Herakles flng-

T

MYTER

A.

PERSONLIGHETER

HERAKLES TOLV STORDÅD

över all kommuni kat ion och gudarnas bud-

bära re. H an porträtterades med vin ga r på

hjälmen och sa nd alern a. Hans ve rbal a fö rmåga gjo rde ho no m rill en hal ål och han blev därfö r även tjuva rs och bedraga res

gud . I en berö md my r stal Herm es Apo llo ns boska p och drev dem baklänges fö r art fo tspåren inre skull e leda Apo llo n tillbaka till de m . Nä r Ze us fö rsökte straffa ho no m kl arade han sig ge no m art ljuga o m sin ålder och spela så lju vt på sin

harp a art Apo llo n fö rl ät ho no m .

H TEMPLEN

A

T EMPLEN VAR MÄKTIG A i både storlek och skönhet. De var privilegierade al lmänn a platser och uttryck för den grekiska kulturen. Tempelfrisern a och pedi menten visade o fta mytologiska strider och hyllade de civiliserades (o lympernas och sradsstatens) segrar över de ociviliserade (jättar, mo nster och hybrider). Striden mel lan lapiterna (e n stam i Tessalien) och kentaurern a (till hälften människor och till hälften hästa r) fann s med på Parrh enon, i fri serna på Apollonrempler i Bassae och i sku lpturern a på det väs tra pedime ntet på Zeustempler i

VOYEUREN: AKTAION AKTAJO N VAR EN KRAFTFULL varning o m faran att tirra på förbjudn a ting. N är han var ute i skogen en dag råkade

denne legendariske jägare av en händelse Ri se A n emis när hon badade naken. G udin nan blev rasand e av stö rningen, så ho n förvandlade Aktaion tiU en hj ort, varefter han slets i stycken av sin a egna hundar. Flera

myter följer ett liknande mönster. Profeten Teiresias straffades med blindhet efter art ha sett Athena bada. I en mindre känd myt såg Erymanthus, en son rill ApoUon, när Afrodire badade efter art ha älskar med Ado nis, och även han straffades med blindhet för sirr ti ll tag.

Olympia. Parch eno n visar äve n den pan-

arhe nska process ion en, vars deltagare inre är mytiska, utan anonyma ath enare. Här bland as myren och va rdags li ve r och båda tjänar som bekräftelse på den arhenska överh ögheten.

ARTEMIS OCH ÖVERGÅNGSRITER ARTEMIS VAR rvilli ngsyster till guden Apollo n och var främ st känd

HÄRDENS OCH HEMMETS GUDAR

I

som jaktens gudi nna. Hon fram-

VARJE H US hade en härd och denn a skvddades av gudinnan H es ti a. Hesti a fö rekom mer bara i några Jl berättelser, me n

stäl ldes ofta i jaktutsryrsel med båge och pi lar. Ho n var en jungfrugudinna och utmätte en fruktansvä rd

detta är långt ifrån avgö rand e, ve rkar det som

hänrnd mo t allt som ho tade hennes kyskhet.

o m Aera av mytern a runt An emis (och andra

ho n va r oerh ö rt vikti g som symbo l för sta-

När den smra jägaren O ri o n fö rsökte våld ta

gudar) väx te fram i anslutn ing till ritern a.

bili teten och hushållets lycka. Ett par daga r efter va rj e barn afödsel hölls en ceremo ni fö r att namnge barnet och överlämna de t i Hes rias beskydd. H är ingick att man sprang med barn et run t härd en, vilket kallades fö r amphidromia (" rundlö pa").

henn e fi ck ho n en sko rpi on art hoppa upp från marken och stin ga ihjäl både O ri on och

Innan äktenskapet begav sig athenska Aicko r

hans hund. Orio n place rades som en stj ärn-

att medverka i arkreiariten, tillägnad Arremis.

til l Brauro n några kil o meter från A rh en fo r

bi ld på himlen och hunden blev Sirius,

I ri te n ingick att de skull e bete sig som björ-

Hun ds tjärnan. I vad som kanske ser ur som

nar (a rkro i). Myten berätcar att en verklig

en sjä.J vmo tsägelse rådd e Artemis även över

björn hade dödars och art fli cko rn a utfö rde riten for att blidka den ursinniga gudinnan.

sta ty av gud en Herm es. M an trodde art Hermes gav tu r och att han, like sin

barnafödand et. Många av Ane mis kulter fö rknippades med kvinn liga övergångsri ter, som födsel ,

_.. Termkotta.staty av den miiktige Zeus.

ro me rska mo tsva.righet M erkurius, va r g ud

pubertet och döden. Tro ts art bevisen fö r

.... De majestätiska resterna av Parthenon i Athen.

V id dö rre n uta nfö r huset vaktade e n

"(

GUDAR

H

TOLKNINGAR

\t

MOTIV

6/

GREKLAND

\1 METAMORFOSER MÅNGA GREKJSKA MYTER handlar om metamorfoser, om fantas tiska formföränd ringar. Ibland var metamo rfosen menad so m straff Tereus, kungen av Thralcien,

gifce sig med Procne och fick sonen Icys med henne. När Procnes syster Philomela besökte dem våldtog Tereus henne och skar av hennes tunga fö r att hon inre skuJle kunn a berätta o m det. M en Philomela skapade en väv som berättade om våJdförelsen och visade den för sin syster. Procne och

Philomela hämnades genom att döda Icys och bjuda Tereus på köttet. Alla tre förvandlades därefcer till faglar: Tereus till en härfagel, Procne till en svala och Philomela cill en näktergal. Äve n romarna var fö rtjusta i metamo rfosmyte rn a.

·

T BORTRÖVANDET AV PERSEFONE DEMETER VAR SYSTER TILL Zeus, Poseidon och Hades och gudinna över säden och jordbruket. Hon hade en dotter vid namn Persefone . En dag när Persefone plockade blommor med sina vänner, rövade Hades bort henne och förde henne till underjorden . Demeter blev utom sig av förlusten och va ndrade vida omkring i söka ndet efter Persefone. Hon färdades i nio dagar utan att stanna för att äta eller sova . Den tion· de dagen mötte hon solguden Helios, som berättade a tt Hades hade röva t bort hennes dotter, men

a tt han hade gjort det med Zeus tillå telse. Förkrossad lämnade Demeter Olympen och fortsatte sina .Å.

Denna dekndrachma av siluer visar Persefones

huvud.

62

vandringar bland de död liga, fö rklädd til l en gammal kvinna vid namn Doso. Hon anlä nde till en plats som ka llades Eleusis, där kung Celeus döttrar övertalade honom att ta emot den gamla kvinnan . Som Doso fick Demeter arbete som tjänare åt drottn ing Metoneira, men när drottn ingen såg henne uppfattade hon Demeters gudalika uppenbarelse och bad henne sätta sig vid bordet. Demeter sörjde fortfa ren· de Persefone, så hon vägrade och stod under tystnad tills en slavkvinna vid namn lambe lyfte upp sin kjol och fick Demeter att börja skratta. (lambe har gett sitt namn åt jamber, som ofta är komiska eller satiriska .) Demeter/ Doso stannade vid palatset som amma å t den lille prinsen Demophoon . Hon planera· de att göra barnet odödligt genom a tt mata honom med ambrosia, gudarnas löda, och genom att lägga honom i e lden varje natt. Detta gjorde hon i hemlig het, men en natt stördes hon av Metaneira när hon lade Demophoon i elden. Metaneira skrek ti ll av fasa , så gudinnan lyfte ut barnet ur lågorna och deklarerade arg t att barnet nu ald rig skulle kunna bli odödl igt. Demeter avslöjade sin identitet och lämnade palatset efter att ha bestämt de riter som skulle hå llas ti ll hennes ära : de eleusinska mysterierna . I sin förn yade sarg vägra· de Demeter att låta säden gro. Mänskligheten började svä lta , men till slut ingrep Zeus och sade att han skulle låta Pe rsefone å tervän · da ti ll sin mor om hon inte hade ätit

med sin mor, men under den sista tredjedelen måste hon å tervända ti ll Hades. Varje år sörjer Demeter Persefones från · varo på nytt, varvid a ll gröda vissnar bort. Den här tiden ka llas för vinter.

.Å.

Denna stenrelief visar en präst och en prästin-

na som utfor en ceremoniel/ rit.

DEMETER OCH MYSTERIERNA EN MYSTERJERELIG IO N är en ku lt so m kräve r att anh änga rn a ge no m går en hem li g ini tiati o nsrit. D et fa nns Aera m ysteri ekulter och en av de po puläras te var ti llägnad dy rkan av g udinnan D em eter och henn es do tte r Persefo ne. Ku lten va r känd som d e eleusinska mys teri erna . I D en

homeriska hymnen tiil Demeter, ett poem m an tro r va r basera t på ritual ern a i d e ele usin ska mysteri erna, står: "Fö r Eleusis kungar v isade D em eter hu r hennes ri ter skulle ut föras och lärde ut m ys teri ern a, fruktansvä rda m ys teri er so m in ge n ra r synd a mo r

ell er avslöja. " D ödsst raff utmättes åt den so m sade någo t o m ritual ern as hem ligheter.

So m en följd av detta har vi bara ytterst knap phändig kunskap om mys terierna, me n vi ve t att de handl ade o m live t

henne att äta några gro· natäppelkärnor som äkten· skapssymbol. Trots detta gov Zeus tillå te lse ti ll en kompromiss : Persefone fick tillbringa två tredjedelar av året

efte r dö den och o m jo rdbruket, två ce ntral a tema n i myterna runt D em eter och

Persefon e. En internationell högtid hölls va rje år i septe mb er och o krober, m ed en process io n från Ath en ti ll Eleusis, fö ljt av

T

MYTER

A.

PERSON LIG HETER

METAMORFOSER

sw l och besvarade frågo r medan hon befa nn sig i trans. Oraklet besöktes av många, både enski lda och representa nter fö r ol ika städe r, och man trodde att hennes fö rutsägelser allt id slog in , trots att man ofta missförstå tt dem frå n början.

y ASKLEPIOS, LÄKANDETS GU D FRÅN OCH MED 300-talet fKr började människorna besöka helgedomen vid Epidauros i ho pp om att f1 si na krämpor

botade av guden As k.l epios, ungefär på samma sä tt som sjuka id ag gör pilgrimsfärder till Lourdes. Enligt en tradition va r .6. Bronsbild av guden Apollon.

Ask.le pios en dödlig, som lärde sig läke-

en rvå dagar lång invigningsceremoni. Det är möj li gt att en återu ppföra nde av Hades bo rtrövande av Persefone ingic k. De invig-

da lovades ett li v efter döden. Mysterierna firades i Eleusis i mer än tusen år och uppfattades (helt korrekt) av de första kristn a

konsten av ke ntauren C hiron , medan en annan berättar att Apollon (vars krafter

inkluderad e helande) var hans far. As klepioskulten blomstrade och introducerades i Rom efter en farsot år 293 f Kr. As klepios sades ha dödats av en blixt, sänd av Ze us so m straff för hans synd att

ha fö rsökt återuppli va de döda.

som ett hor.

APOLLON OCH DELFI APOLLON, SOM VAR SON till Zeus och Leto och tvillingbror till gudinnan Anemis, hade många tillnamn. H an omnämndes ofta som Phoe bus (" Den lysande", hans mormor var titanen Ph oebe) och han var

solens och ljusets gud. Apo llon va r även ko nstens och musikens beskyddare och

T OIDIPUS TRAGEDI DEN MEST KÄNDA versionen av myten om Oidipus är den i Sofokles Kung Oidipus. Dramat skild.rar en man so m befi nner sig på en märklig färd mor självin sikt.

porträtteras ofta spelande på en lyra. En myt berättar hur satyren Marsyas utmanade

ORAKLET I DELFI hade förutspå tt att ett barn till kung Laius ac h ·=

Apollo n på en musiktäv ling och förlorade. Apollon bestraffade Marsyas fräckhet

drottning Jocasta av '~ Thebe skulle döda fadern \·'::~,

och ligga med modern när han vuxit upp. Så när I" :iven läkandets gud och far till As klepios, kungaparet fick en son läm'ä.keko nstens mytiska grundare. ParadoxaJr nade man honom att dö på nog spred Apollon ibland pest bland folket ett berg . Men innan han lämmed hjälp av sina pi lar. nades hade man genomborrat Apo llon dyrkades vid Delos, dä r han föddes, och vid Delfi, där han hade en hel- · fötterna på honom och bundit ihop dem . En herde hittade bargedom och sitt o rakel. D elfi uppfa ttades som vä rldens mittpunkt. Apollon besegrad e net och Förde det med sig till Korint, där han adopterades av en drake vid namn Pyr ho vid den platsen, kungen och drottningen, Polybus och vilket firades genom de Pytiska spelen vart Merope . De gav barnet namnet fjärd e år och gav namnet Pythia åt Oidipus, vilket betyder "svullen fot" . Apo ll ons prästin na. H o n sa tt på en trebe nt genom att Aå honom levande. Han va r

y

GUDAR

H

TOLKNINGAR

\f

MOTIV

När Oidipus var en ung man retades han av en främling , som sade att han inte var Polybus son. Bekymrad vände Oidipus sig till oraklet i Delfi och fick veta att han skulle döda si n far och äkta sin mor. Eftersom Oidipus trodde att spådomen syftade på Polybus och Merope lämnade han omedelbart Korint. På vägen till Thebe började han gräla med en främling, som hade förolämpat honom . I vredesmod dödade Oidipus mannen och uppfyllde därmed spådomens första del : mannen var Laius. Vid den här tiden hemsöktes Thebe av Sfinxen , ett monster från Egypten med en kvinnas huvud och ett lejons kropp . Hon hade en gå ta hon brukade ställa: "Vad är det som går på fyra ben på morgonen , två vid middagstid och tre vid kvällningen2" Hon kvävde och åt upp alla som inte kunde svara och Thebe var fullt av resterna av hennes offer. Oidipus svarade korrekt att det var människan, som först kryper på alla fyra, sedan går upprätt och till slut använder en käpp som ett tredje ben . Sfinxen kastade sig i vredesmod från en klippa och krossades i fallet . Thebe gladde sig och krönte Oidipus till kung . Han gifte sig med den nybli vna än kan Jocasta och uppfyllde därmed spådomens andra del. Efter ett tag drabbades staden av pest, torka och svält. Oraklet i Delfi spådde att krisen bara skulle få sitt slut

o/'.f''vl när man kunnat förvisa

•ts•i \ Laius mördare. Oidipus lät 1

' företa en grundlig undersökning och fick snart veta den fruktansvärda sanningen frå n den blinde profeten Teiresias och herden som hade räddat honom som barn . Jocasta hängde sig och Oidipus, som drabbats av den fa sansfulla insikten , stack ut sina ögon och lämnade Thebe. .6. Bilderna som målats på den här grekiska vasen visar en ojferprocession till oraklets i Deljis ära.

63

GREKLAND

·--

'1 ÖVERTRÄDELSER MÅNGA MYTER, so m den om Oidj pus, varnar fo r att man inte ska överträda g ränsern a för d et anständi ga och

inre heller visa arrogans (hybris) mot gu darna. lxio n sy nd ade när han fö rsö kte våldta H era, g ud arnas drottning. Zeus dom blev hård: lxion surrades vid ett brin nande hjul , där han dömdes att ev igt sn urra i H ades. A rre us var en ann an notorisk sy ndare. När Acre us b ro r

----·-··-·--- - - ·-··-------·------·-·- -----------·-----·----------

på att fylla kru ko r med vatten de måste bära i såll, en uppgift som aldrig skuUe ta slut. Medea och Clyrem nescra är de m est kända mö rderskorn a_ Clytem nestra hatade si n make Agamem non sedan han offrat deras

äldsta do tter, lphigenia, på order av gudinnan Anem is, för att låta grekerna segla till Troja och det trojanska kriget. När Agamemnon återvände från Troja förde han med sig en ä.Jskarin na, A po ll o ns prästi nna Kassandra. C lyrem nes tra blev änn u mer rasande och tillsa m mans med sin egen äls kare, Aeghistus,

T hyestes förfö rde hans hustru slaktade

lu rade ho n in Agamem no n i huset. M edan

han T hyes res barn och serverade dem som mål ti d. Äve n romarna gillade den här myre n , som blev in spi rat io nen till Senecas dram a Thyestes.

han badade ffingade hon honom i ett nät och högg honom ti ll döds. De här myterna är kanske ett vittn esbö rd om männ ens räds la for att kvin no rna skulle krossa dem .

T MORDISKA HUSTRUR DEN GREKISKA MYTOLOG IN är fi,11

IASON OCH MEDEA

MEDEA VAR EN AV de mest notoriska mörderskorna i den grekiska mytologin . av histo ri er om hust ru r so m mördar sina Hon var hustru till lason, den hjälte som makar med hjälp av allt från yxo r till gift. blev berömd tack vare sökandet efter En av dessa berättar om Danaos, en ät rlin g ti ll Zeus so m fick 50 döttrar, kända som det gyllene skinnet. da naiderna, och hans b ror Aegyptos, som Det gyllene skinnet förvarades i hade 50 sö ne r. Aegyptus vill e att döttrarna Kolchis. Kung Aeetes ägde skinnet och det vaktades av en drake som aldrig sov. oc h sö nerna sk ulle gifta s ig med va randra, Pelias, tyrannen i lolchos traktade efter men kvi nn orna var ovi ll iga och Danaos skinnet och skickade ut sin brorson lason vägrade . Nä r Aegyp cu s env isades gav att hämta det åt honom _ lason lät bygga Danaos med sig, men sade åt s in a döttskeppet Argo. Detta bemannades av 50 .~·...:,....,_..._ krigare som blev kända som argo· , ...,,.:"'lo.n auterna . Efter otaliga äventyr landade besättningen vid Kolchis, där kung Aeetes lovade att ge skinnet åt lason om han kunde utföra ett antal uppdrag : att tämja kungens eldsprutande tjurar med klövar av brons, att så draktänder och döda de jättar som växte lo psna cte n . upp ur tänderna . Kungens dotter Medea förälskade sig i Alla utom H ypermenescra lason . Hon var trollkunnig och lydde, fo r hon hade använde brygder och besvärjelser fär att blivit förälskad i sin make, Lynceos. De 49 mördersko rn as st raff i und erjorden gick ut

64

& Agamemnons gyllene begravningsmask.

A fason lyckades hämta det gylf.ene skinnet med

Medeas hjälp. hjälpa honom utföra uppdragen . Hon sövde sedan draken så att lason kunde ta skinnet. Aeetes förföljde dem, men Medea sinkade honom genom att mörda Apsyrtus, sin egen bror, och strö ut bitarna efter sig . Aeetes stannade upp för att plocka upp dem, varvid Argo lyckades komma undan . När lason och Medea återvänt till lolchos planerade de att hämnas mordet på lasons far, som hade mördats av Pelias . Medea kokade ihop en synnerligen grym plan . Hon övertygade Pelias döttrar om att hon kunde Föryngra deras åldrige far med hjälp av en hem· lig besvärjelse, men som förberedelse måste de hugga upp Pelias och koka honom . Dåraktigt nog gick döttrarna med på detta - de dödade Pelias och kokade kroppen, och det var först då som Medea avslöjade att hon hade lurat dem . Folket blev så upprört att lason och Medea fördrevs från lolchos, varifrån de flydde till Korint. Där slog de sig ner och fick barn . Åratal senare fick lason ett politiskt fördelaktigt erbjudande från kung Kreon av Korint om att få gifta sig med hans dotter Glauke, som lason förälskat sig i.

T

MYTER

Il.

PERSONLIGHETER

ÖVERTRÄDELSER '

Han föreslog skilsmässa frå n Medea och att hon skulle gå i exil. Enligt den version av myten som återberättas i Euripides M edeo blev hon både rasande och förbittrad över hans otrohet och hämnden blev fruktansvä rd. Först skickade hon förgiftade dräkter till Kreon och Glauke, som brä ndes till döds av kläderna . För att sedan åsamka lason maximalt med smärta skar hon halsen av deras egna barn . Hon flydde sedan i en vagn som drogs av en drake, medan hon hånade sin förkrossade make.

mo rsa rsen till alla civiliserade no rrner: de bodde i östern och klädde sig so m perser (vilker gjorde dem rill "barbarer") och de odlade inga grödor eller bodde i städer, vilket de civiliserade grekerna gjorde. De fi ck gå i strid fö rse efte r art ha dödar minst en man. D et sades an de hö ll män som slavar eller fö r att älska med då och då, men bara för att kunn a bli grav ida. Poj kar sattes ur för art dö, medan det bara va r fli cko rna so m fi ck växa upp.

.

ta re att skjuta med pilbåge - a- mazos betyder "uran en bröst" - men i ko nsten visas am azo ne rn a aJltid med båda brösten kva r.

Några källor antyder art amazo nern a skar av sitt högra bröst fö r att gö ra det lät-

FÖRSMÅDDA KVINNOR

Ibland slogs de stora arhenska hjältarna

STHENEBOLA ÅTRÅDDE den vackre Bellerofon,

mot amazonerna. Heralcl es nio nde sto rdåd gick ut på an stjäla amazo ndrort-

ningen Hippolyres bälte. Senare rövade

m en när han avvi-

Theseus bo rr henn e. Amazonerna

fö rl orade allrid de här stridern a, vilket ledde till att grekernas manliga överh öghet kunde

sade hennes när-

manden ljög hon för si.n make, kungen av Argos, och sade att Bellerofon hade försökt våldta henne. Kungen intrigerade fö r att l1i Bellerofon dödad, men misslyckades. Hippolyrus hade inre lika stor tur. Han blev fö remål för sin styvmor Phaedras begär, vilker han upplevde som morbjudande. D en awisade och förödmjukade Phaedra begick självmord, men lämnade err brev rill sin make Theseus, där hon ·anklagade Hippolytus I fö r ett våldtäktsförsök. Th eseus vände sig till Poseidon och bad honom krossa sonen, varefter Hippolyrus kastades ur sin vagn och dog. De här myre rna liknar den bibliska berättelsen om Josef och Potifars hustru.

T MEDUSAS DÖDLIGA BLICK

AMAZONERNA: KRIGARKVINNORNA MYTERNA OM AMAZON ERNA berättar om den uppochnervända vä rld som skulle kunna uppstå om kvinnorna någonsin sku lle bevä pna sig oc h ta

mak te n. Amazo nerna levde i helkvinnliga samhällen, jagade till häs t, bar manskläder och utkämpade strider. D e representerade

y

GUDAR

H

TOLKNINGAR

\I

MEDUSA VAR EN av de tre gorgonerna , monstruösa kvinnor med slingrande ormar istället för hår. Var och en som såg rakt på henne förvandlades till sten . Medusa dödades till slut a v hjälten Perseus, som var son ti 11 Zeus och den dödliga kvinnan Danae. Den onde kung Polydektes beordrade Perseus att föra gorgonens huvud till honom . Hermes och Afrodite hjälpte honom med uppdraget och gav honom en sköra, en säck, en osynlighetshjölm, bevingade sandaler så att han kunde flyga , och en sköld . Perseus lyckades hugga huvudet av Medusa genom att se på hennes spegelbild i skölden istället för

MOTIV

.&. Lertavla i fann av gorgonens huvud frå n

Apollons tempel. "'411

Skulptur av den mäktiga havsguden Poseidon.

att se direkt på henne. Sedan lade han huvudet i säcken för att inte titta på det av misstag. När han flög hem fick han syn på en vac ker jungfru som satt fastkedjad vid en klippa . Detta var Andromeda , som preci s skulle offras till ett hovsvidunder för att blidka Poseidons vrede efter att hennes mor hade skrutit om att hon var vackrare än hovsnymferna . Perseus förvandlade hovsvidundret till sten genom att ta fram Medusas huvud , räddade Andromeda och gifte sig med henne. När han hade å tervänt och haft ihjäl Polydektes på samma sött gav han Medusas huvud till Athena, som sedan dess bär det på sin bröstplå t som en förstenande varning till sina fiender.

65

ffilD

GREKLAND

Odysseus pluggade ige n öro nen på sin besät tning med vax och lät sig surras vid maste n för att kunna höra sirenerna, men utan att gå i de ras fälla.

T ODYSSEUS OCH CYKLOPERNA

..t.. Den rasande cyklopen Polyphemus slungar stenblock mot Odysseus och hans besättning. ... Reliefsom visar en vilande Dionysos, som serveras vin av en sa tyr.

MYTOLOGISKA MONSTER DET FANNS MÅNGA fantastiska och skrämmande varelser i den grekiska m ytologin. Precis som amazo nerna var mo nst ren motståndare som kunde besegras av de grekiska gudarna och hjältarna. Redan när

världen skapades besegrades Tyfon av Zeus. Enligr poeren Hesiodos hade Tyfon hundra slingrande ormhu vu den, eldblixrrande ögon och rös ter som kunde imi tera vi lken gud eller djur som helsr. Tyfon gav upphov till Echidna, en motbjudande va.relse med överkroppen från en nym f och under kroppen från en huggorm. Många monster va r hybr ide r mellan kvin nor och djur. Harpyorna va r fåglar med kvi nn oansikten och plågade den blinde proferen Phineus geno m att svepa ner och stjäla hans mat eller smutsa ner den. Profeten räddades senare av laso n. Sirenerna va r bevingade va relser med kvinnohuvude n och röster som var så forcrollande vackra att varje sjöman som hörde dem rvingades att sö ka sig närmare for att lyssna, varvid fa rtygen slogs i sp illror mot klipporna. På de t sättet lurade si re nerna åtski lliga män i död e n .

66

HJÄLTEN ODYSSEUS upplevde många märkliga äventyr på sin långa hemresa till ltaka efter det trojanska kriget. I ett av dessa landsteg Odysseus och hans besättning på en ö som beboddes av cykloper, som var enögda grottlevande jättar. Männen utforskade ön i jakt på förnödenheter och tog sig in i cyklopen Polyp hemus grotta. Polyphemus å tervände med sin fårflock och stängde ingången med ett väldigt stenblock. När han upptäckte grekerna åt han upp två av dem ti ll middag och ytterligare två till fru kost. Grekerna var i en farl ig knipa, eftersom ingen av dem var sta rk nog a tt kunna rubba stenblocket. Odysseus, som var känd för sin list, kom dock på en plan. Han såg ti ll att Polyphemus blev berusad och när han blev tillfrågad om

eldens och smideskonstens gud H efaistos, men tog Ares som älskare. Helios, solen, fick syn på parer och berärrade de, för Hefaisros. H an spann ett fine och starkt nät och kasrade der över de båda älskande när de låg , ill sängs och kunde flinga dem mirr i ak ten. H efaisros kallade rill sig de övriga olympiern a som virmen till föröd mj ukelsen, men de skrattade ba ra och antyd de att det kunde vara värt fö rlägenheten bara fo r arr f:i älska med Afrodire. Afrodire förkn ippades med kärlekens och den fys iska attrakti o nens alla aspekter. Hen nes namn betyder "född av skum" och d et sades att hon föddes ur havet runt Cypern. Hon hade många älskare och en av dem, den vackre jägaren Adonis, dödades av ett vi ldsvin . Det sades att Afrodite blev förkrossad, varvid riruella sånger sjöngs rill hennes ära varje år vid d en athenska Thesmophorahögriden .

"r DIONYSOS, VINETS OCH EXTASENS GUD

EN LIGT EURIPIDES var Dionysos "den mildaste och mest fruktansvärde". Därefter förblindade han cyklopen med H an var illusionens och för kl ädnadens gud, so m hedrad es med teaterfest ival er. e n brinnande käpp . När de andra cykloHan va r även vi nets gud . Vine t var en perna hörde hans skrik ropade de ti ll honom, men kom inte till undsä ttning när helig dryck och der fan ns rirer runr själva han svarade att "Ingen har gjort mig dri ckandet. Följeslagarna fö rsa tte sig i illa". Odysseus och hans män flydde religiös exras och släppre alla häm ningar. genom a tt surra fas t sig under fåren när Dionysos symboliserade både passionen dessa släpptes ut nästa morgon . När och en farlig hämningslösher. H an dyrkaOdysseus var i säkerhet på skeppet ,,.. ~ ....,"' des även i hem liga mysterie r so m hånade han cyklopen, som uttaöverlevde långt in i den lade en förbannelse till svar. rome rska eran. Fruktsamhets__._ ,• ~ - symboli ken runt Dio nysos (en Polyphemus Far Poseidon såg sedan till att Odysseus fick färfallos var en vanlig symbol fö r das över have t i tio år. guden) ledde ri ll arr han identifierades med a ndra man liga KRIG OCH KÄRLEK fmkrbarhersgud ar i MellanARES VAR DEN FRUKTADE och ofra östern, b land a.n na t den egyptiska Osiris brutala krigsguden. Han va r so n till Zeus oc h den mesopotamiska och syriska och H era och i !liaden gav han si tt stöd t ill Tammuz eller Dumuzi. de trojans ka kri garna. Ares fö reko mm er i ganska fa myter och ä r kanske mest kä nd SATYRER OCH MENADER so m Afrodices äls ka re. H ome ros Odyssten SATYRERNA OCH MENADERNA var åte rb erättar hisro ri en om Afrodices äktenföljeslagare till Dionysos, tea terns, men även skapsbro tt med Ares. Afrodite var gift med vinets, den religiösa ex tasens och det irratio-

sitt namn svarade Odysseus "Ingen".

T

MYTER

A

PERSONLIGHETER

MYTOLOGISKA MONSTER

UNDERJORDEN

och strövade runt med sin a chyrsusscavar (o mbundna med m urgröna och med en tal l-

Å Den här detab'en ur en väggmålning visar en

dansande bacchantin under sin invigningsrit till dionysoskulten.

nellas gud. Sacyrerna var en korsning av män och getter (med hovar och spetsiga öro n) och hade häsrsvans. De var okynniga, vinälskande varelser som b·rukade avbildas i ett tillstånd av perman ent sex uell upph etsning, i jakt på nymfer eller menader. D eras lössläppthet var extrem och satyrbilderna syftade bland annat ci ll att definiera gränsen for no rmalt man li gt t eteendet. Mytern a antyder att en typisk man, till skillnad från sacyrerna , bö r visa viss återhållsamhet i sina fö rlustelser (eller som ett grekiskt uttryck fo rmulerar det: "Intet till överdrift"). Saryrern a avbildades ofta i konst· en och i de athenska satyrspelen, tygellösa komedier som vanligtvis sattes upp efter en tragisk trilogi vid teaterfestivalern a. Menadern a (äve n kända som bacchanrer) var kvinnor som lockats till religiös extas av Dionysos. Euripides bes krev dem i pjäsen Bacchanterna. Kvinnorna lämn ade sina hem

y

GUDAR

H

TOLKNINGAR

U

kotte i spe tsen). Menaderna va r så fri gjorda från normaJc mänskligt beteende att de slet vi lda djur i stycken med bara händerna och åt köttet rått.

GREKERNA HADE VARKEN himmel el ler helvete, som många andra religioner, men trodd e på skilda slags li v efter döden. Oftast hamnade man i underjorden, eller Hades ("det osedda" eller "den osedda plat· sen"), döpt efter si n glädjelöse härskare. Hades va r bror cill Ze us och Poseid o n, men togs sällan med i den olympiska gudas kran, eftersom hans dystra rike så starkt ko ntrasterade mot det höga O lympen. Det fanns delar av underjorden - Erebos och Tarcaros, hemvist fö r hämnd-ens gudinnor, furierna - som fö rbehölls dem so m för sin a bro tt ständ ige pinades i li vet efter döden, sådana som exempel vis Tancalus och Danaiderna. Det fanns även platser för de av gu darna älskade döda, ti ll exempel de Elyseiska äng· arna el le r De lyc k- li gas öar, som var vi lo platser fö r modiga krigare och andra utva lda. Det var viktigt att de döda begravdes med de rätta ritua lerna för att färden till underjorden sk ull e gå så bra so m möjligt. Herm es Psychopom pos förde de döda ner ti ll H ades, varefter fä rjkarlen Karon förde dem över de underjordiska floderna: Sryx (hatets Aod), Acheron (so rge ns Aod ), Phlegethon (eldens Aod), Cocyros (gråtens och kl agans Aod) och sist den barmhärtiga Sryx, glömskans Aod som utp lånar alla minnen av jordelivet.

H DRYCKER OCH DEKOR MYTOLOGISKA SCENER användes ofta som dekor på många hushållsföremål, i synnerhet de dryckeskarl som användes till symposierna, som var viktiga för det grekiska sällskapslivet. Symposion betyder "dri cka tillsammans", tillfällen då männen umgi cks och d rack (och utförde dryckesoffer). Kv innorna var enbart närvarande för underhålJning i form av dans, musik och sex. Uppläs ning av poesi med mytologiska teman var en fö rekommande form av underhåll ning. I linje med dri ckandet och det sex uella umgänget va r bägarna ofta prydda med teman som passade Dionysos: sacyrer, menader eller andra fescscener.

MOTIV

Å Scenen som visas på den här vasen återberättar

en av myterna rum Apollon och Artemis.

67

~

ROM

Rom

M

INLEDNING

ÅNGA AV DE GREKISKA myterna togs upp och an passades av romarna, vars imperium blev den dominerande makren under de sista fyra å rhundradena fö re Kristi födelse i stö rre delen av det som vi idag känner so m det moderna Europa. Rom växte förbluffa nd e snabbt. När stade n b lev en republik (sty rd av valda äm betsmän) 509 f Kr kontrollerade man större del en av Italien och år 31 f Kr, när Rom blev ett kejsardöme under Augustus ledarskap, var man på god väg att lägga under sig hela Medelhavsregionen. Rom had e mer ä n 50 miljoner und erså tar, med en miljon i själva staden Ro m. Den grekis ka guda världen införl ivades med den romerska, huvudsak.Jigen via errus ke rn a, som var en viktig kultur på den italienska halvön mellan år 900 och 500 f Kr. De romerska motsva ri gheterna till Zeus, Hera, Achena, Artemis och Afrodice var Jupiter, Jun o, Minerva, Diana och Venus. Det fanns inga inhernska myter där de här gudarna spelade någon ro ll och romarna hade heller ingen skapelseberättelse. De romerska motsvarighete rna var fä rglösa kopio r av de grekiska gudo mligh eterna. De

På motsva rande sätt blev jordbrukets gudinna Ceres, som va r romarnas motsvarighet till Demerer, avsevärt vi kti gare. Grekerna lade heller inre så sto r vikt vid Ares, krigets gud, medan romarna om huldade Mars som sin anfader och som förkropps l igand et av den krigiska ande som var nöd vänd ig för att Roms imperiesträvan den skull e kunna uppfyllas. De romerska

ä.r omöjligt arr dra någon klar skiljelinje mellan rom ersk myr och Rom s äldsta histo ri a. På det hela tager ä r den romerska mytologin mindre fontasrisk och mer realistiskt rotad i rid och plats än den grekis ka. Den gre ki ske författaren Plutarkos (cirka 46-126 e Kr) behandlad e Romulu s och Remus, Roms mytiska grundare, som historiska figurer. När fakta och legender är så totalt sam manb landade bl ir skillnad en mellan myt och historia meningslös. ROMARNA GJORDE DOCK mer än att Roms första befolkning kom t ill bara ta över eller skapa bleka kopior av de genom en våJdsha ndJin g. Efter att staden grekiska guda rna. Man omtolkade myterna hade grundats oc h flrr ert namn fanns det för ar t de sku lle tjäna Roms syfte n. Visdom ändå ingen som bodde i den. En del av och upplysning var inte lika vikrigr for problem et löstes nä r Romulus tillät brottsromarna som jordbruket och behovet av art li ngar från hela lcalien att slå sig ner i Rom föda den växan de befolkningen. Detta visas som medborga re. Men det stod snart klart av hur romarna förminskade både Minerva att man behövde hustrur, så att man kunde (v isdomens gudinna) och Apollo (självinbarn och öka i antal. Ro m uJus sökte upp si ktens gud, i likhet med sin grekis ka mot- olika lokala samhällen , men ingenstans var svarighet med samma namn), i stark konman villig arr låta sina döttrar gifta sig med trast till Arhenas och Apol lons dominans i de romerska banditerna. Romulus gick då det anr ika Grekland. öve r till rent fa lsks pel. Han bjöd in sina

·- -...- - - - - · • •• '""'••• grekiska gudarna var människo li knand e till mer än bara utseendet. Precis som människorna slogs de, bedrog, älskade och hämnades. De romerska gudarna ägde inre någon ' mänsklig psykologi. Istället var de huvudsakligen personifikarioner av ol ika abstrakta egenskaper och då var d eras person ligheter in re li ka viktiga som deras funkt ioner.

ra

.& Guldmynt med ett porträtt av kejsnr Augwtus.

"4 Kärleksguden Eros straffas in.for Afrodite.

68

grannar, de sabinska sta mmarna, att fira en religiös högtid , men när de hade samlats gav han tecken till sina män a rt röva bort de kvi nn or som va r i giftasvuxen åJder.

T

MYTER

A.

PERSONLIGHETER

INLEDNING

D en sa binske kungen , Titus Tatius, samlade en arm e för att hämnas, varvid sabinerna invaderade Ro m. Striden rasade ända tills sabinskorna, som nu kände lojalite t mot si na nya makar, lade sig i och mäklade fred. Tirus Tarius styrde sedan Rom ti llsammans med Romulus intill sin död, då Ro mulus tog över som Roms första officiella kung. När Ro mulus d ött bl ev han en gud och dyrkades so m den romerska anden Qu irinus.

romerska staten var helt enkelr fö r stor och förände rl ig för att det sk ulle räcka med bara en uppsättning mytologiska och religiösa traditioner. AJlcmedan Rom urvidgade sina gränser inlemmades de erövrade folkens myter. Res ultatet var eklektiske: den romerska mytologin blev en märkli g sop pa av gre kiska, egyptiska, keltiska och många andra myter. Så snart de hade ass imi lerats blev de romerska myter. Mot sl utet av and ra årh undradet f Kr introducerades till exempel den egyptiska gudin nan lsis i Icalien. Hon va r en modergudin na som förDEN ROMERSKA knipp ades med fruktbarhet , och snart blev MYTOLOGINS FÖDELSE lsis populär och länkad es ibland ihop med VlDDEN AV ROMS dominans är nyckeln den romerska Fortuna, fruktbarhetens , jordbrukets och kärlekens ande, och förtill att kunna förstå dess myto logi. Den

vandlades till lsis-Forcun a. En annan egyptisk gudom, den bockhornade Amon, blev Ammon i den grekiska mytologin och fördes in i kejsa rkulren. Han blev de romerska armeernas beskyddare och brukade avbildas på brösrplårar och medaljonger.

H JANUS JANUS VAR EN romersk gud uran grekisk motsvarighet. H an avbildades van ligtvis med ans iktet år två håll. D etta berodde på att han var dö rrarn as och portarnas gudom - eftersom det ju är lämpligt att både blicka framåt och bakåt i en dörr- eller porröppning.

~l

I""

ROMERSKA RIKET

.

ATLANTEN (OceanusAtlantJcus)

Romerska riket 21 8 f.Kr. D

Romerska riket under andra århundradet e.Kr.

y

GUDAR

H

TOLKNINGAR

\1

MOTIV

69

r

ROM

A INSPIRERADE KVINNOR NÄR AENEAS STEG NER i underjorden i den sjän e boken i Aeneiden hade han sibyllan i C umae som vägvisare. Myren berättar att hon var så garrunal for att hon maJfa