Många möjliga metoder [1. uppl. ed.] 9789144074221, 9144074220 [PDF]

Zitiervorschau

Många möjliga metoder KATRINE FANGEN & ANN-MARI SELLERBERG

(RED.)

~ Studentl itteratur

(g) Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningssamordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35576 ISBN 978-91-44-07422-1 Upplaga ©

1:1

Författarna och studentlitteratur 2011

www.studentlitteratur.se studentlitteratur AB, Lund Översättning: Lisa Sjösten har översatt norska och ett danskt bidrag till svenska Omslagsbild: Stina Persson Omslagslayout: Signalera, Jens Martin Printed byElanders Hungary Kft, Hungary 2011

INNEHÅLL

KAPITEL l Inledning 9

Katrine Fangen och Ann-Mari sellerberg KAPITEL 2 Med fokus på interaktion 13

-att fånga samspelet mellan deltagare, ideer och argument i fokusgruppsstudier

Victoria Wibeck

Inledning 13 Interaktion på tre nivåer 15 Att välja gruppdeltagare 16 Moderatorns roll för att underlätta interaktionen 18 Analys 21 Avslutning 33 Referenser 33 KAPITEL 3 Deltagande observation 37

Katrine Fangen

Vad kännetecknar metoden? 38 Fördelar med deltagande observation 39 Förberedelse inför ett fältarbete 40 Förförståelse 43 Att sätta igång 47 Referenser 56

C FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

3

KAPITEL 4 Biografisk intervjumetod 57

Billy Ehn och Peter Öberg Kunskapsmål: individ och samhälle 57 Intervjuns genomförande 6o Bearbetning, analys och tolkning 63 Etik och forskarroll 66 Referenser 69 KAPITEL

s

Kvantitativ metod

71

Per Arne Tufte Inledning 72 Forskningsprocessen 72 Förberedelse - problemställning 73 Datainsamling 75 Datakällor 76 Mätning och operationalisering 8o skalnivå 81 Validitet och reliabilitet 82 Analys 83 Beskrivning av enskilda variabler (univariat analys) 84 Analyser av samband mellan två variabler (bivariat analys) 90 Multivariat analys - analys av tre eller flera variabler 96 statistisk osäkerhet 98 Referenser 100 KAPITEL 6 Ögonblicksbilder och cyborgskap 101

- autofotografering och bildbaserad forskning

Dorthe Stauna!s och Pia Bramming Med kameran i handen 103 Representationslogik och forskarens smutsiga händer 105 Hur kan de stumma fårens uppfattningar artikuleras? 107 Bilder som material 108 När blicken "från någonstans" intervenerar 109 Autofotograferingens cyborgskap - exemplet med Burak no

4

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

Avslutning 114 Referenser 115 KAPITEL 7

Etnografi online

117

-att förstå och analysera Internetkulturer

Stina Bengtsson

Internet och sociala medier 117 Merlieetnografins förutsättningar 117 Tid och rum på Internet 119 Val av studieobjekt 120 Att ta sig in på fältet 120 Etnografiska tillvägagångssätt i virtuella miljöer 121 Virtuella kulturer som studieobjekt: några ord om etik 126 Referenser 128 KAPITEL

a

Work-along som metod

129

-om att få tillträde till och ta sig fram på fältet som lärling

Carl Cato Wadel

Inledning 129 Rollen som lärling 130 Rollen som lärling vid fältarbete

131

Work-along 133 Egna erfarenheter av rollen som lärling och av work-along Avslutning 143 Referenser 144

135

Observationsstudiets sötma och de ibland lömska fältanteckningarna 145 KAPITEL 9

Aksel Tjora

Fältanteckningar som tema i metodlitteraturen 147 Observationsmodus 150 Diskussion: Vad kan och ska fältanteckningar vara? 165 Referenser 168

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

5

KAPITEL 10 Att forska i arkiv 171

Fabian Persson Att ställa frågor till materialet Att hitta rätt i arkiven 174 Referenser 182

172

KAPITEL 11 Registerdata i praktiken 185

- inte bara att trycka på "play"

Silje Bringsrud Fekjrer Är verkligen alla med? Världens bästa data Referenser 200

185

KAPITEL 12 Attfånga det undflyende 203

- kulturanalytiskt bricolage som metod

Billy Ehn och Orvar Löfgren Hur börjar man? 204 Autoetnografi och snabbintervjuer 205 Leta efter det konkreta 207 Kontraster och brytpunkter 209 Fiktion som verktyg 211 skrivandet som undersökningsmetod 212 Hur ska man hinna? 213 Att motivera sitt val av arbetssätt 214 Referenser 216 KAPITEL 13 En platskänslig sociologi 217

- go-alongs och "mentala" kartor

Helena Holgersson Sociologiskt lyssnande 218 Staden som förhandlingsrum Go-alongs - samtal i rörelse Genomförande 223 Analys

6

219 221

224

C FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

Andra sätt att promenera 226 För- och nackdelar 228 "Mentala" kartor- att teckna "sin stad" 229 Genomförande 230 Analys 230 Andra typer av kartor 231 För- och nackdelar 232 Rum för plats i sociologin 233 Referenser 235 KAPITEL 14

Lyssnande på offentliga platser 237

Anders Persson och Ann-Mari sellerberg "Tjuvlyssnande" på mobiltelefonsamtal på offentliga platser 237 Andra studier där lyssnande på offentliga platser använts som metod 242 Individen på den offentliga platsen och forskningsetik 245 Referenser 250 KAPITEL 15

Analys och organisering av ett stort levnadshistoriskt

material 253 -komparativa kvalitativa projekt

Katrine Fangen Inledning 253 En gemensam webbplats 254 Bloggdiskussioner, e-post och Skype 255 Ett gemensamt analytiskt ramverk 256 Kodning av data 257 Analys av ett kvalitativt material över nationsgränserna 262 slutsats 266 Referenser 267

KAPITEL 16

Textanalys 269

Simon Lindgren Om tomhet och kulturella upprepningsmaskiner 269 Text som gräns och möjlighet 270

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

7

Kvantitativt och kvalitativt 271 Att räkna ord 272 Där betydelser uppstår 274 Text som klimat 275 Diskurspolisen 277 På bredden och djupet 278 Referenser 281 KAPITEL 17 Socialt samspel

283

-att spela in och tolka telefonsamtal Vesa Leppänen studiens bakgrund 285 Metodval 286 Tillgång 288 Hur påverkas samtalen av inspelandet? 292 Transkription 294 Tolkning 297 Att förhålla sig till tidigare forskning 299 Referenser 300 Författarpresentation 303

8

O FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

...J

w

l-

c..

FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

193

SILJE BRINGSRUD FEKJJER

skillnader som ofta finns mellan invandrare med bakgrund i olika länder. Mina studier med registerdata har visat att det inte är särskilt meningsfullt att tala om alla med invandrarbakgrund som en grupp när det gäller utbildningsvaL Ungdomar med vietnamesisk och indisk bakgrund klarar sig minst lika bra som ungdomar med majoritetsbakgrund, medan andra grupper, som de med turkisk och pakistansk bakgrund, utbildar sig i betydligt mindre utsträckning (Fekjrer 2006). Att ha en uppsättning data med stort N-tal ger också möjlighet att ha med många variabler i en analys, så att man kan kontrollera får flera olika omständigheter samtidigt och använda samspelseffekter. Detta kan ofta bli svårt i analyser av mindre datauppsättningar, helt enkelt för att man får alltför få enheter i varje grupp när man börjar kombinera flera variabler- det kan till exempel finnas få äldre kvinnor med högre utbildning. Att kontrollera innebär att man järnfår grupper som liknar varandra med hänsyn till centrala variabler som exempelvis ålder och utbildning, och är nödvändigt när man vill ta reda på om de samband man har funnit mellan två variabler är en direkt effekt. Samspel innebär att effekten är olika får olika grupper. Att utbilda sig kan exempelvis betyda mer för kvinnors löner än för mäns, eftersom män kan tjäna bra också inom mindre kvalificerade yrken. Många intressanta frågor kräver kontroll för många variabler eller samspel för att man ska få bra svar, och här har registerdata en fördel. Samtidigt bör man vara på det klara med att det också finns en fara fårbunden med att lägga in många variabler och testa flera olika samspel i en analys. Att gå på "fisketur" är inget positivt inom norsk samhällsvetenskaplig analys. Går man och fiskar i sina data betyder det att man testar många olika variabler för att söka efter betydelsefulla samband, utan att ha en tydlig ide om varför och hur de hänger samman. Testar man tillräckligt många sammanhang kommer man till slut att finna några som korrelerar med varandra. Men om man har valt ut dem i blindo och gjort många kast med metspöet innan man till slut far napp är det också sannolikt att man far några falska napp som i själva verket kan fårklaras med tillfålligheter. Innan man testar sammanhang bör man ha en ide om vad man har orsak att tro hänger samman, en ide som helst ska vara grundad i tidigare forskning och teori. Analyser med många variabler kan också bli onödigt komplicerade. En tumregel bör vara att om det börjar bli svårt att få plats får sina tabeller på sidan är det hög tid att fråga sig om analyserna hade kunnat göras enklare! 194

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

11 REGISTERDATA I PRAKTIKEN

Signifikans? Här?

Att signifikanstesta resultaten man får i registerdata och att uppge konfidensintervaller tycks till en början inte vara nödvändigt. När man studerade signifikanstester första gången fick man ju lära sig att målet med dem är att testa huruvida resultaten man fick i det urval som undersöktes också är giltiga för den population man vill säga något om. Kännetecknet för registerdata är ju just att vi har undersökt hela populationen. Hur meningsfullt är det då att testa för signifikans? De allra flesta som använder registerdata väljer att testa för signifikans, och detta är också att rekommendera (Hoem 2008; Wallgren & Wallgren 2004b: 204). Orsaken är att det även när man använder registerdata förekommer tillfällig variation. Det man faktiskt har observerat kommer inte nödvändigtvis att motsvara det man egentligen vill säga något om. I de allra flesta fall är man ute efter något mer underliggande och generellt än det tal man har observerat, och ofta vill man kunna säga något om orsaker. signifikanstester är därför nästan alltid nödvändiga. I Sverige använder man till exempel konfidensintervaller när man publicerar uppgifter om antalet personer som har dött i cancer. Detta kan till en början verka underligt. Hur många som har dött är ju ett absolut tal, som det inte råder särskilt mycket tvivel om. Om man till exempel vill säga något om hur många familjer som drabbades i fjol är det inte nödvändigt med konfidensintervaller. Emellertid är man nästan alltid ute efter något mer än det exakta antalet. Det absoluta talet måste förstås i ett orsakssammanhang. Till exempel tolkas det som ett uttryck för huruvida en viss behandling har fungerat, eller som en indikator på en utveckling, som hur många dödsfall man kan förvänta sig de kommande åren. Därför bör man ta med i beräkningen att resultaten är förenade med viss osäkerhet. Att det var exakt 21 914 som dog i cancer i Sverige 2007 (Nordcan 2010) är ju som alla förstår också ett resultat av tillfälligheter. Antalet hade lätt kunnat vara ett annat. Till exempel hade vissa kunnat vara mindre lyckosamma med resultatet av behandlingen, eller så hade andra kunnat dö januari i stället för i december. signifikanstester av registerdata bör tolkas med försiktighet. För det första bör man vara uppmärksam på att om det finns många variabler i analyserna, något som ofta är fallet i analyserna av registerdata, kommer det också att blir många signifikanstester. Detta är inte helt oproblematiskt, eftersom man vet att vid ett stort antal signifikanstester kommer man stac

FÖRFATTARNA OCH STUDENTLJTTERATUR

195

SILJE BRINGSRUD FEKJAlR

tistiskt sett också att få en del signifikanta resultat när nollhypotesen egentligen är korrekt- det finns helt enkelt inte något samband eller någon skillnad. Närmare bestämt: har man en signifikansnivå på 5 procent kommer man i 5 av 100 fall att förkasta en giltig nollhypotes. Gör man 100 signifikanstester kommer man alltså att dra fel slutsats i 5 av dem. För att ta hänsyn till detta finns det speciella metoder som man kan använda för att justera signifikansnivån när man genomför många signifikanstester. Den som är intresserad kan läsa mer om Bonferroni-metoden i en lärobok i statistik. Den andra poängen är den viktigaste att ta hänsyn till: När man har ett stort antal enheter, som man ofta har när man arbetar med registerdata, är det ovanligt att resultaten inte blir signifikanta. Även små skillnader som man annars inte hade lagt vikt vid framstår som signifikanta. Därför är det särskilt viktigt att hålla huvudet kallt när man tolkar signifikanstester av registerdata. En skillnad som är signifikant kan samtidigt vara så liten att den varken är betydelsefull eller intressant. I analyser av registerdata bör man därför överväga att sätta en strängare signifikansnivå än 5 procent, som ofta är standard i andra analyser. En signifikansnivå på exempelvis 1 procent eller 0,1 procent kan vara mer lämplig i analyser av registerdata (Hoem 2008). Huruvida en skillnad är betydelsefull eller inte är hur som helst inte samma sak som huruvida den är signifikant. Detta handlar också om skillnadens storlek och måste bedömas i relation till vad man talar om. signifikanstester kan berätta huruvida man med säkerhet kan säga att det finns en skillnad, men inte om skillnaden är av praktisk betydelse. När jag själv skrev min avhandling och upptäckte att ungdomar med medelklassbakgrund tog betydligt högre studielån tolkade jag detta som en viktig skillnad. När det nu har gått tio år, och jag kanske har blivit lite klokare, tänker jag att en skillnad i studielån på 10 ooo kronor efter många års studier egentligen inte har så mycket att säga om människors liv. Det var nog min examinator som hade rätt och jag som hade fel, även om det tog mig många år att inse det.

När alla inkluderas- forskningsetik vid användning av registerdata

När jag berättar om registerdata får jag också vissa negativa reaktioner. Får man verkligen samla in så mycket information om människor utan att fråga dem? Och är det inte lätt hänt att den missbrukas? Vi har information om alla, och det finns ingen möjlighet att vägra delta. Även om de allra

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

11 REGISTERDATA I PRAKTIKEN

mest känsliga uppgifterna inte står i registren är det ju inte alla som gillar tanken på att andra kan få tillgång till utförlig information om exempelvis sjukdomsdiagnoser och skolbetyg. Uppenbarligen finns det möjlighet att missbruka informationen. Ändå har jag aldrig hört talas om fall där registerdata har blivit missbrukade. Det finns stränga regler som reglerar bruket av sådana data. Bland annat måste man ansöka om tillstånd hos alla de instanser som bidrar med upplysningar, och se till att datamaterialet raderas när forskningsprojektet väl är avslutat. Reglerna för insamling och lagring av de centrala registren är stränga och tydliga, men det är sällan något den enskilde studenten eller forskaren behöver förhålla sig till. Processen inleds när man får tillgång till registren och skriver under ett tysthetslöfte. I enskilda fall måste man fysiskt befinna sig på en av de nationella statistikbyråerna för att få använda datauppgifterna, men oftast blir man tilldelad sin egen uppsättning data. Då bifogas regler för hur datamaterialet ska förvaras och användas. I de data som används för forskning är personnumren borttagna. Teoretiskt är det möjligt att ta reda på enskilda personers identitet, om man har information om deras värden på särskilda variabler, men detta är något man aldrig ska göra i praktiken. För den enskilde studenten och forskaren är det viktigast att vara uppmärksam på hur man delar in datamaterialet. Om man publicerar resultat om små grupper kan det bli möjligt att identifiera enskilda personer. Då vi exempelvis skrev om arbetsmarknaden för olika utbildningsgrupper kunde vi inte presentera genomsnittlig inkomst för de små yrkesgrenarna. Om två personer har läst grekiska som huvudämne är det inte särskilt svårt att ta reda på vilka de är. I sådana fall måste man slå samman grupper så att datamaterialet blir tillräckligt anonymiserat. För oss innebar detta att vi måste slå samman kullar från flera år och från närliggande yrkesgrenar (Fekjrer, Nielsen & Aagnes 2000). Den som vill ha detaljerade uppgifter av hur stora grupper som krävs i olika situationer finner detta i Wallgren och Wallgren (2007: 212-215).

När man kör fast- här finns det hjälp att få

Det finns många bra böcker och andra källor som kan hjälpa en vidare i arbetet när man har kört fast. Mitt bästa tips för att lära sig ett statistikprogram som SPSS är förstås att skaffa sig ett nätverk av andra studenter som ©FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

197

SILJE BRINGSRUD FEKJlER

använder programmet aktivt. Det är många frågor som dyker upp längs vägen, och man kan inte springa till handledaren varje gång man undrar vilken knapp man ska trycka på. Hjälpfunktionen i SPSS har blivit bättre med åren och är värd att göra sökningar i, även om svaren ibland kan vara mer förvirrande än upplysande. Söker man på nätet finns det många olika forum där människor ber om råd om olika statistikprogram, och man upptäcker ofta att någon annan har undrat över samma sak tidigare. Pröva exempelvis SPSS-forumet till University of Georgia (2011). Många som börjar arbeta med SPSS skulle behöva en "tryck här"-bok, som visar konkreta exempel på hur man går till väga för att göra en viss omkodning eller analys. En bra bok för nybörjare är Johannesen (2009). Här finner man tydliga och enkla förklaringar till grundläggande analyser och omkodningar. Wahlgren (2009) bjuder på grundliga förklaringar och ett brett innehåll, men kan vara lite svår att hitta i för de som bara ska göra enkla analyser. I statistisk verktygslåda 1 och statistisk verktygslåda 2 (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2010; Djurfeldt & Barmark 2009) kombineras introduktionen till statistik med upplysningar om hur man gör i SPSS, och detta fungerar överraskande bra. Även om introduktionen till SPSS inte är den allra grundligaste är böckerna enkla att förstå och förklaringarna klara och tydliga. Eikemo och Claussen (2010) ger en praktisk och informell introduktion till mer avancerade analystekniker, som flernivåanalys, faktoranalys och särskilda regressionstekniker. Det finns även liknande böcker för andra statistikprogram, som STATA och SAS, samt flera bra engelska alternativ för den som föredrar detta. Eftersom registerdata inte har blivit allmänt tillgängliga förrän de senaste åren är litteraturen på detta område begränsad, men det finns undantag. Rapporterna i Wallgren och Wallgren är enkla att hitta på nätet (Wallgren & Wallgren 2004a; 2004b; se även den engelska utgåvan 2007). De ger mycket information om hur man bygger upp registerdata, men är nog till större nytta för dem som ska sätta samman och hålla på med registren än för den vanlige studenten eller forskaren som ska köra egna analyser. Hregeland och Severeide (2004) har gjort en lättillgänglig beskrivning av rutiner och regler för utlämning av registerdata. R0ed och Raaum (2003) ger bra uppslag till forskning som kan utföras med registerdata och för intressanta diskussioner om hur sådana data kan användas för att avslöja orsakssamband, även om delar av artikeln är lite för avancerade för nybörjare och icke-ekonomer. Mer e

FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

11 REGJSTERDATA I PRAKTIKEN

lättfattliga, om än inte lika nyskapande, beskrivningar finns i kapitel 4-7 i boken Metodene våre, som behandlar metodiska val och utmaningar i forskningsprojekt där man arbetar med registerdata (Album, Hansen & Widerberg 2010). Av särskilt stor nytta för dem som arbetar med longitudinella data är Lyngstads kapitel, som innehåller en ovanligt enkel och begriplig introduktion tilllivsförloppsanalys. När det gäller generell metod har jag själv haft stort utbyte av Aforklare sosiale fenomener av Ole-J0rgen Skog (2004). Här beskrivs de viktigaste analysteknikerna, som de flesta är i behov av. Detta är en tydlig och fackmässigt korrekt bok som de flesta upplever som enkel att förstå, även om den beskriver relativt avancerade ämnen som signifikanstestning, regressionsanalys och tidsserieanalys. Mycket bra är också böckerna Statistisk verktygslåda 1 och statistisk verktygslåda 2 (Djurfeldt et al. 2010; Djurfeldt & Barmark 2009) som bjuder på lättfattliga och ibland också originella förklaringar av statistiken. Den första boken diskuterar grundläggande metoder fram till regressionsanalys, medan den andra beskriver mer avancerade tekniker, exempelvis användningen av paneldata som ofta blir aktuell i samband med registerdata. För den som ska göra enklare analyser (som korstabeller och genomsnittsanalyser) är boken av Johannessen, Tufte och Kristoffersen (2003) ett pedagogiskt och lättläst alternativ. Här finner man dock inte så mycket information om statistikens bakgrund. Ska man använda sig av mer avancerade tekniker som faktoranalys eller korrespondensanalys finns detta beskrivet i Clausen (2009), men förklaringarna här är relativt tekniska och lämpar sig nog bäst för dem med goda kunskaper i statistik.

REGISTERDATA - FRAMTIDENs DATA?

Är registerdata framtidens datakälla? Den procentandel som svarar på enkätundersökningar har länge pekat i neråtgående riktning. I dag är det inte ovanligt att opinionsinstituten får svar från omkring 20 procent av urvalet. Svarsprocenten varierar mycket från undersökning till undersökning, och blir betydligt högre om man exempelvis kontaktar alla deltagare per brev först, eller genomför undersökningarna på skolor och arbetsplatser. Men faktum kvarstår: I de flesta enkätundersökningar är det ett problem att många inte svarar, och inte minst att det inte är en tillfällighet vem C FORFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

199

SILJE BRINGSRUD FEKJ}ER

det är som svarar. I en situation där kvaliteten på enkätdata blir allt sämre kan registerdata, som omfattar nästan alla, framstå som lösningen. Samtidigt står det klart att många problemställningar inte kommer att låta sig lösas med hjälp av registerdata. Hur vi människor tänker och känner står tack och lov inte i några register. Vi vill inte gärna placeras i samma kategori som länder som registrerar information om politisk tillhörighet och sexuell läggning. Det som står i registren kan betraktas som konsekvenserna av våra val. I bästa fall kan kombinationen av olika informationskällor ta oss en bit på vägen mot svaret på frågan om varför vi har valt att agera som vi gör. Registerdata är framtidens data, förutsatt att vi ställer de frågor som kan besvaras utifrån dem. Samtidigt är framtidens data förmodligen också kombinationer av olika datakällor. Om man använder registerdata tillsammans med data från kvalitativa undersökningar och enkäter får man möjlighet att säga något viktigt både om dem som svarar och dem som inte svarar.

Referenser Album, D., Nordli Hansen, M. & Widerberg, K. (2010), Metodene våre. Eksempler fra samfunnsvitenskapeligforskning. Oslo: Universitetsforlaget. Andersson, G., Noack, T., Seierstad, A. & Weedon-Fekjrer, H. (2006), "The Demographics of Same-Sex Marriages in Norway and Sweden". Demography, 43: 79-98. Clausen, S.-E. (2009), Multivariate analysemetoder for samfunnsvitere. Med eksempler i SPSS. Oslo: Universitetsforlaget Djurfeldt, G. & Barmark, M., red. (2009), Statistisk verktygslåda 2 - multivariat analys. Lund: Studentlitteratur. Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2010), Statistisk verktygslåda 1: Samhällsvetenskapliga orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund:

Studentlitteratur. Eikemo, T. A. & H0yvarde Clausen, T. (2010), Kvantitativ analyse med SPSS. En praktisk innfering i kvantitative analyseteknikker. Trondheim: Tapir akademisk forlag. Fekjrer, S. B. & Strerkebye, M. L. (2011), "Silent Gratitude. A Qualitative and Quantitative Study of Education among the Vietnamese Second Generation in Norway". Journal of Ethnic and Migration Studies, 37: 117-134.

200

C FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

11

REGISTERDATA I PRAKTIKEN

Fekjrer, S. N., Nielsen, R. A. & Aagnes, B. (2ooo), Utdannet og dannet-og så? Arbeidsmarkedet for hovedfagskandidater fra Det historisk-filosofiske fakultet ved Universitetet i Oslo. Oslo: Insititutt for sosiologi og samfunnsgeografi. Fekjrer, S. N. (2006), "Utdanning hos annengenerasjon etniske minoriteter i Norge". Tidsskrift for samfunnsforskning, 47: 57-93. Forskning.no (2010), Forskere må bruke tall. Lest 23.08.2010, www.forskning.no/artikler/2o1o/juni/253104 Hoem, J. M. (2008), "The Reporting ofStatistical Significance in Scientific Journals". Demographic Research, 18: 437-442. Hregeland, T. & Severeide, P. l. (2004), Infrastruktur i samfunnsvitenskap - Om tilgang til registerdata for forskningsformåL Lest 05.10.2010, www.stat.fi/ abo2004/foredrag/hageland. pdf Johannessen, A. (2009}, Introduksjon til SPSS. Oslo: Abstrakt forlag. Johannessen, A., Tufte, P. A. & Christoffersen, L. (2003), Introduktion till samhällsvetenskaplig metod. Malmö: Liber. Lyngstad, T. H. (2007), Four Essays on Marital Dissolution. Ph.D. avhandling. Oslo: Unipub. Nordcan (2010), Online analysis. Tables. Lest 27.10.2010, www-dep.iarc.fr/NORDCAN/english/frame.asp R0ed, K. & Raaum, O. (2003}, "Administrative Registers - Unexplored Reservoirs of Scientific Knowledge? ". 1he Economic Journal, 113: 258-281. Skog, Ole J0rgen (2004), Aforklare sosiale fenomener. En regresjonsbasert tilnrerming. Oslo: Gyldendal Akademisk. University_of_Georgia (2011), SPSSX(r) Discussion. Lest 21.01.2011, http://listserv. uga.edu/archives/spssx-l.html Wahlgren, L. (2009), SPSS: Stegför steg. Lund: Studentlitteratur. Wallgren, A. & Wallgren, B. (2004a), Registerstatistik - en introduktion. www. scb.se/statistik/OV/OV9999/2oo4A01/0V9999_20o4A01_BR_X990Po401. pdf. Stockholm - Örebro: statistiska centralbyrån. Wallgren, A. & Wallgren, B. (2004b), Registerstatistik-administrativa data för statistiska syften. www.scb.se/statistik/OV/OV9999/20o4A01/ OV9999_2004A01_BR_X1010Po4o2.pdf. Stockholm - Örebro: statistiska centralbyrån. Wallgren, A. & Wallgren, B. (2007}, Register-based Statistics. Administrative Data for Statistical Purposes, Chichester: John Wiley & Sons, Ltd.

e FORFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

201

...J

w

l-

a..

< ~

Att fånga det undflyende - kulturanalytiskt bricolage som metod BILLY EHN OCH ORVAR LÖFGREN

Vad händer egentligen när människor står och väntar på bussen, håller på med morgonrutiner som att borsta tänderna eller försjunker i dagdrömmar? Kan det vara det minsta spännande och viktigt och hur undersöker man det i så fall som samhälls- och kulturforskare? Under de senaste åren har vi ägnat oss åt den typen av frågor. Vi har forskat om det till synes händelselösa i vardagslivet, om sådant som pågår när ingenting särskilt tycks ske. Vi har intresserat oss för det som uppfattas som trivialt, långtråkigt och ointressant för att se om det gömmer några hemligheter. Vi har skrivit om väntan, rutiner, dagdrömmar och om det som nästan omärkligt försvinner i våra liv. Man kan se dessa undflyende fenomen som vardagslivets underströmmar, som i sin skenbara obetydlighet skapar både stabilitet och oordning i samhället. Tidigare har vi, i likhet med många andra kulturforskare, studerat mer händelserika och handfasta företeelser. Det har bland annat handlat om arbete, fritid och familjeliv förr och nu, om invandrare, svenskar och kulturmöten, om ungdomskultur och upplevelseindustri. Då använde vi beprövade metoder och underlag som intervjuer, observation, deltagarobservation, medier och arkivmaterial, mycket av det som beskrivs i andra artiklar i den här boken. Men när vi nu skulle skriva om vad som händer då människor inte tycks göra något särskilt, behövde vi närma oss vårt undersökningsfält på andra sätt. Vi hittade inga färdiga metoder i handböckerna, utan fick lov att experimentera och prova egna handgrepp. Det är detta etnografiska och kulturanalytiska arbetssätt som vi kallar "bricolagemetoden". Bricolage är ursprungligen en fransk term för hur man skapar något genom att ta vad som finns till hands och foga ihop det till något nytt. En bricoleur är en mångsysslare och

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

203

BILLY EHN OCH ORVAR LÖFGREN

improvisatör. Som etnografiskt arbetssätt handlar det om att använda en verktygslåda med mycket olika redskap. Med hjälp av dem kombinerar man högst skiftande material och jämför dem med varandra. Bricolagemetodens styrka är att den hjälper oss att leta på oväntade ställen och att se verkligheten med nya ögon. Genom att använda den kan vi lämna gängse tankebanor för att i stället problematisera det normala och självklara, upptäcka mönster och sammanhang i det pågående flödet av enskilda händelser och se det komplexa i det till synes entydiga. Rent praktiskt är bricolagemetoden bra framförallt när man kör fast i sin undersökning, stirrar sig blind eller har svårt att få distans. Den kan fungera som startmotor för att komma igång, men också som ett genomgående arbetssätt. I det följande ska vi mer konkret tala om hur man använder metoden för att samla in material och analysera det ur ett kulturellt perspektiv. Som åskådningsexempel har vi valt arbetet med ett av våra svårfångade teman - väntan.

Hur börjar man? I handbokens värld börjar en uppsats med formulering av syfte och problem. Man talar om vad som ska undersökas och vilka frågor som ska besvaras. Men under själva undersökningen är det kanske inte lika logiskt och välordnat. Då kan man länge känna sig rätt osäker i sin okunnighet. Man irrar villrådigt hit och dit. Men ju mer man får veta om sitt studieobjekt desto tydligare brukar kunskapsmålet bli. Ofta är det först mot slutet av undersökningen som det blir helt klart vad den handlar om - inte sällan något annat än vid starten. Så var det för oss när vi började studera väntan. Under lång tid var vi ganska svävande kring vad som skulle undersökas och hur. Huvudsakligen var syftet att studera olika slags väntan som ett kulturellt fenomen, alltså som något inlärt, symboliskt och kommunicerat. Vi ville ta reda på hur människor lär sig att vänta i olika sammanhang, förr och nu, vilka begrepp och metaforer de använder när de talar om väntan, vilka värderingar och känslor de uttrycker och hur de utbyter tankar med andra om denna syssla, till exempel på nätet. Det kulturella perspektivet innebär att vi såg varje individuell erfarenhet av väntan som något som delas med andra, mer eller mindre. Vad män204

"FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

12 ATT FÅNGA DET UNDFLYENDE

niskor än gör så är det i förhållande till andra, direkt eller indirekt. Allt har betydelse och ingår i ett större sammanhang, i både tid och rum. Att sitta på ett kafe och nervöst vänta på sin älskade som dröjer är en upplevelse som delas med många andra. Det är som om det fanns ett färdigt manuskript för det som pågår. Det kulturella handlar också om att söka efter vilken mening det som sker har för de berörda. Att stå i en krogkö är något mer meningsfyllt än att bara vänta på att bli insläppt. Det finns en förhistoria till hur man bildar en kö, det finns normer, regler och bestraffningar mot dem som tränger sig före och det finns skillnader i beteenden när det gäller klass och nationalitet. En kö kan upplevas på olika sätt beroende på vad man köar till och om man är man eller kvinna, ung eller gammal, privilegierad eller maktlös. En kulturanalytisk utgångspunkt är att aldrig vara säker på att man i förväg vet vad som pågår i en bestämd situation och vad det betyder. Så att börja en undersökning kräver att man noga tänker igenom sitt ämne och även skriver ned sina tankar. Hur ska studieobjektet avgränsas? Hur ska man skaffa kunskap om det? I vårt fall inträffade något som inte är ovanligt. Vi startade med att använda vanliga metoder för att få in material. Vi försökte intervjua människor om deras inställning till att vänta. Vi gav oss också ut för att observera dem rakt upp och ned i snabbköp, busskurer och flygterminaler. Men detta gav väldigt litet i början. Det verkade ju inte hända något, folk sa eller gjorde inget som fick oss att haja till. Vi lyssnade och tittade men hade svårt att få tag i något spännande. Det var som att när vi stirrade på folk som väntade så såg vi just ingenting. Anteckningarna blev intetsägande. Vi tog fotografier, men det hjälpte inte heller. Vi satt fast och upptäckte att vi drabbats av hemmablindhet. Vi såg inget annat än det gamla vanliga, inget var överraskande. Det är i sådana lägen det kan vara bra att ta till bricolagemetoden för att göra en omstart. Då backar man några steg, cirklar kring undersökningsobjektet, ställer oväntade frågor, söker efter annorlunda ingångar och försöker se det invanda med nya ögon.

Autoetnografi och snabbintervjuer Ett trick för att göra en sådan omstart är att pröva det som kallas autoetnografi. Det innebär att använda sig av sina egna minnen och erfarenheter C FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

205

BILLY EHN OCH ORVAR LÖFGREN

från olika situationer. Man intervjuar sig själv, helt enkelt. Vad har jag varit med om, vad såg och hörde jag? Vad ser jag just nu? För att praktisera autoetnografi skrev vi ned händelser, intryck och stämningar. Vi försökte rekonstruera vad som egentligen hade ägt rum, till exempel när en av oss lämnade in bilen för service på verkstad tidigt en morgon. Den skulle vara klar tilllunch ungefär. Hur fördrevs tiden fram till dess? Vad hände inne på verkstaden när bilen ännu inte var klar? Hur upplevdes tiden? Vad kan man ägna sig åt när minuterna segar sig fram? Autoetnografen noterade sina egna bestyr, som att läsa broschyrer, sucka, titta håglöst på motorvärmare och glykolflaskor, vanka av och an, snegla på klockan, trumma med fingrarna mot disken. Den otåliga väntan har många inövade uttrycksmedel. Autoetnografi är en metod för att försöka komma åt intryck och upplevelser som kan vara svårt att få andra att berätta utförligt om, kanske därför att de upplevs som självklara eller intetsägande. Men om man i detalj beskriver vad som sker under tio minuter eller en timme i en kö eller väntsal så visar det sig hända mycket mer än man var medveten om när man, ganska uttråkad, stod där och hängde. Pröva att skriva först en sida och sedan fem sidor om samma sak. Vad ser man då som tidigare var osynligt? Sen kan man gå vidare och fråga andra. Syftet är att hitta oväntade infallsvinklar, att se verkligheten på nya sätt och att lämna sina invanda ideer om hur saker och ting är. Knepet är att stanna upp vid detaljer som annars förbises därför att de är så obetydliga. Men livet består ju av miljoner sådana små detaljer. Ett annat knep är att inte ta något för givet, utan i stället häpna inför det mest triviala och fråga: vad händer nu, vad betyder det, varför gör dom så där? Alla vet vad spänd väntan är och kan berätta om hur det är att stå sist i en lång kö eller sitta trekvart i telefon och höra inspelade meddelanden, "Taxi, var god dröj ...". Minsta barn är expert på otålighet. Men att skriva om detta som kulturforskare är en annan sak. Då måste man ompröva det som verkar hemtamt och självklart. Då måste man göra sig främmande inför det mest välbekanta. När jag ser tillbaka på mitt liv, hur har väntan skiftat form och innehåll? Hur väntade jag som tioåring? Vad är det för skillnad på att vänta på bussen och att vänta på ett provsvar från sjukhuset? Men autoetnografin väcker också frågan om hur typiska de egna erfarenheterna egentligen är. I nästa steg måste det självupplevda konfronteras med andras erfarenheter. Man kan improvisera korta intervjuer genom att prata med vänner, bekanta, studentkamrater. Be dem berätta om en kon206

e

FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

12 ATT FÅNGA DET UNDFLYENDE

kret väntsituation. Vad gör de egentligen när de står i en kö eller sitter i väntrummet hos tandläkaren? I vår studie använde vi en enkel teknik som innebar att vi lät studenter under lektioner skriva ned anonymt på lappar konkreta minnen av väntan, om saker som då hänt, om känslor och tankar de haft, om hur de fick tiden att gå. Lapparna, så småningom flera hundra, samlades in och utgjorde sedan ett inspirationsmateriaL Genom dem fick vi en stor mängd exempel på allt som kan pågå medan folk väntar, vad de sysslar med, är upptagna av och dagdrömmer om. Snabbintervjuerna och lapparna var inga vetenskapliga dokument i sig, inget som vi kategoriserade och gjorde statistik på, men de gav uppslag och hjälpte oss att komma vidare. Ett annat behändigt sätt att skaffa material är förstås att surfa på nätet, hitta bloggar och diskussioner om väntan. En av alla dessa bloggar innehöll massor av inlägg från hela världen om hur det är att köa och vad som händer när någon tränger sig före. En annan blogg handlade om väntan under graviditet. På så sätt fick vi nytt stoff att analysera och som förde undersökningen framåt.

Leta efter det konkreta Våra skiftande material gjorde oss uppmärksamma på att det finns många olika sorters väntan. Flyktingens väntan på uppehållstillstånd. Den gravidas på förlossningen. Patientens på provresultatet. Barnets på julafton. Fotbollspelarnas på slutsignalen. Bilistens på grönt ljus. Vad förenar dessa upplevelser och vad skiljer dem åt? Vi upptäckte allt fler varianter, väntan finns överallt och när som helst. Det går inte att göra något alls utan att behöva vänta, om det så bara är några sekunder. Varje samtal bygger på att lyssna och vänta på sin tur. Varje resa innebär att vänta på att komma fram. Nu tyckte vi att vi började närma oss vårt ämne. Samtidigt fortsatte själva väntan att vara som en ogripbar dimma. Vi var tvungna att fortsätta leta efter metoder för att fånga in det undflyende. Ett sätt var att ta reda på mer handfasta saker, som hur platserna för väntan ser ut, stämningen i en väntsal, vad folk gör där, vad de har i händerna, deras kroppsspråk och vart de riktar blicken. Vad vi då såg var bland annat en mängd väntattribut, redskap som gjorde att man kunde försvinna mentalt och ägna sig åt annat: datorer, mobiltelefoner, böcker och tidningar, frukt och mat, kosmetika.

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

207

BILLY EHN OCH ORVAR LÖPGREN

Vi fortsatte med att undra över hur det faktiskt ser ut i ett väntrum på sjukhuset. Hur kan man beskriva möblemanget, tavlorna på väggarna, blommorna, belysningen, ljuden? Vad gör de väntande med sina kroppar? Exakt vad händer under fem minuter? I stället för att utgå från att vi var bekanta med denna miljö, så betraktade vi den som om det var första gången och som om vi inte hade en aning om vad som pågick där - till exempel varför folk satt tysta och stirrade rakt fram eller bläddrade håglöst i en gammal tidning. Genom konkreta frågor upptäckte vi att vi varit så upptagna av att fixera det som vi uppfattade som väntan att vi missat mycket av det som skedde samtidigt eller alldeles i närheten. Det var först när vi "tänkte bort" själva väntan som vi lade märke till sådant som vi tidigare hade förbisett, därför att vi inte tyckte att det hörde till saken. Som att folk faktiskt ofta är sysselsatta med en mängd olika saker medan de väntar; att de försöker dölja eller glömma bort att de väntar, eftersom det för många är en förhatlig verksamhet, så tråkig och så otillfredsställande. Nu var det dags för en omstart och att återvända till fältarbetet. Vi valde flera olika strategier. En var att koncentrerat observera människor under en bestämd tidsrymd, i köer, på järnvägsstationer och flygterminaler. På behörigt avstånd betraktade vi förstulet personer som ensamma satt på en bänk i trekvart eller som stod någon timme med sin familj i en kö till ett museum en söndagsförmiddag. Minut för minut noterade vi vad som skedde - även när det inte tycktes hända något alls. Men om vi bara tittade, såg vi knappt något. Vi var tvungna att samtidigt ställa frågor: exakt vad gör de köande, vad har de med sig för saker, hur sitter eller står de, vad säger deras klädsel och kroppsspråk, vad tittar de på, vem pratar de med? Vi behövde föra ett inre samtal kring dessa frågor för att inte tappa koncentrationen och börja tänka på annat. Det är dock lätt att stirra sig blind om man anstränger sig för mycket. När vi till exempel slog oss ned i vänthallen på en järnvägsstation och började glo såg vi knappt något alls av intresse. Det var när vi började formulera intrycken i skrift, genom detaljerade beskrivningar, kanske utan att tänka på just väntan, som de fick en ny innebörd. Väntande människors rörelser, gester och miner blev, tillsammans med den materiella miljön, kulturellt betydelsefulla. De sa oss något om värderingar och vanor. Genom att beskriva den fysiska omgivningen - bänkar, informationstavlor, butiker, serveringar, klockor - fick väntan en konkret inramning. 208

©FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

12 ATT FÅNGA DET UNDFLYENDE

Likaså genom att skildra andra resenärer som såg ut att vara i full fart och inte alls i vänteläge. Det hjälpte också att blunda ett tag och låta övriga sinnen fånga upp vad som pågick: ekande högtalare, hundratals klapprande skor mot stengolvet, röster i olika tonlägen, gnisslet från resväskor med hjul. Väntan är en sinnlig upplevelse, bestående av mängder av intryck som går att observera och beskriva. När man hittar ett sätt att skildra den blir den ett litet vardagsdrama. Om man fokuserar på en enda liten detalj, till exempel hur människor hanterar sin handväska eller portfölj, börjar det hända något. På samma sätt kan man ta hjälp av kameran eller videon, något som diskuteras i andra artiklar i denna bok. Hemma i lugn och ro med bilder och ljud från väntsalar och transitplatser upptäcker man nya saker. Här kan mobilen med alla sina finesser ge snabb och enkel dokumentation. Andra tekniker vi prövade var att återvända till samma plats olika tider under dygnet. Hur upplevs järnvägsstationens atmosfär i den tidiga morgonrusningen, jämfört med stillheten mitt på dagen eller den trötta stämningen vid midnatt? Men insamling av det här slaget pågår ständigt - inte bara när man är ute för att observera eller intervjua med full kraft. Bricolagemetoden utnyttjar den materialström som kan kallas etnografiska snapshots. De spontana enkäterna, papperslapparna med snabbt nedskrivna svar som vi tidigare nämnde, gav ett underlag för att söka vidare i nya riktningar. Andra sådana snapshots har hämtats från alla möjliga håll, det kan vara ögonblicksbilder från resor, mikrointervjuer eller avlyssnade samtal, texter på anslagstavlor, tv-program, reklam, tidningar hos tandläkaren, böcker på antikvariat, ja nästan vad som helst som sätter fart på tänkandet. Material dyker upp i de mest överraskande sammanhang: en filmscen, en annons på bussen, en replikväxling i en snabbköpskö eller några ord och ackord i en låt. Men de måste skrivas ned i anteckningsboken, för i nästa sekund är de som bortblåsta.

Kontraster och brytpunkter För att få nya infallsvinklar i studiet av väntan och andra sådana mindre iögonfallande aktiviteter använde vi kulturella kontraster. Ett exempel på det är ett historiskt och jämförande perspektiv. För att inte fastna i vår egen tid och region sökte vi oss tillbaka i historien och ut i världen. Vi läste om

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

209

BILLY EHN OCH ORVAR LÖFGREN

byggandet av järnvägsstationer på 18oo-talet och den kultur som väntsalarna var med om att skapa. Vi läste också om hur man vid samma tid började organisera köer i England och Frankrike, och vilka reaktioner denna nymodighet framkallade. En skildring av fattiga afrikaners väntan på bussens osäkra ankomst någonstans i Ghana gav oss en annan värdefull kontrast, liksom fotografier av busskurer och väntrum i Indien och Latinamerika. Genom att söka på bibliotek och googla artiklar fann vi undersökningar av hur till exempel sjukvården hanterar köer av patienter och hur företag hanterar logistiska problem. Vi läste om köerna på bensinstationer under ransoneringen i Nigeria på 1970-talet, om kösystemen vid stora fotbollsarenor i Australien och om väntrum på mödravårdscentraler i USA. Dessa exempel blev nu en del av vår jämförande undersökning och lärde oss mycket om likheter och skillnader mellan olika sätt att vänta och hur det skapas varierande normer för hur man köar. Genom ett kontrasterande material blev det som var alltför självklart för oss mer problematiskt. En annan kulturanalytisk strategi för att komma åt det undflyende eller svårgripbara är att söka efter brytpunkter där vardagens lunk plötsligt ifrågasätts. Denna teknik använde vi framförallt när vi gav oss på jakt efter vardagens rutiner. Hur skapas vanor? Hur sjunker de in i det omedvetna och hur får man syn på dem igen? Det är när vardagen ifrågasätts eller bryter samman som rutiner blir synliga. När autopiloten inte klarar av att styra det dagliga livet framträder alla de små vanor som man blivit beroende av. Det finns en rad sådana brytpunkter i människors liv. Det kan gälla konflikter kring vanor och ovanor när ett nytt parförhållande etableras. Det kan vara första dagen på ett nytt jobb eller det första barnets ankomst. skilsmässan, pensioneringen eller flytten till en ny bostad är andra brytpunkter. Det finns förstås mer dramatiska kriser i allt från snökaos och elavbrott till krig och naturkatastrofer. När tåg och bussar inte längre går som de ska blir den annars triviala väntan plötsligt ett samhällsproblem. Ett speciellt fall där autopiloten inte längre fungerar är det som har kallats utbrändhet Vi intervjuade människor som upplevt denna vardagskollaps. Efter en lång tid av stress och överbelastning hade livet bara blivit för mycket. Plötsligt satt de hemma sjukskrivna och kunde inte få vardagen att gå sin gilla gång- de var "rutinlösa". Somliga kunde berätta hur de enk210

C FÖRFATTARNA OCH STUDENTL!TTERATUR

12 ATT FÅNGA DET UNDFLYENDE

laste saker som att gå och handla blev ett nästan övermäktigt projekt. Väl inne i snabbköpet greps de av yrsel över att inte kunna orientera sig i mängden av varor. Genom att på detta sätt leta efter brytpunkter i människors liv kan man få syn på hur det självklara och normala vänds upp och ner. Då inser man hur viktiga alla dessa små och till synes obetydliga vardagshandlingar ändå är.

Fiktion som verktyg En viktig inspirationskälla för kulturanalytiker är fiktion, den skapade världen i skönlitteratur, konst, musik och film. I skönlitteratur hittade vi många exempel på väntan, till exempel i Ha Jins roman Waiting från 2000 om ett älskande par under kulturrevolutionen i 1960-talets Kina. Den skildrar mycket levande och detaljerat hur en läkare, som redan var gift, blev kär i en sjuksköterska på sin arbetsplats och hur de på grund av olika omständigheter var tvungna att vänta, dag för dag, månad efter månad, i arton långa år innan de äntligen kunde gifta sig med varandra. Här fick vi verkligen vårt lystmäte i sökandet efter material. Mannens och kvinnans tålmodiga väntan skildras med deras egna ord och läsaren får möjligheter att leva sig in i deras känslor. Men inte kan man väl använda romaner i vetenskapliga undersökningar? Medan författare får lov att fantisera ska forskare hålla sig till fakta. Jo, så är det, men om syftet är att försöka förstå ett mänskligt beteende, som att vänta på något eller någon, så är många författare goda iakttagare och utmärkta inspirationskällor. De är ofta skickliga på att språkligt gestalta vad som pågår inom och mellan människor och hur det hänger ihop med mer allmänna samhällsförhållanden. De skildrar verkligheten på en viss plats och under en viss tid så åskådligt att man kan se den framför sig. De har utvecklat en förmåga att komma åt det svårverbaliserade: känslor, aningar, dagdrömmar och innötta vanor. Ur detta perspektiv är skillnaderna mellan författare och samhällsforskare inte himmelsvida. Det gäller bara att man inte blandar bort korten och återger händelserna i en roman som om de vore dokumentärt material. Däremot kan man av fiktion lära sig mycket om hur det skulle kunna vara. skönlitteraturen hjälper oss därigenom att bli mer observanta och bättre på att beskriva och tolka andra människors beteende. e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

211

BILLY EHN OCH ORVAR LÖFGREN

Likaså kan konst i vid mening få oss att se verkligheten med andra ögon. Vitsen med att som kulturanalytiker använda konst som inspirationskälla är att uppöva förmågan att ge form åt det oklara och svåråtkomliga. Författare och konstnärer har inspirerat oss att leka och experimentera med texter, tankar och tolkningar. Så har de befriat oss från den tvångströja som består av bestämda regler och konventioner för hur man får göra. Vetenskapligt arbete består ju av att både följa regler och att bryta mot dem för att hitta ny kunskap. Att ta hjälp av konstnärer kan betyda att se och avbilda ett fenomen i extrem förtunning eller koncentration. Det handlar om att våga sig mycket nära och mycket långt bort från tingen, att öva sig i både närsynthetens och den förströdda blickens konst eller att försöka fixera det vi bara uppfattar som en förbipasserande skugga i ögonvrån. Ett exempel är konstnären som tillverkade renodlade och minimalistiska väntrum som förstärkte vissa detaljer: vita väggar, en rad stolar på syntetgrön matta, en slokande blomma i hörnet. Ett annat exempel är koreografen som genom en dansföreställning skildrade en grupp människor som strandat i evig väntan på en flygplats - en avskalad scen där den enda dekorationen var en rasslande tavla med budskap som Delayed, Cancelled och Please Wait. Gruppen av dansare spelade ut de blandade känslorna av leda, frustration och nyfikenhet bara genom att utnyttja det ordlösa kroppsspråket. Samtidskonst av det här slaget bedriver en typ av experimentell kulturanalys som öppnar för annorlunda perspektiv. Genom att förtäta och förstora dagliga företeelser synliggör de sådant som annars drunknar i det omgivande bruset.

skrivandet som undersökningsmetod Bricolagemetoden innebär att skrivandet är en del av arbetet med att både skaffa och analysera material. Det gäller att ständigt skriva ner intryck och ideer, från papperslappar på bussen till idefiler i datorn. Från dag ett av en undersökning skriver vi: tankar, frågor, infall, citat. När det empiriska materialet börjar samlas sker det genom skrivande. Använder man bandspelare och kamera blir det inte vetenskapligt användbart förrän intervjuerna renskrivits och bilderna beskrivits. 212

FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

12 ATT FÅNGA DET UNDFLYENDE

Tänkandet pågår förstås i huvudet, men det är först när denna verksamhet formuleras i skrivna ord som den kan användas i uppsatsen eller boken. Man kan till och med säga att skrivandet är själva undersökningen. Det är genom att söka ord och forma meningar, stryka och skriva om, stryka och skriva om, som man kommer någon vart. Det är genom skrivandet som materialet bearbetas, analyseras och tolkas fram till den färdiga texten. Därför brukar vårt enkla men bestämda råd till uppsatsskrivande studenter vara- sätt igång och skriv! Vänta inte med skrivandet tills du kommer på något att skriva om. Skriv för att få något att tänka med. Det är som att gå uppför en trappa, ett steg i taget. Det som man har skrivit den ena dagen fungerar som en avsats för arbetet nästa dag. Då kommer man också att få vara med om den konstiga upplevelsen att skriva något som man inte visste att man tänkt. Ibland verkar det till och med som om skrivandet föregår tänkandet. Det är i den meningen författare och andra, även forskare, talar om skrivandet som en kreativ process som man inte har full intellektuell kontroll över. Här styrs tänkandet av känslor och fantasier på oväntade sätt.

Hur ska man hinna? När vi skrev våra böcker om väntan och andra obetydliga sysslor så tog vi god tid på oss, faktiskt flera år, men en poäng med bricolagemetoden är att den går att använda även när man ska producera en uppsats på mycket kortare tid, under en månad eller två. Det gäller bara att göra upp en tidsplan och sätta igång. Kanske du börjar med tre dagars inledande autoetnografi och snabbintervjuer, där du försöker öppna för olika perspektiv. Sen kan du välja ut några bestämda situationer eller miljöer att observera. Ta också kontakt med några intervjupersoner som representerar olika erfarenheter och förhållningssätt - allt för att tvinga fram kontraster. I detta läge är det dags att begränsa frågeställningen, så att undersökningen inte bara flyter ut. Nu handlar det inte längre om väntan utan kanske om krogkön som mikrokultur och konfliktarena, om hur barn i en femteklass lär sig vänta eller hur människor fördriver tiden i spanande efter ett försenat tåg. Det viktiga är att du hela tiden kan skärpa förståelsen av det specifika i just ditt tema ©FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

213

BILLY EHN OCH ORVAR LÖFGREN

genom att analytiskt kontrastera det mot andra företeelser. Vad skiljer krogkön från snabbköpsväntan, hur tänker femteklassare annorlunda än dina studentkamrater? Kom ihåg att sådan här forskning inte alltid bedrivs mellan nio och fem. Man är jourhavande etnograf eller kulturanalytiker så länge undersökningen pågår, alltid beredd att samla material, inte bara genom att träffa folk, åka buss och gå i affärer, utan också genom att läsa skönlitteratur, titta på film och tv, ladda ner musik eller strosa runt på en utställning. Men allt detta samlande kräver skrivdisciplin; material och infall måste hela tiden kunna sorteras in i filer på datorn eller i en pärm. Och som vi redan sagt, skrivande är inte något som äger rum efter materialsamlandet utan hela tiden. Det innebär att fem eller tio veckor kan vara alldeles tillräckligt för att skriva en bra uppsats.

Att motivera sitt val av arbetssätt Att kombinera etnografi, konst och skönlitteratur, för att inte tala om känslor och fantasier, är inget som alla uppfattar som ett vedertaget vetenskapligt arbetssätt. Inte heller att samla material genom spontana enkäter och egna upplevelser. Hur kan då sådana lösaktiga och subjektiva metoder motiveras i en handbok för studenter? Hur försvarar man sitt val av bricolagemetod? Faktum är att inom kultur- och samhällsforskning är vårt sätt att arbeta inte så ovanligt idag. I stället har det "osystematiska" sökandet nästan fått kultstatus. En kreativ forskare måste lära sig att irra planlöst, bläddra på måfå och söka material på oväntade ställen, sägs det. Serendipitet kallas det efter berättelserna om de tre ceylonesiska prinsarna som gav sig ut i världen utan att riktigt veta vad de sökte efter. Men serendipitet är bara en av flera metoder och den måste ständigt problematiseras. Det finns inget egenvärde i att irra, bläddra och använda egna erfarenheter. Man måste kunna visa att det ger en annan kunskap och förståelse än mer konventionella metoder. För att vetenskapliggöra en kulturanalytisk undersökning frågar vi oss om och om igen vad det enskilda fallet säger om mer allmänna förhållanden. Hur präglas individuella beteenden av kulturella normer, regler och värden? Hur blir de meningsfulla i jämförelse med andra exempel från olika tider och platser? Undran över hur olika sätt att köa är inlärda, sym214

e

FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

12 ATT FÅNGA DET UNDFLYENDE

boliserade och kommunicerade fick oss att se dem på nya sätt. Detta åstadkoms också genom att observera väntans materiella villkor. Bricolagemetoden får en analytisk styrka av att olika arbetssätt spelas ut mot varandra. Hur kan surfandet på nätet kombineras med bildsviter från mobilkameran, anteckningar från en film man just sett eller en detaljskarp romantext? Hur kan man kombinera olika former av intervjuer, från "walkalong" (att under en promenad i till exempel ett bostadsområde samtala med en som bor där om det man ser) till fokusgrupper (att lyssna till flera personer som samtalar om ett givet ämne)? Hur kan andra göras till medforskare genom att få en engångskamera eller uppmuntras att intervjua sina bekanta? När det gäller vårt arbete med väntan blev detta samspel mycket tydligt. Att söka i bloggar var till exempel inte helt oproblematiskt. Nätdiskussioner har en tendens att skruvas upp i ett högt känsloläge, här ventileras ilska, frustration och irritation, samtidigt som folk inte drar sig för att hoppa på andra diskussionsdeltagare. Detta fick oss att fundera över varför väntan kan bli så känsloladdad, men även varför skrivandet på nätet blir annorlunda än samtal ansikte mot ansikte. Då blir det viktigt att ställa bloggandet mot andra materialtyper, exempelvis de insamlade lapparna, som ofta hade en mer eftertänksam ton. I slutredovisningen blir det viktigt att kunna motivera varför man valt bricolagemetoden och att visa hur den kan ge överraskande insikter. Det kräver en del funderingar över vad som händer när olika typer av material förs samman. Är de hållbara tillsammans? Stöder eller motsäger de varandra? Det hade kanske varit enklare att satsa på en vanlig intervju- eller enkätstudie istället, eller på någon annan av de metoder som beskrivs i den här boken. Blir resultatet verkligen bättre av att göra tre snabbintervjuer och några intensivobservationer, samla in ett tjugotal anonyma lappar och läsa bloggar, använda exempel från en film eller en roman, än att enbart göra tio intervjuer, punkt slut? Som forskare måste man vara beredd att diskutera fördelar och nackdelar med det valda arbetssättet. Då kan det vara skäl att minnas det här kapitlets rubrik om att "fånga det undflyende". Bricolagemetoden fungerar speciellt bra just när det gäller att koppla grepp på sammansatta kulturoch samhällsfenomen som inte utan vidare låter sig kategoriseras eller avgränsas enkelt. Det är fenomen som man inte bara kan gå rakt på, utan e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

215

BILLY EHN OCH ORVAR LÖPGREN

som man behöver närma sig från olika håll. Väntan är ett sådant exempel, men det finns många andra. Tänk dig själv, hur skulle bricolagemetoden kunna användas för att undersöka romantisk kärlek, förtärande längtan eller livet med Facebook?

Referenser Arvastson, G. & Ehn, B. (red.) (2009), Etnografiska observationer. Lund: Studentlitteratur. Chang, H. (2oo8), Autoethnography as Method. W aln ut Creek, Calif.: Left Coast Press. Clair, R. P. (ed.) (2003), Expressions of Ethnography. Novel Approaches to Qualitative Methods. Albany: State University of New York Press. Denzin, N. K. (1997), Interpretive Ethnography. Ethnographic Practices for the 21st Century. London: SAGE. Ehn, B. & Löfgren, O. (2001), Kulturanalyser. Lund: Gleerups. Ehn, B. & Löfgren, O. (2007), När ingenting särskilt händer. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion. Ehn, B. & Löfgren, O. (2010), The Secret World of Doing Nothing. Berkeley, Cal.: University of California Press. Hammersley, M. & Atkinson, P. (2007), Ethnography. Principles in Practice. London: Routledge. O'Dell, T. & Willim, R. (eds.) (2011), Irregular Ethnographies. Ethnologia Europaea, 40(1). Ottoson, E. (2008), Söka sitt. Om möten mellan människor och föremål. (Diss.) Etnologiska avdelningen, Uppsala universitet: Etnolore 32. Pink, Sarah (2009), Doing Sensory Ethnography. London: SAGE Publications.

216

il FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

...J

w

l-

c.. FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

13 EN PLATSKÄNSLIG SOCIOLOGI

beskrivas som icke-verbala berättelser. Forskaren är mottagare och personen som ritar läser sannolikt av vad forskaren vill veta. I mitt fall märks det exempelvis tydligt hur kopplade kartorna jag samlade in är till de teman som vi diskuterat i intervjun just innan de tecknades. Hade personerna fått samma uppgift av någon annan vid en annan tidpunkt hade deras kartor av Göteborg med all sannolikhet sett helt annorlunda ut. Att forskaren är medproducent till det empiriska materialet hon eller han samlar in gäller de flesta etnografiska metoder. Det är inget problem, utan någonting man måste vara medveten om och diskutera i både metodavsnitt och analys. När det kommer till den tecknade kartan i sig ger Kevin Lynch oss en del analysverktyg. För att skapa sig en bild av hur en person förhåller sig till platsen ifråga kan man, menar han, börja med att identifiera fem typer av element. För det första olika stråk, det vill säga linjer som indikerar hur människor tar sig mellan olika platser. För det andra kanter som markerar hur olika områden avgränsas, vilket kan vara stränder, järnvägsspår, husväggar och så vidare. För det tredje områden som människor upplever att de träder in i och ut ur även om de inte är tydligt avgränsade, exempelvis stadsdelar. Fjärde punkten är noder, vilka kan beskrivas som knutpunkter eller mötesplatser. Och slutligen, för det femte, landmärken som dels kan vara höga byggnader och berg som syns var man än befinner sig i staden, dels affärsskyltar, träd, statyer med mera, som får en att känna igen sig i ett specifikt kvarter. Liksom på Kusenbachs lista över analysingångar vill jag lägga till en punkt på Lynchs. Man får inte glömma att fundera över vad som saknas. Bara en av kartorna jag samlade in inkluderar havet och ingen av dem Liseberg, vilket är intressant med tanke på hur framträdande de är i kommunens marknadsföring. Officiella framställningar av Göteborg som å ena sidan en "evenemangsstad" och å andra sidan en djupt segregerad stad kan både betraktas som parallella verklighetsskildringar och beskrivningar av olika geografiska delar av staden.

Andra typer av kartor På samma sätt som betydelsen av promenader genom samhällsvetenskapens historia förändrats har synen på kartor varierat beroende på vilka teoretiska perspektiv som dominerat. I en genomgång av hur "mentala" kartor

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

231

HELENA HOLGERSSON

i olika tider använts visar landskapsarkitekten Katriina Soini hur metoden introducerades på det tidiga 1900-talet av behavioristiskt inriktade psykologer som ville studera hur människor (och råttor) kroppsligt reagerade på olika typer av fysiska miljöer. Några decennier senare lade fenomenologiskt inspirerade forskare fokus mot människors subjektiva erfarenheter, och när delar av samhällsvetenskapen under 1980-talet tog en "språklig vändning" och diskursanalysen blev vanlig försköts intresset allt mer från vad som sades i en intervju till hur det sades. Landskap kom då att uppfattas som kulturella, historiska och ideologiska symboler, och i analysen hamnade fokus på att hitta kollektiva representationer. På en av kartorna i min studie kan till exempel "evenemangsstaden" Göteborg sägas skymta fram i form av Scandinavium, Ullevi och Avenyn. Liksom vad gäller promenader så finns det många olika sätt att arbeta med kartor i samhällsvetenskaplig forskning. I sin studie Young homeless people and urban spaces samlade exempelvis sociologen Emma Jackson grupper av personer, bad dem rita kartor tillsammans och spelade in deras samtal under själva ritandet. Förutom kartorna i sig kunde hon sedan analysera ungdomarnas diskussioner, vilket gav henne ytterligare möjligheter att fördjupa sig i hur deras rutter såg ut. En av hennes poänger är att de, på grund av att de saknar bostad, är fixerade i mobilitet. De sover någon natt här och någon natt där, och måste hela tiden vara beredda på att bryta upp. Det offentliga rummet är i praktiken snarare till för att röra sig genom än att vara i, vilket blir särskilt tydligt när man studerar människor som saknar bostad. Jackson bad även sina intervjupersoner att göra markeringar på den officiella London-kartan. De kunde då till exempel peka ut områden de upplevde som trygga respektive otrygga, och visa hur de rör sig under en vanlig vecka. Så arbetade även sociologen Katrine Fangen och hennes kollegor när de studerade exkludering och inkludering av unga vuxna "invandrare" i Oslo, som en del av en jämförande studie i sju EU-länder (se Pangens kapitel i denna bok). Sådana kartor kan enklare ställas mot varandra än "mentala'' kartor, och man kan till exempel jämföra hur olika personer rör sig en vanlig vecka.

För- och nackdelar I vanliga fall syftar ofta kartor till att hjälpa någon att hitta någonstans, men det gäller inte för denna typ av teckningar, vilka jag ser som icke-ver232

e

FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

13

EN PLATSKÄNSLIG SOCIOLOGI

bala svar på forskarens frågor. Här vill jag återknyta till Alex Rhys-Taylors kritik av urban makroteori, och de "kroppsligt frånkopplade betraktelser" som han menar att dessa analyser utgår ifrån. På digitala kartor minskar detaljrikedomen mycket riktigt för varje steg man zoomar ut, men det fina med "mentala" kartor, som de mina intervjupersoner tecknat, är att de inte håller sig på en skala. Där är det ingen motsättning att både spårvagns- och gatunätet, landmärken som Ullevi och Ramberget, dukade bord på restauranger liksom elaka arbetsgivare inkluderas. De är ofta både in- och utzoomade samtidigt. "Mentala" kartor är dock svåra att analysera i sig. Det blir enklare att resonera kring vad en persons karta betyder om man dessutom intervjuar henne eller honom. Mycket av problemet med den här metoden ligger också i själva genomförandet. Människor är ofta obekväma med att rita. Många studier där "mentala" kartor används handlar om barn, och kanske är det enklast att ge unga denna uppgift. Sofia Cele arbetar både med promenader och kartor i sin studie av barn i Stockholms innerstad, och två andra exempel är antropologerna Harriot Beazley och Ruth Payne, som i sina undersökningar bad gatubarn i Indonesien respektive Ghana att rita kvarteren de bodde i. Att offentliga toaletter på vissa av den senare gruppens kartor upptar lika stor plats som hela stadsdelar säger något om hur viktiga dessa inrättningar var för dem. Är det inte barn som ritar så är det ofta människor ur "utsatta grupper", som i min respektive Jacksons studie, men jag menar att vi som forskare måste våga be även människor med högre status att rita "sin stad". Många kommer förmodligen att tveka, men som empiriskt material skulle sådana teckningar vara intressanta i en mängd olika slags studier.

Rum för plats i sociologin Detta är en metodbok, men ens metodval är alltid kopplade till ens teoretiska utgångspunkter. Rum, plats och stad går naturligtvis att studera från olika perspektiv, men jag vill avslutningsvis återknyta till Henri Lefebvre, och mer specifikt till frågan vem som har rätt till staden (right to the city), en fras som han myntade på 1960-talet. När staden ses som ett förhandlingsrum läggs fokus på vem som inkluderas eller exkluderas i stadsplaneringen, samt hur missgynnade grupper gör motstånd. Vissa rumsförhand©FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

233

HELENA HOLGERSSON

lingar är tydliga, som till exempel när nätverk som Reclaim the streets ordnar gatufester utan att ansöka om tillstånd. Här kan också gentrifieringsforskning lyftas fram, det vill säga studier av processer där gamla arbetarkvarter blir "inne" och successivt rustas upp, vilket leder till att hyrorna höjs och många av de ursprungliga invånarna tvingas flytta. I Göteborg är stadsdelen Haga ett bra exempel. I sin avhandling visar Ingrid Martins Holmberg hur stora delar av stadsdelen räddades från rivning på 1970-talet, efter år av politiska protester och ockupationer, men också hur området 30 år senare helt ändrat karaktär. Från att ha varit ett centrum för alternativkultur lockar nu dess kafeer och småaffärer snarare till sig oss som jobbar i centrala staden - till exempel på universitetet - och turister. Analyser av rumsliga förhandlingar kan också fokusera på mer avgränsade delar av staden där olika grupper av invånare konkurrerar om tillträde. Genusvetaren Arne Nilsson har till exempel skrivit om "Bögberget" i slottsskogen i Göteborg. Detta var tidigare en mötesplats för homosexuella män, men är nu också en del av en frisbeegolfbana, vilket väl illustrerar vilken typ av intressekonflikter som kan uppstå i det offentliga rummet. I min studie av icke-medborgarskapets geografi lyfter jag fram det tillstånd intervjupersonerna befinner sig i som rumsligt och kroppsligt. Ibland anklagas forskare för att "bara" titta på diskurser, men deras berättelser utgör tydliga illustrationer av hur diskurser materialiseras, det vill säga får verkliga konsekvenser. Icke-medborgare är ingenting en människa är av naturen, utan alltid någonting hon eller han blir i en specifik kontext, och inte en gång för alla, utan på daglig basis. För att kunna analysera hur detta går till måste vi, menar jag, utveckla och komplettera våra intervjuer. I urbanforskning får ofta staden- i bestämd form- symbolisera samhället i stort. Detta är inte oproblematiskt eftersom alla städer har sin specifika historia, fysiska utformning och politiska struktur. Det visar dock på att man genom att lägga fokus på plats kan fördjupa sig i hur människor med olika bakgrund och förutsättningar lyckas, och ibland misslyckas, att leva tillsammans. Och det kan ju betraktas som samhällsvetenskapens kärna. Att, som Geiryn uttrycker det, skapa rum för plats i sociologin möjliggör, menar jag, den typ av sociologiskt lyssnande som Les Back efterlyser. Med ett mångmetodologiskt grepp, där intervjupersonerna ges möjlighet att berätta om sin vardag på olika sätt, minskar risken för att ens analyser bara bekräftar teorierna man utgår ifrån. Först när vi, som Alex Rhys-Tay234

C FORFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

13 EN PLATSKÄNSLIG SOCIOLOGI

lor uttrycker det, "zoomar in" och studerar staden med alla sinnen kan vi diskutera de mångfacetterade processer genom vilka olika typer av maktrelationer villkorar vår tillvaro där. Och att själv sätta sig på n:ans spårvagn och åka hela vägen från ena ändhållplatsen till den andra tvingar en att reflektera över sin egen position, som samhällsmedborgare, göteborgare och forskare.

Referenser Back, L. (2007), The art oflistening. Oxford: Berg Publishers. Back, L. (2008), "Multiculture and the war on terror", föreläsning, Goldsmiths College, University of London, 7/9. Back, L. (2009), "Researching community and its moral projects". 21st Century Society, 4(2): 201-214. Baudelaire, C. (1930/zooo), Prosadikter. Stockholm: Lind & co. Beazley, H. (2000), Street boys in public spaces of the city. London: BlackweiL Becker, H. (2007), Telling about society. Chicago: University of Chicago Press. Benjamin, W. (1992), Paris, 18oo-talets huvudstad: passagearbetet. Stockholm: Symposium. Cele, S. (2006), Communicating place. Methods for understanding children's experience ofplace. Stockholm Studies in Human Geography 16. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Elwood, S. & Martin, D. (2000), '"Placing interviews'; Location and scales of power in qualitative research". Professional Geographer, 52(4): 649-657. Pangen, K. (2010), "Multilokalt eller komparativt feltarbeid: Ulike nivåer for sammenligning i et europeisk prosjekt om unge innvandrere" I: Album, D., Nordli Hansen, M. & Widerberg, K. (red.), Metodene våre. Eksemp/er fra samfunnsvitenskapeligforskning. Oslo: Universitetsforlaget. Geiryn, T. (2ooo), "A space for place in sociology". Annual Review ofSociology, 26: 463-496. Haraway, D. (1988/1996), "Situated knowledges: The science question in feminism and the privilege of partial perspective". l: Fox Keller, E. & Longin o, H. (red.), Feminism & science. Oxford: Oxford University Press. Holgersson, H. & Grip, K. (2007), "Inte under jorden", i konstutställningen Let there be Light, Luleå konsthall10/10-9/12. Holgersson, H. (2011), Icke-medborgarskapets urbana geografi. Göteborg: Glänta produktion.

O FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

235

HELENA HOLGERSSON

Ingold, T. & Lee Vergunst, J. (2010), Ways of walking: Ethnography and practice on foot. Hampshire: Ashgate Publisbing Ltd. Jackson, E. (2010), Young homeless people and urban spaces: Displacements, mobilities and fixity. London: Goldsmiths College, University of London. Kusenbach Margarethe (2003), "Street phenomenology: The go-along as an ethnographic research tool". I Ethnography, 4(3): 455-485. Lefebvre, H. (1974l1991), The productian of space. Malden: Blackwell Publishing. Ljungberg, C. (2001), Bra mat och dåliga varor: Om förtroendefulla relationer och oroliga reaktioner på livsmedelsmarknaden. Lunds universitet: Sociologiska institutionen. Lynch, K. (1960), The image of the city. Cambridge: Massachusetts Institute of Technology. Martins Holmberg, l. (2006), På stadens yta: Om historiseringen av Haga. Göteborg: Makadam förlag. Nilsson, A. (2010), "Från rundan till bögberget: Homoliv i parkerna". 1: Holgersson, H., Thörn, C., Thörn, H. & Wahlström, M. (red.), Göteborg utforskat: Studier av en stad i förändring. Göteborg: Glänta produktion. Payne, R. (2004), "Voices from the street; Street life in Accra, Ghana". Cedar Research Papers, 40. Pink, S. (2008), "An urban tour: The sensory sociality of ethnographic placemaking". Ethnography, 9(2): 175-196. Rhys-Taylor, A. (2010), Coming to our senses: A multi-sensory ethnography of class and multiculture in East London. University of London, Goldsmiths College: Department of Sociology. Rhys-Taylor, A. (kommande), "Coming to our senses", i Paul Halliday & Stephen Dobson S. (red.), Learning the city: Exploring experience, politics and ethnography. London: Palgrave. Sassen, S. (2005), "Cities as Strategic Sites", i May, T. & Perry, B., "The Future of Urban Sociology" (red.). Sociology, 39(2): 343-370. Simmel, G. (1908l1981), "storstäderna och det andliga livet". 1: Hur är samhället möjligt?. Göteborg: Korpen. Soini, K. (2001), "Exploring human dimensions of multifunctionallandscapes through mapping and map-making". Landcape and Urban Planning, 57= 225-239· Young, l. M. (1977/20o5), "Att kasta tjejkast". 1: Per Wirten (red.), Att kasta tjejkast: texter om feminism och rättvisa. Stockholm: Atlas.

e FÖRFATTARNA OCH sTUDENTLITTERATUR

...J

w

l-

c..