Lulelappisches Wörterbuch / Lulelapsk ordbok [1-4] [PDF]

186 33 72MB

German, Swedish, Lule Saami Pages 1965 Year 1946-1954

Report DMCA / Copyright

DOWNLOAD PDF FILE

Author / Uploaded
Harald Grundström

0 0 0
Gefällt Ihnen dieses papier und der download? Sie können Ihre eigene PDF-Datei in wenigen Minuten kostenlos online veröffentlichen! Anmelden

Datei wird geladen, bitte warten...

Zitiervorschau

SCHRIFTEN DES INSTITUTS FÜR

M U N D A R T E N U N D V O L K S K U N D E IN UPPS ALA ------------------------------------- Reihe C: 1 -------------------------------------

LULELAPPISCHES WÖRTERBUCH AUF GRUND VON K.

B. WIKLUNDS, BJÖRN COLLINDERS UND EIGENEN AUFZEICHNUNGEN

AUSGEARBEITET VON

HARALD GRUND STRÖM

MIT DEUTSCHER ÜBERSETZUNG

BAND

I

A— L

A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA EINAR MUNKSGAARD, KØBENHAVN

SKRIFTER UTGIVNA GENOM

LANDSMÅLS- OCH FOLKM INNESARKIVET I UPPSALA ------------------------------------- Ser. C: 1 -------------------------------------

LULELAPSK ORDBOK PÅ GRUNDVAL AV

K. B. WIKLUNDS, BJÖRN COLLINDERS OCH EGNA UPPTECKNINGAR

UTARBETAD AV

H A R A L D GRUNDSTRÖM

MED TYSK ÖVERSÄTTNING

BA N D

I

A—L

A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA EINAR MUNKSGAARD, KØBENHAVN

T ry c k t m ed b id ra g av

Svenska Staten, Humanistiska fonden, Hjalmar Lundbohms minnesfond, Jokkmokks kommun, Jokkmokks allmanningsfond samt Gällivare kommun.

SKRIFTER UTGIVNA GENOM

LANDSMÅLS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UPPSALA ------------------------------------- Ser. C: 1 -------------------------------------

H. GRUNDSTRÖM: LULELAPPISCHES WÖRTERBUCH

LULELAPSK ORDBOK PÅ GRUNDVAL AV

K. B. WIKLUNDS, BJÖRN COLLINDERS OCH EGNA UPPTECKNINGAR

UTARBETAD AV

HARALD GRUNDSTRÖM

MIT DEUTSCHER ÜBERSETZUNG

F a s c. 1 abbis—kālʿpak

A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA EINAR MUNKSGAARD, KØBENHAVN

Tryckt med bidrag av Svenska Staten, Humanistiska fonden, Hjalmar Lundbohms minnesfond, Jokkmokks kommun, Jokkmokks allmänningsfond samt Gällivare kommun.

Provisoriskt förord. Ordförrådet i den ordbok vars första häfte härmed utges är lulelapskt, d.v.s. det härstammar från de lapska dialekterna i Gellivare och Jokkmokks socknar jämte några angränsande orter. Materialet utgjordes från början av tre större ordsamlingar. En av dessa upp tecknades i södra delen av Gellivare socken av framlidne professor K. B. Wiklund år 1895. Dialektformerna för orden i denna samling äro i ordboken förtecknade med SG. Den andra samlingen är upp tecknad av professor Björn Collinder år 1926 och upptar ord och fraser från norra och mellersta delarna av samma socken, i huvud sak från Norrkaitums lappby. Dialektformerna aro har förtecknade med resp. NG och MG. Båda de nu nämnda samlingarna ha i av skrift tillställts mig av professor Collinder. Den tredje samlingen gjordes av undertecknad åren 1937 och 1939 och innehåller ett ord förråd från Jokkmokks sockens mellersta del (i ordboken förteck nat med J). Därtill komma två mindre ordsamlingar, den ena upp tecknad av professor Wiklund i Hornbergs hy inom Pålkems kyrkobokföringsdistrikt av Gellivare socken (förtecknat i ordboken med H), den andra av professor Collinder, upptecknad år 1923 i Flakaberg inom Råneå socken (förtecknat med F). Även från Hornberg finnas en del ord, upptecknade av Collinder. Dessa anges med TI(Coll.)’. År 1942 fick jag av professor Collinder i uppdrag alt på grund val av dessa uppteckningar utarbeta en lulelapsk ordbok. Vid genomgång av det förefintliga ordförrådet visade det sig emellertid, att materialet var för ofullständigt för att ge en fullt klar bild av de lapska dialekterna inom Lule lappmark. Åtminstone en dialekt måste komma till, nämligen den i norra delen av Jokkmokk, helst även den som talas i södra delen därav, mot gränsen till Arjeplog. I juni 1942 började jag arbetet och genomgick i olika etapper hela materialet med ett par språkmästare från norra delen av Jokkmokk.

II Arbetet härmed tog sammanlagt omkring fyra månader. De därvid insamlade dialektformerna ha i ordboken förtecknats med NJ. Tid vis hade jag även tillfälle att höra någon representant från södra delen av socknen. De därvid upptecknade dialektformerna ha för tecknats med SJ. De ordformer från de två först nämnda samlingarna som saknades i min ordsamling kompletterades med uppgifter från Jokkmokk. Under arbetets gång infogades också ord som under årens lopp samlats av mig i anteckningsböcker, bland andra från konservatorn Erik Holmhom i Njunjes, Kvikkjokk (förtecknat Njnnjes), från olika meddelare vid Stora Lulevatten, i Sarkavare, Lillselets m.fl. hvar inom Jokkmokks socken. Även professor Collinders omfångsrika uppteckningar av renskötselsnoinenklaluren i Norrkaitunis lapphy i Gellivare socken genomgingos och infogades i ordboken. En hel del ord och termer soni nyttjas endast av de från Torne lappmark i Sverige resp. Kantokeino i Norge till Gellivare inflyttade lapparna men som vunnit spridning jämväl hland de infödda i Norrkaitums lappby ha av professor Collinder upptagits i hans samling från norra delen av Gellivare. Även dessa ha medtagits oeli ha förtecknats med TL. Också en del norsklap.ska ord som vunnit hurskap i Gellivare ha tagits med, härrörande huvud sakligen från prof. Wiklunds samling. Vid dessa har satts »Wiklund» eller endast ett »W» inom parentes; så även vid en del ord former som äro hämtade från andra trakter än SG och som återfinnas i Wiklunds ordsamling. Ehuru medel välvilligt ställdes till mitt förfogande av Huma nistiska fonden, Längmanska fonden och Stiftelsen Hjalmar Lundbohms Minnesfond, räckte tyvärr icke dessa för en genomgång med en representant för Gellivare av den rätt stora mängd ord som upp tecknats i Jokkmokk men som icke hade motsvarande ordformer från Gellivare. Jokkmokk har därigenom kommit att bli rikligare företrätt än Gellivare. Utarbetandet av ordboken tog en tid av i det närmaste tre år; längre kunde jag icke fortsätta av brist på tid och medel. Myckel mera hade kunnat tagas med, då ordförrådet i de dialekter det här gäller är mycket rikt. Många ord som läsaren väntat sig finna kom mer han alltså möjligen att sakna. Ordnandet av materialet har också stött på väsentliga svårigheter på grund av de stora differen serna mellan ordformerna från olika trakter av området. Därom mera sedan. Vad fraseologien beträffar har jag sökt lå den så rikhaltig och

III belysande som möjligt. En del lapska sagesman äro särdeles fyn diga, när det gäller att finna exempel som åskådliggöra ett ords användning, och arbetet har därför icke stött på några särskilda svå righeter i detta falk De utmärkta fraserna i professor Gollinders ordsamlingar ha givetvis kommit till användning. En del exempel ha också hämtats från den tryckta litteraturen, i första hand från Anta Piraks levernesheskrivning »Jåhttee saamee viessoom». Även en del exempel från Konrad Nielsens Lappisk Ordbok ha fått tjäna som mönster. Religiösa termer och uttryck ha i rätt stor utsträckning tagits med, emedan lapskan sedan gammalt har hävd som religiöst språk i dessa trakter. Mycket har jag härvidlag fått under åhörande av predikningar, hållna av lapsktalande predikanter, under samtal i religiösa frågor samt under arbetet med översättning av delar av den svenska kyrkohandboken till lulelapska. För varje i ordboken förekommande dialektform och även oftast för frasernas vidkommande anges meddelaren med ett förkortningstecken, här nedan satt före vederbörande persons namn. De språkmästare (meddelare) som varit behjälpliga vid insamlandet av mate rial ha varit följande: För norra delen av Gellivare socken (Norrkaitums lappby): NG Erik Mickelsson Marsja, nomad (har meddelat det mesta av materialet; hans uppgifter äro de i fonetiskt hänseende nog grannaste) , NG1 Jon Eriksson Wenni, nomad, NG2 Andreas Poggats, nomad, NG3 Jon Eriksson Pitt ja, fiskarlapp, NG4 Pieltar Jonsson Rikko, fiskarlapp, NG5 Jon Olsson Saitun, nomad, NG6 Erik Jovasson Fanki, numera fiskarlapp, NG7 Jon Jovasson Fanki, nomad, NG8 Elli Wenni, nomadhustru, NG10 Elli Labha, NG11 Andreas Labha, NG12 Anders Olsson Saitun, nomad, NG13 Jon Ersson Poggats, nomad, NG14 Elli Saitun (NG5:s hustru), NG15 Anni Poggats (NG13:s hustru), NG18 Erik Skorpa, nomad, f.d. lappkateket.

IV För mellersta delen av Gellivare socken (Mellanbyns lappby): MG17 Pavva Nilsson Suorra, f.d. nomad. För Södra delen av Gellivare socken: (En flicka med förnam net Assa). För Flakaherg (inom Råneå socken): F resp. F1 förre hemmansägaren Erik Persson, F2 hemmansägaren Paulus Andersson, båda i Råneå Flakaherg. NJ NJ2 NJ3 NJ4

För norra delen av Jokkmokks socken: Nomaden Nils Petter Amma Grufvisare, Sirkas lapphy, » Måtto Apinut Eriksson Kuoljok, Sirkas lapphy, Hemmansägaren och predikanten Petter Sitsi, Kaltesluokta, Stora Lulevatten, Nomaden Anders Pettersson Kielatis, Sirkas lappby.

För mellersta delen av Jokkmokks socken: J Nomaden Anta Pavvasson Pirak, Jåkkåkaska lappby, J2 F.d. nomaden Pavva Lasse Ammasson Tuorda, Njavve, Kvikkjokks kyrkohokföringsdistrikt. För södra delen av Jokkmokks socken: SJ1 Förre nomaden Nils Johan Per Persson Pavval, Tuorpons lappby.1 En mängd ord och fraser ha upptecknats efter enstaka med delare, vilka här icke kunna uppräknas. De ha samtliga tecknats t.ex. NG~, NJ~, J~, SJ~ o.s.v. Några ord äro förtecknade med NG(S), vilket betyder att de äro typiska för en del familjer som flyttat efter den led som går söder om Kebnekaise, medan NG(N) betyder att ordformen före trädesvis nyttjas av de familjer som flyttat i Kebnekaisetrakten. En del ord i Wiklunds ordsamling äro förtecknade med JS. Vad detta betyder är obekant. När ordformer äro förtecknade med t.ex. Risappi, Pålkem, Suobbat, Stora Lulevatten, Lillselet etc., betyder det att de äro upp tecknade i resp. Risappi by inom Pålkems kyrkohokföringsdistrikt, Suobbats by inom samma distrikt, Pålkems kyrkoby, någon plats omkring St. Lulevatten och i Lillselets by inom Jokkmokks socken. 1 Noggrannare uppgifter oni de näninda sagesmannen, av vilka en del nu äro döda, konuna att lämnas i det utförligare förord som skall åtfölja den färdiga ordboken.

V I dialektformerna brukas del vanliga fonetiska alfabetet som användes vid tianskription av finsk-ugriska språk (se Setälä »Über transkription der finnisch-ugrischen sprachen» i Finnisch-ugrische Forschungen, lieft I år 1901, Collinder »Lautlehre des Waldlappisehen Dialektes von Gällivare» m.ft.). En närmare beskrivning över ljudtecken, förkortningar o.dyl. måste anstå till det utförligare för ord som kommer att åtfölja den färdiga ordboksupplagaii. Läsaren märker snart, att uppslagsorden i denna ordbok icke aro ordnade i vanlig alfabetisk följd. De stora differenserna i ord formerna inom området ha gjort en strängt alfabetisk uppställning mycket svår. Att föra varje ord under dess begynnelsebokstav skulle ha medfört ett alltför stort antal hänvisningar. En stor procent av ord som börja på h +vokal sakna hos vissa sagesman detta h och börja på följande vokal. Till och med samme person kan uttala ordet såväl med som utan h, t.ex. äsatit och häsalit, arvuk och lmrvuk, iesselis och hiessēlis, al'pe och hål'pē. Alla sådana ord ha pla cerats under den gemensamma stammens begynnelsevokal, d.v.s. hasatit och harvuk under a, hiessĕlis under i, hål'pĕ under å o.s.v. Men för att undvika hänvisning i varje särskilt fall ha samtliga ord som börja på h + vokal placerats under den närmast följande voka len. h saknar alltså betydelse för den alfabetiska ordningsföljden. Men även h efter glidvokal mellan två stamkonsonanter i starkstam skiftar inom området, i det en del sagesmän (så t.ex. Pavva Lasse Ammasson Tuorda, Njavve, Kvikkjokk, och Erik Persson, Flakaberg, Råneå) helt sakna detta ljud, varför heller ingen hänsyn tagits till det. Som exempel må nämnas par'kō i stället för par'hkō bark, rar'kēt i stället för rar'hkēt skilja (renar). Till slut befanns det fördelaktigast att vid ordens placering överhuvud ej ta någon hänsyn till h som ljudteckeii. En mängd ord med två eller tre konsonanter 1 som begynnelse ljud (förljud) kunna även börja med endast e n konsonant (i så fall den andra resp. tredje). Sålunda växla sjkänfkatit med känfkatit, slāhpē med lähpe, sjliesjkēt med liesjkēt, smalln med nudln, kranni med ranni, skrätär med rātār och srātar, sjnjil'jōt med nil'jōt, sjnjårrot med njarrat, tradjo med rāiljō, sjtientjē med tientjē, spietas med 1 Orit med tre konsonanter som förljud torde alla vara nordiska lånord av yngre datum. De med två konsonanter (resp. konsonantsammanställningar) som förljud kunna även vara äkta lapska (jfr J. Qvigstads uppsats »Dobbeltkonsonant i Fortyd i lappisk» i Festskrift til Konrad Nielsen, Oslo 1945).

VI pielas, späi'kat med päi'kat, sjtusjkat med tusjkat o.s.v., utan änd ring i ordens betydelse. De nämnda orden äro endast exempel ur högen. 1 sådana fall ha orden placerats under den gemensamma stammens hegynnelsekonsonant och de icke gemensamma stamkonsonanterna ha satts inom parentes, alltså (sj) kānjʿkatit, (s)lāhpē, (s)malta, (k)ranni, (sk)rätar o.s.v. Men för att undvika ett otal hän visningar, vilka även eljest äro tillräckligt många i denna ordbok, liar jag vågat försöket atl placera alla ord som börja med två eller tre konsonanter under den bokstav soni motsvarar den andra resp. tredje av hegynnelsekonsonanterna. Såsom enkelt konsonantljud räknas då även konsonantsammanställningar som anses tillsammans bilda e t t ljud (л/=muljerat л; sj, tj, och ts; de tre s e n a r e č och c i norsklapskan). Regeln blir alltså: Alla ord som börja med (eller ha som förljud) två eller tre konsonanter (resp. konsonantsammanställningar som var för sig representera e t t särskilt ljud) anses ha den andra resp. tredje konsonanten (resp. konsonantsammanställningen) som begynnelsebokstav och återfinnes under denna. Således återfinnes sjk- och sk- under A'-; fl-, kl-, pl-, sjl- under /-; sm- under m-, sn- under n-, sjnj- nnder n-; kr-, skr-, sr-, str- och trunder r-; sjp- och sp- under p-, st- under t-, sjt- under t-, nj-, sj-, tj- och ts- återfinnas däremot under resp. n, s och t. I övrigt hänvisas till ordbokens text. Slutligen må nämnas några tecken som torde tarva en närmare förklaring redan nu. * efter en sagesmans förtecken (t.ex. NG*) eller vid en ordform betyder all uppteckningen är osäker i någon fonetisk detalj. * framför ett uppslagsord anger att den uppförda nominativformen icke nyttjas. Citationstecken omkring ett ord (t.ex. »härk» = renoxe) eller omkring ett uttryck användes för att beteckna att benämningen år specifik för denna trakt eller att uttrycket är direkt citat av vad sagesmannen sagt eller att det är direkt översätt ning från lapskan (alltså ej regelrätt svenska). [ ] omkring en artikel betecknar att ordet och artikeln är hämtad från tornelapskt om råde (TL); användes även som tecken för en parentes som förekom mer inne i en annan parentes; iʜ anger att ordet ej är känt av veder börande sagesman, ii att sagesmannen väl hört och förstår ordet men ej nyttjar det, (d.v.s. det hör ej till hans dialekt). ~ betecknar att två former eller uttryck förekomma vid sidan av varandra, inne i ett ord (t.ex. kab'tē) markerar glidvoka). Jokkmokk i september 1946. Harold Grundström. kou

eoMftrvHbKi.urnv 1946

ahhis ~ āpis NG1 ä̰pis, SG àbbis, NJ àbbis (-kirɛjē), J àbbis (-kirejē); ahc-hok / Ahc-lìuch. ahhutit NG* àbbit''tit, SG àbbutit; NJ och J àbbutit; hli klar i huvudet / einen klaren Kopf be kommen, ganz wach werden / NG ij abbntah pårrat nahkäris är så sömndimcken, att hau inte orkar (ex. om ett harn som man väckt); SG ij abbiite nahkaris säges om en björn, som inte vill vakna ur sin vintersömn, då han vackes av jagarna; J ij sån abbuta kåhttsat, han är så sömnig, att han inte vaknar. hah'ja NG10 III; SG hàbɛja; NJ, J haìŕja, asg ĭiahjau̯·, lukt (god 1. dålig) / (ūbler od~. guter) Ge ruch / jfr h ād ja. ah'jat J àbɛjat, 1 sg prs ăbjau̯; taga vara på, laga reda på / elw. aufhehen, aufhewahren, nicht ver kommen lassen / även: «. āi̯mui̯ta d:o. hah'iēk NJ2, J2 hahɛlēhk, gsg -a; snö som faller i mycket stora flingor / sehr großflockiger Schnee. hab'lētit NJ2, J ìmbHētit·, snöa stora flingor / in großen Flocken schneien. hablutallat J 3 sg prs hahliihtat̆lā; det snöar litet med stora flingor / es schneit ein wenig in großen Flocken. ahmelitnē NG ʜʜ; SG àbmelittnē·,

NJ och J s e (h )ā p m ilitn ē; norsk bondkvinna (kallas så i följd av sin huvudbonad med en »säck» som står ut baktill) / nor wegische Bäuerin (nach ihrer nach hinten herausragenden sackähnliehen Kopfbedeckung genannt). ab'när NG1 àbūiàr, NJ àbɛnār, J àlɛnàr; snickare; en som söker och hugger ämnen till snickeri / Tischler; einer, der sieh im Wald Holz zum Tischlern fällt. ab'nasit NG10 àbɛnasit, NJ àbanasit; J ʜ; = a b 'n it . ab nit NG àbm̀it; SG, NJ, J àbɛnit; gå ut i skogen och leta reda på virke till snickeriarbeten / in den Wald geben und Holz zum Tischlern suchen / sij ah'niji kieres-äpnav de söka ämne till en lappsläde. Iiābrēs NG13 hābQēs, ess. hābo̰ēn (obsolet); NG10 ʜʜ; SG häbrēs, gsg hàbɛrā; H Iʜ; NJ, J Mbrēs, gsg ĭiàb’ŋŭ; bock / Bock. habriihka NG8 habriijika, npl habnjhkah; NJ ʜʜ, J in; fabrik / Fabrik. ab'ta NG1 àb*ta ȯlmài̯ ; NJ ʜʜ, J lʜ; en rivande, duktig karl / ein energischer, tüchtiger Kerl. ab tsat NG alptsat, neg. aptsah\ NJ ʜʜ; J ab'Hsat, neg. aptsa·, NG ij aptsah det märks inte någon minskning, fast man tar (när man tar ur en hei hög) / man merkt nicht, daß es weniger

2 wird, obgleich man davon nimmt (aus einem Haufen) / J tån vattsäh näv miolet, ij ham tuiste uptsah lai'to du går så sakta, att våglängden inte minskar; ij hani tuiste aptsah ätnöt mnorra-hårre för dig ökar inte vedhögen (så sakta hugger du). addaluvvat J àdduluwwut = a (1d a n u v v a t. addanuvvat J àddanuwwat·, hl i ifrån sig, bli utan besinning, lik som svimma av (även om religiös extas) / außer sich geraten, die Besinnung veidieren, gleichsam ohnmächtig werden (auch von religiöser Ekstase). addaris-rnässō NG1 àeìdarismä̀ssω̄, SG àddaris-m.·, NJ ʜ, J ʜ, se p a sā tis; »Andersmäss», advenlssöndagen / die »Andreas messe», der Adventsonntag. haddē NG1 had̀Hè, asg hatte\ SG, H hadde-, NJ hadüē; J liad̀Hē, asg hatten; pris (på vara) / Preis (einer Ware). (h)ailditallat NG hàddʿihtallat, NG1’ hàdditallat, SG àddihtallat, NJ hàddihtallat, J hàdiìitalt̆at·, härma, säga, tala om vad folk ha sagt; ge eko / nachmachen, nachsprechen, wiedererzählen, was die Leute gesagt haben; widerhallen / Pakte h-ä det ger eko mot klippan. Iiadditit J hàddń’ŏtit, härma (uppr. ggr) 1. ha för vana all härnia; ge eko / (wiederholt) nachmachen, die Gewohnheit ha ben, jdn nachzuahmen; widerhullen /paktĕ haddit klippan ger eko. haddō NG* hàddʿω̄, SG hàddω̄; NJ, J liaddω̄, asg hăttὼw; hämnd / Rache. haddutit NG1* JiàddὼHt, SG

hàddutit, NJ liŭddutit, J hadduhtit; hämnas / sich rächen. hädja NG10 häd'ja, NG' asg hü̯i̯a; NJ, J häd'ja, asg hāi̯au̯·, lukt / Geruch / NJ smak (god 1. dålig) / Geschmack (guter oder schlechter) / J mycket svag lukt / sehr schwacher Geruch. adjä NG1 ùd̀'jā, asg ād'jàu̯; SG, H àd'd'ā, SG elat. sg àd'd'ās; NJ och J àd'jā, asg ad'jàu̯; 1. farfar, morfar, manlig sidoslākting i fjärma re led bakåt, även i allm. till en bekant gammal man: »farbror» / Großvater, männl. Seitenverwandter in einer älteren Generation, auch »Onkel» als Anrede an einen alten Mann der Bekanntschaft. 2. nyttjas ockasionellt även om björnen / hin und wieder auch Bezeichnung des Bären / (J piern-adjä) 3. åskan / Donner / adjä jnhtsä åskan dundrar / der Donner kracht / a. sjärʿkōi åskan mullrade / der Donner grollte j a. nwnnä åskan går / es donnert / ahnen adjä numnä id. adjäi se a i. adjā-juoksa NG1 ād'jà-f'o̰kʿsa, J à(ì'jà-jukxsa; regnbågen / Re genbogen / NG1 även trollslända j N G 1 a u c h L ib e lle . adja-kier'kē NG1 ad'jn-kä̀rɛkē; NJ och J ad̀'ja-kʿerɛkē·, nätankare av sten / steinerner Netzanker. adja-muorra SG àd'd'a-mùörm; NJ och J ad̀'ja-mùωrr(t; nälrnärke, som utvisar, var ändan av nätet är / die das Ende eines Netzes angehende Flöße. adjānaddat NG ad'jānadd'at; NJ ʜʜ, J ʜʜ; bli medvetslös, svimma / das Bewußtsein verlieren / kal

3

må vehi adjānaddìm jag hiev nog medvetslös en kort stund. adjānit, NG1 ād'jànit, SG ārf'āmt; NJ och J ād'jāmt·, bli up pehållen, bli sysselsatt med ngt så att man blir hindrad / aufgehalten werden, mit etwas hcschäftigt werden, so daß man von etwas ahgehalten wird, ādjā-pasmä NG ād'jū-pàs̀mai NJ och J se ätjā-pasmā; NJ2 ād'ja-pàs̀mā, asg -pāsmàu̯·, rök svamp / Stauhpilz, Bofist. adjurastēt NG ud'jarastä 3 sg prs; NJ och J ad'jaras̀tèt; glida, slinta loss ur en förtöjning (om nätsänke el. annat runt föremål) / sich aus der Vertäuung losmachen (von einem Netzhlei od. -stein od. einem anderen runden Gegenstand) / J: gå upp (om en söm) / sich trennen (von einer Naht). hadjat J had'ja t, 1 sg prs hai̯āu̯·, om en mor: skrika och ryta åt harnen, när de väsnas för mycket / von einer Mutter: die Kinder anfahren, wenn sie zuviel Lärm machen. hādjēt J had̀'jèt, 1 sg prs hāi̯àu̯; skingra / zerstreuen. ādjēt J ād'jēt, 1 sg prs āi̯àu̯·, sysselsätta, roa (ett barn), så att tiden går fortare / ein Kind beschäftigen, ihm die Zeit ver treiben. adjistit J ad̀'jistit; blunda, slumra till ett litet tag/einnicken, ein kleines Schläfchen tun. hadjit NG1 hàd̀'jit, SG hàd'd'it·, NJ, .1 had'jit. 3 pl prs hàd'j i j i ; skingra, sprida, placera på olika ställen (inte bara om renar) / zer streuen, auf verschiedene Stellen

verteilen (nicht nur von Remi tieren). adjit NG1 in; SG ad'd'it, F ger. H cd'jimin; NJ, J ad̀'jit; blunda, slumra till, sova en liten stund / einnicken, ein wenig einschluinniern, ein kleines Schläfchen tun. adjit NG, NJ, J m jit; sänka ned under vatten, ankra fast ngt i vatten j unter Wasser senken, unter Wasser verankern. àdjit NG9,1* àd̀'jit, SG àd'd'it; NJ m, J ui; lägga kaggar i käl lor till förvaring / Fäßchen zur Aufbewahrung in Quellen legen. ādjōs J āil'jὼs, stor, tystlåten, jättelik, klumpig karl / großer, schweigsamer, riesiger, schwer fälliger Mann. hadjōt (adv.) NG lil; SG hàd'd'ω̄t; NJ, J hàd̀'jω̄t·, huller om huller, om vartannat / holterdie polter, durcheinander. adjōv NG1 M'jὼp, npl ; SG àd'd'ūoū, ess. àd'd'üvin; NJ och J àd̀'jὼw, asg àd̀'jὼmu̯ ; så kallaien inan sitt hariiharn / so nennt ein Mann sein Enkelkind. adju H àd'd'u·, NJ ʜʜ, J Ul; farfader, morfader (barnspråk) / Großva ter (Kin dersprache). adjulit NG ād'julit, SG àd'd'ūlit; F 111; NJ och J ad'jut̆it; yra, fumia i sömndriicket tillstånd; tokas, Ijollas j sich verworren gehahen, schlaftrunken umher tappen; sich närrisch benehmen. ādjusit SG äd'usit; NJ in, J ui; bli uppehållen, bli hindrad / auf-, ahgehalten werden. hādjusit NG Mul'jusit, SG hàd'd'usit, NJ häd'jusit, J ĭiäd̀'jusit; skingras / zerstreut werden; aus einander gehen.

4 adnē, attr. -s SG addnē, npl id.; NJ addnē, attr. -s; J ad̀Hnē, attr. -s; förmögen / vermögend, wohlhabend / vielika adnēs ulnuitj kal'kā skall vara en ganska förmögen karl. hadnit se fadnit. adnō NG àd̀nω̄, elat. sg àd̀nὼn; NJ àd̀nω̄, J àd̀Hnω̄; en som be går, ber om ngt, tiggare / einer, der etwas verlangt, Bettler, hadnō se fadnō. adnōt (adv.) J2 ad̀Hnω̄H, i an vänt, begagnat skick / in ge brauchtem, getragenem Zustand / piktasah läh a. kläderna äro an vända. hagŋāraddat NG hag̀ŋaradd'at, NG1 hag̀ŋärad̀Hat, NJ hagŋäraddat, J hagGŋaraddat; ha lust att / zu etw. Lust haben / (med inf.); jfr aŋkut. iiagŋō NG1 hàg̀ŋω̄, npl hàg̀ŋω̄ 1'; SG, H hàg̀yω̄·, SG apl hàg̀ŋω̄it, NJ id.; J hàg̀Gŋω̄, hàg̀ŋω̄, asg hàg̀ŋὼw; årtull (i båt) / Ruderdolle. hagŋō-juovva NG1 lʜ; SG hàg̀ŋω̆-jùöwa, J hàg̀yὼ-juģvva; blockmark, »ur», genom vilken man icke kommer fram / felsige Stelle durch die man nicht weiterkommt. hagŋō-pǟs(s)ō NG hàg̀ŋὼ-piǟsω̄·, F IH; SG, H hàg̀ŋω̆-pä̀ssω̄, npl h.-pɛssiika·, J hagŋὼ-pš̀ǟ̭sω̄, npl h.-pɛssuka·, vidjehand som är Hist vid årUillen och håller fast åran då man ror / an der Ruderdolle hefestigte Weidengerte, die das Ruder festhält. hagŋurit NG1 ìiag̀ŋurit, 3 sg prs hag̀ŋur; NJ hagijimt; J ʜʜ; ha lust att - - (med inf.) / zu etw. Lust haben. ai (adv.), NG1 «| ~ ai, obet. ai;

SG ài, ai ; NJ och J aiJ; J även aa ja i̯ (sällan förek.); också / auch. āika NG ai̯ka, elat. sg àìkakin; NJ ʜʜ, J iʜ; avsikt / Absicht / nåu tanne lij a. han hade den avsikten. ai'ka NG àì̯/vā, NG1 āì̯/cā, SG ài̯kä; NJ och J ài̯°kā; för länge sedan, sedan länge tillbaka / längst, schon lange, vor langer Zeit / NG mij tiehtep su a. vi känna honom sedan länge tillb. NG1 man a. för hurii länge sedan? / vor wie langer Zeit? j J endast i förb. ai'kä åtna för länge sedan (sällan förekommande uttryck) / J nur in der Verbindung: «. vor langer Zeit. hai'hka NG, NG10 hmhka, npl hāi̯hkah; SG, H hàȯ̆ɛŋtka, npl hmhka-, NJ, J hài̯ɛhka, npl häi̯ìika; grov, gammal fura 1. gran med kärnved / starke alte Kiefer od. Fichte mit Kernholz / hai'hkapånjåk, se p å n jå k . ai kahatj NG i3 àìkahad̀'š́i1pòᴖhtmn (det) hiev ej av; iJ pˋoᴖtèj1 alkahad̀'š́an (det) hlir ej av, lyckas ej / es wird nichts daraus, miß lingt / NJ IH, J HI. ai'käi (adv.) J àfkài̯, J2 ai̯nkài\ överens / einig / a. pahtet, se a i ' k ē. ai'kāi (adv.) NG ȯbba ài̯kài_, NJ ȯbbo àiùkài̯; J iʜ; för länge sedan / vor langer Zeit. āikās (adv.) J āi̯kūs, J2 āi̯kàs; överens / einig / a. pahtet komma överens (med ngn) / gut auskommen, sich vertragen (mit jdm). ai'kāsatj SG àiɛkäsatš, NJ ài̯akāsaš́, J àiɛkāsa(t')š́; liörande till den 1. den tiden / in diese od.

5 jene Zeit gehörend / J tan a. tili denna tid hörande, denna tids / dieser Zeit angehörend /; NJ3 även: findig / NJ3 auch: zeitlich, irdisch / parēs-ai'kāsatj, se pǟr ēs; sătē-aì'kāsatj, se såh tē; NJ3 valtėh midjij mi ai'kāsatj vuohkāi lä midjij tāŕpnlatj giv oss vad som i timligt avseende är oss av nöden. aikästuvvat JS (?) àikastuwat; NJ ʜl, J Iʜ; långledas, ha tråkigt / sich langweilen. hai'kat (adv.), NG* hai̬kai; NG10 ʜʜ, F ʜʜ; SG hàiɛkat; NJ, J hài̯ɛkat; mycket (hest. till adj.) / sehr, viel (vor Eigenschaftswörtern) / h. keurap mycket starkare / viel stärker / h. äfnakav taste vuoi'nä man ser mycket härifrån ( = har vid utsikt); (hest. till suhst.) / (vor Hauptwörtern) / hai'kat ai'ke l tal räjes det är mycket lång tid sedan dess. āikātj NG āi̯kāš́, SG àikŭtš, NJ āi̯kāt'š́·, J ʜ; = a i’kāsatj; NG tan-āikākj ul'mu den tidens män niskor / die Menschen jener Zeit. ai'kē NG1 ài̯kē, iness. sg ài̯kēn; SG, H àikēɛ, apl āikìt·, NJ och J ài̯ɛkē, iness. sg äi̯kèn; tid / Zeit / akti aikēn en gång i sänder (ex. en gång i veckan) / je einmal (z.B. einmal wöchentlich) / ai'kai 1. (J) äikas păhtēt komma över ens / einig werden / āikē pālē i (god) tid / rechtzeitig / akta āikēn en i sänder / je einer / NG14 im mån vissjal tanne nuü'htalit al'miii aike jag näns inte tala om den saken här, när folk hör på, i andra människors närvaro; kal tjähtje vaddä aikenis, kå kär'kā nog ger vattnet fisk, när den tiden kommer.

hai'hkēt NG1 hài̯hkèt; NJ, J hài̯ɛlikēt; ropa »hai̯, hèi̯, hèi» eller »hoj» för att lugna renarna / den Remitieren »hoj» Zurufen, um sie zu beruhigen. hai'hkō NG hàŕhkω̄, npl hàihkω̄ h; NG10 ʜʜ (jfr k å r'så );" F ʜʜ; SG hàiɛhkω̄·, NJ hàfhkω̄, asg hāi̯hkὼiv; J hài̯ɛhkω̄, asg hài̯hkὼw; strå / Halm / rāssē-h. grässtrå / Grashalm i ̯ vmb'ta-h. ~ vmpitad'i. hårstrå / ein Haar, Härchen. ai'kōt NG1 1 sg prs āi̯kὼw, 3 sg prs ài̯ku, NG” 3 sg impf āi̯kὼi̯ ; SG, H àikω̄t, 1 sg prs ūikω̄ou; NJ och J ài̯ɛkω̄t, 1 sg prs āi̯kòno; ämna, tänka (göra ngt) / geden ken, heabsichtigen / J mån äiikov vuoVket jag tänker resa. haihkōtit NG10 haìhkω̄tit (?), SG hàihkω̄htit; NJ, J hài̯hkω̄htit; ropa (upprepade ggr) åt renarna för att tå dem att stanna / den Remitieren wiederholt Zurufen, uni sie zum Stehen zu bringen. hāihkutallat NGalaš́, pred., attr.; lämplig, passande / geeignet, angemessen, passend /; hiepalatj sal'ma-vär'sa en lämplig psalm vers; kaiinå viioi'nn hiepalattjan där det synes lämpligt. hiepaiattjat (adv.) NJ3 hėɛpalai'š́at, lämpligen / ganz gut, mit Vorteil. hiepal'k~häpalʿk, attr. -is NG heɛpal'kis, SG hēɛpalk; NJ, J hǟ̭pal'k, attr. -16*; passande, lämplig /passend, angemessen, dienlich /; tat tij hǟpal'kīs piebmō tjăi'vāi det var lämplig mat för magen. hiepal’kuvvat ~ häpalʿkuvvat NG hèɛpal'kwwwat; NJ ʜ; J Mpal'kuwwat; passa iliop med (intr.) / zusammenpassen mit (intr.) /; NG ij hiepal'knvvam ma matkäi det passade ej ihop med min resa, min resplan. hiepas (attr.) SG hēɛpas; NJ III, J III; lämplig, sådan (kamrat) som man trivs med / geeignet.

passend, so einer (so ein Kame rad), mit dem man gut auskommt. hiehpat ~ hiihpat NG1hėɛhpat, neg. hhɛpa; SG hēchpat; NJ Mhpat; J Mhpat, 3 sg prs haahpä, neg. hɛpa; vara [lassande, lämplig / [lassend, angemessen sein /; SG även: trivas iiiop / auch: sich gut vertragen, einander gut leiden können. hiepatit ~ häpatit NG, NG1/iéejmtit; SG hēɛjxitit; NJ, J hǟ̭patit; komma överens, sams j (gut) miteinander auskommen, sich vertragen, einig sein /; passa för varandra / (gut) füreinander od. zusammen passen/; NJ tai hihiita h. hionʿtntjin ni två skulle [lassa tili äkta makar; te mäi häpatin aktan niannat då [lassar vi två hra ihop att resa tillsammans. hiepatit ~ häpatit J hɛpahtit, NJ id.; lämpa, anpassa, få till att [lassa / nach einem hestimmlen Zweck einrichten, anpassen, zimi Passen hringen, [lassend ma chen /; sapme aeitju h. ja tnn'tet pähttsnit pnoremns knohtöm-atnania vuostij lappen får lämpa (dirigera) och driva renarna in mot det bästa heteslandet. hiepatus NJ3 hèɛp a htus, gsg -ā; något som man (inner passande 1. lämpligt j etw., was einem [las send od. angemessen erscheint /; hiepahisā mil'te efter som man (inner lämpligt, efter gotttinnande / je nachdem man es [lassend, angemessen ündet, nach Gutdün ken, nach Beliehen. iehpē ~ äiipē NG ä̀hpè-, SG ēpē-; NJ, J ièhpè-; hetecknar mot sats: o-, miss- etc.; (sällan före kommande i Jokkmokk) / heden

78

tet einen Gegensatz: Un- (un-). Aher- (aber-). Miß- (miß-) usw.; (in Jokkmokk selten vorkom mend) /; NG, SG, NJ iehpĕ- ( iepe-, ähpe-) jahkkö vantro / Aberglau be /; J iehpe-läi'tö se d. o.; iehpepåihtuk se d. o. iepē- se iehpē. iehpē-läi'tō NJ ēhpè-lǟ̭ftω̄, J ièhpē-ld'i̯ɛtω̄; som aldrig gör något ordentligt, slarvig / wer nie et was ordentlich macht, nachläs sig, schlampig /; iehpeläit almntj slarvig människa / unordentlicher Mensch. iehpē-på̄ihtuk NJ ʜʜ; J tèhpè~ pȯi̯htuk, pred., attr.; mindre för sig, klen till förståndet; dåligt insatt (i en fråga) / mit dem nicht viel los ist, von schwachem Verstände; wer (in einer Frage) schlecht Bescheid weiß. iehpētit ~ ähpētit (V'pētit; N J ʜʜ, J III; m i s s t r o / ( jd m ) m iß trau en .

(någon)

hiepmē SG mūōhta-hèp̀mē; NJ iʜ, J ʜi; mörker, förorsakat av tätt snöfall Dunkelheit, verur sacht durch dichtes Schneetrei ben /; jfr h iem ēs. ieppēr ~ äppēr NG1 ä̀ppèr, npl abBàrah; SG èppēr, iness. sg abbann; NJ èppēr, gsg ä̀bbàra; J eeppèr, gsg ä̀bBāra; NG1 tlat ask med lock / flache Schachtel mit Deckel /; SG smörask / Butter dose /; J ambar av trä att för vara fisk i (häres av klöyjeren) / Holzeimer, worin man Fische aufheht (wird vom Saumrenntier getragen). hieptit SG hèptit, NJ h'èpVtit; J ii; hindra, uppehålla / auflialten, hindern.

ierētis NJ č́ĕrētis-namma, ett namn, som gives åt någon för att man skall kunna skilja ho nom från en annan som heter likadant / ein Name, den man jemandem gibt, um ihn von einer anderen Person mit dem gleichen Namen unterscheiden zu können. ierētit ~ ärētit NG ǟrētit; NJ, J èĕrētit; skilja (ex. hundar, som slåss, 1. renar, så att de inte blandas ihop) / trennen, ausein anderbringen (z.B. Hunde, die sich raufen, od. Remitiere, damit sie nicht untereinander geraten) /; skilja (på spår i snön) / (Fähr ten im Schnee) auseinanderhalten, unterscheiden /; ändra (ett ren märke, så att det kan skiljas fr. ett annat 1. ett namn för att skilja en person fr. en annan) / ändern (ein Renntierzeichen, damit es von einem anderen unterschieden werden kann, od. einen Namen, um eine Person von einer anderen zu unterschei den) /; vilseleda, »vända bort» / irremachen /; ij äretah lnottait man kan inte skilja på spåren, inte spåra (därför att det är trampat överallt i snön); jno lä aretarn (ierētam), kå lä rnnohtestarn genom att det snöat litet kan man se nya spår (efter re narna; betingelserna för att finna dem ha ändrats, blivit bättre). hierētit NJ3, J lieĕrētit; hindra / verhindern, verhüten, (einer Sa che) wehren /; Härrä, hieretah iniiä ådtjelatj sitötav Herre, hindra vår köttsliga vilja; hieretah vierréahpav ja kai'hka villitiisäv för hindra falsk lära och all för förelse!

79 ieri se ie n jt. icrijt (adv.) NG ĕ͔rrt't, NG1ĕn(i),

NG13 èiri(t'š́); SG, H ēnt; NJ erit~ èn'ta; J ènJt(a); NG, SG, H hort, horta / fort, weg, hinweg in die (der) Ferne, verschwunden /; tah läh ie. de äro horta; J hort / fort, weg, hinweg, in die Ferne /; käit(a) ie. gå hort, försvinn! ierijta se ierijt. ierin (adv.) J erin, horta / fort, weg, nicht (mehr) hier, ver schwunden /; mu nissnn lä e. min hustru är horta; e. lä pnorrevuohta godheten är horta (exis terar inte mer). ieritis SG ēritis pèbbmω̄; NJ, J ȯ̆riHis-; ie.-piebmö mat som man ej förut eller på länge ätit; ny, ovan föda, särskilt välsmakande sådan, som man oväntat blir hju den på / Speise, die man noch nicht od. seit langem nicht ge gessen hat; neue, ungewohnte Kost, besonders solche wohl schmeckender Art, zu der man unerwartet eingeladen wird. hier'kē ~ här'kē NGt·2·6hä̀rɛkē, asg hürʿkē; NG2,6 apl hērkit'š́; NJ hcrɛkē, npl hĕrʿkē; J hʿcrɛkē, gsg hèrʿkē, apl hè͔rkx't; »härk», renoxe (användes till arhetsreu) j kastriertes Reuntier, Renntier ochse (wird als Arheitsrenntier benutzt) /; NG1, NJ, J hier'kenärre en klöyjehörda (40—50 kg.) / eine Saumtierlast (40—50 kg.) /; hier'ke-pietle 1/2 klöyjehörda / 1/2 Saumtierlast /; J hier'kei-piellcjaffo-viiossa en mjölsäck, lagom stor och tung att hänga en på vardera sidan i klöyjesadeln på renens rygg j ein Mehlsack, ge rade so groß und schwer, daß

man je einen zu beiden Seiten des Renntierrückens an den Saum sattel hängen kann /; J hier'kēpiellē-lāhkāi så att det hlir en halv klöyjehörda / so daß (es) eine halhe Saumtierlast ausmacht /; J hier'kē-piel-viiossa säck som hänges en på vardera sidan i klövjesadeln / Sack, welcher je einer an jede Seite des SaumSattels gehängt wird /; J hier'kētäpmam tämjning av renoxar / Zähmung von Renntierochsen /; J hier'kē-tjnovvo ren, som hara följer efter en »härk» på flytt ningar 1. vid annan förflyttning / Renntier, das auf dem Wanderzuge oder hei anderen Mär schen hinter einem Zugochsen nur einhergeht /; J hier'kē-ällo hjord av renoxar, som vaktas särskilt för att vara till hands vid förestående flyttning / eine Herde von Renntierochsen, die getrennt gehütet wird, um hei einem bevorstehenden Wander zug hei der Hand zu sein. hier'kē-piellō NG1harɛkè-peellω̄; NJ, J hierekē-piellȯ (grövre transkr.); renoxskälla / Renntieroch senschelle /; tävälatj rai'tö-h.-p. oxskälla, tämligen stor skälla / Ochsenschelle, eine ziemlich große Schelle /; lai'tistim-h.-p. ledskälla (häres av oxe som leder tåget) / Leitschelle (die der Leitochs des Zuges am Halse trägt). hier'kim NG hērʿkim, SG id.; H hērʿtim; F hēɛrʿtirn, npl -a; NJ ʜʜ, J lʜ; kräkla, »tvara» (bestå ende av en avskalad trädtopp med kvarsiUande, avkapade gre nar 1. av två korsställda hjörkstvcken lastade vid ändan av ett

80

skaft) t Quirl (bestehend aus einer ahgeschälten Baumspitze mit vom Stocke herausgewachsenen Aststummeln oder aus zwei iihers Kreuz gestellten Birkenhölzchen am Ende eines Stieles). ierrēk ~ ärrēk NG“ ä̀rrēk; NJ ʜʜ, J HI; = ärrēt. ierrēn ~ ärrēn NG8 ărrēn, SG èrrēn; NG ʜʜ, NJ IH, J HI; NG8 för sig, avskild från de övriga, på särskild plats / für sich, ge trennt von den anderen, auf einem besonderen Platz /; SG horta / fort, weg /; ie. mannat vara borta / fort sein. (h)ierʿtik NG1 hm̀rtm̀h; SG, H, NJ ĭiērʿük; F liēŕtik, npl -ft; J (h)ēŕtik; sidan med revbenen hos ett kreatur, revhenspjäll / die »Seite», das Seitenstuck mit den Rippen hei einem Tier, Rippe(n)speer /; (hjie.-takte revhen / Rippe. hieFtim se hierʿkim . hier'vit NG, NG1, SG, NJ hèrɛvit; J Iβerɛvit; pryda, göra grann / schmücken, schön machen, herausputzen. ieskātjis (adv.) se ǟs kātjis. ieski (adv.) NG10 èski, SG èsski, NJ ès̀ki, J eeski; nyss, (nu) först, (då) först j gerade jetzt, (jetzt) eben, (jetzt) erst, da (dann, da mals) erst / (jfr äskä). (h)iessēiis ~ ässēiis NG ǟssēlis (knappast brukligt) / (kaum gehräuchlich) /; SG èssēlis, NJ èssēlis; J [hǟ̭èĕssēhs, ess. -lissan 1. -lassan (pred., attr.); havande / schwanger /; F kraftlös, orkes lös / kraftlos, arheitsunfähig. iestēv NJ2 hcstM\ asg ees̀tivau̯; J ŏesteu̯, asg eeštĕmau̯ och ‘es̀tiivau̯ ; honhjörn / Bärin.

iestik NG, NG1 è̮- stik; F iʜ, NJ ʜʜ, J IH; hinder , Hindernis, Verliinderung, Abhaltung /; sjattai manmilakän iestik, se under m a n n u 1a h k a. hiehtē ~ hähtē NG hähte; NG2 hälite ~ hėītē; SG hèhte, gsg hēɛtē· F hèɛtē, iness. sg hèɛtēn; NJ hǹhtē, iness. sg ìfètēn; J hˋėɛtē, ill. sg hä̀ɛtài̯; nöd, fara / Not, Gefahr. hiehtēt, attr. -is J hèɛhtēt, attr. -is, komp. hèɛhtŭtɯbbω̄; (om kött:) som ej har riktigt god smak på grund av att blodet hlivit kvar i köttet (vid slakt 1. annars); järvens kött är också Ii. j (von Fleisch:) das nicht sehr gut schmeckt, weil das Blut (heim Schlachten od. sonstwie) im Fleisch zurückgehliehen ist; das Fleisch des Vielfraßes ist auch h. ietis NG etis; NJ HI, J Hl; åt minstone, då / wenigstens, zum wenigsten, doch /; kal må kåit etis tåp tedjim nog var jag åt minstone där / ich war doch we nigstens dort /; jfr ätas. ietj, pl. ietja NG1,8 ȯ̆š́; SG ēt'š́, ēš, plur. ēɛi'š́a; H ēt'š́; NJ ēi̯t'jš́, plur. ȯ̆ɛt'ša; J ė̀ɛt'š́, ēš́, plur. ėɛt'š́a; 1. själv (som hestämning till satsens suhj.) / seihst, selber (als Bestimmung zum Suhj. des Satzes): män ietj jag själv / ich seihst /; midja ietja vi själva; / wo selbst /; kaktes tat pier'ko ielüjan njaddä liuru kommer det till att det här köttet smakar (som mitt) eget [säger Luhlak] i en Staloherättelse / wie kommt es, daß das Fleisch da wie zu mir gehörig (mein eigenes) schmeckt [sagt Lulitak in einer Staloerzählung] /; 2. (i sammansättn.): själv(s)-.

81

egen- / (in Zusammensetzungen): seihst-, eigen- /; ietj-mtak självrå dig, sin egen herre, som inte behö ver lyda andra / selhständig, eigen mächtig, selbstherrlich, wer sein eigener Herr ist und nicht anderen zu gehorchen braucht/;NG10,SG,J ietjväftak självrådig, (J) självsvål dig / eigenmächtig, (J) ungebun den, zügellos, zuchtlos /; NJ ietjvārtik id., J ietjval'tnk id.; NG1, NJ, J ietj-aivak egensinnig, påstridig 1 eigensinnig, unnachgie big, hartnäckig /; ietj-vuot tēs, se -vuolʿtēs; 3. framför indef. pron. kuhtik ! vor indef. pron. knhtik /: ietj knhtik var och en / jeder, ein jeder, jeder einzelne /; 4. i vissa ut tryck framför kom.: / in gewissen Aiisdrucken vor kom.: /; ietj lapijii med eget lov, dvs. utan alt he om lov ! »mit eigener Erlauhnis» d.h. oline um Krlaulmis zu hitlen j, ietj ratij på eget hevåg / aus eigenem Antriehe /, eller framför elat. sg ietj mielastan på (mitt) eget bevåg / oder vor elat. sg ietj mielastan aus (meinem) eigenem Antriebe /; jfr iehtjam . ietjā NG npl eĕt'š́ätah; SG, H ēt'š́ā, elat. sg ēɛt'š́ātis; NJ ēt'š́a, npl ēɛht'š́ata; J ėɛt'š́a, npl ˋėɛht'š́ātaǹ (pred., attr.); en annan, pl. de andra, de övriga / ein anderer, pl. die anderen, die übrigen /; NG1 tat lä kol ietjä päika (let är en annan pojke, »går inte av för hackor» / das ist ein anderer Kerl, »ein Kerl, der sich ge waschen hat!»; jfr ietjēs. iehtja J èɛld'š́a (övriga former se ietj); sättes före suhjektet i en sats / (die übrigen Formen s. ietj); steht vor dem Snhjekt eines ß

Satzes /; själv / seihst /; iehtja mðn vier’htijiv lärranit lâhkåt taina vuokijn själv måste jag lära mig läsa på följande sätt. ietjāituhttēt NG èĕt'š́āi̯tiihttĕt, NJ èt'š́āi̯Uihttēt, J ēt'š́āi̯tahttēt; för ändra / verändern, (ah)ändern. ietjāituvvat NG èĕt'š́āi̯tuwwat, SG ēt'š́āituu̯u̯at, NJ èt'š́āi̯tuwwat, J ēt'š́āi̯tuwwat; hli förändrad/sich (ver)ändern, verändert werden. ietjā-lākātj (attr.) J èt'š́à-Uikàš́; annorlunda beskaffad / anders hescbaffen. ietjalis (adv.) SG ēɛt'š́alis; NJ, J èɛtš́alis; av sig själv, på eget hevåg / von seihst, aus eigenem Antriehe. iehtjam, ietjat etc. NG3 ėet'šam; SG, H ēɛt'š́arn; NJ ĕɛhtʿšam, J ėɛĭit'š́am, lsg; J 1 du., 1 pl. -ma(-e); èɛt'š́at, 2 sg; 2 dm, 2 pl. -ta(s); ėɛt'š́as, 3 sg; 3 pl. ėɛt'š́asa; 3 dii. èɛt'š́aska; 3 ill. pl. èɛht'š́asisā; 1. (ack., reH.) mig (själv), dig (själv), sig etc. /(akk., rell.) mich (selbst), dich(selhst),sich us\v./;sän kiiinjai ietjas lian liängde sig; iv män päjah iehtjam passat takkar tjätsijn jag låter inte tvätta mig i sådant vat ten; 2. (gem, rell.) min egen, din egen, sin egen etc. / (gen. poss., rell.) mein eigener, dein eigener, sein eigener usw. /; tät lä mn iehtjam aksjö detta är min egen yxa; 3. J använder ordet även ihland som reih poss. pron. i st. h poss. suIT. / J gehraucht das Wort auch manchmal als rell. poss. pron. anstatt des poss. sufh /; männä niahitä ietjas laksnait harnet kan sina läxor / das Kind kann seine Aufgahem ietjān NG l·ĕt'šūn, SG ĕɛtšān,

82 H ēt'š́ān, NJ ēt'š́ān, J èt'š́ā̰n; an nars, eljes / sonst, andernfalls /; ie. ij påtē annars kommer han inte; ie. kå annat än (^ undan tagandes, endast) / anders als ( = außer, nur) /; ie. jns annars, an nat än om, med mindre / außer wenn, es sei denn; / ij ie. jus inte annars än om, inte med mindre än / nicht anders als wenn, nicht ausser wenn / (jfr mutōi). ietjāputjNG eēt'š́āpuš́, SG eɛt'š́āputš; NJ, J èt'š́äpuš́; annorlunda beskaffad / anders beschaffen /; ie. ålmāi läv mån jag är en an nan, bättre karl (säges skrytsamt) / ich hin ein anderer, besserer Kerl (wird großtuerisch gesagt). ietjastallat NJ0® ēt'š́a stallat; vilja framhäva sig själv, vara själ visk och hänsynslös mot andra / sich seihst hervorhehen, zur Geltung bringen wollen, selbst süchtig und rücksichtslos sein gegen andere. ietjustan, -at J èɛt'š́astnu, 1 sg ehü., rell.; 2 sgelat., reil. eɛt'š́astat; av mig själv, av dig själv / von mir seihst, von dir seihst I; käste tån tietāh tav? ietjastan varav vet du det? av mig själv. ie(h)tjat- se ietjä. *ietjēs NG ečht'š́asah (npl); SG, H ēlit'ǟ̭āsau (ack. sg); NJ lʜ, J ʜl; = ietjā. hietnik NG hĕ͔tnik; SG, NJ hētmk; J hiòtDm k; hedning / Heide/; kal tah lä riekta h. nog är då den en riktig hedning (NG) — säges ibland om en vanartig män niska; annars är ordet litterärt / der da ist doch ein richtiger Heide (NG) — sagt man manch

mal von einem mißratenen, unge sitteten Menschen; sonst ist das Wort nur literarisch. iehttsēlis (attr.) NJ3, J ‘ehttsèlis; älskade, käre / gelieht, lieh /; tu ie. paŕnē tjaiä genom din älskade Sou (i hön tili Gud). iehttsēt ~ ähttsēt NG ä̀httsēt (sydligt o. litterärt / (im Süden und literarisch) /;NG1id.(sponte); S(î èhttsēt; H èht't'š́ēt, 1 sg prs üht'š́mi; F 2 sg prs ǟy t'š́à, 3 sg prs či/fš́à ; NJ, J «ehtìsēt, 1 sg prs ühtsàu̯, 3 sg impf ĕ̮h tsij; älska / lieben. hievāitahttēt NG hèevāi̯tahttèt; NJ heĕvāi̯tahttèt (dock hellre; fiev--); J se fiev ā ita h ttēt; hysa / beherbergen, aufnehmen, hehausen /; NG ij tat tanne hieväituhttam vierr-ut'muil han hyste inte främmande människor här. hievēs NG heevēs, npl hee·wāsah (egentl. sydligt ord, lånord här) / (eigentlich südliches Wort, hier Lehnwort) /; SG heɛvēs; NJ, J fŕevēs, attr.; J konip. h'ĕvēp, su peri. Iβèvēmiis (pred. se hieviik); NG, SG skrytsam, högfärdig / prahlerisch, hotl'ärtig /; NJ, J präktig, hra (t.ex. h. piktasah präktiga kläder) / prächtig, gut (z.B. h.piktasah prächtige Kleider. hievētanr nōs N.I3 hėevMainω̄s, något att lova 1. prisa / etw., was zu rühmen od. lohzupreisen ist /; lovsägelse, lovsång / Lobpreisung, Lobgesang /; tat h. mahttä ai taalötiwuat denna lovsägelse kau också sjungas. hievētit ~ hävētit NG hăvētit, SG hĕɛvēt·it, NJ ìβèvētit, J Iβèvēùtit; prisa, lova / preisen, rühmen, (hihi.) lohen /; hievētnni lahkis

83

.ĭnpmēl lovad vare Gud! NJ3 hievētum liekē tån, miiā Härrā, Jesus Kijstnsa, Jiipmēl ja Ahttjē lovad vare du, vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader. hievētus NJ3 hĕβvētus, lov, pris / Loh, Preis /; hievētns-lānhitis lovsång / Lohgesang. hievi ~ häva (adj.) NG hètvi; SG häva, pred.; F ʜʜ; NJ, J hǟ̭va; god, bra, duglig, något att komma med (dial. »häv») / gut, tüchtig, tauglich, etwas, woran etwas ist, (schw. dial. »häv») eigentl.: »w'ert zu haben» /; ij tat läh nav hievi är inte så mycket att komma med; ij läh miine hievi (hava) päna jag har inte något vidare till hund; man häva ålmäi litj tal tnot kan den där vara något till karl? hievuk ~ hävuk NG hiV~vuhk; NJ, J hǟ̭vuk (pred. till liie v ē s); präktig, hra, något att komma med / prächtig, gut; etwas, was man vorzeigen kann. hievva lit NG hhevvalit\ NJ in, J ʜl; = h ievvat. hievvat NG hèɛvvat, 3 sg impf hèɛmi̯; NJ, J lʜ; ho, vistas / woh nen, sich auflialten /; aktu allasis hievai tanne han bodde ensam där; åhpatidje l tanne hievvam läraren har bott och vistats här (jfr fievvat). hievvit NG ʜ; SG hevvit, NJ id.; J Iŕevvit; F ni; h. ålʿkns kasta ut / weg-, hinauswerfen /; h. ierijta skaffa undan, skaffa hort (dial. »häva» hort) / heiseitebringen, wegschaffem hievvit NG ìiè̮vvit, NJ ìiivvit; J III; löna sig / sich lohnen /; ij hievvih vuol'ket det lönar sig inte att resa.

ii mat NJ, .1 nVmat, neg. ijma; göra konfys, ifrån sig, skrämma (suhj.: något övernaturligt) /v er wund machen, außer Fassung bringen, erschrecken (subj.: et was Übernatürliches). ii'nmt NJ, J ìiɛmut, 1 sg impf itɛmujiw; hli skrämd, tagen, för trollad av något övernaturligt (jfr ii'm at) / von etw. Üheriiatürlichem erschreckt, gepackt, ver zaubert werden. hii'ta NG hii̯ta, SG hita, NJ hm̀ɛtei; J h ì-’tu, gsg hìjta; svor dom / (ein Fluch)/; viwi h.jiio! te lij lik h. det var då fan! / zum Teufel auch! /; h. tiehtä fan vet! / das weiß der Teufel! ij NG F; NJ, J i', ij, lietonat: ihij j hetont: ihij /; 3 sg prs av det nekande verhet; i förbindelse med indef. pron. på -k eller -ke använt till att bilda uttryck som tjäna som negativa indef. pronominer; i betydelsen »nej» i svar, när negationen hänför sig till tredje person / 3. sg. präs. des verneinenden verbs; in Verbin dung mit indef. pron. auf -k od. -ke zur Bildung von Ausdrucken gebraucht, welche als negative indef. Pronomina verwendet wer den; in der Bedeutung »nein» in einer Antwort, wenn die Vernei nung sich auf die 3. Person hezielit /; san ij tietĕh hau vet icke j er weiß nicht /; sån ij tiehtäm han visste icke / er wußte nicht /; ij aktak, ij kiihtik ingen / kein (altr. ii. suhsl.), niemand /; ij kabbäk ingendera / keiner (keine, keines) von beiden /; ij mike ingenting / nichls (jfr iv). ijā-piellē NG1 ii̯ĕi-pǟUè, nord

84

sida, skuggsida j Nordseite, Schat tenseite / (jfr iktōs, irʿkēs). ijās (adv.) NG, NG1 ijās; NJ ʜʜ, J lʜ (se resp. ijō so ch idjasij); för natten, över natten / fur die Nacht, über Nacht /; ij-kns tat vuofkēh skånlnmtĕkahtāi i. skall han inte gå till skolrådskåtan för att vara där över natten? hähtto mannat mn kåhtāi L måste gå till min kåta för att sova dar (över natten). ijästallat NG1 ii̯àstallut; NJ, J ii̯ā stallat; övernatta (NG ute, i fält; J var som lielst) / uhernachten (NG draußen, auf freiem Felde; J übernachten überhaupt). ijmak (adj.) NG8 iβmak, pred., attr.; NJ, J 'βinak; viirmig / griihlerisch, spintisierend /; NJ mi vuoi'nä jalä kullä juoi'tä ilmēs, ik ij läh huoman kälin som ser 1. liör något ur luften, fastan lian inte är galen / »Spökenkieker», »Gespensterseher», wer Gesichte zu sehen glaubt (ohne dahei ver rückt zu sein). ijmātal (adv.) SG imältalh H imätal, NJ2 i ’-mà-taì, J iiniältcil); naturligtvis / natürlich /; nå, ijmätal, vuob'tä sapmē samēs påhttsnv, nå, naturligtvis säljer lap pen någon ren; ijinä så kåkte givetvis, huru annars, månntro? / selhstverständlich, wie anders / (ej att förväxla med: ij mä påteh inte kommer lian väl? eller: ij mä tal ju icke) / (nicht zu ver wechseln mit: ij - -, er kommt wolil nicht? oder ij - -, ja [wohl, doch] nicht) /; NJ2 patäk tan tan lar'hkamij? ijmūtal patēk kom mer du till den skiljningen? ja.

naturligtvis (kommer jag); ijmä sä tal naturligtvis. ijmatallat J, J2 i}mahtallat; bli skrämd av något övernaturligt (pass, av ii'm a t)/ von etw. Übernatürlichem erschreckt werden. hijoi-hājoi (adv.) J hijὼi̯-hājὼi̯ eller hajὼi̯-hijὼi̯; huller om hul ler, om vartannat / holterdiepol ter, durcheinander. *ijōs NG i d ' j u s i J, NJ i d ̀ ' j u s i j ; J se idjasij; idjnsij tsäinastit bli horta (i renskogen) efter mörk rets inbrott / aushleiben, forlhleihen (im Renntierwald) nach Ein bruch der Dunkelheit /; katōiharn tat ndni idjnsij han hiev ju horta till efter mörkrets inhrott (till natten). ijsa-kuoŋal' NJ, J ìjsa-kièŋar; dån, som brukar höras i fjäl len vår och höst, förmodligen därav, att vattnet fryser i klippreninor och s[iränger lös klipp stycken / Getöse, das man oft im Frühjahr und im Herbst in den Bergen hört, vermutlich dadurch liervorgerufen, daß das Wasser in den Felsenritzen gefriert und Felsenstücke lossprengt. ijtakse (adv., prep.) NJ2βtakʿs", J γtaksɛ; i stället för / statt des sen, dafür; anstatt, für /; Jakob cittjöi Leav ij. Rahkelav Jakob lick Lea i st. f. Rakel; ij. teile inanäh gå i stället dit! hijhtam J hijißam, gsg -«; våd från bakre övre kanten och mel lan henen i en lapsk hyxa / Hin terhahn in einer lappischen Hose, verlaufend von der hinteren ober sten Kante bis hinunter zwischen die Bei ne/; hijhtain-pånhsåhbyxov med sådan våd (vanlig lapsk 1110-

85

dell) / Hosen mit so einer Hin terhahn (gebräuchliche lappische Form). ihka (konj.) NG ihka, SG ihka, ih̀kɛ, H ih̀kɛ, Njunjes ihkɛ, J ihka; 1. fastän, ehuru / obschon, obgleich, wenn schon /; i. iv tietēh fastän jag inte vet; 2. (framför adv. 1. interr. pron. samt makkär) an: / (vor adv. od. interr. pron. und vor makkär) auch, auch immer/: i. kåkte huru än, på vad sätt än / wie auch, wie auch immer /; i. knhti vem än / wer auch, wer immer /; i. man stiiorak huru stor än, om än aldrig så stor / wie groß auch (immer), wenn auch noch so groß /; i. mij vem, vad än / wer, was auch (immer); wer, was immer /; i. makkär hurudan än / wie immer auch beschaffen, wie immer auch /; 3 . ihka vil även om / wenn auch /; i. vil hihii kui'na iessetassan även om kvinnan vore havande. ihkālatj (attr.) NG ihkalaš́, SG ihjcālatš, J ihkalaš́; outslitlig, som aldrig tar slut, som räcker mycket länge / unzerreißbar, unverwüst lich, was nie ein Ende nimmt, was sein- lange reicht /; i. pierkas förråd (av mat 1. annat) som räcker, inte tar slut / Vorrat (von Essen od. von etw. anderem), der lange reicht, kein Ende nimmt /; (litterärt:) i. ai'käi till evig tid / (literarisch) i. ai'käi bis in alle Ewigkeit. hihkalit NG1 hihkalit, SG Juhkalit; NJ, J hih̀kalit; gå in på, samtycka till (med inf.) / eingehen auf etw., einwilligen, seine Zustimmung gehen (mit inf.). ihkap(a), -(e),(adv.) NCiihkajw;

SG iiikape ~ ihkɛpɛ(även = i h k a); J ihkap(a), -(e), ih̀kɛpɛ (även = ihka); 1. (adv.) kanske / viel leicht /; i. vuol'kām kanske far jag; ih-kns tå vuol'kĕh? — ihkape ihr du inte? — kanske; 2 . (= ihka); ihkape kåkte, i. knhti, i. makkär, i. inan, i. mij (se ihka); i. lutiii man tjaskes om det också vore än så kallt / wenn es auch noch so kalt wäre /; i. knhti pahtā vem som än kommer / wer auch immer kommen mag. ihkät (adv.) NG ihkah SG iiikat, F iγt̄cāt, J ihkäht; ständigt, för jäm nan, förfärligt länge, för »evigt» / heständig, in einem fort, ent setzlich lange, fur immer, für »alle Ewigkeit» /; i. kātoi han hiev borta förfärligt länge. hihkat NG1 hih̀kat, 2 sg prs hikäh; NJ, J hihkat, 3 sg impf hikāi̯; vara villig att (inf.) / wil lig, gewillt sein (mit inf.) /; jfr kissjat. ihke se ihka. ihkēnis NG ihkēnis; SG, H, J ihkēms; (före 1. efter interr. prom, adverb och adj. makkär) som helst, som helst som / (vor od. nach interr. prom, adverh und adj. makkär) . . auch, im mer, . . immer auch, beliebig /; knhti i. vem som helst, vem som helst som / wer auch immer, je der heiiehige /; pahhis knhti i. komme vem som helst / wer auch immer kommen mag /; makkär i. hurudan som helst / wie auch immer beschaffen, wie auch im mer/; J i. ìcåsi imol'kāh vart helst du far; sij katjātih i. ma it wahttih hnoinahit sämijst man frågar lap-

86

parna om vad helst (allt vad) man kan hitta på; NG mij i. vad i alla dar? im män i. tak manäh jag far aldrig någonsin dit. ihkepe se ihkapa. ihkēve(n) ~ ähkēven NG ǟhkēvɛn (àḭkàḭ) (litterärt / literarisch /); SG ikkēvɛn (àilcài); J ihìcèv\a, -ɛ, -ɛn {ài̯ckài̯); 1. (attr.) evig / ewig /; i. ai'kāi tili evig tid / (his) in alle Ewigkeit/; J (som förstärkning till adj. för att heteckna mycket hög grad) förfärligt, oerhört, väldigt / (als Verstärkungswort des Ad jektivs, um einen sehr hohen Grad zu bezeichnen), entsetzlich, unerhört, gewaltig/; ihkēvetjaskēs förfärligt kallt / schrecklich kalt /; ihkĕve stnor-vārrē oerhört stort herg / ein unerhört großer Berg /'; 2. (subslanliviskl:) evighet j Ewig keit /; NJ3 ihkēvist't) ihkēvui från evighet till evighet j von Ewig keit zu Ewigkeit. ihkkun NG8 npl ihkkuna1'; NJ ʜt, J lʜ; fönster / Fenster. hiksōl NJ hikʿsὼt, 3 sg impf htu̯wsὼi̯; hli vanskött (om harn) / schlecht gepllegt, vernachlässigt werden, verwahrlosen (von Kin dern). hiksōtit NJ lnkʿsὼiit, vansköta (ett barn) / (ein Kind) schlecht pflegen, vernachlässigen, verwahr losen lassen. iktēt NJ2 ikлr̆H, neg. iu̯ichtē; SJ1 ikʿtēt, neg. iu̯wtē; röja, yppa något / etw. ofTenbaren, verraten, zeigen j ij tat sām č kietav iiihtĕh han röjer inte (låter inte förstå eller märka), att han kan tala lapska. [iktōs NG1,13 ikʿtὼs-, ikʿtusapǟllè; SG ill, J in ; nordsida.

skuggsida / Nordseite, Schatten seite /; jfr irʿkēs|. ilā (adv.) NG1, SG, H, .1 ilā; alltför, för / allzu, zu /; ilä mäl'kat alltför långt! allzu weit, zu weit /; kd ij tjalmijt ilä rapäs cìttjöh då man inte får upp ögonen alltför mycket; NG1 allē val ila kaddai käse dra inte (noten) allt för nära stranden! Iiilʿkōtit NJ hil'lcōŕtit, J~ hil'hīŕm̀tit; rata, försmå, förkasta (ex. ett harn som är litet hegåvat och därför ej får komma in i en skola) / verwerfen, ver schmähen, (als untauglich) ahlehnen (z.B. ein Kind, das schlecht hegaht ist und deshalh in einer Schule nicht aufgenommen wird). hil'kutis NJ2 hil'kuhtis; 3** hil'kuth)tis, gsg -ä; något som ratas, försmås, förkastas (som odugligt) 1. är ratat etc. / etw., was (als un tauglich) verworfen, verschmäht, ahgelehnt wird od. ist usw. / mā pahttja sjattai hil'kntissan min pojke blev ralnd (i skolan; de ville inte ta emot honom). illa (adv.) NG illa, i smnsättn. illä- / in Zusammensetzungen illä- /; SG illa; J (endast i sinnsättm) die- / (nur in Zusammen setzungen -ììlĕ /; illa, illa-, dåligt, med nöd, knappt / schlecht, übel (adv.) mit genauer Not, kaum, schwer!ich /; NG i. mni'htä häi'htēt han kommer knappt ihåg(vill aldrig) sluta; i. mån äljasknddim (se ä ̄l jask u d d at); (i smnsättn.:) / (in Zusammensetzungen:) / NG illa-niāl'tas, J illē-mal'tös (se mālʿtas, m al'fōs); NG itla-miela (J tʜ) motvilligt, i vresigt humör / widerwillig (adv.), in mürri

87 scher Stimmung /; NG illa-vajē, SG illa-viejēn. J ille-viejēn l. Lväjön illamående / unwohl, ŭhel /; NG illa-visjä (par'kä), J in, (arhetar) motvilligt, utan håg och energi / (er arheitet) widerwillig, ohne Lust und Knergie. hiila NG1 hilla; SG, H hilla, npl hilä; NJ, J hilla, gsg hilāi; glöd, glödko! i Glut, glühende Kohle /; SG, NJ, J hilla-kahkko glödkaka / Brot, das auf glühen den Kohlen gebacken wird /; J hilla-tðtlå glödeld j Glimmfeuer, glühende Kohlen. iiilla-kupmē, -kåhmē, -kåpmē NG hilla-kup̀mē och hilla-kmnràìkē; SG Itilla-kȯbbmeɛ; NJ hillakȯp̀mē, gsg -1’cȯme; J inlla-kȯpHmē och JnUa-kȯm-rmɛkē; naturlig vak i isen om våren (alltifrån februari); anses vara andhål för fiskarna / natürliche Wake im Eise im Frühjahr (ah Februar); wird als Luftloch für die Fische betrachtet. hilla-pahta = slā u tjā -p a h ta , se under (sj)lau 'tjā. illapiltjō NG iUapiì't'š́ω ̀’, SG iUapiltšω̄, apl -jnìtšmt; J Ülapiìt'šω̄, apl -pil't'š́ω ̀i̯t; missdåd, sattyg, skurkstreck; även: NG odygdigt harn, J skurk / Missetat, Teufels zeug, Schurkenstreich; auch: NG unartiges Kind, J Schurke. iliapilʿtjuk (adj.) J illapŭʿt'š́uk, pred., attr.; som gör skurkstreck / wer Schurkenstreiche macht. illastit NG1,13, SG, J iUastit; göra ngn illa, ofreda ngn / jdm Schaden zufiigen, jdn helästigen. hillatit NJ2 ʜʜ; J hiilatit (kähkov); grädda en kaka på glöden / ein Brot auf der Glut hacken, ilia-viedjē (adj.) NG illa-vä̀d̀'jē,

kraftlös, illamående (se för övrigt under illa ) / kraftlos, unwohl (s. im übrigen unter illa). illa-väjak (adj.) NG illa-vǟiahk (uhnuš́ ); havande, gravida / schwanger, gravid, illē- se illa. illō NG, SG iU ω ̄; NJ, J il ̀t ̆ω ̄, asg ilĭω̄w; fan, djävulen, »den onde» / der Teufel, »der Böse» /; NG vuoi ilto fy tusan (sydligt uttryck) / pfui Teufel (südlicher Ausdruck). illō NG10 illω̄; NJ, J iīlω̄, asg ilω̄w; glädje / Freude / (J särskilt skadeglädje / hesonders Schadenfreude /); ilov åttjoi, kå niibbāi neiirēt manāi blev skadeglad, då det gick den andre illa. illō-mielak (adj.) NG iʜ; SG illω̄-inêɛlak; NJ, J illω̄-mèɛlak; illasinnad / iihelgesinnt. illōsvuohta SG illω̄svùōìita; J ʜi; o n d s k a , e la k h e t / B o sh e it, T ü c k e ,

Schlechtigkeit. iilōtit SG illω̄tit, NJ2 il̀lὼtit, J illöß’Hit; göra illa, skada, ställa till så att ngt går på tok / Scha den tun, schädigen, es darauf anlegen, dass etw. schief geht /; NJ2 talē inioinäh kåkte illöt har ser du, hur han ställer till så att det skall gå illa. iiluhit NJ2, J illuhit; hoppa och springa av och an (om re nar och getter före oväder) / hinund herlaufen und -springen (von *Remitieren und Ziegen vor einem Unwetter). illutallat NG iUii’Hallat ([л] rätt otydligt och ej frikativt); NJ ülutallat ; J lʜ; fröjda, glädja sig / sich freuen. ilmā NG ilmà; NJ iʜ, Jiʜ;(med

ahess. av verb) utan att / (mit ahess. von verben) ohne zu, ohne daß /; i. rātnhihkā se rātuliit· il'mē NG1 ilemē, iness. sg ihnen; SG ilɛmē, asg ilmēu̯; NJ, J ilɛinē, gsg ibnē; luften, luftkretsen / die Luft, (ler Luftkreis /; väder / das Wetter /; värld / die Welt /; NG tjäppa, pnorre i. vackert väder / schönes Wetter /; J palikka i. hett väder, het luft / heißes Wet ter, heiße Luft /; tjaskes i. kallt väder, kall luft / kaltes Wetter, kalte Luft /; SG, J akēv ilrnēv alltid, för jämnan / (für) immer, in einem fort /; J ilniē ai'kāi id. (NG) för ro skull / zum Vergnü gen, zum Zeitvertreib /; J tav ilmē-vuolēv hållä pratar allt möj ligt strunt / (er) redet allerlei dummes Zeug /; tanne tjðlikkåhit akēv ilmē ai'kāi här hu man sitta för jämnan, utan ände! / hier kann man in alle Kwigkeh, endlos, sitzen! /; knonhtē ilmē kaskan årrδt vara ifrån sig au ßer sich sein /; NG1 nnppē ihnen i den andra världen, hinsides (?) /in der anderen Welt, jenseits (?) /; jfr a l' mē. ii'mi (adv.) NG1 (TL) ilɛmi; NJ III, J ʜl; i dagen, uppenbar / an den Tag, zu Tage, offenbar. ilmitisā NG1 ilmitisä; NJ lʜ, J ʜi; tali äi tielitän tait i. de visste inte ett dyft j sie wußten nicht das Geringste, hatten keine Ahnung. 1 ilmōtit NG, NG1 ilmὼbtit; F (ordet linnes); SG ihnutit, NJ2 ilrnω̄B̀tit; J IH; uppenbara j offen baren, zeigen, entdecken. il'musit NG1ikinusit, SG ilɛniusit; F iVmusit, 3 sg impf il·'musij;

NJ2 ilɛmusit; J IH; bli uppenbar, komma i dagen / offenbar wer den, zu Tage (an den Tag) kom men. hil pat, attr. hii pis NG hilupat, attr. lul'pis; SG hilɛpat, attr. /nFpntis; NJ ʜ, J iʜ; bångstyrig, odygdig j halsstarrig, widerspen stig, unbändig. hii'pis (attr.) se h il'p a t. ilti-kallē (adv.) NG il̀ti-kallè; J in; övernog, mer än nog j iihergenug, mehr als genug. iltjc SG illtšē, J ilU'š́n̆; SG (det är) svårt att stå hi / (es ist) schwer, auszudaueni /; te lä i. tanne pintet här är det svårt att stå hi; J ihärdig het, uthållighet, seghet / Beharr lichkeit, Ausdauer, Zähigkeit'; tän ăl'nìān lij ai i. par'kat, lnvvatja kallŏt det fanns en utomordentlig seghet hos den mannen att kunna arheta, bli våt och frysa. iiʿtjēstit NG1iVt'š́èstit; SGilʿtšēstit; J in; NG1 hegahha (ohsolet) / verhöhnen, verspotten /; SG misshandla / mißhandeln. hilui-hālui (adv.) NG13 lnlui̯Jiälui̯; NJ lʜ, J ʜʜ; huller om huller / holterdiepolter, durch einander. iluhit NG13 iluhit, 3 sg prs iluj; NJ ʜʜ, J ʜi; gå ned (om solen) / untergehen (von der Sonne). ilustallat SG, NJ, J ilustallat; springa omkring för att värma sig (om ren och getter) / herum laufen, um sich zu erwärmen (von Remitieren und Ziegen). im (1 sg prs av det nekande verbet) / 1 sg. präs. des vernei nenden Verhs se iv. imäi NG13 imaiJ, MG17 apl ipmahi't; SG wiāi, ess. imŭn;

89

SG, H apl ipmahit; F i'maj, npl t'ptnaha; J iniai/, asg ijmiahau̯; NJ id.; något underligt, besyn nerligt, märkligt, övernaturligt, som man hör 1. ser, under, un derväsen, spöke / etw. Wunder liches, Sonderbares, Merkwürdi ges, Ühematürliches, das inan hört od. sielit, Wunder, Wunderwesen, Gespenst/; MG17 kalräi'na ai kulläi ipmahijt nog liör renen också i. / gewiß hört das Remi tier auch i. /; J imāl-jntōs ett djur, som är utrustat ined en hemlighetsfull kraft (säges om björnen) / ein Tier, das mit einer geheimnisvollen Kraft ausgerüstet ist (wird vom Bären gesagt) /; imäi-kni'na »underkvinna» (som man ser i syne), spökkvinna / »Wunderfrau» (die man in einer Vision sieht), weibliches Ge spenst/; iniai-låddē spökfågel, underfågel / Gespenstervogel, Wun dervogel /; NJ, J ipmahin atnēt anse hesynnerlig, förundra sig över (med ack.) / als sonderhar anselien, sich wundern iiher/; mij ipmahijt lä tat vad i all världen är detta för något? imāitallat NG, J iniäitallat; SG, H imajtallat; F iinäitallat, 1 sg prs imäi̯talàu̯w ; frekv. av im āit i t 1. imäitit SG imaj tit.; NJ, J imaitit; NJ2 imäi̯htit; Irans, förundra sig över (ack.) / sich wundern über. imāitit J imāi̯ 'Hit (??); NJ ʜl; skrämma (suhj.: något övernatur ligt) / erschrecken (trans.; subj.: etw. Uhernatürl.) /; (NJ förnekar helt denna betydelse och hän visar tili ii'n iat) / (NJ leugnet

diese Bedeutung ganz und ver weist auf ii'niat). imāIatjNG13imā(aJ,apl-Za/'śmf; SG, H 'iniaìat'š́; N.P iinālaš́, \ l iinalaš́; underlig, hesynnerlig / wunderlich, sonderbar, nicht ge heuer /; irnalatj säkah under liga tidender / wunderliche Nach richten. imälussjat SG,J imaluššat; anse för underlig, hesynnerlig, undra över / als wunderlich, sonderbar anselien, sich wundern üher. [iniās NG1 iinäs, ess. imasm; NJ lʜ; imāsin atnēt förundra sig över / sich wundern über /; jfr imāi.] iniāstallat NG, SG, J imāstallat; = in iāitallat; vier'htiv niân tav i. jag måste förundra mig över detta. imātallat NG13imahtallat; J ʜʜ; förundra sig / sich wundern. *iiimēr SG Oiīpē) hippmarm la har fett som ett knivhlad tjockt (om ren) / hat Feü so dick wie eine Messerklinge (von Benntieren) /; NJ ʜʜ, J ʜî; jfr sjim ēr. imēstit NG8, J imēstit; döda ren genom att sticka den i hjärtat / ein Benntier töten, indem man es ins Herz sticht. ināk, attr. -is J2 mähk, attr. -is; slö, indolent (om människa och ren) / stumpf, schlaff, apathisch, indolent (von Menschen und Beimtieren). inarmastēt J inärmas̀tèt, hli misstänksam, börja draga slut satser av vissa omständigheter, som man hör 1. ser / mißtrauisch, argwöhnisch werden, anfangen, aus gewissen Umständen, die man hört od. sielit, Schlüsse zu zie-

90 hen I; jno mån inärmastiv varrakåihkutisäs, aihtii lij siiola snan 'hkam ja imestam påhttsnv jag bör jade redan draga mina slutsatser av en bloddroppe, att en tjuv tagit en ren och slaktat den. innäs (konj.) SG innās; F iʜ, J lʜ, J2 Hl (se in n is); innan / ehe, b evor.

innis (konj.) J, J2 inms; innan ' ehe, bevor. hinnit NG13, SG, NJ, J hinni t, NG 3 sg prs limne, J hinni; hinna / Zeit haben, etw. fertig zu bringen, mit etw. fertig werden /; tiäv anas Ad himii (hinnē) så mycket nian hinner / so viel wie man fertig bekommt. hiŋʿkatit NG hiŋʿkahM, SG hiŋŋkatit; NJ Hl, J in; snyfta / sc h lu c h z e n .

hiŋ'sta J hiŋasta, asg Jiiŋkstau̯; liingst Hengst. ipmārtus NG1, NJ ipmärtiis; J III; (gott) förstånd / (guter) Verstand. ipinē NG13 ip̀·mē, SG ippmē; J ilm̀mr̆; asg imēu̯; morbrors 1. farhrors hustru / die Frau des Oheims (des »Mutterhruders» od. des »Vaterhruders»). ipmērtit NG1 ip̀mèrtit, SG ippmērtif, J ipHmèrʿht; förstå / ver stehen. Iiipmō- NG hipmὼ-; NJ ʜl, J lʜ: h.-piebmo delikatess, läcker het / Delikatesse, Leckerei, Lekkerhissen / (jfr hapm ō 2). irās (adj.) NG i ras, npl irrasah; SG iras, npl irrasa; NJ, J iräs, gsg irrasa, pred., attr.; skygg, illvar (om alla skogens djur; även om ren, samt fisk) / scheu, immer auf der Hut seiend, eine heran

nahende Gefahr spürend (von allen Tieren des Waldes; auch vom Remitier und von Fischen). iritahka NG1 lʜ (jfr naulĕtjåhtē); SG irita, NJ2 iriǹtnhka; J iribtahka, gsg irihtakā; liten träkil, som från motsatta si dan sättes in i en tränit (miiorrunnu̯'lė'), som går hel t igenom ngt, för att den skall sitta båttre fast / ein kleiner Holzkeil, der von der entgegengesetzten Seite in einen durch einen Gegenstand ganz hindurchgehenden Holzniet t'mnorra-nau 'lc) hineingctricben wild, damit derselhe hesser fest sitzt. iritis SG intis; NJ in htis; J irihtis, npl m htisäh; = iritah ka. ir'kaiani-kāpmakah NG1vrkalam-käpmakah\ NJ in, J IH; friareskor (så lina, att man kan ha dem på sig när man går och friar) / Freiersschiihe ( = so feine, «laß man sie auf der Freite anhahen kann). ir'kalit NG* irɛkalit; NJ III, J 1H; fria / freien /; jfr su ogŋu til. ir'kātallat NG1, NJ, J irɛkātallat; liefe sig så, att det märks, att man har friareplaner / sich so benehmen, daß die andern merken, daß man auf Freiersfiißen geht /; J låtsas fria till en flicka / sich so gehen, als oh man um ein Mädchen freien wollte. irʿkātj (attr.) SG irʿkātš; J Hl; i. pielle den sida som ligger ål norr 1. i skuggan / die Seite, die nach Norden od. im Schatten hegt. ir'kē SG, Ii irɛkē; NJ, J irɛkē, asg irɛkèu̯-, friare, fästman, hrudgum / Freiersmann, Verlohter, Bräutigam.

91 irʿkelʿtus J irʿkèlʿtus = irʿkes 1. anderspreizt /; hirro-kaddsa som irʿkēs NG1 ivʿkès, inβss. sg irɛh- har klövarna utspärrade; (om kāsin; SG irʿkēs, gsg irɛhjcasa; J människa:) som spärrar ut lingirʿkès, gsg ir°hka, iness. sg ir"hkàn\ rarna / was gespreizte Klauen hat; nordsida, skuggsida, överhuvud (von Menschen:) wer die Fin en plats, dit solen för tillfället ger spreizt/; hirrō-kuohpćr = h.(vid någon viss tid på dagen) ej kaddsa (om ren) / (von Renn når att lysa /' Nordseite, Schat tieren) /; hirrö-tjierkim kallas det tenseite, überhaupt ein Ort, wo när lättklövarna (krökt sig och) hin die Sonne gerade (zu einer vuxit utåt (och uppåt) / h.-tj. gewissen Tageszeit) mit ihrem nennt man es, wenn die After klauen (sich gehogen haben und) Licht nicht hinkommt. irʿkēs SG, H irʿkēs olmoj; NJ nach außen (und nach ohen) gewachsen sind. ʜt, J ʜʜ; = ir'kē. i r r ō t NG irrὼt ; NJ irrω̄t (ordet ir'kētit SG ir̆kētit; NJ, J irɛkvtit; uppföra sig som en ir'kē j sich föga känt här) / (das Wort ist wie ein ir'kē benehmen /; J även: liier wenig bekannt) /; J ʜʜ; hli fria / auch: freien /; jāhkatjav »illvar», skygg, skrämd (t.ex. om indii, tan lāh ir'kētimē tnon katē lisk) / achtsam (auf eine herannei'tai jag tror nästan, att du nahende Gefahr) werden, scheu håller på och friar till Hickan i werden, geschreckt, gewarnt wer den (z.B. von Fischen). den där kåtan. irʿkutj (altr.) SG, H irʿkωt'š́; i r r ō t i t NG, NJ, J irv ω ̄t it; skräm J irʿkieš; som är på nord-1. skugg ma, skrämma liort (ex. tisk) / er sidan / was auf der Nord- od. schrecken, verscheuchen (z.B. Schattenseite ist /; i. piellē nord Fische). sida, skuggsida / Nordseite, Schat h i r r ō t i t N G hrrrω ̀t it; N J HI, J Hl; tenseite. spärra ut / auseinanderspreizen /; hir'ma NG1 (TL) hirania; NJ kattsait h. spärra ut klövarna; ʜʜ, J ʜi; skräck, fasa ! Schrecken, (om människa:) spärra ul fingEntsetzen, Grauen. rarna die Klauen spreizen; (von hii-ʿmōs (adj.) NG lur mω̄s; NJ Menschen:) die Finger spreizen. ʜ l , J H l ; ryslig, våldsam /schauerhirsa NG hir̆sa, npl hirʿsah; lich, entsetzlich, heftig /; h. stao- NJ, J hirɛsa; timmerstock, klabb rak förskräckligt stor / furchthar / Baumstamm, Holzklotz /; NJ, groß. J stuor-h. stor, tjock pojke i ål hirrat J hirrat, klinga med dar dern 14—15 år / dicker Junge rande ljud (om skälla)/m it einem im Alter von 14—15 Jahren /; zitternden Ton klingen (von einer skallö-mier-h. pojke i nattvardsSchelle). skolåldern / Knahe im Konlirhirrō- NG ĭn rrω ̀- ; NJ H l, J H l ; mandenalter /; NG hir'sa-ålmāi (i sammansättn.) som spretar ut (NJ H l, J ʜʜ) timmerman, tim åt, isär/(in Zusammensetzungen) merhuggare/Zimmermann, Holz was sich nach außen, ausein hauer.

92 irʿta NG, SG, NJ, J irʿta; (fram för indeün. pron.) som hβlst j (vor indetin. pron., verallgemeinern den Sinn gehend) . . . auch im mer, beliebig /; i. mij, apl. i. mait vad som helst, litet av vaije was auch immer, irgendetwas, von je dem etwas /; NG kal lnnnji i. mij tàhkkē nog duger vad som helst för mig / für mich taugt ja alles (was es auch sei, jedes beliebige) /; J /. juoi'tä något, vad som helst / etwas, was auch im mer. irJitēkin J irɛhtèL·n, skräinig / schmarrig, schlammig /; kåkte läh tdn ndv i. huru kommer det till att du är så skråmig? ir'litēn J trɛhièn = ir'litēkin. irʿtutahka NG1 irʿtiitahk, SG irʿtuta; NJ, J irʿtutahtca; NG den avflådda och torkade huden av en ren i andra levnadsåret / die abgezogene und getrocknete Haut eines Renntieres im Alter von 1— 2 Jahren /; SG skinn av fullhårig inen äldre ren (oeh där för ej så tjockhåiigt) samt sty vare än kalvskinn / das Fell ei nes »vollhaarigen», aber älteren Renntieres (nicht so dichthehaart und steifer als das eines Kalbes; »vollliaang» heisst ein Tier, des sen Haar nach dem jährlichen Haarwechsel zur vollen Länge gewachsen ist) /; NJ, J skråma / Schramme, Hautabschürfung / (jfr ir'h tēk in ). isēt NG4, SG isēt; F isĕt, gsg NJ, J isēt, asg isētau̯; husbonde / Hausherr. isjkastit NJ iškastit; J HI; skrämma, schasa / erschrecken, auljagen, aufschrecken, aufscheu

chen /; isjkasta tav raptav, at tal ain padjän påtsöi skräm, schasa, driv upp renarna i den kanten (av hjorden), så att de stiger upp (jfr h a sjk a stit). iskat NG1 iška t; NJ ʜʜ, J >h ; söka, leta / suchen. hissit NG (TL) hissit, 3 sg prs t̄nšsē-, NJ in, J in; samla ihop I sammeln, zusammenhringen, -suchen /; juo tat hissē navvoitis tjåhkkäi han samlar redan iliop sina redskap. issjā, attr. -s NG13 attr. ûsās (obsolet); SG tššri, attr. iššās; j iš́ša, attr. iššōs; som håller sig vid gott hull (ej så snart magrar) — om renar/was gut hei Fleische ist (nicht so hald ahmageid) — von Remitieren. issjē NG13 ess. isScn (obsolet); SG iness. sg išēn; J iš́šē, gsg išē, kom. sg išt'n; issjēn, i.yēn lä är vid gott liii11 (om renar) j ist gut genährt (von Remitieren) /; ällö lä pnorrē isjijn renhjorden är vid gott hull (står sig bra) / die Renntierherde ist gut ge nährt, in gutem Stande /; SG issjē-räi'na ren som är vid gott hull / ein Remitier, das gut ge nährt ist. issjöt SG isšωt; NJ iss̄ὼt, neg. isω̄; J iššὼt, neg. išω̄; bli fetare, lägga på hullet (om renar) / fet ter, feister werden, Fett ansetzen (von Renntieren). histēt NG hištèt, 3 sg impf histiJ; SG 1 sg prs histäu; NJ, J hištèt, 1 sg prs histàu̯; uppmana, utmana (jfr hastet) / auffordern, herausfordeni /; NJ, J även: våga ( = slå vad) I auch: wagen, sich getrauen ( = wetten [um etw .])/;

93 histān nakāh nuiina jag slår vad om att du inte orkar med mig; histāu nakäh tjuodtjēlit jag vågar (slår vad om) att du inte orkar stiga upp. histår'jå J !»:sto'r°jo, asg histo'rjou̯; historia / Geschichte /; bibbil-histdr'jä biblisk historia / biblische Geschichte. ihtanis J iL·anis, npl -āл; ring i vattenytan efter en lislc / Hing in der Wasseroberfläche, hervor gerufen durch einen Fisch. hitēs NG1 hitēs; NG8 komp. ìnìdāsup; NJ IH, J Ul; långsam / langsam. ihtēt NG1 iMH, 3 sg impf itij; SG, H iìitēt; J ihtct, 2 sg prs itah; 1. visa sig, komma till sy nes / sich zeigen, erscheinen, zum Vorschein kommen /; aven: dyka upp i, komma (förirra sig) till en främmande hjord (om ren 1. renflock) / auch: auftauchen in, kommen zu (sich verirren zu) einer fremden Herde (von einem Remitier od. von einem Renn tierrudel gesagt) /; 2. NG gå upp (om solen och månen) /aufgehen (von Sonne und Mond gesagt). itēt ~ itiet NG1 ip̀et, NG13 itēt; SG itćɛt; H itteɛi; F iiiēt, el. sgiβētis; J itēt, gsg itēta; morgon / Mor gen /; NG pnorr-itiet god mor gon! / Guten Morgen! /; J tän itietin denna morgon (tidsbest.: nu) / heute morgen /; itiet-mālēs morgonmål, frukost / Morgenmalilzeit, Frühstück /; itiet-pei'vē = itietis-p .; itiet-svar'hka mel lanmål på morgonen / Zwischen mahlzeit am Morgen, Imhiß /; itiet-kan'ta, se -k a ii'ta.

itet(a) ~ itiet(a) (adv.) SG itĕɛtia), J iiēt{a); i morgon / mor gen. itētij ~ itietij (adv.) J itētij, till i morgon, till följande morgon / his morgen, his zum folgenden Morgen. itētis- ~ itietis- (attr. i sammansättn.), / (altr. in Zusammen setzungen) /, NG itietis, SG itĕɛtis, J itētis; morgon- / Morgen- /; i.-idja morgonnatten, efternatten, senare hälvten av natten / die »Morgennacht», »Nachnacht», die zweite Hälfte der Nacht /; i.-mäles = itiet-m .; i.-pei’ue förra hälvten av dagen, förmiddag / die erste Hälfte des Tages, Vormittag /; i.-råhkålvis morgonbön / Morgen gehet/; i.-kuonhsoi se k u ou h sōi. itētis ~ itietis (adv.) NG iteeüs, SG itĕɛtis; H ittĕɛtis, J itētis; om morgonen, om morgnarna / mor gens, am Morgen /; ndni i. i morse, i dag på morgonen / heute mor gen, heute früh. itētis-nastē ~ itietis-nastē NG iieètis-iiastè, J itētis-nàšte; morgon stjärnan / der Morgenstern. [*itkōs SG itkusa pēllē; J in; nordsida, skuggsida / Nordseite, Schattenseite /; jfr irʿkēs]. itōk NG1, NJ, J itω̄hk; ren som dykt upp från främmande håll och vars ägare är okänd; be nämnes så, när den varit i hjor den ett år 1. längre / ein Remi tier, das aus einer anderen Ge gend aufgetaucht ist und dessen Besitzer unbekannt ist, wird so genannt, wenn es ein Jahr od. länger in der Herde gewesen ist / (jfr ihtēt). itsālis (adv.) NG1, SG itsälis;

94 NJ lʜ, J ʜʜ; NG’ utan anledning; tenden selbst bezieht /; i. tieteh SG oupphörligt / NG1 ohne heson- jag visste icke / ich wußte nicht /; deren Anlaß; SG unaufhörlich. tiehtih-kiis tån tav? ittjiv! visste ittās (adj., attr.) SG, NJ ittäs du det? nej! / hast du das ge wußt? Nein! = iddās. ihttātj NG, NG8 ihttāš́; SG ihtittuk, attr. -is NG ittuhk; SG, tāit'š, NJ ihttŭš́, J ihttät'š́; hörande NJ ittuk; J ittuhk, attr. -is; — till morgondagen, morgondagens iddā. / zum morgigen Tage gehörend, ittutit NG ittutit; NJ ʜʜ; J itdes morgigen Tages, morgig /; tutit; komma sig till krafter, lagga i. pei'vē morgondagen / der mor på hullet (om renar 1. renhjord) gige Tag /; i. iehkēta i morgon / zu Kräften kommen. Fett anafton / morgen abend /; NG8 iht- setzen (von Remitieren od. von tätja tuokēn lä mihkal-passē i einer Renntierherde /; NG juo lä övermorgon är det Mikaelisöndag ittutimmen allo hjorden håller re / übermorgen ist Michaelisonntag. dan på att återfå hullet. ihttātjij (adv.) NJ ihttat'š́ij, J®“ ihtus-kåpmē NJ ihtuskȯpmē, asg ihttāt'š́β; till i morgon / his mor -kȯmèu̯; J ihtus-kȯp^mē, asg-kȯinēu̯; gen. ett och annat, en hel del / man ittjjih,-ij J it't'š́\ih ~ it'̀ š́\ ih; -ij; ches, dieses und jenes, eine ganze 2 resp. 3 sg impf av det nekande Menge/; läh-kn tnina näkin säkah verbet; användes på samma sätt tðppēl't? knlāv mån i.-kämēv har som 1 sg impf iltjiv; 3 sg ittjij du några nyheter därifrån? ja, användes dessutom i förbindelse jag har hört en hel del. med indef. pron. på -k eller -ke itåhttå SG itohtto; NJ 1H, J 1U; på samma sätt som i)'/2. bzw. 3. (namn på) ngn fågel / (Name sg. impf des verneinenden Verhs; eines Vogels). wird ehenso gebraucht wie 1. sg hiuhsik NG him̆wʿsihk; SG liimimpf iltjiv; 3 sg ittjij wird au sik; NJ2 u; avträde, dass Abtritt. ßerdem in Verbindung mit indef. hiuhsik NJ, J hiuwsik, pred., pron. auf -k od. -ke in derselben attr.; vanskött (om människa eller Weise gebraucht wie ij /: i. djur) / verwahrlost, vernachläs aktak ingen / kein (adj. u. subst.), sigt, schlecht gepflegt (von Men niemand /, i. mike ingenting osv. schen); jfr hik sōt. j nichts usw. iv NG14 im; NJ, J iw, 1 sg prs ittjiv NJ, J it't'š́iw ~ it'š́lw; 1 av det nekande verhet; också an sg impf av det nekande verhet; vänt i hetydelsen »nej» i svar, när också använt i het. »nej» i svar, negationen hänför sig till den sva när negationen hänför sig till den rande själv / 1. sg präs. des ver svarande själv / 1. sg impf des neinenden Verhs: auch gehräuchverneinenden Verbs; auch ge lich in der Bedeutung »nein» als bräuchlich in der Bedeutung Antwort, wenn die Verneinung »nein» als Antwort, wenn die Ver sich auf den Antwortenden seihst neinung sich auf den Antwor hczieht /; NG im nian vissjal jag

95 ids icke / ich mag nicht, hin zu bequem /; J tietäh-kus hin tav? iv vetdu det?nej/weißt du das? Nein. hivāstahttēt NG1, SG, NJ, J hwāstahttèt; säga farväl / Lehe wohl sagen, sich verabschieden. hivästi NG“ , SG~ hivästi; NJ hivästi, J hivästa (inkommet i J först efter nordlapparnas dislokation) / (erst nach der Umsiedlung der Nord lappen in die Sprache eingegangen) /; farväl, adjö / Lehewolil, Adieii.

hivätis se m iela -h . hivvat NJ2, J, J2hivvat, 3 sg impf himv, NJ2 magra något på grund av dåligt väder (om renar) / et was ahmagem infolge von schlech tem Wetter (von Remitieren /; J magra (om renar) ! ahmagern (von Remitieren) /; J2 omkomma av hunger 1. köld (om människa o. djur) / vor Hunger od. Kälte umkommen (von Menschen od. von Tieren).

J. ja (konj.) NG, SG, NJ, J, J2 Tote /; tălntj jahmēkah de för ja; och; ja nåv vil (förkortat j. länge sedan avlidna / die vor n. v.) och så vidare / und; (ver langer Zeit Verstorbenen /; NJ3 jahmekij pajāstjnodtjēlipmē, se kürzt j. n. v.) und so weiter. jahmätj NG8 jabināš́; NJ ʜʜ, J p aj äs tj ii o d tj ē 1i p m ē ; tnohmitjit HI; liten gengångare / kleines Ge viessökijt ja jahmēkijt tili att spenst /; muhtėm ulmutj lä riekta döma levande och döda. har'kē, kå lä unna jabmātj-ka j a h m e l a t j N J jàbmèlaš́; J jàl>Bmātken en del folk aro så hariga, mèlaš́, pred., attr.; dödlig / sterhaU de hli förskräckta t.o.m. när lich. de möta en liten gengångare. jahmēlatjvuohta NJ3 jabmèlaš́jahmē NG1’ 13 jàbmē, NG1 npl vùĕhm̀, dödlighet ( = det faktum jàbmèh; SG jàbbmē, asg jàbbmēu; att nian är dödlig) / Sterblichkeit, F, NJ jàbmē; J jàlùhnē; ptc prs das Sterhlichsein (die Tatsache, döende / sterbend /; NG13 dödlig daß man sterhlich ist) /; jfr / sterblich /; SG, J den döde / der jām ēt(a hka). jahmōt (adv.) SG1 jàbbmω̄t; F Tote /; F hädangången, gengån gare / Hingeschiedener, Wieder- lʜ; NJ jàbrnὼt, J jàbBrnὼt; i dött gänger. Geist, Gespenst /; NG1 tillstånd, död / in totem Zustande, åntēp, tûlntj jabmĕh de för länge tot /; vällaha j. ligger död / ist sedan avlidna / die vor langer tot /; rnäiinä riekätij j. harnet Zeit Verschiedenen, Verstorhe- föddes i dött tillstånd (var död nen /; NJ en död person / eine fött) / das Kind war totgehoren. tote Person. jabmut NG jàbʿmut, NJ jälnniet, jahmēk NJ jàbmèhk; J jàbmēk, J jàb,}mut; dö svältdöden (om npl -a'1; död människa, lik; den renar) / vor Hunger sterhen (von döde / toter Mensch, Leiche; der Remitieren) /; tuon sijta ällo lä

96 jno jabnuimin niefkes den hyns hjord håller redan på att dö av svält. jaddat NG13 jà d d'a t; SG jàddat, 3 sg impf^āćfar; NJ, J jàddat, neg. jā tta ; slockna / erlöschen, ausgehen. jaddatallat NJ, J jàddatallat', frekw av ja d d atit. jaddatit NJ, J jàddatit; släcka / löschen, auslöscheu (trans.). jaddurit NG1jàd̀Hurit, NJ jàddurit, J jäddunt; tjahneh jaddurih säges när man låter hlicken fara hit och dit och icke vågar se folk ratt i ögonen / tjahneh jadeinrih sagt man von einem Menschen, der seine Blicke un sicher hin- und hergehen läßt und es nicht wagt, den Leuten gerade in die Augen zu sehen. jaffa NJ, J Jaffa; småväxt män niska 1. hund / kleiner Mensch oder Hund. jaffal (adj.) NG jafval; NJ, J jaffal (enligt J ohsolet); alltför kort (NG, NJ om kläder; J även om hund, som har korta hen och kort kropp) / allzu kurz (NG, NJ von Kleidern; J auch von einem Hund, der kurze Beine und kurzen Leih hat) /; NG tune l riekta jaffal nuiocidä du har en alltför kort päls•,jaffal kakte allt för kort päls. jaft’alatj NG jafńalaš́; NJ jaffalaš́; J n; NG tat lä kassa ana j. säges om en kort och tjock män niska / sagt man von einem klei nen und dicken Menschen /; NJ »kortare än jaffal» / »noch klei ner als jaffal». jaffit NJ, J jci ffit\ heströ med mjöl / mit Mehl bestreuen.

jaffō NG8 jafvo) (med tydligt diminuendo; [v] snarast tonlöst), asg jāw ω ̀ (tonlöst [v], som små ningom övergår i halvtonande och slutar som tonande; tydligt crescendo) / jm̀fvὼ (mit deutli chem Diminuendo; [v] nahezu stimmlos), acc. sgjāvvὼ (stimm loses [v], das allmählich in ein halh stimmhaftes [v] übergeht und als ein stimmhaftes endigt; mit deutlichem Crescendo) /; SG jāffω̄', F jàffω̄, apl jāffωi̯t ; NJ jàff’ω̄; J jàffω̄, apl jāffὼi t; mjöl; J plur. betecknar en större mängd mjöl / Mehl; J plur. hezeichnet eine größere Menge Mehl. jaggārastēt NG13 3 sg prs jaggāo̰a stā; SG 3 sg prs jaggärastä; NJ jaggʿāraštèt, J jaggarcis̀tèt; NG13, SG hrytas (om läder och skinn) / Brüche bekommen (von Leder und Fell) /; NJ hli svag genom att hrytas (ex. om läder rem) / durch Bruche schwach werden (z.B. von einem Leder riemen) /; J hrytas litet / ein wenig Bruche bekommen /; jfr jakkēr. jaggārit NJ,;лggʿārit, Jjaggàrit; hli hinten (om läder och skinn) / hruchig werden (von Leder und Fell). jukāk (pred., attr.) NG jakūùk; NJ, J jakäk, pred., attr.; årsgam mal, ett år gammal / einjährig, ein Jahr alt /; tāt mānnā lä jno j. detta harn är redan ett år gam malt; ālʿkij jno jakäkin vaddset det började gå redan då det var ett år; jakäk mānnā, miessē, påtsōi årsgammalt barn, årsgammal kalv, ren / einjähriges Kind, ein jähriges Kalb, Remitier /; anhta-

97 (ăn h tå-)jakāk= ia kāk ; knonhtĕ-, kålmå-, nieljē-, vitā-, kntā- (etc.) jakāk två-, tre-, fyra-, fem-, sex årig (osv.) / zwei-, drei-, vier-, fünf-, sechsjährig (usw.). jakäs (adv.) NG1ja kās; NJ IH, J III; för ett år (framåt) / für ein Jahr (weiter, dazu) /; ij tat pissānam nuppē jakäs hon hiev inte kvar i tjänsten för ett år till / sie hlieh nicht noch ein Jahr im Dienst / (jfr ijās). jahkāsatj (attr.) SG jahkāsatš; NJ, Äjalikasaš́, attr.; 1. årlig, varje år återkommande, års-/jährlich, jedes Jahr wiederkehrend, Jah res- /;j. marʿnän den årliga mark naden ' der Jahresmarkt /; j. s̭jaddā årsväxt / Krille des Jah res /; 2. som hör till 1. skedde det 1. det året ' was zu diesem od. jenem Jahre gehört od. was in diesem od. jenem Jahr ge schah !; tān j., tājahkāsatj miesse (mieseh) kalv (kalvar), som iir(o) född(a) detta år, i år / Kall) (Kälber), das (die) in diesem Jahre gehören ist (sind) /; åutēp j. kuorätj idet som grävdes året förut, fjolårside / das Winterla ger (eines Winterschlaf haltenden Tieres), das im vorigen Jahre gegrahen wurde, Winterlager vom vorigen Jahr. jāhkātis NG1 jāhkàtis, SG jähklitis, NJ jāhkàbtìs, J jāhjcàhtis; något som är att förmoda j etwas, was zu vermuten ist / SG, F tro värdig / glauhwiirdig /; NG1 kal tat lä j. nog är det troligt; J j. lä tat, ju t kallakisä par'ne sjaddä āhtjē sadjäi det är att förmoda, att en konungs son hlir kung efter sin far. 7

jakātj (attr.) SG jakäts̄; NJ, J jakūš́; som hör till 1. skedde det 1. det året / was zu diesem od. jenem Jahr gehört od. was in diesem od. jenem Jahr geschah /; tänj., tājakātj miessē (miesēh) kal ven (kalvarna) som är(o) född(a) i år j das Kalb (die Kälber), das (die) in diesem Jahr gehören ist (sind) /; tåjakātj miessē kalven som föddes i förfjol / das Kalh, das im vorvorigen Jahr gehören wurde /; dutep jakätj miesse kal ven som föddes förra året / das Kalh, das im vorigen Jahre ge hören wurde. jālikatjit NJ, Jjāhkat'š́it; smått tro, nästan tro / ein wenig glauhen, heinahe glauben /;jāhkatjav mån, tan läh ir'kētimē tnon kåtĕn jag tror nästan, att du hålls och friar i den där kåtam jalike NG13 jah̀kē, gsg jakē; NG jakèstω jcihkài̯ (från år till år, år för år); SG jajike; V jaχkē, gpl jɛkij; NJ, J jahkē, gsg jakw; år / Jahr /; jakēv tāv mån årrum tanne ett år har jag varit här; påhtié ja h ka i till, intill nästa år /his zum nächsten Jahr, fur näch stes Jahr/; NG ju olike (J jnohkka) jake varje år /jedes Jahr/; tājakē i år / dieses Jahr, in diesem Jahre, heuer '; J jahkē-pielle ett halvt år / ein lialhes Jahr /; jahkē-pälläi intill ett halvt år/his zu einem halben Jahr /; jahkēteiinar tjänare, anställd för ett år / für ein Jahr angestellter Knecht. jalikēt NG, r̀ĭCiSjaǹkèt; NJ III, J Iʜ; SJ~ jahkèt; j. maŋŋēl ka ett år etter att - - / ein Jahr nachdem - - /; j. åu'tat (SJ~

98 ån'tåla) ett år tidigare / ein Jahr jähkäh pissii? tror du den står früher. stadigt nu? 3. tro (i religiös me [jāhkētahtēs NG1 jahkēhahtès; ning) / glauben (in religiösem NJ ʜʜ, J ʜʜ; trovärdig / glaiih- Sinne /: ja hk ket Jnpmēla nalā tro på Gud / an Gott glanhen. würdig]. jahkkō SG jàhkkω̄; NJ, J jàkkjāhkētahttē NJ jāhkèhtahttē, trolig (endast om förhållande) kω̄, asg jāhkὼw; tro (suhst.) / / wahrscheinlich, glauhlich (nur Glaube. von Umständen, Sachverhalten) /; jahkkōkis SG jàhkkω̄kis; NJ, NJ3, J jàhkkὼkis, pred., attr.; kalle l j. nog är det troligt. jāhkētit NG13jāhkēntit, sGjāл- trogen, trovärdig / treu, getreu, kēh̀tit; NJ, J jāhlcèhtit; NG13 an glaubwürdig /; NJ3 även: trofast förtro (ex. pengar) / anvertiauen /auch: treu, von erprobter Treue/; (z.B. Geld) /; J få (någon) till att Jnpmēl lä j. ja riektēsfär'tuk Gud tro (något), inbilla / (jdn) dazu är trofast och rättfärdig. hringen, (etw.) zu glauben, ihm jahkkuiatj, attr. -iis NJ, NJ3 etw. einreden. jàhkkulaš́, altr. jàhkkiilis; = j ā h jahkkarātas SG, NJ, J jàìikka- kulatj; NJ3 jahkkulis vaimöin i rätas; lättrogen, godtrogen / leicht trogna ( = troende) hjärtan / in gläubig, arglos, vertrauensselig. treuen ( = gläubigen) Herzen /; jakkēr (attr.) NG13 jakkēo̰; SG, tan tiehti sihtap mij, aktan tu J jakkēr; NJ jalckèr; hård, torr, jahklallat tjai, hievetit tu namäv ofruktbar (om jord) / hart, trok- därför vilja vi, med dina trogna, keu, unfruchtbar (vom Boden) /; lova ditt namn. jakŋa (attr.), se jaŋās. j. ñtnam, tievvā hård, torr jord, resp. kulle / harter, trockener Bo jakŋakå̄htēt NG8 jàk̀ŋakòᴖìitèt, (börja) torka och bli hård / (anden, hzw. Hügel. jahkkēt NG 2 sg prs jāhkàh; fangen zu) trocknen und hart SG jàhkkēt, 1 sg prs jāhlcāir, NJ, (zu) werden / (se jakŋat). J jàhkkēt, 1 sg prs jahkàu̯; 1. tro, jakŋat NG1 3 sg prs jak̀ŋā, hålla för sant (ack.) / glanhen, SG jakkŋat; F (ordet finnes); für wahr halten /; 2. tro, lita NJ, J jakŋat, neg. jaŋā; torka på (ill.) / glauben, sich ver (intr.) mycket (SG endast om lav lassen auf /; NJ iv mån tav och jord, F om mossmark 1. sākav jāhkēh jag tror inte den dyk, J om lav, mossa, tobak nyheten, det ryktet; iv mån kiel- m.m.) / sehr vertrocknen, auslāsijtjāhkēh jag tror inte på lögn- trocknen (intr.) (SG nur von historier; män jähkäv tunji jag Flechten und vom Boden, F vom tror på dig, litar på dig; iv mån Moorhoden od. dgk, J von Flech tasi jähkeh jag tror det inte, tror ten, Moos, Tabak usw.). inte på det; NG~ im må jähkeh jāhkōtipmē, attr. -tis NG1jähpålitet jag tror inte han kommer; kὼhüp̀mē; NJ. J jāhkὼhtipme, attr. NG1 im må jähkeh vau'tat jag -btis; som ej tror / wer nicht tror inte den fastnar; NG jukus glauht, ungläuhig.

99 jāhkō-tåptåstipmē NJ3 jāhĭcὼ- attr. ja l£kis; SG, NJ, J ja lakat, tńptostipmē, trosbekännelse / Glau- attr. juPka, jalɛkis; F attr. ja lnka; henshekenntnis. slät, jämn / Hach, eben /; jal'ka jaksat SG jàkksat; F ʜʜ, NJ ʜʜ, ātiìom slättland / Fhene, flaches J ʜ; hrinna ut, slockna (om eld) Land. / ausbrennen, erlöschen (vom jal katis NJ jal·'katis; J ja lakatis, asg -tisàu̯; slätt (suhst.), Feuer). jaktar F jàkxtarʿ, jägare / Jäger, slät terräng / Ebene, Flachland, flaches Gelände. jaktēt se japtēt. jaihkē SG jalɛkē; F ʜʜ; NJ jāhkulatj, attr. -is SGjāhìccolatš', NJ, J jahkulaš́, attr. jāhkulis; tro ja lɛìikē; J jaV'hkē, npl ja l'kēh; ende (i religiös mening) / glänhig rik man / reicher Mann j, »rik knös» / steinreicher Mann. (in religiösem Sinne). jarkē-mānnā NG jà lɛkē-mānnā jalā ~ jale ~ jeli(h) ~ jäla (konj.) NG10 jcWŏ, j elih (fram = j u o l' k ē - m ā n n ā ;j.-m.-niehkkē för vokal) / (vor Vokal) /; SG = ju o l'kē-m .-n. jai'kis (attr.) se ja l'k a t. jalā, jalɛ; J jalä, jalɛ, jd i, jalä; eller / oder /; ij . .. jalä-ke varken jai'kit NJ, J jaV'kit-, göra slät — eller / weder — noch. (jal'k at) / eben, flach machen. jalātit SG jn iä tit; NJ, J id.; jai'kōt NJ, J ja t̆ɛkὼt\ hli slä skära, hugga av (om Here suhj.); tare, jämnare / ebener, glatter skära, hugga av liera ggr 1. i liera werden. hitar/ahschneiden, ahhauen (von jal'hkōt NJjal·hkὼt; J jalɛhkω̄t, mehreren suhj.); zu wiederholten 3 dual. ìm pt'jalʿkὼi̯ka; ligga, ligga Malen od. in mehrere Stücke ab- utsträckt / liegen, ausgestreckt lie schneiden, ahhauen. gen /: mannes tal pājah ietjat jale, se jalä. kārvōit j. pirra knol'pē varför lå jal'ka (attr.) se ja l'k a t. ter du dina kläder ligga strödda jaFka (suhst.) NJ, J ja laka, kring golvet? / warum läßt du asg ja l'kau̯; slätt, jämn plats ì. deine Kleider auf dem Fußboden terräng / flacher, ebener Platz od. herumliegen (zerstreut liegen)? llaches, ehenes Gelände. jalʿkuk, attr. -is NG"0jaVkuhk, jal'hkahit SG jalɛkahit, NJ, J pred.; attr. jalɛkis (se jal'k at); jaV’hkahit-, ligga utsträckt; även: SG ja l'kuk, pred.: NJjaVkuk, attr. ligga (i allm.) / ausgestreckt lie -ts; J u; slät, jämn / eben, flach, gen; auch liegen (im allg.) /; glatt. kir'jē lä tan ne jal'hkaham mäjaiʿkʜtit NJ, J ja l'kutit; hli nov hrevet har legat där en må jämnare, slätare / flacher, ebener nad; nnir'hkδ ja l'hkaha tjātjij werden / åt̆nam ja l'knt landet minne dimman ligger på vattnen; blir slätare (då man kommer ned rnmpon ja l'hkahih tanne käihkah från bergstrakten). de ligga där alla döda (om tjujalia, attr. jallas NG3 jalia, npl derna). ja lla; NG1,8 attr. jallas; SG jalia, jal'kat, attr. jai'ka, jai'kis NG00 pred., attr.; F jal̀l a, npl j alla;

100 NJ, J jal̀l a, attr. jallas; dåraktig, enfaldig / töricht, einfältig. jallasit SG jallasit; NJ, J id.; skaras av, huggas av / ahgeschnitten, abgehauen werden /; miehtäi karkcii sar'kē sjaddat, ietjän jallas varra-vārrē kaskat snittet skulle göras i åderns längdriktning (vid åderlåtning), annars skars ådern lätt av / der Schnitt mußte in der Längsrichtung der Ader ge macht werden (heim Aderlaß), sonst wurde die Ader leicht durchgeschnitten. jallastallat NJ, J jallastallat; hära sig dåraktigt, enfaldigt åt / sich töricht, einfältig benehmen. jallat NG13 jallat, imp.ja W 1!; SG jallat-, NJ, J jallat, 1 sg prs jalāu̯; hugga, skära av l. hort / abhauen, ahschneiden od. wegschneiden /; tjiepeäav j. halshugga / enthaupten, köpfen. jāilō, attr. jālōs KGl3jāUōj, attr. jĕdω̄s; SG jālt̆ω ̄; NJ, J jāllω̄, attr. jälω ̀s ; djärv, modig / kühn, ver wegen, mutig. jallut NJ, J j allut; huggas, skä ras av / ahgehauen, ahgeschnitten werden /; te tnobmij lähka jalhitjit och så dömde lagen (ho nom) till att halshuggas / und dann verurteilte das Gesetz ihn dazu, daß er enthauptet werden sollte. jal'ŋat SG jam̀ŋ at; NJ, J ja la~ yat, 3 sg impf jalŋai; hli till täppt (suhj. örat) / sich verstop fen, zustopfen (suhj. das Ohr) /; piel'jē lä jal'ŋam örat har blivit tilltäppt (vid snuva) / das Ohr hat sich zugestopft (hei Schnup fen). jalŋēs NG2 jal̀ŋēs, gsg ja laŋà;

NG13 jalŋēs, npl ja ləŋah; SG, H jalŋēs, npl ja lɛŋā; F jaìŋēs, npl ja laŋā\ NJ jalŋēs; J jalŋēs, gsg ja l''ŋā̰ ; trästubbe som står på rot / (noch im Boden wurzelnder) Baumstumpf. jālōstallat se jāl u sla Ilat. jālōsvuohta SGjālω̄svūōhta; NJ, J jālὼsvùėhta; djärvhet, dristighet / Kühnheit, Dreistigkeit. jaiʿtōs NG1 jà l'tω̄s, iness. sg jàìtiisin, attr. (?) ja l'tὼ; NJ iʜ, J iʜ; sval snöfläck i högfjället, där renarna aro fredade för in sekter på heta sommardagar / kühler Schneefleck im Hochge birge, wo die Remitiere an hei ßen Sommertagen vor den Insek ten geschützt sind /; ja ftō vārrē, rœhppē snökallt fjäll resp. snö kall högfjällsdal / schneekalter Berg resp. schneekaltes Tal im Hochgehirge. jälustallat SGjālω̄stallat; NJ, J jalustallat; skryta med sin djärv het mit seiner Kühnheit prahlen. jāmālʿkiivvat NJ, J jā̰mrd'kuww at; svimma, falla i vanmakt / olinmächtig werden, in Ohn macht fallen. jāmas, attr. jāpma NG1jämas; NG, NG5 m.fl. jāpm a-; SG jämas; NJ, ,i jämas, attr. jāpma, jäprna-; 1. NJ (snhstantiviskt, pred., altr.) död, livlös / tot, leblos /; suhst.: tanne lä ätna jämas han har gott om livlös egendom (lösöre) / er liat viel »Lebloses» (lebloses Ei gentum, hewegliche Hahe) /; pred.: även självdöd / pråd. auch: ver endet / räi'na lā j. reuen är död (dödad av rovdjur 1. självdöd) / das Remitier ist tot (von einem Raubtier getötet od. von selbst

101 verendet) /; attr.: även självdöd 1. (i sammansättm) dödfödd /attr.: auch verendet od. (in Zusammen setzungen) totgehoren /; japma miesse, påtsöi självdöd kalv, ren / verendetes, »gefallenes» Kalh, Remitier /; jñpma tiŋkah döda ting (i motsats mot levande va relser) / tote Dinge (in Gegensatz zu lehendigen Wesen) /; jäpma jahkkö död tro / toter Glaube /; jäpma-mäium dödfött harn (även: dött barn) / totgehorenes Kind (auch: totes Kind) hjāpma-miessē dödfödd kalv/totgeborenes Kalh/; ligurligt (helst i sammansättm) / bildlich (meist in Zusammen setzungen) /; NGjäpma-tadtje full komlig vindstilla / völlige Wind stille /; NG“ jāpma-pārōh dyning / Dünung, »tote See» /; NGjäpmatiykah lösöre / fahrende Hahe (an toten Dingen), hewegliches Eigen tum, Hausgeräte /; NJ japma tjāhtjē vatten, soin varken har üll1. avllöde / Wasser, das weder einen Zulliiß noch einen Ahflnß hat j; NG1 jñpma-tjnol'ma hård knut/ fester, schwerlöslicher Kno ten /; jāpma-var'hpē varp, där ingen fisk finnes i noten / Netzwurf, Fischzug, hei dem sich keine Fische im Netze finden /; 2. NJ (endast pred.) utdöd ( = där inga människor finnas)/NJ (nur präd.) ausgestorhen ( = wo es keine Men schen giht) /; ðlhi l ham sii'ta jämas hyn är ju alldeles utdöd (alla människor där äro borta) / das Dorf ist ja ganz ausgestor hen (alle Menschen dort sind fort). jämas (adv.) NG, SG jämas-, NJ, J jā̰m as; ihjäl, till döds / tot, zu Tode /; SG även: j.

manäi svimmade / SG auch: j. m. fiel in Ohnmacht /; NG även: livlös 1. till synes livlös i ultr. j. rau'kat, se rau'kat ' NG auch: leblos od. scheinbar lehlos im Ausdruck j. r., sielie r. /; NJ j. tjaskēt slå ihjäl / totschlagen. jāmatit NG1 jamatit; SG, NJ id.; J jā̰m aht; dö (om flera suhj. 1. den ene efter den andre) / sterilen (von mehreren suhj. oder einer nach dem ande ren) /; NG1 även: skingras, försvinna (om dimma 1. diniflockar) / NG1 auch: sich zer streuen, auseinandergellen, ver schwinden (vom Nehel od. Nehelballen) /; SG svimma / SG ohnmächtig werden /; jämatimvihke sjukdom, som man har, när man ofta svimmar j Krank heit, die man hat, wenn man oft ohnmächtig wird. jāmēkahtēs (attr.) NG jamekahtes, attr.; NG13 jāmekǟ̭htès; NJ ii; J jā̰mēbkahtès, attr. (endast litterärt) / (nur literarisch) /; odöd lig / unsterblich. jāmēt J jā̰inēt, el· sg jā̰rnētis; NJ tʜ (se jā m ētah k a); dödlig het (stor) / (große) Sterhlichkeit /; hähkka-jāmēt plötsligt påkom mande dödlighet, farsot / plötz lich auftretende (große) Sterh lichkeit, Seuche /; tiion åiitēp jakē miiā paihkĕn miesēh jāpmin hähkka-jāmētis i förfjol dogo ren kalvarna i vår trakt av en farsot. jāmētahka NJ jūmētiahka), el. sg jamētakăs; J jā̰mētcihka; = jām ēt; NJ hähkka-jamētalika = h äh kk a-jām ēt. jāmētahkēs NG jāniēbtahkēs (litterärt); SG jŭmēhtahkēs; NJ tʜ;

102 J ʜ (se ja h m ēla tj); dödlig/sterhjamʿkakit NJ ʜl; J 3 sg prs lich. jamʿkahk ; te tal rnvvajarnʿkak nu jāmētalitēs NJ jāmētahtès, J hlir det snart mörkt (= h lir kväll) jā̰mēbtahtès; odödlig / unsterblich. / nun wird es bald dunkel (= jāmētit SG jāmēhtit; NJ, J jā̰- wird es Abend). mēhtit; 1. döda (= k å d d ē t) / tö jamʿkētit NJ,.ìjwmʿkèhtrt;slock ten /; 2. döda (relig.) / töten, er na hastigt, plötsligt /schnell, plötz töten (religiös) /; dttjēv j. döda lich erlöschen. köttet (den syndiga naturen) / das jampak NG1jam pd''k, npl -ah; Fleisch (die sündige Natur) ertö SG jam̀p ak; F Ml, NJ ui; J jamʿten /; iistöit j. döda lnstarna / die pur, asgjam̀p arau̯; tjock, dum och Begierden, die Sinneslust ertöten. dumdryg pojke / dicker, dummer jāmij NG~ jävnj, gsg jämiha; und aufgeblasener Junge /; NG1 NJ, iʜ, J lʜ; döding / Toter (als halvvuxen pojke (14 —16år)/NG1 Wiedergänger). halberwachsener Knabe (14— 16 jāmikij SG npl jāmikihā; NJ Jahre) /; jfr jeu 'tē. jā̰m ikij, npl jā̰m ikahāh; J jā̰inikij, jamʿpar se jam pak. npl jǟ̭niikahā1'; SG döding, gen jantēr NG gsg jàntērʿta, jangångare, spöke / SG Toter, Wie tē·rʿta; NG1jan tur, npl -nh; F iʜ; dergänger, Gespenst /; NJ lik; SG jănntēr; NJ jàrŕtur, npl jähplur. de döda, de avsomnade (ej turn1'; J2jàiiʿtiir, gsgjàǹtura; dygn döding) / NJ Leiche; plur. die / Tag (als Zeitmaß), Tag und Toten, die Entschlafenen (nicht Nacht, 24 Stunden. Wiedergänger) /; .1 lik/J Leiche /; jantētit NJ jàhtètit, hålla på J00 döding / .l30 Toter, der um och svära för jämnan (jfr sta u geht, Wiedergänger. te t i t) j in einem fort lluchen. jämikutj SG jāmikutš; NJ, J janʿtur se jantēr. jā̰m ikuš́, gsg -knt't'š́a ; SG döding, jānturtit NG1 jānturüt; NJ ʜʜ, gengångare; lik / SG Toter, Wie J ʜʜ; sköta renarna ett dygn dergänger; Leiche /; J lik / J / die Remitiere einen Tag und Leiche /; NJ lik; plur. de döda, eine Nacht (24 Stunden) warten. de avsomnade (ej döding) / NJ jaŋās, attr. jakŋii NG8 jaŋās, Leiche; plur. die Toten, die Ent npl jak̀ŋ asa1', NG13 attr. jak̄ŋcr, schlafenen (nicht Wiedergänger). SG jaŋas, attr. jukùŋa; NJ jaŋās, jam'hkahit r̀i .ìjamahkahd; ligga aür. jakŋa; J jciŋäs, npl jahjasa, tryckande (om moln 1. dimma) aür. jahja-, mycket torr, liård/ schwer, drückend liegen (von torkad / sein- trocken, haiägeWolken od. von Nehel) /; nuir'hkö trocknet / (jfr jakŋat). jain'hkaha tjätjij nanne dimman jaŋātahka SG jaŋāta; F lʜ; ligger över vattnen / der Nehel NJ, J ja ŋā̰tahka, gsg -takā; myc liegt über dem Wasser /; tåppē ket stark torka (av hrist på regn) tjahppat jain'hkaha, tal'hkē litj / sehr große Trockenheit (aus kåit där borta står ett svart moln, Mangel an Regen), det blir väl oväder; jfr jaŋkahit. jaŋkahit NJ ʜl; J jaìjkalnt;

103 mnr'hkō jaŋkaha tjātjij nanne japiiMt, neg. jamä; NG1 tala allt dimman ligger över vattnen / der för högt / allzu laut sprechen /; Nehel liegt ii her den Gewässern/; NG, NG8 hriisa, dåna (om vin den), susa, brusa (om skogen) jfr jam 'h k ah it. jāhpē NG13 jāhpē, SG id.; NJ, / hrausen, sausen, tosen (vom J jāhpē, gsgjāpē, iness. sg jāpèn; Wind), rauschen, hrausen (vom oni goda 1. dåliga år ! von guten Wald) /; NJ hrusa, bullra, dåna od. schlechten Jahren /: puorrēj., (vinden, forsen, åskan) / hrau nenrēs j.; NJ även: del av år, sen, tosen, donnern (der Wind, årstid / NJ auch: Teil eines Jah der Wasserfall, das Gewitter) /; res, Jahreszeit /; j. tjâskii det hlir J hrusa, dåna (t.ex. forsen)/hrau kallare årstid / es kommt eine sen, donnern (z.B. der Wasser kältere Jahreszeit /; NJ, J även fall). japma-viiollakin SG jàp̀m ä= j a h kē / NJ, J auch = j. /;jår'på jāpēv året runt / das ganze Jahr vuöllakin; NJ, J jāpma-vuωUakin; hindurch /; Njunjes jāhpē, gsg »dödfull», alldeles överlastad av jäpē årsens tid / Njunjes Jahres starka drycker / »zu Tode be zeit, die Zeit im Jahre /; »maŋyē trunken», »stemhagelvoll», ganz jāhpē» säges om vår som är se »vollgeladen» mit starken Ge nare än vanligt / »m.y.» sagt man tränken. von einem Frühling, der später japmēk F npl jàp̀m ēka; NJ Iʜ, als sonst kommt /; »kal'm ajäh- J in; hädangången; gengångare pē» del av året eller årstid, som /ein Dahingeschiedener; Wiederar kallare än som den vanligen gänger /; jfr jabm ēk. brukar vara / Zeitahschnitt des japmēm NJ, J jàpmèm; 1. död Jahres od. Jahreszeit, die kalter (subst.); även: Döden (personi ist als sie gewöhnlich zu sein fierad) / Tod; auch der Tod (per pflegt /; jāhpē jassn det hlir kal sonifiziert) /; J japmēm ja tanlare tid (av året) — säges när tah mannin almatja hamen Dö det börjar kyla till mot hösten den och sjukdomarna gingo om j »es kommt eine kältere (Jahres-) kring i mänsklig skepnad / der Zeit», sagt man, wenn es gegen Tod und die Krankheiten gingen den Herbst zu anfängt kühler in menschlicher Gestalt um /; zu werden. japmēm-pāllē dödsfall / Todes jāpētuvvat NG13 jäpēbtuwwat, fall /; japmēm-arrē se årrē; 2. SGjāpēhtimu̯a t; N Jjāpēt̄ὼtmvwat; (som första led i sammansätta.) J Iʜ; SG längledas / sich lang död, den döde (-a) / (als erstes weilen /; NG13, NJ vara länge Glied in Zusammensetzungen) borta / lange fort sein /; NG13 Tot-, der (die, das) to t e -----/; jāpētnvāi tähkii var länge horta japmēm-miessē död renkalv / totes där. Renntierkall) /; japmēm-Pnohtil jäpma (attr.) se jām as. den döda Botild / die tote Botild. japmat NG1jafm ut, neg.jania; japmēt NG1 jàp̀m èt, NG13 3 sg NJ jap̀m at, 3 sg impf jamāi̯; J impf jäinij; SG jàp̀m ēt, 1 sg prs

104 jāmāu; F japmēt, 3 sg impf_/āmy; N.l, J jàpmèt, 3 sg impf jānnj; 1. dö / sterben /; jänùj tasū dog där / starh dort /; 2. ˋNG13βiol'kē jām ij henet har domnat ; das Bein ist eingeschlafen /; 3. NG1 även: skingras, försvinna (om dimma) / NG1 auch: sieh zer streuen, verschwinden (vom Nehel). japmētit NJ, N ^jàpniētit; döva, söva (med hedöviiingsmedel) / be täuben, einschläfeni (mit einem Betäubungsmittel). japlēl ~ jaktet NG13 jùkʿtėt; Nj JH; J jàjr̆Ptēt; NG13 vänta länge / lange warten /; J dröja länge (horta) / lange auf sich warten lassen, lange säumen, lange (fort)hleihen. jaräk, attr. -is NG1jarähh, attr. -is; SG attr. jarakis; NJ lʜ, J ʜi; som alltid brukar morra (om hund) / der immer knurrt (von einem Hund) '; grälsjuk, kveru lant / streitsüchtig, Querulant. jaräk, attr. -is NJ, J jarahk, attr. -is; knntig, ojämn (oin trä) / knorrig, uneben (von Holz). jarätj J jaraš́, asg jarāt'š́au̯; dim. av jarrē. jarēk, attr. -is NJ, J jare.hk, attr. -?s = jarāk 2. jar'hkē, -ō NG1 ja ̭r ̆£hkè~jar"hkὼ (laddē, hier'ke); NJ tʜ, J ʜʜ; undersätsig, kort och tjock (om människor) ' untersetzt, gedrun gen, klein und dick (von Men schen) /; tjock och koiähent (om ren / dick und kurzheinig (von Remitieren). jar'hkō, se jar'hkē. jar'ija SG jarɛŋa; F jaŕ'ŋa, npl jarʿŋa; NJ, J jarm̀ŋa, gsg jarʿŋa;

F större öppen vattenyta i en sjö, fjärd / größere olTene Was serfläche eines Sees /; N.j mitt partiet av en större sjö / der Mit telteil eines größeren Sees /; J~ mittersta, vidaste delen av en sjö / der mittlere, breiteste Teil eines Sees. jar'hō NG jà rəhω̄; NJ Iʜ, J IH = tj a r' fō. jarrat NG, NG1, SG, NJ^arrai; J jarrat, neg. jarēi; morra (om järven [NJ, J]) / knurren (vom Vielfraß [NJ, J]) /; jfr harrat. jarrĕ NG1 jarrē, npl jareh\ NJ, J jarrė, gsgjarē; knöl i trä / Knor ren, Knorz im Holz /; muskelknut / Muskelknoten, -verdikkung /; senknut (som uppstår, när en sena hlivit avskuren l. skadad / Sehnenverdickung) (die entsteht, wenn eine Sehne durch schnitten od. beschädigt worden ist) /; svulst / Geschwulst. jar'sō NG1 jar°sὼ (sällsynt) / (selten vorkommend) /; NJ, J ja rJsci>(-viste); NG1 undersätsig, kort och tjock (om människa) j untersetzt, klein und dick (von Menschen) /; NJ, J en slags renlav, som är kort och ser vissen och möglig ut (islandslav?) / eine Art Renntierflechte, die knrzwüehsig ist und welk und schimmelig aus sieht (isländisches Moos?) /; jfr sa r'v a -v istē. jar htō NG13 jaQ”htω̄; NG jarʿtωstω jai*°htiu (från det ena jar'hto till det andra) / (von dem einen jar'hto zu dem anderen)/; NJ Ui, J IH; lugnt ställe i hack under ett fall (där Ilsken helst håller) tili / ruhige Stelle in einem Rach unter einem Wasserfall (wo

105 die Fische sich am liebsten auf halten) /; j f r jier'h tō. jaska (adv., adj.) NG1 jaška; SG jasska; NJ, J jaska; lugnt, tryggt, stilla; lugn, trygg, stilla (ej i farten) / ruhig, sicher, still (nicht in Bewegung) (= ad j. und adv.) /; üllö knohtn j. hjorden hetar tryggt; droh j. var lugn, stilla! NJ även attr. / NJ auch attrihutiv /; tat lä jaska årromsadje detta är en lugn uppehålls ort. jāskak, pied., attr. NJ, J jäskahk-, »håg», motspänstig (om en könen, som icke vill gå utan lägger sig) / »störrisch», wider spenstig (von einem Zugrenntier, das nicht gehen will, sondern sich hinlegt). jaskat, attr. jaskis NJ, ,ljaskat, NJ attr. jaskis, komp. J jaskatal·bὼ, NJ -tubbὼ; lugn, trygg/ruhig, sicher. jaskatahkēs NJ3 jaskahtaìikes; trösterik (relig.) / trostreic h (in religiöser Sprache) /; jaskatahkēs pähko ett trösterikt ord / ein trost reiches Wort. jaskatis SG jaskatis; F (ordet finnes); NJ, J jaska'a̭is; tröst / Trost. jaskatit NJ, J jaskahtit; trösta ' trösten. jaskatit NJ, J jaskatit; lugna (renhjorden); ställa så till att renhjorden kan heta lugnt och tryggt / beruhigen (die Renntierherde); es so einrichten, daß die Renntierherde ruhig und sicher weiden kaum jaskēt NG jàs̀kèt, 3 sg impf jēiskd; NJ ʜl, J ʜi; muttra i vre

desmod j im Zorn (vor sich hin) brummen, murren. jaskis (attr.) se jaskat. jaskit NJ, J jaskit; trösta / trösten. jaskōk se ja sk u k . jaskOtit NG jàskὼtit; NJ IH, J Hl; = jask öl. jaskuk, attr. -is SGjaskω̆kiˋXü̆ jaskuk, attr. -is; J jaskὼhk, attr. -is; lugn, trygg (far ej hit och dit, stannar på samma plats) /ruhig, gelassen (läuft nicht hier hin und dorthin, hleiht am seihen Platz) /; NJ3 även: trygg, sorg los ( = religiöst likgiltig) / auch: gleichmütig, sorglos ( = gleichgül tig gegenüber der Religion). jassa NG1 jašsa, npl jasāh, in. sg jassij; NJ, J jassa, iness. sg jasā̰n ; NG1 den eviga snön, när den hildar mindre fläckar / der ewige Schnee, wenn er kleinere Flecke bildet /; NJ snön nür den hildar hårda snöfläckar i fjällen vår och sommar, även = tsuoh'tsa ! der Schnee, wenn er im Frühjahr und Herhst in den Ber gen harte Schneeflecke bildet, auch = tsu o h 'tsa /; J snö, som är hoppackad och hård på halva djupet ( = t s ie v v ē ) / Schnee, der his zur halben Tiefe fest zusam mengepackt und hart ist. jāhtētit NJ, J jāhtèbtit; leja, tinga p å /mieten, dingen, heslellen, (vorher)bestellen. jätnat NJ jātnak neg. jāna; J jatnat, 3 sg prs jà t'̀nēi, neg. jana; torka ihop, krympa (om trä och skinnvaror) / zusammentrocknen, zusammenschrumpfen, krimpen, sich verziehen (von Holz- und Pelzwaren, Lederwaren) /; NJ

106 även: styvna (när man sitter det, så säges det / so hört man, mycket o. rör sig alltför litet) so wird gesagt /; näv tah jahttiii / auch: steif werden (wenn man så sades det / so wurde gesagt. viel sitzt und sich zu wenig be jau'hkat NG1jàùhkat, 3 sg impf wegt). jau̯h kai̯; SG jàuhkat; NJ jàw’hjahtsat NG jahtsat, 3 sg prs kat, neg. jāu̯hka; J jàu̯'ŋtkat, neg. jahtsa; NJ jahtsat, neg. jatsā; NG jau̯h ka; försvinna, bli borta / ver morra; dåna (om eld) / knurren, schwinden, fortbleiben, murren; sausen, tosen (vom jau'hkatit NJ ʜʜ; J jàu̯ɛ hkatü; Feuer) /; NJ glöda (om grovt låta försvinna, göra av med / ver vedträ 1. stock i eklen) / glühen schwinden lassen, durchhnngen, (von einem dicken Brennscheit umbringen. od. dicken Kloben im Feuer) /; jauJa se jåu 'lå. NJ, J dåna (Lex. om en tungt juuJat ~ jåu'lat ~ jåu'låt NG1 lastad släde, när den dragés på jaiilat, 3 pl prs jaiili, 3 sg impf hård snö) / dröhnen (z.B. von jau̯lai̯; NG 1 sg prs jaidam ; einem schwerheladenen Schlitten, SG jaiilat-, J jau̯ɛjat, 3 pl prs wenn er über harten Schnee ge jauɛli, 3 sg impf jau̯lui̯; S.P° zogen wird). jou°lot ~ jo irla t; säga / sagen /; jättatit NG13 jāttah it~ jāttatit; jaii'lih nåv jiihkkēn man sä SGjattahUt- NJ, ȱjāttaǹM ; släcka ger, att han är så supig; J te / löschen (Irans.). kdit jan'lih så säger (berättar) jahttēt NG1 jahttet, 3 sg impf man åtminstone / so sagt (hejalitij (ohsolet); SG jakttēt; NJ richtet) man wenigstens /; janlai jŭhttèt; J jahttèt, 1 sg prs jah̀tàu̯; mnnji lav han sade mig det; SG berätta / erzählen, berichten /; janlai, ju t (jiihte, at, a Itte) han sade, a t t -----. NJ, J säga / sagen. jàhttēt NJ, J jàhttēt, 1 sg prs jāurāk NG1 jāu̯r āhk (ohsolet); jä h tm ; lova j versprechen, gelo- NJ Iʜ, J iʜ; fiskarlapp (förakt hen. ligt) / Fischerlappe (verächtlich). jahttö SG jāhttω̄; NJ, J jàhttω̄, jaurāl SG j l'mrāl; NG1 ʜʜ, J ʜʜ asg jāhtὼw ; löfte / Versprechen /; (se jāurār); fiskare / Fischer. NJ3 vattēh midjij ārʿnuü nannujāurār NG1 jāu̯rär; NJ ʜʜ; J sit åskēl'tit paknt ja jähtiü nalä jäurär och jàu̯ɛrār, npl jàu̯ɛ rārah; giv oss din nåd att fast förtrösta fiskare / Fischer. på ditt ord och löfte (ur kyrko jāurātj r̀ĭG jäu̯iŭš́; NJ, J jāu̯l'àš́, npl jau̯rāt'š́ah; tjärn / Wasserloch, handboken). jahttut NG jaMtut, 3 sg prs Kolk im Walde, kleiner Waldsee. jahttω̆; SG, NJ, J jaMtut-, berät jaʜ'rē NG1 jài̭erē, iness. sg jāmtas, sägas / erzählt, gesagt wer rèn; SG jăurē, apl jaurit; NJ, J den /; te käit jahttu det säges, jàu̯ɛrē, iness. sg jau̯rèn; sjö (in berättas så (om rykte) / so wird sjö) / See (Binnensee) /; NJ, J gesagt, erzählt (von einem Ge ja n 'rē-(jaur-)kaddēs}ösh·aud/ Seerücht) /; NG näv jahttö så höres ufer/; SG jau'rē-kad-viessō en

107 fiskarlapp / ein Fischerlappe /; ja n 'rē-kad-fierv-ahkkā gumma som hor vid en sjöstrand / Weih, das an einem Seeufer wohnt. jāurē-stur'ja Njunjes: jäuvesturcja, asg -stiirjau; J2 jāuvèstura'ja, asg -sturjau̯; ett slags sjöodjur som enligt folktron visar sig i sjöarna Virihaure och Saggat i Jokkmokks socken; stort som en roddbåt och liknande en omstjälpt håt / eine Art Seeungelieuer, das sich nach dem Volks glauben in den Seen Virihaure und Saggat im Kirchspiel Jokk mokk zeigt; es ist so groß wie ein Ruderboot und ähnelt einem umgestiirzlen Boot. jau'rit NJ jàiŕrit, 3 pl prs jàiŕrii̯v , J jàu̯ɛrit, 3 pl pvsjàu̯ɛ nji; Ilska med not i mit Zugnetz fi schen. jau'ritahttēt NJ jàu̯3rihtahttet, J jàu̯ɛrihtahttet: ij tanne jan'ritahteh liär kan man inte liska med not / liier kann man nicht mit einem Schleppnetz fischen. javāl NG ʜf, NG13 in; SG javäl, ess. javvalin; NJ javäl, gsg javvala; J jawäl, npljawwalah; 1. SG två med varandra i ena ändan förenade nät / zwei an dem einen Ende miteinander verei nigte Netze /; NJ, J ett 20 fam nar långt fisknät / ein 20 Klafter langes Fischnetz /; 2. stumjiajaväl eit ovanligt stort stycke av en limpa / s.-j. ein ungewöhnlich großes Stuck von einem Laib Brot. jāvāstahka NG1 jāvāstcǟ̭k; NJ javastahlca; J ʜ; NG1 ett väg stycke, som man bestrött med snö för att där kunna spåra pas

serande renar / ein Stuck Weg, das man mit Schnee bestreut hat, um dort vorbeiziehende Remitiere an den Fährten feststellen, »spü ren» zu können /; NJ Ställe där något blivit nedgrävt i eller över höljt med snö / eine Stelle, wo etw. im Schnee vergraben (od. mit Schnee bedeckt) worden ist. jāvēs F jāvēs; SG lʜ, NJ ʜʜ, J ʜʜ; = jāvāstah k a. jāvēstit NG1 javèstit, 3 sg prs jāvès; SG jāvēstit; NJ, J jävèstit; täcka över med snö, gömma nå got under snön / mit Schnee hedecken, etw. unter dem Schnee verstecken /; täcka över med torv, jord e.d. / mit Rasenstücken (So den), Erde od. dgl. bedecken /; gräva ned (t.ex. kadaver) / ver graben (z.R. einen Kadaver). jāvvāsit NG1 ptc prt jàvvāsam; SG jàvvāsit; NJ, J jà w ā sit; hli övertäckt, hegraven med snö, jord e.d. / mit Schnee, Erde od. dgh überdeckt, begraben werden /; (om väg:) hli alldeles igenyrd av snö, så att den inte alls syns / (vom Weg): ganz und gar ver schneit, verweht werden, so daß man ihn gar nicht sehen kann. jeli se jalā. jeuhsāitallat NG HI;SGjeusäjtaUot; NJ jeu̯w sāi̯tallat; J j ieu̯sāi̯tallat; SG börja frysa på (opersoiil.) / an fangen zu gefrieren (un persönlich) /; J börja kännas ky ligt / anfangen, kühl zu werden /; NJ kännas litet kyligare (om luf ten) / etwas kühler werden (von der Luft). jeuhsas NG Iʜ; NG13 jēɯ̭lisus, SG jēusas-tàl̀kē; NJ, J jēu̯wsas; NG13 kall och blåsig (om väder

108

leken) / kalt und windig (vom Wetter) /; SG kallt, litet hlåsigt väder / kaltes, etwas windiges Wetter '; NJ, J kyligare, svalare väder /kälteres, kühleres Wetter '; j. sjattai det hiev kyligare / es wurde kälter, kühler. jeuhsēs SG jeusēs; NJ ʜi, J ʜi; drag (när det »drar kallt,) genom springor i ett hus) / Zug, Luft zug (wenn es durch die Ritzen eines Hauses »kalt zieht»), jeuhsijtit NG in; SG jēusitit~ jmsitit; NJ jeuwsi'-tit, J jēu̯ siJtit; kännas kyligt (opers.) (NJ spec. i kroppen, t.ex. när man har våta kläder) / ein Kältegefühl hahen, frösteln (iinpers.) (NJ besonders am Körper, z.B. wenn man nasse Kleider anhat) /; nmina jeahsijt jag känner kyla i kroppen. jeuhsōs NJ feu̯w sὼs, pred., attr.; J j ieu̯wsὼs; kylig, sval (om vä der) / kühl, frisch (vom Wetter) /; j. lä ndni det är svalt väder i dag; jenhsōs iehkēt sval, kylig afton / kühler, etwas kalter Abend. jen'tē ~ jäii'tē NG1 jäɯ̭tè, npl jǟɯ ̭tò1'; SG jcu̯ɛtc; F iʜ; NJ feu̯ɛtē, asg jēu̯tèiu̯; J jeu̯ɛtē (obsolet); halvvuxen pojke i åldern 14— 16 år halberwachsener Knabe im Alter von 14—16 Jahren. jiehhat NJ fehbat, neg. jéppa; J febbat, neg. jēppa; hlygas, vara blyg, timid (om harn) / sich schämen, schüchtern, furchtsam sein (von Kindern) /; NJ även: göra någon hlyg genom att göra narr av honom / auch: jemanden schüchtern, helängen machen, indem man sich üher ihn lustig macht /; eleh mu tunne jieppah

gör inte narr av mig här! / mache dich nicht liier üher mich lustig! jiednä, attr. -s NG 'fed'nā, attr. f e d'nās; SG attr. jèddnās; NJ f e d'nā, attr. -s; J feilHnä, attr. -s; högröstad, högljudd, ljudelig, som hörs långt (om människa, djur, skälla m.m.) / mit lauter Stimme (sprechend), laut, schallend, was weithin gehört wird (von Men schen, Tieren, von einer Schelle usw.) /; NG jiednäs-kieiak hög röstad / mit lauter Stimme (re dend) /; SG jiednäs jienaina rätjöi skrek mycket hårt (sades om barn, som skrek mycket, när det föddes). jiednāt (adv.) NG j eed̀ʿnāht; högljutt / laut (adv.) /; j. sākasta (han) talar högljutt. jieggē ~ jäggē NG2 f a g ̀tìē, gsg j eäkkē; NG jä̀g ̀(ii, NG1 jä̀g ̀Gè; SG jèggē, gsg jĕkkē, apl jēkkìt; NJ, J feggē, gsg fekkē, apì jēkkǟ̭t; myr / Moor, Moorwiese/; NG, J jieggē· suoi'nē myrhöstarr / auf Mooren wachsendes Riedgras (Carex), der Haupthestandteil des von dort gewonnenen Heus. jieggē-kånå̄k is SG jèggē-konδkis; NJ Hl, J IH ; fjälluggla, Strix nvctea ' Schneeeule. jieggē-lår'hkō se j.-lå u 'h k ō . jieggē-låuh kō NG1j ä̀ggè-lm̀m̀hkὼ, SG jèggē-lor̆ìcω̄; NJ, J j ieggèloᴖiŕ/ikω̄; Njunjes feggè-loᴖu̯ɛhkω̄, gsgj .-loᴖu̯hkω̄ ; NJ2j icggè-loᴖl'm̆kω̄ ; Njunjes: jordugglan (Asio hrachyotus) ; Moor-, Rrucheule /; J gluttsnäppan 1. liruslianen (?) / grünfüßiger Wasserlänfer od. Kampfhahn (?). jieggē-råu kō (-ii) NG jä̀gijʿē-

109 väder) / kühler, kälter werden roᴖǟ̭kω, -rȯ̆ìjku; NJ Iʜ, J Iʜ; = (vom Wetter). r å u ' k u - k å n ă k i s. jiekta NG1fekʿta, npl jèue\\ūah; jiehkēt ~ jähkēt NG13 jǟh kèt; F in; SG jĕM a; NJ fekʿta, asg SG jèìikēt, neg. jĕɛkē; J jėɛhkèt, jėeios’tau̯ ; J j iekxta, gsg jėɛu̯w ta; 3 sg prs jä̀·'hka, 3 pl prs jȯ̆liki; NG1 överhliven hit 1. stump vid NJ (ordet finnes) / (das Wort tillskärande av (hud till) klä kommt vor)/; vara vattentät/w as der l. skodon ! ein heim Zuserdicht sein '; käpmakali jiehkih tjātjēv skorna äro vattentäta j die schneiden von (Häuten zu) Klei Schuhe sind wasserdicht /; NG13 dern und Schuhzeug ühriggebliej. snova icke släppa igenom rök benes Stückchen od. Endchen /; SG, NJ, J hårigt stycke av en fäll ' Rauch nicht durchlassen. jiehkkē NG1 fehkkē, npl jėɛh- 1. liud haariges Stück eines Fel kē'h; NJ, J fehjdcē, npl jeɛhkē; les od. einer Haut /; jfr jieva. jielakastēt ~ jäiakastēt SG jä ā NG1 parēs j. den eviga snön, när lakasstärn (ptc prt); NJ j i £la(h)den bildar stora fält (jfr ja ssa ) kastei, .1 jėɛìahkastet; klarna (om / der ewige Schnee, wenn er väder), hli molnfri (om lnmmegroße Felder bildet (vgl. jassa )/; len; opers.)/sich aufklären (vom NJ snöfält i fjällen om somma Wetter), klar, wolkenlos werden ren, större än »jassa» / Schneeleider im Hochgehirge im Som (vom Himmel; unpers.). jielakis ~ jäiakis NG jülakis, mer, größer als »jassa». SGjǟùlakis, N Jjˋeɛlcȯ̆ὼkis, Jjėɛlahjiehkkē ~ jähkkē, attr. -s NG kis; fullständig molnfrihet, klart jahkkē; NJ fehkkē, attr. fchkkès; väder / vollkommene Wolken losigJ fehkkē; vattentät/ wasserdicht /; keit, klares Wetter /; jielakissan jiehkkēs vanäs vattentät håt / was vuoi’nujih alla kal'sē-sjnjnŕtjēh serdichtes Boot. i klart väder synas höga fjäll jiekŋa NG j eèkŋa, NG1 npl spetsar; tidnō-jietakis, se tidnō. jèɛŋah; SG jēɛkŋa; F jèɛŋcŋu, gsg jielastit NG jeɛ·lastit, SG jēɛlasje·ɛŋa; NJ jèɛt'ŋa, gsg jėɛpu; J tit; NJ, J j'ėɛlastit; NG (opers.) jēkŋa, gsg jēŋa; is; kâstē-jiekŋa det känns frosshrytningar 1. kyla se kåste. av fuktiga kläder, när man gått jiekŋa-skar'hta se skar'hta. sig svettig / (unpers.) man ver jiekŋōt NG fek̀ŋ ὼt, NG13 3 sg spürt Frostschauer od. Kälte von prs jēkŋu; SG jèhŋω̄t, ptc prt feuchten Kleidern, wenn man jēɛkŋum; J feìf'ŋω̄t, 3 sg prs heim Gehen in Schweiß geraten jēkŋu, 3 sg iinpf jč́eŋω̄i; frysa till ist /; jielasta pänijt det ilar i tän is / (zu Eis) gefrieren /; NG hli derna, gör ont i tänder av kyla anlnpen med is j sich mit Eis hd. / es reißt in den Zähnen, überziehen. schmerzt in den Zähnen vor jieksōt NJ fekʿsὼt, 3 sg impf Kälte od. dgl. /; NJ, J (opers.) j'euwsὼi̯; J fehė'sὼt, 3 sg impf det känns frossbrytningar / (un feu̯wsὼp, hli kyligare, svalare (oin pers.) man verspürt Frostschauer.

110

jielātahka NJ jeĕlātahka; J2 j iel̀lē »djävulens dräng» (svor jeelätiahka), gsg -takā; klart väder, dom) / »der Knecht des Teufels» fullständig molnfrihet (både vin (Fluch). ter och sommar) / klares Wetter, jiellē-kaska NG1 jä̀llè-kaška; vollständige Wolkenlosigkeit (so SG jèllē-kaška; NJ IH, J ʜʜ (jfr wohl im Winter wie im Sommer). p å u 'tē-k a sk a ); kort uppehåll i jieila NJ endast i uttrycket: regnväder kurze Unterbrechung kalama jėɛlla frossbrytning i krop des Regenwetters /; NG1 juo ma pen / nur im Ausdruck: k .j. Fie vier tot: juo kdit rapät j.-kaskait berschauer, Frostschauer im Kör det hlir nog snart klart: det syns per /; J jėɛlla luftdrag / Luftzug /; ju redan sprickor i molnen. kah'nia j'ėɛlla frossbrytning / Fie jieiiēvārrē ~ Jieiiivārrē r̀ĭG jèlberschauer /; kall »kåre» (av för livā m ; NG18, N J,.]j iellèvärre; Gelskräckelse)/»kalter Schauer» (vor livare (socken i Norrhottens län) Schreck). / Gellivare (Kirchspiel im Län jiellas NJ jùɛllas, iness. sg jėɛl- [Regierungsbezirk] Norrbotten). lasin; J jèɛllas, iness. sg jĭwllasin; jiellit NG jìl̀ l it; NJ ʜʜ, J ʜʜ; jiellas lä rnnina lalle jag har det underlätta något, hjälpa till / etw. lätt, hekymmersfritt nu / mein erleichtern, mithelfen, hehilllich Leben ist jetzt leicht, sorgenfrei/; sein. mån läv tat sjaddam jiellasij jag jiellō NG1 fellω̄, npl jeloχ̆' ; SG har fått det lätt, hekymmersfritt jĕllω̄; NJ j iellω̄; J fellω̄, gsgjeĕlω̄; / ich habe ein leichtes, sorgen NG1 sprucket träkärl 1. virke freies Lehen hekommen. / rissiges Holzgefäss od. Zim jiellat NG 3 sg prs jeĕUä; NJ merholz /; SG, NJ, J spricka, remna / Riss, Spalte, Ritze /; NJ ʜʜ, J Hl; = j ie la s t it . jiellatit J jč́ĕllahtit; SJ1^ j'eɛl- j.-kaska spricka i molnen, blå lahtit; spara någon från ansträng fläck, som uppstår på annars ning, icke nännas låta någon an mulen himmel ! ein Riss in den stränga sig / jemanden vor An Wolken, hlauer Fleck, der an strengungen behüten, es nicht einem sonst hewölkten Himmel übers Herz hringen, jemanden zum Vorschein kommt /J pal'vasich anstrengen zu lassen /; kela jiellö, se pal'va. med / zärtlich sein mit, (jeman jienōkå̄htēt NG feuὼkoᴖhtèk, den) verhätscheln, verzärteln /; NJ, J id.; inkoativ tili jie llō t jiellatih åikātah mänäit föräldrar /inchoativum zu j. kela med sina harn. jiellōt SG jellω̄t, neg. jĕɛlω̄, ptc jiellē NG, NG1 »fot prt jēɛllum; NJ, J fellὼt , neg. hjälpare» (säges om hund, dräng; jl·Uω̄; spricka (verb) / rissig wer jfr jie llit) / »Fusshelfer» (sagt den, Spalten bekommen. man von einem Hund, Knecht/; jieiiōtit NG jėllὼtit; NJ, J fe lJ endast någon gång i uttryck lὼtit; spräcka / zerspalten. som / nur manchmal in Ausdrükjieiōk (adj.) NG1 jėlùŕk; F lʜ; ken wie /: skämma-fel̀lē, toiiʿto- NJ, J jeìilω̄hk; sprucken, sprickig

111 / zersprungen, rissig /; jielōk fiellö bräde som är fullt med småsprickor / ein Brett, das voll von kleinen Rissen ist. jiel'hpōt NG j ieləhpὼt, SG jèlɛhpω̄t; NJ, J f elɛhpω̄t', hjälpa / helfen. jielutit NJ jćHutit, J jĕlutit; spricka (om flere suhj.); spricka på liera ställen / Spalten, Risse bekommen (von mehreren suhj.); an mehreren Stellen rissig werden. jienalattjat (adv.) NJ, J j 'ėɛnalat't'š́at; ljudligt, högljutt / schal lend, laut. jienalis (adv., attr., adj.) NG1 jl·ĕnat̆is, SG jēɛnalis; F in; NJ, J jèɛnalis; med hög röst, hög röstat, ljudligt / mit lauter Stim me, laut (adv.) /; högröstad / mit lauter Stimme (begabt), laut /; j. råhkåtallat bedja med hög röst / mit lauter Stimme heten /; j. härrä högröstad präst / ein Prie ster mit einer lauten Stimme. jienätit NJ, J jœnātit; plötsligt ge ljud ifrån sig l. låta (en gång; endast om människor o. djur) / plötzlich einen (einmaligen) Laut od. Ruf von sich geben (nur von Menschen und Tieren). jieppatahkēs (pred., attr.) J jèɛ·ppatahkès ~ jēppatahkès, npl -tahkkäb; hlvg, timid (om harn) /schüchtern, scheu, ängstlich (von Kindern). jieppatit J jėɛppatit; vara blyg, timid (om en stadigvarande egen skap och endast om harn)/schüchtern, befangen, ängstlich sein (von einer dauernden Eigenschaft und nur von Kindern). jier'fa SG jèrɛfa\ NG 1H, NJ 1U, J ʜʜ; mycket kort ström mellan

två sjöar/sehr kurzes Stromstuck zwischen zwei Seen, jier'fa, se jier'va. jieritallat NJ fèritallat, J jēritallat; så småningom hli klar(are) (suhj.: huvudet) / allmählich kla rer) werden (suhj.: der Kopf)/; hähltnv ål'kōn vaddsēt, vai åi'vē jieritallā jag måste promenera ute, så att huvudet (hjärnan) klarnar. jieritit SG jē n tit; F ni; NJ /Ccritit, J jēritit; vakna, bli klar i hu vudet (även efter sömnen), vakna upp (»så att man förstår, att man hlivit lurad») / erwachen, einen klaren Kopf bekommen (auch nach dem Schlaf), zur Klarheit kommen (»so daß man merkt, daß man hinters Licht geführt worden ist») /; även om huvudet: hli klart / auch vom Kopf: klar werden /; jientah atemis gnugga sömnen ur ögonen! / reibe den Schlaf aus den Augen! / åi'vē jierit hioddömis huvudet klarnar, hlir fritt från värk / der Kopf wird klar(er) (leichter), wird frei von Schmerzen /; skðii'ld-mānāh påssih āl'kus, vai jieritih skolharnen få springa ut för att bli klarare i hjärnan (lufta på sig). jierituvvat NJ fērituwwat, J jēntuwwat; hli klar i huvudet / klaren Kopf bekommen. jier'kēt NJ jèrɛkèt, 1 sg prs jä̀rʿkàu̯; J jierɛkēt; skära till, runda till en lapp, så att den passar till hålet i skon / einen Flicken zu schneiden, etwas abrunden, so daß er zu dem Loch im Schuh passt /; {jier'kēt tiwgŋasav, vai hāhpā kāma-rai'kāi); jfr tjier'kēt 1. jier'mā, attr. -sNG1jè)£mà,NG

112 komp. ferɛmāp; SG, NJ, J jèrɛma, ett fall i en häck 1. sjö / tiefe attr. -.?; förståndig / verständig, Stelle unter einem Wasserfall in vernünftig. einem Rach od. in einem See / jiei*ʿmālatj SG jèrʿmalatš· NJ, (jfr jar'htō). J jèrʿmālaš́, pred., attr.; förstån jier'va ~ jier'fa NG j eerafua, dig, klok / verständig, klug. iness. sg jeɛūfvan; SG jèrɛva, asg jier'malit NG1 jèm̀'rnalit; NJ jēɛn·au; NJ j iernva, asg jērvau̯; jèrɛmalit; J ʜʜ; hli förståndig/ver J jèrɛvii, gsg jērvci; järv, Gulo nünftig werden. luscus / Vielfraß /; jfr kier'hkē. jier'mänit NJ, J jèrɛinānit; hli jieska NG13 jèšlm (obsolet); SG förståndig / vernünftig werden, jès̀ka, asg jēɛskau̯; NJ, J fes̀k n, jier'mat NG1jèrarnat, 3 sg impf asg jēskau̯; böld, etterhlåsa / Gejērʿmai, 3 pl impf fir'min-, NJ, J schwür, Eiterhlase /; J växt på jèrɛmat, neg. jērʿnia, NJ neg. kroppen (kan hli stor som en jè̮rʿnm; hli förståndig / vernünftig knytnäve / eine Wucherung am werden. Körper (kann faustgroß werden). jier'māt (adv.) NJ jèrɛmāt, J jiehtanis NG13 jèɛhtanis, SG jernmēit; förståndigt, klokt / ver jēɛhtanis, NJ jèɛhtanis; J jėɛhtcmis, ständig, klug. gsg jeɛìitanisā; jätte (i sagor) / jierʿniatis NG1 jèrʿmatis, ess. Riese (in Märchen). jèŕmatissan; NJ jerʿmatis; ,1 HI; jietna SG jēɛUia; F jiPtna, asg en äldre, ej fullt arhetsför man, jirɛnau̯; NJ jėɛtna, asg jėɛnau̯; J som följer med yngre i rensko fètna, asg jìɛnau̯; ljud, röst, gen, undervisar dem och ger dem stämma (om håde levande va råd / ein älterer, nicht ganz ar relser o. ting, t.ex. en kyrkklocka) beitsfähiger Mann, der mit jün / Laut, Schall, Stimme (von legeren Männern in den Remitier- hemlen Wesen wie von Dingen, wald geht, sie unterweist und z.R. einer Kirchenglocke). ihnen Ratschläge giht. jietnat NJ jèɛtnat, neg. jėɛna; jier'mē NG1jerɛmē; SG jèrɛmē, J fctnat, 1 sg prs jėɛnau̯; ge ljud asg jèrʿinēu, apl jeɛrʿmìt; NJ, J ifrån sig, ljuda (om håde levande jèrɛme‘, gsg jèrʿmē; förstånd, klok varelser o. ting) / (einen) Laut het / Verstand, Klughet. von sich gehen, ertönen (von jier'mōt NJ, J jèrɛmὼt, neg. lehenden Wesen wie von Dingen). jèŕinω̄; hli förståndig / vernünftig jietnatit SG jēbiatir̆, NJ jėɛtwerden. natit, J fètn a tit; ge ljud ifrån jierris (attr.) se järrat. sig, ljuda (endast om människor jierritallat NJ ferntailnt, J o. djur) / einen Laut von sieh j iernhtallat; nivijtj. göra liuvudet gellen (nur von Menschen od. klart, klara hjärnan / den Kopf Tieren). klar machen, das Gehirn klar jieva NG ui; SG jēɛva, apl machen. jēɛwakit; NJ jèɛvn, asgjėɛvvakmj; jier'htō NJ Hi; J ferɛhtὼ, iness. J jėɛva, gsg jėɛwaka; SG kahtē-j. sg j icr’tὼn; djupt ställe under klädesplagg l.d. som lägges ut-

113 med väggarna i kåtan för vär mens skull / Kleidungsstück od. dgl., das man im Zelt der Wärme wegen an die Wände legt /; jievvakijt piedjat lägga kläder o.d. omkring kåtaväggarna / Kleider od. dgl. an die Zeltwände legen /; NJ, J en större 1. mindre trasig hit av en renhud, som användes att ligga på i hrisl på annat j ein größeres od. kleineres zerrissenes Stuck einer Renntierhaut, das in Ermangelung von etw. Besserem henutzt wird, um darauf zu lie gen /; jfr jiek ta . jievit NG j&vit; NJ, J jė̀ɛvit; jäva (inför rätta; jfr k iev it) / (vor Gericht) als parteiisch ahlehnen, verwerfen (vgl. k.). jilās NG jiläs; NJ ʜʜ, J IH; glosögd / glotzäugig. jilātit NG13 jilätit, 3 sg prs jiläta; NJ ʜi; J jilätit; lysa litet svagt på avstånd (t.ex. lampa ur fönster) / aus der Entfernung ein wenig leuchten (z.B. eine. Lampe aus einem Fenster). jilla NG jilla-; NJ, J jilla, asg jilāu̯; litet ljussken, som synes på avstånd i mörkret / schwacher Lichtschein, der in der Dunkel heit aus der Entfernung zu sehen ist /; jilla-tjal'mē (NG) glosögd, (J) klart lysande öga, (NJ) »ögon sten» 1. »stjärnöga» (smekord till harn) / (NG) glotzäugig, (J) hell leuchtendes Auge, (NJ) »Augap fel» od. »Augenstern» (Kosena men für Kinder). jillalit NG8, NJ, J jillalit; NG8 lysa, tindra (om stjärnor) / leuch ten, funkeln, glitzern (von Ster nen) /; J jno liain te tu tjahnch 8

jillalin »dina ögon började lysa», säger man till ett barn van ligen, men även till en äldre, som plötsligt vaknar/ »deine Au gen fingen an zu leuchten», sagt man gewöhnlich zu einem Kinde, aber auch zu einer älteren Per son, die plötzlic h erwacht /; NJ öppna sig (om ögonen när man vaknar) / sich öffnen (von den Augen, wenn man erwacht). jiliat NG jillat, SG 3 pl prs jilli, F jillat; J jillat, neg. jila; NG stirra / starren /; SG lysa, glänsa (om ögon) /; leuchten, glänzen (von den Augen) /; F även: titta / auch: blicken, gukken /; NJ, J lysa, glänsa (särsk. om ögon, som lysa i mörkret) / leuchten, glänzen (besonders von Augen, die in der Dunkel heit leuchten). jilla-tjai'mē se jilla . jihpa NG jih̀p a, SG jihhpa; NJ ʜʜ; J jihpa-paV'va (obsolet); tjahppis j. stort, svart åskmoln / große, schwarze Gewitterwolke. jihpēlij NG1 jiìipèlij, npl jih̀pèlii̯āh; NJ, J jihpilij, dim. jihpilihāt'š́, npl jihpilihāh; NG1 Evas gömda harn, av Gud förhannade (enl. sägnen gömde Eva de harn, som hon ej hann snygga upp, i källaren, då Gud kom på besök; ljög och sade, att hon ej hade flera barn än de som voro uppe; de som voro i källaren hlevo »katnihah») / die Kinder Evas, die diese versteckt hatte und die von Gott verflucht wurden (nach der Legende verbarg Eva die Kinder, die zu säubern und her auszuputzen sie nicht mehr die Zeit hatte, im Keller, als der

114 Liehe Gott auf Besuch kam; sie vill äta, som korpar åt sig allt log ihn an und sagte, sie hahe vad den kommer över (särsk. om nicht mehr Kinder als die, die get, men även om häst, hund) herohen seien; die, die im Kel / gefräßig, gierig, eines, das im ler waren, wurden »katnihah») mer fressen will, das gierig alles (Motiv der »Ungleichen Kinder an sich rafft, was es habhaft Kvä», vgl. den 1558 verfaßten werden kann (besonders von Schwank von Hans Sachs; s. Bolte- Ziegen, aber auch von Pferden, Polivka, Anm. zu den Kinder- u. Hunden) /; jfr ju tu h it. Hausmärchen III, 308 ff./; NJ, J jnddsē NGM jud̀sē, iness. sg kelgris (litet harn) / Nesthäkchen, jutsēn; NJ iʜ, J ʜʜ; pantäsj. en Hätschelkind (kleines Kind), rik knös / ein steinreicher Mann. jihpilihätj(dimin.) se jih p ēlij. juggi, attr. jukkis NJ in; J jihpilij se jih p ēlij. juggi, npl jukkih, attr. jukkis; jitnat NJ jiinat, neg. jinah; oläraktig, som ingenting kan lära pyra (oni eld) / schwelen (vom sig/ ungelehrig, wer nichts lernen kann/; jfr kuffi, kui'fē. Feuer). juhkalis (attr.) SG juhkalis, jiu'hko NJ n; J jiu ̯ɛhkω̄, asg jiu̯hkὼw; skötsel (av småbarn) attr.; NJ juhkalis, pred., attr.; J / Pflege (kleiner Kinder). juhkalis, attr.; SG som dricker jin'hkōt NG13jiģihkὼt, SGjiuh- mycket (endast om djur) j eines, lcω̄t, F jiiv'ŋcω̄t; NJ III; J jiiŕhkὼt, das viel trinkt (nur von Tieren) /; 1 sg prs jiiu̯hkὼw; sköta små NJ, J supaktig j säuferisch, sauf barn / kleine Kinder pflegen, war lustig. ten / NG13 sköta om (någon) / (je jukāimis se ju k ā lv is. manden) pflegen, betreuen. jukālvis NG13 jukāhms, ill. sg jiu'na NG13 jiɯ̭n a, SG jiiom; ju kālniissi1 (obsolet); SG, H juNJ, J jiu ̯ɛna, a sg jiu̯n au̯; tjänste kalvis (även i plur. samma be hjon (dräng 1. piga) / Diensthote tydelse) / (auch im plur. dieselbe (Knecht od. Magd). Bedeutung) /; NJ, J jukalvis, gsg jiunastit SG jmnastit, NJ jiu̯n a- jukālvisā; bröllop/Hochzeit/; Jjustit; J ii; vara i tjänst som dräng kāluis-kuossĕ hröllopsgäst / Hoch 1. piga hos någon / hei jemandem zeitsgast /; jukālvis-tåhpē hrölals Knecht od. Magd im Dienst lopsstuga, -gård / Hochzeitshaus, -hof /; jukälvis-vadda bröllops sein. Juhān NG1’ 8, J juhaii; Johan gåva /; Hochzeitsgeschenk. juhkamui r̀ĭGjuh kamiis; S Gjuh(mansnamn) / Johann (Manneskämm, gsg juJikamuha; NJ jxlikaname). mus ~juliJcamm; J juhkamin, gsg juh'tja se ju p tsa. juh'tsa, juh'tsit se ju p tsa och julikamuha; dryck (särskilt hrännju p tsit. vin och öl) j Getränk (besonders juddā, attr. -s NG judrl'ā, attr. Branntwein und Bier), j udd'ās, superi, ju dd'ämus; NJ iʜ, juhkamus se j uh kam ui. J ʜʜ; glupsk, som jämt och samt jukastalika NG13 juküstahk, SG

115 jukastn; NJ, J jukčistahka, gsg -stakā; sup / Schnaps. jukāstallat NJ, .1 jukastallat; supa, dricka mycket h ta cn sup gång på gång (även om vatten, kafl'e l.d.) / saufen, viel trinken od. immer wieder einen Schluck Schnaps nehmen (auch von Was ser, Kaffee od. dgl.) /; NJ dricka för jämnan (vad som helst) / im merfort trinken (alles heliehige). juhkat NG2 juχ˳kat, 1 sg prs jukam; NG 1 pl. impf jukāi̯mɛ; NG13 1 dm imp. jnhkὼn; SG juhkat; F juχkat; NJ, J jiih̀k at, 1 sg prs jukāu̯; dricka / trinken /; pijlipov j. röka pipa /Pfeife rauchen /; även: supa / auch: saufen. jnkātahttēt NJM jukāHahttèt; kunna drickas, vara möjlig att dricka / getrunken werden kön nen, trinkbar sein /; jiikātahttäk kaffa l är kaffet drickbart? jukātit NG jukahUt, NG13 jukähkt, SG jukähtit, NJ jukätit, J jukähht; 1. förmå att dricka, ge att dricka; vattna (ett djur) / zum Trinken hringen, zu trin ken gehen; tränken (ein Tier)/; 2. kunna drickas, vara drickbar /getrunken werden können, trink bar sein /; jnkätak kuffa? är kaf fet drickbart? 3. svetsa, löda ihop / schweißen, zusammenlöten /; jnkātam täo miessik-pirānmv aktij jag liar lött ihop en messingholk (till spjutstaven). jukēstit NG1 2 du. imp. jukēstih̀ttēl NJ, J jukēstit; dricka litet 1. i hast / ein wenig od. in Eile trinken. jukitj, attr. -is NG13 ʜl; F Hl; SG jukitš, attr. jukitšis; NJ, J jukiš́, attr. j u k i t ' S i s ; soin jämt

dricker (vatten, brännvin l. an nat) i wer immer trinkt (Wasser, Branntwein od. etw. anderes). juhkkē, attr. -s NG2’ 13 juhlcìcē; NG jiüikkē, attr. julikkēs; SG attr. julikkēs; F juγjcĭcē; NJ, J juìikkē, attr. juhkkēs; (adj.) som dricker mycket, supaktig / (adj.) wer viel trinkt, sauflustig /; (suhst.) drin kare / (suhst.) Säufer, jnkkis (attr.) se juggi. jukōs NG13 jukω̄s; NJ, J julcω̄s, gsg julikusa; något alt dricka / etwas zu trinken /; lä-kn vil j. finns det något mer att dricka? juksa NG1 jukʿsa npl juu̯wsah; J jukʿsa, npl juivwsa; J2 jukxsa, npl juwwsa; hälrem i skidbindning / Fersenriemen in der Ski bindung /; jiiksa-padde id.; stälöjiwhsah, se d. o. / s. dieses Wort /; riion'tē-jiivhsah, jiwhsah av järn / jiwhsah aus Eisen, juktsa se ju p tsa. juktsit se ju p tsit. juku ~ juoku(s) NG juku, SG juöku~ juku,ìiJjmku(s), ,ìjuωJcu(s); (frågepartikel i direkt fråga) mån ne / (Fragepartikel in direkter Frage) vielleicht, oh /; j. pahtä kommer han/oh er wohl kommt? Julēvu se Lulējm jnl'hka lit NG13 jid ‘°hkalit, SG ju ì£hkalit; N.l, J ju lnhkalit; NG13 (med ill.) stöta foten mot ngt / (mit ill.) mit dem Fuß an etw. anstoßen /; SG stöta sig / sich stoßen, anstoßen /; NJ, J (en gång) stöta något föremål mot ett annat / (einm al) einen Gegenstand gegen einen anderen stoßen /; äUiih tei jiil'hkahi riiihtav kieŕke viiosti, te hiottan stöt

116 inte grytan mot stenen, så att den (grytan) spricker! jul'kētit NG13 jeelʿke1'tit; SG julʿkēht; J ju l'kēhtit; NG13 (med ill.) stöta foten mot ngt / (mit ill.) mit dem Fuß an etw. an stoßen /; SG stöta sig / sich sto ßen I; NJ, J (opers.) plötsligt bullra till (l.ex. av någon som rör sig / (unpers.) plötzlich lärmen, lospolleni (z.B. dadurch hervor gerufen, daß jemand sich be wegt). julʿkōtit NJ, J ju l'ʿkω̄hM\ liera ggr stöta elt föremål mot ett an nat / mehrmals einen Gegenstand gegen einen anderen stoßen /; jfr ju l'h k a lit. jullur NJ, J juttur, gsg jullura; snurra, leksak som snurrar runt på en spets / Kreisel. jui'purit NG ju lUpurit; NJ lʜ; .1 ʜl; kränga (om hål) / krän gen, schlingern (von einem Boot. Schiff/; jfr ju o r'p u lit. jul'sō, attr. julʿsōs NG jul·'sω̄, attr. ju l'sωs; SG julɛsω, attr. julsω̄s; NJ ʜʜ, J in; tvär och ovänlig och tyst av sig; soni silier lyst, ej säger något / schroff und un freundlich und verschlossen; wer still dasitzt und nichts sagt. jumpē NJ, J jum̀pē (sällsynt ord); NJ pojke intill 10-årsåldem / NJ Knabe his zn 10 Jahren /, J större pojke / größerer Knabe. juo (adv.) NG1 juo̰ (i mindre tryckstark ställning: jŭȯ̆ / in we niger starktoniger Slellung: jŭǟ̭ìù, NGJ m; SGjŭō,jùō; Jj wo; 1. redan / schon /; jno-ham pahtä lian kom mer ju redan/er kommt ja schon/; jno så pahtä kommer han redan månntro? j oh er wohl schon

kommt? /; 2. (NG, SG) hegagnas även som svar: ja / (NG, SG) wird auch alsAnlworL gebraucht: ja /; NG jno vall jojo män, jo för all d e l!/ja gewiss, aher selljstverständlich. juobbā NG1fģbbʿà, SG juöbbä, NJ j"ģbl)ʿū, asg f'ģppàu̯; .1 j"öbbä, asgj“öppàu̯ ; endera, elldera/einer, eine, eins von beiden /; jnoppäv sd mä tahkä ettdera gör hau väl. juobbēla (adv., postp.) NJ ;"òϑbʿèla, J j “ȯbbèla; längs endera sidan (om) / längs einer der heiden Seiten (eines Gegenstandes). juobbēlin (postp.) SG juōbbēlin, NJ j “o̰bbʿèlin, J / ‘ģbbèlin; på en dera sidan / auf einer der beiden Seiten /; J häl'kajiiohbēlin prim 'hku pahtet pivvat på endera sidan om (antingen före 1. efter) All helgonadag brukar det komma värme / »auf einer der heiden Seiten von» (entweder vor od. nach) Allerheiligen kommt mei stens warmes Wetter. juobmit NG13jubnut, SG jŭōbl·mit, NJ feibinit, J j"\ju(h)iü'sa; SG jùōmitš-pēUē, npl

120 jùōmitša; NJ endast plur. / nur plur, / jùėmit'š́ah; J jùhmt'š́, npl jùiniit'š́ah; 1. tvilling / Zwilling /; juomitj-pielle den ene av tvil lingar/der eine von Zwillingen /. 2. (plur.) tvillingar (inhördes) / (plur.) Zwillinge (in ihrem gegen seitigen Verhältnis). juonaiatj, attr. -lis NG1 juȯnala(t')š́, npl -ai'š́nh; r̀ĭG 13juǟ̭nalaš́; SG jmnalaš; NJ, J juωnalaš, allr. jùm̀ialis; listig, slug, full av knep och påfund / listig, schlau, ver schlagen, voller Kniffe und Schli che /; full av onda påfund /voll böser Schliche /; jfr jnotna. j u o n a l t i t N G 1 juemaltit-, NJ III, J 1H; förfara hedrägligt / betrü gerisch verfahren, j u o n ē n se juoka. jnonʿka se juoka. j u o n n ā ( · e ) adv. se juoka. j u ( o ) p e sG jùiōypɛ pes\ NJjuǟ̭pɛ jus; J j ìeωpɛ jus; kanske ändå! / vielleicht doch! j u o p m ē - p i e l l ē N J f'ģp̀mē-pĭxUē, J fŋjpmè-peellē: den ene av tvil lingar / der eine von Zwillingen. j u o p m ō NG j"ōp̀niὼ, NG13 apl juģinὼ’- t'š́; SGjñōppinG), npl_/ăömω; Fjuȯ̆jimὼ, npIjtVβmω; NJj ‘'()p̀inω̄, np\jūǟ̭mω̄ h; J f'ä̰p̀inω̄, npl j mrnω̄ h; fjällängssyra, Rumex acetosa / grosser Sauerampfer /; jaopniökaggā kagge med jiiopmö j Fäβchen mit jiiopmo /; jiiopmō-laska träflaska med juopniö j Holzflasche mit jiiopmo. juoppus (adv.) NG jūppus; NJ jù ωppus, J jùŝppiis; längs endera leden, åt ettdera hållet / längs eines der heiden Wege, nach einer der heiden Richtungen. j u o r ' p ā , attr. -s NGj"(jrapci, attr.

fōrʿpās; NG13 juģo^pā, attr. jūǟ̭r32iäs; SG jūörɛpä, attr. -s; NJ j U(>rɛpīi, attr. -s; .1 j Uģrapā, attr. j “orap ä s; rank, rankig (om hål 1. lappsläde) / rank (wegen zu hoch liegenden Schwerpunkts leicht umschlagend, von einem Boot od. Lappenschlitten). juor'pöt SG jūörɛpōń; NJ, j j"ģrɛpω̄t; kränga (om hål) / krän gen, sich üherlegen (von einem Boot, Schiff). juor'puiit NG j i i r “pulit, SG jūōrɛpulit, F ju лr"pulit; NJ, J f'g̀r ɛpiilit; kränga till, vagga till (om båt 1. lappsläde) / plötzlich krängen, sich auf die Seite legen, anfangen zu schaukeln (von einem Boot od. Lappenschlitten) /; jfr ju o l'p urit. juorre SG iness. sg jŭörēn; F Iʜ; NJ jūǟ̭rrē; J jūǟ̭rrē, iness. sg juǟ̭r m, ill. sg jm rrm ; tvivel / Zweifel /; jiiorēn läv jag är i tvivel, villrådig / ich hin im Zwei fel, unschlüssig /; J mån läv sjaddam jaorräi, jus litj riekia jag har kommit i tvivel om huruvida det kan vara rätt; SG kiioiihlenjnoren lä är villrådig / ist im Zweifel, unschlüssig. juorrētit NG1 jm rrètit; NJ l-H; J j"ģrrētit; NG1 tvivla / zweifeln /; NG13, J vara tvehågsen, vara tvek sam / unschlüssig, unentschlos sen sein. juorrit NJ jŭǟ̭rrit, 1 sg impf jm m i̯i w ; J jŭģrrit, 1 sg prs jŭģvriw, tvivla, tveka j zweifeln, zau dern, schwanken. juorruladdiit NJ, J jù ωmiladdat; tveka smått, vara smått tvek sam / ein wenig zaudern, zögern, ein wenig unschlüssig sein.

121 juorrulit NJ, J jù ‘“rriilit; tvivla, tveka mycket starkt / sehr zwei feln, völlig unschlüssig sein, juoslk (adv.) se juoka. jiiostā (adv.) se juoka. juohtakij NJ, .1jleihtakij jåhtėt, viedtjat; säges när man under flyttning har så mycket hohag och så få dragrenar, att man måste flytta en sträcka i två om gångar, dvs. vånda om och hämta återstoden av bohaget och så fort sätta i etapper, till dess man kom mer fram till det slutliga målet / sagt man, wenn man hei der Wanderung so viel Hausrat mit hat und so wenig Zugrenntiere zur Verfügung stehen, daß man eine Strecke zweimal zurücklegen, d.h. umkehren und den Rest des Hausrates holen und dann in Etappen weiterziehen muß, his man das Endziel erreicht hat. juotna NG13 jiwtna, iness. sg juemaiv, SG jùōttna; F Ul; NJ jùHna, asg jìeinau̯; J jù ωtna; på fund, anslag, list, klyftighet, för måga att finna utväg / Ein fall, Anschlag, List, Gescheitheit, Fä higkeit, einen Ausweg zu finden /; pahä j. onda anslag, ont i sinnet / böse Anschläge, höse Pläne im Sinne /; piiorre jiioiiaii lä är vid gott, vänligt lynne / ist gutge launt, freundlich gestimmt /; J ältö miot'kä nuiohttaka aiken juotna-räikij hjorden far under vintern den lättast framkomliga vägen / die Herde zieht im Winter den am leichtesten gangbaren Weg. jiiou'la se jå u 'lå . juou'na NJ j"ou̯əna, asg jìiωu̯-

nau̯; J* j uou̯ana, asg jù ωu̯wnaii; mellanrum / Zwischenraum. juou'nalakkōi (adv.) NJ j"ģu̯3nalakkὼi; J2 j “ģu̯anal(ikkὼi̯; med mellanrum mellan varandra / mit Zwischenräumen zwischen einan der. juOutsētit NJ jūģu̯tsēhtit, J2 j uģu̯tsēi̯ὼtit; plötsligt röra sig ur läge (om ett föremål, som ej sit ter 1. står riktigt stadigt) / sich plötzlich aus seiner Lage rücken, bewegen (von einem Gegenstand, der nicht ordentlich feststeckt od. -steht) / även om människa: röra sig häftigt ur läge / auch von einem Menschen gesagt: sich hef tig aus seiner Lage bewegen. juou'tsō-miella NJ f'ȯiŕtsὼmė̀Hla, J j"ou̯ɛtsὼ-mė̀ɛlla; ostadigt, nyckfullt lynne / unbeständiges, launenhaftes Naturell. juou'tsōt NJ j"òiŕtsω̄t, neg. jìieju̯lsω; J j “g̀u̯etsὼt, neg. jieȯ̆u̯tsūj; stå 1. sitta ostadigt, röra sig, rucka på sig (om föremål) / unfest ste hen od. stecken, sich bewegen, sich verrücken (von Gegenstän den). juovva ˋSG1ju·ôvva, ny>\ju·ȯvah; SG jhövva; NJ jù ωvva, npl jieh'a; J jùģvva, npl jù$vah; (oframkom lig) storsteuig terräng, hlockmark / (unwegsames) mit großen Stei nen blockiertes Gelände, mit Steinblöcken bedeckter Boden. jiiovvā, attr. -s NG1j Uȯvvà, attr. f'qvvàs; NJ, J j “gwa, attr. -s; full av ju o v a h / voll von j. juovvalahka SG jùōvvala; NJ jùovvalahka; J jmvvalahka, gsg -laka; delvis stenig och hlockig mark / teilweise steiniges und mit Blöcken bedecktes Gelände.

122 juovva-håu'ra NJ00 juȯvvahoᴖu̯vra; terrängparti översållat med stora stenblock / mit großen Steinblöcken uhersäter Geländeahschnitt. jupma ˋSG13jitpma, SGjuppnia; F ju'pma, asg jiȯ̆màu̯; N,1 jupma, gsg jtima; J jiipHnm, gsg jmtiä; dån, brus (som hörs på längre håll) / Getöse, Brausen (von wei tem hörhar). jupmat NG13 jupmat, SG j upp mät', NJ jupmat, 3 sg impf/Mmā*; J jupHniat, neg. jiemä; dåna, brusa (på längre avstånd) / tosen, brau sen (in weiter Entfernung)/; piegga jiipmä vinden hrusar / der Wind braust. jupmēl NG2 jm̀pinèl; NG1’ 3,4 jup̀mèl; SG juppmēl, F ju'pmel, J jupmèl; gud / Gott /; Jupmelij kii'hto Gud vare tack / Gott sei Dank / Jupmēlam! min Gud! / mein Gott! /; NG8 jnohke jupmein itieta (päive) varje morgon (dag) Gud gav / jeden Morgen (jeden Tag), den Gott gegeben hat /; jupmēl-palnlatj, se -palul a tj / s. -p a 1u 1a t j /; jiipmelpalulajjviiohta gudsfruktan / Gottes furcht /; J°° kier'kē-jiipmēl gud av sten (= sei'tē) / Götterbild aus Stein /; påihtō jupmēl, se påihtō; påstö-jnpmēl, se påstō. jupmēiahtēs (altr.) NG1jup̀inclalitès, attr.; NJ2, J jup̀mēlahtès, attr.; gudlös / gottlos. jupmēiatj SG juppmēlatš; NJ, J jup̀mēlaš́; gudomlig / göttlich. juppul NJ2 juppul, asg jwppidau̯; NJ juppul, asg jubbulau̯; J2 juppul, gsg jnppida; = tsuppul. juptsa ~ juh ϑsa ~ juktsa NG1

jukʿtsa, asgjukʿtsau̯ ~jukjsa; NG1 jukʿtsa, asg jukʿtsaka; SG juptsa-, NJ jiibɛtsa, asgjiiptsau̯; r̀ĭ.ì^jum̀1t'š́a, asg jupt'š́au̯; J jup. kiekaniuollit NG keèkańŭllit; J m; äta ängsull, Eriophormn (om renar) / Wollgras fressen (von Remitieren). skiekēs NG skč́ĕ/cēs (litterärt) / (literarisch) /; SG skĕɛkēs; NJ skč́ēkēs, pred., attr. (osäker om betydelsen) / (unsichere Bedeu tung) /; J skeekēs (litterärt) / (lite rarisch) /; J2 skèĕkēs, npl skä̀ähkäsa, pred., attr.; okysk, horaktig (om män och kvinnor) / unkeusch (von Männern und Frauen), verhurt, hurenhaft. kiektēt ~ käktēt NG13 kä̀kʿtēt, 2 sg imp. käɯ̭wtē! SG kèktēt; NJ t̄ŕel^tēt, 3 sg impf kēu̯wtt'; J kiekxtēt, 1 sg prs kɛäu̯wtàu̯; 1. dra, släpa en båt med tross upp för ström / ein Boot mit einer Trosse stromauf ziehen, schlep-

210

pen/; NG13 även: staka båt upp lahtip̀mē, -htim, attr. -htis\ SG för ström / auch: ein Boot strom kĕɛlahtippmē; NJ, J kˋeɛlahtip̀mē, aufwärts staken /; 2. (NG13) även attr. -htis; stum / stumm /; SG = ti vvōt. dövstum (säges även om någon, skiektit NG IH; SG skèkʿtit; NJ som icke förstår det språk, som ʜʜ, J in; ge ngn (ack.) öknamn talas) / taubstumm (wird auch / jdm einen Spitznamen gehen /; von e-m gesagt, der nicht die jfr stiek tit. Sprache versteht, die gesprochen wird) /; J även: som har så svag s k i e k t i t N G sìm̆kʿht; N J t u , .1 iʜ; gå rakt fram i terrängen mot röst, att det knappt hörs, när ett visst mål / geradeaus gehen han talar / auch: wer eine so im Gelände, einem bestimmten schwache Stimme hat, daß es Ziel entgegen /; jfr stiek tit. kaum zu hören ist, wenn er -kielak (pred., attr.) NG13-Aöe- spricht. ìrm̀L; SG -kĕɛlnk; NJ, J -lǟ̭ŕtak; kielalil NG kɛ̄Hatit, SG kèɛlatìt; som kan det 1. det språket h så NJ keGlatit, J iлɛlatit; fånga fågel och så många språk 1. har den med snara / Federwild mit einer och den rösten / wer die od. jene Schlinge fangen. Sprache od. so und so viele klelatuvvat NG13 kėɛkd'tuwwat; Sprachen verstellt od. diese und J kˋiɛlahtuwwnt; NJ id.; hli stum, jene Stimme hat /; kdhna-kielak mista rösten / stumm werden, die som talar tre språk / wer drei Stimme verlieren. Sprachen spricht /; säme-kielak kielēs SG kl·ɛlēs, gsg kellāsa; som talar lapska / wer lappisch NJ, J Iceĕlēs, gsg keelläsa-, lögn / Lüge. spricht /; jfr jie d n ä s-k ie la k under jied n ā /; mal'fa-kielak se kielēstit SG keɛlēstit; NJ, J d. o.; (s)nialta-kielak se (s)m al'- keelēùit; ljuga / lügen. kiel'hkā NG Iŕem̀hkā; NJ lʜ, tas. kielas NG1 kèβlas; SG kèɛlas, J lʜ; kälke / Rodelschlilten /; jfr npl kèɛUasa; NJ, J kń̀ɛlas, gsg tjie l'hkā). kèɛllasa; SG jämn tallhed/ebene skiel'kānit NJ Iʜ; J skielahKiefemheide /; J jämn, något Uu- kämt, J2 s/ŕd'lɛkǟ̭mt; »skela», fara pig lied med fast mark, bevuxen än liit, än dit (ren 1. människa) med tallskog / ehene, etw. auf- / hermnfahren, bald hierhin, hald gewölhte Heide mit festem Erd dorthin laufen (von Remitieren boden, mit Kiefernwald bewach od. Menschen). sen /; även om de släta hedarna skierkasaddat NJ ʜ; J skʿclühefter älvstränderna (ätno-kadde- kasaddut, J2 skiä ̭̄l ɛkasaddat; »ske kiellasah) / auch von den llachen la», fara kors och tvärs, fram och Heidestrecken an den Flußufern/; tillhaka (om en ren inne i ett vistē-kielas hed, där det växer gärde, en människa som springer renlav / Heide, auf der Renntier hit o. dit på ett litet område eller flechte wächst. om en släde som skevar och ej går rätt fram, m.m.) / kreuz und kielatipmē, attr. -tis NG13 kėɛ-

211 quer, liin und her laufen (von schielend /; sk. kähttjat skela, einem Remitier in einem Gehege, vinda med ögonen, titta snett, von einem Menschen, der inner vint / schielen, schief, von der halb eines kleinen Gebietes hin Seite hlicken /; kieris sk. manna und her läuft, od. von einem släden går snett / der Schlitten Schlitten, der »schief» geht, nicht »gellt schief», hält nicht die Rich tung /; vanas sk. maiuiä båten geradeaus fährt). skiei'kat NJ lʜ; J skielahkat; går snett / das Root »gellt schief», J2 skid'làk(it, 3 sg impf skêl'kni̯; hält nicht den Kurs. »skela», fara åt sidorna / schief skieiʿkutallat NJ, J skUʿkuhgehen, seitwärts ahweichen /; tullat-, J2 skĕl'/cutallat; ständigt gå åt sidorna, aldrig rätt fram, skela med ögonen / schielen. skielʿkatit NJ ʜl; J skēlʿkahtit, icke hålla vägen (om ren 1. an J2 skȯ̆l'kalit; fara och »skela» hit nat djur, även människa) / im och dit / hierhin und dorthin lau mer seitwärts ahweichen, niemals fen, hin und her laufen. geradeaus gehen, die Richtung skiei'kē- NG skm̀lɛke- ; NJ lʜ; nicht halten (von Remitieren od. J skeelɛkè-; skiel'kē-tjaVine som von einem anderen Tier, auch vindar med bägge ögonen / wer von Menschen) /; litta an liit, än dit j bald hierhin, hald dorthin auf hehlen Augen schielt. skielʿkō (attr.) NG skɛ̄dʿkὼ-, hlicken /; tjatmij skielʿkutallā han SG skèl'kω̄; NJ, J skierkω̄; som tittar än liit, än dit. skelar, vindar / wer schielt /; kieila SG kĕɛtla; NJ kėɛlla; J skierko-tjùl'me som skelar, vin kiHla, gsg kiela; språk, tungomål, dar med ena ögat / wer auf dem röst / Sprache, Stimme /; sāmē k. einen Auge schielt /; NJ vindögd det lapska språket / die lappische / schielend, schieläugig. Sprache /; täro k. det svenska skieiʿkōk, attr. -is SG skèl'keök; (norska) språket / die schwedische NJ skχ̆el'kὼhk, attr. -is ; J skjelʿ- (norwegische) Sprache /; J te åtl;ὼhk\ J2 skie f koχ̆'k, attr. -is; 1. tjδi haltam-kielav då tick han mål som skelar, vindar med ögonen i munnen; kielav adtjot få mål i / wer schielt /; skielʿkōìc-tjal'mè munnen; satimi lä kiella rösten vindögd / schielend, schieläugig /; har hlivit lies. 2. som »skelar», far hit och dit. ej kiella NG13 keèlla, SG lūɛlla; går rätt fram / wer hierhin und NJ k'èɛlla; J kìɛlln, gsg kìɛla; SG dorthin läuft, nicht geradeaus snara, fågelsnara/Schlinge, Vogelgeht /; J2 skierkokis kierres släde schlinge /; NG13 snara/Schlinge/; som skevar, ej går rätt fram / (obsolet:) ögla i ändan på kastSchlitten, der »schief» fährt, nicht tömmen (förr, när man inte nytt geradeaus gellt. jade kieras) /die Schlinge am Ende skiel'kōt (adv.) NG skr̆βl·kὼt, der Fangleine (in früherer Zeit, SG skelɛkω̄t, NJ skjelɛhkὼbt, J als kieras nicht henutzt wurde)/; skeelêhkὼt; snett, vint, skelande, NJ, J snara (för fågel; förr också vindande / (adv.) schief, schräg. för hjörn) / Schlinge (für den

2 12

Vogelfang; früher auch für den Bärenfang). kieilam-åi'vē NG1 keĕllam-òi̯vē, SG kėɛllatn-oivē, NJ kėɛllam-oᴖi̯ɛvē, J kìɛllam-o. NG1, SG hornkrona, vars spetsar gå nästan ihop (än darna liksom hopsnörda med kidla) / Geweih, dessen Luden beinahe zusammenlaufen (die Enden gleichsam mit kiella zu sammengeschnürt); NJ, J ren, hos vilken de håda hornhalvorna nästan gå ihop upptill med spet sarna / Remitier, hei dem die beiden Geweihstangen sich oben an den Spitzen beinahe zusam menschließen. kieilat SG kėɛUat, NJ kėɛllat; J kìɛllat, 1 sg prs kiɛl·iu̯; fånga (fågel) med snara / (Federwild) mit einer Schlinge fangen, kieilē se kǟl lē. kiellot SG kèllω̄t; NJ kχ̆ellὼt, 3 sg impf kč́elω̄i̯; J kicl̀lω̄t, neg. ìcicllù), 3 sg impf kɛ̄ellὼi̯ (J:s son: t̄ŕǟ̭lω̄i̯); levra sig (om blod) / ge rinnen (vom Blut). kiellut NG13 kìllut, 3 sg prs kž́ellω̄; NJ ʜl, J ʜʜ; = k ie llō t . kieiōv NG1 kl·člω̄, gsg kUlumcf, NG13 keĕlω̄, apl kUlumt'J; SG kč́clω̄ou-māUē; NJ kš́elω̄i̯, gsg kSlluina; J keelω̄iv, gsg ìǟ̭ɛllurna; stycke, klump av levrad blod / Stück, Klumpen von geronnenem Blut. kielʿpar J kêCpar, npl kźelɛparah; hårt packad snödriva / fest ge packte Schneewehe. kieiʿparʿtit J kêlʿparʿtit; åstad komma drivor av snö, driva (suhj.: vinden)/Windswehen bil den, im Schneetreiben Schnee auf häufen (suhj.: der Wind) /;

vier'hli lakkir piβgga kielʿpaŕtit en sådan blåst måste åstadkomma drivor; kielʿparʿt det (snöar och) driver. skiei'pē NJ Hl; J2 skeä ̭̄l ɛpē, el. sg skźel'pcs; skälvning, darrning / Beben, Zittern. skieiʿpēstit NG skžerpēstit, sG skèlʿpēstit; NJ, J, J2 skiefpēstit; darra, skälva / zittern, heben /; J2 småskälva / ein wenig zittern, heben. kiei'pētit se k ä l ' pētit. skielʿpijtit NG skll'pβtit, SG skèl'p îtit; NJ skȯ̆l'pitit, J skēlʿpiitit; höŋa darra (t.ex. av köld) / an fangen zu zittern, schlottern (z.B. vor Kälte). (s)kiei'pit SG skèlɛpit; NJ, J ked Spit; häftigt snöa och storma, så att hårda drivor bildas / heftig schneien und stürmen, so (laß sich harte Schneewehen bilden. skiel'pit NG skU'pit, SG skèlɛp it; NJ, J skielɛp it; J2 sk'ǟlɛpit; darra, skälva / zittern, heben, schlottern. (s)kiel'pitahka SG skèlɛpita; NJ keelɛpitahka, J k?elɛp ihtahka, J2 ki̭elɛpitnhka; snödriva/Schnee wehe /; J2 ställe där stormen pressat ihop snön hårt, så att den här en människa / Stelle, wo der Sturm den Schnee fest zusammengepreßt hat, so daß er einen Menschen trägt. skiel'pitahka NJ skeelɛpitahka, J2 skiä ̭̄l ɛpitahka; skälvning, darr ning / Beben, Zittern, Schlottern. skielʿpitahka NG skil'pihtahk (egentl. sydl. ord); SG slcèl'jñ ta; NJ Hl, J ʜʜ; J2 skĕFpitahka; NG köldskakningar, frosskakningar / Kälteschauer, Fieberschauer /; J2

småskälvningar / leises Beben, Zittern. kielʿpitahka J kelʿpihtahka, gsg -'Hakā; ställe. Lex. i en sänka, där stormen hopat snön och pres sat ihop den hårt, så att den här människor / Stelle, z.B. in einer Mulde, wo der Sturm den Schnee aufgehäuft und fest zusammengepreßt hat, so daß er Menschen trägt. kieiʿta NJ kĕl'ta, gsg kɛ̄el̀taka; J kˋėɛl'ta ~ kêl'ta, gsg kieltaka; = k iel takis. kieltak J kjeltak, gsg Ireltaka; = kiel takis. kieltakis NG13 lct̄eltakis, SG kèltakis, NJ k'eltakis; J keftakis och kɛ̄el̀takis, gsg -ā; djupa höjsenan (större senan) på baksidan av renens bakben / die tieflie gende Beugesehne (die größere Sehne) hinten am Hinterhein des Renntieres /; jfr kielʿta och k ieltak . kieltēt NG1 kʿeltēt, ptc prt act. Iŕeltàm; NG8 3 sg impf ki̯l'tä ̭̄; NG13 2 sg imp. kiβl'tē!; SG kèltēt, 1 sg prs kä̀l'tāu, 3 sg impf kēlʿti; NJ /reiftet, 1 sg prs kä̀l'tàu̯; J l·r̆eiltet, 1 sg prs k̄Mlʿtàu̯, 3 sg impf kėl'tŋ; 1. NJ, J spänna, sträcka (Lex. ett snöre mellan två träd) / spannen, strecken (z.B. eine Schnur zwischen zwei Bäu men) /; J kiel'teh snnoriv spänn ut snöret! 2. NJ, J (opers.) ätjäjnouhsav kättä regnbågen synes / der Regenbogen ist zu sehen /; 3. spänna, knyta näven åt någon, hota, förhjuda, söka hindra/jdm mit der gehallten Faust drohen, jdn zu hindern versuchen/; J kiel'tij tjăŕmain iminji han knöt näven

åt inig (hotade); NJ mån kälʿtäv tu vuol'kēmis jag förhjuder (sö ker hindra) dig att fara; NG8 kiettij mu hallamin han förbjöd mig att tala. kiemar ~ kiepmar NG ʜʜ; SG kȱɛpmar, gsg kèɛpmara; NJ kėɛpmar, gsg k'èɛpmara; J kėɛmar, gsg kèɛpmara; SJ1 kė̀Gmar; knippe / Bund, Bündel. kiemartis NG kl·èmarʿtis, SG kȯ̆ɛrnartis; NJ, J kėɛniarʿtis; SJ1 ʜʜ; knippe / Bund, Bündel. kiemartit NG kl·èmarʿtit; SG kĕɛrnarht; NJ, J kȯ̆ɛmarʿtit; knippa ihop saker (NJ genom att träda upp dem på ett snöre) / Sachen zusainmenhündeln (NJ indem man sie auf eine Schnur aufzielit). kiemēs ~ kämes NG kǟmēs; NG15 ess. (?) kǟmēsin; NG1 (adj.) npl kä̀p̀màsah; SG kēɛrnes; NJ kɛ̄ènēs; J kèl·mēsk, (in)ess. sg kìēmēskm; 1. (suhst.) morgon-och aftonskynining (NJ: »litet ljusare än kär'mat, som är närmast mörkret») / Morgen- und Abend dämmerung (NJ: »etw. heller als kär'mat, tiefe Dämmerung, die der Dunkelheit am nächsten ist»)/; NG: (säges även om mulet o. skumt väder på dagen /wird auch von trübem und dämmerigem Wetter am Tage gesagt)/.!: sista ljuset (maŋĕmns sjuoUen) före det fullständiga mörkrets inträde på aftonen, skymning, skumt på mor gonen / das letzte Licht (maŋemiis sjuoUen) vor Eintritt der vollkom menen Dunkelheit am Abend, Morgendämmerung, Dunkelheit am Morgen /; Idemeskin mån manniv jag gick i mörkningen; 2.

214

(adj.) NG, NG1 skum (säges även mitt på dagen, när det år mulet och skumt) / dämmerig, düster (wird auch mitten am Tage ge sagt, wenn der Himmel bewölkt und trühe ist) /; lä nåv kämēs il'me ndni det är så mulet och skumt idag; ijāh tal lāh jno käpmūsah nätterna är då redan skumma (jfr h iem ēs). kiemesk se under kiem ēs. kicm'sāi ~ käm'sāi (postp., adv.) NG kiem”sài̯, SG kωnɛsāi; NJ, J kä̀mɛsài̯; k. sjaddat: 1. blandas ihop med andra ting (om saker), råka av misstag hamna någonstans (om en sak, som man inte hittar) / mit anderen Sachen vermengt werden (von Gegenstän den), aus Verseilen irgendwohin geraten (von einem Gegenstand, den man nicht linden kann) /; NG tai'tä hi kiem'säi sjaddam kanske den har hlandats, kom mit in i dina saker; J tu käm'sai lä mn kistä sjaddam min handske har råkat hamna bland dina sa ker; 2. blandas ihop vid skiljningen (om renar) / hei der »Scheidung» untereinandergera ten (von Remitieren) /; jfr för övrigt h än i'san it och häni'sāi. kiem'sē NG kiemɛsē; N.J lʜ; J kž́emɛsē; hög av allehanda red skap / Haufen von allerlei Gerät schaften /; jfr hieni'sē. kieniʿsēn (postp.) NG kɛ̄emʿsēn, SG kèminsēn; NJ, J kicnŕsēn; iliop ined (om sak, som råkat hamna bland en hög andra saker och soni man inte hittar) / vermengt mit (von einem Gegenstand, der in einen Haufen anderer Sachen hineingeraten ist und den man

deshalh nicht linden kann) /; NJ tai kälvōi kiemʿsen ihop med de där sakerna; SG »bredvid» nå gon (skämtsamt) / »neben» jdm (scherzhaft). kienē NG1 Iʜ, NG13 ʜʜ; SG kēɛnēɛ; NJ ʜl, J iʜ; dålig/schlecht. kienēs ~ känēs (pred., attr.) NG13 kɛǟnēs, npl kä̀lnāsah; NG1 kǟnès, ess. kǟnèsm, npl kä̀tnàsah; SG kĕɛnēs, gsg kä̀Uiüsa; NJ keènēs, npl kä̀hiāsa; J kècnēs, npl kä̀tHnlisa1', komp. kä̀d̀näp, superi. kɛä̀d̀nāiuus; även: komp. kä̀tHnàsabbὼ, superi. kä̀iDnàsam̀ω̄s; dålig (även moraliskt) / schlecht (auch moralisch) /; klen, mindervärdig, just lämplig till ett ringa eller för aktligt arbete: duger ej till bättre (om människa o. djur)/schwach, schwächlich, minderwertig, ge rade noch für eine geringe od. verächtliche Arheit zu gehraudien: taugt nicht zu etw. Besse rem (von Menschen und Tieren)/; dålig, oduglig, utsliten (om ting) /schlecht, unhrauchhar.ahgenutzt (von Sachen) /; kānes hăl'katit just lagom att kasta hört /gerade gut zum Wegwerfen. kiehpa NG Iŕèlipa, SG kĕɛhpa, NJ kìɛhpa; J lǟ̭ɛhpa, asg kėɛpau; sot / Ruß /; NG1 kiehpa-rijhmēk helsvart ren / ganz schwarzes Remitier. kiepak SG kĕɛpak, NJ k\ɛpakʿ, J kėɛpahk; lielsvart (kolsvart) ren (sällsynt)/ganz schwarzes (kohl schwarzes) Remitier (selten vorkommend). kiehpanit NG kɛ̄èhpamt, NJ kiShpanit, J kėɛhpanit; bli solig / rußig werden.

215

kiehpat NG13 kèɛhpat, NJ kĭ̮ɛhp a t; sota ned / rußig machen. kiepatit NG13 k'eɛpatit, SG kèɛp a tit; NJ, J kˋiɛpatit; sota ned sig / sich rußig machen. kiepatit J k'fpabtit; vålla att någon sotar ned/(jdn etw.) rußig machen lassen, verursachen, daß jemand (etw.) rußig macht/(kaus. tili kiehpat). kiehpēmus ~ kähpēmus (superl.) NG13 kǟhpēmus, J /ŕėhpēmus; (superb tili kiehppē ~ kähppe) lät tast / (Superi, von k. ~ k.) der leichteste, am leichtesten. kiehpēp ~ kähpēp(komp.) NG13 kǟhpēp, SG kèhpēp; NJ, J Iŕèllpēp; SJ1 kœhpēp; 1. lättare (som vä ger mindre), lättare (att utföra) / leichter (geringer an Gewicht), leichter (auszuführen) /; 2. NG13, SG kiehpēpn (kähpepii) pälläi lä är litet konstig i huvudet, dum, larvig, klent begåvad / ist nicht richtig im Kopfe, dumm, albern, einfältig, schwach hegaht /; 3. NJ, J, SJ (utom 1. även:) fattigare, som har mindre råd/(außer 1. auch:) ein ärmerer Mann, wer sich nicht viel leisten kann /; kiehpep almatjah fattigare folk / ärmere Leute. kiehpēputj ~ kähpēputj NG npl kăhpēpid'š́a h, J kièhpēpuš́; litet lättare / etw. leichter. kiehpēs ~ kähpēs NG1 kä̀hpèspǟllè, npl kä̀hppà; NG3 kāhpèsjÆlè, NG8 npl kä̀hppä1'; SG kèhpēs, npl kä̀hppĭr, NJ, J kt̄èhpēs, npl kɛa'hpjìām̀k, lunga / Lunge /; kähpēs-pälle id.; kiehpes-lab ’lō, se lah'lō; kìehpes-vihkē lungfel, lungsjukdom / Lungenfehler, Lungenkrankheit.

kiehpetim-kieh'ne se kǟh patis-k. kiehpētit ~ kähpētit NG13 kǟhpētii, SG kèh̀pēht; NJ, J ki̯èhpētit; lätta på något genom att taga hort en del / etw. leichter machen, indem man einen Teil wegnimmt/; J naorra almatjah kat’kih kiehPetit vuossav vaoras almatjijta,jns lä låssåt ungt folk ska hjälpa de gamla genom att lätta på deras ryggsäck, om den är tung; pajēl'tiis-liepma kiehpehivvä rnihtas käb'nāi flottet överst i grytan tömmes ur i kitteln. kiehpē- ~ kähpē-vuollē NG1 kǟhpè-vuģllē, NG13 kk̄ehpē-vuǟ̭llē; SG kèlipē-vmllē, NJ kɛèhpē-v“ģllē, J kt̄èhpē-vuģllē; den under halsen gående remmen i rengrimman / der unter dem Halse verlaufende Riemen des Renntierhalfters /; NG13 partiet under hakan (på människor och djur) / die Partie unter dem Kinn (hei Menschen und Tieren), kiepmar se kiem ar. kiepmē ~ käpmē NG kap̀niē, ess. kä̀pmēn; NJ2 kiep̀Bmē, iness. sg lcĕemēn; NJ Iʜ, J ʜʜ; skumt (så att man inte längre ser tyd ligt) / dämmerig, schummerig (so daß man nicht mehr deutlich sieht) /; sjen'njis käpme djup skymning (på morgonen eller aftonen) / tiefe Dämmerung (mor gens od. abends) /; kämen i skym ningen / in der Dämmerung/; NJ2 mein vuoi'niv sjeu'njis kiemēn (l. kiepmen) lav jag såg detta i djup skymning. kiepnas(-staggō) NG1 ʜi (se m ā lēs-p ilta); SG kèbbna-stàggω̄ ; NJ keɛpnasl-stàggω̄) ; J lcʿĕpnas,

216

asg k?ebɛnasau̯, k.-stàggω̄; kokställning som användes i det fria på resor; hestår av två käppar, som ställas i kors och tjänstgöra som hock; i klykan mellan dem placeras en längre käpp 1. stång (staggo), i vars ena ända grytan 1. kitteln hänges över elden / Kochgestell, das auf Reisen im Freien aufgestellt wild; es besteht aus z\vei Stöcken, die übers Kreuz in den Boden ge steckt werden und als Bock die nen; in der Gabelung zwischen ihnen wild ein längerer Stock od. eine Stange (staggo) befestigt, an deren einem Ende der Topf od. der Kessel über das Feuer gehängt wird. kiehppē~kähppē, attr. kiehppis ~ kiihppis NG13 attr. kèhppis; SG kèhppē, attr. kèhppis; J kχ̆eìippē, attr. Irelippis; SJ1 Iŕehppē, attr. kl·ehppis och kähppis; 1. lått (även lig.) / leicht (auch hildl.) /; J kiehppis almatj lätt person (som väger litet) / Person von leich tem Gewicht /; SJ1 nate lä kiehppe hördan är lätt; kiehppis par'ko lätt arbete / leichte Arbeit /; kiehppis piebmo lätt mat ( = som är litet näring i) / leichtes Essen ( = das wenig Nahrung enthält) /; kiehppis kietav atnet ge med lätt hand, ge mer än man har råd till /leichthin, leichtherzig gehen, mehr gehen als man sich leisten kann/; 2. hetydelselös, ulan inne håll, som ingenting är / bedeu tungslos, ohne Inhalt, was nichts ist /; SJ1 kiehppis sähka hety delselös nyhet / Neuigkeit, die bedeutungslos ist /; 3. SG, J, SJ1 (attr.) som har liten råd.

fattig / wer wenig Mittel hat, arm /; J, SJ1 kiehppis (kähppisˋ) almatj person som liar liten råd, är fattig / Person, die wenig Mittel hat, arm ist /; 4. (i sammansättm) / (in Zusammensetzungen) /: J, SJ1 kiehppis-mielak som har klent förstånd / wer schwach begabt ist/; NJ3 lättsinuig/ leichtsinnig/; SJ1 kiehppis-hionʿtuk karaktärs lös (?) / charakterlos (?) /; J, SJ1 kiehppis-rätak som har liten råd, är fattig / wer wenig Mittel hat, arm ist. kiehppis (attr.) se kiehppē. kieptartit NG13 keĕptartit; J n; prata strunt / dummes Zeug schwatzen /; (oni renar:) springa oroligt fram och åter/(von Remi tieren:) unruhig liin und her laufen. kiera NG kėɛra; NG13 fŕĕo̰a, npl JceèQo̰akah; SG kēɛra, gsg kesrraka; NJ kèɛra, gsg kė̀Prraka; J kėɛra, gsg kerraka; 1. to|ip, övre ändan av något/die Spitze, das ohere Ende von etw. /; niaorra-k. trädtopp / Baumwipfel, -spitze /; vagge-k. övre ändan av en dalgång / das ohere Paule einer Tales /; 2. källan tili ett vattendrag/die Quelle eines Wasserlaufes /; jåkā-k., ätno-k. källan till en bäck, älv/ die Quelle eines Baches, Flusses /; 3. ytan, översta lagret av något / (lie Oherfläche, die oberste Schicht von etw. /; tjāhtjē-k. vattenytan / die Wasseroberfläche, der Wasser spiegel /; nmohta-k. översta lagret av snötäcket / die oberste Schicht der Schneedecke /; 4. (plur.) avkomlingar/Nachkommen, Sproßlinge/; NG1kiera-säkah släktingar i femte och avlägsnare led / Ver-

217

wandte mit gemeinsamen Ahnen med kasttöm (NJ, J: då kast im fünften od. noch ferneren tömmen bildar en snara, som Gliede /; NJ, J parai-kierrakah stramar åt) / mit der Fangleine, dem Lasso einfaiigeii (NJ, J: se pǟr aī. kiera NG13 ess. Iŕeo̰an; NJ, J wenn die Fangleine eine Schlinge kˋėɛra, ess. kˋeɛran; SJ1 ʜi ; smak 1. hildet, die sich zusammenzieht)/; lukt på köttet hos en undernärd jfr su o h p p it, sju oh p p it). och (NG13) sjuklig ren (det är skicrātahka NG sk?drätahk; NJ mjukt, utan fett och har en ohe- ʜʜ, J ui; snö med bara fläckar haglig bismak) / Geschmack und / Schnee mit schneefreien, aperen Geruch des Fleisches von einem Stellen. unterernährten und (NG13)kränk kieratj SG kcɛratš, NJ kėɛra(t')š́; lichen Remitier (es ist weich, J kèɛraš́, gsg kȯ̆ɛmt'š́a; Picus ohne Fett und hat einen unan martius 1. Dryocopus martius genehmen Beigeschmack)/; NG13 (spillkråkan, stora hackspetten) hieran kåit njaddä smakar i alla / Schwarzspecht od. der große fall kiera; NJ, J kieran njattijt Buntspecht. smakar kiera (jfr k ierijtit). kierēk SG kĕɛrēk, iness. sg kieraituvvat NG ʜʜ; SG kēɛraj- kĕɛrēkin; J, SJ1 kč́ĕrēbk, gsg kœtuuu̯at; NJ, J kèɛrai̯Huwwat; SG iūhka; 1. tennprydnad, bestående härstamma ifrån / ahstammen av fyra jämnlöpande tennsnodvon/; NJ, J vansläktas/ entarten, dar, som gå runt omkring den ausarten, aus der Aid schlagen /; lapska mössans (h)ål'pe / Verzie älhi l tat tälätj nnorah kieraitav- rung aus Zinn, aus vier paral vaniin; äh tas sitäh alnet tait lelen Zinnschnüren hestehend, piktasijt, malt läh täten alnäm die um die (hjål'pē der lappischen nutidens unga liålla på att all Mütze rund herum laufen /; deles vansläktas; de vill inte kuonhtē-kierēk samma prydnad längre lia de kläder, man förr bestående av två jämnlöpande tennsnoddar / die gleiche Verzie haft. kieras NG13 kièo̰as; SG kēɛras, rung aus zw ei parallelen Zinngsg kēɛrrasa; NJ kèɛras, gsg k'ɛɛr- schnüren /; tennsirat på sliehppa, rasa; J kˋfras, gsg kièrrasa; NG13, på korrenens halshand (riessa) SG hornring i ändan på kasttöm iii.ni./ZinnVerzierung an sliehppa / Hornring am Ende der Fang (Brustlatz), am Halsband (riessa) leine /; NJ, J snaran, som stra des Zugrenntieres usw. /; kierekmar åt omkring renen, då man kahper mössa med tennsirat / fångar den med kasttöm (ej horn Mütze mit Zinnverzierung / (jfr ring) / die Schlinge, die sich um k ierrē och kärak); J kierekdas Remitier schnürt, wenn man nārre = kierēk på mössa / kierēkes mit der Fangleine fängt (n ich t лd/rē = kierĕk an einer Mütze/; Hornring). 2. perforering av hackspett på kierastit NG13 keèQastit, SG trädstam / Löcher, die der Bunt kēɛrastit; NJ, J kȯ̆ɛrastit; infånga specht in einen Baumstamm

218

hackt /; se kierēk-njittjōs (jfr tier /; kierijt ällo, kå l näl'kum [tjai'hnē-] kierrĕ och -kier- hjorden luktar »kiera», då den hungrat; SJ1 lukta, smaka »kiera» rēm). kierēk-njittjōs NJ t̄ŭerēk-ńit'- säges om hrunstig rentjur/nach t'š́ω̄s, J keĕrēhk-ńit't'š́ω̄s; kåda, som »kiera» schmecken sagt man auch bildas i hål, som hackspetten l. von einem brunftigen Renntier spillkråkan huggit i gran (hästa stier /; (tjiiouta-sarvĕs): kierijt, ij tuggkådan) / Harz, das sich in pårate smakar k., är inte äthar Fichten in den Hacklöchern des (se kiera 2). Bunt- od. Schwarzspechtes bildet kierik = k er i k. (das beste Harz zum Kauen). kieris NG kètris, ess. kirnkierēs ~ kierrēs J keerēs, gsg sin; SG l·ēɛris, asg kēɛrnsau; NJ kierrēsa; SJ1 /ŕerrēs, npl kecrrēsah; kėɛns, asg fcèrrisau̯; J k'eɛris, gsg kièrrisa; öppen lappsläde / = kieris. kierēs (adj.) SG kŭɛrēɛs, attr.; offener Lappenschlitten / (jfr låliNJ keerēs, ess. kχ̆èrrasm, pred., kēk, p u l'hkē); J kieris-kdptjås attr.; J kǹerēs, gsg AVrrāsa; SJ1 överkast att täcka slädar med, då kèĕrēs, pred., attr.; kär / lieh /; de icke användas / Schutzdecke, (i hrev:) kierēs viel'jam min käre womit man die Schlitten zudeckt, hroder! / (in Briefen:) k. - - Mein wenn sie nicht gebraucht wer lieher Bruder! Lieher Freund! /; den /; kieris-råvve lave 1. ställ även = förälskad / auch = ver ning, på vilken slädarna place lieht /; kieres lä sunji är kär, för ras omstjälpta över sommaren / älskad i henne, honom; även: Pritsche od. Gestell, worauf die tillgiven någon (med illat.)/auch Schlitten im Sommer umgestürzt = jdm zugetan, treu, ergehen (mit hingelegt werden /; NG (G) kierisräi'na proviantren, vars kött för illat.). kierēsvuohta NJ3, J lǟ̭ĕrēsvuŝhta; varas i en släde till vägkost kärlek / Liehe. under vårllyttningen / Proviantkierijtit NJ Men JHt; J, SJ1 remitier, dessen Fleisch hei der kėɛn Jtit; smaka »kiera» (säges Frühjahrs Wanderung in einem om köttet av en undernärd ren, Schlitten mitgeführt wird /; J som smakar svagt, är mjukt och kieris-vierra spant i en lappsläde utan fett; har överhuvud en obe / Spant, Querrippe in einem Laphaglig hismak) / nach »friera» peiischlitten /; kiens-viiotö slädschmecken (sagt man vom Fleisch hotteu / der Schlittenhoden. eines unterernährten Renntiekierjētit SG kèrjētit; NJ ʜʜ, J res, das fade schmeckt, weich ʜʜ; tigga / betteln. und ohne Fett ist, es hat über kier'hkat NG13 kė̀Qahkat, 2 sg haupt einen unangenehmen Bei imp. kèo̰ʿka!-, SG kèrɛkat, 1 sg geschmack) /; lukta »kiera» säges prs kērʿkau; NJ kierɛhkat, 1 sg också om en utsvulten ren / nach prs kērkau̯; J kieruhkat, 1 sg prs »Aaera» riechen sagt man auch kērkau̯; 1. lägga (harn) i vaggan, von einem ausgehungerten Remi snöra fast i vaggan (kieŕkav) /

219

(ein Kind) in die Wiege legen, in der Wiege (kierkav) festschnü ren /; 2. föda (harn) / (Kinder) gehären. kier'katit NG1 kerʿkatit, SG kėrʿkatit; NJ IH; J kērʿkatit; kontin. tili kier'hkat. kierʿkav NG2 kečrʿka, gsg kicrahkama; NG3 kièrʿka, gsg keer°hkaina; SG kērʿkau, gsg kèrɛhkama; NJ, J kērʿkau̯, gsg kiershkama; lapsk vagga / lappische Wiege/; J kieŕkav-mānnā vaggharn, harn som ligger i vagga / Wiegenkind, Kind, das in der Wiege liegt /; J kieŕkav-kåhkē se kåhkē; J kieŕkav-sasnē sämskskinnet på vaggan / der Überzug der Wiege aus Sämischleder /; J kierkavsliehkko se slieh k k ō . kier'kē ~ kär'kē NG2 kä̀r ɛkè, NG50 gsg kǟ̭ŕ kē; SG kèrɛkē, npl kĕrʿìcē, apl kērʿkìt; F keɛrɛkē, npl Ićem̆kĕ, apl kėèrkiù; NJ, J t̄âerɛke, gsg ĭŕerʿkē, apl kćrL·'t; sten / Stein /; J kier'kē-katna se under katna; kier'kē-tab'lo stentavla / Steintafel /; NG, NJ, J kieŕkēvuoUe skyddad plats under över hängande klippvägg / geschützter Platz unter einer überhängenden Felsenwand /; J kier'kē-vädtja stenvägg / Steinwand /; kier'kēåggē se under äggē; kier'kē-atnam stenig terräng / steiniges Ge lände. kier'hkē ~ kär hkē TL kätxkē\ NG kä̀rɛhkè, gsg karʿkē; SG kĕrɛhĭce; NJ ʜʜ; J keerɛJikē, gsg keerʿlcē (ob solet); järv (Gulo luscus) / Viel fraß /; jfr jier'va. kier'kē-vuoitas NG13 kä̀o̰ɛkèviwi̯tas; NJ Hl, J ʜʜ; (NG, NG13) en ljusgrå deg, som sipprar liksom

kåda utför väggarna på Vnoitaspanhtätj, en fristående hergknöl, till formen liknande den gamla Gellivarekvinnomössan, helägen omedelhart NV den lilla sjön NV om R. i »Ivarslen R. r.» på Gene ralstabens kartblad 8 Kebnekaisse A 2 / eine hellgraue teigige Masse, die in harzähnlicher Form an den Wänden von Vnoitas-pauhtätj herahsickert, V. p. ist ein allein stehender Felsenhöcker, der in seiner Form der alten Gellivarer Frauenmütze ähnelt; er liegt NW von dem kleinen See, der auf dem Kaidenhlatt 8 Kebnekaisse A 2 der Generalstabskarte NW des Buchstabens R. in »Ivarsten R. r.» eingezeichnet ist)/; (kier'kēvuoitas nyttjas mot klövsjuka / k.-v. wird gegen Klauenseuche ge hraucht). kid''kit NG kè̮rɛkit, SG kèrɛkit; NJ, J kierSlcit; arranav k. lagga stenar i ring omkring härden i kåtan / Steine in einem Kreis um den Herd des Lappenzeltes legen. skier'ko NG asg skecrkὼ ; NJ lʜ, J ʜʜ; hrist på snö / Mangel an Schnee /; skierko takai det hiev hrist på snö (det är då svårt att upptäcka renarna); jfr pieræ skier'mā NG*s7i-eer"m«, SG skĕrɛmā; NJ st̄ferɛmā, npl skicŕ»iāh; J skieramä\ J2 skiǟ̭r an>ä; lmlt per son / hinkende Person /; (som första led i sammansättm) halt / (als erstes Glied in Zusammen setzungen) hinkend/; NG1skiermaltō halt renko / lahmende Renntierkuh /; NJ skier'mä-ähkätj halt gumma / hinkende alte Frau. skier'mās ~ skierʿmās (attr.) SG skèrɛmas, attr.; NJ IH, J ʜʜ;

2 20

J2 slŕerʿmàs, attr.; halt / hinkend, lahm. kier'mis (attr.) se kär'm at. skicr'mōt NG skeerɛniὼt, SG skèrɛinω̄t; NJ skierɛmὼt, neg. skierʿrnω̄; J skiereniōt; J2 skiź r 3inὼht, 3 sg im pfskierʿmὼi̯; lialta (i allm.) / hinken (i. allg.). kiep'nē ~ kär'nē NG1 kürɛnè, gsg kɛärʿnè; SG kèr̆nē; NJ kiɛrɛnē; J kierɛnē, asg kierʿnēu̯; SJ1 id.; 1. NG1 helt tunn skare, som skäv i renarnas hen (det svåraste föret för renar) / ganz dünne Schnee kruste, die den Renntieren in die Beine schneidet (die schwierigste Schneehahn für die Remitiere) /; SG grov snö, som hryter och skaver av håret på renarnas hen (ej NJ, J) / grohkörniger Schnee, der die Haare an den Reinen der Remitiere ahhricht und sie ahscheuert (n ich t NJ, J ) /; 2. SG, NJ, J, SJ1 en smiüosam sjukdom i spenarna hos renkor och getter (spenen hlir skorvig; sjukdomen ej farlig)/eine ansteckende Krank heit der Zitzen der Renntierkühe und der Ziegen (die Zitze wird grindig; die Krankheit ist nicht gefährlich) /; J iän al'tō njittjēh täh kier'nēn spenarna på den här vajan äro skorviga; kier'nē-tau'ta Aaer'ne-sjuka, skorvsjukafkier'neKrankheit, Schorfkranklieit. kierʿnēs SG kèrʿnēs; NJ iʜ; J kfevnēs; SJ1 kɛ̄erʿnēs, asg kä̀rɛnàu̯ = k ier'nē; tan sijtan lä kieŕnes i den hyn har man A.-sjukam Sjkierʿnjijtit NG1 skĕ̮rʿńi'tit, NJ ˋs̄kērʿńiltit, J škēŕńr̀t it, J2škȯ̆rʿńiUit; smaka 1. lukta vidhränt (även om vatten som kokats av snö) / angebramit schmecken od. riechen

(auch von Wasser, das aus Schnee gekocht wurde). kierra NG ʜʜ; SG asg kėɛruu; NJ iʜ, J in; råegg (?) / der heim Schleifen sich bildende »Faden» auf einer Schneide, der vor Gehrauch durch Wetzen entfernt werden muß (?) /; ij täh kierav sahttām sadjēt har inte kunnat slipa hort råeggen (?); jfr kierrē 1. skierrā ~ skärra, attr. -s NG attr. skéerms; NJ skarva, attr. -s; J attr. skä̀rràs; heviixen med dvarghjörk (skìerrē) f mit Zwerghirke (skierrē) hewachsen /; NG skierms-tievvä kulle hevuxen med dvärghjörk / mit Zwerghirken hewachsener Hügel. kierrāsatj J ìŕǟr rāsaš, med poss. suff. för 1 sg Jŕǟ̭rrēisat't'š́am; kära (i tilltal)/ Lieber! (in der Anrede)/; kiermsattjarn, alē nðv tjieroh gråt inte så, kära du! (till ett barn). kierrasit SG kœrrasit; NJ, J keɛryasit; fångas med kasttöm / mit der Fangleine gefangen wer den /; NJ, J fastna i kasttömmens snara (A-ieras) / in der Schlinge (kieras) der Fangleine festgeschnürt sein. kierrē NG iness. sg kœrēn; NJ ʜʜ, J ʜt, SJ1 ʜl; råegg / der »Fa den »einer geschliffenen, aher noch nicht abgestrichenen Schneide /; ai'vo lä kieren eggen (på kniven) har vikit sig (möjligen samma ord som följ. / vielleicht dasselbe Wort wie das folgende). kierrē NG Iŕerrē, asg kèčrē; NJ Iferrē; J kźerrē, gsg kč́ĕrē; SJ1 id.; 1. NG fläckvis harmark / stellen weise schneefreier, aperer Ro den /; kierē takai det blev fläck

221

vis harmark (NJ, J, SJ1 I·ʜ); 2. NJ, J, SJ1 = kierēk; knonhtēkarʿtak kierre = kuonhtē-kierēk (sc kicrōk); 3. NJ, J, SJ1 hål som hackspett gör i trädstam / Löcher, die der Buntspecht in einen Baumstamm hackt/; tjai'hnĕ-kierre id. skierrē NG slŕer̆rē, gpl skìr̆r it; NG1 skč́ĕrrè, npl skėcrrè, apl skė̀rvi’t ; SG skèrrēɛ, gpl skèrri; NJ skčerrē, apl skèrrd't ; J2 skźβr̆rē, gsg skŕeʿrrē, apl skźèrrit'̄t ; J skierrĕ; dvärgbjörk (Betula nana)/Zwerghirke /; skierre-kahkko kaka som är bakad på eld från dvärgbjörk / Brot, das über einem Feuer aus Holz der Zwergbirke gebacken ist /; tuottar-skierrē se tuottar. kierrek ~ kärrek NG1 kǟr rìhk\ NG13 kǟQQēk; NJ ʜʜ; J kicmk-, TL, NG (härads)ting; häradsrätt / Tagung des Häradsting (des Kreisgerichtes); Kreisgericht /; J rådplägning (numera säges: rātē) / Beratung, Ratschlagung (neuer dings sagt man: rate). -kierrēm ~ -kärrēm NG -kürrèm, SG -kèrrēm; NJ lʜ, J ʜʜ; tjai'hne-k. märken efter hackspett runt om ett träd / von einem Buntspecht heiTuhrende Löcher um einen Baum /; jfr kierrö. kierrē-nārrē J, SJ1 keerrè-nārrē; J = kierre 2, i bet. 2 och k ierēk i bet. 1; SJ2 den längd tennsnoddar, som behövs tili kierre (kierek) på mössa / das Maß an Zinnschnur, das für kierre (kierek) an einer Mütze nötig ist. kierrēs se k ierēs (suhst.). kierrēt ~ kärrēt NG kǟrińt; NJ ʜʜ, J ʜʜ, SJ1 ʜʜ; sy fast bräm av kläde (kara) på klädesplagg / an

Kleidungsstücken eine Bräme, einen Besatz aus Tuch (kära) annahen /; jfr kǟr rat. skicrrētahka NG iʜ; SG skèrrēta; NJ ʜʜ, J ʜʜ; bröd hakat över skierre / über skierre gebakkenes Brot. kierrētit J kźerrētit; rådpläga, rådslå / beratschlagen, beraten. kierrōt SG kēɛrrω̄t, NJ kièn ω ̆t ; J lŏèryὼt, 3 sg impf kèērω̄i; bli kär (i någon: illat.) / sich ver liehen (in jdn: illat.). kier'sē ~ kär'sē NG1 lcä̀r̆sè, SG lcèr̆sē; NJ ʜʜ; J kierɛsē; SJ1 lʜ; 1. SG, J trissa på slända (snalto) j Schwungring an einer Spindel (snalto), Spinnwirtel /; NG1 en som går hafsigt klädd (NG13: säges när skorna inte äro ordent ligt fastsnörda 1. då byxorna hänga och slänga nertill) / einer, der schlampig gekleidet geht (NG13: sagt man, wenn die Schuhe nicht ordentlich festgeschnürt sind od. wenn die Hosen unten lose hän gen und schlottern). kier'tat NG13 km̀gɛtat; SG kèrɛtat, 1 sg prs kĕɛrʿtau; NJ kierEtat; 1 sg prs kērʿtau̯; J Iŕerɛtat, 1 sg prs keŕtau̯; tåla, lida, stå ut med, finna sig i / dulden, leiden, anshalten, sich gefallen lassen /; hålla (inlr.) / halten (intr.), fest sein /; iv mån kieŕtah tav säkav jag tål inte, lider inte delta tal; iv mån kieŕtah tav kallat jag står inte ut med att höra detta; lab'tje kier'tā tömmen håller; jiekya kier'tā isen liåller; J ij ham talte kiertah älto tänk påhtjet nu för tiden torde en renhjord inte tåla vid mjölkning. kier'tē ~ kär'tē NG1 kä̀rɛtē, npl

222

karte1'; SG kh'ɛtē; NJ kòrɛiē, asg kèrʿtĕu̯; J kierɛtē, gsg kicrʿtē; 1. lager, skikt av på varandra lig gande funna eller smala föremål (t.ex. kläder, tågvirke) / Schicht, Lage von aufeinanderliegenden dünnen od. schmalen Gegenstän den (z.B. Kleidern, Tauwerk) /; en omgång kläder; en dukt i tvin nad töm, rep e. dyl. / eine garnitur (Kleider); eine einzelne Litze (einzelner Schaft) in zu sammengedrehten Leinen, Seilen usw./; 2. NG1 gång ( = pāHē, som foga nyttjas) / Mal ( = p ā llē , das nur selten gehraucht wird) /; SG gång: nuppe leierte en annan gång / Mal: n. k. ein anderes Mal /; J gång: kuokte kieŕte knokte två gånger två osv./Mal: k. - - zwei mal zwei usw. /; kuokte kierte änap två gånger så mycket /zwei mal so viel /; vitä kär'täi pai'nelabbo intill fem gånger så stark (blandning)/eine höchstens fünf mal so starke (Mischung) /; 3. NJ, J åldersklass: miorra kier'tĕ det unga släktet (generationen)/ Altersklasse: n. k. die junge Ge neration. kier'tēsvuohta NJ3 keerɛtèsviûhta; tålamod / Geduld. skierʿtik NG13 ske͔Qʿtik; SG skėrʿtik, iness. sg slcērtikin; NJ sk’òrʿtik, J slm̆ŕtik; J2 skȯ̆rʿtik, gsg -a; ställhar järnkrok på vilken man hän ger upp grytor och kittlar över elden i kåtan /verstellbarer Eisenhaken, woran man im Lappenzelt Töpfe und Kessel über das Feuer hängt. skiertik-taktē NJ ʜʜ, J IH; J2 skȯ̆rʿUk-td'kxtē; revben ( = hiertik -ta k tē, se [h]ierʿtik)/Rippe.

kier'tis, attr. -is NJ3 Jcɛ̄erɛtis, attr. -is; tålig, som tål mycket /geduldig, wer viel erträgt/; kuhkes-kier'tis tålmodig, långmodig / geduldig, langmütig. kierʿtō NG1 keerɛtὼ, npl keerʿtὼ; NJ ʜî; J keerɛtω̄, el. sg Iŕerʿtωs; 1. NG1 band på kaggar o. dylikt (ej bet. 2.) / Reifen an kleinen Fässern u. dgl. (n ich t in der Bedeutung 2.) /; 2. J en mindre avsats på en fjällsida (ej het. 1) / ein kleinerer Ahsatz an einer Bergwand (n ich t in der Bedeu tung 1). kier'tutit NG ki̯r ̆tiitit; NJ ʜʜ, J ʜʜ; säüa hand på tunna / Rei fen um ein Faß legen, schlagen. kieruk SG kēɛruk, ess. kēɛruhkm, pred., attr.; NJ kėnik, pred.; J klɛruL·; SJ1 n; kär / lieb /; J kierukam min kära! min älskade! (säges endast av fästfolk) / meine Liebste! mein Liebster! (nur Braut leute sagen so). kierun NG13 ki̬o̰un, gsg -o ; SG kėsrien, asg lcēɛrunau; NJ kèɛrun, npl ■«; J k¥nm, npl -ah; fjäll ripa (Lagopus mutus) / Schnee huhn. kieruna-muor'jē NG13 klruna mmrjēh (npl.); SG kēɛruna muörjē; NJ ʜʜ, J IH; bär av kieriin-lasta / Beere von kieriin-lasta. kierunahttēt SG kēɛru·nahttēt; NJ kèɛrunahttēt; J ʜ; fånga fjäll ripor (kierun) / Schneehühner (kierun) fangen. kiorun-lasta NG (1936) kjrunlasta, npl kirimlastah; NG13 kiQuna-lastah, NJ kèɛruna-lastah, J kierima-lastah; Arctostaphylos al pina, lågvuxen fjällväxt, som re nen gärna äter / A. a., kurzstie-

223

lige Gebirgspflanze, die die Remi tiere gerne fressen. kierutit NG ʜl; SG kēɛrutit, NJ kĕm tit, J kl1,rutit; hli kära i varandra / sich ineinander ver liehen. skier'vitit NG lʜ; SG skèrɛvìtit; NJ ʜʜ; J skier£vitit; varna, för mana, tukta / warnen, ermahnen, züchtigen. kiesatit NG keèsatit; NJ, J khesatit\ kontin. av kiessat; NG13 kiesat tån ai linda du också! kiesēk ~ käsēk NG, NG1 k a sèhk; SG kĕɛsēk, N.I kièsēk, J kĕēsēhk; renkalv som hlivit född först fram på sommaren (i juni 1. juli) / Renntierkalh, das erst im Laufe des Sommers (im Juni od. Juli) geboren wurde /; SG renko som kalvar först fram på sommaren / Renntierkuh, die erst im Som mer kalht. kiesētit ~ käsētit NG kǟsēhtit, NG13 kä̀sèHit, NJ kièschti t ; J, SJ1 keesēHit; 1. NG, J, SJ1 låta draga, ha till att draga / ziehen lassen, zum Ziehen hringen /; SJ1 iv mån tav hierʿkēv kieseteh; päjav kiesētik den här renoxen kan jag inte ha till alt draga; jag låter honom vara (okörd); leja till att draga (renar in i deras resp. fållor vid renskiljning) / zum Ziehen, Hin einziehen dingen (ohj.: Remitiere in ihre jeweiligen Hürden beider Renntierscheidung) /; ha någon (ack.) som hjälp att draga / jdn (acc.) als Hilfe zum Ziehen hahen /; 2. transportera, forsla / transportieren, hringen, hefördern /; kiesēt it hierkijn forsla med härk (köroxe) / mit Zugrenntier hefördern /; 3. låta sig dragas.

kunna dragas / sich ziehen las sen, gezogen xverden können /; ij tat kieres åbbå kieseteh (SJ1) den har släden kan man inte alls draga (den är så trasig); 4. sä hko v kiesetit se sa hk kö. kiesjka NG1 keeska; SG kèška, asg ìcēškau; NJ IreTska, asg kēs̄kau̯; J, Js ìŕeška, asg kēškau̯; 1. J2 hak, nock (t.ex. i vardera ändan av käpp 1. stång att utspänna hudar med; även i renöra som märke) /eingekerht zugeschnittene Spitze (z.R. an heiden Knden eines Stoc kes od. einer Stange zum Aus spannen von Häuten; auch am Renntierohr als Zeichen) /; 2. NG1, SG träribba, med vilka hu dar spännas ut till tork (enligt NJ, J tsagge) I Holzlatte, womit Häute zum Trocknen ausgespannt werden (nach NJ, J tsagge) /; NJ, J spännträ l. stång, med vilken en hud spännes ut på längden / Spannholz od. Stange, womit eine Haut der Länge nach aus gespannt wird/; (NG1, NJ, J härnan spännes ut med följande kiesjkah [tsakkeh] på hårsidan: /die Stirnliaut wird mit folgenden auf der Haarseite angebrachten Latten [/saA·A·ē/i] gespannt:/; njunjêthn-kiesjkah [-tsakkeh]: 3 st., somgå i barnans längdriktning/3 Latten, die in der Längsrichtung der Stirnhaut gehen /; tjårvetimtårēs-kl'iβsjkatj [tarês-tsakkeh]: 4 ä 5 st. [NG1 1 st.] som gå på tvä ren över pannfliken / 4 his 5 Latten [NG1 1 Latte], die quer über den Stirnlappen gehen /; på insidan / auf der Fleischseite /: kallō-tarēs-kiesjkah [kallö-tårestsakkeh] : 3 ä 4 st., som gå tvärs

224

över den oflikade delen av härnan / 3 his 4 Latten, die quer Über den n icht ausgehackten Kernteil der Stirnhaut gehen /;) 3. önnärke (riion 'tē-kiedja) j Ohren zeichen (r.-k.) /: ett (någotsånär) vinkelrätt urtag vars längre vinkelhen går i samma riktning som örats mittlinje / ein (ungefähr) rechtwinkeliger Ausschnitt, des sen längerer Winkelschenkel in derselben Richtung verläuft wie die Mittellinie des Ohres /; ofta i förh. med nahppa (nahppakiesjka),sjkiii'njē(sjkiu'iijē-kiesjka) och sjlieptje — sjliep tj-â n ā tis) / oft in Verbindung mit nahp pa (mihppa-k iesjka), sjkhi 'nje (sjkin 'njè-kiesjka) und sjlieptjē ( = sjlie p tj-â n ā tis); NG1 päljĕ· käsj-kiesjka en k. i spetsen av örat (= [J] tjih ttja) / ein k. in der Spitze des Ohres (= [J] tjih ttja) /; NG1, J mätta-kiesjka en k. som går ung. tili mitten av örat (från spetsen till roten räknad) / ein k., die ung. his in die Mitte, d.h. his zur längslaufenden Mittellinie des Ohres reicht. kiesjkak J2 kĕškak, atlr. -is; (subst. och adj.) (ren) som har A'ics/Å·a-mārke i örat / (subst. und adj.) (Remitier,) das ein kiesjkaZeichen am Ohr hat. kieskat (adv.) SG kès̀kat; NJ ʜʜ; J kɛ̄eškat, SJl kies̀kat; SG tämligen nyligen / erst kürzlich, neulich, unlängst /; J, SJ1 nyss, nyligen / kurz vorher, eben, erst kürzlich, unlängst. kieskōs (adj.) J lcχ̆èskὼs; SJ1 kieskὼs, attr.; 1. nyss, nyligen timad 1. gjord / erst kürzlich ge schehen od. getan /; SJ1 vuohtiv

mån kieskos sjättijt (hiottait) jag såg (spårade) de nyligen gjorda spåren (efter renar, djur 1. män niskor); 2. J kieskos-lähkäi täm ligen nära (i rummet) / ziemlich nahe (im Raum) /; k.-l. mån viioi'niv sä jag såg honom täm ligen nära, inte långt härifrån. kiessalit SG keɛssalit, .1 kèɛssaht; i hast linda in, svepa in, rulla ihop, nysta / in Eile einwickeln, einhüllen, einschlagen, zusammenrollen. kiessam SG kēssam, gsg -a; NJ, J kǹɛssnm, gsg -a; väska 1. pung, som rullas ihop (kiessat) / Tasche od. Beutel, die zusam mengerollt werden (kiessat) /; J kårroin-kiessam syväska / Nähtasche /; tupäk-kiessani tobakspung / Tabaksbeutel. kiessasit Njunjes, SJ1 HGssasit; rulla, veckla ihop sig / sich zusammenrollen, zusammenwikkein /; rulla, veckla ihop sig (om kring ngt)/sich (um etw.) zusam menrollen. zusammenwickeln /; karʿmai kiessasij iiåtŏn ormen rullade ihop sig till ett nystan; kiessasij pirra kleta (sjuohpan) (kasttömmen) snurrade ihop sig omkring armen. kiessat NG1* lŕessat; SG lcēɛssat, 1 sg prs kēɛsau; NJ kèɛssat; J kėɛssat, 1 sg prs kėɛsau̯; linda in (t.ex. ett spädbarn), linda om kring (l.ex. skohandet omkring benet), surra om / einwickeln, windeln (z.B. einen Säugling), herumwickeln (z.B. das Schuh band um das Bein), hermnsorren, festbinden /; rulla ihop (t.ex. ett papper)/zusammenrollen (z.B. Papier)/; nysta/ wickeln, knäueln.

225

kiessē ~ kässē NG2 Mssè, apl kɛsiH'J, NG1 iness. sg käsen, prob kä̀ssek; SG kèssē, iness. sg kĕɛsēn, gpl kēɛsī; F kĕɛssē, iness, sg kèɛsòn; NJ łŕèssē, iness. sg kĕTisēn; J kcèssē, gsg kcesē, apl kȱsd't ; sommar / Sommer /; kiesse-ai'ke sommartid(en) / Sommerzeit, die som merliche Jahreszeit/; kiesse-kåhte sommarkåta/Sommerzelt/; kiessepal'kō-värre fjäll dår renarna vis tas under den varma tiden om sommaren / kahles Hochgebirge, wo die Remitiere sich wahrend der warmen Zeit des Sommers aufhalten /; kiesse-sadje sommarviste / Sommeraufenthalt, -Wohn ort /; kiesse-tar'pakah sommarförnödenheter / Lehensdürfnisse im Sommer /; kiesse-tjätjek lädersko som användes om sommaren / Lederschuhe, die im Sommer getragen werden /; kiesse-årutalika sommarviste / Sommeraufenthalt, -Wohnort/; kiessē-ātnam land där renarna vistas om sommaren / Gebiet, wo die Remitiere sich im Sommer aufhalten /; tjaktja-kiesse se tjaktja; kitā-kiesse se kitā; kiesen om sommaren / im Som mer, des Sommers /; vasse kiese förliden sommar (tidsangivelse) /im letzten od. vorigen Sommer/; NG1 kässek om sommaren / im Sommer, des Sommers. kiessē ~ kässē NG1 kä̀s̀sē, J kies̀sē; en som drar något (t.ex. medhjälpare, som »drar» renar in i deras respektive fållor vid renskiljning)/einer, der etw. zieht (z.R. Gehilfe, der hei der Remi tierscheidung Remitiere in ihre zugehörigen Hürden »zieht»), kiessē, attr. -s NJ kees̀sē, attr. 15

keessēs; J attr. k'wssès; som är duktig 1. stark att draga (om härk 1. häst) / tüchtig od. stark heim Ziehen (von einem Renn tierochsen od. Pferd). kiessēt ~ küsset NG13 kassèt, NG6 3 sg prs *kǟžssā, 3 sg impf ktjsr’; SG kēssēt, 1 sg prs kǟsāu, 1 sg impf kēssiu; NJ kièssēt, 3 sg impf kēsij; J Iŕèssēt, 1 sg prs kɛä̀sàu̯, 3 sg impf Mes ij; 1. draga (en kälke, en not, en håt i land etc.) / ziehen (einen Handschlitten, ein Zngnetz, ein Boot an Land nsw.)/; »draga» (renar till sina resp. fål lor vid renskiljning) / »ziehen» (Remitiere in ihre zugehörigen Hürden hei der Renntierschei dung) /; draga upp (ett ur) /aufziehen (eine Uhr) /; NG8 tii'mĕ lij häl'pam kasek, J klahkka lij häl'pam kiesēk klockan liade inte hlivit uppdragen, man hade glömt att dra upp klockan; 2. opers. (mcd ordet för »sena» som ohj. för att beteckna sendrag) / unpers. (mit dem Wort »Sehne» als ohj., um »Krampf» zu bezeichnen) /: SG snonav kassä niāne jag har sendrag/ich habe Sehnenkrampf/; pers. (med snotna som subj.) / pers. (mit snotna als subj.)/; NG13 snotna kässä tjåhkkäi senan drar ihop (sig) / die Sehne zieht (sich) zusammen /; 3. rymma (Irans.), ha plats för / fassen, Platz haben für /; J miihtem kakkāh kiessin kål'må katnō en del kaggar rymde tre kannor; 4. höta / Geldhuße, Strafe zahlen /; sāhkōv kiesset se sahkkō. kiessētit ~ kässētit NG kǟssētit, SG kèssētit; NJ, J keèssētit; vara(någonstans)översommaren.

226

tillbringa sommaren / (irgendwo) den Sommer über sein, den Som mer (irgendwo) zubringen, *kiesta se k iesta k in . kiestakin NG kees̀takm, SG kès̀takin; NJ, J keestakin; k. lä är hoprullad (om snören, rep etc. som rullats ihop i cirkelform) / ist zusammengerollt (von Schnü ren, Stricken usw., die kreisförmig zusammengerollt wurden). kiesti NG kès̀ti, npl kètstib; NJ ʜʜ, J ʜʜ; fattig hemmans ägare / wenig begüterter Wirt schaftsbesitzer /; dimin. kiestitj. kiestit J kies̀t it; linda, nysta (på l. omkring ngt) / wickeln, winden (auf od. um etw.). kiestitj (dimin.) se k iesti. kiestō NG kɛ̄es̀tὼ, SG kès̀tω̄; NJ ʜʜ; J kėes̀tω̄, asg kiestω̄w; bunt av tågvirke, som lagts iliop i Hera varv och bundits om på mitten i form av en åtta / ein Bündel Tauwerk, das in mehreren Lagen aufeinander gelegt und in der Mitte in der Form einer Acht zusammengebunden wurde /; NG även = *kiesta. kiehta NG2 kė̀ɛhta, NG ill. sg kīhtii̯; SG kĕɛhta; NJ, J kˋėɛhta, gsg kèɛta; hand / Hand /; arm / Arm /; valtet kirjev kiehta i taga hoken i handen / das Buch in die Hand nehmen/; kietas puorästahttet hälsa med handslag (ge nom att ta i hand) / mit Hand schlag begrüßen (indem man einem die Hand gibt) /; NG8 mihkal-passe lä juo kietais (J kietai sinne) Mikaeli-helgen är re dan förhanden, förestår, är snart inne / der Michaeli-sonntag steht schon vor der Tür, steht bevor.

ist bald da /; SG, NJ, J kiehtafar'mäi valtet taga (t.ex. en korg) på armen / auf den Arm nehmen (z.B. einen Korb) /; J kiehtahier'kē den renoxe, som ledes främst i rajden / der Remitierochse, der an der Spitze der Raule, der lappischen Schlittenod. Tragtierkarawane, geführt wird /; J kiehta-lderes den främsta släden i rajden / der vorderste Schlitten der Raide /; J kietakassak armstjock / armdick /; kiehta-kävva, se under kāvva; J kieta-knhkkĕ lång som en arm (liand) / lang wie ein Arm (eine Hand) /; J kiehta-läitnk som låter sig ledas med handen (om ren) / das sich mit der Hand führen läßt (von einem Remitier) /; Idetalak-hier'kĕ, se d. o.; kiehta-lalipo, se lâhpō; J kiehta-(kiet-)lapuk fet som en handsbredd, dvs. nied ett fettlager på ryggen, tjockt som handen är bred (om ren) / »fett wie eine Handbreite» d.h. mit einer Fettschicht auf dem Rücken, so dick wie die Hand breit ist (von Remitieren)/; kiehta-madda, se m adda; J kiehta-mahte så stor soni handen / so groß wie die Hand /; kiehta-mātta, se mātta; kiehta-räi'nō, se rei'nō; J kiehtatjnn 'te finger / Finger/; j fr j uol'kē-tj.; kielìta-varra-vārrē åder på en ann / Ader an einem Arm /; NG1, NJ, J kiehta-vuoto bandflatan / die flache Hand /; under sidan av fass / die untere Seite einer Tatze, Pfote/; J kiehta-äUo hjord, som man har i sin hand, som är inom räckhåll / Herde, die man in der Hand hat, die in Reichweite ist /; kiehta- (eher

227

kiet-)pielle ena handen 1. armen / die eine Hand od. der eine Arm/; kiehta-palak som har endast en ann 1. en luind / wer nur einen Arm od. nur eine Hand hat. kietaia-hier'kē J kèɛtala-heerɛkē = k ieta la k -h ier'k ē. kietalahka J kė̀ɛtalahka = kieta la k -h ier'k ē. kietalak-hier'kē SG kūɛta-lakhèr̀kē; NJ kė̀ɛta-lak-herɛkē, J kėɛtalak-hierɛkē; den andra renen i rajden / das zweite Remitier in der Raide, der Schlitten- od. Tragtierkarawane. kieta-maŋ-hier'kē NG1 kč́ĕtamaŋ-hä̀rɛkè, NG13 lŕèta-maŋ-hä̀Qɛkē; NJ ʜʜ; J kèɛta-maŋ-hierɛkē; tredje renen framifrån i rajden / das dritte Remitier von vorn in der Raide. kiehtatallat NJ, J kèɛhtatullat; handskas med något (ack.)/etw. anfassen, in die Hand nehmen, handhaben /; kiehtatallam lij kab 'täv han hade handskats med en trolltrumma (jfr k ietatallat). kietutallat NG1 keeta'Hallat, NG13 lŕètahtallat, SG kĕɛtahtallat; NJ ʜʜ, J ʜʜ; hålla i händenia och handskas med / etw. in den Hän den halten und sich damit be schäftigen /; jfr k ie h ta tallat . kietatipm ē~-tim , attr. -tis NG k?ètahtun, SG kĕɛtahtipmē; NJ, J kė̀HaHip̀mē; SJ1 keɛtahtip̀mē, attr. -htis; som har dåligt handlag / wer eine ungeschickte Hand hat/; dålig, långsam i handaslöjd / un geschickt, langsam hei der Hand fertigkeit. kiehtatit NG1 keehtatit, NG kièhtatit; NJ, J keɛhtatit; 1. (NJ, J) vidröra något med handen/etw.

mit der Hand anrühren/; 2. (NG1, NG) döda (ren) genom att sticka den i hjärtat (den senare bety delsen ej känd av NJ och J) / (ein Remitier) töten, indem man es ins Herz sticht (diese Bedeu tung ist NJ und J nicht hekannt). kietatit NG13 Iŕètabtit; NJ ʜʜ, J ʜĭ; = k ieta ta lla t. kietēt se under kei'tēt. kiet-hier'kē J keèt-heerɛkē; = k ieh ta -h ier'k ē, se kiehta. kiehtja- J kèɛht'š́a-; sju (nom. sing, nyttjas endast i orden för 70 och 7C):de; jfr kietjav)/siehen (der nom. sing, wird nur in den Zahlwörtern für 70 und 70sle ver wendet; vgl. k ietja v )/; kiehtjalåhkĕ (-lålc) 70/siebzig/; kiehtjalåkȯ̆t 70:de / der siebzigste. kiehtjakis NJ2 khɛht'š́akis, asg kė̀ɛht'š́akisàu̯ (endast sing.); sju renar / (nur sing.) sieben Remi tiere. kietjas NJ2, SJ1 khɛt'š́as, asg kèɛ·ht'š́asaw, sju (levande varelser)/ sieben (lebende Wesen, Menschen od. Tiere) /; malte Iah kietjas kal'kih tahkat vad ska de sju göra? vuoi'niv mån kiehtjasav jag såg sju stycken (människor 1. djur); NJ2 (endast om människor / nur von Menschen)/; jfr k ieh tja k is. kietjav (i stället för nom. sing, nyttjas ack. sing.; jfr k ieh tja -/ statt des nom. sing, wil d der akk. sing, verwendet; vgl. k ieh tja -)/ NG* keĕt'š́a, SG keɛtšau,l'ĭž ́ kėɛt'š́au̯; J kč́ĕt'š́au, gsg kœt'š́a, ill. sg kėɛht'š́ai̯, kom. sg kêēt’š́api; sju / sie ben/; J mån ådtjnv kuokta ijtakse kietjav (1. kietja sadjäi) jag fick 2 i stället för 7. kiehtje ~ kälitjē NG13 lcǟlit'š́ē,

228

iness. sg kǟt'š́ēn; NG lcä̀t'š́ĕstω kăht'š́ài̯ från ända till ända, från den ena ändan till den andra / von dem einen Ende zu dem anderen /; SG kèh̀tšē, iness. sg kĕɛtšēn; F kèɛzt'š́ē, npl kĕH'š́ē; NJ t̄ŕĕht'š́ē, ilh sg kǟht'š́ài̯; J Iŕèht'š́ē, asg keĕt'š́èu̯, apl kè͔t'š́ǟ̭t; 1. ända, ände / Ende /; spets (på långt smalt föremål) / Spitze (eines langen, schmalen Gegenstandes)/; ar'hpō-kiehtjē trådända / Faden ende /; jan 're-kiehtje ändan av en sjö /das Ende eines Sees/; värrekiehtje ändan av ett fjäll / das Ende eines Gebirges /; kitta varārta kahtjäi ända (så långt som) till världens ände /bis (so weit wie) zum Ende der Welt /; vuopmekietjen i ändan av skogen (där skogen slutar) / am Endes des Waldes (wo der Wald aufhört)/; uksa-kiehtjē se uksa; takä-kiehtje ändan, spetsen av kåtastång/das Ende, die Spitze einer Zeltstange/; J maŋŋē-kahtjai sākköi njnolla, ja åm'tå-kielitje lij tnol'pat mot hakre ändan smalnade pilen, och framändan (spetsen) var flat; 2. (i vissa talesätt) grund, sannings kärna/(in gewissen Redensarten) Grund, Wahrheilskern /; J jus lä tat sākas åbbå nākin kiehtje om det alls är någon verklighet (grund, sanning) i den där his torien; ihkep tal tat tålutj kiehttö lä åihtu näkin kiehtje kanske det ändå finns grund för (ligger nå gon sanning i) den där gamla berättelsen; J val'tēh sä kietjevl (egentl. »tag lians ända!») försök utgrunda, få reda på vad han bär inombords (meningen är: honom begriper du dig inte på!)

/ (eigtl. »nimm sein Endel») ver suche zu ergründen, herauszuhekommen, was in ihm steckt (der Sinn ist: ihn verstehst du nicht!), kietjēk SG kēɛtšēhk, npl keɛtšēhka; NJ Iʜ, J ʜʜ; skosula av halsläder / Schuhsohle aus Halsleder. kietjēmus ~ kätjēmus (superi.) NG13 kăt'š́ēmus, SG ketšēmus, NJ kièt'š́ēmus, J kč́ĕt'š́ēmus; helägen längst ut i ändan på något, yt terst / am äußersten Ende von etw. gelegen, zu äusserst liegend/; kätjenius {kietjernus) tjalle (ej NJ, J) ändtarmen / (n ich t NJ, J) Mastdarm. kietjēst ~ kätjēn (postp.) NG13 kăt'š́èn; NJ keèt'š́ēs; J kč́l'it'š́ē.ùt); efter så och så lång tids förlopp, om / nach Verlauf von so und so langer Zeit, nach /; sedan, från / seit, von - - her /; NG13 pinnätj äike kätjen efter (om) en kort tid / nach kurzer Zeit /; NJ saines äike kietjes efter (om) nå gon tid; J åu'tå-āikij kietjest se dan gamla tider/von alten Zeiten her. kiet-iāituk J keètd'ūi̯tuhk; = kiehta-läitnk, se kiehta. kietuēt NG ʜʜ; SG kèttnēt; NJ kiet'̀n ēt, 1 sg prs kɛä̀nàu̯, 3 sg impf kž́ètnij; J ʜʜ; SG splitsa ihop/zusammensplissen /; NJ sy 1. hinda ihop nätdelar eller notdelar, som tillverkats särskilt, till helt nät eller not/Netz- od. Schleppnetzteile, die einzeln angefertigt wur den, zu einem ganzen Netz od. Schleppnetz zusammennälien od. -binden /; jfr kǟt nat. kiehtōn J kk͕ĕhtω̄n; (framför en sats): man berättar: - -, efter vad

229

man berättar / (vor einem Satz): man erzählt: - -, nach dem, was man erzählt/; kiehtōn, sij palläjin ndv sältät, jn t - - man beräüar, att de hlevo så förskräckta, att - -; kiehton, äh kal'kah snolhiita tas passarn sä meh vuojatit det be rättas, att lapparna inte längre fått låta sina hjordar simma över till öama (jfr ku lön). kiehtös (attr.) SG km̀itω̄s, NJ kèhtω̄s, J kėĕhtω̄s, SJ1 kèhtω̄s; mångomtalad, rykthar / vielbesprochen, berühmt /; (som för stärkning framför adj.) mycket, väldigt ! (als Verstärkungsadverb vor adj.) sehr, gewaltig, schreck lich /; tat kiehtös stāltō den där mångomtalade stallo; k. viioras mycket gammal; nav k. mărrā så väldigt elak. kiettalm ~ kättalm NG keèttalmis-ǟtnam; NJ, J kɛttalm; NG gräsbevuxen, slät mark, som en åker / grasbewachsener, ebener Boden, wie ein Feld aussehend/; NJ, J liten gräsvall / kleiner Ra sen, Weide. kiehttārit J ĭŕehttàrit; börja berätta / anfangen zu erzählen. kiettarm ~ kättarm NG13 Iŕèttag, gsg kièttao̰ì)ia; SG kättarm; NJ IH, J ʜʜ; NG13 = kiettalm ; SG vall, där det icke är så sär deles högt gl'äs/W eide mit nicht hesonders hohem Gras/;jfr kiettalm ~ kǟt talm . kiehttjāt ~ kielittjit NG keeht'̀ š́ā t; NJ, J Iŕcht't'š́it; sjunde / siebente. kiehttjitis NJ2 Iŕeht't'š́itis; för sjunde gången / zum siebenten Mal. kiehttō NJ, J km̀httω̄, asg ìcč́eh-

tὼw; 1. herättelse, händelse, till dragelse; föreställning / Erzahlung, Geschichte, Ereignis, Be gehen heit; Vorstellung /; talntj kiehttö gammal herättelse, tilldra gelse förr i tiden/alte Geschichte, Begehenheit aus alter Zeit/; mån lāv kähttjam tav kåtʿkijtim-kiehtov jag har tittat efter, huru det för håller sig med den där ström»historien» (huru strömmen rin ner ut ur sjön); latte-pielest lä påhtäm kanij-kielittö berättelsen, föreställningen om kanij har kom mit från svenskarna; 2. (med kiehttö som första sammansättningsled) omtalad / (mit kiehttö als erstem Glied der Zusammen setzung) besprochen, erwähnt /; tu kiehito-jänren ällim kiwteh det fanns ingen llsk i sjön, du talade om; tan kiehtto-hälvita tållåi till den där omtalade helveteselden /zudem erwähnten Hōtlenfeuer/; se även kiehfōn, kiehtōs. kiehttōm is= k ieh ttōm u s. kiehttōmus J keehttὼmus; någof som är värt att herättas, som är nämnvärt / etw., was wert ist, erzählt zu werden, was erwäh nenswert ist /; kiehttōmus-sāhka nyhet, som det är värt, lönar sig att berätta / Neuigkeit, die wert ist, erzählt zu werden, die es sich lohnt, zu berichten /; ij täh mike idehttoimissan lahrijtam mni'htui det har inte fastnat något i min net som är värt att herätta. kiehttōt SG kĕhttω̄t, 2 sg imp. kòhtω̄!; F ìŕɛyjtω̄t; NJ ìǟ̭chttὼt, impf kɛ̄èhtὼi̯; J kʿehttὼt, 1 sg prs kœìitὼw; herätta / erzählen; jfr m u i'h ta lit. kiettsa-vuolle SG kèttsa-vmUē;

2 30

NJ kž́èttsa-vuȯllē, J kʿètsa-vmllē; J kėe ̆v ätit; hli plötsligt skrämd av ställe under en fors, som rinner något (om människor och renar; ut i ett lugnvatten (sjö eller sel) även vilda djur) / plötzlich durch / Stelle unterhalb eines Wasser etw. erschreckt werden (von Men falles, einer Stromschnelle, die in schen und Renntieren; auch von ruhiges Wasser (einen See od. wilden Tieren gesagt). ein Stillwasser in einem Wasser kievērʿtit J keĕvērʿtit; gå och lauf) übergeht. vanka (vandra) / umherschlen dern, umherziehen /; tij kievērʿtihkiettsēs (attr.) se kieddsē. pit åmi tiiohkn ni går och vankar kiettsēs-lāhkāi se lāhkė. kiettsēt ~ kättsēt (adv.) NG1 (vandrar) hit och dit. kä̀t'̀s è ht, SJ1 kicisēt; smalt, trångt skievēs NJ skč́ĕvēs, npl skav(adv.) schmal, eng. väsa1', pred., attr.; J2 st̄ŕǟ̭vēs, asg skɛawàsau̯, pred., attr.; = s k ie kiettsēttt ~ kättsētit NG13 kä̀t'̀sètit, SG kèttsētit, NJ kieisētit, J vuk. Jŕdzētit; göra smal(are), smala kievi NG kè̮rvi; NJ ʜʜ, J ʜʜ; av / schmal, schmäler machen, jäv / Verwerfung (eines Stand verschmälern /; göra trång, trängre punktes als parteiisch) /; jävig / /eng, enger machen/; se kieddsē. (als befangen, parteiisch) an kietulatj, attr. -lis, NG kńtωlaš́; fechtbar. NJ lʜ; J lcì/tulaš́; SJ1 kėɛtulaš́, kievit NG km̀vit; NJ ʜʜ, J ʜʜ; attr. kėɛtulis; händig / gewandt, jäva (inför rätta)/(als parteiisch, befangen) ahlehnen, anfechten geschickt. kieva NG kėɛva, npl kèɛvvakah\ (vor Gericht) /; jfr jiev it. SG kèɛva, npl keɛvvaka; NJ kėɛva, kievōtit NG13 keēvω̄htit, neg. npl kèɛwaka; J kėɛva, gsg kč́ĕvva keevūf'ta; SG kĕɛvω̄htit, NJ kièvω̄hka; NG gyttja/Schlamm, Schlick/; tit, J fåĕvω̄htit; reta eller skrämma k.-jägge kärr, myr som inte här eller annars hringa någon i ur / Sumpf, Bruch, Moor, das nicht sinne, så att han börjar kievvöt trägt/; SG slam, gyttja/Schlamm, I reizen od. erschrecken od. auf Schlick /; NJ, J djupt, runt vat eine andere Art jdn in Wut brin tenhål eller liten tjärn i en myr, gen, so daß er zu toben (kievvöt) sumphål, gyUjepöl /tiefes, rundes anfängt /; jfr k ievvöt och kievWasserloch od. Teich in einem v u 1i s. Moor, Sumpfloch, Schlammtümskievuk, attr. -is NG sknɯhk ~ pel. sknvuhk, SG skēɛvuk; NJ skicvuk, kievahahttēt J kėɛvahahttèt, attr. (någon gång) -is; J skĕvuhlc; skrämma (människor och djur) J2 skĕwuk, attr. -is; NG vildsint, så att de rycka till och hl i mycket som inte släpper folk inpå sig 1. rädda / erschrecken (Menschen som t.o.m. rusar på folk (om ren) und Tiere), so daß sie zusammen / wild, unbändig, das Menschen fahren und große Angst bekom nicht an sich herankommen läßt men. od. sogar auf sie losgeht (von kievätit SG keɛvätit, NJ ìŕèvātit, einem Remitier) /; SG, NJ, J, J2

231

skygg och lättskrämd, skvätten SG ki.ɛsā; NJ kUɛsā, gsg kijsā; J (om ren) / scheu und schreck kìtɛsä, gsg kijs̀ā; klövjekista, van ligen elliptisk (J vars sida är av haft (von Remitieren). kievvōt NG13kcĕvvω̄t, ncg. kč́ēvω̄; höjd tunn björkved och bottnarna SG kèvvω̄t, 3 sg impf keɛvω̄i; NJ — 1.. botten och lock — av trä Iŕèvvω̄t; J Iŕèwὼt, neg. kėĕvω̄; rasa, spjälor och näver)/Saumtierlade, vara från sina sinnen av sinnes -kisle, meistens elliptisch (J die rörelse l. hysteri (?) (J särsk. vre Seitenwände sind aus gebogenem desmod; i synnerhet kvinnor) / dünnem Birkenholz, die Böden rasen, vor Aufregung od. Hy — od. Boden und Deckel — aus sterie (?) von Sinnen sein (J he- Holzlatten und Birkenrinde) /; sonders vor Zoni; vorwiegend NG13 lålikke-kil'sā liknande kista med lock / eine ähnliche Kiste von Frauen gesagt). kievvulis NG13 kivvulis, pred.; mit Deckel/; påsō-kil'sä, se pǟs ō. kii'htēt SG kihtēt; F Jdi̯š́tēt, 1 SG kēɛvvulis, attr.; NJ, J yèwwuhs, pred., attr.; NG13, SG, NJ sg prs kijš́tàu̯; NJ kìtGhtēt; J k'itɛhsom lätt börjar kievvöt/ wer leicht tēt, 1 sg prs kìjhtàu̯; tacka/ dan zu rasen, toben (kievvöt) anfängt/; ken; mðn kijhtäv tu kai'hka piiorJ som lätt råkar i ursinne 1. blir rēvuotas jag tackar dig för all skrämd (om renoxe 1. människa, godhet. i synnerhet kvinna, som blivit kii'htō NG8 asg kijhtὼ; SG skrämd i ungdomen) / wer leicht kihtω̄, asg kihtω̄ōu, NJ kìt.htω̄; in Wut gerät od. leicht geschreckt J kV·ɛhtω̄, asg kijhtὼw, 1. tack wird (von einem Renntierochsen / Dank /; kii'htö, kii'hto tack, tack! od. Menschen, besonders von / danke, danke schön! /; kii'hto einer Frau, die in ihrer Jugend ätnak mycken tackl/vielen Dank!/; einmal einen starken Schrecken kijhtöv anēh (hav) tack 1 /(habe) Dank! /; kii'hto jupmēUj (NG8) erfahren hat). kii hkit J ks̀rɛhkit; salta (vad Gud tack! (svaras på tack för som helst) / salzen (irgendetw.). maten! vanligen otydligt och för kii mōt NG, NG13 kùniὼt, SG kortat i slutet) / Gott sei dafür kìmω̄t; NJ, J kiiɛmω̄t, neg. hìjmω̄; gedankt! (antwortet man auf die bli ärgig / sich mit Grünspan übliche Formel, mit der jemand nach der Mahlzeit »für das Essen überziehen. kii'mōtit NG, NG13 kihnὼtit; dankt»; meistens undeutlich und SG kimω̄tit; NJ, J kì-ɛmω̄tit; av am Schluß abgekürzt) /; kii'hto sätta ärg, ge smak av ärg/Grün lähkns (lähkis) jnpmelij Gud vare span ausscheiden, den Geschmack tack! / Gott sei Dank! Gott sei von Grünspan gehen /; göra ärgig gedankt!/; kii'hto ja kndne lähkis /Grünspan hervornifen, mit Grün jupmēlij tack och pris vare Gud span sich überziehen lassen /; k. (ett vanligt religiöst uttryck); kijh piepmöv ge köttet smak av ärg töv kuoddēt frambära tack till (illat.) 1. hysa tacksamhet till / (om ärgig panna). kii'sā NG13 kiìsā, npl kìjsā1'; jdm seinen Dank aussprechen od.

2 32

jdm dankbar sein /; J kii'htojukästahka sup, som ges till tack för något, tacksup / Schiia|)S, der als Dank für etw. gegeben wird, » Da nkessch na ps ». skii'tō NG skii̯tὼ ~ skii̯Hω̄ ; SG skitω̄; NJ skì’-ɛtω̄, asg skii̯tὼw; J skìiɛfω̄; J2 skìi̯ȯtω̄, asg skŋtὼw; NG, SG mager, utmärglad fisk (vad slag som helst) / magerer und dürrer Fisch (beliebiger Art)/; NG även om utmärglad reu: väipatj-skii'to: tat lä tekå sk. han är som en sk. j auch von einem aus gehungerten Kenntier: v.d - - er ist wie ein skii'to /; NJ haue av röding i lektiden (är då mager) / Kotforellenmännchen in der Laichzeit (ist dann mager)/; även annan tid säger man om fisk som är mager: te l nåv väipatj tekå sk. den är mager som en skii'to /auch zu einer anderen Zeit sagt man von einem Fisch, der mager ist; le - - er ist mager wie ein skii'tö /; J skil'tδ-kuollē mager fisk / magerer Fisch /; J2 haue av röding (Salmo alpinus), laxöring (Salmo trutta) och sik (Coregonus) j Rotforellen-, Forellen- und Renkenmännchen. kiihtōkis SG kihtω̄kis; NJ, J kV-ɛhtω̄kis, p r e d . , a t t r . ; t a c k s a m / dankbar.

skii'tōt NG skûtω̄t, SG skitω̄t; NJ ʜʜ, J ʜʜ; hli mager och elän dig / mager und elend werden /; bli ofärdig 1. sjuk och i följd därav mager och eländig / ge brechlich od. krank und infolge dessen mager und elend werden /; SG hli mager o. eländig (oni fisk) / mager und elend werden (von Fischen) /; se sk ii'tō.

kij ~ kä TL (NG1) kij; NJ, J kâ, kǟ̭ (interr.); SJ1 ʜf; = kuhti (pron. interr.). kijhka NG kvβhka, NJ kijlika; J kijhka, npl kìiɛhkaka och kìtɛhkasn; SJ1 kijhka, npl kì~ɛhkakah och kitehkasah; NG mycket sur / selir sauer /; NJ, J, SJ1 mycket salt/sehr salzig/; SJ1 (som subst.) salt smak / (als subst.) salziger Geschmack /; kijhka-sal'tēs myc ket, förfärligt salt / sehr, furcht bar salzig /; iv mein kieŕtah tav kii'hkakav jag tål inte den har alltför salta smaken. kijhkar NG 'knlikar; NJ Iʜ, J lʜ; kikare / Fernglas, Feld stecher/; jfr tjii'h k a och tjii'li kar. kijhkijtit SJ1 kijhkim̀it; smaka mycket salt (t.cx. om starkt sal tad mat) / sehr salzig schmecken (z.K. von kräftig gesalzenem Es sen). kijkuk NG lʜ; SG kihkω̆k; NJ iʜ; J kìjhkuk; SG vit och lin / weiß und fein /; J blank/blank, glän zend. kijma NG, NG13 kifma, npl knniakah; SG kmia, apl klinakit; NJ ki’ma, npl kìrɛmaka; J kìJma, asg kìiɛmakau̯; arg / Grünspan, K up ferro st.

skijmōk NJ°° skijrnὼbk = skāim ōk.

kijhtōtipmē, attr. -tis NG13 kijš́tὼ'Hipniē, NJ hjhr̆ω̄'Hipmē; J kijhtω̄btipmē, attr. -!,tis; otacksam / undankbar. kijhtuhnis se kij htu 1vis. kijhtuivis ~ kijhtulmis NG13 kijš́tulinis, SG kihtulvis, NJ ki}htulvis; J kìjhtulvis, gsg -ā; tack sägelse, tack / Danksagung, Dank.

233

kijval J kijr̀a l; vingelmakare (som man inte kan lita på) / Windheutel (auf den man sich nicht verlassen kann). kijvaltallat NG13 kii̯val'tallat, SG kivaltallat, NJ kŋvcd'tallnt, J kij bat tullat-, frekv. av k ijv a llit. kijvaltit NG13 kii̯val'tit, SG kivaltit, NJ kijval'tit, J JcijvaVtit; ej gå rätt fram, gå i hukter (även lig.) / nicht geradeaus, schwan kend gehen, Umwege machen (auch bildl.) /; jfr k iu tja ltit. kilikat NG kiiikat; NJ, J kifi kat; bedriva pamingslek, para sig (om fåglar) / sich sammeln und sich paaren, balzen (vom Federwild). skihkērʿtit NJ ʜʜ; J, J2 skihkèrʿtit; springa ärenden åt någon överhetsperson 1. springa med in bjudningar till bröllop / Boten gänge für eine obrigkeitliche Per son machen od. Einladungen zu einer Hochzeit herumtragen. kihkka NG ill. sg kihkkai, SG ill. sg kihkkai, NJ kihkka; J ʜl; den lilla fjäder, mot vilken hanen spännes i en bössa / die kleine Feder, gegen deren Widerstand der Hahn einer Flinte gespannt wird /; hänav (hänänav) kihkkai kiesset spänna hauen/den Hahn spannen. skihkkār NG, SG skihkkar (obsolet); NJ ʜ; J, J2 skihkkàr; NG pihtäsa sk. sockenskrivare / Gemeindeschreiher /; SG, J, J2 person (lapp) som tjänstgjorde som betjänt l. hjälpreda åt någon överhetsperson (särsk, domare) 1. sprang ärenden 1. inbjöd folk till bröllop (ordet numera ej bruk ligt) / Person (Lappe), die als

Diener od. Gehilfe einer Ohrigkeitsperson (hesonders eines Rich ters) angestellt war od. Boten gänge machte od. Leute zur Hochzeit einlud (das Wort ist heutzutage nicht mehr gebräuch lich). kihkkat J küikkut; upprepa, säga om detsamma många gånger / wiederholen, dasselhe zu wie derholten Malen sagen. skihkkit SG skihkkit; NJ iʜ, J ʜʜ; springa ärenden (?) / Be sorgungen machen, Botengänge machen (?). kiksa NG1 kikʿsa, npl kiü̯wsah; SG kikksa, npl kiuhsa; NJ kikʿsa; J ktk^sa, npl kiu̯wsa1'; NJ, J lar ven till hähtsek (äter kött och skinn)/Larve von h. (frißt Fleisch und Fell). kiksat ~ kipsat NG13 kikʿsat, SG kippsat- NJ ʜi, J iʜ; bli fär digkokt, genomkokt/fertiggekocht werden, durcbgekocht sein /; jfr kipm an i t. kiksatit ~ kipsatit NG L·kʿsahtit, SG kipsaìitit; NJ ʜʜ, J ʜʜ; låta något bli färdigkokt, genom kokt / etw. fertiggekocht, durch gekocht werden lassen/; jfr k i hm itit. kiksit J kiksit, 1 sg impf kiksijiiv; bära ihop, samla / Zusam mentragen, sammeln. kikta ~ kipta NG13 kilcʿta, npl kiwwtah, apl kiwwtaU'J; SG kipta; F kibata, npl k ip ta ; NJ, J kipVta, npl kipta1'; NJ2 kibɛta, npl kipta1'; sänke i nät 1. not / Senker in einem Netz od. Schleppnetz /; (piessē-ˋ)kiptah (plur.) id. (av nä ver) / id. (aus Birkenrinde). ldktēt ~ kiptēt NG13 kikʿtēt, 2

234

sg imp. kiiu̯htē!; NJ ʜʜ, NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; = k iptit. skiiaitahttēt NG skilāi̯tuhttet, SG skilāitahttēt; NJ, J skilŭi̯tahttèt; skaka en skälla l.d. så att den skramlar 1. klingar (sk illa t) / eine Schelle od. dgl. schütteln, so daß sie rasselt od. klingelt. kilhatit NG13 kilhŭt·it; SG kilhätit ~ lcilātit; NJ kilhatit, J kilätit; fästa en kvinna, ge en friaregåva (guldring, silkesduk l.d.) åt en flicka, som man friar till (en sådan gåva innebär förlov ning, fastän ringen icke sättes på, förrän man tar ut lysning) / sich mit einem Mädchen ver sprechen, verloben, einem Mäd chen, um das man sich bewirbt, ein Freiergeschenk, Verlohungsgesebenk (Goldring, Seidentuch od. dgl.) geben (ein solches Ge schenk bedeutet eine Verlobung, obwohl der Ring nicht getragen wird, bevor man sich aufbieten läßt). kilhē ~ killē NG13 kiihc, SG kil(h)ē, NJ kilhē; J kille, asg kilēu̯; friaregåva, fästmansgåva/ Freier geschenk, Verlohungsgeschenk /; SG, J kilhē-mår'se fästmö som fått en fästmansgåva / verlobtes Mädchen, das ein Verlobungs geschenk bekommen hat /; NJ kilhē-suoŕmas förlovmngsring / Verlobungsring. kilēstit NG13, SG, NJ, J kdēstit; koka litet i hast, förvälla / etw. in Eile kochen, abkochen, abbrühen. kil'fēk, attr. -is NG1 kiVfēhk, superi, kilʿfēĭ'kum̀ὼs; SG hilʿfēk, attr. kil'β k is ; NJ ʜʜ, J ʜʜ; 1. NGl snabh att springa / schnell im

Laufen /; 2. SG som har tätt åt sittande kläder / wer dichtanliegende Kleider trägt. kil'janis J kil'l'jam s, gsg -ā; rop, skrik, rytande ( k il'jōt) / Rufen, Geschrei, Gehrüll. kiijastit SG kdjastit; NJ, J kil'jastit; skrika, ryta (0111 en vredgad 1. berusad människa) / schreien, brüllen (von einem zor nigen od. betrunkenen Menschen gesagt) /; även: tala högt i vre desmod / auch: im Zorne laut sprechen. kiljatit NG13, SG kiljäht; NJ, J kil'jā tit; tjuta, ryta till (en gång; om björnen, en retad h vansinnig människa) / (einm al) aufheulen, aufbrüllen (vom Bä ren od. von einem erregten od. wahnsinnigen Menschen). kil'jōt NG13 kiljω̄t, 3 sg prs kilju, även: kлljω̄t, kilju; SG kiUjω̄t; NJ, J kil't̆'jω̄t, 1 sg prs kil'jω̄w; skrika, ropa, tala i vredesmod / schreien, rufen, im Zorne sprechen. kii'hka NG1 kilahka, npl M kah; NG13 kiiɛhka, dimin. kil'kaš; NJ kil·'hka; J Jcil''hlca, gsg kil'lca, dimin. kil'kaš́; öppen skälla av minsta slaget/offene Schelle der kleinsten Art/; NG1 även: renko, som här en sådan skälla/auch: Renntierkuh, die eine solche Schelle trägt /; NJ aUo-kil'hka renko, som bär sådan skälla / Renntierkuh, die eine solche Schelle trägt /; dimin. kiŕkatj. kil'kä, attr. -s J kilakä, attr. -s ; SJ1 kilɛkā, altr. -s; hlek (om färg), Ijiis- / hlaß (von Farben), hell-/; kil'käs nui'ta hleltl (bleknat) kläde / ausgebleichtes, (verblaß-

235

tes) Tuch/; kìl'kä-lahtte ljusblått /hellblau/, kil'kā-niopsat ljusrött osv. / hellrot usw./; jfr k il ' kat (adj.). kii'ka SG kilɛkɯ; NJ ʜl, J ʜʜ; en träplatta, som man med ett långt snöre hinder fast i rib'ja för att kunna se, var noten med rib'ja är i djupt vatten / eine Holzplatte, die mit einer langen Schnur an rib'ja festgebunden wird, damit man sehen kann, wo das Schleppnetz mit rib'ja in tiefem Wasser liegt. skil'hkalit NG skilahkalit, SG skilɛkalit, NJ skiV’hknlit, J skilahkalit; J2 ʜʜ; NG, SG skingra, strö omkring/zcrstreuen, herum streuen /; NJ, J åstadkomma ett klingande 1. skramlande ljud med en skälla (ack.) / einen klingen den od. rasselnden Laut mit einer Schelle hervorhringen (acc.) /; skil'hkalah tav piellov skramla med den här skällan! kii'ka-piellē NG kilaka-, SG kilɛka-; NJ lʜ, J ʜʜ; sida/Seite/; NG kil'ka-pielij nalta på sidan / auf der Seite /; SG kil'ka-piele nanne lä, k.-p. nale sjaddat misslyckas, icke lyckas göra det man skall /Mißerfolg haben, es nicht fertig bringen, das zu tun, was man tun soll. kil'hkaratj J kilahkm·aš́, gsg -rat't'š́a; en mycket liten öppen skälla 1. klocka / eine sehr kleine offene Schelle od. Glocke /; jfr k il'h k a. kil'kat J2 kilàkat, 3 sg impf kil'kai̯; blekna (om färg) / ver blassen, ausblassen (von Farben). kil'kat, attr. k ilk is J2 kilàkat, attr. kilɛhs; blek (om färg; även

någon gång om en människas ansikte — annars mest om tyg) / blaß (von Farben; manchmal auch vom Gesicht eines Menschen — sonst meistens von Stoffen) /; jfr k il'kā. kil'kati (dimin.) se under kil'hka. kilk is (attr.) se k il'k a t 2. skil kijtit NG skiVkr’tit, SG skiVkitit, NJ skil'kitit, J skil'kirtit, J2 skil'küit; 1. gå sönder, få hål, gå upp i fogarna, reinna (t.ex. laggkärl, kåtaduk, kolt) / entzweigehen, ein Loch bekommen, aus den Fugen, aus den Nähten gehen, auseinanderklaffen (z.B. Gebin de od. Dauhengefäße, Zelttuch, Kolt)/; 2. SG strös omkring/umhergestreut werden /; NJ, J, J2 skingras (om renskock)/sich zer streuen, auseinandergehen (von einem Renntierrudel). kil kör NG13 kiVkὼo̰, gsg lcim̀hkura; SG kil'kω̄r, asg kilɛkurau; NJ Iʜ, J Iʜ; liten träskiva med ägarens namn eller bomärke på, som hänges på renens hals, om han är omärkt 1. örmärket ej är riktigt (jfr k ilu r i bet. 2)/kleine Holzscheihe mit dem Namen od. der Hausmarke des Besitzers, die um den Hals des Renntiers ge hängt wird, wenn es nicht ge zeichnet ist od. das Ohrenzeichen nicht richtig ist (vgl. k ilu r in der Bedeutung 2). skil'kŏt (adv.) J skilɛkὼht, J2 skit̆əkὼht; i trasigt skick, trasig / in zerrissenem Zustand, zer lumpt /; piktasah lä sk. kläderna äro trasiga. kiiʿkutit NG13, NJ, J kil'kutit; bli blek i färgen, urblekt (om

2 36

tyg) / blaß in der Farhe werden, aiishlassen (von Stollen). kil'kutuvvat SG kil'kietuu̯u̯at; NJ, J kil'kutuwwat; = kilʿkutit. skillatit NJ, J, J2 slnUatit-, 1. plötsligt skingras 1. skingra sig (om renskock 1. renhjord) / plötz lich zerstreut werden od. sich zerstreuen (von einem Renntierrudel od. von einer Renntier herde) /; 2. gå sönder, gå i hitar, rem na (t.ex. om skor, kåtaduk, kolt, hyxor) / entzw'eigehen, in Stucke gehen, Sprunge, Risse hekomiuen (z.R. von Schuhen, Zelt tuch, von einem Kolt, von Ho sen) /; jfr sk u o lla lit. killar ~ killer NG L·Uar, npl -ah; NG12 kittɛr; SG, NJ, J kil lar; giller, fälla / (Kasten-)F’alle, Schlagfalle /; sjiiierrä-kUlur (-kil ler) råttfälla/Mausefalle/; piioitakillar hermelingiller / Hermelin falle. killāsit NG13, SG, NJ, J killāsit; 1 . hli kokt helt lätt 1. halvkokt (särsk. ora kött och lisk) / nur ein bißchen ange kocht od. halbgar wrerden (be sonders von Fleisch und Fisch) /; 2. J surna litet (om kött vid varm väderlek) / anfangen schlecht zu w'erden (von Fleisch hei warmer Witterung) /; 3. NJ, J få skavsår 1. ömt skinn (av en hörda; suhj.: kroppsdel) / sich wundscheuern od. empfindliche, aufgeriehene Haut bekommen (durch eine Last, die seheuerl; suhj.: der betref fende Körperteil) /; killäsij müste tjavēl'k nåte vuolen jag ück skav sår (ömt skinn) på ryggen under hördan. killat NGC'° killat, neg. killah\

SG killat; NJ Jcillat; J kil̀lat, 1 sg prs killau̯; tåla, härda ut, finna sig i att / dulden, ertragen, aushallen, sich gefallen lassen, daß - - /; J iv mån killah tðktarav råhttit pänev jag härdar inte ut att låta doktorn dra ut tanden, eller: finner mig icke i alt - -; tjal'me viioin, kä karrasit suddii, ij åhbå killah kähUjat när ögat hlir snöhlint, tål det inte vid att man tittar med det. skiilat NG skillat, 3 sg impf skilāi̯; SG skillat; NJ, J, J2 skillat, 3 sg impf skiĭāi/, 1. J, J2 (ej NJ) skingra sig, skingras (om renhjord 1. renskock)/(nicht NJ) sich zerstreuen, auseinanderlau fen, zerstreut werden (von einer Renntierherde od. von einem Rennlierrudel) /; 2. NG, SG, N.1, J, J2 klinga (om Uten hjällra) / klin gen (von einer kleinen Schelle) /; jfr sk u ollat. kille NG killē, gsg kilē; NJ ʜʜ; hy (hond-) ' D orf/; jfr Snntēkillē. kille se k ilhē. killer se killar, killik SG killik-, NJ in, J nt; killing / Zicklein /; jfr tjillik . skillik SG skillik; NJ ʜʜ, J ]ʜ; skilling / Schilling (alte kupferne Scheidemünze im Werte von ca. 2 Öre). skillik NJ s killik i = s k i 1li ta h k a. killil NG8, NJ, J kiüit; SJ1 ʜ; NG8 kunna förmå sig till något (nyttjas vanligen nekande) / sich zu elw. hringen können (wird ge wöhnlich verneinend gebraucht)/; NJ, J härda ut, fördraga / aushalten, ertragen /; hähttu killit,

ihka tal paktjan man måste härda ut, fastän det är ont. skillitahka J2 skillitahka; NJ IH (se sk il l ili); drillsnäppan (Tringa hypoleucos) / Flußufer läufer/; Njunjes även: hehagsjuk Hicka som gör sig till för pojkar /auch: kokettes Mädchen, das sich vor jungen Burschen in Szene setzt /; »te lä ai riekta skämma-skillitahka» säges 0111 en sådan flicka / sk.-sk. sagt man von einem derartigen Mädchen. kiliōt NG13 lʜ; NG~ kil̀lω̄t, 3 sg impf killὼi̯; SG killōń; F ʜʜ; NJ killω̄t; J kil̀lω̄t, 1 sg prs killω̄w; sträva, arbeta, stå i med ett arbete (J särskilt med något som går trögt och sakta) / sich placken, ahrackern, arbeiten, sich ins Zeug legen (J besonders von einer Ar beit, die schwer und langsam vorwärtsgeht). kilōs (pred., altr.) NG1,13 kilω̄s; SG kŭω̆s, ess. kūlusin; NJ, J kit̆ω̄s, gsg kittusa, pred., attr.; snahb, rask att springa, duktig att färdas till fots (om renar och människor) / schnell, flink im Laufen, gut zu Fuß (von Renn tieren und Menschen) / (SG, J mest om körrenar) / (SG, J mei stens von Zugrenntieren). kil'pāi (adv.) NG13 kiìpài̯; NJ ʜʜ, J ʜʜ; i kapp/um die Wette/; k. viehkat springa i kapp / um die Wette laufen. kiltē- NG kil̀tè-, NG13 kil̀tē-; NJ IH, J lʜ; kiltē-knol'kak med glänsande fäll / mit glänzendem Fell /; jfr k illis; kiltē-jiekŋa ge nomskinlig is / durchsichtiges Eis /; jfr kilʿtuk, k iltis. kiltēt NG13 lcil̀tēt ~ kiltēt, neg.

kil'te; NJ lʜ, J iʜ; lysa, glänsa / leuchten, glänzen. kiltis (attr.) NJ, J kiltis; NJ kiltis-knol'kak som (är fet och därför) har glänsande fäll (om ren)/eines, das (fett ist und des wegen) ein glänzendes Fell hat (von Renntieren) /; J kiltis rai'na ren som alltid håller sig vid gott hull / Remitier, das sich immer in gutem Stande hält, gut hei Fleisch ist/; jfr k il'tu k. sjkiitjē NG1skiìt'š́ē, SG škilltšē; NJ s̄L·ilt'š́ē, asg s̄/ciVt'š́èu̯; J2škiìt'š́ē, asg škilʿt'š́èu̯; isklumpar på träd (som hildas när rimfrost 1. snö töar och sedan fryser), snökllim par i hundens päls, is på fot stegen på skidor o.d. / Eisklumpen an Bäumen (die sich bilden, wenn Rauhreif od. Schnee auftaut und dann wiedergefriert), Schneeklunipen im Pelz des Hundes, Eis am Fußteil der Schier od. dgl. /; NG1 pana lä skiUjēn hunden har isklumpar i pälsen. sjkiltjōt NG s̄kil̀t'š́ὼt, 3 sg prs (NG^) skilt'šu; SG škilltšω̄t; J2škilt'š́ὼH, 3 sg impf škil't'š́òyi̯; säges, när det vid hlidväder bildar sig sma isklumpar 1. ispartiklar, som hänga och dingla / wird gesagt, wenn hei Tauwetter sich kleine Eisklumpen od. EisparUkehi hilden, die dann hängeiihleihen und baumeln /; sjkilʿtjδi päna hunden lick isklumpar i pälsen; jfr pultjōt, tjil'vōt. kilʿtuk (pred.) NJ ʜʜ, J kiVtuk; som alltid är vid gott hüll (om ren) / (Remitier), das immer gut hei Fleisch, hei Leih ist. kilur SG kilur; NJ, J kilur, npl kilurah; 1. (SG) kihir-pieUntj

238

liten, dålig skälla, som inte hörs långt / kleine, schlechte Schelle, die nicht weit zu hören ist /; 2. (NJ, J) = küʿkōr. kilustallat NG1 kilustallat, verhaladv. hlustalä; NJ kilustallat-, J Hl; hoppa och springa hit och dit (om reu) / hierhin und dort hin springen und laufen (von Renntieren)/; killistalä mannat id. k il'v ē t

N G

k i l ɛ v ē t ; N J , J k l l ɛ Vēt,

neg. kilvē; 1. (NG) så (= s a d jit) /säen/; 2. (NJ, J) strö omkring/ umherstreuen/; slarva hört/etwas durch Nachlässigkeit verkommen lassen, verschlumpern/, tappa hoiä / verlieren /; eleh kilvēh käunijt ieiijt slarva inte hort sakerna l elēh val'tēh mu tjâu 'takav kilvätjit ierijt ta inte min nyckel så att du slarvar bod den! kil'vō NG kilωvὼ-ütnam; NJ ʜʜ, J Iʜ; såningsland / Saatland. kimās, attr. kipma SG lcimās; NJ, J kimā̰s, gsg kipniasa, attr. kipma resp. kipB»m; tillräckligt kokt, färdigkokt (om matvaror) /genügend gekocht, fertiggekocht (von Speisen). kimman SG, NJ Iciminana, plur. tant.; J ʜʜ; kummin / Kümmel/; jfr kar'vin. kimpit SG, NJ km pit· J kim̀pit, 3 pl. impf kim̀pii̯i; bunta, knippa ihop (fisk, ostar, angelikarötter, köttbitar till tork genom att träda upp dem på en tråd eller vidja) / in Bündel zusammenbinden, -knüpfen, bündeln (Fisch, Käse, Wurzeln der Erzengelwurz, Fleischstücke zum Trocknen, in dem man sie auf einen Faden od. auf eine Gerte aufzieht)/; jfr kihppō.

kimpō NG2 kim̀pω̄, gsg kimʿpω̄; SG kim̀pω̄ ; F kińipω̄, npl hmʿpω̄; NJ, J kiñipω̄, gsg kirnʿpω̄; knippe, bunt av föremål, uppträdda på en tråd 1. vidja / Bund, Bündel von Gegenständen, die auf einem Faden od. auf einer Gerte auf gezogen sind /; jfr kihppō. kināl NG13 kināl, gsg kiinala; SG kmäl, gsg kittnala; NJ kmäl; J lcinā̰l, gsg kitnala; 1. J nacksidan av lialsen och lmvudet (hos reuen) / die Nackenseite des Hal ses und des Kopfes (heim Remi tier) /; 2. NJ nacksenan (eg. två stycken) hos renen/die Nacken sehne des Renntieres (eigtl. ein Paar Sehnen)/; 3. NG13 så kallas på den avflådda huden vardera sidofliken framtill (kallas ej så, förrän huden är avflådd)/so wird jeder der zwei vorderen Seiten zipfel der ahgezogenen Haut ge nannt (wild n ich t so genannt, wenn die Haut noch nicht ahgezogen ist) /; SG, J skinnet på undersidan av käken hos renen / das Fell des Renntieres an der Unterseite des Kiefers /; J kinälkδsāt(ahka) sendrag i nacksenan (som renen får, då den betar trädlav)/Krampf in der Nackensehne (den das Remitier bekommt, wenn es Baumflechte frißt) /; J kinäl-suotna nacksenan (eg. 2 stycken) hos reuen / die Nacken sehne des Remitieres (eigtl. 2 Sehnen). kinj'kahit se k iŋ k ah it. kinnē NG13 kinnē, npl kinnēh; NJ ʜʜ, J Iʜ; killing / Zicklein /; jfr k illik , tjillik . kinʿtal NG2 kmʿtal, gsg kiǹtala; SG kinntal; F kiiitah npl kiiitala;

239

NJ, J hiìital, gsg kintala ~ kinn- mindre ren, soni är hunden) / iala; ljus (stearin-, vax-) / Licht, Sprünge machen und zappeln (von einem kleineren Remitier, Kerze (Stearin-, Wachs-). kinʿtal(-pei'vē) NG8 gpl kiǹʿ· das gebunden ist). talii; NJ ʜʜ; J kmʿtal-peei̯ɛvē; Kynkintsurit NG1 kihʿtsunt, SG delsm äss/Mariä Lichtmeß/; NG8 kmntsurit; NJ, J kintsurit; NG1, åiital kinʿtalij före Kyndelsmäss SG, NJ, J hoppa och sparka (0111 hmulen, otämjd ren) / Sprünge / vor Mariä Lichtmeß. skintik, aftr. -is NG skintibk, machen und ausschlagen, stoßen npl -ah; SG skintik; NJ skm’tik, (von einem angebundenen, unattr. id. eller -is; J skihʿtik; J2 gezähmten Remitier) /; J sprattla skihʿtik, attr. -is; bångstyrig, orolig (om fisk på kroken) / zappeln av sig (om ren) / (seiner Art nach) (von einem Fisch am Angelha widerspenstig, störrig, unruhig ken) /; NG1 sträva att komma (von Remitieren) /; J2 även: oro lös (även om människor) / sich lig, obeständig (om människa) bemühen losziikommen (auch von /auch: unruhig, unheständig (von Menschen). kiŋkahit NG13 kińkaìiińiē (ger. Menschen). skintōt J2 skiñtὼbt, 3 sg impf II), NJ kiń°kahit, J kiijkahit; sitta skmʿtὼi̯; NJ ii; vara orolig, aldrig fast, stå fasthunden, vara hän stilla, omhytlig (om människa) gande, nedstucken i marken l.d. / unruhig, nie ruhig, wetterwen / festsitzen, angebunden stehen, disch sein (von Menschen) /; angehängt sein, in die Erde hinvāivēs mäniiä, käk skintu besvär eingesteckt sein od. dgl./; NJ, J ligt barn, som aldrig ar stilla! stå i hand (om hmid) / an der kinʿtsar J kmʿtsur, gsg kiǹtsara; Kette liegen (von einem Hund)/; en liten obetydlig slaktren (egent J tjiiovun kiŋkaha kai'no-kietjēn ligen ironiskt: så pass liv i re dragstången (varmed noten dras nen, att han rör sig i ändan av under isen) sitter fast i ändan tömmen) / ein kleines geringes av notrepet; na te tå tal kål'kiSchlachtrenntier (eigtl. ironisch: kuoratj kal'kah ðdtjōt kìŋkahit doch noch so viel Lehen in dem padetē-kietjēn nå nu ska du då, Tier, daß es am Ende der Leine din lutTare, få sitta fast i bandet (till en hund). zappelt)/; jfr k in ʿtsartit. kiŋkēr NG1 kiìjkèr; SG kiŋŋkēr, kintsaris (attr.) SG kinntsaris, NJ hhtsäris; J »; heutigen alt gsg kiŋykēra; F kijjkèr; NJ ʜʜ, J hoppa och sprattla (om hunden, ʜʜ; husförhör (varigenom svenska otämjd ren) / auf Springen und präster kontrollera kristendomsZappeln eingestellt (von einem an kunskapen hos folket) / Katechigebundenen, ungezähmten Remi sation der Haushalte, »Christen lehre» (durch die die schwedi tier). kinʿtsarʿtit NG'*’ kinʿtsartit; NJ schen Pfarrer die Kenntnisse des ʜʜ; J kmʿtsarʿM; NG = k in tsurit; Volkes in der christlichen Religion J hoppa och sprattla (oin en kontrollieren) /; NG1 (förr även:)

240

(härrā)kiŋkērmässō gudstjänst med nattvardsgång i samband med husförhör / (früher auch) (h.)-k. Gottesdienst mit Ahendmahlfeier im Anschluss an die Christenlehre. kiŋkērtit NG1 kiŋkèrtit (ohsolet); NJ lʜ, J lʜ; gå på husförhör / zur »Christenlehre» gehen, skihpa (attr.) se sk ipas, skipāk, attr. -is NG1 skipabk, SG sīcipāk; NJ lʜ; J skipabk; J2 skipak, attr. -is; = s k ip ē k . skihpar NG skihpär, npl -ah; SG skihpär, npl -n; NJ skihpär, J skihpär; norsk köpman / nor wegischer Kaufmann. skipās, attr. skihpa NG1skipäs, npl. skiiipasa1', attr. skihpa; SG, H skipäs, ess. skihjmsin, attr. skihpa-, NG attr. skihpa; NJ skipäs, attr. skihpa-, J2 skipäs, npl skihpasa, attr. skihpa: sjuk / krank /; NG, NJ även: skihpa den sjuke, en sjukling / auch: skihpa der Kranke, ein Krankling, eine kränkliche Person /; NJ skihpatåhpē sjukstuga / Krankenstube. skihpat NG1, SG skihpat; F skiXpat; NJ skihpat, 1 sg prs skipāu̯ ; J2 skihpat, 1 sg prs skipāu̯; vara sjuk / krank sein. skipātahka NG skipātahk, SG skipāta; NJ, J, J2 sL·pātahka; sjukdom (i allmänhet) / Krank heit (i. allg.). skipātit NJ, J, J2 skipātit; vara sjuka (om flera suhj.) / krank sein (von mehreren suhj.)/; vara sjuk en kort tid eller vara lindrigt sjuk (om ett suhj.)/eine kurze Zeit od. leicht krank sein (von einem suhj.) /; J även:

vara sjuk då och d å/auch: von Zeit zu Zeit krank sein. skipēk, attr. -is NJ skipēk, attr. -is; J skipēhk; J2 skipēbk, attr. -is; sjuklig / kränklich. kipina (attr.) se kim ās. kipmanit SG kippinamt, NJ kip̀manit, J kipBnianit\ hli färdigt, fullständigt kokt 1. stekt (om mat varor) / fertiggekocht, durchge kocht od. -gebraten werden (von Speisen). kipmat SG kippmat; NJ, J kipmat-, para sig (NJ, J endast om skogsfågel, SG om fåglar i allm.) / sich paaren (NJ, J nur von Waldvögeln, SG von Vögeln i. allg.). kipmē NG13 kip̀rnē, iness. sg kirnen; SG kippinē; NJ kip̀mē; J kipHrnē, gsg keine; parning (SG fåglars; NJ, J endast skogsfåg lars) / Paarung (SG der Vögel; NJ, J nur der Waldvögel)/; NG13 brunst (om fåglar, skogsdjur, hund, men ej om reu) / Brunst (von Vögeln, Waldtieren, von Hunden, aber nicht von Renn tieren) /; SG kiniēn lä är i brunst / ist in Brunst /; J kämen mannat gå på fågelvin för att jaga / auf Balzjagd gelien /; J kipme-ai'kē skogsfåglarnas parningstid / die Paarungszeit der Waldvögel, Balz) /; J kipme-sadje fågelvin (plats, där skogsfåglarna samlas för att para sig) / Balzplatz (Ort, wo die Waldvögel sich sammeln, um sich zu paaren). kihpō J2 kihpω̄, asg kipω̄w; sve da (suhst.)/brennender Schmerz. kihpōtit NJ2 kiĭipω̄tit, J2 kihpὼt it; svida (starkare än svii'tit)

241

/ brennen, beißen (von Wunden od. Schmerzen, stärker als svii'tit). skihppāt NG skihppāt, NG1 skihp̀pāt, F skiγjìpāt; SG, NJ, J, J2 skihppät; bli sjuk/krank wer den. kihppit NG13 kihppit; NJ ʜl, J Hi; k. tjähkkäi binda samman i kihppō / in ein kihppō zusammenbinden. kihppō NG1 kihppὼ, npl 1tilipω̄h ; NG13 id.; SG kihppω̄, NJ kihppω̄; J III; knippe /Bund, Bün del /; SG tio vid mjölkning hop bundna renkor / zehn beim Mel ken zusammengebundene Renntierkube/; NG1, NJ räi'na-kihppö renllock tjudrad vid ett långt tåg, beslående av sammanbundna tömmar/eine Gruppe (»ein Bün del») von Remitieren, die an einem langen, aus zusammengeknüpften Zugleinen bestehenden Strick an gebunden und durch Festmachen dieses Stricks oder auch einfach durch die gegenseitige Spannung getüdent sind /; NJ kuolle-kihppö ett knippe fiskar, uppträdda ge nom gälarna på en vidjeklyka / ein Bündel Fische, die mit den Kiemen auf eine Zweiggahel auf gesteckt sind /; jfr kimpō. kipsat, kipsatit se k ik sat och k ik satit. kipta se kikta. kiptēt se kiktēt. kiptit ~ kib'tit SG kiptit, NJ kipVtit, NJ2 Icibɛtit; J JcipVtit, 1 sg impf kipVtijiw, sätta fast sänkstenarna ( kiptah) i nät 1. not / Senksteine (kiptah) am Netz od. Schleppnetz befestigen. skipuddē NJ slcipuddē, asg skiputtèu̯; J skipuddē; 20 pund ( = 16

1 skeppund / 20 Liespund ( = 1 Schiffspfund, in Schweden früher = 170,o3o kg.), skirāitahttēt NG skirāi̯tahttèt; NJ III, J III; kaus. tili sk irä itit. skirāitit NG skirāi̯t it; NJ III, J III; gnissla (t.ex. om dressin, om skidor på kier'ne) / knirschen, knarren, quietschen (z.B. von einer Draisine, von Schiern auf kier'nē). skiri NG1 skiri, npl skiri11; J III; snurra (suhst.) / Kreisel, skiri se skirri. skiri jtit NJ, J skirittit; J2 skiritit (möjligen shrittit); 1. NJ, J glida i väg mycket lätt i medlut l sehr leicht vorwärtsgleiten bei Bodenneigung in der Fahrt richtung /; te l näv feii'ro, at sapeka skirijtih mielittnn det är så gott före, att skidorna glida i väg i medlut / die Schneehahn ist so gut, daß die Schier von selhcr vorwärtsgleiten, sobald der Boden nur in der Fahrtrichtung sich etw. neigt/; jfr skǟr astit; 2 . J2 (ej NJ) skramla / (n ich t NJ) klappern, rasseln. skiritahka SG skiritalika; NJ ʜl, J ʜĭ; snurra ( = sk iri) / Kreisel. kirjak NG8, NG13 kirjahk; NG1, SG, NJ kirjak; J kirjak-, fläckig (t.ex. svart-vit hund) / gefleckt, fleckig (z.B. ein schwarz und weiß gefleckter Hund)/, skäckig (sagt om getskinnspäls)/scheckig (von einem Ziegenfellpelz) /, utsirad, hroderad (t.ex. handväska, tohakspung), brokig / verziert, ge stickt (z.B. Handtasche, Tabaks beutel), bunt /; NG1 kirjak-päjuk vit ren med (till största delen

242

helt små) fläckar av olika färger över hela hålen / weißes Remitier mit (zum größten Teil ganz klei nen) verschiedenfarbigen Tupfen am ganzen Rumpf. kirjälatj SG kir̆jālatš\ NJ, J kirjālaš́, npl -lat't'š́ah; 1. J som är flitig att läsa / wer fleißig heim Lesen, Lernen ist /; 2. SG, NJ som har läst mycket, är hoksynt / wer viel gelesen hat, belesen ist. kirjän se sjaljō-k ir'jē. kir'jaf NG kir'jat, ptc prt kirjam; NJ kirajat; J kirajat, 1 sg prs kirjau̯; utsira, brodera, pryda, krusa / verzieren, besticken, zie ren, schmücken, kräuseln /; (om ren:) springa fram och tillhaka och böka upp snön / (von Remi tieren:) hin und her laufen und den Schnee aufwühlen/; NG kir'jam tåp ledjin rainah renarna hade hökat upp snön där; J kir'jam-njallōni-sasnē sämskskinn som användes till att pryda hand väskor o.d. med / Sämischleder, das zum Verzieren von Hand taschen od. dgl. gehraucht wird /; jfr njallōt. kirjatit NG kirjatit, NG13 kirja htit; SG, kirjatit-, NJ kirjatit, J kirjatit; utsira, brodera (NJ, J med många färger och på många sätt) / verzieren, hesticken (NJ, J mit vielen Farben und verschie denartig). kirjātj NG8 apl med poss. suff. 2 sg kirjāt'š́m̀tat; NJ kirjāš́, J kirjāš́; liten bok / kleines Buch. kirjāt-peu'la J kirjāt-peeu̯vla; bärmark med snöfläckar här och där / nackter Boden mit Schneeflecken hier und dort.

kir'jē NG1 kir̆jē, NG8 elat. sg kirjēs; SG kirrjēɛ; F kivɛjē, npl kir̆jē; NJ kirɛjē; J kirɛjē, gsg kirjē; 1. hok / Buch /; brev / Brief /; NGl kir'je-niskē bokrygg / Buch rücken /; 2. Häck av annan färg (på djur); utsirmng / andersfarhiger Fleck (an Tieren); Ver zierung /; SG kir'je-vanjki som är duktig att sira ut skidor o.d. / geschickt im Verzieren von Schiern od. dgl. /; NG1 kirjeju ol'kak- 1. kirjē-juol-tjnoivak ren med vita klickar på hellingania / Remitier mit weißen Tupfen an den »Beinlingen», dem Fell der Läufe his zum Fußgelenk/; kirjekallo vita fläckar på pannan (ren) / weiße Stirnflecke, Blessen, (hei Remitieren) /; kirje-njiwj-tjnoivak ren med små vita fläckar eller klickar nedanför ögonen och ned på nosen / Remitier mit kleinen weißen Flecken od. Tupfen un terhalb der Augen und his hin unter auf das Maul (Geäse) /; kirje-pat-tjnoivak ren med vita klickar på ländeii / Remitier mit weißen Tupfen an der Lende /; kirje-m've ren med vita fläckar på hela framsidan av huviidet / Remitier mit weißen Flecken an der ganzen Vorderseite des Kopfes /; kirj-awak-tjnoivak ren med vitt huvud, överstrött med mörkare fläckar / Remitier mit weißem Kopf, der mit dunkleren Flecken getüpfelt ist. kir'jē-peu'la NG1 kir̆jè-pė̀ida; NJ, J kirɛjē-peeu̯ɛla; = kirjātpeu'la. Kirjēs NG kirjēs, kir3ißsa t'š́ǟrrω̄; NJ ʜʜ, J ʜʜ; Norrkaitum (lapphy i Gellivare socken) / Nordkaitum

243

(Lappendorf im Kirchspiel Gellivare) /; se även Kai'tōm. kir'jit NG ʜʜ; SG kirɛj i t ; NJ ʜʜ, J ʜʜ; utsira / verzieren /; springa omkring på sjaljo och göra spår i snön (om harn) / auf sjaljo (dem Platz vor dem Zelt) herum laufen und Spuren im Schnee machen (von Kindern). kirjōtit NG13 kirjω̄htit; NJ ʜʜ; J kirjω̄htit; NG13 skriva / schrei ben / (= tjā llē t); J utsira, bro dera här och där / verzieren, hier und da besticken. kirjutallat NG, NG1 hrjuHollat; NJ ii, J ʜ; NG snida orna ment / Ornamente schnitzen /; kirjutallat ietjas säges om ren som har vackra fläckar 1. teckningar i fällen / wird von einem Remitier gesagt, dessen Fell hübsch ge fleckt od. gemustert ist /; SG fröjda sig (NJ, J endast litterärt i denna bet.) / sieh freuen (NJ, J in dieser Bedeutung nur liter.). kirʿkēs NG13 kio̰ʿkēs, pred.; NJ ʜʜ, J ʜʜ; klar, ljus / klar, hell. kir'hkō NG13 kio̰òhkω̄, iness. sg kio̰'ŋi/cὼn; SG L·rɛhkω, gsg kirɛhkω̄; F2 kim̀γjcω̄, npl L·m̀γkω̄ ; NJ, J kim̀ìikω̆, gsg id.; kyrka / Kirche /; kir'hkon mannat gå i kyrkan / in die Kirche gehen /; kir'hkni mannat gå till kyrkan / zur Kirche gehen /; J kir'hkö-al'muk kyrkomenighet, kyrkfolk / Kirchenge meinde, die Kirchgänger/; kir'hkohärrä kyrkoherde / Pfarrer, Oherpfarrer /; kir'likö-kar'te kyrkogård/Kirchhof, Friedhof/; kir'hkomåhkkē ärende vid kyrkhelg (ss. barndop, vigsel, nattvardsgång etc.), även: kyrkobesök/Verrich tung hei einer kirchlichen Freier

(wie z.B. Kindtaufe, Trauung, Abendmahlsfeier usw.), auch: Kirchenbesuch /; kir'hko-mässo gudstjänst med nattvardsgång i kyrkan / Gottesdienst mit Abendmahlsfeier in der Kirche/; kir'hköplassa kyrkopiats, kyrkohy, sam hälle oinkr. kyrkan / Kirchplatz, Kirchdorf, die dichtere Siedlung um die Kirche/; kir'hkö-pai'hke plats där kyrkan står / Stelle, wo die Kirche steht /; kir'hko-passe kyrkhelg / kirchlicher Feiertag /; kir'hko-sadje plats, där kyrkan står/ Platz, wo die Kirche steht/; kir'hko-ätnam begravningsplats/ Beerdigungsstätte. kir'hkōlatj NJ3 kirɛhkὼlaš́, pred., attr.; kyrklig / kirchlich /; kir'hkolatj knlätnsäh kyrkliga kungörelser / kirchliche Verlaut barungen /; kir'hkolatj länlntis kyrklig sång l. hymn (ej psalm) / geistliches Lied od. Hymne volkstümlichen Charakters (nicht Genieindelied des Gesanghuches). kir'mahit J kirsniahit; sitta, stå 1. ligga omkring något (t.ex. om kring elden) / um etw. hermnsitzen, -stehen od. -liegen (z.B. um das Feuer herum)/; k. spissa pirra sitta etc. omkring spiseln/um die Feuerstelle (eisernen Ofen od. Herd mit Rauchhaube) herum sitzen usw. kir'malit J, SJl kirsmalit; samla sig hastigt, plötsligt i mängd om kring (pirra) något/sich plötzlich od. schnell um (p.) etw. sam meln. kirʿmastit SG, NJ, J kirʿinastit; SJ omringa / umringen, umstel len /; NJ, J samlas i hast om kring något (t.ex. omkring bordet.

244

när man är hungrig eller omkring elden när man är mycket frusen) / sieh eilig um etw. herum sam meln (z.B. um den Tisch herum, wenn man hungrig ist od. um das Feuer herum, wenn man sehr durchfroren ist). kir mat SG, NJ kirɛmat; j kir“mat, SJ1 kirɛmat; samlas omkring något / sich um etw. herum sam meln /; kir'min spissa pirra de samlades omkring spiseln. kir'mōt (adv.) J kirɛmω̄t; i ring (omkring) / in einem Kreise (um etw. herum) /; sij tjaodtjuh spissa pirra kir'mōt de stå i ring om kring spiseln. sjkir'njahit J2 škiŕ’ńcihit; gå litet klädd / nur leichtgekleidet sein, wenig am Leih haheii. sjkir'njasaddat J2 škirańasad(lat; gå 1. stå och huüra och frysa (när man har för litet kläder på sig) / vor Kälte zittern, sich heuteln (wenn man zu wenig Kleider an hat) /; tat sjkirʿnjōk sjkir'njasaddä den dar tunnklädda personen står o. luiürar o. fryser. sjkirʿnjatit NG š́kirʿŕmtit, SG škir nutet, NJ s̄kirʿńaHit, J škirʿńahtit, J2 škir ńatit; gå alltför tunnklädd / allzu dünn angezogen ge hen /; SG frysa (i följd av hrist på kläder) / frieren (wegen zu leichter Kleidung). sjkirʿnjō (attr.) NJ s̄kirʿńω̄, attr.; J2 škirʿñω̄, attr.; litet klädd, tunnklädd / leicht gekleidet, dünn un gezogen. sjkirʿnōk, attr. -is NJ s̄kirʿńὼhk, attr. -is; J2 škirʿńὼhk, attr. -is; tunnklädd, som är för litet klädd (så att han fryser) / dünn ge kleidet, wer zu wenig an hat (so-

daß er friert)/; även suhst.: tunnklädd, litet klädd person / auch suhst.: dünn angezogene, leicht gekleidete Person. sjkir'njōt (adv., pred.) NG š́kir3ńω̄t, SG škirɛńω̄t, NJ škirm̀ω ̀t; J, J2 škirańὼht ; tunnklädd, litet klädd (så att man fryser) /dünn angezogen, leicht gekleidet (so daß man friert) /; sjk. vaddset gå tunnklädd / dünne Kleider anhaben /; täh mäitäh lāh sjkir'njöt de här harnen äro för litet klädda. s k i r ō k , a t t r . -is N G “ skirōŕk, a t t r . -i s ; N J IH, j III; s o m in te ä r tä t n e d a n t i l l ( o m k å t a ) / w a s u n t e n n i c h t ( lic h t ist ( h e s . v o m

Zelt). s k i r r a t NG1, SG skirrat; NJ III, J in; snurra omkring / sich im Kreise lierumdrehen. s k i r r i ~ s k i r i NG skin (jämte harāk); NG1 skin, npl skirih; NG13 skio̰Qi, gsg skiQi; SG skiri; NJ skirri, npl skirih; J skiri; J2 skirri, asg skiriiv; skata (Pica pica) / Kister /; SG strandstriekel ( = drillsnäppa, Tringa hypoleucos)? (ej skata) / Flußuferläufer? (nicht Elster). skirrijahkēs SG, NJ skimjahkēs; J Hl; SG som är svår att snatta mat / wer es nicht lassen kann, Essen zu stihilzen, zu mausen /; NJ som har lätt för att riva sonder sina händer i arbetet 1. eljest / wer sich leicht seine Hände hei der Arheit od. hei anderen Gelegenheiten auf reiht /; jfr skirrit. skirrit NG1 skirrit, 3 pl. prs skirrm ; SG skirrit, NJ skir̆rit, J skirrit, J2 skirrit; NG1 s n a t t a / s t e h l e n , s ti h i t z e n /; ka, kåkte

245

kiionhsakah skirriji pierʿkoit snoŋerin se, hur lavskrikorna snatta kött i suoŋēr; NJ, J, J2 riva en hit av något (som är lieh) / ein Stück ahreißen (von et\\\, was ganz ist). skirritit NG1, J skivritit; NG1 = nih'rōt; J kontin. av skirrU. skirrö NJ, J, J2 skirrω̄, apl skivoìi̯t; av rovdjur avriven hit av en djurkropp (J2 1. människo kropp) / von Raubtieren abgeris senes Stück eines toten Tieres (od. eines toten Menschen)/; NJ te l häpaka sk. det är en rest av en fågel som blivit riven av hök. skirrō (ath\) NJ, J, J2 skirrω̄; avriven / abgerissen /; NJ skirrotanhteh hen med kvarsitlande köttslamsor efter en av rovdjur riven djurkropp / Knochen eines von Rauhtieren zerrissenen Tieres mit anhaftenden Fleischfetzen /; J2 skirro takte hen från sönder rivet kadaver / Knochen von ei nem zerrissenen Tierkadaver. skirrōt (adv.) NJ, J skirrM; J2 skirròŕt; i sönderrivet tillstånd (om en av rovdjur sönderriven djurkropp) / in zerrissenem Zu stande (von einem von Raub tieren zerrissenen Tiere)/; avriven (om bit av sådan djurkropp) / abgerissen (von einem Stück eines solchen Tierkadavers)/; tät piehkke lä sk. detta stycke är av rivet. kir'sa MG17 kiŕsa; NJ ʜt, J ʜʜ; tjäle / Bodenfrost, gefrorene Bo denschicht. skirʿtas (NG1) TL skirʿtas, npl skirɛhtasah; NJ ʜʜ, J ʜʜ; orolig, skygg ren, som hoppar o. springer undan för människor/unruhiges.

scheues Remitier, das vor Men schen davonspringt und wegläuft. kil'ʿtatjit NG kirʿtat'š́it, SG kirʿtatšit; NJ, J kirʿtat'š́it; flyga hit och dit. sväva (om fåglar) / hier hin und dorthin fliegen, schwe ben (von Vögeln). kir'tē-lai'va NG kir̆tēlàĭva; NJ Iʜ, J lʜ; flygmaskin / Flugzeug. kir'tēlit NG kir'tēlit, SG kirɛtēlit; NJ ʜl; J kirɛtēlit; NG, SG flyga upp (om fågel) / auffliegen (von Vögeln) /; J flyga en sväng runt / einmal im Kreis herum fliegen, einmal im Fluge eine Runde machen. kir'tēt NG kir*tēt; SG, NJ, J kirɛtēt; 1. flyga, kretsa omkring något (om rovfåglar 1. fågel om kring ungar) / um etw. herum fliegen, hermnkreisen (von Raub vögeln od. von einem Vogel, der um seine Jungen herumkreist)/; J rnŋka kir'tā rnmʿpōv korpen kretsar omkring äset; tjin'kalådde kir'tā tjiukait fågelmaniman kretsar omkring ungarna; 2. gå, färdas, göra en sväng runt något (t.ex. en klippa, ett berg, en sjö)/ um etw. herumgehen, -fahren, eine Schwenkung um etw. ma chen (zR. um einen Felsen, einen Berg, einen See). skir'htō NG ʜʜ; NJ skim̀htω̄, asg skirtὼiv; J skim̀htω̄; J2 skirȯ̆tω̄, asg skirʿtὼw; skjorta / Hemd. skirun NJ, J, J2 skirim, J2 npl skimna; skära (att skära säd för hand med) / Sichel (zum Schnei den des Getreides mit der Hand). skir'va, attr. skirvas NJ skirava, attr. skinns; J skir3va; J2 skiràva, attr. skiwas; mager, tunn, liten (medfödd egenskap; NJ endast

246

om människa; J2 människa och ren) / mager, dünn, klein (als an geborene Eigenschaft; NJ nur von Menschen; J2 von Menschen und Renntieren) /; NJ även: skir'vaalmatj mager, tunn människa / auch: sk.-a. magere, dünne Per son. skirvēs NJ ʜʜ; J skirvēs; J2 skirvès, pred., attr.; = s k ir 'v a . skirvutallat NG skirvuhtallat; NJ ʜʜ, J ʜʜ; tlyga omkring med utspärrade klor (om asfåglar) / mit ausgespreizten Krallen herumfliegen (von Aasvögeln). kis (partikel) NG1 kis, SG -kis; NJ, J kis; åter, däremot / aber, dagegen, indessen /; J mån vuol'käv låttev vuohtjēt ja tån kis vuol'kāh tuoddarij jag far ut och jagar, du åter (däremot) far till fjället. kisehihttēt NG1 kiselahttèt' {pɛerʿkὼ); NJ ʜʜ, J lʜ; laga till kiselli j kiselli zuhereiten. kiselli NG1 kil'se’tti; NJ IH, J IH; en rätt bestående av köttstrim lor, som kokas i spad / ein aus Fleischstreifen bestehendes Ge richt, das in Blühe gekocht wird. kisjkat SG kišškat, NJ kifišlcat; J lʜ; 1. SG flitigt arbeta, sträva / fleißig arbeiten, sich abmühen, sich placken/; jfr k isjk ēt; 2. NJ skrämma, sjasa en ren för att få honom att flytta sig till en annan plats / ein Remitier fort scheuchen, aufjagen, um es dazu zu bringen, anderswohin zu ge hen /; jfr isjk a stit. kisjkatit NG13 kiskatit, SG kiškahtit, NJ kiš́kabtit, J kiška'Hit; ivrigt sträva, ligga i, förhruka kraft på / eifrig sich hemühen.

sich ins Zeug legen, Kraft ver brauchen für etw./; NG13 y teina kal'kah kisjkatit, meina ij pasah det tjänar ingenting till att för bruka sina krafter på sådant som inte leder till nagot resultat (man inte kommer någon vart med). kisjkēt J kiš́kèt, 2 sg prs kiškah; sträva, hålla ut, ligga i / sich ahmühen, nicht nachlassen, tüchtig od. unablässig arbeiten /; måi kisjkin ållit vi (två) ligga i för att få färdigt. kisjuk, attr. -is SG kišuk; NJ kimk, attr. -is; J kišuk, attr. -is; villig / willig, geneigt. kisjvar ~ kisjvarak NG1 kiš́varahk\ NJ kis̄vār, npl kisvärakcV1; J ʜʜ; litet maskliknande vattendjur / kleines larvenähnliches Wasserüer /; jfr k in'njārij. kisjvartit NG1, NJ kiwartit; J kišvarʿtit; = k i sj v u r i t. kisjvōt NG1’ 13 ʜʜ, F IH; SG kiššrω̄t; NJ ʜʜ, NJ2HI; J kišwω̄t, neg. kišwω̄; gräva ur med knivspetsen (t.ex. omkring ett spikhål) / mit der Messerspitze ausschneiden, aushöhlen (z.B. um ein Nagel loch herum) /; jfr tsisk ōt. kisjvurit NG1 kiš́vurit, NJ kis̄svurit, J kiš́iviirit; krypa genom att växelvis kröka och räta ut kroppen (om maskar o .d .)/krie chen, indem der Körper ahwechselnd anfgewölht und ausgestreckt wird, »spannmessen» (von Rau pen od. dgl.) /; färdas i tvära krökar, när man leder en ren, som hoppar / in scharfen Rucken hin und her gerissen werden, wenn man ein Remitier führt, das Sprünge macht /; NJ även om ren: hoppa i tvära krökar

247

/auch vom Renntier: in scharfen Wendungen, Haken hin und her springen /; NG, J sprattla (t.ex. om llsk)/zappeln (z.B. von einem Fisch). kissalit NG1, NJ, J, SJ1 kissalit; vimla överallt (om mycket folk och många renar; i lapskan med personl. konstruktion) / Überall herumwimmeln (von vielen Leu ten und vielen Renntieren; im Lappischen mit persönl. Kon struktion) /; NG1 resa sig och hölja röra sig fram och åter (om renar när de legat och vilat) / aufstehen und anfangen, sich hin und her zu bewegen (von Renn tieren, wenn sie gelegen und sich ausgeruht haben) /; SJ1 kissalij tjnoi'hka ilä vuoika ätnak det vimlade alldeles förskräckligt av myggkissat NG13 kissat, 3 sg impf kisäi̯; SJ1 kissat, neg. kisa; vimla (i lapskan med personl. suhj.) / wimmeln (im Lappischen mit personl. suhj.) /; kissä tan sijtan almatj det vimlar av folk i den hyn; NG13 riekta kisäi låtte hiodda det riktigt vimlade av spår efter fågel; låddĕ riek kisäi tappe det vimlade riktigt av fågel där. kissē NG, NG13 kissē (anses riktigare än 'kahttōˋ) / (wird als korrekter helrachtet als ’kahttō’) /; katt / Katze. kissja l i t SG, J kiššald; NJ kissalit; gå med på, gå in på (att göra något) / einverstanden sein, darauf eingehen (etw. zu tun) /; jfr h ih k a lit. kissjat SG kiššat, NJ kiš́s̄at; J kiššat, 1 sg prs lcišäu̯; vara vil

lig att / willig, bereit sein zu /; jfr hihkat. kista ~ kistā NG, NG1kistä, npl kistä1’; NG13 kistŭ, npl kis̀tā'1; SG, H kisstä, npl kisstä; NJ, J kistä, npl kistä1'; handske av renhellingar med håret på/Handschuh aus nicht ahgehaaiäen Remitierheinlingen /; NG1 kistāit vaddēt förorsaka plötslig brådska åt nå gon (så att han måste rycka åt sig handskarna och skynda iväg) / jdn rasch auf die Beine bringen (so daß er die Hand schuhe an sich raffen und sich eiligst auf den Weg machen muß)/; J kistä-madda den del av hand sken, som omsluter handleden / der Teil des Handschuhes, der das Handgelenk umschließt /; kislä-rahttjä se ra httjā; kistäsuoi'nē hö, som stoppas in i handsken, när det är kalR, för att det skall bli varmare för han den / Handschuh-Heu, das in den Handschuh hineingestopft wird, wenn es kalt ist, damit es für die Hand wärmer ist /; kistā-tiesŋar handskfoder av ludet skinn / Handschuhfutter aus haarigem Fell. kistō SG kisstω̄; NJ, J kistω̄, gsg kistω̄ ; kista (av trä, av elliptisk form med lock på att för vara papper, pengar, småsaker i) l größere, elliptisch geformte Schachtel (aus Holz, mit einem Deckel, zum Verwahren von Pa pieren, Geld, Kleinigkeiten) /; lii'hka-kisto likkista / Sarg. kitā NG, NG13 kitä; NG (N) prol. kiddakʿ; NG (S) iness. sg kitän; SG kitä", NJ, J kitü, iness. sg kitän; vår/ Frühling Frühjahr/;

kitān om våren/im Frühling, im Frühjahr /; ärra kitä tidig vår / früher Frühling/; nuiŋŋe kitä sen vår/später Frühling/; kiddak på våren, i våras/im Frühling, im ver gangenen Frühjahr, voriges Früh jahr /; kitta kiläi ända till våren /bis zum Frühling, his zuin Früh jahr /; NG tä kitä, J tön kitä i våras / vorigen Frühling, im vo rigen Frühjahr /; J kitā-jåhtnlahka vårllyttning (till fjällen) / Friihjahrswanderrnig (ins Hochgehirge) /; kitā-jatōs id.; kitäkaggā vårkagge (i vilken man på sommaren och hösten samlar mat och förvarar i kallkällor eller på annat sätt till följande vår) /»Frühjahrsfäßchen» (in das man im Sommer od. im Herhst Essen hineintut u. das in kalten Quel len od. auf andere Weise bis zum nächsten Frühjahr aufbewalirt)/; kitā-kiessē vårsommaren, för sommaren / Frühsommer, Vor sommer /; J kitä-kiesse-jåhtiilahka vårsommarllyttning (till fjällen) / »Frühsommerwanderung» (ins Gehirge; in der Zeit von 24. Juni his Mitte Juli) /; kitä- (kåt-jsadjē vårviste / Frühjahrssiedelung /; NG1 kitā-nieste = (SG, J) kitā(n)åsse; NG kitā-nieste-räi'na = kieris-räi'na, se kieris; kilän-asse = kUä-asse; kitä-pieles(l) från vår sidan / vom Frühjahr her /; kitäpāllāi fram emot våren /gegen das Frühjahr hin /; kitā-tal'vē vår vinter / »Frühjahrswinter» (un gefähr von Anfang März his Ende April)/; kitā-tal'vē-jåhtulahka vårvinterflyttning / »Frnhjalirswinter»-Wanderzug /; kitā-asse vår kost, dvs. mat, som lämnats kvar

på hösten på höstvistet för att an vändas på våren / Friihjahrskost d.h. Essen, das im Herhst in der Herbstsiedelung zurückgelassen wurde, um im Frühjahr ver braucht zu werden. kitāitit SG kitāiìitit; NJ, J kitāi̯tit; tillhringa våren någonstans, vara över våren / das Frühjahr irgendwo verbringen, sich im Frühjahr irgendwo aufhalten, im Frühjahr irgendwo sein. skitār NG skitär, npl skihtürah; SG skitär, asg skitärau; NJ, J2 skitär, attr. skitäris; 1. NG, SG slösare / Verschwender, Vergeu der /; 2. NJ, J2 slösaktig / ver schwenderisch. skitārʿtit NG skitārʿM, SG skitärüt; NJ, J, J2 skitārʿtit; förslösa / verschwenden, vergeuden. kitāsatj (adj.) NG kUāsaš́, SG kitāsatš, NJ kitūsaš́; J n; som hör lill den l. den våren, från den 1. den våren / was zu diesem od. jenem Frühjahr gehört, von die sem od. jenem Frühjahr /; NG tā kitāsatj, SG tän k. som är från i våras / was vom vorigen Früh jahr ist. kitjāitahttēt NJ, J kit'š́ āi̯ tahttèt; skaffa någon hesvär 1. möda, ligga över någon med, heveka någon till något/jdm Umstände od. Mühe machen, jdm mit etw. beständig auf dem Halse liegen, jdn zu etw. hewegen /; tāt tjårå lä munnuv kitjāitahttām; ij sitāh mannat kåså måi sihtin den här renskocken har skaffat oss mycket hesvär, den vill inte gå dit vi vill. kihtjak (adj.) NG kiht'š́ahk; NJ, J kiht'š́ahk; med ojämn kant eller

249

yta /m it ungerader Kante od. un ebener Oberfläche. kitjāltahka SG kitšālta, NJ Jat'š́āltahka; J kit'š́ālʿtaìika, gsg-to&ā; gångjärn, hängsle (av trä 1. järn) / Scharnier, Angel, Haspe (Türhaspe od. Fensterhängen; aus Holz od. Eisen). kitjārtit NG ʜʜ; SG kitšārht; NJ, J kit'š́ārʿtit; knarra (om med, käpp 1. sko mot frusen snö) / knarren, knirschen (von einer Kufe, einem Stock od. Schuh auf gefrorenem Schnee) /; jfr kitjērtit. kitjārtit NG kit'š́ār'ʿHit, 3 sg prs kit'š́ār'·ʿHa; NJ lʜ, J lʜ; pana kitjärta maŋēn hunden luffar med och viftar på svansen / der Hund trottelt mit und wedelt mit dem Schwänze. kihtjat SG kih̀tšat, NJ kih̀t'š́at; J kiht'š́at, 1 sg prs kit'š́āu̯; sträva, knoga / sich ahmiihcn, sich plakken und plagen /; hålla på (med) / über etw. sein, (mit etw.) be schäftigt sein /; J man kuhkev ahuatj kihtjä taina parkuin hur länge håller man på med det arbetet? maina(s) tån kitjäh vad knogar du med? sjkihtjat NG s̄kih̀t'š́at, neg- skit'š́āh; SG ških̀tšat; NJ ʜʜ, J ʜʜ; leka och väsnas / spielen und lärmen. kitjērtit SG kitšērUt, J kit'š́ērʿtit; = k i tj ār t i t 1; sabbē kitjēŕt muohttakin staven knarrar i snön. kihtjētit J kiht'š́ēbtit; plötsligt sticka fram 1. skjuta u t/plötzlich heraustreten, hervorragen, vor springen /; kihtjētam lä taktē kāpmasa tjatā en (avhrnten) hen-

stuinp har stuckit ut genom skin net (hellingen) /; jfr kihttjōt). kihtjō (attr.)NG kiht'š́ὼ, SG kih̀tšω̄, NJ kiht'š́ω̄, J2 kiht'š́ω̄; utskju tande, utstående (t.ex. om en av bruten trädgren 1. kvist, vasst grässtrå 1. dyl.) /; herausragend, hervortretend, vorstehend (z.B. von einem ahgehrochenen Zweig od. Ast, von einem scharfen Gras halm od. dgl.) /; kihtjö kier'ke, vass, utskjutande sten / scharf kantiger, vorspringender Stein /; jfr adv. kihttjōt. kihtjōk NG13, NJ kM'š́ ω̄ hk\ J2 kiht'š́Gχ̆'k, a t t r . -is ( ä v e n s u h s t . ) / ( a u c h s u h s t . ) /; s o m s k j u t e r u t, S tick e r f r a m , s t å r u t ( o m e n g r e n s t u i n p , ett m a n l i g t k ö n s o r g a n l.d .) / w as h era u sra g t, v o rsp rin g t, h e r au sste h t (v o n ein em A ststu m m el, einem m ä n n lic h e n G esc h le c h ts o r g a n o d . d g l.).

sjkitnjat, attr. sjkidnjis NG attr. skid'ńis, SG attr. škiddńis; NJ s̄kii'ńat, attr. s̄kid̀'ńis; J2 škit'̀ ńat, attr. škid̀Hńis; som klingar med spröd ton ( = sakka-kielak; t.ex. bjällra) / was mit einem spröden Ton klingt ( = săkkakielak; z.B. eine Schelle) /; jfr sjkätnjat. kitōt NG1 kitω̄t, 3 sg prs kitu\ NJ ʜʜ, J ʜʜ, SJ1 ʜl; vara svårt sjuk länge / lange schwer krank sein. kitōtit NJ, J, SJ1 kitω̆htit; draga, locka (ìŕta jiiosik till vad som helst) / dazu hringen, verlocken, verleiten (k j. zu allem Mögli chen) /; kitotit mippev, vai tahkä locka den andre till att göra nå got / den anderen dazu verleiten, etw. zu tun.

250

kitsaitahttet NG13 kitsāi̯taHtM; NJ ʜʜ, J ʜʜ; kaus. till k itsā itit. kitsāitit NG1 kitsāi̯tit; SG ʜʜ, NJ, ʜʜ, J ʜʜ; = kihtsat. kihtsat NG1 kih̀tsat; SG ʜʜ, NJ Iʜ, J ʜʜ; gnissla, knarra (om åra mot håa, snö under med 1. stav) / knirschen, knarren, krei schen (von einem Ruder gegen die Ruderdolle, von Schnee unter einer Kufe od. unter einem Stab). k i t s ē r t i t NJ kitsērht; J ʜʜ, SJl IH; spåra, finna (renar) efter spå ren / aufspüren, (Renntiere) nach ihren Spuren finden. kitt J kitt — k itta (i het. 2); kitt Vnotnai ända till Norge / bis nach Norwegen hin. kitta (adv.; även pred.); NG1, SG, NJ, J, SJ1 kitta; 1. = fasta (se d. o.) / = f. (s. dieses Wort) /; kitta valtet taga fast / festnehmen /; uksa lä k. dörren är till sluten / die Tür ist (fest) zu /; valtet nvhsav kitta stänga dörren (inifrån) / die Tür schließen (von innen) /; SJ1 läh-kus tån hiovas vai k. (hellre: fasta) är du le dig eller upptagen? kitta-sðhke (hellre: fasta s.) björk som står på rot/auf dem Stamme stehende Birke /; 2. ända (till eller från) / his (bis an, zu), von - - her) /; k. kitäi ända till våren/his zum Frühjahr hin/; k. tasä kå ända till dess att - - / his, daß - - /; kitta Vnonas ända från Norge / von Norwegen her. kihttalahttēt N G kihttalahttèt, SG kihttulahttēt; NJ Hl, J ʜʜ; binda ihop ekorrskinn till kihttalis ( = 1 timmer = 40 st.) / Eichhörnchenfelle zu kiht talis (einem

Bündel von 40 Stück = 1 »Zim mer») bündeln. kihttaiis NG ill. sg kihttat̆issai̯, NG13 kihttaiis, asg -a (ohsolet), SG, NJ kiìittal·is; J kihttaiis, gsg -ā; 40 st. ekorrskinn = 1 Ummer / 40 Stück Eichhöriichenfelle = 1 »Zimmer» /; NG kihttalissai pidjat = k ih tta la h ttēt. skittētipmē, attr. -tis NG skittèHip̀mē, SG skittēhtiprnē; NJ, J skittē'Hijmē, attr. -htis; J2 skittētijmie, attr. skittētis; tunn (om skinn) / dünn (von Fellen). sjkihttja NJ skikt' t'š́a,^ s’kih̀t'š́a u̯; J, J2škiht't'š́a, asg škiht'š́au̯; flik (t.ex. av tyg, av ett skinn) / Zipfel, Lappen (z.R. von einem Stück Zeug, von einem Fell) /, utskjutande flik av en landtunga 1. udde, av en renhjord etc. / vorspringender Zipfel, Spitze einer Landzunge od. eines Vorgebirges, einer Renntierherde usw./; njar'ka-sjkihttja yttersta spetsen av en udde / die äußerste Spitze einer Landzunge od. eines Vorgehirges. kihttjahit NG13 leiht'š́ahit (?), SG kiìit't'šahit; NJ, J kit't'š́ahit; stå ut, sticka fram, synas / her ausstehen, hervorstehen, vor springen, sichtbar, zu sehen sein/; jfr k ih ttjōt, verb o. adv. kihttjē NG kiht't'š́ē, iness. sg kiht'š́ēn; SG kiht't'šē; NJ kiht't'š́ē; J kiht't'š́ē, npl kih̀t'š́e; NG vrå, ut skjutande vinkel, flik/Ecke, vorspnngender Winkel, Zipfel /; SG liten knöl, utväxt på ögat, då man blivit snöblind / kleinen Knoten, kleine Wucherung auf dem Auge, wenn man schneeblind geworden ist/; jfr tjau'ŋa; NJ, J utstående, skarp spets av något (t.ex. av-

251

hruten kvist i ett träd, âksĕ-k., i. i en stuhhe, jalŋes-k., etc.) / hervorstehende, scharfe Spitze von etw. (z.B. eines ahgehrocheneu Astes an einem Baum, ðksĕ-k., od. an einem Baumstumpf,yaf^ēsk. , usw.), kihttjōt J kiht't'š́ὼt; sticka ut, sticka fram, stå ut (grenstump l. d.) / (her)vorstehen, vorspringen, herausragen (von einem Ast stummel od. dgl.)/; jfr k ih ttjah i t .

kihttjöt (adv.) SG kiht't'šω̄t; NJ, J h̀iht't'š́ω̄ht; i utstående, ut skjutande ställning (t.ex. om avhruten gren l. kvist, vasst gräs strå l.d.) / in (her)vorsteliender, vorspringender Stellung (z.B. von einem abgebrochenen Zweig od. Ast, von einem scharfen Gras halm od. dgl.) /; åksē lä k. kvisten står ut (jfr attr. kihtjō). kihttsē NG kihttsē, npl kihtsēh; NG13 obsolet; SG kihttsē; NJ ʜʜ; J L·httsē; NG, SG killing / Zick lein/; J smeknamn till get / Kose name für eine Ziege. kittuk SG kittuk; NJ ʜʜ; snål, ohjälpsam /knauserig, nicht hilfs bereit; jfr kiddat. kiu'njahit NG13 *kiumahit, SG kiuńahit, NJ km3ńahit, J kiu̯äńahit\ hänga (intr.) / hängen (intr.) /; hänga på armarna (t.ex. vid en trädgren) / mit den Armen hängen (z.B. an einem Ast) /; hänga fast (vid renen: om vargen när han hitit sig fast och släpar med då renen springer) / festhängen (am Renntier: vom Wolf, wenn er sich festgehissen hat und sich mitschleiften läßt, wenn das Remi tier läuft).

sjkinnjak NG skmmahk, SG škiuńak, NJ š́kiu̯ńak, J škiu̯ńahk: ren som är märkt med sjkhi'njemärket / Remitier, das mit dem s/Å·ʜi'л/ē-Zeichen gezeichnet ist. kin'njānj NJ~ kiid'ńārij, npl kiu̯ɛńàrahāh; SJnpl kiu̯ɛńämhāh; mygglarver (i vatten) / Mücken larven (im Wasser). kiunjarʿtit NJ~, SJ°°/« mńaiɛtit; röra sig smått upp och ned (t.ex. om mygglarver i vattnet) / sich ein wenig auf und nieder be wegen (z.B. von Mückenlarven im Wasser). kiu'njat J knm̀ńat, 1 sg prs hu̯ńau̯; hänga (frans.) / hängen (trans.) /; kiiinjai ietjas han häng de sig / er erhängte sich. sjkiu'njē NGl*·Äŕîjmē, SG škiuńēɛ; NJ škiu̯ɛvē, asg s̄lciu̯ńèu̯; J, J2 škiu̯ɛńē, gsg škmńē; 1. längdsnitt 1. långsträckt urringning ( = vajā sla h k a och v u o la sta h k a ) / läiiglichrmider Einschnitt, läng licher Ausschnitt am Rande ( = vaj. und vuol.)/; 2. som bestånds del i önnärke i olika kombinatio ner, mest i förh. med nahppa, sjlieptjē (sjlieb'tje) och tsiehkēs / als Bestandteil des Ohrenzeichens in verschiedenen Kombinationen, meistens in Verbindung mit n„ sjl. (sjl.) und ts. /; sjkm'nje åiitårt ~ åiitål'tis- (åiitaltus-jsjkiu'njē längsgående snitt i främre kan ten av renens öra fram emot speisen/länglicher Einschnitt am vorderen Rande des Remitierohres gegen die Spitze zu /; sjkin'nje maŋēl't ~ maŋēl'tis-sjkiii 'njē ett så dant snitt i bakre kanten av örat / ebensolcher Einschnitt in den hinteren Ohrrand /; J kavvaris-

2 52

sjkiu'njê = ru o lik k ē-sjk iu 'n jē (se ruohkkē). sjkiu'njit NJ s̄kiu̯ɛńit; J, J2 škiu̯ɛńit; märka med sjkiu'njēörmärket / mit dem sjkin'njeOhrenzeichen zeichnen. sjkiu'njitit NG1* š́k iimiht, NJ ˋskiu̯ɛńitit, J škiu̯ɛiutit; frekv. till

werden /; jfr stiu h sē tit; SJ1 göra narr av, reta / (jdn) zum besten haben, necken, ärgern /; khihsetit marräi reta, göra narr av någon, så att han hlir ond / sich über jdn lustig machen, jdn ärgern, so daß er böse wird. kiiihsētit J kmwsetit = kiuhs jk iu 'n jit. sēltil. skiiirēs NJ Iʜ; J, J2 s h i w r ē s , kiutjaltit SG kmtšat̆tit; NJ Hl; n p l s k i u ̯ ɛ r ā i s a , p re d ., a ttr .; som ä r J kiu̯t'š́cd'tit; fara, vanka liit och fö rv ä rv a d 1. h e k o m m e n på ärligt dit / hin und her fahren, -schlen sä tt; (o m en m ä n n i s k a : ) ä r h g j dern, -bummeln /; (lig.) vingla w a s e h rlic h e r w o r b e n ist od. w o z u hit och dit utan bestämd åsikt m a n a u f e h r lic h e W e is e g e k o m /(hildl.) hin und her schwanken, m e n ist; (v o n e in e m M e n s c h e n :) ohne eine hestimmte Ansicht zu e h r lic h /; m ü s k i u r e s p i e l ' j e s å m ā haben /; jfr k ijv a ltit. v i e h k a k i i o t s a t j m itt ärliga re n ö ra kiutjarʿtit J kiu̯t'š́nrʿtit = kiu( = m in h jo r d som j a g ärligt f ö rv ä r tjaltit. v a t — a ld r ig t j u v m ä r k t — ) sk a ll kivällar NG kivāllār, SG kwälno g betydligt fö rö k a sig / »m ein lar; NJ lʜ, J Iʜ; fånggevaldiger e h rlic h e s R e n n tie r o h r » ( = m eine / Profos u. Leiter eines Transpor H erde, die ic h a u f e h r lic h e W e ise tes von Strafgefangenen (in frü e r w o r b e n — n ie m a ls h e im lic h in heren Jahren eigenes Amtsorgan), U nrechter W e is e g e z e ic h n et h a b e k l - - se under 1- -. — ) w ird sic h gew iß h e tr ä c h lic h kn - - sc under n - -. v e r m e h r e n /; se ä v e n s t i u r ē s . kr - - se under r - -. kiusātallat J kiwwsätattat; hära ihop och samla upprepade gånger -k(u), -kns (frågepart.) NG~, 1. ihärdigt / mehrmals od. aus SG, NJ,J -k, -kii, -kus; 1. (i direkt dauernd Zusammentragen und fråga) månne (översättes i allm. sammeln/; frekv. av k i uhs ē t i t 2. ej)/(in direkter Frage) vielleicht, kiuhsēlʿtit NJ, NJ“ lciu̯wsēll'tit; denn, wirklich (wird an das am J ʜ, SJ1 ʜʜ; h ä r a litet i s ä n d e r stärksten helonte Wort angehängt o c h s a m la ih o p / jedesmal ein und i. allg. nicht übersetzt)/; lähwenig Zusammentragen und sam kus tån tav ådtjiim har du fått det? meln /; jfr kiksit. / hast du es bekommen?/; lä-ku kiuhsētit NG kiuiwsētît; NG1 satnes är det sant?/ist es wahr?/; knpschi ~ Iciiet"’iVsētit; SG kiut(h)- ådtju-k tån tau fick du det? / sētit, NJ kiu̯wsētit; J ʜi; SJ1kmw- h ek am st du es? /; tänne-kus lä sētit; NG pina / peinigen /; SG är han här? / ist er hier? /; 2. fresta / versuchen, in Versuchung (i indir. fråga) om / (in indirekter fühlen /; NJ plåga någon med Frage) oh /; iv tieteh lä-ku pahtiggeri / jdm mit Bettelei lästig täm vai ij jag vet inte, om han

253

kommit eller inte/ich weiß nicht, oh er gekommen ist od. nicht. skuhmahit NG skiwmahit, SG skubbmnhit; NJ, J skub^mahit; stå ut, puta ut (oin kläder) / (her-) vorstehen, ahstehen, bauschen, sich aufhauschen (von Kleidern)/; J gå med huvudduken lindad omkring huvudet (om kvinnor) / das Kopftuch um den Kopf ge wickelt tragen (von Frauen) /; jfr sk u p m atit. skubmē NG skiibʿmē, iness. sg skup̀mēn; SGskubbmē; NJ skubnmē, gsg skupmē; J, J2 skuìm̀mē, iness. sg skupmēn; 1. säck förmig inbuktning i en berg- 1. fjällslutt ning, halvcirkelformig dal, djup dalkjusa i berg/ sackförmige Einhuchtung in dem Ahhang eines Berges (unter od. über der Baum grenze), Trogtal tiefe trogförmige Mulde in einem Berghang /; 2. NG även: krök pâ â /auch: Win dung, Biegung eines Flusses. kudjē NG8 knd'je; NJ Iʜ, J lʜ; gata (i stad) / Gasse, Straße (in einer Stadt). kudnāstallat NG1 kud̀ nastallat; NJ ʜʜ, J ʜʜ; vara ambitiös (t.ex. så att man ej täcks hegära något) / Ehrgeiz, Haltung haben, sich fühlen (z.B. so, daß man es nicht über sich hringen kann, von an deren etw. zu verlangen) /; jfr k u tn āstallat. kudnē NG1 kud̀nè, gsg kut'̀n ē ; NG2 L·ulHnē, SG kuddnē; F kud̀ʿnē, asg kutnèɯ̭; NJ kud̀nē; J kud̀Hnē, gsg kut'̀n ē; ära, heder / Ehre, Kuhm /; kiidneii atnet hedra / ehren /; NJ3 kudne lahkis Ahttjäi ja Par'näi ja alles Viwi'yanij ära

vare Fadern och Sonen och den helige Ande; jfr ärrō. kudnētit NG13 kud̀nètit, SG kuddnētit, NJ kud̀nētit, J kiid̀Hnētit; hedra, ära / ehren /; jfr ǟr rōtit. kudnit J, J2 JcudHmt; söla ned med aska (t.ex. maten vid lag ningen) / mit Asche heschmntzen (z.B. das Essen heim Kochen) /; koka (näten) i asklut / (die Netze) in Aschenlauge kochen /; strö aska (på gården, när det är halt) / Asche streuen (auf den Vorplatz des Zeltes, Hauses, wenn es drau ßen glatt ist) /; kndnit sjaljöv strö aska på gården / Asche auf den Vorplatz streuen /; kuolpe lä kiidnitnm golvet är nedsölat med aska (kiitna). kuffi, attr. kuffis NJ, .1 kuffi, attr. kuffis•, som ingenting be griper, spec. som har svårt för att lära sig läsa / wer nichts be greift, hes. wem es schwer fällt, lesen zu lernen /; jfr juggi, kui'fē. kuggöt NG ʜʜ; SG kuggω̄t; NJ ʜʜ, J Iʜ; gala (om gök) / rufen (vorn Kuckuck). kui'fē J kui̯ɛfē; NJ iʜ; = kuffi. kui'lō, attr. kuilōs J2 ìcmoˋlω̄, attr. kmlω̄s; långsam, trög (att färdas, springa, gå; om håde människor och djur) / langsam träge (beim Fahren, Reisen, Lau fen, Gehen; von Menschen und Tieren) /; jfr kåi'lō. kui'lōt (adv.) J2 ku̯i̯ǟ̭lὼ'H; lång samt, trögt / langsam, träge/; jfr kui'lō. kuina NG1 kuina, SG kmɛna; F kui̯ɛna, npl kuina-, NJ kmSna, gsg ku̯i̯na; J kmɛna, asg ku̯mau̯;

254

kvinna / Frau, Weih /; NJ, J J km£timus; klagomål (verhaläven: hustru / auch: Ehefrau, suhst. till k u i't it) / Klage (auch Gattin /; SG kninän-ålmai, (NJ, vor Gericht), Beschwerde. J) kuinan-ulnuitj kvinnsperson / kui'tit NG13 kui̯tit, 3 sg prs Frauenzimmer, weibliche Person. kui̯tē; NJ, J kui̯ɛtitt 3 sg prs kui̯ɛti; kni'pahit NG kulpahit, NJ klaga (för någon), heklaga sig kiuɛpahit, J kmɛpahit; ha mun (inför någon) / klagen, (jdm) sein giporna neddragna och titta snett Leid klagen, sich (hei jdm) be 1. visa en förgrymmad l. missnöjd klagen. uppsyn (kiii'pot) / mil heninterkujös NJ'*’, J2 kui̯ω̄s, gsg kud'gezogenen Mundwinkeln scheel jusa; 1. sval, kylig (om väder på blicken od. eine grimmige od. sommaren och hösten, t.ex. på unzufriedene Miene aufsetzen. kvällen efter en het dag / kühl kui'pōt (adv.) NG kwi̯pὼt, SG vom Wetter im Sommer und im kuŋìω̄t; NJ kmɛpω̄t; J, SJ1lcmɛpὼt; Herhst, z.B. abends nach einem med neddragna mungipor och heißen Tage /; om kläder, som missnöjd 1. förgrymmad uppsyn kyla omkring kroppen, när man / mit heruntergezogenen Mund svettats / von Kleidern, die den winkeln und einer unzufriedenen ganzen Körper kalt machen, wenn od. grimmigen Miene /; kni'pot man geschwitzt hat /; om en fäll, kähttjat (NG) titta snett, visa en som legat ule och känns kall / förgrymmad uppsyn, (SG) se von einem Fell, das draußen ge mycket förskräckt ut (om barn) legen hat und sich kalt anfuhlt/; / scheel blicken, eine grimmige om vind på sommaren / vom Miene aufsetzen, (SG) sehr er Winde im Sommer /; om solen, schrocken aussehen (von Kin när den håller på aU gå ned / dern) /; NJ njālmēv kåit kui’pot von der Sonne, wenn sie im Be atnä han har åtminstone mun griff ist unterzugehen) /; pei've l giporna neddragna (och ser miss knjos. kå lä lii'timin solen är sval, nöjd ut); SJ1 kui'pδt tjåhkkåhit när den håller på att gå ned. 2. sitta tyst och se förargad 1. miss (även suhstantiviskt:) svalt, ky nöjd ut / stumm dasitzen und ligt väder/(auch substantivisch:) verärgert od. unzufrieden aus kühles, ein wenig kaltes Wetter/; te l kujos udiii iehketis det är svalt sehen /; jfr k n i'p ah it. kuitalvis ~ -lmis NG13 kmtal- (väder) i kväll. kuhka (allr.) se kuhkkē. mis, SG kuitalvis, NJ kuitalvis \ J kui̯'̀at lm s, gsg -ā; klagan /W eh kuhkahit NG13 kuhkahit, SG klage, Klage. kuhka hit; NJ, J kuhkahit-, Unna kuihtētit NG kiåš́tètit; NJ ʜʜ, för lång (viigsträcka, tråd l.d.)/ J ʜʜ; knussla (t.ex. med mat), für allzu lang halten, (etw.) lang ta till snålt / knausern (z.B. mit linden (z.B. eine Wegstrecke, dem Essen), geizig, knickerig he einen Faden od. dgl.) /; linna messen, zuteileu. långsam (tid, vistelse etc.) / für kui'timus NG13 kui̯timus; NJ, langweilig halten, (etw.) lang

255

wierig finden (z.B. Zeit, Aufent halt usw.) /; långledas / sich lang weilen /; jfr k u h k a lu ssja t. knhkak SG kuh̀kak, ess. kuhkakin; NJ, J kuhkabk, pred., även ihland attr.; lång / lang /; något som är långt / etw., was lang ist /; J tjiivte-kuhkakjuoksa en pilhäge, som är ett finger långt / ein Flitz bogen, der einen Finger lang ist/; valtä ja piedjä aktij tan knhkakav, mi ålla tjatnat pirra man tar och hinder ihop så lång hit (av handet), att den räcker runt omkring; tat mnorra-piehkke lij hal'va tjuvte knhkak den träbiten var nästan ett finger lång. kuhkälatj S J- kuhkàlaš́; långt hort liggande 1. belägen, i ut trycket: kuhkälatj atnam långt hort liggande land 1. terräng /weit entfernt liegend od. gelegen, im Ausdruck: kuhkälatj atnam weit entfernt liegendes Land od. Ge lände. kuhkāimastēt SG kuhkälmasstēt; NJ, J kuhkālmas̀tèt; dröja länge, bli fördröjd / lange auf sich warten lassen, lange säu men /; vai ij kiilikāhnastēh maksemis så att det inte dröjer för länge med betalningen (av lånet). kuhkäimuvvat J kuhkalniuwimt; bli fördröjd / aufgehalten werden, sich verspäten. kuhkalussjat NG lcuhkalus̄š́at, SG kuh̀kaluššat, NJ, kuhkalusSat, J kuh ka luššu t ; = k u h k a h i t; N G kuhkalasjāi (utan objekt) han tyckte, att det dröjde för länge / (ohne objekt) er meinte, daß es zu lange dauerte. kuhkār se k u h k kär. knhkās (adv.) NG kuh̀kās, NG1

kuĭikàs; SG Jcuhlcās; NJ, J kuhkäs; 1. långt (hört) / weit (weg, ent fernt) /; även interr.: huru långt (hört)? / auch interr.: wie weit (weg, entfernt)? /; J iv niån kal'kah knhkās jag skall inte (fara) långt bort; nian knhkäs tån katkah huru långt (hort) skall du? kuhkās (med något stigande 1. jämnt fördelad ton) tån kalʿkah huru långt hort skall du? jas lä ilä knhkäs mannam om det har gått för långt (med sjukdomen, så att den inte kan botas). 2. långt (framåt i tiden), länge/лveit (in die kommende od. zukünftige Zeit hinein), lange/; mnhtēm mānäh ådtjiin nåv kuhkäs njammat, ahte - - somliga barn fingo dia så länge, att - -; 3 (även relät.) så långt som / (auch relat.) so лveit wie /; tah knossēh mannih tain jiikälvisäin kuhkās hahppitih de där gästerna gå på dessa bröl lop så långt de hinna. kuhkātis NG kuhkätis, SG kuhkātis; NJ, J kuhkätis-, kieta-k. så kallar man barn, då de börja kunna hjälpa till / so nennt man Kinder, wenn sie anfangen, mit helfen zu können. kuhkatit NG kuhkahtit; NJ ʜʜ; J ʜʜ; gala (om göken) / rufen (vorn Kuckuck) /; jfr kuhkkēt. kuhkēlatj SJ°° kuhĭcèlaš = kuh kälatj. kuhkēmus (superi.) se kuhkkē. kuhkēmusāt (superi.) se ku li ket. kuhkēp (komp.) se kuhkkē. kuhkēpui (adv.) J kuhkēpui̯; längre bort (även utan direkt

256

jämförelse) / weiter weg, entfernt (auch ohne direkten Vergleich). knhkēput (komp. adv.) se kuhkēt. kuhkeputj (dimin., adj.) NJ, J kuhMpuš́; litet längre / ein hißchen länger, weiter/; jfr kuhkkē. kuhkēpiittjav (adv.) J kuhkcput't'š́au; något längre (om tid och utan direkt jämförelse) / etw. län ger (von der Zeit und ohne unmittelbaren Vergleich). kuhkēs (attr.) se kulikkē. kuhkēt (adv.) J lmhkēht, komp. kut̄ikēput, superl. kuhkèmusāt; långt (som modal hestämmelse till verh) / lang, weit (als modale Bestim mung zum Verh) /; tjanäh tan hierʿkĕ lāptjēv kuhket hind eien köroxens töm långt (så att köroxen får långt svängrum); tjanäh lāptjev kuhpepiit hind tömmen längre! kuiikētit NG13 kulikētit, SG kiih̀kētit; NJ, J kithketii; förlänga, göra längre / verlängern, länger machen. kuhkētit J kuhkēhtit; gala upp repade ggr 1. ihållande (om gö ken) / wiederholt od. andauernd rufen (vom Kuckuck). knhkēv (adv.), komp. kuhkēpuv, superl. kuhkēmusāv NG kuìikē, SG kuh̀kēu; NJ, J kuhkèu̯, komp. kuhkēpuw, superi, kuhkèmusàu̯ ; länge / lange /; (NJ, J även interr.:) huru länge?/(auch inten.:) wie lange? /; J iv mån kuhkev katöh jag hlir inte horta länge; man kuhkev tån kātöh huru länge hlir du horta? kuhkev (med något stigande 1. jämnt för delad ton) tån kātoh hlir du horUi länge? kuhkev-kiis tån kätöh hlir

du horta länge? härm kal'kä piehmat sn, nåv kuhkev kå viessii prästen skall underhålla honom, så länge han (ej prästen) lever; tan knhkēv (demonstr.) så länge / so lange. kuhkkānit J kuhkkänit; hli, göras längre / länger werden, län ger gemacht werden /; tät kapte vier'hti k. den här kolten måste göras längre. kuhkkār NG kuhkkàr; NG1 kuwkàr, npl kuwkkàrah; SG kuìikkar, asg kuhkkārau; NJ iʜ; NJ3 kuhkkar; J iʜ; tohakspung / Ta baksbeutel /; NJ3 även: kollekthåv (som användes i kyrkan)/ auch: Klingelbeutel (zum Ein sammeln der Kollekte in der Kirche) /; kiihkkār-vaddsem håvgång (när man tar upp kollekten med håv) / »KlingelheiUelgang» (wenn man die Kollekte mit dem Klingelbeutel einheht). kuhkkāsij (adv.) J kuhkkàsij, SJ1 kuhlckäsi1; i tidens längd, änt ligen, till slut /im Laufe der Zeit, endlich, zum Schluß/; k. lik tat mii tär'nδ påtij min piga kom ändå till slut (efter lång väntan); k. årʿnik-ålmāi valtni äntligen gifte sig ordningsmannen; k. karrā kuolle lisken hårdnar, när den får hänga ute för länge (om tor kad fisk). kuhkkē, attr. knhka och kuhkēs NG kulikkē, attr. kuiika, kuhkès; SG kuhkkē, attr. kuiika, kujikēs, komp. kuh̀kēp; NJ kulikkē; J kuhlckē, attr. kuiika, kuhkēs, komp. kiüikēp, superi, kuhlcēmus; l. lång, (även interr.:) huru lång? (också om tid) / lang, weit, groß, (auch interr.:) wie lang? (auch

257

von der Zeit) /; NJ, J ai'ke lä lång som, av den och den läng knhkke tiden är lång / die Zeit den, - - lång; - - längd / a) mit ist lang /; kuhka (resp. kahkes) der Maßangabe im gem (wird ålinäi lång karl / langer Kerl, gro auch substantivisch gebraucht); ßer Mann /; kuhka (resp. kahkes) so lang wie, von der und der ai'ke lång tid / lange Zeit/; kuhka, Länge, - - lang; eine - - länge /; kahkes lai'to läng vägsträcka / J kieta-kulikke armslang / arm lange, weite Wegstrecke /; NG lang /; SG, NJ, J sjuohpana kahkes pärjetak långfredag j Kar laihkkē av en lassos längd, lång freitag /; J man knhkke lä tåhkn som en lasso; en lassolängd / von huru långt är det dit? knhkke der Länge eines Lassos, lang wie (med något stigande 1. jämnt för ein Lasso; eine Lassolänge /; NJ2 delad ton) lä tåhkn huru långt tjuoUiv sjuohpana kuhkev skar av är det dit? tah såppeh läh akta en lassolängd; sapeka knhkke lij kuhkêh de här käpparna aro lika suohpa snöbryggan var lång soni långa; ij nakäh knhkijt viehkat en skida; vitä salä knhkke I sjuohhan orkar inte springa långa hi- pan lasson är på två famnars tar (sträckor) (på en gång); NG längd; b) med måttangivelsen i kuhkke-ku lā «i'kĕ är det länge ack.: så och så lång / b) mit der sedan? NG1 kuhkes-kattsak lång- Maßangabe im acc.: so und so rmgrad, tjuvaktig / »Långfinger», lang /; tāt såbbe lä kål'må karta diebisch /; NJ kuhka-kaddsa tjuv- knhkkē den här käppen är tre aktig person/ diehische Person/; kvarts aln lång / dieser Stock ist NG, NJ, J knhka-njnnjäk som har dreiviertel Elle lang/; mahttā tat lång n os/m it langer Schnauze/; viessōt mippēv tav knhkev (nupSG, J knhka-njnnnje (låuguos) pev kuhkev, tav mippev kuhkēv) nähhmus, Sorex / (»Laugschnau- han kan leva duhhelt så länge ze») Spitzmaus /; J kuhka-pålak (som han har levat hittills); jfr som har lång hål / mit langem kuhkō. Rumpf /; J knhkn-sjäjak långkuhkkēn (adv.) NG kuhkkèn, SG lu d d ig/langhaarig, -zottig/; NG1 kuh̀kēn; NJ, J kuhkkēu; långt borta knhkēs-tjiivtak långl'ingrad, tjuv- / weit weg, fern /; (NJ, J även aktig / wer »lange Finger macht interr.:) huru långt borta/(auch od. hat», diebisch /; J kuhka- interr.:) wie weit entfernt?/; NG tjuvtak id.; 2. kahkes (attr.) lång på långt håll / von weitem, aus väga, som kommer långt hort der Entfernung, ifrån / weither kommend, wer aus kuhkkēt (adv.) SG, NJ, J kiijikweiter Ferne kommt /; S.P° kiih- kēt; långt hortifrån, från långt håll kes kiiosse långväga främmande / aus weiter Ferne (her), von weit (gäst) / von weither kommender her/; (även interr.:) hum långt Fremder (Gast) /; 3. (efter mått- hortifrån, från huru långt håll? angivelse) / (nach Maßangaben) /; /(auch interr.:) von wieweit her? a) med måttangivelsen i genitiv aus welcher Entfernung? /; mån (brukas även suhstantiviskt): så patāv kuhkkēt jag kommer långt 17

258

hortifrån; iv tieteh, knhkket (med något stigande l. jämnt fördelad ton) pahtä jag vet inte huru långt bortifrån han kommer. kuhkkēt NG13 3 sg prskuhkkä, ptc prt kuhkkàm; SG ʜʜ; NJ kulikkēt; J kuhkkèt, 3 sg impf kuhkij; gala (om göken) / rufen (vom Kuckuck). kuhkkōt NG13 3 sg prs kuhkku; SG, NJ kuhkkω̄t; J kuhkkω̄t, 3 sg impf kuhkὼi̯; bli lång eller längre, förlängas / lang od. länger wer den, sich verlängern/; NG13păivēh kuhkkiih dagarna hl i längre / die Tage werden länger /; J pdvē kulikotijn då dagen börjar bli längre. kuhkkōt NG kuhkkὼ t; NJ ʜʜ, J ʜʜ; gala (om göken) / rufen (vom Kuckuck). kuhk(k)utahka NG *kulikutahka; SG ill. sg kuhkutahkai; NJ, J kuhkkutahka, gsg -takä; längd / Länge / J kuhkkutahkai sjaddat hh avlång / länglich werden. kuhkō NG, NG~ kuìikω̄; NJ lʜ, J ʜʜ, SJ2 in; så lång som, - - lång (efter en måttangivelse) / so lang wie, . . . lang (nach einer Maßangahe) /; NG~ ij läh viioddaka knhkö den är inte så lång som ett skohand; NG kal tat aUä nuppē ta knhko nog lever han dubhelt så länge (som han har levat hittills), blir dubbelt så gammal som han nu är (jfr kuhkkē). kllhkōi NJ kuhkὼi̯, gsg kuǹlckuha; J kuhkὼi̯1, gsg kuhkkulm; längd / Länge /; J rai'tō-kierrēsa kuhkoi lä var'ka kål'må stihko kuhklm̆ en rajdslädes längd är nästan tre alnar; k:ålmå stihko

kuhkoi tre alnars längd / eine Länge von drei Ellen. kuksē SG kukksē, asg kiiü̯sēu; NJ kukʿsē; J kukʿsē, asg kuwwseu̯· slev, stor sked / Kelle, hölzerner Kochlöffel, großer Löffel /; liten skopa med skaft (att dricka ur) /kleine Schöpfkelle (aus der man trinkt). kuhkulai'ka (Wiklund Wh.) kuhku-laiaka, J kukkulaij'kä; den vitt återskallande = göken / der weithin Wiederschallende = der Kuckuck /; J: så hrukade harnen i trakten av Ultevis-fjället (Jokk mokk) ropa, när de hörde göken om våren (betydelsen obekant) / so pflegten die Kinder in der Gegend des Ultevisgehirges (Jokk mokk) zu rufen, wenn sie im Frühling den Kuckuck hörten (die Bedeutung ist unhekannt). kuhkutahka se kuhk(k)utahka. kul (partikel) NG8, NJ2, J Jcul; partikel som inskjutes liär och var i citat l. (utan direkt citat) viel återgivande av vad någon herätfat l. man hört herättas / Partikel, die öfters in ein Zitat od. (ohne direktes Zitat) hei der Wiedergabe dessen, was jemand erzählt hat od. was man hat erzählen hören, eingeschohen wird /; (NJ2, J) även = kulāh hör!/auch = kuläh hör! horch!/ J jnlite åuiep jakē kal kāhtun tat sāmes mådda tāmnk hieŕke aiihtan ijān ty förra året försvunno (hör! herättas det) llera tama renoxar på en natt för den lappen / im vorigen Jahre gingen (höre! wird erzählt) diesem Lap pen mehrere zahme Remitier

259

ochsen in einer Nacht verloren/; NG8 teina ij nahkam kiil aktnk honom rådde ingen på (berättas det); SJ00 te läh kiil tah Såiräh, kuläh, tat staorra Såi'rā (ur en viiollē·.) det var Sairarna (ök namn på en lappsläkt), liör, den stora (långa) Såira. kulaskuddat NG1 3 sg prs kulaskiid̀Hà; NJ, J kulaskuddat-, liöra halvt om halvt, tycka sig höra (t.ex. något på långt håll, när man ej är säker, om man verkligen hört det) / etwas halb und halb hören, etw. zu hören glauben (z.B. aus weiter Ferne, so daß man nicht genau weiß, oh man es wirklich gehört hat). kulāstuddat SJ~ kulästuddat k u lāsk u ddat. kulātis SG, H kulähtis; NJ kuW'tis, J kulähtis; kungörelse / Be kanntmachung, Kundgebung /; SG, H, NJ även: lysning (tili äktenskap) / auch: Aufgebot (zur Eheschließung) /; jfr liuh sak ; NJ3 kulātusāh käUatjviwia sisämannamis, se sisā-m annam . kulātit J /:ulatit; liöra litet då och då (något på avstånd) / hin und wieder ein wenig hören (aus einiger Entfernung). kulātit NG13 kuläHit, SG kulähtit, NJ kuW'tit, J kulahtit; 1. få till att höra, göra sig hörd / jdn ziim Hören hringen, sich bei jdm Gehör verschaffen /; iv mån knlätah sähkatit jag kan inte få (dem) till att höra (göra mig hörd av dem), när jag talar; 2. låta höra, förkunna, kungöra / hören lassen, verkünden, kundgehen, bekanntmachen/; lysa (till äktenskap) / anfhieten (für die

Eheschließung) /; evanjeVmmav k. förkunna evangelium / das Evan gelium verkünden. kulātus NG, NJ, NJ3 kulahtus; J kulāhtiis; = k n lā t is . kiiiätuvvat NJ3 kuW'tu wwat; kungöras / bekanntgegehen, ver kündet werden /; källatjiniota liiihsak kiilātiwva tan tjåggnlvisā åntan lysning till äktenskap kungöres inför denna församling. kul'hka NG13 kuPhka; NJ, J kulahka, asg kul'kau̯; NJ, J slö kniv / stumpfes Messer /; NG13 närötis k. slött eggvapen / Waffe mit einer stumpfen Schneide /; J liil'pe-knl 'hka slö kniv/stum p fes Messer. kulʿkutit NG Iʜ; SG kul'kutit; NJ ʜʜ, J Iʜ; liugga (långsamt och dåligt) / hauen, hacken (langsam und schlecht). skullārastēt NJ, J2 skullāraštèt; plötsligt börja skiitlarit / plötzlich anfangen zu sk. skullārit NJ, J2 skullärit; börja göra dumheter, svira, svamla och prata hit och dit (spec. om fyllaktig person) / anfangen, Dumm heiten zu machen, zu kneipen, zu zechen, zu faseln und dummes Zeug zu reden (hes. von einer versoffenen Person). kullat NG kilttat, NG3 ptc prt act. kuttam; SG, NJ kullat-, J kullat, 1 sg prs kulau̯; 1. höra; bönhöra / hören; erliören (eine Bitte, ein Gehet) /; NJ2 kiiUiv, at lanshärrä lij pahtäm jag hörde (omtalas), att landshövdingen hade kommit; kiilliv kå patij jag hörde, att han kom; kiilliv hästav pahtēmin jag hörde hästen komma; Jupmel knllä råhkålvi-

2 60

säit Gud hör böner; 2. känna / ligt); NJ ʜʜ, J Iʜ; som har god fühlen, verspüren, merken /; NJ2 hörsei / wer gut hört/; jfr k u llis. kuilō NG13 iness. sg kulom; kuläv mån paktjasav taggn vuopla paktu jag känner något ont här SG gsg kulū; NJ gsg kidω̄; NJ2 över hröstet; aksjō ij kiildh slijh- kuttω̄; J asg kidω̄w; 1. ljudet av pav yxan känner inte av slip något; vad man hör, rykte / das stenen (är så liård) / die Axt Geräusch, das eine Sache hervormerkt den Schleifstein nicht (ist hringt; das, was man hört, Ge so hart, daß der Stein nicht greift)/; rücht /; J mån vuol'kiv viekatit 3. förstå / verstehen /; NG kaläh- älōv piellōi kiilōv med ledning av kus tå siwnia förstår du linska? ljudet från skällorna begav jag NJ2 knlāk tån sāmē förstår du mig efter hjorden för att hinna lapska? 4. (infinitiven, fristående i upp den; kiilōi milʿte enligt ryk satsen:) herättas det, efter vad som tet, enligt vad man hör (hört) / herättas / (der Infinitiv luiverhim- dem Gerücht zufolge, nach dem, den mit der Satzkonstruktion:) was man hört (gehört hat) /; SG, es wird erzählt, nach dem, was NJ kiilo milʿte id.; NG13 tat lä erzählt wird /; kiillat-ham piwra- kåit knlōn han är åtminstone om kit manäi det gick bra, berättas talad (rykthar); 2. känsel / Ge fühls-, Tastsinn, Gefühl (physio det (jfr atnēt, vuoi'nēt). skullat NJ, J, J2 skullat, 3 sg logisch) /; NJ2 tjnvten ij läh kullo impf skulāi̯; kasta sina tillhörig- det är ingen känsel i fingret. heter hit o. dit, förskingra, ge hort kullōkis NG13 kuttω̄kis, SG kulutan urskillning / seine Sachen Weis; NJ, J kitllω̄kis, pred., attr.; bald hierhin, bald dorthin werfen, hörsam, lydig / folgsam, gehor zerstreuen, wahllos verschenken/; sam /; NJ3 knUδkis väinuiin med (överhuvud:) slarva/(überhaupt:) lydigt hjarta (relig.)· nachlässig, liederlich sein/; prata, kuilōkisvuohta NJ3 ĭmttω̄kisgöra dumheter i fyllan / im Rau viiihta; hörsamliet, lydnad / Folg sche schwatzen, Dummheiten ma samkeit, Gehorsam. chen/; även om hund: päna skullä kullujidjē NJ3 kullimd̀'jē; hö ålov hunden skingrar hjorden (i rande till, tillhörande / dazuge stället för att driva den samman) hörend, zugehörig /; passē-peivij / auch von Hunden: p. - - der mahttih taita knUnjidjē, sislai'tiHund treiht die Herde ausein jidjē viiorrō-lāiilutisah prim 'hknander (anstatt sie zusammenzu- tnvvat på högtidsdagar må till dem hörande inledande växel treihen). kullis, attr. -is SG kullis; NJ2 sånger kunna brukas (ur kyrko kullis, attr. kuUisis; J kullis, npl handboken). kullisah; som har god hörsel/gut, kul(l)una(kā) NG13 kulunaka, SG kuttuna; NJ kuUma(ka); J kulscharf hörend. skullit NG skul̀lit', SG, NJ, J, luimkä ~ kulunalka); hörbar / hör liar, vernehmlich /; enligt vad som J2 skullit; skölja / spülen. kullitj NG13 kulliš́ (föga hruk- hörs (berättas) / nach dem, was

man hört (was erzählt wird) /; J lä kuhina kan höras / kann gehört werden /; rahkkām-sarvēs lä knlhma(ka) åbbå mäl'katij en rentjur, som börjat brunna, kan höras (hörs) ganska långt; NJ kulima lij patsōi-piellō renskällau kunde höras; kuhinakä puorakit viessnh enligt vad som hörs (herättas) må de hra. kullut NG2 3 sg prs kullω̄, NG8 3 sg prs kul̀lὼ, NG 3 sg prs kullω̄; SG, NJ kullnt; .1 kul lut, 3 pl. prs kiilliijv, 1. höras; det hörs, berättas (opers.); hö ras av / gehört werden; es wird etwas gehört, erzählt (unpers.); von sich hören lassen /; 3 sg prs, ofta inskjutet i satsen, med betydelsen: hörs det, säges det, berättas det / oft in den Satz eingeschohen, mit der Bedeutung: hört man, sagt man, erzählt man, wird erzählt /; NG inis kullo vad hörs, vad nytt? NJ2 kalla mäl' katij det hörs långt; knlln-kiis, jas pahtet kal'ka hörs det, om lian skall komma? J te vuoin, kulla, jahkkin man trodde näm ligen, berättas det; kulln, jau'lin, at - - man sade, berättas det, att - -; 2. höra till, tillhöra, angå, ha avseende på /gehören zu etw., an-, zugehören, angehen, sich be ziehen auf etw. /; NJ2 tat kullu mu apmutahkai det hör till min egendom; tat kullu nuinji det till hör mig; NG kullo tat niehko sämijti den drömsynen har av seende på lapparna; 3. kännas, märkas / gefühlt, verspürt, wahr genommen werden /; NJ2 kullu pänhtjas taggn vuopta paktu det känns något ont här över bröstet.

kul'mē NG kidɛmē; NG13 kulɛmē, gsg kulniē; SG kulɛmē, NJ kulɛmē; J kulɛmē, npl kuhnē1'; pannbenet ovanför ögonen, re gio supraorhitalis / das Stirnbein oherhalh der Ängen /; NG, NJ, J knl'mė-knol'kali ögonhrynen / die Augenbrauen/; NG13 kiilmē-viioìlē orbita oculi / Augenhöhle. kulōituvvat NG kulὼi̯timwut, SG kulūitmuu̯at; NJ, J kulω̄β'tuwwat; SG bli omtalad, ryktbar / in den Mund der Leute kom men, viel besprochen werden, bekannt werden /; NJ, J utspri das (om rykte) / verbreitet wer den (von Gerüchten) /; jno lä tat sähka kulöitnvvam den nyheten har redan blivit bekant, utspridd. kulōn J Jculω̄n; (fristående framför en sats:) ryktet går, man berättar, det berättas/(unverbun den vor einen Satz gestellt:) es geht das Gerücht, man erzählt, es wird erzählt /; kiilōn, påhtìh det herättas, ryktet går, att de komma (jfr kullō, kiehtōn). kulōs NG13 kulω̄s; SG kulω̄s, asg kullusau; NJ2 kulω̄s, ess. kullusm; J kulω̄s, ess. kullusin; »kulus-kulus» som spec. uttryck, se nedan / als hes. Ausdruck s. ii./; 1. (adj. pred., attr.) rykthar, omtalad, bekant genom ryktet / berühmt, vielhesprochen, durch das Gerücht bekannt /; tat knlös N. N. den där bekante, rykthare N. N.; (som förstärkning framför adj.) mycket, väldigt / (als Verstärkung vor adj.) sehr, gewaltig, mächtig /; knlös keii'ra mycket stark / sehr stark / (jfr k ieh tōs); 2. (suhstantiviskt) något som kan höras, som är att

262

höra 1. som man får höra / etw., gabe) /; J iv littjah mån tā kārrĕwas man hören kann, was zu kiβtjēn kultalit tā inte sitter väl hören ist od. was man zu hören jag vid ändan av ditt fat, så att bekommt, erfährt /; J kiüōs kuhti jag behöver lyda dig; vier'hti vuostas prijsav valtä man får väl låksnait kultalit man måste för höra, vem som tar första priset; höra läxorna; 2. känna på, känna para knhis-knhis nðv hållā, ju t efter / etw. anfühlen, befühlen, kal'kä tav tahkat; ij sån huoman abtasten, untersuchen /; kultalit nåv takāh han bara säger att man sappijn känna efter med käppen. ska få höra och man ska få höra skniʿtēk ~ skulʿtik, attr. -is om vad lian ska uträtta, men det NG skul'tēbk; SG aür. skid'tēk; blir ändå ingenting utav; NJ2 NJ skul'tēbk ~ skul'tik, attr. -is; J, kulös jns pahtih får höra, man får J2 skul'tik, attr. -is; NG hund väl höra, om de komma / wir som ger sig rätt in i renhjorden wollen hören, man wird wohl och skäller, skingrar renarna / zu hören bekommen, oh sie kom Hund, der geradenwegs in die men / pier'na lä kulos-mieim björ Renntierherde hineinfähiä und nen är inom hörhåll / der Bär ist hellt und die Remitiere ausein in Hörweite /; sii'ta lä k.-mierēn ander treibt /; SG okynnig / un lapphyn är inom hörhåll. artig /; NJ, J, J2 odygdig (om kuiʿpakit NG JcuVpakit; NJ ʜl; harn) / unartig, ungezogen (von J ʜʜ; hli slö (om eggvapen) / Kindern). stumpf werden (von Waffen mit skuitit NJ skultit, J skuìl'tit, J 2 Schneiden). skultit; skylla på, kasta skulden kulʿpakuvvat NG kid'pakuwwat; på / beschuldigen, (jdm) die NJ III, J Iʜ; = k u lʿp a k it. Schuld geben, die Schuld auf kui'hpō NG kulahpω̄, pred., jdn schiehen /; skultitjav män attr.; SG kulɛhpω̄; NJ ʜl, J lʜ; tunji jag skyller nog på dig. NG slö (om eggjärn) / stumpf kulʿtutallat SG kul'tuht allat; (von Schneidewerkzeugen) /; SG NJ, J kul'tuHalt̆a t; höra efter, slö kuiv / stumpfes Messer. känna efter (gång på gång) / im kuitaladdat NG kultaladd'at, mer wieder hinhorchen, einmal NG^ neg. imp. II kul̀talacMʿuh, über das andere (etw.) anfühlen, NJ kuitaladdat, J kuitaladdat; abtasten, untersuchen. frekv. av k u lta lit. skuitutit NGsÄ:uìtuhtit, SG skullkuita lit NG13 kultalit, SG kull- tuhtit, NJ skuUubtit, J skultuHit, talit, NJ kultalit, J kultalit-, 1. J2 skuUuht; göra odygd, vara höra på, åhöra (t.ex. en predi odygdig / etwas anstellen, unar kan) / auf etw. hören, anhören tig sein. (z.B. eine Predigt) /; lyssna tili, kuluna(kā) se k u llu n ak ā. lyda / auf etw. hören, gehorchen, kulustallat NG13, SG kulustalfolgen /; förhöra (t.ex. ett skol lat; NJ ʜʜ, J lʜ; efterfråga, efterbarn, en läxa)/ überhören (z.B. forska / nachfragen, nachforschen, ein Schulkind), abhören (eine Auf -kum ~ -kun (partikel) NG1

263

-hm; NJ, J -h m ; (denna partikel saknas hos de flesta i NG; i Jokk mokk mest litt.; i stället användes gen. plur.) med / (diese Partikel fehlt in NG ini Sprachgebrauch der meisten Leute; in Jokkmokk meistens lit.; staUdessen wird gen. pl. angewandt) mit /; NG1 tei-kun med dem / mit ihnen /; J päkoi-kmn hållat tala med ord / mit Worten sprechen /; aktan pähttsui-kum (tillika) med re narna / mitsamt (zugleich mit) den Renntieren. kumāitahttēt NG 3 sg prs kumāi̯tahttā; NJ ʜʜ, J ʜʜ; åstad komma dånande ljud / ein dröh nendes Geräusch hervorhringen /; kumäitahttä kåte vinden dånar kring kåtan; jfr k åm äitah ttēt. kumāitit NG kiimāi̯tit; NJ ʜl, J ʜʜ; ( o m v i n d e n : ) d å n a , h r u s a / ( v o m W i n d e : ) to s e n , b r a u s e n /; kumāita vuoii'te s k o g e n b r u s a r / d er W a ld rau sc h t.

sknmākah (npl) N G8skiemähkah\ NJ Iʜ, J Hl; grova skaftkängor (av svensk typ)/derbe Schnürschuhe mit hohem Schaft (von schwe dischem Modell). kumʿpēk SG kiimʿpēk, NJ (ordet finnes), J kumʿpēbk; varg/W olf. kum'sahit ~ kum'sjahit NG kuinusahit, SG kiemmsahit; NJ, J kum°sahit; sitta med liuvudet nedhöjt och se dyster ut l. tjura och inte säga något / mit gebeugtem Kopfe dasitzen und finster ausselien od. hocken, trotzen und nichts sagen. kum'sjahit se k u m 'sahit. kumʿsjēn NG kimʿs̄ēn; NJ IH, J lʜ; kumʿsjen lij riekta (hau) var riktigt tjurig och hutter/(er)

war recht verdrossen u. mür risch. kumsutallat SG lcummsuhtat̆lat; N J ʜʜ, J III; = k u m ' s a h i t ; j f r ru rn ʿsju ta lla t.

-kun se k um. -(sj)kunjōk se id ja -(sj)k u n jōk)· s.jkunjok NG ˋskień̀ω̄bk; NJ Iʜ, J iʜ; (säges om 1) läder som skrumpnat / wird gesagt 1) von Leder, das zusammengeschrumpft ist /; 2) om laggkärl soin gislnat 2) von Gehinden, die leck, un dicht geworden sind) /; vuoi ma sjkiinjōkhì kåihkai oj, vad den har torkat och hlivit skrumpen (gisten)! kunjōtit NG ʜʜ; SG kunutit; NJ IH, J ʜʜ; komma hem utan hjorden, efter att ha förlorat den (?) / nach Hause kommen ohne (lie Herde, nachdem man sie verloren hat. sjkunjutallat SG škmiuhtallati NJ III, J ʜl; förmodligen = sjunju ta lla t / wohl = sj. kunnit J kunniht, gsg -лte; en hred (åtminstone l/i meter) spricka i isen på en sjö (endast i större sjöar under den tid de hålla på att frysa till) / eine (we nigstens 1/2 m) hreite Spalte im Eise eines Sees (nur auf größe ren Seen in der Zeit des Zufrierens). kunnōtis J kunnω̄tis; Gud sig förbanne! daß Gott erbarm! gro ßer Gott! mein Gott! /; ja k. te lä tal nåv vai'pam och Gud sig förbanne vad lion hlivit trött! (s)kuŋka NJ2 skuijka, asg skuŋʿkau̯ ; J (s)kuijka; J2 skuŋŋka, asg skmŋʿkau̯ ; ren som är så skygg.

2 64

att den icke följer hjorden utan går för sig själv / Remitier, das so scheu ist, daß es nicht der Herde folgt, sondern für sich all ein geht/; jfr skagŋa, skuoŋkō, skåŋka, vuoŋka, svuoŋkō, väi'sa. (s)kuŋkā ~ (s)kuijka NG kuìfka, npl kiiŋʿkah; SG slcuŋŋka; F kuìjka, kmjGa, kom. sg kuŋʿkam; NJ2 kitìjkā, el. sg kmfkās; J kuŋŋkā, asg kuŋʿkàu̯; NG varg; något som man skräm mer barn med / Wolf; etw., wo mit man Kinder schreckt /; SG »björn»; F ett slags spöke (skrämselväsen) som man skrämmer barn med / »Bär»; F eine Art Gespenst, Popanz, »Butz», (»Kin derschreck») /; J spöke, ofta lik ställt med stallo, som man skräm mer barn med, när de äro olydiga / Gespenst, oft mit Stallo gleichgesetzt, mit dem man Kinder schreckt, wenn sie ungehorsam sind. kuŋkahit NG13 3 sg prs kmfkwi̯; SG ger. II kuŋŋkahinwiē; NJ2 lʜ; J kujjkahit; gå, ho ensain, för sig själv / einsam, für sich alleine gehen, wohnen /; aktn kmfkai kålen hor ensam i kålan. kuŋʿkatallat NG13 kteŋʿkahtallat; NJ2 Iʜ; J kuŋʿkahtallat ; NG13 = kuŋkahit; J gå för sig själv (mest om en renko med kalv, som icke vill följa med hjorden, när den drives) / für sich allein gehen (meistens von einer Renntierkuh mit einem Kalb, die nicht mit der Herde mitkommen will, wenn diese getrieben wird). knohār, attr. -is St. Lulevatten: kūǟ̭liar, attr. -is; företagsam, som

är duktig att klara sig / unter nehmend, wer etw. fertig bringt, wer sich gut durchschlägt. kuobbahit NG kUǟ̭bbʿahit; NJ2, J kUȯbbaL·t; titta snett och se morsk ut, hlänga argt på någon (om människa, tjur, rentjur) / scheel hlicken und höse aussehen, jdn mit wütenden od. zornigen Blicken anstarren (von einem Menschen, einem Stier od. Reimtierstier). kuohhit J k"obbit; vända Ögoiien ut och in, hlänga, titta argt / die Augen verdrehen, wild und zornig, böse blicken /; kuobbi̮j mnnji tjalmijt; imoi'niv, nenres mnottän lij han visade vitögonen mot mig; jag såg han var vid dåligt humör. skuobhit SG skŭöbbìt; NJ III; J sk"Qbbit, J2 skuobbit; skuhha, skrapa / scheuern, schaben, schar ren. knohbōt (adv.) NG k'm̀bbʿὼt, SG kŭōbbω̄t; NJ2, J k"ģbbὼht; med sned blick (så att vitögonen sy nas stora), med ögonen ut- och invända / mit scheelem, schielen dem Blick (so daß das Weiße im Auge groß erscheint), mit ver drehten Augen /; J kiiobhöt piedjä tjalmijt vänder ögonen ut och in (och tittar argt); tjalmeh lä knobbot ögonen äro ut- och invända; NG, SG, NJ2, J kuobböt kähttjat = kuohhahit. kuoh'hi NG1 k“ģb3la, npl kwo̰blah; NG18 ku0h°la; SG kŭöbɛla, gsg kùōbla; F kUȯbala, npl kù6bla; NJ2 k"o̰bəL ; gsg kiωbla; J k·'ejbHa, gsg kùibla; överhängande (inåtsluttaiide) snōvägg/ üherhangende (einwärts ahfallende) Schnee

265

wand, »Wachte» /; F överhän (unpers.) es trägt (vom Schnee)/; gande bergvägg / überhangende NJ2 det här (om skaren)/es trägt Bergwand /; J även: överhängande (vom Schnee) /; itiet tal kuoddätitj klippvägg / auch: üherhangende i morgon hör det nog; knoddätkns så iidni här det i dag månn Felsenwand. kuoh'lōt NJ2, J k'm̆hūὼt, 3 sg tro? (frågar man på morgonen, impf kīωblὼi̯; (opers.) det hlir en när man skall flytta); J höl ja smått knob'la, det bildar sig en k. / hära (om skaren) / (auch pers.) (unpers.) es entsteht, es bildet anfangen, ein wenig zu tragen (vom Schnee) /; jns årrop itietij, te sich eine k. kiiobmulaggō se k u o p m ō- väeijä kiioddätit om vi stannar till i morgon, så kanske det här; itietlaggā· kiiobrastit NG kŭģbrastit; NJ2 idja i pruu'hku tjar'va kiioddätit lʜ, J Iʜ; = k uob'rðt i het. 1 fram emot efternatten brukar skaren börja (smått) håra. och 2. kuoddēi, attr. -is NG Jm̀ģdel'ēk͕ kuobrātit NG subit.-mom. till attr. -is; SG kuōddēt̆is (attr.); NJ2, kuob'rōt. kuob'rōt NG kuĕ͔börὼt, 3 sg prs J kUģddēl, attr. -is; 1. som bär kùhuru; NJ2 ʜ ʜ , J ʜʜ; 1 . plöja upp bra (t.ex. en håt) / gut tragend marken med hornen; stångas / (z.B. ein Boot) /; knoddēlis vanäs den Boden mit dem Geweih, den håt som här bra och mycket/ein Hörnern aufwiihlen; sich mit den Boot, das gut und viel trägt, gute Geweihen, Hörnern stoßen, »for- Tragfähigkeit hat /; 2. soiu härdar keln» /; 2. hacka, bearbeta mar ut bra (under vidriga förhållan ken med gräfta, gräva upp (t.cx. den) / wer gut od. viel aushält (in ett potatisland) / den Boden mit widerwärtigen Verhältnissen) /; einer Hacke bearbeiten, aufhac knoddel läh tån, nii knodduh årken, umgraben (z.B. einen Kar röt tanne du är duktig, som här toffelacker). dar ut här (på ett så snuskigt kuoh'rulis NG ku'b“ritlis; NJ2 ställe). ʜʜ, J lʜ; fallen för att kuob'rōt kuoddēlit NG1 k“o̰dd'èlit; NJ2, l aufgelegt, begierig zu kiiob'rōt, J Jŕģddēĭit; NG1 hära litet, små bördor / ein wenig, kleinere Las stößig. knoddalit NG13 kUģdd'alit, SG ten tragen /; NJ2, J hära ngt ett kuöddalit, NJ2 k"ģddalit, J k"eid- litet stycke 1. hära i hast / etw. duht; påhörda någon något (an eine kleine Wegstrecke od. in klaga) / jdm etw. zur Last legen, Eile tragen /; vier'htiv mån täv (ihn einer Sache anklagen, be kuoddĕlit ruoptōt det här måste schuldigen) /; kiwddaUj sn nalä jag hära tillbaka fort, hastigt; tav āssjēv hau anklagade honom kiwddelah lik tal tån tav tasi bär du det där (det lilla stycket) dit! för det hrottet. kuoddātit NG 3 sg prs k"odk llo d d ē t N G k " ģ d d 'ēt\ N G 1 dåta, NJ2 k'm̀ddātit, J kŭģddātit; k “e͔ ̆ d D èt, 1 sg impf k u d d i m , supin. NG (opers.) det här (om skaren)/ k " o t t à t ' š ́ i t ; SG k ŭ ō d d ē t , 1 sg prs

26(5

kŭöttāu, 1 sg impf kūōddiw; F kuȯ̆delèt, 2 sg prs kuȯ̆t̀ta, 3 sg impf ìcn·oĭhj; NJ* k"(jddet; J Jĕ'ģddĕt, 1 sg prs kuģttàu̯; 1. hära (även om is och före) / tragen (auch vom Eis und von der Schnee hahn)/; k. nåtēv hära en börda / eine Last tragen /; jiekŋa knoddä almatjav isen bär en människa; 2. NG1, NJ2, J »hära», kalva (NG1 anger denna betydelse så som egentligen hörande till de från Torne lappmark och från Kautokeino inflyttade lapparnas dialekt) / »tragen», kalben (NG1 giht an, daß diese Bedeutung eigentlich dem Dialekte der von Torne-Lappmark und Kautokeino eingewanderten Lappen ange hört) /; 3. angiva, låta åtala / angeheii, anzeigeii, anklagen lassen. kuoddut NG13 neg. kudd'u, SG neg. kuöddie; NJ2 k"ģdiHit, 3 sg prs k'ejdnu; J kU(>d(lut; gå ut med, kunna förmå sig till ' fertig hrin gen, (etw.) üher sich bringen /; NG13 im mån kneidn tav tahkat jag går inte ut med att göra det; J iv mån kiioddiih tjnoiilitä sinne pårråt jag kan inte förmå mig till att äta ur hundkoppen. kuodja NG kmd'ja, upl J:ugwh; SG I«, NJ2 rʜ, J m; stjälken med fröhusen på starr (Carex; duger icke till skohö)/Stengel des Ried grases mit dem Samengehäuse (taugt nicht als Heu für die Schuhe) /; jfr kuovva. kuodja, altr. -s NG k"ģd̀'jā, attr. k“ģd̀'jās; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; uppblan dad med kuodja / mit k. unter mischt, untermengt. kuodjitit NJ2, J2 k“ģd̀'jitit; in vänta månens uppgång / den Auf

gang des Mondes ahwarten /; hähttnp tal tanne mänöv k., at tjuoiikiit vi måste liar invänta månens uppgång, så all det blir (just. kuodnā NG12k'm̆d̀na, asg k"ģt'̀n m̀ NJ3kuo̰d̀nnā, asg kuģlnàu̯; J Im̀òjìnā, asg k"ot'̀n àu̯; kvinnans blygd/die Scham, die Schamleile der Frau. kuoggöt (adv.) NG13 k“o̰ggʿὼt; NJ2 ʜʜ, J lʜ; i starkt framåtlutad ställning / in stark vorniibergeneigter Stellung. kuoihka NG (finnes); SG kuöihku; NJ k"mɛhku, asg tcùėi̯hkau; J k“mahka, asg kūi̯hkau̯, kùhJikau̯; fors / Stromschnelle /; kuoi'lika-låttatj = k u o i ' h k at s i h t s ē. kuoi'hka-kārēk NJ2 k"m£hkakārēǹk, J 1»"ǟ̭fhka-kārēhk; strömslaren (Cinclus cinclus) / Wasser star, Wasseramsel/; jfr k u o i'h k a - t s i h t s ē. kuoi'hka-tsihtsē NG13; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; (liten svart vattenfågel, fiskät are [torde vara strömstaren Cinclus cinclus]; offrades förr, när den fastnat i nät) / (kleiner schwarzer, lìschfressender Wasservogel, wahrscheinlich der Wasserstar; er wurde früher geopfert, wenn er sieh im Netz fing) /; jfr k u oi'h k a-k ārēk . kuoim se kuoi'm ē. kuoi'mē ~ kuoim NG13 k“ǟ̭ìmē, NG1 gsg med poss. suff. för 3 sg kŭǟ̭i̯mès; SG kŭōiɛmēɛ; F, NJ2 kuȯi̯ɛmė; J kumɛmē, gsg kuȯi̯mē; 1. kamrat, nästa (ordet är i denna hetydelse i Jokkmokk mest lit terärt) / Kamerad, Nächster (das Wort ist in dieser Bedeutung in Jokkmokk meistens nur litera

267

risch) /; tån kalʿkah iehttset kuoimät nåuka ietjat du skall älska din nästa såsom dig själv (se radna); 2. i förbindelse med den förkortade formen kuoim l. kahtik (när det är liera än två) och med kåbbäk (när det är två) för att hilda uttryck, som göra tjänst som reciproka pronomina (NJ2 använder här ej kiwì'me 1. kuoim; se ka ska, kaskan, n u h h ē )/in Verhindung mit der abgekürzten Form kuoim od. mit kuhtik (wenn es mehr sind als zwei) und mit kåbbäk (wenn es zwei sind), um Ausdrücke zu bilden, die als reziproke Prono mina verwendet werden (NJ2 ge braucht hier nicht knoi'mĕ od. kuoim; siehe kaska, kaskan, nuhhē /; J inij kal'kap iehttset knoim kuoi'mäme ~ mij kal'kap iehttset kuoim (resp. kuhtik) kuoimijtlmme vi skola älska var andra; NG1 kiioddel kuhti(k) kuoimes nale anklaga varandra /einander anklagen/; J niåijāhtijme kaskanimme iehttset kåbhāk kuoi'māme ävon ja vāivēn vi lovade varandra alt älska var andra i nöd och lust; nðv māl'katin lipā kåbbäk knoimest, jn t - de två äro på så långt avstånd från varandra, att - -; NG tål lä kåbbäk kuoimes njnnjen de två hålla varandra fast i nosen (om renkor, som äro bundna vid samma ljuder). kuoimitjah (plur.) SG kieöiimtša; F, NJ, J kùHmit'š́a; SG, NJ, J kāllatj-k., se k ällatj; F äkta makar / Eheleute. kuoi'ra NG kUolra, npl kuoi̯rah; NJ2 ʜʜ; .1 kuoi̯ɛra, asg kùhrau̯

(attr. kùèi̯ras, se under k u oiras); NG mager, iitmagrad ren, mager lisk/hnageres, ahgefallenes Remi tier, magerer Fisch /; J ren, som alltid är mager men annars vid full vigör / Remitier, das immer mager, aher sonst gut hei Kräf ten ist. kuoiras, attr. kuoi'ra NG1 npl kUŏìrasah; NG kuoiras, aür. kaŏìra; NJ2 Hl; J kUȯi̯ɛra, attr. kùHras; NG mager, utmärglad / mager, ahgefallen /; J som är magerlagd men ändå härdar hra ut (om reu) / von Natur mager, trotzdem aher alles gut aiishaltend (von Remi tieren). kuoi'rat NG k"enrat; NJ2 in, J IH; niagra / mager werden, abfallen. kuoi'sa SG kwisa, asg kùōisau ; NJ2 IH, J lʜ; (en sjukdom) / (eine Krankheit). kuoi'satit NG13 k"m̀satit; NJ lʜ, J Hl; vara elak, illasinnad /b os haft, übelgesinnt sein. kuoi'htēt SG kūōihtēt; NJ2 k"ȯiɛhtēt; J k'Uhɛhtēt, 3 sg impf kūi̯Mij; glänsa, lysa / glänzen, leuchten /; jfr k uoh ka t. skuoivatit NG lʜ; SG skiiöivatit; NJ III, J III; alltid springa till skogs (om ren) / immer aus reißen, auf und davonlaufen (von Remitieren). skuoi'vē NG ʜʜ; SG skūöiɛvē; NJ, J skUȯiɛvē; SG ren som alltid vill springa till skogs / Remitier, das immer ausreißen will /; J siidda-sknoi've id. (sadda = som håller på att smälta hort, är sjuk) / id. (s. = was im Begriff ist, wegzuschmelzen, zu schwinden, was krank ist) /; sknoi'vē hetyder i

268

Jokkmokk även spökgestalt, vål nad (skugga) / sknoi'vē bedeutet in Jokkmokk auch Spukgestalt, Gespenst (Schemen)/; jfr sk åi'vē, s k å v v ē. kuojatipmē NG kuōi̯ahtip̀mē; NJ2 ʜʜ, J ʜi; utan knodja (se d. o.) / ohne knodja (s. d. W.). kuojētit NG1 kuǟ̭i̯èhtit, küģi̯èhit; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; k. åi'vāi få i sitt huvud; falla en in / in den Sinn kommen; einem einfallen. kuojijtit SG 3 sg impf kuöjiti; NJ2 kùijβtit, J2 kiiwjiUit; gå upp (om månen) / aufgeheii (vom Mond) /; nìānno knojìjtij månen gick upp. kuokāitahttēt NG13 kuĕ̮kài̯tahttèt; NJ2 ʜʜ; J kuģkāi̯tahttèt; få till att lysa l. glänsa / zum Leuchten od. Glänzen bringen / (jfr kuohka t ) .

kuohkat NG1 kuohkat, 3 sg prs kĭωhldi, ptc prs k"ȯhjckē; SG kūöh̀kat, neg. kùöka; NJ2 kìwlilcat, neg. kŭωlca; J kùŝhkat, 3 sg prs kmhka, neg. kùèka; lysa, glänsa (NG8 även om solen; NJ2 om glatt yta, metall o.d.) / leuchten, glänzen (NG8 auch von der Sonne; NJ2 von einer glatten Oberfläche, von Metall od. dgh). kuokatahka NG1 kuģkahahk, NG13 kuģkahtahk; J kùωkahtahka· NG1 glänsande ting / glänzender Gegenstand /; J ljussken / Licht schein. kuokatit NJ2, J ki&katit; kontin.-iterat. av kuohkat. kuokatit NG13 kuoka'Hit, 3 sg prs kiwka'Ha; glänsa / glänzen. kuokāt-mānnōtihpē N J2kīωkātmànnὼtihpē; klart månsken / hel ler Mondschein.

kuokatus NG13 kuȯkahtiis; NJ2 ʜʜ, J iʜ; glänsande ting / glän zender Gegenstand. kuokkar SG kùökkar, gsg kūōggara; NJ2 kùωkkar, gsg k"ģggara; J ʜʜ; SG kullfallet träd, som hängt upp sig på ett annat / umgestürz ter Baum, den ein henachharter nicht ganz hat zu Boden fallen las sen /; NJ2 öknamn på en lappsläkt i Jokkmokk (»en som kryper på alla fyra»)/Spitzname einer Lap penfamilie in Jokkmokk (»einer, der auf allen Vieren kriecht»). kuokkarʿtallat NG13 kiwkkaQtallut; NJ2, J kuωkkarʿtallat; frekv. av k u okk arʿtit. kiiokkarʿtit SG kùōkkarM; NJ2, J kùωkkarʿtit; krypa på alla fyra (händer och fötler) / auf allen Vieren (auf Händen und Füßen) kriechen. kuokkēk SG kuōkkēk; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; knokkek nrnorra kullfallet träd som hängt upp sig på ett annat / umgestürzter Baum, der im Falle von einem anderen Baum aufgehalten wurde. knokkōi NJ2 k"ģkkὼi̯, gsg k"oggii; J k"rap a , g s g kuωrʿpa; l a n d , s o m b l i v i t h ä r k u o r ' p a N G 1 H l ; N G 13

SG

jat a v sk o g seld / v o n W a ld b r a n d v e r w ü s t e t e s L a n d /; J k iio r ’p a patne » h r a n d t a n d e n » l i o s v a r g e n : d å v a r g e n r i v e r m e d k .-p ., k a n renkon k a lv ,

sedan

och

n in g o m

b e h å lla tar

slu t / » d er

Feuerzahn» der

ej

h jord en

W o lf

des m it

någon

så

sm å

verw ü sten d e

W o lfe s:

w enn

k.-p. r e iß t ,

dem

kann

d ie

R en n tierk u h

k e in

K alb

b eh a lten ,

danach und

d ie

H e r d e g e h t n a c h u n d n a c h e i n /; jfr k u u ' r a - p a t n ē .

en

kuor'pa-patnē s e k u o r ' p a . kuorʿpas N G kiωrʿpas, n p l k Uģra-

s a m ( u t a n att b l a n d a s m e d a n d r a )

p a s a h; N J 2 l ʜ , J i ʜ ; t e r r ä n g d ä r

/ fü r s ic h a lle in e ( o h n e s ic h u n te r

det

h ö r d a , l e d i g / ( a u c h h i l d l . :) o h n e Bürde,

L ast,

f r e i /;

fö r sig ,

in te

fin n s

någon

la v / G e

kiiorös

lä n d e , w o e s k e in e F l e c h t e n gib t.

lihttē t o m t k ä r l / l e e r e s G e f ä ß /; a lm a tj p e r s o n , s o m ä r u t a n

N G 1 k"òr”p a t, 3 s g kifģrʿpai̯; S G kuörɛpat, 3 s g i m p f k ìiö ŕ p a i ; N J 2 k"ȯrUp a t, 3 s g i m p f kàωrʿp a i̯; J k"ģrɛp a t; 1. f ö r

andere

zu

m i s c h e n ) /;

J

k u oros hörda, L ast

led ig / P e r s o n ,

zu

h in d e r t/; m an

h at,

d ie frei,

k ein e unbe

kn oros k a tts a it h iottätin

kokade

sä r sk ilt; ( v a l)

tragen

2.

h lo tt,

k lö v a r n a

(a d v .)

för

SG, j

e n d a s t / b lo ß ,

sig ,

Jemoros n u r /,

kuor'pat

im p f

störas

av

durch

W a ld h r a n d verheert w er

den

(von

tjå h k å

sk o g s e ld e in e m

hilēl'tnssa

(om

m ark) /

tan k iw r'p a m

G e l ä n d e ) /;

lä

281 östra

sid a n

av

den

toppen

har

n ä ra in till / a n d ie S e ite v o n , n a h e

h ä r ja ts a v s k o g s b r a n d ; 2. s l o c k n a

heran (a n ) , d ich t n e h e n

h a lv h r u n n e n

paté m n k. k o m t i ll ( n ä r a i n t i l l ) m ig! I k o m m zu m ir (d ic h t zu m i r , a n m i c h h e r a n ) ! /; lah kan ah tän k. k o m n ä r m a r e ( n ä r a i n t i l l ) d e n h ä r ! p ier'n a lä ta i a l'm ā v , kå p a tij k n o rra i b j ö r n e n a n f ö l l m a n

h a lv h r ä n d a zu

(o m

e ld ;

så

a tt

trän h li k v a r ) / o h n e

E n d e g eh ra n n t z u h a b e n , er

lö s c h e n daß

(v o n

e in e m

Feuer;

h a lh v erh ra n n te

so

H o lzstu ck e

h l e i h e n ) /; N G 1 ju o tålla k iw ŕ p a i e l d e n h a r r e d a n s l o c k ü b rig

nat (h a lv h ru n n en ).

-kiw ran, M G 17 -k iw m n ; S G kìeūrra-, a s g -kūōm u; N J 2 kii‘°rra-, i n e s s . s g -kiл‘°ran; J kuωrra - ; o m r å d e t s o m ä r l ä n g s knorra

m ed

1.

NG1

gränsar

o m ed elh a rt

in

till n å g o t / d a s G e h i e t , d a s l ä n g s e tw . lie g t o d . u n m it t e lb a r a n e tw . g r e n z t /; N J 2, J ( n o m . s g e n d a s t som

första

led

n in g a r , ö v r ig a a n d ra led )

i

sam m an sätt

kasu s endast som

k a o rra -p a rʿk ä la h h a n d

la n d e n a s o m h o n ära in till / ( n o m . sg n u r a ls e r ste s G lied v o n Z u s a m

nen,

då

denne

k u o rra sit

kom

om

nära

in till.

k iw rm sit, S G kùωrra sit; b l i

NG1

k u ö rrasit ; N J 2, J ö vertygad

(a c c .)/;

rik tig h eten a v v a d

d en a n d re säger, in s tä m m a m e d h o n o m , g e h o n o m rätt / s i c h v o n d e m , w a s d e r a n d e r e s a g t, iih erzeugen

la ssen ,

ih m

h e istim m e n .

k n o rra sa v ta si j a g i n s t ä m m e r i d e t ; knorra sij ta t m iin ji h a n i n s t ä m d e m e d m i g , g a v m i g r ä t t ; p å tn jä tja h äh akev kiiorrasah ku in ai rätäii g u h R echt

harna

m ån

g e h e n /;

g å in te a lltid

råd, s o m

m ed

på det

k v in n o r n a ge.

m e n s e tz u n g e n , d ie ü b r ig e n K a s u s nur

a ls

zw e ite s

G lie d )

k .-p . d i e

K a u fle u te , d ie u n m it t e lb a r in d er

k n o r r a t N G 1 k iw r r o t ; N J 2 km̀ωrrat, 1 s g p r s kìeωra u ; J kìŕ'rrat, 1 s g p r s kŭž rau̯; 1. f ö l j a e f t e r ( e t t

N ä h e w o h n e n /; m ii k iio rra -iilm n tj m i n g r a n n e / m e i n N a c h h a r /; m u k u o rra -ä lm ä i d e n m a n

h vte,

ett

sp år),

(t.e x .

en

h ä ck ) / fo lg en ,

som

gehen

(e in e r B en te, e in er S p u r ),

hor

nära

in till

m ig / der

gå

lä n g s

efter nach-

M a n n , d e r g a n z in m e i n e r N ä h e

lä n g s e tw . g e h e n (z .B . e in e n B a c h

jå h k å -k u o r a v m a n

e n t l a n g g e h e n /; N J 2 k a d d e-k n o ra v

e n t l a n g g e l l e n ) / ; k n o rra t m ån ta v nāiüev k a l'k a v j a g s k a l l f ö l j a e f t e r d e t d ä r h y t e t ; h io tta v k n o rra t

tja o ik a i h a n å k t e s k i d o r l ä n g s kåh tē-kn oran ( p å p l a t

(o m fo s te r )/E in w ir k u n g v o n etw .

w o h n t /;

SG

nat g å lä n g s h ä c k e n / d e n B a c h

stran d en ;

s e n ) in v id k å t a n / ( a u f d e m P la tz) d i c h t h e i d e m Z e l t /; in v id NG1

dörren / nehen

van äs-ku oran

/ hei dem ran,

u ksa -k u o ra n der

T ü r /;

in v id

b åten

B o o t /; jfr p o stp . k u o -

kuorav.

k u o r r a i ( p o s t p . , a d v . ) S G kùörrm ; N J 2, J kulÜrrm ; t i ll s i d a n a v .

följa

ett

spår;

2.

ta

in try ck

av

h e k o n iin e n (v o n d er L eib e sfr u c h t, w enn

d ie

M u tter

sich

an

etw as

ku orrä ähke, m a it lä h ä h k k a t a u tiih am iedne f o s t r e t » v e r s i e h t » ) /; J

tar in t r y c k a v v a d m o d e r n p l ö t s ligt får se. k u o r r a - v u o i ' n ē N G ʜʜ; S G

kùōr-

ra-vŭöiɛnē; NJ2 ʜ; J kuwrra-vUmɛnē

282 (o h so le t); n ä rsy n t / k u r z sic h tig /;

sie

se l a h k a - v o i ' n ē , u n d er l a h k a .

2. N G r e t a m e d s t i c k o r d , s å r a n d e

kuorrit

J

k ŭ òr̆n t; t ö m m a / l e e

ren, en tleeren .

skuorrit

über

e in e m

S tock

k n e t e t ) /;

ord / m it S tic h e le ie n , v erle tzen d en W orten

r e i z e n /; 3 . S G , N J , J , J 2

skù r̆r it, 3 s g p r s sk Uā̰r ̆r ē; S G skŭōrrit, N J sk “orrit, J sk Uo rn t; N G , S G r e t a m e d s t i c k

skiiorro-ku kse e t c . ) / r a s s e l n , k l a p

ord , så r a n d e ord / m it S tich eleien ,

e in e m

NG

v e r le tz e n d e n W o r te n r e iz e n /; N J, J

sk ju ta

eld en

ilio p

b r ä n d e r n a , s å att

h r in n e r b ä ttre / d ie B r ä n d e

zu sa m m en sch ieh en , Feuer

hesser

d a m it

das

sk n o rrit

b r e n n t /;

tå la v i d .

ra ssla

(o m

pern

(von

k lein en

skuorrō- NJ, J, J2 sk"ģrrὼ-; som

sk r a m la r ,

i en

kagge,

S tern ch en

in

skn orro-kn kse u s w . ) /; J 2 sk u o rrö t m iel'hke-läskav sk a k a o m , ren göra m jö lk F ä ß c h e n , in

kaggen

m ed

sm åsten

och

vatten

/ u m s c h u tte ln , d a s M ilch fä ß ch en m it k le in e n som i

S tein en

und W asser

skn orron i-sðbbe k ä p p

r e i n i g e n /;

(i s a m m a n s ä t t n . )

sm åsten

a n v ä n d e s att r ö r a o m e ld e n

k åtan

m ed / S tock ,

der

dazu

k la p p r a r , r a ssla r / ( i n Z u s a m m e n

g e b r a u c h t w ir d , u m d a s F e u e r im

s e t z u n g e n ) w a s k la p p ert, r a sselt,

Z e l t z u s c h ü r e n /; j f r s k u o r r i t .

m e d sm å , k la p p r a n d e sten a r in n e

kuorrunit NG kürrunit,SG k hör ne nit; N J 2, J kuωrru n it· h l i t o m

i s k a f te t/T r in k g e fä ß , S c h ö p fk e lle

/

skiiorrö-kn ksē k o s a ( k å s a )

k lirrt/;

m it k le in e n k la p p e r n d e n S te in e n im

S t i e l /;

fö rsed d

skn orro-såbh e k ö r s t a v

m e d m eta llr in g a r i ö v re

ä n d a n , v ilk a s k r a m la d e , n är m a n drev

på

korrenen

T r e ib ste c k e n , am

oberen

ten ,

w enn

m it

E nde, m an

/

F ah rstab ,

M e ta llr in g e n w e lc h e

l e e r w e r d e n /; k n o rru n am lä kaggä k a g g e n h a r b liv it to m . k u o r 's a t N G 13 k"ģo̰3sat, SG kūörɛsa t; N J 2 kaorasa t, 3 s g i m p f kùωrʿsai̯; J kUȯrɛsa t, 1 s g p r s kàωrʿsau̯; N G 13 h a r k l a ; s n a r k a / sich

r ä u s p e r n ; s c h n a r c h e n /; S G

k lin

snarka

(ej

d a s Z u g ren n lier

(n ic h t

h u s t e n ) /;

m ycket

och

a n trieh .

skuorrōm-såbbē

se

under

och

d ju r;

h osta) / sch n arch en N J 2,

hårt (o m

ej

J

h osta

m ä n n isk a

s n a r k a ) / v ie l

und

sk u orrōt.

h eftig h u s te n (v o n M e n s c h e n u n d

skuorrōt N G skĭω rrω ̀t , 3 s g p r s skù rru ; S G skuōrrω̄t , 2 s g i m p . skŭörω̄! ; N J , J sk"ģrrò)t; J 2 sk"orrω ̄ht, 1 s g p r s skŭǟ̭r ω̄w ; 1. N J , J ,

T ieren ;

J 2 stöta, stic k a , p eta (m e d k ä p p

N J 2 lʜ ;

1.

J m agsju k d om

p in n e ) / stoßen,

stech en ,

sto

n ic h t

schnarchen).

kiiorʿsatahka J kùωrʿsahtahka; svår

h osta / sc h lim m e r

kuor'htē J

H u sten .

kuōrrtē; kUȯrɛhtē, a s g k ĭw ŕtè u ̯; NG

ʜʜ ;

SG

som heror på u n

ch ern (m it e in e m S to c k od. S tä b

d ern ä rin g i b a r n d o m e n / M a g en

c h e n ) / ; N G 13 p e t a t ä n d e r n a / s i c h

k ra n k h eit, v e r u r sa c h t d u r c h U n

d i e Z ä h n e s t o c h e r n /; S G m j u k a

terernährung

upp

skor m ed

(e n lig t

m it

e in e m

en k äp p / S c h u h e

S tock

w e ic h

m achen

( i n d e m m a n in s i e h i n e i n s t ö ß t o d .

andra

in

der

K i n d h e i t /;

sagesm an

lig g e r

k n or'IÜe u n d e r h r ö s t e t , g r y m t a r som

en

ren k a lv

och

b lir

till

283 slu t

ett

onda /

sla g s

sk a ll

nach

djur;

m ot

färskt h lo d

anderen

G ew ä h rsleu ten

k n o r'h te u n t e r

lie g t

d etta

vara hra

der

B rust,

(lik t b arren på en g r a n ) / S c h u h hand

m it

Q u erstreifen ,

von

ten z u v e r la u f e n ( w i e d ie N a d e ln

g ru n zt w ie ein R e n n tierk a lh u n d

ein er

w ird z u m

gräten m u ster]).

S c h l u ß e i n e Art T ie r ;

d ie

d e r M itte s c h r ä g g e g e n d ie K a n Tanne

od.

F ic h te

[F isc h

p a h tä d e t v a t t n a s i m u n n e n / e s

k u o s k a t N G 13 kU(js̀kat; S G lcùōsSkat, 1 s g p r s kùōskau; N J 2 k"oskat, 1 s g p r s kùωsl·aiu̯; J ʜʜ; 1. N G 13,

w ässert

SG , N J 2 v id r ö r a / b e r ü h r e n ,

gegen

d ie se s

Ü hel

B l u t g u t s e i n ) /; S G im

lä u ft im

so ll

frisch es

k iio r'te-tjā h tjē

M unde, das W asser

kuorʿtēk N G k“orʿtēhk, S G k ŭ ōrtēk, N J 2 k“ȯrʿtèhk, J kaȯrʿtēhk; N G ,

ta l / j d n

SG

in

dast

N G 13:)

(o m

(o m

m ån en ) / (n u r

som

ä lv o rn a

har och

v a tten b lå so r

i

är sju k därav

a ii-

r ü l i r e n /; s t ö t a n å g o n g e n o m s i t t

M unde zusam m en.

durch

sein e

R ede

ver

l e t z e n , h e i j ei i n a n s t o ß e n / 2 . ( e n fö rsv in n a ,

gå

ned

N G 13:)

ver

ren ) / (R e n n tie r ,) d a s W a s s e r b la

sc h w in d e n ,

sen

M o n d ) /; j f r k u o s m a t , k u o s n a t .

in d e n E i n g e w e i d e » h a t u n d

davon

k r a n k i s t /; N J 2 r e n , s o m

drar ih o p

sig o c h s y n e s h a o n t i

u n tergeh en

(v o m

kuoskatallat NJ2 kul0sk a hta lla t; b li

stött

(a v

en

aunaus

tat) /

m a g e n /R e m itie r , d a s sic h k rü m m t

(d u rch d ie W o r te e in e s a n d e r e n )

und

sich

M agenschm erzen

zu

haben

knorʿtek-knolle f i s k , s o m

sc h e in t/;

h a r fel i ta r m a r n a , v ilk a ä r o s to r a , sv u lln a

och hård a o ch se ut so m

v e rle tzt,

gekränkt

f ü h l e n /;

k a o sk a ta lä i n nppe halas h a u h i e v st ö tt a v d e n a n d r e s tal.

kuoskatit NG1 kiwskatit; NJ2

ro m / F is c h m it e in e r M iß b ild u n g

ʜʜ, J ʜʜ; v i d r ö r a / h e r ü h r e n , a n

des

ale k u o sk a t r ö r i n t e ! N G 1 ʜʜ; S G küösmar, a s g kŭössm araie ; N J 2 ʜ l ; J kùωsm ar, g s g kUo sm a m ; g r a n b a r k e n i

D arm es;

d ie

G edärm e

groß, g e s c h w o lle n sehen

aus

w ie

und

sin d

hart und

R o g e n /;

J

ren

e lle r m ä n n is k a , s o m h a r en m a g sju k d om , som

m a n tror k o m m it

r ü h r e n /;

kuosmar

s a v t id e n / d ie F ic h t e n r i n d e in d er

a v sv ä lt / R em itier (o d . M e n sc h ),

Z eit,

das

stehen.

(d er)

h at, v o n

e in e

M a g e n k r a n k h e it

der m a n a n n im m t, daß

ʜʜ; J

jfr k u o r ' h t ē .

hark

kuosastahka

SG

k ū ōsasta ; N J 2

kuosatj-rāssē NG13 ku()saš́- oās-

d ie

Bäum e

im

Saft

kuosmarʿtit SG küösm artit; NJ2

s i e d u r c h H u n g e r v e r u r s a c h t i s t /;

Iʜ, J Iʜ; g r a n s k o g / F ic h t e n w a ld .

wo

ku‘”s m a r tit; s k a l a a v g r a n ( k u o sm a r ) / F i c h t e n r i n d e

a b sch ä len .

kuosmat N J 2 kuȯšmat, 3 s g i m p f kùωsinai̯; J i ʜ ; a v t a g a ( o m m å

s ē ; S G I ʜ ; N J 2 I ʜ ; J kùωsaš́- ràssē;

nen) / ab n eh m en

m jö lk e, E p ilo h iu m a n g u s tifo liu m

jfr k u o s k a t ,

/ W a ld w e id e n r ö sc h e n .

kuosmōt NG1 k"t)s̀»iὼt, 3 s g p r s kns̀rnu, n e g . kÜòsmὼ; NG13 3 s g p r s ku'sm u ; S G km ssm ω ̄t , n e g . kŭōsmω̄; F 3 s g p r s kuȯ̆š mu, 3 s g

kuosatj-vuotta J kùωsaš́- vùU ta; skohand

m e d tvärrän d er, s o m gå

u t från m itte n

sn ett åt k a n te r n a

(vom

M o n d ) /;

k u osn at.

284 im p f

ku·ȯsm ω ̀i ̯; N J 2 kHs̀r nὼt, 3 km̀isinὼi̯; J k"ģšrnὼt, 3 s g i m p f kŭihrnὼi̯; b l i v i d b r ä n d ( o m

tern , b e f a n g e n , z a g h a ft s e in , s ic h

sg im p f

frem d

hröd) / a n h ie n n e n

u n d fägn ad

h li s v e d d

(om

(vom

B r o t ) /;

k lä d er, trä fö rem å l

fü h len .

k u o ssā tit J jd m ) zu

kiw ssätit; g ä s t a , h l i

litet / e in

w e n ig (h ei

G aste sein , ein h iß ch en

l.d .) / v e r se n g t, a n g e s e n g t w e r d e n

h e w ir te t w erd en .

(v o n K leid ern , H o lz g e g e n stä n d e n

kuosmötit NG13 *kuģsm ὼt it, NJ2 k'm ̀s ̀m ω ̀t it; J kĭω sniω ̄H it; k a u s . t i li

k"ȯs̀sè, g s g Mǟ̭s sē; kĭiōssē, i l l . p l . kùōssiti; F kūȯ̆s̀sē, n p l kùȯssē; N J 2 k“o̰s̀sē, a s g kiω ssèu̯; J k“o̰šsē, g s g kūǟ̭s sē; 1. g ä s t , f r ä m

k u o s m ō t.

m a n d e / G a s t /; f r ä m m a n d e r e n -

m

d g l.).

k iio ssē N G 3

SG

kuosnat

N J 2 ʜʜ; J

kaosnat, n e g .

h äm tare,

som

kom m er

frå n

en

kùωsim ; a v t a g a ( o m m å n e n ) / a h -

annan

n e h m e n ( v o m M o n d ) /; j f r k u o s -

renar, so m

k at, k u o s m a t.

k o m m a n d e h y s h j o r d a r /frem d er

k u o s ŋ a t i t N G 1 ʜ l , N G 13 I ʜ ; S G

hy

för

att

häm ta

ren

1.

b la n d a t sig m e d v id

» R en n tie r h o le r » ,

der

von

e in em

kūosŋahtit; N J 2, J kuωsŋaht i t ; s l å

anderen

(m ed

R en n tier od. R en n tiere zu h o len ,

k ä p p , t.ex . e n h u n d p å n o

sen, vargen

etc.) / sc h la g e n

(m it

» D orf»

d ie u n ter d ie

k om m t, u m

ein

H e r d e n d e s hetref-

e in e m S to c k , z .B . e in e n H u n d a u f

fen d en

D orfes

d ie

k u ossēn

p å h tet k o m m a p å b e s ö k ,

Schnauze,

den

W o lf

u sw .).

geraten

sin d

/;

NG

( f i n n e s ) ; S G kiiöskul0ssa, g s g ku'°sa; g r a n / F i c h t e /; k a o sa -ta i'v e r o t -

fö r att h ä ls a p å / zu jd m a u f B e

J

such

tåga

der M en sc h e n sc h la g , frem d e R as

kuossa

sw,

N J 2, av

gran / W u rz e lfa se r

der

kn osa -å k sē g r a n k v i s t / F i c h t e n z w e i g /; k iio sa-m ätta g r a n s t a m / F i c h t e n s t a m m /; kuoss a -n ja r'k a m e d g r a n h e v u x e n F ' i c h t e /;

u d d e / m it

F ic h te n

bew achsene

k iio ssa -tiio rk a h

L andzunge

/;

g r a n r is s o m

h red es ut på k å ta n s

k o m m e n /; kn ossē-ah ilatjtjä ŕ ta h f r ä m m a n d e f o l k s l a g / f r e m -

ku ossē-m åh kke

s e /; h ä lsa

ärende

att

p å / A n la ß , ( j d n ) z u b e s u

chen,

Sache

d eren tw egen

(jd n ) a u fsu c h t/;

m an

kn o ssē-m ä r'h k a

f r ä m m a n d e (ej till h y n h ö r a n d e ) örm ärke D orf

/

frem d es

g e h ö r ig e s)

(n ich t

zum

O h r e n z e i c h e n /;

g o lv / F ic h te n r e isig , d a s a u f d em

k u osse-ällo f r ä m m a n d e ( e j t i li b y n

B oden

h ö r a n d e ) ren h jo rd / frem d e (n ic h t

h reitef

des

L a p p en zeltes

w ir d

ausge-

k n o ssa -vuop m ē

/;

zum

D orf

g e h ö r ig e )

R en n tier

gran sk og / F ic h te n w a ld .

h e r d e /; 2 . ( i l l . s g ) p å b e s ö k , t r a k -

k u o ss a la h k a J knωssalahlca ; g ra n sk o g / F ic h te n w a ld .

t e r i n g / z u G a s t , a u f B e s u c h /;

kuossa-rāssē

se

k u o litsa (k )-

pateh ta l ndni m ü kuossäi k o m o c h

gästa h o s m ig i dag!

kuossētit

rāssē.

kuossāstallat NG13 kŭȯ̆ssāstcd-

h ly g ,

N J 2, J

fö rsa g d ,

lat; S G kŭ ōssastallat; N J 2, J kl'ωssa sta lla t ; v a r a h l y g , f ö r s a g d , h e -

en

tra k ta sig s o m fr ä m lin g / s c h ü c h

der b en eh m en .

k“ȯs̀s ēt'it; v a r a

up p föra

sig

främ m an d e / sch ü ch tern ,

fan gen

sein , sich

som be

w ie ein F r e m

285

k u o s s i t i t N J 2, J k" ģssìtit ; g ä s t a h o s n å g o n tillfä llig tv is, c n k o r la r e

h i n k t /; ä i tah k iw tn (h ) n ah tälattah d e h a l t a i c k e , s y n e s d e t ; n a v kn ostö m an n ä s å g å r d e t , s y n e s d e t ; kiistn jin m a ŋ k a kate

tid / v o n

d e t s å g u t att v a r a m å n g a k å to r ;

k u o s s i t a l l a t N J 2, J

k“ģssitallat;

f r e k v . t i ll k u o s s i t i t .

u n g efä h r, ein e

Z eit h e i j d m

zu

kürzere

k a l tunne 1 knostö k a ffa n o g

NG8

G a ste sein .

k u o s s ō t N G k"os̀s ὼt, p t c p r t kùs̀s um ; S G k m ssω ̀t , n e g . kŭössω̄;

ser

det

(?)

tåppe tah kiistn jin m an n am

ut

att

fin n a s k affe h ä r;

N J 2, J

k“ģssω̄t, 1 s g p r s k l'w ssω ̀w ;

de hade

gästa,

b li

k u o t ē m u s N G 1, N J 2, J kūȯ̆tēnius; n å g o t s o m s k a l l l ä m n a s k v a r

zu

u n d fä g n a d ' (h ei jd m )

G a s t e s e i n , b e w i r t e t w e r d e n /;

vara

på

sein

h e i.

besök

hos / zu

B esuch

/ e tw .,

ty d lig en

was

kūōssω̄h tit;

N G 13 N J 2, J

kñȯ̆ssω̄htit, S G kuģssω̄htit; f ö r -

ü b r ig -

od.

zurück

ij läh kuotēnuis d e t ( ä r s å l i t e t a t t d e t )

g ela ssen

k u o ssō tit

v a r it där.

w erd en so ll/; N G 1

lö n a r sig in te att lä m n a (o ä te t);

p lä g a , u n d fä g n a / v e rp fleg en , b e

J

w ir te n .

här p ä lsa rn a s k o la lä m n a s kvar.

kuossutit NJ2 kùωssutit, J kìešssntit; g ä s t a o f t a , l i e r a g å n g e r e l l e r

3 sg im p f

en

lä n g r e tid / o ft, m e h r m a ls o d .

ein e

lä n g ere

Z eit

zu

G a ste sein

kiiotēim is läh täh im iottäh d e

kuotēt

kŭģtēt ; S G kŭötēt, kŭöti; N J 2, J kiωtēt, 3

NG

s g in ip fÆ fϑ lh ;; l ä m n a , l ä m n a k v a r / l a s s e n , z u r ü c k la s s e n , lie g e n la s

(h ei jd m ).

s e n /;

k u o s t a N G 1 kWģsta, N G 13 kuo̰s ta; S G kuosta, a s g ku ōsstakau; N J 2

lä m n a d e h o k e n

k ìŕsta , a s g kU()štakau̯ ; J kiiista, a s g k"ā̰š takau̯; k a l l t , h l å s i g t v ä d e r om

våren

(S G

om

som m aren

1.

v in t e r n ) / k a lte s, w in d ig e s W e tte r im F r ü h j a h r (S G im S o m m e r od.

ku o tiv m ån kirjēv tasi j a g där.

( s ) k u o t j ō r t i t N G kīωt'š́ω ̄r ʿUt, S G skuöt'š́ū rM ; N J 2 ʜ ʜ , J IH; p å t a , peta

(m ed

w ü h len , nem

käpp

l.d .) / sto c h e r n ,

(h in e in )ste c h e n

S tock

(m it e i

o d . d g l.).

kuotnijtit J kuȯ̆tmttit = \i\\on -

k u o sta k a v ta k ä i d e t h i e v k. / e s k a m k. /; ku ostap ieg g a k a l l h l å s t o m v å r e n / k a l t e r

n ijtit.

W in d

H l; b e t e , b e t e s l a n d / W e i d e , W e i

W i n t e r ) /;

im

N J2

F rü h jah r.

kicosta'H; küöstahtit; N J 2, J kùźstaht i t ; ( o p e r s . ) d e t h h r ku osta / ( u n p e r s . ) e s g i h t , e s k o m m t k. k i i o s t u t N G 3 s g p r s k'm̆s̀tὼ, n e g . kǟ̭š tiŭm ̀, 3 p l . i m p f kùs̀t ui̯i n; k u o sta tit N G 1 3 sg prs

SG

kuolitö NG kmhtω̄; NJ2 lʜ, J d e l a n d /; j f r k u o h t ō m . N J 2, J kiωhtὼm ; b e t e kiio h tō m -ja h k e å r m e d

k u oh tōm / W e i d e /;

gott h e t e / J a h r m it g u te r W e id e / ; k u oh to m -taV vē

N J 2 ʜʜ, J HI; s y n a s , f ö r e f a l l a ( a t t )

k u oh tδm -ätnam

/

d ela n d .

sch ein en ,

den

A n sc h e in

ha-

h en , (m eist e in g e s c h o h e n : sc h e in t e s ) /; synes

ta t kiiosto n å h tä la d d ä h a n h a lta

/

es

sch ein t,

er

v in ter

m ed

gott

h e t e / W i n t e r m i t g u t e r W e i d e /; b etesla n d / W e i

kuotōs NG kuǟ̭tω̄s; NJ2lʜ, J Iʜ; något

som

sk a ll

lä m n a s

kvar /

e tw ., w a s z u r ü c k g e la s s e n w e r d e n

286 m is tan n e lä k. v a d ä r d e t

s o l l /; som

sk a ll lä m n a s k v a r?

pors,

L edum

k u o h t s a l i t N G k iw h tsa lit ; N J 2, kui]itsalit; 1. s p r i n g a i v ä g ( o m m å n g a renar) i d a v o n la u fe n (v o n

kŭǟ̭h tω̄t ; S G kuōh̀tω̄t , 3 s g i m p f kŭötω̄i ; N J 2 k m h tὼt , n e g . k m tω ̄h ; J kuǟ̭h tω̄t, s u p i n . kuωtu t'š́i t; h e t a ( i n t r . ) / w e i d e n

v ie le n

(in tr .).

väg

k u oh tōt N G

k u o tō tit J

N G 13

kìωtω̄ht i t ; l å t a

h ete,

bevaka

w e id e n

en

la ssen ,

k iω tω ̀H it; N J 2, h eta,

föra

på

h e ta n d e h jord / (a u f der W e id e )

h ü te n , e in e w e id e n d e

H erde be

m a k tes tån knotŏ-

w a c h e n /; N J 2

iah h u r h a r d u d e t m e d h j o r d en , b etar d en ?

ku oh tsa ; N J 2 ʜ ; J k ìśh tsa , a s g kUȯhttsaǹa u̯; ( s t i n k a n k u oh tsa NG

d e ) l u k t / ( s t i n k e n d e r ) G e r u c h /;

p a i'h k a -k a o h ts a , s e p a i ' h k a . k u otsak N J2

iʜ ,

renens des

J

ʜʜ;

verpa

p en is / P e n is,

taran d i,

B ru n ftru te

R e n n t i e r e s /; r e n e n s t e s t i k l a r

/ d ie T e stik e l, tieres

J

R e m i t i e r e n ) /;

p lö tslig t

H oden des R en n

/; S G k n o t s a k i s l ä s j a d d a m

k lä ttra i h a s t (t .e x . u p p

tråd) / ra sch auf

auf

k le tte r n

e in e n

rade

p lö tslig t

h a stig t

öka

upp

1.

i

ren h jo rd en ) / sch n ell od.

sich

verm ehren

(v o n

R e m i t i e r e n ) /;

N G 1 k u o tsa k -v ih k e

m a tio n

och

sv u lln a d

in fla m i

renens

te s t ik l a r ( t r ä n g e r g ä r n a in i h lå san

och

v id a re; o fta d ö d lig ; te

3.

(om

zunehm en (von

der

tsa lij ällo f ö r h o n o m g i c k d e t f o r t h jord en .

kuȯtsaβtahttèt;

k u o tsa lʿta h ttē t J

s p r in g a i fatt / ( j d n ) l a u f e n d e in -

sarvēs kiiotsalʿtalittā vāhtja n ia v r e n t j u r e n s p r i n g e r i f a t t

h o l e n /; vajan

(ren k on ).

k u o h t s a t N G , N G 1 kuģhtsat, i m p . kuȯtsa!, N G U kut'š́ā ! ( t i l l sp r in g !) / la u f!

NG,

sig

tasi ta l kuoh-

R e m i t i e r h e r d e ) /;

dem

bekom m en

h in

ku oh -

träd et.

fö rö k a

(w ir d

H oden

i ett

tsa lij m iio rra i h a u s p r a n g , k l ä t t

hund:

den

i en

(z .B .

B a u m ) /;

/ hat

in

(om

v o n la u f e n (v o n e i n e m R e m itie r )/; 2.

h a r fått o n t i t e s t ik l a r n a ( o m r e n ) Schm erzen

sp rin g a

1. o v ä n t a t

r e n ) /p lö tz lic h od. u n erw artet d a

fra m å t m e d

*kuotsahk, N G 1 kùōtsakis (šaddat);

NG

k iw tsa hk; S G

p a lu stre / S u m p f

p orst, G agel.

Hunde

los! d rau f!

zu g e r u fe n )/;

kuōh̀t sat, n e g . kuōtsa, p t c p r s k m h tts ē ; N J 2 kùŝh tsat, i m p . km š́!

SG

(till h u n d : )

sp r in g ! / la u f! (w ir d

kùihtsat, i m p . kifitsa ! ; 1. s p r i n g a ( o m

dem

H u n d e z u g e r u f e n ) /; J

rap i: k a s t r e r i n g ) / E n t z u n d u n g u n d

fj ,r f o t a v a r e l s e r ) / l a u f e n ( v o n v i e r -

A n sc h w e llu n g

fü ß igen

der

H oden

des

T i e r e n ) /;

k·idjā, k iw tsa ,

R e n n tie r e s (d ie E n t z ü n d u n g g reift

k a o tj\

m e is t e n s a u f d ie B la s e iih e r u n d

hunden

p flan zt s ic h

r e n a r n a ) / l a u f ! ( d r a u f ) lo s! h u s s a 1

w e ite r fort; o ft tö d

ge

d ig

i

när m an

väg

(ro p a s

h etsar den

tili på

lic h ; T h e r a p ie : K a s tr ie r u n g )/; jfr

(w ir d

p u lʿfu k .

w enn

k u o h t s a ( k ) - r a s s ē N G 1 kw ossarāssè, S G kuohtsa-rāssē; N J 2, J kùŝh tsak-m ssē; s k v a t t r a m , m y r -

h e t z t ) /; 2 . k l ä t t r a ( ä v e n o m m ä n

dem

Hunde

zugeru fen ,

m a n ih n a u f d ie R e m itie r e

n is k a ) / k lettern ( a u c h v o n M e n s c h e n ) /;

k. m iiorrai k l ä t t r a u p p

287 i e tt träd / a u f e i n e n B a u m a u f k l e t t e r n /;

3.

öka,

kŭöttāta, N J 2 k"gttat(ahka), J k“qtta tā h k a ; s å d a n t f ö r e a t t d e t i c k e

h in

fö rö k a

sig

(o m ren h jo rd en ) / z u n e h m e n , sich

slår ig e n o m

verm ehren

v o n d e r A rt, d a ß d ie S c h n e e k r u s t e

der

R e m itie r -

k n o h tsā ta si ällo h j o r

h e r d e ) /; den

(v o n

ö k a r fö r h o n o m .

skaren / F a h rsch n ee

sapēk-k. s å

n i c h t d u r c h b r i c h t /;

d a n t fö r e att s k a r e n b ä r s k i d o r n a

kuotsatit NG1 kuģtsahtit, SG küōtsahtit, N J 2 k ìŕ’tsahtit, J kiīUsa'Hit; l å t a s p r i n g a ( k n o h tsa t ) /

/ F a h r s c h n e e v o n d e r A rt, d a ß d ie S ch n eek ru ste

d ie

S k ier

t r ä g t /;

fart / in v o lle r F a lir t, m it g rö ß ter

rä i'n a -k . s e u n d e r r e i ' n a . k u o t t ā t a h k a N G kUMtähta hk, S G kuöttäta; N J 2, J k"ȯttāhtahlca; N J 2,

G e sc h w in d ig k e it fahren.

J n å g o t att h ä r a m e d , h å r / e t w . ,

k u o t s a t i t N J 2 kuωtsa tit, J kuśtsa tit; s p r i n g a a v o c h a n , f r a m

w o m it

o c h tillh a k a ( o m fy rfo ta v a r e ls e r )

par

/ a u f u n d ah, h in u n d her la u fen

b ä ra i b ä ltet o c h vari fin gerb org,

la u fen

(von av

(A·.)

l a s s e n /;

köra

i fu ll

V i e r f ü ß l e r n ) /; k l ä t t r a , k l i v a

och

Baum

an

i e lf träd / in e in e m

auf und

ah, h in

u nd her

k le tte r n . J

km tsē'H it; N J 2,

ku ǟ̭t sērʿtit; s p r i n g a

åter

1. g å

sak ta

och

där

her

la u fen

und

h ier

scharren

kuotsetam narna åter

(o m

och

T rag

m e ssin g ,

som

n å lh u s, n y ck la r, sa x

kop

k v in n o r n a

m.m.

äro fäs-

ta d e / e in e r u n d e P la tte a u s K u p fer od. M e ss in g , G ürtel

d ie d ie F r a u e n

tragen

und

an

der

F in g erh u t, N a d e lb ü c h s e , S c h lü s sel,

här

k u o t t ā t a l l a t N G , N J 2, J kaȯttāhta lla t ; 1. k l ö v j a , t r a n s p o r t e r a

la n g sa m

und gehen

Schnee)

tdp ledjin räin ah r e sp ru n g it sedan

B ahre,

och

R e n n t i e r e n ) /; N G

(och

trä g t,

r u n d p latta a v

fram

u n d dort (im (von

en

gräva

ren ar) / h in

od.

hade

där

1.

am

k u o tsērʿtit N G

m an

b a h r e /;

fra m g iv it

och sig

i

Schere

usw .

b e fe stig t

sin d .

k lö v je le d e s /m it S a u m tieren tran s

hierʿ-

p ortieren , » S ä u m ern » /; N J 2

k ij k. t r a n s p o r t e r a

m ed

k lö v je -

r e n o x a r / m it R e n n tie r o c h se n a ls S a u m tiere träna

tr a n sp o r tie r e n

upp

(ett

ök)

/;

2.

till att h ä r a

N J 2 k u o tsē ŕta m läh p å h ttsiih la v sn o l'ne-vaetjav r e n a r n a

T ragen

h a gått ( o c h g r ä v t) efter d e n h ä r

r e n /;

h ö v ä g e n ; J k n o tse rta m läh tå k räinah r e n a r n a h a g å t t h ä r f r a m

svä ljēk a v v i t r ä n a r u p p d e n h ä r

och

bördor.

väg);

åter o c h

s å g iv i t s i g d it.

kuotsētit s e k u o t s ē r ʿ t i t . kuohtsijtit N G kūw tst'tit', kùih tsβtit, lu k ta

J

ruttet /

km ̀h lsiлtit; stin k en ,

N J2

stin k a , v erfau lt

k lö v jeh ö rd o r / (e in von N J2

S a u m t ie r ) im

S a u m la sten

tr a in ie

k u o ttä ta lla p

ta t täv

o t ä m j d a r e n e n t ill a t t b ä r a k l ö v j e k u o t t a t i t N G kŭģttatit, N J 2 kilwtta tit, J kùH tatit; b ä r a ( o m f l e r e su h j.:) / ( v o n t r a g e n /;

m ehreren

hära

litet

i

su h j.:)

sänder

l.

k u o h tsijt ta t m ānnā; p a i'h k ä m litj tän k d e t d ä r b a r n e t

i

stin k e r ; h a r v ä l gjort i h y x o r n a ,

n i g t r a g e n /; s t u l t a o c h h ä r a ( o m

r i e c h e n /;

kuottātahka

N G 1 k"ȯttātahk, S G

zu

f le r a

om gån gar / jed esm a l

w ied erh o lten

M a len

ein

od. w e

h a rn ) / e in h e r w a c k e ln u n d d abei

288 tragen

(v o n

K in d e r n , d ie tra g en

präd.

Form

zungen)

h elfen w o lle n ).

kuohttātit NGl kùȯhttàhit; NJ2

tar

h jord ) / (e in e

w e i d e t /;

w achen,

h ü ten , w e id e n

sk u o h tte N J, J (a v

sju k d om )

(tr a n s.).

sk'ŋjhttē; » s k o t t »

/ » A n fa ll»

(ein er

K ra n k h eit, h es. e in e s p lö tzlich en

ta n 'ta -sk u o h tte, s e

A u ssch la g es)/;

Z u sam m en set

w e i d e n d /;

k n o t üto-ällo

IH, J l ʜ ; ö v e r v a k a , v a l l a ( e n r e n R e n n tierh erd e) he-

in

gut

r e n h jord

N J 2,

som

bra / R en n tierh erd e,

p u o lta ; att

2.

h eta

sa m la d den

(a ttr .)

och

is t

som

d ärför

(om

tie r h e r d e ,)

d ie

gut

p iio lta -k u o h ttö

NG

J

be

är

se

iv rig

h å ller

sig

ren h jord ) / (R e n n -

d ie

und

eifrig

sich

h e im

W e i

desw egen

b e i

ta u 'ta .

sam m en

k u o t t ē t N G k“ģttèt-àlkē; N J 2, k 'ω ̀t tèti-à fk ē ) ; k a l v n i n g s t i d e n / d i e Z e i t d e s K a l h e n s /; ru v v a tal kmottet a l'k a s n a r t b ö r j a r k a l v -

(o m m a r k ) / ein e g u te W e id e b ie

J

(von

kuȯttèht>t, S G kuötkUģttēht i t ; 1. l å t a

NG

tē h tit; N J 2, J

/

h e im m ark lä n d e

tragen

l a s s e n /; k l ö v j a , t r a n s p o r

tera

m e d e ls k lö v jn in g / etw . v o n

S a u m tie r e n

tragen

S a u m tie r e n s e n /; N J 2

la ssen ,

tra n sp o rtieren

sig

m ed

2.

lå ta

k a lv a ,

h jord en

p la ts, d ä r v a jo r n a

där sig

ist

d ie

und

eifrig

sich

ge

kuohttos ätn am

h ä l t /;

m e d hra h ete / R o d en , G e m it

guter

hjord en

W e i d e /;

stan n ar

m ark

och

s a m la d / G elän d e,

h å ller

von

dem

la s

sie s ic h

slå

på någon

i lu g n

är

d ie H e r d e n ic h t w e g g e h t, a u f d e m

k u o ttētiv m ån tä h ie r -

renoxe; ned

som

m it

kev j a g h a d e d i u r e n o x e l i l l a t t hära; h ie rk ijn k u ottetit k l ö v j a m ed

R en n tierh erd e,

sa m m e lt

trägen

(e tw .)

G e l ä n d e ) /; N J 2

ren h jord

W e id e n

h ä r a n å g o t , h a n å g o n t i ll a t t h ä r a jd n

ällo

iv rig a tt h e la o c h h å lle r sig s a m

/ etw .

la ssen ,

e in e m

kuohttos la d

n in g s tid e m

kuottētit

ten d

h ä l t /; s o m h a r h r a b e t e

o c h ro

b e isa m m e n

h ä lt.

k u o t t ō i N G 1 k“(>ttὼ, n p l

kiulDuh ; kŭōtω̄o u (?), n p l kĭeōddω̆; H L·iōttuj, n p l kieōdǟω ̆; N J 2 k’m̀t tὼi ̯, g s g k"(nästan som sammansättm) Mahnung /; åta m. miiā jabmēdet är ingen måtta l. gräns/(fast latjmiotas en ny påminnelse om wie eine Zusammensetzung) das vår dödlighet / eine neuerliche mihustallat NG mihustallat-, NJ2

Iʜ, J ʜ i ; = m i h ā s t a l l a t .

34

530

Erinnerung, Mahnung an unsere Sterblichkeit. mui'htē SG ill. pl. muihtitv, NJ IH, J ʜʜ; m in n e /Erinnerung, das Sich-Ennnem , Gedächtnis /; iv lä mnihtiti valtäm jag har inte lagt på minnet / ich hahe es mir nicht gemerkt (nicht meinem Ge dächtnis eingeprägt). mtii'htēl, aür. -is NG muììitel, atts. -is; NJ2, J mui̯ɛhtèl, attr. -is; som har gott minne (minnes väl) / mit gutem Gedächtnis begabt, (sich etw. gut merkend). muihtet NG inuìhtēt, 2 sg imp. mui̯htē; SG muihtēt; NJ2 mmɛhtēt, 1 sg prs nmi̯htàu̯; J mui̯ɛktēt, 1 sg prs mui̯š ́tàu̯; m innas/sich er innern /; J miii'hlēt-ham knllam läv jag vill minnas, att jag hört - -. muihtijtit NJ2 muiidi’Lit, j mui̯ìitiHit; börja minnas / anfan gen sich zu erinnern /; ka mån muitijtiv då jag började minnas. mui'htō NG muìhtω̄, SG mwlitω̄; NJ2 mui̯ɛlitω̄, asg mui̯litὼw; J mu·ŕhtū), gsg rnui̯htω; minne ( = förmåga att minnas)/Erinnerung, Gedächtnis (Fähigkeit sich zu erinnern)/; NJ2 rniiihtnita piedjat lägga på minnet / sich etw. mer ken, dem Gedächtnis einprägen/; J niü nuii'htöt i mitt minne / so weit ich mich erinnern, soweit ich zurückdenken kann (ungef. = zu meinen Lebzeiten)/; rna nuii'htöt läh årrurn tjuohkē-jakēh kålmå pale i mitt minne har det varit flenår tre gånger / so weit ich zurückdenken kann, hat es drei Jahre mit (lang dauern dem) Eishelag des Bodens (der die Remitiere am Weiden hin dert) gegeben.

muihtōiis (adv.) NJ2 mui̯htὼhs, J niui̯htω̄hs; ietj m. på eget hevåg, frivilligt / aus eigenem An trieb, von selbst, freiwillig, mui'htōt (adv.) se m u i'h tō . muihtōtiprnē, attr. -tis J mui̯htω̄htip̀inē, attr. -htis, komp. mui̯htὼhtabbω̄; som är utan minne, som har dåligt minne / »gedächt nislos», wer kein Gedächtnis, ein schlechtes Gedächtnis hat. muihtuimis ~ -lv- NG rnmhtulmis, mui̯h tulvis, SG nimhtulvis; NJ2, J inui̯htulvis, gsg -ā; minne av något, souvenir / Andenken an etw., Souvenir/; NG något som man kommer ihåg sedan lång tid tillhaka / etw., was einem seit langem im Gedächtnis gehliehen ist/; NJ3 även: åm innelse/ auch: Erinnerung, Gedenken, Anden ken, »Gedächtnis» (Luk. 22, 19)/; t»hielt tav nni mnihtulvissan gören det till min åminnelse. muihtuivis se m u ih tu im is. muihtutallat J mmhtuHallat-, försöka erinra sig, komina ihåg, dra sig till minnes / versuchen sich zu erinnern, sich etw. ins Gedächtnis zurückzurufeii. mukātit NG, NJ2, J miikätit; höla till (momentant) / los-, aufbrullen (momentan)/; jfr m uhkōt. mukētit NG mukēhtit; NJ2 lʜ, J ʜʜ; höla till, ge upp ett höl / auf-, loshrüllen, -hlöken, ein Brül len ausstoßen. rnukijtit SG mukitit; NJ2 mukiJtit, J mukiitit; kontiii. av m uhkōt. mukka NJ2 ʜi; J, J2 mukka, gsg muggaka; lukt av skinn som garvas; tarmgaslukt; varje slags

531

sådan lukt / Gemch von in Gerhung befindlichem Leder; Geruch von Darm winden; jeder Geruch solcher Art. muhkkat NG ʜʜ; SG muhkkat; N J 2 Hl, J I ʜ ; s i t t a o c h t j u r a / h o c k e n , tr o t z e n , t ü c k s c h e n ( d u r a tiv ).

mukkijtit NJ2 mukkt'tit; J, J2 muk/cittit; lukta surt och ruttet (som rnnkka) / stinkig und ver fault (wie nnikka) riechen, muhkkō se sjlå h tjå -m . muhkkōkutj J2 muhkkὼkuš́; (föraktfullt om en människa som alltid har något dåligt att herätta) / (verächtliche Bezeichnung ei nes Menschen, der immer etw. Schlechtes zu erzählen hat). muhkōt NG, SG muh̀kω̄t; NJ2 muhJcω̄t, 3 sg impf nmkω̄i̯; J muhkω̄t, neg. muk·ω̄; råma, höla (om nötkreatur)/hrüllen, muhen, hlö ken, meckern (von Hornvieh). m u k ō t i t N G , N J 2, J »mkω̄btit; N G : = m u h k ō t ; N J 2 b ö la m y c ket /v ie l brü llen , m u h e n /; J kaus. tili m n h k ō t / k a u s . v o n m u h k ō t . m u k t a l i t NG8 muk'taht; NJ2 iʜ,

J in; ändra, göra ändringar/än dern, Änderungen machen. muktasit NG, NG10 mukʿtasit; N J 2 ʜ l, J III; f ö r ä n d r a s , f ö r ä n d r a sig / a n d e r s w e r d e n , s i c h ( v e r ändern. m u k t u s i t N G 8 ·mukʿtusit; N J 2 Hl, J III; = m u k t a s i t . m u k u t i t NG* niukubtit; N J 2, J mukutit-, N G , J h ö l a s v a g t 1. lit e t / e in w e n i g o d . s c h w a c h h r ü l le n , m u h e n /; N J 2 h ö la , r å m a litet d å och d å / h ie r u n d d a ein w e n ig b rü lle n , m u h e n .

mul'hka NJ2 in; J mul''hlca;

tystlåten person / schweigsamer, verschlossener Mensch. nuiiʿkētit NG 3 sg prs mul'kēbt, neg. mul'kēhtah; NJ2 iʜ; J ʜ; muttra, mumla, ge ljud ifrån sig / murren, murmeln, einen Laut von sich gehen /; ij tat miil'kētahke ger inte ett ljud ifrån sig (om människa 1. hund) / (er) gibt kei nen Laut von sich, läßt keinen Laut hören (von einem Menschen od. einem Hund) /; mul'kēt tat sămès sänē muttrar, mumlar nå got ord. srnul'hkis ( a t t r . ) N G smuV'hkis, a t t r . ; N J III, J Hl; p r y d l i g , o r d e n t lig / s c h m u c k , n e t t , o r d e n t lic h .

srnulʿkōs (aür.) NG smul'kω̄s, attr.; NJ ʜʜ, J ʜ l ; prydlig, or dentlig / schmuck, nett, ordent lich. sлiul'hkōt ( p r e d . ) N G smul"h-

kὼt; N J ʜ l , J III; p r y d l i g , o r d e n t lig / fe in , n e t t, o r d e n t l i c h .

mullā, attr. -s NJ2,Jmî«Z(ā,attr. niuUäs; gormig, grälsjuk (mest om kvinnor) / kollerig, händelsüchtig, zänkisch (meist von Frauen). mullaraddat NG mullaraddat-, NJ2 muttāradd'at, J mullaraddat-, — m u lla r tit. miillartit NG mullartit, 3 sg prs mullarta; SG m ullartit’, NJ2, J mullarʿtit; NG1 mumla (även om vargar, när deras yl låter dovt; ej om åskan) / murmeln, brum men (auch von Wölfen gesagt, wenn ihr Heulen dumpf klingt; nicht vom Donner)/; SG mumla; mullra (om åskan) / murmeln, brummen; grollen (vom Don ner) /; NJ2, J smågräla, gorma

5 32

/ wegen Kleinigkeiten zanken, »keppeln», poltern. multō NG multω̄, gsg niid'tω̄; SG rnulltω̄; NJ2, J mieìtω̄, asg mid'tὼw; mull, mylla / Humus, lockere Erde, Erdkrume, Mulm. muluk (suhst.) Norge (W ik lund): muluk-, NG ʜʜ; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; dimma / Nebel. m u l u k (adj.) NG inuluhk; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; NG rund, slät (om sten) / rund, glatt (von einem Stein) /; jfr m å llå t, n iålu k . s m i i l u k (pred.) NG sinulubk; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; prydlig, ordentlig / nett, schmuck, ordentlich. munnä, attr. -s NG1 rnunnä, attr. munnas (?), komp. inunnäp; NJ2 endast komp. niunnäp och munnājmš́; J Iʜ; NG1 som är rundhänt, som väger drygt, rik ligt / nicht knauserig, splendid, gutes, reiches Maß gehend /; tat

ulmutj lä munnä vihkkit, ninnnas påŕkāl den människan väger rik ligt, en rundhänt handlande / der Mann ist großzügig heim Messen, ist kein knickeriger Kaufmann /; även: givande (om fiskeställe)/ auch: ergiebig, ertragreich (von einem Fischgrund)/; jfrrā h p a t; NJ2 munnāp, nuinnāpntj snab bare, litet snahhare (l.ex. om skidåkare 1. löpare; se n iu n n at) / schneller, etwas schneller (z.B. von Skiläufern od. Läufern; s. in ii ii ii a t)/; NJ'*’ även: litet grövre till växten (om människa och djur) / auch: etw. gröber gebaut (von Menschen und Tieren). munnat NJ2 munnat, 3 sg impf munāi̯; J munnat, 3 sg prs munnä; sacka efter / zuruckhleihen, in

die zweite, hintere Reihe kom men /; J jus kuouhtes tjuoi'kapa kahppai ja liubbe lā valep, te lā »rāhpat», j a nnbbē munnä om två skida i kapp och den ene är snabbare, då är hau »rāhpat», och den andre sackar efter / wenn zwei einen Wettlauf auf Skiern machen und der eine schneller ist, da ist er »mhpat» und der andere bleibt zurück. munnāt (adv.) NG1 munnàht ; rundhänt, rikligt / freigebig, reich lich, gut gemessen/; = r ā h p a t it ; jfr m u n n ā. munnatit NJ'*’ munnatit; få övertaget, få (den andre) att sacka efter, vinna på någon, komma fortare fram (i fråga om skid åkning, vandring, lopp l.d.; om håde människor och djur) / die Oberhand bekommen, (den an deren) zurückhleihen lassen, hin ter sich lassen, einen Vorsprung vor jdm gewinnen, rascher vor wärtskommen (heim Skiläufen, Gelien, Laufen od. dgl.; sowohl von Menschen wie Tieren)/; tat mi lä valep munnat tnov nuolepuv den som är snahbare vinner på (kommer fortare fram än) den som är långsammare / wer schnel ler ist, läßt den Langsamnieren hinter sich (kommt rascher ans Ziel als der Langsanimere). munnit NG8 neg. muniuh; NJ2 lʜ, J iʜ; vara i stånd till, förmå /z u etw. imstande, fähig sein, etw. vermögen /; ij tåktār paljo mimnih doktorn förmår inte mycket uträtta. muŋka J2 muījka, asg mrnfkau̯; tystlåten människa / schweigsa mer, verschlossener Mensch.

533

muŋkahit J2 mug̀kahit; gå och tiga, vara tystlåten / nichts reden, schweigsam, verschlossen sein /; se m uŋka. m u o d d ā NG1 nm̀ģdDà, asg m“ottà ; SG rnuoddä; F mŭȯddā, npl muȯ̆t'̀ ä ; NJ2 muoddä, npl m“ottäh; J nŕ'ä̰dDā, gsg m“ā̰ttā; lappals / Lappenpelz /; sis-nuioddä innerpäls / der innen getragene Pelz, Unterpelz /; ål'kns-m. ytterpäls / der äußere Pelz, Üherpelz. muodjatis NJ u; J2 muod'jatis; motsvarande uttrycket: det skall till, det vill till, att - - /entspricht ungefähr dem Ausdruck: es wird einiges brauchen, eine Weile dauern, bis - -, es wird nicht so schnell gehen, daß - -/; kal'katj tat Uk m. vH, innis rāinav åttjotj det torde nog vilja till, innan han får en ren (han som inte betalt den förra renen) / es dürfte nicht so leicht sein, daß er ein Remitier bekommt (er, der das vorige noch nicht bezahlt hat). muodjatissai (adv.) se m uod ju tis s a i. m u o iljö N J 2, J 2 mŭǟ̭d'jω̄ = m u o d ja tis; viehka m nodjosä lik kal'katj, jn s lav pai'htih vuot'ket det vill nog till aU få honom aU fara; viehka m. sei mä lik, masi mån ärriisav det vi 11 nog hra mycket till för att jag skall hli rådlös; viele in. så lik, innis taste maitek ådtju lådnut det skull hra mycket till, innan man får låna något uv honom. m u o d j ō m - å i ' v ē NG1 muǟ̭d'jωm(~ mŭģd'jωn-)oi̯vē; SG m w d'ūrnoiɛvē; NJ iʜ; NG1 ren vars liornsättning genom insekters åverkan tidigt avbrutits, så att renen en

dast får korta hornstumpar, som äro liksom avsmälta i ändarna; sammalunda om renko, som kal vat först frampå sommaren och sedan får endast helt korta slump artade horn / Remitier, dessen Geweihhildung infolge Schädi gung durch Insektenstiche früh zeitig abgebrochen wurde, so daß das Tier nur kurze Geweihstum meln aufsetzt, die an ihren En den sozusagen abgeschmolzen sind; das Wort gilt auch von ei ner Renntierkuh, die erst spät im Sommer ihr Kalb gesetzt hat und dann nur ein ganz kurzes, stum melartiges Geweih bekommt/; SG — năr'htsē-åi'vē; jfr m u orrōm åi'vē. i m i o d j ö t i t NG 3 sg prs mmd'jω̄ta ; SG ptc prt rnuōd'd'ω̄tani; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; bita 1. sticka renen på hornroten (om knott och hroms) / das Remitier in die Wurzeln der weichen Geweilikolhen ste chen (von Kriebelmücken und Bremsen) /; NG mara-miwhkēr muodjöta knotten på norska havs kusten sticker etc.; SG skåttak lä mnödjötam bromsen har bitit re nen på hornrötterna, så att de inte vuxit. nuiodjutissai (adv.) NJ2 mu"3( l ' j u t i s s a i ̯ , J2 m i w d ' j a t i s s m ; (i ne gativa uttryck) gärna, just / (in negativen Ausdrücken) (nicht) gern, (nicht) ehen ( = kaum) /; ij m w i n

t a t lik m . k iilta la h ·

tc l

han lyder inte gärna; han är envis som en hjörn; p i e r ' n a i j m . a n h t a v l a o t a h ā v ē v k i i l ä h hjörnen känner inte just ett sår efter en kula (det behövs flera träffar) / von einer n å v n a jā k tc k å p ie r 'n a

5 34

Kugel spürt der Bär nicht eben, kaum eine Wunde (es braucht mehrere Treffer)/; se m u o d ja tis, m u ojön . muoi'sē NG1 m"ŏì̯sè, NG asg murnšē, SG muōisē; NJ2, J im̀'ȯi̯ɛsē; SG, NJ2, J fjun, småhår o.d. som stannar längst på lädret, när man skrapar det / Flaum, Härchen u. dgl., die heim Ahschahen einer Haut am längsten darauf ver bleiben /; NG1 den tunna hinnan på insidan av färsk hud; skaves hort med eggjäni före bered ningen / die dünne Unterhaut auf der Innenseite (Fleischseite) einer frischen Tierhaut; wird vor dem Zuhereiten mit dem (Schah-)Eisen weggeschaht /; knol'ka-m. se k u o l'k a . muoi sit NG mùḭsit, SG müöisit; NJ2, J m"ģi̯ɛsit; ta hört mnoi'sē / mnoi'se wegnehmen, »entflei schen». muoi'sōt NG neg. imwi̯s̀ὼ1', miimsὼh; NJ2 ʜĭ, J ʜl; bli ljus, vit, klar / hell, weiß, klar wer den /; tah lä nåv tjahppat, at ij mnoisoh-ke han är så svart, att han inte kan hli vit (säges om en smutsig, snuskig person); jfr p u o i'sō t. muoi'tē NG m"òi̯ɛtc; SG mŭöi̯ɛtē; NJ2, J m“ģi̯ɛ tē; NG svärm (av insekter) / Schwann (von Insek ten) /; NJ2, J svärm, hop (av in sekter, NJ2 även harn) / Schwann, Haufe (von Insekten, NJ2 auch von Kindern)/; NG tsitsäk-in. tät svärm av småknott / dichter Schwarm von kleinem Mückenzeug/; NJ2 rn. lä tanne inänäis; astä tat pier'kit könne lä nav atna muoi'tĕ han har en hel svärm

med harn; han har tid att klara sig; J muoVten pahtä kommer i svärmar (om insekter) / in Schwärmen kommen (von In sekten). muoi'va NG ʜʜ; NG1 niuōì>va, npl muģi̯vah; SG npl müōiva; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; NG1 knott / Kriebel mücke (Simiilium reptans L) Schnake, Gnitze /; SG små flyg fän som flyta på vattnet och som fiskarna hoppa efter /k lein e flie gende Insekten, die auf dem W as ser laufen und nach denen die Fische schnappen /; jfr sitsā k . muoivāk NG1 muǟ̭i̯im̀hk, SG muöiväk; NJ2, J m"ģi̯vāhk; så kal las renkalven vid (5— 7 veckors ålder vidpass, när den håller på att fälla den röda pälsen och har den gamla och den nya pälsen kvar i hrokig hlandning / Name des Renntierkalhes im Alter von ungef. 6—7 Wochen, wenn es im Begriff ist, den roten Haarpelz zu verlieren, und die alte und neue Haartracht noch in bunter Mischung neheneinander bestehen /; inuoivāk-miessē id.; miessē lä muoiväkin kalven hål ler på att byta hår. muoi'vōt NG ml,ǟ̭i̯vὼt, SG rnuöivω̄t ; NJ2, J m"òi̯ɛvω̄t; hyta hår, fälla den röda fällen (om en mnoiväk) / neue Haare, neue Haartracht bekommen, den roten Haarpelz verlieren (von einem muoiväk). muo jön (adv.) NJ2, J rnmjω̄n; — m u o d ju tis s a i; ij tat muojön ärastahtē, te l tat takkir nlmutj han gör en inte gärna rådlös (läm nar en inte gärna utan hjälp), sådan är han; ij sdn m. ta v sitäh

535

tahkat, mi lä paliā täfiii han vill der sich im Frühjahr entlang der inte gärna hefatta sig med det Ufer hildet (wenn das Eis von den Uferrändern sich ahlöst, so som inte är riktigt rätt. muokēr NG muqhkèr, npl -ah; daß man am Ufer entlang rudern SG mŭōhkēr, npl -a; F mu'ȯyj;èr\ kann) /; SG vatienhetäckt is vid NJ2 muģkēr, npl muģhkēra1'; J stranden om våren / Eis am iniiǟ̭kēr, npl nimhkēra; storknott Strande, das im Frühjahr unter (Sim ulidae)/Große Kriebelmücke Wasser steht. muolōstit NG, NJ2 J mŭǟ̭lω̄stit; (Fam. Simulidae). hli isfri (om stranden när isen muoiatahkēs NG mŭģlatahkès; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; tallen för att miiola- lossnar om våren) / eisfrei wer tit, folkilsken / zum Anfall (miio- den (vom Strande gesagt, wenn im Frühjahr das Eis von den Ufern latit), Stoßen aufgelegt, stößig. muoiatit NG muģlatit; NJ2 ʜʜ, sich loslöst)/; NJ2jno-kus kadde J ʜl; hota med lutat huvud, hota nmolδs tan jäiiren lossnar isen att gå till anfall (om rentjur) / redan från stranden i den sjön? den Kopf zum Stoße senken und muoiun NJ3, J m ithin, gsg -«; eine drohende Stellung einneh- vak längs sjöstranden om våren men, drohen anzufallen (von ei / Wake, eisfreie Rinne, die sich nem Renntierstier)/; jfr m u ol'- im Frühjahr längs des Seeufers hildet. vat. smuol hkit NG sinuV'hkit, NJ muol'vat NJ2 in"ȯlɛvat; J muql0sm"olɛhkit; J ʜʜ; skräpa ned / vat, 3 sg prs in"(>lɛvā, neg. mùUva; schmutzig, unordentlich werden = n iu o la tit (om nöttjur l. renlassen, verschlampen lassen, in tjur); även om människa: visa Unordnung bringen. sin vrede genom yttre åthävor / smuol'hkō NG snil,ǟ̭l3hkω̄, SG = m u o la tit (von einem Stier hei smulɛhkω̄; NJ, J smUoləhkω̄; skräp, Rind od. Remitier); auch von avfall, rask / wertloses Zeug, Ab einem Menschen: seinen Zorn fall, Spreu, (Heu-)Grannen /: se durch sein äußeres Gehahren även s m å l'hkō. zeigen. smuol'hkōt (adv.) NJ sm"ģləhrnuoŋŋasit J2 muωj)asit, muωŋkὼt, J snm̀ȯlɛhkὼt; om vartannat, yas’t; = m iv v a s i t . i oordning / durcheinander, wie muora-mieskatidjē NG rnuoraKraut und Ruhen, in Unordnung. miēs̀katid̀'jè-làìhkē; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; muoilalis NG1 muȯllalis; NJ2 oförbätterlig latmask, latvrak / ʜʜ, J ʜʜ; = m u o la ta h k ē s . unverhesserlicher Faulpelz, stink muolōs NG muģlω̄s, npl mül- fauler Kerl. lusah; N.I2 mmlω̄s, asg mieHlusaw; rnuoratipmē, attr. -tis NG attr. J mŭǟ̭lω̄s; kadde-m. vak efter inuģraHis, NJ2, J niùωrahtipmē, stranden om våren (när isen attr. -htis; kal, trädlös / kahl, lossnat från strandkanterna, så baumlos. att man kan ro utmed strän inuor'jē NG nŕǟ̭r ɛjē, npl muǟ̭rderna) / Wake, eisfreier Streifen, jē h; SG mŭörɛjē, asg rnuōrjēu, apl

536

mùōrj'it; NJ2 m"ģrɛjē, apl mùωrji}t\ J niUȯrɛjē, npl iniwrjēb, aplmār^î·’f; här / Beere. muor'jit NG mur'jit, NG0^ mìerɛjit; NJ2, J m"orɛjit; plocka här / Beeren pflücken, (ein)sammeln. miior'hka NJ2 m"o̰raka, asg mùωrʿkau̯; J m"ωahka, gsg mūrʿka; ekorrpar (lianne och hona)/E ich hörnchenpaar (Männchen und Weibchen). muorʿkāstahka NG ìu"ȯiʿ ka sta1’k, dimin. m"ģrʿkāstakāš́; NJ2, J nm̀ģrʿkāstahka; terräng som lik nar en imwr'hke; dimin. liten muor'hkē I Gelände, das wie mnor'hkē aussieht; diinin. kleine muor'hke. muorʿkāstakātj (diinin.) se m u o r ʿk ā sta h k a . muor'hkat NG m Uo r Uh k a t ; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; murkna, hli frön (om ved, tyg) / morsch, spröde, bru chig werden (von Holz, Stoffen), muol'kātahka SG mŭōrʿkāta; NJ2, J m“ģrʿkātahha; = in u o r ʿk āstah k a; NJ2 terräng med små sjöar här och där med korta av stånd emellan / Landschaft, in der da und dort kleine Seen nahe beieinander liegen. m uoFhkē NG mUģrɛhkē, iness. sg nm̀ōrʿkēn; NG3 m"ȯrɛhkè; SG »lŭörɛh/cē, asg muörkēu, apl niiiövkìt; NJ2, J nt''ȯrɛhkē, gsg m,lģrʿkē; »mårka», smal landtunga mellan två sjöar, vanligen på ömse sidor om en ström 1. fors / nordschw. »mårka», kurze Landstrecke zwi schen zwei Seen, auf der die sie durchschneidende Seenverhindung meistens eine stärkere Strö mung od. Stromschnelle hildet.

muorʿkutahka SG mùōrʿkuta; NJ2 ʜl; J u; = m u o rʿk ā ta h k a . mnorra NG1 rnuorra, NG2 el. sg rnuoran, NG3 el. sg muģras, NG* apl muira'~t'J; NG ill. sg mūrr/i̯; SG nmörra; F mu·ȯrra, npl mum̆m ; NJ2, J mùωrm , gsg muωra; 1. träd (på rot 1. hug get) / Baum (auf dem Stocke ste hend od. geschlagen) /; muorrakatna lav som växer på trädstam mar, skorplav/an Baumstämmen wachsende Flechte, Krusten flechte/; nuiorra-pai'hkē ställe där det växer träd 1. där det finns ved / Stelle, wo Bäume wachsen od. wo Holz zu finden ist /; 2. trä, ved, hränsle / Holz, Holz zum Heizen, Brennholz /; muorrakuksē träslev / Holzlöffel, -keile /; muorra-måhkkS vedhörnet (där man har vedupplag) på kåta platsen / der Holzwinkel auf dem Zeltplatz, wo man das Holz auf stapelt/; miiorra-nau'le träplugg, tränit, dymling (sådana slås in ifrån genom horden i kieris) / Holzpflock, -stift, -niet, -nagel (solche Holznägel werden von innen durch die Bordhretter eines Schlittens geschlagen) /; mnorratieres mellanlägg i en klövjekistas söm / Einlage, Dichtung in der Fugennaht einer (aus gehogenem dünnen Birkenholz zusammen genähten) Tragtierkiste. muorrā, attr. -s NG m " ȯ r ̆ r ā , attr. m“ȯr̆rās; SG mŭōnū; NJ2, J m"òŕrā, attr. -s; 1. trädrik, skogrik (terräng) / haumreich, wald reich, waldig (von einem Gelän de) ; 2. som innehåller mycket trä (t.ex. en båt som har tjocka hord) / viel Holz in sich enthal

537

tend, massig (z.B. von einem Boot mit dicken Bordplanken)/; nmorräs kieris lappsläde som har tjocka sidohräder / Lappenschlitten mit dicken Seitenbrettern. muorrāi NG muorrāl; SG muörrāl, npl -«; NJ2, J m"()r̆rāl och m“ģr̆rār; den som hugger veden, vedhuggare/ Holzhacker, der Holz zum Gehrauche hackt, muorrār se m uorrāl. muorristit NG1 m um stit; NJ2, J mUom stit; hugga litet ved / ein wenig Holz hacken. muorrit NG mùrrit, SG nmörrit; NJ2 m"orrit, J mUo̰r̆rit; hugga l. skafTa ved / Holz hacken od. her beischaffen. muorrōm-åi'vē NJ miwrrὼrnoᴖi̯ɛvē = m u o d j ō m - å i ' v ē. muorrōt NG ger. II mŭǟ̭rrὼrnin, ptc prt mürrum; SG mŭōrrω̄t; NJ2 rnmrmt, 3 sg impf mŭǟ̭rὼi̯; J m“onm̀t, neg. măorω; ta slut, för svinna, förstöras, utrotas / zu Ende gehen, verschwinden, zer stört, ausgerottet werden /; NG jiw läh käit tjnoihkah miirrum myggen har redan tagit slut, för svunnit; NJ2 muorōi tat snoi'nesadjĕ höet tog slut på den gräsplatsen; SG (även om blad m.m., som förstöras av maskar / auch von Blättern u. a. m., die von Würmern zerfressen, zerstört wer den). muorrōtit SG mŭōrrω̄tit, NJ2 mŭǟ̭rrω̄tit, J mŭģrrωtit; förstöra, göra slut på, utrota / zerstören, ausrotten, (einer Sache) ein Ende machen. muossänit NG mĭωssānit; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; = m u o s s ē t ( ? ) . niuossätit NG iʜ; SG mmssätit-,

NJ2 mmssätit, J inUģssātit; smaka (trans.)/etw. zum Essen, Schmekken bekommen, etw. kosten, aus kosten /; J eimē mij tan katen maitek åttjōh niuossätit njal'mäi vi fick ingenting smaka i den kåtan; te mij åttjāime tal'kev m. tan knhka läitön vi fick smaka på oväder på den här långa turem muossē NJ2 ess. miωssèn, J ess. mUo̰ssèn; i uttrycket: mnossĕn tal ta tjalmeh dina ögon äro som en smakhit, dvs. jag är glad att få se dig / in der Wendung: inuossen tal tu tjalmēh deine Augen sind wie ein Leckerhissen, d.h. ich freue mich, dich zu sehen. muossēt NG muǟ̭ssēt, prc pH mimsäni; NJ2 lʜ, J ʜʜ; (intr.) smaka (om mat när man har matlust) / (gut) schmecken (vom Essen, wenn man Appetit hat) /; ij muossäm piebmo maten sma kade inte. muohta NG1muoMa, gsg m“ghttaka; SG mùōhta, asg iineohttakau; NJ2 rnùihta, gsg m'Uihttaka; J muωlita, gsg »rijhttalca; snö / Schnee/; muohtan (ess.) 1. på snöföre, medan snön ligger / hei Schiieehahn, solange Schnee vor handen ist /; 2. med mycket snö på, full med snö / ganz mit Schnee hedeckt, voller Schnee /; J muohtan lä kai'hka: tjalmeh, tjiepētah, kistäh allt är fullt med snö: ögonen, halsen, handskarna; J nuiohta-jiekŋa snö som frusit till is, jökel / zu Eis gefrorener Schnee, verfilmter Schnee, Glet scher /; nuiohta-kielʿpar snödriva / Schneewehe /; inuohta-kuolto se k u oltō; muohta-kåi'vo snöskovel / Schneeschaufel /; muohta-låhttē.

538

se lå h ttē ; NG1, NJ2, J muohtapåläs (-pålasj snöskur / plötzli cher Schneefall /; mnohta-rihto (NJ, J -rita) snöskred / Schnee sturz, -rutsch /; muohta-skar'hta = s k a r ' h t a 2. muohtā NG1niwohtä, npl mu-ohtäh; NG mmhtä, npl mmhtä1'; MG17 mūģhtā; SG rnuöhtä, el. sg rnŭōh̀täs; F mu·°tā, npl niu·°tā; NJ2, J rnmhtā, asg mūǟ̭htàu̯; NG1 moster (yngre 1. äldre än modern) / Mut terschwester, Tante, »Muhme» (jünger od. älter als die Mutter)/; nìaŋēp m. speciellt: kvinnlig ku sin till mor 1. syster till far-, mormor / hes.: Kusine der Mut ter od. eine Schwester der Groß mutter/; MG17 imiohtä nu = NG1, men fö rr= S G /M G 17 ni. jetzt = NG1, früher aber = SG/; maŋēp ni. mors kvinnliga kusin / Base derMutter/; SG, NJ2 yngre syster till mor, SG även: yngre kvinnlig kusin till n io r /jüngere Schwester der Mutter, SG auch: jüngere Base, Kusine der Mutter/; J mos ter / Mutterschwester, Tante. muohtal NG1 muģhtal, npl -nh; SG mùōìitat̆; NJ2 inùfilital, asg -au̯; J vmwhtak gsg -a; systerharn (i förhållande till muohtā) / Schwesterkind (in seinem Verhältnis zu m iwhtä), also nur als Nichte od. Neffe einer Mutterschwester, nicht eines Mutterhruders). muotalit se m u o ta n it. muotanit NG muotalit, NJ2 inùωtarnt, J rnuitanit; NG, NJ2 hli andfådd / außer Atem kommen, den Atem verlieren /; J bli trött / müde werden /; muotanarn lä tat kiessēt den har (härken) har bli vit andfådd (trött), så att han

inte orkar dra; mån mnotaniv tan tuhpärin tjnoi'kat jag blev and fådd av alt skida i klahbföret. muohta-riekta NJ2 mùèhtarɛä̀kʿta; J mùωhta-riekxta, npl -rėu̯w ta, -rėɛu̯wta; snöfläck på har mark / Schneefleck auf schnee freiem, aperem Boden /; miiohtariektan lä tat v hopmĕ den här skogen har snöfläckar kvar (på våren). nluotāstuVVat NG ptc prt 777770tästiiwwum, SG inùotastuvvat; N J2, J imωtāstuwwat; 1. hli utmattad, utpum pad / in den Zustand der Ermattung, des Ausgepumptseins kommen, ganz ermattet, ausge pum pt sein /; NG miiotästiivinim alldeles utmattad, utpumpad / völ lig ermattet, ausgepumpt/; 2. plå gas (hex. av värk, av onda dröm mar, samvetskval, tungsinne) / gequält werden (z.B. von Schmer zen, hösen Träumen, Gewissens hissen, VOn Schwermut)/; J 777770tästnvviv mån niekon jag plåga des i drömmen; 777llotāstllväv patne-lnottiitakäs jag plågas av tandvärk. muotē NG muǟ̭tē, SG muōtē; NJ2, J mmtē, gsg id.; möda, bekymmer, samvetskval / Mühe, Sorge, Kummer, Gewissenshisse/; NG rnäne l vainio in. jag har samvetskval 1. svåra hekymmer. m uohtēstit NG, N J2, J 777770/7testit; snöa litet / ein wenig, leicht schneien. m U O l l t ō NG mūǟ̭htω̄, npl 777770tω̄h; SG muöhtω̄, ill. sg mŭōhtui; NJ2, J rniωhtω̄, gsg mmtω̄; an sikte; utseende / Gesicht; Aus sehen /; tjahbnin lä miiohto an siktet har börjat se bättre (fris

539

kare) ut 1.: utseendet har hlivit hättre, »du ser friskare ut» (säger man till en som varit sjuk men blivit något hättre; se även tjahhōt) / das Gesicht hat angefan gen, besser, gesunder auszuselien: das Aussehen ist hesser gewor den, »du siehst hesser aus», (sagt man zu einem, der krank war, sich aher etwas erholt hat)/; jfr ām atad jō, ā ru tid ja . muotōi NG1 mìeǟ̭tὼl,’ NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; käi!ikal muotöl på allt sätt, av alla krafter / in jeder Weise, auf jede Weise, aus allen Kräften. muotōtit NG Hl; SG mŭötω̄tit; NJ2, J mŭǟ̭tω̄htit; (Irans.) likna (vid något) / etw. (mit etw.) ver gleichen. muohtsē NG1 mŭģhtsè, npl mĭeȯ̆tsēh; SG mŭōhtsē, apl niùōtsìt; NJ2, J niiωhtsē, gsg mŭwtsē; NG1 en ljushrun, Hvgande skalhagge, vidpass en tum lång, som lämnar våta illaluktande fläckar efter sig på kött / hellbrauner, fliegender Käfer, ungefähr einen Zoll lang, der auf Fleisch nasse, uhelriechende Flecken hinterläßt /; SG någon insekt som äter kött; ej mal /e in Insekt, das Fleisch frißt; n ic h t Motte/; NJ2, J m al/M otte. muohttāt NG, NG1 m“ohttat NJ2, J nm̀ä̰httāt; höija snöa / an fangen zu schneien. muohttē NG asg m“òhttē, SG mūōhttēii; NJ2 irm̀łjhttē, asg m“ä̰httèu̯; J asg mpğhttètu̯; snöväder/ Schneewetter, Schneetreiben /; innohttev takai det hiev snöväder. muohttēt NG 3 sg prs m'm̀httä, 3 sg impf mühtij; SG rnŭōhttēt, neg. rnŭöh̀tē; NJ2 m"ä̰httèt, 3 sg

impf mutlhtij; J m"(jhttēt, 0 sg impf muωhtij; snöa / schneien. muohttut NG1 muhttut: NJ2, J m“i)httut; hli översnöad, nedsnöad / üherschneit, verschneit, einge schneit werden. muotiik NG inütuhk,SG mùōtω̆k; NJ2, J rniiHuk; lik (adj.) / gleich, ähnlich /; såiì lä niū rn. han är lik inig. muotnlvis SG mùōtulvis; NJ2, J rnùHulvis, gsg -ā; liknelse / Gleichnis. niuonlas NG rnuģu̯las, npl m“gulasah; NJ2 ʜʜ, J IH; lös, så att man sjunker i den (om homogen snö) / locker, weich, so daß man in ihn einsinkt (von unverharschtem Neuschnee). muoutsa NJ2 muwutsa, asg ml’òn"tsakau̯; J mifiwtsa, asg mùģid'tsakau̯; frän lukt (hos hun den; även hos järven, särskilt när den jagas) / scharfer, heißender, widerlicher Geruch (des Hundes; auch des Vielfraßes, bes. wenn er gejagt wird) /; miion'tsakav lnoVhtet släppa ifrån sig frän lukt (om järven) / einen widerlichen Geruch von sich gehen (vom Vielfraß). muoutsijtit NJ2 muωu̯tsi}tit, J mùiwtsiitit; lukta fränt (om hun den och järven) / scharf, wider lich riechen (von Hund und Vielfraß). mnovak se m u o v ēk . muovakit ~ muovvakit NG muovakit, SG mùōvvakit; NJ2 ʜʜ; J mŭωvakit; hli surlnktande, höija lukta sind (t.ex. om kött, illa ren gjord kagge m.m.) / einen faulen, angestochenen Geruch anneh men, anfangen, faulig zu riechen

5 40

(z.B. von Fleisch, einem schlecht gereinigten kleinen Faß u. a.). muovas, attr. muovva NG mu'ovas, attr. muģvva; NJ2 ʜʜ; J muwvas, attr. muωvva\ sur, som luktar surt (om mat, kött, dåligt rengjord kagge m.m.) / faulig, angestochen, verdorben riechend (von Essen, Fleisch, schlecht ge reinigten Holzgefäßen u. a.). mnovēk ~ muovak NG viuȯvēhk, SG nniōvēk ; NJ2 Iʜ; J mùωvak; sur, gälten, unken (mat, kött, kagge m .m .)/faulig, angestochen, dumpfig (Essen, Fleisch, kleine Fässer u. a.). muovijtit NG rnūvt'tit, 3 sg prs mūvd'ta; SG mùövUit; NJ2 mŭωviJtit, J mùiviHit; smaka surt (om mat m.m.) / verdorben, angesto chen schmecken od. riechen (von Essen, Fleisch, Holzfäßchen u. a.)/; jfr m u o v a s, in u o v ēk . muovva (attr.) se m u o v a s. muovvakit se m u o v a k it. muovvāsit NJ2 mmvväsit, J muovväsit; = m u o v a k it ; miiovväsam lä nahkke skinnet har börjat lukta surt (och släppa hå ret; om skinnet på ett livet djur, vars kropp börjat ruttna) / das Fell hat angefangen verfault zu riechen (und die Haare zu las sen; vom Fell eines von Rauh wild gerissenen Tieres, das ange fangen hat zu faulen). muovvat NG nmģvvat; NJ2, J m u^w at, neg. muωva; hli an stucken, surna något (om kött, blod, kärl som är illa rengjort m.m.) / einen Stich bekommen, ein wenig anfaulen, anfangen faulig zu riechen (von Fleisch,

Blut, schlecht gereinigten Gefä ßen u. a.). mur'kanit SG mur£kanit; NJ2, J mur“kanit; hli krossad (spec. om kött av ren, som fallit utför en klippa l. blivit överkörd av hil l. tåg) / (zu Brei) zerquetscht, zerdrückt, »zermatscht» werden (bes. vom Fleisch eines Renn tieres, das von einem Felsen ahgestürzt ist od. von einem Auto od. Zug überfahren wurde). mur'hkat NJ2, J murahkat, neg. murʿka; surna, hli anstucken (om kött, fisk) / schlecht werden, ei nen (säuerlichen) Stich bekom men (von Fleisch, Fisch). murʿkātahka NG inurʿkātahk; NJ2 iʜ, J ʜi; lätt dimma / leich ter Nehel. murʿkēstit NG ʜʜ; SG, NJ2, J murʿkēstit; gruffa, knorra / krakeelen, murren, brummen /; SG ale rnnŕkēste gruffa inte! (säger man om någon inte är nöjd med vad han får). mur'kit NJ2, J inurɛkit; krossa (särskilt kött; mest om tåg 1. bil som kör över renar) / zerquet schen, (zu Brei) zerdrücken, »zer matschen» (hes. Fleisch; meistens von einem Zug od. Auto gesagt, die Remitiere überfahren) /; jfr m u r ' k a n i t. mur'hkō NG1 mur“hlcὼ, SG mur"hkω̄; F 2 mur"ykω̆, iness. sg inurʿkω̄n; NJ2, J murahkω̄, asg murʿkὼw; dimma / Nebel /; jfr m ier'h k ā ; NG1 miir'hkδn tat målāi gick fel i dimman; J m nrkov tahkä det blir dimma. murrat SG m urrat; NJ2, J murrat, 3 sg impf murar, morra / knurren, murren.

541

mur'htat NJ2 mur'ŋetat, neg. murʿta; J mnrahtat, 3 sg impf murʿtay, styvna (om lem, som länge varit i samma ställning) / steif werden (von einem Glied, das sich lange in derselhen Lage befand)/; jfr m u r'h tōt. mur'tēlit NJ2, J murɛtèlit; suhit. av m u r'tēt 2 / subitiv von m u r'tēt 2 /; ällnh tå mur'tēlnh stig inte baklänges! (så att du faller ned i källaren). mur'tēt NG murɛtēt, 3 sg impf murʿtij; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; avverka hafsigt och vårdslöst: kapa av endast halva stammen och sedan låta resten ligga kvar med grenar och allt / (einen Baumhestand) obenhin und unordentlich ahtreihen, abholzen: die gefällten Stämme nur zur Hälfte »ahlängen» (in die geforderten Längen zersägen) und dann den Rest des Baumes mit den Asten und allem andern liegen lassen/; jfr m år'tēt 1. mur'tēt NJ2, J nmrɛtēt, neg. murʿtē; flytta sig haklänges/ rück lings, mit dem Rücken voran gehen. mur'tö NG mur"tω̄; NJ2 lʜ, J ʜʜ; okvistad trädstam, som man har kapat endast till hälften och sedan låtit ligga kvar/n ich t ahgeästeter Baumstamm, den man nur zur Hälfte ahgelängt und dann liegen gelassen hat /; jfr m u r'tēt 1; se även m år'tō. mur'htōt (adv.) NJ niuratὼht, NJ2 ì)iur6htω̄ht, J murəhtω̄t; i hop krupen ställning / in zusammengekauerter Stellung /; innr'htöt tjahken årröt sitta hopkrupna och tätt packade (nära varandra), så

att lemmarna styvna ( ìnur'htat) / zusammengekauert und dicht gedrängt (nahe aneinander) sit zen, so daß die Glieder steif wer den ( inllr'htat). mur'htsa- SG rnurɛhtsa- ; NJ2,

J nmrahtsa-, murʿtsa-; J2 nmratsa-; (i sammansättm:) / (in Zusam mensetzungen:) nuir'htsa- ( m a r lsa-)piel'je renöra som är mycket sönderskuret genom felmärkning och rättelser / Renntierohr, das durch Fehlmerkung und Berichti gungen stark zerschnitten ist/; jfr m atsār-, m u rʿtsak , m u r 'h tsit. murʿtsak NJ2, J2 miirʿtsak; ren vars öron äro mycket sönder skurna genom felmärkning och rättelser / Remitier, dessen Ohren durch Fehlmerkung und Berich tigungen stark zerschnitten sind. murʿtsakuvvat NG ʜʜ; SG m urtsakiiu̯u ̯a t; NJ2 ʜl, J ʜʜ; hli lurvig (om skinn, oxar, som burit hördor in.in.) / struppig, zerrauft, zottig werden (von Fellen, Och sen, die Lasten getragen haben u. a. in.). mur'htsit NG ʜʜ; SG, NJ2, J murɛhtsit; skära av ett öra för mycket (vid märkning; se m ur'ht sa) / von einem Ohr zu viel wegschneiden (hei der Renntiermerkung; s. m u r'h tsa ). mur'tut NG mur“tut, 3 sg prs muŕ'tω̄; NJ2 iʜ, J ʜʜ; hli urblekt / aushlassen, ausbleichem niurun NJ2, J inurun, gsg -a; (orlsdial.) »mörun» = »maran»; NJ2 gör korna utan mjölk; gör renarna magra; J lar grädden från kor (»talas mest om hland svenskarna, som kalla den ’häran’»); jfr tu on tā; (en m unin 1.

5 42

tiiontä tillverkas på följande sätt: man gör ett nystan av garn med nio olika slags färger, sticker sig i ett finger så att det hlöder, droppar hlodet in i ett nystan och säger: »jag ger hlodet och Skam [fan] ger livet»; så rullar man nystanet i väg; del får då liv och står till sin ägares tjänst, dvs. det häm tar mjölk och grädde från gran nens kor) / »die Mahr»; NJ2 ent zieht die Kühen die Milch, macht die Renntiere mager; J nimmt den Kühen die Sahne (»man spricht von ihr meistens hei den Schweden, die sie ’häran’ nen nen»); vgl. tu o n tā ; (eine mu ran od. eine tiiontä wird auf folgende Weise augefertigt: inan macht ein Knäuel aus Garn in neun verschiedenen Farben, sticht sich in einen Finger, so daß er blutet, tropft das Blut in das Knäuel hinein und sagt: »Ich gehe das Blut und der Böse [der Teufel] gibt das Lehen»; dann rollt man das Knäuel ein Stück; es wird da lebendig und steht seinem Besitzer zu Diensten, d.li. es holt Milch und Sahne von den Kühen des Nachhars). mnsērʿtit NG musērʿtit, 3 sg prs nmsērʿt; NJ2 lʜ, J ʜʜ; hugga på sidan om ledgångarna, kapa he nen (ossa), när man styckar ett slaktdjur / heim Zerteilen, Zerfäl len eines geschlachteten Tieres die Gelenke nicht treffen, an ih nen vorbeihauen und die Kno chen zerschlagen. musur NG3 musur, apl niusuri'-t; SG musur, el. sg musuris; NJ2, J musur, asg musurau̯; ma-

sur(rot)/ Maser-, Fladerholz, (Ma ser-, Fladerwurzel) /; jfr vitēr. muht ~ mulita (konj.) NG1 muht, SG muhta; NJ2 Iʜ, J iʜ; men, utan / aber, jedoch, son dern. muhta NG muhta; NJ2, J muhta; NG en som aldrig bättrar sig, är oförbätterlig / einer, der sich nie bessert, unverbesserlich ist /; NJ2 en som aldrig hlir färdig med något / einer, der nie mit etw. fertig wird /; J en som aldrig lär sig veta hut / einer, der nie lernt, was sich schickt, sich nie zu henelimen lernt, keinen Anstand hat /; NG tå läh tekå muhta du är likadan som förut, densamme som förr, har inte bättrat dig (säges t.ex. till ett harn); J te lidjih tå lik muhta du lär dig då aldrig veta hut; miihta-nierra (NJ2) en som aldrig hlir färdig med något / einer, der niemals mit etw. fertig wird /; (J) en som inte har vett att gå; sölkorv / einer, der nicht das Anstands gefühl hat zu gehen, nicht fühlt, wann es Zeit zu gehen ist; Trö delfritze, Tagedieh/; tån m.-n. kähtnh mådda peive din sölkorv som hiev borta så många dagar! muhta (konj.) se m uht. mutārʿtit NJ2 mutärʿtit; muttra, tala otydligt / murmeln, in den Bart hrummen, undeutlich spre chen. muhtēh (phn'.) se niuhtēm . mulitēm NG muh̀tèm, npl -ah; NG8 muhtèm; SG muĭitēm, npl -a; NJ2 muhtēin, npl muhtèniab, muhtēh; J muhtēm, npl -a och niuhtē1'; 1. en (viss) /e in (gewisser)/; NJ2 miihtem påntās åhnai en rik man

543

/ ein reicher Mann /; muhtem mu puorrē radna en god vän tili mig /e in guter Freund von mir/; 2. somlig(a), en del, en och annan / einige, etliche, der eine und an dere/; NJ2 muhtem nlmntjah som liga människor / einige, etliche Menschen /; muhtem iilmutj en och annan människa / einer od. der andere, ein od. der andere Mensch /; mnhtĕmah (muhteh) jan'lih somliga, en del säger/ einige, manche sagen /; mnhtem ällo en del av hjorden / ein Teil der Herde /; 3. mnhtem - - muh tem en — en annan, plur. som liga — andra / einer — ein an derer, plur. einige — andere. mutōi (adv.) NG mutω̄i̯, NG1 mùtὼi, SG nmtω̄i; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; eljes / sonst /; jfr ietjā n . mutsär- NG1 ʜʜ; NJ2, J ·mutsār-; = m u r'h tsa -; mntsār-piel'jē renöra som är mycket sönderskuret genom felmärkning och ändringar 1. som blivit stympat 1. vanställt av kölden / Renntierohr, das durch Fehlmerkung und Ände rungen zu stark zerschnitten od. das durch Kälte verstümmelt od. entstellt wurde. mutsārʿtit NJ2, J mutsārʿtit; 1. förstöra ett örmärke genom att skära fel/ein Ohrenzeichen durch einen Felilschnitt zerstören /; 2. (om kölden:) stympa, förkrympa öronen på ren / die O liren eines Renntiers verstümmeln, verkrüp peln (von der Kälte gesagt)/; jfr m u r 'h tsi t. mnttāk (adj., adv.) NG1 muttähk, attr.; SG muttäk; NJ2 muttähk, pred., attr.; J muttühk, pred.; lagom (adj.), rim lig/gerade rich

tig, gerade recht, gerade genug (aber nicht mehr), hillig ( = ange messen) /; tät kahper lä m. den här mössan är lagom stor; ninttäk piellö lagom stor skälla / Schelle, die gerade groß genug ist/; (även soin gradsadverh:) / (auch als ad verb des Grades:) / nnittäk stnorak lagom stor / gerade groß ge nug/; mnttäk-lähkäi (adv.) lagom / (gerade) recht, richtig. muhttēt NJ2 miihttèt, 1 sg prs muìitàiu̯; J muhttēt, 1 sg prs muhtàu̯; hindra / hindern, aufhalten, im Wege sein /; nuihtäv mån tu täsi jag hindrar dig här. miihttijn (adv.) NG muhttt'n, SG miihttīn; NJ2, J muhttiJn; (un derstundom , ihland / mitunter, hisweilen, manchmal /; NG även: någon gång tidigare / auch: ein od. das andere Mal früher, früher manchmal. nmttōs (attr.) NJ2, J muttὼs, miUiω̄s; lagom (adj.), rimlig, mått lig / gerade recht, gerade richtig, gerade genug, angemessen, nicht ühertriehen /; m. almatj lagom stor människa / Person von ge rade der rechten Größe. muhttut J muht tut; (pass, av mnhttēt) på grund av hinder bli tvungen att - - / infolge einer Ahhaltung, eines Hindernisses ge zwungen sein, zu - - /; muhttiijw mån tanne kuhkev årl'öt jag hiev förhindrad och mäste stanna här länge. muhtu (konj.) SG miihtu; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; = m u h ta (konj.). muu'ka l i t NG iu̯ù u̯k alit; NJ2, J HI; vråla, höla (i dödskamp: om oxe, hjörn) / heulen, brüllen

5 44

(im Todeskampf: von einem Och sen, Bären). muu'kat NJ2 mŭakat, 1 sg prs miiwkau̯; J rnuakat, 1 sg prs mùwkau̯; döda 1. slakta något fett djur (dock ej hjörn) / ein fettes Tier erlegen od. schlachten (doch nicht einen Bären)/; nniu'kam läh tnon tåpen svijnev i den där gården har man slaktat ett svin (så nu hlir det kalas!). muu'ra SG mura; NG wmura, gsg muu̯wra ; NJ2, J mūɛra, asg muwrau̯; 1. mur, murad ugn / Mauer, gemauerter Ofen /; 2. gränsröse / Steinhaufen als Grenz zeichen /; gränsa-m. id. m ʜ v k ē tit NG inuwkēhtit, SG mūkētit; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; rulla, falla omkull (om människor; NG även om björnen) / umkugeln, Umfal len (von Menschen; NG auch vom Bären). må (pers. pron.) NG mö; = m ån. må (pron.) NJ2, J2 mö; = m å n t.ex. i uttrycken: / = m ån, ich z.B. in den Wendungen: / påtitjav må, kå k arkav jag kommer nog när jag blir färdig (säges när någon ropar och det är hråttom) / ich komme schon, wenn ich fertig hin (sagt man, wenn jemand ruft und es eilig ist)/; viiol'kitjav må jag far nog (sagt smått hotfullt). mådde NG moᴖdd'a, gsg moᴖttē; SG mòddɛ; F inoᴖdDa, gsg moVttē; NJ2 nioᴖdda (-s), gsg moᴖttē, iness. sg moᴖttēn; J moᴖdda ~ moᴖddɛ, gsg nioᴖttē, part. moᴖttct; några, mer än en, åtskilliga / einige, mehr als einer, manche, etliche /; NG mâttē kärʿtē, NJ2 måtte kierʿtē några gånger / einige Male/; NJ2

mådde (måtte) pālē några gånger / einige Male /; måttēn sajēn på flera ställen / auf mehreren Stel len /; J måitēt piehkĕst av flera (några) bitar / von, aus mehre ren, einigen Stücken. måddi (adv.) NG11 mȯ̆ddʿi, SG mȯ̆ddi; NJ2, J moᴖddi; åtskilliga gånger, mer än en gång / etliche, verschiedene Male, mehr als ein mal. måddōt NG moᴖdd'ὼt, 2 sg prs moᴖttὼ h; SG mòddω̄t; NJ2 moᴖddὼt, 3 sg impf moᴖttὼi̯; J moᴖddω̄t, supim mȱttiit'š́it; vända till haka (samma väg) / zurückkeh ren, -gehen (auf demselben Weg). måddsōt (adv.) NG mȯd̀sὼt; SG mȯddsω̄t, NJ2 mȯd'sὼt, J mȯd̀sω̄t; 1. med avigsidan utåt, ut- och invänd, krängd, vrängd / mit der Innenseite nach außen, ganz umgekehrt, umgekrempelt, ver dreht /; NG pija m. vänd avig sidan utåt! J anäv käptev m. jag har kolten ut- och invänd; 2. (lig.) NG m. håltat vränga ord / (hildl.) Worte verdrehen. måddsōt NG mȯd̀sὼt, SG mȯddsω̄t; NJ2 mȯd'sω̄t, 1 sg prs mȯisὼw; J mȯd̀sὼt; vända ut och in på / das Innere nach außen kehren, ganz umdrehen, umkrempeln. måddsōtit NG1 3 sg prs rnoᴖd̀sὼt, ptc prt inoᴖd̀sὼtam; NJ2 moᴖd̀sὼtit; J lʜ; få råegg, få veck på eggen (om yxa 1. kniv) / (beim Rohschleifen) einen »Grat», »Fa den» bekommen, d.h. eine falsche Schneide, die sich leicht umlegt (von einer Axt od. einem Mes ser) /; måddsötam lä nii'pe, aksjo kniven, yxan liar fått veck på eggen (när eggen är för mjuk.

545

så att den viker sig) / das Messer, die Axt hat eine falsche Schneide bekommen (wenn die Schneide so weich ist, daß sie sich umlegt)/; jfr m ä d d sō tit, p å d d sō tit. må̄ dja se inåi. mådjētit NG mȯd'jētìtt SG mȯd'd'ētit; NJ2, J rnȯd'jētit; småle, le / lächeln, (vor sich hin) lachen /; J niaites niådjētah vad ler du för? mådjit NJ2, J m ȯajit; salta litet 1. svagt / ein wenig od. schwach (ein)salzen. mådjusit NG nwd'jiisit, SG mȯd'd'usit; NJ2, J mȯd'jusit; småle / lächeln. mådjåsit NJ2 mȯd'josit; hl i lätt saltad / leicht (ein)gesalzen wer den.

mådjåtit NG m ȯd'jatit; NJ2 ʜ, J ii; salta helt lätt (t.ex. fisk, kött) / ganz leicht (ein)salzen (z.B. Fisch, Fleisch). måggurastēt NJ2 mȯggʿuras̀tēt, J niȯyguras̀tèt; (plötsligt) börja vrida sig i smärtor / (plötzlich) anfangen sich in Schmerzen zu winden. måggurit NG inȯggʿurit, 3 sg prs rnȯggʿur; SG mȯggunt, NJ2 rnȯggʿurit, J moggurit; NG stå hopkrupen, inta en hopkrupen ställning; utföra något arhete i hopkrupen ställning / niedergeduckt stehen, eine zusammenge kauerte Stellung einnehmen; eine Arbeit in geduckter, kauernder Stellung verrichten /; in. raituin nöla med att fästa dragremmen vid jåhkkö och därigenom uppe hålla hela rajden / heim Fest machen des Zugriemens (an der Schlaufe im Vordersteven des 35

Schlittens, jå h k k ö ) trödeln und dadurch die ganze Raide aufhallen /; SG, NJ2, J vrida sig i smärtor / sich in Schmerzen win den /; J mån läv hähttnm m. iitnātj ijān; atnām läv nåv tjåi'vepånjatakäv jag har måst vrida mig i natt i smärtor; jag har haft ett sådant hukrev. måggå̄rastēt NG mȯggʿāras̀tēt; NJ2, J mūggōras̀tèt; NG inta en hopkrupen ställning / eine kau ernde, geduckte Stellung einneh men /; NJ2, J glida från ryggen ned på halsen (om klövjebördan, när renen går utför en brant) / vom Rucken auf den Hals hin unterrutschen (von der Traglast, wenn das Remitier einen Hang hinuntergeht)/; jfr in å k k ē r tit , in å k k å r t i t. måi NG~ rnoᴖi̯ ~ rnoᴖi̯, gen. och ack. viunim; NJ2 mbi\ J moiJ, gen. munnu, ack. munnuw; NJ2, J2 (betonat) / (betont) rnōd'ja; vi två / wir (zwei). måi'ŋōt NJ2 rnoᴖfŋὼt, neg. mŏė'i̯ŋω̄; bli så tunt slipad, att eggen viker sig / so fein zugeschlilTen sein, daß die Schneide sich umlegt/; jfr m å d d s ō t it , p å d d s ō t i t. måi'htēt NG1 moᴖlhtèt, SG 3 pl prs moihti; NJ2 moᴖfhtēt, 1 sg prs mōr'i̯htàu̯; J rn°rлɛhtèt, 1 sg prs m°r.i̯h tàu̯; NG1, SG ha svårt att fördraga, ej tåla, ta skada av / etw. kanin aiishalten, nicht ver tragen, von etw. Schaden neh men /; (om ting) fara illa / (von Sachen) beschädigt werden, (Schaden) leiden/; tjalmeh m åi'htih siiovav ögonen kunna inte fördra röken; NJ2 göra anmärk

546

ning på, finna fel på / an etw. Ausstellungen machen, Fehler finden /; måihtäv mån tav, at ij läh ålln riekta jag finner att detta inte är alldeles rätt; J tycka illa om, ha svårt att fördraga (t.ex. ren om betet, människa om mat rätt etc.) / etw. ungern mögen, schwer vertragen können (wenn z.B. Remitiere eine Weide, Men schen eine Speise nicht vertragen usw.) /; måihtäv mån tav tu jnptsavyлg tycker inte om din välling. måi'vē NG, NG1 mòi̯vē; SG rnȯiɛvē; NJ2 »iȯi̯ɛvē, asg mȯi̯vĕu̯; J mȯi̯ɛvē, gsg mȯi̯vē; mull; finkornig jord, lera 1. sand, som dammar och fastnar i kläderna / Humus; feinkörnige Erde, fei ner Lehm, Ton od. Sand, der stauht und an den Kleidern haf ten hleiht /; SG slam, gyttja / Schlamm, Muddel/; niåi'ven teiltkat (J) göra dammig, smutsig / stauhig, schmutzig machen /; nuii'ven årrot (SG) vara slammig, gyttjig / schlammig, muddelig sein. måi'vit SG moiɛvit; NJ!, J rnȯi̯ɛvit; 1. SG göra grumlig, oklar / trüben, trübe, unklar machen /; NJ2, J damma ned (kläderna l.d.) med måi've / mit Erde, måi've, verstauben, staubig machen (die Kleider od. dgl.) /; 2. NJ2 även: svamla /auch: faseln, wirres Zeug reden. måi'vōt NG mȯìvὼk, NJ2 Iʜ, J ʜʜ; 1. bli dammig, nedskräpad / stauhig, verschmutzt werden /; 2. hli anlupen (om kött etc.) / einen Stich bekommen (von Fleisch usw .)/; jfr m å i'v å n it. måivōtit NG mȯi̯ vω̄ htit] N J2ʜi;

J ì)iȯi̯vω̄htit; damma ned, göra dammig / stauhig machen, mit Staub beschmutzen. måi'vå̄, attr. -s NG* mȯi̯vāis (attr.); NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; dammig, full med dam m /stauhig, bedeckt mit Staub /; måi'vās kahle kåta som är full med damm / Zelt, das voller Staub ist. måi'vånit NG m oḭv anit, SG m ȯiɛvām t;

N J2

iʜ ;

J

rnȯi̯ɛŋonit

(obsolet); 1. SG hli full med slam 1. gyttja / voller Schlamm, muddelig werden /; J hli ned dammad, nedskräpad /verstaubt, verschmutzt werden /; 2. NG hli anlupen (om kött etc.) / einen Stich bekommen (von Fleisch usw.). måivås NG mȯi̯vas, npl mȯḭvasnh; NJ2 ʜʜ, J ʜĭ; anlupen (om kött etc.) / angestochen, angefault (von Fleisch usw.). mäjös SG mȯjω̄s, asg mȯd'd'usau; NJ2, J inńi̯ω̆s, asg mȯd'jiesau̯; leende (suhst.) / Lachen, Lä cheln /; pāstāv mådjiisav tiiiste jag kan inte låta hli att le åt dig. måjutallat SG mȯjuìitallat; NJ2, J inȯi̯uhtallat; småle då och då / hin und wieder lächeln. måjå̄- NG mȯi̯ā-, SG rnòjō-, NJ2 rnȯi̯ȱ-, J mȯi̯ō- svagt saltad / schwäch (ein)gesalzen /; måjåkuolle svagt saltad fisk / schwach (ein-)gesalzener Fisch. måjå̄t astēt NJ2, J mȯi̯ō tas̀tèt; le en smula / ein wenig lachen, ein wenig lächeln. måjå̄t astēt NG mȯi̯ā htas̀tèt; salta hell lätt/ganz leicht (ein)salzen. måjå̄tit NG” mmätit; NJ2, J inȯiōtit-, småle (en gång) /lächeln (einm al).

547

måjå̄tit NG mȯi̯ahtit; NJ2, J mm̀ō htit; = m å d j å t i t. målikkē NG1 rnȯkkkē, ill. sg inȯhkkài̯, npl ìnȯhìcē1'; SG rnȯhkkē; NJ2, J rnȯhkkē, gsg mȯhkē; 1. krök (på rep, väg etc.) vars ändar gå ihop, så att de hilda en ögla 1. gä parallellt /Biegung (eines We ges), Bucht (eines Seiles), deren Enden Zusammengehen, so daß sie eine Schlinge hilden od. pa rallel laufen /; paddē-ni. ögla, lycka på band / Schlinge, Schleife eines Bandes /; krok, krök (på vattendrag) / Biegung, Krüm mung (eines Wasserlaufes) /; J vidniēs-in. krök på sund 1. kanal / Biegung eines Sundes od. Ka nales /; 2. hukt på strand, in nersta ändan av en vik, vrå / Bucht eines Strandes, das innere Ende einer Förde, einer Bucht, ein W inkel/; J hiokta-rn. innersta ändan av en vik / das innere Ende einer Bucht/; NG1 inähkkäi piedja t göra rådlös (»ställa någon mot vrån»), förvilla / jdn ratlos ma chen, (»gegen die Ecke stel len»), verwirren /; 3. mål, ställe dit man ämnar sig / Ziel, Ort, wohin man kommen will/; rnahkkai fram, till målet / hin, zum Ziele (hin) /; 4. ärende / Ge schäft, Besorgung /; NJ2 man mähken läh tån tänne i vad ären de är du här?; (plur.) mdhkēh naturhehov / natürliche Bedürf nisse, Notdurft/; J āl'kij vuoltäsis tahkat måhkijtis började göra sina behov i sängen; kir'ììkδ-m ., se k ir 'h k ō ; 5. iness. och elat. till att heteckna företag (färd, resa), med vilket man kombi nerar något annat / iness. und

elat. dienen zur Bezeichnung ei nes Vorhahens (Fahrt, Reise), mit dem man ein zweites komhiniert/; J tämpet-nianiuitak-nìåhkēn under tempelbesöket (om Jesu föräldrar) / beim Tempelbesuche (von den Eltern Jesu)/; SG stadjomähken under det man håller på med slåttern / während man mit der Heuernte beschäftigt ist/; NJ2 villam lā ällō-niðhkēs under det han skulle se till hjorden kom han för långt hort ifrån den ge nom att följa några enstaka re nar / während er nach der Herde sehen wollte, entfernte er sich zu weit von ihr, weil er ein paar einzelnen Tieren nachging. m å k k ē r t i t NG''0 mȯkkērtit. SG rnolckērtit, NJ2 rnȯkkèŕtit, J mȯk· kērʿiit; 1. höja sig ned med huvu det, så att klöyjehördan glider fram på halsen 1. grimman gli der av (om [hornlös] ren) / den Kopf senken, so daß die Traglast nach vorn auf den Hals rutscht od. der Halfter heruntergleitet (von einem [geweihlosen] Remi tier)/; 2. NJ2, J även: glida ned på halsen (om klövjebördan, när renen går utför en brant) / auch: auf den Hals hinabnitschen (von der Traglast, wenn das Remitier einen Abhang hinuntergellt), m å h k k ō se m åhkō. m ä h k k ö t (adv.) NG, SG rnȯhkkω̄t; NJ2 niȯhkkὼ'H, J rnȯhkkω̄t; i krok(ar), i ögla / in einem Ha ken, in Krümmungen, in eine(r) Schleife /; NG, SG rn. nianiìā går i krokar (om väg) / sich winden, schlängeln (von einem Weg) /; NJ2, J in. tja tn a t hinda ett hand l.d. så att det blir en ögla (rnåhk-

548

A'ē), dvs. binda ihop ändarna med varandra / ein Band u. dgl. so binden, daß sich eine Schleife (måhkke) bildet, d.h. die Enden zusa inmenbinden. måhkkå̄lahka NG mȯhkkālahk, SG rnȯhkkōla, NJ2 rnohkicölahka; J ʜʜ; liten krok på väg, häck, sjö; ställe där väg etc. kröker sig / kleine Biegung, Krümmung ei nes Weges, Baches, Sees; Stelle, wo der Weg usw. um biegt/; jåka m. bäckkrök / Bachkruimnung. måkkår (adj.) NG mokkar, npl mȯggʿara; NJ2 ʜl, J iʜ; som gärna vill m åkkårtit / immer auf gelegt zu måkkårtit /; måkkarallo renko som gärna vill m. / Renntierkuh, die gern måkkårtit will. måkkårtit NG mȯkkartit; NJ2 Hl, J ʜ l; höja ned huvudet och kränga grimman 1. kasltömmen av sig (spec. om renko) / den Kopf senken und den Halfter od. die Wurfleine abstreifen (hes. von einer Renntierkuh) /; mdkkartidje som gärna vill måkkårtit / immer aufgelegt zu m åkkårtit/; se även m åk k ērtit. måhkō (attr.) NG inȯlikkὼ-; NJ2, J mòlrkω̄; knuten 1. hunden i en ögla /in eine Schlinge geknüpft od. gebunden/; NG mâhkkō-padde, J måhkō-p. hand som är knu tet i en ögla 1. med båda ändar ihopbundna / Band, das in eine Schlinge geknüpft ist, d.h. dessen beide Enden zusammengebunden sind /; måhko-sjnohpan lasso som är som ovan / Lasso, das in der erwähnten AH geschlungen ist/; NJ2 niåhkō-rissē ris, kvist som är höjd i en ögla av snön, så alt

skidan fastnar i den / Zweig, der vom Schnee zu einer Schlinge niedergebogen ist, so daß der Ski darin hängenbleibt. måhkōk NJ2 mȯhkω̄bk; J2 rnöhkω̄k, pred., attr.; = m å h k ō . måksēt NG mȯkʿsēt, 1 sg prs mȯu̯wsām; SG mȯkksēl; NJ2 HI, j ʜʜ; komma, komma gåendes, ta sig fram / kommen, gegan gen kommen, vorwärtskommen, durchkommen/; NG kånne inånhsäh varifrån kommer du ? njnol'ka läm niå inåksäm jag har kom mit gåendes raka vägen; makta (njnol'ka) måksih? — pårräsin må måulisäm har du kommit raka vägen? — jag kommer från Pårras; taivak tå måksēt hittar du fram? SG kåggns tån lä måksåm var har du tagit dig fram? måksåt NJ2 mȯkʿsot, 2 sg prs mȯu̯wso, 3 sg i>rs mȯkʿsō; J nioksot, 2 sg prs mou̯wso (nu obsolet) / (jetzt veraltet)/; må / sich befin den, sich fühlen (zur Bezeich nung körperlichen Be(indens) /; maktes måuhsåh hur mår du? / wie befindest du dich? wie gelit’s dir? måktå NG8 rnȯkʿta, iness.-elat. sg inȯu̯htan; NJ2 lʜ, J lʜ; arbets lust, energi / Arbeitslust, -eher, Energie /; måmhtaii kål'kā går raskt; jfr m akta. måhkutallat NG niȯhkuhtallat, SG mȯhkuhtalUä; NJ2, J mȯhkuhtallat; gå, springa i krokar, ej rätt fram (även om väg) / in W in dungen, Krümmungen, Haken, nicht geradeaus gehen od. laufen (auch von einem W eg)/; (tig.) göra undanflykter, oj gå rakt på sak / (hildl.) Ausflüchte, Um

549

schweife machen, nicht offen, nicht von der Leber weg reden. målikåk NG1 mȯhkuhk; NJ2 ʜʜ, J in; krokig (om någonting som bildar en ögla [måhkkē]) / ge krümmt, gewunden, so daß eine Schlinge (niåhkke) entsteht. må̄lār SG niölär; NJ2, J moᴖlār; målare / Maler, Anstreicher. smålētit SG sniȯlēt/t, NJ ʜʜ, J lʜ; J2 smȯlētit; hastigt, plötsligt gå sönder / rasch, plötzlich ent zw eigehen/; jfr sm a ll it. må̄iit NG wio~lit; SG, NJ2, J mȱlit; måla / malen, anstreichen. må̄litit NG mò~lihtit; NJ2, J mȱliHit; låta måla / malen, an streichen lassem måijērʿtit NG mȯljērʿtit, SG mȯljērtit; NJ2, J rnȯl'jēŕtit; kränga av sig grimman 1. kasttömmen (om hornlös ren) / den Halfter od. die Wurfleine sich ahstreifen (von einem geweihlosen Remi tier) /; hier'kē inåljēŕti̮j pakkēv härken krängde av sig grimman; jfr m å k k ĕ r tit, m å k k å rtit. måljō- NG ʜʜ; SG mȯlljω̆-; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; som är svår att fånga, som kastar av sig lasson / schwer zu fangen, das Lasso ahschüttelnd /; måljn-aìtō en ren ko som är som ovan / Remitierkuh, die das Lasso ahschüttelt. måi'jåt NJ2 mȯì'jot, 3 sg impf niȯl'joi̯; J mol'l'jot, neg. inol'jo; glida av h över (t.ex. över huvu det, om snara 1. halshand, 1. över rai'hpe-pallo, om dragöglan i lappsläden) / üher etw. ah-, hinweggleiten, -rutschen (z.B. iiher den Kopf [von der Schlinge einer Wurfleine od. einem Hundehalshand] od. über den Knopf des

Zugriemens [von der am Lappenschlitlen hefestigten Zug schlinge])/; jfr m å lită r a stēt. må̄iʿkak NJ2 mȯVkak; J rnōl'kak, pred., atlr.; krokig, som går i krökar / gekrümmt, gewunden, in Windungen verlaufend /; m.tjår've krokigt horn (som hrutits och sedan växt ihop i en tvär krök)/ verkrümmte, geknickte Geweilistange (die ahgebrochen und dann in einem jähen Knick ver wachsen ist)/; m.-vielniēs krokigt sund / gewundener Sund /; m.vädja väg som går i krökar/ gewundener, sich schlängelnder Weg. mål'hkē NG1 »loᴖl.ɛhkè; SG mhlɛhkē, asg mol'kēu, apl mȱl'kìt; NJ2moᴖlɛhkē, gsg nioᴖlʿkē; J in°rjɛhkē, gsg m°rлl'kē; NG1 mindre, tvär krökning (på trädstam, horn) / kleinere jähe Biegung, Knickung (an Baumstamm, Geweih)/; NJ2 krökning (på älv, bäck, renhorn) / Biegung, Windung (an Fluß, Bach, Renntiergeweih) /; J krök ning: starkare, S-formig krökning i älv 1. häck / Biegung: stärkere, S-förmige Windung eines Baches od. Flusses/; även: krökning på renhorn, som brutits och sedan växt iliop / auch: Knick an einer Geweilistange, die ahgebrochen und dann verwachsen ist /; NJ mål'likē-tjår'vĕ hornkrona i vil ken ena hornet hl ivit brutet och krökt, innan det 1)1ivit fullt fast och så förblivit i den ställningen / Geweih, dessen eine Stange gehrochen und verbogen, geknickt wurde, ehe das Geweih völlig erhärtete (vereckt hatte), und dann in dieser Stellung verhlie

5 50

hen ist /; målk-åi'vē ren med så moᴖl'kω̄, attr.; krökt, krokig (van dant horn (som ovan) / Remitier ligen avses här tvär krök) / ge mit Geweih der ehenheschriehe- bogen, gewunden, winkelig (mei nen Art/; NG1 m ål'hke-ånlakiehta stens denkt man an sc h a r fe , ~ målk-å.-k. skarpt krökt ögon- jä h e W endungen)/; NJ mål'kð tagg; när ena ögontaggen stan jåh kå häck som går i tvära nat i växten och (inte förgre krökar / Bach, der in scharfen nat sig, utan) krökt sig, bildat Biegungen, fast im Zickzack, en skarp krök i ändan / scharf dahinfließt /; mål'ko muorra träd geknickte Augensprosse; Geweih- som är krokigt växt / Baum, bildung, hei der die eine Augen- der krumm, zackig gewachsen sprosse im Wachstum zurückge ist /; mårko-tjår've horn som bru blieben ist und sich (nicht ver tits av och sedan växt ihop i en zweigt, sondern) verbogen und krök / Geweihstange, die abgebro am Ende einen scharfen Knick chen und dann in einem Knick gebildet hat. verwachsen ist/; SG, NJ inål'k t'ō)måiʿkēk NG1 inoᴖl'kèbk; NJ2 ʜʜ, åii've ren vars horn blivit av J Hl; som gör tvära krökar (om brutet 1. krökt, innan det hlivit väg) / in scharfen Windungen, fullt fast och sedan växt till i Kehren verlaufend (von einem den ställningen / Remitier, dem W eg)/; jfr m âlʿk ak . eine Geweihstange abgebrochen mål'kēt SG mòlɛkēt; NJ2 rnoᴖlɛ- od. verhogen wurde, ehe das Ge kēt, 3 Sg impl' mȱl'klj; J m°rdɛkēt, weih noch ganz verhärtete, »reif» 1 sg prs nm̀ril'kàu̯; yttra sig, säga geworden war, und dem sie dann något / sich äußern, etw. sagen /; in dieser Stellung weiterwuchs. ij rnål'kēh inaitek han säger in smål'hkō NJ lʜ; J2 smȯlȯ̆kω̄, genting, ger inte ett ljud ifrån sig. asg smoVkὼw; = s m u o l ' likō. måi'hkēt NG1 moᴖt̆ɛhkèt, 3 sg målʿkōi NG iness. sg mȯl'kun, impf rnȱrkij, NJ2 lʜ, J iʜ; mumla, SG kom. sg mȯ̆l ɛkim; NJ2 mȯl'kὼi,̯ tala otydligt / murmeln, undeut kom. sg mȯPkmn; J mȯl'kὼi̯, kom. lich sprechen. sg inȯl°kimi; liten grad av fetma måiʿkētit NG1 rnoᴖl'kètit, SG / kleiner Fettansatz /; NG lä rnol'kētit, NJ2 rnoᴖl'kēbtit, J rn°rl'- niðl'knn iniessē kalven är så kēp̀tit; NG1 säga något med få pass fet, att det är fettsmak i ord / etw. mit wenigen Worten märgen / das Kalb ist doch sagen /; NJ2 yttra sig en gång/ schon so fett, daß das Mark sich einm al äußern/; J säga nå Fettgeschmack hat /; SG lå tat got, yttra sig / etw. sagen, sich kåit rnål 'kunj den har blivit litet äußern /; NG1 mån im tārʿpaham fel redan (om renar på hösten) m. kå åuhta päkō, te tah vähketij / es ist schon etwas fett geworden mn takka vite jag behövde inte (von einem Remitier im Herhst)/; säga mer an ett ord, så hjälpte NJ2, J inål'koi-atāmijn lä miessē han mig med detsamma. renkalven är ej fetare än att mär måiʿkō (attr.) SG inòl̀kω̄-; NJ gen är torr (kåi'hkē-atäm ijn),

551

men märgen fyller henhåligheten / das Kalb ist nicht fetter, als daß das Mark trocken ist (kåi'hkēatāmijn), aber das Mark füllt die Knochenröhre aus /; mål'knin lä tat miessē den här kalven är mål'koi-atämijn (se ovan, dvs. något så när hra märg); nästa grad är vuodja-atämijn med fet m ärg/ das Kalh da ist mål'koi-atämijn (s . o., d.h. hat halhwegs gutes Mark); der nächste Grad ist vuodja-atämijn mit fettem Mark. mål'hkōt NG inoᴖl·hkὼt, SG molɛhkω̄t, NJ2 nioᴖl·hkὼt, J m°nlɛhkὼt; göra en krök, gå i en krok (om vattendrag) / eine Biegung machen, in einer Windung ver laufen (von einem Wasserlauf)/; SG bli krokig / krumm werden. mål hkōt (adv.) SG rnōVkω̄t,

NJ2 moᴖphkὼt, J m°rdɛhlcὼht ; i krokig ställning, krokigt växt (t.ex. björk, renhorn) / in krumme(r) Stellung, krumm gewachsen (z.B. von einer Birke, einem Renn tiergeweih). mål'hkōtit NG, NJ2 moᴖkhkὼtit; J m°r*lɛhkω̄tìt; kaus. till m äl'h kōt 1 / kaus. zu m å l ' h k ōt = krumm machen/; rāi'na lā mål'likötain tjårvev renen har gjort hornet krokigt (dvs. har hrutit hornet, som sedan växt ihop krokigt). (s)må̄Ila NG1 smòᴖlla; F mòᴖtta, npl môla; NJ mȱlla, asg rnȱlau̯; NG1, NJ mål (som man skjuter pa) / Ziel (nach dem, auf das man schießt) /; F lläck / Fleck. små̄iia NJ, J smȱUa, asg smȱlau̯; J2 smŏlla, asg smōlau̯ ; = s m å 11ē. må̄llālahka KG mòᴖllāUm̆k; mållātak-sākah meddelanden som gi

vas med så hemlighetsfulla 1. dolda uttryck, att man inte för står vad det är fråga om / Mit teilungen, die in so geheimnisvol len und versteckten Andeutungen gegeben werden, daß man nicht weiß, warum es sich handelt. må̄liāiakāt (adv.) NG mòᴖttāL·kā!,t; hemlighetsfullt; med dol da, hemlighetsfulla uttryck (i ta let) / geheimnisvoll; mit versteck ten, geheimnisvollen Andeutun gen (und Redewendungen)/; nåv mållālakāt halm, at ij åuitjnm sälvē talade så fördolt, att man inte fick klart för sig vad han menade; jfr m å llä la h k a . må̄llānahka SG mōUālna, ~ -naggu; NJ2 ww'ᴖlt̆ānahka; J ml'y~llănahJca, gsg -nakā; benämning; uttal (t.ex. av ord); uttryck, ta lesätt / Benennung; Aussprache (z.B. eines Wortes); Ausdruck, Redewendung /; J makkir mallānakäv ahiā tät lihtte huru kallas det här kärlet? sniåilē NJ, J smottē, asg smȯlēu̯; J2 sniollē, asg smolēu̯; hit, frag ment av något (vad som lielst) / Stück, Bruchstück, Fragment (von beliebigen Dingen)/; piebmosmålle matrester / Speisereste /; sāmōl-smållē algfragment / Stück von einer Alge/; NG1 småleh frag ment (npl) / Fragmente, mållis (attr.) se m ål låt. måliit NG 2 sg imp. mȯl̀h!; NJ2 mȯlht; J moUit, 3 sg impf mollmw; runda och släta till (t.ex. övre ändan av en vandringsstav) / abrunden und glatt machen (z.B. das obere Ende des W an derstahes, Bergstockes)/; jfr m ållåt (adj.).

552

småliit NG smȯlht; SG sniȯlht; NJ, J, J2 smȯl̀l it; slå sönder, slå i stycken / entzweischlagen, in Stücke schlagen. smållitit NJ, J, J2 smȯlhtit; slå sönder det ena föremålet efter det andra 1. slå sönder hit för hit / die eine Sache nach der andern od. einen Gegenstand Stuck für Stück entzweischlagen. småilō (attr.) SG, NJ, J srnȯllω̄; söndersmulad / zerriehen, zer bröckelt /; sinållō-piehkkē hit av något som är söndersmulat / ein Stück von etwas Zerbröckeltem /; srnåUō-piepmoh söndersmulad mat (t.ex. brödpaket, som är sönder smulat) / zerbröckelte, zerkrü melte Eßsachen (z.B. Paket ver krümeltes Knäckebrot). smållōn (adv.) NJ, J, J2 smollὼn; sönder / entzwei, auseinan der/; smållit sm. slå sönder/ ent zweischlagen, zerschlagen. måilōt (adv.) SG mȯllω̄t, NJ2 inȯllω̄bt, J mȯllὼbt; med den ena kanten litet utanpå den andra (t.ex. om kavaj som knappes), med ändarna litet inpå varandra (t.ex. om två stickor som bindas iliop) / mit der einen Kante ein wenig iiher der anderen (z.B. von einem zugeknöpften Rock), mit den Enden ein wenig überein ander (z.B. von zusammengebun denen Holzstähchen, Speilen) /; mållöt piedjat knäppa ihop 1. sätta lott om lott / zuknöpfen od. (mit gegenseitig übergreifenden Rän dern) ühereinanderlegen. smållånit NG smȯllanit; SG, NJ, J smot̆lomt; J2 smottomt; gå i småbitar 1. smulor / in Stücke gehen, in kleine Stückchen od.

Brocken zerfallen /; NG sähkar lä smållanam vuossai sockret har gått i smulor i säcken. mållåt, attr. -is och mållis SG mollot, attr. mollis-, NG ej pred., endast attr. mȯl̀lis j nicht prad. nur attr. in. /; NJ2 niȯllot, altr. -is och mollis, komp. mȯllotabbω̄; J mollot, attr. -is, mȯlt̆is; rund och slät (i halvklotform, t.ex. övre ändan av en vandrings stav) / rund und glatt (halbku gel förm ig. z.B. das obere Ende eines Wanderstahes, Bergstokkes) /; mållis kahper (NJ2) rund och slät skinnmössa / runde und glatte Pelzmütze/; jfr m ålu k . mållåt NG1 rnȯlt̆at, 3 sg impf mȯlài̯; SG viȯllot; NJ2 mȯlt̆ot, 1 sg prs inȯlōu̯; J mollot, 1 sg prs rnolöw; ta miste på / verfehlen, ans Versehen verwechseln /; NJ2 målliv ta v vädjav jag tog miste på vägen, gick fel väg; J man målliv nvhsav jag gick fel och kom inte till dörren (1. kom till fel dörr). mållåtit NG niollatit', SG, NJ2 mȯllot/t; J mollotit; föra, leda vilse; bedraga, lura / irreleiten, irreffihren, betrügen, beschwindeln, an schmieren. måiōk NG mȯlὼhk (pred.); NJ2 lʜ, J lʜ; = m å llå t (adj.) och m ålu k . måi'sōt NG mȯksὼt, 2 sg imp. mȯVsω̄1'!; SG mȯlɛsω̄t; NJ2 mol3sω̄t, 1 sg prs mòl'sὼw; J mȯl°sω̄t, 1 sg prs mȯlʿsὼw; 1. hyta om, skifta, ömsa (t.ex. kläder) / (um)tauschen, wechseln, etw. Neues anstatt eines Alten od. Gebrauch ten nehmen /; m. ietjä piktasijt ta på sig andra kläder / die Kleider

553

wechseln, andere Kleider anziehen /; 2. flytta till en annan plats, ömsa plats / auf einen anderen Platz ziehen, den OH wechseln /; mån m ål'sōv i e t j ä s a d j ä i jag flyttar till en annan plats. måi'susit NG1 mȯV’susit; NJ2, J mȯPsusit; förändra sig, växla, hli förändrad / sich ändern, sich verändern, wechseln (intr.), an ders werden. målʿsutahkēs NG ?nȯl'siβ'tahkēs; SG mȯlsuhtahkēs, ess. -htahkkän; NJ2 mȯfsubtaìikēs, npl -htalikkāh; J mȯl'sutahkès, pred., attr.; som ofta hj'ter om (plats, kläder 1. vad som helst) / oft wechselnd, wer oft (seinen Platz, Kleider od. sonst etw.) wechselt /; omhytlig, föränderlig (oin människor, väder n u n .) / wandelbar, launisch, ver änderlich (von Menschen, dem Wetter ii. a. m.)/; ni. teunär tjä nare som ofta byter plats / Die ner, Knecht, der oft seinen Platz wechselt. måiʿsutastēt NG* mȯl'su'Haštèt; NJ2, J mȯl'sutas̀tèt; subit. av m å l'sō t. målʿsutis SG mȯlsuhtis; NJ2, J mȯl'sim̀tis, gsg -ā; något som är till ombyte 1. ulhyte (kläder etc.) / etw. zum Wechseln, Umtauschen (Kleider usw.)/; inål'sntiskärvoh (-piktasah) kläder till om byte 1. kläder som äro bytta (smutsiga) / Kleider zum W ech seln od. ausgezogene (schmutzige) Kleider/; mdŕsiitis(-mānnä) borthyling(sharn) / Wechselbalg, un terschobenes Kind. målʿsutit NG* mȯl'siβ'tit; NJ2, J rnöFsutit; (upprepade gånger 1. om flera obj. 1. flera subj.:) byta.

ömsa (kläder, mössa, skor, hyxor l.d.), flytta något från en plats till en annan / wechseln (träns.; wiederholte Male, od. von meh reren obj. od. von mehreren subj.), Umtauschen, anderes (an dere Kleider, Mätze, Schuhe, Hosen) anziehen, etw. von einer Stelle zu einer anderen bringen. målså- NG1 mȯlsa-; NJ2 iʜ, J ʜʜ; som är till omhyte / zum Wechseln, zur Ahwechslung be stimmt /; mälsa-picbmo mat som ätes till omväxling mot den van liga dieten / Essen, das man zur Ahwechslung von der gewöhn lichen Kost ißt. mål såsit SG mȯlɛsosit; NJ2 ʜl; J mȯl°sosit; = m å l ' s u s i t. måiʿsåstit NG1 ìnȯl'sastit; NJ2, J mŏl'sostit; i hast hyta, ömsa, hyta om; i hast flytta (intr.) från en plats till annan (m ål'sōt) j in Eile wechseln, tauschen, umlau schen; in Eile von einem Ort zu einem andern ziehen (m ål'sōt). måiʿså̄tit NG inȯfsatit, NJ2 mȯVsōtit; J ʜl; byta om, ömsa i all hast / in aller Eile (um)wechseln, etw. Neues anstatt eines Ge brauchten nehmen. måitē NG mȯl̀tē, SG mȯtttē; NJ2 mȯītē, asg mȯftèu̯; J niȯltē; upp trampad, lös jord omkring kåtan 1. annorstädes /zertretener, weichgetretener Boden um das Zelt od. an einem anderen Platz, wo man viel herumgeht/; NG njierā niåltē mull som sork 1. lemmel hökat upp / Erde, die Feldmaus od. Lemming aufgewühlt hahen. måliik, aür. -is NG rnȯluhk, attr. mȯlim̀kis; SG ìiiȯluk; NJ2 ʜĭ; J

554

mȯluhk, attr. -is; = m å llå t (adj.); jfr m u lu k (adj.). målut (adv.) J mȯluht = m å 1lōt (adv.). smålutis NG npl sinȯluhtisāh; SG smȯlutis; NJ, J srnoluHis; nå got som gått i småbitar / etw., was in kleine Stücke zerfallen, auseinandergegangen ist /; småhitis-lāipēh hitar av söndersmulat hröd / Stückchen von zerkrümel tem Brot/; småhitis-piepmoh hitar av söndersmulad m at/Stücke von zerkleinertem Essen /; NG smdhitisäh hitar av sådant som sön dersmulats / Stückchen von etw. Zerhröckeltem. måiå̄t it NG rnȯlātit, NJ2 molötit, J molōtit; NG, NJ2 fara litet vilse, gå litet fel / ein wenig sich ver irren, in e gehen /; J ta miste på upprepade gånger / etw. wieder holte Male verfehlen /; mån måtδtiv vädjav jag tog miste på vä gen, gick fel (ilera gånger). måiå̄t it NJ2 ʜʜ; J molöhtit; föra någon vilse / jdn falsch führen, in die Irre, auf falschen Weg führen. mån NG°° rnȯɛ͔n), gen. och ack. WM, WM, mw; J mehr, betonat rnȯ̆nno, elat. sg rnuɛŕta, rnui̯hs̀ta, viui̯hsta; jag / ich. må̄nah NG rnbᴖnah; NJ2 ʜl, J ʜʜ; några, en del (ej just många) / einige, ein paar (nicht gerade viele). m å ̄ n a t i s SG niōɛnatis; N J 2 I I I ; J rnȱm htis, gsg -ā; g issn in g /Ver mutung, Mutmaßung, ein Raten. må̄ natit NG ʜ; NG10 inòᴖnatit; SG mōɛnatit, NJ2 rnōnatit, J rnȱṵa tit; iterat.-kontm. av m an n at / iter.-kontin. von in ån na t.

inånēin NG1 rnȯnēin, npl -ah; SG mȯnērn, npl -n; NJ2 »ìȯnēin; J rnonērn, gsg -a ; njure / Niere /; in.-puoi'te njurfettet / Nierenfett /; m.-tjal'rne ena njuren, njure / die eine Niere, (eine) Niere/; m.-tjälmēh njurarna (båda njurarna) / die Nieren (beide Nieren). må̄n nat NG ʜ; SG mōɛnnat; NJ2 mönnat, 3 sg prs moᴖnnā; J mōmiat, 1 sg prs mōnau̯, 3 sg prs vior^nnä; gissa / vermuten, ( e r raten. månnē NG mònnē; NG2 mȯnnē, gsg mȯnē; SG monnē, apl monit; F mȯnnē, npl inȯ̆nē, apl mȯnǟ̭t; NJ2 mȯnnē, npl mȯnēh; J rnonnē, gsg monē; ägg / Ei /; en holl i vardera ändan av kåsäs, omkring vilka dragremmen fästes medels en snara 1. ögla / Ball, Knauf an Beiden Enden von kasäs (Ar., das Renntienikummet» ist kein ge schlossener Kranz, sondern ein frei üher den Hals gelegter und beiderseits niederhängender Fell streifen); um diese heiden Bälle (die heim angeschirrten Tier un ten an der Wamme neheneinanderhängen) wird der (unter dem Bauch hindurchgehende) Zug riemen mit einer Schlinge od. Öse festgemacht /; NG månnejiiptsa välling tillagad av ägg, mjöl och vatten / Mehlsuppe aus Eiern, Melil und Wasser /; J månnē-tjal'me den förtätning, som uppstår i ägget, när kycklingen böljar hildas / (die Verdichtung, die im Ei entsteht, wenn das Küchlein sich zu bilden anfängt:) Auge im Ei, Narbe, Hahnentritt. månnit NG nimmt, SG nimmt, NJ2 nimmt, J moǹm t; NG leta

555

ägg / Eier suchen /; SG lägga ägg, värpa; leta ägg / Eier legen; Eier suchen /; NJ2, J lägga ägg, värpa / Eier legen. månnōt NG8 mȯnnὼt, neg. mϑnω̄h ; SG mȯimω̄t; NJ2 mȯnnω̄t, neg. mȯnω̄; J mωinω̄t; lägga ägg, värpa, även lig. / Eier legen, auch hildl./; (NG8) ij sapniē M it månoh kässan lappen värper ju inte pengar (om skadestånd) / der Lappe legt ja nicht Geldeier ( = kann nicht »Dukaten 'machen’»; von einer Schadenersatzfrage). må̄n nulit NJ2, J mȱn mdit; gissa om och om igen (om liera suhj.); försöka gissa / immer wieder ra ten, vermuten (von mehreren suhj.); versuchen zu raten, zu mutmaßen. månnå (pers. pron.) se mån. månnå̄r NG mȯnnar, npl -ah\ NJ2 ʜl; J momiör, npl -ah; äggletarc, cn som letar och samlar ägg / Eiersucher, -Sammler, einer, der Eier suchen gellt und sie sammelt. må̄rak, attr. -is NG mòᴖrahk; SG mōɛrak, attr. »iōɛrakis; NJ2 mōrabk; J mȱrahk, attr. -hkis; arg sint (NG, NJ2 om människor och djur, J om djur) / höse (NG, NJ2 von Menschen und Tieren, J von Tieren) /; J almatj-m. folkilsken / stößig, bissig. må̄r ātahttēt ~ -tuhttēt SG mōɛrāhtahttēt, -htuhttēt; NJ2 mòᴖrā'Huhttēt, J nio'ᴖrā'Hahttèt; för arga, reta / ärgern, höse machen,

reizen. må̄rātit SG mōɛrätit, NJ2 mòᴖrabtit, J mǟ̭ᴖrā'Hit; 1)1i förargad / sich ärgern, höse, wütend wer den.

må̄rātuvvat NG1 inoᴖràbtuwwat, SG rnōɛrāhtuvvat, NJ2 mòᴖrāhtuwWat, J nw'ᴖrāhtiiwwat; = m årātit. sniåretit se sm a r ē tit. mårʿfē- NG niorʿt'̄v è - ; NJ2 iʜ,

J ʜʜ; mårʿfe-jienak = mår'få. mår få̄ NG mȯr°l'vä; NJ2 lʜ, J ʜʜ; som inte kan tala rent 1. tyd ligt, som sluddiar / wer nicht or dentlich od. deutlich sprechen kann, wer hluhhert, nuschelt. mårijtit NG13 3 sg prs mńgit'J; NJ2 inȯrβtit, J rnori-tit; gå upp (om solen; enligt J2 även om månen, jfr k u o jijtit) / aufgelien (von der Sonne; nach J2 auch vom Monde, vgh k u o jijtit)/; NJ2 även: bli pigg, vederkvickt (om människa) / auch: munter, frisch werden, geiaht werden (von ei nem Menschen). må̄ritit NJ2, J inȯritit; trivas/ sich wohl, heimisch fühlen /; iv mån mårita tän stätan jag trivs inte i den här staden. mårʿmēlatj NG inoᴖrʿmēlaš́; NJ ʜʜ, J HI; m åŕm ēlatj håtte som talar otydligt / wer undeutlich spricht. mål'ʿmēs NG1 moᴖrʿmès, SG mòrʿmēs; NJ2 moᴖrʿmēs, asg moᴖrɛmāsau̯; J moᴖrʿmēs, gsg moᴖrɛmā; maj månad / (Monat) Mai/; m åŕinēs-māniiδ id.; J miessē-njalöt pissu mår'niāv piiorāst kalvningen pågår så gott som liela maj månad. mârʿmētit NG moᴖrʿmēhtit, 3 sg prs -hta; NJ2 Iʜ, J ʜʜ; tala sludd rigt I undeutlich sprechen, blub bern, nuscheln. mår'mētit J2 morɛmètit; NJ2, J se n iå r'n ētit; = m å r 'n ē t it . mår (li)må̄- kielak NG mȯr6ʿmā-

5 56

kèɛlahk; N J2 ʜl, J ʜʜ; = m å r ʿm ēlatj. mår'nat NJ2 moᴖranat, neg. niŏŕ na; J m l'm ̀·rɛnat, neg. mōrʿna; = m år'(h )n åt. mår'nētit NJ2 mȯrɛnēht, J morɛnētit; genom sina handlingar fram mana magisk olycka /durch seine Handlungen magisches Unglück heraufheschwören /; maites tån mår'nētah, kå ill sitäli käffav ju likat vad är det för olycka du frammanar, då du inte vill dricka kalle? mårâ(h)nåt NG niȯr°hnat, SG mȯrɛhnot; NJ2, J imr°not, neg. mȯrʿno; ruttna (om trä, tråd, tyg, tömmar o.d.) / (ver)faulen, morsch, mürbe werden (von Holz, Faden, Stoffen, Zugleinen m dgk). mårrā, attr. -s NG moᴖrrm̀ allr. inoᴖrrās; SG mèn·ā; NJ2 moᴖrrä, attr. -s; J mVϑrā, aür. -s; arg sint (om människor och djur) / böse (von Menschen und Tieren). må̄rrē NG ili. sg mòᴖrrài̯, NG1 iness. sg moᴖrèn; SG mōsnū; NJ2 mǟ̭ᴖ rrē, kom. sg mȱn ’n; J mo'ᴖrrē, iness. sg md'ᴖrēn; vrede / Zorn /; marin lä är vred / ist zornig. mårrēt, attr. -is NJ2 mńrrēt, attr. -is; J inorrēt, attr. -is; trev lig, angenäm / gemütlich, ange nehm /; rnårrēt tä taiine här är trevligt; niårretis ätnani mark, terräng där man (människor 1. djur) trivs bra / Boden, Gelände, wo man (Menschen od. Tiere) sich wohl fühlt. mårrētit (adv.) NJ2 rnorrētit, J rnorrētit; trevligt, glatt, angenämt / gemütlich, fröhlich, angenehm /; m. man viesδv jag trivs gott. må̄rrulit NG ìnò'·irrülit; SG, NJ2

mȱrrulit; J niōmilit; NG vara ilsken, visa sig ilsken / wütend sein, seine Wut zeigen, erkennen lassen /; NJ2, J gå och vara för argad för jämnan /d ie ganze Zeit wütend, höse sein. mår'sē NG1 moᴖrɛsē, npl moᴖrɛsēh; NG moᴖrɛsē; SG inòrɛsē, asg mòrsēu; NJ2 moᴖrɛsē, asg moᴖrɛsèu̯, J vŕrлVɛsē, gsg m°rsrɛsē; fästmö / Braut. mår'sētit NG moᴖrɛsētit, SG mòr̆sētit, NJ2 moᴖrɛsētit; .1 ʜ; fria (om flicka) / freien, werben, der werhende Teil sein (von einem Mädchen) /; SG uppföra sig som en mår'se / sich wie eine Braut, mår'sē, benehmen. må̄rʿtav NG inòᴖrʿta, SG m or tale ; NJ2 mortem, asg nioᴖrɛtainau̯; J mōrʿtau̯ ; förhindelsen mellan (tlsk-)nätet och telnariia (övre och nedre; denna del år av grövre och starkare tråd än själva nätet) / der Verhindungsteil zwischen dem Fischnetz und dem Oherund Untersimm (dieser Teil ist aus gröherem und stärkerem Garn als das eigentliche Netz) /; NG m åŕta-har'hpö, SG, NJ2, J m aŕtav-(h)ar'hpo tråd som man hygger rnartav av / Garn, mit dem man den Verbindungsteil, rnartav, strickt/; jfr tjiu h ta s -a r 'h p ō . mår'tēt NG mȯrɛtēt, 3 sg impf mȯrʿtij; NJ2, J mȯrɛtēt; hryta av (trädstam: om stormen) / abbre chen (Irans.; einen Baumstamm: vom Sturme als suhj.)/; NJ2 hugga ned skog / Wald schlagen, ahholzen. mår'tēt NG inoᴖrɛtēt, SG niòrɛtēt; NJ2 moᴖrɛtēt, 1 sg prs rnoᴖŕtàu̯; J m°r,rɛtēt, 3 sg impf mōrʿtij-

557

bygga nät (sätta fast över- och undeiäelnar) / ein Netz machen, herstellen (das Ober- und Un tersimm festinacheii). mår'tō NG mȯŕ'Hω̄, SG môrɛiω̄; NJ2 mȯm̀'tω̄, iness. sg 1norʿtω̄n; J mȯr3tω̄, iness. sg mȯŕtω̄n ; ställe, där skogen är fälld (av männi skor l. vinden) / Platz, wo der Wald (von Menschenhand od. vom W ind) niedergelegt ist /; NJ2, J piegga-m. vindfälle/W indhruch, Windschlag /; tjnolat-m. hygge (plats, där skogen är ut huggen) / (Holz-)Schlag, (Aus-) Hau (Stelle, wo der Wald abgeholzt ist). mårå̄i NG mȯiŭi̯, asg imrroha, gpl mȯrraht', mȯrrohd'; SG vim̀ŭj, asg mȯrrohau; NJ2, J inorōi̯, asg mȯrrohau̯; omsorg, omtanke, om vårdnad / Fürsorge, Vorsorge, Pflege/; NG även: sorg / auch: Sorge, Kummer/; m årråha(v) ntnet dra försorg om, ha omvård nad om något / Sorge tragen, Für sorge haben für/; NG mårråhij sinne årrot vara bekymrad, sorg sen / bekümmert, besorgt sein. mår(h)å̄k is SG mȯl'hòkis; NJ2, J mòrȱkis, pred., attr.; mordlysten, som gärna dödar; blodtörstig (om människa och djur) / mord gierig, wer gerne tötet, blutdür stig (Mensch od. Tier). mårå̄ltahku SG iness. sg morot̆takān, NJ2 mȯìūrtahka, J2 niorŏU ahka; pel 'vē-m. soluppgång / Sonnenaufgang /; peive mårăltakān i soluppgången / hei Sonnen aufgang. smårå̄s NG smöras~smàrȱs , SG smàrōs; NJ, J smȯrȱs; J2 smωǟs , asg smorrosau̯; pred., attr.; skör.

spröd, som lätt söndersmulas l. splittras sönder l. går i stycken / spröde, zerbrechlich, leicht zu zerbröckeln od. zu zersplittern, leicht in Stücke zerfallend /; J2 även: bräcklig, svag (om männi ska) /auch: gehrechlich, schwach (von einem Menschen) /; småras lau'ta, mah miorran jäpmih hräckligt, svagt släkte som dör i så unga år; sniårås skår'hpå skör skorpa / spröder, brüchiger, mürbes Zwieback/; jfr sm i eras. mårå̄stit NG1 mȯrāstit, moròstit; NJ2 mȯrìstü, J niȯrŏstit; NG1 kondolera / Beileid bezeugen, kondo lieren /; NJ2, J ha bekymmer 1. omsorg om 1. för / Kummer um jdn haben, Sorge für jdn tragen/; ihttätj peive padjĕl m. ha hekymmer för morgondagen / um das Morgen sich sorgen, darum sich Kummer machen/; mån mårastav tu padjēl jag har omsorg om dig. mårå̄tit NG moröhtit, SG möwhtit, NJ2 mȯrȱHit, J niȯrōf'tit; sörja för, lia omsorg om. vårda sig om / lur jdn sorgen, Fürsorge haben, sich jds annehmen /; NG tat kåit mnnji måratij lian sörjde för mig; NJ2 puorēv tasi niårat han vill honom väl; ieine tat akēv mū mårat lian har alltid omsorg om mig (vill mig alltid väl); NJ3 måmtah siiav, kntih lih vahäkin ja kahttjahisän vårda dig om dem som äro i fara och frestelse (i hön till Gud). må̄sēn NG mòᴖsēn, SG mōɛsēn; NJ2 Iʜ, J ʜl; förargad / ärgerlich, höse /; ni. lä är förargad. måsērtit SG mȯsērtit; NJ2, J rnȯsērʿtit; SG, J döda / töten, er legen /; NJ2 vrida omkull på si

558

dan (t.ex. en rentjur; behöver ej betyda: döda)/(durch Anpacken und Drehen des Geweihs einen Renntierstier) seitlich zu Boden strecken (braucht nicht zu hedeuten: töten)/; få omkull (t.ex. en älg genom skott) / zu Fall, zur Strecke hringen (z.B. einen Elch durch einen Schuß). måskalit NG1 moᴖs̀kalit, SG rnosskaht, NJ2 moᴖèkalit, J m°rūskaht; förarga, reta / reizen, wü tend, böse machen. må̄s kas NG moᴖskas, npl inoᴖs̀kasah, pred., attr.; SG mōɛskas, ess. musskasin; NJ2 mȱskns, npl moᴖs̀kasah, pred., attr.; J möskas, gsg m°rèkasa; lättretad; argsint (om människor och djur) / reiz bar, leicht gereizt; höse (von Menschen und Tieren). måskātj (dimin.) se m åskē. må.skē NG ìiwskē, dimin. mȯskāiš́; SG niȯsskē; NJ2 inȯskē, gsg mȯskē; J inȯskē, iness. sg »iȯskēn; NG jämn dalbotten med berg på två 1. tre sidor / ebene Talsohle mit Bergwänden auf zwei od. drei Seiten/; rund däld på (lera sidor omgiven av bergbranter / rundes Tal, das an mehreren Seiten von steilen Berghängen umgeben ist /; SG, NJ2, J inhuktning i en fjäll brant (särskilt nedanför en högre topp, där växtligheten på grund av det skyddade läget är rikare; förekommer även i skogslandet vid mindre höjder) / Mulde in ei nem Berghang im Hochgehirge (hes. unter einem höheren Gipfel, in der infolge der geschützten Lage der Ptlanzenwuchs reicher ist; kommt auch im Waldgehiet

in geringeren Höhenlagen vor) /; jfr låp m ĕ, sk u h m ē. må̄skēn NG mbᴖskèn, SG ·rnōɛskēn, NJ2 inoᴖskēn, J nw'ᴖskēn; för argad / ärgerhch, wütend /; in. årrot vara förargad (enligt NJ2 vara »sur», vid dåligt humör) / ärgerlich, höse sein (nach NJ2 »verdrießlich», hei schlechter Laune sein). måskēt NJ2 rnoᴖslcèt, 3 sg impf mòskij; J m°rлškēt, 3 sg inöskij; vara ond, förargad (men tiga); vara sur, vid dåligt humör / höse, ärgerlich sein (ohne es in Worten zu zeigen); verdrießlich, bei schlechter Laune sein/; maskemin tä är förargad. må̄skētit NG viòᴖskēhtit; NG1 moᴖskètit, moᴖskèhit; SG mōɛslcēhtit, NJ2 mòᴖskĕHit, J mo'ᴖskēhtit; NG vara argsint (om människor och djur) / höse, bösartig sein (von Menschen wie Tieren)/; NG1, SG, J hli ond, förargad / höse, ärgerlich werden /; N.j2 hli vid dåligt luimör, »sur» / schlechter Laune, verdrießlich werden. må̄s kitj, attr. -is NJ2 mȱskiš́, attr. mūsL·t'š́is; J mōskiš́, npl inōskit'š́a; NJ2 inbunden och lätt stött / verschlossen und leicht ver letzt /; J förargad, ond (men tiger; »man kan endast se, alt hau är förargad») / ärgerlich, höse (aher olme es in Worten zu zeigen; »man kann nur sehen, daß er böse ist»). måskō- NG1 rnȯskω̄- ; NJ2 Iʜ; J rnȯskω̄- (liellre: inåskōs / mei stens ni.); sluten / geschlossen /; nìðskō-lihttē slutet kärl /geschlossenes Gefäß, Gefäß mit Deckel /; nuisko-kalite kåta med tak (utan

559 riehpēn) / Zelt mit Dach (ohne Rauchloch, riehpēn). måskōk NJ2, J mȯskω̆hk, pred., attr.; sluten / geschlossen/; måskok laska sluten träkagge (dvs. gjord av eil stycke; motsats: savvē-laska, se s a v v ē )/ geschlos senes Holzfäßchen (d.h. aus ei nem Stuck gemacht; Gegensatz: savvē-laska, s. savvē). må̄skōr NG1 moᴖskὼr; NJ2 moᴖskὼr, asg moᴖs̀kurau̯; .1 moᴖskὼr, gsg m°nSkura; NG1 halvhård snö på ai'lδ, när det om vintern snöat på den redan hård nade höstsnön, men det färska lagret är så pass mjukt, att renen sjunker över klövarna / halhharter Schnee auf dem Weg des Wanderzuges, ai'to, wenn es im Winter auf den schon hartgewor denen Herhstschnee geschneit hat, das frische Schneelager aher doch noch so weich ist, daß die Remitiere his über die Hufe ein sinken /; NJ2, J hård snö som blivit uppmjukad i översta lagret av solen / harter Schnee, der in seiner obersten Schicht von der Sonne erweicht wurde. måskōs, attr. id. NG1 mȯskω̄s, ill. sg mȯskusij; SG mȯskω̄s, ill. sg mȯsskusi; NJ2 mȯskω̄s, gsg niȯskiisa; J mòskω̄s, ill. sg mȯskusij; 1. sluten / geschlossen, von geschlossener Form /; hopsydd (ej öppen; om lapsk päls 1. kolt) / geschlossen gearheitet, von ge schlossenem Schnitt (nicht offen; vom lappischen Pelz od. Rock)/; kringgärdad (t.ex. om betesplats) rings umzäunt (z.B. von einem Weideplatz) /; naturligt avgrän sad (av herg, sjöar, floder o.d.).

endast öppen åt ett håll (om hetesmark i fjällen; även om udde, som man gärdslat tvärs över) / natürlich abgegrenzt (durch Berge, Seen, Flüsse od. dgl.), nur nach einer Seite offen (von einem Weideland im Hochgebirge; auch von einer Landspitze, die durch einen querlaufenden Zaun ge sperrt wurde) /; helt övertäckt (om kåta) / ganz überdacht (von einem Zelt) /; 2. (gen., ill., iness. suhstantiviskt); slutet, instängt, helt övertäckt tillstånd / (gen., ill., iness. substantivisch) im (in den) Zustand des Geschlossen-, Versperrt-, Ganz- Überdacht seins /; NG1 måskiisij kärrot sy ihop päls 1. rock (framtill) på lapskt manér / einen Rock od. Pelz nach lappischer Art in (vorn) geschlossenem Schnitt nä hen /; jiio tah lä måskiisin är hopsydd (om päls 1. kolt); pidjat måskiisij hälla i ett kärl, som sedan tillslutes / in ein Gefäß (ein)gießen, das dann geschlos sen wird /; J mtisknsa sinne årrōt vara inne i ett rum (i motsats mot: vara ute i fria luften) / in einem geschlossenen Raum sein (im Gegensatz zu: draußen in der freien Luft sein). måskōstit NG1 mȯskω̄stit, SG imskustit; NJ2, J mȯskω̄stit; till sluta; sy ihop ärmarna (de skräd dade bitarna) i en rock; gärdsla av en udde tvärs över; gärdsla omkring en plats; reparera, stänga öppning i gärde; täcka över riehpen i en kåta; lägga tak på, bygga om till måsko-kahte (sagt om öp pen kåta) / (zu)schließen; die Är mel für einen Rock (aus den zu

560

geschnittenen Teilen zusammennähen; eine Landspitze durch einen Zaun nach der Quere ahsperren; einen Platz rings um zäunen; ein Loch in der Um zäunung ausbessern, schließen; das Rauchloch, riehpen, des Zeltes zudecken; ein offenes Zelt über dachen, es zu einer måsko-kåhte umhauen /; NG1alēh nåv måskosta täck inte riehpen för mycket! J måskostit riehpenav täcka över riehpen (med pårjas) / das Rauchloch, riehpen, (mit der dazugehö rigen Decke, pårjas) zudecken /; m. sasijt sy ihop ärmar (av de skräddade bitarna) / die Ärmel (aus den zugeschnittenen Teilen) zusammennähen. måskōt (adv.) NJ2 mȯskὼ'H, J2 mȯs̀kὼt; i slutet tillstånd / in geschlossenem Zustand/; jfr må sko-. måskå NJ2 ʜʜ; J mos̀ko; grå vit (om ren) / grauweiß (von Renntieren). måsså SG mȯsso-; NJ2 mȯsso, asg mȯsōw; J mȯsso; grå 1. vitgrå ren / graues od. weißgraues Remi tier/; måsså-räi'na id. måstōs NG ʜʜ; SG imstω̄s, asg mȯsstusau; NJ mȯstω̄s, n])l mȯštusah; J mȯstω̄s, gsg mȯstma; 1. tung, olustig (om huvudet) / schwer, dumpf, beklommen (von dem Ge fühl im Kopfe) /; divēh läh måstnsah huvudet är tungt (man är tung, olustig); 2. förargad, »grön» på någon/böse, wütend aiifjdn/; måstossìehkē litet förargad / ein wenig böse, ärgerlich /; m. lä tat spiekta mnnji den där inspektorn är »grön» på mig. måstōt NG mȯstὼt, 3 sg prs

mńštu; SG rnȯsstω̄t; NJ2, J màštω̄t, neg. mȯstω̄; 1. hl i tung, olustig (spec. om huvudet vid huvud värk) / schwer, dumpf, beklom men werden (hes. vom Kopf hei Kopfweh) /; J äivēh läh måshirn huvudet har blivit tungt (»jag har blivit tung i huvudet»); 2. hli smått förargad, »grön» på någon, vresig / ein wenig ärger lich, höse, zornig auf jdn wer den /; J måstoi mnnji spiekta inspektoni hiev »grön» (smått för argad) på mig; 3. blandas med buljongen (om flottet vid för häf tig kokning, särskilt om man har lock på grytan) / sich mit der Suppenbrühe, Bouillon, vermi schen (vom Suppenfett hei zu heftigem Kochen, hes. wenn der Topf ziigedeckt ist)/; vuojah måshih liepmai flottet blandas med buljongen. måstōtit NG1 mȯstω̄tit; NJ2, J mȯštὼtit; koka (trans.) så häftigt, att flottet blandas med buljongen / so lieftig kochen lassen, daß das SuppenfeU sich mit der Bouillon vermischt /; jfr m åstōt 3. måstas NG mȯstas, npl mȯs̄tasah; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; som är på vre sigt humör; som har ont i sinnet, är tjurig och vresig / wer in mür rischer, ungemütlicher Stimmung ist; wer Böses im Sinne hat, tückscht und mürrisch ist /; = m åstōs 2. måså̄k NG inȯsahk, SG inȯsōk; NJ2 ʜʜ, J lʜ; mä̭ ̄ -siehkē) NG förgrymmad / ergrimmt, aufgehracht/; SG dum / dumm. måså̄k NG inȯsāhk; NG1 mȯsāk, niȯsōk, npl -ah; SG mȯsōk; NJ2 mȯsōk, J inosōk; NG1= rā-

561 nak; NG8 gul (om hund) / gelb Halsband od. die Lassoschlinge (von einem Hund) /; SG grå (om üher den Kopf ahziehen (und ren; här fråga om medelfärg) / dadurch freilassen, ausspannen)/; grau (von Kenntieren; es handelt måtēŕta pakkev padjēl aivē tat sich hier um eine Mischfarbe/; nnl'pōs dra grimman över huvu NJ2, J (om ren:) ljusgrå, vitgrå det på den här hornlösa renen! / (von Remitieren:) hellgrau, mdtérta kierassjnohpanav padjēl aivē dra kasttömsnaran över hu weißgrau/; jfr m åsså. må̄tat NG mòᴖtat, 3 sg impf vudet (på renen)! måtjērʿUt NJ00, J mȯt'š́ērʿtit; inò'Mij; NJ2 rnȱtat, 3 sg prs mǟ̭ᴖtā; J viötat, 3 sg prs mδω̆tā; löpa, befria, fria / befreien, freimachen, ränna fram och tillhaka (om (durch sein Zeugnis) entlasten /; harn, renar); svärma, flyga om vihtan rnâtjēŕtij mānnā-āssjes vitt kring (om knott etc.), simma i net friade honom från faderstim (om småfisk) / liin- und her- skapsskyldigheten (på tinget i laufen, -rennen (von Kindern, faderskapsmål). måhtjå̄rit NJ00, J mȯht'š́ōrit; Re n ntie ren); um he rschwä nne n, umherfliegen (von Mücken usw.); hli friad, befriad, slippa ifrån en in dichten Schwärmen schwim juridisk skyldighet / von einer men (von kleinen Fischen)/; NJ2, rechtlichen Verpflichtung hefreit, J även: krypa, kräla (om mask, losgesprochen werden, freikom harn) / auch: kriechen, krabbeln men /; nìåhtjarij tat nìānnā-āssjes (von Würmern, Kindern)/; NG han hiev friad ifrån att hetala niatam ledjin rainah renarna hade för barnet (på tinget i fader löpt fram och tillhaka; J tät skapsmål). inānnā niatā tekå niätö det här måtsētit NG inȯtsēbtit, NJ2 rnȯbarnet kryper som en mask (kan tsētit, J rnotsētit; NG vända till något annat än vad den andre aldrig ligga stilla), måtē NG1 inȯtm̀ NJ2 Iʜ, J ʜʜ; menat, så att man inte kommer damm som ryker från kläder / riktigt överens / einer Sache eine Staub, der von Kleidern stäubt. andere Richtung, einen anderen må̄tē NG »iȱᴖtē; NJ2 iʜ, J ʜl; Inhalt geben, als der andere ge stim av småfisk / Schwarm von meint liat, so daß man nicht wirk Kleinfischen. lich sich verständigt/; niåtsĕta sämå̄tēk NG moᴖtēhk, pred.; NJ2 kastit 1. säkaslit rnåtsētimmen id.; ʜʜ, J lʜ; (om hund:) som äter NJ2, J gena, gå en genväg; (även gräs och inte vill slafsa / (von lig.:) säga 1. påstå något utan att einem Hund:) der Gras frißt und ha undersökt om det förhåller sig kein Wasser lappern will. så och utan att höra andra/einen måtērʿtit NG ʜ l; SG mȯtērtit; (abkürzenden) Richtw'eg, RichtNJ2, J mȯtērʿtit; (befria genom steig gehen, (heim Gehen) ahatt) dra grimman, halsbandet 1. schneiden; (auch hildl.) etw. sa kasttömsnaran över huvudet /den gen od. behaupten, ohne unter Halfter, das Kummet, (Hunde-) sucht zu haben, wie es sich ver 36

562 hält, und ohne andere zu hören /; der/ umgedrehte, umgekrempelte jfr m åtsō. Kleider (die Innenseite ist außen). måtsō (adv.) NG mȯtsω̄, SG måttsōk NJ2 mȯttsὼhk, J mȯtmotsu; NJ2 inȯtsω̄(n), inȯtsu; J tsὼhk, pred., attr.; inbunden, motsω̄; rakt över, direkt, en gen trumpen / verschlossen, unzu väg, tvärs över / geradehiniiber, gänglich, griesgrämig /; ferne tat direkt, auf einem Richtweg, quer in. leinet ittjij köffav vatteh den über/; inåtsδ (SG, NJ2, J även: där inbundna husmodern bjöd niåtsii) hau'tet, hållat, t j a u 'tĕ t an som vanligt inte på kaffe. föra 1. påstå något efter egen för måttsōstit NG rnȯt'̀sὼ stit; NJ2 modan 1. gissning utan att veta ʜʜ, J ʜʜ; = m å tts å s tit, måddsäkert hesked 1. utan att ha hört sōt 2. andra / etw. auf eigene Vermu måttsåstahttēt J rnȯttsostahttèt, tung od. Kombination Vorbringen kaus. till m å ttsåstit. od. hehaupten, ohne sicher Be måttsåstit NG rnȯtsastit, SG scheid zu wissen od. ohne an rnȯUsōstit; NJ2, J rnöttsostit; vända dere gehört zu haben /; jfr må- ut och in på / etw. um und um drehen, (hei etw.) das Innere tsētit. nach außen kehren. måtsu se m åtsō. måtså̄k NJ2 nlȯtsōk, J motsōbk.) måhtå̄rastēt N G rnȯhtārastèt, som talar l. handlar rätt fram, SG mȯhtörastēt; NJ2, J mohtōrašutan eftertanke och utan att höra tèt; 1. befria sig från halshandet andra, rättfram, lättrogen, dum l. grimman genom att krypa ur / wer »geradehin», ohne Über den (om hund och ren) / sich legung und ohne andere zu hö von Halsband od. Halfter durch ren, spricht und handelt, stur, Ahstreifen freimachen (von ei hieder, leichtgläuhig, begriffsstut nem Hund od. Remitier) /; NG zig, dumm /; niåtsak-siehkē litet måhtärastij tjnohnan slapp lös rättfram etc. / ein wenig unklug, ur grimman genom att knuten i hieder usw. /; j fr m å ts ē tit, grimman gled upp; NJ2 måhtarastij mnista mil'hpö min hornm åtsō. måhtta SG rnòhtta, asg rnōhtau, lösa ren slapp lös genom hals NJ2 moᴖhtta, asg rnȱhtmu̯; J Iʜ; handet (och stack i väg); 2. glida mått (spec. krutmått) / Maß (bes. över huvudet (om halshandet), Pulvermaß)/; jfr m ähtta. glida upp och av (om grimma) / måttes (pred.) NG inoᴖttēs; SG über den Kopf rutschen (von rnottēs, asg rnòddāsau; NJ2 moᴖttēs, einem Hundehalshand), auffahJ rn°r4tēs; mer än en, några, åt ren und ahrutschen (von einem skilliga / mehr als einer, einige, Halfter)/; NJ2 paggē ai niåhtaetliche /; attr. se mådde. rastij grimman gled också av. måttsō (attr.) NJ2, J rnȯttsω̄; måhtå̄rit NJ2, J mȯhtōrit — ut- och in-vänd, vrängd / um und m åhtärastēt. um gekehrt, verdreht /; måttso målitåt NG mohtat; SG rnȯhtot, piktasah ut- och invända klä 3 sg impf niȯtōi; NJ2, J mȯhtot,

563 3 sg impf imtōi̯; brista i ytterkan ten vid höjning (t.ex. om skida) / heim Biegen an der Außenkante aufspringen (z.B. von einem Ski)/; jfr (s)p ei'k at. måu'la-hādja NG mȯu̯la-hād'ja; NJ2 iʜ, J iʜ; unken lukt, t.ex. i en torvkata, där man inte städat på länge / dumpfiger, muffiger Geruch (z.B. in einer Torfhütte, in der man lange nicht reine gemacht hat). måuhsōs SG asg mȯkksusau; NJ2 ʜl, J lʜ; befinnande / Befin den, Ergehen /; nmksnsav katjäüt fråga efter befinnandet (huru en mår) / nach dem Befinden fragen, sich erkundigen, wie es einem geht. månhtåk, attr. -is NG mȯu̯htdm̀k, attr. -alcis; NJ2 mȯu̯wtok; J ʜʜ; hetlevrad, som lätt brusar upp / hitzköpfig, leicht aufbrau send /; NJ2 som har lätt, hra hu mör, ej är ängslig 1. rädd för att ta itu med något / ein leichtes, glückliches Temperamen t habend, nicht ängstlich od. hange, etw. anzugehen /; jfr inåktå. måuhtålatj NG mȯu̯htalaš, NJ2 mȯu̯wtolaš́; J ʜʜ; rask att gå; hetlevrad, som lätt brusar upp / rasch zu Aufbruch und Fahrt hereit; hitzköpfig, heißblütig, leicht aufbrausend /; NJ2 som har hra humör att färdas, inte ar ängslig för att ge sig ut på färd / voll Fahrt- und Wanderlust, nicht ängstlich, auf Fahrt und Reise auszuziehen; jfr m åuhtåk. mädd - - se m iedd - -. miiddō NG mä̀dd'ω̄, apl mä̀ttὼi̯t; NJ2 mä̀dd'ω̄, asg mä̀Uὼw; J niaddω̄, asg ma'ttὼw; förseelse.

felsteg, fel / Versehen, Fehltritt, Schuld. mäddsasit NG mä̀ d̀ sasit; NJ2 IH, J ʜʜ; vika sig (om mjuk knivegg) / sich umlegen (von einer weichen Messerschneide). mäddsōtit NG inä̀ d̀sω̄ tit; NJ2 ʜl, J Iʜ; = m ä d d sa s it; jfr m å d d sō tit. mäinētit se m e i n ē t i t. mäi'sa NG ·maì̯sл; NJ2, J mmɛsa; mindre horr, grov syl som man borrar spik- 1. skruvhål med; mejsel / kleinerer Bohrer, stärkere Ahle, stärkerer Pfriem, zum Boh ren von Nagel- od. Schrauben löchern; Stemmeisen, Holzmei ßel/; skruvva- (NG ruvva-jmäi'sa skruvmejsel / Schraubenzieher. mäi'sa NJ2 mä̀iɛsa, asg inɛi̯sau̯; J incifsu, kom. sg mɛisai̯n; mes, ställning av trä med vilken man här bördor på ryggen / Trage, Traggestell, Kraxe, hölzernes Ge stell, mit dem man Lasten auf dem Rücken trägt. mäi'vä SG rnaivä; NJ~, J mä̀i̯ɛvä (eg. bet. obekant)/(eigentliche Bedeutung unbekannt) /; så kal las veckan mellan talvidja och sipnion (sipnuil), omkring 16—22 okt. / so wird die Woche zwi schen talvidja und sipmön (sipmal), um den 16—22 Okt., ge nannt. må̄hkānit J mɛä̀hkānit; bli bru ten (om egg) / eine Scharte, einen Sprung bekommen (von einer Schneide). mä(h)kästahka NG niähkastahk; NG1mälikastahk, SG makästa, NJ2 m&ĭlcāstahka; J mɛ̄ăkāstahka och mä/cästahka, gsg -staka; heckasin (Capella 1. Scolopax gallinago?)

564 /Schnepfe/; J: stnor-m. enkelheckasinen / gemeine Bekassine/; uhtsa-ni. lialvenkla heckasinen / Moor-, Sumpf-, Halhschnepfe. mähkatj (dimin.) NG mǟhkaš́, SG mǟh katš; NJ2 lʜ; J mēhkaš́; liten yxa / kleine Axt/; avē-vuolni. liten yxa att sticka under hal tet / kleine Axt, die man in den Gürtel stecken kann. mälikka NG mahkka; NJ2 ma'hk/ca, asg niɛhkaii; J mü'hkka; slö yxa / stumpfe Axt. må̄hkōt NG1 inǟhkὼt, 3 sg prs mēhku; NJ2, J mä̀ähkὼt, 3 sg prs mehltu; hräka (NJ2, J om get; NG om ko, får och get) / blöken (NJ2, J meckeni, von der Ziege; NG von Kuli, Schaf, Ziege [mu hen, blöken, meckern]). mäkōtit NG mǟlcω̄'Hit; NJ2, J mɛä̀kω̄htit; NG höla l. bräka, NJ2, J kaus. av m ǟl ikōt (företrädes vis beträffande djur som slaktas) kaus. von m ǟh kōt: zum Brül len, Meckern usvv. bringen (vor allem von Tieren, die geschlachtet werden, gebraucht). mäkutit NJ2, J rnekutit; NJ2 hräka litet då och då / hin und wieder ein wenig meckern /; J bräka (upprepade gånger l. om flera geller) / meckern (wieder holt od. von mehreren Ziegen). mäi'kat attr. id. NG mä̀l“kat; SG mä̀lɛkat, pred., attr.; NJ2 inä̀l"kat, pred., attr.; J màlɛkat, pred., attr.; 1. lång (om vägsträcka och tid) / lang, weit (von der Zeit, von einer Wegstrecke) /; långt, längre hort belägen / weit, weiter entfernt, abgelegen /; mäi'kat lä det är långt (om vägsträcka); mäi'kat ai'kē lång tid / lange

Zeit /; mäi'kat sijtain i längre hort belägna byar/in weiter ab gelegenen, entfernteren Dörfern/; ij läh inaŋka mäi'kat det är inte alls långt (om vägsträcka); 2. (asg., tidsadv.) mäl'katav, NG mäl'kata länge / (Zeitadverb) lange, seit langem /; 3. (illat. sg och plur., adv.) mäl'katij, inäl'katijta långt hört (hän)/w eit weg (bei Bewegung)/; vuol'kHi mäl'kahj(ta) de fara långt hört / sie fahren weit weg, weit in die Ferne /; 4. (iness., adv.) mäl'katin långt borta / weit weg, weit in der Ferne. mäl'kōt NJ2 niä̀lɛkὼht, neg. mä̀lʿkω̄; J malɛkὼt, neg. ma'l'kω̄; (opers.) det blir för långt (om vägsträcka) / (unpers.) es wird, ist zu weit, es wild, ist ein zu langer Weg /; maiiäh teil tuon sijtan, än'tal jdhttajili, te mäl'ku hesök du den hyn, innan de flytta, för då (om de flytta) hlir det för langt (dit). mäl'kutahka NJ2 inä̀lɛkutahka; J m ulɛkutahha, gsg -takä; längd (väg-) / Länge (eines Weges). mäiiē ~ miillö NG1mǟllē, NG13 asg niălē; MG17 mǟllω̄; NJ2 in, J ĭʜ; styråra / Ruder, Riemen, mit dem man steuert, »Steuerreinen». mäilō se m ǟ 11ē. mǟllōt NG rnǟllὼt, 2 sg imp. mǟlω̄h!; SG mä̀Uὼt; NJ2 iʜ; J mɛallω̄t, 2 sg imp. mr̆ălω̄! ; vricka, driva fram båten med styråran / wricken, das Boot durch schrau benartiges Hin- und Herreißen des am Heck eingesetzten Rie mens vorwärts treiben /; J ro / rudern /; mälöh tjankaput taoina

565 āimìn ro hårdare med den där åranl små̄llōt NG smǟllω̄t, 1 pl. impf smälω̄i̯rna; ligga i och anstränga sig med ett krävande johh / sich hei einer anstrengenden Arheit ins Zeug legen und ahrackern /; jfr sm ällal. smällōt NJ smǟllὼt, 1 sg prs smä̀lὼw; J srnä̀llὼbt; J2 smɛä̀Uὼht, 3 sg impf sin&īlὼi; slå, smälla (helst med llata handen, flera gånger) / schlagen, klopfen, klat schen (vor allem mit der flachen Hand, mehrere Male). smälta NG sinä̀ìl'ta, asg srnǟl'tu\ SG smä̀Uta, asg srnǟl 'tau̯; NJ, J smä̀βta, asg sinɛl'taii; J2 smɛa'īta, asg srnēl'tau̯; välling i vilken mjöl är irört / Milchhrei, Milchsuppe, in die Mehl eingeruhiä ist. mältō NG mä̀ltω̄, NJ2 rna'l̀tω̄; J2 mɛa'ltω̄, asg mɛa'lʿtὼw; NG påres in. gammal hund / alter Hund /; NJ2 tik som ofta hiunstar / Hündin, die oft läufig ist /; J2 hona som ofta hrunstar (män niska 1. djur) / Weih, das oft geil, Tierweihchen, das oft in Brunst ist /; siivra iììältō sjvisjku taina patäin den sura konan svänger med stussen (föraktfullt om kvinna); J snvra in. (skälls ord till kvinna) / (Schimpfwort, Schelte fur eine Frau). smältōt J2 smɛa'ltὼht, 3 sg impf smā'l'tὼi̯; (intr.) smälta (om mjöl som röres om i välling) / zerge hen, sich aullösen, verrührt wer den (von Mehl, das in der Milch suppe UmgeL'Üllrt wird). mälustallat NG m&·lustallat ; NJ2 ʜʜ; SG, J meinstullat; NG intermittens av m ä ̄l lō t/N G in-

tennittens von m ǟl lōt /; J vo hårt / kräftig, angestrengt rudern. niärak NJ2, J »iɛrahk; persou från kustlandet (niarra), kustbo / Person vom Küstenland (rnǟrra), Küstenanwolmer(in). niär'hka NG märahkn; SG rnä̀i ɛhka, asg mär kau; NJ2 marahka, asg »iɛrʿkau̯; J vm rɛhka, gsg rnɛr'ka; J2 niaraka; märke (även örmärke) / Marke, Merkzeichen (auch Ohrenmarke, Olnenzeichen)/; J mär'hka-sniir'htel som är duktig att känna igen örmärken / tüchtig im Erkennen der Ohrenzeichen /; mär'hka-tåb'tē kännare av önnärken / Kenner der Ohrenzeichen /; mär'hkatåb'tel, attr. -is som väl känner önnärken / die Ohrenzeichen gut kennend. rnär kalatj NG inǟrʿkalaš́; NJ2, J mɛrʿkaloš́ ; märkvärdig, markelig, ovanlig / merkwürdig, bemer kenswert, ungewöhnlich. rnär'hkasit J ma'rSh/casit; (hän delsevis) komma (till) att bli märkt (om ren) / (zufällig) dazu kommen gemerkt zu werden, von ungefähr, mit im Vorheigehen ge merkt werden (von einem Remi tier). mǟrʿkatis J mērʿka'His; oinärkt / ungenierkt /; måŕkatis miessĕ omärkt renknlv / ungemerktes Reniilierkalh /; jfr kǟt jōk. miir hköm J maˋrɛhkὼm; märk ning (av renar l. renkalvar) / das Merken, Zeichnen (der Remitiere od. Renntierkälher)/; niiessē-m. märkning av renkalvar / das Mer ken von Renntierkälherii. niär'hkōt J ma'rGhkὼt; märka (flera renar 1. renkalvar) / mer-

566

ken, mit dem Merkzeichen ver sehen (mehrere Remitiere od. Renntierkalber). må̄rʿkutit J merkutit; kontin. av m är'hkōt. mär'ŋasit NG mä̀m ̀ŋasit; SG, NJ2 mä̀rɛŋasit; J ma'rɛŋasit; vika upp sig i kanten (om päls, kolt, hud l.d.) / sich am Rande Um schlagen, aufrollen (von einem Pelz, Kolt, einem Fell od, dgl.). märʿŋastit NG märʿGŋastit, SG mǟrʿŋastit; NJ2, J mɛǟ̭ŋastit; vika upp kauten på kolten, en hud l.d. / den Rand eines Koltes, einer Haut od. dgl. in die Höhe schla gen, um-, aufschlagen. mär'ŋōt (adv.) NG maim̀ŋω̄t, SG mä̀rɛyω̄t; NJ2, J inä̀rɛŋὼt; uppviken i kanten (om rockärm, päls, kolt, hud l.d.) / am Rande um-, aufgeschlagen, aufgekrem pelt (von Rockärmeln, Pelz, Kolt, Fell u. dgl.). märōs SG mārωs; NJ2 III, J ʜʜ; alldeles slö (om yxa) / völlig stumpf (von einer Axt) /; jfr nǟ r ōs. märōstit NJ2 inä̀rω̄stit, J niǟrὼstit; hestämma, föreskriva; vär dera, fastställa, anslå till / hestim men, vorschreihen; bewerten, (ah)schätzen, feststellen, veran schlagen a u f/; rnähtäk in., inan mäl'kat lä Niihti sii'tai kan du säga, huru långt det är till N:s hy? inärr - - se m ierr - -. märra NG1 rn&rra, NG gsg mdra; SG märra; NJ2, J niɛrra, gsg mēra; NG1 Atlanten / der at lantische Ozean, die Atlantik /; NG inarrarijhkan i Norge / (im

»Meerland» = ) in Norwegen /; SG (endast:) havet/(nur:) das Meer/; NJ2 havet (Atlanten l. Botten havet) / das Meer (der atlantische Ozean od. der Bottnische Meer husen) /; det närmare havet helägna landet (kustlandet) i Sverige och Norge / die näher am Meer gelegenen Landstriche (das Kü stenland) von Schweden und Norwegen /; m a r a - r i i ' h k a kust landet i Norrhotten / das Küsten land in der Provinz Norrbotten /; J kustlandet vid Bottenhavet 1. vid Atlanten / das Küstenland am Bottnischen Meerhusen od. an der Atlantik /; J m ä r r a - m a n n i i l a h k a resa till kustlandet / Reise ins Küstenland, an die Küste /; m ä r r a - m å h k k ē ärende som krä ver resa till kustlandet / Geschäft, das eine Reise ins Küstenland nötig macht/; NG m ä r a m i w h k e r knotten i Norge, den norska knottcn / die Kriebelmücke in Nor wegen, die norwegische Kriehelmücke, Gnitze/; m ä r r a - s m a h k k a havssmak (t.ex. på sjöfågel)/See-, Meergeschmack (z.B. hei einem Seevogel). märrat NG inärrat; NJ2 mɛrrat, neg. mɛra; föreskriva, be stämma; taxera, värdera, anslå till / vorschreihen, hestimmen; taxieren, hewerten, (ah) schätzen, veranschlagen auf /; mărrama mil'te tahkat göra enligt föreskrift / nach Vorschrift ausführen, ma chen /; märaii, makkir āike kal'kav pahtet hestäm vilken tid jag skall komma; niǟrah, man maht äUo l tat värdera storleken av den här hjorden! märrō F ì n ä r ̆ r ω ̄ , npl m ä ̭ ̄ r r ω ̄ ;

567 NJ2 marrω̄, gsg id.; J mä̀rrω̄, gsg ekorren äter / »das Innere der Kiefernzapfen», das das Eich id.; märr / Stute. märrō-kahttō NJ2 Iʜ; J2 mći'r- hörnchen frißt /; NJ2, J~ niassarὼ·ka'httω̄; hona som strider med pahkkē ekorrmage som stekes och en annan hona om en hane / ätes av lappar och hönder/EichWeibchen, das mit einem ande hönichenmagen, der gebraten und ren Weibchen um ein Männchen von Lappen und schwedischen Bauern gegessen wird. kämpft. märrutj NJ2, J mērniš́, gsg mɛrmässat NG 3 sg prs rnä̀s̀sà, 3 sg impf mǟssai̯; NJ2 ʜʜ, J ʜl: rid'š́a; dimin. av märrō. mǟr'sas (adj.) ˋNG m ǟŕ sas; NJ2 katnjalij inässä kämpar med tå ʜʜ, J Iʜ; = m ā r ʿsa s, m ar'sō 2. rarna / (er) kämpft mit den mär'sō NG mä̀rɛsω̄', NJ2 ʜʜ, J Tränen. mässō NG1 rnä̀ssὼ, ill. sg meslʜ; - m ā r ʿ s a s , m ar'sō 2. siii̯ ; NG wä̀ssω̄, npl mǟssω̄ h; SG rnar'tē se inier'lē. mär htsānit NG iʜ; SG mä̀rɛh- mä̀ssω̄, ill. sg mɛssui; NJ2 rnä̀ssω̄, tsānit; NJ2 Iʜ, J ʜʜ; hli slukad ill. sg mä̀ssui̯; J mɛd'ssω̄, iness. (om mōssa) / eingedruckt, platt vd'ä̀ssω̄n; SG större kyrklielg för gedruckt werden, sich eindrucken enad med marknad, »mässa» / größeres kirchliches Fest in (von einer Mütze). märʿtsō (attr.) NG lʜ; SG marʿ- Verhindung mit einem Markt, tsω̄, attr.; NJ2 lʜ, J lʜ; stukad »Messe» /; NJ2 gudstjänst med (om mössa) / eingedrückt, hreit- nattvardsgång / Gottesdienst mit Ahendmahlfeier/; marknad (även gestaucht (von einer Mütze). märhtsōt (adv.) NG ʜʜ; SG utan gudstjänst) / Markt (auch mä̀rɛhtsω̄t; NJ2 iʜ, J ʜʜ; i stukat ohne Gottesdienst)/; J högmässa, skick (om mössa)/in eingedrück kyrkhelg / feierlicher Hauptgotter, plattgedrückter Form (von tesdienst, hesonders gefeierter Sonntag, Kirchenfest /; J rnässoeiner Mütze). märustallat NG iHm̀rustcillat; kahper mössa som användes vid NJ2, J mɛrustallat; hestämma, kyikresor och marknad / Mütze, fastställa (oin flera i samråd); die hei KirchfahHen und heim värdera, taxera, anslå till / be Jahrmarkt getragen xvird /; rn.stimmen, feststellen (mehrere ge- kaptē kolt som användes vid mcinschaftlich); (ah)schätzen, kyikresor o.d. / Kolt, der zu taxieren, veranschlagen auf /; Kirchfahrten m dgl. verwendet frekv. av m ǟr ōslit; kåsse inä- wird /; rn.-kistāh »mässe»handsrnstallin när hestämmer vi (två kar (användes vid kyikresor o.d.) att vi ska träffas)? marustalä man / »Messehandschuhe» (zu Kirch atna rå inah läh tan älon värdera fahrten u. dgl. getragen)/; rnässomaŕiiäii marknad i samhand med renantalet i den här hjorden! mässa NG ʜʜ; SG mässa, gsg kyrkhelg / Jahrmarkt im Zusam rnǟsa; NJ2 rnɛssci; J ʜʜ; J~ rnēssa; menhang eines Kirchenfestes /; SG »det inre i tallkottar» som m.-piktosah müsse- (helgdags-)

568

kläder / »Messe-», Feiertagsklei der /; m.-rai'tō mässrajd / »Messeraide», Schlittenzug hei der Meßfahrt /; m.-sadjē plats där kyrkhelg (och marknad) hålles / Meßplatz, auf dem Kirchenfeier (und Markt) ahgehalten werden /; mässö-vaojän (NG1, NJ2, J) livlig, rask åkhärk, som nyttjas vid kyrkresor etc. / lehhaftes, schnel les Zugrenntier (Ochse), das zu Kirchfahrten u. dgl. verwendet wird. mät - - se m iet - -. mähtj - - se m iehtj - -. mähtjänit NJ2 inäht'š́āmt, J mä̀äht'š́ānit; giva sig undan, av lägsna sig / sich davon, sich fortmachen, sich entfernen. mähtjus (adv.) NG1 ni§ht'š́us, SG rnēhtšus; NJ2, J mɛht'š́us; längre hort (hän) från härden i kåtan / weiter weg vom Herde des Zeltes (hei Bewegungsaus drücken)/; rnanäh in. gå längre hort (åt kåtaduken till) 1 / geh weiter weg (zur Zeltwand hin)!/; NG1 konip. rnähtjepni id. mähls - - se m ie h t s - - . mähtsäituvvat NJ2, J mühtsài̯tuwwat; hli folkskygg (om en människa, som vistats länge i skogen ensam och hlivit litet un derlig) / menschenscheu werden (von einem Menschen, der lange allein im Walde geleht hat und ein wenig wunderlich geworden ist).

mähtsat NG1mǟhtsat (obsolet); NJ2 ʜʜ, J ʜĭ; hålla på och nöla med slöjdarbete (när virket blir misstäljt och man ideligen går och hämtar nytt) / an einer Tisch ler- od. Handfertigkeitsarheit herumtrödeln (wenn das Holz verschnitzelt wird und man immer wieder neues holen geht). mähtta NJ2 niahtta, asg mɛhtau̯; J msälitta, gsg inɛhta; mått, mått(stock, -hand) / Maß, Maßstah (Zollstock, Maßhand). mähttjänit NG inä̀ht't'š́àrnt, SG rnä̀httšānit; NJ2 J mä̀ht't'š́änit; hegiva sig längre hort från härden (i kåtan) / (im Zelte) weiter weg vom Herde gehen. mättōtis (attr.) NJ3 niä̀ttω̄htis; ohrottslig/ unverhrüchlich /; mättotis jahkknlisvuohta ohrottslig trohet / unverbrüchliche Treue, mähtts - - se m i e h t t s - -. mäu'rahit NJ2 ʜʜ; J ma'u̯ɛrahit-, gå och stöna (om en tjock person) / (heim Gehen) in einem fort stöhnen (von einer dicken Person). mäurātit NJ2 ʜʜ; J ma'iirähtit; stöna till (en gång) / (einm al) aufstöhnen. mäurēstit se m eurĕstit. mäu'rōt NJ2ina iŕrὼt, J2mr̆ău̯ɛrω̄t; stöna / stöhnen/; kassa-tjaivak mäa'ru en person med tjock mage stönar (jfr m eu'rit).

N. na (partikel) se nå. NJ2 nàbɛni, npl näpnih; J nàbɛni, nah'ni NG1 nàbɛni, npl näpnih; asg näjmiiv, namne / NamensvetSG nàbɛni, el. sg nåbnis, nāpnis; ter, Namensbruder/; jfr kai'm ē.

569 nah'tēt SG nabɛtēt, neg. naptē; NJ2, J nabɛtēt, 1 sg prs naptàu̯; ge namn (särskilt öknamn), kalla någon för något / einen Namen (hes. Spitznamen) gehen, jdn ir gendwie nennen. snaddit NG1 snad̀Hit, neg. snad̀Hr, SG snaddit; NJ, J snaddʿit; J2 snad̀Dit; 1. skubba sig, klia sig (när man har lus; också om ren när det kliar någonstans) / sich kratzen, sich krauen, sich jucken(wenn man Läuse hat; auch von einem Renntier, wenn es das Tier irgendwo juckt/; J2 (även oin lusen när den hiter:) skruva sig / (auch von der Laus, wenn sie heißt:)sich krümmen.den Leih einhiegen/; 2. »skruva sig», när man vill komma undan något som man är ovillig till / »sich schrau ben», sich zerren, sich drücken wollen, wenn man sich einer Sache entziehen will, zu der man keine Lust hat/; NJ elĕh snaädi prijsain skruva dig inte för priset! (till någon som tycker att något är för dyrt); NG (till ett barn:) ale snaeldi, mniit ma nä viedtjat val ruvva! skruva dig inte, utan gå hara med detsamma och hämta det! nādja NJ2 ʜʜ; J2 nā̰d 'ja, asg nā̰iau̯ ; = n ā d jō . nadjat NJ2, J nad'jat, 1 sg prs nai̯āu̯; tjuras, envisas / hocken, trotzen, seinen (eigenen) Kopf aufsetzen. nādjat NG 3 sg impf näi̯ai̯; NJ2, J näd'jat, 1 sg prs nāi̯nu̯; NG skära (så att det blir ett sår) / schneiden (so daß eine Wunde die Folge ist)/; NJ2, J hugga bort, skära bort fullständigt, (»snött»)

/ vollständig (»ratzekahl») ahhauen, wegschneiden, kahlschla gen /; NG näjai ietjas nåv pahoi, at - - skar sig så illa, att - -; J nādjin ålln pnol'jan de höggo hort (skogen), så att det hlev alldeles hart. nādjō NJ2 nād'jω̄, asg nāi̯ὼw; J ʜʜ; J2 nàd'jω̄, asg nāi̯ὼw; piel'jē-nāeljo »öronfred» / »Ohrenfriede», Rulie für die Ohren/; ij åbbå lāh piel'je-nādjo det är ingen »Öronfred», dvs. man kan för bul lers skull inte höra vad som sägs \. göra sig hörd / »es ist kein Oh renfriede», d.h. man kann vor Lärm weder hören, was gesagt wird, noch sich Gehör verschaf fen. nadjut NG nàd̀'jut, 3 sg prs nàd̀'jω̄ ; NJ2 ʜl, J lʜ; hli skuren i benen av skarpa stenar (om ren) / sich die Füße an scharfen Steinen zerschneiden (von Remi tieren). (s)nagga NG1 snàg̀Ga, npl snäkkah; NJ nàg̀Ga, asg nākkau̯; hrödnagg av tjäderstjärtfjädrar / Brotstachel, -zacken (Werkzeug zum Durchstechen, Auflockern des Teiges zwecks hessern Aufgehens desselben) aus den Schwanzfe dern des Auerhahns. naggāsit (adv.) NJ2, J nàggāsit; trångt/eng, gedrängt/; stātalān. tsieggitum staden är trångt hyggt (husen nära inpå varandra). naggit NG nàggʿit, 3 sg prs nàggʿē; SG, NJ2, J nàggit; 1. tvinga, pressa / zwängen, hineinzwängen, hineinpressen/; J mån naggijivjnol'kijt kāpmakij sisā jag pressade (tvingade) fötterna in i skorna; 2. tvinga sig på / sich

570 Zutritt erzwingen, sich aufdrän = nādjat; NJ2 nājasta tait aiihgen /; NG nagge iseta paltij tvingar sijt tat kiiosas hugg hört de där sig tillträde till hushonden (om grenarna i grauen! hund); J sij naggijih miiä hisä najātahka NJ2 naiäbtahka; J, de tvinga sig på oss. J2 naißtahkw, envishet/Eigensinn, naggō SG nàggω̄; NJ2 nàggʿω̄, Starrköpfigkeit. gsg nàkkω̄; J nàggω̄, el. sg nàknajātit NJ2 naiāhtit; J, J2 nai̯ākὼs; tvång / Zwang. tit; envisas, tjuras / eigensinnig snai'tē-(~ snait-)åi'vē SG snài- sein, hocken, trotzen /; NJ2 vara tēn-òivē, NJ snài̯ɛtē-oᴖi̯ɛvē ~ snài̯t- mycket envis / sehr eigensinnig oᴖi̯ɛvē\ ren vars håda horn äro sein. alldeles utan grenar och sticka nahka (adv.) J nah ka; se, då upp som spjutspetsar (krokiga 1. - -; jo, mycket riktigt / sieh dal raka) / (Uenntier-)»Spießer», d.h. da haben wir’s, - -; ja wohl, ganz Renntier, hei dem die beiden Ge recht, und wirklich/; mainas tat weihstangen völlig endenlos als Erika niiiotuk niekon snoi'viüij, unverzweigte Spieße (gehogen od. nahka l pahlēmin, se su o i'v iilit; idetis ko man kåtsajhv ja kalkhv gerade) in die Höhe rageii. snai'htit NG snài̯htit, SG snàih- njamatit maanaiv, nakka the hi tit; NJ, J snài̯ɛhtit; J snci'i̯êtit; jaahmam på morgonen då jag göra en inhugguing (t.ex. i ett vaknade och skulle ge harnet di, träd som skall fällas), hugga av se, då var det dött (Læstadius, delvis; göra ett fotsteg i enāitaijs Tåluts Suptsasah, sid. 178). o.dyl. / einen Einschnitt, eine nahkat NG nah̀kat, neg. nakā; Kerbe in etw. hauen (z.B. in SG nnh̀kat; NJ2, J nahkat, 1 sg einen zu fällenden Baum, ihn prs nakāu̯; orka / imstande sein, »anschroten»), teilweise ahhauen; vermögen, die Kraft haben. eine Stufe in einem Steighaum, nakātit NG nakätit, neg. nakäta-, äitaris, u. dgl. aushauen. SG, NJ2, J nakätit; orka med, snai'htō NG snàìhtω̄, SG snàih- klara av / mit etw. fertig werden, tω̄; NJ, J snàiɛhtω̄, asg snàìhtὼw; etw. »schaffen», zuwegehringen/; J2 sim'w'tω̄, gsg sim'i̯htω̄i inhugg- kal mein täiaa hieŕkijn nakātav ning, skåra som hugges in i ett nog orkar jag med den har har träd som skall fällas; iuhugguing, ken; ij tat nakäta ain par'kat fotsteg i en äitaris m.m. / Ein orkar inte med att arheta ännu schnitt, Kerhe, »An-, Einschro- (oin ett harn). tung» in einem zu fällenden nakēr NG nakēr, gpl nahkäriJ; Baum; Einschnitt, Stufe in einer SG nakēr. npl nahkāra; F nakēr, Baumleiter, äitaris, 11. dgl. npl naχkàra; NJ2, J naher, npl nahkār(ih; sömn; npl hetecknar snait-åi'vē se sn ai'tē-. najāk, attr. -is NJ2, J nai̯āhk, lång sömn 1. sömnighet / Schlaf; attr. -is; envis, tjurig / eigensin n. pl. hedeulet langen Schlaf od. nig, bockig. Schläfrigkeit /; SG, NJ2, J nahnäjastit NG, NJ2, J nmastit; kārij läv jag är sömnig; NG1

571

nahkārah råhitijin jag hiev sömn- J im'ìikkē, gsg nähkē; skinn / Fell, tyngd; J nahkärah pahtih (man) Haut /; jiitōs-nahkke-åsēstidjē vilthl ir sömntyugd; nakēr-kåptjås skinnhandlare / Händler mit duken som lägges över och täcker Wildfellen. nakkēs NG nàkkēs; SG nàkkēɛs, harnets ansikte (i lappvaggan), när det skall sova / »Schlafdecke», npl naggasa; NJ2 nàkkēs, gsg nàgdas Vorhängetuch, das (in der gʿäsa; J nd'kkès, gsg na'gaä ~ Lappenwiege) vorgeschlagen wild nǟ̭gGāsa; 1. trång, med litet ut und das das Gesicht des Kindes rymme; besvärlig, motig, svår/ verdeckt, wenn dasselhe schlafen eng, mit wenig Raum, mit we soll /; naker-pudde (e j NG) tre nig Platz; unangenehm, widrig, delat, pärlhesatt band, som håller schwierig /; NJ2 nakkes tåhpē upp naker-kåptjås, så att den icke trång stuga (med litet utrymme) faller ned mot harnets ansikte (i /enges Haus (mit wenig Platz)/; lappvaggan)/dreigeteiltes, perlen- miggāsah läh nmnji käpmakah besetztes Band (an der Lappen- skorna äro (för) trånga för mig; wiege), das das Schlaftuch in der NG nakkes kål'kat, mannat svårt Höhe hält, damit es nicht auf das att ta sig fram (i blåsväder) / Gesicht des Kindes falle /; NG, schwer, (im Winde) weiterzuSG, NJ2, J nakēr-vuossa sömn- kommen /; nakkes jåtētit svårtuta, person som för jämnan är såld / schwer zu verkaufen /; 2. sömnig / Schlafmütze, Person, die (ill. och iness. suhstantiviskt) (i) immerfort schläfrig ist /; nahkā- trångmål, trängd helägenhet, för rah rau'kih, se n u i'k at. lägenhet, knipa / (ill. und iness. nakerʿtuhttēt NG nakērʿtuhttèt, substantivisch) (in) Bedrängnis, 3 sg impf nakērʿtuhtβ; NJ2, J «fl- hedrängte(r) Lage, Verlegenheit, kērʿtuhUèt; göra sömnig / schläfrig Klemme /; NJ2 naggäsij sjattai kom i trångmål; J pietnik-naggän machen, einschläfern. nakertuvvat NG ixikērʿtuwwat, läv jag är i penningförlägenhet. SG nakērtuvvat; NJ2, J nakērʿnahkuhit NJ2 nahkuhit, J nahtuwwat; hli sömnig / schläfrig kuhit; nöla, knåpa, »knora», werden. syssla så smått med något / an nākin NG nalcin (sydligt ord, etw. immer wieder und langsam lånord liär) / (südliches Wort, herum machen, herum trödeln, hier Lehnwort) /; SG nahm, na -hasteln /; tanne täh tå tån ain hm, asg -au ([k] har närmast nahknhiinme jaså, du knåpar där tonlöst [g]) /([k ] ist hier fast ein än (till en som är ihärdig);ydr'på tonloses [g]) /; NJ2 nā̰kin, pred., pännav iäh-kns akta nahkuham attr.; J nā̰kiii, gsg -a; någon, en ja juhkam har du »knorat» och och annan, några få / einer, einer druckit upp hela pannan (med und der andere, einige wenige. kaffe)? nahkkē NG nàhkkē, asg nähkē, naiā ~ naie (postp., adv.) NG1 NG8 gpl med poss. snll'. 3 pl. näh- nalē, nalè; NG nalā; SG nalä, nnlɛ; h i̯i sä; SG nàhkkē, asgnāhkēu; NJ2, NJ2 nalä, nah; J nalä, nah; 1.

572 (hän) på, utanpå, över, (hän) vid / auf, über, an, nehen (alle dt. mit acc.), hei (hei Bewegungsauffiissung im Lappischen)/; piejah pente nalä lägg det på bordell val'teh råakov nalā dra fällen över dig, på dig! āsai tan jåka nalä bosatte sig vid den ån; 2. efter, på / auf (zeitliche Folge), nach, auf - - hin /; vier'htiv vuoiŋastit parʿkō nalä jag måste vila på (efter) arbetet / auf die .Arbeit (hin), (nach der Arbeit) muß ich mic h ausruhen /; 3. på, (precis) pä; med, ut på (om tid)/genan auf (mit acc.); mit, auf (mit acc., von der Zeit)/; NG minuvhta-ka nalä på minuten, pre cis / (genau) auf die Minute, ge nau /; NJ2 äike nalä med tiden, en gång i tiden (framtiden) / mit der Zeit, einmal (in der Zukunft)/; tälve nalä nt på vintern / auf den Winter/; 4. på, till, ända in på/ auf, zu. Ins auf/; NJ2 säkai nalä sjadäat komma på tal / zui Spra che kommen /; täuhtij nalä vai'pat magra, så att det blir hara skiun och heu / his auf die Kno chen (Ins auf Haut und Knochen) abmagern /; al'kō nalä pǟssat komma till början, komma i väg, fä börja / zum Anfangen kom men, starten, anfangen können/; 5. på (föremålet för arbete, tro) / an (den Gegenstand der Arbeit, des Glaubens bezeichnend)/; NJ2, J par'kat sāme-kiela natā arbeta pä lapska språket (för att lära sig det) / am Lappischen arbeiten (um es zu lernen)/; jcihkkėt Jnpmēla nalä tro på Gud / an Gott glauben. (s)nälak NG ncdahk, NG1 {s)m-

lahk, SG näiak, J nā̰lahk; reu som har åu'tå-mannamah och ihland alēs-kahtsem avsågade (J för att hau inte skall riva sönder släden som är före honom i lajden 1. för att hornen inte skola hindra grävningen i snön) / Remitier, dem nian die nach vorn gerich teten Geweihsprossen, du 'tå-mannamah, und mitunter auch die nach hinten gekehrte Hinter sprosse, alēs-kahtsēm, ahgesägt hat (J damit es den vor ihm in der Raide fahrenden Schlitten nicht aufreißt od. damit das Ge weih es nicht am Scharren im Schnee hindert) /; n.-nul'hpo reu som har hornen avsågade heit och hållet / Remitier, dein man das Geweih völlig ahgesägt hat. näiak NJ3 nälahk (abess. av n ā lla t) utan att såga av (hornen på ren) 1. nypa av (huggtänderna på hund) / (ahess. von n ällat) ohne abzusägen od. abzuzwicken (nämlich einem Remitier die Ge weihstangen bzw. einem Hunde die Eckzahne) /; tät hier'ke lä m u i n a a h i pähtsäm näiak jag har inte ännu hunnit såga av hornen på den har harken / ich hin noch nicht dazu gekommen, dem Renntierochsen da die Geweihstangen abzusagen. -näiak NG -Hälahk; NJ2, J -nā̰lak; av den och den rasen / von der und der Rasse /; puorre-n. se under puorrē. nālan SG -nālūn, atti\; NJ3 -nälän, altr.; J IH; av den och den rasen 1. beskaffenheten, 1. sinnelaget (människa och ren) / von der und der Rasse od. Be schaffenheit, von dein od. jenem

573 Charakter (von einem Menschen od. Renntier) /; puorrē-n. se Un tier puorrē. nalātit NG, NJ2, J nalätit; lösa byxorna och dra ned dem / sich die Hosen aufmachen und herunterziehen. nale se under nalā. -nälik SG, NJ2, J -nahk, = -nālak, -nālān; NJ2 pahä-n. otäck (om människa, som gärna gör det ont är; om ren, som hråkar, lägger sig, när lian skall tämjas o.d.) / höse, garstig (von einem Menschen, der gern das tut, was höse ist; von einem Renntier, das ungebärdig ist, sich hinlegt, wenn es gezähmt werden soll, u. dgl.) /; pnorrē-n. se under puorrē. nal'kalit NG nalakalit; NJ2, J Iʜ; = n a l'k a n it . nal hkalit NG, NJ2, J nalah1·alit· 1. NJ2, J koka (Irans.) för mycket (spec. köll) / zu lange, zu stark kochen lassen (hes. Fleisch)/; 2. NG, NJ2, J trötta ut / müde machen, erschöpfen /: nal'hkal(a) tat kaska rm̀kta den här väghiten tröttar ut en riktigt. nal'hkan NJ2, J nàlahkan; n. vuol'kēt fara sin väg, försvinna (om ekorre, mård; renskock, som försvinner pilsnabbt)/sich davon machen, verschwinden, weghu schen, -flitzen (von einem Eich hörnchen, Marder; einem Renntierrudel, das pfeilschnell ver schwindet) /; nal'hkan vuol'kij taggn tan vädja-räike försvann efter den här vägen; n. tat vuol'kij, ittjij nuiorrai kanukah lian försvann, for sin väg, stannade inte i trädet (om en ekorre), nai'kanit NG nalakanit; NJ2,

J lʜ; hoppa 1. skutta i väg pilsnabht och försvinna (om ekorre 1. mård som undkommer jägaren) / pfeilschnell davonspringen od. davonschnellen und verschwin den (von einem Eichhörnchen od. Marder, die dem Jäger ent kommen)/; jfr n al'hkan. nal kijtit NG narkβl·it, SG nalʿkUü, NJ2 nal'kiJtit, J nal'ki’- tit· 1. NJ2, J hli för mycket kokt (hara om kött) / zu lange, zu stark gekocht werden (nur von Fleisch)/; 2. NG, NJ2, J hli trött, inte orka vidare / müde werden, nicht weiter können /; pahttja nal'kijtij pojken blev trött. nāllā, attr. -s NJ2 nāltā, aür. nallăs; J nàUä, attr. iiàUās; som har goda egenskaper som avelsdjur; som behåller sin ras’ egen skaper (om rentjur och renko)/ gute Eigenschaften als Zuchttier, hohen Zuchtwert besitzend; die Eigenschaften seiner Rasse gut bewahrend (von einem Renntierstier od. einer Renntierkuh) /; nättäs sar'vä mnotukah sjaeldih sahkoh kalvarna som falla från en rentjur med goda egenskaper som avelsdjur, hli lika sin far. knalla SG k n à l l a , asg k n a l l a u ~ k n ā l ̀a u ; NJ, J k n à l l a , apl k n a l l m t \ knallhatt (i hössa) / Zünd hütchen (der Flinte) /; k n a l l a pir'sō knallhattbössa (som laddas framifrån)/Gewehr mit Zündhüt chen (Vorderlader)/; jfr sn alla. snalla NG13 s n à l l a = k n alla, nāllam-åi'vē NJ2 n ā ̰l l a m - o ᴖ f v ē , J°° n ā U a m -° r \·i̯ɛ v ē ; ren vars ögontaggar ( å i i ' t â - r n a n n a i n a h ) äro av sågade för alt inte hindra bet ningen om vintern 1. för att för

574 hindra att renen river sönder släden som är närmast före ho nom i rajden / Remitier, dem man die Augensprossen (ån'tå-mannamali) ahgesägt hat, um das winterliche Äsen und Schnee scharren zu erleichtern od. um zu hindern, daß das Tier den in der Raide ihm vorangehenden Schlitten mit dem Geweih auf reißt. nallat NJ2, J nallat, 3 sg impf nalāi̯; dra upp (pajās) 1. ned (vuohis) hyxorna / sich die Ho sen herauf- (pajäs) od. herunter(vuolus) ziehen. (s)nāllat NG1 nallat, snällat; SG nälL·t; NJ2, J nallat, 1 sg prs nālau̯; 1. kapa, såga av (honien på en ren, hörntänderna på en hund, NG1 även kvistarna på ett träd) / ahsägen, kappen, stutzen (das Geweih eines Renntieres, die Eckzähne eines Hundes, NG1 auch: die Äste eines Raumes)/; 2. J även: hesegra en medtävlare (i skidlöpning)/ auch: einen Mithewerber (im Skilauf) besiegen /; n ä l a i k a i ' h k a v a l i j t han beseg rade alla snahblöpania. nāllē NG nāllē, el. sg nalēn; SG nāt̆iē; NJ2 nallē, gsg nü̯t̆ē; J nā̰ttē, gsg nā̰lē; art, ras, sort (av djur) / Art, Rasse, Schlag (eines Tieres). nālli (adv.) NJ2, J nälli; (med neg.) knappast, knappt/(mit Ne gation) nicht recht, kaum /; iv ham n. jāhkēh tasi jag tror ho nom inte riktigt, knappast; ij pallih n. tjåhkkðhit han får (kan) knappt sitta i fred; ij n. kuihih hörs knappast. nāllō NG nāttω̄, gsg nälω̄; SG

nūllω̄; NJ2 nāllω̄, asg nälὼw; J nällω̄, gsg nālω̄; synål (av vanlig typ); j fr ai'm ē / Nähnadel (des gewöhnlichen Typs)/; nällo-liahte nålhus av horn 1. niessing, som häres vid gördeln / Nadelbüchse aus Horn od. Messing, die am Gindel getragen wird. nālʿsas SG nälsas; NJ2 iʜ; J narsas; som retar, skjmifar / Är ger hervorrufend, in Wut brin gend, beschimpfend /; J nāl'sassähka ord, yttrande som retar / Wort, Äußerung verletzender, auf reizender Art. nal'sat NG nàl°sat, 3 sg impt nāfsai̯ (sydligt ord, föga brukligt här) / (südliches Wort, hier we nig gebräuchlich) /; SG nàlɛsat, 3 sg impf nälsai; NJ2, J nàlasat, 3 sg impf nālʿsai̯; SG skälla, vara ovettig på någon /jdn ausschimpfen, anschnauzen, groh gegen jdn sein /; NJ2, J reta / in Ärger, Wut bringen /; sein nālʿsai um han re tade mig. naiʿsōtit SG nàlsω̄htit· NJ2, J nàlʿsω̄btit; iterat. av n al'sat. naiʿte (postp., adv.) NG1 nal̀tɛ, nalʿtɛ; NG nal̀ta; SG, NJ2 nal'tɛ; J nal'ta, nal'tɛ; (postp.) 1. från (platsen på 1. vid) / von, von — weg (von dem Platz weg, auf dem od. neben dem sich etw. befindet) /; NJ2 peate natte mån valtiv tätlikav jag tog tallriken från hordet / ich nahm den Tel ler vom Tische /; NG1 juo tat kåit paftij ietjas natte (1. natʿtenis) ieri(t) han skrämde (honom) från sig; 2. NG1 (ej NJ2, J) på / NG1 (nicht NJ2, J) auf (mit daliv) /; vārĕ natte på hergef/auf dem Rerge /; (adv.) NG1 ovanpå

ə/o

/ darauf, obendrauf/; med poss. suff. för 3 sg / mit poss. suff. der 3. sg. NG1 nal'tenis (NJ2, J mindre vanligt; i stället: ietjas nalʿte) / weniger gebräuchlich, dafür: ietjas nafte) (hort) från sig / (weg, fort) von sich. snaltō NG snàltω̄, kom. sg snàl̀tupi; SG snàlUω̄, asg snàt̆ltω̄ou; NJ, J, J2 snàl̀tω̄, kom. sg snāl'hmi; slända (som man förr spann tråd och ullgarn med) / Spindel (mit der man früher Flachs- und Wollgarn spann). näm (adv.) NG1 ncim; NJ2 ʜi, J HI; = n a v . nāmak SG nāmak; NJ2, J wāinak; härk soin alltid har huden (nämnie) kvar på hornen / Renntierochse, der auf seinem Geweih immer den Bast (nāmmē) behalt /; J nāmak-tjår-kāskēk ordentligt kastrerad hanren, som ej fäller hornhuden / ordentlich kastrier tes männliches Remitier, das den Geweihhast nicht verliert, nicht fegtnämas (pred., altr.) NG nämas, npl nämmasah, pred., attr.; SG nämas-, NJ2 nā̰mas, pred., attr.; J nā̰mas, npl nammasah; NG, SG vass (oin eggvapen)/ scharf(von Waffen mit scharfer Schneide)/; NJ2 mycket vass / sehr scharf/; J som håller sig länge vass (om eggvapen) / sich lange scharf hal tend (von Waffen mit Schneide)/; NG tah lā nav n. miirrij den är så vass att skära i trä med. namātipmē NG1 narnähirn; NJ2 lʜ, J ʜʜ; ringfingret / Ringfinger, Goldfinger/; jfr ätnätj. namātipmē J rnanā'Hijmē; (den namnlösa) veckan oinkr. 1 juni

/ (die »namenlose») Woche um den 1. Juni. nāma-tjår-kāskēk NG1 näinat 'š ́r A · - k ā s k è k ; NJ2 U, J H; ordent ligt kastrerad hanren, som ej fäl ler liornhuden / vollständig kast riertes männliches Remitier, das seinen Geweihbast nicht verliert/; jfr iiämak. namēk NG1 nūmēhk; NJ2 ui; J nā̰tnēhk; ren som ej fällt liorn huden / Remitier, das den Geweilihast nicht gefegt hat. namma NG namma, apl namāi̯t; SG namma t NJ2, J namma, gsg ncimā; namn / Name/; kåkte lij ahi hi namma huru var det nu du heter? namma-lahppē NG1 nammalàhppē; SG nmimu-lčihppē; NJ2, J nanima-la'hppē; (namn som han renen får, från det han är 7 år och däröver) / (Name des männ lichen Remitieres, den dieses von seinem 7. Jahr an erhält) /; J vuostas n.-l. hanren som är 7 år gammal / männliches Remitier, das 7 Jahre alt ist /; inibhe n.-l. som är 8 är / m. R., das 8 Jahre alt ist /; kålmāt n.-l. som är 9 år / m. R., das 9 Jahre alt ist /; nāljät n.-l. hanren som är 10 år gammal (sedan räknar man icke åren) / 10 Jahre altes männliches Renntier (später werden die Jahre nicht mehr gezählt)/; NG1 namma-lahppē-tjår-tahkkē (så kallas hanrenen vid utgången av 6. lev nadsåret) / (Name des männli chen Renntiers heim Ausgang des 6. Lebensjahres). nammatit NJ3 nammatit; näm na (vid namn), räkna upp (ge nom att nämna vid namn) / (heim

576

Namen) nennen, (durch Namennennung) aufzählen /; mån nammativ käihkait jag nämnde (räk nade upp) alla; maŋŋēl ka kai'hka jabmēkali lili nammatuin sedan alla avlidna hlivit nämnda. nāmmē NG1 nammē, npl namēh; SG nanimē, npl nāniē; NJ2 nāinniē, npl namēh; J iiàmmē, apl nā̰m βt; den håriga huden på re nens horn / die wollig behaarte Haut, der Bast des (noch nicht verhärteten) Renntiergeweihs /; NJ2: plur. hudtrasor som hänga fast viel och slänga omkring hor nen / plur. Bastfetzen, die noch am Geweih hängen und um dasselhe herumschlenkern /; NG1 (tjåi'vē·jīìāmēh luddet på insidan av våmmen (ej NJ2, J) /fransen ähnliche Zotten an der Innen seite des Pansens (nicht NJ2, J ) /; NG1, SG nāmmĕ-tjdr'vē = nām ēk; NG1, NJ2 nāmmē-tjårkäskek = nām a - tj å r-kās k ĕ k. nammēt, attr. -is J nam̆inēt, attr. -is; trög (i Iråga om före) / schwer, schlecht, zäli (von der Be schaffenheit einer Schneehahn)/; nanimet lä tjnoi'kat det går trögt att skida / es geht schwer, Ski zu fahlen. nammētit (adv.) J nam̆mētit; trögt, segt (när man färdas i då ligt före) / langsam, zäh, (be)schwer(lich) (wenn man auf schlechtem Schnee fährt) /; n. rnannä tjnoi'kat det går trögt att skida. nāmmōt NJ2 ʜ; J näminω̄t, neg. nā̰mω̄ (ohsolet); SJ0* 3 sg prs nārnniu; få hornhud, nāninie (= få [nya] horn; om ren) / »in Bast kommen», das neue (weiche, he-

haarte »Kolhen»-)Geweih aufsetzen /; patsoi näinrnn renen får (nya) liorn (säges när de nya hornen börja växa fram). namm-åi'vē SG nämm·òivē, NJ2 iid'mm-oᴖi̯ɛvē, J nàȯi-oᴖi̯ɛiw; = nāmēk. nāmuk (pred., attr.) SG nāmuk, pred., attr.; NJ2 iʜ, J iʜ; = nām as. nan se nanne. nanēv-ätnam NJ2 nanēu̯-ētnani, J nanēw-UHnam; NJ2 liård, fast mark / fester Boden /; J fasta lan det / das feste Land. nan(ne) (postp., adv.) NGs naw; SG, H nannɛ; NJ2, J nanna, nannɛ, nan; 1. på (även fig.) / auf, an (mit dativ; auch hildl.) /; NJ2 peiitē nanne på bordet / auf dem Tische/; NG5 jänre nan på sjön /a u f dem See/; NJ2 kab'te tä nanne kolten är på (har kollen på) / der Rock ist an ([er] hat den Rock an) /; tan piepinö nanne ij knhkēv viesoh på den maten lever man inte länge; kärvoi nanne i kläderna, päklädd/(ganz) angezogen, angekleidet, in den Kleidern /; cilles fänioi nanne i sin fulla kraft / in seiner vollen Kraft /; 2. om, för — skull / um, wegen, um — willen /; J patnakah rii'talih piepinö nanne hun darna slåss om maten. nannit NG, NJ2, J nannit; för stärka; (lig.) bekräfta, hetvga, bejaka / verstärken, stärker ma chen; (hildl.) bestätigen, bezeugen, bejahen /; NJ2 nannit rndn katkav iav vatnasav jag skall förstärka den här hålen; sij nannijin ja jaii'lin de betygade (bejakade) och sade - -.

577 nannōt NG nannὼt, 3 sg impf nanω̄i̯; SG nannω̄t; NJ2 iiannω̄t, 3 sg prs nannu; J nannω̄t, neg. nanω̄; hli stark(are), fast(are), mindre skör (även lig.) / fest (er) werden, stark, stärker werden, weniger gebrechlich werden (auch hildl.) /: NJ2 jalikko nannu tron stärkes; J sij nannun vissesvuotan de blevo fastare i sin över tygelse. nannōtit NG, NJ2, J nannω̄tit; förstärka, göra fastare, starkare; (lig.) hekräfta, styrka / verstär ken, fester, stärker machen; (hildl.) bestätigen, stärken /; NJ2 jāhkŏv n. styrka tron, göra att tron blir starkare / den Glauben starken, machen, daß der Glaube stärker wird. nannusupputj (dimin., komp.) NG nannusuppuš́; något stadigare, fastare /ein wenig stabiler, stand fester, fester/; se nanōs. nannutahka J nannutahka; hållbarhet, styrka / Haltharkeit, Festigkeit, Stärke. nanō (attr.) se nanōs. nanōs NG nanω̄s, upl nannusah, pred., attr., komp. nannusubbʿω̄, superi, nannusumω̄s; NG1 attr. naiiω̄, nanω̄h\ SG nanω̄s, ess. nannusw, NJ2, J nanω̄s, npl neinniisah, pred., attr.; stark, slitstark, hållbar (om skor, kläder, lasso, skidor etc.) / stark, dauerhaft, haltbar (von Schuhen, Kleidern, Skiern, einem Lasso usw.)/; hist (Lex. om underlag, grund) / fest (z.B. von einer Unterlage, dem Grund, dem Erdboden) /; fast, hård (om knut) / fest, stramm zugezogen (von einem Knoten) /; fast (om tro, övertygelse) / fest 37

(von einem Glauben, einer Über zeugung) /; fast (om plats, an ställning) / fest, dauernd (von Dienstplatz, Anstellung) /; NG1 nanö teii'iiδ-sadjē fast tjänareplats / fester Platz, feste Anstel lung als Gehilfe, Knecht. nanōstit J nanω̄s tit= nanōtit; kästatisäv nanostit hekräfta ett dop / eine Nottaufe (als gültig) bestätigen/; jfr nanōtipm ē. nanōstuhttēt NG, NJ2, J nanω̄stuhttèt; förstärka; hekräfta (nå gons utsaga) / verstärken; bestä tigen, bekräftigen (die Aussage jds). nanōstuvvat NG, NJ2, J n a n ω ̄ s tuwwrit; 1. hli fastare, starkare, mindre skör / fester, stärker, we niger gebrechlich werden/; NG n a n ö s t i i v v ä , kå a n ä l t i i v v ä se anāttuvvat; 2. bli säkrare, mindre räddhågad, stärkas (t.ex. i tron) / sicherer, weniger zaghaft wer den, gestärkt werden (z.B, im Glauhen)/; NJ2 n a n ö s h i v v ä j ä h ko s i n n e blir starkare i tron. nanōtipmē NJ3 nanω̄tiprnē; be kräftelse, stadfästelse / Bestäti gung, Bekräftigung/; nieta-kastatime n. bekräftelse av nöddop (ett dop som är gjort av en lek man skall bekräftas av prästen) / Bestätigung einer Nottaufe (eine von einem Laien vorgenommene Nottaufe soll vom Priester als gültig geschehen bestätigt wer den). nanōtit SG, NJ2, J nanω̄tit; hekräfta, bestyrka / bekräftigen, bestätigen.. nanustahttēt NJ3 nanustaht'̀è t ; 1. förstärka, göra stadig(are) / verstärken, fesl(er) machen /; 2.

578 styrka, stärka; befästa, stadfästa; någonstans med nāpār; nyttjas bestyrka (en utsaga l.d.) / (he)- liuvudsakligen i fig. mening: för stärken, kräftigen; befestigen, söka få något av en som liar gott stark machen; hestätigeu (eine om något / mit dem Bohrer, nä Aussage od. dgl.) /; n. jähkōv pär, irgendwo ein Loch zu ma stärka tron; su āiles vuoi'ŋanis chen versuchen; wird hes. im nanustahttis pākov miia vāimöin übertragenen Sinne angewandt: lians lielige ande stadfäste ordet »durch Anholiren» von jdm, der etw. in Fulle besitzt, etw. zu i våra hjärtan. nanustuvvat SG nanustuveat, J hekommen versuchen /; mănnå nanustuwwat; — nan ōstu vvat. läv mä pahtäm n. pårråm-påhtnanutis NG nnnubtis, SG na- tsutjav jag har nu kommit för att nutis; NJ2, J namihs, gsg-ā; något försöka få mig en liten slaktrem varmed man förstärker något nāpāratj (dimin.) se nāpār. nahpatj (dimim) se nahppa (t.ex. ett stycke som sättes fast i en skohotten) / etw., womit man (örmärke) / s. nahppa (Ohrenetw. verstärkt (z.B. ein Fleck, Zeichen). nāhpātj (dimim) se nahppē. den man auf einem Schuhboden, einer Schuhsohle aufsetzt)/; NJ2 n a p e ~ n å p e N J nape, N J 2 k o tan kierrisij piejav nanntissan lau pe, J nȯpɛ; kanske / vielleicht /; vierav jag satter den liär spanten nåpe tal tån uuol'kāh kanske du far? nåpe tat mån tăk viiol'käv som förstärkning i lappsläden. snalipa NG ʜʜ; SG pihpa- nå, kanske jag far dit; nape mån snahhpa; NJ lʜ, J ʜʜ; kort pip- vuol'kāv kanske jag far. snugga / kurze Stummelpfeife. nāhpē NG nāhpē, SG nāh̀pē; -nāpak J -näpahk; tjatä-n., se F näχpē, gsg nāpē; NJ2 nā̰hpē, tjatā 3. asg nā̰pèu̯; J nā̰hpē, gsg nā̰p ē; nahpak NG nalipahk, SG nah- navel / Nahel /; nähpe-tjalle na pak; NJ2, J najipahk; (ren) med velsträng / Nabelschnur. na/ippa-örmärke / Iteuntier mit nāpērʿtit NJ2, J n ā ̰ p c ŕ t i t ; 1. dem na/ippa-Ohreuzeicheu/; nah- borra, göra liål med näpär / boh pak-piel'jĕ öra med nahppa-märke ren, mit dem Bohrer ein Loch / Ohr mit dem nahppa-Zeichen/; machen /; 2. tigga ihärdigt / hart kiwuhte-päl-nahpak ren med näckig hitten, hartnäckig betteln/; na/ippa-marke på båda öronen / jfr n ā lip ā ra d d a t. Remitier, das an beiden Ohren nāpnitjah NG ʜî; SG npl nāp̀mit dem nahppa-Zeichen ge nitša; N·l2 nāpmt'š́a1' (npl), J näpmerkt ist. nitša (npl); namnar, två perso nāpār NG'*’ nāpàr, dimin. nä- ner med samma namn (inbördes) päraš́; SG näpär, koni. sg nāpā- / Namensvettern, zwei Personen rm; NJ2, J nā̰pāv, gsg nājiàra; mit gleichem Namen (in ihrem horr / Bohrer. gegenseitigen Verhältnis zueinan nāhpāraddat NJ2 nähpàmddat, der) /; måi län näpnitjah vi två J iiā̰hpàraddat; försöka göra liål äro n.

579 nahppē NG13 nàhppē, dimin. nahppa NGl, SG nahppa; NJ2, J nahppa, asg nah̀pau̯; (detalj av nāhpāš́; SG uàhppē, asg nähpēu; örmärke: spetsen av örat avsku F ìiàχ(pē, npl nāχpē; NJ2, J ren tvärs över; vanligen i för im'hppē, asg nāhpĕu̯; mjölkkärl i bindelse med tjālēs, tjälästahka skopform / Milchgeschirr in Form och sjlieb'tjē) / (ein besonderer einer Kelle. nahppit NG, SG, NJ2, J nnhpSchnitt hei der Ohrenzeichnung: die Ohrenspitze wird der Quere pit; skära лa/ippa-märke i ett nach abgeschabten; gewöhnlich renöra / in ein Rennlierohr ein in Verhindung mit tjäles, tjālö лa/ippa-Zeichen einschneiden. sta hka und stieb'tje) /; nahpatjnahppitit NJ2, J nahppitit-, tjālēs en liten nahppa i förh. kontin. av nahppit. med tjātēs / ein kleiner nahppanahppitit NG, NJ2, J nahppihtit\ Schnitt in Verhindung mit tjālēs l̥; NG märka med лa/i/ipa-märke / nahppa kan även hriikas tillsam mit dem лa/ippa-Zeichen mer mans med kiesjka, kallas då ken /; NJ2, J kaus. av nahppit. nahppa-kiesjka (J )/nahppa kann nappu NG, NG1, SG nappu; auch in Verbindung mit kiesjka NJ2 nappu, napp; J nappu; NG angewendet werden, heißt dann (i slutet av satsen) månne / (am Salzschlusse) vielleicht, wirklich nahppa-kiesjka (J). (s)nahppa SG (sp̀iàhppa, asg (in Fragen)/; NG1 kanske/v iel nähpau; NJ2 nàìippa, asg nā̰hpau̯; leicht /; SG alltså / also /; NJ2 J na'hppa, asg nā̰hpau̯ ; napp (för alltså, således, då / also, mithin, dibarn) / Saughutcheii, Schnul demnach /; vuol'khi napp tuk vi (två) far alltså dit; te napp nåv ler, Lutscher. snahppā NJ2snàhppā, asg snā̰h- tahkin nå, då gör vi (två) alltså pàu̯; J snǟ̭h ppä, asg snā̰hpàu̯; (således) så (när man är ense tapp i en håt / (Verschluß-)Zap- med den andre); J i stället (?), fen im lloden eines Bootes/; den (då) åtminstone / (an)statt des hårda avföringen (liksom en sen, (dann) wenigstens/; hioihtēh propp), som sitter ytterst i björ tat inunji pietnikijt! — iv! — jalā nens ändtarm under vintern och pår'jih tat nappu nia åutås, vai som han om våren laxerar ut åttjōv pānʿkas låna mig pengar! genom att äta myrstack och vissa — nej! — eller borga åtminstone mossarter, som växa omkring kall- för mig, så att jag får låna i källor/ der harte (einem Pfropfen hanken. vergleichbare) Kot, der während naptas-namma NG, SG, NJ2, des Winters im äußersten Ende J n a p t a s - n a m m a - , öknamn / Spitz des Mastdarmes des Bären steckt name, Spottname. und den er im Frühjahre durch naptastit NG, SG, NJ2, J napdas Fressen von Ameisenhaufen tastit; kalla någon med öknamn und gewissen an kalten Quellen ( n a p t a s - n a m m a ) / jdn mit, bei ei wachsenden Moosaiäen abzutrei- nem Spitznamen ( n a p t a s - n a m m a ) hen sucht. nennen, ihm Spottnamen gehen.

580 på / sich nähern, sich heran-, zunaptōstit NJ2, J naptω̄stit = drängen /; riepij nar'pä askäi pån a p ta stit. nāpuk NG Iʜ; SG nāpuk; NJ2 ratjit räven närmar sig aset för ]ʜ, J lʜ; vanlig la|tsk karlmössa att äta (jfr n ier'p at). / gewöhnliche lappische Manns snarrat NG, SG snarrat; NJ, mutze. J snarrat, 3 sg impf snarāi̯; J2 (s)narāk, attr. -is NG snarāhk, snarrat, 1 sg prs snaiūu̯; tvista, pred., altr.; SG allr. nnmkis; NJ2 grulTa, munhuggas (om männi narāhlc, altr. -is; J ʜʜ; NG, SG ska); vara stridslysten (om hund) som morrar mycket (oin hund) / / streiten, krakeelen, sich gegen viel knurrend (von einem Hund)/; seitig beschimpfen (von Men NJ2 stursk (om hund); styv, ohöj- schen); rauf-, kampflustig sein lig (om läder) / bissig, scharf, (von einem Hund). höse (von einem Hund); steif, nārrē NG iiārrē, NG13 nōggē; unbiegsam (von Leder). SG nānn̆; NJ2 nūrrē, asg nā̰rèu̯; J nārān(is) NG näränis, npl -äh; nārrē, gsg nā̰vē; tillräcklig mängd SG närωil, npl närämha; F nä 1. så mycket som behövs för ett mn, npl närrāna ~ narràna; NJ2 visst ändamål /genügende Menge nǟ̭rànis, npl -āл; J nā̰rā̰n, gsg -a; od. soviel, wie für einen bestimm hold / Beule. ten Zweck notwendig ist/; J kalnārāni se nārān(is). länim-närre lij nmina jag liade till (s)narik, attr. -is NJ2 ʜʜ; J nan hk, attr. -is; J2 snank, allr. sna- räckligt för att hli mätt; kahkkorikis; J stursk (om hund) / scharf, n. så myckel mjöl som går åt till bösartig (von einem Hund)/; J2 en kaka / so viel Mehl, als zu trätlysten, stridslysten (människa einem Brotfladen gebraucht wird/; och hund) / zanksüchtig, kampf låke-n., mālēs-n., pii'hpa-n., se lustig (von einem Menschen od. låhkē, m ālēs, pii'lipa. Hund). snarrē NG, SG snarr-; NJ, J, snaritit SG, NJ, J, J2 snantit; J2 snam ; något som är småväxt, smågräla, gnata i ett 1. hålla på förkrympt, kort, krusigt / etwas och smågräla, gnata / in einem Kleinwüchsiges, Verkrüppeltes, fort, die ganze Zeit »keppeln», Kurzes, Krauses/; NJ te lij ai ani kleinlich herumzanken, nörgeln, snarre det var då en småväxt en quengeln. (människa); snarre-mnorra kort, nar'kēt NJ2 narɛĭcèt, neg. narʿkē; förkrympt träd /kleiner, verkrüp J narɛkēt, neg. narʿkē; lia samlag pelter Baum /; snarrs-iijnnnje kort med, »knulla» (en kvinna; oan uppnäsa / kurze Stumpfnase /; ständigt ord) / ein Weih heschla- snarre-vuoptah kort, krusigt hår feu, »vögeln» (obszönes Wort). / kurzes, krauses Haar/; snarr(e)ål've person med krusigt liår / snarEhkēt NJ snarɛhkēt = sn ur'h kēt. Person mit Kraushaar, Kraus nar'pat J nàrapat, 1 sg prs kopf/; ren med små men rikt närʿpau̯; närma sig, tränga sig förgrenade horn / Remitier mit

581

schwachem, aber reich verzweig tem Geweili. snarrēk, aür. -is NG snarrēhk; NJ, J snarrePk, allr. -is\ J2 snariwk, aür. -is; kort, krusig (om hår), kort, småväxt, förkrympt (om träd, huskar) / kurz, kraus (vom Haar), klein, kleinwüchsig, verkrüppelt, verkümmert (von Bäumen, Büschen) /; SG krnshuvud (med krusigt hår) / Kraus kopf (mit krausem Haar)/; NJ snarrĕkis vuoptah krusigt, knollrigt, krulligt hår (enligt J2: kort har) / krauses, gekräuseltes, kral liges Haar (nach J2: kurzes Haar). nārrētit NG näm tü, narrēhtit; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; lura, narra; håna / übers Ohr hauen, zum Narren haben, anschmieren; verhöhnen. narrit NG nàr̆rit, SG nàrrit, NJ2 narrit, J iuβr̆rit; lura, bedraga / prellen, helrugen. snarrōt (adv.) NG, NJ, J snarrὼt; i krusat skick (om hår) / in gekräuselte(r) Form (von Haar)/; snarrot piedjat vuoptait (viioktait) krusa håret / das Haar kräuseln, locken. snarr-åi'vē se snarrē. narʿsätj NG npl narʿsāt'š́ah\ NJ2 ʜʜ, J ʜî; småväxt stackare / armseliger Knirps. snārʿtal SG snäŕtah gsg snàrrtala; NJ, J snārʿtnl, asg snàrahtalnu̯; J2 siiā̰rʿtat̆, asg snàratalau̯ ; bläsanden. Anas penelope / Pfeifente. snar'vahit NJ snaravahit, J2 snamvahit; vara krusig (om hår) / kraus sein, sich kräuseln (vom Haar)/; jfr snarrē, snarrēk.

-närvutallat se n irv i-n ā rv u tallat.

naskā NG nàškā; NJ2 ʜi, J ʜl; metallskoning omkring hål i lä der etc. / Metallbeschlag, Metall öse um ein Loch im Leder usw./; naskä-Mpmakah skor med så dana metallskoningar / Schuhe mit metallenen Schuhösen. naskar NG14 nàs̀kàr, SG nàs̀kār; NJ2 iʜ, J in; skomakaresyl, som man sticker hål med, varefter man syr från båda sidor / Schusterpfriem, mit dem man Löcher sticht, worauf man von heiden Seiten vernäht/; j fr laskār. naskit NG, SG nàs̀kit; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; NG anhringa naskä / Metallösen, naskä, anhringen /; SG laska skor / Schuhe laschen /; SG (ej NG) naskim-käma laskad sko / gelaschter Schuh/; jfr la sk it 2. nastē NG1 nàs̀tè; SG nàs̀tē, npl nāstē; NJ2 nàs̀tē, npl nāstēh; J nǟ̭Stē, npl nēistĕ; 1. stjärna (på himnielen) / Stern (am Himmel)/; 2. märke i mössa (på landsfiskal, polis m.fl.) / Ahzeichen an der Miitze (des Landpolizeikommissars, des Polizisten ii. a. m.)/; nastē-kaUō ren med liten vit blås i pannan / Remitier mit kleiner weißer Stirnblesse/; (jfr tii'la 2); NJ2, J även: tjänsteman med märke framme i mössan (t.ex. polis, landsfiskal) / auch Beam ter mit einem Abzeichen vorn an der Mütze (z.B. Polizist, Land polizei kommissar). nahta NG nahta, npl nntäh; NG2 nahta, gsg natä; NG3 natä, gsg iiata; SG nahta, asg natäu; F naχta; NJ2 nahta, asg natäu̯; J nahta, asg natäiy, skaft (till kniv

582 l. yxa) / Stiel, Griff (eines Mes hinlegen und nicht aufstehen und weitergellen wollen (von sers, einer Axt). nahtatit NG nahtatit; NJ2, J einem Zugrenntier). nah̀tatit; skafta, sätta i skaft / nahtsatj (dimrn.) se nah ttsa. schäften, stielen, einen Schaft, nahtsijtit SG nah̀tsitit; NJ2 ʜʜ; Stiel, Griff ansetzen. J nahtsittit; SG sticka upp, J natātit NG, SG, J natatit; NJ2 spricka fram (om en liten växthrodd »tekå sjiijierā piel'jē)) som Iʜ; = n ahtatit. ett råttöra) / herauf-, herauskomsnatētit NG, NJ, J snatētit; = snaddit. men, -gucken, J auf-, hervornātik, attr. -is NG nâtikʿ, SG sprießen (von einem kleinen nātik; NJ2, J nātik, attr. nātikis; Keimling ntekå sjnjierā piel'je» (om människa:) motsträvig, wie ein Mäuseolir). omedgörlig; trög / (von einem snahttār NG Hl; SG snahttär; Menschen) widerstrebend, un J ii; NJ Iʜ; en som snattar / nachgiebig; stur, schwerfällig /; einer, der maust, stihitzt. (om diagren:) istadig, begiven snahttit NG Iʜ; SG snahttit; på att lägga sig / (von einem NJ lʜ, J ʜʜ; snatta, småstjäla / Zugrenntier) stätisch, erpicht dar mausen, stihilzen, im Kleinen auf, sich hinzulegen. stelilen. snatik NJ snatilc, J snat'̀i k , J2 nahttsa NG nahttsa, diinin. snniihk; 1. en som skubbar l. nahtsaš́; SG nahttsa; NJ2 ʜʜ; J skruvar sig, som om han hade nahttsa, dimm. nah̀tsaš́; SG liten löss / wer sich kratzt od. sich växthrodd (»liksom ett råttöra») windet und zuckt, als oh er / kleiner Pllanzenkeiniliiig (»wie Läuse hätte /; 2. gnidare, som ein Mäuseohr») /; NG, J något »skruvar sig» för aU betala nå kort och smalt (käpp, träd l.d.) got han är skyldig, men vill ha / etwas Kurzes und Schmales (ein mycket när han avyttrar något solcher Stock, Baum od. dgl.). / Knicker, Geizkragen, der sich nahttsahit NG, SG nahttsahit; »schraubt» und windet, wenn er NJ2 IH; J nahttsahit-, sticka upp, bezahlen soll, was er schuldig sticka fram litet (om gräshrodd, ist, aber viel verlangt, wenn er små träd, buskar etc.) / ein we etw. veräußert/; jfr sn add it. nig herauf-, hervorkommen, auf-, hervorsprießen (von aufkeimennatō F wafā = nåtō. nātōt NG nātω̄t, 3 sg impf nā- dem Gras, kleinen Bäumen, Bü tω̄i̯; SG nätω̄t; NJ2 nātὼt, 1 sg schen m dgl.) /; NG na!ittsahih prs nūtὼw; J nā̰tω̄t, 1 sg prs tåp unna mnoratjah-, tale nahtnā̰tὼw; vägra (att göra något) / tsahih vehi sierkatjah tap dar sich weigern (etw. zu tun) /; nä- borta sticker det upp små träd; tov kalle mån tjätlemis jag vägrar där borta sticker småvidet upp att skriva (under); ligga 1. lägga litet. sig och inte vilja resa sig och gå nahttsōt NJ2 ʜʜ; J nahttsὼt, (om dragren) / liegen od. sich 3 sg prs nahttsu-, sticka upp litet

583 (t.ex. ur vattnet) / ein wenig her taga, stjäla / »sich heihiegen», stiauf-, heraus-, hervorkommen, hilzen, nehmen, stehlen /; J siiola hervorragen (z.B. aus dem Was l i j s i i a i i ' l i k a m j a i m e s t a m p å h t t s i w ser)/; kalte tat tapē vuoi'mi naht- en tjuv hade snappat ål sig en tsn, mar'ji litj tat vier'mè-kåptu- ren och slaktat den. tahka nog syns någonting sticka snau'kē, attr. snāukēs NG upp (ur vattnet) där borta; kan snàijkē; NG1 tlnau̯kē, attr. s̄nau̯ske det är ett nätmärke. kēs i?.)-, SG snàitkē, aür. snàukĕs; nātutit NG, NJ2 natutit; J na- NJ, J snàiŕkē, attr. snāu̯kēs; NG, tutit; NJ2, J smått vägra (litet NJ, J korHiårig (om djur, innan osäkert) / ein wenig (etwas un håren vuxit ut till fullo; detta sicher) sich weigern, sich sträu sker med renen först i oktoher) ben /; NG inte vilja följa med / / kurzhaarig (hevor die Haare nicht mitgehen wollen /; n. kahtäi ihre volle Länge hekommen hainte vilja följa med till kåtan / hen; dies geschieht heim Remi nicht mit zum Zelt gehen wol tier erst im Oktoher)/; NG1 snaglen/; NJ2, J ligga 1. gång på gång gig, korlhårig och slät (om av lägga sig och tjura och inte vilja flådd hud, päls) / wie kurzgescho stiga upp (om dragren) / am Bo ren, glatt und kurzhaarig (von den liegen bleiben od. ein über einem abgezogenen Fell, einem das andere Mal sich hinlegen, Pelz) /; SG som har mycket tätt, störrisch sein und nicht aufste präktigt hår (skinn, päls) / mit hen wollen (von einem Zug- sehr dichtem, prächtigem Haar (versehen) (von einem Fell, einem renntier). nau'hkä NJ2 nàu̯ahkā, asg nàu̯h- Pelz). kàu̯ ; J nàu̯vhkä, gsg nàu̯hkā; skock snau'kis (attr.) se sn au'kat. på omkring 100 renar / Großriinau'ia NG n à u ̯ l a ; NJ2 n à u ̯ H a , del, »Haufe» von ungefähr 100 asg n ā u ̯ l a u ̯ ; J n ä ̭ ̄ u ̯ H a , asg n ā u l a u ̯ · Renntieren/; se även neu'hkē. en (ätlig) lavarl, som växer på snau kat, attr. snaukis NJ, J2 gamla hrännland, slubhar eie., snàu̯’ŋcut, allr. snàu̯ɛkis; korlhårig ser ut som ett spetsglas (bränn (om skinn; även om ren, innan vinsglas med långt skaft), ömse håret vuxit ut till fullo) / kurz vis med nålformiga exemplar/ haarig (von einem Fell, auch eine (eßbare) Flechtenart, die von einem Remitier, solange das auf alten, ahgehramiten WaldHaar noch nicht seine volle Länge schwenden, auf Baumstubben bekommen hat). usw. wächst; sieht wie ein Spitz snauhkat NG snauhkat, 3 sg glas (Branntweinglas mit langem impf snau̯hkai̯ ; SG snauhkat-, NJ, Stiel) aus; ahwechselnd mit na J snau̯"hkat, 3 sg impf snau̯ìikai̯; delförmigen Exemplaren /; NJ2 J2 snau̯aì̭kat, 3 sg impf sncmhkai; även ibland: vanlig renlav, som snappa, rycka åt sig, gripa efter är ung och späd /auch mitunter: något / (er)schnappen, an sich rei gewöhnliche Renntierflechte, die ßen, ergreifen, erraffen/; »snyta». jung und zart ist/; n a n ' l a - v i s t ĕ id.

584 nau'lat NJ2 nàu̯alat, 3 sg impf nāu̯t̄ai̯; J 3 sg prs ndu̯H ā; piet'je nan'lā det känns styng i örat (örstyiig) / es sticht, reißt in den Ohren (Ohrenreißen, Ohren zwang). -nāulatahka NG -nāu̯lahtahk, SG -näulahta; NJ2, J -nāu̯lahtahkn; piel'je-n., se under p ie l'jē. -nāniatis SG -iiäulahtis; NJ2 ʜʜ, J lʜ; = n ā u l a t a h k a .

nau'iē NG nàìdē, npl nāu̯lēb; NG1 nàu̯ɛlè, SG nàuɛlē; NJ2 nàu̯ɛlē, asg nāu̯lèu̯·y J nл'u̯ɛlē, gsg nāu̯lē; 1. mnorra-n. tränit / Holzniet, -stift /; rnou'tē-n. spik / Nagel /; naulē-tjalite (NG1) = iritah ka; tjal'mē-naii'lē, se under tja l'mē; 2. penis (på människa) / Penis (des Menschen). nau'iit SG, NJ2 nàu̯ɛlit; J na'uɛlit; nita 1. spika fast med nau'le / etw. mit nan'lē festnieten, festnageln. nau'Htallat NJ2 nàu̯ɛlihtallat, J ncčiu̯ɛlihtallat\ pass. av n a u 'lit. nāurai NG nāu̯rai̯, npl iiàā̰rahah; NG2 nawrėi̯, npl nàieraha; NG3 nau̯mi̯, npl nàu̯raha; NG4 nàu̯raj; SG nàuraj, npl nànm/ia; F naiirai̯, npl nàim̀raìm; NJ2 v än nu, apl nàu̯al'ahiJt; rova, Brassica rapa / weiße Riihe, Wasserrühe. nāurōtit NJ2 nāu̯rὼbtit, J nàu̯ìm̆ntit; reta, göra narrav; utmana / ärgern, zum Narren haben, sich über jdn lustig machen; provo zieren, herausfordern. nau'ta NG ʜʜ; SG nàuta; NJ2 ʜʜ; J mim̀ta, asg nău̯tau̯; yxskaft / Axtstiel /; aksjo-n. id. nāutahit NG nau̯tahit; TL (NG1) nàu̯tat̄nt; NJ2 ʜʜ, J lʜ; äta 1. dricka något / etw. zu sich neh

men, etw. essen od. trinken /; NG ij tah lä näntahani piepmo har inte ätit någon mat. nau tat NG nàidat, SG ptc prt nàutam; NJ2 nàu̯Hat, 3 sg impf nāu̯tai̯; J nàu̯ɛtut; få' sin fulla vinterskrud, hli fullhårig (säges om alla skogens pälsdjur, dock ej om renen) /seinen vollen Win terpelz bekommen, das Winter haar in voller Länge bekommen (wird von allem Haarwild des Waldes gesagt, jedoch nicht vom Remitier). nau'tē NG1 nàā̰tē, npl nāu̯tèh; SG nàutē; NJ2 nàu̯ɛtē, asg nāu̯tcu̯; J nd'u̯ɛtē, gsg nāu̯tē; (vilt) päls djur, hyte (jakt-) / Haarwild, Beute, Jagdbeute /; NG1 varg; som svordom om vad som helst som väcker ens misshag / Wolf; als Fluch von allem, was Unwil len, Mißmut erregt/; kärke-n. för baskade stenl/verdammter Stein!/; nau'tē-rahttjā, se rahtljä. nāuhte (adv.) NG13nàijhtɛ; NJ2, J nāu̯hti; så här, på det här sättet / so, auf diese Weise /; n. kal'kap tav tah kat sa ska vi göra det (jfr nåulite). nāutēn NG1 nāivtēn, J nāu̯tĕn; iförd sin vinterskrud, fullhårig (om skogsdjur) / in (vollem) Winterpelz, mit vollem Winterhaar (von Wild)/; nāutēn lä är full hårig. nāututallat NJ2, J nautuHalt̆at; äta sakta och tycka all det är gott (om människa) / langsam essen und es sich wohl schmekken lassen (von einem Menschen)/; äta mycket, äta upp allt som finns i matväg (människa och varg) / viel essen, fressen, alles verzeh

585 reu, was zum Essen od. Fraß da navōitit NG narω̄ltit, 3 sg prs ist (von einem Menschen od. -Ua; NG1 navω̄ltit (ohsolet); NJ2 navὼl'tit; J ʜ; (opers.) det dugg Wolf)/; jfr nāut ahi t. näv (adv.) NG nàu̯ ; NG1 nàu̯, regnar (helt smått) /(uupers.) es nāu̯; SG ìiāir, NJ2, J nàu̯, nāu̯; nieselt (ganz fein). nāvva SG nāvva; NJ2 nūvva, så här / so, auf diese Weise /; NG inå jaulam nav, at - - jag säger npl nāvah; J nävvu, asg nā̰vau̯; som så, att - - / meine Meinung SG fjun, fint hår / Flaum, feines ist die, daß - -/; SG, NJ2, J muht- Haar/; NJ fint, mjukt, nyväxt djn näv, mnhttijn nnov än så, än hår / feines, weiches, frisch ge så / bald so, bald so/; se för öv wachsenes Haar/; J fint, mjukt hår (t.ex. i en päls, där det grova, rigt nuov, nåv. navālʿtallat NJ2 navālʿtallat, J långa håret är avnött) / feines, nawāl'tallai; duggregna / nieseln, weiches (Woll-)Haar (z.B. an fein, in sprühenden Tropfen reg einem Pelz, hei dem die starken, nen /; NJ2 även: släppa håret så langen (Grannen-)Haare ahgesmåningom (om en hud som skall scheuert sind /; tjår've-nāvva, se garvas) / auch: nach und nach d. o. die Haare lassen (von einem Fell, navvakatj NG iiavvakaš́, npl ■kai'š́ah; NJ2 nawakaš́, npl -kat'das gegerht werden soll). navēlʿtit NG1 navēltit, NGna- t'š́ah; J -nawakaš́; småväxt vide vēlʿtit, SG navēltit; NJ2, J navēlʿtit; 1. dvärgbjörk högt uppe på fjället 1. NG1 avhära / entliaaren/: NG00 / kleinwüchsige Weide od. Zwerg lägga i hlöt för att håren skola birke hoch ohen im Hochgebirge/; lossna / einweichen, damit die J sier'kn-n., skjerre-n. id. Haare sich lockern /; J sköta skor navvāiit NG1 navvàt̆it; SG, NJ2, l. päls så, att håret på dem fal J nawälit; släppa håret (om skinn ler av / (Winter-)Schuhe od. Pelz- varor) / die Haare lassen, haaren werk so hehandeln, daß die Haare (von Rauchwaren) /; NG8 lossna ausgehen /; tăn läh navel'tam kap- (oni håren, då man sämskar) / maldjt du har skött skorna så, sich lockern, sich lösen (von den att - -; 2. NG1, J duggregna / Haaren hei der Sämisch-Gerberei). nieseln, sprühend, fein regnen. navvēmus SG, NJ2, J navvēnavēstit NG^^ navēstit; J ʜ; di mus; något som skall avhåras / min. av n a v vēt. etwas zu Enthaarendes/; navvēnāvit NG3 nāviht, iness. sg »ā- mus-tiiol'jē hud som skall avhåras vibtui; SG näviht, gsg nāvihta; F (och garvas) / Fell, das enthaart nävit, npl nävv/Ja; NJ ʜ, J iʜ; (und gegerbt) werden soll. fähus, ladugård / Kuhstall, Viehnavvēt NG'" navvēt, 1 sg prs stall. naväm; NG1 nawèt, SG navvēt; navöl NG iiavω̄l; NG1 ʜl; SG NJ2 navvēt, 1 sg prs naväu̯; J navid, ess. navvidm; NJ2 ʜʜ, J ʜ; nawēt, 1 sg prs nawä«; 1. av duggregn / feiner Sprühregen, håra (en hud; man rycker av Nieseln. håret med handen först, skrapar

586 sedan med kniv)/(ein Fell) ent (z.B. einem Zielenden, so daß er haaren, »palen» (man reißt zuerst vorheisch ießt). die Haare mit der Hand aus, dann iieihkēstit ~ näihkēstit NG schaht man sie mit dem Messer nä̀i̯hkēstit, SG nèihkēstit, NJ2 nèi̯hab)/; NG~ rycka upp dvärgbjörk kèstit, J iβei̯hkèstit; darra av ålder o.d. / Zwergbirken od. dgl. aus- / infolge des Alters zittern /; NG darra (om darrhänt persons hand; reißen. nei'ka ~ näi'ka (postp., adv.) även om huvudet på ren som fått NG nä̀ḭka, SG nèiɛka, NJ2 nä̀i̯'ŋca; huvudet skadat av tjudret) / zit J na'i̯ɛka, nɛa'i̯ɛka; 1. (postp.) mot tern (von der Hand einer Person, (antingen i riktning mot 1. om die das Zittern in den Händen sammanstötning) / gegen (entwe hat; auch vom Kopfe eines Renn der »in Richtung auf, gegen» od. tiers, das durch den Tüderstrick von einem Zusammenstoß)/; NJ2 einen Schaden am Kopf bekom älhih tå tan n. mannnh gå inte men hat). neihkōtit ~ näihkōtit NG emot honom (så att du stöter nä̀ i h ̯ kὼ ’ Hit, SG nèihkω̄ htit, NJ2 emot honom); J vuotjij kän n. nài̯ h kω̄ b tit, J nai̯ h kω̄ h tit; NG saihtij sköt (med pilhössan) mot (träns.) hålla ostadigt (om darr (1. på) vem som helst; NG påtij hänt person) / nicht fest, nicht nävita näi'ka kom mot fähuset ruhig halten (von einer Person, (om snöskred); 2. (adv.) rätt på die das Zittern in den Händen / gerade darauf los, geradean. hat)/; NJ2, J knuffa, stöta till nei'hka- ~ näi'hka- N G1nmhka- upprepade gånger / wiederholte keēhta; J n; en som danar på Male puffen, anstoßen. handen (och t.ex. inte kan hålla nei'ta NG neei̯ta; SG nhSta, npl geväret stadigt) / einer, dessen nēitu; H nèita; NJ2, J niei̯ɛta, npl Hand zittert (und der z.B. das nˋeɛi̯i ah; flicka; dotter / Mädchen; Gewehr nicht ruhig halten kann). Tochter/; nel'ta-almatjah (J) ogift nēihkakit ~ näihkakit NJ2 ʜʜ; kvinnfolk / unverheiratete Frau J nǟ̭i̯ìikakit; bli danande av ålder enspersonen, ledige Weihsleute. (om människa) / vor Alter das neitakutj NG8 neèi̯tahkuš́; NJ2 Zittern bekommen (von einem n; J nėei̯takuš́ ; liten flicka / klei Menschen). nes Mädchen. nei'hkalit ~ näi'hkalit NG Nei'ta Mariia puotkēstim-pei'vē nä̀ìhknht, SG neifikaht, NJ2na'i̯ɛh~ NJ3 iŕnɛtci mà:rri̯a p"òtʿ kèstimkalit, J nɛa'i̯ɛhkalit; NG lägga p iei̯ɛvē (litt.) Jungfru Marie Behuvudet på sned / den Kopf auf hådelsedag (25 mars); det van die Seile neigen, schief halten /; liga namnet är M ar'jē-p ei'vē / SG luta (tians.), böja / neigen, Mariä Verkündigung (25. März); beugen /; NJ2, J stöta, knuffa till der gewöhnliche Name ist Mar'litet (t.ex. en som siktar, så att jē-p ei'v ē. han skjuter fel) / ein wenig sto neitap SG nēɛitap; NJ2 nš̀ɛi̯tap, ßen, einen kleinen Puff gehen kom. sg nėɛi̯tapui̯n; J nèɛi̯tap, gsg

587 nèɛi̯tapu; dottern, sin dotter /»die Tochter», seine, ihre Tochter (wenn die Eltern [Mutter od. Vater in 3. pers.] Subjekt des Satzes sind)/; NJ2 vuol'kijka aktan nĕitapnìn hon (modern) for tillsammans med sin dotter / sie (= d ie Mutter) fuhr zusammen mit ihrer Tochter. nei'tāp (komp.) NG 'nėɛetap; NJ2 ʜl; J niei̯ɛtāp; (vid jämfö relse mellan unga flickor 1. små flickor:) äldre, mera försigkom men / (hei einem Vergleich zwi schen jungen Backfischen und kleinen Mädeln) »mehr Mäd chen», älter, entwickelter, vor geschrittener/; nei'täp altarin i mer försigkommen ålder (om ung flicka) / in vorgeschrittenerem, reiferem Alter (von einem jungen Mädchen). nēitastallat NG ìiei̯tastallat, SG nĕɛitastallat; NJ2, J nèɛi̯tastallat; NG, SG uppträda som viixen flicka, vilja verka vuxen (om tös) / sich als erwachsenes, großes Mädchen gehen, den Anschein erwecken wollen, erwachsen zu sein (von einem jungen Dirndel)/; NJ2 tycka sig vara stor flicka och tycka om pojkar/ sich schon wie ein großes Mädchen Vorkommen und junge Burschen gerne sehen/; J tycka sig vara en bättre flicka (inte en vanlig slyna) / sich für ein besseres Mädchen (und nicht für ein gewöhnliches Puppchen, Flittchen) halten. nei'tēt ~ näi'tēt se njei'tēt. nei htsō ~ näi'htsō SG npl nèihtsω̄; N J 2 nä̀i̯ɛhtsω̄, n p l nä̀i̯L·tsω̄ h; J na'fhtsω, asg na i̯htsὼiv; flicka / Mädchen /; Duoras «. gam-

meljänta, ogift äldre flicka / alte Jungfer, unverheiratetes älteres Mädchen. nēihtsutj ~ näihtsutj NJ2, J ns̄i̯htsuš́, npl nɛi̯htsut'š́ah; dimiu. av u e i'h ts ō ; näihtsntj-männä flickebarn / Kind weiblichen Ge schlechts, Töchterlein. neu'hkē- NG neilihke-, SG neuhkē; NJ2, J neuɛhkē-; n.-kieris lappsläde i vilken man har allt möjligt smått, lätt gods / Lappenschlitten, in dem man allerlei Kleinigkeiten, allerhand leichtes Gut hat. neu'hkē ~ näukä SG n c u h k ē , asg neuhkēu; även: näukä; NJ2 IH, J ʜĭ; ganska stor hjord / ziemlich große Herde/; jfr nau'likā. neuhlō SG n è u h l ω ̄ , NG n ē i u ̯ h l ω ̄ ; NJ2 ʜl, J ʜl; lös hit som man lägger in i en sko för att täcka ett hål i bottnen / loses Stück Leder, das man in einen Schuh einlegt, um ein Loch in der Sohle zuzudecken /; jfr n u u ' h 1ö, s p ie r r ō 1. neu'rē~näu'rē, attr. n eu rēs~ näurēs NG1 nä̀iliiū, attr. nǟutińs; NG8 attr. nä̀ɯ̭rē; NG attr. nǟunǹs; SG ncurēɛ; F iŕmd'iū, npl nèɛmū; NJ2, J ncu̯ɛìń, attr. neu̯rēs; SG, NJ2, J komp. neu̯vēp, superl. neuim̀nus; 1. dålig (om vädret, skog, nyheter, underrättelser m.m.) / schlecht (vom Wetter, einem Wald, von Nachrichten usw.)/; (NJ2, J även om sjuka och deras tillstånd)/(auch von Kranken und ihrem Zustand)/; iieures tal'hkē, sākah, imopmē dåligt väder, då liga nyheter, dålig skog / schlech tes Wetter, schlechte Nachrich ten, schlechter d.h. geringwertiger Wald /; 2. NJ2, J dålig (moraliskt)

588 / (moralisch) schlecht, höse/; 3. NGl vai nän're (en lindrig svor dom) / (ein gelinder Fluch), neurēmus (superi.) se neu'rē. neurēp (komp.) se neu'rē. neurētit ~ näurētit NG nǟu mtit, SG neurētit; NJ2, J neu̯rētit; 1. försämra, göra sämre / ver schlechtern, schlechter machen /; NG n. tjätjijn försämra, späda ut (t.ex. alltför starkt kaffe) med vatten / durch Zusatz von Was ser verschlechtern, verdünnen (z.B. allzu starken Kaffee)/; NJ2 mnohta nenretij knohtδmav snön försämrade betet; 2. NJ2 nedsätta någon /jdn schlecht machen, her absetzen, herabwürdigen. neu'skar NG1 nèɯskarʿ; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; begiven på att snatta /einen Hang zum Mausen habend, er picht, (Kleinigkeiten) zu stehlen/; lat lä akēs årrum ìiåv n ; tal tah lä vat nisknm han liar alltid varit så benägen att snatta; nu har han åter snattat. neu'skit NG nĕɯ ̭skit; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; snatta; (om hund:) nafsa / mausen, klauen; (von einem Hund:) (leicht) zuschnappen. nihha NG1 mbtia, dimin. mjipaš́; NJ ʜl; (åiita-kiet-jnihba ~ (äiita-kiet- )nippatj oförgrenad ögontagg lios ren / unverzweigte Augensprosse am Renntiergeweili. nihrastit NG1, NJ2, J mbrastit; 1. taga ett mycket litet stycke av ett helt föremål, t.ex. av ost, hrödkaka / von einem Ganzen (z.B. einem ganzen Käse, Brotfladen) ein ganz kleines Stück nehmen /; 2. NG1 även: snatta litet/auch: ein wenig stihitzen, mausen. nih'rit NJ2 nibɛn t; taga, nypa

av ett litet stycke ur ett helt fö remål, t.ex. ur ost, brödkaka / von einem ganzen Gegenstand, z.B. Käse, Brotfladen, ein ein ziges kleines Stuck nehmen, ahknipsen. nih'rō NG nib3rὼ; J ʜʜ; så pass liög att renen kan heta (om gras etc.) / immerhin so hoch, daß das Remitier es abweiden kann (von Gras usw.). nih'rōt NG nibɛrω̄t; NJ2 nib£rωf, 1 sg prs nibrω̄w; J ʜ; 1. taga bort ett litet stycke på flera stäl len ur ett helt föremål, t.ex. ur ost, brödkaka / von, aus einem ganzen Gegenstand, z.B. Käse, Brotfladen, an mehreren Stellen ein kleines Stück wegnehmen /; 2. NG (ej NJ2) snatta (litet) mat / (ein wenig) Essen stihitzen, na schen. nihrutit NG1 mbruhtit; NJ2, J nibrutit; NG1= nih'rōt; NJ2, J taga, nypa en liten hit då och då ur ett helt föremål (t.ex. ur ost, brödkaka) / aus einem gan zen Gegenstand (z.B. Käse, Brot fladen) hie und da ein kleines Stuck wegnelimen, abzwicken. nihrutuvvum NG1nibrutuvvum, ptc prt pass, (jfr k åtjutuvvum , tjā lip u tu vviim ); lösnupen (om ett litet stycke ur ett helt före mål) / ahgezwickt, ahgeknipst (von einem kleinen Stück gesagt, das aiis einem Ganzen herausgenommen wurde)/; t a h l ä n å v unna

r u o iitä tis ä tja h ; ä i-h a n

ta h

det är ju så små örmärken; inte mer än en liten hit bortnupen (?). niddö NG md̀Hὼ, iness. sg nittὼn; NJ2 III; J nid̀Dω̄, gsg nittω̄; lä h -k e k d p in n itj n ib r n tiiv v n m

589 agg / (verhaltener) Groll, Zorn /; J tån anāh ìiittōv mn vuosti du har agg mot m ig/ du hast einen »Pick», einen »Grant» auf mich. niddō (adv.) NG n id ̀H ω ̀, SG n i d d ω ̄, NJ2 n i d d 'ω ̄, J n id ̀D ω ̄; myc ket, utomordentligt, makalöst, förfärligt / sehr, außerordentlich, unvergleichlich, ausnehmend, furchtbar/; n. puorire) ålmäi en makalöst bra karl / ein beispiel los tüchtiger Kerl /; n. ållo rarnüakäh förfärligt många hälsnin gar! / schrecklich viele Grüße! /; ii. tjāppa tal'hkē lä ndiii i dag är det utomordentligt vackert väder; n. pnorrē feil'ro ett utomordent ligt gott före / außerordentlich guter Schnee zum Fa liren. nidjut NJ2, J nid̀'jut; riva, slita och arbeta (energiskt), sträva / (herinn)reiβen, -zerren, sich plakken und ahrackern, (energisch) arbeiten, sich eifrig bemühen /; kahttö nieijui taii piɛrʿkō knoraii ja pårai katten rev och slet och åt ur köttstycket; mail tån nidjnh tan aihten ja päläh tait käunijt vad gör du här i härhret, då du river och gräver i sakerna? nidjiii ja snihkkij tav kierrisav lian strävade och arhetade med den där lappsläden. nidjutit NJ2 ʜ; J nid̀'juht; koutin. av nidjut. niedjēn~nädjēn (adv., postp.) NG nä̀d'jēn, nǟd'jēn; SG iiēd'd'ēn; NJ2 need'jēn, J iβed̀'jèn; NG mot, på trots, i trots av / gegen, wi der, trotz, (jdm, einer Sache) zum Trotz /; n. pijai rainait tasi på trots (i trots av ägarens förhud) satte han renarna, lät han re narna gå dit; SG, NJ2, J emot.

mot / gegen, (gerade) entgegen /; pii'la n. påhtā hilen kommer (rätt) emot; inū n. pahtā kom mer emot mig. niekatit NG8 nèɛkatit, SG nēɛkaHt; NJ2, J nėɛkatit; drömma / träumen. niehkkē NG iβehkkē, iness. sg nėɛhlcēn; SG nèìikkē, iness. sg nėhkēn; NJ2 nich/ckē, el. sg rwĕhkēs; J nielikkē, gsg niìm̀kē; nacke (lios människa och djur) / Nacken, Genick (hei Menschen wie Tie ren) /; NG nackgropen = kahtsēm / Nackengruhe = kah tsēm. -niehkkē NG, NJ2, J -neehkkē; (som senare led i sammans.) ägare l. innehavare av något / (als zweites Glied in Zusammen setzungen) Eigentümer, Besitzer od. Inhalier von etw. /; jnol'kemännä-n., se j u o l'kê-m ānnā; häi'ma-n. hemmansägare / Hufenhesitzer, Hühner, Vollbauer/; hästa-n. en som har häst / Pfer debesitzer/; sai'hte-n. en soin har 1. bär med sig spjut (vid björn jakt) / Spießhesitzer, -träger, wer einen (Bären-)Spieß hesitzt od. (hei der Bärenjagd) trägt /; ällo-n., se ällō. niehkō NG1 nœhkω̄, iness. sg mekω̄n; SG nèɛhkω̄, iness. sg nĕɛkω̄n; NJ2, J nč́Shkω̄, gsg niĕkω̄ ; dröm / Traum /; NG1 nìehkō-smitā sanndrömmare /einer, der Wahr träume hat, Wahrträumer. niektit ~ niktit NG nikʿtit (med elat.), SG nèktit, NJ2 fβekʿtit, J nik tit; få njuta av något, få del av nå got/etw. genießen können, Vorteil von etw., Anteil an etw. bekom men /; NG niktijim kåit mån ai

590 tanne jag fick ju också njuta nahe erzwingen) /; J2 sniepas jnhkanmhaita »snål» efter att dricka, därav. som har begär alt dricka / hap ntel'jakis NJ2 niel'jakis, asg -ùu̯ ; pig zu trinken, wer Begierde hat fyra renar / vier Remitiere. niel'je ~ näl'je NG nä̀l̀'jɛ, NG2 zu trinken. nɛalɛjli, NG4 nǟ̭ljɛ, NG8 ńä̀l̀'jɛ; niehpē ~ nähpē NG n ä ̄h p ē ; NJ SG nèlljɛ, F niɛlüjn ; NJ2 niel̀'ja neehpē, asg nœpèu̯ ; J nèhpē, gsg (-e), gsg mel'je; J nid'jci ~ niel'jɛ; neĕpē; med poss. sulT. 1 sg: SG fyra / vier /; NJ2 manöi nielje nä̀h̀păm, NJ2 nähpàin, J nä̀'Uipùm sadjäi gick i fvra stycken / ging (ohsolet); = n ä ̄h p ā t; nähpām (i in vier Stucke (auseinander, ent tilltal:) min systerdotter! min sys zw ei)/; nieljē kär'tāi pai'nēlabbo terson! / (in der Anrede) meine fyra gånger starkare (om bland Schwestertochter! mein Schwe ning) f viermal stärker (von einer stersohn! mein Schwesterkind! Mischung) /; nêlji nêlji păhtin de sniehpet ~ snähpēt (adv) NG kommo fyra och fyra; J nieljē- snǟhpēht, SG snèh̀pēt; NJ lʜ, J Ml; tjiekak fyrkantig / viereckig /; = sn iehtēt. nieljē-pårak fyrkantig (om av sniehppē~snähppē NG snä̀hplångt föremål) / viereckig (von p ē ; NJ lʜ, J lʜ; snål, nätt (om ti 11einem länglichen Gegenstand). vägning etc.)/genau, knapp, ohne nieljēs —■niiljcs NG n ä l j c s ; NJ2 Zugabe (heim Wagen u. dgl.). sniehppit J2 snehppit; (liastigt) nœl'jēs, asg nä̀l'jāsau̯; J niU'jēs; fyra (personer) / vier (Personen). göra ett snitt med en snäppare / niel'ji (adv.) NJ2 niel'jv, fyra (schnell) mit einem Schnäpper einen Schnitt machen (beim gånger / viermal. nieiji se n ēlji under n ie l'je. Aderlaß). -nicrak SG nėsrak; NJ2, J -nèɛnici'kē ~ niil'kē NG nàlɛkē; SG nèlɛkē, asg nèlʿkēu; NJ2, J iβelɛkē, rak; med kind (nierra) av den gsg nʿel'kē; SG, J hunger / Hun och den heskaffenheten / -wanger /; NJ2 svält / Hungersnot, gig, mit einer Wange von der Hungern, Verhungern. und der Art /; ruopsis-nierak rödsniepas NG snėɛpas, npl siieh- kindad / rotwangig. pasah; NJ, J sìièɛpas, npl snèɛhnieras NJ2 nė̀ɛras, asg nėɛrpasah; J2 snėpas, npl snėɛhjiasa; msau̯ ; J neras, el. sg nėrrasis; »snål», soni har begär efter något NJ kindköttel på fisk / das Wan (illat.); glupsk, som tar med våld genfleisch eines Fisches/; J kind (om rovdjur; även om människor på fisk / Wange eines Fisches /; som nästan tvinga sig till att få kuolē nieras-pier'ko kindköttet på köpa) / gierig, happig, wer nach fisk / das Wangentleisch eines etw. (illat.) Begierde hat; gefrä Fisches. ßig, heißhungrig, wer etw. mit nierēs (pred., attr.) J neĕrēs, Gewalt (an sich) nimmt (von npl na'rrüsah, pred., attr.; slö Rauhtieren; auch von Menschen, (t.ex. om kniv) / stumpf/; = n ä ̄die den Kauf einer Sache bei rōs.

591

snierʿpas NG snerʿpas, npl snėrapasah; NJ lʜ, J Iʜ; = s n ie p a s . nier'pat SG ger. II nòrɛpamin; NJ2 nèvɛpat, 3 sg impf nȱrʿpai\ J nièrɛp a t; tränga sig på; vara på trängande / sich aufdrängen, sich an jdn heranmachen, zudringlich sein/; J ir'ke-ålmāi nier'pä näi'htsui friaren tränger sig på flickan (jfr nar'pat). snieFpes NG snèrʿpēs, npl snė̀rap a s a h ; NJ HI, J ʜl; = S n i e p a S .

nierra NG1 nèɛrm, npl nėɛra ; NJ2, J nėɛrm; 1. person / Person /; NG1 ammätalites nierra person utan stadigvarande syssla, löskekarl / Person ohne feste Beschäf tigung, Landstreicher/; NJ2iniollēnierra person som hor nedåt lan det (kustlandet, och kommer upp till lappmarken) / Person, die im Unterland (Küstenland) wohnt (und nach Lappmarken hinauf kommt)/; imihta-nierra, se m u li ta 1; J snohppim·nierra en (vanli gen flicka) som far ifrån sina föräldrar och sedan inte låter höra av sig / eines (gewöhnlich ein Mädchen), das seinen Eltern davongeht und dann nichts mehr von sich hören läßt/; 2. NG1 (ej NJ2, J) jabme-nierah ~ jämeha iiierah de avlidnas andar, som spöka / die Geister der Abge schiedenen, die umgehen und spuken/; SG väna nierra = ] ä m ikutj. nierra NG1 nèɛrra, npl nerah; SG nėɛrra; NJ2 nèɛrra, asg nč́ɛrau̯; J nerra, gsg néra; kind / Wange, Backe /; NG1 niera-päl-tjiioivak reu som är lijn-åi'vē, vit på ena sidan av huvudet 1. på ena kin den / Remitier, das lijn-åi'vē ist.

weiß auf der einen Seite des Kopfes od. auf der einen Backe. nieskēm-(~näskēni-)fiellō NG n ä ̀ s ̀ k è m - f ȯ ̄ ē U ω ̀ ; N J 2, J ì ŕ e s ̀ k e ̆ m - f e U ω ̀ ;

hrädet som man har till under lag under huden, när man skra par hort hinnan vid garvningen (n i e s k e t ) / Schahehaum, Gerhehaum = das Breit, das man heim Gerben ( n i e s k ē t ) als Unterlage für das Fell benützt, wenn man die Unterhaut wegschaht /; jfr (h )a lta m -fiellō . nieskēm- ( ~ iiäskem-) ruou'tē NG1nä̀škēm-ruȯti̬tè; NJ2, J nʿeškcmr“òk͕ɛtē; = (li)a lta n i-ru o u 'tĕ. nieskēt ~ näskēt NG1 nä̀s̀kèt, 2 sg inip. nǟskē!, 3 sg im]if nĕ͔iskij; SG nèsskēt, 3 sg impf nēskl; NJ2 nies̀kēt, 1 sg prs nǟskàu̯ ; J nics̀kˋet, 1 sg prs nä̀skàu̯ ; skava av hinnan på köttsidan av en hud med nieskem-riwii'te / die dünne Haut auf der Fleischseite einer Haut (die »Unterhaut») mit dem Schaheisen, nieskemruoil'tē, ahschahen/; jfr (h)altat; SG även: skava av håren-på skinn / auch: an einer Haut die Haare ahschahen, eine Haut enthaaren. nieste NG1 nies̀tē, asg nœstè; SG nèsstē, asg nèstēu, apl nĕstìt; NJ2, J nieštē, asg nœsteu̯ ; resekost / Reiseproviant/; NG1 även: svit efter sjukdom / auch: Folgen, Nachwehen einer Kranklieit/; kal tah lä taste nieste âdtjuni nog har han fåll sviter därefter; NG1 NJ2, J nieste-rm'na ren som man har med sig, antingen slaktad 1. oslaktad, på längre resa 1. flyttning och som man skall ha tili rese kost / Remitier, das man auf einer längeren Reise od. einem

592 Wanderzug in geschlachtetem od. ungeschlachtetem Zustand mit sich führt und das einem den Reiseproviant liefern soll. niestit NG nistet, 3 sg prs nies̀tē; NJ2, J iŕeštit, 3 sg prs niesti; NG ge färdekost; även lig.: (i oför delaktig mening) ge en minnes beta / Reiseproviant geben; auch hildl.: (in unvorteilhaftem Sinne) jdm einen Denkzettel gehen /; NJ2 utrusta med resekost / mit Reiseproviant ausrüsten /; J till reda resekost / Reiseproviant vorhereiten. niestōtit NG neĕstὼhM\ NJ2 ʜʜ, J lʜ ; = n i e s t i t. niesvakit NG nèesvakit; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; hli svag, skröplig, hräcklig, uppmjukad (niesvas) / schwach, hinfällig, gehrechlich, mürbe, weich (niesvas) werden. niesvakuvvat NG mesvakuwwat; NJ2 III, J III; = n iesv a k it. niesvas, attr. niesva NG nėesvas, npl nies̀vasa, NG1 attr. nees̀va\ NJ2 ʜʜ, J Hl; mjuk, vek, svag, frön, skör (om tågvirke o.d.) / weich, schwach, spröde, hriichig, morsch (von Seilerwaren ii.dgl.)/; jfr nu osvas. niesvat NG1 ʜʜ; SG nèssvat, 3 sg impf nēsvai; NJ III, J I-H; hli svag (om människor) / schwach, hinfällig werden (von Menschen). nieta NG1* neeta, SG nêɛtu; NJ2, J nėɛta, asg nėɛtau̯ ; nöd, hrist, fara / Not, Mangel, Gefalir/; J nieta-räi'no renvaktning under särskilt tvingande omständighe ter / Renntierwachf unter hes. schweren, drangvollen Umstän den. nietalatj NJ3 nėɛtalaš́; som li

der nöd 1. har hrist på något, nödlidande / notleidend, an etw. Mangel habend, bedrängt/; påtēh viehkijnat kai'hka nietalattjaiti kom med din hjälp till alla nöd ställda (i hön till Gud). nietastuvvat NG1 ifetastuvvat, SG nȱɛtastuvvat; NJ3, J nèɛtastuwwat; lida nöd 1. hrist / Not od. Mangel leiden. niehtē ~ nähtē NG1 nǟhtē, npl nǟtēh; SG nēɛhtē, npl nĕɛtē; NJ2 nėɛhtē, asg neetēu̯; J nid'hte, asg nč́ctēw; mård (Martes martes) / Edelmarder, Baummarder. nietēt (adv.) NG lʜ; SG nēɛtēt; NJ2 ʜʜ, J lʜ; = s n ie h tē t . sniehtēt ~ snähtēt (adv.) NG snǟhtū'H; NJ ʜl, J lʜ; snålt, nätt / genau, karg, knapp, ohne Zu gabe. nietistallat J nėetistallat; leka mård (om harn) / (um einen Raum) Marder (und Eichhörn chen) spielen (von Kindern). sniehttē ~ snähttē NG snä̀httē; NJ III, J HI; Snål, nätt (om mått 1. tillmätning) / genau, knapp, karg, ohne Zugahe (von einem Maß od. einer Zumessung) /; snähtte malittŏ nätt, snål tillmätning / genaue, karge Zumessung. snigga NG ʜʜ; SG, NJ snigga; J IH; 1. (adj., attr.) snygg; or dentlig / sauber, reinlich; ordent lich /; = rādjānis; 2. SG (adv.) snyggt / sauher, nett. nii'pē NG1 nii̯pē, NG asg mjpē; SG nijiēɛ; F nììpē, npl nVpē; Pålkem nii̯ɛpē, npl nìi̯pē; NJ2 nìXɛpē, asg nūpèu̯y J nìlɛpē, gsg nijjiē; kniv / Messer/; nil'pē-kiil'hka, se k u l' hka.

593 nii'pē-kuhtsē NG1 (TL) nii̯pèkuwtsē, NJ2 ni'-ɛpe-kuht'š́ē; J iʜ; NG1 dålig kniv / elendes, schlech tes Messer/; NJ2 liten, smal, spet sig kniv / kleines, schmales, spit ziges Messer. snihkkār NG1, NJ, J snihklcàr; snickare / Tischler. snihkkit NG13, SG, NJ, J, J2 snihkkit; snickra / tischlern. snihkōs NG snih̀kω̄s’, SG, NJ, J, J2 snihlcω̄s, gsg snihkkusa; snickeri / Tischlerei, Tischlern /; snihkkusa nanne årrot vara sys selsatt med snickeri / mit Tisch lern beschäftigt sein. snikta NG snikxta ; NJ, J snikxta, asg sniu̯wwtau̯; J2smkχta, gsg snmwta; soldat, krigsknekt / Soldat, Kriegsknecht, niktit se nie k ti t. niljētit NG ʜʜ; SG nilljētit; NJ2, J nil'jēhtit; plötsligt titta fram 1. in / plötzlich hervor- od. hereiʜgucken, -schauen. niijijtit ~ sjnjiljijtit NJ2 h ; J ml'jiUit; titta fram, skymta fram (om flera suhj.) / hervorgucken, ein wenig, fluchtig, undeutlich sichtbar werden (von mehreren suhj.). nii'jōt ~ sjnjii'jōt NG s̄ńil'jω̄t; NJ2 nil̀'jὼt, 1 sg prs nil'jὼw; J nil'l'jω̄t, 3 sg impf ml'jω̄i; NG speja ur ett gömsle (en gång)/ aus einem Versteck heraus-, her vorspähen (einm al)/; NJ2, J titta fram; skymta fram / hervorgukken, -sehen; (undeutlich) sicht bar werden. niljutit ~ sjnjiljutit NG s̄ńiljutit; NJ2, J ml'jutit; NG speja ur ett gömsle (upprepade gånger) / aus einem Versteck (zu wieder38

holten Malen) hervorspähen /; NJ2, J titta fram, skymta fram litet då och då (t.ex. om ett flöte som dyker upp då och då nr vatt net) / ein wenig hin und wieder herauskommen, fluchtig sichtbar werden (z.B. von dem Schwim mer einer Angel, Schwimmkör per eines Netzes, der hie und da aus dem Wasser auftaucht). snil'hpē N J2snilɛhpē; = n u 1'hpē. ninimurit se njim m urit. niŋŋēiis ~ njiŋŋēiis ~ njinnjēlis ~ iijunnjēiis NG ńiŋŋèlis, NG1 niŋŋèlis; SG, H niyŋēhs; NJ2 ńińńēlis, ńuńńēlis; J niŋŋēlis, gsg -ā; 1. hondjur / Tierweihchen /; NJ2 njinnjēlis-miessĕ lionkalv / weibliches Kalb/; J niŋŋĕlis-lådde honfågel / Vogelweihchen /; 2. den del av två sammanliängande red skap som har hål, hon-: / der Teil von zwei ineinandergreifenden Gerätschaften, der ein Loch hat, »Sie-», -mutter/; mŋŋelisjiiol'ke honfot (med hal i övre ändan i vilken hanfoten stickes) i pakkas l der »Sie-fuß» des dreiheinigen Holzgestells,pakkas, (der am oberen Ende ein Loc h hat, in das der »Er-fiiß» hineinge steckt wird)/; niyŋēlis-svahka honsadel, den sida av ldövjesadeln som har ett hål i övre ändan i vilken hansadeln stickes in och fästes / der »Sie-sattel», der Teil des Saumsattels, der am oheren Ende ein Loc h hat, in das der »Er-sattel» hineingesteckt und in dem er dann festgemacht wird, die »Sattelmutter»/; jfr ärēs. snihpatit SG snihpahtit, NJ smhpatit, J snihpahtit, J2 smhpa-

594 tit; stöta till, röra vid något gång på gång (t.ex. om ett barn som inte kan låta ett annat barn vara i fred) / etw. immer wieder an stoßen, anrühren (z.B. von einem Kinde, das ein anderes nicht in Ruhe lassen kann). nipistit NG nipistit; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; ta litet och i all hast / wenig und in aller Eile nehmen. snihpōtit NJ, J snihpὼH it; J2 snihpω̄tit; (den ena gången efter den andra 1. om liera subjekt) vidröra, stöta till / (das eine Mal nach dem anderen od. von meh reren subj.) anrühren, anstoßen. nippatj (dimin.) se nihba. snihppistit NJ, J, J2 smhppistit; 1. »snippa» in, titta in hos någon som hastigast / schnell auf einen Sprung zu jdm kommen, in aller Eile hei jdm hereinschauen/; pära mån snihppistiv tan ne jag snippade hara in som hastigast dar; 2. röra vid någon som hastigast, rycka till i någon (NJ har ej denna het.) / jdn ganz flüchtig anrühren, jdn eiligst zupfen (NJ hat diese Bedeutung nicht). snihppit NG, SG, NJ, J, J2 snihppit; 1. NJ, J, J2 »snippa» in, göra ett kort besök / auf einen Sprung hereinkommen, einen kur zen Besuch machen /; 2. NG stöta till någon (eufemism för »slå till», »smocka till») / jdn anstoßen (Euphemismus für »jdm eine her unterhauen, eine auswischen»)/; SG snappa till sig / sich etw. er schnappen, ergattern /; J, J2 (ej NJ) röra vid någon, rycka till i någon / jdn anrühren, jdm einen Ruck gehen. nihpuris ~ nipuris NG1 nihpu-

ris, npl -àл; SG nipuris; NJ2 ʜi( J ʜʜ; enstaka, hög spets på jämn fjällrygg / einzelne, hohe Bergspitze über einem ebenen Gehirgskamm. snihputallat NG, NJ, J smhpubtallat; SG snihpuktallat, J2 snihputallat; hålla på och rycka och slita i någon (inte låta en vara i fred) / an jdm in einem fort liermnrütleln und herumzer ren (ihn nicht in Ruhe lassen) /; rycka och slita i varandra, slå till varandra (om harn) / anein ander herumzerren, aufeinander losschlagen (von Kindern). snihputallat J smhpuhtallat (mindre hrukl. / nicht sehr gehräuchlich), J2snihputallat; »snippa» in, liüa in hos någon som hastigast / schnell auf einen kur zen Sprung zu jdm hereinkom men, in aller Eile hei jdm her eingucken /; vier'htiv mån snihpntatlat tåppe jag måste snippa in som hastigast dar. snihputit NG snihpu'Hit; NJ, J smhputit; 1. rycka och slita i var andra, slå till varandra (om harn) / aneinander herumzerren, auf einander loshauen (von Kin dern)/; 2. J även: »snippa» in, titta in som hastigast / auch: in aller Eile hereinkommen, hereingukken. nir'likalit NG nirahkalit, SG nirɛhkolit; NJ2, J mrahkalit; NG, NJ2 pufTa till. Hytta litet på nå got / einer Sache einen Stoß, Ruck gehen, etw. ein wenig bewegen /; SG, J sätta i rörelse / in Bewe gung setzen, vom Platz bringen /; jarra nakäv ii. lav låssa kierrisav jag orkar knappt röra (sätta i

595

rörelse) den här tunga släden; jfr n jär'k alit. iiirʿkētit NG nirʿkēhtit, SG nirkētit; NJ3, J mrʿW'tit; NG llylla litet på något / etw. ein wenig bewegen, vom Platze rücken /; nirket lakäpa flytta det litet när mare! NJ2, J röra litet på sig, flytta litet på sig (NJ2 endast om ting) / sich ein wenig hewegen, ein wenig (vom Platze) rucken (intr.; NJ2 nur von Sachen). nir'sahit NG1 mr£sahit, 3 sg prs nirɛsaha; NJ2 ʜl, J )ʜ; sitta sysslolös på en och samma plats / heschäftigungslos an ein und demselhen Platz sitzen. niFvā, attr. -s J nirɛvā, attr. -s; grinig, spefull, högdragen / höh nisch, »grienend», spöttisch, iiherlegen sich gebend, hochnäsig. snir'vat J2 smrɛvat, 1 sg prs smrvau̯ ; grina, grimasera / grin sen, Grimassen schneiden. nir'vē NJ2, J nirɛve, gsg niiwe; grin (av förakt, ilska 1. när man tycker illa om något) / Grinsen, »Grienen» (aus Verachtung, Wut od. wenn man etw. nicht leiden, »nicht schmecken» kann)/; Dassje-nir'vē, se v a ssjē. snir'vē NG, J snirɛvē; J2snirɛvē- ; 1. en som grinar, grimaserar/ei ner, der grinst, Gesichter schnei det /; tah tä rkkta sn. (NG) han är en riktig grinvarg; 2. J2 snir'vēåii've huvud med krusigt 1. krusat hår I. med rynkig ansiktshud / Kopf, mit krausem od. gekräusel tem Haar od. mit runzeliger Ge sichtshaut. nirvi-nārvik SG nirvi-näwik, NJ2 niwi-nārvihk, J nirm-nā̰rvihk; en som grinar och grimaserar

(och tycker illa om något); grinkorv / einer, der grinst und Ge sichter schneidet (und etw. nicht leiden mag); ewiger Grinser/; J (haskovis sade:) juo mån tiehtiv, tån n.-n., ih killah lei'hkit slijäv tjahnij sisä jag visste redan förut, din grinkorv, att du inte tål att man häller bly i ögonen dina (ur en stallosaga); harnen an vända ofta ordet n.-ii. till var andra under lekarna / die Kinder sagen einander das Wort n.-n. oft heim Spielen. nirvi-nārvutallat ~ nirvu-n. NG mrvu-närvuhtallat, SG nirvinänmlitattat; NJ2 ʜ; J mrvi-närvu'HalL·t; grina illa åt något (illat.); grimasera (när man tycker illa om något) / zu etw. (illat.) boshaft grinsen; Gesichter, Gri massen schneiden (wenn man etw. nicht leiden, »nicht schmekken» kann). (s)nir'vit NJ2 nirH·it, J2snirɛvit; 1. NJ2 grina, grimasera (och tycka illa om något) / grinsen, Grimas sen schneiden (und etw. nicht leiden können) /; 2. J2 krusa (håret) / (das Haar) kräuseln /; kuinali siiir'vijih viioptait kvin norna krusa håret. (s)nirvōt SG, NJ2 nirɛvω̄t; J nirɛvω̄t, neg. niwω̄; grina, grima sera (liera gånger) / (mehrere Male) grinsen, Grimassen schnei den. nirvu-närvutallat se n i r v in ā r v u t a l 1a t. (s)nirvutallat SG mrvuhtallat; NJ2, J nirvuhtallat; J2 {s)mrvutallat; stadigvarande grina, gri masera åt något (och tycka illa om det) / dauernd zu etw. grin-

596 sen, darüber Grimassen schnei den (weil man es nicht leiden kann). niskar NG1 mskarʿ; NJ2 IH; J niskar; tjuvaktig / diehisch. niskartit NG1 niskarM; NJ2ʜʜ; snatta; (om hund:) nafsa / mau sen, stibitzen; (von einem Hund:) (leicht) schnappen. niskastit SG, NJ2, J niskastit; SG rycka litet / ein wenig zerren, zupfen /; NJ2, J ta en Uten hit (t.ex. ur kanten på en kaka) / ein kleines Stück nehmen (z.B. vom Rand eines Brotfladens). niskē NG1 niskē, nis̀kē; SG nisskē; F niškē, iness. sg nis̀kēn; NJ2 niskē, gsg niskē; J niskē, asg niskēw; NG1, SG, J nackgropen (på människa och djur), haksidan av halsen / die Nackengrübe (an Menschen und Tieren), die Rückseite des Halses/; F haknacke/ Rückseite des Halses/; NJ2 nacken (på människa och djur) / Nacken, Genick (hei Menschen und Tieren)/; NG1 kir'jē-niskĕ, se kir'jē; SG (ej NJ2, J) niskēkuohpa nackgrop/Nackengruhe/; NG (ej NJ2, J) / NG (nicht NJ2, J) / 7iiskē-knohppe id.; NG, SG, NJ2, J niskē-råggē id. niskēstit J niskēstit = n iskōstit. niskē-åi'vē NG ʜʜ; SG nisskēòivē; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; = lu s p ē . niskit J~ niskit = nisk ōstit. niskōstit NJ2,J niskω̄stit; sticka en ren i nacken (niskē) / ein Remi tier (heim Schlachten) in den Nacken (niskē) stechen. niskōt NG1 mslcὼt, SG nisskω̄t, NJ2 niskὼt; J niškω̄t, 3 sg impf mskω̄i̯; NG1 snatta; (om hund:)

nafsa / mausen, stibitzen; (von ei nem Hund) (leicht) schnappen /; SG knipa, snatta / klauen, sich heihiegen, stibitzen /; NJ2 ta en hit (t.ex. ur kanten av en kaka) / ein Stück (z.B. vom Rande eines Brotfladens) nehmen /; haktala / verleumden, jdm ühel nachreden /; J snatta / mausen, stihitzen. niskutahka SG niskuhta; NJ2 ʜʜ; J niskubtahka (ohsolet); snatteri / Mauserei, (kleine) Dieherei. niskutahkēs NG niskutahkēs, SG niskuhtahkēs; NJ2 lʜ; J msku'Hahkès, pred., attr.; fallen för att snatta (nisköt) / Hang zum Sti hitzen (n.) habend, gerne mau send. niskutidje NG niskutid̀'jē; NJ2 ʜʜ; J niskutid̀'jē; en som snattar / einer, der maust, (Kleinigkeiten) stiehlt. niskntit NG niskutit', NJ2 ʜʜ; J niskutit; kontin. av n isk ōt (sn atta)/kontin. von n isk öt (sti bitzen)/; NG nappa i något/an etw. zupfen, herumzupfen. nisō ~ nisōi ~ nisōn ~ nisov ~ nissiin NG m'sω̄, npl nissuna11; SG msüou, nisuj, gsg nissuna; NJ2 nisω̄n, asg mssunau̯; J nissun, gsg nissuna; hustru / Frau, Ehefrau /; NG, NJ2 nis-iilmutj kvinna, plur. kvinnfolk / Frau, Weih, plur. Weiherleute, F rauenzimmer, -per sonen /; jfr k u in an -u lm u tj, se kui'na. nissö ~ missö NG nis̀sω̄, SG rnissω̄; NJ2 in, J ʜʜ; NG zool. tumlare (?), Phocæna phocæna / Tümmler, Braunfisch, Meer schwein /; SG delfin, Delphinus delphis / gemeiner Delphin. (s)nissōt NG nissὼt, 2 sg imp.

597 nisω̄!; J2 snissω̄t, 1 sg prs snisω̄w; J ʜʜ; snyta sig /sich schneuzen/; (sjnisoh snuol'kait snyt dig! (jfr su u ssöt). nissun se nisō. nihta NG nihta, npl mtäh; SG nihta, npl nitā; F m jta, npl mtä; NJ2 nihta, npl nitāh; J nihta, apl nitāi̯t; fettet omkring njurarna/ das um die Nieren vorhandene Fett /; med plur. niläh menas enl. NG, SG endast njurfettet, enl. NJ2, J håde njurarna och fettet omkring dem; njurfettet hetecknas helst med ordet nihta- (nitä-) pnoi'tē / mit dem plur. nitäh meint man nach NG, SG nur das Nierenfett, nach NJ2, J sowohl die Nieren selbst wie das sie umgehende Fett; das Nierenfett wird am liehsten mit dem Worte nihta- (mtä-jpnoi'te bezeichnet /; NG val'teh månēmijt ierijt nitäis skilj njurarna från njurfettetI nihta ~ nihttak NG nihta, asg nihttaka; NJ2 nihta, asg nihttakau̯; J nihttak; stöd som man placerar under något (särskilt under tvär bjälkarna i pnogge och under liiovvē) I Stütze, die man unter etw. anhringt (hes. unter den Querbalken der pnogge [eines kleinen Vorratshäuschens] und unter liiovve [einem überdach ten Gerüst für Verwahrung von Fleisch usw.])/; J nihttak-tsagge stöd under vardera ändan av de bjälkar, på vilka golvet i pnoggē vilar / Stütze unter den beiden Enden der Balken, auf denen der Boden von pnogge ruht. nilitaitallat NG, NJ2, J nih̀tai̯tattat; stödja sig, luta sig (mot något) / sich stützen, sich lehnen

(auf, an etw.)/; NG1 tei vuostä ij nihtaitaläh mot dem kan man inte luta sig (utan alt de gå sonder). nihtaitit NG nih̀tai̯tit, SG mhtaitit; NJ2, J nihtai̯t it; NG, NJ2 stödja sig mot något / sich auf, gegen etw. stützen /; SG, J stöda, stötta / mit Stützen, Streben ver seilen, Stützen unter etw. anhringen/; = tsa g g a t. nihttak se nihta 2. nihttēt NG1 nihttèt, ptc prt nihttam; NG mt̄ittèt, 3 sg impf mhtij; SG nihttēt; NJ2 nihttèt, 1 sg prs nihtàu̯; J nihttēt, 1 sg prs nihtàu̯; hota (att göra någon illa) / drohen (jdm etw. Böses anzu tun) /; NG1 tah lä nihttäm mu tsabmēt, kå ådtju viiokas āikē(v) ja paihke(v) liar hotat att slå ihjäl mig, när han får läglig tid och plats. nihttō NG mlittω̄, elat. pl. nihtὼi̯s; SG nihttω̄; NJŽ, J nihttω̄, gsg nihtω̄; hotelse / Drohung. nittōtit NG ʜʜ; SG nittuhtit; NJ2, J nittω̄btit; SG vara elak mot någon (ack.) / boshaft, häß lich gegen jdn sein (im lapp, mit acc.)/; NJ2, J visa trots och själv rådighet / Trotz und Eigenmäch tigkeit an den Tag legen /; ieme tat nittot ja misiidnii tav ulmntjav han visar som vanligt trots och missunnsamhet mot den människan. sniu'hkalit NG sniiü̯hkalit, NJ smu̯phkalit, J sniu̯ɛhkalit; 1. NG kapa, skära av {kaskat) j (einen langen Gegenstand quer) durch-, ahhauen, abschneiden /; 2. NJ, J »snippa» in någonstans som hasti-

598 gast / in größter Eile irgendwo auf einen Sprung einsprechen. sniuhkastit NJ, J, J2 sniu̯hkastü; 1. »snippa» in som hastigast, göra ett kort hesök / auf einen Sprung in aller Eile hereinkom men, einen kurzen Besuch ma chen /; 2. snudda vid / etw. (an)slreifen, flüchtig berühren. sniu'hkat NG sniwihkat, SG sniuhkat, NJ smu̯vhkat, J smu̯ɛhkat; 1. NG kapa, skära av (ej = sn a u 'h k a t) / abhauen, quer zer teilen, abschneiden/(nicht=sn.)/; 2. SG snappa åt sig / sich etw. erschnappen, schnappend an sich reißen /; = sn a u 'h k a t; 3. NJ, J snudda vid något / etw. (an)streifen /; sniiihkai Ideta näi'ka snud dade vid handen; 4. NJ, J »snippa» in, göra ett kort hesök /au f einen Sprung, auf einen kurzen Besuch hereinkommen /; jfr sn ih p p it. niuhkis (attr.) se niuhkuk. niuhkuk, attr. niu'hkis NG nimhkuhk, attr. nnWikis; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; mjuk (om sämsk) / weich (von Sämischleder)/; jfr m inhlvuk. niuhsak N G1niṷiwsak, NGnnvwsak, SG musak; NJ2 niu̯hsak, niu̯wsak; J niwwsak; fnöske / Zun der/; NG det mjuka lagret när mast under del vita skalet på tjukan (tjatnä) / die weiche Schicht unmittelbar unter der weißen Schale des Feuer-, Zunderschw'amms (tjatnä) /; NG te lä tekå n. hau är som fnöske (säges om en hetlevrad, lätt upphrusande person). niutastit NG mudastit, NJ2 niiu̯tastit, J2 mwtastit; NG rycka, slita i någon (om harn) / an jdm zer

ren, ziehen, reißen (von Kin dern) /; tränga undan en annan och hans renhjord genom att med flit komma alldeles inpå med sin hjord / einen andern und seine Benntierherde abdrängen, ver drängen, indem man mit der eigenen Herde absichtlich ganz nahe herankommt /; NJ2 tjuras, envisas (t.ex. att vilja fara nå gonstans, fastän det inte heliövs) / hocken, starrköpfig sein, auf etw. bestehen (z.B. daß man ir gendwohin reisen will, obwohl es nicht notwendig ist) /; J2 vara påträngande, motspänstig, tjurig, envis / zudringlich, widerspen stig, dickschädelig, eigensinnig, unnachgiehig sein /; te mibbäi nintastij, ij åbbå mnoŋŋasam var påträngande, tjurig mot den andre, gav sig inte. snivuk attr. -is NG snivubk, pred.; SG snivuk, pred., attr.; NJ, J smvuhk, attr. -is; J2 smwuk, attr. -is; ordentlig, noggrann / ordent lich, genau. snivva (attr., adv.) NG, SG, NJ, J, J2 sm w a; 1. (adj., attr.) ordentlig, noggrann (t.ex. om un dersökning; ej om människa) / ordentlich, genau (z.B. von einer Untersuchung; nicht von einem Menschen) /; 2. (adv.) ordentligt, noggrant / ordentlich, genau, nivvasit se m ivvasit. nivvat se m ivvat. njabhahit se n javvah it. njahhat NJ2 ńàbbʿat, 1 sg prs ńäppau̯; J ńàbbat, 1 sg prs ńappau̯; NJ2 lyfta upp kjolen l. kal ten på en kvinna / einer Frau den Rock od. Kolt aufliehen /; J sticka handen in i hyxorna på

599 en kvinna / einer Frau mit der smak (av något) / Geschmack (das Nach-etwas-Schmecken) /; Hand in die Hosen fahren. sjnjah'rat NJ mabarat, 3 sg kuollē-njadda lisksmak / Fisch impf sńabrai̯; J2 šńabDrat, neg. geschmack. šńahm; hli genomhlöt (om en njaddēt NG13 3 sg prs ńaddʿā, hud, som skall garvas l. om hårt 3 sg impf nattij; SG ńaddēt; läder, som ligger i vatten) / völlig NJ2 ńaddēt, neg. ńattē; J ńad̀dēt, »gewässert», »geweicht» werden neg. ńattē; (intr.) smaka, ha (von einer zu gerbenden Haut smak av (med ess.) / nach etw. od. hartem Leder, die im Wasser schmecken, den Geschmack von etw. haben (mit ess.)/; NJ2 kurte liegen)/; jfr sjnjar'vat. pier'ko kiwllen njaddä smålomSjnjah'ratit NJ 67iabaratit, J2 šńabàratit; hlöta ned (en hud, mens kött smakar fisk; J k åk tes som skall garvas 1. hårt läder tat pier'ko njaddä kuoUen huru för att få det mjukt) /»wässern», kommer det sig att det här köttet »weichen» (eine Haut, die gegerbt smakar fisk? werden soll, od. hartes Leder, das njaddsasit NG, NJ ńad̀sasit, J man weich haben will) /; jfr ńaddsasit; hli avriven, lösfläkt (om näver) / aufgeschlitzt und sjn jar'vatit. sjnjabrētit NJ mahv&'tit, J2 ahgezogen, losgeschält werden šńahrētit; hli genomhlöt och mjuk (von Birkenrinde) /; lossna (om (om hud som skall garvas 1. om näver när man skär loss det) / hart läder, som mjukas upp med sich ahlösen (von Birkenrinde, vatten)/ganz »gewässert», durch wenn man sie abschält). näßt und weich werden (von ei njaddsōt NG ńad̀sὼt, SG ììaddner zu gerbenden Haut od. har sω̄t; NJ2 ńad̀sὼt, 1 sg prs ńat'̀s ω ̀i v; tem Leder, die durch Wasser J ńaddsω̄t, 1 sg prs ńattsὼw; 1. weich gemacht werden). fläka av, riva av (nävret från en sjnjah'rōt (adv.) NJ šńabɛrὼt, björk, huden från en ren) / ahJ2 šńaìprōjbt; i genomblött till schälen, loslösen, abziehen (die stånd (om hud som skall garvas Rinde von einer Birke, die Haut, 1. läder som mjukats upp med »Decke» von einem Renntier) /; vatten) / in »gewässertem», »ge 2. NG även: kräva ut (skade weichtem» Zustand (von einer zu stånd) / auch: fordern, verlangen gerbenden Haut od. durch Was (Schadenersatz). ser weich gemachtem Leder). njaddsōtit NG, NJ2, J ńud̀sω̄tit; sjnjah'rut NJ š́ńab3mt, J2šńab3- hli avllagad (t.ex. om händerna, riit; hli genomhlöt (om skinn, när man fått hlåsor och dessa gått hudar, av regn 1. annan väta) / sönder) / sich (ab)schuppen, sich völlig durchnäßt, durchweicht schälen (z.B. von den Händen, werden (von Fellen, Häuten; wenn man Blasen bekommen hat durch Regen od. durch eine an und diese aufgegangen sind) /; dere Flüssigkeit). hli avriven, lösfläkt / los-, abge njadda NJ2 ńadcVa, asg ńattau̯; rissen, abgezogen werden, los

600 gehen /; njaddsōtin hiogŋasah käpmakiβ lapparna hlevo av fläkta från skorna. njagga, attr. njakkas NJ2 ńaggʿa, attr. ńnkkas; J ńng̀aa, attr. wnickas; svag och rädd för att draga (om körhärk) / schwach und vor dem Ziehen sich scheu end (von einem zum Zug ver wendeten Renn tierochsen). njai'tē se n ja it-å i'v ē. sjnjaihtö (attr.) NJ š́ńai̯htω̄, J2 šńai̯ɔhtω̄; J lʜ ; starkt hakåtlutad l. hängande baköver / stark zu rückgeneigt od. nach hinten iiherhängend/; sjnjaihtō-tjår'vē (ren-) horn som är riktat starkt haköver, nästan parallellt med ryg gen / Renntiergeweih, das stark nach hinten geneigt ist, beinahe parallel zum Rucken steht /; sjnja ihtö-kaltper mössa vars tovs l. spets hänger haköver / Mütze, deren Quaste od. Zipfel nach hin ten üherfallt/; jfr sjnjanhtjō. sjnjaihtōk, attr. -is NJ š́ńai̯htω̄f'k̀, snl)st.; J2 šńai̯Jhtὼhk, aür. -is, även suhst.; J ʜʜ; ren vars horn äro riktade starkt bakåt, nästan parallellt med ryggen / Remitier, dessen Geweili stark nach hinten geneigt, fast parallel zum Rücken gestellt ist/; ad j.= sjn jaih tō; jfr sjnjau h tjōk . sjnjai'htōt (adv.) NJ s̄ńai̯ɛhtὼht, J2 šńai̯ȯtὼbt; J ʜʜ; i bakåtlutad 1. hakåthängande ställning (om renhorn, mössa, rockkrage l.d.) / in nach hinten geneigter od. nach hinten üherhängender Stellung (von Renntiergeweih, Mütze, Rockkragen od. dgl.) /; jfr sjn ja ktjōt. njait-åi'vē NG1 ńài̯ɛtē, npl ńāi̯-

tèh, ńài̯t-òi̯vē; (en viss hornform hos renen: så kallas det när hor nen hos ren gå ända ned mot nacken och sedan i båge framåt; de bruka då gå något så när parallellt; anses vara den vackraste horn formen)/(besondere GeweihStellung beim Remitier, bei der das Geweih bis hinunter zum Nacken und dann in einem Ro gen nach vorn geht; die beiden Stangen pllegen da fast parallel zu verlaufen; wird als die schönste Geweiliform angesehen) /; jfr sjn jaih tō, sjnjai'htōt. njahkā NG, SG ńăhkā; NJ2, J ńā̰hkā, gsg ńā̰kŭ; lake (fisk), Lola Iota./Aalraupe, -quappe, Triische. njahkahit NG ńahlcahit; SG, NJ2, J se n jah kk aliit; stå lu tande, höjd, vara lutande, höjd / geneigt, gebückt stehen, schief, ge neigt sein /; (om träd:) stå snett, lntande/(von einem Raum) schief, geneigt, schräg stehen. njakäkit NG1 ger. II ńakākim̀ē; NJ2, J ńakākit; hli liopskriden, framåtböjd av ålder / vor Alter zusammengedrückt, vornüberge beugt sein /; jiio lä pan påtnātj njakäkimme gubben liåller ju re dan på att hli böjd av ålder. njäkaltahka NG ńākallahka; NJ2 ʜʜ; J ńākalʿtahka; ställe, led, där man (vid jakt) kan smyga sig fram (njāììkat) utan alt upp täckas av hytet / Stelle, Richtung, wo man (bei der Jagd) sich anschleichen (njähkat) kann, ohne vom Wilde wahrgenominen zu werden /; se även njākatahka. njahkanis ~ njahkkanis NG nahkkanis, SG naJilikanis; NJ2, J ńahjckams, gsg -ā; en enstaka

601 hick / ein einzelner Schlucken, Schlucker, Schluckauf/; njahk(kjanis pahtä (jag) börjar hicka. njahkastahttēt NG, NJ ńah· kastahttèt, J nah̀kastahttèt; (opers.) mu njahkastahttā jag får hicka / (unpers.) m. iij. ich hekomme den Schlucken. njahkastit NG ńahkastit, SG ńahhkastit, NJ2 ńahkastit, J nahkastit; hicka / den Schlucken ha ben. njähkat NG, SG ńāhkat; NJ2, J ńā̰hkat, 1 sg prs ńā̰kau̯ ; smyga sig på något (ack.) / sich an etw. heranschleichen (ace. im lapp.) /; smyga (sig fram) bakom någon / sich hinter einem (vorwärts-, heran-)schleichen /; (NG säges även skämtsamt om noten)/(NG wird es auch scherzhaft vom Zug netz gesagt) /; NJ2 njäkav mån tav nāatēv jag smyger mig på det bytet. njakatahka SG ńākahUi; NJ2 ʜʜ: J ńākm̀'tahka; = n iā k a lta h k a . njākatallat NG ńākahtallat, SG ńākahtallat; NJ2, J ńā̰kahtullat; NG, SG, J smyga sig efter l. inpå ett villebråd l. renar (ack.) / ei nem Wilde od. Remitieren (acc.) nachschleichen od. sich an sie heranschleichen /; NJ2 smyga sig sakta 1. så småningom på ett djur (ack.) / sich leise od. allmählich an ein Tier anschleichen (im lapp. acc.). njäkatallat NJ2, J ńā̰k d'tallat; råka i den belägenheten att nå gon smyger sig på en / in die Lage kommen, daß jemand sich an einen heranschleicht, durch jds Auschleichen iiherrascht wer

den /; måi liiì njäkatallam täsi vi (två) ha hlivit överraskade av att någon smugit sig på oss här. njakek, attr. -is NJ2, J2 ńakēhk, atti. -?s; som lutar litet, en smula lutande (om träd, stolpe l.d.) / ein wenig geneigt, ein wenig schief stehend (von einem Baum, einer Stange u. dgl.). njaken (adv.) NG1, NJ2, J na hm-, höjd, krokig, framåtlutad av ålder (om människa) / vor Alter geheugt, gekrümmt, vornühergeneigt (von einem Menschen). njahkētit NJ2, J2 ńahkēj'tit; hicka till (plötsligt) / (plötzlich) einen Schlucker ausstoßen. njakētit NJ2, J ńakēhUt; höja sig, skrida ihop (om träd, män niska) / sich beugen, sich zusammenkrümmen (von einem Baum, einem Menschen). njakijtit NG ńakβtit; NJ2 ʜʜ, J IH; NG höja sig, skrida iliop (oin träd, människa) / sich beu gen, sich biegen, sich zusammenkriimmen (von einem Raum, ei nem Menschen) /; jfr n jakētit. njakitit SG ńakitit; NJ2 Iʜ, J ʜʜ; gnissla (om träd som hängt upp sig mot ett annat) / knarren (von einem Baum, der im Fall von einem andern aufgehalten wurde und sich nun an ihm reibt). njakitj NG ńakiš́, gsg ńakit'š́a; SG gsg ńakitša; NJ2 ʜʜ, J HI; NG: = njakö-m uorra; NG, SG njakitja åsse dålig hund (som hör hängas i njakok såhkè) j schlech ter Hund (der an einer njakok sahke aufgehängt werden sollte). njakitjahttēt NG1 ńakit'š́aht'̀è t; NJ2 lʜ, J ʜʜ; hänga (hund, före-

602 trädesvis i njakō-inuorra) / (einen Hund) hängen (hes. an njakonuiorra). njahkkahit SG, NJ2, J ńahkkahü; stå lutande (om träd), stå lutande framåt (om människa) / schief, geneigt stehen (von einem Baum), voniühergeheugt stehen (von einem Menschen), njahkkanis se nj ah kan is. njakkas (attr.) se njagga. njahkkōt (adv.) se njahkōt (adv.). njakō (attr.) NG, NGl, NJ2, J, J2 vakω̄; höjd, krokig, lutande (om träd); höjd framåt (om män niska, spec. åldring) / gebogen, krumm, geneigt, schief (von ei nem Baum); vornübergebeugt (von einem Menschen, hes. von einem Greis od. einer Greisin)/; NG njakō-nuiorra, J njako nuiorra höjt, krokigt (och därför lutande) träd / gebogener (und deshalb üherhängender) Baum. njakōk, attr. id. l. -is NG1 nakω̄hk, SG ńakω̄hk; NJ2 ńakω̄hk, pred., attr.; J ńakω̄hk, attr. -is; J2 ńakω̄hk, attr. id. 1. ńakω̄llkis; höjd, krokig, lutande (om träd; J2 även ibland om människa) / gehogen, krumm, geneigt, schief (von einem Baum; J2 mitunter auch von einem Menschen)/; NG1, SG njakōk såhkē krokig, höjd björk / krumme, gehogene Birke /; J2 ån 'tå-kietj-iìjakōk starkt uppåthöjd, hög över manken (oin djur) / mit erhöhtem Widerrist, mit stark nach ohen geschwungenem Rücken (von einem Tier). njahkōt SG ńahkω̄t; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; gnissla (om träd, som lutar mot ett annat träd) / knarren

(von einem Baum, der sich an einen andern lehnt)/; jfr njihkōt. njahkōt ~ njahkkōt (adv.) NG ńahkω̄t; NJ2, J ńahkkὼt; J2 ńahkkὼht\ på sned, i lutande ställ ning; höjd l. kraftigt lutad (om träd, människa, spec. åldring) / schief, in geneigter Stellung; ge bogen od. stark geneigt, gebeugt (von einem Baum od. Menschen, hes. Greisen)/; J tau'ta lä mu tjiepētav njahkkōt k:ässäm sjuk domen har dragit min hals på sned. njakötit NG ńakω̄btit; NJ2 iʜ, J ʜʜ; böja ned (ett träd, t.ex. om snö som tynger ned det) / nieder ziehen, niederhiegen (z.B. vom Schnee, der einen Baum durch seine Schwere niederdrückt). sjnjaktjahit NJ š́ńakʿt'š́ahit, J2 šńakxt'š́ahit; luta bakåt, sitta i hakåtlutande ställning (om renoch getliorn) / nach hinten ge neigt sein, in zurückgelegter Stel lung auf dem Kopf aufsitzen (von Renntiergeweihen od. Ziegenhör nern). (sj)njaktjē NG1 (s)ńaktsē; NJ s̄ńakʿt'š́ē, asg Maiiht'š́èu̯, J2 šńakxt'š́i, asg šńaiiwt'š́iw; ren med starkt hakåtriktad hornkrona / Remitier mit stark zurückgelegtem Ge weih /; j fr sj nj a u h tj ō k ; sjnjaktjetjår'vē hornkrona som är (starkt) hakåtriktad / Geweih, das (stark) zurückgelegt ist. sjnjaktjōt (adv.) NJ makʿt'š́ὼt, J2 šńakxt'š́ω̄ht; i starkt hakåtlutad ställning (om renhorn och get horn) / in stark nach hinten ge neigter, zurückgelegter Stellung

603 (von Renntiergeweih und Ziegen hörnern). sjnjaktj-åi'vē NJ šńakš́-oᴖi̯ɛvē — sjn jau h tjōn -å i'v ē. njākutallat NJ2 Iʜ; J2 ńā̰kutullat; smyga sig på 1. efter så småningom 1. försiktigt / allmäh lich od. vorsichtig nachschleichen od. sich (her)anschleichen /; njākutaläv mån jiihtnsav jag smyger mig försiktigt på djuret, njaläi se njalle. njalåk NG ńaW'k, pred.; NJ2, J ńat̆āhk; NG: = njalās; NJ2 som blivit avbarkad (t.ex. hjörk) / ent rindet (z.B. eine Birke)/; J som löper / im Saft stehend, Saft ausströmend /; nj. sahkē hjörk som löper / Birke, die Saft rinnen läßt. njalākit NG ńalahkit; NJ2 lʜ, J ʜʜ; tala med llytande tunga / fließend, in fließender Rede spre chen. njāla-njuouhtjav N G ńālammu̯wt'š́a; NJ2 in, J ʜʜ; = svālan ju ouh tjav. njaiās NG ńalās, pred., altr.; NJ2 ʜl, J lʜ; som har en fly tande 1. hal tunga; även hal = illistig, rävaktig / wer eine flie ßende Rednergabe od. eine glatte Zunge hat; auch glatt = arglistig, verschmitzt, geriehen. njalātastēt NG8, NJ2, J ńat̆ātas̀tńt; sy fast en lapp, lappa (nå got) i all hast / in aller Eile einen Fleck annähen, etw. eilig flicken. njalätit NG1, SG, NJ2, J ńaiātit; NG1 sy fast en lapp på ett nå gorlunda litet hål / einen Fleck auf ein einigermaßen kleines Loch a uf nähen /; N G8, N J 2 lappa (en sko) i all hast / in aller Eile (ei nen Schuh) flicken /; J sy fast

en lapp / einen Fleck annähen/; njaìātit kāpmakav lappa en sko i hast / einen Schuh in Eile flikken/; jfr njallōt. njalātit NG ńaW'tit, SG ńalāh· tit, NJ2 ńaläHit, J ńalāhtit; fläka, riva av harken 1. nävern på träd under löptiden (savliden) / entrin den, die Rinde, Birkenrinde in der Zeit, da der Saft in die Bäume steigt, (Saftzeit), aufschneiden und ahlösen, ahschälen. njalätj (dimin.) se n jalle. njalē-muddō se n jallē. njalka (attr.) se n jal'ke. njal kas NG ńal'/cas, upl nal“li~ kasah, pred.; SG ńal'kas, ess. ńalɛkasm; NJ2, J ńal'kas, npl ńal“hkasah, pred., attr.; hal, glatt, halkig, som glider lätt (om skor, skidor, väg, is) / glatt, glitschig, rutschig, was leicht gleitet (von Schuhen, Skiern, einem Weg, Eis). njalʿkastullat NG, NJ2, J ńnl'kaslallat; NG glida lätt (oin skida) / leicht gleiten, laufen (von einem Ski)/; juo njal'kastallā sapek ski dan glider redan lätt; NJ2 halka gång på gång (om sko, skida [bakåt], människa) / immer wie derausgleiten, zurückgleiten (von einem Schuh, von rückgleiten den Skiern, einem Menschen)/; J halka hakåt, vara hakhal (om skida) / rückwärts rutschen, die Neigung haben, rückwärts ahzurutschen (von einem Ski). njalʿkastit NG, SG, NJ2, J wafkasiit; 1. halka till (plötsligt) / (plötzlich) ausriüschen, ins Glit schen kommen /; 2. NJ2 även: skarva och ljuga litet grand / auch: aus Eigenem dazugehen und ein wenig (dazu)liigen.

604 njalʿkatahka NG1 ńaīkatahka, SG ńalʿkaĭita; NJ2 ʜʜ; J ńal'kahtahka; lialUa, lialt väglag l. hal plats / Glatteis, Glätte der Wege, glatter Weg od. Platz. njalʿkatahkēs NG ńnl'kuhtuhkēs; SG ńalʿkahtahkēs, npl -htalikJcä; NJ2, J ńal'kahtahkès, npl -htnhklcäh; som lätt halkar (om skor, människa m.m.) / leicht abgleitend, leicht ausrutschend (von Schuhen, einem Menschen ii. a. m.). njalʿkatit NJ2, J ńalʿkatit; 1. halka upprepade gånger / zu wie derholten Malen ausrutschen, ausgleiten /; 2. NJ2 även: skarva och ljuga / auch: aus Eigenem dazudichten und lügen. njalʿkatit NG ńnl'kahtit, 3 sg prs ńal'kahta\ SG ńal'kuhtit; J ńal'ka'Hit; halka (verb) / ansgleiten, (aus)riitschen. njal'kē, attr. njal ka och njal kēs NG ńàlɛkē, NG1 attr. ńālʿka, NG komp. ńàlʿkēp, ñàlakāp, superi. ńàlʿkēmus, ńàk'kūmics; SG ńàlɛkē, aür. ńāfka, ńàl'kēs, superi, ńàl'kēnius; NJ2 ńàlɛkē, aür. ńā̰lʿka, ńàl'kès, komp. ńàl'käp, ńàl'kēp, superh ńàl'kāmus, ńal'kēmus; J ńàlɛkē, altr. n̆ā̰lʿka, ńàl'ìcēs, koinp. ńàl'kāp; god, välsmakande, läcker (om mat och dryck) /gut, wohl schmeckend, lecker (von Speise und Trank). njaiʿkēs (attr.) se n ja l ' kē. njālʿkijtit NG ńāl'kβtit, SG neg. ńäl'kitɛ, NJ2 ńā̰l'kt'tit, J ńāl'ki-tit; smaka gott; även fig.: vara ange nämt / gut schmecken; auch hildl.: angenehm sein/; J ij iijälʿkijta tän katen årrot det är inte

angenämt att vara i den här kåtan. njai'kōt NG ńàlėlcὼt, SG ńàlɛkω̄t; NJ2 ńàl3kὼt, neg. ńàl'kω̄; J ńàlɛkω̄t, neg. ńàl'kŏj; bli god, väl smakande (om mat och dryck)/ gut werden, schmackhaft werden (von Speise und Trank). njāiʿkuk (pred.) SG, H ńāt'̄k ω k ; NG komp. ńàlʿkωhkup, superi, ńàlʿkωhkum̀ω̄s; NJ2 ńā̰rkuk, pred., komp. ńā̰lʿkukubbω̄, superi, ńāl'kukuńiω̄s; J ńāl'ìcuhk, pred.; komp. ńā̰ t̆ʿkukup; = nj a 1' k ē. njāl kukit (adv.) NG^ ńalʿkuhkiht, NJ2 ńā̰l'kukit, J ńāl'kim̀kit; gott, sött / gut, angenehm /; iij. nåhkkat (nåhkkåt) somna gott 1. sött / gut und angenehm, liehlich einschlafen. njalla NG iialla (obsolet; så dana Unnas numera ej i NG) / (veraltet; solche njatäli sind in NG jetzt nicht mehr zu finden)/; NG1 Iʜ; SG, NJ2, J ńnlla, gsg ńalä; NG liten hod på en stolpe / kleiner, auf einem Pfosten ste hender Schuppen /; NJ2, J liten förrådshod på en 1. tvä stolpar l. trädstammar (jiiol'A'ē); om nj. är hyggd på en fot, sättes en vågrät (horisontal) stock i̯kierʿkav) på övre ändan; tvärs över vardera ändan av kierkav sättes en tvärbjälke (sådje), på vilket underlag golvet lägges och väg garna byggas. Om fotterna äro två, sättes kierkav på dem och sådjē på samma sätt som ovan nämnts / kleines, auf ein od. zwei Ständern od. Baumstäm men (jiwl'kē) stellendes Vorrats häuschen; wenn die njalla auf einem Fußpfosten aufgebaut ist.

605 wird ein Baumstock (kierkav) waagrecht auf dessen aus der Erde herausragendes Ende gelegt; quer über die beiden Enden des kierkav wird je ein Querhohlen (sSdje) gelegt, und auf dieser Un terlage werden dann die Boden dielen gelegt und die Wände aufgebaut. Sind der Ständer zwei, so wird der Baumstock (kierkav) über sie gelegt und dann in der obenerwähnten Weise die Quer hohlen hefestigt. (sj)njālla NG ńālla', NG8 s̄ń älla; NJ lʜ, J ʜʜ; fjällräv, Canis la gopus / Eisfuchs, Polarfuchs /: se även svālla. njallāsit ~ njallasit NG ńallāsit, SG ńaUŭsit; NJ2, J ńallūsit; 1. »löpa», lossna (av sig själv; om hark, då den lossnar lätt från veden) / »rinnen», d.h. im Safte stehen, sich (von seihst) ahlösen (von Rinde, wenn sie sich leicht vom Stammholz löst)/; 2. J även: llaga av sig (om huden) / auch: sich schuppen, sich in Schuppen ahlösen (von der Haut)/; tjuopma njalläs huden Ilagar av sig; falla av (om hår) / abfallen, ausgehen (von Haaren) /; kiiofkah njalläsih id. njallat NG, SG ńalt̆a t; NJ2, J nallat, neg. ńat̆ā ; 1. släppa, då man lläker av den (om harken, då den löper; säges även om träd, då harken löper) / (leicht) losgehen, sich (leicht) lockern, lösen, (von der Rinde in der Saftzeit, wenn man sie ahschält; auch von den Bäumen, wenn der Saft in ihnen aufsteigt)/; 2. glida lätt (om skida, när det fryser på litet; sä ges även [SG] om skidstaven, då

det är sådant före, att den ej fast nar) / leicht gleiten (von Skiern, wenn es ein wenig uherfroren hat; wird auch [SG] vom Skistock gesagt, wenn die Schneebahn so ist, daß er nicht im Schnee stecken bleibt)/; NG jno njallä sapek skidan glider lätt; 3. NJ2 även: riva av harken i löptiden / auch: die Rinde in der Saftzeit ahziehen, ahlösen. njaiiätit NG ńallatit; NJ2 lʜ, J ʜʜ; (opers.) det hlir gott före (när det fryser på) / (unpers.) es wird gute Bahn, es giht gute Balm, guten Schnee (wenn es ein wenig üherfriert) /; jno lä njallätam, ij lä sakij tas det har redan frusit på, är inte längre nyfallen snö (där det går tungt, kallklabb) / es hat schon ein we nig gefroren, es ist nicht mehr Neuschnee (Pappschnee, in dem es schwer zu fahren geht). njallē NG ńalU; SG ǹallē, asg ńaüii; ńalŭj, asg ùalla hau; dimin. ńat̆ātš; NJ2, J r̆iallē, gsg ńalē; nå got som är halt 1. slipprigl, så som / etw. Glattes od. Schlüpf riges w ie/ 1. såpa, tvål, asklnt, liskslem på stranden efter fiske m.in. / Schmier-, Waschseife, Aschenlauge, Fischschleim, der nach einem Fischfang das Ufer Üherzieht u. dgl. /; 2. saven i träd, då den samlats mellan ve den och harken, så att det löper / der Baumsaft, wenn er sich zwischen Stamm und Rinde ge sammelt hat, so daß es »rinnt» /; 3. tunn skare, på vilken skidorna glida lätt; gott före / dünner Schneeharsch, auf dem die Skier leicht gleiten; gute Skihahn/;

606 NG, SG, NJ2, J njalē-muddδ savtid, harklöpningstid/Saftzeit, Zeit, wo der Saftstrom an der Rinde aufsteigt und die Rinde »rinnt» /; NG juo njallē pahtä savtiden kommer redan; juo lä njalle nålikam savtiden är slut (det löper ej längre). njallōt NG1 ńallὼt, SG ńallω̄t; NJ2, J ńattω̄t, 1 sg prs ńalω̄w; NG1 sy fast en lapp utanpå 1. innanpå (jfr tuogŋat) på ett nå gorlunda stort hål / einen Fleck auf ein verhältnismäßig großes Loch von außen od. innen auf nähen (vgl. tuogŋat)/; SG, NJ2, J lappa på så sätt att man sätter lappen utanpå och syr fast den underifrån 1. från sidan, så att sömmen icke synes / flicken, in der Weise, daß man den Fleck von außen aufsetzt und ihn von unten od. von der Seite festnäht, so daß die Naht nicht zu sehen ist /; J även: sy fast utsirningar 1. pålägg till prydnad (sys h bro deras på samma sätt som föreg.) / auch: festen Zierrat od. Borten zur Verzierung aufnähen (wird in derselben Weise wie im Vor hergehenden genäht od. gestickt)/; sy pålägg på en söm för att den skall hålla bättre 1. för att tyget icke skall repas upp i sömmen / einen Besatz auf eine Naht nä hen, damit sie besser hält od. da mit der Stoff sich nicht aufdröselt. njal'matit NG1 ʜʜ; SG ńàlɛrnatit, NJ2 ńàlamatit, J ńàl°·mat·it; smaka litet mat, spisa litet / ein wenig Essen zu sich nehmen, ein wenig essen /; iv läh mån njal'matam ndni piepmδo jag har inte smakat en hit mat i dag.

njälmatit NG nälmatit; NJ2 ʜʜ, J IH; sy fast njālmēh i kotsökah (linningarna nedtill i k.) J njälmēh, die gurtartigen Tuchsäume (»Preise», »Bunde» usw.) an den unteren Öffnungen der kalsökah (Pelzgamaschen, Pelzoberhosen ans Beinlingsfellen) annähen. njal'mē NG2 ńàlɛmē, iness. sg ńälmēn, NG el. pl. nālmt's; SG ǹàlɛmē, el. sg ńālmēs; F ńàlɛmē, iness. sg ńālmēn; NJ2 ńàlɛmē, asg ńā̰lnièu̯; J ńàlɛmē, gsg ńā̰lmē; 1. mim / Mund, (Tier-)Maul, Muf fel (bei Schafen, Ziegen), Äser (bei Hirschen, Remitieren)/; njähnijs lä har ont i munnen (då mun nen är öm, spec. mnlsjuka hos renar) / ist krank im Maule (wenn das Maul weh tut, bes. hei Maul seuche der Remitiere) /; J itä stuorra njälmēv atnēt ta allför starka uttryck i sin mun / allzu starke Ausdrücke in den Mund nehmen /; SG njal'mē-faht-päjnk vit ren med svart hals (sällsynt) / weißes Remitier mit schwarzem Hals (selten vorkommend) /; 2. mynning; öppning (t.ex. i säck, hyxa) / Mündung; Öffnung (bei einem Sack, einer Hose)/; jåkā (jåka) nj. åmynning / Flußmün dung /; ä̆no nj. älvmynning / Bergstrommündung. njal'mē-fāhta se fāhta. njal'mē-fāhta-tsihtsē NG ń̀àlɛmè-fāhta-tsih̀tsē, NJ2 ńàlɛ·mè-fāhtatsihtsē, J ńàlɛmc-fàt-tsìhtsē; fågeln Plectrophanus lapponicus (den har liksom en njal' me-fāìita om kring halsen) / der Vogel Plectrophanus lapponicus (hat gleich sam eine njal'mē-fāhta, eine Frauenhanhe, um den Hals).

607 njal'mē-fahttē se fah ttē 2. njālmōkis ~ njal'mōkis NG ńālmoˋŕkis; NJ2 ńàl·’mὼkis, pred., attr.; J ńàlɛmω̄kis; NG som säger emot, hjäbhar emot / wer wider spricht, eine freche Schnauze hat/; NJ2, J duktig att skälla (om hund), fyndig och snahh att svara (om människa) / tüchtig im Bellen (von einem Hund), schlagfertig (von einem Menschen). njāimutahka ~ njal'mutahka NG ń̀àləmutahk, SG ńàlɛniuta; NJ2, J ńā̰lmutahka; mynning (till vat tendrag) / Mündung (eines Was serlaufes)/; jåkä-nj. åmynning/ Flußmündung. njalōs NG ńalω̄s, asg ńallusa; SG, NJ2, J ńalω̄s, asg ńallusau̯; lapp på sko (lägges utanpå och sys fast utan mellanlägg) / Fleck, Flicken auf einem Schuh (wird von außen aufgelegt und ohne Zwischeneinlage festgenaht). sjnjalʿtas NG1 š́ńal'tas; NJ ʜʜ, J ʜʜ; så gott som hårlös (under hårömsningstiden) / so gut wie haarlos (während der Zeit des Haarwechsels). njalʿtastit NJ2, J ńcd'tastit; fläka av, riva av med ett häftigt ryck / mit einem heftigen Ruck ahreißen, ahschleißen, ahschälen /; = n jattsastit. njaltēt NG ńal̀tēt, 2 sg imp. ńalʿtē'1!; SG ńalltēt; NJ2 ʜʜ; J ńaītēt; NG, SG: = n j a lā t it 2; NG även: draga, släpa (t.ex. en släde) / auch: ziehen, schleppen (z.B. einen Schlitten) /; J äta en smula / einen Bissen essen. njalutit NG1, NJ2, J ńalutit; kontin.-iterat. av n ja llō t. njāmastahkēs NG ńämastahkēs;

NJ2 Iʜ; J ńāmastahkēs; = njām atahkēs. njāmastit NG, NG1 ńā̰mastit, 2 sg imp. (NG1) ńärnas!; SG ǹārnastit; NJ2, J ńā̰m astit; (dimin. av njāmrnat) med avsikt laga så, att man får med sig renar ur en annans hjord, när man drar förbi; eufem. för snatta, stjäla/(diminut. von njänimat) es so einzurichten wissen, daß man heim Voriiherziehen Remitiere aus der Herde eines anderen mit in die eigene hineinhekommt; euphemistisch für »klauen, stehlen». njamātahka NG -ńamăhtahk; NJ2, J ńamāhtahka; sugning i magen (man känner sig hungrig, fastän man nyss ätit) / leeres Ge fühl im Magen (man fühlt Hun ger, ohwolil man ehen gegessen liat)/; NG tab'tĕ-njamätak för tvinad mjälte (rensjukdom) /ver kümmerte Milz (Renntierkrank heit)/; J njamätahka l muina det suger i min mage. njamatahkes NG ńāmatahkēs; NJ2 ʜʜ; J ńāmatahkēs; som gärna lägger emhargo på allt vad han kommer över / wer gerne alles, was ihm in den Wurf kommt, mit Beschlag belegt. njamätit NG ńamäHit, SG ńa»iāìitit; NJ2, J ńaniā̰htit; ge di / säugen, die Brust, Milch gehen. njämatit NG àūmatit; NJ2, J ńā̰m atit; 1. stryka av något sakta och försiktigt (t.ex. stryka av med fingret grädden, som hildats på mjölken) / etw. langsam und vor sichtig abstreichen, -streifen (z.B. die Sahne, die sich auf der Milch gebildet hat, mit dem Finger abstreichen) /; 2. färdas i sakta mak

608 och ta med sig renarna från ett visst om råde/in langsamem Tem po dahinziehen und dabei aus einem bestimmten Gebiet die Remitiere an sich ziehen und mitnehmen. njamēstit J ńamēstit; suga till en gång hårt och kraftigt (t.ex. slemmet ur näsan på ett nyfött hani) / einm al stark und heftig saugen (z.B. den Schleim aus der Nase eines neugehorenen Kindes [herausjsaugen). sjnjam'hkalit NJ s̄ńàinahkalit, J šńàmahka lit; = sj nj a u 'h k a 1i t. sjnjamkatit SG šńl'mʿkahtit, NJ s̄ńārnʿkahtit, J šńā̰mʿkohtit, J2* šrnmʿkatit; smacka / schnalzen, schmatzen /; = sjnjau h k atit. sjnjarn'hkēt NJ Màmɛhkèt, 1 sg prs s̄ńàrnʿkàu̯; J šńàrnɛhkēt, neg. šńàrnʿkē; = s j nj a u ' h k é t. sjnjāmʿkutallat J2 šńāmʿkutallat; frekv. till sjnjām ʿkutit. sjnjāmʿkutit J, J2 šm nŕkutü', smacka (och känna efter huru något smakar) / schmatzen (und den Geschmack einer Sache auf der Zunge nachkosten). njāmmasit NG ńāmmasit; NJ2, J ńā̰rninasit; sopas med (t.ex. när man stryker något av hordel)/mit weggefegt, weggekelirt werden (z.B. wenn man etw. vom Tische lierunterstreicht) /; blandas med i, förena sig med (om en mindre renskock som sluter sig till och följer med en större, då den kom mer den vägen fram) / mit einhezogen werden, sich mit etw. vermischen, vereinigen (von ei nem kleineren Renntierrudel, das sich an ein größeres anschließt und mit ihm mitgeht, wenn dieses

auf seinem Wege daher kommt)/; NG jiiku lä val'lē-råinah njämniasani ha de felande (saknade) renarna återkommit, förenat sig med hjorden? NJ2 njäminas tal tuot ällo, mi lä vädja nan, kå mån påtäv tama aluin taggn den där hjorden, som är på vägen, blandas med och följer med den här hjorden, da jag kommer med den här fram; J njämmashi tah lahppnm påhttsuh län älö maŋen de där horUappade renarna blan dades med och kommo med den här hjorden. njammat NG, SG ń̀ammat; NJ2, J ńaimnat, 3 sg impf ńamāi̯; dia / säugen, Milch gehen. njāmmat NG ńāimnat, 3 sg impf ńωnm; SG ńāmmat; NJ2, J ńā̰mmat, 1 sg prs ńā̰inau̯; 1. kara av, kara samman, stryka av (t.ex. smulor från ett hord); kara åt sig, sopa till sig, ta väl mycket hetalt / ahstreifen, zusammenscharren, wegfegen (z.B. die Krumen von einem Tisch); an sich raffen, zusammenscharren, -fegen, sich recht hoch hezahleii lassen /; NG juo tah njämai niune rutä âìδ han karade åt sig mycket pengar av mig (om en köpman som tagit väl mycket hetalt för varorna); 2. NJ2, J även: färdas igenom en trakt och taga med sig (samla iliop) de spridda re nar, som finnas d ä r /auch: durch eine Gegend ziehen und die dort befindlichen zerstreuten Remitiere an sich ziehen (sammeln) und mitnehmen/; 3. NG även: nöla, arheta långsamt / auch: trödeln, langsam arbeiten/; 4. SG även: taga på kredit hos en handels-

609 man / auch: hei einem Kaufmann auf Kredit einkaufen. njammēt, attr. -is NJ2 ńam̆inēt, attr. -is; — nammöt. njammētit (adv.) NJ2 ńam̆mētit = n a m m ē t i t. njahparastēt NG ùahparaštèt, SG ńahhparasstēt; NJ2 J nahpa rastet-, plötsligt lossna, lösa upp sig (om knut) / sich plötzlich lockern, lösen, plötzlich aufgehen (von einem Knoten). njahpärit NJ2 iuihpànt, J r̆wiìip ä n t; lösas upp, lossna; glida ur 1. genom / sich lösen, sich lokkern, aufgehen; aus etw. od. durch etw. herausgleiten /; njahpäijj sjnohpan kieta tjalä kasttömmen gled ut genom handen; tjnol'ma lä njahpäram knuten har lossnat, lösts upp; jfr njuohparit. njapārʿtahttēt NJ2, J ǹapārʿtalittèt; förlora något genom att det glider ur 1. hort mellan fing rarna på en / etw. verlieren, in dem es einem aus den Fingern od. zwischen den Fingern hin durch weggleitet /; njapārʿtalütiv sjiwhpanav kleta tjata jag förlo rade kasttömmen genom att den gled ut mellan fingrarna / ich verlor die Wurfleine, dadurch daß sie mir zwischen den Fin gern wegglitt. njahpēt, attr. -is och njahpis NG ńahpēt, attr. -is; NG1 r̆iaĭipēt, attr. -is; SG ńahhpēt, attr. ńahhpis; NJ2ńah̀pēt, attr. -is; J ńahpēt, attr. -is; som glider lätt ned (genom strupen; om mat, särskilt kött, som är fet, mör och välsmakande och glider lätt ned) / leicht (durch die Kehle) hinuntergleitend (von 39

Essen, hes. von fettem, weichem und schmackhaftem Fleisch, das leicht hinuntergleitet)/; jfr njahpārit. njahpētatj NJ2 ńah̀pētaš́; J ńahpētaš́, gsg -tap̀š ́a ; = n ja h p ē t. njahpis (attr.) se njahpēt. njappa- NG ńappa-pǟllē, SG ńappa-pēllē; NJ2, J ńappa-peellē; hröstsidan (undre sidan i mot sats till ryggsidan) av (h)ieŕtik / die Bnistseite (die untere Seite im Gegensatz zur Rückenseite) des Rippenstückes, (hjiertik. njära NG1 ńā̰/ra, npl r̆mrraka; SG «āra, el. sg närrakis; NJ2, J ǹā̰ra, gsg ùā̰rraka; köttet på si dorna om renens hals/das Fleisch an den Seiten des Renntierhalses/; J njāra-taktē de två främsta revhenen som bilda en båge vid nedre (hakre) ändan av halsen hos renen (möjligen nyckelbe nen?) / die zwei ersten Rippen die am unteren (hinteren) Ende des Renntierhalses einen Bogen bilden (vielleicht die Schlüssel beine?). njäratit NG, SG ńärahtit; NJ2, J ńā̰raHit; skilja köttet på ömse sidor om halsen från halskotonia (vid slakt) / (heim Schlachten) das Fleisch beiderseits des Hal ses von den Halswirbeln ablösen /; tjäpēta (tjiepētav) iìj. id. njārēs (attr.) se njārrē. njar'ka NG ńàraka, npl «ārʿkah; SG ńàrɛka, iness. sg ùārkan; F ńàraka, npl ńärʿka; NJ2, J ńàraka, gsg ǹā̰rʿka; udde / Land spitze, -zunge, Vorgebirge. njārʿkastahka NG ńārʿka\stahk, -stah̀lca; SG ńārkasta; NJ2, J ǹā̰rʿkasiahka; en uthuktning av stran-

6 10

den, som bildar »liksom» en udde (njar'ka) — »man kan ej direkt kalla den udde» / eine Ausbuch tung des Strandes, die »sozusa gen» eine Landzunge (njar'ka) bildet — »man kann sie nicht direkt eine Landzunge nennen» /; NG liten, kort udde / kleine, kurze Landzunge. njārʿpa (attr.) se njar'pat. njar'pat, attr. njārʿpa, njar'pis NG ńàrapat, attr. ńārʿpa, ńdrɛpis; SG ńàrɛpat, attr. ńàrɛpis; NJ2 ńàrapcit, attr. ǹārʿpa, ńàrɛpis; J ńàrapat, attr. r̆Mˋrɛpis (ej njārʿpa); = njar'pē; NG, NJ2 njar'pis atnam terräng som är glest be vuxen med skog / schütter mit Wald bewachsenes Gelände/; NJ2 njārʿpa jnb'tsa tunn välling/ diinne Milchsuppe, dünner Milchhrei /; njārʿpa iniopmē gles skog / schütterer, lichter Wald/; J njar' pis vuopme id.; NG1njar'pis åiüakiehta ~ (NJ) njar'pis ân'tå-maiinam föga förgrenad ögontagg lios ren / wenig verzweigte Augen sprosse des Renntiergeweihs. njar'pē, attr. njarʿpēs NG1 ńàrɛpē, attr. ńàrʿpès; SG, NJ2 ńàrɛ·pē; J ńd'rɛpē, attr. ńa'rʿpēs; tunn (om flytande och halvfly tande ting) / dünn (von flüssigen od. halbflüssigen Sachen)/; tunn, gles (om skog, hår, gräs) / dünn, licht, schütter (von Wald, Haar, Gras) /; tunt heväxt med skog (om terräng; motsats mot siiohkat i alla dess användningar) / spärlich mit Wald bewachsen (von einem Gelände; Gegensatz zu snohkat in allen Verwendun gen des Wortes)/; jfr njar'pat, njārʿpuk.

njar'pis (attr.) se njar'pat. njar'pit NG, NJ2ńàrɛpir̆,J r̆mrɛpit; göra tunn(are), späda ut / diinn(er) machen, verdünnen, strecken/; jfr njar'pat, njar'pē. njarpitit NG, NJ2 ńàrɛpitit; J ńǟ̭r ɛpitit; göra tunn(are), späda ut liera gånger 1. litet i sänder / (mehreremale od. jedesmal ein wenig) dünn(er) machen, ver dünnen. njar'pōt NG ńàrɛpὼt; NJ2 ńàr3pὼt, neg. ń̀àŕpω̄; J ńǟ̭rɛpὼt, 3 sg im pfń̀ci rʿpὼi̯; hli njar'pat 1. njar'pe (se dessa ord) / dünn (njar'pat od. njar'pe, s. d. Worte) werden. njar'pōtit ìü̆P ńàr3pω̄tit, i ńdrɛpω ̄t it; kaus. till njar'pōt. njārʿpuk (pred.) NG ńārʿpuhk, SG ń̀ärʿpuk, NJ2 ńä̰rʿpuhk, J ńā̰rʿpuk (attrihntformer se njar'pat och njar'pē); = n ja r 'p ĕ . njārʿputit SG, NJ2, J ń̀ārʿputit = njar'pōt. njārrē, attr. njārēs NG ńärrē, altr. ńärēs; SG ʜʜ; NJ2 ńā̰rrē, altr. ǹā̰rēs; J ńàm,, attr. ńā̰rēs; grund (adj.), icke djup (om säng, vagga, låda, sko, båt, matskål m.m.; ej om vatten) / nicht tief, flach (von Bett, Wiege, Kiste, Schuh, Boot, Eßschale usw.; nicht von Wasser) /; trång, smal (om betesland, terräng) / eng, schmal (von Weidehezirk, Gelände). sjnjar'htjā NG1 š́ńàrat'š́à; SG šńàrɛtša, iness. sg šń̀à rtšān; NJ š́ńàrUht'š́ā, asg š́ńàrʿt'š́àu̯; J šńàraht'š́ā; J2 šńd'rnt'š́ā, asg šǹo 'ŕt'š́à u̯; hindvävsvägg / Bindegewehewand (z.B. Bauchfell, Zwerchfell) /; miβl'ka-sjnjar'htjā, se m iel'ka; rib're-sjiijar'htjā, se rih'rē.

611 sjnjar'vat NG, NJ s'naravat; J ʜi; bli genomvåt (om pälsplagg) / völlig durchnäßt werden (von Pelzsachen)/; jfr sjnjab'rat. sjnjar'vatit NG s̄ńarnvatit, SG šńarɛvatit, NJ sńaravatit; J ʜʜ; NG hlöta ned päls, lägga hårhud i hlöt / Pelzwerk (ein)weichen, ein haariges Fell (ein)wässern /; sjnjar'vatih-pe tån (ilä) du har hlött den för mycket; jno tån läh sjnjar'vatam muottä du har re dan hlött ned pälsen (då pälsen blivit genomvåt av svett); SG hlöta ned allt omkring sig (om hundar, då de ruska på sig) / alles um sich herum naß machen (von Hunden, wenn sie die Nässe aus dem Fell schütteln)/; NJ = sjn jah 'ratit. (sj)n ja sjk a ~ sjn jisjk a NG, NG1

ńàs̄ka; SG šńàšš/ca~ šńišška, iness. sg šùōškan; NJ2 s̄ńàs̄ka, asg Mos kau ; NJ s̄ńiska, asg s̄ńis̄kau̯; Ja šńàš́ka~šńiš́ka, iness. sg šńā̰škan; smalt stycke I. spets som skjuter ut från något, t.ex. tjåivē-vuolsjnjisjka (NJ) spets av huden under magen på en renhud / schmales, vorspringendes Stück, schmale, vorspringende Spitze ei nes Gegenstandes, z.B. tjåivē-viiolsjnjisjka (NJ) Hautzipfel unter halb des Magens (an einer Renn tierhaut) /; J2 det lösa partiet mel lan låret (tjår-piellē) och nedersta revhenet hos slaktad ren 1. andra djur (följer vid styckningen med revbenen)/ die weiche Partie zwi schen der Keule (tjår-piellē) und der untersten Rippe hei einem geschlachteten Remitier od. an deren Schlachttieren, die Dün nung (wird beim Zerlegen hei

den Rippen gelassen) /; den del av en hud som täcker samma ställe / der Teil eines Fells, der die genannte Partie hedeckt /; köttet och fettet i övre ändan av övre märghenet i foten hos renen / das Fleisch und Fett am obe ren linde des oberen Markkno chens der Renntierbeine, -läufe/; se även sjn jib 'tjō och fā u rön as sē; NG, SG, NJ, J, J2 låg, slät, lång udde, liksom en hed, ut skjutande från foten av ett herg/ niedere, ebene, lange Landzunge, einem Stück Heide ähnlich, die vom Fuße eines Berges vor springt /; framspringande del av foten av ett herg (den för den sist nämnda betydelsen vank formen ar sjnjasjka) / der vorspringende Teil des Fußes eines Berges (für die letztgenannte Bedeutung ist die Form sjnjasjka gebräuchlich). njaskas NG, SG ńaskas; NJ2, J ń̀askas, asg ǹaskasau̯; allt som duger att repa av och äta från lövträdens grenar, särskilt löv, som renarna äta / alles, was man von den Asten der Lauhhäume (als Futter für die Remitiere) ahstreifen kann, hes. das Laub, das die Remitiere fressen. njaskasit NG ńaškasi t, SG nasskasit, NJ2 ńaskasit; J ńaskasit, ńas̀kasit; (komma att) fläkas upp (om ojämn sena, då man syr) 1. skavas av (om hår, t.ex. av kasttönmien) / sich (von seihst) aufschleißen, aufreißen (von einer ungleich dicken Sehne, die heim Nähen sich zerfasert) od. ahgeschabt werden (z.B. von Haar, das durch die Wurfleine ahgescheuert wird)/; J suotna njaskas,

612 kå lä karrōmin senan fläkes upp, då man syr. njaskōt NG ńa·škω̄t, SG ńasskὼt; NJ2 ńaškὼt, neg. ńaskω̄; J ńaskω̄t; NG heta löv och annat som växer på lövträdens grenar (om ren) / Lauh, und was sonst auf den Asten der Lauhhäume wächst, abäsen, abweiden (von Renntieren) /; SG, NJ2, J repa av och äta löv (om renar och [J] kor) / Lauh abstreifen und fressen (von Remitieren und [J] Kühen). njaskōtit NG ńaškὼtit, SG nasskω̄tit; NJ2 PH; J ńas̀kὼtit; 1. (oin senor:) vara sådana att de fläkas upp, när inan syr / von der Art sein, daß sie sich beim Nähen anfspleißen, zerfasern (von Seh nen)/; 2. (NG) = n jad d sōtit; J siwtna njasköt, kå lä kårrōmin senan fläkes upp, då man syr. njatäs NG ńatās, npl ńatāsah; SG, NJ2, J ńatās, gsg ńatūsa; NG söm (t.ex. på rem) / Naht (z.B. an einem Riemen)/; SG hopfästat ställe / zusammengestückte, -ge heftete Stelle /; NJ2 skarv (där två bitar äro hopsydda) / Stoß naht (wo zwei Stücke zusam mengenäht sind) /; J ställe, där något är ihopsytt / Stelle, an der etw. zusammengenäht ist. njatēt NG1, SG, NJ2 ńatēt; J nutet, 1 sg prs ńatāu̯, 3 pl. prs ńatih\ sy ihop med några få, glesa styng med remmar 1. grov tråd, tråckla (ihop) / mit einigen we nigen weiten Stichen (mit Lederschnüren od. starkem Faden) zusammennähen, zusammenla schen, (zusammen)heften. njatsas NG ńātsas, ńàtsas; NJ2

ʜʜ, J ʜʜ; våt (om snö) / naß, schlackerig (vom Schnee). njahtsatj NG ńahtsaš; NJ2 in; J ńahtsāš́; såbbē-nj. helt kort stav l. käpp / ganz kurzer Stah od. Stock. njahtsēk-Suoi'nē NG ńahtsèhk(ńahtscJ,k-)snģìnē; NJ2 Iʜ, J Iʜ; (ett långt gräs som växer på tuvor) / (eine lange Grasart, die auf Moorhulten wächst). njāhtsō NG1 ùā̰lüsὼ, ess. ńāhtsω̄n; NG ńā̰tsω̄; SG ńāhtsω̆; NJ2, J ǹā̰Jitsω̄, asg ńā̰tsὼw; tö, töväder /Tau, Tauwetter/; njāhtsōn tjuoi'kat skida (åka skidor) i töväder / in Tauwetter Ski fahren/; njātsōv takäi det hlev tö. njātsōtit NG ńātsω̄tit, 3 sg prs -ŕл; NG1 ńātsω̄'Hit, 3 sg prs ǹātsὼH ; SG, NJ2, J ǹātsω̄tit; (opers.) det blir töväder/(unpers.) es wird, es kommt Tauwetter/; NG det töar / es taut. njātsōtuvvat SG ńātsūhtuu̯u̯at; NJ2, J ńā̰tsω̄tuwwat; SG, J = n jah ttsu t; NJ2 hli lös (om ska ren av värme) / weich, locker werden (vom Harschschnee, der in der Wärme weich wird). njātsuituvvat NG ńätsui̯tuvvat; NJ2, J ńātsui̯tuivwat; NG = njahttsut; NJ2, J (opers.) det börjar töa, börjar hli töväder / (unpers.) es fängt an zu tauen, Tauwetter zu werden. njätsutit J ńātsutit; (opers.) det blir töväder /(unpers.) es wird, es kommt Tauwetter/; = n jā ts ō tit. njattijtit NJ2 ńattiHit, J ń̀attirtit; ha smak av; smaka (intr.) — med essiv/den Geschmack von etw. hahen; nach etw. schmekken — mit essiv /; fårtåsjenan

613 njattijt smakar fotogén; hieran njattijt, se kiera. njattsastit NG ńat'̀sastit', NJ2, J ǹa ttsastit; riva, fläka av med ett hastigt ryck / mit einem schnel len Ruck ahreißen, ahschleißen, ahziehen/; jfr n jalʿtastit. njattsōk NG ńat'̀s ω ̀hk; NJ2 ʜ; J ńattsὼhk (ahess. av njaddsōt) / (ahess. von nj.) /; nj. pai'hke ställe där ej näver tagits / Stelle, wo die Birken nicht entrindet worden sind. njahttsōt se n jahttsut. njahttsut SG ńàhttsω̄t; NJ2, J ńd'httsut; J 1 pl. impf ńcChttsui̯ma; hli överraskad 1. hindrad av töväder / von Tau weiter über rascht od. zurückgehalten wer den /; J njahitsiiima mij teihku vi hlevo överraskade av töväder där. njnttsutahka NG ńaisuhtcthk; SG NJ2, J ńat'̀s u htahka; Ställe dar man tagit näver / Stelle, wo man die Rinde von den Birken abgeschält hat /; NG tah lij nåv njcitlsiitakpai'hke det hade tagits så mycket näver där förut. sjnjau'hkalit N G s̄ńŭǟ̭hkalit, SG šmuhkaht; NJ ʜʜ, J ni; äta litet, ta sig en bit mat/ein wenig es sen, einen Bissen zu sich nehmen. sjnjäuhkas NG1 s̄ńāu̯hkas; NJ ʜl, J ʜʜ; sa pass fet, att man nätt och jämnt får fram litet fett smak, när man suger på märgen och smackar med tungan/immer hin so fett, daß man ehen noch ein wenig Fettgeschmack in den Mund bekommt, wenn man an dem Mark saugt und auf der Zunge nachkostet. njāuhkastit NG, NJ2, J ńāu̯hkastit; = n ja u 'h k a t.

njau'kat, attr. iijaukis NG1 ńaü̯kat, attr. ńai͔i̬kis; NJ2 ʜʜ, J in; jämn och slät (så alt den glänser; om levande djurs päls) / gleich und glatt (so daß es glänzt; vom Fell lebender Tiere)/; jfr njiiu'kat, njnvkuk. njau'hkat NG, NG1 mielikat, 2 sg imp. ńàu̯hka!; SG nciuhkat; NJ2 ńàu̯ahkat, 1 sg prs ńāu̯hkau̯; J ùdǟ̭'hkat, 1 sg prs ńāu̯hkau̯; stryka med handen (l.ex. en katt 1. någons hår); smeka; stryka, släta ut (t.ex. kjolen) / mit der Hand über etw. streichen (z.B. über das Fell einer Katze od. über jds Haar); streicheln; glatt streichen ( z.B. den Rock)/; NG även: nöla / auch: trödeln. njäiihkatit NG*ńāu̯hkahtit; SG, NJ2, J ńāu̯hkutit; kontin.-iterat av njau'hkat; SG famla efter något (ack.) i mörkret / nach etw. (acc.) im Dunkeln tasten, tappen. sjnjaullkatit NG1 š́ńàu̯Wkabtit; SG šńăuhkahtit; smacka (då man äter) / (heim Essen) schmatzen) ( = sjnjam ʿkatit). njau'kēt NG ńàü̯kèt; NJ2 ńàu̯*kēt, 2 sg prs ńāu̯kāh; J 3 sg prs ńàu̯akā, 3 sg impf ńāu̯kij; NG, J jama / miauen /; NJ2 tala mycket sakta / sehr leise sprechen /; jfr njeu'hkēt. sjnjau'hkēt NG1 š́ń̀àü̯wkèt, neg. s̄ńàu̯wkē; även: inf. š́ńàìjJikēt; NJ ʜʜ, J ʜl'; smacka / schmatzen /; se även sjnjam 'hkēt. sjnjauhkijtit NG1 s̄ńau̯hkβtit, 3 sg prs -'te; NJ ʜl, J ʜʜ; vara så pass fet, alt del kommer fett smak av märgen / immerhin so fett sein, daß man vom Mark Fettgeschmack bekommt.

614 njau'kis (attr.) se njau'kat. sjnauhtjōn-åi'vē NJ s̄ńau̯ht'š́ὼnnjau'kōt SG nàukω̄t; NJ* ʜʜ, oᴖi̯ɛiū, J2 šńau̯wt'š́ὼn-°r>i̯ɛvē; ren J in ; jama / miauen /; = njau'- som har honikronan riktad (starkt) bakåt / Remitier, dessen kēt. njaulas SG ńaulas; N.l2 ʜʜ; J Geweih (stark) zurückgelegt ist /; ńau̯lase͔ slem / Schleim /; J tan jfr sjnjaihtö. (sj)njauhtj-åivē NG1* (šìnau̯wtlāh nåv mieska kå nj. du äe ˋoivē = sj nj a u h tj ō n - å i ' v ē. slapp SOm slem. njavōi NJ2 ńavω̄i̯, asg ńavnjau'lē NG ńau̯lē; SG tìaulūɛ; imhau̯; J2 ńavoyi̯ɔ, gsg ńavvuha; F ǹau̯Hē, asg ńaiβètu̯; NJ2 mu̯ɛlē, lugn men mycket stark ström i asg ńau̯t̆èu̯; J ń̀aiu̯ɛlē, asg t'mu̯lēu̯; bäck 1. älv, där man knappt ser, slem (på stenar i vatten, nät l. an att vattnet rör sig; över vattenytan nat som ligger i vatten) / Schleim (auf Steinen im Wasser, auf ei synas inga stenar (farligt vadnem Netz od. anderen im Was ställe) / ruhige, aber sehr starke Strömung in einem Rach od. ser liegenden Dingen)/; grodslem, Bergfluß, hei der man kaum sieht, grodrom / Froschlaich/; J iijan'daß das Wasser sich bewegt; über lĕn lä är slemmig (jfr njnovōi). dem Wasserspiegel sind keine njauiōs NG ńau̯lω̄s, npl ǹaā̰- Steine zu sehen (gefährliche Üherlusah; NJ2 ńau̯īω̄s, npl ńau̯Husah, gangsstelle) /; j a iij.-puolla längpred., attr.; J Ht; slemmig (NJ2 sluttande, ej braut backe / sanft om fisk, särskilt lake, grodrom abfallender, nicht steiler Abhang/; m.m.) / schleimig (NJ2 von Fi vārrē-njavŏi långsluttande berg / schen, hes. von Aalraupen, von sanft ahgcdachter Berg. Froschlaich usw.). njavvahit NG ńabbʿahit, 3 sg njau'iōt NG ńaùlὼt, SG ńaulω̄t; prs r̆uxblŕai̯, ńabbʿaha; NG1 ńabNJ2 ńaiŕlὼt, neg. ńau̯lω̄; J ńau̯ɛ- bahü, supim ńabbahat'̄š ́i t ; SG ńaβlω̄t, 3 sg impf ńau̯lω̄i̯; hli slem- βahit· NJ2, J navvahit; sitta syss mig, hli hetäckt med njau'lē / lolös, tyst och stilla, på ett ställe schleimig, voll Schleim werden, (NJ2 särsk. om kvinna) / müßig, sich mit njaa'le bedecken. schweigsam und ruhig, an einer sjnjaiihtjö NJ (allr.) šńau̯ht'šω, Stelle sitzen (NJ2 bes. von einer attr.; J2 šńau̯wt'š́ω̄, attr.; (starkt) Frau) /; NG1 manä Ul ìcåhtāi hakåtriktad (om renhorn)/(stark) njabbahuttjit, ih lä par'kamin nach hinten gerichtet, zuiückge- jaoita gå du till kåtan där horta legt (von einem Renntiergeweih). och ligg sysslolös där, då du inte sjnjauhtjök, attr. -is NJ s̄ńau̯h- arbetar någonting! t'š́ω̄hk; J2 šńau̯\vt'š́ωhk, attr. -is; njavvē NG ńawc, iness. sg ńaäven suhst.; (ren) med horn, som vēn; SG ńavvē, gsg ńavē; NJ2, J äro riktade starkt bakåt / auch r̆uivvē, gsg ńavē; stråka, ström, suhst.; (Remitier) mit stark sträcka av älv (där det rinner zurückgelegtem Geweih /; jfr fort men inte forsar); även ort sjnjaihtōk. namn i J.; ortnaimi i G.: Fjäll

615

åsen / Flußstrecke mit starker Strömung (mit schnellem Strom strich, aber ohne Brausen und Schäumen des Wassers); Orts name in G.: Fjällåsen. njāvvē NG ńāvvē, NG1 ń̀āwè; SG npl ǹävē; NJ2 ńāvvē, mest plur. ńā̰vēh; J ńāwwē, npl ń̀mvē; det långa håret, raggen under hanrenens hals / die langen Haarzotten, die Mähne unter dem Hals des männlichen Renntie res /; njāvvē-kuol'kah id. njei'tēt ~ njäi'tet ~ nei'tēt ~ näi'tēt NG nä̀ìtēt, neg.nǟi̯tè1'; NJ2 niei̯ɛtèt, 3 sg impf nèɛi̯t ij; J ǹci̯ɛtēt', J2 ńièi̯ɛtēt, 1 sg prs iiɛä̀i̯tàu̯ ; NG fälla (träd) / (Bäume) fällen / alē naiteh; räl'na tä vuolēn fäll inte (trädet), en ren är inunder; NJ2 packa i sig mycket mat / viel Essen in sich hineinstopfen, einladen /; J2 höja ned (t.ex. eit träd 1. en huske för alt få omkull den) / herunter-, niederziehen, -biegen (z.B. einen Baum od. Busch, um ihn zu Fall zu bringen) /; pressa sig ned l. framåt / sich niederod. vorwärts-pressen, -drucken /; vuodjēm-hier'kē pär njäl'tā åm'tän rahtē-vuoton körhärken hara pressar sig fram (ned) i slädspå rets (smala) hotten. njeu'hkēt NJ2 ńʿeu̯kēt, 3 sg prs ǹä̀u̯ɛka; J iŕeu̯ɛhkēt, 3 sg prs ńau̯Vhkā, 3 sg impf ńēu̯hkij; jama (om katten och riphönan) / miau en (von der Katze), quaken (vom Ruf des Schneehuhnweibchens). njeu'tē J ńeeiu̯ɛtē, asg ńieu̯tèu̯, kom. sg ńèu̯tt'n; en svag stackare, skröpling / armseliger Schwäch ling, kraftloser Wicht.

njeu'tē, attr. njeutēs J m̀eu̯ɛtē, attr. m̀eu̯tes; svag, späd, skröplig (om människa) / schwach, zart, gebrechlich, hinfällig (von einem Menschen). sjnjihlakit NJ š́ńibt̆akit, J2 šńibIaht; hli sjnjib'lē / weich, lose (sjnjib'lē) werden. sjnjih'lē, attr. sjnjihlēs NJ s̄ńibɛlē, aür. s'ńiblēs; J2 šńihɛlē, attr. šńihlēs-, mjuk och lös (om läder, sämskskinn, tyg, vadmal, rep); mjuk, höjlig (om trä, ski dor etc.) / weich und lose (von Leder, Sämischleder, Stoffen, Lo den, Stricken); weich, biegsam (von Holz, Skiern usw.). sjnjihlö (attr.) NJ sńiblω̄, J2 šńiblω̄; slemmig (om snor); mjuk, höjlig (om lasso, skidor, läder m.in.) / schleimig (von Rotz); weich, biegsam (von einem Lasso, Skiern, von Leder usw.). sjnjih'lōt (adv., pred.) NJ mūŕlω̄t, J3 šńih3lὼht; lös, mjuk, höjlig; i löst, mjukt, böjligt skick (om t.ex. lasso, skidor, som blivit för tunna och höj liga) / lose, locker, weich, hiegsam; in lockerem, weichem, hiegsamem Zustand (z.B. von Lassos, Skiern, die zu dünn und hiegsam geworden sind). sjnjih'tjō ~ sjniptjō N G š ́' ń i b 3t'š́ω̆, SG šń̀ihɛt'š́ω̄; NJ s̄mbot'š́ω̄, asg šhijit'š́ὼw; J šmbɛtš́ω̄; J2 šm̀j/Pt'š́ω̆, gsg šńipt'š́ω̄; flamma, låga, eldtunga / Flamme, Lohe, zün gelndes Feuer/; tållå-sjnj. elds låga, eldflamma / Feuerlohe, -Hamme. sjnjih'tjō ~ (sj)njig'tjō ~ njiktjo ~ sjnjiptjō NG s̄ńib3t'š́ω̄ och 0>')ńig3t'š́ω̄, gpl sńìpt'šὼi̯; NG1 ńìkt'š́ὼ, gpl ńikʿt'š́ὼi̯; SG šńihɛtšω̄;

616 NJ2 sńibɛt'š́ω̄, gsg mipt'š́ω ̄; j šń̀ibɛt'š́ω̄ ~ šńq/Pt'š́ω̄, gsg šń̀ipt'š́ω̄; J2 šr̆ulŕt'šω, asg šńipt'š́ὼw; NG bakre knäleden på renen, artiis ossis femoris et tihiæ / das hintere Knie gelenk des Renntiers; NG1ljums ken, (övre) ljumsktrakten / die Weichen, Dünnung, die (obere) Partie der Dünnung /; SG en li ten köttbit i hog och lår/ ein klei nes Fleischstück in Bug (Schul terteil) und Keule /; NJ2, J, J2 köttet och fettet mellan steken och nedersta revbenet (i ljums ken) / das Fleisch und das Fett zwischen dem Keulen- (Lenden-) stück und der letzten Rippe (= in der Dünnung, Flanke)/; den del av huden som täcker samma ställe / der Teil der Haut, der diese Stelle bedeckt/; jfr fāurδnåssē och sjn jisjk a. sjnjih'tjō-puoi'tē NG s̄ń>b3t'š́ὼjyȯitē, NJ2 šńibɛt'š́ὼ-p., J šńibɛt'š́ω̄(~ šńipt'š́ω̄·jp., J2 s̀ń̀ib3t'š́ὼ-p.; fet tet i ljumsken (sjujib'tjŏ) j das Feit in der Dünnung (sjnjib'tjo). sjnjih'tjōt ~ sjnjiptjōt NGIX> s̄ńib^t'š́ω̄t, NG 3 sg prs sńib"t'š́u; SG šń̀ibɛtšω̄t; NJ šùim̀t'šὼt, neg. š́ńipt'š́ω̄; J šńibɛt'š́ω̄t; J2 šńiptPt'š́ὼht, neg. šńijù'š́ω̄; flamma högt, låga (verb) / hoch in die Höhe flammen, lodern /; SG hrinna för starkt / zu stark brennen. sjnjih'tjōtit NG Smibot'šὼtit; NJ ʜʜ; rusa fram och åter (som en eldslåga), fladdra (som en elds låga) / (wie eine Flamme) hin und her fahren, hin und her schlagen, (intr.) schnellen; Haf tern (wie eine flackernde Flam me) /; sjiijih 'tjōtit m inai sinne rusa fram och åter hland renarna /

unter den Renntieren hin und her fahren, hin und her schie ßen /; sjujih'tjötij mnotta nalta pälslinningen fladdrade (som en eldslåga; om en kvinna som sprang hastigt). njidtjē NG ek sg ǹit'̀š́ē n; SG ńid'd'šē; NJ2 ńid̀'š́ē, gsg ńit't'š́ē; J r̆m ī'š́e ̆, gsg ù ii'š c ; kvinnobröst; spene / weibliche Brust, Zitze /; sähkkō-njidtjē, se sälikkō. njieddsit NG ńèd̀sii, 3 sg prs ńä̀d̀sē; NJ2 ńied̀sit, 3 sg prs ńiedsi; J r̆ŕcd̀sit; njieddsit (pānijt) visa tänderna en gång / einmal die Zähne zeigen, die Zähne flet schen /; jfr njäddsōt. njiekkastit NG m̀èkkastit, SG ńēkkostit; NJ2, J ŕβèkkostit; NG åka i full fart på skidor / in vol lem Schwung Ski laufen /: SG = sk ärastit, tjierastit; NJ2 (om uttern:) liasa sig fram på magen (skjuter på med henen; hans van liga sätt att springa) / (von dem Fischotter:) auf dem Rauche vor wärtsgleiten (er schiebt mit den Beinen nach; seine gewöhnliche Art, sich vorwärts zu hewegen, zu laufen/; J (om renarna:) fara, springa, ibland glida, hasa sig utför en sluttning, så att snö, gräs, jord 1. torv följer med / (von Remitieren) einen Ahliang hinahsausen, -laufen, mitunter hinahimtschen, hinabschlittem, sich auf dem Leih hinahgleiten lassen, so daß Schnee, Gras, Erde od. Rasenstücke mitgehen. njielatahka NG ǹĕlahtahk, SG ǹȯ̆ɛlata; NJ2, J nèɛlahtahka\ 1. böljan av fors 1. vattenfall, med häftig ström i själva strömfåran, »innan vågorna börja» / der An-

617 fang einer Stromschnelle od. ei nes Wasserfalls mit heftiger Strö mung im eigentlichen Stromstrich, »bevor die Wellen anfangen» /; 2. NJ2, J även svalg (i halsen) / auch Schlund (im Halse). njieliat NG 3 sg prs ǹM la, 3 sg impf ńĕlai̯; SG ńĕɛllat; NJ2, J ńèɛllat, 1 sg prs ńėɛlau̯; svälja, sluka / (ver)schlingen, ( v e r schlucken. njiellō NG ńeellω̄, iness. sg ńeēlω̄n; NJ2 ìŕdlōj; J ǹm̀'llω̄, iness. sg ńielω̄n \ 1. svalg (på människa och djur) / Schlund (heim Men schen und hei Tieren)/; NG1, J njiello-karras luftstrupen / Luft röhre /; 2. våldsamt strömdrag i älv / heftige Strömung in einem Fluß. njiellō-karras se n jiellō. sjnjicräk NG meerahk-, SG šńĕɛrāk-; NJ š́ńœrāhk(-viiMta); J2 šńiä ̭̄m hk; sjnjierak(-vuotta) enl. / nach/NG = sjn jierritu m vuotta; enl. NJ, J2 skohand, som an vändes av männen; det är flätat för liand av gani med två fär ger, vank blått och rött, och har omväxlande hlå och röda ränder tvärs över bandet i rät vinkel mot dess längdriktning / Schuh band für Männer; es wird aus zweifarhigem, meistens blauem und rotem Garn mit der Hand geflochten und hat abwechselnd blaue und rote Streifen, die quer über das Band in rechtem Winkel zu seiner Längsrichtung laufen. sjnjierāk (adj.) NGM s̄iieĕrahk, pred.; NJ iʜ, J ʜʜ; trög, sölig, långsam av sig / von Natur träge, trödelnd, langsam. njierʿkētit ~ njärʿkētit NG

ǹä̀rʿkē'Hit, imp. ńä̀rʿkēht!; NJ2 ńierckēhtit; J Iʜ; driva renhjorden så att den skingrar sig något / die Rennlierherde so treiben, daß sie sich ein wænig zerstreut/; NJ2 stöta till något en smula, så att det kommer i rörelse /einer Sache einen kleinen Stoß gehen, so daß sie in Bewegung kommt /; jfr njär'kat. (sj)njierrā NG iìč́ĕrm (så i allm. i denna familj / so meistens in dieser Familie); SG šńèrra, asg šńĕɛrau; NJ m icrm, asg s̄ńèēràu̯; J2 šńierm, gsg šńièrā; råtta, mus / Ratte, Malis. sjnjierristit NGN s̄inrristit; NG1 sńirristit; NJ Iʜ, J ʜʜ; i all hast fläta garnhand för hand / in aller Eile mit der Hand Wollbäiider flechten/; jfr sjn jierrit 1. (sj)njierrit NG'0 (s)ńìr̆rit, 3 sg prs (s̄)ń̀ier̆rē; NG1 m im t; NJ iʜ, J ffl; 1. fläta släta, platta, smala garnband för hand (i sicksackteknik) / glatte, flache, schmale Wollhänder (in Zickzacktechnik) mit der Hand flechten /; sjnjierritnm pmìdē hand som är flätat på sådant sätt / auf diese Weise geflochtenes Band/; jfr sjnjisjkōt; 2. söla, vara långsam, trög i vändningarna / trödeln, lang sam, träge sein, sich träge gehaben. sjnjierrit NJ sń̀eeryit, J šm̀errit; fånga råttor (om hund) / Ratten, Mäuse fangen (von einem Hund). njieskak NG1 ǹȯ̆skahk, NG ńièskahk, SG ńēskak; NJ2 ʜʜ, J iʜ; istadig (säges om ren, som icke är fullt tam, utan lägger sig, då den skall draga) / stätisch, stör risch (von einem Remitier, das

618 nicht ganz zahm ist, sondern sich auf den Boden legt, wenn es ziehen soll). (s)njiehtsakis NG ńèɛhtsahs, NG1 snėɛ·ht'š́akis, SG ńėɛhtsa/as, NJ2 ńèɛhtsakis; J ńēhtsakis, gsg -ā; undre märghenet på bakbenet (metatarsus) / der untere Mark knochen am Hiiiterlauf des Rennlieres (Metatarsus)/; NG även: smalben på människa j auch: »Schmalhein» (dünner Teil des Unterschenkels unterhalb der Wade) heim Menschen. (sj)njig'tjo se s j n j ib 't j ö ~ s j n j ig 't j o njiliköt NG, NG1 ńih̀kὼt, SG ńihhkω̆t; NJ2 ńihkὼt, neg. mkω̄ h; J ńih̀ìcω̄t, neg. ńikω̄; gnälla (om hundar och hundvalpar) j win seln (von Hunden und jungen Hündchen) /; NJ2 nj. piepmov gnälla efter mat / nach Futter winseln /; NG nj. piepnw id.;jfr njahkōt 1. njiktjō se sj nj i h ' tj ō ~ sj nj ig'tjδ - -. njikutit NG, SG, NJ2, J ńikutit; kontrn. av nj ib kö t; nj. piepmov gnälla efter mat / nach Futter winseln. sjnjil'jōt se n il'jōt. sjnjiljutit se n ilju tit. sjnjiltja NG1 ˋ'sńilt'š́a, Nj šńil̀t'š́a-, J iness. sg šńil't'š́an, J2 šńiìt'š́a-; NG1 snöd, hårfatlig (säges oin djur som ömsar liår, ej om skinnvaror 1. terräng) / (als adj.) kald, haarann (von Tieren, die im Haarwechsel stehen, nicht von Pelzwaren od. einem Ge lände) /; NJ, J, J2 bårlöst till stånd (om skinn 1. hud) / (subst.) haarloser, glatziger, kahler Zu

stand (von einem Fell od. einer Haut)/; skoglöst tillstånd (om terräng) / waldloser Zustand (von einem Gelände) /; sjnjiltja-tnol'jē hårlös hud / haarlose Haut /; sjnjiUja-vārrē skoglöst berg 1. fjäll / waldloser Berg od. Hochgehirgsrücken /; (sj)niltja-māmiō, se d. o.; J rai'na lä sjnjil'tjan renen ar härlös, snöd (i hårömsningstiden). (sj)njiltja-mānnō NG1 mil̀t 'š́a mānnω̄, NG13 ńil't'š́a-mannω̄, SG s̄m lltša-männω̆, J šńiβ t'š́a-mānnω̄; NG1, NG13, J juli (månad)/J u li/; SG augusti (månad) / August. sjnjilʿtjas (pred.) NG s̄ń il't'š́as, npl milt'š́a sa11, pred.; NJ ʜ; J šńilʿt'š́as, pred.; 1. hårfattig, snöd (t.ex. oin ren) / baal'arin, kahl, glatzig (z.B. von Remitieren) /; 2. har, skoglös; ej gräsbevuxen (om marken) / kahl, waldlos; nicht mit Gras bewachsen (vom Boden). sjnjiltjat, attr. sjnjiltja SG šinUtšat, attr. šńilltša: NJ ʜʜ; J šml̀l't'š́at, attr, šńit'̂t ' š ́a ; liårfattig (om ren) / haarann (von Remi tieren) /; fri från snö; skoglös (om berg, fjäll) / schneefrei, aper; waldlos (von Bergen, Hochge birge). sjnjiltjat NG (s)ń̀iìt'š́at, NJ s'ńiìt'š́at, J šl'nr̀t'š́a t; 1. bli hår fattig, fälla liår (om ren, pälsplagg) / die Haare verlieren, haa ren (von Remitieren, Pelzsachen)/; 2. J (ej NJ) 1>1i skoglös / J (nicht NJ) waldlos, entwaldet werden. sjnjiltjōt NG mil̀'ʿ't'š́ὼt (['] osäkert / [ʿ] unsicher); SG ʜʜ, NJ ʜ, J ʜʜ; bli hårlös / haarlos, kahl werden.

619

sjnjiltjōt (adv.) NJ s̄ńil̀t'š́ὼ'H; utan hår / ohne Haare. njimäk NG1ńimāhk, pred., attr.; NJ2 Iʜ, J ʜʜ; gnällig (om harn som gnäller) / winselig, knaut schig (von einem weinerlichen Kind). njimmat NG1 ńiininat, neg. ńirnū; SG ńirnmat; NJ2, J ńirnmat, neg. ńimā; gnälla (om hund- och vargungar l. om människa, nar hon är missnöjd) / winseln, quar ren, raunzen (von jungen Hun den od. jungen Wölfen od. von Menschen in mißmutiger Stim mung) /; jfr njihkōt. njimmurit ~ nimmurit NG1, SG nimmurit; NJ2 nimmurit ~ nim murit; J nimmurit-, ge uttryck för sitt missnöje, gnälla, kverulera / seiner Unzufriedenheit Ausdruck gehen, quengeln, nörgeln. njim'nja NG ʜʜ; SG runiüa; NJ2 ńimɛńa, apl ńińińai̯t; J ńirnɛńa, npl ńiinńa; smålus, som just böljat röra på sig / junge Laus, die eben ausgekrochen ist/; njim'nja-tihkkē id. njim'njat NG ʜʜ; SG ńim̀ńat, NJ2 ńmiɛńat; J ǹiìnɛùat, 1 sg prs ńimńair, SG hita (om lus) / hei ßen (von der Laus)/; NJ2, J döda, krama ihjäl smådjur/kleine Tiere töten, (mit der Hand) totdriicken, totwurgen /; J njimnjav niån kalle tav piioi'takav nog lär jag krama ilijäl (ta livet av) den här vesslan. njinnjēlis se n iŋ ŋ ēlis. njiŋŋēiis se n iŋ ŋ ēlis. sjnjipkā NJsoif»îpa:Äà=sj nj upk ā .

sjnjiptjātit NG, NJ s̄ńipt'š́ātit; J2 šńipt'š́ā tit; plötsligt llamma till (om blixten), flamma till. Häkta

till, låga upp (om eld) / plötzlich aufflammen (vom Blitz), auflo dern, in die Höhe schlagen, aufllackern (vom Feuer)/; NG även om vinden: fläkta till, blåsa till emot någon / auch vom Winde: plötzlich jdm entgegen welien, entgegenhlasen /; mom. av sjnjih'tjöt. sjnjiptjō se sjn jih 'tjō. sjnjiptjōt se sjnjih 'tjōt. sjnjipt|ōtit NG Ä'ńipt'š́ὼbtit, SG šńiptšω̄htit; NJ lʜ: J šńipt'š́ω̄htit; komma elden aU flamma högt 1. vitt och hrett (om vinden) / das Feuer hoch od. weit und hreit auflodern lassen (vom Winde). sjnjiptjutallat SG šńiptšuhtallat; NJ ʜʜ; J šńipt'š́u'Hallat; sätta något i rörelse (eld, rök, träd etc.; om vinden) / etw. in Bewegung hringen (Feuer, Rauch, Bäume usw.; vom Winde). (sj)njiräitit NG 0>)ńirmtit; NJ2 IH, J ʜʜ; = (sj)n jirrat. njirāv ~ njirram NG1inrä, npl mrramah; SG ńirāu; NJ2 ńiräiu̯, asg ńirramau̯ ; J ǹiräu̯ ~ nirram, gsg ńirrama; ställe där grus och sten rasat ned från ett brant fjäll / Stelle, wo Geröll und Steine von einem steilen Bergahhang ahgerutscht sind, »Mure», Schutt halde /; stenig fåra efter fjällbäck l. vårflöde / steiniges Bett, das ein Gebirgsbach od. das Frühjahrhochwasser sich gerissen hat, »Runse» /; NG1 njim-jåkätj ~ SG, NJ3, J njiräv-jåkatj häck som rinner fram i njiräv f Bach, der in njiräv dahinfließt /; J njirävrāsēh gräs som växer på njirramah / Gras, das auf verminten Stellen, njirramah, wächst/; nji-

620 räv-sähtso grushank som rasat ned från ett fjäll; sticker som en spets upp i fåran mellan två fjäll toppar / Schuttkegel, Mure aus von einem Hochgehirgsgipfel ahgerutschtem Gestein; springt wie eine Zunge im Einschnitt zwi schen zwei Hochgehirgsgipfeln vor. (sj)njirijtit NG Qiìńirχ̆tit, SG ńintit, NJ s̄ń̀inUit, NJ2 s̄ńirt'tit; J, J2 šńmttit; NG, SG = (sj)n jir rat l; NJ2, J, J2 börja, ta tili alt fräsa, knastra (om ved i elden, fett i elden l.d.) / zu zischen, zu knattern, zu spratzeln beginnen (von Holz od. Fett im Feuer od. dgl.)/; pipa (om råtta, fjäliemmel) / piepen, piepsen (von einer Maus, einem Lemming)/; sjnjiryta piedjä tar till att fräsa, knastra l. pipa. sjnir'kā-piegga NJ2 š ́ ń i r a k ā p ie g g a ,

J

š n i r ɛ k ā - p eeg̀ G a;

—

(sj)nju r'kō-p . sjnjirkētit NG, NJ 'sńirʿkēHit, J šńirʿkēbtit, J2 šmrʿkētit; plötsligt fräsa 1. knastra till (oni något som stekes), fatta eld (om smör 1. flott i panna) / plötzlich (los)zischen od. (los)knattern, -spratzen (von etw., das gebraten wird), Feuer fangen (von Butler od. Schmalz in der Pfanne)/; J2 även: pipa till (oin råtta l. lemmel) / auch: einen Piepser machen, pfeifen (von einer Maus od. ei nem Lemming). sjn jir'palis NJ s̄ńirɛpalis, pred., attr.; J2 šńir”palis, pred., attr.; eldfäugd / feuerfangend, leicht entzündlich. sjnjir'pat NG1 snirajiat; NJ s̄ńirɛpat, neg. ˋsńirʿpa; J, J2 šńirVput, 3 sg impf šń̀irʿpai̯; NG1 hli

svedd av eld (om pälsvaror) / von Feuer versengt, angesengt wer den (von Pelzsachen)/; NJ, J, J2 brinna hastigt (som liår, krut, papper) / rasch (auf)hrennen, Feuer fangen (wie Haare, Pul ver, Papier). sjnjir'patit NJ šń̀irɛpatit, J2 šńirvp a tit; antända något eldfängt / etw. leicht Brennbares anziinden. njirram se njirāv. (sj)n jirrat NG (β)ńirrat, SG iiirra t; NJ2 s'ńirrat, neg. sńira; J, J2 šńirrat, 3 sg impf šńirāi̯ ; 1. NG, SG sorla, porla (om rännil l. grund häck) / rieseln, murmeln, rauschen (von einem kleinen Wässerchen od. einem seichten Bach)/; 2. NG, NJ2, J, J2 fräsa, knastra (t.ex. om ved i elden, fett i elden) /zischen, knattern, spratzeln (z.B. von Holz od. Fett im Feuer) /; pipa (om råtta l. fjäliemmel)/piepen, piep sen, pfeifen (von Mäusen od. Lem mingen). sjnjisjka se (sj)njasjk a. (sj)iijisjka- ~ (sj)njisjkis- NG1 ńiška-, ńis̀kis-; NJ2 sńis̄ka-; J šńiš́ka-, šńiškis-; NG njiskanjiskis-jjienak som har gäll, tunn stämma (om hund) / eine gelle, dünne Stimme habend (von ei nem Hund) /; NJ2, J sjnjisjkasjnjisjkis-jkielak id. (om hund; NJ2 även om människa) /m it gel ler, piepsiger Stimme (von einem Hund; NJ2 auch von einem Men schen). (sj)njisjkōm NG ńis̄k ὼm ; NG1 ńis̀kὼm, npl -ah; SG šńiškω̄m, NJ š́ńis̄kὼm, .1 šǹiškὼrn; J2 šńiš́kὼm, gsg -a; vävsked av hen, renhorn 1. trä för llätning av skohand o.d.

621 (vid pass 1/4 m. lång) / (Hand-) Wehehrett, Band weherahmen, ein Weherkamm aus Knochen, Renn tierhorn od. Holz zum Flech ten von Schuhbändern od. dgl. (ungef. 1A m. lang)/; (jfr Elgström, Karesuandolp., plansch XV och hild 201). (sj)njisjkōt NG ńis'kὼt; NG 1 ńiškὼt, 2 sg imp. ńiskω̄! ; SG šńiskω̄t; NJ š́ms̄kὼt; J2 šń̀iš́kὼht, 1 sg prs šńiš́kὼw; fläta (väva) med sjnjisjköm / mit dem Webhrett, Bandweherahmen (sjnjisjkom) liechten (weben) (hes. [Be satz-] Bänder für den Pelz und Giirtelhänder fur den Kolt)/; jfr låhtåt. njissat NG1 hissat, 3 sg prs ńissā; SG, NJ2, J hissat, 1 sg prs ńisāu̯; grina, jämra sig (för att heldaga sig över något, när man ej får vad man vill ha etc.; om barn) / greinen, winseln, jammern (um sich über etw. zu beklagen, wenn man nicht hekommt, was man will usw.; von Kindern). sjnjitjātit SG šńitšātit, NJ s'Ait'š́ätit, J s̄ń it'š́ātit; SG gala (om tupp)/krähen (von einem Halm)/; NJ, J skrika tili (mom.) med pipig stämma (t.ex. en hast, som vrenskas) / mit geller Stimme schreien (mom.) (z.B. von einem wiehernden Pferd). -njittjak se tjasna-n j. njittjös NG, NG1,S ńit'š́ὼs, asg ńid̀'š́u sa; SG ńit't'šω̄s, gsg ǹid'd'šusa; NJ2 ńit'tš́ω̄s, asg ńid̀'š́usau̯ ; J ńit't'š́ω̄s, gsg ńid'd'š́usa; tuggkåda / Kauharz. njittjustallat NG1 ńit'̀m stallat; NJ2, J ńit't'ˋsustallat; leta efter tuggkåda/ Kauharz suchen.

sjnjiu'hkat NG1 smilthkat; NJ ʜʜ, j iʜ; pipa (om elden)/zischen, sansen (vom Feuer). njiuhkētit NJ ńnu̯hkēht)t; knysta till, låta till, ge ett ljud ifrån sig (mestadels i nekande uttryck) / einen (leisen) Laut von sich ge hen, hören lassen, einen Mucker machen (meist in verneinenden Ausdrücken) /; ällnli tå njiuhkētu knysta inte, låt inte! (jfr tsiuhkētit). s jiijiʜhkētit NG šń̀iuihl;ēhtit; SG šńmkētit; NJ ʜʜ, J ʜʜ; NG sticka i väg, plötsligt ge sig i väg (i hemlighet: om hund) / sich davoninachen, plötzlich davonlaufen (von einem Hund, der heim lich ausreißt) /; SG flamma upp (om eld) / aufflammen, -lodern (vom Feuer)/; jfr sjn ju vk ētit. sjnjivvat NG š́ńivvat, SG šń̀ivvat; NJ 'sńivvat, 3 sg impf šńivāi̯; NG, SG llamma upp (om eld) / aufflammen, -lodern (vom Feuer)/; NJ svedas (t.ex. om hår, av el den), bli svedd / (an)gesengt, ver sengt werden (z.B. von Haaren, durch Feuer). njuhJā, attr. -s NG ńubHä; NJ2 Iʜ; J ńuʜʜä, attr. -s; som skjuter öronen bakåt / die Ohren zurücklegead. njuhJat NG ńiibŋat, 3 sg impf imblai; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; skjuta öro nen hakut (om lnmd, häst) / die Ohren zurücklegen (von einem Hund, Pferd). njuh'lat, attr. njuh'lis J ńubɛlat, attr. ńubɛlis; hakutriktad (om öronen hos hund och häst, som skjuter dem hakut) / zurückge legt, nach hinten gerichtet (von den Ohren hei Hunden und Pfer

622 den)/; njnb'lis piel'je hakutskjutet öra / zuruckgelegtes Ohr. njuh'lis (attr.) se njub'laf. njuh'lit NJ2 ńubɛht; skjuta öro nen hakut en gång (hund, häst) / die Ohren einmal zurücklegen (von einem Hund, Pferd). njublō (attr.) NJ2, J ǹuhlω̄; hakutriktad (om öron hos hund 1. häst, som skjuter dem hakut) / nach hinten gerichtet (von den Ohren von Hunden od. Pferden, die sie zurücklegen). njuhiōk (pred.) NG, NJ ńuhlω̄bk; NJ2 Iʜ; J ńublüŕk; som skjuter öronen hakut (om hund, häst) / die Ohren zurucklegend (von einem Hund, Pferd). njuhJōt (adv.) NJ2, J ńuhHω̄t; i bakutriktad ställning (om öron hos lmnd 1. häst, soin skjuter dem hakut) / in nach hinten ge richteter Stellung (von den Oh ren von Hunden od. Pferden, die sie zurücklegen)/; njub'lot läh pieljeh öronen äro hakålskjutna. njuh'lōt NG ńubHω̄t; NJ ʜl; skjuta öronen hakut (oni huud, häst) / die Ohren zurücklegen (von einem Hund, Pferd). njuhluk (pred.) J r̆mbluhk = nj uhlōk. njuhlutallat NG, NJ2, J ńubluhtallat; liålla på och skjuta öronen hakut gång på gång (om hund, häst) / immer wieder die Ohren zurucklegen (von einem Hund, Pferd) /; lijiibhitallat ja seipēv vuohttot skjuta öronen hakut och vifta med svansen (om hund) / die Ohren zurucklegen und mit dem Schwänze wedeln (von ei nem Hund). njuhkē NG ǹ uh̀ kē; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ;

pii'hpa-nj. avhruten, stympad pipa / ahgehrochene, verstüm melte Pfeife, Pfeifenstummel /; se även nulikĕ. (sj)njuktja NG ńukʿt'š́a, gsg ńuu̯wt'š́a; NG1 s̄ńukʿt'š́a; SG šń̀uktšci, npl šńulihtša; NJ2 s̄ńukʿt'š́a, npl s̄ńuwwt'š́ah; J ńut̄c·H'š́a, asg ìmwWt'š́au̯; J2 ńukʿt'š́a; svan, Cygnus / Schwan. (sj)njuktja-mānnō NG1 sńukʿt'š́a-mānnω̆, SG šńuktša-mčmnω̄, NJ2 s̄ńukʿt'š́a-mānnω̄, J ńukH'š́aniännω̄; mars (månad) / März. sjnjultjit NG ˋs̄ńuβt'š́it, SG šńulltšit, NJ sń̀idʿt'š́it; J šiml̀ʿt'š́it, J2 šńuīt'š́it; hoppa (mom., upp ifrån och ned), taga ett språng / (von ohen nach unten) springen (mom.), einen Sprung, Satz ma chen. sjnjultjōt NG šńuìl't'š́ὼt, 2 sg imp. š́ńid't'š́ω̄h!; SG šńulltšω̄t, J šńul̀ʿt'š́ὼt; J2 šǹuU'š́ὼht, 1 sg prs šńul't'š́ὼw; hoppa (uppifrån och ned, upprepade gånger), hoppa omkring / (von oben nach unten) springen (mehrere Male), herum springen. sjnjulʿtjutit J, J2 šńul't'š́utit; hoppa hit och dit; hoppa den ena efter den andra / hin und her springen, einer nach dem andern springen. njultutallat SG mmIltuhtattcit, NJ2 ńultu'Hallat, J* ń̀ul'tubtattat; = njultutit. njultutit NJ2 ńuìtuHit, J ńuìtuhtit; vänslas och vifta med svansen (om h u n d )/seine Freude zeigen und mit dem Schwänze wedeln (von einem Hund). njunjāk J ńuńābk; som har nos ( tikŋa) och skarpa luktorgan (om

623 hunden och alla hans släktingar, björnen m.fl.) / mit Nase (tikŋa) und scharfen Riechorganen be gabt (vom Hund und allen seinen Verwandten, dem Bären u.a.m.)/; njiinjāk-snuoddsē en som lägger sin näsa i och snokar upp all ting, särskilt när det gäller att förtjäna pengar / wer seine Nase in alles steckt und alles auswit tert, hes. wenn es sich darum handelt, Geld zu verdienen. njunjēs J ǹuń̀ēs, gsg ǹuńnäsa; (så kallas den avsmalnande, något lägre utlöparen åt öster av ett fjällparti; förekommer i Jokk mokk som ortnamn på ett flertal ställen, såsom uddarna mellan Salohaure och Vuojatätno å kartbl. n:o 7 Akka, mellan Laidaure och Sitojanre jämte angränsande vattendrag, se kartbl. n:o 13 St. Sjöfallet) / (so wird der sich verschmälernde, etw. niedrigere öst liche Ausläufer eines Hochgehirgsstockes genannt; kommt in Jokkmokk als Ortsname an meh reren Stellen vor, wie für die Landzungen zwischen Salohaure und Vuojatätno auf Kartenhlatt Nr. 7 Akka, zwischen Laidaure und Sitojaure und den angren zenden Wasserläufen, s. Karten blatt Nr. 13. St. Sjöfallet). njunjētimēh NG1 ńuńèfltimēh, NJ2 ńuńētimēb, J ńuńēhtimeh; de tre nosflikariia i en härnhud/die drei Zipfel, die die abgezogene Stirnhaut eines Renntieres am Maule (Geäse) bildet. njnnjōi J~ ńuńω̄i̯, gsg ńuńńuha; främre ändan, täten av en fram dragande renhjord / Spitze, An

fang, Tete einer dahinziehenden Renntierherde/; jfr åutåi. njunjös NG (TL) ńuńὼs; NJ2 Iʜ; = n j u n j ō i; njiinjos-vātja — åntåi-vātjaii, se åutåi. njunjōtit NG, NJ, NJ2ńuń̀ōŕtit; lägga kasttöm om nosen på renar för att lättare kunna hålla dem (jfr n ju n n ja lit) / Remitieren die Wurfleine um die Muffel (Nase und Maul) legen, um sie besser halten zu können (vgl. njun njalit). njunjōtit NJ2, J ńuń̀ω̄f'tit; vädra, nosa / wittern, schnüffeln. njunjutallat NG, NJ2, J « u tm htallat; kontin. av n ju n jōtit 1. njunjutallat SG imhuhtallat; NJ2, J ńuńuHallat; stå och vädra för att känna lukten av något / (stehenhleihen und) schnuppem, wittern, um den Wind, den Ge ruch von etw. zu bekommen /;. kontin. av n ju n jö tit 2. njunnē se njunnjē. njunnjālakā se n ju n n jālalik u i. njunnjālalikui ~ -lakkōi (adv.) NG ńuń̀ńălahkui̯, -lakā; NJ2, J ńuńńälaĭckὼi̯; med nosarna l. näsorna mot varandra, nos mot nos, näsa mot näsa / mit den Muffeln od. Nasen aneinander, Muffel an Muf fel, Nase an Nase/; NG nj.-lcihkiii sjaddih aftδh renkorna komma att stå med nosarna mot var andra (när man hinder dem vid samma tjuder); nj.-laka vällahit ligga med näsorna mot varandra, näsa mot näsa / mit den Nasen gegeneinander liegen, Nase an Nase liegen. njunnjalit NG, NG1, SG, NJ2, J ·mńńalit, NG1 2 sg imp. nun-

624 ńal!; lägga kasttömmen om nosen på renen för att lättare kunna hålla den (t.ex. när man mjölkar en renko) / die Wurfleine dem Remitiere um die Muffel (Maul und Nase) legen, um dasselbe (z.B. heim Melken) besser halten zu können. njunnjē ~ njunnē NG1 ńuǹńē, NG8 ńu·miē, NG13 gsg ńuiw; SG ńuńńē, gsg ńuńē; NJ2, J ńuńńē, gsg ńum; 1. näsa, nos, nähh; npl. kan användas som subj., när det är fråga om att en person hlöder näsblod / Nase, Muffel, Schnauze, Schnabel; der nom. pl. kann als subj. verwendet werden, wenn davon die Rede ist, daß jdm die Nase blutet/; SG, J njanjēh var'täjin fick näsblod, böljade hlöda näsblod / die Nase hlutete (ihm), (er) bekam Nasenbluten /; J njanjē vuoles hållat tala genom näsan / durch die Nase spre chen, näseln /; NG, NJ2 njnnnjäi piedjat (snuvhtav) snusa / schnupfen /; NG njnnnje-lau'tjä = (s)nu h p ak , sn uhppa; NG, NJ2, J njnnnjē-rai'kē näsborr / Nasenloch, Nüster/: NG13 njunjēvuolle (NJ2, J i sammansättn. / in Zusammensetzungen / njunjevuol-) platsen under näsan / die Partie unter der Nase/; läh skäntjä akta njunjē-viiolen han har mus tascher (men inte helskägg); njiinjē-vuol-sjkäiitjäh mustascher / Schnurrhart /; 2. framändan av något, såsom spets på skida, snut på sko, främre ändan på kieris, båt, spets på kniv, spjut, nål m.m. / das Vorderende von etw., wie die Spitze eines Skis, der Schna bel eines Schuhs, der Vorderste

ven eines Schlittens, eines Boots, die Spitze eines Messers, eines Spießes, einer Nadel usw./; njunnjĕ-kiehtjē framändan, spetsen av något (t.ex. nässpets, skosnut) / Vorderende, Spitze von etw. (z.B. Nasenspitze, Schuhspitze) /; J njunnjē-vierra spant i främre än dan av kieris / Spant im Vorder teil des Lappenschlittens/; 3. NG1 lägre, smalare utlöpare från ett fjäll 1. herg / niederer, schmalerer Ausläufer eines Hochgehirgsrükkens od. eines Berges, (Berg-) Nase/; jfr njunjēs; 4. ändan av ett renöra, som vid märkning är tillskuret, så att det liknar en pilspets (såsom t.ex. aftas) / die Spitze eines Renntierohres, die heim Merken in der Form einer Pfeilspitze zugeschnitten wurde (wie s. z.B. a.) /; riioa'te-njunnjē, se ruou'tē. njunnjēlij (adv.) NG ńuń̀ńèli; NJ2, J ńuńńēlβ; åt främre ändan till, närmare främre ändan (rö relse till) / zum Vorderende hin, gegen das, näher an das Vorder ende (von einer Bewegung dahin gesagt)/; nj. piedjat sätta något åt främre ändan till 1. närmare främre ändan (t.ex. i en släde) / etw. gegen das Vorderende (hin) od. näher an das Vorderende heran setzen, legen (z.B. in einem Schlitten). njunnjēlin (adv.) NG ń̀uńńèlin, ńuńń̀ĕlin; NJ2, J ńuńńēlin; i spet sen 1. främre ändan av något (t.ex. skida, lappsläde) / in (an) der Spitze, dem Vorderende von etw. (z.B. eines Skis, eines Lap penschlittens). njunnjēiis se n iŋŋēlis.

625 njunnjē-suorrān NG ńuhńèsmrràn; NG1 *ńuńè-suǟ̭rrān; NJ2 ʜl, J ʜʜ; sågformad klädesrand (på halte l.d.) / gezackter Tuch rand (an einem Gürtel od. dgl.) /; NG nj.-s.-cwvē bälte med en så dan sågformad klädesrand / Gür tel mit einem solchen gezackten Tuchrand (Elgström: Karesuandolapparna, PI. 1 b, 11 a, b, c) /; alēk-, rnksis-, viskis nj.-s. klädesrand av blått, rött, gult kläde / Tuchrand aus hlauem, rotem, gelbem Tuch. njunnjitit N G ńuǹń̀itit, 3 sg prs ńumìita; NJ2, J ŭiuìńitit; vädra (om hund, ren, människa) / wit tern, schnuppern, schnüffeln (von Hund, Remitieren, Menschen). njuŋkō, attr. njuŋʿkōs J ńuījkω̄, attr. ńuŋʿkω̄s; rak (om näsan l. om skidhrätte som raknat) / gerade (von der Nase od. einer Skispitze, die sich gerade gestreckt hat)/; njinfkōs njiinnje rak näsa / gerade Nase. njuŋkōt NJ2 ńup̀kὼt, 3 sg impf ńuŋʿkὼi; räta ut sig, bli rak (t.ex. om skida som förlorar hrättnin gen) / sich gerade strecken, gerade werden (z.B. von einem Ski, hei dem die aufgehogene »Schaufel» ihre Biegung verloren hat), njuoh'rē se nuoh'rē. njuoh'tsēl, attr. -is P ńmbatsèl, attr. -is; som lätt låter sig klyvas (om sena; även om ved) / leicht spaltbar, leicht zu zerspleißen, zu zerfasern (von einer Sehne; auch von Holz)/; jfr la h 'tēlis. njuoi'kōt J naģiɛlcω̄t, neg. n"ōi̯kω̄; droppa, falla droppvis (litet större droppar än vid kåi'hkōt) / tropfen, tropfenweise fallen (mit 40

ein wenig größeren Tropfen als hei kåi'hkōt). njuoikōtit J m̀'ģi̯l:ω̄htit; kaus. tili njuoi'kδt. niuoikutis J ńu'ωi̯kuhtis, npl -htisä; droppe / Tropfen. njuolatahka se tsåhk ē- (~ tsåh k k ē-)n j. njuol'ka (adv.) NG ńUȯlaka, NG1 *ńmlaka, SG ń·ŭōlɛka; NJ2, J ń“ōlaka; rakt fram, raka vägen, direkt, i rät linje; fig.: riktigt, sanningsenligt, utan omsvep / ge rade, geradeaus, geradenwegs, di rekt, in gerader Linie; hiidl.: richtig, wahrheitsgemäß, ohne Umschweife/; Kai'töm mannä nj. hiksa Kaitumälven går rakt åt öster; nj. hållat tala riktigt, san ningsenligt, utan omsvep / wrahr, von der Leher weg reden. njuol'ka (attr.) se n ju o l'kat 1. njuol'kat, attr. njuol'ka, njuol'kis NG ńUȯl0kat, aür. ńUȯl0ka ~ ńùlekis, komp. ń“ģl°katup, superl. ńUģl°ìcatuńiὼs; SG ńuōlɛkat, attr. meōlɛlca, komp. ńŭōlɛkatubbu; NJ2 ńÜģlakat, attr. ń"ōlaka ~ m̀'ȯlɛkis, komp. n“ģlakatubbω̄, m̀'ģl·'kāp, su perl. ńUōlakatum̀ω̄s, nl'ȯlakāmus; J ńUģlakat, attr. ńUȯlaka, komp. m̀'ȯV'katahhὼ, superl. -tam̀ω̄s; rak, rät / gerade, recht/; NJ2 njuol'ka (och njnol'kis) så bbe rak käpp / gerader Stock/; njuol'ka (njnol'kis) vädja rak väg/gerader Weg/; njuoVka-vatnk, se -vatuk. njuol'kat NG nugl”kah 3 sg impf ńiio̰rkai̯; NJ2 nllģlakat, 3 sg impf ńùUʿkai̯; J ńuģlakat; hli rät, räta ut sig / gerade werden, sich ausrichten, sich gerade strecken/; jfr njuŋkōt.

626 njuolʿkatus NP°, NJ3, J ńìeil'kutus; föreskrift, rättesnöre, något att rätta sig efter / Vorschrift, Richtschnur, et\\\, wonach man sich lichten kann /; jas hilni nj., vai taina ässjijn hihiime fjahkkäi pahtet om det (hara) funnes nå gon föreskrift (rättesnöre), efter vilken vi kunde ena oss i denna sak. njuolkis (attr.) se n ju o l' kat (adj.). njuolkit NG ńulɛkit; NJ2, J ńaȯlɛkit; räta ut, göra rak (något som är krokigt) / (ctw., was krumm ist) gerade machen, ge rade strecken /; nj. näalēv räta ut en spik / einen Nagel gerade schlagen, gerade machen /; NJ2, J ta genaste vägen till en plats / den geradesten Weg, einen Richt weg nach einer Stelle einschlagen /; rätta, korrigera en felaktig uppgift 1. åsikt; få en person att frångå en oriktig uppfattning / eine fehlerhafte Angabe, Ansicht berichtigen, richtigstellen; jdn zum Aufgehen einer unrichtigen Ansicht bringen /; nj. tarekis aikätijt rätta till motspänstiga för äldrar (om hönemannen, när för äldrarna sätta sig emot dotterns giftermål) /widerstrebende Eltern »ins Rechte», d.h. zur Einwilli gung hringen (vom Freiwerher, wenn die Eltern der Heirat der Tochter sich widersetzen)/; NG, NJ, J leda renar efter ett spår 1. i en viss riktning / die Renntiere auf einer ausgetretenen Spur, in einer hestimmten Richtung füh ren /; njiiol'kili tåppepii led dem längre ditåt!; njiwl'kit Ajetav räcka handen åt någon (illat.) /

jdm (illat.) die Hand reichen, jdn bei der Hand nehmen. li'jiiol'kitit SG ńăölɛlcitit; NJ2, J naȯlɛkitit; iteral. av n ju o l ' kit; J försöka räta ut (t.ex. ett snickarämne 1. en trähit som är krokig) / versuchen gerade zu machen (z.B. ein Werkstuck heim Tisch lern od. ein Stück Holz, das krumm ist). njuolʿkuk, attr. -is NG ńūl'kuhk, pred.; SG ńuöl'kuk, pred.; NJ2 ńùil'kuhk, attr. -is; J ńùèl'kuk, pred.; = u ju o l'k a t (adj.). njuoi'kutahka NG ńùV‘kutahk, NG1 ńul“kutahk, SG ńñölɛkuta, NJ2 ńaȯl3kutahka, J ń"òlɛkutahka; 1. J rakhet, egenskap att vara rak / Geradheit, Eigenschaft, ge rade zu sein /; NJ2 rak sträcka, raka vägen över (i motsats mot omväg 1. krokig led) / gerade Strecke, der gerade Weg, Richt weg irgendwohin (im Gegensatz zu einem Umweg od. einem Ro gen in der Zielrichtung)/; tjiwikai tav nj not'kutakäv han skidade rakt över här (tog leden rätt över; följde inte vägen, som gick kro kigt); 2. NG, NJ2 rättighet, rätt/ Recht, Befugnis, Anrecht/; njuol'kütahka 1 tanne tav ådtjōt han har rätt (rättighet) att få det. njuolia NG ńil'ā̰Ua, SG ńùölla, NJ2 ńi&tta; J ńŭHla, asg ńŭHau̯; 1. pil (vapen l. leksak; NG1.spec. kastpil, som slungas i väg med tillhjälp av en käpp, försedd med en sentråd, vars sladd trädes upp på ett hak, [s]iuiohkke 1. ruohkke, i pilen) / Pfeil (Waffe od. Spiel zeug; er wild entweder mit der Armbrust ahgeschossen od. [NG1] mit Hilfe eines Stahes geschleu

627 dert, an dem eine aus Sehnen gedrehte Schnur angehracht ist, deren Ende in eine am Pfeil ein geschnittene Kerbe, [s]nnohkH od. rnohkke, eingelegt wird; vgh dt. landschaftlich »Fitschepfeü, Flitzpfeil», Jungenspielzeug)/; 2. NG, SG (ej NJ2, J) körtel mel lan renens hakklövar, vars myn ning är omgiven av en tofs av i ändan saffransgula hår; den avsöndrar ett klihhigt, aromatiskt sekret, med vilket hornen gnidas under hornsättningen / Klauendruse zwischen den Hinterhufen des Renntiers, deren Öffnung von einem Büschel an ihrer Spitze safrangelber Haare umgehen ist; sie sondert ein klebriges, aroma tisch riechendes Sekret ah, mit dem wählend der Entwicklung (während des »Schiebens») des Geweihs dasselhe eingeschmiert wird /; jfr sāhkkŏ; 3. NG ett renhorn 1. en honikrona som ej förgrenat sig / eine Geweihstange od. ein volles Geweih, das sich nicht verzweigt, keine Enden ge schoben hat /; kieka-njaolla, se d. o.; tsähkke-njuotla, se d. o.; saggē-njiwlla, se saggē. njuolvātit J ńūǟ̭lvātit; ta fart, skjuta till (med stav 1. med fo ten) för att få fart på skidorna ut för ett medlut / sich in Schwung bringen, nachschieben, nachsto ßen (mit dem Skistah od. dem Fuß), um die Skier hei Beginn einer Talfahrt in Schwung zu bringen. njuol'vis (attr.) se n juolvök. njuolvōi NG ńūǟ̭lvὼi̯, asg ńùlaviiha; SG ńuölvω̄j, asg ńuōlɛviihau ~ ńuölvω̄s, asg ńuölɛvusau: NJ2 ʜʜ;

J r̆ŕȯlvω̄i̯, gsg m̀'ȯlɛvu; 1. medlut / Bodenneigung (vielfach auch: eine eben beginnende) in der Fahrtrichtung/; njnnl'mihan nualus luoi'Iitēt släppa utför ett med lut I es ( = die Skier usw.) auf hinunterzu laufen lassen (nicht bremsen)/; 2. NG (adj.) sluttande / abfallend, abschüssig /; atnam lä nj. terrängen är sluttande; jfr v ielvōi. njuolvök, attr. njuol'vis NG Iʜ; SG ȯŭōlvω̄k, attr. ŭŭōlɛvis; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; som ej trasslar sig(oin lasso) / sieh nicht verwickelnd (von ei nem Lasso)/; jfr k a l ' kēt. njuolvōs se n jn o lv ō i. njuol'vōt NJ2 ʜi; J ù"òl£vω̄t; 1 sg prs ńì'ȯlvὼw; fara utför ett medlut (njuolvδi) / eine in der Fahrtrichtung geneigte Fläche (njuolvöi) hinunterfahren. njuohpalit NG mwhpalit, 3 sg prs -la; NJ2 ńùėhpaīit, J ńùȯhpalit; NG = n juohpat; NJ2 börja draga noten i land / anfangen, das Zugnetz ans Land zu ziehen/; J draga noten i land / das Zug netz ans Land ziehen. njuopaitahka NG1 ńuĕ͔pallak, NJ2 ńùopal'tahka, J ńuωp a l'tahka; = nj uopatahka. njuohpam-sadjē NG1 ǹuàhpamsad'jē; ställe där man njiiohpä (se n ju oh p at) / Stelle, wo man njiiohpä (s. njuohpat). njuohparit ilnjiiohparit=n] ahpārit. njuohpasit J ńùŝJipasit; hli dra gen i land (om noten) / an Land gezogen, aufgeholt werden (vom Zugnetz)/; nuohttē tā njuohpasam noten är uppdragen på land. njuohpat NG, NG1 ńmhpat, 2

628 sg imp. ńuȯpah!; NJ2, J ńuihpat, 1 sg prs ńìèpau̯ ; NG förena no tens undertelnar invid kilen, när man drar den i land; överhuvud draga åt sig ett hand 1. en rem l.d. som är nära marken / die Untersimme des Zugnetzes, wenn dieses ans Land gezogen wird, heim Sack (Steeid, Beutel) mit einander vereinen, zusammen bringen ; überhaupt ein nahe dem Boden befindliches Band od. ei nen dergleichen Riemen an sich (heran)ziehen /; NJ2 klättra upp för ett träd, som inte har några grenar; dra in noten; hala in en lasso / auf einen Baum klettern, dessen Schaft keine Äste hat; das Zugnetz einziehen; ein Lasso einziehen, einholen /; J draga, hala noten i land / das Zugnetz ans Land ziehen, einholen. njuopatahka NG1 ńuō})ahahk, NJ2 ńŭģpaJ'tahka, J ńuωpahtahka; ställe där noten dras i land / Platz, wo das Zugnetz ans Land gezo gen, aufgeholt wird. njuorak NG ńuģrahk, pred., atti\; SG ńüōrak; NJ2 ńŭģrahk, attr. id.; J ńùωrahk, attr. id.; späd (om spädbarn) / zart, klein (von Säuglingen). njuorakis NG ńuģrahkis, npl -āh; SG ńūōrakis; NJ2 HI, J ʜʜ; hrosk / Knorpel /; njiinnjĕ-nj. näshrosket / Nasenknorpel /; se även njuorʿkēs. njuoras, attr. id. 1. njuorra NG ńuȯrcis, npl ńuģrrasah; SG ńùōrcis, attr. ńuörra; NJ2 ǹuωras, aür. id. l. ńuωr m ; J ńuωras, attr. id. 1. ńùωrra; 1. NJ2 späd (om planta, barn), färsk (om grönsaker)/zart, weich, unverhärtet (von einer

Pflanze, von Kindern), frisch (von Gemüse)/; J aür. njuorra (endast om gräs och örter:) späd / (nur von Gras und Kräutern) zart, jung/; 2. NG, SG, NJ2, J hlödig, vek (spec. om harn som lätt faller i gråt, när man befaller något); ömhjärtad, som har medlidande / weich(lich), empfindlich (bes. von Kindern, die leicht zu wei nen anfangen, wenn man ihnen etw. befiehlt; weichherzig, mit fühlend, mitleidig /; njuoras-väimuk id. n juoratit SG ńùöratit, NJ2 ńuωratit, J ńùωratit; fa en hårdhjärtad människa att vekna (t.ex. om en predikant); få någon mjuk, göra någon ödmjuk ( njiioras) / einen hartherzigen Menschen erwei chen, rühren (z.B. von einem Pre diger); jdn »weich bekommen», jdn demütig ( njuoras) machen /; sar'netidje njiioralij kiiltalidjij väimöv predikanten fick åhörarnas hjärta att vekna. njuorʿkēs NJ2, J r̆ŕo̰rʿkès, gsg ǹuģrakā; hrosk / Knorpel /; jfr nj uorakis. njuorös (attr.) se njuorrō. njuorra (attr.) se njuoras. njuorra NG1 ńu·ģrra, npl HMVirah; SG nmrra, iness. sg ńùöran; NJ2 ńuωrra, npl ńuωrab; J ńuωrra, gsg ńuωra\ undervattensgrund / Untiefe, (Sand-, Fels-)Bank. njuorranit NG ńmrramt, SG nùōrranit, NJ2 ńuorramt, J ńùωrranit; mjukna (t.ex. efter en upp tuktelse 1. efter en sträng väckelsepredikan); ge efter / weich wer den (z.B. nach einer Züchtigung, scharfen Strafrede od. einer stren gen Erweckungspredigt); nach

629 gehen /; karra miella njnorran elf hårt sinne mjuknar; kultalidjēh njnorranih åhörarna mjukna, njuorrē se nuorrē· njuorrō, attr. njuorōs NG ńūor·rω̄, attr. id. 1. ńuȯ̆rὼs; SG meörrω̄; NJ2 ńŭǟ̭rrω̄, attr. ńŭǟ̭rω̄s; J n“òrrω̄, attr. ńŭȯ̆rω̄s; 1. NG en som har välsittande kläder/gutsitzende Kleider (an)hahend, tragend /; J pållå-njiiorrō person som är rak och ståtlig i kroppen/ Person von straffer und stattlicher Gestalt /; 2. (adj.) rak, slät (t.ex. om kapp); rätvuxen, välvuxen (t.ex. om hjörk); rak och ståtlig (om män niska); välsittande (om klädes plagg); som har välsittande klä der (om människa) / gerade, ohne Buckel, Krümmung (z.B von ei nem Stock); gerade, gut gewach sen ( z.B. von einer Birke); stramm, strack und stattlich (von einem Menschen); gutsitzend (von Klei dungsstücken); gutsitzende Klei der tragend (von einem Men schen) /; NJ2, J njiiorös sdbbe rak, slät kapp / gerader, glatter Stock /; NG1 njnorro-salike rät vuxen, välvuxen hjörk (av sådana göras åtnårisāh) / gerade gewach sene, schön gewachsene Birke (von solchen werden die Hauptgerüststangen des Zeltes, [åtnårisäli] gemacht) /; NJ2 njiiorös näi'htso lång, rak, ståtlig (licka / großes, sich straff haltendes, stattliches Mädchen/; NG njuorrö piktasah välsittande kläder/gut sitzende Kleider/; njiiorös iihmitj människa som har välsittande kläder / Person mit gutsitzenden Kleidern /; NG njiwrro-lävitak se lāvvitah k a.

njuor'sjō NG ń“ģr̆sω̄, SG ńŭörɛšω̄; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; NG stor eld med kraftig, hög låga (ej nying) / großes, kräftiges Feuer mit star ker, hochbrennender Flamme (nicht »nying», Biwakfeuer aus 2—3 Kiefernstämmen) /; SG stör stockeld / großes Feuer aus Baumklötzen /; jfr puotjaksj njuor'sjō. njuor'tat NG1 ń"ģrutat\ NJ2 ń“ģratat, 3 sg impf ńŭirʿtai̯; J ʜʜ; 1. NG1 *slippa en ur händerna och ge sig i väg på egen hand (om renhjord) / einem aus den Händen gleiten und sich auf ei gene Faust davonmachen (von einer Renntierherde)/; 2. NG1’8, NJ2 mista, släppa ur händerna, förlora kontrollen över något, spec. renar / etw. verlieren, etw. sich aus den Händen gleiten las sen, die Kontrolle über etw. (bes. Remitiere) verlieren. sjnjuor'tjō NJ2 òWģrH'š́ω̄, asg s̄ń"ǟ̭ŕt'š́ὼw; stor eld av (fiirsk) björk, enris 1. annat ris / großes Feuer aus (frischem) Birkenholz, Wachholderreisig od. anderen Zweigen/; se för övrigt puotjaksjnjuor'sjō. njuorutit NJ2, J ńùωrutit; snygga till sig i kläderna / sich mit sei nen Kleidern herausputzen/; NJ2 även: stå och vara fin och ståtlig (om Üicka) / auch: fein und statt lich dastehen, fein und stattlich anzusehen sein (von einem Mäd chen). njuoskakuvvat NJ2, J iW’skakuwwat; hli sur, våt (t.ex. av regn) / Häßlich, feucht, naß wer den ( z.B. durch Regen). njuoskas, attr. njuoska NG8

630 ńit'ģskas, NG1 attr. ńuȯs̀ka; SG nūōskas, attr. ńŭōsska; NJ2 ńùśskas, attr. ńUȯs̀ka; J ńùšskas, gsg ń“ȯskasa, attr. m̀'ģska; 1. fuktig, våt (icke torr 1. torkad) / feucht, naß (nicht trocken od. getrocknet) /; 2. rå, okokt / roh, ungekocht /; NG1 njiioska miel'hkē — kassèmiel'hkē; 3. J: en kvinna är »njiioskas» intill ett halvt år efter det hon fött harn / eine Frau ist bis zu einem halben Jahr nach einem Wochenbett »njiioskas». njuoskat NG m̀'os̀knt, 3 sg impf ńuoskar, NJ2 ʜʜ; J ńUoskat; hli fuktig, våt / feucht, naß werden. njuoskijtit NG ńuskβtit; SG ńuōskitit, NJ2 ńužskt'tit, J ńuiskittit; smaka rå (njiioskas) / roh (njiioskas) schmecken. sjnjuotjāitahttēt NG, NJ s'ń ū ä ̭̄t'š́āi̯tahttèt; J šńiωt'š́āi̯tahttèt; hrasa och brasa på, tills det blir en stor låga (eld) / nachlegen und wieder nachlegen, his ein großes Feuer, eine große Flamme da ist. sjnjuohtjalit SG šńiiōjitšalit, NJ š́ńuòht'š́alit; SG flamma upp (om eld) / aufflammen, auflodern (von einem Feuer)/; NJ: 1. flam ma upp plötsligt (om eld) / plötz lich aufflammen (von einem Feuer)/; 2. börja gräla häftigt (om kvinna) / heftig zu zanken beginnen (von einer Frau)/; eleh sjnjiiolitjalah tanne börja inte gräla här! (sj)njuohtjat NG (s)wuģht'š́at, 3 sg impf (s̄)ńuo̰t'š́ai̯; SG šńŭōiittšat(?); NJ2l'ǹW'ht'š́at; J2šńuiht'š́at, 3 sg impf šńùωt'š́ai̯; J sjnjiiolitjat; NG, SG flamma upp och spruta gnistor / aufflammen und Fun ken sprühen /; NJ2, J2 flamma

(om eld) / flammen, lodern (von einem Feuer). sjnjuotjātit NG š́ń mt'š́ā tit; NJ ʜʜ; J šmǟ̭t'š́ātit; slå ut, hryta fram (om eld, eldtunga) / herausschlagen, hervorbrechen (von Feuer, züngelnden Flammen). njuotsas NG nuotsas, npl ńiiōhtsasah; NG5 ńuȯtsas; NJ2 ńùśtsas, npl ńùėhtsasa1', pred., attr.; J ńùHsas, gsg ńùihtsasa; slö, duven, matt, maktlös (t.ex. när man ätit mycket k ött)/schlaff, benommen, matt, kraftlos (wenn man z.B. viel Fleisch gegessen hat). njuohtsat NG ńuģìitsat, 3 sg impf ńuȯtsai̯; SG ńuōhtsat (an givet som adj.: matt, t.ex. efter en måltid) / (als adj. angegehen: matt, z.B. nach einer Mahlzeit) /; NJ2 mǟ̭htsat; J ńuŏhtsat, 1 sg impf miHsav, hli njuotsas / schlaff (njnotsas) werden. njuohtsatit NG ńuģhtsatit; NJ2, J ńuihtsatit; göra någon njnotsas (suhj. t.ex. färskt kött 1. fisk) / jdn schlaff, matt (njnotsas) ma chen (suhj. z.B. frisches Fleisch od. Fisch). njuohtsō NG ńuǟ̭htsω̄, SG ńuöhtsω̄; NJ2, J ńuģhtsω̄, npl ńmtsω̄h; NG, NJ2 (växt med hlad; växer bland mossan i myrar och kallkällor; renen är begärlig efter den) / (blättrige Pflanze, die in Mooren und an kalten Quellen im Moos wächst und nach der das Remitier gelüslig ist)/; SG (ett långt gräs i vatten) / (eine lange Grasart im Wasser) /; J (vattenväxt; linnes ibland på myrar; ej upprättstående:) Menyanthes trifoliata, vattenklöver/ (Wasserpflanze, die sich mitunter

in Mooren findet; nicht aufrecht stehend:) Menyanthes trifoliata, Fieber-, Bitterklee. sjnjuohttjātit SG šńuöhttšātiti NJ s:ńUōht't'š́ātit, J šm̀'ģht't'šātit; få till att börja brinna, laga så att något börjar brinna; göra upp eld, tända upp (eld) / machen, daß etw. zu brennen anfängt, elw. zum Brennen bringen; Feuer ma chen, (Feuer) anzünden /; NJ eleh sjnjuohttjätah piktasijt, kå nåv vattsāh tâllå-kattēv laga inte så att du får eld i kläderna, då du går så där intill elden! njuou'kē NG ʜʜ; SG ńŭoukē; NJ2 ʜi, J ʜʜ; (benämning på någon sorts växt i vatten) / (Name einer Wasserpflanze). njuouhtjav NG1 ńuģu̯wt'š́a, npl m̀'o̰kʿt'š́ama1'; SG ńàöuhtšau, gsg ńuöktšama; F ńuȯu̯wt'š́ain, ess. ńUģkVt'š́a·min; NJ2, J ńùiu̯wt'š́au̯, gsg m̀'o̰kt'š́ama; 1. tunga (kropps del) / Zunge/; 2. kläpp i en skälla / Klöppel in einer Schelle /; 3. NG1 hög smal fjällrygg, med tvärbranta sidor, vilkens översida är slät och efter sin längdriktning sluttar upp mot fjällets topp / hoher, schmaler Hochgehirgsrükken mit schroff ahschüssigen Seitenhängen, dessen Kammfläche ehen ist und in ihrer Längsrich tung gegen den Hochgehirgsgipfel gleichmäßig ansteigt/; jfr ldehppē. njuovatit J njiwvatit, ilerat.kontin. av njuovvat. njuovōh (plur.) NG1 ńŭģvω̄ h; NJ2 IH, J Iʜ; gorr, mag- och tarminnehållet fr.o.m. tjäksa tili nedersta delen av tjalāi / Magenund Darminhalt des Renntieres

auf dem Wege vom Blätterma gen (tjäksa) zum untersten Teil des Dünndarmes (tjaloi), d.h. ver daute Nahrung im Zwischenzustand zwischen dem zweiten Hinahleiten und der Kothildnng. njuovōi NJ2 ǹuǟ̭vω̄i̯, asg ń“o̰vvuhau̯ ; slem på fisk / Schleim an F’ischen /; NJ'*3 slem på stenar i vatten / Schleim auf Steinen im Wasser/; jfr n jau'lē. njuovvamus J ńiwvvamus; nå got som skall slaktas 1. flås/elw ., was geschlachtet od. ahgehäntet werden soll /; nj.-räi'na ren som skall slaktas / Remitier, das ge schlachtet werden soll. njuovvat NG rnωwat, 3 sg impf ńuè̮vai̯ ; SG ńùōwat; NJ2 ńūǟ̭vvat, 3 sg impf ńùivai̯ ; J ńuȯwat, 1 sg prs ńùivau̯; 1. slakta / schlach ten /; J njiiovvam-sadjē slaktplats /Schlachtstelle/; 2. flå (med kniv) / uhhäuteii, ahdecken (mit dem Messer)/; jfr njaddsōt, njuu'tēt; 3. SG (ej NG, NJ2, J) göra upp fisk / Fische ausnehmen /; jfr tjăllōt. njuovvē J njnovvē; den (en) soni slaktar / der (einer), der schlachtet. sjnjuhpalit NG š́ńuhjìalit, NJ miih̀palit, J šńuhpalit; suga i sig hastigt; brådskande, glupskt för tära mjuk föda / rasch, eilig einsaugen, -schlürfen; eine weiche Speise eilig, gierig hinunterschlingen. sjnjuhpat NG š́ńuhpat; NJ s̄ńuh̀pat, 3 sg impf šńupāi̯ ; J, J2 šnulipat, 1 sg prs šńupāu̯; suga i sig, äta med smackande ljud 1. su gande hiljud / einsaugen, einschlürfen, mit schmalzenden od.

632 schlürfenden Nebengeräuschen essen /; NJ (även om spōkfågeln sjnjnpkā·.j frambringa ett obehag ligt sugande ljud (som bådar olycka) / (auch von dem gespen stischen Vogel sjnjnpka:) ein unerfreuliches schlürfendes Ge räusch (das Unglück ankündet) hervorbringen. sjnjupātit NG, NJ mupātit; NG = sjnju h p at; NJ kontm. av sj njnhpat. sjnjupēstit NG1, NJ ˋsimpēstit; J šńupēstit; NG1 suga i sig mjuk föda; brådskande, glupskt för tära mjuk föda / weiches Essen in sich schlürfen; weiches Essen rasch, gierig verschlingen /; J suga i sig mjuk föda med smackande ljud / weiches Essen mit schmat zendem Geräusch in sich schlür fen /; NJ suga i sig, suga in (en gång) / in sich einsaugen, einschlürfen (einm al). sjnjupkā NJ shupxk(i; (en få gel som höres i mörkret och säges vara förebud till död; har enligt uppgift ett smackande, sugande läte, som påminner om lappme sens) / (ein Vogel, der sich in der Dunkelheit hören läßt und dessen Ruf Tod ankündigen soll; hat nach den Angaben einen schmat zenden, schlürfenden Ruf, der an den der Lappenmeise [Panis cinctus] erinnert). njurʿköi ~ njur'kō ~ sjnjur'ku NG ńur"lcω̄, SG šńurl,ku; NJ2 nurJcὼi̯, npl ńurUkuh; J ńurʿkὼi̯, npl ńur“ku; sjöorren, Oedemia nigra (vattenfågel); namnet därav att den har ett visslande läte (njiir'köt) / Trauer-, Mohrenente; der Name des Wasservogels ist im

Lappischen von seinem pfeifen den (njur'köt) Ruf genommen. (sj)njur'kō-piegga NG13 s̄nuo̰"kὼ-pieggʿa; NJ2 ʜi, J ʜʜ; hlåst som ger ett visslande ljud ([sjì̮n nr'köt) l Wind, der ein pfeifendes Geräusch ([sβnjur'kōt) hervorhringt /; jfr sjn ir'k ā -p ieg g a . (sj)njur'kōt NG ńur“kὼt, SG šǹu·ŕ'kω̄t; NJ2 ńur3kὼt, 1 sg prs ńurʿkὼw; J ńuŕ'kω̄t, 1 sg prs ń̀urʿkὼw; vissla (om ett subj.) /p fei fen (von einem suhj.). (sj)njurʿkutit NG, NJ2, J ńuŕkutit; vissla (om flera suhj. 1. flera gånger) / pfeifen (von mehreren suhj. od. mehrere Male)/; (kontin. av [sj]nur'kōt). sjnjur'htjē SG šńnrɛhtšē; NJ murɛht'š́ē, asg š́ńurʿt'š́èu̯; J šńurɛht'š́ē; J2 šńurǟ̭t'š́ē, asg šńiirʿt'š́èu̯; spets, topp (på herg, torn etc.)/ Spitze, Gipfel (eines Berges, Tur mes usw.) /; kir'hko-sjnj. kyrk torn / Kirchturm /; tjåhkìcå-sjnj. spets på en berg- 1. fjälltopp / Spitze eines Berg- od. Hochgehirgsgipfels. sjnjur'htjis (attr.) SG šńuǟ̭tšis, attr.; NJ s̄ńurɛht'š́is, attr.; J šń̀urɛht'š́is, attr.; = sjnj urʿtjuk. sjnur'htjō se p u o tja k sj nj u o r 's j ō. sjnjurʿtjōk, attr. -is se sjnjurʿtj u k. sjnjurʿtjuk pred. SG šńurʿtšuk, pred.; NJ s̄ńuvʿt'š́uk, pred.; J šńurʿt'š́uk, pred.; J2šńurʿt'š́ὼhk, attr. -is; spetsig (om herglopp, kyrktorn, kåta, hustak) / spitzig (von einem Berggipfel, Kirchturm, Zelt, Haus dach). sjnjnhtjat J, J2 šńuht'š́at, 1 sg prs šńut'š́āu̯; spetsa, göra spets på

633 något (ack.) / (zu)spitzen, spitzig machen, einer Sache (acc.) eine Spitze aufsetzen. sjnjutjātit NJ sńut'š́ātit; J, J2 šńut'š́ātit; kontin. av sjnju h tjat. (s j)iijutjatit NG (s)ńut'š́ātit, SG šńutšātit; NJ2 ʜʜ, J HI; NG vråla (om skjuten björn) / brüllen (von einem angeschossenen Bären) /; SG gala (om tupp) / krähen (vom Hahn)/; jfr sjnjitjātit· Sjnjllhtjē NJ s̄ńuht'š́ē, asg sńut'š́ēu̯; J sjnjiihte, gsg sjnjntjē; J2 šńuìit'š́ē, gsg šńut'š́ē; spets (på spjut l.d.) / Spitze (eines Spießes od. dgl.)/; NJ sjnjnhtjē-tjår'vē kort, uppåtriktat, rakt, oförgrenat horn (hos ren) / kurze, aufrecht in die Höhe stehende, gerade, unverzweigte Geweihstange od. solches Geweih (eines Renntie res), »Spieß». sjnjutjēk, attr. -is SG snutšēk, J šńut'š́èhk; J2 šńut'š́ēhk, attr. -is; spetsig, spetsad, försedd med spets / spitzig, (zu)gespitzt, mit Spitze verseilen/; jfr sjnjuhtjē. sjnjutjō (attr.) NJ š́ńut'š́ω̄; J, J2 šńut'š́ω̄; spetsig/ spitzig/; sjnjiitjo nii'pē spetsig kniv / spitziges Messer. sjnjutjōk, attr. -is SG snutšω̄k; NJ mut'š́ω̄nk, attr. -is~, J šńut'š́ω̄hk; J2 šńut'š́ω̄bk, attr. -25 ; = s j n j u tjek. sjnjutjur-njunjāk J2 šńu̯t'š́ṵrńimāhk\ spetsnos, som har spetsig nos 1. spetsig uähb (om djur, få gel, särskilt lommen) / »Spitz schnauze», Tier, das ein spitziges Maul od. einen spitzigen Schna bel hat (von Säugetieren, Vögeln, bes. dem Seetaucher [Colymhus]). sjnjuhttjit SG snuhhtšit, NJ

s̄ńuht't'š́it; J, J2 šńuht't'š́it; spetsa till / zuspitzen. sjnjuhttjōt (adv., pred.) J2 s̄ńuht't'š́ω̄t; spetsig, slutande med spets / spitzig, in eine Spitze auslaufend /; täli skārjāìi läh sjnj. den har saxen är spetsig; tsielikkē l sjnj. skåran (i örmärket) slutar med en spets nedtill. njuu'kat, attr. njuu'kis NG attr. ńuukis, SG attr. ńūkis; NJ2 ǹim̀kat, attr. ńuɛkis; J ńūakat, attr. ńūɛL·s; kort- och släthårig (om fäll, spec. renfäll) / kurz- und glatthaarig (von einem Fell, hes. Renntierfell)/; jfr njuvkuk. sjnjuu'kat NJ2 š́ńuakat, 3 sg impf sńuwkai̯; J2 šńŭiwìakat, 3 sg impf šńuwkai̯; färdas, gå, fara fort; skymta förhi / schnell da hinziehen, schnell reisen, schnell gehen; vrn·heihuschen/; J2 (dock ej NJ2) även: hastigt kasta 1. föra fram något / J2 (doch nicht NJ2) auch: etw. rasch vorwärtswerfen, heranführen, -hringen /; knollē sjnjmi'kā fisken skjuter hastigt i väg; tåltå sjnjnn'kā elden skjuter upp med fart; ǟl'takis a isjnjnn'kā blixten skjuter också fram med tärt; J2 sjnjun'kiv såppēv jag kas tade hastigt käppen; sjnjnvkm snonav sjal'mē-mike tjatä han fick i liast tråden genom nål ögat/; jfr sjuu'kat. njuu'kis (attr.) se njuu'kat. njuu'tēt NG1 ńuu̯Hèt, 2 sg imp. ńuiotèt; SG ńūtēt, NJ2 ǹŭɛtèt; J ńùāὼHēt, 1 sg prs ńàwtàu̯; 1. knå da, klämma, trycka, pressa (med knytnäven l. med mortelstöt l.d.); pressa lös, flå av en hud (genom att pressa med knytnäven mellan huden och köttet): stöta, krossa

634 (t.ex. salt med sten 1. mortelstöt) / kneten, klemmen, drücken, pres sen (mit der gehallten Hand od. mit einem Stößel, in einem Mör ser od. dgl.); eine Haut lospres sen, ahziehen, ahsheifen (indem man mit der Faust zwischen Haut und Fleisch des Tieres fährt und druckt); (zer)stoßen, zerquet schen, zerkleinern (z.B. Salz mit einem Stein od. in einem Mör ser) /; 2. stångas (om renar, spec. rentjurar) / mit dem Geweih ein ander stoßen, »forkeln» (von Remitieren, hes. Rennlierstieren). sjnjuvkētit NJ s̄ǹuwkēbtit, J2 šńiŕ’kētit; hastigt krypa 1. slinka in i 1. ut (endast om djur) / schnell hinein- od. herauskrie chen, -schlüpfen (nur von Tie ren)/; J2 även om elden: hastigt flamma till / auch vom Feuer: plötzlich aufflammen, -lodern /; riepij sjnjnvkētij lieso sisi räven slank hastigt in i lyan (jfr sju vkēt i t). njuvkuk, attr. -is NG ń̀ùωkuhk, pred.; SG ńūkuk, pred.; F ńùwkuk ~ ńūwkuk; NJ2 ńŭwkiehk, attr. -is; J m wkiihk, pred.; NG slät och mjuk som silke (om fall, spec. renknlvs) / glatt und weich wie Seide (von einem Fell, hes. dem eines Renntierkalhs)/; SG som har vackert, tätt hår (om renar); även: som är slät och bra och ej trasslar sig (om lasso) / schönes, dichtes Haar besitzend (von Remi tieren); auch: gestreckt, glatt und ohne Knoten hleihend, sich nicht verwickelnd (von einem Lasso) /; NJ2= n ju u 'k a t (ej om lasso)/ (nicht von einem Lasso)/; F kort-

hårig (om djur) / kurzhaarig (von Tieren). njuvkutit NG ńuU'Jcutit, SG ǹükutit, NJ2 ńŭwkutit, J ńuwkutit; hli njuu'kat 1. njuvkuk / njiiu'kat od. njnvkuk werden. njuvtān NG nuivtän, SG metän, NJ2 ńmvtän, J nūwtàn; något var med man knådar 1. krossar något (t.ex. en sten 1. mortelstöt) / etw., womit man etw. knetet od. zer stößt (z.B. ein Stein od. eine Mör serkeule)/; salte-njuvtän sten var med man krossar salt / Stein, mit dem man Salz zerstößt. sjnjuvvat NJ ˋsńuvvat, 3 sg impf šńuvāi̯; J šń̀uvvat; J2 šmivwat, 3 sg impf šńuwāi̯; NJ svedas, hli svedd (om hår av elden) / ge sengt, versengt werden (von Haar, das durch Feuer angesengt wird)/; J, J2 låga, brinna högt, flamma (om eld) / lodern, lohen, hoch brennen, flammen (von einem Feuer)/; jfr (sj)njuohtjat. sjnjuvvat J2šńuwwāt, 3 sg impf šń̀mcwài; flamma upp / aufflammen, -lodern. njåhkkå NG1 ńȯhkka; SG, J ńȯhkko; J2 ńohkko, asg ńohkow; NG1 njåhkka(-altö, -miesse osv.) renko, renkalv osv. som aldrig får horn (mycket sällsynt och anses därför lyckohringande) / Renntierkuh, -kalh usw., die »kahl» hleihen, nie Geweihe aufsetzen (ist sehr selten und gilt daher als glückbringend)/; SG renko som aldrig får horn / Renntierkuh, die niemals ein Geweih bekommt/; NJ2, J2 ren l. get som aldrig får horn / Remitier, das niemals ein Geweih, Ziege, die nie Hörner bekommt /; J get som aldrig får

635 horn / Ziege, die niemals Hörner bekommt/; jfr kållā. njål'kē NG ńȯl'kē (asg.); NJ ʜʜ, J in; lunk, småtrav/Zottel- (Zukkel-)trab, langsamer (aber an dauernder und fördernder) Trab, Trott /; njål'ʿkē mannat lunka, småtrava / zuckeln, langsam tra b en/; jfr njålʿkēs, n jå l'kåtj. njåiʿkēs sG ŭȯrkēs, gsg ńȯl°kōsa; NJ ńȯlʿkēs, asg ńȯt̆°kòu̯; J ńȯl'kès, asg ńȯl°kòu̯; lunk / Zotteltrah /; NJ njål'kēs-hästa häst som lunkar bra / Pferd, das gut im Zotteltrab geht/; J njål'kės-lan'hkāi patij han kom gående med raska steg; NJ, J njåVkav vuodjet köra i lunk / in (langsamem, an dauerndem) Trab fahren, zukkeln /; njäl'kav mannat lunka / (halb laufend) dahintrottem njålʿkēstit NJ2, J ńȯl'kēstit; smålunka /langsam dahintraben, »zuckeln». njå̄lʿkijtit NG, NJ2 ń ȯ W tit; J ńȯl'kiUit; sätta av i lunk 1. små trav / in Trott od. Zoüeltrah da vonfahren, in Trott sich davon machen. njåi'kå̄satj (dimin.) NG asg ńàlùkāsai'š́a; SG ńȯl°kōsatš; = n jål ' kåtj; NG njål'kasattja (asg.) i lunk / in Zuckeltrab, gleichmä ßigem Trott. njål'kå̄sahttēt NGńol°kasahttèB̀; NJ2 Iʜ, J Iʜ; köra i lunk 1. små trav / in gemütlichem Zotteltrab fahren. njålʿkå̄stahttēt NG ńȯl'kāstahttēt; NJ2, J ńȯVkōstahttet; köra i lunk 1. småtrav / in langsamem Trab od. Zotteltrab fahren. njål'kå̄stit NG ńȯVkāstit; SG, NJ2, J ńȯl'kōstit; lunka, småtrava

/ (halb laufend) dahintrotten, langsam traben. njål'kåt SG ùȯPkot; NJ2 ui, J lʜ; lunka/in halbem Laufschritt geben, in kurzem Trab dahin trotten. njålʿkåtallat NG1 ńȯVkabtallat; frekv. till n jåF k åtit. iijälkåtit NG1 ńȯl'kȯtit; NG ńȯVkaHit, 3 sg prs ńȯl'kahta; SG ńȯl'kɯtit; NJ2, J ńȯl'kDHit; lunka, (sniå)trava / in halbschnellem Trott gehen, in (langsamem) Trab fahren, langsam traben. njåi'kå̄tj (dimin.) SG ńol°kōtš; NJ2 ńȯl°kȱš́, asg ńȯl°kȱt'š́mu̯; J ǹȯl°kōš́; sakta lunk / langsamer Trott, Zotteltrah/; jfr njål'k ēs, n jå l' kăsatj; hier'ke mannā njâl'katjav harken smålunkar. njå̄Uōt NG1 ńbᴖllω̄t, NG 3 sg prs ńMllu, neg. ùoᴖlω̄; SG ùōɛllω̄t; NJ2 ńoᴖUω̄t, 3 sg impf ńòᴖlω̄i̯; J m'ᴖllω̄t, 3 sg impf ńoᴖlω̄i̯, 3 pl. prs mlluh; 1. slicka, kalva (ren kon slickar kalven strax efter födelsen) / lecken, kalben (die Renntierkuh leckt ihr Kalh so fort nach der Gehurt ah) /; nj. miesijt kalva / die Kälber lecken, kalben (von der ganzen Herde zur Setzzeit) /; J njallom-ai'ke kalvningstid / Kalbungszeit, Zeit des Kalbens/; 2. slicka; nj. kanäv slicka lav från stenar 1. trädstammar (om ren) / Flechten von Steinen od. Baumstämmen »lecken» = äsen (von Remitieren). njå̄Iōk J ńòᴖlω̄hk, pred., attr.; som icke har kalvat/»ungekalht», (noch) nicht gekalbt habend /; njalök ällö vajhjord soni ännu icke kalvat (för året) / Herde von

636 Renntierkühen, die (in diesem Jahre) noch nicht gekalbt haben. njå̄iōt-ai'kē J ńòᴖlὼt-ài̯ɛkm̀ kalvningstid (för renkor) / Kalhungszeit, Setzzeit (für die Renntier kühe). njå̄lōtit NG, NJ2, J r̆iòᴖlω̄htit\ kaus. av n jållōt med spec. het.: slå sig ned med hjorden 1. valda renarna på en plats, där vajorna kunna kalva i lugn och ro / kaus. von nj. mit der spez. Bedeutung: mit der Herde an einem Platz Halt machen, wo die Kühe in Ruhe kalben können, und dort bleiben und die Remitiere hüten /; njålötit älov id.; NG även: föda (om renko) / auch: kalben (von einer Renntierkuh) /; tanne (hiir), tasi (där) kal njalot kalvar hon nog; J njalōtim-al'kē kalviiingstid / Kalhungszeit /; = n jâlōt-ai'k ē; njatōtim-räi'nō ren vaktning i kalvningstiden / Hüten der Herde in der Kalhungszeit/; njalōtim-atnani mark där man kan låta renkorna vistas under kalvningen j Gelän de, wo man die Renntierkühe während des Kalbens sich aufhaUen lassen kann. njå̄lustahka NG1 ńò'·Hustah̀ka, SG ńȱliista, NJ2ńȱlustahka, J ńōlus; något aü slicka 1. något som man kan slicka (t.ex. salt soni man ger boskapen) / etw. zum Lecken, etw., was man (auf)lecken kann (z.R. Viehsalz für das Vieh) /; J njåhis-nārrē lä kalte tan kārēn mieŕkēs det finns nog så pass mjölk i det fatet, att man kan slicka upp den; NG, NJ2 (ej J) så pass stor harfläck 1. så pass många stenar som sticka upp ur snön om våren, att renen kan

»slicka i sig» (njållöt) litet lav till föda / so große apere, schnee freie Stellen od. so viele aus dem Schnee herausragende Steine, daß das Remitier im Frühjahr ein wenig Flechten als Futter abäsen, in sich hineimilecken» (njăllōt) kann /; tan mat njahistahka, at räi’na viessu så pass nj., att re uen lever/so viel »zum Lecken», inj.), daß das Remitier leben kan n. njå̄lutit NJ2 ńȯlutit, J ńōlutit; konthi. av n jå llō t 2. njå̄mmēl SG ńòmmēl; NJ2, J ńo'ᴖmmèl, gsg -a; hare, Lepus timidus / Hase. njå̄m mēl-taktē SG ńòmmēlatàktē; NJ2 iʜ; J ńǟ̭ᴖmmèl-tcùkʿtē; en av renens halskotor (SJ~ den 5:e från huvudet räknat) / einer der Halswirbel des Renntieres (SJ°° der fünfte vom Kopf an ge rechnet). njå̄mmōt NG ńoᴖmrnὼt, 3 sg prs m'Mmnu; SG ńōɛmmω̄t; NJ2 ńǟᴖmmὼt, 1 sg prs ńoᴖmὼw; J ńo'ᴖmmω̄t, 3 pl. prs ńōnimu, 3 sg impf ńǟ̭ᴖmὼi̯; fatta, gripa tag omkring något (illat.) / etw. um schlingen, umfassen, mit den Händen um etw. greifen (illat.) /; NJ2 lijamöv mån hinji tav jdkav jag fattar tag omkring halsen på dig och du här mig över den har bäcken. njå̄m utit NG* ńo'·tmu'Hit; SG, NJ2 mmutit, J ǹōmutit; NG gripa tag i helt lätt, snappa tag i; (om hund:) nafsa / ganz leicht etw. umgreifen, einen raschen Griff um etw. fassen; (von einem Hund) (leicht) schnappen /; NJ2, J ilerat.-konlin. av njâm m ōt; nja-

637 mutin mnoraita de grepo tag i träden(s grenar). sjnjå̄h palit NG sńoᴖhpalit, NJ s̄ńȱhpalit, J šń̀ōhpalit; äta litet grand i hast (om ren) / rasch ein klein wenig äsen, weiden (von Renntieren) /; mahttäk sd ällo taime sjnjahpalit kan hjorden heta litet i hast här, månntro? sjnjå̄palʿtahka NG š́ńoᴖpal'tahk; NJ2 lʜ; J šńōpalʿtahka; något (li tet) att heta (för renen) / etw. (weniges) zum Ahäsen, Ahweiden (für die Remitiere). sjnjå̄hpat NG Mòᴖhpat, NJ 'sńȱhpat, J šń̀ōhpat; heta något litet (om ren) / ein klein wenig äsen, weiden (von Remitieren). sjnjå̄p atit NG s̄ńòᴖpatit, NJ ˋs̄ńȱpatit, J šńōpatit; heta, slicka i sig litet här och där (när det finns litet bete) / liier und da ein we nig weiden, äsen (wenn nur ge ringe Weide da ist). sjnjå̄patit NG 3 sgprsš́Mᴖpahta; J 3 sg prs šńōpahta; (opers.) det ar möjligt att heta, slicka i sig litet (renbete) / (unpers.) es ist möglich, ein wenig zu weiden, ein wenig Futter abzuäsen (von der Weide der Remitiere)/; kal vehi sjnjåpata det finns nog något litet att heta; kal sjnjåpata tanne nog är det möjligt att (går det, finns det litet att) beta här. (sj)njå̄rētit NG ńoᴖrēt̄'tit, SG šńōɛrēhtit, NJ2 ńòᴖìūHit, J {šp̀ìǟ̭ᴖiŭhtit; hastigt tömma ur sig (om bäckfåra, där vattnet tillfälligt flödar och lika hastigt rinner hort); rinna av (om smältvatten på isen) / rasch leer werden, schnell sich verströmen (von ei nem Bach, der zeitweise hoch

gellt, dessen Wasser aher ebenso rasch sich verläuft); ahfließen, ahlaufen (vom Schmelzwasser auf dem Eise)/; (sjjnjarētam lä jåhkå hacken har tömt ur sig, sjunkit, så att det åter är litet vatten. (sj)njå̄rrat NG (š')ń̀oᴖrrat, 2 sg imp. ńòᴖral; SG šńōɛrrat; NJ2 s̄ńōrmt, 3 Sg prS ÄmOrtfTā; J (š)ńōrrat, 1 sg prs (šjńōrau̯, 3 sg prs (šìńdᴖrrā; J2 (šìnōrrat; 1. NG, SG, NJ2, J, J2 hälla, skänka i (t.ex. kaffe ur pannan i koppen) / ein gießen, einschenken (z.B. Kaffee aus dem Topfe in die Tasse)/; NG njarah, SG, NJ2 sjnjårah, J njarah käffa(v) häll i kaffet! 2. NG (utan [?]) sorla, porla /(ohne [s]) murmeln, rauschen /; J rinna (om häck, rännil) / rinnen. Hie ßen (von einem Bach, Wässer chen). (sj)njårristit NG ńȯ̆r̆ristit, NJ s̄noᴖrristit, J šń°n,rristit; hälla, skänka i litet grand / ein klein wenig eingießen, einschenken /; sjnjårrista iminji käffav häll i litet kaffe åt mig! (sj)njårrit NG ńȯ̆r̆rit, NJ2 s̄ńoᴖrrit, J šń°r,rrit; = (sj)njårrat. njå̄rvāstallat NJ, J ńoᴖrvāstallat; NJ börja smått hrunda (om rentjur före l. i början av hrunsttiden)/anfangen ein wenig hrunftig zu werden, zu hrunften (von einem Remitierstier vor od. im Anfang der Brunftzeit, in der Vorbrmift) /; J bjuda till att hruiida (om en renoxe som är illa snöpt) / versuchen, sich anstrengen zu hrunften (von einem schlecht kastrierten Renntierochsen )/; jfr n järvāstallat. njår'vē NG ńoᴖrɛvē; NJ ńoᴖrɛvē,

638 asg ńo'ᴖrvèu̯; J ń°r>rɛvē, asg m'ᴖrvèu̯; fint löst fett, som avsätter sig på händer och kniv, när man slaktar en ren, som fetmat 1. är fet, 1. sysslar ined andra feta sa ker (på ren soni magrat är fettet hårdare och fastnar inte på hän derna) / feines, weiches Fett, das an Händen und Messer sich an setzt, wenn man ein fettgewor denes od. fettes Remitier schlach tet od. mit anderen fetten Dingen hantiert (bei mager gewordenen Remitieren ist das Fett harter und hleiht nicht an den Händen kle ben)/; i lä kcìit lassjōmin: njår'vē vau'tä klhtij den är (var) inte stadd i avmagring: nj. häftar vid handen. njår'vōt NG 3 sg prs ńȯ̆r"vu; SG ńorɛvω̄t, NJ2 ńoᴖr’vὼt; J ń°rrɛvὼt, neg. m'ᴖrvω̄; 1. smeta av sig, avsätta sig (om fett på händer, kniv etc.) / sich ahschmieren, sich ansetzen (von Fett, das an Hän den, Messer usw. klehenbleiht)/; NG jiio lä piiol'tōmin, piioi'te njar'vn (renen) håller på aU hli fet, fettet avsätter sig (på kniven); 2. bli flottig / fettig werden /; J sjtadtjō lä njår'vnm stekpannan har blivit flottig. njå̄satit NG1 ńòᴖsatit, SG ńōɛsä tet, NJ2 ńōsatit; kontin. av nja s sat, het. 1. njå̄satit NJ2, J ǹōsa'Hit; för flytta, driva en renhjord 1. ren skock sakta framåt (NJ2 under det den betar smått, J utan att låta den heta) / eine Remitier herde od. ein Renntierrudel lang sam vorwärts treiben, langsam vorrücken lassen (NJ2 während

die Tiere dabei ein wenig äsen, J ohne sie äsen zu lassen). (sj)njåsjkōla (adv.) NJ s̄ńoᴖs̄ kὼla, J r̆ŕnškὼla ~ šm̀rš́kὼla; grensle / rittlings, grätschlings, beiderseitig aufsitzend od. lierahhängend/; tjanäh sparron ja håi'kåta sjnj. bind ihop dem två och två och släng dem grensle över (t.ex. aii'lē-miiorrajl (sj)njåsjkuiakkōi (adv.) NJ ˋš́ńoᴖs̄kulakkὼi̯', >1 (š)ń°rškulakkὼi̯ ~ (š)ŭ°r\škulaklcὼi; grensle / ritt lings/; sjnj. katsöstithänga grensle (Över) / beiderseits (Über etw.) herabhängen. njå̄skātj (dimiii.) se njåskē. njaskē NG ńoᴖškē, iness. sg ńoᴖskēn, dimin. ńòᴖskäš́; SG ǹòsskē; NJ2 ǹoᴖšJcē, iness. sg ǹòᴖslcen; J ǹ°nšìcē, iness. sg uo'ᴖskèii; NG, J en sänka mellan två låga herg l. bergåsar / Talsenke zwischen zwei niederen Bergen od. Berg rücken/; jfr ken'tsē; SG dal (var som helst) / Tal (in heliehiger Lage)/; NJ2 hredare sänka i en herg- l. fjällrygg l. mellan två fjälltoppar / hreitere Einsen kung in einem Berg- od. Hochgehirgsrücken od. zwischen zwei Hochgehirgsgipfeln. njå̄ssalit NG ǹòᴖssalit, NJ2 ńōssaht; ge sig sakta i väg, sätta sig sakta i rörelse (om renhjord l. -skock, ej om enstaka ren) / sich langsam auf den Weg machen, sich langsam in Bewegung setzen (von einer Rennüerherde od. ei nem Rudel, nicht von einem ein zelnen Remitier)/; NJ2yuo te njåssalij ällö hjorden gav sig sakta i väg. njå̄ssat NG1 ńòᴖssat, SG ńōssat;

639 NJ2 ńōssat, 3 sg prs ńoᴖssā; J NG, NJ2, J renkalv under första ńōssat, 3 sg prs m'ᴖs̀sā, 3 pl. prs levnadsveckan l. medan han ännu ńōssih; 1. vara i sakta rörelse, är mycket svag / Renntierkalh röra sig sakta (om ren- l. get während der ersten Lehenswoche flock 1. renhjord, ej om enstaka od. solange es noch sehr schwach djur) / in langsamer Bewegung ist /; jfr n jäh'lōt. sein, sich langsam bewegen (von njäh'lōt NG1 ńä̀bɛīω̄t, 3 sg impf einer Remitier- od. Ziegenherde, ńǟblὼi̯; SG ńä̀hɛlω̄t; NJ2 ńä̀bɛlὼt; nicht von einzelnen Tieren)/; J J ńä'bɛĭω̄t, 3 sg impf ńǟblὼi; hli puol'tan harn tat njåssā; ällδ litj kraftlös (om renko, som nyligen täuk det rör sig ju något på slutt kalvat) / kraftlos, schwach wer ningen; det är väl hjorden; NG1 den (von einer Remitierkuh, die förflytta sig utan att heta på vä vor kurzem gekalbt hat). gen (om renflock, ej enstaka ren) njäh'tsō NJ2 ùàbɛtsω̄, npl r̆iǟp/ weiterrucken, sich weiterbewe tsω̄h; J ńa'bɛtsω̄-miǟ̭sse; renkalv gen, ohne auf dem Wege zu äsen under de första levnadsdagarna (von einem Rudel, nicht von ein /Renntierkalh während der ersten zelnen Remitieren)/; 2. J, J2 även: Lehenstage/; jfr njäh'tsōt. brinna sakta (om eld) / auch: njäh'tsōt NG ń̀ä̀tŕtsὼt, 3 sg prs langsam brennen (vom Feuer). ńèbHsu; NJ2 Iʜ; J ńā'bHsω̄t, 3 sg impf ǹǟptsὼi̯; 1. NG (om ett njå̄htsat se nähtsat. njå̄htsē, attr. njå̄tsēs NG ńbᴖh- subj.) höja sig under en tyngd, tsē, attr. ńoᴖtsès, komp. ńoᴖtsēp; sjunka in (t.ex. om å t n å r i s ä l i 1. NJ2, J ńoᴖhtsē, attr. ŭòᴖtsēs; trög lnouve); svikta, ej riktigt kunna (J endast om kvinna)/träge, lang stå på benen (om nyfödd ren kalv) / (von einem subj.) sich sam (J nur von Frauen). njå̄htsōt NG ńòᴖhtsω̄t; NJ2, J unter einer Last beugen, hiegen, einsinken (z.B. von den Haupt moᴖhtsὼt; hli trög(are), langsam(mare) (J om kvinna, NJ2 om zeltstangen, S in . , od. einem Ahmänniska i allm.) / träge(r), lang- stellgerüst, /.); schwanken, einsam(er) werden (J von Frauen; knicken, nicht ordentlich auf den NJ2 von Menschen i. allg.)/; se Beinen stehen können (von einem neugeborenen Renntierkalh)/; 2. njåhtsē. njäh'h) NG1ùä̀bɛlω̄; NJ2ńä̀ìplω̄, J kalva (om renko) / kalben (von npl ńǟblὼb, r̆iä̀bHὼ-mėĕssē, J ńabɛ- einer Renntierkub)/; jfr njäktjōt. lὼ-meessē; NG1 svag, kraftlös (sänjädda NG1 ńä̀ddʿa; NJ2 Iʜ, ges om renkalvar under första J ʜʜ; dålig hund/schlechter, un levnadsveckan och är deras epi brauchbarer Hund. tet; säges även om hundar, barn) njiiddsē NG ńä̀d̀sē, npl ńä̀t'̀s ē 1'-, / schwach, kraftlos (wird von den NJS ʜʜ, J ʜl; eil som hrukar Visa Renntierkälhern in ihrer ersten tänder / einer, der die Zähne zu Lehenswoche gesagt und ist ihr zeigen pflegt/; jfr njieddsit. gewöhnliches Epithel; man sagt njäddsōt (adv.) NG ǹä̀d̀sω̄t, NJ2 es auch von Hunden, Kindern)/; ńä̀d̀sὼt; J n; i grinande ställning

640 (om munnen l. tänderna) / mit muht; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; NG stumla grinsend geöffnetem Mimd (so (oni barnunge som inte kan daß die Zähne gefletscht, gehleckt springa ännu) / wackeln, torkeln werden) /; NG njal'me lü tanne (von einem Kind, das noch nicht älu nj. han har alltid inunnen laufen kann) /; SG digna under förvriden till ett grin (så att tän för tung hörda (om ren) / unter derna synas); NJ2 nj. pänĕh pahtä zu schwerer Last niedersinken pet̄n a hunden kommer grinande (von einem Remitier). med blottade tänder; jfr njieddnjäptsas NG npl ńä̀bŋsasa: NJ2 sit. ʜʜ, J iʜ; svag, sviktande (om lemmarna på en nyfödd renkalv) njäi ka J ń̀a 'fku — nei'ka. njǟikastit NJ2 ńä̀i̯llastii, J ńǟ̭i̯- schwach, nachgehend, einknikkastit; (opers. 1. med kuoltō, lahttö kend (von den Gliedern eines som sulŋ.) yra över, yra igen neugeborenen Renntierkaihes) /; (litet yrväder; när det blåses upp njäb'tsasali läh lahtöh lemmarna så pass snö, att en väg 1. ett spår (henen) äro svaga (kunna inte täckes) / (unpers. od. mit kiiolto, riktigt håra kalven). Schneegestöber, lahttö, Skispur, njäptsutit NG* ùĕ̮ptSuhtit, SG alssuhj.) verschneien.iiherschnei- ńɛptsuhtit; NJ2 IH; J ǹɛptsutit; NG, en, verwehen (trans. bzw. intr.) SG = njäh'tsōt, het. 1 (om flera (hei leichtem Schneetreiben; wenn suhj.) / = njäh'tsōt, Bedeutung 1 so viel Schnee aufgewirhelt wird, (von mehreren suhj.)/; jiio kīittij, daß ein Weg od. eine Spur ver at juol'kēh njaptsiitin har, så att schneit wird) /; njäikaslam lij henen sviktade; J kalva (den ena hiottait spåren hade yrt igen; efter den andra, om renkor) / njaikastam lij lahttö skidspåret kalben (eine nach der anderen, hade yrt igen. von Renntierkühen). njärak, attr. -is ìśJ ŭä̭r̄ ahk, attr. njäi'kat NG1 ńä̀f kat (obsolet); NJ2 iʜ, J ʜʜ; = njäi'kat. -is; grund, stenig och fylld med sandhankar (därtill rätt bred och njäi'tēt se njei'tēt. njäktjōt NG1 ńä̀kʿt'š́ὼt, 3 sg prs med grenar; om häck) / seicht, ńèkʿt'š́u, 3 sg impf ńǟkt'š́ὼi̯; NJ2 steinig und voll von Sandbänken ʜʜ, J ʜʜ; 1. svikta, höja sig un (dazu recht breit und mit meh der en börda / einknicken, nach reren Armen; von einem Bach)/; geben, sich unter einer Last bie jfr skǟr ak. gen /; jfr njäb'tsōt; 2. sjunka in sjnjärāskuvvat se snǟr āskuvunder tryck (oni mjukt föremål) v a t. / unter einem Druck (ein)sinken njärav NJ'^åār««, gsg ńǟ̭rrarna; (von einem weichen Gegenstand)/; ställe i häck där den rinner i flera 3. vika sig (om knivegg) / nach rännilar och bottnen är fylld med gehen, sich umhiegen (von einer sandhankar; häcken hred och Messerschneide)/; jfr m åddsō- grund; vattnet för litet för att tit, m äddsōtit, påddsōtit. täcka bottnen / Stelle in einem njämutit NG ńè̮-mutit, SG m- Rach, wo dieser in mehreren

SKRIFTER UTGIVNA GENOM

LANDSMÅLS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UPPSALA ------------------------------------- Ser. C :1 -------------------------------------

H. GRUNDSTRÖM: LULELAPPISCHES WÖRTERBUCH

LULELAPSK ORDBOK PÅ GRUNDVAL AV

K. B. WIKLUNDS, BJÖRN COLLINDERS OCH EGNA UPPTECKNINGAR

UTARBETAD AV

HARALD GRUNDSTRÖM

MIT DEUTSCHER ÜBERSETZUNG

Fase. 5

njär'kalit—pähkutit

A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA EINAR MUNKSGAARD, K0BENHAVN

Tryckt med bidrag av Svenska Staten, Humanistiska fonden, Hjalmar Lundbohms minnesfond, Jokkmokks kommun, Jokkmokks allmänningsfond samt Gällivare kommun.

LUND 1949

CARL BLOMS BOKTRYCKERI A.-B.

641 Rinnen dahinfließt und der Bo rentjur i början av brunsttiden) / den voll von Sandbänken ist; Miene machen zu hrunften, aber wohei der Bach hreit und seicht noch uninteressiert (von einem und die Wassermenge zu gering Ilenntiersticr im Anfang der ist, um den Bachgmnd zu be Brunft, der Vorhrunft)/; jfr njarvāstallat. decken. njǟtastit J ǹɛtastit; stryka på, njär'kalit NG ńä̀rakalit, NJ2 ńä̀rɛlcalit; J rʜ; NG förflytta sig smeta på (målarfärg, tjära, smör något på egen hand / sich von 1. d.) / aufstreichen, aufschmieren seihst etw. von der Stelle hewe- (Farbe, Teer, Butter od. dgl.). gen, (vorn Platz) rücken/; NJ2 njǟttsutallat NG ńè̮ttsubtallat, sätta något i rörelse, puffa till SG ǹɛtsuhtallat, NJ2 iwtsubtallat, något så att det kommer i rörelse J mt̄su'Hallat; gå och grina och / etw. in Bewegung setzen, einer visa tänderna (om argt djur, mest Sache einen Stoß gehen, so daß hund och varg) / das Maul ver sie in Bewegung kommt/; jfr ziehen und die Zähne zeigen, flet schen (von einem in Wut gerate n ir'h k alit. njǟrʿkastit TL ńātkastit; J IH; nen Tier, meist Hund od. Wolf)/; jfr n jied d sit, njäddsōt. = njär'kat, het. 1. njǟuhkatit NG ńä̀ig̀hkatit, NG1 njär'kat NG1 ńä̀rakat(obsolet); TL ńä̀0akat; NJ2 ńä̀rɛkat, 1 sg prs ńä̀ɯ̭hkatit, SG ńäuhkuhtit; NJ2, J ńɛrʿkau̯; J ʜʜ; 1. NG1 yra något ǹɛu̯hka'Hit; »jama» (om dalripans (snöyra)/ein wenig stöbern, wir [reuhsak] houa, ej om kierun) / beln (von Schneetreiben)/; 2. NJ2 »miauen», klagen (vom Ruf des driva på hjorden litet, så att den Moorhuhn Weibchens [reuhsak], kommer i rörelse från viloplat nicht des Alpenschneehuhns \kiesen / die Herde ein kleines Stück rna])/; jfr njeu'hkēt. vorwärts treiben, so daß sie von nubbē NG1gsg nuppè, SG nubbē; dem Ruheplatz weg und in Bewe NJ2 nubnē, gsg nuppē; J nubbē, gung kommt/; jfr njierʿkētit. gsg mippē; 1. andra, andre (ordningstal) / der zweite (Ordnungs njiirʿkētit se njierʿkētit. zahlwort) /; (SG) nuppē låhkåi på sjnjärrāsit se snärrāsit. njärvāstallat NG1 ńä̀rvàstallat, det andra tiotalet (i talen 11 t.o.m. NJ2 ńä̀rvāstallat; J ʜʜ; 1. (om 19) / in den zweiten »Zehner» illa kastrerad härk:) bjuda till (hinein) (Bestandteil der Zahlwör att hrunda men icke kunna (ej ter von 11 bis incl. 19)/; akta om rahkā hier'ke) j (von einem n. l. elva / »eins in den zweiten schlecht kastrierten Renntieroch Zehner» (hinein), elf/; knokte n. l. sen) sich nach Kräften bemühen tolv osv. / »zwei in den zweiten brunftig zu sein, zu hrunften, Zehner» zwölf usw./; mibbe lävaber nicht können (nicht von vē, se lāvvē·; NG, NJ2, J mippe rahkä hier'ke, einem brunftigen peive i övermorgon/Ühennoigen/; Härk)/; 2. NJ2 även: hjuda tili 2. den ene, den andre; (en) an att hrunda men ointresserat (om nan; framför lokalkasus: grann-; 41

642 plur. andra, andra människor, grannarna / der eine, der andere; ein anderer; vor einem Lokal kasus: Nachbar-; plur. andere, andere Menschen, die Nachbarn /; nubbē vuorkij, nnbbe pätsij den ene for, den andre blev kvar; nnbbe val pätsij hara den ene blev kvar; (J) fārt mibbē,jnohkke nnbbe varannan / jeder zweite /; ij kalʿkah nuppijta kuoimĕ vikijt hållat man skall inte tala om sin nästas fel för andra (grannarna; utan hellre säga det till honom själv); vuotjēh tån a i nuppev skjut du den andre också!; nnppēn katēn i grannkåtan / in dem Nachharzelt /; nnppe sii'tai till grann byn / zum Nachhardorf/; 3. den ene — den andre = varandra / der eine — dem (den usw.) an dern = einander /; NJ2 mij kal'kap vieliketit nnbbe nuppev vi skola hjälpa varandra / wir sol len einer dem andern ( = einan der) helfen/; jfr kaska, kaskan, k ii o i ' m ē. nuhhēlis (adv.)J nubbēlis; (från) på ena sidan — (från) på andra sidan / (von) auf der einen Seite — (von) auf der anderen Seite /; n. staorra jäareh ja aiioh, n. ta le kar stāhpal-jåkah, mait - - på ena sidan stora sjöar och älvar, på andra sidan sådana stenskravelhäckar, som nuffā NJ2 IH: J nuffä, asg nuffàu̯; kort klabb (1. vedträ), som glöder i ena ändan / kurzer Holzkloben (od. Holzscheit), der an dem einen Ende glüht/; tjåskånuffā tsahkä klabben glöder (i ena ändan). nuffui se nufōl.

nufōl ~ nuffui SJ nufful; NJ2 ʜʜ; J mtfω̄l, gsgnuffula; = nuffä. nuggistit SG nuggistit, NJ2miggʿistit, J nmjGistit-, lugga litet/ein wenig beuteln, zausen. nuggit SG nugyit, NJ2 nuggʿit, J nuc/Git; lugga (dra någon i hå ret) / beuteln, zausen (jdn an den Haaren ziehen). nui'vōt NG nuiɛvὼt; NJ2 nia3vω̄t, 1 sg prs nmvὼic; J im fvω ̀t ; NG blidka / besänftigen, be schwichtigen /; NJ2, J fjäska, krusa för (en flicka, ack.); för söka tillfredsställa (t.ex. ett kin kigt hani); krusa (för att få ett tjänstehjon) / (vor einem Mäd chen, acc.) scharwenzeln, (ihm) schöntun; zu beruhigen versuchen (z.B. ein pimpeliges Kind); (jdm) schöntun, um den Bart gehen, um einen Dienstboten zu bekom men /; mån hähttnjiv nui'vöt jinnav jag måste krusa mig till ett tjänstehjon. nulikahit N G nuliknhit, 3 sg prs niih̀kai̯ (sällsynt); SG nulikahit-, NJ2 Iʜ; J nuh̀kahit (sällsynt); anse, tycka att man fått för litet / der Meinung sein, daß man zu wenig bekommen hat, sich für benachteiligt halten. nukākit NG niikäkit; NJ2 iʜ, J ʜʜ; bli (för) kort (om lerpipa som gått av) / (zu) kurz werden (von einer Tonpfeife, die abge brochen ist). nnhkē NG mih̀km̀, NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; pii'hpa-n. helt kort pipa (spec. lerpipa som gått av) / ganz kurze Pfeife, (hes. Tonpfeife, die ab gebrochen ist) /; jfr nåhkē, når'htsē. snukta NG snukʿta, asgsnuwwta;

643 SG snukta, gsg snuhta; NJ, J pern, nach vorn hin fallen, hinsnukʿta, asg snuwwtaiu̯; J2 snukHa, schlagen. gsg snuwhta; snus/Schnupftahak. imlla NG13 nul̀t̆a (ohsolet), NG8 nuktalit NG1 nukʿtalit, SG nuk- nulia; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; = njåhlckå; talit; hestraffa, tillrättavisa / be NG8 kullig renko / geweihlose, »kahle» Renntierkuh. strafen, zurechtweisem nui'hpalit NG nuk'hpaht; NJ2n; snuktit NG, NJ, J snukʿtit; SG snuktit, J2 snukHit; snusa (J2 an J nulshpaht; = n u 1'h pi t. tingen »njiinnjāi sn.» dra snuset nulʿpas NG1 niil'pas, ess. nulʿin i näsan l. »njal'mäi sn.» lägga pasin, pred., attr.; NJ2 nuVpas, snus i munnen) / schnupfen (J2 pred.; J ffl; 1. NG1 (ej NJ2) heit entweder »njimnjäi sn.», Schnupf- kal och jämn med avrundade tahak in die Nase einziehen, konturer (om mindre höjd 1. od. »lìjal'māi sn.» [eine Prise] kulle) / ganz kahl und eben mit Schnupftahak in den Mund le ahgerundeten Konturen (von ei gen)/; jfr n u v sk it. ner kleineren Anhölle od. einem (s)nuktō NG nukʿtω̄, dimin. Hügel)/; tah lä 7i. pai'hke det nuwbtuš́; SG nuktω̄, elat. sg nulih- här är en kal jämn plats; 2. NG1, tω̄s; NJ2 nukʿtω̄, asg nuwwtὼw; J NJ2 stukad, snopen, moloken / snuĭcʿtω̄, asg smewWtὼw; NG, NJ2, geduckt, »niedergehügelt», klein J hopkramad holl 1. klump av laut gemacht, niedergeschlagen. något (som man tar i handen), nul hpe NJ2 ʜʜ; J nut̆ɛhpē, iness. tott 1. klump av hår etc. / zusam sg nul'pèn; skoglös bergknalle/ mengedruckter Ball, gehallter baumloser Felsenhöcker, wald Knäuel von etw. (das man in lose Felskuppe/; se även sn il'h die Hand nimmt), Büschel od. pē, n u l'hpō. Knäuel von Haaren usw. /; SG nuiʿpētit NG nul'pēhtit, SG nul'(någon sjukdom hos renarna/eine pētit; NJ2, J mil'pē'Hit; fälla hor Krankheit der Remitiere) /; jfr nen (enligt naturens ordning) / das Geweih ahwerfen, ahstoßen -n u v h t u k. snukurmaddat ~ snåkurmad- (als natürliche Lehenserscheidat NG smikunnadel'a t; NJ, NJ2, nmig)/; jfr n u lʿp ētit 2. J, J2 snȯkurmaddat; snuhhla över nul'petit NG nul'pētit; NJ ʜʜ; något, stumla (t.ex. av trötthet hindra renarna alt sätta horn och sömnighet); ramla framstupa (om skadeinsekter) / die Remi (gång på gång) / üher etw. stol tiere hindern, Geweih aufzusetpern, straucheln (z.B. aus Müdig zeii, zu »schieben» (von Insektenkeit od. Schläfrigkeit); (immer Schädlingen). wieder) vornüber hinsfürzen, hinnul'hpistit NG nulshpisttt; NJ2ʜ; purzeln. J nulɛhpistit; NG 7i. kattsait skära snukurmastēt ~ snåkurmastet naglarna / die Nägel schneiden /; NJ, NJ2, J, J2 snȯkurmas̀tèt; J = n iiF lip it. nul'hpit NG nulehpit; NJ2, J snuhhla, falla framstupa (hastigt, plötsligt)/(schnell, plötzlich) stol nulehpit; såga av hornen på en

644 ren (NG även i allm. såga av = n āllat) / einem Remitier das Ge weih ahsägen (NG auch i. allg. ahsägen= n āllat). nul'hpō NG nuPhpω̄, NG1 melu'hpω̄, SG mtlɛhpω̄; NJ2 nul3hpω̄, npl nulʿpω̄1'-, J niePhpω̄, gsg nul'pω ̄; 1. hanren som fällt hor nen 1. fått dem avsågade t männ liches Remitier, das das Geweih ahgeworfen hat od. dem es abgesägt worden ist/; sarves-n. rentjur som fällt hornen / Renntier stier, der sein Geweih ahgeworfen hat /; kāskēk-n. hanren som för lorat hornen i följd av kastrering / männliches Remitier, das sein Geweih infolge Kastrierung ver loren hat /; sakim-åiv-n. hanren vars horn äro avsågade / männ liches Remitier, dem sein Geweih ahgesägt wurde/; 2. nnl'hpδ- om ren: som har fällt hörnen; om ting (fig.): truhhig, utan spets/ von Remitieren: mit ahgeworfenein Geweih; von Dingen (hildl.): stumpf, ohne Spitze /; niil'hpōkärna sko som ej har någon or dentlig näbb / Schuh, der keine ordentliche Spitze, keinen ordent lichen Schnabel hat/; n.-råtnō en icke-dräktig nnl'hpo-homen un der 5. levnadsåret från mars / nicht trächtiges, nicht »beschla genes» nn/'/ipö-Renntierweibchen während des fünften Lehensjah res vom März an /; NG n.-varēk (J n.-årēk') en nnl'hpo-hanren un der 2. levnadsåret från mars / ein niiZ'/jpō-Renntierniännchen im zweiten Lebensjahr vom März an /; n.-vuonjal en nul'hpo-honren (icke dräktig) under 2. lev nadsåret från mars / ein (nicht

trächtiges) nn/'/ipö-Renntierweibchen im zweiten Lebensjahr vom März an /; n.-imonjal-råimtj en nul'Iipö-homen (icke dräktig) un der 3. levnadsåret från mars månad/ein (nicht trächtiges) nul'hpōRenntierweihchen im dritten Le bensjahr vom März an/; n.-vuopes en mil'hpō-hūnrcn under 3. lev nadsåret från mars månad / ein /in/'/i/jō-Renntiermän riehen im dritten Lebensjahr vom März an /; 3. NG1 en jämnt kullrig utlöpare från ett berg (ej med skarp ås; jfr njunnjē, bet. 3; även ortnamn) / ein gleichmäßig abgerundeter Ausläufer eines Ber ges (nicht mit scharfem Grat; vgl. njiinnjē, Bedeutung 3; auch Ortsname). nul'sat NG miFsat, 3 sg impf nul'sai̯; SG nulɛsat; NJ2 nulɛsat, neg. iiid'sa; J nulɛsat, 2 sg prs nul'sab; stöta något mot något/ etw. gegen etw. stoßen /; NG inil'sai tjårvijt stötte hornen (säges om en ren som fått nya horn [åta-tjarvak] och skadat dem ge nom alt stöta dem mot något hårt) / es hat das Geweih (an)gestossen (sagt man von einem Remitier, das ein frisches Geweih aufgesetzt [åta-tjarvak], dasselbe aber durch Anstoßen an etw. Haldem beschä digt hat)/; NJ2 md'siv kietav kierrisa viiosti jag råkade stöta handen mot släden (så att jag lick sår). nui'satit NG nuPsatit; SG, NJ2, J nut̆ɛsatit; NG stöta till helt litet / ganz schwach zustoßen /; SG stöta sig / sich (an)stoßen /; NJ2, J stöta något mot något (en gång) / etw. (einm al) gegen etw. sto ßen /; mil'sativ tav päiihtjas kietav

645

kierrisa vuosii jag stötte den här nach der einen Seite hinken /; kuoiihte pälläi nuoi'pu, kä vaddsä sjuka handen mot släden. nuoh'rē ~ njuoh'rē NG n“ģb3iū han haltar på håda sidorna, när l-pä̀šsè), SG nuōbɛrē-pēssē; NJ2 han går. iiuohkahit NJ2, J nùvhkahit; n"ȯbɛrē, asg nuģbrèu̯; J n"òbɛrèp iešsē ~ ń“ȯbɛrè-p.; det innersta anse för nog 1. tillräcklig, vara lagret av näver närmast harken nöjd med något (ack.) / elw. für (tunt som en hinna) / die innerste genügend od. hinreichend anseSchicht der Birkenrinde, unmit- hen, mit elw. (acc.) zufrieden telhar auf die Borke folgend sein/; mån niiolikahav mait anäv jag ar nöjd mcd vad jag har. (dünn wie ein Häutchen). nuokēs NG nuǟ̭kēs, upl niωhniioh'rō NG n“ȯborω̄; NJ2 in, kāsah; SG nŭökēs, asg nŭöhkāsau; J ʜʜ; = n u o h 'r ē . snnoddsē J sn“ȯd̀sē', se nj u- NJ2 niωkēs, asg nmhkàsau̯; J nŭģkēs, gsg nmhkäsa; 1. nog, tillräck njāk. ligt / genug, genügend, hinrei snuoggal, attr· -is NG attr· sìì“ôggʿalis; SG snuöggalis; NJ chend /; te lä niiokēs det är nog; sn"ģggalis, pred.(?), attr.; J attr. mån läv nuolikäsav pårråm jag sn,lȯggʿalis; J2 sn“òggal (is̀), pred., har ätit nog, tillräckligt / ich habe attr.; som går och snusar över genug gegessen /; 2. nog, tillräck allt (om hund) / üherall hermn- lig^) (som hest. till subst. 1. adj.) sclmülTelnd (von einem Hund)/; / genug, liinreichend (als Bestim sniwggalis päna hund som går mung zu subst. od. adj.)/; nnokēs och snusar överallt / Hund, der piehmo nog, tillräckligt med mat herumgeht und iiherall herrnn- / genügend Essen /; miokēs pivval, piwi'tē, stnorak nog, tillräck sclmuppert. snuoggalit NG m"oggcalit; NJ ligt varm, fet, stor / genügend sm̀'o̰ggaht, J sm̀'ģggʿaht; frekv. av warm, fett, groß. suuoggat. sniiokkatit NG snuökkatit; NJ, snuoggat NG sn"ȯggʿat, SG J snùȯkkatit; kontin. av snuogsnmfjf/at; NJ snUȯggat, ueg. snàòk- gat. ka; J sn“ģggat; J2 snUqgGat, ueg. (s)uuohkke NG1 sm̀'ȯhkkē; NJ snùωkka; snusa (och söka mat l. nuȯhkkē, asg nuo̰hkēu̯; J iiaȯhkkē; söka efter ett spår; om hund) / jack, inskärning i trä l.d.; hl.a. schnuppern, schnüffeln (und urtaget i ändan på kiesjka / Ein Fressen od. eine Spur suchen; schnitt, Kerbe in Holz od. dgl.; von einem Hund). in a. die Ausnehmung am Ende iiuoi pä, attr. -s NG naģłpā\ der Spannlatten, kiesjka. SG alh\ nmipā; NJ2 im̀o̰i̯ɛpä, attr. nuolas-vuossa N Gnuȯlas-v"òssa, -s; J ii"ofpä; låghalt / ein wenig SG nūölas-vŭōssa, NJ nùMas-vUȯssa: hinkend. J ii; NG säck som är lösgjord nuoi'pōt NJ2 m̆'òiɛpὼt, 1 sg prs (efter att ha varit insnörd i kil'sā n“ȯi̯pὼw; J nUo̰iəpω̄t, 1 sg prs l.d. = nnolatiim v.) / losgemach nUȯi̯pὼw; halta åt ena sidan / ter Sack (der, nachdem er in der

646 Packkiste, kii'sä, od. dgl. ver schnürt war, herausgenommen wurde — nuolattim v.j /; SG slor skinnsäck (ej aU hära) / großer Fellsack (nicht zum Tragen)/; NJ 2 = p a rk ä -vuossa. nuolatit NG nuolatit, SG nùōlatit, NJ2 nùo̰latit, J nùωlatit; taga av sig (kläderna, skorna 1. an nat); kläda av sig / ausziehen (die Kleider, Schuhe od. dgl.); sich ausziehen /; NJ2 taga av sig överkläderna och skorna / die Überkleider und Schuhe auszie hen /; (n. kapmakijt süges, när man vill särskilt hetona, alt det är skorna man tar av) / (n. k. sagt man, wenn man hes. betonen will, daß man die Schuhe auszieht). nuolēs (altr.) se nu ollē. snuoi'ka r̀iG snUģlDka;SG snŭölɛka, apl snùörkait; NJ sn“òlÜka, asg snŭǟ̭Ckau̯; J snUģlaka; J2 snuōlàka, asg snuŝl'kau̯; snor / Nasen schleim, Rotz. snuol'kōt NG snUǟ̭l3kὼt, 3 sg prs snǹlùku; SG snŭölɛl·ωt; NJ, J sm̀'ģl·’kὼt; J2 snuȯl·’kὼ'ū, neg. snaģfkω̆\ hli snorig; dra i sig snor / sich berotzen, eine rotzige Nase bekommen; Rotz, Nasenschleim aufziehem nuollasit NG nŭǟ̭ìlasìt, SG nieöllasit, J nùωttasit \ = n u o llu s it . nuollat NG nmllat, 2 sg imp. nuǟ̭la!, SG nùōllat, 1 sgprs niiölau; NJ2 nùòllat, 1 sg prs nùģlau̯; J nùωllcit, 1 sg prs nuωlau̯; l. lösa upp (en kirnt I. något soni ar snört 1. fastsurrat, såsom karkhand, skohand) / (auf)lösen, auf-, losmachen (einen Knoten od.etw., das festgesurrt od. verschnürt ist, z.B. einen Packstrick [am Schlit

ten od. dgl.], ein Schuhhand)/; 2. taga av (t.ex. ett klädesplagg) / ahlegen, ausziehen (z.B. ein Kleidungsstück). nuollē, attr. nuolēs NG nuǟ̭llē, npl nmlēǹ, attr. nmlēs; SG nŭöllē; NJ2, J nmllē, attr. nĭωles; 1. lång sam (t.ex. att springa, skida, ar beta) / langsam (z.H. heim Lau fen, Skifahren, Arbeiten)/; miolle lä vielikat, vaddset är långsam att springa, gå; 2. (J) havande (mindre vackert uttryck)/ schwan ger (etw. derberer Ausdruck) /; nei'ta la nuoUen sjaddam Hickan har blivit med barn. nuollusit SG nùölhisit, NJ2nŭǟ̭llusit, J nuωlhmt; lösas upp, gå upp (av sig själv; t.ex. om sko hand från benet, säck som går upp i öppningen) / sich lösen, sich lockern, aufgehen (von selbst; z.B. von einem Schuhband, das sich vom Fuße löst, einem Sack, dessen Verschnürung aufgeht)/; kärkas nuollusij karkbandet gick upp. nuollutalika J im'“JUutahka, gsg -takā; långsamhet / Langsamkeit. snuohpa NG snuohpa, SG snùöhpa; NJ snùòhpa, asg snùģpau̯; J, J2 snuohpa, asg snùωpau̯; snuva/ Schnupfen/; NG snuohpa lä påìite min »snuvan kommer, håller på att komma» (säges när man liar snuva) / »der Schnupfen kommt, ist im Anzug» (wird gesagt, wenn man Schnupfen hat)/; NJ snuopas lä har snuvæ iiuoraputj NG nuo̰rapuš́; något yngre / ein wenig jünger. nuor'jō NG nUȯrəjω̄, npl niwrjω̄h; SG nŭörɛjω̆; NJ2 m̀'ģrɛjω̄, npl

647 nmrjcJ'; J n"o̰r3jω̄, gsg nmrjω̄; säl, Phoca / Seehund, Robbe. nuor'jutahka NG nùŕjutabk, SG nmrjutahka, NJ2 n"o̰r"jutahka, J m̀‘ǟ̭rɛjutahk; sälsldnn/Seehundsfell /; J nnor'jntak-vuossa säck av sälskinn / Sack aus Seehundsfell. nuorra, attr· id. NG nmrra, npl nuģrah, pred., attr.; SG nùōrra, gsg nùōra; NJ2, J nùt0rra, npl mìωrah, Pred., attr.; u n g /ju n g /; (plur.) miorah de unga, ungdomen / die jungen Leute, die Jugend (kol lektiv) /; tah miorah de här unga / die jungen Leute da. nuorrē ~ njuorrē NG nŭǟ̭rrē; SG nŭōrrē, gsg nŭörm̀, NJ2, J ńUo̰rrē, gsg ńŭǟ̭rē; 1. havet / das Meer, die See /; saltĕ-n. det salta havet / die »Salzsee», d.h. das Meer mit Salzgehalt (im Gegen satz zu Binnenseen; hes. die At lantik) /; 2. (ej NJ2) mycket stor insjö (som Torneträsk och St. Lulevalten)/sehr großer Binnen see (wie Torneträsk und Stora Lulevalten)/; NG tah lä stnorak kå mara n. är stor som »hav sjön»; tah lä riekta stnor n. det är en riktigt stor sjö; kaokta knhkes nuorē två långa Storsjöar / zwei lange Großseen. snuorri NG snuri; SG snuorri, asg snùōrm; NJ snuorri, asg snùωrat); J snùèrri; J2 snùωm , asg snuωriw; snöre / Schnur, Bind faden. nuorrutahka NG nurrutahk, SG nùōrruta, NJ2 nmrrutahka, J nùωrrutahka; ungdom ( = ungdomsti den) / die Jugend ( = Jugendzeit). nuor'hta- SG nuōrɛhta-; NJ2, J n"ģrɛhta-; (som första led i sam

mans.) som är norrifrån h hör till norr (SG: nordost)/ (als erstes Glied in Zusammensetzungen) / von Norden kommend od. nach Norden (SG: Nordosten) gehö rend /; mior'hta-hilät nordostlig vind, nordöstvind / nordöstlicher Wind, Nordost(wind)/; mwr'htapiegga nordlig vind / nördlicher Wind, Nordwind/; imor'hta-sapmĕ norrlapp, en lapp som hor i norr / Nordlappe, ein im Norden wohnender Lappe/; mior'hta-uliniüj person, som är norrifrån / Person, die vom Norden herkommt /; NG13 mior'hta-ratno rana (av norsk tillverkning) / dicke Wolldecke (norwegisches Fabrikat). nuorʿtak NG nuȯrʿtahk, SG npl nūrsrʿtaka, NJ2 nùģrʿtahk, J nuirʿtahk; norrlapp, lapp som hor i norr / Nordlappe, Lappe, der im Norden wohnt. nuorʿtakahttēt N G nuģrʿtakahttèt, SG nurWʿtakahttēt, NJ2 nuȯrʿtabkahttèt, J nuĭrʿtahkahttèt\ efter likna nordligare lappar i kläde dräkt och språk / in Tracht und Sprache nördlichere Lappen nachahmen, sich ihnen angleichen. nuor'htala (adv., postp., prep.) NJ2nUģrahtala, J nUģrɛhtala\ nord ligare, (förbi) på nordsidan, längs norra sidan; norr om (i fråga om rörelse) / nördlicher, an der Nordseile (vorbei), längs der Nordseite; nördlich von - - (wenn es sich uni die Strecke handelt, auf der eine Bewegung vor sich geht). nuor'htalij (adv., postp., prep.) NG, NG1 n"ȯrahtali; NJ2 n"örUhtali}; J n"qrɛhtalij; åt norr, norrut;

648 till norr om, till norra sidan om / gegen Norden, nach Norden hin, nach einem Platz nördlich von - -, auf die Nordseite von - -. nuor'htalin (adv., postp.,prep.) NG nuorahtalin, SG nŭörɛhtalin, NJ2 n"ȯrahtalm, J n“orehtcilin; på norra sidan, (längre) i norr; på norra sidan om, norr om / auf der Nordseite, (weiter) nördlich, weiter im Norden; auf der Nord seite von - -, nördlich von - -. nuor'litalis (adv., postp., prep.) NJ2 ii"ŏrahtahs, J m̀'ȯrɛhtalis; från norra sidan, norrifrån; från norra sidan om, från norr om /von der Nordseite, von Norden (her); von der Nordseite von - -, von einer Stelle nördlich von - - (her). nuorʿtaltus NG nŭǟ̭rʿtaltus, SG nuōrʿtaltus, NJ2 nùģrʿtal'tus, J nìfirʿtal'tus; nordsidan (av ett berg) / die Nordseite (eines Ber ges) /; niwrʿtaltns-ätnamah mar ker som ligga på nordsidan av 1. om ett berg / Gemarkungen, die auf der Nordseite eines Berges od. nördlich von ihm liegen. nuorʿtamus (superl.) SG nuōrʿiamus, NJ2 nùȯrʿtamus, J nùšrʿtamus; nordligast, längst i norr be lägen / nördlichst, am weitesten im Norden gelegen. nuor'htan (adv.) NG ·«"rjrahtan, NG8 nUo̰rUhtan; SG, H nūōrɛhtan; NJ2 nUȯrahtan, J n“ōrɛhtan; NG, NG8, NJ2, J i norr (i nordliga trakter) / im Norden (in nördli chen Gegenden)/; SG, H i nord ost / im Nordosten. nuorʿtap (komp.) SG nuortap, NJ2 nŭrnɛtap, J nùirʿtap; nordli gare, längre i norr (SG: nord

ost) belägen / nördlicher, weiter im Norden (SG: Nordosten) ge legen. nuorʿtas (adv.) NG niwrʿtas, SG nùŕлŕtas, NJ2 nùȯrʿtas, J nùirʿtas; åt norr, norrut / gegen Norden, nach Norden (hin)/; SG åt nord ost / nach dem Nordosten (hin). nuor'htat (adv.) NG ti“ȯrahtat; SG, H nUģrɛhtat; NJ2 nl,ā̰rahtat, J n"(/ rɛhtat; NG, NJ2, J norrifrån /von Norden/; SG, H från nord ost / von Nordosten. nuorʿtatj SG nūōrʿtatš; NJ2 nùǟ̭rtaš́, attr.; J nifirʿtdš́; SG nord ostlig / nordöstlich /; NJ2, J nord lig, norra / nördlich, Nord- /; nuoŕtatj pieltē norra sidan / die nördliche Seite, Nordseite /; NJ2 mån vuol'käv nuoŕtatj raptav jag far efter norra kanten. nuor'htē NJ2, J n“ǟ̭rɛhtē; nord lig vind / nördlicher Wind, Nord wind /; miortev takäi det hiev nordlig vind. nuorʿtētit NJ2 mwrʿtètit; vända sig åt norr 1. på nordkanten (om vinden) / sich nach Norden od. auf die Nordseite drehen (vom Winde). nuorʿtēv SG nuōrʿtēu; NJ2, J nUmɛtèu̯, asg nUģrʿtèvau̯ » nuor'htē. nuor'htō NG n"ģrωhtὼ, SG nuōrɛhtω̄; NJ2 n"ģrɛhtω̄, asg nUȯrʿtὼw; J iiUȯr3htω̄, asg m̀'ȯrʿtὼiv; 1. (som första led i sammansättn.) / (als erstes Glied von Zusammen setzungen)/; = nuor'hta-; n.piegga nordlig vind / Nordwind /; niwr'htδ-hdāt nordostlig vind / nordöstlicher Wind, Nordost(wind) /; 2. nordlig vind / Nord

649 wind/; (= n u o r 'h tē ); nnorʿtōv takäi det hlev nordlig vind. nuor'htōt (adv.) NJ2 Iʜ; J2 m̀'orωtὼt; norrifrån / von Norden (her). nuorʿtōtit NG nuģrʿtὼtit', NJ2 u; J ii"orʿtω̄tit; = n u o r ctētit. nnorʿtutahka SG nüöŕtuta; NJ2 ʜʜ, J ʜ; nordanvind / Nordwind. snuor'vō NG sn“ȯr°vὼ; NJ ʜʜ, J lʜ; halslluss, snuva, förkyl ning / Hals-, Mandelentzündung, Schnupfen, Erkältung. nuoskē, attr. nuoskēs NG1 *nuǟ̭s̀kē, attr. nuģskès; SG nuōsskē, attr. nuoskēs; NJ2 n“os̀kē, attr. nŭģskēs, komp. nmskēp, superi. nŭģskèmus; J naģskē, attr. nmskès; snuskig, oren; snuskig, orenlig, slarvig / schmutzig, unsauber; schmierig, unreinlich, schlam pig/; SG även: våt, regnig (om väder) / auch: naß, regnerisch (vom Wetter)/; NG1 akta teis mioskSmusäis ~ akta tai nnoskemnsäi sin en av de snuskigaste / einer der Schmutzigsten. nuoskutahka NG1,8 imskutahk, SG nuösskuta, NJ2 n“ģs̀kiitahka, J nUo̰šJcutahka; osnygghet, snuskigliet / Unsauherkeit, Schmutz. nuosvakil NJ2, J nuωsvakit; hli nnosvas / miosvas werden. nuosvas NJ2, J nu‘°svas, attr. nUosva; = n iesv a s; även: löst tvinnad (om lasso) / auch: lose gezwirnt, lose (zusammen)gedreht (von einem Lasso). nuohtāstallat NG nuǟ̭htāstallat; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; dra not / mit dem Zugnetz (der Wade, dem Sack zuggarn) arbeiten, damit tischen. nuohttār SG nuōhttār, npl -a; NJ2 m̀'ģhttàr, gsg -a; J ii"ā̰httār;

nötare, en som fiskar med not / Zugnetzfischer, einer, der mit dem Zugnetz arbeitet, fischt. nuohttē NG nùŏhtte; SG nuöhtte, asg nmhtēu, apl nùōhtìt; F nuȯ̆γjtē, npl nwŏγjē; NJ2 iŕȯhttē, asg nuǟ̭htèu̯; J n“tjhttē, gsg nmhtē; not (alt flska med) / Zugnetz, Wade, Sackzuggarn /; miohtte-sadjē varpställe / Stelle, wo das Zugnetz ausgelegt, ausgehracht wird/; (niiohtte-)pahta notkilen / Stert (Sack, Beutel) des Zugganis /; kaska-nnohttē-stielas, snohttse-kuor-stielas, siiohttse-stielas, stielas, se särskilda artiklar; se även k ån äk is, p a h ta -fiellō / s. hesondere Artikel; s. auch kån âkis, p a h ta -fiellō . nuohttit NG nùhttit, SG nuöhttit, NJ2 nuòhttit, J n"olittit; nöta, tiska med not (nuohttē) / mit dem Zugnetz, Sackzuggarn (mwhttē) fischen. nuov (adv.) NG nuǟ̭u̯, SG nŭöu; NJ2, J nùωu̯; så (deiktiskt), så där / s o (»wie hier», »wie Du siehst», = auf das unmittelhar Nahe hin weisend), in d ieser Weise/; NG ale n å v karo; m iov karo sy inte sål så skall du sy (som jag vi sar) / näh nicht so; so mußt du nähen (wie ich’s dir zeige)/; svar: ja , nåv tat k a l'k ä ja, så skall det vara (som du säger) / Antwort: ja, so muß es sein (wie Du ge sagt hast)/; NG8 nuov kan stun dom hriikas i fläng med n ä v / miov kann mitunter in achtloser Rede mit näv zusammengeworfen werden /; nuov (1. näv) ka lka h tohkat, ih n ä v så skall du göra (så här som jag nu gör 1. visar), icke så (som du nyss gjorde) / so mußt du es machen (wie ich

650 es jetzt zeige), nicht so (wie du das verstümmelt ist (z.B. infolge es eben gemacht hast) /; NJ2, J einer Verletzung od. durch Kälte). inuhttijn näv, mnhttijn nuov, se snuhppa NJ2 snulippa, npl nāлʒ nuov-näv, se under håm'- snuhpah; J, J2 snuhppa, asg sōt. snulipaM; = (s) n u h p a k. snuhppa-piel'jē NJ snuhppanuovvē NG nuģi)vē, elat. sg mwvvèn, elaf. pl. nŭvvi}s; NG1 jfel'jē, J snuhppa-jŕel'l'j ē; (ren)nmwē; SG niiōvvē, apl nùōvìt; öra som är så mycket avskuret NJ2 n"ģr̀vē, apl nuωvm}t; J nUōi;vē, i spetsen tvärs över, alt icke apl nùivvβt; hampavfall, den stim- mycket av ömt återstår / (Rennliga hampan som hlir över vid tier-)Ohr, von dessen Spitze so beredningen / Hanfahfall, der ver viel querüber abgeschabten wur fitzte, verhedderte Hanf, der hei de, daß von dein Ohr nicht mehr viel da ist. der Verarbeitung übrig hleiht. nuppāstit NJ2, J nuppästit; nuovvēk NJ2 niωvvēhk, J n"gvanse, betrakta något som sämre, vēhk; kasttöm (lasso) 1. ledtöm sekunda; anse någon för sämre av hampa (nnovvē) / Wurfleine än en annan / etw. als schlechter, (Lasso) od. Zugleine aus Hanf als zweitklassig, von zweiter Güte (miovve)/; nuovvĕk-sjuohpan kastbetrachten; jdn für schlechter, töm av hampa / Wurfleine aus wæniger tüchtig halten als einen Hanf. andern. nupāk NG nupäbk, SG nupāk; nuppātastēt SG nuppātasstēt, NJ2, J nupähk\ den ännu ej ut NJ2 nuppātas̀tèt, J nuppātastèt; slagna blomknoppen på Angelica upprepa (vad man har sagt 1. archaugelica / die noch nicht auf gjort) / wiederholen (was man geblähte Blutenknospe von Ange gesagt od. getan hat) /; J upp lica archangelica, der Erzengel- repa litet 1. försiktigt / ein wenig wurz. od. vorsichtig wiederholen. (s)nuhpak NG1 smehpahk, nuppātis (adv.) NG, SG, NJ2, NG8 nuìip(ihk, SG rmhhpak, NJ2 J nuppätis; för andra gången, på snuhjjabk; J ʜ; nässtynget, reu- nytt / zum zweiten Male, von flugan Oestims trompe 1. Cephe- neuem. nomyia trompe (lägger sina ägg nuppus (adv.) NG, SG, NJ2, J i renens näsborrar) / die Rachen- nuppus; 1. åt ett annat håll / nach hremse des Renntiers, Oestims einer anderen Richtung /; NJ2 trompe od. Cephenomyia trompe nianäi tat n. han gick åt ett an (die i lire Eier in die Nüstern des nat håll; 2. NG å andra sidan/ Renntiers ahsetzt)/; TL sāula- andererseits/; J även: för det påska; se även sāula, snuhppa. andra, pro secundo /auch: zwei (s)nupār-piel'jē NG1 (syeiupār- tens, pro secundo. pä̀l ɛjè; NJ ʜʜ, J ʜʜ; (ren)öra som nurān F numn, npl nurānu; är stympat (t.ex. genom åverkan hästskosöm / Hufnagel. 1. av kölden) / (Renntier-)Ohr, snurʿkatit NG, NJ, J snurkah-

651

tit; J2 snurʿkatit; NG = snur'hkēt; NJ, J, J2 småsnyfta / ein wenig weinen, still vor sich hin weinen. snurʿkālit NG, NJ, J snurʿkātit; NG plötsligt, en gång snörda till, harkla till osv. (se sn u r'h k ēt) / plötzlich, einmal durch die Nase schniehen, sich räuspern, usw. /; NJ, J snyfta till (en gång)/ (ei n mal) aufschluchzen. snur'hkēt NG, SG, J snurɛhkēt; NJ HI; snörfla, harkla, grymta, rossla/schnauben, schniehen, sich räuspern, grunzen, röcheln/; NG även: snyfta högljutt / auch: laut schluchzen. snurʿkētit NJ, J Silur kēhtit\ J2 snurʿkētit; snyfta till (en gång); mom. av sn u r'h k ēt / (einm al) aufschluchzen;mom.von snur'hkēt. nur'sō NG nurUsω̄\ NJ2 iʜ, J ʜʜ; = nuor'jō. snur'htēl, attr. -iS NJ2 srmrɛhtèl, attr. -is; J2 snurɛtèl, attr. -is; J°° snurɛtēl, attr. -«■; SJ°° snurɛhtèl; duktig, klyftig, skicklig (att upptäcka l. att finna 1. att känna igen något) / tüchtig, findig, ge wandt (etw. zu entdecken od. etw. [wieder] ziierken neu) /; snnr'htēl lä tat marʿkaita han är skicklig att känna igen önnärken; niär'hka-snur'htēl, se m är'hka. snur'htit NG snur"htit; SG, NJ, J snurɛhtit; J2 snuiwtit; göra en knut med ögla i den (ena) fria ändan (en sådan som man endast behöver rycka i för att få den lös) / einen Knoten (Stek) mit ei ner Schleife an dem (einen) freien Ende machen (man braucht an dem freien Ende nur zu ziehen.

um den Knoten aufzuhekommen)/; piedjat sniir'hhii göra en ögleknut / einen solchen Knoten (schw. ögleknut, »Schleifenknoten») ma chen /; snnrtov tahkat id. snur'htō NG snurUhtὼ, SG snurɛhtω̄; NJ, J snur"htω̄, asg snuŕtὼw ; J2 snumtω̄, asg snurʿtω̄iv; knut med duhhelviken sladd / Knoten (Stek) mit zweifach ein geschlagenem (und in Schleife gelegtem) freiem Ende/; snur'htotjiiol'ma id.; NG sät'ke-snotna lä mannam snur'htui det har hlivit sendrag i ryggen (ryggdåg, troll skott, ryggskott) / die Rücken sehne hat sich (hei jdm) verkno tet, d.h. (jemand) hat Krampf im Rücken, Hexenschuß (»Alpschuß, Geschoß, Marstich» usw.) hekommen/; se sn u r'h tit. snur'htōtit NG, NJ snur“htω̄tit; J lʜ; vrida sig, sno sig (om tåg virke som hlivit för mjukt, så att dukterna sno sig och bilda lik som små knutar)/ sich (ein-, ver-) drehen, sich verwickeln (von Tau werk, das, durch Nässe usw., seinen straffen Drall verloren hat, so daß die einzelnen Schäfte, Stränge sich in Bogen werfen und gleichsam kleine Schlingen, Knoten bilden) /; NJ knyta ihop sig, sno ihop sig till en sniir'htotjnoVma / sich zu einem sniir'htotjnol'ma verknoten, verschlingen/; se snur'htō. niiskē NG nuškē; NJ2 iʜ, J Iʜ; vrå / Winkel, Ecke. (s)nussōt NG nussὼt; SG nussω̄t, 2 sg imp. nusω̄!; NJ2 snussὼt, 1 sg prs smisω̄w; J snṷssω̄t; J2 snu̯ssω̄'H, 3 sg impf snṵsω̄i̯ ; 1. = sn issō t; siuiso snnol'kait snyt

652 digl / schneuz dich!/; 2. J2 även: vädra här och där (om hund) / auch: da und dort hcrumschnuppeni (von einem Hund). snutik, attr. -is NJ, J, J2 snutik, aür. -is; som far och snusar på allt och överallt (om hund och ren) / überall herumsuchend und alles beschnuppernd (von einem Hund o. Remitier). snutikahttēt NG snutikahUH; NJ, J, J2 snu̯tikahttet; NG = snntōt; NJ, J, J2 snusa och lukta på allt och överallt (oin ren och iiund) / an allem und überall herumschnuppern und herumschnüll'eln (von einem Remitier od. Hund). siiutjek se sjnjutjēk. snutōt NG snutω̄t, 3 sg prs snutu-, NJ, J snu̯tω̄t; NG dra luft stötvis genom näsan, snövla / die Luft stoßweise durch die Nase, die Nüstern einziehen, schniehen, schnaufen/; NJ, J snusa och lukta på allt (hund och ren) / an al lem lierumschiiuppern und herumschiiüffeln (von einem Hund od. Remitier). nuhttalit SG nuhttalit; NJ2 ʜʜ, J ʜl; = n u k ta lit. nuu'hlō NJ2 nùuŕhUɔ̄, asg nuwwlὼiv, J nuwHω̄, asg nuwwlὼiv; — n eu h lō och spierrō 1. snuvāk NG snuvābk; NJ lʜ, J lʜ, J 2 Iʜ; = S n u O r ' v ō . iiuvār NG1 nuivār, SG »iMār; NJ2 muvār. asg miivwwrau̯; J >mvär, gsg nuvvam; 1. NJ2, J (suhst.) lös snö, som ännu ej frusit, på en förut upptrampad väg (snön så pass djup, att den går Över foten, varför det är tungt och

mödosamt att gå) / lockerer, noch nicht gefrorener Schnee auf ei nem schon früher ausgetretenen Weg (wohei der Schnee so tief ist, daß er üher die Knöchel reicht und es deshalb schwer und müh sam ist weiterzukommen) /; SG miär-vädja mjuk och lös väg vin tertiden, ehuru man Hyllat 1. fär dats där / Weghalin, die zur Win terszeit weich und locker ist, ob wohl man auf ihr hereits hei der Wanderung gezogen od. einher gefahren ist/; 2. NG1, NJ2, J (i «djektivisk slälln.:) mödosam, tung (om vandring till fots, när snön är som ovan) / (in adjekti vischer Stellung) mühsam, schwer (von einer Wanderung zu Fuß, wenn der Schnee so ist, wie ohen beschrieben) /; lös, tung att gå (om väg där det snöat niivär) / locker, schwer zu begehen (von einer Weghalin, auf die es nnvär geschneit hat) /; NG1 tat läi nåv n. vaddset det var så tungt att gå; mivår jåläs tung, mödosam väg / schwerer, mühsamer Weg/; NJ2 niivär lä kiessēt kartan, kå l niivär det är mödosamt att dra (renarna vid skiljningen) i gär det, när det ligger lös snö där; nuvar ai'tō av renarna upptram pad väg, på vilken det snöat lös snö / von den Remitieren ausge tretener Weg, auf den es locke ren Neuschnee geschneit hat. nuvārtit NG1 nuwārüt; NJ2 u; .1 nuvārʿtit; gå till fots i snö, soni är nnvār j in lockerem Schnee, Schnee, der niivär ist, zu Fuß gehen. snuvrētit SG snūrētit; NJ, J snuwrēt̄'tit; J2 snuwrUit; plötsligt

fa lla

fr a m stu p a / p lö tzlich

über a u f den n u v sk it

Boden

vorn

n u w sk it; N J 2 l ʜ ,

NG

n å itā sta liē som

fa llen .

J

n ǟ̭ᴖ i̯t āstallē;

en

ö v a r t r o l l d o m 1. v i l l f r a m s t å

som

tr o llk a rl / e in e r ,

der

Zau

J ʜʜ; b r u k a s n u s / ( S c h n u p f t a b a k )

b erei treib t o d . a ls Z a u b e r e r d a -

schnupfen.

stehen

w ill.

nu\vtahk; S G nuhhtak, a p l nuhhtakit; F nuwtak, n p l nuwtnzJca; N J 2 nulitabk, n p l -a h; J nuiow tahk, n p l -ah ; J 2 nulvw tahk, n p l -ah; v i n t e r s k o a v

novḭt ē; S G noitē, a p l n ȯ ̄i tìt; N J 2 noᴖi̯ɛtē, a s g noˋᴖi̯tèu̯i J n°n,i̯ɛ tē, n p l noˋᴖi̯tēh; t r o l l k a r l /

r e n e n s h ellin g a r, h e l l i n g s k o / W i n -

3 sg p r s

te r sc h u li

nǟ̭ᴖ ltω̄;

n u v h ta k

F ell

NG1

a u s » B e in lin g e n » , d em

der

R en n tierlä u fe,

» B e in

-n u vh tu k

tō. n å (p a rtik el) SG

n a ( n u n ) a lso , n a a ls d a n n , ja /;

nå,

te tat im o l'k m n å , s å f a r v i ( t v å ) na, karöh ta l n å , s y d å ! ; na te

då;

n å d å så , så är d e t k la rt, fä rd ig t;

n å, im ä ta l j a n a t u r l i g t v i s / j a n a t ü r l i c h , j a f r e i l i c h /; nå, åttjoh ham ta l n å v atʿpēt n å , d u f å r v ä l ( r e n e n ) fö r d e t b illig a p r ise t du v ille h a d en

A l i l e /;

för).

n°r\i̯ɛ tὼt,

1 sg prs

noˋᴖi̯-

NG

N J 2 en

hexen. N G noᴖi̯t ω ̀t it; S G IH; n ä ̭̄ᴖ i̯t ω ̄htit; N G f ö r t r o l l a /

p ryl / P fr ie m ,

k ort,

N J 2, J

verzaubern,

grov käpp

(a tt h a p å v a n d r in g ) / ein k u rzer,

v e r h e x e n /;

N J 2,

J

k a u s . tili n å i ' t ō t . n å i'tu ta h k a ~

n å ̄i t u t a h k a

NG

nȱi tutahka, k o m . s g m e d p o s s . sulT. 3 s g n ȱi tu takāi̯m s; S G nȯ̆i tuta; N J 2 noᴖi̯ɛ tutahka, J n°r\i̯ɛ tutahka, g s g -takä; t r o l l d o m / Z a u b e r e i , Z a u b e r k u n s t /; N G naitiitakäin is p a l'tātallā h a n s k r ä m m e r ( f o l k ) m ed sin

nȯbbʿo ; N J 2 nöbbo,

NG

nȯppoh\

npl

J

tω ̀w ; t r o l l a , ö v a t r o l l d o m / z a u

n å itō tit

no, N J 2 wo; J wo,

w«; n å , j a / n a ( n u n ) , n a ( n u n ) g u t,

nåhhå

N G noᴖUω̄t; S G noitω̄t , nȯ̆i tu; N J 2 n oᴖftω ̀t , n e g .

n å i'tō t

fö rtro lla / a u c h : v e r z a u b e r n , v er

se t å g g ē - n .

(s)n u v h tu tj (d im in .) se (s) n u k -

(som

Z auberer, S ch a m a n e.

b ern , Z a u b e r e i tre ib e n /; SG ä v en :

lin g ssch u h » .

då

n å i'tē N G

tro lld o m .

nȯhJikē; N J 2 ʜʜ, J ʜʜ; p ii'h p a -

n å h k ē SG

= n u h k ĕ och n å r 'h ts ē ;

nåhke = p . - n u h k ē , p . - n å r ' h t s e . s n å k ē t i t N J snȯkēhtit; h l i s t a r k t

d ick er S to ck (d e n m a n z u m W a n

fra m å tlu ta n d e ( o m

d e r n h a t ) /; jfr s n å b b a .

s o n ) /e i n e stark v o rin ih erg eh eu g te

snåhhå sn ib b kort

J2

snobbo, g s g sn oppo;

(ö v erh u v u d l.

något som

s n o p p a t) / Z ip fel

är

(ü b er

h a u p t e tw ., d a s k u r z o d . g e stu tz t ist). NG noᴖi̯t āsta lla t, n oitä sta lla t; N J 2, J w ä ̭̄ᴖ i̯t ā sta l-

lat; g e

sig

sken

av

att

kunna

bekom m en, gehen

sn å h k i SG

im m e r e in er

ge

a lten

snȯh̀k i; r e n k o m e d

fra m å th ö jd a h orn / R e n n

tierk u h m it sta rk n a c h v o m bogenem

ge

G e w e ih .

snȯhkkω̄t; snȯhkkὼb t; i f r a m å t l u t a d 1.

s n å h k k ō t (a d v .) SG

tro lla / s ic h d e n A n s c h e in g e h e n ,

NJ, J2

zaubern zu

fram åth öjd

können.

(von

P erson ). starkt

n å i t ā s t a lla t SG

H a ltu n g b ü ck ter

ga m m a l per

1. f r a m å t r i k t a d s t ä l l

654 n in g (ä v en o m ren h o rn ) / i n n a c h

vars

v o rn g en eig ter od. v o r w ä r tsg e b o

b ö jd a / ( a ls s u b s t.) R e m itie r , d e s

g en er od. v o rw ä rtsg erich teter S tel

sen

lu n g

gebogen

(a u ch

von

R e n n tierg ew ei

sn. va d d se t g å f r a m å t l u t a d

h en )/;

/ vornübergebeugt

g e h e n /;

SG

äro r ik ta d e stark t

fra m å t / sa g t

m an

R e n n tie r , n ach vorn

dessen

von

(sta rk )

fram åt-

nach

se

s n u k u r-

sn å k n rm a stēt

se

s n u k u r-

sn å k -å i'v ē s n å k å ̄k i t

se s n å l c ō . SG,

NJ,

J

snȯkōkit;

fa lla fr a m stu p a / v o r n ü b e r (h in ) -

n å h k k u t N J 2, J nȯhkkut; f å s l u t p å (m e d e la t.) / e t w . a u fh r a u c h e n ,

fa lle n .

e tw .a lle w erd en la s se n (m ite la t.)/;

J

niån

ein e k lein e W e ile sch la fen .

n å h k k n jiv käffais d e t t o g

slu t p å

kaffet för m ig .

nåhkkåt

N G 3 s g i m p f w é /ifo w ,

nȯhkat'š́i t; N G 2 nöhkkat; nohkkot; F 2 s g p r s noχko, 3 s g p r s noχkkō; N J 2, J nȯhkkot, 1 s g p r s nȯhkmu̯; s o m n a / e i n s c h l a f e n /; n å h k å i ( ~ n d h k a i ) tasi su p in .

SG

s o m n a d e d ä r / er s c h lie f d ort ein . s n å k ō ( a t t r . ) N G 1, N J , J 2 snȯkω̄, attr.;

fram åth öjd ,

(m en

u p p rä ttstå en d e;

renhorn) / nach nach

vorn

fra m å trik ta d m est

vorn

g eric h tet

om

gebogen, (ab er

au f-

rech t-steh en d ; m e is te n s v o n R e n n N G 1, N J sn åkōtjå rv a k r e n , v a r s h o r n ä r o b ö j d a

tierg ew eih en )/;

fr a m å t / R en n tier, d e s s e n G ew eih n a c h v o r n g e b o g e n i ś t / ; sn ă k i̯ö )å i've i d . ; sn å k ö n -ð i've i d . snåkōk,

attr.

id .

1.

-is

NG1

n å h k å s t i t N G n ȯh kastit; N J 2, nȯhkostit; s o v a e n l i t e n s t u n d /

n å h k å t N G 1 p t e p r t a c t . nohkan; N G 18 3 s g i m p f nȯkāi̯, 3 s g im p . nȯhkus!; S G nohkot; F noχkot, 3 s g i m p f nokōi̯; N J 2 nȯhkot, n e g . nȯkȱh ; J nȯhJcot, n e g . nȯkȱ; 1. s l u t a ( i n t r . ) , ta s l u t ; h l i slu t m ed ; d ö / a u fh ö r e n , zu E n d e gehen,

ein

Ende

nehm en;

tarro n å k a i k r i g e t t o g s l u t ; knoUe nåkai d e l h ie v s lu t m e d fisk en ( i m a t s ä c k e n ) ; nåh kkē m ānno, s e n i ā n n ō ; kāffah m iiin a nåhkin k affet to g s lu t fö r m ig ; hägga n å k a i tanne h a n d o g ( l i v e t t o g s l u t f ö r h o n o m ) ; n å k a i ham te ta t s å d o g h a n d å ( s e d a n h a n v a r it u tn ött

l ä n g e s j u k ) ; 2 . ta s l u t , h li (om

k lä d er,

verbraucht

(a d j.)

K le id e r n ,

S k iern ,

renhorn)

sk id o r,

b ru k n in g sa rtik la r) / n ic h t getragen ,

(om

a lle

w e r d e n , a u s g e h e n ; s t e r h e n /; N J 2

snȯkω̄(h)k, S G snȯkω̄k , N J snȯkω̄hk; J 2 siiȯkω̄b k, a t t r . -is', 1. fram åth öjd

vorn

is t .

m a stēt.

stark

g e n e i g t ist.

G ew eih

(sta rk t)

sn åk u rm ad dat

e in e m

G ew eih

äro

m ad d at.

» å i'vē lä sn åh kkδt» s ä g e s o m e n ren vars h o rn

liorn

fö r m ehr

zu b r a u c h e n sein , a b g en u tzt, ahsein

(von

V erhrauchsar-

s n å k ö k (-)å l'vĕ r e n v a r s h o r n ä r o

k a b 'tē lä n å h kåm k o l t e n sa p ēkah n åh k ih tja r'v a n s k i d o r n a h l i u t

fiam åth öjd a

n ötta i sk a ren .

/ (a d j.) n a c h e in e m

vorn gebogen (von

R en n tie r g e w e ih )/; SG, N J ( s ta r k t) / R em itier,

d essen G e w e ih (sta rk ) n a ch vorn g e b o g e n i s t /; 2 . ( s o m s u b s t . ) r e n

t i k e l n ) /;

h a r b liv it u ts lite n , slu t;

nȯìilcataht'š́a t ; nȯhkotaht'š́a t; g å t i l l s ä n g s .

n å h k åtah tjat N G N J 2, J

655 gå

och

zu

H ett g e h e n , s c h l a f e n

=

lägga

sig

för

att

sova /

g e h e n /;

hahkēs; S G snȯl°hkohahkēs, n p l -hahkkā; N J , J snȯl°hkohahkcs; som

v ie llita h tja t.

har

henägenhet

att p a r a s i

nȯhkataùi'š́ā t, 3 p l . i m p f n òh kataH 'š́ā i̯i n ; N J 2, J nȯhkotuìd'š́ä t; ( i n k o a t . t i l l n å h -

besök

och

något

osv.

k å t a h t j a t ) g ö r a f ö r b e r e d e l s e r t i ll

w er gern hei an d eren sch m arotzt,

a tt g å till s ä n g s ( o c h s o v a ) / ( i n -

sic h gern o h n e e ig e n e K o ste n etw .

ch oat.

G utes

n å h k å ta h ttjā t N G

zu

n å h k å ta h tja t)

b e reitu n g en

zum

V or

S ch la fen g eh en

t e r a , s n å l a t i ll s i g n å g o t g o t t , g ö r a

und

sitta l ä n g e fö r a t t få (m ä n n isk a ,

ergattert.

hund) /

B esuch

m acht

la n g e sitz e n h le ih t, u m etw .

m a ch en /; = v ie l li t a h t t j ā t .

zu

nåhkåtit N G n ȯ h k a tit; N J 2, J n ȯh kotit ; N G s o m n a / e i n s c h l a f e n / ;

M enschen

hekom m eu

N J 2 s o v a ett lite t s la g / e i n w e n ig ,

N J,

od.

usw . (von

e in em

H u n d ).

snȯlŏhkahit; S G , snȯl°hkohit ; J 2 snolokohit ;

sn å l'h k å h it N G J

e i n W e i l c h e n s c h l a f e n /; J s o m n a

g ö r a h e s ö k fö r att få m a t, p a r a

( o m H e r a s u h j . l. d e n e n e e f t e r d e n

sitera;

a n d re) / e in sc h la fe n

p å h e s ö k o c h sitta lä n g e / B e s u c h

(v o n m eh re

jäm n t

sam t

ren suhj. od. »d er e in e n a c h d em

m achen,

b e k o m m e n , sch m a ro tzen ; im m e r

p r s snoᴖlah k ä ; snoᴖlDhkat, n e g . snōlʿka ; J ʜʜ;

sn å l'h k a t N G 3 sg NG

k lic k a

(ic k e b rin n a

av; om

b ö s s a ) / v ersa g en (n ic h t lo s g e h e n ; von

e in e m

G e w e h r ) /; N J s t i c k a

litet, s lå lite t, k n a c k a slå

t i ll

en

hund

litet (t.e x .

lite t,

som

v ill

k rin g

s te c h e n , ein e in e m

w e n ig k lo p fe n (z .B .

Hund

e in e n

K la p s g eh en ,

och

u n d h e tte ln

kaffe

tä t t

rend

gucken,

nehm en

iß t ,

sich

vom

E ssen

w ill).

snål'hkē

NG1

brant der

snȯlɛhkē; N J ʜʜ,

ste ile

F e lsw a n d

b ild et.

sn ȯrkētit; snȯl'kē‘Hit; J 2 snolʿkētit; t itta

sn å lʿk ētit N G ʜ l; SG NJ, J

in ett sla g , h ä ls a p å s o m h a s t ig a s t / auf

ein en

m e n , in

Sprung

h e r e in k o m -

a lle r E ile e in e n

B esu ch , S tip p h esu ch

kurzen

m achen.

snål'hkåhahkēs NG1 snȯlùhku-

k åtorn a

(om

(von

K in d ern )/; N J

och

har

in te

vett

att

om

flera

e in e n

su b j.) / h erein kurzen

B esuch

(im m e r w ied er o d . v o n

m e h r e r e n s u h j .) /; j fr s n å l ' h k å h it.

h erg v ä g g / H erg v o r sp iu n g ,

e in e

1.

m achen

J ʜʜ; h e r g u t s p r å n g s o m h i l d a r e n

i

s n å i ʿ k å t i t N J snȯl'kotit, J 2 sn o fkoht; t i t t a i n , h ä l s a p å ( t i t t o c h

w e n n er F u tte r s te h le n o d ., w ä h m an

tigga

sn å l'h k å lia k ā ffa v tannc; ij iniol'kēh kðssek s i t t e r h ä r o c h v ä n t a r g å - -.

w e n ig

zu

h a r n ) / in d e n Z e lte n h e r u m g e h e n

på

ein

essen

w ie d e r a u f B e s u c h k o m m e n u n d

ein

sch la g en ,

zu

l a n g e s i t z e n h l e i h e n /; S G g å o m

s t j ä l a 1. t a m a t , n ä r m a n ä t e r ) / w e n ig

etw .

kom m a

an d eren »). NJ

um

och

n ȯ llit; J nȯl̀l it, 3 p h nȯU ii̯i ; m ä r k a u t e n g å n g s t i g

H å llit N J 2 prs

1. f ä r d e l e d i f j ä l l e n g e n o m a t t p å v issa m e lla n r u m

sätta ut en sten

2 ä 3 stenar ov a n p å varandra som vägm ärken ( n ålld ) / e i n e n 1.

F u ß p fad

o d . d ie R ic h tu n g e in e s

W a n d e r w e g e s in d e n B erg en m a r k ieren , in d e m

m an

in

b estim m -

656 ten Z w is c h e n r ä u m e n ein en S tein —

od. 2 od . 3 S tein e a u fe in a n

der

—

a ls

( năl lă )

W egm arken

h in setzt. n å i i i t i t N G , N J 2, J

n ȯ llitit; s ä t t a

n å i t ō t N G noᴖftω̄t , 3 s g p r s nȯ̆β tu; S G nolltω̄t ; N J 2 noᴖβtὼt, 3 s g p r s noᴖt'̂t u ; J n°rd̀χ ̆tὼt, n e g . n°rd'tω ̄; l i n k a , h a l t a o b e t y d l i g t ( N J 2, J

h elst o m

r e n ) / ein

b iß

sig (N G p å k n ä n a , N J 2 s o m v a n

c h e n , u n b eträ ch tlich h in k e n , la h

ligt p å ä n d a n , J p å v a d sä tt s o m

m en

h elst) / sic h setzen (N G » sich a u f d ie K n ie se tz e n » = h in k n ie n , N J S

tieren ).

s i c h in g e w ö h n l i c h e r W e i s e , a u f s G esäß,

setzen ,

J

in je d e r

J

b e lie

von

N J2

ʜʜ,

J

nȯrtsē, S G nȯlɛhtsē;

ʜʜ;

k v istk n ö l,

e n s t e n 1. 2 ä 3 s t e n a r , l a g d a p å

/ A stk n orren ,

varandra,

stu b b e / B au m stu m p f,

m ärken stig a r h S tein

som

tjän a

i fjä llen 2

väg

för aU v isa v a r

färd led er

od.

som

od.

gå

3

fra m / ein

au fein a n d er-

n å l't s ij t it N G avn ött, stu tzt,

a ls

SG

zeig e n , w o

d ien en ,

um

zu

d ie F u ß p f a d e od. d ie

stym p ad / ab gen u tzt, ge

G la se).

n ȯllahit, 3 s g p r s nȯllai̯ ; N J 2, J m llo h it ; N G s i t t a

nȱl ʿtutit;

på knäna (om

/ ganz

bakbenen

(om

d ju r) / k n ie n

n å ̄i ʿ t u t i t

2.

NG

nol'tu tit; N J 2, J

haha

h elt

o b ety d lig t

w e n ig , ein e A h n u n g la h

m en , h in k e n ,

(v o n M e n s c h e n ); a u f ile n H in te r

tale

w e r d e n /;

k o m m a fr a m ( o m g r ä s ) / lier-

a u sk o m m e ii, h erv o rw a ch sen (v o m

n å llå h it N G

på

S tu b b en .

nȯlʿtsβtit, S G nȯlʿ-

v erstü m m elt

W anderw ege gehen.

m ä n n i s k o r ) ; sitta

knöl

jalŋes-n .

K n o r r /;

t s i t i t ; N J 2 I « . J ʜʜ; 1. N G h l i

g eleg te S te in e , d ie in d e n B erg en W eg zeich en

R e m i

n å lʿtsē se n å l ' h t s ē . n å i'h tsē N G

nȯl̀l o, a s g nòllou̯;

N J 2, J

m eist

n å i ʿ t s a k i t N G nȯlʿtsakit; N J 2 t ʜ , J ʜʜ; = n å l ʿ t s i j t i t .

b ig e n A rt). n å llå

( N J 2,

n å p e se n a p e .

n å lla i tu p ä n a d ä r b o r t a s i t t e r

n å p p å l N G nȯppal, n p l nobbʿala h ; S G noppol; N J 2 IH, J l ʜ ; s y l

d in

hund;

/A h le ,

auf

dem

b ein en

s i t z e n , ( v o n T i e r e n ) /;

N J 2 sitta p å ä n d a n / G esäß

s i t z e n /;

J

sitta

P f r ie m /; jfr

så i'r ō , åp -

p å l, å p p å lm .

h e ls t / in b e lie

n å p p å l ʿ t i t N G n ȯppal'tit, S G ■noppoltit; N J 2 HI, J III; N G s ä l t a

(s)n å lta NG1 (sjnoᴖl̀ta, n p l (s)nòᴖlʿtah; S G nolUa; N J 2 noᴖìta, n p l nȱl'ta h ; J n °r\tta , n p l nōl'tn;

fa st p r y le n i p r y ls k a fte t / d ie A h le

NG

/ m it

p å v a il s ä tt s o m b ig e r A rt s itz e n .

s t o r ( S G , N J 2, J l i t e n ) r u n d

h öjd

i fjä llen / groß e

( S G , N J 2,

J k lein e) ru n d e K u p p e, E r h e b u n g im

H o c h g e b i r g e /; J ä v e n : b e r g

k n a lle

uppe

auch:

F e lsk u p p e ,

auf

dem

B erges.

på eU a n n a t berg /

Kam m

F e lse n h ö c k e r ein es

anderen

in

ih rem

S ch aft

(A h le n sc h a ft)

f e s t m a c h e n /; S G s t i c k a m e d s y l der

A h le

stechen,

L öcher

m achen. s n a r c k N G , N G 1, J snòrėhk\ N J ii; 1. s t r u l i g , s o m l ä t t s n u r r a r ih o p leich t

sig

(om

la sso ,

v erfitzen d ,

z u sa n im en rin g eh id

e tc .) / sic h

v e r w ic k e ln d , (von

ein em

L a s s o u s w .) / ; jfr s n å r ō k , s n å r -

657 rēk;

2. N G 1 k a lv f o s te r s o m

ger

illa

till

så

att

lig

d et in te k a n

la s so ) / s ic h e in w ic k e ln , ein rin g eln , v e r w ic k e ln (z .B . v o n e in e m

k o m m a u t / K alh im M u tterleih e,

L asso).

d a s s c h le c h t lieg t, s o d a ß e s v o n

snår'hkōtit NG* snoᴖrskω̄tit, NJ snoᴖr3hkω ̀t it, J sn°mr3hkὼt it; t r a s s l a

den

W ehen

w erden

a u sg etrieh en

sig (t.e x . n ä r d e n e n a d u k t e n d ra r

kann.

snåren i

n ich t

snȯ̆r ēn;

ih o p sig m e d a n d en a n d ra är rak;

tilltr a ssla t tillstå n d

o m sen tra d , la s so e tc .) / s ic h v er

N G , SG, N J, J

h o p stru la t,

/ in v e r w ic k e lte m , verfitztem , v e r

sn. lä sju oh -

w orren em Z u sta n d /;

pan la s s o n är ih o p s tr u la d .

som

fått h o m e n

avsågade /

R e m itie r , d e m d ie G e w e ih s t a n g e n

lätt

snurrar

ih o p

sig

m .iii.) / s ic h

leich t

v erw ick eln d

(von

u.

d g l.)/;

SG

(om

la sso

e in r in g e ln d , e in e m

L asso

ä v e n : s t ä lle d ä r ett

k a str e p tr a ssla t s i g / a u c h : S te lle ein er

W u r fle in e

verfitzt

h a t/;

an ēt s o m och

wo

N J:

snurrar

d iese

=

sich

m i p a r'tu

ih o p

sig hårt

str u la r sig.

når'hkå

J ʜʜ; =

n å r 'h k å lit.

snårhkōt

(a d v .)

tillstå n d

som

hårt

är

fö r

SG

(om

tv in n a d , sn ö re

L asso,

e in er

zu

fest g e z w ir n te n S c h n u r u. d g l.) /; sn.

m annat s n o ih o p

sno

42

ih o p

NJ

NG

ren) / (e in e m

nȯr°hko;

SG

nȯr°hkalit; N J 2

R em itier) d a s G e

snårōk, a t t r . -is NJ ʜʜ; J snȯrω ̄,lk; J 2 sn o ro rk , a t t r . -is; = s n å rēk

( i h e t. 1). S G snȯrre; N J

snårrē

snōrre, a s g snȯrēu̯ ; J sniyrrē, J 2 sn orrē ; n å g o t son i är ih o p sn u rra t, ih o p tra ssla t / etw .,

das

f i t z t h a t /;

sich v e rw ick elt, v er

sn å rre-paddē i h o p t r a s s

band / Band,

w ick elt

das

sich

ver

sn å rre sju o h p a n

h a t /;

d a s sic h v e rw ick elt h a t/;

vier'm ē n ä t s o m

sig / sich

snoᴖm̀h kὼt ( v e r h ) ;

sig , str u la s ig (t.e x . o m

snårrē-

är ih o p tra ssla t

/ v erfitztes N etz.

snårrēk,

attr.

snorrēk, a t t r .

-is

NJ

ʜʜ;

-is; = s n å i æ ̄ k

J2 (i

h e t. 1), s n å r ō k .

snårrō

( a t t r . ) N J ʜʜ; J

snȯrrω̄,

J 2 snorrω ̄; i h o p s n u r r a d , t i l l s t m l a d / e in g e d r e h t,

in ein a n d erg ed reh t,

v e r w ic k e lt.

snårrōt

z u sa m m e iid r e h e n , -w ic k e ln .

snår hkōt

IH ;

w e ih a h sä g en .

( v o n e in e m zu fest z u s a m -

m enged reh ten

NG

ʜʜ, J i n ; s å g a a v h o r n e n ( p å e n

la sso ,

m .m .) / verfitzt, in v e r fitz te m Z u stan d

in

lasso s o m är ih o p s tr u la d / L a sso ,

Kl;

NG

snòrɛkω̄t ~ snòrʿkω ̄t ; N J snoᴖr·’hkὼt, J s)i°rлr*hkὼt; i h o p t r a s s l a d , i ih o p tra ssla t

sich

/ k u rze, a b g e b r o c h e n e P fe ife .

la t

nårʿkētit NG nȯrʿkēhtit\ NJ2 ʜʜ,

d g l.

N J 2 ʜʜ, J ʜʜ; k o r t , a v b r u t e n p i p a n å r 'h k å lit

S G snòrɛkē; N J snoᴖrɛhkē, a t t r . snoᴖrʿkēs, J sn°r,rɛhkē; s t r u l i g , s o m

u.

w irft, w ä h r e n d d ie a n

dere g e r a d e b le ib t).

ahgesägt w urden.

snår'hkē, attr. snårʿkēs NG ʜʜ;

z .B . d ie e in e L itz e

L assos

S ch leifen

S t u m m e l p f e i f e / ; j f r n å r ' h k å ; 2. ren

(w en n

des zu sam m en ged reh ten S eh n en fad en s,

når'hkē NG nȯrɛhkē; NJ2 iʜ, Hi; 1. k o r t p i p s n u g g a / k u r z e

J

fitzen

J2

( a d v . ) NJ, J snȯrrὼt ; s n o r m ’H; i h o p s n u r r a t , t i l l -

stru la t

tillstå n d

(t.e x .

n ä t ) / in

658 verfitztem ,

in ein a n d erg ed reh tem ,

v erw ick eltem

Z u stan d

sn.

(z.B . v o n

lä sjuohpan

e in e m

N e t z ) /;

la sso n

är h o p s t r u la d / d a s L a s s o

ist

v e r w ic k e lt/;

se ä v en s å r r ō t .

snȯrrω ̀t , 3 s g i m p f snȯrω̄i ̯; J 2 snorrCoht, 3 s g i m p f sn o rrω ̀i ̯; s n u r r a i h o p s i g ( t . e x . o m snårrōt N J

n ä t) / sich fitzen

h li

m it Z u g sa u m .

nòresa, n p l nōɛrsa; N . I 2 noᴖrasa, n p l nȱr ʿsah ; J n°r\rɛsa, a s g nōrʿsau̯; 1. N J 2, J (v ä x t

NG

som

växer

fjä llto p p a r vändes

ʜʜ; S G

uppe

n ed an för

som

på

höga

snön;

m ed icin

m ot

an m ag-

k n ip ; o m v a jo r n a äta d e n , m j ö lk a d e b ättre; v ä x e r g lest, » lia r g r e nar

N G , N G l,

sn ȯr̆r ut; N J ,

s m r r iit; N G , N G 1 s t r i i l a

sig , tr a ssla sig ( o m k a s t tö m etc .) (v o n

når'sa

zusam m endrehen, ver

sn å iT u t

/ sich

sko / S ch u h e

(z .B . v o n e in e m N e tz )/; jfr

sn årru t. N J 2, J

ra m -M p m a k a h s k o r m e d d r a g -

v e r w ic k e ln ,

sich

verfitzen

e in er W u r fle in e u s w .); N J 2 in tr a ssla d

i

n å g o t / sich

e t w . v e r w i c k e l n , v e r l l t z e n /;

in

sn å r-

och

i än

u ppger [1866]: D rvas

nnorsa, e m e d a n h l a d e n

a ro h ö g st sk r y n k lig a ;

n yttjas av

la p p a r n a v id in v ä rtes sju k d o m a r och

är

renarnas

ä lsk lin g sm a t) /

( P lla n z e , d ie a u f h o h e n G e h ir g sg ip feln w äch st;

sp r a n g r u n t); ä v e n : h li tilltra ss

gen

la d

w enn

sich

knopp

o c to p e ta la ,

ru jiv m ån ta si j a g h i e v i n t r a s s

k asttöm ) / auch:

en

A ndersson

la d (t.e x . i k a s t tö m m e n , då r e n e n (t.e x .

lik so m

d a n » ; R a n u n c u l u s g la c i a li s ? H . J.

u n terh a lh w ird

des

a ls

Schnees

M e d iz in

ge

B a u c h g r im m e n a n g ew en d et; d ie R e n n tie r k ü h e sie fres

v e r w ic k e ln (z .B . v o n e in er W u r f -

se n , g e h e n sie m e h r M ilc h ; w ä c h s t

le i n e ) / ; jfr s å r r u t .

zerstreu t, » h a t Z w e ig e u n d a n d er

snȯrranit', N J , J snorronit; s n u r r a

sn å rrå n it N G

s·nȯrromt;

J2

ih o p

stru la

sig ,

ih o p

sig / s ic h

S p itze so e tw a s w ie ein e K n o s p e » ; R a n u n c u lu s g la c ia lis? dersson

g ih t

v e r w ic k e ln , s ic h verfitzen .

o cto p eta la ,

s n å r r å s i t N G snȯ̆r rasit; S G , N J , J s m r r o s it ; h l i i h o p t r a s s l a d 1.

ter sin d ;

stru la sig (u t a n n å g o n s å tg ö r a n d e )

in n eren

/ sich

und

(v o n

seih st, o h n e frem d es

w ird

von den

K ra n k h eiten

snȯrrat', S G snȯrr o t ; N J , J snȯrrot, 1 s g p r s snȯrȱu ̯; J 2 snorrot , 1 s g p r s snoröu; N G

n å r'sa

s y o jä m n t, m e d s t y n g h it o c h d it

tru tta ?

/ u n g le ic h m ä ß ig

nähen,

m it S ti

c h e n , d i e k r e u z u n d q u e r g e h e n /;

s n d rra t ietjas s t r u l a s i g / s i c h v e r w i c k e l n /; S G , N J , J , J 2 d r a i l i o p m ed

d r a g h a n d , sn ö r a ih o p / m it

e in e m Z u g h a n d z u sa m m e n z ie h e n , z u s a m m e n s c h n ü r e n /;

NG

sn år-

verru n zelt L appen

hei

gehraucht

ist d a s L i e h l i n g s f r e s s e n d e r

R e m itie r e )/;

NG

H . J. A n

an: »D ryas

nnorsa, w e i l d i e B l ä t

a u ß ero rd en tlich

Z u tu n ) verfitzen , v e r w ic k e ln . snårråt

[1866]

2. S G , N J 2

fiten

lisk

b la n d

kier'kestenar,

fo rell? / k le in e r z w is c h e n S te in e n le b e n d e r

F isc h ,

nårʿtsātj når htsē

F o relle,

S a lm o

(d in iin .) se n å r ' h t s ē .

N G nȯrɛhtsē, d i n i i n . nȯrʿtsāš́; S G nȯrɛhtsē; N J 2 nȯrɛhtsē, a s g nȯl'tsèu ̯; J nȯrɛhtsē, g s g n ȯŕtsē; stu m p (a v n å g o t so m är avh ru tet, p ip a ,

k n iv ,

horn

S tu m m el (v o n

etc .) / S tu m p f,

etw . A h g eh ro ch e

659 n e in , w ie P fe ife , M esser, G e w e ih

p ijh p a - ( p ii'h p a -)

stan ge u sw .)/;

n. a v h r u t e n p i p a , p i p s t u m p / a h gehrochene som

P feife,

P fe ife n stu m

n å r'h tsē -tjå r'v ē r e n h o r a

m e l /; J

ä r a v b r u te t , s å att e n d a s t e n

kort stu m p

sitter k v a r p å r e n e n s

h u v u d / a b g e b r o c h e n e s R e n n tie r g e w e ih , kurzer

hei

dem

nur

S tu m m el

noch

a u f dem

avb ru tn a

och

varandra / m ehrerem al ander

K opf

m ycket sm å /

(rezip ro k )

s n å l'å ̄l ʿ t a l i k a

ren en :)

a)

som

h o m o lo g t

nårʿtsātj;

jfr

nuhkē,

n å r ' h k ē , n å r ' h k å. n å ̄ F t s ē k N G nȯrʿtsēk, N J 2 nȯrʿtsèhk, J n ȯ ŕ ts ē h k ; r e n s o m h a r e t t l.

båda hornen

bara stu m p ar

a v h ru tn a , så a ll

(n å r'h tsē ) ä r o k v a r

/ R em itier, h ei d e m e in e o d . b e id e G e w e ih s ta n g e n a b g eb ro ch en sin d , so daß n u r n och S tu m m el

(n å r'h -

når'htsit NG nȯrehtsit; NJ2, J n årʿtsås

h ryta NG

av / ahhrechen.

nȯrʿtsas; N J 2 ʜʜ,

J ʜ i; avb ru ten / ab g eb ro ch en . n å r ʿ t å k a s ā l i ( p l n r . ) S J ~ nårʿlåkasäh; v a t t e n l o p p o r / W a s s e r l l ö h e .

nȯm̀t at, S G n ȯr°tot ; N J 2 nȯr6tof, 1 s g p r s nȯrʿtou̯; J nor°tot, 1 s g p r s noŕtou̯ ; s t ö t a , n å r'tå t N G

stö ta n å g o t m o t n ågot, stöta ( o m k u ll), k n u ffa ; g o t) / stoß en ,

stö ta sig (m o t n å etw .

gegen

etw .

stoß en , (u m )sto ß e n , p u ffen ; sich (an

e tw .)

är

det

ben

(m ärgb en )

m ed

lå r b e n e t

tjn odtjom is p å b a k b e n e t ( l i g g e r i n n e i s t e k e n ) = tjå r'vē( ijă r-)p ä l-n å ra s ; h ) m ärgbenet l. o v a n f ö r

som

v id

ena

ändan

led ar

m ot

piβr'pe (pierʿŋēs), v i d a n d r a ä n d a n m o t ta b b a i f r a m b e n e t ( = tjå m otis-n åras ) / a ) d e r M a r k knochen dem

(d es

R e n n tie r e s),

der

O b e r sc h e n k e lk n o c h e n

en t

sp rich t, d .h . ü b e r d e m S c h ie n b e in

tse) v o r h a n d e n s i n d . nȯrɛhtsit;

snȯrāl'tahk\

NG

sn ȯ rā fta h k a ; = s n å r â s . n å r å ̄ s N G 1 nȯräs, nȯrȱs ; S G norōs{-tàktīǹ\ N J 2 nȯrȱs, a s g nȯrrosuu̯; J norōs, n p l noriw sa; ( p å

gebrochen d im in .

e in usw .

N J ʜ l; J

/ G e w e ili, h ei d e m d ie S ta n g e n a b u n d s e h r k l e i n s i n d /;

od.

stoßen

( n å r'tå t ) .

e in

d e s T i e r e s a u f s i t z t / ; S G n å r'h tsēå i'v ē h o r a k r o n a i v i l k e n h o r a e n äro

n å r'tå t e n g å n g / e i n m a l s t o ß e n u s w . (n å r'tå t). m u · ʿ t å t it N G nȯrʿtatit, 3 s g p r s n ù riu t; N J 2 nȯrʿtot·it, J n o ŕto tit; n a r'tå t l i e r a g å n g e r 1. r e c i p r o k t :

( a n ) s t o ß e n /;

n å ŕ tå v

( ijn odtjom is ) d e s H i n t e r l a u f e s l i e g t (lieg t =

e in g e b e tte t

in

der

K eu le)

tjå r'vė- (tjå r -)p ä l-n å r ă s ; h ) d e r

M arkknochen,

der

m it

dem

e i

n en E n d e a m B u g -(S ch u lter)h la tt

{p ier'pē, Ende des

am

pierʿŋes), a m

anderen

(ta b b a )

U n tera rm h ein

V o rd erla u fes

e in g e le n k t

is t

tjam otis-n årås). s n å r å ̄s N G 1 snȯräs, snȯrrasm ; N J , J snȯrōs, snȯrrosm ; d r a g s k o , (=

dragband,

in r ä ttn in g

som

m an

d rar ih o p (t.e x . k a ls o n g e r u p p till) m ed / Z ugband, ric h tu n g ,

m it

Z ugsaum ,

der

m an

V or

etw . z u

jn o ŋ k a viiosti j a g s t ö t e r m i g m o t

s a m m e n z ie h t (z .R . d ie U n te r h o s e n

n ågot.

snarask a l'sδ k a l i k a l s o n g e r m e d d r a g s k o

nȯrHatit, S G nor°tntit; NJ2 nȯr°toht, J nor°totit; n å r'tå tit N G

a n i h r e m o b e r e n E n d e ) /;

u p p till / U n te r h o s e n , d ie o b e n m it

660 Z u g h a n d v e r s e h e n s i n d /; sn åraspaddē h a n d i d r a g s k o / B a n d in e i n e m Z u g s a u m /; N G 1 sn å räsp u tta s s y n l i g d r a g s k o ( t . e x . p å k a h p er-vier'k e) / s i c h t b a r a n g e b r a c h te r Z u g s a u m (z .B . an kahp ēr-vier'k ē, d e m P e l z s t r e i f e n a n d e r W i n t e r m ü t z e d e s M a n n e s ) /; NG1 NJ m ed

sn årrasin lä ä r t i l l s t r u l a t ; sn å rrå sin lä ä r i h o p d r a g e n

e in w e n ig h u m p e ln , u n b e tr ä c h t lich h in k e n , la h m e n . s n å ̄ t a t N G 1 snoᴖtat; N J l ʜ ; J sn ȯ ̄t a t; ä t a s m å h i t a r l. s m å s t y c k e n , ä ta litet (d ä r f ö r a tt d el fin n s så

litet

att

snȯrōstci, N J snȯrōstahlca, J snȯrōsta, J2 snoröstcihka; 1. S G , J , J 2 d r a g b a n d ,

av;

om

ren

1.

S tü ck e

essen

od . fressen , w e n ig

e ss e n , fressen (w e il so w e n ig E s sen

o d . F u tte r d a ist; v o n e in e m

M enschen

dragsko.

äta

m ä n n is k a ) / k le in e B iss e n , k le in e

o d . R em itier).

n å g o t v a r m e d m a n s n ö r ih o p n å

nòᴖtē, g s g noᴖtē, a p l n ȱt it'ɔ; S G nōɛtēɛ; F 2 noᴖtē, F 1 noᴖχtē, n p l nòᴖtē; N J 2 nìjᴖtē, a s g noᴖtèu̯; J nòᴖtē, a p l nöti3t\ b ö r d a

g o t / Z u g b a n d , e tw ., w o m it m a n

(även

fig);

etw .

Bürde

(a u ch

s n å r å ̄s t a h k a

SG

z u sa m m e n z ie h t,

- s c h n ü r t /;

n å ̄t ē

NG2

k lö v je h ö r d a / L ast,

2. N J r y n k n in g , i h o p s n ö r n in g (p å

T ra g tier la st/;

k l ä d e r 1. s k o r ) / K r ä u s e l u n g , F ä l

av

telu n g ,

e in er

E in r e ih e n

(an

K leid ern

en

h ild l.);

S a u m la st,

n ate-lah kke h ä l v t e n

k lö v je h ö r d a / d ie S a u m l a s t /;

H älfte

nate-pielle d e n

und S ch u h en ).

d el av k lö y jeh ö rd a n , so m h ä n g er

snȯrāhtit, S G snȯrōhtit; N J , J snȯrōhtit; 1. N G s y

på

fast

d e s T r a g tie r e s h ä n g t/;

s n å r å ̄t i t N G

d r a g sk o / ein

Zughand

an

ena

sid a n / der

T eil

ein er

S a u m la s t, d er a u f d er e in e n S eite

nate-hier'ke

n ä h e n /; S G d r a i h o p m e d d r a g -

k lö v jeren o x e / R en n tiero c h se

sk o / m it e in e m Z u g h a n d z u s a m

T ra g tier .

m e n z i e h e n /; 2. N J l å t a e n a n n a n

N G 2' 3,13 nńtω̄; S G rntω̄ɛ ; n ä ̭̄t ω ̄; N J 2 nȯtω̄, a s g nȯtω̄w ; J nȯtω ̄; n y s t a n / K n ä u e l . n å ̄ t ō t i t N G noᴖtὼht i t ; N J 2, J noᴖtω̄'Hit; l ä g g a k l ö y j e h ö r d o r i i a

d ra ih o p e ig e n e n dern

( sn å rrå t ) e n s s k o r / d i e Schuhe

von

e in em

an

( sn å r-

zusam m enschnüren

r å t ) l a s s e n /; J s ä t t a i n d r a g s k o

a ls

n å tō

F

(d ragb an d ) / Z u gb an d (Z u gsau m )

på

e i n s e t z e n /;

tili,

o c h s e n d ie S a u m la s te n a u fle g e n /;

tr a s s la tili / v e r w i c k e l n , v e r f ilz e n .

n. hierʿkijt l ä g g a k l ö v j e h ö r d o r n a

s n å ̄t a är

3.

NG

stru la

sn ȯ ̄t a ; n å g o t

NJ

sön d ern ött,

tu n t

och

som

d å lig t /

en

härk / e in e m

p å h ä rk a rn a ; h in d a fast en rygg hörda

på

en

e t w r., w a s z e r s c h l i s s e n , d ü n n u n d

sam m an

s c h l e c h t , u n b r a u c h b a r i s t / ; sn atap a d d ē h it a v s n ö r e s o m är a l l

d an ) / den

d e l e s s ö n d e r n ö t t o c h ej t å l n å g o t

la st a u f d e m

/ ein

schen

S tü ck S ch n u r, d as ganz a b

gew etzt

ist

und

n å ̄h t ā l a d d a t N J 2 ʜʜ;

lin k a ,

n ich ts

NG

a u sh ä lt.

nòᴖhtāladd'at;

h a lta o b e ty d lig t /

R en n tier

m ä n n isk a

rem m arna

på

(fästa h rö stsi-

R e n n tie r o c h s e n

d ie

S a u m la ste n au flegen ; e in e T r a g

auf

R ü ck en ein es M en

festm ach en der

B ru stseite

(d ie

R ie m e n

zusam m en-

h in d en ).

nå̄tōtuvvum NJ3 nòᴖtὼ'Huwiim;

661 b etu n gad

(relig .) / b e d r ü c k t, b e

w e n n e s s o e n g ist, d a ß m a n s ic h

k a h ttita h ā rm a in k a i'h k a a k tn k a ttja it j a n a tō tu vv u m ijt v å r d a d i g i n å d o m a l l a

n ich t a u ss tr e c k e n

en sa m m a och b etu n gad e (u r a llm .

hörda / ein e L a st a u f se in e n R ü k -

k yrk oh ön en ).

k e n n e h m e n /; natutin k n h tik natēv d e t o g o p å s i g v a r s i n h ö r d a . n å u h k å ( a d v . ) N G nȯu̯h ka, S G nȯuǹk a; N J 2 nȯu̯h ko, nȯu̯k ; J nou̯hko, nou̯k ; t i l l s k ä n k s , g r a t i s ;

la d en

( r e l i g . ) /;

n å ̄ h t s a t ~ n j å ̄ h t s a t N G nòᴖhtsat, S G nōɛhtsat ; N J 2 ńȱh tsat, 3 s g p r s

m ʿᴖhtsā, 3 s g i m p f ń ō tsa i̯; J ʜ i ; NG

knäppa

(o m re n e n s ex trem i

SG

teter); k n a rra ( o m s k o d o n ) / k n i

utan

e rsä ttn in g ,

stern ,

u tan

(h örb ar

knacken

(von

dem

k n i

k an n ).

notuhtit (?), N J 2 notutit, J nöhitit; t a g a p å s i g e n n å ̄t u t i t

för

l.

in g e n tin g ;

synbar)

a n le d

ste r n d e n G e r ä u s c h in d e n L ä u fe n

n in g ; u ta n ( s ä r s k ilt ) ä r e n d e , u ta n

des

a v s ik t att fö r e ta g a n å g o t / a ls G e

R en n tieres);

knarren

(von

S c h u h e n ) /; SG d u n d r a ( o m tu n ga

schenk,

la ss s o m

d u n d r a p å v ä g e n 1. o m

E n tg elt, u n e n t g e lt lic h , fü r n ic h t s ;

skor,

då

m an

även

om

går

lju d et,

i

kram

då

sn ö;

ren h jord en

ohne

u m son st,

(h örb aren

g ra tis;

od.

ohne

sich tb a ren )

A n la ß ; n u r z u m V e r g n ü g e n , o h n e

k o m m e r ) / d r ö h n e n , p o ltern (v o n

(b e s o n d e r e s ) G esch ä lt, A n lieg en ,

schw eren

o h n e A h sich t, etw . zu u n te r n e h

L a s te n , d ie h e im F a h

ren d r ö h n e n , v o n S c h u h e n , w e n n

m e n /; S G ä v e n : f ö r g ä v e s / a u c h :

m an

auf

v e r g e b e n s /; N J 2

sich

h a llen d em ,

geh t; der

» k la m m [ic h t]e m » zähem ]

[gut

Schnee

n å n k m ån å d tjn v nån k

j a g l i c k ( d e t ) t i ll s k ä n k s ; y ä s

dem

G eräusch

lāh rel'sim in o m

herankom m enden

R en n tier

sä r sk ilt

auch

von

h e r d e ) /; N J 2 k n ä p p a ( o m r e n e n s k lö v a r ,

når

den

går);

höras på

d et k n ä p p a n d e lju d e t frå n ex trem itetern a

(o m renar, n är d e g å ) /

k n a c k e n , k n istern

(von den H u

ärende

du

reser u tan

(för

r o s k u l l ) 1.

u t a n r e s e e r s ä t t n i n g ; J m an äh -ku s tån n å u h k å p a f k ä ta k ä r e s e r d u u t a n r e s e e r s ä t t n i n g ? n åu h kå m a p ä tn a k a h tsiellin ijän d e t v a r v ä l u tan

fen d e s R en n tieres, w e n n es g eh t);

darna

durch das

någon

a n led n in g so m h u n

sk ä lld e

på

n atten ;

N J2

h ört, d a ra n w a h r g e n o m m e n w e r

nånk m ån m a n n iv udni k ä h ttja min alöv j a g f o r i d a g t i ll h j o r

d en (v o n g e h e n d e n R e n n tieren )/;

d en u ta n a v s ik t att fö reta g a n å g o t

k a ttsa h n jah tsih k l ö v a r n a k n ä p p a ; 7ijåhtsih rain ah tåppe d e t h ö r s

sä rsk ilt,

bara

hur den

h etar; J

K n istern d er F ü ß e g e

för

att

titta efter,

kåsis tån v u o r-

käh? — n å u h kå v a r t l ä r d u ? —

renar där. n å h ttå h it SG , N J 2

nȯhttohit; J

in g en sta n s (d å

m a n in te v ill tala

nohttohit; s i t t a 1. l i g g a i h o p k r u -

om v a d m a n tä n k er g ö ra ) / w o h in

pen

g e h t ’s ?

1. p å h u k ( s ä r s k . n ä r d e t ä r

N irg en d sh in

(w en n

m an

trå n g t, s å att m a n in te k a n s tr ä c k a

n ich t e rzä h le n w ill, w a s m a n v o r

u t s i g ) /z u s a m m e n g e k a u e r t sitzen

h a t ) /; j f r n å u h t ä .

od . lie g e n o d . h o c k e n , z u s a m m e n

n å ̄ h u t a l l a t N G ʜʜ; S G nȱh uhtallat; N J 2, J nȱhuhtalla t; S G l y d a .

gek rü m m t,

-g e r o llt

lie g e n

(h es.

662

te lij n å v rassjo d e t v a r n å v kå s å n ja n la i

göra som m a n säger / gehorchen,

g o tt före;

so tu n , w ie e in e m

ett s å d a n t r e g n ;

N J 2,

J

kom m a

(k o m .) / m it G leich e

g e s a g t w i r d /; t i ll

jd m

kom m en,

rätta

m ed

så,

(k o m .)

au fs

s a g t e /;

Ü b erein k o m

ij läh ta t n a h n ta lla m -nl-

m e n /;

in n tj h a n ä r i n t e e n s å d a n s o m m an

kan

kom m a

till rätta m e d

ij läh te ta i na a lm a tjijn n a lm ta lla t

så

han

sade / so,

snart

som

m ö jlig t / so

i i ä ̄d j ē n

se n ie d j ē n .

s n å l / g e i z i g , k n a u s e r i g /; (ett

NG

s lä k tn a m n ) / (ein

nam e).

näi'k

auf

n i i i l i k - - s e n e i h k - -.

(gen an n te)

W e ise ,

auf

j e n e W e i s e /; j f r n ā u l i t e . n åu h tå̄

(a d v .)

J

nou̯, S G m u , N J 2 nȯu̯; J now, nöw ; s å , p å s å sätt;

(a d v .)

sådan

NG1

(= ta k k ā r);

- - s e n e i ' k - -.

n i i i ' h k - - s e n e i ' h k - -.

iiäihts - - s e n e i h t s - -. näi'hts - - s e n e i ' h t s - - . näkkas ( a t t r . ) s e n ä g g a . nähkkut S J ~ ( L i l l s e l e t , J o k k

nou̯j itō; t i ll

i n g e n t i n g , till i n g e n n y t t a / z u n i c h t e , z u ( f ü r ) n i c h t s , zu k e i n e m N u t z e n /; ju s m n r'h k o sāggn 7i. vu otnsij sisä o m d i m m a n f ö r s v i n n e r ( o c h h l i r till i n g e n t i n g ) i s ä n k o rn a ; jfr n å u h k å . nåv

i

nä hkku t, 3 s g i m p f nahkkm ; n e k a ( a t t g ö r a n å g o t ) , s ä g a

m okk) nej

till

n å g o t / a h le h n e n ,

w e ig e r n

(etw .

zu

för

n ä l 'j

- -,

n ä ij -

- se n i e l 'j -

1. s å — s o m / s o , a u f d i e s e W e i s e ;

m a n / P o liz ist ( a u f d e m

( e i n ) s o l c h e r ( = t a k k ā r ) ; in d e n

L an d jäger, G en d a rm .

n åv a t o d . n åv jn t n å v, ah te o d . nåv,

ju h te s o , d a ß - - s o w i e in d e r G r u p p e nåv kå so , w i e o d . so — w i e /; n å v lä viioin te s å ä r d e t ( n ä m lig e n ) / s o ist e s ( n ä m lic h ) /;

alē n å v kårō, s e n u o v ; åroh n åv p u o ra k j a v a r s å g o d o c h - - / s e i s o g u t u n d - - /; te lij n å v p ie g g a d e t v a r e n s å d a n s t o r m / e s w a r e i n s o l c h e r S t u r m /; te lij n å v jå tå ta h k a d e t v a r e t t s å d a n t

zu

etw . sagen . n ie y --.

V e r b in d u n g e n

sich

tu n ), N e in

n a v a t l. n å v j u t ( J ) s å a t t o c h n å v, a lite l. n å v, jn h te så, att - - s a m t nåv kå så , s o m b in d elsern a

(J ) so daß u n d

N J 2, J

F a m ilie n

p å så sätt, p å d et d ä r sättet / so , d ie

h a ld

n ä g g a , a t t r . ii š i k k a s S G nä̀g ga, a t t r . nǟk kas; N J 2 i ʜ , J ʜʜ; g i r i g ,

nȯu̯k iɛ, S G nòuhti, N J 2 nȯu̯h ti, J nou̯h tɛ ; s å , (a d v .)

er

n å iih a m ( N J 2, J ) n å v-h a m lä j a , s å ä r d e t ; n å vham m a n ā i j a , s å g i c k d e t .

m ed den m ä n n isk a n . n åu h te

w ie

n å v ru v v a kå m ahttelis

w i e m ö g l i c h /; S G

( ä r s å tju rig o c h o e fte r r ä ttlig );

d e t g å r i n t e a t t k o m m a till r ä t t a

som

n ä l j ā s - k å d d ē N G 8 nä̀l jàs-kȯddʿē h i , J H l; f j ä r d i n g s

(-kudd'ē); N J 2

L an d e),

n d ljä t; F n ä ̄l jā t n ä ̄l jā t, J n ä ̀l jä t; f j ä r d e / d e r v i e r t e /; n aljät åssē = n ä ljā t N G , S G

~

n ä ̄l jà t;

NJ2

n ä ̄l j a t i s . n ä l j a t i s ~ n ä l j ā t i s N G , S G nǟ l jā tis ; N J 2 n ɛljatis, a s g -à ij ; J n ɛ lja h s ; e n f j ä r d e d e l / e i n V i e r t e l . n ä l j ā t i s ( a d v . ) N J 2 näljatis-, f ö r fjä rd e g å n g e n / z u m v ie r t e n M a le. n ä l j u k N J 2, J

nU ju k ; f y r a ( p e r m ij

s o n e r ) / v i e r ( P e r s o n e n ) /; 7i,

lijm e tappe v i v o r o f y r a ( p e r s o -

663 ner)

där;

m ij m an aim e Vuonan

p ā r; J 2 snɛhppàr, g s g -a; s n ä p -

voro

pare

n alju k v i som

gjorde

ett

fy ra

(p erson er)

besök

i

N orge.

i m l j u k N G nḛl jim ̀k , N J 2 nēljuhk; J III; f j ä r d i n g ( l/i t u n n a ) / V i e r telm a ß (e in

(för

å d erlå tn in g ) / S c h n ä p

p er (fü r d e n A d erla ß ). snähppat NG

sn lih ppat; N J U l,

J IH; = s n i e h p p e . sn ä h p p ē se s n i e h p p ē .

V ie r te lfa ß )/; jfr fie -

s n ä rā s k u v v a t ~ s j n j ä r ā s k u v v a t S G snāarāskuvvat, N J Hnlirāskuw-

l uk. n ä i ' k - - s e n i e l ' k - -. n ä i ʿ k ā s t u v v a t N G nä̀l ʿkāstuwivat; N J 2 H, J ʜ ; h l i h u n g r i g /

w at, J snä̀r āskuw w at, J2 šiŕä ̀r à skuieivat; k v ä v a s , ä v e n : d r u n k n a /

H u n g e r b e k o m m e n , h u n g rig w e r

erstick en (in tr .), a u c h : e r trin k en .

den.

n ä i ' k ā t i t N G iiä̀V’k ätit, S G nälɛk ā tit, N J 2 n ä̀l “k ā tit, J n a lɛ k ā tit;

nǟr ω̄s , n § m isa h; S G n ǟɛm s , e s s . nērriisin; N J 2 nǟr ω̄s , p r e d . , a t t r . , n p l nɛrriisah ; J nǟr ὼs , n p l n ɛ rn isa ; s l ö ( o m e g g v a p e n o c h a i'm ē) I s t u m p f ( v o n S c h n e i d e w a t f e n u n d a i'm e, d e r S c h u

NG , SG

stern a d el).

n īir ō s

n ä̀l ·'kāt ; J nä'Fkāt, 1 s g i m p f n ä'lɛM i̯i w ; h l i h u n g r i g n ä l'k ā t N J 2

/

H unger

bekom m en,

h u n g rig

w erden.

k lein

äta e n

w e n ig

liten s m u la / ein

e s s e n /; N J 2, J ( o m

flera s u h j .: ) h li h u n g r ig / H u n g e r b e k o m m e n , h u n g r ig w e r d e n (v o n m ehreren

su b j.).

nlil3kὼt , S G nä̀l ɛn ä̀l 'kὼt , 1 s g p r s na l'kὼw ; J na'lɛkω̄t , 1 s g p r s na'Vlcὼw; h u n g r a ; s v ä l t a ( i n t r . ) / n ä l'k ō t kōjt; N J 2

H unger

NG

haben;

H unger

(H u n

n ä l'k ö m in lä v j a g ä r h u n g r i g . n ä i ' k ō t i t N G nä̀P kω ̀t it, S G nä̀l ɛkω ̄t it, N J 2 nä̀l əkω ̀t it, J n a'lɛkω ̀t it;

g e r s n o t ) l e i d e n , d a r b e n /;

p r e d .,

(p r e d ., a ttr.) N G

attr.,

npl

n ä r ō t i p r n ē , a t t r . - H s N G nǟrò ŕtip m ē, a Ur. -htis; N G 1 nǟv ωhip̀m ē, attr. n ä ̀r ω ̀t is; NJ2 ʜl, J Iʜ; slö (o m k n iv ) / s t u m p f (v o n n em M esser). n ärōtu h ttēt

NG

ei

näròjbtuhttct;

NJ2 ʜ; J n ä ̄r ō ŕtu h ttèt; = n ä ̄r r a t . n ä r r a n it NG nǟr rānit, N G 1 n ä ̄r ram t; N J 2, J nɛrram t; h l i s l ö (orn

eggjärn ) / s t u m p f

(л on

S c h n e id e w e r k z e u g e n ).

w erden

s v ä lta (I r a n s.), s v ä ltfö d a / h u n g e r n

s n ä r r ā s i t ~ s j n j ä r r ā s i t S G snǟr r a s it; NJ, J siiǟ̭r rasit; J2 šńɛä̀r rēisit; k v ä v a s / e r s t i c k e n ( i n t r . ) / ;

la ssen , a u sh u n g e r n , a u f H u n g er-

J2

k o st setzen .

trin k en .

s n i i h p - - s e s n i e h p - -.

nǟh pāt, S G nähpat, N J 2 nlihpat, J nlm ̀h pūt; e n m a u s nähpāt NG

systerh an i / das

S c h w esterk in d

e i n e s M a n n e s /; j f r n i e l i p ē . s n å ̄h p a t NJ

(a d v .)

SG

snǟh pat;

l ʜ , J IM; = s n i e h p ē t .

n ĭīh p ē

se n i e h p ē .

sn ä iip p ā r N G , SG , N J, J

snä̀ĭ ip-

även:

drunkna / auch:

er

n ä r r a t N G n ärrat, 1 s g p r s n ǟr ain ; N J 2, J nērrat, 1 s g p r s nēm u̯; g ö r a ( e g g j ä r n ) s l ö (n ärös) j ( S c h n e i d e w e r k z e u g e ) s t u m p f (n ä ros) m a c h e n , a h s t u m p f e n . närrōt ~ n ä r r u t N G nürrω̄t , S G nāɛrrω̄t , N J 2 nɛǟ̭r rut; J n ɛ a r riet, 3 p l . i m p f n a r m i̯i n ; h l i nārōs / s t u m p f ( n ärös ) w e r d e n .

664 n ä u ' r a t S G n aurat; N J 2 n d'·u̯3ra t, 3 s g i m p f n ɛu̯r ai̯; J n ä̀u ̯ɛ m t, 3 s g i m p f nǟ̭iu̯rai̯; f ö r s ä m r a s , h l i

n ä r r u t s e u n d e r n ä ̄r r ō t . n ä s k - - s e n i e s k - -. n īī h tē

se n i e h t ē .

säm re (N J 2 en d ast o m en s j u k )/

s n å ̄h t ē t s e s n i e h t ē t . n äh tta nätt,

N J2

knapp,

n ä̀h tta, p r e d . , a t t r . ;

sich

in d r a g e n

tern,

n ad ssätt) / gen au , ein g ezo g e n

(om

le v

knapp,

(von

karg,

v e r sc h lim m e r n ,

den

v ersch lech

sch lim m er,

kränker

(N J 2 nur von

e in e m

w er K ran

der

L ebens

viesso

in d r a g e t

n ä n ra tit

le v n a d ssä tt / e in g e z o g e n e L e b e n s

N J 2 ʜʜ, J

w e ise , L eh en sh a ltu n g ,

s ä m r a /s c h le c h te r , sc h lim m e r m a

n ä h tta

w e i s e ) /;

sn äh ttē

(a d v .)

SG,

N J2

nɛh-

t'ukit; J ʜ ʜ ; n ä t t , s n å l t , i n d r a g e t , knappt

(om

lev n a d ssä tt); k n a u serig ,

n ä u 'r ō t. NG

sn å lt, e in g e

prt

försäm ras

(o m en

karg, g en a u , k n ap p ,

k u rz (v o m [A h ]M essen , [A b ]N J2

n.

viessöt

in d r a g e t / s p a r s a m ,

zogen

le b e n .

näukā

le v a

(v o n

eilig e-

vad

som

h elst,

sju k ) / sich sc h lim m e r

b e lie b ig e n

vo n e in e m

ver

w erden

O b jek ten ,

auch

K ranken, dessen Z u

sta n d s ic h v e rsch lim m ert). n iiv v a

s e n e u r - -.

ʜʜ,

n ä u ' r - - s e n e u ' r - -.

J

NG

ʜʜ;

nä̀ù vaka ( a s g ) ; N J 2

råd,

a n v i s n i n g / R at,

A n w eisu n g .

nä̀m ̀r aha(š); N J 2 vo i n .l ( k r a f t u t t r y c k ) /

n ä u 'r a h a tj N G ʜʜ, J IH;

om

sch lech tern ,

se n e u ' h k ē .

näur - -

för

n ä̀ɯ ̭r ω ̀t ; S G năurω̄t , n h m im ; N J 2 naim ̀r ω ̀t , 3 s g i m p f n a u ̯r m ; J na'u̯ɛ rω̄t , 3 s g i m p f n ä̀u ̯i m ̀i ̯ ~ nău̯r ὼi ̯; b l i s ä m r e ,

p tc

även

W ä g e n ) /;

nǟ̭u r atit;

säm re,

n eu rētit.

b e n sw e ise );

sn å lt,

göra

v ersch lech tern , v e r sc h lim

m e r n /; =

zogen, k napp, karg (v o n der L e zu

ʜʜ; S G

iʜ ;

n ä u 'r ō t N G

n ätt, fö r k o rt ( o m m ä t n in g , v ä g n in g ) / g en a u ,

J =

chen,

se s n ie h t t ē .

n ä h tu k it

k e n )/;

(K raftau sd ru ck ).

nä̀v vω̄, n p l năvvω̄1'-, n ä ̀w ω ̀i t; N J 2 na'vvω̄, n p l nǟv vω̄h ; J nɛä̀v vω̄, gsg nɛä̀v vω̄; nävvō NG S G nä̀v vω̄, a p l

n ä u r a h it SG n ǟ̭u rah it, N J 2 nɛu̯r ahit, J n ǟ̭u rahit; a n s e , h å l l a

v erk tyg, red sk ap / W erk zeu g , G e

n å g o t för d å lig t / e tw . fü r s c h le c h t

reig e rä t.

a n s e h e n , fü r s c h le c h t h a lte n .

n ä v v ō t N G nä̀v vω ̀t , 3 s g i m p f nǟv vὼi ̯, p t c p r t nǟ̭- uvum ; N J 2 ʜ i ,

n ä u r a l u s s j a t N G näijiraluš́s ̄a t, S G nd'uraluššat, N J 2 nSuralussat, J

r ä t /; N J 2, J f i s k r e d s k a p / F i s c h e

J HI; r å d a , g i v a r å d / r a t e n , e i n e n

n ǟ̭u ̯r alu ššat; = n ä u r a h i t .

Rat geh en .

P. pahā,

attr.

id .

1. p a h ā s

NG1

p a h ā , p a h à , attr. p a h ā s ; N G 8 a ttr. p a h ä s; S G p a h ä , a t t r . p a h ā s ; F p a h ̀ā ~ p>axhā, a s g j)a xhàu̯; N J 2

pah ā, a t t r . p a liä, p a h ā s ; J pahā, a t t r . p ah ā, p a h ā s; o n d ( o m m ä n n isk a );

otäck

(t.e x .

h ä c k ) ; fa r lig ( o m

om

o sty r ig

sju k d om ); då-

6(i5 lig (t.e x . o m v ä d e r , terrä n g , m a r k

åt sig h å rt ( o m e n k n u t ) ; trä n g a ,

m .m .) / b ö se

trycka

(von

e in e m

M en

s c h e n ) ; h ö se , e ld ig (z .B . v o n e i n e m stö rrisch en R e n n tie r o c h s e n );

(om

g e fä h r lic h ( v o n e in e r K ra n k h eit);

dare,

sch lech t lä n d e,

sv u lln a d ,

vom

W etter,

G e

fest

B oden

u s w .)/.

N J2

ten );

(z .B .

vom

(t.e x . o m s k o h a n d s o m är

för h å r t å d r a g e t ) ; s v ä l la , s p r ä n g a sv a llis);

svårare

(o m

z u z ie h e n

p a h ä s u h n u tj o n d m ä n n i s k a / h ö s e r M e n s c h / ; p a liä ta u 'ta f a r l i g

sch n eid en fest

(von

zw ängen,

h li

hår

s n u v a ) / sich e in e m

K no

drücken,

(z .B .

von

zugezogenen

e in

e in e m

zu

S ch u h h a n d );

s j u k d o m / g e f ä h r l i c h e K r a n k h e i t /;

a n sc h w e lle n ,

p a h ä tal'h k e d å l i g t v ä d e r / s c h l e c h t e s W e t t e r /; p a h ä s a tn a m d å l i g

G e s c h w u lst, d u rch W a sse r z u flu ß a n sc h w e lle n d e m

m ark,

terrän g / sc h le c h te s

stocken, sch w erer, ärger w erd en

T erra in , sc h le c h te r B o d en /; pahāju o ila la tj f u l l a v o n d a p å f u n d /

( v o n e i n e m S c h n u p f e n ) /; p a d darn Ui tju ol'n ia k n u t e n h a r d r a

v o ll v o n h ö s e n E n tw ü r fe n , S c h li

g it å t s i g h å r t ( s a a t t m a n k n a p p t

p a h ā -k u rik , s e - k u r i k ; p a h ā -n ä lik , s e - n ā l i k ; S G , J p a h ä ta n k h a r k s o m ä r s v å r a t t t ä m j a /

f å u p p d e n ) ; p a d d a m (-) tju ol'nia k n u t s o m d r a g i t å t s i g h å r t / K n o t e n , d e r s i c h f e s t zu gezogen h a t /; sn n oh pa p a d d ä

d å lig

c h e n /;

R e n n tiero ch se,

der

schw er

zu

p a h ā -ju o lʿk a k , s e j u o l ʿ k a k ; k o m p . pahāp, su p eri. pah ān u is. pahāk (p r e d .) N J 2 p a h ā hk, p r e d . ; J pah āh k, p r e d . ; o n d , e l a k zähm en

(om

i s t /;

m ä n n isk a ) / höse,

h ö sa r tig ,

h ä ß lic h ( v o n Art u n d W e i s e e in e s M e n sc h e n )/;

p a h ā k lā ta t k u i'n a i

h a n är e la k m o t sin h u str ii. p a h ā k i s N J 2, J p a h a hkis\ o n d e, d jä v u len / der B ö se,

den der

pahā-kurin NG pahä-kuniv, J ʜʜ; o d y g d i g / u n a r t i g , u n g e z o g e n . p a h ā t ( a d v . ) N J 2, J s t a r k /;

p a h ä t; i l l a ;

schw er,

(von

E is);

ein er

sich

ver-

kan

snuvan

b lir

hårdare,

svårare;

påh tē p a d d ä s v u l l n a d e n s v ä l l e r , trän ger, s p r ä n g e r . N G p à d d'ä ta lla t; ju iddätallat; = p a d d ā t i t

p a d d ā ta lla t N J 2 u; J (o h j.:

f l e r a r e n a r l. e n r e n f l e r a

gånger) / = rere

p a d d ā t i t (o h j.: m e h

R em itiere

od.

ein

R en n tier

m e h r e r e M a le ).

T eu fel.

hårt / sc h lim m ;

bersten

sehr,

sk ip ā i p . v a r h å r t ( i l l a )

p a d d ā t i t N G p à d d'ā t l t ; N J 2 H; p à d d ā tit; h i n d a f a s t e n o t ä m j d r e n , svā ljek , f ö r a t t v ä n j a h o n o m J

att

slå

es daran

angebunden in

k r a n k /; j f r p a h ō i .

und

p a d d a t N G p à d d'a t, p t c p r t p à d d'a m ; S G p à d d a t, 3 s g i m p f p ä tta p , N J 2 p à d d at, 3 s g i m p f p ä t t a i ̯; J p à d d a t, n e g . p ä t t a ; d r a

(ett

z ä h m te s R em itier, den, u m

sju k /(e r ) w ar sehr krank, sch w er p a h ā -ta h k ō se t a lik ō .

hunden

le d

i täm j-

n in g e n , in k ö r n in g e n ) / ein u n g e -

dem

zu

svāljēk, a n h i n zu g e w ö h n e n

sein

(ein

G lied

V erfah ren d es Z ä h m e n s

E in fa h r e n s

der

R e m itie r e ).

paddatit NJ2 n; J pàddatit; b in d a

åt

(t .e x . eit s k o h a n d )

för

h å r t ( s å a t t d e t t r ä n g e r 1. t r y c k e r o m k rin g b en et) / zu stra m m b in den,

zu

fest z u -, a n z ie h e n

(z.B .

666 ein

Schuhband,

B ein

druckt

so

und

daß

es

am

e i n s c l m ü r t ) /;

jfr p a d d a t .

pàd̀H ē, n p l p à ttē h; S G p à d d ē; F p à d d ē, n p l . p à ttē , a p l p u ̆t tt’t; N J 2 p à d d'ē, n p l p à ttē1'; J pàd̀H ē, a s g p à ttèu ̯, k o m . s g p ā tti}n; h a n d , s n ö r e , t å g ( v a d paddē

som

NG1

h e ls t att b in d a m e d ) , ä v e n :

llä ta t

1. v ä v t b ä l t e 1. g ö r d e l ( a v

sm a la r e

sla g ) / B a n d ,

Schnur,

ovanpå,

över

varandra / ohen-

d rau f, ü b erein a n d er. p a d jā n it N G 1 p a d 'jā m t, S G p a d 'd 'ā m t, ˋS P p a d'j ā ̰m t , .]p a d ̀' jā ̰n it ; 1. s t i g a u p p ( f r å n l i g g a n d e stä lln in g );

gå

upp

(o m

so len );

s tig a h ö g r e u p p (t.e x . p å ett h e r g ) / au fsteh en

(au s

lie g e n d e r

S tel

lu n g ); a u fg eh en (v o n der S o n n e ); h in a u fste ig e n ,

(h ö h er)

ste ig e n

N P p a d jä n

(z .B . a u f e in e n B erg )/;

k a n n ), a u ch : geflo ch ten er od. g e

pajepn g å h ö g r e u p p ( p å b e r g e t ) ! 2. u p p s t å ( t . e x . o m t v i s t ) / e n t

w eh ter

stehen,

Tan

(a lles,

w o m it

G ürtel

m an

(von

b in d e n

sch m a lerer

sich

erheben

(z .B .

von

k å h tsa m -p a d d ē, s e d . o . p a d d ē t N J 2 ii; J padD ēt, 3 s g p r s padD a ( o p e r s . ) ; ( j a g , m a n ,

e in e m

n å g o n ) h a r k v ä l j n i n g a r / es ek e lt,

tanne lä v m ån pn djān am h ä r h a r j a g v ä x t u p p 1. b l i

A r t ) /;

»h eb t», j d n ) /;

»sp eih erb )

(m ic h , ein e n ,

vu okset p n d d ä ( j a g , m a n ,

rii'tō p a d jä n d e t

S treit)/;

u p p s t å r e n tv ist; 3 . v ä x a u p p , h li u p p fostrad / a u fw a c h se n , erzogen w e r d e n /; v it

u p p fostrad ;

4.

h li

väckt

i

n å g o n ) h a r k v ä lj n in g a r , v ill k r ä

relig .

k a s / ich

(lia t) B r e c h r e iz , w ill m ic h ( s i c h )

i n r e l i g . S i n n e /; ållδ niiorah p a d jä n in m å n g a u n g a h l e v o v ä c k t a

erhrechen,

(p å det læ sta d ia n sk a b ö n e m ö te t).

(m an ,

jem an d )

habe

ü b e r g e h e n /; j f r p a t -

t a i t i t. s p a d d it S G , J

spàd cìit; N J spàd-

d'it, J 2 sp à d n it; a r b e t a m e d , g r ä v a m ed

sp a d e / m it d em S p aten ar

b e ite n , g ra h e n . p a d d u t N G p à d d 'ut, 3 s g p r s p à d d'ὼ; S G p à d dut; N J 2 p à d d'ut, 3 s g p r s p à d d'ir, .1 paddlet, 3 s g p r s p à d d u ; h li n e d s m o r d , n e d s m u t sad,

n ed sö la d

av

något

(k o m .,

m en in g / erw eck t

p ä d j a t N G p ā d 'ja t, 2 s g i m p . p ā i̯a !; S G p ä d 'a t ~ p ä d ̀' a t, 1 s g p r s p ä ja u ; N J 2 p ā d 'ja t, 1 s g p r s p ā i̯a u ̯; J p ā d 'ja t, 1 s g p r s pā i̯a u ̯, 3 s g p r s p ā d ̀' jā ~ pàil'j ā ; l å t a / l a s s e n ( z u l a s s e n ) /; N J 2 p ä ja ta l tav tå k viiol'kēt l å t h o n o m f a r a d it!

p a d 'jē-, S G p a d 'd 'ē -; p a d 'jē-; 1. ö v e r - , ö v r e / O b e r - , d e r o b e r e /; padjē-k ieh tje p ad jē- N G

N J 2,

J

illa t.) b e s c h m u tz t, h e s c h m ie r h b e

övre

ändan

su d elt

oberes

illa t.) / v o n ,

durch

etw

(k o m .,

w er d e n , a n etw . sich he-

w erden

E nde,

(t.e x .

av

ett

S p itze

(z .B .

träd) / W ip

etē sihkδh m åla vao sti, te p a d d a jih p ik ta sa h s t r y k

( N J 2)

in t e m o t m å la r fä r g e n , fö r d å h li

S to ck w erk , der O h e r sto c k /;

k lä d e r n a n e d s m e ta d e ; jfr p ā t ē t .

ra g 'ta ( N G 1) ö v e r k a n t , ö v r e k a n

p a d 'jä lahkui̯, N G 1 pad̀' jà-lakω ̀i ̯, N J 2 pad'jā-lakkC ŋ, J pad'jāletkkω ̀i ;

ten

(av

d ie

obere

sc h m u tz e u u sw ./;

p a d jā la k k ō i ( a d v .) N G

fel

ein e s B a u m e s ) /; ö v e r v å n in g

p a d jĕ -lå b 'tå / das

obere

padje-

n ågot) / der obere B an d , K ante (v o n

fjä ll- / B erg -,

e t w . ) / ; 2.

G e h i r g s - /;

p a d je -

667 lan ta f j ä l l a n d e t , h ö g l a n d e t , s ä r sk ilt

so m m a rh etesla n d en

m ot

norska

uppe

gränsen / das B erg

(u t)ö v e r m itt fö rstå n d / d a s g in g ü b e r m e i n e n V e r s t a n d ( h i n a u s ) /;

a r'm ē p a h tā

J

la n d , G eh irg sla n d , H o c h la n d , h es.

a r 'n iβ ;

3.

d ie

m e h r a l s /; N G

sii p a d jēla ,

över,

m er

se

än / über,

G r e n z e h i n / ; padjē-sapniē f j ä l l a p p /

låkĕ m in n vh ta p . vitä t i o m i n u t e r ö v e r f e m / z e h n M i n u t e n ü h e r f ü n f / ; p . vāim ijtisā

p a d je -la d d e la tj e n h o

ö v e r f ö r m å g a n / ü h e r d i e K r a f t /;

G eb iete

oben

der

gegen

B erg la p p e/; fast

S o m m erw eid en

d ie

(sven sk )

fjä llen / ein

n o rw eg isch e

som fest

hor

uppe

i

A ngesessener

NJ2

m ån m a k siv p . låkĕ j a g h e p . äikē

ta la d e m e r ä n tio k r o n o r ;

( S c h w e d e ) , d er o h e n im G eb irge

över

w oh n t.

s e n t ) / ü h e r d ie ( b e s t i m m t e ) Z eit

gsg

N G p ā d 'jē ; S G p à d 'd 'ē, p a ß ; N J 2. J p ä d 'jē , gsgpājm ̀,

den

n ed ersta , tjo ck a ste d elen a v

p ād jē

ett

horn

der

(n ärm ast

u n terste,

stä rk ste T eil ein er

G e w e ih s ta n g e S tir n b e in )/; del av en

p an n b en et) /

(zu n ä ch st SG

även:

p ip a , s o m

dem

t.ex . d e n

är o m e d e l

(d en

b estäm d a)

tid en

(för

p . vitā ja k ē m e r ä n

(zu

s p ä t ) /;

fem

år / ü h er

fü n f

Jahre, m ehr

k lå h k k a lā p a d jē lt'a ) a iih ta k l o c k a n ä r ö v e r a ls

fü n f

J a h r e /;

J

e lt; 4 . fö r (i u tt r y c k e t : ) / fü r ( i m

råh kålah mu p . h e d

A u sd ru ck :)/; fö r

m ig! / b ete

üher

m i c h ) /;

für 5.

m ic h ! (e ig tl.

utöver,

em ot /

k å d tjå niannä

b art in till h u v u d e t / a u c h : z.B . d er

w id e r , g e g e n /; N J 2

T eil e in es

p . silota u r i n e n g å r m o l e n s v i l j a ,

P feifen ro h rs, d er d em

P f e i f e n k o p f z u n ä c h s t l i e g t /; N G

o fr iv illig t / d e r H a r n g e h t e in e m

tjå rve-p ä d jē, s e d . o . päd j e NG pari'je, i n e s s . sgpāi̯/ m ;

p . m iela m o t e n s ö n s k a n 1. v i l j a /

N J 2 ʜ l , J H l; s m e d j a / S c h m i e d e .

gegen

p ad jē-jåh ttē N N J 2 ʜ l,

J

ĭʜ ;

G 10pad'jē-jȯh ttē;

å sk a n / der D o n

ner, d a s G ew itter. p a d jēi(a )

a d v .,

w id er

W ille n , den

p o stp .,

prep.

(d t. m i t a c c .) , h i n ü b e r / ; N J 2 iiiu -

zen

n äim e väre p . v i g i n g o ö v e r h e r g e t / w i r g i n g e n ü h e r d e n B e r g /; p. vārē p a h tiv j a g k o m ö v e r h e r g e t ; J k å p tjå h m u p . ränuin l ä g g

s e d. o.

(lig .) / (h ild l.)

ü lier (d t. m it d a t.)

od.

(h in a u s)

- -

(d t.

m it

ta t lä m u p . h a u ä r

ö v e r m i g ( t . e x . m i n C h e f ) / e r is t ü b e r m ir (z .B . m e in

m anāi

C h ef)/;

mu jierʿm ē p .

det

ta t

g ic k

vorbei

(in

p a d je l m a n

nat g å ö v e r , u p p h ö r a (s j u k d o m , värk

üher

W u n s c h , w id e r W il

try ck en :) / vorü h er,

p a d 'jè l, N J 2 pcid'jēl, J p a d 'jēl(a); 1. ö v e r , h ä n ö v e r / Ü h e r

tä ck et ö v e r m ig ! 2. ö v er, u tö v er

a h /;

l e n /; 6 . ( a d v . ) ö v e r , f ö r h i ( i u t d e n A u s d r ü c k e n :) /;

NG

a c c . ) /; N J 2

u n freiw illig

l.d .) / v o r ü h e r g e h e n ,

hören

(von

od.

K ra n k h eit,

p a d jē l-k ā ìittja t,

d g l . ) /;

p a d je la tj

au f-

Schm er

(a d v .,

p r e p .)

NG8

p a d'jē la š ́; N J 2, J p a d'jēla š́; l i t e t m er

(än ),

litet ö v e r / e in

w e n ig

p. tjilö l i t e t m e r ä n e t t k i l o g r a m / m ehr

ein

(a ls ), ein

w e n ig

w e n ig ü h e r /;

m ehr

a ls

ein

K i l o /;

p . kalm å l i t e t ö v e r k l o c k a n 3 / ein w e n ig ü h e r 3 p a d jēia ttja

N J2

Uhr.

p a d 'jēla ì'š́a , J

p a d 'jē la t't'š́a ; l i t e t ö v e r ( o m t i d )

668 / ein

w e n ig ü b e r (v o n der Z eit)/;

p . k å lm å l i t e t ö v e r k l o c k a n ein

w e n ig

3 /

p a d j e l i j ( a d v . , p o s t p . ) N G p a d'jē li, N J 2 p a d'jē li3, J p a d 'jē lij ; 1. (p o s t.) (h ä n ) över, (till) o v a n fö r,

üher 3 U hr.

p a d jē la ttj a n (a d v ., p o stp .) N G , N J 2 p a d 'jēla t'š́a n , J p a d 'jē la t't'š́a n ;

h ö g r e u p p än / ü b e r (d t. m it a c c .),

1.

g u n g s a u f fa s s u n g im L a p p is c h e n ) ,

(p o stp .)

högre

litet

w e n ig o b e r h a lb , ein w e

höher

N ila s

( o b e n ) a ls , ein S t ü c k

N ijlā a i'h tē lä nui kåtē p.

ü b e r /; m in

o van för,

u p p ( e ) ä n , ett s t y c k e u p p e

p å / ein n ig

litet

härbre k åta;

står

2.

litet

(a d v .)

ovan för

litet

högre

ü b er — h in , o b erh a lb (b e i B e w e h ö h e r h i n a u f a l s /; N J 2

tjä tjij p .

h ä n ö v e r v a ttn e n / iih e r d ie W a s ser

tsieggili k a tev m a p.

h i n /;

sätt u p p k å ta n o v a n fö r m ig (h ö g re upp

än

Z elt

über

där jag h or) / sch la g das m ir (o b e r h a lb m e in e s

u p p e , ett s t y c k e u p p å t (in o m s y n

Z e ltp la tzes) a u f /; 2. ( a d v .) h ögre

h å ll d o c k ) / e i n w e n ig h ö h e r o b e n ,

u p p / h ö h e r h i n a u f /;

ein S tü c k w e ite r o b e n (a b e r n o c h

(d et)

in

her

S ic h tw e ite ).

p a d j e i i j S G p n d 'd 'ē lij, n p ìjìa d 'd'ēlih ā; N J 2 p a d ̀' je ̆l ij, n p l p a d ̀' jē lahāh; J p a d 'je ̆l ij, n p l pad̀' jĕl cihā h ; 1.

(so m

sättm :) i

fö rsta fjä ll-,

le d som

fjä llen / (a ls

i är

erstes

sam m an 1.

v ista s

G lied

in

Z u s a m m e n s e t z u n g e n :)

G eh irgs-,

B erg-,

sich

in

den

Bergen

h a lte n d

od.

h ä i'm a

fjä llg å rd ,

G eh irg sh o f,

s e i e n d /;

au f-

p a djelij-

fjä llä g en h et /

B e r g a n w e s e n /;

pad-

högre

p ija p. s ä t t

u p p ! / setz

(es) h ö

m an äli ta k p. g å

h i n a u f ! /;

d it h ö g r e u p p ! p a d j ē l i n ( a d v . , p o s t p .) N G p r t d '-

jē lin , S G pod 'd 'ēlm ; N J 2, J p a d 'jē lin; 1. ( p o s t p . ) o v a n f ö r , h ö g r e uppe

än,

h a lh ,

höher,

lä n g re

upp

w e ite r

än / oheroben

a l s /;

m ū katē p . o v a n f ö r , h ö g r e u p p e (p å

slu ttn in g en )

än

m in

k åta /

o b e r h a lb m e in e s Z e ltes, ü b e r m e i nem

Z e lt, h ö h e r o h e n ( a m B e r g

hang)

a ls

m ein

Z e l t /; 2 . ( a d v . )

jβlij-p å tsō i r e n s o m v i s t a s i f j ä l

h ö g re u p p (e ), lä n g re u p p (e ) / h ö

len

h e r o b e n , w e i t e r o h e n /; sån årrn p . tan tievä nanne h a n h o r h ö g r e

året ru n t / R em itier, d a s sic h

d a s g a n z e J a h r im

G eb irge a u f-

h ä l t /; 2 . p l u r . f j ä l l a p p a r ( d v s . d e

upp

so m u n d er vår, so m m a r o c h h ö st

(h ö h er)

v is ta s u p p e i h ö g fjä llen — u n d e r som m aren gränsen

ända upp m ot norska

—

m e n o m v in tern nere

på k u lle n / er w o h n t w e ite r oben

auf

der

A nhöhe.

p a d j ē l i s ( a d v . , p o s t p . ) N J 2jiarf'-

j ē l i s ; 1. ( p o s t p . ) u p p i f r å n , h ö g r e u p p ifrå n / v o n - - h eru n ter, (o h e n )

m ån p a tä v väre p.

i s k o g s l a n d e t : j f r t j ä ̄r ō k , v u o u -

v o n - - h e r a b /;

t ē k ) / p lu r. B e r g la p p e n (d .h . d ie

ja g k o m m e r u p p ifr å n b erget / ich

L a p p e n , d ie

F rü h jah r, S o m

k o m m e (o h e n ) v o m B erge h era b /;

H e r b s t o b e n im H o c h

2. (a d v .) u p p ifr å n , h ö g r e u p p ifr å n

m er und g e b ir g e —

im

im

S o m m e r h is g a n z

/ von ohen, von höher oben, von

o b e n an d ie n o r w e g is c h e G r en ze

w eiter

h in — , im W i n t e r a b e r u n te n im

kom m er

W a ld la n d

kom m e

t j ä ̄r ō k ,

sich

au fh a lten ;

v u o u tek ).

v g l.

o h e n /;

m ån p a tä v p. j a g

(h ö g re) von

u p p ifr å n / ich

w e ite r o h e n .

p a d jēl-k ä h ttja t

SG

p a d 'd'ēl-

(569 kä̀h ttšat, N J 2 p a d 'jè l-k ɛa ht't'šat, p a d'j'el-ha h t't'š a t; f ö r a k t a , s e

J

ned

på / verach ten ,

herabsehen

auf.

padjēlmannam

NJ3 pad'jel-

tå p p e p.

l ē n , u n t e n ; s . d . W . ) /; där uppe / dort oben,

p a d jē-sa p m ē se p a d j e - , p a d j ē t ( a d v . ) N G p a d ̀' jē t, S G p ad'd'ēt, N J 2 p a d 'jē t, J p a d ̀' jē t; u p p ifrå n (ett berg, ö v r e v å n in g e n

m annam ( m e s t p l u r . ) ö v e r t r ä d e l s e Ü b e r t r e t u n g , V e r g e h e n /; aleh ājātaläh inu padjēlrn a n n a n iij nalā

om

tä n k ic k e på m in a ö v erträ d elser

m o ts a ts m o t k u s t la n d e t; jfr v u o l -

rnån tð p tä v padjēlrn an n arnijtan j a g k ä n n e r m i n a ö v e r

herab (v o n e in e m B erg, d e m o b e

träd elser.

ren S to c k w e r k e in e s H a u s e s u sw .;

(r e lig .);

p a d jēim a n n a t

m annat;

N J3

övcrgå

p a d 'jēl-

(r e lig .) / ü h e r -

steig en (r e lig .; » h ö h e r sein d e n n » [ P h i l . 4 , 7 ] ) /; Jupnìela räfē m i k a i'h k a tā d ja tiisä v p a d jēìm a n n ā Guds

frid

som

ö v e r g å r a llt fö r

lē t)

h ö g la n d et,

fjä llen .

p a d jēl-m ä rrā sa tj

N J3

p a d 'jè l-

m ä ̀r rā sa š́; ö v e r f l ö d a n d e , s o m m å ttet / ü h erlließ en d ,

är was

ü b er d as M aß g e h t (L u th er: » v ö l l i g » R ö m . 1 5 , 1 3 ) /; p a d je l-m ä rrā sa tj tå r'v ō äiles v u o i'y a n a fä m ön e t t ö v e r f l ö d a n d e h o p p i d e n H e lig e A n d e s k raft.

hes. w e n n v o n d e m H o c h la n d , d e m K ö len , d e m s c h w e d .-n o r w . G ren zg eh irg e,

im

sten la n d

d ie R e d e ist; v g l. v i i o l -

zum

Kü

p . m å p a tä m j a g k o m

1ē t ) /; N G m er

G egen satz

u p p ifrå n

(t.ex .

kom m e

von

z .B . v o m

när

m an

oben

(w en n

p ā d jē-tierrē N J 2 ʜʜ, J ʜʜ;

N G 1 p ā d 'jē-tä ̄r rē; p .-t. nii'pē o s l i p a d

k n iv (s å s o m d en är gjord i s m e d ja n ) / u n g esch liffen es M esser (w ie es aus der S c h m ie d e k o m m t). SG

p a d 'u -ln k ā i ; J

ü b erla ssen

sg

l e n » ) /; m ån p a d jĕ lv a ttā v iehtjam a k ta n ru p m a h ijn j a sieluin tu k ietaiti j a g ö v e r l ä m n a r m i g m e d och

själ

i

d in a

händer.

N G p a d 'ju htis, i n e s s . p a d 'jum̀H isān; S G pad'(d')u tis; N J 2 p a d 'jutis, g s g - ā ; J p a d ̀' ju tis, p a d ju tis

g s g -ā; h ö g t b e lä g e t s t ä lle , h ö g r e b e lä g e n

terrän g / h o c h

g e le g e n e

S telle, h ö h e r g e le g e n e s G e lä n d e /;

p a d j ē i v i d n i t N J 3 p a d 'jē lv id ̀n ü ; ö v e r v in n a (r e lig .) / ü b e r w in d e n

NG

sån lä ja p m e m a v p a d jē l-

tid

(r e lig .)/;

K ö

le n , k o m m t).

p a d ju -la k ā i

(r e lig .; dt. a lt » b e f e h

m an

H o ch g eb irg e, d em

ʜʜ; = p a d j ā l a k k ō i .

p a d ja tisä ii lä ähi ja so s p å

högre

b e lä g e n

p la ts

är

det

a ll

p a d ju tisa in lä jn o ta b 'rita m m u o h tta k a v d e t h a r r e svalt;

J

vidn im h a n h a r ö v e r v u n n i t d ö d e n . p a d j ē n ( a d v . ) N G p a d ̀' jēn , S G pad'd'ēn, N J 2 p a d ̀' jèn , J pacî'jēn;

d a n s n ö a t p å h ö g re b elä g n a p la t

u p p e (i a llt m o t s a t s e n m o t v u o l -

b e reits g e s c h n e it .

lē n ; a llem

i

>v o n o b e n ( h e r ) , v o n o b e n

p a d j ē l v a d d ē t N J 3 p a d 'jē lv a d d ē t (r e lig .) ö v erlä m n a / ü b ergeh en ,

kropp

K ö len ,

k o m m e r frå n fjä llen . K ö le n ) / ic h

stånd.

över

i ett h u s etc .; s p e c . n ä r frå g a är

se d. o .) / o b e n , d ro h en (in das

G eg en teil

von

v u o l-

s e r / in

den

spadna

J2

= spådnå.

H ö h en la g en

hat

es

spad̀H na, g s g spanā̰;

670 s p a d n i t J sp à d n it, J 2 = sp ā n a stit. sp a d n it efter

Sache

etw .

spana spähen,

nachspüren,

nach

forsch en . p a d tjit ord ), SG

p a d ̀' š ́i t ( l i t t e r ä r t p à d d šit; N J 2, J p à d̀' š́i t; NG

u p p e g g a ( t .e x . e n h u n d att s k ä l la ) , u p p ford ra, u p p m a n a , m a n a p å / a u fh e tz e n (z .B . e in e n H u n d z u m B ellen ),

a u l l'o r d e r a ,

ansporneu

a n treih en ,

(liter . W o r t) .

p a g g u l i t N G p à g (fa llt, SG p å g g a h t, N J 2 pàggʿalit, J p à g g a h t; sä tta p å g r im m a ( pagge) / d e n H a lfle r ( paggē) a n le g e n . paggat sätta

J

på

gen

und

(m it

pa g g ē-p a llō ) z u -

sam m en gek n öp ft w erden.

spàdHnit;

J2

något / nach

e in er

spàdHnit;

pàggcit, n e g . p ā k k a ;

g r im m a / d en

H alfter

a n le g e n , h a lftern .

p a i ' h k a N G p a m ̀h k a ,SGjiaiJika; p a f / k a , g s g p a i̯š ́k a ; N J 2 p a tahka, a s g pai̯ìikau̯ ; J p a iahka, a s g p a i̯š ́k a u ̯; s k i t ; ( ä v e n f i g . ) s t r u n t , F

det

som

in g e n tin g

är / S c h e iß e ;

(a u c h h ild l.) S c h m a r r e n , S c ln in d , B e t t e l , w a s n i c h t s i s t /;

kak

in te

ett

ij p a i'h -

d u g g / n ich t

d ie

B o h n e , n ich t im g e r in g s te n e in e n S ch m a rren , ein en D r e c k /;

k a -k iw h tsa

sk itlu k t

p a i'h -

(N G :

till-

m ä l e t i ll k v i n n a ) / S c h e i ß g e r u c h (S c h im p fw o r t fü r e in e F r a u ) /;

p a i'h k a -k a h tē a v t r ä d e / A h t r i t t /; p a i'h k a -p a h ta s k i t s t u s s ( v e d e r nam n

på

b a h ies) / D r eck a rsch

(S p o ttn a m e fü r B a b y s). p a i ' h k ā i a k k ō i N G p à i̯t ̄i kā-lalcω̄i, S G păilikā-L·kküji, N J 2 2>ài̯“h~ kàlakkω ̀i ̯, J p d'i̯ahkālakkω ̀i ̯\ n ä r a

p à g ̀tìè, n p l pàkkiJ>; p àggē; N J 2 pà g g ē, g sg p à k k ē; J pàg̀g ē, g s g pàkkē, k o m . s g p ā k k>Jn; g r i m m a / H a l f t e r / ; kåm op a k k ev p ie d ja t ( p id ja t ) s ä t t a g r i m -

p a i'h k ä la k-viiorrasah l i k a g a m l a ( u n g e f ä r ) j ( u n g e f ä h r ) g l e i c h a lt , g l e i c h a l t r i g /; p a i'h k ä la -sä h k ā i

n ia n

tä m lig en

paggē N G 1

SG

upp och

terlig a

n ed (p å svårh an

renar) / den

H a lfter v e r

kehrt a n leg en (h ei s c h w e r zu he-

varandra / n ah e (a n )e in a n d e r /; J

nära

v a ra n d ra / z ie m

lich n a h e (a n )e in a n d e r , n ic h t w eit a u sein a n d er.

h a n d e ln d e n , u n g e b ä r d ig e n R e n n

p a ih k a m u s ( s u p e r l.) N G 'jW iA -

pagge-patto d e n

kainus; N J 2 ʜ l , J ʜ l ; s ä m s t / d e r

t i e r e n ) /; knapp

N J 2, J

m ed

v ilk en

m an

fäster

g r im m a n o m k r in g re n e n s h u v u d / d ie

sp a n g e n ä h n lic h e

der

b o g en fö rm ig e

m it

dem

m an

S ch ließ e,

D u rch steck er,

den

H alfter

um

sch lech teste, (h z w .)

am

sch lech

K arasavviin in lä k a ik p a ih k a m u s kiella i K a r e s u a n d o t e s t e n /;

h a r m a n d et a llra s ä m s ta (s lu d d r ig a s te ) s p r å k e t; jfr p a i ' h k a .

m a c h t / ; p a g g e-ra n 'te n a c k r e m , två s ty c k e n , s o m h ö r a till g r im -

NG spaìkat, 3 s g spai̯k ai; N J is)pai̯nkat; J p a i ̯“kat, 3 s g i m p f p a i̯k a i̯; —=

m an och k n äp p as ih o p om nacken

( s ) p e i ' k a t -- ( s ) p ä i ' k a t .

på renen / zu m

zw ei

p a i h k ā t allat J ~ p a i̯h k ā htallat; h li n e d s k i t a d , få s k i t p å s i g / h e -

d ie in n d e n

dreck t, b e sc h isse n w erd en , D reck

den

der

K opf

des

R e n n tie r e s

H a lfter g e h ö r e n

N a c k e n r ie m e n ,

S tü ck en N acken

b esteh en d , des

fest

aus

R e n n tie r s g e s c h lu n

(s)p a i'k a t

im p f

a u f sich

b e k o m m e n /;

p. Idehkai

b li

träck ad

av

göken

(lig .

m ed

b e t y d e l s e : r å k a u t för n å g o t o n t ) / vom

K uckuck

h e sc h m itz t,

he-

d r e c k t w e r d e n (b ild l. fü r: in e in e böse

L age k o m m en ).

p a i ' h k ē N G 1 pàĭh kē, ˋr̆ĭG2pài̯ɛ h kē, i n e s s . s g jjài̯š ́k ēn, N G i n e s s . · e l a t . p l . p ā i̯h k is ; S G pŭiĭikē; F p à f y jiē , i n e s s . s g pai̯š ́k ēn ; N J 2 p ä ̭̄i ̯ɛ hkē, i n e s s . s g p à i̯h k ē n ; J pci'i̯ɛ hkē, i n e s s . s g p d'i̯h kèn, i n e s s . p l . p ä i̯h k t'n; 1. p l a t s , u p p e h å l l s

J

sn paih ken i n v i d , b r e d v i d h o

n o m / h ei, n e b e n p a ih k ē n

ih m .

( a d v . ) s e p a i ' h k ē 3.

p ai h k ē t N G (o rd et fin n e s), SG

p a ih k ē t; N J 2 pai̯ɛ ĭikēt, 3 s g i m p f p a i̯l ik ij; J p a i̯ahkēt, 1 s g p r s paiš́kàu̯ ; s k i t a , g ö r a i l'r å n s i g ; även:

lä g g a

sch eiß en ,

ägg

sich

(om

flu gor) /

en tleeren ;

E ier le g e n (v o n

auch:

F lieg en ).

o m g iv n in g ),

sp a i'h k ō NJ sp à fh k ω ̄, a s g spài̯h kω ̀w ; J s p ä ̭̄f lik ω ̄, i n e s s . s g s p d'i̯h kὼn; d e n i n t e n s i v a s t e b r u n s

trak t / P la tz , A u fe n th a ltso r t (m it

t e n 1. h n m s t t i d e n o c h d e n i n t e n

der

siv a ste

ort

(m ed

n ärm aste

n äch sten

U m geh u n g),

G e

k a lv n in g e n

1. k a l v n i n g s -

k ir'h k ö -p a V h k e k y r k o p l a t s

tid en (fö r r e n a r n a ) / d ie in t e n s iv

(in k l. sa m h ä lle o m k rin g k y rk a n )

ste B r u n ft o d . B r u n ftz e it (H a u p t -

/ K ir c h p la tz

h n m ft) u n d d a s in te n siv s te K a lh en

g en d /;

S ied lu n g

(e in sc h lie ß lic h

um

d ie

der

K i r c h e ) /;

ta t

od.

d ie

in ten siv ste

K a lh u n g szeit

( h e i d e n R e n n t i e r e n ) / ; N J 2 sp a i'h -

paih kēs lä h a n ä r f r å n d e n t r a k t e n ; Virihānrē paih ken i t r a k t e n

ko-njalot d e n

av

n in g en / d ie in te n siv ste K a lh u n g s

V. / in

der

G egend von

V . /;

tän paih ken h ä r o m k r i n g , i d e n

z e i t /; J

här

siv a ste

tr a k te n / h ie r in d e r U m g e

in ten siv a ste

k a lv

sp a i'h k ö -ra k ä t d e n i n t e n b r m isttid e n

/ Z eit

(ie r

h u n g , h ie r in d e r N ä h e , in d ie s e r

H a u p th ru n ft,

G e g e n d / ; 2. u n g e f ä r l i g m ä n g d , u n

B ru n ftzeit.

g e fä rlig t a n ta l / h e ilä u ü g e M e n g e ,

s p a i l ā t u v v a t N G 1 ( T L ) spài̯l ātuw w at; N J 2 ʜʜ, J ʜ t ; = s v a l j ā -

h e i l ä u l i g e A n z a h l , Z a h l /;

knonhtē

d ie

leb h a fteste

tn vh sān a p a i'h k ē o m k r i n g t u s e n

tu vvat.

kronor / gegen

s p ā i l ē k N G 1 ( T L ) sp ä ä ̭̄ ’~èhk; N j 2 ʜʜ, J ʜʜ; = s v ā l j ē k .

tau sen d

K r o n e n /;

tan p a i'h k ē u n g e f ä r s å ( m y c k e t 1. m å n g a ) / u n g e f ä h r s o ( v i e l o d .

kuouhtē tjilo p a i'h k e lä

v i e l e ) /; det

är

sg

och

u n gefär

paih ken , k rin g , fähr,

k g .; 3. (in e s s . p lu r .,

p ä ih k ijs

u n gefär,

cirk a ; an,

2

in e ss.-e la t. v id ,

a d v .) om

in v id / u n g e

g e g e n , u m , c ir c a ; h ei,

p ā i n a N J p ā i̯n a , a s g pài̯ɛ nukau̯, p ā i̯n a -; J pā in a ; 1. n å g o t s o n i g e r (e n v iss) sm a k

l. h i s m a k 1. l u k t

åt n å g o t / e tw ., w a s e in e r S a c h e (ein en

b e stim m te n ) G esch m a ck ,

B e ig e sc h m a c k

od.

G eruch

m it

h w ih tij ta t lihtte p a i'n a k a v

te ilt/;

n e b e n /;

paih ken tuvhsän nlm iilidjin tjahk:anam o m k r i n g

det d ä r k ä rlet g a v s m a k

tjul i

som

v a r i d e t ) ; 2 . s o m h a r 1. g e r

tu sen p erso n er h a d e sa m la ts / au,

den

l.

gegen

e tw .,

tau sen d

P ersonen

s i c h v e r s a m m e l t /; N G

h atten

teis p ä ih -

kis v i d p a s s , u n g e f ä r / u n g e f ä h r /;

den was

schm ack a b g ih t,

sm aken den

od. nach

od.

1.

lu k ten /

jen en

G eruch sich

(å t det

G e

lia t

od.

riec h e n

od.

672 s c h m e c k e n m a c h t /; puoita lij n å v p ä in a , a t tah p o i kieta ita v e s s l a n

fék ok

h a d e e n s å d a n lu k t, att d e n ( l u k

T e e o d . d g l., d ie z u m E r z ie le n e i

vu o n aviio i'ta sin lä a i ta k k irp ä in a -h a p sa

o d . fü r ein e in m a lig e s K a ffee- o d .

n o r sk sm o r n in g e n

Teekochen

ten ) fa stn a d e i h ä n d e r n a ;

sådan som

ger sm a k

i d en / T op f, k och te

har

också

en

p ä in a -p a n n a p a n n a

lu k t;

åt det so m k o k a s d er d a s d a rin G e

nach

sich

schm ecken

ställö a n ij ta k k ä r päin a p iep m δ v: k a a l'm a -a lm a tja nei'ta v a ltu i stāh iin , te viioin sja tta i ållēs h ih tākin s t a l o h a d e e n s å b e m a c h t /; J

sk affad en

m a t , a t t n ä r d o t t e r n t i ll

rik tig m ä n n i s k a g ifte sig m e d

lu h tāk 1 S ta lo h a tte s o lc h e s E ssen , daß,

h o n o m , b le v h o n e n rik tig w enn

d ie

T och ter

ein es

w ir k li

m .m . / g e n ü g e n d

große

M e n g e , P o r tio n v o n F a r b e , K affee, n er b estim m ten F a r b e n m is c h u n g u s w . reic h t.

pàh ièt, p t c p r t a c t . p à ìn ä m ; S G pàńɛtriēt, 1 s g p r s päin aii, 3 s g i m p f jmini-, N J 2 p ài̯ɛ n ēt, i m p f 3 s g pāi̯n i1; i pài̯ɛ nèt, 1 s g i m p t'p ā i̯n ij; g e f ä r g , s m a k l. p a i'n ē t N G 1

lu k t åt n å g o t / e in er S a c h e F a rb e, G eschm ack, G eruch även:

färga

n is k a n (m it

B e ig e sc h m a c k

g e b e n /; som

e in er

SG

(ej

(Ira n s.;

od.

N J 2, J )

m ed

m än

su b j.) / a u c h : färh en P erson

a ls

s u b j . ) /;

p ä h iij ta t riim p ŏ -p ier'k δ liem av k öttet

av

den

där

r iv n a

renen

c h e n M e n sc h e n s ic h m it ih m v er

gav sm ak

hihtäk ( S t a l o f r a u ) w u r d e . p a i ' n ē J p d iɛ n ē , m e d p o s s . s u f f . f ö r 1 s g p cči̯ɛ n àm ; = p a r ' n ē ( e n

p ā i n ē t i t N G , N J 2, J p ā i̯n ē’Hit ; sä tta (k r a ftig a r e ) s m a k på, lä g g a

ligt s t a lo s u tt a l) / =

(k rä ftig eren )

h e ira tete, sie e in e w ir k lic h e

p a r 'n ē (n a ch

på

åt b u ljo n g e n .

sm akäm ne;

tig a re)

till

(k raf

fä r g ä m n e / e in er

sätta

Sache

G eschm ack

geben,

S ta lo s A u ssp ra ch e).

M ittel

p a i ' n ē i , a t t r . - i s N G 2p à i̯ ̀ M è(,attr. -is; N J 2, J pài̯ɛ n U , a t t r . -is; s t a r k -

s c h m a c k s b e ig e h e n ; (k rä ftig eren )

sm a k ig

pāiiiētah ta v käffap ā im a v t i l l s ä t t k r a f t i g a r e k a l l'e -

(om

schm eckend,

k affe von

etc.) / stark starkem

G e

zur

E rhöhung

des

G e

F a rh sto ff, (k rä ftig eres) F a r h m itt e l z u s e t z e n /;

s c h m a c k /; N J 2, J ä v e n : s o m g e r

h la n d n in g i den här k affep an n an !

stark

pāin eta uui kāptev lahttēn s ä t t t ill

färg, s m a k

/ auch: Farbe,

w as

I. l u k t å t n å g o t

e in er

stark en

Sache

G eruch

starke

od.

G e

g i b t /;

p a i'n ē lis kāffah

k affeb ön or so m

g e sta rk t k affe /

schm ack

K a f fe e b o h n e n , d ie sta r k e n K affee g e h e n /;

p a i'n e lis m iel'h ke s t a r k ,

k ra ftig

m jö lk / stark e,

M i l c h /; J k o m p . p a i'n ēm -n ā rrē

k rä ftig e

pai'n èla b b ō. N J 2 pài̯ɛ nēm -

b lå tt

fä rg ä m n e

färga m in

t i ll

m in

k o lt

(1.

k o lt b lå ).

N G pàlnω ̄, S G jìàiɛnùj· i p à f n ω ̄, g s g păi̯n ω ̄; f ä r g ,

p a i'n ō N J 2 ʜ;

f ä r g ä m n e / F a r b e , F a r h s t o f f /; j f r fä r 'ja , sv ä r 'ja . p ā in ō k p re d .,

NG,

a ttr .;

NG

N J 2,

J

pāi̯n ω̄> ‘k,

(fä rd ig )ta rg a d /

( f e r t i g ) g e f ä r b t /; N J 2 o m f ä r g a d /

n ā rrē ; t i l l r ä c k l i g t m e d f ä r g , k a f f e ,

u m g efä rb t, a n d e r sg e fä r b t/; J m e d

lé l.d . s o m

den

v iss

behövs

fä rg b la n d n in g ,

fö r a tt få e n ett k a ffe -

1.

1. d e n f ä r g e n , s o m

1. d e n

färgen / v o n

har den

der u n d

der

673 Farbe,

d ie

h e m ! /;

N J2

und

d ie

Farhe

färgad

k o lt / u m g e fä r b te r

ho

p ä in ö k k a b 'te o i n K olt.

p ā in ō t ip m ē , attr. -tis N J 2 n ; J pāi̯n ω̄'Hipmē, a t t r . -htis-, s o m i c k e förm år

ge

färg, s m a k

1. l u k t å t

peive p a i'h taka åiitan i s o l s k e n e t / i m S o n n e n s c h e i n /; m a n āh tålå p a i'h ta k ij, a l p iv v a h g å i e l d s k e n e t , s å a t t d u h l i r v a r m ; tåla p a i'h takin i e l d s k e n e t / i m S c h e i n , i m Son n e, d es F eu ers)/;

n å g o t / u n v e r m ö g e n d , e in er S a c h e

S tra h lu n g sb ereich d es F eu ers.

F arh e, G esch m ack od. G eruch zu

s p a i ' h t a N G * spaih ta, S G spàiɛlita, N J spài̯° M a, J spàm ̀h ta, J 2 spàiata; 1. ( a d v . ) f o r t , r a s k t ,

gehen. N J2 h;

p ā in iik attr.; s o m / d ie

i pāi̯n uk,

har den

und

d ie

p red .,

1. d e n f ä r g e n

Farhe

tjni'vis-päinnk patsöi

h a b e n d /;

d a s fort / r a s c h r e is e n , w a n d e r n /;

2. ( a d j . ; e n d a s t N G / n u r N G ) /

pāiniik kaptē

en

b lå fä r g a d ,

b lå

k o lt / h la u g e f ä r h te r , b la u e r K olt. p a i'n ē t) got; av

p à i̯ɛ n u t; ( p a s s ,

lig .:

h li

något / (p ass.

von,

av

f å f ä r g 1. s m a k a v n å

även durch

gen om trän gd von

etw .

p a i'n ē t)

Farhe

od.

G e

iv r ig ,

i n t e n s i v / e i f r i g , i n t e n s i v /;

sp a ih ta

ra k ä t

in te n siv

s p a i h t a i n u s. N G j)àìhtūlahk; p à i̯alitälcihka; N G v ä d e r s o l / N e b e n s o n n e /; k a r'te-p . r i n g p a ih tā la h k a

N J 2, J

o m k rin g

v o n etw . d u rch trä n k t, d u r c h d r u n

um

d ie

Sonne,

»H of»

lei'pē-rnssŏm kcd 'k a i r a l'n itìt å l'm āit ta t im äìvu otas, niaste sij lidjin p a i'n n m a l b a r k s -

M o n d /;

N J 2, J

stä lle

w e r d e n /;

sp ru tn in g en frå n

det

sk u lle rena m ä n n e n

u n d erlig a

d e h liv it g e

brunst /

leb h a fte , h itz ig e B r u n ft/; se ä v e n

s c h m a c k b e k o m m e n ; a u c h h ild l.: gen

sch n ell,

sp. m a n n a t f ä r

IahttS-

R e m itie r /;

J

h a stig t / ra sch ,

e i l i g , g e s c h w i n d /;

g r å a k tig ren

/ g ra u fa rh ig es

p a i'n u t

sn ah b t,

so len

sk in e r / S te lle ,

1.

m å n e n / R in g

wo

um

den

där so len d ie

Sonne

s c h e in t/; jfr p a i ' h t u l a h k a .

*spŭi̯h sp ā i̯h tam u s ; i v r i g a s t ,

s p a ih ta m u s (su p erb ) N G

tamus, N J

n o m trä n g d a a v (v id b jö rn fä n g et)

in te n siv a s t / d er

/ d a s B e sp u c k e n m it d e m S aft der

siv ste , le b h a f te s t e h z w . a m e ifr ig

E r le n r in d e so llte d ie M ä n n er v o n

sten

dem dem

B e fr e m d lic h e n rein ig en , m it sie

(h ei

der

d u rch trän k t w o rd en p a i'stē t N G N J 2 III,

J

ill;

B ären jagd ) w aren.

bröd) / gehacken

gräddad w erden

(om (von

B r o t ) /; S G ( e j N G ) s t e k a / b r a t e n . p ä ih ta N J 2 jm ̆i ̯h ta ( o b s o l e t ) , g s g p à iɛh ta k a ; J p ā i̯h ta ( o h s o l e t ) , in ess. sg

in ten

( u s w . ) /; sp a ih ta m u s ra k ä t lä m ih kal-sâtn apåivē kuoktet k u l m e n a v b r u n s t e n in fa lle r o m k r in g M ik a elisö n d a g en (N G ) / der H ö

p à ìstè t, S G p à is tē t; h li

eifrig ste,

jɯ 'i̯ɛ h ta k in ; s k e n ( f r å n

hepunkt h ru n ft,

d er B r u n ft, d ie H a u p tfä llt

um

den

M ich a eli

so n n ta g (N G ). p a i ' h t a n i s N J 2 pàm ̀h tcm is, g s g - ā ; J p cii̯ɛ h ta m s, g s g - ā ; s k e n ( a v so l,

eld ,

la m p a

m .in .) / S ch ein

(v o n S o n n e , F eu er, L a m p e u sw .)/;

lj u s k ä lla s o m o c k s å v ä r m e r , t.ex .

jfr p ā i h t a .

so len , e ld e n ) /S c h e in (ein er L ic h t

s p ä i t a r N G , N G 1 sp ā i̯t a r, n p l sp a \ta ra h\ N J I ʜ , J i n ; ( pässe - )

q u e lle , d ie a u c h

43

w ä r m t, z .B . der

674 sp . = p i e s s ē - t j u o u k a s

(se

un

lu ostak, v a r s s i d o r a n d ä r s y n

en

der p i e s s ē ) .

n erlig en

lju s,

s p a i ' h t a t N J 3 spài̯° h ta t, 2 s g i m p . sp ā i̯l ita h! ; s k y n d a / e i l e n /;

ly ser

lå n g t h å ll / e in

på

så

att

den

rik tig t

lu ostak

(R e m itie r m it w e iß e m S eiten strei

s p ā ih ta l i s ’id jij viehkken, kutih å i'p u h lå n åstu ssasisā s k y n d a t i ll

d e r s h e ll ist, s o d a ß e r s c h o n v o n

d era s h jälp , s o m

w e ite m

k ä m p a fö r s in

fr ä lsn in g (r e lig .). SG

N G p à ìh tēt, 3 s g p r s p à lìitā ; N J 2 p à i̯ɛ h tèt, 3 s g i m p f p ä i ̯h t i j ; J pm ̀i ̯ɛ h tēt, n e g . p d iš ́t ē , 3 s g i m p f p ā i̯h tij; 1. l y s a , s k i n a

(tr a n s.) / w ä r m e n ,

e r w ä r m e n /;

p . k a l'k a v h a r'to v tān stu o r tålan

(sp ec.

jag

m ånen

sk a ll

värm a ryggen

v id d en

p . k ie ta it v ä r m a

h är stora e ld e n ;

fö r m lic h le u c h te t.

p a i'h tēt

p ŭ ih tā h ta ū a t; N J 2, J p à i̯h tä H a lla t; 1. v ä r m a p a ih tā ta lla t

fe n ), d e s s e n S eiten streifen b e s o n

om

so len ,

och

sch ein en

(h es.

även

om

von

m e n /;

p e l'vē ( p ä i ’ve ) p a i ’htä s o l e n l y s e r , s k i n e r ; tjatä p . l y s a

sig / sic h

w är

p. peivē, tåla å u tån v ä r m a

m e n /; sig

i

so len ,

in

der

fra m fö r e ld e n / s ic h

Sonne,

vor

dem

Feuer

w ärm en.

M ond

Sonne,

aber

värm a

vom

der

h ä n d e r n a / (s ic h ) d ie H ä n d e w ä r 2.

auch

m en

e ld e n ) / le u c h te n , od.

vom

F e u e r )/;

ig e n o m / h in d u r c h le u c h te n ,

h in -

p a lv a i tja tä p a l'htā m ānno ( r e s p . p ä i’ve) m å d u r c h s c h e i n e n /;

pàU ē, w p \p ā i̯t ē h; N G 1 2 s g p ā i ̯t ā t ; S G pàitēɛ, a s g p ā itē u ; N J 2 r ʜ , J n ;

m o ln e n ; 2. N J 2 v ä r m a (t.e x . h ä n

sk jorta / H e m d .

d ie

p a i'tē N G

asg

poss.

sutT.

p a i'h te N G

piàìhtē; J ʜʜ; ( p ä i'-

vē-jp a i'h tē s o l s k e n / S o n n e n s c h e i n . p a i ' h t ē i , a t t r . - i s N J 2 p à i̯ɛ htēl, a t t r , - i s ; J p c ifh tˋd , a t t r . -is; s o m

nen

(resp .

so len )

H ände)

am

f ö r m å n å g o n , få n å g o n till n å g o t ; få

(om

narna) / jd n zu

sch ick t,

d ie

R em itiere

auf

den

Feuer w ärm en.

NG p à ìh tèt; N P pà i̯ɛ h tèt, n e g . pài̯h tm̀, J p ä ̭̄i ̯ɛ h tè t, 1 s g p r s p d'i̯h tàu̯, 3 s g i m p f p ä i̯h ttj; p a i'h tēt

renarna

ge

ig e n o m

d e r n a ) fr a m fö r e ld e n / e tw . (z.R .

h a r g o d fö r m å g a att s ä tta fart p å h u n d ) / sehr

ly ser

fart

på,

få

i gån g (sp ec. re etw . b r in g e n , zu

e tw . v e r m ö g e n , b e w e g e n ; in G a n g ,

e in em

in S c h w u n g , a u f d e n T r a b b r in

p à i̯h tēl; N J 2 I ʜ ; J p a 'i̯ɛhtèl, a t t r . -is; s o m

im m å p a i'ìü ā m vuojē tit, kå ij lāli päna j a g k u n d e in te få r e n a r n a

ly s e r b r a (t.e x . la m p a ) / gu t, s c h ö n

i gång,

le u c h te n d (z .B . e in e L a m p e ).

hund; N J2

Trab

zu

b rin g en

(v o n

H u n d ). p a i'h tē l,

p a i'h tē iit

g en (h es. d ie R e m itie r e )/; N G

attr- - i s N G 1

NG

3 sg im p f

'pàì-

d å ja g in te h a d e n å g o n

h ä h ttu jiv

ittjij mu p än a paihteh, kn otēt ta v älov m i n

tēlij, N J 2 p à f h tè lit; p l ö t s l i g t l y s a

hund

fra m (e n d a s t o m s o le n ) / p lö tz lic h

jag

h erv o rsch ein en ,

N P j)à i̯ɛ htὼk , a t t r . -is; i p d'iɛhtὼk is, p r e d . , a t t r . ;

von

-leu ch ten

(n u r

der S o n n e).

N G 1pàḭh tē-luosta l,k, N J 2 p à i̯ɛ htè-lùģstak; J n ; p a i'h tē-Iu o sta k

fick

in te

fart p å h j o r d e n ;

m å ste lä m n a

den

(h jord en ).

p a i'h tō k , attr. -is

v illig (v o n

(o m

dräng,

p ig a ) / w illig

e in e m K n ech t, e in e r M agd ).

675 p a i h t ō s N G pài̯h tω ̄s , S G p à iìitω̄s; N J 2 ʜʜ, J ʜʜ; s o m l ä t t l å t e r

v iw l'k e t ä r v i l l i g , l å t e r f ö r m å s i g att fara ( j f r p a i ' h t ē t

sä tta fart p å sig a v en h u n d ( e n dast o m e in em

ren ar) / sich

Hund

Schw ung von

auf

le ic h t v o n

den

b rin g en

T rab,

la s se n d

in

S G p a ih tu h ta lla t; p ū ih tu hta lla t; = p a i h t a -

p a ih tu ta lla t N J 2, J ta lla t

(n u r

R en n tieren ).

2).

l och

2.

p à ih tu b tit; N J 2, p à i̯ɛ h tu tit\ v ä r m a s i g v i d e l d e n p a i'h tiitit

J

NG

p a i ' h t ō t N G n e g . p à i̯k tω ̄; N J 2 ʜ l , J ʜʜ; = p a i ' h t u t 2 ; ij p a ih to

/ s i e h h e i m F e u e r w ä r m e n /; N J 2,

vu ojētit k a n i n t e f ö r m å s a t t s ä t t a

v id

sig i rörelse (o m

w e n ig

p a its

ren h jord ).

p à i̯t s ( f a d d r a r

N J 2 n t; J

J v ä r m a s i g l i t e t 1. e t t ö g o n b l i c k eld en

1.

i

so len / s ic h

ein

od. e in e n A u g e n b lic k am

F e u e r o d . i n d e r S o n n e w ä r m e n /;

n a s sv a r p å p r ä ste n s fråga en lig t

p . tåla ( r e s p . peive) åntån i d .

den g a m la k y r k o h a n d b o k e n ; nu T a u f

p a i ' h t u t i t N G ʜʜ; S G pm h tu h titC ); N J 2, J p à i̯Sh tu tit; = p a i ' h

P rie

t u t 2 ( o m flera s u h j . ) / = p a i ' h

o h r a k lig t) / A n tw o rt p aten

auf

d ie

der

Frage

sters, g e m ä ß d e m

des

a lte n K irc h e n -

h a n d h u c h ; jetzt u n g eh rä u ch lich )/; ja / ja , g e w iß .

tu t 2 (von

SG

p a j ā s ( a d v . ) N G 1 p a i̯ā s, S G p a jā s ; N J 2, J p a i̯ā s; u p p , u p p å t ,

stä lle d ä r n å g o t (s o l, eld , la m p a

u p p efter;

1. a n n a t )

h in a u f,

etw .

ly s e r / S telle, Feuer,

anderes)

p a ih tu t

e in e

wo

Lam pe

leu ch tet,

p à ìlitu t;

NG

etw .

b lek t i so le n der in

Sonne der

slä d a r

S k ie r n ,

S ch litten h li

Sonne

p a i'h tē t

(även

om

w erden; der

od.

L u ft

d g l . ) /;

h lek t

i

p.

so len /

a u s h l a s s e n /;

jfr

1.

p a i'h tu t

oben;

sätt h ö g r e u p p !

trappan p ājas

u p p för. J

ʜʜ;

SG

p à ih tu t,

r ̀i ̆P p à i̯ɛ h tu t, ,ìp d'f l d u t ; l å t a f ö r m å s i g t ill a t t g ö r a n å g o t , l å t a s ä t t a

jiā i̯a s, g s g p ā d 'ja sa ; p ä ja s-

s k o s k a f t / S c h u h s c h a f t /;

tuol'jē h u d

till

L ed er fü r d e n p a jā sa n ētit u p p eh å lla ;

NG

uppåt /

au fw ärts;

lågŋih p . l y f t u p p ; p ieja h p . m ån k ä h tja stiv p. j a g t i t t a d e u p p å t ; alēh n å v p . piejah s ä t t ( d e t ) i n t e s å h ö g t u p p ! m ån viio l'k iv trä h p a v p . j a g g i c k

J

l.d .) / v o n

an

högre

H öhe,

h och od. h ö h e r h in a u f od. nach

(a u c h v o n G e w e ih e n ,

peivē ån tån der

od.

1.

d ie

od.

N J 2,

b esch ien en

Sonne

au sb la ssen

in

1. l u f t e n

sk id o r,

högt

in

sch ein t.

pài̯ɛ htut-, h l i b e l y s t a v s o l e n ; h l i horn,

su h j.).

å s k a n / D o n n e r , G ew itter.

p à ih tu lah ka; N J 2 ʜʜ; J p d i̯ɛ ĭitid a ĭik a , g s g -la k ā ; p a i'h tu ia h k a

(S o n n e,

m ehreren

p a j ā n N G 10 pai̯ā ir, N J 2 ʜʜ, J l ʜ ;

se

sk o sk a ft / H aut, S ch u h sch aft. N J3

pa i̯ā sa n ēhtit;

under

sju vēs-

v u o h t a / e r h a l t e n , e r n ä h r e n ; s. u n ter sj u v ē s v u o h t a . p ajāsan ētu s

N J2

pai̯ā san ēhtus;

fart p å s ig ; ly d a , v a r a v illig / s i c h

u p p eh ä lle / U n terh a lt, L e b e n s u n

d a z u h r in g en la s se n , etw . zu tu n ,

t e r h a l t /; va ttēh m id jij, a h ttjēla tj a ŕm o sta t, m a it m ij pajasan ētiissasimrnĕ tārʿpahip g i v o s s , a v d i n

s i c h in S c h w u n g b r in g e n l a s s e n ; gehorchen,

w illig

s e i n /;

p a i'h tn

676 fa d erlig a

nåd,

vad

vi

för

vårt

u p p e h ä lle b eh ö v a .

O b e r f lä c h e v o n , z u o h e r s t a u f, in (z .B . e in e r F lü s s ig k e it, e in e m G e

pajāstjuodtjēUpmē NJ3 pai̯ās-

f ä ß ) /; N J 2

ta h ttja lä kåit åivē p.

t'š́uģd̀' š́ē lip̀m ē, g s g -lim ē; u p p s t å n

m an

å tm in sto n e

d elsen (från

h u vu d et;

d e d ö d a ) / d ie A u f

har

tak

över

iw h sa p . o v a n f ö r d ö r

e r s t e h u n g ( v o n d e n T o t e n ) / ; ja b -

ren / über,

rnekij p . d e d ö d a s u p p s t å n d e l s e /

vuodja lä lierna p . f l o t t e t l i g g e r

d ie A u fe r ste h u n g d er T o ten .

överst

pajāstjuodtjēlit

NJ3 pai̯ās-

t'š́"ȯ(l'š́ē ht; s t å u p p ( f r å n d e d ö d a ) / au fersteh en (v o n d en T oten ). p ajātah k a N G p a i̯ā ta b k , S G p a j äta, N J 2 jia i̯ā tia h k a ), J p a i̯ä to h k a ; s å d a n t f ö r e a t t s k i d o r n a ick e sju n k a n ed i sn ö n , när m an sk id a r / S ch n ee,

der

d ie

S k ie r

das

i

o b e r h a lb

(p å

F ett

ytan

auf (a u f B rühe.

der

p a j e l't is

~

spadet /

ganz

ohen

O berH äche)

der N J2

p a jē l't iis (s a )

/n u r

in

Z u sa m m en setzu n g en )/,

p a iē l'tu s ; J p a i̯ē ftis , g s g -ā, pai̯ē lʿtuslsa), g s g -Vtusā; 1. d e t ö v e r s t a la g ret

i

flottet

ovanpå

J

T ü r /;

p a i̯ē l'tis - ( e n d a s t i s a m m a n s ä t t m

tju o i'k a t

S k i h a h n /;

av)

sc h w im m t

b e i m F a h r e n n i c h t e i n s i n k e n lä ß t; d era rtig e

der

fly ta n d e

äm nen

(t.ex .

b u ljo n g e n ,

gräd

lä p a jä ta h k a d e t ä r s å d a n t f ö r e

d en o v a n p å m j ö lk e n ) / d i e ob erste

(som

S c h ic h t in

ovan ).

pajātahttēt~-tuhttēt NG pai̯ä tuhttèt,

flü ssig e n S toffen (z .B .

d a s F ett a u f der S u p p e , d ie S a h n e,

( o p e r s .) d e t h lir

p a i̯ā ta h ttèt; J ì ʜ ; p a jā ta h k a / ( u n · p e r s . ) e s g i h t , e s k o m m t p a jā ta h k a

k a d d sa -m ä llä sa pajēlʿtnssa ö v e r s t a la g ret

( S c h n e e b a h n , d ie d ie S k ie r trä g t)/;

o b e r s t e ( F e U - ) S c h i c h t in d er a u s

te harn te p a jä ta h tij d e t h i e v j u

den

ändå

2. ö v r e s id a n

N J2

så

pass hård snö, aü den

»das

O bers»

auf

(H ottet)

K la u en

i

der

M i l c h ) /;

k lö v k o k e t / d ie

gek och ten

B r ü h e /;

av n å g o t, ö v e r d e l,

b är u p p sk id o rn a .

y ta ; h ö jd e n / d ie o b e r e S eite v o n

N G jɯ i̯ē l't, S G p a j ē l t ; N J 2, J p a i̯ē l't ; 1. ( a d v . )

e tw ., O b e r te il, ( O b e r - ) F l ä c h e ; d ie

o v a n till, o v a n p å , o v a n fö r; ö v erst

på

( t .ex . i ett k ä r l ) / o b e n , o b e n d r a u f,

p a je l'tisā H ä rm h e r r e n i h ö j d e n

da

(G u d ) / G ott

p a jēlʿt (a d v ., p o stp .)

o h e n , d r o b e n ; z u o b e r st (z .B .

H öhe,

der

G i p f e l /;

ytan / an

J

der (d er

p a jē l'tisān

O b e r f l ä c h e /; H err)

in

der

ta h ttja lä p . t a k e t ä r o v a n f ö r ; J knoiihsakisäh p å h tih n iu h ttijn v a r'k a p.

m an sättm )

n o r r sk e n e t k o m m e r ib la n d n ä sta n

/ ( a ls e r s t e s G lie d in Z u s a m m e n

(m itt)

/ das

setzu n g en ) o h e n (d r a u f) o d .a u ß e n

N o r d lic h t ersc h e in t m itu n ter b e i

o d . in d e r H ö h e b e f i n d li c h ; O b e r -,

n a h e (g a n z ) d ro h en (im Z en ith )/;

A u ß e n - /;

2 . u p p if r å n / v o n o b e n /; 3. (p o s tp .)

som

ovan för,

in e in e m

G e f ä ß ) /; N J 2

ovan för

ovanpå;

(i

z en it)

på

ytan

av,

H ö l i e /; 3 . ( s o m f ö r s t a l e d i s a m u tan p å

som

är

ovanpå

1.

\. i h ö j d e n ; ö v e r - , y t t e r -

pajelʿtiis-liepm a

fly ter o v a n p å

spad

i ett k ö t t k o k

/ der

F le isc h sa ft ( S c h a u m ), der

ö v e r s t i, ö v e r s t p å ( t . e x . e n v ä t s k a ,

h e im

F l e i s c h k o c h e n in d e r B l ü h e

ett k a r l) / ü b er, o b e r h a lb ; a n d er

ohen

sc h w im m t/;

p a jē rtis-H ä rrā

677 herren i h öjd en (G u d ) / der H err (=

G o t t ) i n d e r H ö h e /;

pajelʿtis-

pa

snuva

som

går

fort

över /

sch n ell v o rü b erg eh en d er S c h n u p

k a p tē y t t e r k o l t / O b e r k o l t , O b e r r o c k /; p a jē l'tis-sk ir'h lo y t t e r -

f e n /;

pajes-vih k e y t l i g t f e l , s j u k

dom

som

sk jorta / O b e r h e m d .

lich es, o b e r flä c h lic h e s G eh rec h e n , sch n ell

p a jēlʿtu s(sa ) se p a j ē l ʿ t i s .

pai̯ē m us, S G p a jēin u s; N J 2, J p a i̯ē m u s;

h eit.

som

N J 2, J

pa jem u s

( s u p ., a d j.) N G

är högst u ppe, överst / ganz

oben

b efin d lich ,

der

ob erste (h zw . am

h öch ste,

fort

går över / äußer

vorübergehende

K rank

p a i̯ē tit, S G p a jē tit; p a i̯ē tit; 1. h ö j a , l y f t a u p p ,

p a jētit N G

sätta n å g o t h ö g r e

u p p , ta g a u p p

s a k e r ( t . e x . f r å n N o r g e t i ll v i s t e t

h öch sten ).

p a j ē m u s ā i i ( a d v . ) N G pai̯ē m us̀ä n, S G p a jē m u sā n ; N J 2, J palēm u sān ; h ö g s t u p p e , ö v e r s t / g a n z

etw .

ob en , zuoberst.

-b rin gen

p a j ē p ( k o m p . , a d j . ) N G , N J 2, J

på

fjä llet) / in höher

d ie

H öhe

lie h e n ,

h in a u fsetzen ,

-stel

len , e r h ö h e n , m it h i n a u f n e h m e n , w egen

(z .B .

zum

Sachen von

L a g er im

N or

G eh irg e)/;

p a i̯ē p ; s o m ä r h ö g r e u p p , ö v r e /

ja ffö -v u o ssa v p. s ä t t a m j ö l s ä c k e n

höher

högre

oben

oben

b efin d lich ,

b e fin d lic h , d er ob ere.

p u jēp u i (a d v .) N G , N J J

w eiter

pai̯ē pu ;

pai̯ē pu i; h ö g r e u p p ( r ö r e l s e t i l l )

/ w eiter a u f/;

nach

höher

h in

p a d jā n p a jē p ii g å h ö g r e

NJ

upp (p å

oben,

p a jēp u n

(a d v .)

NG,

N J 2,

J

sack

h ö h e r ste lle n (im S ch litten ,

d a m it

d ie

pajetah

när

p a j ē s N G i ʜ ; S G p a jē s; N J 2 pai̯ē s, a s g p a d 'jā s a u ̯; J p a j ē s ; 1.

värken

N J 2 översta

även

m an

m ed

den

h lo d

m an,

tis

1) / d ie

etw .

(z .B . d er S c h n e e d e c k e , d er

M ilch [d as tis

ob erste S c h ic h t von

[d ie

S a lin e ],

B lu tp la sm a ]; l ) /;

fö rsta

2.

led

är ytlig t

SG,

des v g l.

B lu te s p a jēlʿ-

J ( e j N J 2) s o m

i sam m an sättm : till,

som

(t.e x .

sju k d om ,

G lied

von

som

g å r fort ö v e r

fel) / a ls

erstes

Z u sam m en setzu n gen :

n ic h t

h is

zu

m an h sov p .

m nne vu o k ta it l y ft

har

huvudvärk;

den

g rip er

ta g

k rin g

handen

och

r y c k e r , fö r att

sk a ll

lin d ra s

k a lu v en

—

rycker

b ort n ågra strå n ) / z ie h m ir

i sn ö tä c k e t, i m jö lk [g rä d d en ], i p a jēlʿ-

N ässe

M e h l-

u p p k a lu v e n p å m ig ! (sä g e r m a n andre

jfr

v ä tan ) / den

h ö j a l ö n e n / d e n L o h n e r h ö h e n /;

h ö h er oben.

[b lo d v ä tsk a n ];

av

ih m k o m m e n k a n n )/;

jm i̯ē jm n; h ö g r e u p p e / w e i t e r o b e n ,

la g r e t i n å g o t (t.e x .

(i s l ä d e n , s å att d e n

nås

NG

b erget)!

upp

in te

S c h o p f in w enn

der

andere

uni

den

d ie

m an

H öhe!

K op fw eh

(sa g t h at;

g reift m it d er H a n d

Schopf

und

reiß t,

um

d ie S c h m e r z e n z u l i n d e r n — reiß t

kahtjatin p a jēta ttijn d e ( s m å f i s k a r n a )

a u c h ein p a a r H a a re a u s ) /; fö llo

ur

k ile ii);

när 2.

vi

ly fte

u p p täck a

lä n d e r ) / e n td e c k e n

upp (t.e x . (z .B .

(n otnya neue

L ä n d e r ) /; 3 . u p p f ö d a , f ö d a u p p ,

etw . Ä u ß eres, Ä u ß erlich es, s c h n e ll

u p p fo stra / a u fz ie h e ii, g ro ß zieh en ;

V o r ü b e r g e h e n d e s (z .B . e in e K r a n k

illäh harn tän mCi p a jeta n i i n t e h a r d u u p p f ö t t ( u p p -

h e it, e in G e h r e c h e n )/;

pajēs-sn n o h -

e r z i e h e n /;

678 pākān NG pakàn; NJ2 lʜ, J ʜʜ;

fo str a t) m ig (s å att d u s k u lle h a

(k ra ftu ttry ck ) / (K ra fta u sd riick )/;

n å g o n talan b eträ ffa n d e m ig ). p a j ō s N G 1 lìaiω ̄s , n p l p a d 'ju sa h; S G p a jω ̄s , i n e s s . s g p a d 'd 'u sin; F p a jω ̄s , a s g p ɛ d ju s a u ̯; N J 2 paiω ̄s , a s g pad'jusau ̯ ; i p a i̯ω ̄s , a p l jìa d 'ju s β t; ö v e r t e l n i n ä t l. n o t / O h e r sim m

in S tell- (T r e ib -) od.

Z u gn etz. p ajōsder

oben

H öhe

zu

fin d en ,

b e fin d lic h ,

hoch

p .-

g e l e g e n /;

tjå h k k å h ö g t u p p b e l ä g e n f j ä l l top p / h o ch

g e le g e n e r B erg g ip fel.

p a j u t j ( a t t r . ) N J 2, J

p a i̯u š ́; ö v r e ,

h ö g re u p p b elä g en / (d er) ob ere, w eiter h in a u f, w eite r o h e n övre

(h ögre

b e lä g n a )

vägen / a u f der leg en en der

g ele

p a jiitj pieleii v ä d ja p å d e n

g e n e /;

p ā h k a s , attr. p a h k k a SG pähkas, a t t r . ·pàhkka; F payicas, n p l pàχk̀a sa-, r ̀i ̆P p ā h k a s , a t t r . pàhkka; J p älikas, n p l pcChkkasah, a t t r . pa'h kka; h e t / h e i ß .

p a i̯ω ̄s -; s o m f i n

N J 2, J

n e s h ö g t u p p e , h ö g t u p p b e lä g e n / in

m is p ā k ā n ? v a d f a n ? / w a s z u m T e u fe l?

höher

sid a n

av

ohen

ge

S eite

des

W eges,

auf

B erg seite

des

W e g e s /;

jfr

pāhkas-kuolēh NG ʜʜ; SG pähkas-kuōlē ( n p l ) , J pāhkas-kuǟ̭l ē h ; N J 2 ʜ l ; f i s k s o m r i n g a s 1. s t ä n g e s in

m ed

varm a

nät

och

fån gas

som m ardagar,

under

h a d d fìsk /

F is c h e , d ie a n w a r m e n S o m m e r tagen

(m it

R in g w 'a d e n ) u m s te llt

od. (m it S tr a n d w a d e n ) ahgesperrt u n d gefan gen

w erden.

S G p ā h k a stit; N J 2 ʜʜ; J p ä h k a stit; m e d e t t n ä t (p ā h k a svier'm e) s t ä n g a o c h f å n g a f i s k , p ā h k a s tit

som

sa m la s

i

v ik a r n a

under

v a rm a so m m a r d a g a r / m it e in em

v iio lā tj. p a ju tj N G (o rd et li n n e s ) /( d a s

N e t z ( p ā h k a s-v ie r'm e ) F i s c h e , d i e

p a ju tš, p ai̯u š́; N G ( p å kista o c h ratip n k :) d e t s t y c k e s o m t ä c k e r t u m

s i c h a n w a r m e n S o m m e r t a g e n in

m ens

p ā h k a s - v i e r ʿ m ē N J 2 ʜʜ; J päh Jcas-vierɛm ē; n ä t m e d v i l k e t m a n

W o r t ist z u h e le g e n ) /; S G

J

ö v ersid a

bredare t i ll

och

k an ten

och

ovan för

sträcker på

sig

är

ända

handsken / Zu-

den

B u ch ten

sa m m e ln ,

ren , ein sc h lie ß e n

stänger

in

och

und

ahsper-

fan gen .

få n g a r fisk , s o m

sc h n eid eteil (h e i

under varm a som m ardagar sam

fä u stlin g ,

la s i v ik a r n a / N e tz , m it d e m m a n

und

k ista , d e m P e l z ra h p iik , d e m L e

d erfau sth an d sch u h :) das — oh en

F isc h e

b reitere —

s i c h a n w a r m e n S o m m e r t a g e n in

seite h is

des zum

D aum ens R and

H a n d te ils

p a jn tj

T eil, d a s d ie A u ß e n

ett

des

g e h t /; litet

deckt

SG,

piel'ke-

J

styck e och

und

eig en tlich en i

vecket

den

ö v rig a

m e lla n

tu m m en

handen

på en h a n d s k e / e in k le i

den

ahsperrt

B u ch ten

u n d e r v isa d

F ä u stlin g s.

sa m m e ln .

sk r ift, a n v is n in g / R at, V o r sc h r ift,

D aum en

ein e s

d ie

p ak ātu s N G

A n w e i s u n g /; a n v is n in g ,

H a n d te il

fängt,

pa k ä tis, i̯M kätus; S G pakätis-, N J 2, J p a kätis, p a k ä tu s, g s g - ā ; r å d , f ö r e p a k ä tis ~

n e r Z w i c k e l in d e r F a lt e z w i s c h e n und

und

nach

p a k ā tisā rnilʿte e f t e r

efter

som

(t.e x .

W e isu n g ,

m an

om

den

h lir

vägen) /

(z .B .

über

679 den W e g ) erh a lten en A u fk lä r u n

sö n lich ; v o n

gen

w annen

u n d W eisu n g en

pakātit

gem äß.

p a h k k a-p ah u k N J 2 pàh kkaJ p a 'h k k a -p a h u Ilk; =

p a k ā tit, N G 1 3 s g i m p f p a k ä ti1', S G , N J 2, J p a k ă tit;

pah u hk ,

in s tr u e r a ,

p a l'k a lis.

NG

u n d errätta,

ge

a n v is

M e n s c h e n in e i n e m

R au m ).

le ite n , W e is u n g e n g e b e n ; e r m a h

p a h k k ä r N G 10 p à h k k à r; N J 2 iʜ , J lʜ ; fick a / T a s c h e (in e in e m

nen.

G ew an d ).

n in g ;

förm an a / u n terw eisen , a n

pāhkatit NG, NJ2, J p ā h k a M ; 1. u p p h e t t a ( t . e x . j ä r n ) / e r h i t z e n ( z . B . E i s e n ) /; 2 . ( o p e r s . ) d e t h l i r m ycket / es

varm t, h ett (o m

w ild

(v o m

sehr

W e t t e r ) /;

väd ret)

w a r m , s e h r h eiß

te p ä h k a tij d e t

h ie v d å hett, v a r m t (v ä d e r ),

pakätus pakēstit pahkēt

p à h k k ē; N J 2 ʜʜ,

NG

k n ö l / K n o llen ,

p a k ē s tit = k a p ē s t i t. N G ʜʜ; S G pah h kēt; N J 2 pa h k ēt, 1 s g p r s p a k ā u ̯; J p a h ̀k ct, 1 s g p r s p a k ā u ̯; p l o c k a J

(d u n av få g e l) / (V ö g e ln d ie D a u n en , F la u m fe d e r n ) (a u s)r u p fe n )/; k ah p ēt.

K n o r r e n /;

vih ter-pah kkē m a s u r k n ö l / M a s e r k n o llen

(an

B äu m en ),

M aser

k rop f. pahkkē

pàhkkē; N J 2 ʜʜ,

NG

J ʜʜ; p a c k e / P a c k ( e n ) , B a l l e n / ;

vä ta s-p a h k k ē

se p a k ā t is .

jfr k a s k ē h

pahkkē J ʜʜ;

v a d m a lsp a ck e /

P ack , B a llen

L od en tu ch .

p a h k k ē N G i ʜ ; S G pàhkkē, g s g pāh̀k ē; N J 2 pàhkkē, a s g pāhkèu̯; J pdhìckē, a s g p ā h k ēu ̯; e k o r r e n s m age / der M agen des E ich h ö rn

m ä ssa -p a h k k ē, s e m ä s s a ; a rrē-pah kke e k o r r m a g e ( s t e k e s ch en s/;

och

ätes

som

lä ck erh et) / E ic h

p a h k k a N G 1 p à h ̀k k a , N G a p l p ä h k a i̯t ; S G pahkka-, N J 2 pah kka,

hörnchenm agen

asg

pāh kau ̯; J p a h k k a , a s g p a h k a u ̯; h e t t a ; s t a r k v ä r m e o m s o m

s e n ) /; j f r p i r ē m .

m a r e n / H itz e ; sta r k e W ä r m e im

J ʜʜ; t v i n g a , t r u g a n å g o t p å n å

S o m m e r /;

p ä h k a it ta h k ä d e t h l i r

stark värm e (ora so m m a r e n ) / es g ib t,

k o m m t starke W ä r m e

(im

S om m er).

kanit; J p a h k k a n it- h l i h e t , u p p h ettad ,

b li

p a h k k it gon / jd m

(w ir d

geb raten

L e c k e r h iss e n g e g e s NG

p à h k k it; N J 2 I ʜ ,

etw . a u fz w in g e n , a u f-

d rän gen , a u fn ö tig en .

spàlikkω ̀, n p l spähspàhkkω ̄, n p l spähkω̄; J 2 spàhkkω̄, a p l spāhkὼi ̯t ;

spahkkō NG

k ö 1'; S G

pahkka ( a t t r . ) s e p ā h k a s . -pahkka s e j u o l ' k ē - p . pahkkanit NG, SG, NJ2 pàh -

m ä n n isk a

u n d a ls ein

m ycket i ett

vann

varm t

(o m

rum , om

v a t t e n , j ä r n m . m . ; ej o m

väder)

/ er h itz t w e r d e n , h e iß , s e h r w a r m

NJ,

sp å n , sp litte r efter y x h u g g / S p a n , S p litter,

b e im

A r b e ite n

m it

der

A xt a b fa llen d .

pakkōi ~ ' pakkōv ~ påkkōi NG

(n å g o t n a m n p å jä r p e n fick s

ej f r a m ; d e n / (ein

Nam e

är föga

känd

här)

fu r d a s H a s e lh u h n

w e r d e n ( v o m W a s s e r , E is e n u sw .;

k on n te

n ich t

es ist h ie r w e n ig b e k a n n t ) /; SG

w ild

vom

W etter);

w a r m , h eiß (im

m ir

(u s w .)

D t. u n p e r

n ich t

erm ittelt

palckω̄j , n p l pa g g u ;

H

w erden;

p o k k ω ̆j ,

680 n p l p o g g ω ̆; N J 2 pakkω ̀i , n p l p a g gu h ; J pakkω ̀i ̯ ~ pakkω ̀w , n p l pa(jc,uh; j ä r p e , T e t r a s t e s h o n a s i a l H a se lh u h n .

tu n ,

sch m erzen ;

pakkōtit NGpàkkὼ htit, SGpàkkω̄ tit, NJ2 pä̭ ̄ kkω̄ Hit, J pàìckω̄ 'Hit;

sm ärta.

sätta

Iʜ;

g r im m a n

(ein em

på (en

kōrren) /

Z u g r e n n tie r ) d e n H a lfter

a n l e g e n /; j f r p a g g ē .

J

em p

n lm a tj jå r r a ,

Ad

N G 1 pàkʿt'š́a sit; N J 2 p à k ʿt'š́a sit ( h e l l r e : p a k t ja -

p a k tja sit J

nit)', v ä r k a / s c h m e r z e n , w e h t u n ( v o n G lie d e r n in fo lg e k ö r p e r lic h e r

-p a h k ō se j u o l ' k ē - p .

S ch m erzen ).

jìā h k ω ̀; S G , H p ā h k ω ̄; pāht̄c ω̄, g s g p ā k ω ̄; o r d / W o r t /; J n p m ēla p ā h k o G u d s o r d / G o t t e s W o r t , W o r t G o t t e s / ; k iih ti ja s k a t p ā k n in is s o m t r ö s t a r m e d pāhkō N G

N J 2,

Schm erz

te p a k tja n d å m a n f a l l e r , g ö r d e t o n t ; a lm a tj p a k tja n m a n k ä n n e r f i n d e n /;

J

sitt ord .

N G 1 ʜ i ; S G p à k tš a t ; pàkʿt'š́a t, 1 s g p r s pāu ̯w t'š́a u ̯; J p à k xt'š́a t, 1 s g p r s pāu w ̯ t'š́a u ̯; p ak tjat

N J2

m ynda

(d vs.

v id

roendet

föra

å r o r n a från s i g i st.f. till s i g ) / d i e R uder

od.

R ie m e n

» str e ic h e n » ,

paksim ~ paulisa ~ pauhsēv

v erk eh rt ru d ern , (d .h . d ie R u d er

N G p a u ̯w sa , n p l p a ¥ s a m a h ; S G p a k k sim , a s g -au; F pɛkʿsmi, n p l pɛkʿsim a; N J 2 p au̯h sèu̯, n p l pakʿsinia h ; J p a lcsim , ( n å g o n g å n g / m i t u n t e r ) pau ̯w sèu ̯, n p l p a ìłsim ci;

n ic h t a n s ic h reiß en , s o n d e r n v o n

lä p p / L ip p e , (T ie r -)L e fz e .

förorsak a

paksit im p f

sich

sto ß e n )/;

jfr

ta h 'tja t~

t a g ' t j a t, t a k t j a t, h u o p ā t. p a k t j ē t i t s e p a k t j i t i t.

paktjit NG, NJ2, J pàkʿt'š́it; sm ärta,

skada

någon,

pàkʿsū , 1 s g

s å att d e t g ö r o n t, p lå g a / S c h m e r z

pàkʿsm iv ( m e r a s ä l l s . o r d ) ;

v eru rsa ch en , jd n so b esch ä d ig en ,

N J 2 ʜʜ; J

a v lä g sn a s i g /( s e lt e n e s W o rt) sich

v erle tzen ,

en tfern en .

p l a g e n , q u ä l e n /;

p a k t ē N G 1 pàkʿtē, n p l pàu ̯\ vtēh o c h p ŭ u ̯\ v tè h; S G p à k tē; N P p à k xtē, g s g pàu ̯w tē; J p d'k·Hē gsg p a u̯w tē; k l i p p a / F e l s e n , K l i p p e /; p a k tĕla tn ja , s e l a t n j a ; J p a k tē -sk iirro skåra,

fö rd ju p n in g

m ella n

k lip p sp e ts a r / E in sc h n itt, zw ei

två

V ertie

fu n g

z w isc h e n

z e n /;

p a k te -ta rrh a ö v e r s t a k a n t e n

F e lse n sp it

daß

es

w eh

tu t,

jd n

täh näränah p a k -

tjijih nui d e h ä r b ö l d e r n a p l å g a m ig. p a k tjitit

p à k ʿt'š́i htit,

NG

SG

pàktšētit; NJ2, J pàkʿt'š́itit; NG, SG

förorsak a

sm ärta / S ch m erz

v e r u r s a c h e n /; sm ärta tin .

N J 2,

J

förorsaka

p å liera sä tt (ite r a t- k o n -

av

p a k tjit) / Schm erz

m ehrere

versch ied en e

auf

W e ise n

a v ett k l i p p s t n p / d e r o b e r s te R a n d

verursachen

e in e s F e lse n a h s tu r z e s.

p a k tjit).

päktjakuvvat NG pākʿt'š́a kuivw at; N J 2 ʜ ; J pākʿt'š́a kn w w at; =

p a k t j ō t i t J p à k ʿt'š́ω ̀t it; f a r a i l l a a v , ic k e k u n n a rik tig t fö r d ra g a /

p ā u h t j a k u v v a t.

von

p a k tja n it N G p à k tša m t; N J 2, J

p à k ʿt'š́a m t, S G p à k ʿt'š́a nit; g ö r a

o n t , ta o n t ; k ä n n a

sm ärta / w e h

n ich t

etw .

(itera t.-k o n tin .

Schaden

o rd e n tlic h

von

le id e n ,

etw .

vertragen

kön

n e n /; m n o h ta -tä rk ij j a tn h pärij ähi p a k tjo tin h ie r kēh kiessēm is i

681 s n ö v ä d e r o c h k la b b s n ö fo ro b a r

auf

k a rn a ofta

w äch st.

illa a v a tt d r a g a .

p a k t u ( p o s t p .) N G , S G p a k ʿtu ; N J 2, J p a k xtn ; g e n o m , m e d e l s , i kraft

av;

(lä n g s)

efter,

u tefter

n jiiohtsō

dem

(s.

d.

W .)

p ā l ā t a h k a N G j>älähtahk, S G p ā lō ta ; N J 2 p ā W 't, n sg p ā W 'ta k à u ̯; J pālāhtahka, g s g -htulcä; s t ä l l e

(t.e x . e n v ä g ), o m , fö rb i, v ia , ö v e r

där någon

/ d u r c h , m ittels, kraft; lä n g s, e n t

an

la n g , n a c h , a u f (z .B . e in e m W e g ) ,

s c h a r r t h a t ( i . a l l g . ) /; N J 2 ä v e n :

rä d ja m läh ietjä siio k n a s arʿn ik -å l'm ā p . p ietn ik ijt m a n h a r s k i c k a t p e n g a r

stä lle d ä r ren g rä v t på m y r efter im

frå n e n a n n a n s o c k e n g e n o m o r d

gescharrt h a t/;

n in g sm a n n e n

d v l. / a u c h :

v o r h e i , v i a , ü b e r /; J

den

/ m an

hat

A u fsich tsh ea m ten

e in e m

andern

durch ge

s c h i c k t /; m ân vu o l'k ā v lä lʿ v a tisā p . j a g f a r v i a T . / i c h f a h r e v i a , i i h e r T . /; N J 2 p å titj k å it ta t mn p. h a n k o m m e r n o g fö rb i

g rävt (i a llm .) / S telle,

jem an d

gegraben,

a u c h : S telle, w o e in R e m itie r v ersch n eiten M oor n a c h G ras N G ä v e n : d i k e 1.

G r a b e n o d . d g l.

p ā l ā t j ( a l t r . ) N J 2, J 2 p ā lā š ́; h ö r a n d e t i l l d e t 1. d e t t i l l f ä l l e t , f r å n det

1. d e t

jen em

t i ll f ä l l e t / z u

d ein

od.

A n la ß , d er o d . je n e r G e le

g en h eit

gehörend,

von

der

od.

jen er G eleg en h eit, d e m od. je n e m

så m a n ä i jä n te p.

for fö r g o s s e n s s k u l l ( = fö r

so m v a r d ä r d en där g å n g e n (v id

kom m t

v o r ü b e r /; N G

wohl

hei

m ir

g o s s e n ) / er

fu h r u m

förra

d es J u n g e n w ille n , u m

den j u n

h a d e b e g iv i t s i g d it.

aU

ge

M a l h e r r u h r e n d /; tå p ā lā tj āllö lij lat tå k m a n n a m d e n h j o r d e n

m ig / er han

j

hö

G eld v o n

K irch sp iel

der

liä m ta

tillfä llet

då

jag

var

där)

( = u m i h n z u h o l e n ) /; p a h täm lä ietjä saje p . h a n h a r k o m

d e n l. d e n

m it (in ) n å g o n a n n a n v ä g ( i c k e

jen em

g e n o m d ö r r e n ) / er k a m a u f e i n e m

dag

andern

v i träffad es s is t) / G u te n T a g seit

p ā l ā t j i s N J 2, J 2 p ā lā t'š́i s; s e d a n

gen

W eg

(n ich t

durch

d ie

g å n g en / seit d em od.

M a l /;

sedan

piioris tn o t p. g o d

förra

dem

p a k v ā l a F p a k p a la ; h a k v a l / e in e A rt p r im itiv e r U n te r sc h lu p f,

zu letzt nach

e in e m

n ied rig es S c h u tz d a c h

p u oris

tå t p . g o d d a g s e d a n d e n

u n te r lie g e n , z.B . h e i d e r R e n n tie r

gången

( v i trälT ad es; d u m i n n s ! )

w ach t).

/ G uten

p ā la

NG

D ar

p ā la , n p l p ä lla k a 1';

M a l!

trafen;

(seit

(sed a n

T ü r ) h e r e in .

(zu m

le tz te n

gången

w ir

B egrüßung

uns kurz

B e i s a m m e n s e i n ) /;

T a g seit je n e m

w ir u n s, w ie D u

M al (a ls

D ic h e rin n erst,

N J 2 ʜʜ, J ʜʜ; s t ä l l e d ä r r e n a r n a

trafen ).

hruka

p ā i a v N J 2 pĕi lau̯, a s g pā lt̆a m a u ̯; p ā la u ̰, g s g p ä lla m a ; p ā la v -k iw rä tj b j ö r n i d e b e s t å e n d e a v h å l a ,

1.

v ilja

gräva;

gräv

(=

p ā llē m -p a i'h k ē )/S te lle ,

w o d ie

R e n n tie r e

a u fzu -

scharren

(d en

Schnee)

p flegen

od.

d ies

tu n

w o lle n ; M ö g lic h k e it, s o z u m K ut ter z u där

p ā la -jä g g ē m y r n ju o h tsō / M o o r ,

k o m m e n /;

det

växer

J

som

b jö rn en grävt i m a r k e n (jfr

p ā la )

/ B ä ren la g er,

aus

e in em

L o c h b e s t e h e n d , d a s d er B ä r in d e n B oden

gegraben

h at (v g l. p ā la ) .

682 p a lja sa tj

(d im in .)

p ā ljā stu v v a t

se

p ā lje s.

NG™ p ā ljā s -

NG,

p a l'k a la m ja s s ij h j o r d e n h a r r e dan

s a t t i v ä g u p p till s n ö f ä lt e t .

tu ivw a t ; N J 2 ʜʜ, J ʜʜ; h l i k a l ,

spal'hkasit NG spalahkasit; NJ

h li s k a l l i g / k a h l , g la t z k ö p f ig w e r

ʜʜ, J ʜʜ; l o s s n a / s i c h l ö s e n , s i c h

d e n , e i n e G l a t z e b e k o m m e n /; h l i

lo c k e r n , a u fg e h e n .

kal

(om

NG, N G 1

p a ljè s, d i m i n .

f j ä l l t o p p a r n a 1. s n ö f ä l t e n , n ä r d e t

ʿp a ljā sa tj; N J 2 ʜʜ, J I ʜ ; k a l / k a h l / ; p ā ljē s-å i've f l i n t s k a l l e / K a h l k o p f , G l a t z e /; unna p a ljā s a lj ðii>ē-tjâli kan l i t e n f l i n t , » m å n e » p å h u

h lir

v u d e t / k le in e

chen, w enn

G latze,

k lein er

liett

p a l j o ( a d v . ) N G 8 p a lj ω

; N J 2 Iʜ, ij ta ̆k tā r p.

m im n ih , s e m u n n i t .

på dagen

p lö tz lic h

h in a u f

g eh irg sg ip feln feld ern w ird

»M ond».

J ʜʜ; m y c k e t / s e h r / ;

NJ2, J pālʿkastit;

p lö tslig t ge sig i v ä g u p p å t m o t

den (v o n W a ld la n d ). p ā ijē s

pāiʿkastit

sk o g sla n d ) / k ah l w er

sich

(von

(o m

zu

und auf

renar) /

den den

den

H ochSchnee

W eg

m a

e s t a g s ü h e r z u h eiß den

R em itieren ).

spalʿkastit NG, NJ, J spal'kastit; s p ä n t a ( e n l . J : r n e d y x a ) / (in

dünne

S p ä n e ) sp a lten , S p lit

ter m a c h e n ( n a c h J : m it d e r A x t).

p a l ' h k ā N G 2 pàl·m ̀k à, a s g pàt̆ʿ kā; S G p à lɛhkā, a s g p à l'kāu; F 2 p à l aylcà, a s g P x 1 s g p à l'kām; N J 2, J p à lahkā, a s g p à l'k à u ̯; l ö n , b e t a l n i n g / L o h n , B e z a h l u n g / ; m a it p a l'h k ä n å ttjo h v a d f å r d a i l ö n ?

p a l ' k a t N G 1 3 s g p r s p à lakā; S G p à lɛkat, n e g . p ā l'k a ; N J 2 p à la-

kat, 3 s g i m p f p ā l'k a i̯; J p à lakat, p ā lʿk a ; ( o m r e n a r 1. r e n

neg.

h jo rd :) tillh iin g a d en den

under

dagen

lie ta s t e ti

på som m aren

p a l ' k a i i s S G p à lɛknlis; N J 2, J p à lakalis, p r e d . , a t t r . ; s o m ä r s ä r

p å h ö g r e h e lä g n a p la tse r , s ä r s k ilt

sk ilt

och

ö m t å lig fö r h e tta oin s o m

m aren

och

d ärför

p å isa rn a (o m

sp rin ger u p p

ren ; jfr p a h k k a -

p a h u k ) / (R e m itie r ,) hes.

das

gegen

d ie

S o m m e r h itz e

lich

ist u n d d e s h a l b a u f d ie E i s

em p fin d

s n ö f ä lt o c h jö k la r , fö r b r o m s e n s h ettan s

B rem sen m er

d ie

höheren

sk u ll / w e g e n

der

u n d d er H itz e im S o m h eiß este

T a g eszeit

in

L agen, hes. a u f S c h n e e

feld ern u n d G letsch er n z u h r in g e n (v o n R em itieren o d . d er R em itier-

feld er h in a u fflü ch tet, h in a u f w e c h

h erd e)/;

selt (v g l. p a h k k a - p a h u k ) .

på

p a l'k a l i t N G , N G 1, N J 2, J p à lakalit; s ä t t a i v ä g u p p å t m o t h ö j

a u f a u f d ie H ö h e n z ie h e n , w e c h

d ern a o c h sn ö fä lte n (o m ren h jor

udn i tat p a h tā p a h k k a -p ä i'v ē : te ta t allö p a t'k ä a lē n m s ja s s a -v ā ñ jti

den om

när

det

h lir

lie tt p ä d a g e n

so m m a r e n ) / sich

h in a u f zu

d en H ö h en la g en u n d den S c h n e e

seln

i

N G 1 ge

h öjd ern a

dag

(v o n

der

b lir

sig

i

väg

upp

(on i ren a rn a ) / h in

det

R e n n t i e r h e r d e ) /;

en

het

dag,

så

h jo rd en ger sig u p p p å d e h ö g sta

ällö p a l'kā jieŋ an

feld ern a u f d e n W e g m a c h e n (v o n

sn ötop p arn a; J

der

h jo rd en v ista s på jö k e ln (fö r h et

R en n tierh erd e,

Som m er

w ährend

h e i ß w i r d ) /; N G

w enn

es

im

des T ages zu

ja o h a in allö lä

tan s o ch

b r o m se n s sk u ll).

p ā iʿk a tit

N G 1,

N J2

p ā l'k a tit;

683 J

ʜ;

vandra

fra m

och

åter

på

s n ö f ä lte n efter v in d e n s o lik a r ik t n in g a r u n d e r

p a l'k δ ( o m r e n a r n a ) p a l'k δ ,

/ w ä h r e n d d e r h e iß e n Z eit,

p latser

(s ä rsk ilt

på

sn ö fä lt

och

j ö k la r ); p lu r . b e t e c k n a r lå n g v a r ig

p a l'kō / h e i ß e s W e t t e r i m

Som

m er, w ä h r e n d d e s s e n d ie In s e k te n

nach

d ie R e m itie r e so q u ä le n , d a ß sie

h in

s ic h r u d e l w e i s e in h ö h e r e n L a g e n

u n d h er w a n d ern (v o n d en R e m i

(h es. a u f S c h n e e fe ld e r ii u n d G let

tieren ).

sch ern ) sa m m e ln ;

p a l ' k ē s N G l pàlʿkès, N G a s g p à l°k à ; S G ·pcd 'kēs, g s g pàlɛkā;

p a l'k o J; N G riekta p a l'kōn tån a i riio h ta h ( l . p a tä h ) d u s p r i n g e r ( l . k o m m e r ) i p a l'k ō ( s ä g e s t i l l e n p e r s o n s o m

a u f den der

S ch n eefeld ern

R ic h tu n g

des

je

W in d e s

pàlʿkēs ~ p à l'kès, n p l p à l“kà; pàlʿkès, g s g p à r̀' k ā ; J p m l̀ 'kès, g s g p à lakā; g å n g s t i g ( e j i s n ö ) / F

N J2

p lu r. h e z e ic h -

n et la n g a n d a u e r n d e

gå r h a stig t

för m y g g e n s s k u l l) /

F u ß s t e ig ( n i c h t in i S c h n e e ) .

d u lä u ls t ( o d . k o m m s t ) in

p à l'hèstit, 2 s g i m p . pàt̆ʿ kès!, S G , H p à l'k ē stit; N J 2 pàlʿkòstit, J p a 'l'kēstit; k a s t a

(w ird

(en

det

p a lʿk ē stit

NG1

gån g), k asta hört / ( e i n m a l)

pal'hkistit NG pàlehkistit; NJ2 J

ʜ i;

w erfen

k asta

J

över

(m o m en ta n t) /

(m o m en ta n ).

p a l'k it N G Iʜ,

H l;

HI;

SG

stan n a

som m aren

p à lɛk it; N J 2

kvar i skogen (o m

ren) / w äh

r e n d d e s S o m m e r s im W a l d e (Z u r ü c k b le ib e n

(v o n

R e n n t i e r e n ) /;

N G , S G , N J 2, J

jxilɛh -

k it; a n s t ä l l a m o t l ö n , l e j a ( t . e x . en

a rb etsk a rl) / g eg en

ste lle n ,

d in g e n

a r h e i t e r ) /; auch:

im

w egen

gesagt,

p a l'k ō

der

der

sch n ell g e h t ) /; J

te lik te p a l'k öit ta k ä i m ä i'k a ta v var

då

en

lå n g v a r ig

den

tid

då

hetta;

p a l'k o

råd er o m s o m m a r e n / d ie Z e it, d a

p a l'k o h e r r s c h t / ; p a l'k o -tjå h k k å f j ä l l t o p p d ä r r e n a r v i s t a s u n d e r p a l'k o / H o c h g e h i r g s im H o c h s o m m e r

herg, a u f d e m d ie R em itiere sich w ä h r e n d p a l'k o a u f h a l t e n / ; p a l'k ö-värre f j ä l l 1. h e r g d ä r r e n a r v i s t a s u n d e r p a l'k o / G e h i r g e o d . Berg, a u f d e m s ic h d ie R em itiere

jfr p a l 'k a t . p a l'h k i t

M ücken

jd m

p a l'k ō -a i'k e

w erfen , w eg w erfen . ʜʜ,

von

Lohn

(z.R . e in e n

NG Lohn,

även: im

an Tag-

a v lö n a /

D ie n st

ha

p a l'k o a u f h a l t e n / ; p a l'ko-ätn am l a n d d a r r e n a r v i s t a s u n d e r p a l'k o / G e h i e t , w o d ie R e m i t i e r e s i c h w ä h r e n d p a l'k o a u f h a l t e n /; N G p a l'k o -m i'n a — p a l ʿ k ō k ; S G p a l'ko-m iesse r e n w ährend

p a l ' h k ’w m ån tu viehkkēn j a g l e j e r d i g t i l l h j ä l p ; p a l'h k itu m å lm ä i a r h e t s k a r l / T a g a r h e i t e r ,

över

T a g lö h n er.

den W ä ld e r n z u r ü c k h leih t.

p a l ' k ō N G p à lωkω̄, i n e s s . s g p à l'kω̄n ; N G 1 p à l'lcω̄; S G pàlɛkω ̄; N J 2 jìàkkω ̄, a p \ p à l'kω ̀i ̯t ; J pàlɛlcω̄;

s p a r h k ö N G 1 ( T L ) spal3hkὼ, a p l spàlʿkω ̀i ̯t ; N J I ʜ , J III; k o n s t g j o r t

het

n in g stro ss / z u m F e s tm a c h e n v o n

b e n /;

v ä d erlek

på

som m aren,

då

k a lv s o m s ta n n a r n ere i s k o g a r n a das

som m aren üher den

/

R en n tierk a lh ,

S o m m er u n ten

in

s te n r ö s för fa s tg ö r a n d e a v förtöj-

in s e k te r p lå g a r e n a r n a , så att d e

V ertäu trossen

s k o c k a ilio p sig på h ö g r e h e lä g n a

S te in h a u fe n /; jfr s v a l ' ( h ) k ō .

a u fg e sc h ic h te te r

684 p a l ʿ k ō k N G p à l'kω̄hh, S G p à l'kω ̄k ; N J 2, J pàlʿkω̄b k; r e n s o m m a r e n / R en n tier, d a s den S o m

p ā l ' k u t i t N G p ā β k u htit(?); N J 2, p ā l'k u tit; k o n t i n . a v p a l ' h k ō t . p ā l l a k N G e s s . pāttabkin , S G p a tta k ; N J 2, J p ä lla hk, g s g - a ;

m er

n å g o t s o m k a n a n v ä n d a s att k a sta

stan n ar kvar i sk ogen över s o m über

im

W a ld e

b l e i b t /;

J

J

p a l'kök-m iessē ( r e s p . -r ä l'n a) r e n -

p å n å g o n / etw ., d a s d a zu a n g e-

k a lv (resp . ren ) s o m sta n n a r k v a r

w endet

i skogen

z u w e r f e n /; N G

över som m aren / R enn-

w erden

k ann, es a u f jd n

p ä lla k in hioi'htet

tierk a lh (h z w . R e n n tie r ), d a s d en

k asta / w erfen .

S o m m e r ü b e r im

p ā i l a k a h t t ē t N G , S G pällakahttē t; N J 2, J p ā lla hkahtìèt; k a s t a

W a ld e b leib t/;

viw ii'te-p a tʿk ö k , s e v u o u ' t ē . p a l'h k ō m NG pàP hkω ̀m , J pàlɛhkω ̀m ; N J 2 ʜʜ; s t e n s h m g a b e

etw .

ståen d e

w e r f e n /;

av

en

i

ändan

k lu v e n

k ä p p / S te in sc h le u d e r , a u s e in em am

Ende

g esp a lten en

S tock b e

steh en d . p a i ' h k ō t N G p à lɛhkὼt , S G pàlɛìik ω ̄t ; N J 2 pàV hkω ̀t , 1 s g p r s p à l'kω ̀i v ; J pàlɛh kω ̄t , 1 s g p r s p à l'kὼiv, s u p i n . p a l'k u t'š́i t; k a s t a (lie r a g å n g e r 1. f l e r a (m eh rere

fö r e m å l) / w erfen

M a le o d . m e h r e r e G e

g e n stä n d e )/;

SG ä v en : ösa u r e n

något

på, au f,

m ot gegen

1.

efter

jd n ,

någon /

n ach jd m

J p ä lla k a h tij sappijn hierʿkē tja rvijta h a n k a s t a d e k ä p p e n m o t h a r k e n s h o r n ; p ä lla k a h tij slieŋāin m ū h a n k a s t a d e en

ila sk a p å m ig,

jiā llā sa tj; N J 2 p ut läsas ; J p ā ü ā sa š́, g s g -sat't'š́a ; p ā llā s a tj SG

som

hör

t i ll

den

1.

den

tid en

(p ä llé ) / z u d i e s e r o d , j e n e r Z e i t ( p ū llē ) g e h ö r i g /; tan p . a lm a tj e n person

från d e n tid e n / e in e P e r

b å t / a u c h : ( a u s ) ö s e n , d a s in e in

son

a u s jen er Z e it/;

m n päU äsatj

B o o t e in g e d r u n g e n e W a s s e r a u s-

m in

sa m tid a / m e in

Z e itg e n o sse ,

s c h ö p f e n /; N J 2 ä v e n : l ä g g a k l ö v -

z u g le ic h m it m ir le b e n d e P erso n .

j e b ö r d o r n a p å r e n a r n a / a u c h : d ie

p a l l a t N G p a lla t, 3 s g i m p f p a lä i̯; S G p a l l a t ; N J 2, J p a ü a t, 1 s g p r s p a lā u ̯; f r u k t a , v a r a r ä d d

S a u m la sten

den

T r a g r e n n tie r e n

a u fleg en . s p a l ' h k ō t N G spal·hkω ̀t , i m p . s p a l' L·ὼ!, S G sjialɛkω ̄t ; N J 2, J s 2>aləhkὼt ; s p ä n t a , h u g g a l o s s

/ sich

fürchten,

( l i e r a g å n g e r 1. l i e r a b i t a r ) , s p j ä l k a

haben

vor

s ö n d e r / in

S o rg e sein u m , fü rch ten fü r (m it

ten ,

S p ä n e , S p litter s p a l

S p ä n e a h sch la g en

M a le

od.

m ehrere

(m eh rere

S tu ck e),

zer

sp a lten . p ā iʿk u tis J

NG

pĕd 'kuhtis; N J 2 ʜ ;

p a rk u H is, n p l - ā л ; s å d a n t s o m

kastas

h ort, s k r o t, s k r ä p / W e g

zu w erfen d es,

A h n ille,

P l u n d e r , G e r ü m p e l /;

tis tiŋka id .

NG

S ch rott,

pālʿkii-

för ( m e d in e s s .-e la t.); vara ä n g s lig fö r, v a r a o r o l i g fö r ( m e d k o m . )

k o m . ) /; J är rädd

(m it

A n gst,

Furcht

in e s s.-e la t.);

in

m an p a tä v p ie r u a s j a g m ån p a lā v

fö r b jö r n e n ;

hästahì j a g ä r o r o l i g f ö r l i ä s t e n . p a l l a t N G 2 3 s g i m p f p a llà i, S G jm ttā t; N J 2 p u llā t; J p a l̀l ā t, 1 s g i m p f p a l ̀l āi̯i w ; h l i r ä d d , försk räck t / ersch reck en A ngst b ek o m m en , raten .

in

(in tr .),

Furcht ge

685 pailātit J pallātit; hli rädd, förskräckt (den ene efter den andre 1. om flera suhj.) / ängst lich, hange werden, Angst hckommen (der eine nach dem andern od. von mehreren suhj.). pāllē ˋÜG1pällē (föga brukligt/ wenig gebräuchlich/; jfr kier'tē), NG gsg pāìē; SG pāllē, gsg pālē; NJ2, J pat̆lē, gsg pālē; bestämd tid, tillfälle, tidrymd; gång / hestimmte Zeit, Gelegenheit, Zeit raum; Mal/; NJ2 kaska-kes-pāllĕ lä pahkkasammōs, jau'la-päUe lä tjåskāsammōs midsommartiden (omkring mitten av juli) är den hetaste tiden, jultiden den kal laste / die Zeit um »Mittsommer» (um die Mitte Juli) ist die heisseste Zeit, die Zeit um Weih nachten die kälteste /; NG, SG, NJ2, J tā(n) päte denna gång, vid det här tillfället / dieses Mal, hei dieser Gelegenheit /; im md tā pale asta tuine säkastit jag har inte tid att tala med dig den här gången; anlita (åiilitå) päle på en gång, samtidigt / dasselbe Mal, zur seihen Zeit, gleichzeitig /; ietjā pālē en annan gång, vid ett annat tillfälle / ein anderes Mal, hei einer anderen Gelegenheit /; såmēs pālē mån pulitiv jierva jaa'näi en gång kom jag till en stig, som järven gjort (i snön); astō pātē när man har tid / wenn man Zeit hat /; āikē päle i tid, medan det ännu är tid / recht zeitig, solange es noch Zeit ist/; kål'må 1. kålmå pālē tre gånger / drei Mal /; kaska-peiv-pālē vid middagstid / am Mittag, zur Mit tagszeit /; peivĕ ( päivē) päle me dan dagen varar, innan det hlir

mörkt / solange der Tag währt, ehe es dunkel wird /; tnoi pātij de där gångerna, vid de där till fällena /jen e Male, hei jenen Ge legenheiten /; mn päle i min när varo / in meiner Gegenwart, in meinem Beisein /; miehttse-almatjij pāle påråstit äta i hast på samma gång som (samtidigt med) renvaktarna / rasch essen zur sei hen Zeit wie die Renntierwächter, gleichzeitig mit den Renntierwächtern /; jiwhkke päle varje gå̄l'g / jedes Mal /; lau'kom-pale vid hadtilHallet (när man badar harnet) / hei Gelegenheit, zur Zeit des Badens (wenn man das Kind hadet) /; ietjā pālijta till någon annan gång l. något annat till fälle / auf ein ander Mal od. auf eine andere Gelegenheit/; tat pāles från det tillfället l. den tiden / von jenem Mal od. von jener Zeit her/; mānnā-pāles från harndoinen, från den tiden, då man var harn / von der Kindheit her, von der Zeit (her), da man Kind war. pallem SG pallēm; NJ2 ʜl; J pcūlēm; hammaren med vilken man slog på trolltrumman (SG: var omgiven av ett sorts fodral av nāmmē) / der Hammer, mit dem man auf die Zaubertrommel schlug (SG: war von einer Art Futteral aus nāmmē, Geweihhast umgehen). pallērit NG1 3 sg prs pàUèr; NJ2 ʜʜ, J IH; kränga (oin håt)/ schlingern, krängen (von einem Boot). pāliēt NG, SG pāllēk, NJ2^ā(lēt, 1 sg prs pūlàu̯; J pāllēt, 1 sg prs pŭlàu̯; gräva; (om ren:) höka

686 (med klövaraa; jfr stu llit) / gra -hta; NJ2 palńahtit (obsolet), J ben; (von Renntieren:) (mit den palńabtit; NG springa omkring Hufen) scharren, wühlen (vgl. (barhiivad och) tunnklādd / (bar häuptig und) leichtgekleidet her stu llit). pallit NGU neg. pallv, SG pal- umlaufen / kahpērahttā pahijata t̆i t; NJ2 pàllit; J pd'llit, 1 sg impf springer omkring som ovan; NJ2 pa'Uii̯iw; kunna få fred och ro (osäker om betydelsen) / (war der till, icke hindras från att (med Bedeutung nicht sicher) /; J up inb); få vara i fred för (med penbara sig / sich zeigen, er elat.) / Ruhe und Muße zu etw. scheinen. bekommen können, nicht daran painjētit NJ2, ipal'ńēHń; plöts gehindert werden zu - - (mitinf.); ligt uppenbara sig h visa sig (om Ruhe haben (können) vor (mit en person som nian inte väntar) elat.), unbehelligt sein von/; NGU / plötzlich sich zeigen od. er ij palli nåhkkat ijān ijke pǟivēn scheinen (von einer Person, die han får inte sova i fred vare inan nicht erwartet) /; hähkkat sig dag eller natt; J iv palli atēt palnjētij han uppenharade sig jag får inte sova i fred; NJ2 ij plötsligt. palli nälli tjåhkkåhit, se nālli; pal'sa NG palasa, npl pal'sah; pnorakit ällo palli näntijs hjorden F palasa, npl p a l's̀a ; NJ2, J får vara bra i fred för rovdjur; J pal"sa, npl pal'sah; torr, låg påhttsuh pallijih stāl'pijs renarna ås 1. upphöjning på myr; upp få vara i fred för vargarna. höjning i terrängen / trockene, pallō NG pàllω̄, npl pāllω̄1'; niedere Bodenerhehung, trocke SG jìà U ω ̄, asg jìē d lω ̄o u ; NJ2 pàllω̄, ner, niederer Höhenkamm in ei npl pallω̄h; J pàllω̄, gsg pàllω̄; nem Moor; Bodenerhehung im pungen med innehåll (på män Gelände /; NJ2 liten upphöjning niskor och djur), testikel / der i eu myr, där marken ej ar så Hodensack mit den darin ent sur / kleine Erhebung in einem haltenen Organen (hei Menschen Moor, auf der der Boden nicht und Tieren), Hoden, Testikel /; so naß ist /; lättak-pal'sa liten, torrare upphöjning, där hjortron SG, J även: holl / auch: Ball. pāllū J pāllω̄, gsg pălω̄; linje, växa, i en myr / kleine, trocke fåra på tab'löm-fiellō / Linie, Fur nere Bodenerhehung in einem che auf der Tafel des Brettspiels Moor, auf der Multheeren wach (tah'löm-fiello). sen. pailō NG pallω̄; SGjmllω̄, iness. palta NG, SG, NJ2, J pàl̀t a; sg jialω̄n; NJ2, J pdUω̄, gsg palω̄; 1. platsen, rummet vid sidan av fruktan / Furcht, Angst /; palön någon 1. något (NJ2, J bruka lä är rädd / (er) ist hange, hat ordet endast i sammansättningar; Angst/; palō nanne lä id.; palliii se palta-p årru i) / der Platz, der sjaddat hli rädd / Angst bekom Raum neben jdm od. etw. (NJ2, men, bange werden. J gebrauchen das Wort nur in palnjatit NG palnahtit, 3 sg prs Zusammensetzungen; s. palta-

687 p årru i)/; 2. illat. sg med poss. sutT. pallas\in, -it, -is till min, din (reih), sin sida, (till) bredvid mig, dig, sig etc. / an meine, deine, seine (usw.) Seite (im reflexiven Sinne), neben mich, dich (reflexiv gebraucht), neben sich usw. /; mån valʿtäv tāv mānāv paltas in jag tar det här harnet till mig (till min sida) / ich nehme dieses Kind zu mir (an meine Seite). pāiʿta (adv.) NG päVta; NJ2 ʜʜ, J IH; = la h k a la k ō i. paitai (postp.) NG pàltai,pàìtii̯·3 SG pàlltai; NJ2, J pàltai̯; till si dan av, (hän) bredvid, (hän) till / an die Seile von, neben (mit acc.) /; NG päna nagge iseta paltij, se n aggit 2; J påtē mu paltaija åte tanna kom till (bred vid) mig och sov häri / komm zu mir (neben mich) und schlaf hier! ialtal(a) adv., postp., prep.; NG tal, F Bàltal; NJ2, J pàltalld'); längs sidan av och vidare förbi, (tätt) förbi / längs der Seite von - - und weiter vorbei an - -, (dicht) vorhei, vorüber (an - -) /; NJ2 vuoljij paltala sköt förhi (missade) / (er) schoß daneben (fehlte) /; väsij mu paltala gick (tätt) förhi mig / ging (dicht) an mir vorhei /; ij aktak patēh āhtjē lusā paltai mū ingen kommer till Fadern utan genom mig; J pal tala vaddset gå förhi / vorhei-, vorübergehen. paitaiakkōi N G pàl̀ta-L·kω̄i̯ och -lahkm; SG pàl̀ta-lakküi och -lakkŭi; NJ2 pàl̀talahkkὼi̯, J pàl̀talakkὼr, vid sidan av varandra, bredvid varandra / nebeneinan der, Seite an Seite miteinander.

ī

paitaiidjē NG jpaltalid̀'jē; NJ2 ʜʜ; J paltalid̀' jē; en som har tili uppgift att skrämma renarna vid renskiljning / einer, der die Auf gabe hat, hei der Renntierscheidüng die Tiere (dahin und dort hin) zu scheuchen, zu jagen. paltaiin (postp., prep.) NG, NJ2 pàìtalin; bredvid, vid sidan av / an der Seite von, neben (mit dat.). paltalit NG, NJ2 paltalit; J paltalii; skrämma (många objekt 1. många gånger) / scheuchen, in Schrecken setzen und irgend wohin jagen (viele Objekte od. viele Male). pālʿtan (postp., adv.) NG1, SG, NJS, J pāftan; vid sidan (av), bredvid / an der Seite von, ne ben (mit dat.) /; p. pårrat »äta bredvid», äta utan alt inbjuda en närvarande 1. dela med sig / »daneben essen», essen, ohne ei nen Anwesenden einzuladen od. ihm etw. abzugehen/; mu p. atij sov bredvid mig, vid min sida / (er, sie) schlief neben mir, an meiner Seite. paita-på̄rrui (adv.)NG1 *päcHapm̀rrui; NJ2, J jiàlta-pȱrrm; i hredd med varandra, sida vid sida / nebeneinander, Seite an Seile/; p.-p. tjaoi'kat skida, ränna i bredd med varandra / neben einander, in gleicher Linie Ski fahren, laufen /; p.-p. säkastit prata i munnen på varandra / durcheinander reden, schwatzen. pālʿtas (postp., adv.) SG, NJ2, J pāl'tas; från vid sidan (av), från platsen bredvid; om, förhi / von einem Platz neben - -, von einem Platz an der Seite von - -, vom Platz daneben; vorüber,an--

688 vorbei /; J manäh näihlso p. gå hort från flickan I / geh weg von dem Mädchen ( = von der Seile des Mädchens)!/; tät hier'kē man na p. den här härken gär om, förbi (den könen som är före ho nom) / dieser Renntierochs üherholt (das Zugrenntier [kommt vorbei an dem Z.], das vor ihm ist).

skrämmer någon med / etw., wo mit man jdn schreckt, scheucht. pal'tatit SG, NJ2, J jiärtatit-, SG gå förbi något (om vad som helst) j an etw. Vorbeigehen (ganz allgemein gesagt)/; NJ2, J missa, skjuta fei das Ziel verfehlen, da neben treffen, daneben schießen. palte J pàl'tē, iness. sg p à l'ten; J2 pǟ̭ʿltē, gsg p a 'ītē; sluttning/ (s)pāl'tas NG1 spālʿtas, npl Abhang, Böschung /; vārre-paltē spaftasab; SG pāftas, ess. pàlta- fjäll-, hergsliittning / Bergwand, sm ; NJ lʜ, J lʜ; NG lag'tjē-sp. rem Bergabhang. paiʿtēs NG pàl̀tās- (pàltā-)kŭǟ̭Uē; som vikes dubbel och sys ihop pä längden tili löm / Riemen, der SG pàlʿtēs, gsg jjaltS; NJ2pàrtes, zusammengelegt und der Länge nplpàŽfāл; J ʜl; liälleflundra, Hipnach zu einer Zugleine ziisam- poglossus vulgaris / Heilbutt. paltēt NG1 paltēt, neg. palʿtē; mengenäht wird /; SG översta SG palltēt; NJ2, J jxiltēt, 3 sg längsgående brädet i båt / die impf jial'tij; skrämma / schrekoberste der Länge nach verlau ken, scheuchen. fende Planke in einem Boot. palti NG8 pàt'̂t i ; NJ2 iʜ, J lʜ; pālʿ tastahttēt N Gpāt'̄t a sta h ttēt; = tu oltam -k ahk k ō. NJ2 in; J pālʿtastahttèt; gå, löpa (s)paltō NG1 paìtω̄, SG (s)paUjämsides med / neben, in gleicher tω̄; NJ2paltω̄, npl paìtω̄ h; J paìtω̄, Linie, Höhe mit etw. gehen, lau gsg paltω̄; löst isstycke, isflak / fen /; NG p. åu'taha löpa jäm loses Eisstuck, lose Eisscholle /; sides med hjorden och dirigera jiekŋa-paltö id.; jfr spielʿtar. dess främre del / neben (in glei palʿtōk NG pal'tω̄f'k, SG pal'cher Höhe mit) der Herde laufen tω̄k, NJ2 pàl'tω̆hk; J p a l'tω̄f'k och und ihre Spitze leiten, dirigieren /; piàl'tω̄hk; som blivit skrämd och J tän icahttmiin tatpāl'tastahtij mu därför är försiktig och vaksam, sijton ja katjät tuotiv tātiv på den illvar (t.ex. oni rovdjur, som en här gatan gick han bredvid mig gång fastnat i sax och sedan icke och frågade om ditt och dait (än vågar sig på väg k i skidspår) / det ena, än det andra). einmal geschreckt und darum paiʿtatallat ~ paiʿtātallat NG8 vorsichtig und wachsam gewor pnVtaHallat-, NJ2, J pcd'tāhtallat; den, stets (sich vor Gefahren) NG8 skrämma / schrecken, scheu »sichernd» (z.B. von Raubwild, chen /; NJ2, J försöka skrämma / das sich einmal im Eisen ge zu schrecken, zu scheuchen ver fangen hat und seitdem sich suchen. nicht mehr aufeinen Weg od. eine paiʿtātis NG lʜ; SG pat̆ʿiätis; (ausgefahrene) Skispur traut /; J NJ2, J pal'tāhtis; något som man pal'tōk-pier'na björn som är ill-

689 var / Bär, der stets mißtrauisch sichert/; jfr palʿtōt, pal tut. -palʿtōn se p iellē-p . palʿtōs NG p a l'tω̄s, NJ2jìūl'tὼs; J ʜ: i uttrycket: vuoi pal'tω̄sì (så) förskräckligt / im Ausdruck: vuoi pal'tω̄sl (wie) schrecklich! das ist ja furchtbar! /; NJ2 (som för stärkning till adj.) förskräckligt, mycket/(als Verstärkung zu adj.) schrecklich, furchtbar, sehr/; pal'tos stuorak förskräckligt stor / schrecklich groß. palʿtōt NJ2 pàftὼt , ptc prt^àŽʿtum; J pàftὼt, 3 pl. impfpàl'tun; hli skrämd, bli illvar (om män niska, som vant ute för något obehag, t.ex. blivit lurad i någon affär; om djur som fastnat i sax och sedan sluppit lös — kallas då pal'tδk) / geschreckt, verschreckt werden, vorsichtig und mißtrau isch werden und stets nach dro henden Gefahren ausspähen (von einem Menschen, der eine un angenehme Erfahrung machen mußte, der z.B. hei einem Ge schäft ubers Ohr gehauen wur de; von Tieren, die sich im Eisen gefangen haben und dann freigekommen sind — sie heißen dann paftök) /; sij pal'tiin kaddet de hlevo misstänksamma (genom liden skada); mån täv pal'tnm kaddet jag har hlivit misstänk sam (genom skadan); jfr paltut. palʿtōtit NJ2 pàl'tὼhtit, J pàl'tω̄tit; skrämnia, göra (ett rovdjur) illvar genom dåliga fångstanord ningar / schrecken, (Rauhwild) durch unzweckmäßige Fangmaß nahmen vorsichtig und mißtrau isch machen /; eie neurēs rnoiitijt tsakka, te pal'tōtah näatijt sätt 44

inte ut ett dåligt slagjärn; du skrämmer hara hort bytena, -paitui se p iellē-p . palʿtunis NG1palʿtunis; NJ2 ʜi, J Iʜ; något som man blir skrämd av/etw ., wodurch, von dem man in Schrecken versetzt wird. paltut NG1 3 sg impf paβtui̯, NG ptc prtjŋal̀ʿtum; NJ2 lʜ, J ʜʜ; hli skrämd, bortskrämd (t.ex. om fisk ur noten, l. djur, som fastnat i sax men kommit lös, se palʿtōk) / geschreckt werden, ver scheucht werden (z.B. von Fi schen, die aus dem Zugnetz ge scheucht werden, od. Wild, das sich im Eisen gefangen hat, aber frei gekommen ist, s. palʿtōk)/; jfr palʿtōt. -palulatj SG -pcilulatš; F jupmèlBɛlulaš; NJ2, J -palulaš́: jnpmel-p. gudfruktig / gottesfürchtig. palutammōs (superb) se palutis. palutis J palu’His, npl -āл, su peri. paluhtam̀ω̄s; något som man får (har anledning att) vara rädd för / etw., wovor man hange, auf der Hut sein muß, was man zu fürchten Anlaß hat /; pahitis-älmäi lä tat, kå jnhkä han är en man, som man har anledning att vara rädd för, när han dricker; pahitis-jau'rĕ sjö som man får vara rädd för / See, vor dem man sieh in Acht nehmen muß /; jns viiol'nĕpihtit mu kiioddĕmin kåstau, te äska lä palutis om ni får se mig hära en kvast, då först är det något som man måste vara rädd för (om döden) / wenn ihr mich ein Büschel tragen seht, dann erst ist das ein Grund, Furcht zu haben (vom Tode)/;

690 pahitammos värst, mest fruktans värd / der schrecklichste, am schrecklichsten, am furchtbar sten /; Luhtäk lij var'ka p. kåddet L. (stalos hustru) var nära på värst när det gällde att dräpa folk / L. (die Gattin Stalos) war fast am schlimmsten, wenn es darum ging, Menschen totzu schlagen. pal'va NG palH'a, npl palvah; SG palɛva; NJ2 pnlava, npl palvah; J palava, gsg palva; moln / Wolke /; J pal'va-jiello molnfritt stycke av en annars mulen him mel / wolkenfreies Stück eines sonst bewölkten Himmels/; Njunjes även: plur. palvah björnens lungor (noaord) /auch: plur.palvah die Lungen des Bären (Noawort). palvakis NJ2 pcilvaj'kis, J pali/abkis; molnig, mulen; mulen väderlek / wolkig, bewölkt, um zogen; bewölktes Wetter/; palvakissan ij vuoineh peivēv i mulet väder ser man inte solen; palva kis pel've mulen dag / wolkiger, umzogener Tag. pai'valit NG pàt̆H·alit, NGlj)ål°valit, SG pàlɛvalit; NJ2 in, J III; tjäna / dienen /; im må pal’val tu inte tjänar jag dig ( = inte krusar jag för dig) / ich hin nicht dein Diener ( = vor dir dienere, krie che, scherwenzele ich nicht). paivatit NG palvütit, SG 3 sg impf palväti; NJ2 p d'lvatit, J palùatit; (opers.) det blir mulet, molnigt / (unpers.) es bewölkt, umzieht sich. palvōkis NG, NJ2 p d'lvω̄hkls; J ʜʜ; = p alvak is. palvōs NG palvω̄s, pred., attr.;

SG, NJ2 palvω̄s ; J in; molnig, mulen / wolkig, hewölkt, umzo gen /; palvös tal'hke mulet väder / bewölktes Wetter/; palvos-sähke litet mulet (väder) / ein wenig be w ölktes Wetter) /; udni l nåv palvös i dag är det så mulet. pan (partikel) NG, NG1, SG, NJ2, J pan; då (framhävande par tikel), se! / doch, denn, also (hervorhehende Partikel), seht! sieh da!/; NJ2 te pan viwl'kön så låt oss då fara! / so laßt uns denn, also fahren! /; te pan vuolʿkij se, han for! / seht! er ist (doch) ge fahren! /; J ij läh pan jaska ärröt det är då inte tryggt att vara (här); te lij pan neu're tat sälika det var då en dålig nyhet det här / das war doch, aber eine schlimme Neuigkeit /; tehä pan pnoris se, goddag! / sieh da! (hallo!). Guten Tag denn (auch)!/; te pan patē så kom då! /so komm doch! pänak NG pāncm̀k, SG pänak, F -pänakʿ, NJ2 pā̰n ahk, J pā̰nakʿ; försedd med tänder, som har tän der / mit Zähnen versehen, Zähne besitzend /; -pänak som har tän der av den l. den beskaffenheten / Zähne von der od. jener Beschaf fenheit besitzend /; pänak ruoii 'te slagjärn med tänder/Schlageisen mit Zähnen /; pnorrē-pānak som har goda länder / gute Zähne be sitzend /: p.-p. almatj människa som har goda tänder/Person mit guten Zähnen. pānālatj NG pā̰nalaš́, SG pānalatš; NJ2, ipā̰i mlaš́, pred., attr.; som har goda tänder/gute Zähne besitzend. (s)pānas NG spanas, npl spät-

691 nasah; SG pänas, npl pāt'̀n a sa ; NJ2 spanas, npl spātnasah; J2 spa nas, gsg sjìātìiasa; tunna träspånor, täljda med kniv 1. hyvel, med vilka man spänner ut hellingar till torkning; hyvelspån / mit dem Messer od. dem Hohel zugeschnittene dünne Holzspäne, mit denen man die Beinlinge, die Felle der Renntierhiufe, zum Trocknen ausspannt; Hohelspäne /; spānas-skāpān, se skāpān; jfr sp ān astit. (s)panastit NG spänastit, SG pēmastit, NJ2 spänastit, J2 spā̰nastit; spänna ut bellingar med spätnasah (tunna träspånor, som pressas fast i slemmet på kött sidan av hellingen, innan den torkat) / die Beinlinge mit spätnasah (aus)spannen (sp. = trokkene Holzspäne die in den kleb rigen Schleim der Fleischseite des Beinlings eingedruckt wer den, bevor dieser getrocknet ist)/; spänastit käpmasijt id. pāuēkis J pānēhkis, asg -àu̯; tandren (= p ā n u l) / »Zahnremi tier» (= p ā n u l)/; na, pānēkisāv tal kahtjatjav, kåsse hāhpā nå, jag ser väl till aU du får en tänd ren, när det passar sig. pānētuvvat NG pānēhtmcwcit, ptc prt pānc'Huwwmn; SG pānēhtuvvak, NJ2, J pānē'Huwwat; bli tandlös, få dåliga tänder / die Zähne verlieren, schlechte Zähne hekommen /; NG pänetiivvam tandlös, som har förlorat tän derna / zahnlos, wer seine Zähne verloren hat. späniska NG spāniskn; NJ Iʜ, J ʜʜ; = s p a n 's k a 2. panj'kat NJ2 pω'm̀kat, neg.

pańʿka; sippra fram (om vatten som sipprar upp genom isen l. fram nr jorden) / hervorsickern (von Wasser, das durch das Eis aufquillt od. aus der Erde hervorsickert) /; j fr p a t nj ō t. (sj)panj'kat NG ʜʜ; SG špańɛkat; NJ2 spωm̀kat, neg. spanʿka; J (šˋipaǹ'kat; = (s) p e i ' k a t. panna SG pänna, asg pämiau; NJ2 pànna, asg pāmiau̯ ; J phnnci, gsg pā̰nna; (kalTe)panna / (Kaffee-)Topf. Panna NG1, NJ2pànna; (man ligt dopnamn)/(männlicher Tauf name). pännit NJ2 pännit, J pā̰nmt; koka kaffe / Kaffee kochen. pannu NG pàǹnu, np 1pmnuh\ NJ2 III, J lʜ; = panna. spanōk NG1 (TL) spanω̄hk; NJ ʜʜ, J iʜ; = spånōk. panōs NG panω̄s; SG panω̄s, gsg pattnusa; NJ2 Iʜ, J ʜl; ställe där något är splitsat / Stelle, wo etw. (Getrenntes) (zusammen-) gespleißt, durch Ineinanderflech ten zusammengefügt ist/; panospadde splitsat snöre, tåg / ge spleißte Schnur, gespleißtes Tau. span ska NG I-II; SG spàhska, asg spünskmr, NJ Iʜ; J spànUska; J2 spànnska, asg spā̰iiʿskau̯; SG vin / Wein /; J, J2 förr nattvards vin, nu brännvin av det svagaste slaget / früher Ahendmahlswein, jetzt Branntwein der schwächsten Art. span'ska F spànɛska, asg spånskau̯; NJ spānska tàienta\ spanska sjukan / spanische Krankheit, schwere Form der Grippe /; jfr späniska. panta NG pàhʿta, asg pam̀ta;

692 NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; pant / Pfand /; panʿta valtet laga i pant / pfänden, mit Beschlag belegen. pantit SG pànntit; NJ2, ip à n ̀t ŭ ; taga i pant / pfänden, beschlagnehmen. pantsārit NJ2 pàntsàrit; plöts ligt, hastigt snuhhla till 1. falla omkull / plötzlich, schnell stol pern, ins Stolpern kommen, umfallen. pantsurit NG 3 sg prs pàhtsur, NJ2 pàhisurit, J pànʿtsurit; NG p. välas rulla utför en sluttning (om människa) / einen Abhang hinunterrollen (von einem Men schen) /; NJ2, J snubbla, rulla hit och dit (t.ex. om ren som tämjes) / hin und her stolpern, straucheln, sich hin und her rol len (z.B. von einem Remitier, das gezähmt wird). spanuk J spanid'ki NJ IH; = s p å n u k. pānul NG pânul, npl pŭnula; SG pänul, npl pänula; NJ2, J pänid, gsg pänula; NG faddergåva överhuvud / Patengeschenk über haupt /; SG ren som ett harn får (vid vilket tillfälle som helst) / Remitier, das ein Kind (aus beliėbigem Anlaß) bekommt/; NJ2 ren som ges som faddergåva till ett barn / Remitier, das einem Kind als Patengeschenk gegeben wird /; J »tandren» (den som först märkte att hariiet fått sin första tand, var skyldig att ge det en panni 1. dess värde i pen ningar) / »Zahnremitier» (wer zuerst merkte, daß ein Kind sei nen ersten Zahn hekommen hatte, war verpflichtet, ihm ein pänul

od. dessen Gegenwert in Geld zu schenken). pänulij NJ~ päniili’, gsg pänulaìiā; = pänul. paŋka NG1 pàp̀ka, SG pàŋŋka; NJ2 pàìjka, iness. sg pāŋʿkan; J pǟ̭ˋp̀ka, iness. sg pā̰i fkan; NG1 nödtvång; nyttjas i vissa uttryck, t.ex.: / (Not-)Zwang; wird in ge wissen Ausdrücken angewendet, z.B.: /; ij ta läni p. tav taìikat (1. tåhkii mannat) ungefär: vad hade du där att göra? /ungefähr: was hattest Du dort zu suchen? /; NJ2, J hank (penning-; ej nöd tvång) / Bank (Geldhank; n ich t Notzwang). paŋkō Pålkempà»/A·ω, npl iiàŋʿ· kὼ; tvärhalk på timmerkälke / Querbalken in zum Holzfahren verwendetem Schlitten von Ro deltyp. pahōi (adv.) NG, NJ2 paĭiωr, J Kl; iila/ übel, arg, höse/; NG näjai ictjas ndv p., at - - skar sig så illa, att - -. pahōilil se p ahōlit. pahōtit NG, NG8 pahω̄H it; SG pahūhtit; Vpahω̄t it; NJ2, ijiahω̄i̯1'tit; förolämpa, såra, reta, ställa till förtret för någon (ack.), sär skilt med ord, men även på an nat sätt / beleidigen, verunglimp fen, kränken, ärgern, jdm (acc.) Verdruß hereiten, hes. mit Wor ten, aber auch auf andere Weise/; F misshandla, hehandla illa / mißhandeln, schlecht behandeln. pāhpēr NJ2 pāhpēr, npl pàhppàrah; J pāhper, gsg p d'hppàra; = pāpōr. pāpōr NG pāpὼr, npl pāhpurah; SG pājjω̄r, asg pāhpurau; NJ2 ʜʜ, J lʜ; papper / Papier.

693 parā NG para, npl parrakah; SG paiŭ, iness. sg parrakm; NJ2, J parā, gsg parm ka; ekorrho / Eichhörnchennest, -horst, »Kohel». para J pwra; = p ä r u . sparäitit NG sparàE͔tit’, NJ III; J ʜʜ; = sparrat (i het. slå; om puls etc. / in der Bedeutung schla gen; vom Puls usw.). pāran (postp.) NG, SG pämn; NJ2 in, J iʜ; i sällskap med / in Gesellschaft von, zusammen mit /; häi'mölattjai p. i sällskap med hemmansägarna (nyhyggarna, de fasthoende) / zusammen mit den Vollbauern (in Gesell schaft der Neuansiedler, der Festansässigen). pārātis ~ pārātus NG pärätis, SG pārātus; NJ2 ʜʜ, J IH; något varmed man kan förhältra något, något som kan 1. hör förbättras; förhättring; något hättre / etw., womit man etw. verbessern kann; etw., was verbessert werden kann od. soll; Verbesserung; etw. Bes seres; i j lä h m ä n e p . jag kan inte bli frisk; t a n n e I a i p . den tål ännu vid att förbättras / es läßt sich noch verhessern. pārātit NG1 p à m tit; NJ2 III, J lʜ; rätta till, ordna till något / etw. verhessern, ins Rechte, in Ordnung bringen. pāratjah (plur.) J pārat'š́a 1'; par (i förhållande till varandra) / Paar (im gegenseitigen Verhält nis zueinander) /; såi läpä p. de äro par. pāratjis (adv.) J pārat'š́is; par vis / paarweise. parēk SG paretc, ess. paiwkm; NJ2 parēhk; J paiwhk, gsg -a; den

utslagna blomklasen i Angelica archangelica / die aufgehlühte Blütendolde der Erzengelwurz, Angelica archangelica/; NJ2 även: yvig trädkrona / auch: iippige, dichte Baumkrone /; parek-påskå hloinStängeln med den utslagna blom man i angelica / Blutenstengel mit der aufgehlühten Blüte der Ange hen /; parek-knossa yvig grau / Fichte mit dichtem Wipfel /; jfr purvēk. pārēmus (superi.) NJ2pārèmus, J pārēmus; häst, förnämst / der beste, vorzüglichste, hervorra gendste /; pärenms lä te tuois tjuoi'kijs han är då den förnämste (bäste) av de där skidlöparna. parēp (komp.) NG jmrēp; SG pärēp (sällan förek.); NJ2, J pärēp; hättre, förmer /besser, mehr, vorzüglicher /; J illäh tån pārep nuiista inte är du förmer än jag. pārētim-sadjē NG pārētim-sad'je; NJ2 ʜ, J H; = p ā r ā tis . pārētit SG pārētit; NJ2 ʜ; J pārētü; förhältra, göra hättre / verbessern, besser machen /; ij tat pārēta det gör inte (saken) hättre. parētit NJ2, J paixhtit; plöts ligt 1. oväntat visa sig 1. synas / plötzlich od. unerwartet erschei nen, auftauchen, sich sehen las sen /; k ås tås tån paretih varifrån kom du? (säges till någon som legat och sovit och plötsligt kom mer in); te tån hähkkat paretih; åUn mån suor'kaniv du kom så plötsligt, att jag hlev alldeles för skräckt. par'fē se under pier'fē. pāl'ijtit SG päritit; H *päritit, ptc prt pāritam; NJ2 pāriūit, J

694 pārittit; uppenbara sig, visa sig käl, attr. -is; J parʿkàl, attr. -is; (efter lång hortovaro; NJ2 helst arbetsam / arbeitsam, fleißig. om ren) / erscheinen, sich zeigen, paFkän NG parʿkān, pred., sich sehen lassen, aufUmchen attr.; NJ2 parʿkān; J pnrʿkān, (nach langem Fortsein; NJ2 mei pred., attr.; = p a r ʿk ā l. stens von Renntieren). paikāltahka NG pàrʿkcil'tahk, sparijtit SG span tit; NJ, J, J2 SG pŭrʿkälta, NJ2 pàrʿkāl'tahka, spanttit; skingras, sprängas, fara J pcirʿkalʿtahka, gsg -l'takä; fläta åt alla håll (om en hjord 1. ren (siihst.), hårfläta; (NJ2 endast: skock när rovdjur kominer; enl. hårfläta) / Geflecht, Flechtwerk, J2 även om människor och sa Flechthand; (Haar-)Flechte, Zopf; ker) / zerstreut, auseinanderge- (NJ2 nur: [Haar-]Zopf). par'kat N G par“kat, ahess. parʿsprengt werden, nach allen Sei ten auseinanderfahren (von einer kahk; SG parɛkat; NJ2, J parakat, Herde od. einem Renntierrudel, 1 sg prs parʿkaiu̯; arbeta, vara i wenn Rauhtiere sich zeigen; nach verksamhet; bearbeta, odla; göra J2 auch von Menschen und Sa (i allmänhet)/arbeiten, tätig sein; hearheiten, behauen; tun, ma chen). chen (i. alig.)/; NG1 ij tän kal'ma parii ~ pārril NG pànl, npl sämelāntan viesδ paŕkak inte le pàrilah; SG pärril; NJ2 ʜʜ, J iʜ; ver man i detta kalla Lappland järnstativ för ljusterelden (finskt utan att arheta; NJ2 atnamav p. lånord) / Fisengestell für das hearheta, odla jorden, arbeta med Feuer heim nächtlichen Fisch jorden / die Erde, den Boden he fang mit dem Fischspeer (finni arheiten, behauen /; maites tåppē sches Lehnwort). pnrʿkah vad gör du där? / was pārjastit NG p a rja stit; NJ2 ʜʜ, machst du da? J ʜʜ; smäda, förtala / schmähen, parʿkatalittēt NJ2 parʿka'Hahtbeschimpfen, verleumden. tèt; vara möjlig att hearheta /b e parjōk, attr· -is NJ2, J parjω̄hk, arbeitbar, bebaubar, bestellbar attr. -is; skrytsam, som har stora sein /; tat ätnam kal parkatahttä later / prahlerisch, protzig, groß den jorden kan nog bearbetas artig tuend, sich aufspielend. (odlas). parʿkāk NG1 pàrʿkāhk; NJ2, J parʿkatit SG parʿkahtit; NJ2, J jm'rʿkāhk; genomharkad, genom- parʿkahtit; få till att arbeta, låta garvad (om hud) / durch Lohe arheta, hålla i arbete, använda gar gemacht, lohgar, durchgegerbt (t.ex. ett dragdjur) i arbete / zum (von Leder). Arbeiten bringen, arbeiten lassen, parʿkāk NJ2 pcirkähk, pred.; in Arbeit setzen, in Arbeit halten, llätad (om töm, kasüöni, band zur Arheit verwenden (z.R. ein m.m.) / geflochten, gedreht (von Zugtier) /; äp kal'kah tu p. ilä Zugleine, Lasso, Rändern usw.)/; vi skall inte låta dig arheta allt jfr p ar'k ētit, pār'kim . för mycket. parʿkāl, attr. -is SG, NJ2 pavʿparʿkā-vuossa NG ʜl, SG Iʜ;

695 N·PjpaVʿku-vt'ȯšsa, Jpdrʿkà-vuā̰s̀sa; hark / zur Arheit verwendeter ränsel, ryggsäck (av sämskskinn) Renntierochse, gezähmler Renn / Ränzel, Rucksack aus Sämisch tierochse. par'hkö NG pàr3hkω̄, SG pàrɛhleder. lcω̄ ; F2pàm̀γkω̄, asg pàrʿkὼic; NJ2 par'kē NG1, NJ2, J par*kē; ar betare / Arheiter /; NG1 im niån pàr3hkω̄, asg pàvʿkὼw, i p d'm̀hkω̄, lä käŋke par'kē jag duger inte gsg pxirʿkὼw, kom. sg pārʿkwn; J2 pä̭ì̄ p̀k ω̄; hark; barklag (att till något arhete alls. par'kētit NG ])àl'ɛìiētit, SG p l'ivɛ- barka i) / Rinde, Borke; Lohe, kētit, NJ2 pàrɛkètit, J pàrɛkētit; Lohbeize, -brühe (in der man fläta (t.ex. platta band av tre 1. Leder gerht) /; assäs p. den tjocka fyra parter [för hand]; även: fläta träiga björkbarken, som ligger hö 1. annat av tre I. liera parter) under nävern / die dicke, holzige / flechten (z.R. flache Ränder aus Birkenrinde, Borke, die unter der drei od. vier Litzen [in Hand äußeren korkartigen Haut liegt/; arbeit]; auch: Heu od. etw. ande J par'hko-skuohpä ett skrapjäni res aus drei od. mehreren Sträh med vilket man skrapar av hark / Schaheisen, mit dem man Rinde nen zusammendrehen). pārʿkim NG, NJ2, J pärʿkim; ahschaht. något som är flätat (t.ex. den smala par kōk, attr. -is NG parʿkὼhk\ tafsen på skohand) / etw., was SG parʿkūk, attr. parʿkūt̄ikis; NJ2 geflochten ist (z.R. die schmale parʿ/cὼhk, attr. -is; J parʿkω̄hk, Quaste am Schuhband) /; NG attr. -is; duktig i arhete, arbet rnn'ti pārʿkiina fläta en tafs (till sam / tüchtig in der Arheit, ar skohandet)! NJ2 pāŕkhn-puoi'te beitsam. fett som är ihopflätaf (t.ex. tjåtleparmål''skå NG pàrmȯrvska, piwi'tē, tarmfett) / (beim Schlach NJ2 banmȯs̀ko, J bm̀miȯ:r°sko\ ten zusammen)geflochtene Fett barnmorska / Hebamme. streifen (z.B. von tj.-p., Darmparʿnāstallat NG, NJ2, J pàrfett)/; pārʿkim-lab'tjē flätad töm nŭstalìat; visa i klädsel m.m. sär / geflochtene Zugleine. skilt för en flicka, att man är par'hkit NG, SG, NJ2, J pàrɛh- full karl och kan gifta sig / in kit; barka med al- 1. björkbark Kleidung usw., hes. einem Mäd (skinn som garvas 1. nät som chen gegenüher, zeigen, daß man färgas) / mil Erlen- od. Birken ein erwachsener Mann und hei lohe heizen (Leder beim Gerben, ratsfähig ist. od. Netze, die gefärbt werden par'nē NG2 pàrɛnē, gsg pàr iiɛ, sollen) /; jfr lastit. NG apl poss. snIT. 1 sg pārnv'par'kō N G parωkω̄, SG purɛkω̄; tarn-, SG pàrɛnē; F pàrɛnē, npl F, Risappi pam̀kω̄, ill. pl. p a r- paŕnē, apl pārʿnd't; NJ2 pàrɛnē, kωi̯ta; Pålkem ill. sgpɛń·’kui̯; NJ2, gsg pàrʿnē; J paˋrɛnē, gsg pǟ̭ŕ n ē, J par°kω̄, gsg pavʿkω̄; arbete, nå kom. sg pārʿnt'n, nsg poss. snfl'. got att göra / Arheit, etw. zu tun /; 1 sg paˋrɛnàm!; son; gosse, ung par'kō-här'kē arhetshärk, tämjd man / Sohn; Junge, junger Mann /;

696 par'näm min son! (i tilltal)/mein Sohn (als Anrede)/; paŕnē-par'txē sonson / Sohnsohn, Enkel /; vuoras par'ne »gammelungkarl», äldre,ogift man/ alterJunggeselle, »Hagestolz». parʿnēkutj NG pàrʿnēkuš́, NG1 pàr nèhkuš́; SG, H pàr nēhkutš; NJ2, J pàrʿnèhknS; NG dimin. av par'nē; SG, H pojke / Junge, Bursche/; NJ2 (så kallas en pojke, som är död) / (so wird ein toter Knabe genannt) /; J (med litet beklagande:) en gammal ungkarl / (mit einigem Bedauern:) ein alter Junggeselle. parʿnēp NG pàrʿnēp (komp.); NJ2 pàrʿnèp; J pǟ̭rʿnèp, gsgpǟ̭r ʿnèpu: 1. NG (vid jämförelse mel lan ogifta män:) äldre och däri genom förmer; även: finare klädd; kan jämväl sägas om änkling, som börjat gå finare klädd, så att man kan misstänka alt han går i giftaslankar j (hei Vergleich zwischen unverheirateten Män nern:) älter und darum in der Achtung höherstehend; auch fei ner, besser gekleidet; kann aber auch von einem Witwer gesagt werden, der begonnen hat, sich feiner zu kleiden und so den Verdacht erweckt, daß er auf Freiersfüßen geht/; 2. NJ2, J so nen (sin son) / »der Sohn», sein, ihr Sohn, (wenn die Eltern, Vater od. Mutter in 3. pers., [psycholo gisches] Subjekt des Satzes sind; vgl. nēitap) /; p. la dstäm ädnäsis själav sonen har köpt en schal åt mor sin. pārōkis NG pārω̄hkis; NJ2 ʜʜ; J attr. pārŏJ'kis; 1. NG plats som är öppen för alla vindar / Ört

lichkeit, Stelle, die allen Winden offen liegt /; 2. (adj.) öppen, för alla vindar utsatt / offen, allen Winden ausgesetzt, freiliegend /; parokis pai'hr̀è = 1; jfr pārōs. pārōs NG pärω̄s; NJ2 ʜʜ; J pārω̄s, npl pārriisa; 1. öppen, för alla vindar utsatt / offen, allen Winden ausgesetzt/; päros pai'hke öppen, för alla vindar utsatt plats / offener, allen Winden hloßliegender Platz/; 2. J lätt tillgäng lig (orn hyte) / leicht erreichbar (von einer Jagdbeute) /; te lij ai tan äl'inai akev paros naii’te all tid är då hytet lätt tillgängligt för den mannen; näuteh läh sunji äkēv pårrusah bytena äro alltid lätt tillgängliga for honom. pārōtit SG pāiūtit; NJ2 ʜl, J lʜ; uppenbara / offenbaren. sparōtit NJ, J sparω̄htit; J2 sparω̄tit; skingra, spränga / zer streuen, auseinandersprengen, -treiben /; stal'hpē sparōt ålōv vargen spränger, skingrar hjor den ; j 2 även: skingra, kasta (före mål) hit och dit /auch: (Sachen) auseinanderstreuen, (Gegenstän de) hierhin und dorthin werfen. pāiTa NG pärra, npl pärah; SG pārra; F pārra, npl pâra; NJ2 pärra, npl pănih; J pärra, gsg pāra; par (J endast om le vande varelser av olika kön) / Paar (J nur von lebenden Wesen verschiedenen Geschlechtes). pārrahammōs ~ -hiimmōs SG päwahummüs (sällan förekom mande); NJ2 pārrahum̀ω̄s, J pärraham̀ω̄s; häst / der heste, am besten /; kå lidjiv pärrahammösm ie r e n då jag var som häst (i hästa laget).

697 parrahit NG, NJ2, J parrahit-, avteckna sig mot (himmeln vid själva) S3'nranden; stå så att nian riktigt syns/sich gegen den (Him mel am) Horizont ahhehen; so stehen, daß man deutlich zu se hen ist /; täte tjnodtjn parrahij tiwn tievä nanne ulmiitj där horta på kullen stod en människa och avtecknade sig mot himlen. pārrānit NG, SG, ìŭ.V2,pärrω nt; J pärmnit\ hli hättre (i fråga om skicklighet och i etiskt avseende, ej t.ex. i fråga om en sjuk) / besser werden, sich vervollkommeu (in bezug auf Geschicklich keit, auch in sittlicher Beziehung, aher nicht vom Zustand eines Kranken)/; NG = puorrānit. pārrat NJ2, J pävrat, neg.pära, 3 sg prs (NJ2) pārrā, (J) pàrrā; åstadkomma kiusning i vattenytan (om fisk) / ein Kräuseln in der Wasserfläche hervorhnngen (von einem Fisch)/; kuolle pärni fisken simmar i vattenhrynet, så att vattnet krusas / der Fisch schwimmt knapp unter der Was serfläche, so daß diese sich kräu selt /; kuolle pärrä tjätjev id. sparrat SG sparrat; NJ ʜl, J ʜʜ, J2 Iʜ; spricka sönder(?) / zer springen, zerplatzen (?). sparrat NG sparrat, 3 sg impf spaiü̯i̯; NJ ʜʜ, J in; slå (om puls, pulsäder) / schlagen (vom Puls, der Pulsader)/; jfr s v a l'r a f spärrat NG sparrat, neg.spămh; NJ, J spärrat; NG spara, kuussla / sparen, knickern, knausern /; NJ, J spara (t.ex. pengar) / spa ren (z.B. Geld)/; jfr sparrit. pārri NG gsg pari-, NJ2 ill, J

ʜʜ; (sjuk)hår / Tragliahre (für Kranke). pārril se paril. sparrit NG spàr̆n t, SG sparrit-, NJ, J, J2 sjiàrnt; NG kuussla / knausern, knickern /; SG, NJ, J, J2 spara / sparen. sparrit NG, NJ, J2 spur̆n t; J sparrit; NG lägga ihop i en liög / auf einen Haufen Zusammen legen /; NJ, J, J2 binda ihop sa ker, två och två (t.ex. för att hänga upp dem grensle); även: hinda iliop renar, två och två / Sachen zwei und zwei ziisanimenbinden (z.B. um sie über etw. zu legen und beiderseits herahhängen zu lassen); auch: Remitiere zwei und zwei zusammenbinden. pārrō NG pārrω̄ ; SG pārrω̄, iip1pārω̄; F pārrω̄, npl pârω̄; NJ2, J pārrω̄, gsg jvārω̄; våg, hölja / Woge, Welle. sparrō NG spar̆rω̄, iness. sg sparrὼn; SG sparrω̄, iness. sg sparrω̄n; NJ, J sparrω̄; J2 spar̆rω̄, ess. spar rom \ 1. två ting (t.ex. ett par skor 1. andra saker) ihophundna (t.ex. för att hängas upp grensle) / zwei zusammengehundene Sachen (z.B. ein Paar Schuhe od. andere Dinge), die man beiderseits einer Stütze herahhängen lassen kann/; tjumötissparro två hogar ihophundna tili sparro / zwei (in Sparrenform, Form eines umgekehrten V) zusanimeiigehundene Schulterstükke, Bugstücke /; tjiepēt-sparrō halspartiet och bringan i ett stycke (på slaktdjur); två halsar som äro hopbundna till sparro / die Halspartie und das Bruststück

698 (eines geschlachteten Tieres) in einem Stuck; zwei sparrig zu sammengebundene Hälse/; 2. NG bunt av sammanknippade skor (även flera än ett par); grupp av sammanknippade renar (NJ, J endast två och två) = k ih p p ō / Bündel ziisammengehundener Schuhe (auch mehr als zweier); Gruppe ziisammengehundener Renntiere (NJ, J nur zu zwei und zwei ziisammengehundener) = kihppō /; J2 räi'na-sparro två ihopknippade renar (som någon köpare skali ha)/zwei zusanimengehiuulene Remitiere (die ein Käu fer bekommen soll)/; NG pidjat sparrui knippa ihop till sparro / zu einem sparrδ (in Sparrenform, Form eines umgekehrten V) zusninnicnbindcn /; J, J2 sparrön tjatnat himla ihop (ting) två och två, så alt de kunna hängas upp grensle / (Sachen) zwei und zwei ziisammenbinden, so daß man sie über eine Stütze spreizen und bei derseits herabhängen lassen kann. pārrusit NG1, SG, NJ2, J purrusit; komma fram, komma till rätta, återtiiinas (om vad som helst) / (wieder) zum Vorschein kommen, zur Stelle gebracht, wiedergel'iinden w erden (von Belie-

higem). pārʿta NG1 iʜ; SG pārʿta, asg pàrɛtakau; NJ2, J pärʿta, gsgparataka; 1. SG, J hräin i nedre kanten av en päls (ej NJ2, jfr vier'k ē) / Besatz am unteren Rande eines Pelzes /; 2. NJ2 sudbord, kantbord (översta bordet på vardera sidan) i en båt / die oberste Seitenplanke (Dollbord) einer Bootsseite.

pär'hta NG8 parahta; NJ2 iʜ, J ʜʜ; stuga / Stube, Wohnstuhe, auch: Haus. pàr'hta NG pàrahta, in.-el. sg pārʿtan; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; sort / Sorte/; lä māne tā pārʿtan jag har av den sorten. pārʿtatit SG parʿtatit; NJ2, J parʿtahtit; 1. SG, J sätta bräm (p ä ŕta ) nedomkring en päls / einen Besatz ( pārʿta) rings um den unteren Rand eines Pelzes ansetzen /; 2. NJ2 säUa de översta sidohräderna (horden) i en båt / die obersten Seitenplanken (den Dollbord) in einem Boot an bringen. par'tē NG1, SG, NJ2/ J pàrɛtē; Baidolomeustid / die Zeit um Bar tholomäus (24. August)/; par'tēvahkko Bartolomeiisveckan (då enl. talesättet vindarna höija vri da sig och kasta [par'tet] hit och dit)/die Woche um Bartholomäus (da nach der Ühlichen Ausdriicksweise die Winde sich zu drehen und dahin und dorthin Hinzuspringen [par'tēt] beginnen). spar'htē, attr. sparʿtēs~spar'htis NG ʜl; NG1 sparɛhtē, npl spavʿtē; spar tēs, npl sparnhtāsah (båda formerna pred.) / (beide Formen präd.)/; SG spurGte, attr. sparɛtis; NJ, j sparɛhtē, attr. sparʿtēs ~ sparɛhtis; lätt på foten, llink, duktig att arheta (endast om kvinna) / leichtfüßig, flink, tüch tig in der Arbeit (nur von einer Frau). par'tēlit r̀ĭȯ̆2pàrɛtèlit; NJ3pàrɛtèlit, 2 sg imp. pàrɛtèla!; surra (t.ex. ett snöre) i hast eü 1. ett par varv omkring något / etw. (z.B. eine Schnur) rasch in einem

699 od. zwei »Schlägen» (Umwicke lungen) um etw. festbinden, (fest)surren/; par'tela tnonjal'ŋāi kitta surra (snöret) i hast fast vid den där stuhhen! sparʿtēs (pred.) se spar'htē. par'tēt NJ2 pàrɛtēt; l'ĭȯ ̆3pàrɛtēt, 1 sg i>is pùrtàu̯, 3 sg impf pārʿtij ; 1. surra t.ex. ett snöre omkring något / etw., z.B. eine Schnur, um etw. festhinden, festsurren /; p. pattēv kitta surra läst ett snöre / eine Schnur festsurren /; 2. NJ2 även om vinden: vända sig, vrida / auch vom Winde: sich drehen, sich wenden. par'tē-vahkkō se par'tē. sparhtis (attr.) se spar'htē. sparʿtuk, attr. -is NG s p a r ʿ t u hk , attr. s p a r ʿ t u k i s ; SG s p a r t u k , pred.; NJ, J2 s p a r t u k , attr. - i s ; J s p a r ʿ t u hk , pred.; = sp a r 'h tē . par tut NJ 3 sg prs pàrɛhtuiǟ̭y, NJ2, NJ3 pàrɛtut; bli tilltrasslad, trassla till sig (t.ex. om garn härva) / verfitzt werden, sich ver fitzen (z.B. von einer Garn strähne)/; tät vipsja lä nav par'tum, at ij manäh sei'kit den här ganihärvan år så tilltrasslad, att den inte går att reda ut; NJ tvinna ihop sig hart och strida sig (t.ex. om sjnohpan) j sich fest zusam mendrehen und sich einrollen und verwickeln (z.B. von sj., der Wurfleine). pärutis NJ2, J pāmUs, gsg -ā; uppenbarelse; syn (i dröm 1. hänryckt tillstånd) / Ofhmharung, Ge sicht, Vision (im Traum od. im Zustand der Verzückung). par'va- NJ00 pàŕ'vci; p.-såhke = pärvak-såhke (se pär va k), pārvak NG1 pān·ahk, SG pär

vak; NJ2 paw ahk, pred., attr.; J pärvahk\ krusig, krullig (om hår); krusig, hård, fihrig (om ved) / kraus, gekräuselt (vom Haar); krausadrig, hart, (dicht-)täserig (von Holz)/; pārvak viiokta (vuop tah) krulligt hår / krauses, locki ges Haar, Krollhaar /; pärvak nmorra masurved / Maser-, Fladerholz /; pārvak-sahkē flammig björk / Maserhirke. pasāiʿtahka NG8 pasāl'tahk, SG pasäUa, NJ2 pasāl't(ahkл); ,J pasālʿtahka, -l'tahĭc, gsg -lʿtalcā; svahh, trasa, visp l.d. som man använder att diska 1. skura med / Fetzen, Wischer, »Schwabber» od. dgk, zum Geschirrabwaschen od. -putzen, Scheuern /; J pasāl'tak-hioVva-tjāìitse smutsigt disk vatten / schmutziges Ahwaschwasser. -pasaltahkai se k aska-p. pasāivis SG pasat̆v is; NJ2 ʜʜ; NJ3 pasălvis (relig.); J ʜʜ; had, tvättning / Bad, Waschung (auch im relig. Sinne von der Taufe)/; NJ3ja läh pādjam tav mānāv åta riekātimē pasālvisāv åuitjot ihkeve iellemij och (att du) har låtit detta harn undfå nya födelsens had till evigt liv (ur dopformu läret). pasäs (adv.) NG1 pasäs; NJ2 ʜʜ, J ʜi; till helgen, över helgen i̯p assē) / zu den Feiertagen, auf über die Feiertage, au f über den Sonntag, am Sonntag/; p.jåhttāp till helgen flyttar vi; tat påhtā p. han kommer till helgen (för att stanna över helgen). pasātastēt NG8, NJ2, J pasäteis̀tèt; tvätta sig i hast l. i en

700 handvändning/sich in Eile, flugs, fix waschen. pasātis NG, XJ3pasäbtis; J ʜʜ; = p a sālʿlah k a. pasātis NG ʜʜ; SG pasähs, NJ2 pasāhtis(-mä̀ssω̄), J pasāhtis{-inä̀ssω̆)\ advent / Advent /; SG p.~ ailēkis, NJ2, J p.-inässo adventssöndagen, Andersmässaii, Andersmässhelgen (omkring 1 dec.)/ der Adventsonntag, die »Andreasmesse», der Sonntag um Andreas (30. November)/; J pasätis-vahkkö första adventsveckan / die erste Adventswoche / p.-mānnō se sär skild art. / s. hes. Art. pasātis-mānnō NG1 pasåhtisrnānnω̄, SGjiasātis-mānnω̄; N.i2pasāhtis-rnānnω̄, J pasähtis-māiinω̄ ; november månad / Novemher/; J även: månen i adventstiden / auch: der Mond in der Advents zeit. pasātit NG, SG, NJ2, J juisätit; tvätta sig (med den kroppsdel man tvättar konstruerad i ack.) / sich waschen, (sich, dat.) - - wa schen (der gewaschene Körperteil steht iin acc.)/; pasätav kietait jag tvättar mig om händerna i ich wasche mir die Hände. pasētus NG ill. sg 2>asèhtiissi', NJ2 KI, J lʜ; gräddning, stekning / das Backen, das Braten/; ij läli pålìtäm pasētiissi det liar inte hlivit av att grädda (vâfflor). pasjka NJ2 paska, asg pǟ̭š́lɯu̯; svallis/»Schwelleis», (durch win terlichen Wasserzulluß in mehre ren Schichten sich ansetzendes, »anschwellendes» Eis). pasjkat NJ2 jìas̄kat, neg. paska; J paš́kat, neg. paška; hli hetäckt med svallis; svalla (om is) / sich

mit Schwelleis bedecken; schwel len (vom Eis) /; jieggē lä pasjkam myren har blivit hetäckt med svallis J das Moor hat sich mit Schwelleis bedeckt. pāska NJ2pāsÆa, asg jiàs̀kakau̯; J pāska, gsg pciˋs̀knka; hesk smak i angelicaörtens hladstänglar, blomstängel och rot / herher, hitterer Geschmack der Blatt- und Blütenstiele wie der Wurzel der Erzengelwurz. paskatis(sa) SG passkatis; NJ2 pas̀katis, gsg -ā; J paškatis(sa), gsg paskatisä; trång, smal plats, pass / enger, schmaler Platz, Paß. paskē (suhst.) J paškē, gsg paskē; = p a sk a tis(sa ). paskē, attr. paskēs NG paskē, attr. paskės; SG passkē, attr. paskēs; F paskē; NJ2paškē, attr. paskēs; J pxiskē, attr. paskēs, komp. paskēp, superi, paskēnius; trång, snäv, liten (om öppning, klädes plagg etc.); smal (t.ex. om dal gång, slädspår); lininnskig (om nät) / eng, knapp, klein (von Öff nungen, Kleidern usw.); schmal (z.B. von einer Talrinne, einer Schlittenspur); feinmaschig (von einem Netz)/; NG paskēs-tjalmak finmaskig / feinmaschig. paskētit NG, NJ2, J paskētit; göra trång, trängre / eng(er) ma chen, verengen. pāskijtit J2 päskittit; smaka hesk, ha hesk smak (som päska) / bitter, scharf schmecken, bit teren, herben Geschmack (wie päska) haben. paskōt J paškω̄t, neg. paskω̄; hli trång, snäv, smal l. trängre, snävare, smalare (paskē) / eng.

701 knapp, schmal od. enger, knap ij lä pasos (NG1) det är ingenting att tvätta, hehöver inte tvättas, per, schmaler (paskē) werden. paskōtit NJ, J paskὼtit', NJ (NJ2) det finns ingenting att tvätta. pasōs NG p d'sω̄s, npl j)assusah; göra trängre (l.ex. en päls) / enger machen (z.B. einen Pelz)/; J göra SG pasω̄s, asg passusau; NJ2 patrång 1. trängre (endast om nuoht- sω̄s, asg passusau̯; J pasω̆s; något tē-pahta som ohj.) / eng od. enger att steka (passet) / etw. zum Bra machen (nur mit n.-p., Steerfi ten (passet)/; NJ2 ådtju-ham pasBeutel des Zugnetzes, als ohj.). sasav tān jānren i den här sjön pasknk, attr. -is NG paskuhk, får man ju så pass (fisk) att man pred.; SG paskuk, attr. -is; F kan steka; J pasos-kiiollē fisk som pɛskuk; NJ2 paskuhk, attr. -iS', J skall stekas, stekfisk / Fisch, der paskuhk, attr. -es; = paskē (adj.); gebraten werden soll, Bratfisch /; J finmaskig. småmaskig (om nät) pasös-pier'ko kött som skall ste / fein-, kleinmaschig (von einem kas, stekkött / Fleisch zum Bra ten, Biatfieisch. Netz). pasōtit NG pasω̄htit, SG papaskukatj NG paskim̀kaš́, ess. j)askuhkad̀'š́an; SG paskukatš, J sω̄htit; NJ2, J pasω̄'Hit; helga, iakt pas̀kim̀kaš́; mycket trång (dimin. taga vilodagen, fira helg / den av p askē) / sehr eng, sehr knapp Feiertag heiligen, Feiertag hal (dimin. von p a sk ĕ)/; J mycket ten, feiern/; ai'lekavp. helga vilo finmaskig, med mj'cket små mas- dagen / den Feiertag heiligen, hal kor (om nät) / sehr feinmaschig, ten /; jähkäv, ittjin pasota ruohttamit sehr kleinen Maschen (von iehkētav jag tror, att de inte lirade julaftonen; p. lånēstidjĕ muihluleinem Netz). pasmā SG pàs̀mā, asg päsmau; visäv fira Frälsarens åminnelse. NJ2 iʜ; J pàs̀mā (ohsolet); eldpassä NG jias̀sa; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; donspung / Beutel fürs Feuer skenhelig / scheinheilig. zeug/; jfr ādjā-p. och ātjā-p. passār SG pàssār; NJ ìʜ; J pasma NG pàšma; NJ2joàs̀mā, pàssàr, gsg pàssàra; uppassare / asg pāsmàu̯; J pàs̀rna, asgpāsrnau̯; Aufwärter, Diener, Kellner. NG, J (ej NJ2) pasma (i väv) / passat NG, SG passat-, F pas (Garnmaß heim Wehen, 100— sat, 1 sg prs Pasàu̯; NJ2 passat, 150 ni, ungefähr = 1 Gehind)/; 1 sg prs pasāu̯; J •passat, 1 sg prs NJ2, J garnliärva / (Garn-)Sträh- pasāu̯; tvätta / waschen. ne (ca. 1000 m)/; lai'kē-pasma id. passātj NJ2 ʜʜ; J pas̀sāš́, gsg pasōs NG1 pasω̄S; NJ2 pasω̄S, pas̀sāt'L·; »en fiten tvätterska», asg passusau̯; J pasω̄s, kom. sg dvs. en halvvuxen flicka som passusβn; något att tvätta (pas tvättar/»eine kleine Wäscherin», sat), något som skall 1. hehöver d.h. ein halberwachsenes Mäd tvättas; tvättning / etw. zum Wa chen, das heim Waschen hilft. schen (passat), etw., das gewa passē NG iness. sgpasēn, NG1 schen werden soll od. muß; passē; SG passē; NJ2, J passē, gsg (Wäsche=) Waschung, Waschen/; jiasē; 1. helg, lielgdag / heilige

702 Zeit, Feiertag, Fest/; NG, SG (ej NJ2, J) passe hägga den helige även: söndag / auch: Sonntag/; Ande / der Heilige Geist/; 2. helig, NG pasĕn i söndags / vorigen offer- / heilig, Opfer- /; J passeSonntag/; J jan 'la-passē julhel jupmel gudabild på en offerplats gen / die Weinachtsfeiertage, das / Götterbild auf einem Opfer Weihnachtsfest /; jan'la-pasev platz /; SG, NJ2, J passe-pai'hke sapmē ij lä anhtanik vissa sajēn helig plats, offerplats / heiliger julhelgen tillbringar inte lappen Platz, Opferplatz /; J passē-pakte på någon särskild plats; pasäs helig klippa / heiliger Felsen. (adv.), se särsk. art.; 2. SG, NJ2, passē NG, NJ2, J passē; en som J helig plats, offerplats; offer, tvättar / waschend, einer, der offrande på offerplats / heiliger (eine, die) wäscht. Platz, Opferplatz; Opfer, das Op passēm NG, SG, NJ2 pcissēm; fern am Opferplatz/; J pasē pirra J passēin; stekspett av trä (van kal'kai ai åŕnik i fråga om offer ligen en grenklyka) / hölzerner på offerplats gällde också en viss Bratspieß (meist eine Astgahel) /; ordning / heim Opfern am Opfer passēni-nuiorra id.; passēm-riion'platz galt auch eine hestimmte tė halster / Bratrost/; kuoUĕ-pasOrdnung /; pase rādjā den gräns sērn stekspett av trä för fisk / omkring en offerplats, som ingen hölzerner Bratspieß fur Fische. kvinna fick överträda / die Grenze passēt NG, SG passet; F pase̬sēt, um den Opferplatz, die keine 1 sg prs pasàu̯; NJ2 passēt, 1 sg prs jiasāu̯; J passēt, 1 sg prs Frau überschreiten durfte. passē (adj.) NG passe, NG1 pasāu̯, 3 sg impf pasit; steka / piassē-; NJ2passē, passē-; J passē-; braten. 1. helig, helg- / heilig, Feier-, passut NG13 3 sg prs passω̄; Fest- /; NJ2 tav peivev man pas NJ2 pašsut; J 3 sg prs passu; hli sen anäv den dagen anser jag stekt / gebraten werden /; NG13 vara (helig) helgdag l. firar jag kal tat passo nog hlir den stekt. som helgdag / den Tag betrachte pasta NG1 pašta, npl pastah; ich als heilig, feiere ich als Feier SG passtu; l'ĭȯ ̆2pasta, npl pastah\ tag /; J passē-ai'ke helgtid, tid då J pasta, asg jias̀tnu̯; 1. tång (NG1 del är helg (motsats: sahtė ai'kē) säger numera vanligen håhtimah) / Festzeit, heilige Zeit, Feierzeit, / Zange (NG1 sagt jetzt meistens Feiertage (Gegensatz: sahtē-ai'ke, håhtimah)/; 2. varje redskap var profane Zeit, Werktag) /; passe- med man klämmer fast något ai'lēk helgsöndag (dvs. en söndag (t.ex. en kluven sticka i vilken då kyrkhelg med nattvardsgång man sticker näver för att lysa hålles) / Festsonntag (d.h. Sonn med 1. en skruvtväng som håller tag, an dem ein besonderes Kir fast ett bräde när man hyvlar chenfest mit Ahendmahlfeier ge det) / jedes Gerät, mit dem man halten wird)/; passē-pei'vē (NG1) elw. festklemmt (z.B. ein aufge söndag, helgdag / Sonntag, Feier spaltener Holzspan, in den man tag/; (J) helgdag/ Feiertag/; NG ein Stück Birkenrinde steckt, um

703 damit zu leuchten, od. eine Zwinge, die ein Brett fürs Hobeln festhält)/; riepij-pasta, se d. o.; åtnåris-pasta, se d. o. pastālmahttēt ~ -muhttēt SG pastälmuhttēt, ìūPpastūlmuidtèt, J pastālmahttēt; = pastālʿtu littet. pastāimuvvat NG, NJ2, J pastālmuwwat; hli vass (om egg 1. nålspets) / scharf werden (von einer Schneide od. einer Nadel spitze). pastālʿtuhttēt NG, NJ2, J pastālʿtuhttèt; vässa / schärfen, wet zen. pasta-muorra NG1pasta-muorra, NJ2 pašta-muωrra; J ʜ; verk tyg med vilket man höjer spantträn, kåtastänger (åtnårisähj o.d. / Werkzeug zum Biegen von Spanthölzern, Zeltgerüststangen (ätndijsäh) ii. dgl./; jfr vierriislähpō. pastasit NG pastasit, SG passtasit; NJ2, J pastasit; hü sittande fastklämd, fastna (t.ex. mellan två träd om släde, i en dörr springa om ett skoband etc.) / festgeklemmt, festgezwängt wer den und stecken bleiben (z.B. von einem Schlitten, der zwischen zwei Bäumen, einem Schuhhand, das in der Tiirspalte festgeklemmt wird) /; J saihtij p. nksa-kaskai vuotta-kiehtjē ändan av skoban det fastnade i dörrspringan (när dörren slöts). pastastit NG, SG, NJ2p«soᴖh‘p a lit, J j^rлl'’p a lit; i h a st fästa s k o h a n d e t o m

p å ̄ l i ō N G jiòᴖllὼ; N G 13 p o ”llω̄, a s g pȱ^ lω ̄; S G pōɛllω ̄; N J 2 poˋᴖllω̄,

u m s B ein

k r in g h e n e t / d a s S c h u h h a n d eilig fe stw ic k e ln .

poᴖlὼw ; J p ä ̭̄ᴖ llω ̄, k o m . s g p ō lu m ; k n a p p / K n o p f /; kistäp å llö k n a p p i h a n d s k e / H a n d s c h u h k n o p f /; lab'tje-paU o t r ä - l.

p o fp ā U a , N J 2 poᴖl'pà lʿta , J p°rȯl'p à l'tahka\ d e n

hornknapp

h en e t / der s c h m a le r e T eil e in es

asg

m an

i en

tö m m e d v ilk e n

fä ster tö m m e n

i g rirn m a n /

p å iʿp ā lʿta h k a SG

sm a la re

d elen

av

ett

skohand,

v a r m e d m a n fäster d etta o m k r in g S c h u h h a n d e s , m it d e m m a n d ieses

(g ro ß er) H o lz - o d . H o r n k n o p f a n

um

e in e r Z u g le in e , m it d e m m a n d iese

lä d e r k n a p p

p a g g epaltō, s e p a g g ē ; rai'hpē-påU ō, s e r a i ' h p ē ; N G ( e j N J 2, J ) paUöiå h ttδ, s e t å h t t ō ; jå h k k δ -p a llö ,

L e d e r k n o p f an e in e m H a n d sc h u h ,

am

H a lfter

f e s t k n ö p f t /;

d a s B ein fe s th in d e t/; J ä v en :

p å lʿp ā lʿtit

på

handske / auch:

p io fp ä ltit,

SG

NJ2

pOᴖl'pàlʿtit, J p°rd'pālʿtlt; fäSta sk oh an d en

o m k rin g

h e n e n / d ie

se jå h k k ō .

S c h u lih ä n d e r u m

p å ̄ l l ō - v i s t ē N G pòᴖttὼ- vištē; N J 2 pòᴖUὼ- vis̀t ē, J poˋᴖllὼ- vistē; e n s o r t

w ick eln .

ren la v ,

a ttr.; J i ʜ ; s e u n d e r p å l ' p ē .

v it,

r ö r fin g rig / e in e

A rt

R e n n tierflech te, w e iß , r ö h r e n fin g rig. p å llå sa tj N G l

p ȯ lla s a š ́; d i m i n .

p å ̄ l 'p a s

(a ttr .)

d ie B e in e fest NG1

pˋoᴖVpas,

p å ̄ l 'p a t i t N G pòᴖl'p a t i t ; N J 2, J p ō l'pa'Hit; g å v i n g l i g t o c h o s ä k e r t , sn u b h la

(sp ec.

om

späd

ren

av p å lâ s.

k a lv ; ä v e n o m h e r n sa d p e r s o n ) /

p å l n ē N G , N G 1 pȯl̀n ē, n p l p ȯ l· nēh; S G p ȯ lln ēɛ; N J 2 pȯlnē, n p l

sc h w a n k e n d , ta u m eln d , u n sich er g e h e n , sto lp ern

(h es. v o n e in e m

775 ju n gen e in e m

R e n n tierk a lh ;

auch

von

och

m an

gesagt,

B etru n k en en ).

in te g å r sta d ig t / w ir d

w enn

d ie

B e in e » d u r c h

p å l ' p ē , a t t r . p å l ʿ p ē s N G 1 po''îep ē , a t t r . pòᴖl'p a s; N J 2 poᴖlɛp ē, a tt r .

g e h e n » , d ie R ic h tu n g n ich t h a lten

p o ᴖ fp ē s ; J p ° r ì ɛp ē ; N G 1, J t r ö g ,

sich er g eh t).

od.

sch w an k en

p å lʿp ō tit

k lu m p ig , o s k ic k lig att g ö ra k n u

und

m an

n ich t

p°r\lʿpω̄htit\ N J 2 ʜʜ;

J

tar, lin d a s k o h a n d , k a s t a la s s o /

=

sch w erfä llig , p lu m p , u n g e sc h ic k t

p å l ' p u l i t N G KI; S G p ȯ ̆l ɛ p u lìt; N J 2 poᴖlɛpullt, J p °r\lɛpullt-, S G

im K n ü p fe n v o n K n o ten , im U m

p å P p å r ʿtit.

in i

( n å g o t fel p å t a le t ) / ( e i n S p r a c h

W erfen der F a n g le in e /; N J 2 som

fe h le r )/; N J 2 v in g la , v a ra o sä k e r

fa ller

på h en en , n ä r m a n sk id a r / h eim

w ic k e ln

som

des

Schuhbandes,

m ycket

när

han

sk id ar,

är v in g lig p å s k id o r / h eim

S k ifa h ren

sch w an k en ,

u n sich er

S k ifa h r e n oft h in fa lle n d , h in u n d

a u f d e n B e i n e n s e i n /; J v a r a t r ö g

her

och

schw ankend,

S k ie r n /;

N G 1,

J

» k lu m p h a n d » :

en

u n sich er

kert; den

går

är p å l'-

= ein NG,

unge N J 2, J

som

få

u n g esch ick t etw .

zu

osä

e r w isch en

m ot

(z .B . ein

an d ra (sp ec. o m

1. h o s r e n ein es,

das

sein ,

w enn

es

packen, das m an

och

k a lv ) / » P lu m p fu ß » :

m an h as

fast (f.e x . e n ren

i

ren sk iljn in g en ) / sc h w e r fä llig u n d

snavar

v in g lig t

fot

d e t g ä lle r att

tigt s k a l l

M e n s c h /;

hen,

när

som

p å l'p ē-jn o l'k ē » v i n g e l f o t » : e n s o m sn u h h la r,

o sk ic k lig

fa tta t a g i n å g o t , s o m

p ē / » P lu m p h a n d » , sch ick ter

auf

p å l'p ē -k a d d sa

und

g ilt, rasch

festh a lten

m uß

R em itier h ei d er R e n n -

tiersch eid u n g ).

i p °r\l'p ō rʿtit; N J 2 ʜ i ;

p å l ʿ p å ̄r ʿ t i t

u n s i c h e r a u f d e n F u ß e n ist, t a u

fästa

skohandet

m eln d

u n s ic h e r g e h t; B e in ,

sä lta

åt,

das

o m k rin g h a n d le d e n / d a s S c h u h

das

und

Ü ber

andere

sto lp ert

(h e s. v o n e in e m , h z w . h ei e in e m

p å l'p e-ru oh ttä

R en n tierk a lh )/; N G

band um

o m k r in g h en et;

knäppa

t i ll

handsken

d a s B ein w ic k e ln ; d en

H andschuh

um

d as H a n d g elen k

= p å l 'p ē -j u o l 'k ē (o m sp äd ren-

straff-, f e s t z ie h e n , u m d a s H a n d

k a lv ) / (v o n e in e m ju n g e n R e n n

g elen k

tie r k a lh ).

N G 1 p ȯ lsta r, n p l -ah; pȯU stōr; F p o l'star, n p l p o l0stora; N J 2 p ȯ l'stor, n p l p ȯl°storah; J p ȯ r s to ŕ , g s g p ȯ l°sto ra ; b o l s t e r / p å istå r

poᴖl'pω ̀; N J 2 poᴖl'pω ,̀ a t t r . ; J ʜʜ; p å ŕp ō -ju o l'k ē p å iʿp ō

en som

(a ttr.) N G

går v in g lig t o c h o sä k ert

/ u n sich er tork eln d

auf

und

den

Fußen,

w er

u n s ic h e r g e h t /; jfr

p å l ' p ō t, p å l ' pē.

sn u h h la n d e,

osäker

i

gången /

to r k e ln d , t a u m e ln d , s t o lp e r n d in (säges

G a n g /; när

SG

F ederheU . p å i t a n i s N J 2p o ''^ an ?s =

p.

henen

läh ju o r k e h slira

1. v i n g l a

p å ltō .

poᴖl'tāhtis = p å l t ō . p å l t ē t N G poᴖl̀t èt, S G piòütēt; N J 2 poᴖltēt, 1 s g p r s poᴖVtàu̯; J p °n ltèt, 1 s g p r s j ŕ r l ' tàu̯, 3 s g i m p f p ȯ ̄l 't i j ; b r ä n n a ( ä v e n t .e x . p åiʿtā tis

p å l ' p ō t ( a d v . ) N G poᴖt̆ωp ω ̀t , N J 2 poᴖl3p ω ̀t , J p°r>l°pὼt; v i n g l a n d e ,

sein em

festk n öp fen .

hränna

J

t j ä r a ) ; r o s t a ( t . e x . k a l l'e ) ;

sv id a p å tu n g a n ; (N G ä v e n :) rö k a

776 (tob ak ,

p ip a ) / b ren n en

(tr a n s.)

J

jŕrлl̀l'tut, 1 Sg i m p f p°rd̀χ ̆t u jlw ;

( a u c h z .B . T e e r b r e n n e n ), r ö ste n

frö

(z .B . K affee); a u f d er Z u n g e b r e n

a v k y la , s v u lln a u p p o c h h li rö d

n en , h eiß en ( = s c h m e r z e n ); (N G

av

a u c h :) (T a b a k , P fe ife ) r a u c h e n /;

erfrieren

N J2

tå la v pelltet e l d a / ( e i n ) h e i z e n , tn p ä h k a h p å ltih t o b a k e n

f e u e r n /;

sig ,

h li

k y la

ö m k y ld ;

(a n sik te, (von

h li s k a d a d

k in d er

etc.) /

e in e m G lied e [d a s

i m L a p p i s c h e n s u h j . is t,] =

»sich

e in G lied e r fr ie r e n » ); d u r c h K ä lte

bränner (p å tu n gan ) / der T ab ak

V e r le tz u n g e n erle id en , a n s c h w e l

b r e n n t, b eiß t ( a u f d er Z u n g e ).

le n u n d rot w e r d e n ( v o m G e s ic h t,

pålʿtētit NG j)oᴖl'tēhtit; NG1 3 sg prs

jìoᴖlʿtèt; N J 2, J p o ᴖ ftēht i t ;

den W an gen

tnjin

u s w . ) /;

k in d ern a

nierali pdt-

fr ö d d e s / » d ie

(o p e r s .) ly s a röd (o m sk y a r, h im

W angen

la r a n d fö re h lå st, r e g n , v ä r m e ) /

er h a t s ic h d ie W a n g e n erfroren.

(u n p e r s .)

w enn

p å l t u t a l l a t r̀i G pȯ̆l ̀ʿ tim ̆t allat, N J 2 p o ᴖ l̀t u n tallat; J ʜ ʜ ; r å k a f r ö s i g 1.

kom m en

h li fr ö d d / s ic h e in G lied e r frieren ,

es

W o lk e n , W in d , s o l l ) /;

leu ch tet

dem

rot

H o rizo n t,

R egen,

H itze

(von

p å l'tēt ndni, te tat p i-

ŕe

sich

e in e n

v ä l't h i m l e n l y s e r r ö d i d a g ; d e t

h e n /;

h lir

ndn i d u

varm t / es

(d er

H im m el)

le u c h t e t h e u t e rot; e s w ir d w a r m

fröst)

påltō NG poᴖl̀tω̄; NJ2 lʜ, J ʜʜ;

frequ.

am

sn ö fa ll) /

H o rizo n t (in

M orgendäm m erung;

S ch n eefa ll

a n )/;

jfr

kündet

p å lta n is,

säck

l.d .

för att leta fr a m

e in e m

od.

d g l.

h e r u m w u h le n , -grab en , u m

etw .

h e r a u s z u l a n g e n /; ur,

la sta

ur

Sack

N J 2, J s t j ä l p a

(slä d e,

håt m .m .) /

( e in e n S c h litte n , e in B o o t o d . d g l.) u m k i p p e n , a u s l a d e n /; p . kierresis la ssä v l a s t a u r e n s l ä d e / d i e L a s t a u s e in e m

S c h litte n

p å i ʿ t ō t i t N J 2,

a u sla d en .

J pȯViω ̄htit; k a u s .

pȯ̆l ̀ʿ tut, 1 s g i m p f p ȯ ̆β tu mn; S G phU tid; N J 2 poᴖltut; NG

zu

ur

p å ltō t e in e

(m ed en

spec. b e

hel

rajd) /

(m it der spez. ganze

R a id e,

p å l å ̄ s N G 1 pȯlās, pȯlȱs ; S G p ȯ lös, g s g pȯU osa; N J 2, J pȯlōs, n p l pȯU osab ; r e g n s k u r / R e g e n s c h a u e r , R e g e n g u ß / ; » m o h ta-p., s e m u o h t a ; p ieg g a -p ., s e p i e g g a . p å l å ̄ s t a h k a N G pȯlōstm ̀' k, S G p ȯ ìō sta ; N J 2 ʜʜ, .1 MI; = p å l à s . p å l å ̄ s t a llat S J - 3 sg prs pȯlȯ ̄s ta llā ; ( o p e r s . ) d e t g å r ( r e g n ) sk u r a r / (u n p e r s .) e s g ib t R e g e n schauer, (ü b ers

till p å l t ō t . p å ltu t

(h li

N G pìy-heš́, S G pȱl utš, poHuš́, J pōt̆u š; d i i n i n . a v

p ă llō .

en

d ig

p å ̄i u t j

N G pȯβtὼt, S G pȯUtω̄t; pȯl̀tὼt, 1 s g p r s pȯl'tὼw; J pȯβtὼt, 1 s g p r s pȯVtὼw; N G g r ä v a p å ltō t

N J2

lasta

B ed eu tu n g:

N J2

n å g o t / in

frö

K a ra w a n e a u s-, a h la d en ).

p å lʿtā tis.

i

råkat

frek v . a v p å l t ō t

g r y n in g e n ;

Farbe

har

z u z ie

läh Iiam tån

i dag.

ty d else:

der

F rostsch ad en

p å ltn ta lla m

r ö d a k tig färg p a h im la r a n d e n (i r ö tlich e

(z .B . ih m ) =

pålʿtutit NG, NJ2, J pȯl'tutit;

w e r d e n /; j f r r å d d ē t i t .

föreb åd ar

erfroren »

J

es g elien

R egenschauer

L an d ).

p å l å ̄ s t i t N G p ȯ lā s tit; S G , N J 2, pȯlōsüt; ( v a n l i g e n o p e r s . ) d e t

b lir

en

regn-

1.

sn ö s k u r / (ge-

in w o h n lic h

u n p e r s .) e s g ib t e in e n

R egenschauer chen

od.

S c h n e e f a l l /;

ein en

p lö tzli

iidn i p å la stij i

d ag k o m det en reg n sk u r/h eu tc gah e s e i n e n R e g e n s c h a u e r / ; m u oh ta p å la s d e t k o m m e r e n s n ö s k u r / e in e Schneehö k o m m t / ; ā t'̄k i j m iio h tta k a v p a la stit d e t b ö r j a d e yra sn ö / es b egan n den S ch n ee zu

treib en .

p r ü g e ln ,

p e itsc h e n

(m it

R ute,

P e its c h e , Z u g le in e o d . d g l.). s j p å n j ' k ē t N G 1 s̄pˋoǹ'kēt, n e g . s̄p m ̀ń kē ; N J 2 i n ; J š́p °r\h'kct ; N G 1 slå, p is k a v a r a n d r a m e d tö m m a r , v id jo r l.d . / e in a n d e r m it Z u g le i nen,

G erten

od,

d g l,

sch la g en ,

p e i t s c h e n /; J = s j p å n j ' k a t . s j p å n j k ē t i t N G s̄j)Oᴖńkehtlt, N J 2 spoᴖnʿkèhtit, J 2 šp°rù lkētit, J špur\ńʿkēhü t; N G p i s k a , s l å m e d s p ö /

s j p å ̄ n j ā i t a h t t ē t N G s̄j ioᴖńāi̯t ahttct, S G spōɛńāitahttēt, N J 2 s poᴖńāi̯ta h ttv t; J , J 2 špo'ᴖm ijah ttèt; l å t a

sch la g en ,

( e t t ris, e n v id j a , p i s k a , t ö m l.d .)

slag

v in a

S c h la g m it e in e r G erte o d . e in e m

i lu ften ;

svänga

(en

v id ja )

m it

e in e m

S tock ,

e in er

p r ü g e l n /;

m ed

v id ja

1.

ett

spö / e i n e n

så att d e t v in e r / ( e in e R u te, G erte,

(d ü n n en )

P e i t s c h e , L e d e r l e i n e o d . d g l.) in

J 2 få s t r y k , s m ä l l m e d v i d j a , r is

der

L u ft

p feifen

G erte)

so

p feift/;

N J2

la ssen ;

sc h w in g e n , även:

(ein e

daß

p isk a

spö / P rü g el,

b ek o m m e n /; W ic h s e

bekom

m e n ( m it G erte, R u te o d . S to c k ) .

(L ex.

s j p å n j k ō t i t N G špoᴖm̀kὼhtit, S G špōnkω̄h tit, N J 2 spoᴖm ̀k oŕtit, J šp°r\r̆ŕ kω̄htlt, J 2 š p ° r m k ω ̀t it ; k o n -

sjp . p ik ta sijt p i s k a

k lä d er.

tiu . a v s j p å u j ' k a l .

pȯńēhk, p r e d . , a t t r . ; S G pȯń̀ē k', K .ì2pȯń̀e hk, a t t r . -is; J pȯńēhk, a t t r . - i s ; J 2 pm ̀ì iēhk ; k r o k i g t v u x e n , v r i d e n , p å n j ē k , attr. -is

NG1

J

p å n j ō ( a t t r . ) N G pȯùω ̄h ; N J 2, pȯńω̄; J 2 p o tń ω ̄; v r i d e n , v i n d ,

skev;

v in t

sch ief,

v u x e n / sch ief, w in d

verd reh t,

v in d (o m träd ) / k r u m m g e w a c h

sc h ie f g e w a c h se n /;

sen , verd reh t, v erk rü m m t, w in d

v in t

sch ief (von

w achsener

R äu m en ).

sjpå̄n jkahahttēt NG spoᴖńkahahttèt, S G špōńkahahttēt; N J 2 I ʜ ; J špōń kah ah itèt ; = s j p å n j ' k a t. s j p å n j ' k a l i t N G 1 spoᴖǹ' kalit, S G špìuìɛ k a lit, N J 2 spoᴖŕiakalit, J šp°rsh'k a lit; s l å t i ll ( e n g å n g ; m e d v id ja ,

J,

es

k lä d er) / a u c h : p e itsc h e n , k lo p fen ( z . R . K l e i d e r ) /;

1.

S tock

G erte

N J 2 få

töm

(e in m a l;

1.

m it

p is k a ) / sc h la g en ein er

G erte,

Zug

vuxet

v in d

träd / w i n d s c h i e f g e B a u m /;

h r ä d a / B rett,

p å n jō fid to das

sich g e

p å n jā h a i'h k a s n e t t h a i'h k a / s c h i e f g e w a c h

w orfen

h a t/;

vuxen sene

verk rü m m t;

påiijo muorra

/)./;

se p å d n j ō l , p å ln j ō t .

p å n j ō k , a t t r . - i s N J 2, J pȯńōJ'k, a tt r . - i s ; J 2 po'~ńω̄hk ; = p å n j ē k . p å n j u t a l l a t N G , N J 2, J pȯńuhta lla t; v r i d a s i g ( p å o l i k a s ä t t :

lein e od. P e its c h e ).

v rid a

špońɛkat, i m p . špōɛüka!; N J 2 spoᴖŕm̀k at, 2 s g i m p . spōr̆i ka!, J šp°r\h 'kat ; J 2 šp°rm̀'Jkat, 1 s g p r s špōm̀kau̯ ; s l å , p i s k a ( m e d

till m u n n e n e t c .) / s i c h , e in G lie d

sjp å n j'k a t

r is,

p isk a ,

SG

töm

l.d .) / s c h la g e n .

(in

händerna,

kroppen,

v ersch ied en er

drehen

W e ise )

v rid a (v er-)

(: d i e H ä n d e r i n g e n , d e n

K örper verzieh en

verdrehen, u sw .).

den

M und

778 pånjå̄k NG pȯńȱhk; NJSIʜ, J ʜ;

tit; k o n tin .

av

p å tn jå t;

även:

h a i'h k a -p . s n e t t v u x e n h a i'h k a j

v rid a , v ä n d a sig u n d e r e n h ö rd a ;

s c h i e f g e w a c h s e n e a lte K iefer o d .

v e c k la in s ig i rep o c h

(h a i'h k a ). p å n j å ̄ l ʿ t a h k a r̆i ̆G pȯ ń ā l'tahk, S G p ȯ w t ̆t a ; N J 2, J pȯŭōl'ta h k a ; N G

d ra g d ju r) / a u c h : sic h u n ter ein er

n å g o t s o m är v rid et (ö v e r h u v u d )

w ic k e ln (v o n Z u g tie r e n )/;

/ e t w . w a s g e d r e h t , g e w u n d e n ist

p ā n jā tij h a r k e n

( i . a l l g . ) /; p l a t s d ä r m a n v ä n d e r

pånja tij ta t tain a natijir, va lla te nak ā tij v r e d s i g u n d e r h ö r d a n ; o r

F ic h te

om

och

an träd er

återfärd en

/

P la tz , w o m a n u m k e h r t u n d d e n

tåg ( o m

L a st w in d e n , h in u n d h er d reh en ; sich

in

S trick e

dragrepet

kom

und vred

S eile

ver

h är'ke

s ig , s å att

i o la g ; N J 2

R ü c k w e g a n t r i t t / ; mCma lä taniie p. här sk a ll ja g v ä n d a o m ; SG d e t v r i d n a h ö h a n d e t k r i n g p il'k ä / d as ged reh te H eu h a n d , d a s u m p il'k ä , e i n e n Z o p f S c h u h h e u , g e

/ (zu sam m en )d reh en ,

z w irn en ,

w ic k e lt

» sch la g en »

Z u gn etz

ist

und

ih n z u s a m m e n

kade k nappast m ed den. N G t ʜ ; S G jw ń ō h tit; pȯń̀ō ntet; J l å t a t v i n n a ( n o t r e p , k a rtsa k -sjiio h p a n ijt m . m . ) p å n j å ̄t i t

N J 2 ʜʜ; J

k.-sj., u . d g l . m . ) / ; k a u s . a v

h ä l t /; N J 2, J e n v r i d e n h ö s t r a n g

seil,

su oi'iie-vierra / e i n g e d r e h t e r . H e u s t r i c k in siio l'nē-vierra, e i n e m

p å tn jå t.

i

spånōk

R in g S c h u h h e il.

s e s p å n ii k.

s p å n ō s SG

p å n j å ̄s t i t N G 3 s g i m p f j K m ā s ŕ y , N J 2, J

la ssen (ein

pȯń ōstit; v r i d a o m e n g å n g

=

spȯnω̄s ; N J ʜʜ, J ʜʜ;

s p å n u k. p ån står N G 8

a s g jm iVstara-, N J 2

1. h a s t i g t ( t . e x . e n n y c k e l ) , v r i d a

ʜ l, J ʜ i; = p å l s t å r .

l.

D reh en a n d e m G e w e ih )/;

pm ̀ì itm ̀ jiòᴖntās; N G 1 poᴖntà, p r e d . , a t t r . ; N J 2 poᴖiitā, a t t r . poᴖiitäs· J p°r^ntā, a t t r . poᴖntas; r i k / r e i c h /; p å n tā āllui r i k p å r e n a r , s o m ä g e r

ta t påm jāstij kiiu'lusis » h a u

m å n g a r e n a r / reic h a n R e m itie

k asta

e in m a l

o m k u ll od.

(t.e x .

sch n ell

en

ren) /

u n id reh en

(z.R . e in e n S c h lü s s e l) , u n id r e h e n od. u m w erfen durch NG

(z.R . e in R e m itie r

p å n tā , attr. p å n t ā s N G

attr.

v ä n d e s a k e n å t sitt h å ll» , v r ä n g d e

r e n , w e r v i e l e R e m i t i e r e b e s i t z t /;

den

p ietn ik -p å n tā s o m

till

sin

förd el / »er

d reh te

har

gott

om

d ie S a c h e n a c h se in e r S e ite » , v e r

p e n g a r (r ik ) / w e r v ie l G eld hat

d reh te

( r e i c h ) /; N G

d ie T a t s a c h e n

zu sein em

p å n tā s tjāh tjē f i s k

V o rteil.

rik t

p å n j å ̄ t a h k a N G p ȯ ń ä htahk, S G pȯǹō hta; N J 2, J pȯuōhteiltka\ i s a m m a n s ä t t n i n g a r n a : tjå i'vē-p . m a g -

s e r /;

k n ip , (N G )

n ä r a llt k o m m e r o m k r i n g .

lö s m a g e , d ia r r é / in

den Z u sam m en setzu n gen :

tjå i'vē-

p . L e ih w e h , B a u c h g r im m e n , (N G ) offen er

L eih , d ü n n e r S tu h lg a n g ,

nāhpē-p. i d . NG jɔ̄ȯ ńātit; N J 2, J pȯń̀ō -

D u r c h f a l l /; N G p å n j å ̄t i t

vatten / fisch reic h e s G e w ä s

ta t lā k a l p å n tā m n s rntān, k å h åh ppo p å h tā h a n ä r i a l l a fa ll d e n s o m h a r m e s t m e d p e n g a r , p ån tāsassēs

~

-sis(sēs)

NG

poᴖhtāsis, S G p ò h tā sissēs; N J 2 poᴖˋntăsassēs, a s g poᴖhtāsassàu̯; J p°r,htāsassēs; e n s o m k o m m e r a t t b li

rik / e in e r ,

der

das

Z e u g in

779 sich

h a t, r e ic h zu w e r d e n , n a c h

påntäsis tah lä, siine l p å n tā h a p m o (v a r 'h ta ) h a n k o m m e r a t t b l i r i k , R eich w erd en

a u ssieh t/;

lia n

lik

har

en

NG

m ans

uppsyn

(en erg i). p å n tā sis(sē s) se p å n t a s a s s e s . p å ̄n t ā s t a l l a t

NG

N J 2 poˋᴖntāstallat, J h rö sla

sig a v sin

pòᴖn tastallat, poᴖn tāstallat;

r ik ed o m / sich

m it se in e m R e ic h tu m bru sten . p å n tā v u o iita

N J 3 poᴖhtāvùl'i h ta ;

Jiipinel va d d a s m id jij k ā ih k a ita , sii h ǟr h ikv u o ta p å n tā v u o ta m ir te, v a i G u d

r ik ed o m / R e ic h tu m /;

g iv e o s s a lla , efter s in h ä r lig h e ts

L a p p e n l a g e r ) /; pänʿtortålipē h o n d g å r d / B a u e r n h o f . p å n t ō t N G poᴖǹt ω ̀t ; S G pohtω ̄t , p t c p r t pȯ̆n ntum \ N J 2 poᴖntω ̀t , 1 s g p r s p ä ̭̄ᴖ n tω ̀w ; J p°ryntὼt , 1 s g p r s poᴖnʿtὼw ; h l i f ö r m ö g e n , v ä l dorf»,

m ående,

rik / v e r m ö g e n d ,

w o h l

h a b e n d , reic h w e r d e n . p å n t ō t i t N G , N J 2 poᴖh tω ̀t it; J p °r\h tω ̀h t; g ö r a r i k (p å n tā ) / r e i c h ( p å n tā ) m a c h e n . p å n t u t a h k a S G pȯ̆h tu ta, N J 2 poᴖhtutahka, J p 0r\n ̀t u tah ka; r i k e d o m / R e ic h tu m . s p å n u k , a t t r . - i s N G spȯnω̄hk, S G spȯniihk ; N J , J spȯnuhk, a tt r .

r i k e d o m , a t t - -.

-is; N G

som

p å n t i N G p'onti, n p l p ȯ ̄n ti h ; S G pbnnti, i l l . s g p ȯ ̆n n ti; N J 2 lìoᴖiiti,

hen (o m

m ä n n isk o r och renar) /

asg

p ȯ ̄r č tiw ; J jŕ r m ̀t i, a s g p ō n tìw ;

h u sb o n d e / H a u sh err, H au svater. sp å n ti SG

spȯ̆n nti, a s g spȱn ʿtiu;

har

lån ga,

sm a la

la n g - u n d s c h m a lh e in ig , m it h o lien , s c h m a le n R e in e n ( v o n M e n sch en u n d R e n n tie r e n )/; SG tu n n ( = sie g g ē ) / dünn

( = s i e g g ē ) /;

N J 2 ʜ l, J Iʜ ; n u h h / Stift, N ä g e l-

ä v e n : s o m h ä r tätt å t s i t t a n d e k l ä

c h e n /; j f r p å n t i - n a u ' l ē .

der / a u c h : w e r e n g a n sc h lie ß e n d e

p å n ti-n a u 'iē n u h h / S tift,

NG

k lein er

pȯ̆h h-nàùlē

K leid er

N a g e l /; j f r

m y c k e t s n ö h e t ä c k t ( o m is) / n o c h

t r ä g t /;

u ic h t stark

s p å n ti. p å ̄ i i t i s t a l l a t S G p ȯ ̄n tista lla t, N J 2

(von

som

von

ännu

ej ä r

Schnee hedeckt

E i s ) /; N J , J t ä t t å t s i t t a n d e

j knapp

pȱi iʿtistallat, J p ō n tis ta lla t; f ö r s ö k a

(om

k lä d er)

agera

(von

K l e i d e r n ) / ; s o m h ä r tätt å t

h u s h o n d e , h ä r a sig åt s o m

om m a n vore herre i huset / versuchen,

den

(p å n ti)

H ausherrn

zu

s p ie le n , s ic h so b e n e h m e n , a ls oh m an

der H err im

H ause

(p å n ti)

w äre. p ån ʿtōr

~

(sy d l. ord; v is w ird

som

p å iitu r

NG

pȯ̆h tiir

n v ü ja s h ä r tillfä llig t

(im

G egen satz

a n lieg en d e även

spa

h u g g a , b u lta , slå m e d b u lle r o c h g e n lju d / h a u e n ,

a ls L e h n

daß

es

» Z elt

se

p å ŋ ʿ k ō t i t N G pȯŋʿkὼhtit, S G pȯŋ kω ̄ì itit; N J 2, J j)ȯŋʿkω̄htit; N G

m it

zum

k lä d er / e n g tra g en d /;

n n k.

fen ,

w o r t g e b r a u c h t ) / ; S G jm itu r ; N J 2 jiȯiiʿtὼr , n p l pȯn ̀t u ra b ; J p ω ̀i tω ̀r , g s g p ȯ h tu r a ; h o n d e / B a u e r /; J p å n ʿto r-sii'ta h o n d h y / B a u e r n dorf

K leid er

W ort;

lå n o r d ) / (sü d l.

liier g e le g e n t lic h

sitta n d e

a n lieg en d

sch la g en , k lo p

G ep o lter

sch la g en ,

so

w i d e r h a l l t /; N J 2 s k j u t a ,

s t ic k a liera s t o r a

d ju r / m eh rere

g r o ß e T iere sc h ie ß e n , er ste c h e n /; J

slak ta

(ren a r),

d jur) / (R e m itie r e ) (größ ere T ie r e )

dräpa

(stö rre

sch la ch ten ,

tö ten , erle g e n .

780 p åŋ ʿk å

NG1

p ȯ ŋ ʿk a ; N J 2 ʜ ĭ , J

l ʜ ; i s a m m a n s ä t t n i n g e n : påŋʿkajie n a k ( p ā n a ) m e d d o v t s k a l l : »hovv,

hovv»

(h u n d )

/ in

der

påŋʿka-jienak ( p ä n a) d u m p f (: » w i i f f , w u f f » )

Z u sam m en setzu n g: h ellen d ,

(H u n d )

m it

d um pfem

G eh ell. p å ijk å N J 3

pȯģko,

J

asg

poìjko, a s g poŋʿkou̯; jiȯŋʿkou̯; h u u k e /

NG8

piȯp̀ʿ kaht; N J 2, J

p ȯ g ̀k d it; N G 8 s k j u t a / s c h i e ß e n /; N J 2 döda, (t.e x .

en

sla k ta

b jörn

ett

stort

dju r

l. e t t s v i n ) / e i n

großes T ie r tö ten , erle g en , s c h la c h ten

(z .B .

e in e n

B ären

hzw .

ein

S c h w e in ) / ; J s la k ta fort j s c h n e ll sc h la c h te n /;

svijn ev m in i p å ŋ k å lij

h a r i d a g s l a k t a t e t t s v i n ; piɛrʿnav păŋkû ü j h a n d ö d a d e e n b j ö r n .

pȯìjlcot, 1 s g i m p f pȯŋʿkci̯; J pȯìjkot, 1 s g p r s pȯŋʿkou̯; påŋkåt

N J2

(n y tt ord, so m

k o m m it in på s e

n a r e t i d e n ) / ( n e u e s W o r t , d a s in le tz te r Z e it in d a s S p r a c h g e b ie t h e r e in g e k o m m e n i s t ) /; döda, s l a k t a e tt s t o r t d ju r ( s å s o m älg, b jörn , ren tju r) / ein g r o ß e s T ie r töten, ein en

er le g e n , E lc h ,

sch la ch ten

e in e n

(z .B .

B ä ren , ein en

R en n tierstier). p å ŋ ʿ k å t i t N G pȯŋʿkd''t'it; N J 2 ʜʜ; J lʜ ; s k ä lla m e d d o v t lä te / m it d um pfem

G e h e ll, d u m p f e r S t im

m e h ellen .

p ō ra n ; J ʜ l ; e n g a m m a l e n ,

g u h h e / e in A lter, a lte r M a n n . p å ̄r ā s m u v v a t

p å ̄r ā s t u v v a t

~

-stu vvat

se

under

p ä ̄r ā s -

muvvat. p å ̄ r ē s N G , N G 1 pȯᴖiùs, n p l poᴖrra sa h; S G pōɛrēs, n p l p ō ɛ r m s a ; N J 2, J poᴖrès, p r e d . , a t t r .; n p l p d'ᴖrràsah; g a m m a l / a l t /; părēs p a r'n e » g a i i i m a l u n g k a r l » / » a l t e r J u n g g e s e l l e » , H a g e s t o l z /;

NG, J

h ö r t i ll g a m l a t i d e n / a l t v ä t e r l i c h , a ltfrä n k isch ,

NG

pòᴖrāstuw w at, S G pōɛrăsm u w at, N J 2 pl·ᴖrāstuiowat, J pǟ̭ᴖ rā sm u w ivat; b li g a m m a l ( o m m ä n n i s k o r ,

der

a lten

Z eit

an-

g e h ö r e n d / ; p.-a. tiŋ k a it( a p l ) g a m m a l d a g s tin g / a l t m o d i s c h e S a chen. p å r ' j ē r̀s G pȯrɛjē; N J 2 i ʜ , J ʜʜ; k a o l'ka -p ., s e k u o l ' k a , p å r j i j t i t N J 2 ʜ l ; J p ȯ r ji’- tit; r e s a sig (o m

h å r 1. h ö r s t ) / s i c h s t r ä u

b e n , sie h au frich ten , s ic h a u fstelle n

(von

H aaren

und

B o r ste n )/;

knol'kah p d rjijtih h å r e t r e s e r s i g ( p å ett d j u r ) / d i e hen

sich ,

e in e m

ste lle n

H aare sträusich

auf

(an

T ie r ).

p å r ' j i t N C p ȯ r ɛ jit; N J 2 i-ʜ; J p ȯ rɛjit; N G = p å r j ä k a d d a t ; J k u o l'k a it p. r e s a h ö r s t / d i e B o r sten,

H aare

sträu b en ,

sich

zur

W e h r setzen . ( a t t r . ) J p ȯ r jω ̄; u p p r ä t t ( o m h å r 1. b o r s t ) / g e

p årjō stående

sträubt, a u fgerich tet (v o n H a a r e n od.

B orsten ).

p å rjō t

pȯr°jω̄t;

på̄ran NG1 poᴖraii, SG pōɛran, N J2

s c h e n , T ie r e n , S a c h e n ).

p å rē s-a i'k ā sa tj g a m m a l d a g s , s o m

S c h ü ssel, N a p f /; jfr p u ŋ k i. p å i|k å lit

d ju r , t i n g ) / alt w e r d e n ( v o n M e n

jm ^’jωt, S G pȯr°jὼht ; i

(a d v .) N G N J 2 ʜ l;

J

u p p r ä tt s tå e n d e s t ä l l n i n g / in a u f g e r ie b te te r

hārjēh

S te llu n g ,

läh p.

g e s t r ä u b t /;

rvgghorsten

står

u p p rätt / d ie R u c k e n h o r ste n s in d g e str ä u b t, stellen

zu

p å p b jō tit NG, SG ʜʜ; J

Berge.

p ȯ rjω ̄t it; N J 2

p ȯ r°jω ̄t it\ r e s a h ö r s t ( ä v e n

781 lig.) / die Haare, Borsten sträu segel /Segel /; J pårjas-hår'sa se ben (auch hildl.: borstig od. wi gelduk / Segeltuch. derhaarig werden, sich zur Wehr pårjåstahkēs N G1pȯrjastahkès, setzen)/; J mârrās päna pår'jōt NJ2 pȯrjostahkès; J pȯrjostahkès, en arg hund reser borst; NG tat npl pȯrjostahkkāh; som är svår hästa riekta pårjδta (säges då på att segla ( pårjåstit) / aufs Se manen står upp och vajar, fläk geln (pårjåstit) versessen, erpicht. tar då hästen travar) / (so sagt pårjå̄stallat NG pȯrjŭstallat; man, wenn die Mähne des Pfer NJ2 ʜʜ; J pȯrjōstallat; NG = pårdes heim Traben sich aufstellt jåkaddat; J visa tecken till att und auf und ah Hattert und vilja resa horst (om hund) / An wippt)/; J almatj pår'jot en män sätze zeigen, sich aufborsten zu niska reser sig till motvärn, är wollen, die Zähne zeigen zu wol motsträvig / ein Mensch setzt sich len (von einem Hund). zur Wehr, ist widerstrebend, wi pårjåstit NGN pȯrjastit; NG1, SG, NJ2, J pȯrjostit; segla / segeln. derspenstig. pår hka NG poᴖŕ’hka, SGpbvɛhpårjå̄kaddat NG pȯrjēm̀kaddʿat, NJ2 pȯrjōk·addat; J ʜl; NG stolt- ka; NJ2 poᴖm̀'hka, asg pȱrʿkau̯; J sera med sin yviga krans av 2>°r;rnhka, gsg pōrka; 1. NG, J fjädrar kring halsen (om hrus- ställe där något blivit hräckt 1. hanen) 1. med sin fårskinnskrage, till hälvten avnött / Stelle, an som fläktar när han går (om en der etw. einen Bruch hekmnmen myndig honde) — se vidare un hat, geknickt od. halb durchgerie der rå u 'k u -k å n ā k is / mit sei hen ist /; J tät sjuohpaii nålika nem Üppigen Kranz von Hals pår'hkan den liär lasson har hlifedern herumstelzen (vom Kampf vit avnött på somliga ställen och hahn) od. mit seinem Schafpelz börjar ta slut; 2. NG smal stråka kragen, der heim Gehen auf und mellan hreda sel / schmale Rinne ab wippt, einherstolzieren (von (Flußenge) mit stärkerer Strö einem herrischen schwedischen mung zwischen zwei breiten Bauern) — s. auch unter råu'ku- Wasserflächen (Stillwassern) in k ån äkis /; NJ2 se morsk ut 1. einem Fluß/; 3. NG, NJ2 smal resa hörst, som om man ville an landsträckning mellan två sjöar, falla 1. skrämma (om människa ed / schmale Landstrecke zwi 1. djur) / zornig, höse aussehen, schen zwei Seen, Landenge /; widerborstig sein, sich aufbor smal myrsträckning mellan vid sten, sich »pärschen», Haare od. der av torrt land /schmale StrekBorsten aufsträuhen, als oh man ke Moorland zwischen weitausgeanfallen od. schrecken wolle (von dehnten trockenen Landflächen/; einem Menschen hzw. Tier)/; jfr 4. NJ2, J en djup sänka i en pår'jōt). berg- 1. fjällrygg (delar ryggen pårjås NG1 pȯrjos, npl pȯr°- nästan i två delar) / eine tiefe jasah; SG pȯrjos, kom. sg pȯr°- Senke in einem Gehirgsrücken josin; NJ2, J jìȯl'jos, gsg pȯr°josa; (zerschneidet den Rücken fast in

782 zwei Teile) /; 5. SG djup, trång dal / tiefes, enges Tal. spår'hkā, attr. -s NJ sp°r^r°hkä, attr. -s; J sj)°n.rahkä, attr. -s; J2 sp°n,ràkū, attr. -s; 1. (adj.) som sparkar mycket (om ren) / viel (mit den Füßen) ausschlagend (von einem Renntier)/; 2. (suhst.) ren som sparkar mycket / Remi tier, das viel ausschlägt, »aus keilt», »Schläger», »Keiler». pårʿkāl NG1 poᴖrʿkàl; SG pòrʿkäk npl pòrʿkūla; NJ2 poᴖrʿkäl, gsg -a; J pōm̆rʿkàl, gsg -a; hand lande, affärsman / Kaufmann, Ge schäftsmann, Handelsmann. spår'hkalis (attr.) J2 sp°rsrcCkalis (endast attr.); som sparkar mycket (om ren) / gern ausschlagend, »auskeilend» (von einem Remitier). pår hkanipmē NG, NJ2 poᴖrahkanipmē; J p°n.r°hkamp̀mē; ställe där något blivit bräckt, gått av till hälvten 1. hlivit avslitet/Stelle, wo etw. geknickt worden od. an der es halb durchgehrochen od. abgerissen ist. Knick-, Bruch stelle. pår'hkanit NG poᴖrahkanit, SG pŏr ɛhkanit, NJ2 poᴖrahkamt, J 2)°rsruhkanit; gå av (t.ex. om snöre l. rep) / reißen, ah-, durchreißen (intr.; z.B. von einer Schnur od. einem Seil)/; dela sig i två delar (om en framdragande renhjord) / sich in zwei Teile teilen (von einer dahinziehenden Remitier herde). (s)pår'hkat NG poᴖrahkat, NG1 poᴖr"hlcat, NJ2 spoᴖrahkat, J sjŕrлr“hkat; J2 sp°rràkat, 1 sg prs spōrʿkau̯; sparka / ausschlagen, mit den Füßen stoßen.

pår'kē NG pȯrwkè-, NG1 (TL) pȯrɛlcè-; SG pȯr°ko-; NJ2 pȯrɛkĕ, iness. sgpȯrʿlc'en;pȯv°kō- ; i pȯrɛkē, iness. sg pȯrʿkèn; pȯr°kō·; NJ2, J egenskap att vara fullhårig (om ren i sept. 1. okt., då den nya fäl len är fullt utvuxen [jfr p il'sa], om hud, päls) / die Eigenschaft, »vollhaarig» zu sein (d.h. lange, völlig ausgewachsene Haare zu haben; von einem Remitier im September od. im Oktober, wenn die neuen Haare zu ihrer vollen Länge ausgewachsen sind [vgl. pil'sa], von einem Fell, einem Pelz) /; miessē (patsδi) lä pårʿkēn kalven (renen) är fullhårig; NJ2 p å r'ke-miesse ~ pår'ka-miessē fullhårig kalv / »vollhaariges» Kalh/; J pår'kē-miesse id.; NG pårwkēmiioddä, SG, NJ2, J pår' kåmuoddā päls av fullhårigt ren skinn, taget i sept. 1. okt. / Pelz aus »vollhaarigem» Renntierfell, von einem Tier, das im Sept. od. im Okt. geschlachtet wurde; tsäkpår'kē, se särsk. art. / s. hes. Aid. pårʿkē-mānnō NG1pȯrʿlcē-mānnω̄, NG13 pȯo̰ʿkē-mānnω̄, SG 2>ȯrʿkē-mānnω̄; NJ2, J pȯrʿkè-niūnnω̄; augusti månad / August (Monat). pårʿkēstit NG1 pȯrʿkēstit, 3 sg prs -ēsta; NJ2, J pȯrʿkèstit; 1. ryka, stiga upp (om rök) / rau chen, wirheln, zertriehen werden, aufsteigen (von Rauch) /; ryka omkring (om hår) / heriimfliegen, -stiehen (von Haaren) /; NJ2 snovva pårkestij tåppc det steg upp litet rök där; paŕkēstidje kinʿtal rykande ljus / schwelen des Licht/; 2. NJ2 smulas sönder litet om sänder (t.ex. en skorpa) / sich nach und nach zerkrümeln.

783 jag slog (överträffade) honom på skidor. påi-'kōt NJ2, J pȯr°kὼt, 3 sg pårʿkijtit SG pȯrʿkitit; ryka impf pȯrʿkὼi̯; bli pār'kē j die omkring (om hår) / herumfliegen, Eigenschaft von pår'ke bekom -stieben (von Haaren). men, »vollhaarig» werden. pårʿkijtit SG pȯrʿkitit; NG, NJ2 pår'hkōtahttēt J p°n,rɛhkὼtnlitpȯŕki’tit; J pȯrkiUit; 1. gå sön tèt; slita av gång på gång / im der, i stycken (om hårt föremål), mer wieder ahreißen (Irans.) /; smulas sönder / entzweigehen, in kaus. tili pår'hkōtit. Stucke gehen (von einem harten pår hkōtit SG pòrɛhlcω̄tit, NJ2 Gegenstand), (sich) zerkrümeln, poᴖm̀hkὼtit, J p°nl'ɛlü;ὼtit; 1. gå (sich) zerbröckeln /; NG tat lij av på liera ställen 1. flera gånger tat aksjo nåv rassje, påŕkijtij den (snöre, dragrem l.d.) / an mehre yxan var så skör, gick i stycken; ren Stellen od. wiederholt reißen, N i2stampa påŕkijtij limpan smu ah-, durchreißen (intr.) (Schnur, lades sönder; 2. NJ2 dela sig, Zugriemen od. dgl.) /; 2. bli öm, skingra sig (om en hop renar 1. »leinmen», överansträngd av armänniskor, av vilka somliga bli hete 1. rörelse som man ej ar trötta och bli efter) / sich teilen, van vid / durch ungewohnte Ar sich zerstreuen (von einer Gruppe beit od. Bewegung überanstrengt Remitiere od. Menschen, von de werden, dadurch Schmerzen in nen einige müde werden und den Gliedern bekommen /; juolʿnachhleiben)/; cillö părʿkijtij hjor keh pår'hkōtih benen (fölterna) den delade sig. bli ömma (av ansträngningen). pårʿkōtit NJ2pȯŕkὼ’Hit, J pȯŕpår'hkit NG, SG pȯ̆r ɛhkit; NJ2 poᴖrɛhkit, J p°r,rɛhklt\ 1. Slita aV, kω̄htit; strö ut litet i sänder 1. hryta av / abreißen, abbrechen undan för undan / jedesmal ein (trans.) /; aŕpöv p. slita av en bißchen od. nach und nach austråd / einen Faden abreißen /; 2. streuen. dela upp en renhjord på flockar pårʿkutallat NG, NJ2, J pòrʿ(vid renskiljning)/eine Renntier- kuHallat; NG ryka, flyga omkring herde in mehrere Rudel aufteilen i luften helt sparsamt under ett (hei der Renntierscheidung)/; 3. längre tidsavsnitt / während einer (J) pressa sig fram, nå fram till längeren Zeit sehr spärlich in / sich energisch vor-, hinarbei der Luft stäuben, herumstöbern, ten, hingelangen bis, zum Ziele herumfliegen/; pinnitj mnohttakakommen/; pår'hkijiv mån măhk- pe påŕkutallā det snöar helt spar kåi jag pressade mig fram (nådde samt; NJ2, J snöa sparsamt / ganz fram) till målet; 4. (J) slå någon, wenig, ganz spärlich schneien. överträffa någon (i tävling) /jdn på̄rʿkutis NG pȱrʿkim̀tis; NJ2, J schlagen, besiegen, ühertreffen pȱr'k̄uHis, gsg -ā; avslitet stycke (im Wettbewerh od. Wettstreit)/; (av band, snöre, rep, rem m.m.), pår'hkijiv mån tav tjuoi'kamin stump (av något som gått av) / zerbröckeln (z.B. ein Zwieback)/; jfr p å ik ēstit.

784 abgerissenes Stuck, Endchen (von einem Band, Seil, Riemen, einer Schnur), Rest, Stummel (von etw., was abgerissen, abgebrochen ist). på̄rʿkutit NG, NJ2, J pòrkutit; slita av, hryta av på flera ställen l. den ena biten efter den andra (l. om flera subj.) / (an mehreren Stellen od. ein Stück nach dem anderen od. hei Vorhandensein von mehreren subj.) ah-, durch reißen, ab-, durchbrechen, pår'kå̄ se under pår'kē. pår'kålit NG1 pȯr°kalit, pȯr°koht, 3 sg prs pȯr°kal, pȯr°kDl; SG, NJ2, J pȯr°kolit vra (om snö) / stöbern, wirbeln, fliegen (von Schnee)/; NG1 ryka (om rök) / rauchen, wirbeln, herumfahren (von Ranch)/; mnohta pår'kal snön yr; åta vatsāv lä pår'kålam det har yrt ny snö; NJ2 även: = p å r'h k å lil 2. pår hkålit NG pȯiŕhkalit; NJ2, J pȯr°hkolit; J2 pȯroˋkoht; 1. NG slå i stycken / in Stücke schla gen /; 2. NJ2, J, J2 strö ut (en gång 1. litet) / (einm al od. ein wenig) ausstreuen /; pår'hkålah āin jāβoit, vai snohkatabbō sjaddä jnptsa strö i ännu (litet) mjöl, så att vällingen blir tjockare; 3. NG ryka (om rök), ryka omkring (om hår) / rauchen, (heruni)wirheln (von Rauch), herumlliegen (von Haaren)/; NJ2 yra (om snö) / stöhern, wirbeln, treiben (intr.) (von Schnee)/; miwhta pår'hkål snön yr (se även p å r'k ēstit och p år'k ålit). på̄Fkåstit SG jiȯrʿkȯstit; NJ2 ʜʜ, J iʜ; ryka omkring (om hår) / herumfliegen, -stiehen (von Haaren).

pårʿkåtit NG pȯrʿkahtit, ger. II pȯrʿkahtim̀ēn; NJ2, J pȯrʿkohtit; 1. rinna ut (t.ex. ur en trasig säck); ryka (om rök) / herausrieseln, -rinnen (z.B. aus einem zerrisse nen Sack); rauchen, (herum)wirbeln (von Rauch); 2. NJ2 komma farande en i sänder/eins nach dem anderen od. einzeln angelaufen kommen/; te ia h pårʿkåtih pðhtih pätöi akta āiken de där komma spridda en i sänder (om renar). pårʿnēs NG pȯrʿnēs, npl pȯl'6nah, pȯrÖnäsnh; SG pȯrʿnēs, asg pȯrɛnōsciu; NJ2pȯŕnĕs, gsgpȯm̀nō; J pȯrʿnēs, gsg j)ȯr°nō; tånge, den del av en kniv, ett spjut, en ishill l.d., som är inne i skaftet / der Teil eines Messers, eines Spießes, einer Eisstange od. dgl, der drin nen im Heft, Griff, Schaft, Stiel sitzt (die Angel od. der Griffzapfen)/; den del av en tand, som sitter inne i käken / der Teil eines Zahnes, der im Kiefer sitzt (Zahn-[hals und] -Wurzel). pårōs NG pȯnos, asg pȯrrusa; SG pȯrω̄s, asg pornisau; NJ2, J jm̆rω̄s, asg pȯrrusau̯; något att äta / etw. zum Essen. på̄iTanit NJ2, J pöiranit; födas / geboren werden. pål'rē NG poᴖ·rrē, npl poᴖrrlJl; SG porrēɛ, kom. sg pȯ̆r rma; NJ2 poᴖrrē, asg poᴖrrèu̯; i p°r\r̆rē, kom. sg j)°r^rri}n; flotte / Floß /; NG även: stor båt/auch: großes Boot. pårrē NG pȯr̆rē, gsg poiǹ (bet. 1); pȯrrē, gsg poì·ē (bet. 2); NJ2, J pȯrrē, gsg porē\ 1. NG, NJ2, J högsta punkten på något (t.ex. på en herg- 1. fjällrygg, kulle 1. på eU kuperat landområde); även

785 fig.: höjdpunkt, se miella-pårrē under m ie lla /der höchste Punkt von etw. (z.B. eines Bergrückens od. einer Hochgchirgskette, eines Hügels od. eines kupierten Gelän des), auch hildl.: Höhepunkt/; NG slät fjällrygg / ahgeflachter Ge birgsrücken/; 2. NG, NJ2, J kant på föremål /Kante an Gegenstän den /; jfr -pårâk; āimēn lä kðl'må pdrē (sko) nålen har tre kanter. pårrē NG pȯrrē, iness. sg po ren ; NJ2 ʜʜ, J 1K; yxhål / Öhr, Auge, Haus der Axt. pårrē NG pòrrē, n[)l pȯrē; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; horr (näpär) / Bohrer. pårrē, attr. -s NJ2, J p ȯ m , attr. pȯr̆r ìs; som har benägenhet att hitas (om hund) / bissig (von einem Hund). påire NG8 *pm̀rē; NJ, J pȯŕrē; ätande (pte prs), som äter / es send, fressend (part. präs.), wer ißt /; nihta-p. »penningätare», en som åtnjuter hög lön utan att gö ra motsvarande nytta / »Geldfresser», einer, der ein hohes Gehalt bekommt, ohne eine entspre chende Arbeit zu leisten. pårråiipmē NG pȯrralip̀mm̀, NJ2, J pȯrrolip̀mē; förmörkelse / Verfinsterung, Verdunkelung /; māimδ-p., pelvē-p., se resp. mānnō och pei'vē. pårrålit NG pȯì·rolit; NJ2, J pȯrrolit; NG hli (av)nött genom friktion (t.ex. om dragrem) / durch Reihung (ah)gescheuert, verschlissen werden (z.B. von einem Zugriemen)/; jfr pårråsit; NJ2, J äta i hast / in Eile essen. 50

pårråiuvvat NG, NG1 pȯrraluwwat; SG pȯrroluvvat; NJ2, J pȯrroluicwat; 1. = pårråsit 2; 2. NG, J (ej NJ2) hungra / (nicht NJS) hungern /; se under kåi'hk ål uv va t; 3. förmörkas (eg. upp ätas; om solen och månen; jfr m ān n ō-p årrålip m ē, p e ivē-p.) / sich verdunkeln, verfinstern (von der Sonne und dem Mond; eigll.: aufgefressen werden; vgl. m ān nō -p å rrå 1i p mē, pei v ē-p.)/; männö pårrðhivvä det är månförmörkelse / es ist Mondfinster nis. pårråm NG1 j)ȯrmm, NG13pȯgo̰am; NJ2, J pȯrroni, gsg -a; ätan de, måltid (vanligen hrukat i sam mansättningar:) mat-, måltids- / Essen (als Handlung), Mahl zeit (gewöhnlich in Zusammen setzungen:) Eß-, Mahlzeits- /; pårråm-asto tid till att äta/Zeit zum Essen /; pårrăm-jnhkamus måltidsdricka / Getränk heim Es sen/; pårråm-jnkāstaìika matsup/ Schnaps, der zum Essen getrun ken wird /; pårråm-kuollē matfisk / Fisch zum Essen ( = frisch zu verhrauchen) /; pårråm-nārrē så mycket som behövs till en måltid / so viel, wie zu einer Mahlzeit erforderlich ist, Portion zum Sattwerden /; pårråm-pāllē nialtillfälle, måltid / Gelegenheit zum Essen, Mahlzeit /; pårråmpatsöi inatren, ren som skall slak tas och ätas upp / Proviantrenn tier, Remitier, das geschlachtet und gegessen werden soll/; NG13, NJ2 (ej J / nicht J) pårråm-viwimen lä (säges om slaklren när den inte har något fett på ryg gen, men annars är så fet, att

786 den kan ätas) / (so sagt man von p å/h ei etw. Wirkung haben, hei einem Schlachtrenntier, wenn es etw. verfangen /; slii'hpa pårrå kein Fett auf dem Rücken hat, nijpēv slipstenen hiter på kniven / aber sonst so fett ist, daß es der Schleifstein »greift» hei dem Messer, tut Wirkung, das Messer gegessen werden kann). pårråmui SG pȯrronmj; NJ2, J nimmt den Schleifstein an. pȯrromui̯, asg pȯrromuhàu̯; mat; pårrå̄tit NG pȯrrätit; NJ2 ʜʜ, något att äta / Essen (als Stoff); J ʜl; p. natä slå fast skaftet i yxhålet (pårrē) / den Stiel in das etw. zum Essen. pårråmus(j) NG pȯrranms̄, asg Axtöhr (pårrē) hineintreiben. par'sjōt NG1 pὼŕs̄ω̄t, neg. pȯrʿpȯrramuˋsā; NJ2, J pȯrrotnus, gsg s̄ὼ; SG pȯrɛšω̄t; NJ2pȯr°s̄ω̄t, neg. -ā; = pårråm ui. pårråsit NG pȯrrasit; NJ2, J pȯrʿs̄ω̄; J pȯr°šὼt, neg. pȯršω̄ ; pȯrrosit; 1. ätas, förtäras / geges forsa, sjuda, skumma (om fors); sen, verzehrt, aufgezehrt werden/; sprnta (upp) / strömen, strudeln, 2. ta slut genom förtäring (om swallen, schäumen (von einer mat) / aufgezehrt, aufgegessen Stromschnelle); auf-, emporsprit werden, alle werden /; hli (av-) zen. nött genom friktion (t.ex. dragpår'stō NG poᴖrm̀tω̄, iness. sg rem) / durch Reihung ahge- poᴖm̀stὼn; SGpȱrstω̄; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; scheuert, verschlissen werden farstu, förstuga / Hausflur, Diele, (z.B. ein Zugriemen)/; jfr pår- Flur. rålit. pår'hta se under pår'htĕ. pårråsuvvat NG pȯrrasuivwat; på̄r'htē ~ pår'hta NGpoᴖr^htă; NJ2, J pȯrrosuivwat; = p å r r å s i t. NG1 *poᴖrŝɛHē, npl poᴖrʿtēh; SG pårråt NG pȯrrat, 1 sg prspo- pòrɛhtēɛ; NJ2 poᴖrɛhtē, asg poᴖrʿram; NG4 3 sg prs pȯrrā, NG5 tèu̯; J p°r,rɛhtē, gsg p°r>rʿtē; liten pȯrrō; NG 1 pl. impf pòrāi̯ma; korg av näver / kleiner Korb aus NG10 ahess. pȯrāhk; SG pȯrrot; Birkenrinde/; piessē-p. näverryva NJ2, J pȯrrot, 1 sg prs pȯwu̯ ; / kleine Schachtel, Kästchen aus 1. äta; äta upp (sitt hyte; om Birkenrinde. rovdjur) / essen; auffressen (seine pår'tēt NG pȯrɛtèt; SG pȯrɛtēt, Beute; von Rauhwild)/; pieŕkov ptc prt pȯrɛtōm; NJ2pȯrɛtèt, 1 sg p. äta kött / Fleisch essen/; påmk prs pȯrʿtàu, pȯrtòu̯; J pȯrɛtēt, 1 årröt vara utan mat, fasta / ohne sg prs pȯŕtàij, ptc pass. pȯŕtȱhEssen sein, fasten /; 2. hita (om tum; sätta, ställa, lägga (i rad hund, lus, loppa); sticka (om 1. efter vartannat) / (in einer mygg) /heißen (von einem Hund, Reihe od. nacheinander) hinset einer Laus, einem Floh); stechen zen, -stellen, -legen/; lassa (t.ex. (von einer Mucke) /; 3. riva (om i släde 1. båt), trava, lägga i hög rovdjur) / reißen, zerreißen (von / einladen, verstauen (z.B. in ei Rauhtieren) /; 4. förtära (rost för nen Schlitten od. in ein Boot), tär metall) / (zer)fressen, anfres- (auf)schichten, aufstapeln, aufsen (Rost zerfrißt Metall)/; 5. hita häufen.

787 pår'tōt NJ2 pȯr°tὼt; J pȯr°tω̄t, hungern (meistens in geistlichen Gesprächen und in der Literatur). 3 sg impf poŕtω ̀i ̯; = p å r 'tē t. pål'å̄stuvvat NG pȯrästmowat; pår'vå- NG1 Iʜ; SG pȯr°vo- ; NJ2, J pȯr°wo-; p.-pier'kō kōtt av bli utfiskad (om fiskevatten) / en ren som dödats av rovdjur/ ausgefischt, leergefischt werden Fleisch eines von Rauhwild ge (von Fischgründen)/; jno pårāstuväi, ij tas van'tarn mike det töteten Remitiere. pårå̄ituvvat NG pȯrāi̯tuwwat, har hlivit utfiskat, ingenting fast -tuivwut; SG pȯrejil'uu̯u̯at; NJ2, J nar mera (i näten) / es ist (alles) porōi̯tuwivat; hh uthetad, harbetad leergefischt, man bekommt nichts (om betesmark) / kahlgeweidet, mehr in die Netze. ahgeweidet, ahgeäst werden (von pårå̄t NG pȯrät, 3 sg impf pȯräi̯, ger. II pòrämin; NJ2 iʜ, einem Weideland). -pårå̄k NG -pȯrāhk; NJ2, J -pȯ- J iʜ; borra / boliren. pål'å̄tahkēs NG pȯrātahkēs, SG w hk; -kantig / -eckig /; nieljē-p. pȯrōtahkēs; NJ2, J pȯrōχ̆'tahkès, npl fyrkantig / viereckig. pårå̄k ahess. av pårråt (se -htahkkah, pred., attr.; som har benägenhet aU nafsa och hitas / d. o.). pårå̄iatj NG ʜʜ; SG pȯrolatš, gern schnappend, hissig/; NG npl pŏrŏiat't'ša; NJ2 ʜʜ, J iH; även: glupsk / auch: gefräßig, ånta-påralattjah de rika gubbar gierig. na förr i världen / die reichen pårå̄tallat NG pȯrähtallat ; NJ2, Kerle (tonangehende Männer) J pȯrōhtallat ; hli biten / gebissen von früher !; miella-påràlatj, se werden /; påratall'w påtnakij jag blev biten av hunden; J även: under m iella. pårå̄ltahka NG pȯral'tahk, SG ätas (om mat) / auch: gegessen pȯiŭlta; NJ2 iʜ, J ʜʜ; något att werden (von Essen) /; jiiopmo beta (för renen) / etw. zum Äsen påratalāi kiesēv tjatä fjällängs syran åts (1. man åt Ij.) hela (für die Remitiere). pårå̄m NG pȯram, gsgjiȯrāina; sommaren. NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; pamm(-vistē) (en pårå̄tahttēt NJ2, J χ)ȯwbtahttńt; mörk lav) / (eine dunkelfarbige 1. J hespisa, låta äta / bekösti Flechte). gen, jdn speisen, jdn essen las pårå̄nis NG1 pȯronis; NJ2 ʜʜ, sen/; 2. NJ2, J vara ätbar, kunna ätas / eßbar sein, gegessen wer J lʜ; ätlig / eßbar. pårå̄stit NG pȯrāstit, 3 sg prs den können /; påråtahttäk är den -sta; NJ2, J pȯrōstit, 3 sg prs ätbar? 3. J låta svetsa (kaus. till pȯms äta i all hast / in aller Eile pårätit, se följ. artikel)/ schwei essen. ßen lassen (kaus. zu pårätit, pårå̄stuvvat SG pȯrōstuwat; nächstes Stichwort). NJ2, J pȯrōstutcwat; vara hungrig; pårå̄tit NG pȯräHit, 3 sg prs även: hungra efter något (mest pȯrāht; NG1 3 sg prs pȯräH, pȯi andliga samtal och i böcker) / rōht ; NJ2, J pȯrōhtit, 3 sg prs hungrig sein; auch : nach etw. pȯ̆rōht ; 1. ge att äta, låta spisa;

788 mata (barn), tugga maten åt barn / zu essen geben, essen lassen; (Kinder) futtern, päppeln, das Essen für ein Kind vorkauen /; 2. muta (medmat; jfr tu ol'k ōt); hjälpa, understödja / (mit Essen) bestechen (vgl. tu o l' kōt); hel fen, unterstützen /; NG p. patnaka »låta hunden bita», se ge nom fingrarna, fastän ens hund hiter andras renar, ej göra något åt saken / »den Hund heißen las sen», sich dumm stellen, wenn der eigene Hund fremde Remi tiere heißt, und nichts dagegen tun /; 3. vara äthar, dnga alt äta /eßbar sein, zum Essen taugen/; kal tat ju r pårät nog duger det ju (nätt och jämnt) att äta; 4. NJ2, J gräla, gnaga på någon (ack.) / jdn auszanken, schelten, an jdm herumnörgeln (acc.)/; ja tån akev mu taina påratah och du grälar jämnt och ständigt på mig därför; 5. NJ2, J svetsa ihop / zusammenschweißen /; p. aktij ruontijt svetsa ihop järnstycken / Eisenstücke zusammenschwei ßen. pårå̄tit NGpȯrātit, NG1pȯrȱtit; NJ2, J pȯ̆m tit; äta, intaga måltid, spisa (företrädesvis om flera suhj.) / essen, eine Mahlzeit einnehmen, speisen (vorzugsweise von meh reren suhj.). på̄s ētit NG, NJ2, J poᴖsē'Hit; stiga upp (plötsligt, hastigt ur sömnen 1. från sovplatsen) / (plötzlich, schnell aus dem Schlaf od. vom Schlafplatz) aufstehen /; p. pajäs id. påskē NG13 2)o'’s̀kē; SG pos̀kē, asg pōskēu; NJ2 poᴖs̀kē, asg poᴖskèu̯ ; J p°ns̄kē, gsg pòᴖskĕ; NG13

‘fothlad / Fußsohle (des Mittel fußes), »Fußhlalt» /; SG, NJ2, J häl (på fot, sko) / Ferse, Hacken (eines Fußes, eines Schuhes). påskit SG, NJ2pòšÄ*f; J pŏs ht; samla påskå / påskå sammeln. påskå NG1pȯska; SG, H posskc); NJ2 pȯs̀ko, asg pȯskou̯; J pȯško, asg pȯskou̯; hlomstängeln i Angelicaörten / der Blütenstengel der Erzengelwurz (Angelica archangelica). påsk(ån)-åi'vē NG1 pȯs̀k-m̀ìvē, SG pȯsk-òivēɛ, NJ2 pȯskon·oᴖi̯ɛvē, J piȯskoin)-°ni̯ɛvē; hlomknoppen i Angelicaörten (jfr nupāk) / die Blütenknospe der Erzengelwurz (vgl nupāk) /; NG1 Angelicahlomma / Erzengelwurzhlüte. påskåtahka NG pȯskahtahk, SG poskohta, NJ2 pȯsko'Hahka, J pȯško'Hahka; stingande värk, styng, håll / stechender Schmerz, Ste chen (Seitenstechen) /; NG läm påskatakäis jag har styng. påskåtit SGjpȯskotit, NPpȯs̀k otit, J pȯškotit; SG (opers.) det sticker (utan ohj.) / (unpers.) es sticht, ein stechendes Gefühl ist da /; NJ2, J sticka (t.ex. hjörn, järv, varg med spjut) / (mit einem Spieß) stechen, erstechen (z.B. einen Bären, Vielfraß, Wolf). påsōtit NJ2pȯsω̄i̯Hit; låta (t.ex. en härk) pusta ut (vila) / sich verschnaufen (ausruhen) lassen (z.B. einen Renntierochsen). på̄ssārit NJ2po'ᴖssārit, J poˋᴖssàrit; p. pajäs stiga upp (ur söm nen 1. från sovplatsen) / (aus dem Schlaf od. vom Schlafplatz) aufstehen. påssit NG pȯs̀sit, NJ2 pȯssit, J

789 pȯs̀s it; 1. NG, J blåsa (om vin d en )/wehen, blasen (vomWind)/; 2. NG, NJ2, J hlåsa ut (t.ex. ett ljus) / aushlasen, auspusten (z.B. ein Licht) /; hlåsa på (elden) / (das Feuer) anhlasen, anfachen/; p. tålä hlåsa på elden; 3. NJ2, J pusta ut, vila ett slag / sich ver schnaufen, sich verpusten, ein Weilchen ausruhen. påssitit NJ2, J pȯssitit; pusta ut, vila ett slag / ausschnaufen, (sich) verschnaufen, ein Weil chen ausruheл. påssitit NG pȯssihtit; låta (härken) pusta ut ett slag/(den Reniitierochsen) ein Weilchen ver schnaufen lassen. påssjānit NG1 p d'’Tśànit, SG pòššānit, NJ2 poᴖs̄s̄änit, J p nrs̄š ànit; flytta sig närmare peissjö / näher zum ixìssiō heranrucken (intr.). påssjo NG poᴖss̄ω̄, iness. sg poᴖš́s̄ὼn; NG1 pωjss̄ὼ, iness. sg jyoᴖsὼn; SG poššω̄, gsg pòšŏj; NJ2 poᴖss̄ω̄, iness. sgpòᴖTśὼn; Jp°nš́šω̄, iness. sg pδėʿ'ššω̄n; innersta delen av en kåta (där man har husgerådssaker, matvaror o.d.) / der innerste Teil eines Lappenzeltes (der hinter der Feuerstelle und gegenüber der Tür gelegene Platz, wo die Küchengeräte, Eßwaren u. dgi. untergehracht sind)/; påssjo-kiehtje in re delen av en kåta, »påssjoändan» / der innere Teil eines Lappenzeltes, das »påssjōEnde»/; påssjō-hiol'tŏ den del av golvet (marken) i kåtan, som är närmast omkring påssjo / derje nige Teil des (Erd-)Bodens im Zelt, der påssjo am nächsten ist/; påssjo-skārrō, se skārrō; påssjo-

tsagge den stång som står mitt för påssjo mot de därvarande åtndns-stängerna / p.-ts. die Stange, die gerade im Rücken von påssjo gegen die åtnåm̀s, die Bogen stangen, gestemmt ist. påssjōlij (adv.) NG poᴖˋss̄ὼli, NJ2 poᴖTśὼlβ, J ponń̀šćjlij; längre in, närmare mot påssjo / weiter hinein (ins Zeltinnre), gegen påssjo, näher an påssjo heran/; manäh p. gå närmare åt påssjo till! påssjōlin (adv.) NG poᴖs's̄ὼlm, SG poššω̄lin, NJ2 poᴖTśὼlin, J jionš́šὼlm; längre inne mot påssjo, närmare p. / weiter drinnen im Zelt, näher hei påssjo /; (NG) längre inifrån påssjo / von wei ter drinnen, von tiefer drinnen her (näher von påssjo her). påssjōiis (adv.) NJ2 poᴖTsὼlis, J pord̀sšὼlis; längre inifrån påssjo / von weiter drinnen, von tiefer drinnen (näher von påssjo her). påssjōmus NJ2 poᴖssω̄mus, J pō^ššὼmus; som är (helagen) när mast påssjo / påssjo am nächsten gelegen, unmittelbar hei påssjo befindlich. påssjōp NG, NJ2 jìoᴖssὼp; J jm̆^ššὼj) ; som är närmare påssjo / näher hei påssjā befindlich /; påssjδp åtēm-sadjē den sovplats som är närmare p. / der Schlaf platz, der näher hei påssjo liegt /; (iness. sg, adv.) påssjöpnn när mare påssjo / (auf einem Platz) näher bei påssjo /; (ill. sg, adv.) påssjopnt'i) till en plats närmare påssjo / auf, an einen Platz näher hei påssjo, näher an påssjo heran. påssōiidjē se tå llå-p . under tållå.

790 påssōt NG pȯssὼt, SG pȯssω̄t; Person (nicht die, für die man NJ2, J pȯssω̄t, 1 sg prs posω̄w; sie liielt) /; NG13 påstō tjăd dakij 1. blåsa (om vinden) / wehen, njiellat få något i vrångstrupen blasen (vom Wind)/; 2. blåsa, / sich verschlucken, etw. in die blåsa ut (med munnen liera unrechte, falsche Kehle hekomgånger) / hlasen, ausblasen, aus- men. pusten (mit dem Munde, wieder pästök (pred.) NJ2 pòᴖstὼbk, holt) /; 3. blåsa på / an-, aufbla- J2 pòᴖstω̄bk; oriktig, orätt, felak sen, anfachen /; p. tălā blåsa pä tig (inte råtta), galen / unrichtig, elden / das Feuer aufhlasen, an- unrecht, falsch (nicht der rechte), fachen /; 4. hlåsa av / ah-, weg-, verkehrt /; talē så tal litj tū räi'na; fortblasen /; vuojav p. hlåsa av kähtjah riektal — ij läh tat inü fettet (som ligger ovanpå spadet) räi'na-, påstök lä tat det hår är / das Fett (das auf der Fleisch nog din ren; se efter riktigt! — brühe schwimmt) weghlasen. nej, del är inte min ren; det år påsta NG poᴖštei; NJ2 ʜĭ, J ʜʜ; en fel en. = påsti, påu'stå. påstōt (adv., pred.) NG poᴖs̀tω̄k påstēt NG pȯstèt, SG pȯsstēt; SG pòsstω̄t, NJ2 poᴖštὼH, J p°r\šNJ2 pȯštĕt, 1 sg prs pȯstàu̯ ~ pȯstou̯; J pȯštēt, 1 sg prs pȯstàu ~ tὼt; oriktigt, på tok, bakvänt / pȯstbu̯, 3 sg prs poStö; 1. sticka verkehrt, verdreht, unsinnig, am (om gelingar), hita (om ormar) unrichtigen Ende/; tät lä ālhi p. / stechen (von Wespen), heißen det liär är alldeles på tok, oriktigt. påstår-pal'va NG npl pòstar(von Schlangen)/; 2. stöta någon (t.cx. genom olämpligt tal)/jdn palvab, SG npl pȯstōr-pàlva, NJ2 verletzen, kränken (z.B. durch pȯstor-pak'va, ,1postor-jial·'va; NG, unangebrachtes Gerede)/; te l tat SG (plur.) stora molnhopar / påstētnm juoka kielēs-sākai tjatā (plur.) große (aufgetürmte) Wolhau har hlivit slött genom några kenhallen, Wolkenherge /; NJ2, J stort cumulusmoln/große Kumu lögnaktiga uppgifter. påsti NG jìȯ̆s̀ti; NJ2 ʜl, J ʜʜ; luswolke (Haufenwolke). post (brev m.m.) / Post (= Post påstårʿtit NG pȯstarʿtit, SG pȯssendung, Briefe u. a. m.). tδrtitì NJ2 Iʜ, J Iʜ; 1. (opers.) påstō (attr.) NG pòᴖstὼ, NG13 det hlir påstår-palvali / (unpers.) pöästm̀ SG pòstω̄, NJ2 pòᴖstω̆; J, es hallt sich zu påstår-palvali /; 2, J2 pǟ̭ᴖstω̄; oriktig, orätt, fel, ga NG riekta-pe tat påstarta lian len / unrichtig, unrecht, falsch, ser ut som pastår-pal'va (säges fehlerhaft, verkehrt/; pästδ sähka om en som här en så väldig felaktig nyhet / unrichtige, irrige börda, att han själv knappt syns) Nachricht /; påstŏ-jupmel (J) av / er sieht aus wie eine dicke gud / Abgott, Götze /; J påstö- Wolke, påstår-pal'va (sagt man almatj, NG, SG, NJ2 påsl(ō)-ul- von jdm, der eine so große Last mntj fel person (ej den man tog trägt, daß man ihn selber kaum honom för) / unrichtige, Unrechte sieht).

791 påsun J pȯsun, gsg -a; = påsutahka. påsutaddat NJ2, J pȯsutaddat; pusta ut ( = vila) / (sich) ver schnaufen ( = ausruhen). påsutahka SG pȯsuhta; NJ2, J pȯsuhtahka; hlåshälg (att hlåsa liv i elden med) / Blasehalg (zum Anfachen des Feuers). påsutallat NG, NJ2, J pȯsuhtallat; (frekv. av p åsōtit) låta (härkarna) pusta ut (genom att göra ett uppehåll i körningen) / (die Renntierochscn) sich ver schnaufen lassen (indem man auf der Fahrt eine Rast macht), påsutit NG, SG, NJ2, J pȯsutit; 1. pusta och flåsa; pusta ut (= vila) ett sla g /schnauben, schnau fen und keuchen; (sich) ein Weil chen verschnaufen (=ausruhen)/; 2. blåsa litet då och då (t.ex. på elden) / hin und wieder ein we nig hlasen (z.B. auf das Feuer)/; p. tålä hlåsa på elden / das Feuer aufhlasen, anfachem påså̄tahttēt NGjyȯsātahttèt', NJ2 ʜʜ; J pȯsōtahttēt; — p å su tallat . påså̄tit NG1 jìȯsātit; NJ2 ʜʜ; J pȯsōtit; 1. plötsligt hlåsa till (om vinden) / plötzlich aufkommen, aufspringen, zu wehen anfangen (vom Wind) /; 2. hlåsa ut (t.ex. ett ljus) / aushlasen, auspusten (z.B. ein Lieht)/; 3. (NG) pusta tili ett tag/einmal pusten, hlasen. på̄hta lit NG pòᴖlitat̆it, NJ2pȱhtalit, J pōhtalit; komma då och då (om liera suhj.) / hin und wieder kommen (von mehreren suhj.). på̄tāltahka NG1 poᴖtāltahk, iness. sg -ltakān; SG pōɛtālta, iness.

sg -ltakāii; NJ2 pòᴖtāl'tahka; J pǟ̭ᴖ täl'tahka; 1. stället man först kommer till, när man kommer till bestämmelseorten / die Stelle, zu der man zuerst kommt, wenn man den Bestimmungsort er reicht /; SG patālta-hāi'ma den gård man först kommer till (vid ankomsten till en ort) / der Hof, zu dem man (hei der An kunft am Bestimmungsort) zuerst kommt /; J tat nnna tåpatj lā patāl'taA'ōл den lilla stugan är den första man kommer till (vid ankomsten till orten); NJa pătāl'tak-kahte den första kåtan osv. (se ovan) / das erste Lappenzelt, zu dem man kommt usw. (s. oben) /; 2. NG1 ankomstmåltid, den första måltiden efter ankoms ten / Ankunftsmahlzeit, die erste Mahlzeit nach der Ankunft. på̄tanit NJ2jpȱtanit, i pò6tanit; komma sig upp, repa sig /wieder in die Höhe kommen, sich erho len, sich wieder herausmachen /: sån patanij pajās hadjövuotas han kom sig upp (repade sig) ur fat tigdomen. på̄tātallat NG j)òᴖtāhtallat, SG pōttāhtallat, NJ2 pòᴖtaHallat, J pōHāhtallat\ 1. råka ut för, råka i, bli överraskad av (med illat.) / betroffen werden von, geraten in, überrascht werden von (mit illat.)/; NG p. näutijti råka ut för rov djur / auf Rauhtiere stoßen, von Rauhwild angefallen werden /; 2. hli ertappad / ertappt, erwischt werden/; jfr p åh 11u ta l la t, p å h t t u t .

påhtē NG ess. pȯh̀tèn, SG ess. pȯhtēn; NJ2, J pȯhtē, asg pȯtēu̯ ; svullnad / Geschwulst, Geschwol-

792 lensein /; NG, SG påhten lä, J überkochen lassen /; kaus. tili p åh tâsit. påten lä är svullen. på̄htct NG1 poᴖhtbt, NG3 1 sg på̄hlēm NG, J poᴖhtem; kom mande (suhst.), ankomst, vanli prs po°täm, NG1 3 sg impfpȱtij, gen i sammansättningar: miiä NG8 3 pl. kond. pòᴖtălun; SG påhtĕm-vanäs den båten vi kom- pōɛhtēt; F pòryjtēt ~ pōᴖ·/Jtēt, 1 sg mo i / Kommen, Ankunft, ge prs pòᴖtàii~ pōᴖüu̯, 3 pl. prspǟχtî; wöhnlich in Zusammensetzungen: NJ2 pòᴖìitēt, 1 sg prs poᴖtàu̯; J 3 sg impf miiā p.-v. das Boot, Schiff, mit pɔ̀ᴖhtēt, 1 sg prs pȱ t ij; 1. komma, ankomma/kom dem wir ankamen /; påhtēm-almen, ankommen /; pateh udni mit matjah folk som anlänt / Leute, die angekommen sind; Neuange lusä kom till mig i dag! viwi'misij pålitä kommer till synes, kommene. blir synlig, uppenbar / erscheint, påtēn se under påhtē. kommt zum Vorschein, wird påtēs NJ2, J pȯtēs, iness. sg sichtbar, otTenhar/; vuoi'misin pȯtōsm; hottenis i en hack, där pålitä id.; 2. komma på, belöpa det är grunt; översvämning på sig till / zu stehen kommen auf, grund av sådan bottenis (om sich belaufen auf/; J patitj täiuk hösten) / Grundeishildung in ei pnorak låa'takij hadde akta nem Bach an einer seichten tjanhtē kråiinå pai'hkĕ priset på Stelle; Überschwemmung infolge en god kåtaduk kommer på om von derartigem Grundeis (im kring 100 kronor / der Preis für Herbst)/; påtes-jåhkå häck som ein gutes Zelttuch belauft sich är frusen i bottnen och därför auf ca. 100 Kronen, ein gutes svämmar över / Bach, dessen Zelttuch kommt auf ca. 100 Kro Sohle gefroren ist und der daher nen ( zu stellen) /; 3. stå att få austritt/; jåhkå lä påtåsin bäcken för (till ett pris av) / sich be är som ovan. kommen lassen, zu haben sein für (um einen Preis von)/; NG påtēstit NG1, SG, NJ2, J ≠ tēstit; 1. (opers.) det svämmar ij varra-tjåi'vē pateh knouhüjn över på grund av hottenis (i bäck literijn inte får man en blodmage om hösten) / (unpers.) es macht för 2 liter (mjölk); 4. bli / (elw.) (infolge von Grundeis) überflie werden /; NG påhtä-kii müne ßen, austreten (ohj.: ein Bach im rnohtelatj hlir jag någonsin Herbst) /; påtestij jåkåv häcken svensktalande? nnnēh tah pahtih svämmade över (på grund av de hli för små; 5. beträffa, an hottenis) / es trieb den Bach üher belanga / (an)belreffen, anbelan die Ufer, ließ ihn üherlließen, der gen/; NG1, NJS mi tasi pålitä vad Bach trat aus (infolge von Grund den saken anbelangar / was diese eis) /; 2. J (ej NJ2) breda ut sig Sache betrifft/; 6. komma tili att (t.ex. om en renhjord) / sich aus- /dazu kommen (Gelegenheit dazu breiten (z.B. von einer Renntier bekommen), zu /; NJ2 tån patäh herde)/; NG1 låta koka över/ tav vuoi'jìēt du kommer att få se

793 det/du wirst es zu sehen bekom litet / ein wenig melken, (trans. wie intr. = auch:) ein wenig mil men, es sehen können. påtijtit NG, NG1 pȯtβtit; SG chen, Milch gehen /; 3. vrida ur pȯtltit, NJ2pòtt'tit, J jiötiUit; bre (vatten) / (Wasser) auswindem da ut sig, skingra sig, skingras ausringen /; piktasijt p. vrida vatt (i små flockar; om renhjord; NJ2 net ur (tvätt)kläderna / Wäsche även om en hop människor) / auswinden, auswringen. sich aushreiten, sich zerstreuen, påhtjēt NG pȯh̀t'š́èt, 2 sg imp. ; (in kleinen Rudeln) auseinander pȯt’š́ē l; Vp>ȯyjt'š́ēt, 3 sg inipf laufen (von einer Renntierherde; NJ2 pȯht'š́ēt, 1 sg prs pȯt'š́ōu̯; J NJ2 auch: sich verlaufen, sich pȯht'š́ēt, 1 sg prs pȯt'š́āu̯, pȯt'š́ōu̯; zerstreuen, von einer Menschen 1. klämma, pressa, pressa ut (t.ex. menge) /; tuon sijta ällo lā påt̆ij- saften ur här, vasslan ur osttam den andra hyns hjord har ämnet) / drucken, pressen, ausskingrats; påtijtijme, kåsa kuhtik pressen (z.B. den Saft aus Beeren, vuol'kijme vi skingrades och foro die Molke aus dem Quark [Top fen, Weißkäse]) /; kärna påhtja var och en åt sitt håll. påhtjār NG pȯh̀t'š́ar; NJ2 ʜī, skon klämmer/der Schuh druckt/; J ʜʜ; mjölkare, en som mjölkar 2. mjölka (trans. och intr.) / mel ken (trans. wie intr.), milchen, / Melker, einer, der melkt /; = Milch gehen /; al'töv påhtjet mjöl påhttjē. spå̄htjēk NG1 nsg spoᴖht'š́èhk- ka en renko; alto påhtja renkon pǟttē, npl spoᴖht'š́èhkah; NJ, J npl mjölkar (jfr m iel ' hkōt); NG spòᴖM'š́ēhkah\ provisorisk klövje- manäh påhfjemin käihtsait gå och sadel av vidjor / hehelfsmäfiiger mjölka getterna! Tragsattel (Saumhogen) aus Weipåhtjå̄sit i pȯht'š́ōsit; klämmas, deugerteu. pressas ut / (her)ausgedriickt, -ge påivtjēm NG8, NJ2, J pȯht'š́ē m; preßt werden. mjölkande (suhst.), mjölkning/ spå̄tna NG spbᴖtna, iness. sg Melken /; antal påhtjēma före spoᴖnan; NJ spȱtna, iness. sg spȱmjölkningen /v o r dem Melken/; nan; J spōtiia; J2 spötna, gsg maŋēl påhtjēma efter mjölkningen spōna; tunt, men hårt snötäcke / nach dem Melken /; påhtjem- (ej skare) / dünne, aber feste påddå tiden medan mjölkningen Schneedecke (nicht Harsch pågår / die Zeit, in der gemolken schnee)/; spatna-jau're sjö med wird, Melkzeit /; påhtjēm-sjnoh- spatna på isen / See, auf dessen pan kasttöm att användas vid Eis spatna liegt/; J2 även: glatt mjölkning / Wurfleine, die heim is (utan snö) / auch: glattes, Melken gehraucht wild. schneefreie Eis/; NG, NJ spånan påtjēstit NG, NJ2, J pȯt'š́ē stit; lä jau're sjön har ett tunt, men 1. klämma, pressa ihop (i hast 1. hårt snötäcke på isen (jfr spadlitet) / (schnell od. ein wenig) na, spådnå). zusammendrucken, -pressen) /; 2. påtnēt NG, NG1 pȯt'̀i ièt, 2 sg mjölka (intr. och trans.) något imp. pȯnēl; SG pȯtnēt, 1 sg prs

794 pȯnōu; NJ2 pȯt'̀Hnèt, 1 sg prs pȯnāu̯, pȯnōu̯; J pȯt'̀Hnēt, 1 sg prs pȯnōu̯, 3 sg prs pȯt'̀ Dnō\ spinna sentråd, genom vridning foga samman ändarna av sentrådar till en enkel sentråd j Sehnenfa den spinnen, die Sehnenfasern (der zerschlissenen Sehnen) zu einem einzigen Faden zusammendrehen /; spinna garn (på spinn rock) / Garn spinnen (auf dem Spinnrad). sjpå̄tnjat NG ˋs̄pòᴖt'̀ ń a t; NJ2 spȱt'ńat, 3 sg impf spȱimi̯; J špōt'hat; J2 špōt'ńat, neg. špōŕm; vina i luften (om vidja, piska, töm etc.) / durch die Luft pfeifen, schwirren (von einer Gerte, einer Peitsche, einer Leine etc.). sjpå̄tnjatit NG ʜʜ; SG spòttńatit; NJ2 IH, J ʜl; = sjpånjāitahttēt. påtnjātj NG poᴖt'̀ ń āš́; SG pottńātš, NJ2 poᴖt'ǹāš́; J jŕri̭' ńāš́, gsg p°rd̀'nāt'š́a\ gubbe; gift man (hur ung som helst) / Alter, der Alte; verheirateter Mann (heliehigen Alters). påtnjē NJ2, i pȯt'ńē, asg pȯmu̯\ = påtnjō. påtnjō NJ2, J pȯt'ńω̄, asg pȯǹω̄w; knöl 1. ojämnhet i virkesved / Knorz, Knorren od. Uneben heit im Werkholz. påtnjōt NG1 iʜ; SG pȯttńut, men 1 sg prs pȯń̀ūou; NJ2 iʜ; J pȯt'̀ń ω ̄t ; SG sno en tråd (kär'tot tvinna ihop två trådar) / einen Faden drehen {kär'tot zw ei Fä den zusammendrehen, -zwirnen)/; J = påtnjåt. påtnjōt (adv.) NG, NG1 pȯi'r̆iὼt; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; = p å d n jō t.

påtnjålit NG1 pȯi'ńalit; NJ2, J pȯt'̀ ńoht; vrida om (ett varv), vrida omkull (t.ex. en rentjur) / (einm al) (her)umdrehen, umwerfen, zu Boden werfen (z.B. einen Renntierstier durch Dre hen am Geweih)/; NJ även: tända elektriskt ljus genom att vrida om en kontaktknapp / auch: elektrisches Licht anzünden (in dem man an einem Drehschalter dreht), andrehen. påtnjåm-muorra J pȯt'ńommuωrra; redskap som användes att tvinna ihop kasttömmar och rep / Drehholz, mit dem man Wurfleinen und Taue dreht. påtnjå̄sit ~ påtnjåsit NG pȯt'̀ ńasit, SG pȯttńōsit, NJ2 pȯt'̀ń ōsit; J pȯt'̀ńŭs it ~ pȯp̀ńōsit; 1. bli vri den / gedreht werden /; 2. kunna vridas, vara vridbar / gedreht werden können, (zusammen)· drehhar sein /; påtnjas-kus tat Paso kan den här vidjan vridas? påtnjåt NG1 pot'ńat, 1 sg prs pȯń̀ān, 2 sg imp. pȯńā, pȯń̀ȱ ; NJ2, J pȯt'̀ń ̀o t, 1 sg prs pȯnδu̯; 1. .vrida, sno (överhuvud, t.ex. en rottåga 1. vidja 1. vrida samman flera dylika [ej om senor och tråd, se påtnēt]) / drehen (i. allg., z.B. eine Wurzelfaser od. eine Rute od. mehrere solche zusammen drehen [nicht von Sehnen und Fäden, s. p åtn ētj)/; 2. vrida, vända (Irans.), ändra kurs 1. rikt ning på (ohj. t.ex. en hål) / dre hen, wenden (tians., ohj. z.B. ein Boot), den Kurs od. die Richtung ändern /; 3. vrida sig, vända sig, ändra riktning / sich drehen, sich wenden, die Richtung ändern /; piegga påtnja vinden vrider sig.

795 ändrar riktning / der Wind dreht verkommend, vereinzelt/; viwi'sich, ändert die Richtung, springt niv mån påtokijt tåppe jag såg um /; 4. vrida, haxa med spett / enstaka renar där horta; påtok mit einer Hehestange hackscn, påhttsuh enstaka renar (här och aufwiichten und seitwärts drük- där) / einzelne (hier und da sich ken /; = k āk k astit; 5. (lig.) zeigende) Remitiere. vrida, vända, vränga till, för påtōn (adv.) NJ2, J pȯtω̄n; = vränga / (hildl.) drehen, umdre påtōi; tij pahtepihtit nåv p. ni hen, verdrehen, entstellen /; NG kommer så spridda. tat pånjāi kCilusis han vände sa påtōs (attr.) NG pȯtω̄s, attr., ken åt sitt håll, vrängde den till även siihsl.; npl pȯtusah, pȯtusin fördel / er drehte die Dinge sat'š́a1'; SG pȯtω̄s; NJ2, J pȯtω̄s, attr.; 1. (adj., attr.) enstaka, iso zu seinem Vorteil. spå̄tō NG sjìėdω̄, SG spōɛtω̄; lerad, för sig själv / einzeln, ver NJ, J spˋoᴖtω̄; J2 spō~'tω̄, kom. sg einzelt, isoliert, für sich allein spȱtmn; (pir'sö-)sp. laddstake till auftretend /; påtös minatjah en hössa / Ladestock für eine Flinte staka renar / vereinzelte Remi (Vorderlader)/; (pii'hpa-)sp. pip- tiere/; påtös påhttsuh id.; påtös tjiiolleh lidjin tåppe där fanns en rensare / Pfeifenreiniger. påtōi (adv.) NG, SG, NJ2, J staka timmerhuggare (här och pȯtω̄i̯, adv., pred.; för sig själv, där); 2. NG (suhst. plur.) några, styckvis, gruppvis, en i sänder, åt få, isolerade, enstaka strörenar / olika håll / fur sich allein, stück einige, wenige, isolierte, verein weise, gruppenweise, jedesmal je zelte verstreute Remitiere. einer, einzeln, nach verschiedenen spå̄tōt NG, NJ, J spòᴖtὼt,’ SG Richtungen /; p. påhtä kominer spŏɛtω̄t; rensa bössa 1. pipa nied skingrad i små flockar (om ren spåt̆ō j eine Flinte mit dem La hjord); p. lä är skingrad i små destock putzen od. eine Pfeife grupper (renhjord); p. vuol'kā mit dem Pfeifenreiniger reinigen. ällδ hjorden far sin våg, skingrad påhtsēs NG pȯhtsēs, iness. sg åt olika håll; p. vuob'tēt sälja en pȯìittsän; NJ2 pȯhtsēs, asg pȯhti sänder, styckvis, åt olika håll tslu̯; J Iʜ; NG nålfodral av fågel/ einzeln, stückweise, im Klein- hen (takte-p.) 1. av vingfjäder verschleiß, an verschiedene Per t'kapme-p. 1. kame-p.) / Nadelhesonen verkaufen /; p. åstiv piep- hälter (mit lose darin verwahr möv jag köpte en hit mat i sänder; ten Nadeln) aus einem Vogel knochen (takte-p.) od. aus einer p. pddeiit = p å d d i t. påtōk (pred.) SG pȯtω̄k, NJ2 Schwungfeder (kapmē-p. od. kapȯtω̄k ; J pȯtω̄bk, npl. pȯtω̄hknh, mē-p.) /; (tjår'vē-)påhtses säges pred., attr.; som är för sig själv, stundom i stället för nāllo-kahtē sagt man styckvis, gruppvis, en i sänder, / (tjår'vĕ-jpåhtsēs här och där, enstaka / für sich manchmal anstatt nāllo-kåhtĕ /; allein, stückweise, gruppenweise NJ2 ai'mē-p., /iā//ö-/). = nāllōauftretend, einzeln, liier und da käh tē; pålitsēs även = p åh ttså l .

796 påhtsijtit J pȯhtsittit; spira upp / auf-, hervorsprießen, aufkeimen /; rässe påhtsijt gräset spi rar upp. på̄tsōi NG pòᴖtsω̄, asg pȯ̆httsu; SG pōɛtsω̄i, npl pȯ̆httsu; NJ2pˋoᴖtsὼi̯, gsg poᴖhttsu; J pòᴖtsὼi, gsg p°r\httsu; ren; även kollektivt: renhjord / Remitier; auch kollek tiv: Renntierherde/; patsoi-hävvo rensjukdom / Renntierkrankheit, Renntierseuche /; patsöi-mär'hka renmärke (i öronen) / Olirenzeichen, Ohrenmarke (des Renntiers)/; påtsoi-sapmē renlapp, fjälllapp / Renntiei'lappe, Berglappe /; påtsoi-tjiioikös rännande efter re narna, renvaktning på skidor / Skifahren, um Remitieren nachzueilen, Reniitierhüteii auf Ski ern /; påtsði-vidnō arbetet med renania (som näringsfång) / das Geschäft der Renntierzucht, des Renntierhegens (als Erwerbzweig). påhttē NG poᴖhttē, SG pòhttē, NJ2 poᴖhttē, J jŕrлhttē; 1. (suhst.) NG en som kommer; J det kom mande, framtiden / einer, der kommt, ein Kommender; J das Kommende, Künftige, die Zu kunft/; påhtte ar'valipme förmo dande, gissning, förutsägelse om framtiden / Vermutung, Mutma ßung, Voraussage über die Zu kunft /; 2. (ptc prs, adj. attr.) kommande, nästa / kommend, nächste /; påhttē jakē nästa år (adverhiell gen.) / im nächsten Jahr, nächstes Jahr (Zeiladverhiale) /; påhtte vahkkō nästa vecka / die kommende, folgende Woche /; påhttē ai'kē den kom mande tiden, framtiden/die kom

mende Zeit, die Zukunft/; påhtte tjaktjai till nästa, kommande höst / bis zum, auf den nächsten Herbst. påhttēje NJ3 p°rJdtci̯ɛ (ptc prs; relig. term) kommande / (part. präs.; relig. Ausdruck) kom mend /; tåppel't vas p. hiobmitjit viessokijt ja jabmekijt därifrån igenkommande till att döma le vande och döda (ur 2. trosarti keln) / »- - von dannen wiederkommend (er kommen wird), zu richten die Lebendigen und To ten» (aus dem 2. Glaubensarti kel). påhttjē NJ2, J pȯht't'š́ē; = påhtjār. påttsijtit NG *pȯt'̀s iH it; SG lʜ, NJ2 iʜ, J Iʜ; slå ut (om markens grönska) / herauskommen, aufsprießen (vom Grün des Rodens); jfr p å h tsijtit. påhttsustallat NG ger. H pohtsustallamm; NJ2 poᴖhttsustallat; J ʜ; NG påhttsiistallamin lä han håller på med renslakt / er hat Renntierschlachten, ist mit Remitierschlachten beschäftigt /; NJ2 föreställa ren, leka ren (om barn) / ein Remitier vorstellen, sein. Remitier spielen (von Kindern). påhttså̄ SG pȯhttsō; NJ2 ʜ; J pȯhttsō, asg pȯhĭsou̯; 1. sugrör att dricka med / Saugrohr zum Trin ken /; J moii 'tē-påhitsa sugrör av järn som hihtak enl. stalosagorna använde till att suga andedräk ten ur människor med / eisernes Saugrohr, das nach den Staloerzählungen Lnhtak gebrauchte, um damit den Menschen den Atem auszusaugen /; 2. SG, J ai'mē-påhttsa fodral (av t.ex.

797 horn) för synålar / Nadelhehälter (z.B. aus Kenntierhorn) lur Näh nadeln/; jfr p åh tsēs. påhttiit NG ʜʜ; SG 3 sg prs p'òhttω̄, 3 pl. impf pȯ̆k ttujin; NJ2 poᴖĭittut; J p°r\httut, 3 sg prs p°r>httu, 1 Sg impf p°r,httui̯iw; råka ut för (illat.), bli utsatt för; bli befunnen, bli ertappad, bli fast, åka fast / von etw. betroffen od. befallen werden, (einer Sache) ausgesetzt werden (illat.); bei etw. betreten, betroffen, ertappt wer den, (wegen einer Sache) verhaf tet werden, ins Loch kommen /; p. ipmahij råka ut för ett spöke / auf ein Gespenst stoßen, an ein Gespenst geraten /; påhttai snolaviiotas hau hiev fast för stöld. påhttutallat NG pòhttuhtallat\ NJ2 iʜ, J ʜʜ; hli utsatt för ett ohehagligt besök 1. för ett över fall / Gegenstand, Opfer eines un angenehmen Besuches od. eines Überfalls werden /; påhttntalāi tat sii'ta rnopmasijtä den hyn hiev utsatt för vargbesŏk / das Dorf wurde von Wölfen heimgesucht/; jfr p ătātallat. påhttutit J p°r,httutit; kontin. av påhttut. påttåtj NG asg pȯttaβš́a, NJ2 pȯttoš́; dimin. av påddå; NG vehi påttatja åroi täppe han var en liten stund här. påtusattjah (plur.) se under påtōs. påhtåhit NJ2, J pȯhtohit; vara svullen / (an)geschwollen sein /; jfr påhtē. påhtånis NJ2 ʜ; J pȯhtonis; = påhtē. påhtånit NG pohtamt, SG pȯhìitonit; NJ2, J pȯhtomt; svälla.

svullna (om trä, böld m.m.) / schwellen, anschwellen (von ei nem Geschwür in dgh in.), quel len (von Holz) /; NJ3 påhtånih teka mar'fe de svälla som korvar (sagt i en predikan oin de ogudaktiga) / sie quellen (strotzen) wie Würste (aus einer Predigt über die Gottlosen). påhtå̄sit NG pȯhtāsit, SG poiihtösit; NJ2, J pȯhtōsit; koka över, spruta upp (över) / überkochen, übergehen, auf-, überspritzen, påu'ki se Stitj-p. påu'kå se ätitj-p. påu'nå NG1pòìena, nplpȯ̆u̯na1’; F pȯu̯ana, npl pȯ̆u̯na; NJ2pȯu̯°no, asg pȯu̯nou̯ ; J pȯu̯°no, gsg pȯu̯iio; tuva / Rasenhügel, Erdhöcker, Bult. påunåk, attr. -is NG13 pȯu̯na1’k, F pȯunak; NJ2 pȯu̯nok, attr. -is; J pȯivìiok, attr. id. 1. -is; tuvig / höckerig, hültig, voll von Bülten/; F påimak jiegge tuvig rnyr / bültiges Moor, Moor mit Bülten /; NJ* påiinåk-siwi'ne gräs som växer i tuvor / Gras, das auf Bül ten wächst. påu'stå SG pousta; NJ2 pȯu°sto, asg pȯu̯stou̯; J poyrsto, asg pou̯stow; = p å s t i. påuhsåh (plur.) SG pòuu̯sa, H pbulisa (se i övrigt p å k s å); byxor / Hosen. påuhsåk NG j)ȯu̯wsak, npl -ah; NJ2 ʜʜ; J pȯu̯wsok; p.-taŋäs (NG) poladjung, kantljung (Androme da 1. Cassiope tetragona), nyttjas som bränsle i stället för dvärg björk, där sådan ej finnes / eine vierzeilig beblätterte Zwergstrauchaiä der Rosmarin-, La vendelheide; wird, wo Zwerg-

798 hirke nicht vorhanden ist, an det går hål på något, t.ex. en statt dieser als Brennmaterial höld, dock endast ett litet hål) / benutzt /; (J) bärris o.d. på en ein Loch bekommen, sich öffnen fjällhed / heerentragende Zwerg- (sagt man z.R., wenn ein Ge sträncher od. dgl. auf einer Ge- schwür aufgelit; (loch ist nur an hirgsheide. ein kleines Loc h gedacht)/; näpåu'tē NG poᴖìetē, NG1prpā̰tē· rän päddni det gick hål på hol SGpoutē; NJ2poᴖu̯ɛtē, asgpŏ^u̯tèu̯; den. J p°r,u̯ɛtē, gsg po'ᴖu̯tē; avbrott, spǟdjanit NG späd'jamt; NJ, uppehåll i regnväder 1. snöfall / J2 spēd'jamt; J ʜʜ; förstöras, för Pause im Regenwetterod. Schnee- därvas, bli förstörd (om saker, fall/;påu'tē-kaska uppehåll i regn t.ex. plagg som blivit felaktigt väder / Regenpause, Unterbre tillskuret; ej om människor) / chung des Regenwetters, zerstört werden, verdorben, ver pfuscht werden (von Gegenstän påu'tē-kaska se pån'tē. påu'tit NG pȯ̆idit, SG poutit, den, z.R. von einem Kleidungs NJ2 poᴖuɛtit, J p°r\u̯ɛtit; (opers.) stück, das falsch zugeschnitten det blir ett uppehåll i regnväder worden ist; n ich t von Men \. snöfall / (unpers.) es kommt schen). eine Pause im Regenwetter od. spǟdjār NG spǟd'jār, SG späim Schneegestöber. d̀'ār; NJ, J spàd̀'jār; J2 spɛä̀d'jàr, påuhtjōlʿtis NJ2 ʜʜ; J p°rɯ\V- npl -«; skadegörare, plundrare, t'š́ὼl'tis, gsg -ā; ryggstycket i en tjuv (i allm.; NG spec. om rov kolt (kapte-p) 1. päls/der Rücken djur 1. okynnes hund) / Schäd teil eines »Koltes» (kaptē-p.) od. ling, Plünderer, Dieh (i. allg.; NG eines Pelzes/; ryggskinnet med dun hes. von einem Rauhtier od. ei och fjädrar på en fågel (tåtte-p.) nem verwilderten Hund). / der Ruckenhalg (mit Daunen pǟdjat, attr. piedjis NG1pÆ(f'und Federn) eines Vogels (låtte-pg̀. jat, aür. ps̀d ̀'jis; SG pä̀d'd'at, attr. påu'tå NJ2, J pȯu̯°to, asg pȯu̯- pɛd'd'is; NJ2, J pēd'jat, attr. p ied̀'toiu̯; = p u u 't a (även: höhod) / jis\ vit, ljus (pred. om ting, attr. (auch: Heuschuppen). om djur och ting) / weiß, hell på̄v(v)a NG ʜʜ; SG pōɛvva; NJ2 (präd. von Sachen, attr. von Tie pȱvva, gsg pȱVa, ill. pl. pȱv ai̯ta; ren und Sachen) /; NJ2, J ljus, J pȱva, nγ>\ pȱv a; SG, NJ2, J gam vit (om vad som helst) / hell, mal historia, sägen / alte Ge weiß (von Beliehigem) /; piedjis schichte, sage /; tj karkah tålntj vuoptah ljust, vitt hår / helles, pavaita jahkkēt man skall inte weißes Haar /; tat lä ilä pädjat tro på gamla historier. det är alltför ljust (om tyg). på̄v(v)a NG poᴖvva; NJ2pȱvva, spǟdjat NG sjjddjat, NG8 neg. gsg pȱva, ill. pl. pȱm i̯t a; J pȱva, spǟi̯a; SG spǟd̀'at, 1 sgprs spǟjau; npl pȱva; påve / Papst. F spädjat, 2 sg imp. spai̯a ; NJ, päddut NG pè̮d d'ut, SG pɛddut; J, J2 spēd'jat, 1 sg prs spɛiau̯ ; NJ2, J pɛä̀ddiet; få hål (säges när fördärva, förstöra; plundra (t.ex.

799 en njalla) / verderben, zerstören; (aus)plundern (z.B. ein Vorrats haus, njalla). spädjut J2 sjiɛa'd̀'jut; förstöras, skadas, lida skada, taga skada (f.ex. av väder och vind, av sina egna gärningar 1. genom att gå miste om något) / zerstört wer den, beschädigt werden, Schaden erleiden, Schaden nehmen (z.B. durch Wetter und Wind, durch die eigenen Handlungen od. da durch, daß man um etw. kommt)/; späetjiii tat, kå kielestij han led skada (skadade sig själv) genom att ljuga. sjpädtjōt NG š́pä̀d̀'š́ὼt, 1 sgprs s̄jiä̀t'š́ὼw; J sjpädtjot, 3 sg impf sjpättjoi; slå, klappa (flera gånger; med flata handen) / schlagen, klopfen, tätscheln (wiederholt; mit der flachen Hand), p ä g g --se piegg - - . päggalit SGpä̀g galit, NJ2p Saggʿalit, J p ɛd'g̀Galit; nämna, om nämna (en gång)/(ein m al) nen nen, anführen, erwähnen /; ij tat Jupmela namāv åbbå päggala han nämner inte en gång (ald rig) Guds namn. (s)päi k — se (s)p ei'k - -. (s)päik - - se (s)p eik - -. päi'la se p ei'la. päi'sk - - se p ei'sk - -. päi'st — se p ei'st - -. päi'v - - se p ei'v - -. päi'vāsatj NG pä̀w àsaš, SG pɛivāsatš, NJ2pä̀i̯ɛvàsaš, J pa i̯ɛvàsaš́; så och så många dagar gammal / so und so viele Tage alt/; pāi'väsatj männä harn soin är en dag gammalt / Kind, das einen Tag alt ist /; vitä-päi'väsatj männä harn som är fem dagar gammalt

/ Kind, das fünf Tage alt ist /; juohkkepäi'vāsatj, se d. o. pǟivātahka NG pǟi̯vātabk, SG jmväta, NJ2 pài̯våtaĭüm· J päˋi̯vātahka, elat. sg -takās; solsken / Sonnenschein/; päivätahkan i sol sken / im Sonnenschein. pǟivātj NG1păi̯vàš́; NJ2, i p a p vūš́; sol / Sonne.* päivātuvvat NG pǟi ̯v ātuwat; NJ2 ʜl, J ʜ; bli solstekt / von der Sonne durchglüht, ahgehrannt, ausgedonä werden. päi'vōt NG pč́ŭim̀t, 3 sg prs pĕ͔i̯vu; SG pɛivω̄t; NJ2 ʜʜ, J iʜ; (opers.) det dagas / (nnpers.) es tagt, dämmert /; jno lä päi'vömin det håller redan på att dagas / es fängt schon an zu tagen, es wird schon langsam Tag/; jfr pǟi vn tit. päi'vut NJ2 pä̀f vu t, J pä'fvut-, NJ2 hli dagen över / den Tag über (irgendwo) bleiben, verwei len /; pāl'vnime täsi vi hlevo da gen över här; J hli överraskad av dagsljuset / vom Tageslicht überrascht werden. pǟivutit NG pè̮i ̯v utit; NJ2, J pɛi̯viitit;. (opers.) det dagas, hlir dag, ljusnar, gryr / (unpers.) es tagt, wird Tag, wird hell, es däm mert, graut. spǟjatallat NG spǟi̯ahtallat, SG späjahtallat ; NJ2, J spɛi̯ahtallat\ hli förstörd, plundrad, utsatt för stor åverkan/zerstört, ausgeplündert, stark beschädigt werden /; bli härjad av rovdjur (om ren hjord) / von Raubtieren schwer heimgesucht werden (von einer Renntierherde). pǟju (attr.) NGl _pepraddey> gehört Gellivare an)/; rattijs lä ~ rattēs lä är bröstsjuk; J te lij ai radde, mi kiliai tnoltē käffav det var då också ett hröst (strupe) som tålde hett kaffe / »das war aber eine Brust (Kehle), die hei ßen Kaffee vertragen konnte» /; NG (ej NJ2, J) raddē-vihke bröst sjukdom / Brustkrankheit /; radde-vikäk bröstsjuk, som har bröst sjukdom / hrustkrank, an einer Brustkrankheit leidend. raddit NG r à d 'd 'i t , SG v M d i t ; NJ2 ʜl, J lʜ; (mest neg.) kunna

hjälpa, kunna råda hot lö r /(mei stens neg.) helfen können, Ab hilfe schaffen können, ahhelfen können/; NG im må raddi tasi (meitek) det kan jag inte hjälpa / ich kann nichts dagegen tun /; SG ij tat tav raddi det kan han inte hjälpa (se även raddut). raddsē NG vad̀sē, dimin. rat'̀s āš́; NJ2 ʜʜ, J lʜ; = r å d d s ē . raddut NJ2, J ràddut, neg. mddu; NJ3 ràct̄dut; (mest neg.) kunna hjälpa, kunna råda hot för / (meistens neg.) helfen kön nen, Abhilfe, Wandel schaffen können, ahhelfen können /; NJ3 även: råda / auch: herrschen, walten /; päjah riektäsav ja vieletesfar'tiikvaotav r. ätnania Han ne låt rätt och rättfärdighet råda på jorden! rādjā NJ2 rād'jā, asg räi̯àu̯; J md'jä gsg rāi̯ä; gräns (socken- 1. riks-) / Grenze (Kirchspiel- od. Reichsgrenze) /; Svierji ja Vnona mjā mil'te efter Sveriges och Nor ges gräns / an der Grenze Schwe dens und Norwegens entlang, längs der Grenze zwischen Schwe den und Norwegen /; se vidare rādjē. rādjāi se under rādjē. rādjānis NG rad'jams, NG1 md'jānis; SG rad̀'ānis; NJ2 rād̀'jànis, pred., attr.; J ràd̀'jānis, npl -āл, pred., attr.; ordentlig, som håller sina saker och ting i god ordning, som är rädd om vad han har / ordentlich, wer seine Sachen in Ordnung hält, sorg fältig hehandelt, in acht nimmt/; NG ij tat lä rädjanis = ij räjatahtēh han duger inte att skicka (om människa) / er taugt nicht

812

zum Ausschicken (von einem vilken något tinnes, 1. ett visst Menschen). avsnitt av ett mått, en tidrymd, rādjat NG 3 sg impf rai̯a i̯; av trakten omkring en ort / ill. NG1 rad'jat-, SG rM'at l. räd̀'at; sg., in.-el. sg., ill. pl., um die NJ2, J räd'jat, 1 sg prs m i̯a u̯; Grenzen des Gebietes anzugehen, 1. NG1 ställa i ordning, laga, till innerhalb dessen etw. vorhanden reda (mat) / (Essen) herrichten, ist, od. einen bestimmten Ahkochen, zuhereiten /; NG8 åivē r. schnitt od. Teil von etw., z.B. reda, kamma till håret på huvu von einem Maß, einer Zeitspanne, det / den Kopf in Ordnung brin der Umgehung eines Ortes/; a) gen, das Haar kämmen, schlich ill. sg rädjäi; NJ2 vistē-rādjāi fram ten/; 2. NG även: ge rädjö/ auch: till gränsen av det område, inom eine Mitgift (rādjō) gehen /; jno vilket renlav finnes / bis zur tah lä mdjam tav han har redan Grenze des Gebietes (liin), inner gett honom (henne) m djō; rajō halb dessen es Renn tierflechte rājai han gav hemgift (rādjō); 3. giht /; rässe-r. till det område dar NJ2, J skicka / schicken, senilen. gräs växer / his zu dem Gebiet, rādjē NG rād'jē, m.-el. sg ·rāi̯ēn, wo Gras wächst /; kaska-rädjäi ill. sg rād'jàv, NG2 ràd̀'jē, iness. intill halva längden / bis zur hal sg rmēn; SG ràd'd'ē, el. sg ràjjēs; ben Länge /; k.-r. tsähkiv kietav F, Risappi rādjē, gsg mie (föga jåhkåi jag stack armen tili hälvhrukligt) /(kaum gebräuchlich)/; ten ned i häcken; kiessē-mdjāi Pålkem ràdjē; NJ2, J rM'jē, gsg ända till sommaren / his zum rāiē, iness. sg rāi̯ēn, ill. sg md'jài, Sommer/; tjaktja-rādjāi ända till el. sg ·rmēs, ill. pl. rāi̯r’ta; 1. gräns hösten / his zum Herbst/; kaska(mellan länder, socknar, renhe- rädjäi mānō ~ mānō k.-r. (in)till tesland etc. = rādjā) / Grenze mitten av månaden / his zur Mitte (zwischen Ländern, Kirchspie des Monats/; (NG) tā mdjāi ~ len, Renntierweidehezirken usw. (J) tān rädjāi ända till hit, ända = rādjā)/; 2. mål, gräns (angi till nu / (ganz) his hierher, his vande t.ex. huru långt man hun jetzt/; nui rādjāi ända (fram) till nit) / Ziel, Endziel, Endpunkt m ig /h is (dicht) an mich heran/; (z.B. angehend, wie weif man ge kutā, kietja mdjāi ända till kloc kommen ist)/; NJ2 rādjāi påhtēt, kan 6, 7 / bis 6, 7 Uhr/; även jðnhsåtit komma, nå (ända) fram adverb: ända fram (jfr punkt 2) till målet / (ganz) bis ans Ziel / auch adverb: (ganz) heran, kommen, gelangen /; tidjiv lan (ganz) herbei (vgl. Punkt 2) /; rājēn jag var där, hade hunnit h) iness. sg nijēn i trakten av dit (i hoken, som jag läste) / ich (omkring), vid (ungefär) / in der hin so weit gekommen, war his Gegend von (um), (ungefähr) dahin (his zu diesem Abschnitt) hei /; NG lā juo Killarna R ājĕiì gekommen (in dem Ruch, das är redan ungefär vid (i trakten ich las)/; 3. ill. sg., m.-el. sg., ill. av) K.; J Finna rājēn i trakten pl. för att angiva gränsen inom av F. / in der Gegend von (um)

813 F./; även: så långt som till, fram me vid / auch: so weit wie his, (am Ziel) hei, his hei /; NJ2 mån manniv Allōluouhta rōjên jag var ända till (så långt som till Å.) / ich war his hei A., ich kam his (so weit wie [his]) nach A. /; jno läv te tan rājēn jag är då redan framme där/ ich hin dann schon dort ( = angelangt, am Ziel)/; man rājēn tån mannih huru långt var du (på den turen)? Kuorʿpakrājēn manniv jag var ända till K.; c) el. sg (NG) rājĕn, (NJ2, J) mjes(t) från, så långt som från; från, sedan (temporalt) / von, so weit her wie von; von, seit (tem poral)/; NG ma rajen tå läh pahtäm bum långt ifrån har du kom mit? / von wie weit hist du ge kommen?/; Upsäla räjēn från Upsala / von (so weit wie von) Uppsala /; ahketis-räjen sedan i går kväll / seit gestern abend /; NJ2 jaii'la-väjes sedan jul / seit Weihnachten /; J um mui'htemrājēs sedan jag böljade (från det jag började) minnas / seit(dem) ich mich zu erinnern anfing, so weit ich zuriickdenken kann /; NG imne rājēn ~ (J) nnnakatj mjēs sedan barndomen, från barnsben / seit der Kindheit, von Kindesbeinen an /; (NG) ta räjen ~ (NJ2, J) tat rĕijēs sedan dess / seither, seitdem /; tat rājēs hädan efter / von nun an, künftighin, von jetzt ah /; tnolātj rcijēs sedan då, från det tillfället (längre till haka) / seit damals, von diesem Augenhlick an (von einem weiter zurückliegenden Zeitpunkt)/; vatsā rājes från den tiden, då snö täcket är tunt / seit der Zeit, da

die Schneedecke dünn ist /; tat rājēs kå sedan den tiden då - / seit der Zeit, da - -/; d) ill. pl. rajijta till trakterna omkring 1. till (lera platser i trakten av / zu od. nach den Gegenden um od. nach mehren Orten in der Gegend von /; J Finna mjijta till trak terna omkring F. / in die Gegend um F., in die Umgehung von F. rādjē-rihkkō NG1 rād'jè-rihklcω̄; NJ2 ʜʜ, J HI; lemlästad, van för/verstümmelt, verkrüppelt, in valid /; tsabmēt rādjĕ-rihkkui slå (någon så att han blir) lemmalytt / (jdn) krumm und lahm schlagen, (jdn) zum Krüppel schlagen. rädjō NG räd'jω̄, asg rāi̯ω̄ ; SG rād̀'ω̄ ; NJ2, J rād'jω̄, asg rāi̯ὼw; hemgift (till son 1. dotter) / Mit gift (an einen Sohn od. an eine Tochter)/; även eljes penning gåva till (ogift) son l. dotter/ auch sonst ein Geldgeschenk an ein unverheiratetes Kind (Sohn od. Tochter). radjuhit NG rad'jiihit, SG räd'iiht; NJ2, J rad'jiihit; NG glupa i sig någons mat olovandes / sich unerlauhterweise iiher das Essen eines anderen hermachen, dar über herfallen /; fara illa fram med någons tillhörigheter / mit jds Habe schlecht od. unacht sam umgehen /; SG larma / lär men, toben /; NJ2, J rumstera, fara illa fram (särskilt om getter i kåtan, då ingen är inne: trampa i allt, äta upp och förstöra allt vad de komma åt), hråka, stoja / das Unterste zu oberst kehren, es toll treiben, schlimm hausen (lies, von Ziegen im Zelt, wenn

814

niemand zu Hause ist: auf alles drauftrampeln, alles, was ihnen in die Zähne kommt, auffressen und verderben), Radau machen, poltern, herumtohen. radna NG ràd'na, asg rätna; SG rMna, asg rāhiau; NJ2ràd̀Hna, asg rātnau̯; J rcidHna, gsg rätna; kamrat/Kamerad, Gefährte/; jålitem-radna flyttningskamrat / Ge fährte auf dem Wanderzug /; radna-kär'nök, se kär'nōk (jfr k u oi'm ē). rāhē se rāfē. rāhētupvuohta se rā fētu p v u o h ta . rāfālatj, attr. rāfālis NG rāvālaš́; SG iūfālatš; NJ2 rāfālaš́, attr. rafälis; J rāfālaš́; = rāfēlatj. rāfē ~ rāhe NG1 rāfē; SG räfē ~ rāhē; F räfē, asg räβɯ̭; NJ2, J »·ā/e, asg rāfèu̯ ; 1. fred / Friede /; NG1 även: fred fōr rovdjur/auch: Ruhe vor Raubtieren /; rāfen årrot (få) vara i fred / in Ruhe od. in Frieden sein (können)/; SG åroh rāfēn var stilla!/sei still!/; 2. NG1 ferier / Ferien /; 3. NJ2, J frid / Friede /; Jupmēla mfe Guds frid / Gottes Friede (auch als Gruß in relig. Kreisen, hes. hei Laestadianern) rāfēlatj SG räfēlatš; NJ2 ʜʜ; J rāfèlaš́; fredlig, fridsam, lugn / friedlich, friedfertig, ruhig. rāfētisvuohta NG1räfèHisvuǟ̭hta; NJ2, J rāfèhtisvuŝhta; ofred / Unfriede, Kampf, Krieg. rāf ētupvuohta~ rāhētupvuohta NG8 rāhēHupvuǟ̭hta; NJS ʜ; J rāfèhtaj)vuihta; ännu oroligare för hållanden (för renarna) / noch unruhigere Verhältnisse, Lebens bedingungen (für die Remitiere).

rāfētnhttēt NG räßhtuhttèt; NJ2, J mfē’Hulittèt; ofreda, oroa (även om rovdjur) / beunruhigen, aufregen, beängstigen (auch von Raubtieren). rāfētuvvat NG rafèhtuwwat; NJ2, J rāβ'Huwwat; bli ofredad, oroad, inte få vara i fred; bli utsatt för rovdjur/ nicht in Ruhe gelassen werden, nicht zur Ruhe kommen können; von Raubtie ren heimgesucht od. überfallen werden. -räffak NG1 -räffak, SG -rafak; NJ2, J -räffak-, gjord av så och så många fårskinn (raffē) / aus so und so vielen Schaffellen (raffe) angefertigt /; vitä-, kntä-räffak råii'kō fäll gjord av fem, sex får skinn / Decke, die aus fünf, sechs Schaffellen angeferhgt ist. raftatahka NG1 npl ràfvàtakāh; NJ2 ràff'āt(ahka); J ràffātahka; fårskinn; NJ2 (endast i samm ansä ttn.:) raffä t-rå u 'kō fårskinnsfäll / Schaffell; NJ2 (nur in der Zusammensetzung:) raffät-råa 'kö SchalTelldecke. raffē NGràfvē, npl ràfvēh; NG1 rà/Vè, npl rāfvĕh; SG ràffē, elat. sg rǟ̭f ēs; F raffe, npl rāffē; NJ2, J rǟ̭fvē, asg rm̀fvhu̯; NG det be redda skinnet (fällen) av eU får / das gegerbte Fell (die Felldecke) von einem Schaf /; SG, NJ2, J fårskinn (NJ2 berett 1. obereU) / Schaffell (NJ2 gegerbt od. ungegerht). raggit NG ràggʿit, 3 sg prs ràggʿē; SG mggit-, NJ2 ràggʿit, 3 sg prs ràgyʿi; J ràg̀git; luta (trans.), placera i lutande ställ ning (raggat) / neigen, lehnen (trans.), in geneigter od. schrä-

815 ger Stellung hinstellen, hinlegen (raggotj. raggōt (adv.) NG mggʿὼt, SG ràggω̄t, NJ2 vàggʿὼt, J ràŋgωt; i sned ställning, i snett läge, på sidan, lutande / in schiefer Stel lung, in schiefer od. schräger Lage, auf der Seite, geneigt/, r. lä står snett, lutar; ateh r., vai ih nåv tjau'ka kårita sov på si dan (ligg på sidan), så att du inte snarkar så hårt! / schlaf (lieg) auf der Seite, damit du nicht so stark schnarchst! rag'ta se rah'ta. rāikak NG rāi̯kahk, SG rŭikak; NJ2, J rāi̯kak, pred., attr. / som har hål (t.ex. en hud) / löcherig, durchlöchert (z.B. eine Haut) /; ihålig (t.ex. om rör) / hohl (z.B. von einem Rohr). rai'känit NG ràḭkānit, SG ràikänit, NJ2 rài̯°kànit, J rǟ̭ˋi̯Dkanit; få hål, bli Irasig / Löcher, ein Leck bekommen, leck, schadhaft werden, entzweigehen /; rai'känam lä vanäs det har blivit hål på håten; kāma lä rai'kānam det har gått hål på skon. rai'kat NJ2 rm°kat, 1 sg prs rai̯Jcau̯; J rǟ̭i̯°ĭcat, 1 sg prs rāi̯kau̯; göra hål på 1. i (i lapskan ack.) / Löcher machen in (lapp. einfa cher acc.), etw. durchlöcherm rāikatit NJ2 rāi̯lcatit; iterat. till rai'kat. rāikatit NG rai̯kahtit, SG rāikatit; NJ2, J mi̯ka'Hit; kaus. till rai'kat. rai'kē NG1 rai̯kē, npl rāi̯kèh; SG ràikē, asg rāikēu; NJ2 rài̯ɛkē, asg rāi̯kèu̯; J rd'i̯ɛkē, gsg rāi̯kē; 1. hål, öppning/ Loch, Öffnung/; NJ2 kal pietnikijta kaii'nii rai'ke

nog finns det alltid något att an vända pengarna till / fürs Geld gibt es ja immer ein Loch ( = etw., worauf man es verwenden od. verschwenden kann) /; (som första led i sammansättm / als erstes Glied in Zusammensetzun gen) rai'kē- (full) med hål, trasig / voll von Löchern, löcherig, zer lumpt/; rai'kē-kab'te kolt med hål (trasig) / löcheriger, zerrisse ner »Kolt»/; rai'kē-påmhsåh hyxor med (tras)hål / zerrissene, zer lumpte Hose /; pahta-rai'kē, se palita; J tsākeh pahta-rai'kasit tav latna-låkekav, mait nåv räiihkah stick den där lånta tian, som du är så angelägen att få igen, i ändan på dig (d.v.s. torka dig i ändan med den!); njiinnje-rai'kē, se njunnjē; piel'jē-rai'ke öronöppning / Ohrloch, Ohröffrning, äußerer Gehörgang/; nksa-rai'kē dörröppning/Turöffnung/; 2. (gsg sorn sista led i sammansättm) -räike, även: -räik / (gen. sg. als zweites Glied in Zusammenset zungen) -räike, auch: -räik/; ge nom, efter, längs efter, ut i /durch, nach, längs, entlang, hinaus in, hinaus auf (mit acc.)/;j’åhkå-rāikē längs bäcken / den Bach entlang/; miiä hiodda-räike efter våra spår / unseren Spuren nach, unsere Spu ren entlang /; miehttse-rmke ut i marken / auf, in das Feld hin aus/; p a fkēs-rāike efter gångsti gen / den Fußpfad entlang/; ral'ke-räike genom hålet / durch das Loch/; nksa-niikē genom dörren /durch die Tur/; rahtē-rāikē ef ter slädspåret / der Schlittenspur nach, den Schlittenweg entlang/; 3. NG, J detalj av örmärke, van-

8 16

ligen i förbindelse med skar'jā- kirchliche Bestattung vergraben tjälēs, sjlieptje (sjlieb'tje) och nah- liegt und der deswegen die Erde, patj-tjālēs / Detail eines Ohren in der er liegt, und den ganzen zeichens, gewöhnlich in Verbin Platz räimas macht, d.h. man dung mit skar'jā-tjälēs, sjlieptjē muß darauf gefaßt sein, dort ir (sjlieb’tje) und nahpatj-tjäles. gendetwas Spukhaftes vor Augen rāikē-raik (adv.)NG räi̯kè-rài̯k, od. Ohren zu bekommen). räike-raXk, adv.; i rāi̯kè-rmk, adv.; räinas, attr. rai'na NG rapias, igenom / hindurch/; NG tsåkkah npl rninasuh, NG1 attr. ràìna; SG mikē-raik stick igenom (nålsögat)! räinas, attr. ràiɛna; NJ2 räinas, / steck hindurch (durch das Na attr. rài̯"na; J rāi̯nas, attr. r a i̯nna; delöhr)/; J ij ai'mē rāikē-raik ren / rein, sauber. jåteh skonålen går inte (skär inte) rāinētit SG rāinētit; NJ2 ʜʜ, J igenom (lädret). Iʜ; rengöra / reinigen, säubern. rai'kōtit NG ràìkω̄tit, SG vciirai'nit NG ràìmt, 3 sg prs ràìnē; kω̄tit, NJ2 rài̯3kὼtit, J vài̯ɛkὼtit; NJ2 rài̯ɛnit; J rǟ̭i ̯ɛ m t, 3 sg prs få hål, hli full av hål (om klä m'i̯ ɛ iu; göra ren, rengöra / rein desplagg; även om kroppsdel) / machen, reinigen, säubern /; J Löcher bekommen, löcherig wer även: taga bort, utrota / auch: den; aufgerissen, zerlöchert wer vertilgen, ausrotten/; tjuohkē-jahden (von Kleidungsstücken; auch kē ral'ni hiomekav ett llenår ut von einem Körperteil)/; pätnakijs rotar lemlania / ein Jahr mit Eisβ io l'keh rai'kötih det hlir hål på hundarnas fötter (hli ömfotade). üherzug des Bodens (d.h. wenn l'āimas NJ, J°° rāii̯mas, ess. im Herhst wässriger Schnee zu ràm̀masm, pred., attr.; oknytt (sä- Eis gefriert und auf dem Boden ges om jord, terräng där någon eine undurchdringliche Kruste död människa ligger som ej blivit hildet) vertilgt die Lemminge. rai'nitit N i2rài̯ɛmhtit, J rǟ̭i ̯ɛ m 1'jordfäst med tre skövlar inull och Guds ords läsning; även om en tit; låta rengöra / reinigen lassen, död [jahmēk] som ligger någon säubern lassen. stans, ej jordfäst, och som därför rai'hpē NG1 rcCiiipē; SG ràihpē, gör jorden 1. platsen, där han asg ràihjiēu; NJ2 rài̯ɛhpē, asg ligger, räinias, d.v.s. man får vara rciiš́phu̯ ; J rcCi̯ɛhpē, asg rmhpèu̯, heredd att där få se 1. höra något apl mihpi3t\ dragrem (skäres tili spökaktigt) / (durch Totenspuk) vid pass 1 dm. hred och vikes nicht geheuer, unheimlich, »en duhhel efter längden) / Zugrie terisch» (so sagt man von einem men (wird ungefähr 1 dm breit Platz, in dessen Erde ein Toter zugeschnitten und der Länge vergrahen liegt, der nicht durch nach in der Milte zusammenge drei Schaufeln Erde und die To- legt, so daß er doppelt liegt) /; tengehete zur Grabesruhe einge rai'hpē-pållō träpinne 1. knapp segnet wurde; auch von einem To med vilken man fäster rai'hpē i ten [jabmek], der irgendwo ohne jähkkö (vid körning) / (hogenför-

817

miges) Querholz od. Knopf, mit dem man (fürs Fahren) den Zug riemen (rai'hpē) in der am Schlit ten hefestigten Zugschlanfe, Zug öse (jåhkko) festhängt/; vuohttarai'hpē, se d. o. rai'hpō SG rmhpω̄, gsg ràihpω̄; NJ rài̯Ghpω̄, asg iǜi̯š́pὼw; J m'i̯ɛhpω̄, asg rai̯hpὼw, kom. sg rāi̯hpu̯i̯iv, omhölje av vadmal l. skinn omkring lappvaggan (kieŕkav) / Überzug aus Lodenstoff od. Le der, mit dem die Lappen wiege (kieŕkav) überzogen ist. rai'rālahka NG ràìràlahkn, SG ràiräla, NJ2 rài̯uralahka, J mˋi̯ɛvālahka; sandigt ställe / sandige Stelle; J även: lerigt ställe/auch: lehmige Stelle. rai'rē NG ràìrē, SG iǜiɛrē; NJ2 rài̯ɛrē, asg räi̯rèM; J ra'i̯ɛ ñ, asg rai̯rèu̯; (grov) sand / (grober) Sand /; NJ2, J även: lera / auch: Lehm, Ton /; rai'rē-Iilittē (NG8, NJ2, J) lerkärl, porslinskärl / Ton gefäß, Porzellangefäß/; rai'rē-viettar, se viettar. rai'sahit Js ràm̆sahit; synas på långt håll (om ett upphetat om råde på fjället, ett skidspår, släd spår om vintern) / von weitem sichtbar sein (vòn einem im Win ter durch Abweiden aufgescharrten Stuck Land im Gebirge, von einer Skispur, einer Schlittenspur)/; sjaddĕ rai'saha nav sjarratit det hetade området syns så tydligt. rai'sat NJ2 ràiɛ·sat, 3 sg impf rāi̯sai̯ ; = ra i' s a h i t. rāitak NG1 vai̯tahk\ NJ2 ʜʜ, J ʜl; randig / gestreift, streitig. -rai'tē se ātjā-r. rai'tē NG ràUē, npl ràìtēh; SG 52

ràitē, asg ràitēu; NJ2 rài̯ɛtē, asg rài̯Hèu̯; J raˋi̯ɛtē, asg rd'i̯ɛtèu̯; en som sköter en icke-renskötande persons renar/einer, der die Renntiere eines anderen, der keine eigene Herde hält, in Hut und Hege hat /; NG rai'tijt lij ålo(h) tåppe det fanns många rai'tĕh dar. rai'htēt NG rai̯htēt, SG rcuhtēt; N J2 rài̯ɛhtēt, 1 sg prs rài̯š́tàu̯; J rài̯ɛhtēt\ stycka sönder ett slaktat kreatur / ein geschlachtetes Tier zerlegen, Zerfällen. rai'tō NG rài̯tω̄-, SG mitω̄; NJ2 rài̯Hω̆, asg rāi̯tὼw; J rǟ̭i̯ɛtω̄, asg rāi̯tω̆w; 1. rajd (av arhetsrenar bundna efter varandra, dragrenarl. klö\jerenar)/»Raide» (Lappenkarawane, geordneter Reise zug von hintereinander gebun denen Arheitsrenntieren [Zug-od. Saumrenntieren]) /; rai'ton man nat gå i rajd / in einer Raide gehen /; J rai'to-almatjah rajdfolket, de som följa med rajden / »Raidleute», die mit hei der Raide sind /; rai'tö-kieris rajdsläde / »Raidschlitten», in der Raide gehender Schlitten/; NG, NJ2 rai'tō-kieht(a)-hier'kē den främsta dragaren i rajden (ledes med handen i spetsen för rajden 1., om liera rajder följa efter var andra, i spetsen för den första) / das vorderste Zugtier in der Raide (wird an der Spitze des Renntierzuges an der Hand ge führt od., wenn mehrere Raiden hintereinander hergehen, an der Spitze der ersten Raide)/; rai'tövuojän första renen i andra rajden (då två l. liera rajder följa efter varandra) / das erste Renn

818

tier in der zweiten Raide (wenn zwei od. mehrere Raiden dicht aufeinander folgen)/; 2. rad (i allm.) / Reihe (i. allg.) /; NJ2 vier'nie-rai'tö rad av uät som äro hophundua och utsatta i sjön / Reihe von Netzen, »Wand» von (Ne tz-)»Tüch ern », d ie a nei nandergebunden und im See nusgebracht sind /; SG (ej NG, NJ2, J) ral'tōkäninissai mannat gå efter var andra efter samma spår (om re nar) / in derselben Spur hinter einander hergehen (von Remi tieren) /; J rai’tδ-lāhkăi så att ■ ■ bildar en rajd / in der Art einer Raide, so daß es - - eine Raide bildet. rai'tuhit NG1 *rMtuhit. SG ràituhit, NJ2 rài̯Huhit, J m'i̯ɛtuhit; vara renskötare (rai'tėj åt någon 1. sköta någons renar / Renntierlieger (rai'te) für jdn anderen sein od. die Remitiere eines an deren (der keine eigene Herde hat) in Hut und Hege haben. raitustallnt NG ràχtustallat, NJ2 rāi̯tustallat; J ʜt; NG färdas med (lång) rajd / mit einer (langen) Raide unterwegs sein /; NJ2 leka rajd (om harn) / Raide spielen (von Kindern). rai'vä (attr.) NG1 ràìvà; NJ2 HI, J III; = rai'vis. rāivēs NG1 rai̯vēs, npl rœjvāh; SG rāivēs, asg ràiɛvāu; NJ2 rāi̯vès. gsg rài̯Vvā; J rāi̯vès, gsg raVrā; hanne av rovdjur (inkl. hund, katt) / Rauhtiermännchen (einschl. Hund und Katze)/; m i ves pa na lian hund/männlicher Hund, Rüde. rai'vis (attr.) NG1raḭvis; NJ2ʜʜ, J ʜʜ; han- (av rovdjur, inkl.

hund, katt) / männliche(r) —, -Männchen (von Raubtieren, einschl. Hund und Katze). rājak J rai̯ak; NJ2 rmxik, pred., altr.; NJ2 som har stora fläckar med olika färger (om ren) / mit großen verschiedenfarhigen Flekken gezeichnet, huntscheckig (von einem Renntier)/; som har stora fläckar 1. ränder av olika färger (l.ex. tyger) / mit großen Flecken od. Streifen verschiedener Farbe gemustert (z.R. Stoffe) /; J reu med hruna fläckar här och där på kroppen /Remitier mil hraunscheckigem Fell /; J~ kuonhterājok kir'jē bok vars sidor äro tryckta i två spalter / Buch, des sen Seiten zweispaltig bedruckt sind. rujntallnt NG, NJ2, J rōmhtallat; NG skicka / schicken/; NJ2, J skickas / geschickt werden. rājatahttēt NG neg· räjatahtēh; J rāi̯ahtahttèt\ kunna skickas, duga att skickas/geschickt werden kön nen, zum Schicken taugen/; NG se under rādjānis; J ij mä tat räjatahtēh den kan man väl inte skicka. rajātit NG1rajātit; NJ2 ʜʜ, JIH; stoja, larma, bullra / Radau ma chen, lärmen, poltern. räjatit NG1räjatit; NJ2, J räijitit; omsorgsfullt taga vara på sa ker och gömma dem, när man flyttar från en plats / sorgfältig Sachen verwahren, wenn man von einem Ort aufhricht und sich auf die Wanderung hegihl/; jfr rādj at. rājatus NG rauihtus, SG räjatus, NJ rāmtus, J rāi̯a'Hus; av sändande, det att sända / Ah-

819 Schickung, das Schicken, Ver senden /; sändning ( = något som skickas) / Sendung ( = etw., was geschickt wird)/; sändehud, en som är utskickad, hudbärare / Sendbote, einer, der ausgeschickt ist, Bote/; NJ2 tat lä mü räjatns han är min karl, lejd av mig, skickad i mitt ärende, för att ut rätta något åt mig / er ist mein Bote, von mir gedingt und in meinem Auftrag geschickt, um etw. für mich durchzuführen /; NJ3 rājatns-sāŕniitidjē en soin är utsänd att predika evangelium / einer, der ausgeschickt ist, das Evangelium zu predigen/; k e u ' rotah mjatns-sārʿnntidjijtat fämiiin ja jälosvaotain styrk dina sändehud med kraft och frimodighetl rājēn se under rādje. rājēs(t) se under rādjē. rahkā- ~ ralikii NG1 r a h l c à - , SG m h ì i a - ; NJ2 lʜ, J ʜʜ; = r a kāk; r a h k ā - h i e r ' k ē illa kastrerad renoxe, som hrunnar (men ej är avelsgill) / schlecht kastrierter Renntierochse, der hrunftet (aber nicht zeugungsfähig ist). rāhka ~ rāhkā NG rāhkn, npl rähkah-, SG, NJ2, J rāhkā; NG löskrage (ej annat: jfr tjiep ēt) / (abknöpfbarer) Kragen (nicht etw. anderes: vgl. tj.)/; SG,, NJ2, J endast i sammansättn.: s i l ' p a rähkä silverkrage (krage med bröststycke av kläde, till formen liknande en nattkappa, framtill öppen; kragen stor och styv, kan påträdas över huvudet och är på utsidan hroderad med tenntråd, hröststycket besatt med silver prydnader; användes förr av

kvinnor; jfr krākān) / nur in der Zusammensetzung: s.-r. Silherkragen (über den Kopf gezo genes Kragen- und Bruststück aus Tuch, das um die Halsöffnung mit Zinnfäden um den Brustausschnitt mit allerlei sil bernen Zierstücken besetzt war; wurde früher von den Frauen getragen; vgl. krākān). rāhka NJ2, J rähka, asg råkau̯; spricka, rämna (suhst.) / Riß, Spalte, Sprung. -rāhkā NJ2, J -rahlca, iness. sg -mkàn; i sammansättningen: kådtjå-r. (renens) urinhlåsa (an vändes som förvaringskärl för mjölk 1. [förr] hrännvin) / in der Zusammensetzung: kådtjå-r. Harnblase des Renntiers (wird als Milchgefäß od. [früher] Branntweingefäß gehraucht)/; jfr -rahkkō. rāhkaituvvat SG rūhkūituvvat; NJ2, J rāhkài̯tuwwat; SG bli kro kig av ålder / vom Alter krumm werden, anfangen gebückt zu ge hen /; NJ2, J hli över medelåldern / die mittleren Lehensjahre über schreiten, über das mittlere Le bensalter hinauskommen /; jfr rahkkē 1. rakāk NG rakäbfc, SG ra/cäk, NJ2 mkābk, J rakälik; renoxe som är dåligt kastrerad, så att en del av testiklarna är kvar, och som därför hrunnar / Renntierochse, der schlecht kastriert ist, so daß die Hoden zum Teil erhalten ge hliehen sind, und der infolgedes sen brunftig wird/; rakäk-hier'ke id.; se även rahkä— rahka. rahkakå̄htēt NG rahkakoᴖlitèt; NJ2, J rahkakòᴖJUĕt; börja brunsta

820

(rahkat) / anfangen zu hrunften (rahkat), »auf die Brunft treten». (k)rākān NG ʜʜ; SG rakän, asg räkänau; NJ2 kräkàn; J kmkàn, gsg -a; SG silverkrage (jfr [sil'pa-jrāhkā) / Silherkragen/; NJ2, J krage (av annat slag än silverkragen) / Kragen (von anderer Art als der Silherkragen). rāhkā-nii'pē NJ2, J rāìikà-nìlɛpē = rah k k im -n ii'p ē. rāhkāstuvvat NG rähkästuwioat; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; bli kär (i) / sich verliehen (in). rakāt NG1, SG, NJ2 vakāt; J rakat, gsg -a; renens hrunsttid; brunst (hos renar) / Brunftzeit des Renntieres; Brunft (hei Remi tieren)/; rakät-ai'ke hrunsttid (re narnas) / Brunflzeii (der Remi tiere) /; rakät-mānnō september månad / Brmiftmonat, Septem ber/; jfr sp ai'h k ō, spai'hta. rahkat NG, SG rahǹat; NJ2, J rahkat, neg. rakā; hrunsta (om ülg, ren, får, get; jfr käi'm at) / hrunften (von Elch, Remitier); brunsten, hocken (von Schaf, Ziege; vgl. käi'm at). rahkat NG rahkat, 3 sg impf râkai̯; SG rāhkat; NJ2, J rahkat, neg. rāka; spricka, rämna (ej »gå sönder»; om is, glas, sten, malmgryta nun.) / Risse, Sprunge be kommen (nicht »zerbrechen»; von Eis, Glas, einem Stein, einem metallenen Topf u. dgl. in.). rākatit NG, SG, NJ2, J räkatit; spricka (på liera ställen 1. om flera suhj.) / Risse od. Spriinge bekommen (an mehreren Stellen od. von mehreren suhj.) /; kontin. av rāhkat.

rāhkatit NG rāhkatit; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; hygga / hauen. rakāt-mānnO se rakāt. rāhkatus NG1rāhkatus; NJ2ʜʜ, J ʜʜ; byggning / Gebäude, Bau. rāhkēs NG rāhkēs, npl ràhkkāsah, komp. ràhkkāsup, superl. ràhkkàsum̀ω̄s; NG1rāhkès; NJ2 ʜʜ, j Hl; kär / verliebt /; tāh ledji raìikkāsah kaskanisā de voro kära i varandra. rāhkēstit NG rāhkēstit; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; älska / liehen. rāhkēsvuohta NGl3QāhkēsvuQhta; N j2 lʜ, J Hl: kärlek / Liebe. rākka- NG rākka-; NJ2 Iʜ, J lʜ; i uttrycket / im Ausdruck: răkka-pielij nalta = rakko-pielij nanne, se under rakkō. rākkas NG1 rākkns, ess. räklcasm, npl ràg̀aasah; SG råklcas, gsg ìūgf/asa; NJ2, J rālckas, asg ràggasau̯; 1. fjärdedelen av gar vad nötoxhud (huden delas på längden i fyra delar) / der vierte Teil einer gegerhten Ochsenhaut, Rindshtiut (die Haut wird der Länge nach in vier Teile zer schnitten)/; NJ2 lier'htē-rākkas, J rier'htē-rākkas id.; lab'tjē-rākkas, se d. o.; 2. SG även: ytterfettet på björnen / auch: die äußere Fettschicht des Bären. rākkas NG räkkas, npl ràg̀Gasah; SG räkkas, gsg ràggasa; NJ2, J räkkas, asg ràggcisau̯; litet tält som användes att sova under 1. till skydd för mygg och regn i kåtan 1. ute på marken, när man vaktar renarna (hänges upp i kåtan med hjälp av liand i var dera ändan I. spännes upp mel lan ett par käppar 1. träd ute) / kleines Zelt, unter dem man

821 schläft od. das als Schutz gegen Mucken und Regen im Lappen zelt seihst od. draußen im Freien heim Renntierhüten aufgestellt wird, (im großen Zelt wird das Zelttuch an zwei Bändern, die sich an jedem Ende befinden, aufgeliängt, im Freien zwischen zwei eingerammten Stöcken od. zwei Bäumen ausgespannt). rahkkāt NG, NJ2, J rahkkat; börja hrunsta i̯r ahkat) / anfangen zu hrunften (rahkat), »auf die Brunft treten». rākkatit NG Hl; SG räkkatit) NJ2, J rälcka'Hit-, gå 1. stå snett 1. lutande åt sidan (t.ex. om håt) / schief, schräg stehen od. liegen, (heim Fahren) krängen, sich nach der Seite überlegen, heim Fahren schief liegen (z.B. von einem Boot) /; gå med huvudet lutat snett åt sidan (om människa) / mit zur Seite geneigtem Kopf gehen (von einem Menschen). rākkatit NG räkkaHit (obsolet); NJ2 ʜʜ, J ĭʜ; hoflyüa i ett kör, nlan alt övernatta på vägen/die Umsiedlung von einem Lager platz zum andern in ununter brochener Wanderung durchfuh ren, ohne unterwegs zu über nachten. rahkkē NG, SG ràhkkē, pred., attr.; NJ2, J raɔ̀hkkē, pred., atü\; NG gammal (om människa) / alt (von einem Menschen) /; tah lä jno åbha r. han är redan rätt gammal; SG krokig av ålder/ vom Alter geheugt/; NJ2, J som är något över medelåldern (en dast om människa) / die mittle ren Lebensjahre schon über

schritten habend (nur von einem Menschen). rahkkē NG rahkkē; NJ2 rahkkē, apl mhkkim̀,; J rahkkē; heskällare, (avels)renljur / »Beschäler», (Zucht-)Renntierstier/; tav sar'väv liptäv rahkken den rentjuren behåller jag som avelstjur. rakkēs NJ2 ràkkès, npl ràggāsah, pred., attr.; J rcik/ces, npl mggāsah, pred., attr.; trång (oin hål 1. öppning, t.ex. knivslida, tappliålet i en kagge, sko m.m.) / eng (von einem Loch od. einer Öffnung, z.B. von einer Messer scheide, vom Spundloch eines Fäßchens, von einem Schuh u. dgl. m.). rakkētit NG, NJ2, J ràkkēhtit; (plötsligt) fara på sned, vicka åt sidan / (plötzlich) nach der Seite hin verrutschen, sich verschiehen, auf die Seite kippen. rahkkim-nii'pē NG ràhkkimnilpl, SG ràlikkirn-nipē; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; rakkniv / Rasiermesser. ralikkit NG, SG, NJ2 ràhkkit; J rd'ìikkit; raka (av skägget)/(den Bart) (ab)rasieren. ralikkitit NJ2mhkkitit, J ra'likkitit; raka sig / sich rasieren. rahkkō SG ruhk/cω̄ ; NJ2 ràhkkω̄, ess. ràhkkὼn; J ra'hkkω̄, gsg ra'hkkω̄; fiske under isen / Win terfischen, Eisfischerei /; anäk tån vieŕmijt rahkkōn har du nät att fiska under isen med? rahkkoknollē fisk som fångats med nät under isen / Fische, die mit dem unter dem Eis durchgezogenen Netz gefangen wurden. rakkō (attr.) SG, NJ2, J vàkkω̄; sned, lutande /schief, schräg, ge neigt/; rakko kieris lutande slä-

de / schiefer Schlitten (der sich heim Fahren nach der Seite über legt) /; NJ2, J rakko-pielij nanne 1. r.-pielē nanne på sidan / rakkopielij nanne od. r.-piele nanne, auf der Seite /; rakko-piele nanne vähitalliv jag satt med huvudet lutat åt sidan (mot handen), -rahkkō NG -ràhkkω̄, iness. sg -rāhĭcὼir, SG -ràhkkω̄; NJ2 Iʜ, J ʜʜ; NG kådtja-rahkko, SG (kådtjå-) rahkko renens urinhlåsa (hegagnas som förvaringskärl för mjölk och [förr] brännvin) / Harnblase des Renntiers (in ihr wird Milch und [wurde früher] Branntwein aufhewahrt)/; se även -rāhkā. rakkōk, attr. -is NG ràkkω̄hk, SG mkkω̄k; NJ2 ràkkὼhk, attr. -is; J rcikL·ὼbk, attr. -is; 1. som går 1. står snett, lutande (på sidan; t.ex. om håt, lappsläde) / schief gehend od. stehend, beim Fahren schräg liegend, sich nach der Seite üheidegend, schief fahrend (z.B. von einem Boot, einem Lap penschlitten) /; soin går med hu vudet lutande åt sidan (om män niska) / mit seitwärts geneigtem Kopf gehend (von einem Men schen) /; ieme l vuoin tat kieris rakkok den där släden hrukar gå snett (l. luta på sidan); 2. NG, SG (ej NJ2, J) skrytsam, pampig / (nicht NJ2, J) prahle risch, pompös, imponierend/: jfr rāk k u tallat. rākkutallat NG räkkuhtallat, SG räkkuhtattat; NJ2, J räkkuhtallat; 1. sitta lutad åt sidan l. ligga på sidan / auf die Seite ge neigt sitzen od. auf der Seite lie gen/; J även: vingla hit och dit (om berusad person) /auch: hin

und her taumeln, torkeln (von einer betrunkenen Person) /; 2. hrösta sig, stoltsera, skryta / sich in die Brust werfen, sich aufhlähen, prahlen, großtun /; J tanne ma tat tekå kārĕv-almatj räk leiitaläi ja kår'sui här vinglade han hit och dit och skröt som en berusad (jfr rakkōk). rālikō J rālikω̄, gsg rālcω̄; en slags kälke, med vilken man fors lar kåtastängerna om vintern / eine Art Schlitten, mit dem man im Winter die Zeltstangen hefördert. rāhkōt NG1 rāhkω̄t, NG13 o̰āhkω̄t, SG rāhkω̄t; NJ2 räìikὼht, 3 sg impf rākὼi̯; J rūhkω̄t, neg. rākω̄; kraxa (om korpen och krå kan) / krächzen (vom Raben und von der Krähe). rākōtit NGl r ā k ω ̀h t i t ; NJ2 Hl; = rāhkōt. raksā NG1, NJ2 ràkʿsā, npl ràu̯wsāh; J (ordet finnes / das Wort ist vorhanden); körtel / Drüse. raktak, attr. -is se raptak. raktamus (superl.), raktap se raptam us, raptap. raktjö NG v à k ʿ t ' š ́ω ̄ (sydligt ord, knappast i bruk här) = răhtjō / (südliches Wort, hier kaum gehräuchlich) = r. /; SG r à k t š ω ̄; NJ2 r à k ʿ t ' š ́ω ̄, asg · m u ̯w t ' š ́ω ̀i v ; J r à k H ' š ́ω ̄, gsg r à u ̯h t ' š ́ω ̄; superl. SG r à k t š ω ̄m i i s , NJ2 r à u ̯w t ' š ́ω ̀m u s ; stenig, oländig terräng (med gropar, tuvor, klippor o.d.; ofruktbart land) / steiniges, un wegsames, ödes Gelände (mit Gruben, Bulten, Felsen u. dgl.; unfruchtbares Land)/; r a k t j ö n l ä k a i ' h k a S t u o r - J n t e v i i liela (trak-

823 ten kring) Stora Lulevatten utgöres av oländig mark / das ganze (Gelände um) Stora Lulevatten hesteht aus einer unwegsamen Wildnis/; superi, (adj.) mest olän dig/ unzugänglichst, unwegsamst, ödest /; raktjomns (rauhljöimis) pai'hke mannat den inest oländiga terräng att färdas fram på / das wüsteste, schwerst zugäng liche Gelände zum Vorw'ärtskommen. raktsa SG mktsa, asg muhtsau; NJ2 ràkʿtsa, asg räu̯wtsau̯; J m'kxtsa asg rāu̯wtsau̯; gröt /Grüt ze /; J raktsa-tjāhtsē grötvatten / Wasser für die Grütze/; raktsatjalmas »grötmagen», renens nätmage, som användes till grötkärl (i stalosagorna) / »Grätzemagen», Netzmagen des Renntiers, der (in den Stalogeschichten) als Gefäß für die Grütze gebraucht wird. l'ahkuhit NG Iʜ; SG mhhkuhit; NJ2 IH, J ni; hålla på och hlåsa länge från samma håll / anhal tend und lange von derselben Seite wehen (vom Winde). rāhkustit NJ2, J mhkustit; tiska med nät under isen / mit dem (unter dem Eis durchgezogenen) Eisnetz fischen /; rähknstam läv mån kiiolijt jag har fiskat med isnät (jfr rahkkō). rākutit NJ2, J rākutit; kraxa litet då och då (nihkōt) / hin und wieder ein wenig krächzen (mhkot). ramās NG1 ramas, npl rajmiasah; SG ramas, gsg rappmasa; F ramäs, npl ra’pimsa-, NJ2 ramäs, npl rapHmasah; J ramäs, gsg rapmma-, NG, SG, NJ2 ögonlock / Augenlid/; tjal'me-ramäs id.; NJ2

ramäs-kiiol'ka ögonhår (ej ögonhryn) / Wimper (n ich t Augen braue) /; J håren i kanterna av ögonlocken / die Haare an den Rändern der Augenlider/; tjal'mē-padjĕ-ramās ~ padjē-pidē ra mäs ögonhåren i övre ögonlocket / die Wimpern am oberen Augen lid/; viioUē-piele ramäs ögonhåren i nedre ögonlocket/die Wimpern am unteren Augenlid/; jfr k u l'me och rapmō 1. rāmāt NG rāmāht, SG raināt, NJS rāniāt; J rämäht, gsg -er, hiheln, den heliga skrift / die Bibel, die Heilige Schrift. ramātahka NG1 ramähtahk (-j)ieg̀Ga); NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; jämn, ihållande storm / gleichmäßig an haltender, andauernder Sturm. ramēn-åive NJ >ʜ; J rainen» Ä ; reu med stör, tät hornkrona / Remitier mit großem, dichtem Gew'eih. ramēs NG rāmēs; NJ2 rāinēs, npl ràp̀māsah pred.; J rωnès, npl ràpmasah; NG överansträngd, illa medfaren avansträngningar/üheranstrengt, durch Anstrengungen hart mitgenommen /; NJ2, J hård, skarp (om åskan) / schw'er, hef tig (vom Donner) /; ādjāh lidjin mpinäsah iidni åskskrällariia ha varit hårda i dag; ātjčk lij rāmēs iidni åskan har slagit hårt i dag. ram hkalit ~ rau hkalit NG raiihkaht, SG ramkalit; NJ2, J raiirhkalit-, hlinka till med ögo nen (ack.; till någon 1. för att påkalla någons uppmärksamhet) / plötzlich (die Lider auf- und zuklappen = ) mit den Augen (acc.) hlinzeln, zwinkern (jdm [illat.] zuzwinkern od. zw'inkern.

824 um jdn auf etw. aufmerksam zu in einem fort mit den Augen machen)/; r. tjalmijt blinka till zwinkern/; J2 även: småbiinka/ med ögonen / plötzlich mit den auch: ein wenig zwinkern, blin Augen (acc.) blinzeln /; J iån kal'- zeln. kalì ram'hkalit munji, kå āihtsah, -rāmʿpa se s ja ljö -r . under påŕkāt påhtā du ska blinka till s j a 1' j ö. åt mig, då du ser att handlanden rāmʿpas NG mmʿpas; J ʜʜ; kommer; NJ2 tjal'me-ram'hka- övermodig, påstridig / übermütig, lim-påddå, se under ram Ckal- auf seinem Beschlösse bestehend, ta hk a. rechthaherisch. rāmʿpastallat NG1, NJ2, J, rāmʿramʿkaitahka ~ ranhkaitahka NG t'š́almè-rau̯likcd'tahk; ˋSQl rmu̯fi- pastallat-, skryta, vara övermodig kältabk, iness. sg -takān; J t'š́olɛ- / prahlen, übermütig, anmaßend mè-rmŕkal'tahka; ögonhlick / Au sein. genblick/; NJ2 tjal'niĕ-ram'hkarampat NJ2, J rωìipat, 1 sg prs lim-paddå id. rāmʿpau̯; prisa, berömma, lova / ram'hkat ~ rau'hkat NG1 preisen, rühmen, lohen/; mij ramraìihkat; NJ2 ʜʜ; blinka / zwin pap tu vi prisa (lova) dig (Gud). kern, hlinzeln. rampē, attr. rampēs NG1 ràm̀ramʿkētit SG ramʿkētit, NJ rarnʿ- pē, attr. ràmpēs; NJ2 ʜĭ (»ordet kēhtit, J ramʿkèhtit; hlinka till hör till Gellivare») / (»das Wort (mom.) — om ögat / plötzlich gehört Gellivare an»)/; J ʜʜ; van zwinkern, hlinzeln (mom.) — för, oför, skröplig / invalid, ver vom Auge/; tjal'mē ramʿkētij ögat krüppelt, gelähmt, hresthaft. blinkade till / das Auge zwinkerte srampi se st ra mp i. plötzlich. strampi NG s(t)ràm̀pi, SG ramʿkō (attr.) NJ2 ʜ; J2ramʿkω̄, stràmmpr, NJ Hl, J ʜl; NG sen attr.; sluten (endast om ögonen) drag, kramp / Krampf/; SG (en / geschlossen (nur von den Au sjukdom hestående i svullnad) / gen)/; ramʿkō tjalinij med slutna (eine Krankheit, die sich durch ögon / mit geschlossenen Augen. eine Anschwellung äußert). ram'hkōt (adv.) NJ2 mnŕhkὼt, rampo NJ2 ràm̀pω̄, asg ràmʿJ2 rmnὼkὼbt; i sluten ställning pὼw; J rd'ńipω̄, asg rd'mʿpὼw, (endast om ögonen) / in geschlos kom. sg rāmʿpṵm; pris, beröm, senem Zustand (nur von den ära / Preis, Loh, Ehre, Ruhm. Augen). rampōt NG rmipὼt, 3 sg impf l'amʿkōtit ~ rauhkōtit NG rämpω̄i̯ ; NJ2 ʜʜ, J i-H; bli ofärdig, vau̯hkὼbtit; NJ2, J ramʿkὼhtit; J2 lytt / invalid, zum Krüppel wer ramʿkὼtit; hlinka ( = klippa med den. ögonen) / zwinkern, hlinze(l)n. rampōt SG rìmpω̄t, 3 sg impf l'amʿkutallat ~ rauhkutallat rāmʿpω̄i; NJ2 rωnpὼt, 3 sg impf NG mu̯hkuhtallat; NJ2, J r«mʿ- rànŕpcM; J ʜ; prisa, berömma / kuhtallat; J2 ramʿkutallat; jämt preisen, loben, rühmen/; SG även: och samt hlinka med ögonen / skryta / auch: prahlen, großtun.

825 rāmʿpustallat

NG r à m ʿ p u s ta lNJ2, J r ā m ʿ p u s to lla t; skryta / prahlen, großtun/; r. ie tja s å d t jn s iβ skryta över vad man fått / großtun mit dem, was man hekommen hat. ramput NG ràìhʿput, 3 sg impf ràm̀ʿpui̯in ([ʿ] hörs lieh obetyd ligt / [ʿ] ist nur ganz wenig zu hören)/; NJ2 ràñiput; J ʜʜ; herömma / lohen, rühmen /; skryta I prahlen, großtun. rāmʿputallat NG ràm̀ʿpig̀Hallat, SG rāmʿpuhtallat; NJ2, J rcmijiu'Hallat; få lovord, heröm, bli föremål för beröm / Loh, B ed ingung erhallen, geloht, Gegen stand des Lohes werden/; SG skryta / prahlen, großtun. ramsastit NG r a m ʿ s a s t i t ' , NJ2 lʜ, J ʜʜ; skrämma renarna ge nom att vifta med trasor l.d. / die Remitiere durch Schwenken von Zeugfetzen od.dgl. scheuchen. rāmʿsastit NG iʜ; SG rāmsastit', NJ2, J rāmʿsast'it; rafsa, krafsa åt sig (med händerna, när man inte når riktigt)/ rasch an sich (heran)ziehen, -reißen, -scharren,-zupfen (mit den Händen, wenn man nicht ordentlich dazukann)/; jfr ram 'sōt. ramsēn-åi vē NJ2 Iʜ; J rarnsènoᴖi̯ɛvē; = ram ēn -åi'vē. ram'sō(-ätnam) ~ rim'sō(-ätnam) NG nin"sὼ{-ǟtnam) ~ rainωsὼ(-ătnain); SG ·raniɛsω̆-ătnam; NJ2, J mmm̀ὼ-ɛtnam; mossig, tuvig, myrlänt, tätt med ris hevuxen, vattensjuk terräng, som är svår att ta sig över / moos bewachsenes, huUiges, höckeri ges, mooriges, mit Zwergsträuchern hestandenes, sumpfiges Ge la t;

lände, das schwer zu überqueren ist/; se även riem 'sō. ram'sōt NJ2 m'nŕsω̄t, 1 sg prs rd'mʿsὼw; J ràim̀sὼt, 1 sg prs ràmʿsὼw; krafsa med händerna för att få fast 1. fatt i något / mit den Händen grapsen, nach etw. langen, um etw. zu packen od. zu erwischen. ram'sulahka ~ rim'sulahka NG rimUsulahk{-ătnmi), NJ mm3sulahka, J ninɛsulahka; = r a m 's ö (- ǟ t n a m), r i m ' s ō (- ǟ t ii a m ); NG inniit läi rim'snlak tat kaska sträckan där emellan var svår att ta sig över i följd av sin rim 'sö-artade beskaffenhet / die Strecke dazwischen war wegen ihrer ram 'sö-artigen, moorartigen Beschaffenheit schwer zu pas sieren. -ramuk NJ2, J -ramubk, pred., attr.; med så och så många hord (om båt) / mit so mul so vielen Bordplanken (vom Kiel an ge rechnet; von einem Boot)/; nieljeramuk vanas håt med fyra hord / Boot, dessen Bordwand aus vier Planken hesteht/; vitä-ramiik med fem bord / mit fünf Bordplanken. rāna J vm a (ohsolet), SJ~ (Vargisträsk) räna; vuostas r. den renko som först kalvar pä våren / die Renntierkuh, die im Früh jahr als erste kalht/; jfr rânja. rānak NG1 (TL) iü̯n ahk; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; ren: »skimmel» med mest ljusa hår, buken något lju sare än sidonia; mindre vanlig; högt skattad ur estetisk synpunkt / Remitier: »Schimmel», mit wei ßer Grundfarbe, der Bauch etw. heller als die Seiten des Rump fes; selten vorkommend; sehr ge

826 schätzt aus ästhetischen Grün den/; tuol'va-mnak (även rijhmek-ränak / auch rijluiiek-ranakj ränak med de mörka håren av ijjhmĕk-t'ĭu·g; huvudet ej ljusare än bålen / mnak, dessen dunkle Haare eine ry7imē/î-Farbe (ganz schWarze Falbe) haben; der Kopf ist nicht heller als der Rumpf/; tjur'kis-åiv-rānak, rānak med hu vudet ljusare än hålen / ränak, dessen Kopf heller als der Rumpf ist /; tāvālatj rωiak, mnak ined de mörka håren av tjahppat-(sxixl't') färg/ ränak, (iessen dunkle Haare eine tjahppat-t'schwavze) Farbe haben/; vil'kis-ränak, ränak med mycket ringa inblandning av mörka hår / ränak, dessen Fell einen sehr geringen Einschlag von dunklen Haaren hat. rānan-låddē ~ rānjan-låddē SJ1*1ranan-lȯddē~rman-lńddm̀, gö ken (ordet angives vara ett »jojkord» dvs. användes endast vid jojkning) / der Kuckuck (das Wort wird als »Joikwovt» be zeichnet, d.h. es wird nur heim »Joikeu» [dem lappischen Sin gen] gebraucht) /; Arjeplog (Kibdnoluokta): kråkan / die Krähe. rā natj ~ rā njatj Njunjes ru nas (ohsolet); S ,^ rānaš́ ~ rāńaš́, npl rānat'š́a'1~rāńat'šah; uuostas r. 1. den första reiikalven soin födes på våren / das erste Renntierkalb, das im Frühjahr fällt, geboren, gesetzt wird /; jno vuostas ranatjah vuoi'niijih redan sy nas de första kalvarna (på vå ren); 2. den första renkon som kalvar (på våren) / die erste Renn tierkuh, die (im Frühjahr) kalbt/;

Njunjes: sahkĕ-rānatj göken / der Kuckuck. rānatja-låddē ~ rānatj-låddē ~rānjatjan-iåddē Njunjes rānat'š́a-lȯddē, SJ0“0 ranaš́-lȯddē, rāń̀at'š́an-lȯddē; = rān an -låd d ē. rānjan-iåddē se rān an -låd dē. rānjatj se rānatj· rānjatjan-lådde se rānatjalåddē. rānjutit SG rōńutit; NJ2 IH, J ʜʜ; börja synas (om dagern) / anfangen sichtbar zu werden, zu erscheinen (vom Tageslicht). kranna se (k)ranni. (k)ranni NG3, NG13 rànm; F krmiia, npl Jcmnna ~ krmni, npl krānm; NJ ʜʜ; NJ2 krcCnni, npl kränmh; J ʜʜ; = k u o i'm ē ; F, NJ2 granne / Nachbar. ran'sö NO1 ràttsω, npl rànʿsὼ1'; NJ2 ʜi, J nt; frans / Franse. rāntai NG räntai, iness. sg ràntahin; SG mntaj, ess. ràhtahin; NJ2 IH, J ʜʜ; vedbacke; ställe där man hugger ved / Holzplatz; Platz, wo man Holz hackt, rantahit se ränta hit. ranʿtēk NJ2, J ra'nʿtèhk; ren oxe som har en hornkrona i vil ken smågrenar sitta tätt uppefter hornet som pinnarna i en stege / Renntierochse mit einem Ge weih, an dem die kleinen (un verzweigten) Sprossen dicht hin tereinander an der Geweihstange hinauf sitzen, wie die Sprossen an einer Leiter/; jfr āitaris. rantitit NJ raiitiM; = rieutitit. ranʿtsik NG, SG ranʿtsik; NJ2 Iʜ, J Hl; (ren) som sparkar, stån gas, hoppar och rycker till/ (Remi tier), das ausschlägt (»keilt») und

827 mit dem Geweih stößt (»forkelt»), das herumspringt und hin und her zerrt. rantu, attr. -s NG, NG1 ràhʿtui NG1 attr. *rànʿtus; SG ·ràiitu; NJ2, J ràǹtu, attr. ràn̆tus; granntyckt, kinkig, »noga» (NJ2 i fråga om mat och kläder, J i fråga om mat) / wählerisch, heikel, mäke lig (NJ2 in bezug auf Essen und Kleider, J in bezug auf Essen)/; opers. (det är) noga (= viktigt att något skall vara 1. ske på ett visst sätt; mest i nek. uttryck)/ unpers. (meist in verneinenden Ausdrücken) »es ist (nicht) ge nau» ( = es ist [nicht] wichtig, daß etw. auf eine bestimmte Art od. Weise sei od. geschehe). rāntustallat NG1 rcmʿtustallat, NJ rmtustallat; J in; vara grann tyckt, grätten (t.ex. om harn som ej vill äta överbliven mat; NJ2 även i fråga om kläder) / wähle risch, heikel, mäkelig sein (z.B. von einem Kind, das ühriggehliehenes Essen nicht essen will; NJ2 auch in bezug auf Kleider). l'aŋkahit NG raŋkaliit; NJ Iʜ, J IH; ligga på sidan / auf der Seite liegen. -rāŋʿkak NG -rāŋʿkahk, SG -rāŋkak; NJ2, J -rāŋʿkahk; (i sam mansättningar / in Zusammen setzungen:) NG säl'ke-mŋʿkak ~ SG, NJ2, J tjavēlʿk-rāŋʿkak som är stel 1. liar något fel i ryggen, sä att denna är krokig (människa 1. ren) / steif im Rücken od. mit einem Rückenschaden hehaftet, so daß der Rücken krumm ist (von einem Menschen od. von einem Renntier)/; NJ2 jnol'kērāŋʿkak som har något fel i he

nen (människa l. ren) / mit einem Reinschaden hehaftet (Mensch od. Remitier)/; rāŋʿkak·.-rāi'na ren soni har något fel i ryggen, så att denna är krokig / Remitier, das einen Rückenschaden hat, der den Rücken krumm macht. raŋkāstus NG8 mykästus ~ rciykästus-, NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; stratl'/ Strafe. rāŋkēs NG rǟ̭ŋkēs; SG räŋkēs, asg ràìjŋkāsau; NJ2 ʜʜ, J HI; liårt 1. svårt och brådskande arbete / harte od. schwere und eilige Ar beit/; NG rāŋkēs lä niiiän vi äro upptagna med hårt arhete. raŋkētit NG raŋkēhtit, SG mŋkētit; NJ2 ʜl, J Iʜ; falla, störta omkull (t.ex. om ett stort timmer träd) / Umfallen, Umstürzen (z.R. von einem großen Stamm Bau holz). rahpam-kau'la NJ2, J rahpwmkau̯Ha; handtag i en dörr (en rein- 1. videlycka) / Türgriff (eine Schlaufe aus einem Lederriemen od. aus einem Rutenhand). rahpauit NG ralipanit, SG ralüipanit; NJ2 Hl, J III; = r a h p a s it. rapäs (pred., attr.) NG1 rapäs; SG rapäs, ess. rahhpasin; NJ2, J rapäs, npl rahpasa1'; pred., attr.; 1. (adj.) öppen, uppspårad, isfri; har/offen, ausgefahren, gehahnt, eisfrei; bloß/;NG rapās-viiob'nē ~ NJS rapäs vuob'nē öppen spis/ offener (Koch-)Herd/; påu'slå lä rapäs posten är öppen (t.ex. för avhämtning av hrev) / die Post ist offen od. geöffnet (z.R. für das Ahholen von Briefen)/; ätno lä rapäs älven är öppen (isfri) / der Fluß ist offen (eisfrei)/; NG rapās-ăivij vaddset ~ NJ2, J rapäs aivij vaddset gå harhuvud / har-

828 häuptig, mit bloßem Kopfe gehen/; rapäs rahte öppen (uppspårad) slädväg / gebahnter, (ausgefahre ner) Schlittenweg/; rapäs juofkij vaddsēt gå harfotad / barfuß, mit bloßen Füßen gehen/; rapäs tjalmij med öppna ögon / mit offenen Augen/; 2. (adv., pred.) öppen, ohetäckt, icke sluten / offen, un bedeckt, nicht geschlossen/; knotēh rapäs, patāv mån riwva läm na (dörren) öppen, jag kommer snart; SG rapäs palʿkēstlt kasta (något) ifrån sig utan att täcka det / (etw.) von sich werfen, ohne es zuzudecken. rahpasit NG rahpasit, SG rahhjmsit; NJ2, J rahpasit', öppnas (av sig själv), gå upp (t.ex. om en dörr) / sich (von selbst) öffnen, aufgehen (z.B. von einer Tür). rapāstahka NG ʜʜ; SG r a p a s t a - , NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; handtag i en dörr (egentl. »något att öppna med») / Griff, Handhabe an einer Tür (eigtl. »etw., womit man aufmacht»). rapāstahkēs NG rapāstalikēs; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; (om dörr:) som tar emot, så att det är svårt att (öppna och) stänga den / (von einer Tür:) sich klemmend, (sich) sperrend, so daß sie schwer (aufund) zugeht. räpastit NG, SG, NJ2, J räpastit; skrapa, riva, klösa, klå, krafsa plötsligt (mom. till rā h p ō t)/ plötzlich, heftig (an etw.) zerren, reißen, plötzlich (her)scharren, plötzlich schaben, kratzen (mom. zu rālipōt). rahpat NG rah̀p at, 2 sg imp. rapäh, 2 du. imp. rahppē!; SG rahhpat; F raχpat, 2 du. imp.

rahppē; NJ2, J rahpat, 1 sg prs rapāu̯ ; öppna / öffnen. rahpat, attr. -is och rahppis NG1 rahpat, aür. rahppis; NJ2, J rahpat, attr. rähpatis (ej rahppis / nicht rahppis)/; 1. NJ2, J rapp, snahb att färdas (men ej uthål lig) / rasch (bereit), flink (fertig) zum Wandern, Fahren (aber nicht ausdauernd)/; 2. NG rundhänt, som väger till drygt, rik ligt / nicht knauserig, splendid, heim Zuwägen gutes, reichliches Maß gehend/; rahppis kiehta id.; NJ2, J rikt givande (om fiskeställe, tjänst) / sehr ergiebig, er tragreich, einträglich (von einem Fischgrund, einer Anstellung)/; som man fort och latl får (om förtjänst) / rasch und leicht ver dient, erworben, zu erwerben (von einem Gewinn, Verdienst)/; rähpatis kiioUe-sadje rikt givande (iskeställe / sehr ergiehiger, er tragreicher Fischgrund /; te lij mhpatis tjān'sta det var en snabbt förvärvad och riklig förtjänst. rapātit NG, SG, NJ2, J r a p ā t i t ; frekv. till rahpat. rāhpatit (adv.) NG1, NJ2, J mhpatit; rikligt, rundhänt / reich lich, ergiebig, splendid/; r. vihkkil väga rundhänt / reichlich zuwägen, heim Abwägen reiches Maß gehen/; r. kuollijiv jag fiskade rikligt; r. tjienijiv jag förtjänade mycket (rikligt), rālipēs NG1 rāhpēs, npl mhp̀āsah; NJ2 ʜʜ, J lʜ; brant ställe (i terräng) / steile, ahschüssige Stelle (im Gelände). rapijtit NG r a p i Jt i t ; NJ2 Iʜ, J in; ge ett skrapande ljud (t.ex. om skida mot snön) / ein krat-

829 zendes, scharrendes Geräusch hervorhringen (z.B. von einem Ski im Schnee). rapik NG ʜʜ; SG rapik; NJ2 Iʜ, J in; skygg / scheu. rapik NG rapi¥-, NJ2 iʜ. J iH; skrapande huller / ein kratzen des Geräusch. räpina NG1 rä'pima, SG räpma; NJ2 m pnma, iness. sg rǟ̭man; J räpma; mindre, gräsbevuxen hacke 1. sluttning under fjällhrant / kleinere, grasbewachsene Halde; ebensolcher Abhang un terhalb einer Steilwand im Hoch gebirge/; J tvär avsats i en slutt ning (se även rahma) / scharf sich ahsetzende Geländestufe an einem Abhang (s. auch rahma)/; rassē-rāpma id. (gräsbevuxen) / id. (grasbewachsen), rapmā se rabmā. rapmalit SG rappmalit, NJ2 rupnui lit; J Iʜ; = r i p m a 1i t. rapmāsit (adv.) NJ2 ràp̀māsit, J ràpmàsit; 1. hårt, skarpt (mest om åskan) / scharf (krachend), stark, heftig (meistens vom Don ner) /; adja (ätjek) r. maiiäi åskan gick hårt; 2. strängt / streng, don nernd/; prädii'hkui r. predikade strängt. rapmat NJ rapmat, 3 sg impf ramäi; = r ip m a t. rapmō NG rap̀mω̄, npl vamω̄h; SG rappmω̄, npl rarnω̄; NJ2, J rapBrnω̄, gsg rarnω̄; 1. (långsgående) bräda (hord) i en båt / (längsverlaufende) Planke (Bord planke) eines Bootes/; vanäs-rapmö id.; 2. NG, J (fast) däckhräda i lähkek (enligt NJ2 lästa) / (festes) (Deck-)Brett im Ver deck eines lähkek, gedeckten

Transportschlittens (nach NJ2 lästa)/; låhke-rapinö den mel lersta, främre av dessa däckbräder (enligt NJ2 låhkkē-lāsta) / das mittlere, vorderste von diesen Verdeckbrettern (nach NJ2 låhkkē-lāsta) /; jfr -ram uk, lai'tē; 3. J tjal'me-rapmo (NJ2 tjal'meramās) ögonlock / Augenlid. rapmō NG ràpniω̄; NJ2 ʜʜ, J Iʜ; som yves, förhäver sig, stoltserar / wer sich in die Brust wirft, sich aufhlälit, sich überhebt. rapmōt NG r à p m ω ̀t ; NJ2 n i p H mὼ t , 3 sg impf rā̰ m ὼ i ̯ ; J Iʜ; 1. NG misshandla så att man hlir ofärdig (t.ex. under brottning) / jdn zu hart anpacken, höse zu richten (z.B. beim Bingen), so daß er zum Krüppel wird /; 2. NJ2 bli bård(are), skarp(are) (om åskan) / stärker, heftiger werden (vorn Donner) /; tan iehkētij ātjēk rūmōi i afton liar åskan blivit hårdare (jfr rām ēs); 3. NJ2 hli hård och skarp i sitt uttryckssätt (t.ex. om en predikant, då han blir gammal) / hart und scharf in seinem Tone werden (z.B. von einem Prediger, wenn er alt wird). rapnjas NG1 r a p ń a s ; NJ2 Jʜ, J ʜʜ; trasig, så att trasorna slänga omkring kroppen / zerlumpt, so daß die Kleider in Fetzen um den Leih schlumpern. rapō ~ rahpuk ~ rapō NG8 ralipuhk, npl -ah; SG rahpuk, npl rahpuka; H ropω̄, npl rohpωhka; F rȯjiω̄ ~ rȯpω̄i̯; NJ2 rapω̄, npl rahpukah; J rapω̄h, npl rahpuka11; handske av garvat skinn / Hand schuh aus gegerbtem Leder/; jfr kista. rāhpōt NG rāhpὼt, 3 sg impf

830

räpὼi̯; SG rāhpω̄t; NJ2, J rāhpὼt, 1 sg prs rājìὼw; 1. krafsa ihop, klafsa (med hand 1. räfsa) / zu sammenscharren, -raffen, kratzen (mit der Hand od. mit dem Re chen, der Harke)/; skrapa (t.ex. ett horn 1. en träskål som man arbetar på) / kratzen, schaben, abschaben (z.B. ein Stück Renn tierhorn od. eine Holzschale, woran man arbeitet)/; 2. NG även: hålla en straffpredikan för (nå gon) / auch: (jdm) eine Straf predigt halten. rahpōt ~ rahppōt (adv., pred.) NG mhpὼt, SG vakppω̄t, NJ2rahppὼht, J rahppω̄t; öppen I offen/; ai'hte lij r. härbret var öppet; nksa lä r. dörren är öppen / die Tür ist offen/; tjal'mē tjiiodtju r. ögat står öppet. rahppis (attr.) se rähpat. rahppō NG ràhppω̄; SG ràìippω̄, gsg ràhppω̄; NJ2 vàhppω̄, asg ràhppὼw; J rm̀hppω̄, gsg id.; 1. NG trappa /Treppe/; lös (spjäl)flake som lägges på två mindre kälkar / abhebbarer (Laüen-)Boden, der (als Ladefläche) auf zwei hintereinandergekoppelte kleine re Schlitten gelegt wird/; 2. SG, NJ2, J (ej NG) ställning, (stång) på vilken man hänger upp nät till torkning / (nicht NG) Gestell (Stange), worauf man Netze zum Trocknen aufhangt, rahppōt (adv.) se rahpōt. rapsa J rapsa, vanligen pl. rapsah; skinn av späd renkalv med håret kvar (användes som underlag i barnvaggan) / Fell ei nes jungen Renntierkalbes, an dem das Haar noch daran ist

(wird als Unterlage in der Wiege verwendet). raptā se rah'tä. raptak ~ raktak, attr. -is NG rakʿtahk, attr. -is; SG attr. raptakis; NJ2 raptak, attr. -is; J raptahk, attr. -is; som håller sig på sidan, i flanken av hjorden (om ren 1. hund) / sich neben der Herde, an der Flanke der Herde haltend (von einem Remitier od. einem Hund)/; raptakispäna hund som håller sig i flanken av hjor den och icke tillåter någon ren att smita ifrån hjorden (hra hund) / Hund, der sich an der Flanke der Herde hält und kein Remitier aus der Herde aushrechen läßt (guter Hund). raptamus ~ raktamus NG rakʿtanms; SG, NJ2, J raptamus; som uppehåller sig längst ute i flanken, kanten av hjorden (om ren) / an der äußersten Flanke, ganz am Rand der Herde sich haltend (von einem Remitier)/; (adv.) raptaninsän längst Ute i flanken (av hjorden) / an der äußersten Flanke (der Herde). raptap ~ raktap (komp.) NJ2, J raptap; som uppehåller sig när mare flanken 1. längre ute från mitten av hjorden (om ren) / sich mehr an der Flanke der Herde od. weiter von der Mitte der Herde entfernt haltend (von ei nem Remitier). raptjāltahka SG raptšalta; NJ2 ʜʜ; J rapt'š́àVtahka; = r a t j ā lCtahka. raptjastallat SG raptšāstallat; NJ2 Iʜ; J rapt'š́astallat; anstränga sig allt vad man förmår / alle

831

Kräfte anspannen, sich nach Lei beskräften anstrengem rāptjatj (dimin.) se rab'tja. ralipuk se rapō. rapuk, attr. -is NJ2 rapuhk, attr. -is; snabh att springa / schnell im Laufen/; jfr rālipat. rar'hkāt J ràrahkàt, 3 pl. prs ràrnhkài̯i; inkoat. tili rar'hkēt. rārʿkatjisjkå̄htēt NG1 rārʿkat'š́iš́kòᴖMèt, NJ2 lārʿkat'š́askòᴖhtēt, J rarʿkat'š́i(t')š́kòᴖhtèt; börja skilja renar så smått (jfr lār'k atjit) / so nach und nach anfangen, Renntiere zu scheiden (vgl. lārʿkatjit). rārʿkav NG ·rēirʿka, ill. sg ràraJikamii; SG rar kau; NJ2 ʜ; J räŕkau̯, gsg m ' r ai i k m n a ; skiljning av renar, uppdelning av en blandad renhjord / »Renntierscheidung», Aufteilung einer vermischten Her de unter die jeweiligen Besitzer der Remitiere/; se även lär'kav. rarhket NG2 m rähkèt, NG4 ràrehkèt; SG ràrɛhkēt; F2 ràrɛγjcēt, 1 sg prs mrʿkàu̯, 3 sg impf rärʿkij; NJ2 mrɛhkèt, 3 sg impf rärkij; J m'rɛhkēt, 1 sg prs ra'rʿkàu̯; J2 rci rɛkēt, 1 sg prs rm̀rkàu̯ ; skilja ut renar ur en annans hjord / Remitiere aus der Herde eines anderen Besitzers lieraussuchen, ausscheiden/; se även lar'hkēt. rāsāitahttēt NJ, J rāsài̯tahttèt; NJ egga upp / anstacheln, antreih en /; r. stnü'sai mänäit egga, mana på barn till att leka / Kin der zum Spielen antreihen, an spornen /; J skynda på (Irans.) / (jdn) zur Eile antreihen/; jfr rāssalit, rāssat. rāsētipmē, attr. -tis NG rasèhtip̀mē, attr. -htis; NJ2, J rāsēh-

tip̀im, attr. -htis; där det ej växer gräs, som ej har någon gräsväxt / unbegrast, ohne Graswuchs, was nicht grasbewachsen ist/; msētis ätnam mark, dar det ej växer gräs / Boden, auf dem kein Gras wächst. rāsjāitahttēt NG rāMi̯tahttèt; NJ2 ʜʜ, J ʜi; = sjārāi tahttet. rasjētit J vašētit; göra svag, spröd (rassje) / schwach, spröde (rassjē) machen/; al'kām lä rasjetit tav savvunav isen på seiet liar börjat bli svag (eg. »det [opers. = solen, värmen] har börjat göra isen på seiet svag») / es (unpers., = die Sonne, die Wärme) hat angefangen, die Flußweitung schwach zu machen = das Eis auf der Flußweitung, dem Still wasser, hat angefangen, schwach zu werden. raskit NG, NJ2 ràs̀kit, J m'škit; n ä n n a s / es Übers H e rz b r in g e n ,

es über sich gewinnen od. heili gen/; NG ij raskim vaddet nändes mte ge. rasna NG mšiia, npl rasna, dimin. npl rasnat'š́a1'; SG rassna; NJ rasna, apl rasnai̯t; J rasna, elat. pl. rasnai̯s; = r a tn a . rasnatj (dimin.) se rasna. rasōtit NG rasoχ̆Hit; NJ Iʜ, J Hl; skynda på någon / jdn zur Eile antreihen od. anspornen. rassa NG ràs̀sa, npl rässah; SG rässa, kom. sg rasama-, NJ ʜi, J ʜʜ; (böss)krats/Putzstock (zum Reinigen des Gewehrs). rassā, attr. -s NG ms̀sā, attr. mssäs, SG ràssā; NJ mssēi, attr. ràssūs; J rd'ssā, attr. rǟ̭ssàs; gräsrik / grasreich, grasig. rassai se ru o ssa i-ra ssa i.

832 rassāiahka NJ rāssālahka, J ràssālahka; gräsbevuxen plats / grasbew achsener

P la tz /; rassa-

lak-pnolta gräsbevuxen sluttning / grasbewachsener Abhang. rāssalit NJ ʜʜ; J ràssalit; skyn da på (tians.) / zur Eile antreihen. rāssat NJ, J rāssat, 1 sg prs rūsau̯; skynda på (Irans) / zur Eile antreihen /; mån räsav rätnav jag skyndar på kamraten. rāssē NG1’3 rāssē; NG10 rāssē, nsg râsē; SG rčissē; NJ rāssē, apl rāsiH; J rōssē, asg rāsèu̯ ; gräs / Gras/; NG1,a blomma / Blume/; NJ, J plur. räsēh kallas även grön saker i allmänhet, som ätas av människor, samt överhuvud taget alla örtväxter / so wird auch Ge müse, das von Menschen gegessen wird, i. allg. genannt, wie über haupt alle Kräuter/; J rässė-kåhpē gräsbevuxen sänka /grasbewach sene Senke, grasige Talmulde/; rāssê-p/eå/Hōgrönsaksinat/Geinüsekost, -speise /; rässē-tāl'kas ört medicin / Kräutermedizin/; rässetjalmas grönsaksmage (renens nätmage, där grönsaker, fjällsyra, angelikaörten in.fl. örter förvaras) / »Gemüsemagen» ( = Remitier[netzjniagen, der zur Verwahrung von Geinüsepllanzen, [Alpen-] Säuerling [Oxyria digvna], Erzengelwurz und anderen Kräu tern benutzt wird /; msse-tjarʿtai tăh'tē växtkännare / Pllanzenkenner/; rāssē-ätnam gräsbevuxen mark / grasbewachsener Boden /; rāssē-hai'hkō, se hai'hkō. râssē-låhkkå NJ2 ràssē-lȯhkko, apl -lȯhkoi̯t; J ràssè-lȯhkko, gsg

-lȯhko; gräshoppa / Heuschrecke, Grashüpfer. rassi NG rùs̀si; NJ Iʜ, J Iʜ; läskstång / Putzstoek (zum Rei nigen des Gewehrs)/; jfr rassa. rassit NG ràssit; NJ ʜʜ, J ʜʜ; kratsa hösspipa, rensa loppet / das Gewehr putzen, den (Ge wehr-, Fhnten-)Lauf mit dem Putzstock reinigen. rāssja NG rassa; NJ ʜʜ, J ʜʜ; = sjārra. rässjat NG Tassat; NJ ʜʜ, J ʜʜ; = sjārrat. rassjē, attr. rasjēs NG raχ̆šē, attr. rasēs; SG raššē, attr. rašēs; NJ rasse, attr. rasēs; J mššē, attr. mšēs; svag, spröd (t.ex. om skida, rep, band, is) / schwach, spröde, brüchig (z.B. von einem Ski, ei nem Seil, einem Band, von Eis)/; svag, som tål litet (om människa, ren) / schwach, wenig aushaltend, wenig vertragend (von einem Menschen, einem Remitier)/; SG, NJ även: snarstucken, nervös/ auch: schnell beleidigt, übelneh merisch, nervös. rāssjō NG1 Ht; SG ràššω̄; F rāššω̄, asg rāšω̄iv; NJ rässω̄, asg ras̄ὼw; J ràššω̆, asg mšὼiv; regn / Regen/; jfr har'vē. rassjōt NG mTśὼt, 3 sg impf ras̄ω ̄i; SG raššω̄t; NJ rasSω̄t, 3 sg impf rǟ̭s̄ω̄i̯; J raššω̄t, neg. rašω̄ ; hli svag(are), spröd(are), öm(mare) (NJ dock ej om människa) / schwach, schwächer, spröde(r), enipl'mdlich(er), schmerzliaft(er) werden (NJ aller nicht von einem Menschen) /; rassjum lä hāvvē såret har hli vit ömmare. rassjōtit NJ rǟ̭ssω̄tit, J raššω̄tit; kaus. tili rassjōt / schwächer

833 usw. machen ; ravve rassjotam lä jieŋav strömmen har gjort isen svagare. rāssjōtit NG1 Jʜ; SG rāšω̄tit; NJ rās̀sὼtit, J ràššω̄tit; regna / regnen/; jfr har'vēt. rāssjō-tsihtsē SG ràššω̄-tsihtsē; NJ lʜ, J ʜl; (en fågel) / (ein Vogel). rastā (posfp., prep., adv.) NG, NG~, NJ, J rastä; 1. (postp., prep.) över, tvärs över/üher (mit acc.), quer iiher/; jåkå r. ~ r.jåka (tvärs) över häckeu / (quer) über den Bach/; r. rājē över gränsen / über die Grenze/; 2. (adv.) över / darüber (hin), hinüber, herüber, querüber/; vuojni r. simmade över; iv mån tnostah r. mannat jag törs inte gå över; rastä jåkåv över bäcken (egentl. »bäcken över») / den Bach hinüber. rāstak NG rāstahk; NJ rāstak, pred., attr.; J rāstakʿ; NG, J sprucken (om metallföremål, t.ex. knivegg) / rissig, schartig (von Metallgegenständen, z.B. von ei ner Messerschneide) /; nii'pē lä r. kniven har en spricka i eggen; NJ som blivit gropig av rost i pipan (endast om bössa) / durch Rost im Lauf zerfressen und aufgerauht, »narbig» (nur von einer Flinte). rastē NG ràs̀tē; NJ rcis̀tē, apl rōstiH; J rǟ̭š tē, asg rāstèu̯; NG, J spricka i metallföremål /Schalte, Riß in Metallgegenständen/; ai'vo lä rästēn eggen är sprucken; NJ grop som uppslår av rost i en bösspipa / Unebenheit, »Narbe», die durch Rost in einem Flinten lauf entsteht. rāstēs NG rāstēs, npl ràs̀tàh; 53

NJ rastès, npl ràs̀tāh; J r äs tes, gsg rcCstä; trast (Turdus)/ Drossel. rastētit SG, NJ rastētit; SG = r a s t i 1; NJ = rastitit. rastit NG rastit, SG rasstit; NJ, J rastit-, fara över (en flod, sjö l.d.) / überqueren (einen Fluß, einen See od. dgl.), (quer) über - - fahren, setzen /; jåkav r. fara över en bück / einen Bach über queren, über einen Rach setzen. rastitit NJ rastitit, J rastihtit; föra, driva över / hinüberführen, -treiben /; alov rastitit nnppē pälläi föra, driva hjorden över till andra sidan / die Herde auf die andere Seite hinüberführen, -treiben. ratāituvvat NG rūtāi̯t uwwat, SG rātāituvvat; NJ, J rätài̯titwwat; komma sig på fötter eko nomiskt, bli förmögnare, få bättre råd / wirtschaftlich festen Boden unter die Füße bekommen, emporkommen, vermögender wer den, sich besser rühren können. -rätak NG -rätahk, SG -rätak, NJ -rätak; J -rätak, npl rcitakah\ i sammansättn. / in Zusammen setzungen /; ietj-rätak, se ietj; kiehppis-rälak, se kiebppē; J smävva-rätakah de som ha liten (mindre) råd, som aro mindre förmögna / die wenig (weniger) Bemittelten, die wirtschaftlich Schwachen. rātālatj, attr. -lis NG1 rātālaš́, pred., attr.; SG rātālatš, pred., attr.; NJ ìŭtālaš́, attr. rätālis; J rātālaš́, attr. id. 1. m tälis; för mögen, som har god råd / ver mögend, bemittelt, in guten Um ständen. rätam NJ°° ratarn, gsg -o; de-

834

talj i flake och giller för fångst av fågel och vilt / eine Einzelheit hei einer Schlag- od. Kastenfalle, wie man sie für den Fang von Vögeln od. Raubwild verwendet. (sk)rātār NG srātār, NG8 rātār; SG skrātār, npl -a; NJ (se sräddār); skräddare / Schnei der. rahtasahkēs J rahtasahkès, npl -sahkkäh; som har benägenhet alt gå upp (om söm) / leicht aufgeliend, sich leicht auftrennend (von einer Naht)/; rahtasahkēs savve söm som har benägenhet alt gå upp / Naht, die leicht auf geht. rahtasit NG1 rahtasit, SG rahtåset; NJ2, J rahtasit-, gå upp i sömmen / in der Naht aufgehen, plalzen/; NG1 även eljes: gå son der (t.ex. om not) / auch: ent zweigehen, (zer)reißen (z.B. von einem Zugnetz) /; käma lä rahtasani skon har gått upp i söm men. rātastallat ~rātāstallat SG rātāstallat; NJ, J rātaχtallat; anse sig som ägare till något (t.ex. på grund av släktskap med ägaren, då denne ej är närvarande) / sich als Besitzer von etw. betrachten (z.B. auf Grund von Verwandt schaft mit dem Besitzer, wenn dieser nicht anwesend ist)/; sån räiastallä ah?tu tav bijlap han an ser sig som ensam ägare till den bilen. rātāt J rātāt; ensam bestäm mande (över), härskande, härs kare / allein (über etw.) bestim mend, verfugend, herrschend, Herrscher/; pånti lä r. iɛtjas ällö-

vitnō padjēla husbonden (i kå tan) bestämmer själv över sköt seln av sin hjord. rahtat NG1 rah̀tat, 2 sg imp. ratah!; SG rah̀tat, 1 sg prs vatāu̯; NJ2 rahtat, 1 sg prs ratāu̯; J rahtat, 1 sg prs mtāu̯; sprätta upp en söm; sprätta lös, hort (t.ex. de gamla nätslingorna på överoch undeiäelnarna) / eine Naht auftrennen; los-, abtrennen (z.B. die alten Netzschlaufen vom Ober- und vom Untersimm). ratātit NG, NJ, J ratätit; sprätta upp en söm, taga bort sänkena och flölena från ett gammalt nät / eine Naht auftrennen, die Sen ker und die Schwimmer, Flößen, von einem alten Netz abtrennen, abschneiden. rātē NG gpl iati}; NG1 rātē, asg iūtè; NG8 gpl rätij; SG mtē; NJ, J rātē, gsg rātē; 1. råd ( = anvisning; utväg) / Bat (= Rat schlag, Anweisung; Ausweg, Ahhilfe)/; NG1 tah vattij mnnji puorrē late han gav mig ett gott råd; J juoka rātē mä sjattatj någon råd (utväg) blir det väl; 2. makt, myn dighet / Macht, Machtbefugnis, Autorität/; NJ Jnpmēla mte vuolēn tjnodtjii det står i Guds makt; ij inu rātĕ tnokēn tat tjiiottjoh mierrētit det står inte i min makt alt bestämma det; 3. aktij rätij gemensamt, i samråd / gemein sam, nach gemeinschaftlicher Be ratung/; aktij rätij par'kat arbeta i samråd med varandra, gemen samt / im Einvernehmen mit ein ander arbeiten, gemeinschaftlich arheiten /; iesjrätij ~ iesj-rātij på eget bevåg, ulan att vara befalld / aus eigenem Antriebe, selhstän-

835 dig, ohne (dazu) beauftragt zu sein. rahtē NG1rah̀tē, npl raĭitē; NG2 rahtē, NG3 rah̀ts̄; SG rahìitē, gsg id·; F ruχtē, npl iɯtē (obsolet); Pålkem (Wiklund) rate, asg rntēu̯, (Collinder) raχtē, npl rǟ̭χ tē; NJ2 raìitē, npl rahtē1'; J rah̀tē, asg rahtèu̯; spår efter en släde l. en rajd (i snön) / Spur eines Schlittens od. einer Raide, eines Schlitten zuges (im Schnee)/; rahte-kävva vägkrök / Biegung, Krümmung des Weges /; rahte-mahkkē väg krök (skarp) / (scharfe) Biegung des Weges /; rahtē-snorre vägskäl (där slädspår skiljas)/Wegschei de (wo Schlittenspuren, Schlittenwege auseinandergellen). rahtē-kuorralis NG1mhtè-kuģrralis, NJ2 raht/i-kuqrralis, J rah̀tèkùωrralis; ren (rymmare) som gärna går efter vägania / Remi tier (Ausreißer), das gern auf den (eingefahrenen) Wegen dahingeht. rātēs NG rätēs, attr.; SG rätēs, gsg nitāsa; NJ rātēs, pred., attr.; J rēitès, asg rātàsau̯ ; pred., attr.; braut / steil/; rälēs piiolta braut sluttning / steiler Abliang/; liet, brännande (om solen) / lieiß, brennend, sengend (von der Son ne)/; iidni lij pel've nåv rātĕs, at - - se kår'tēt. rātētit NG, SG, NJ, J iūtētit; rådslå med (komit.) / (sich) be ratschlagen mit (könnt.). rahtē-vaddsālis NG, NJ rahtèvàd̀sàlis, J rah̀tè-vàd̀sàlis; = r a h tē-k u o rra lis. rahtjaiis NG raht'š́alis; NJ2 ʜʜ, J IH; som alltid vill rahtjat/ wer immer aus allen Kräften sich

ins Zeug legen, sich anstrengen (rahtjat) will. ratjālʿtahka NJ2 rat'š́àl'tahka, J m t'š́āVtahka; något som är mest ansträngande, brådskande 1. an geläget / etw., was am anstren gendsten, eiligsten od. dringend sten ist /; tat jåhtēm-kaska lä vaminns ratjālʿtahka denna flvttningsetapp är den värsta (mest ansträngande); ratjärta(k)-ai'ke den tid då ett visst arbete är mest angeläget / die Zeit, in der eine hestimmte Arbeit am drin gendsten ist /; ratjālʿtak-mänoh de strävsammaste månaderna (av året; den tid då man är mest i behov av tjänarehjälp för det myckna arhetets skull) / die ar beitsamsten Monate (des Jahres; die Zeit, wo man am dringend sten Knechte braucht, weil die Arheit sich häuft). rahtjat NG rah̀t's̄a t; SG rahtšat, 1 sg prs ratš́āu; NJ2 raht'š́at, 1 sg prs rat'š́ā u̯; J raht'š́at, 1 sg prs mt'š́āii; sträva, bemöda sig (t.ex. rycka och dra av alla kraf ter för att slita sig lös etc.) /sich abmühen, abarbeiten, sich anstrengen (z.B. aus Leibeskräften ziehen und zerren, um sich los zureißen)/; J även: vilja = icke kunna avhålla sig från / auch: sich getrieben fühlen, müssen, = sich (einer Sache) nicht ent halten können /; sij rahtjin tjai'mat de ville (kunde inte hålla sig från att) skratta / sie mußten lachen (konnten sich des La chens nicht erwehren). ratjātahkēs NG rat'š́ātahkēs; NJ 1H, J Hl; = rah tjaiis. ratjātit J rat'š́ātit; närma sig.

836 något så när överensstämma med (t.ex. om en dialekt som liknar en annan) / nahekomnien, eini germaßen ühereinstimmen mit (z.B. von einer Mundart, die einer anderen ähnelt)/; J tāt åta tästämenta ratjät är'jelij sōmē-ldellai (språket i) det här nya testa mentet närmar sig sydlapskan; jfr la lika ni t. ratjātit NG rat'š́ahtit; NJ ʜʜ; J rat'š́ā'Hit; ivrigt sträva 1. be möda sig (rahtjat) / eifrig hemüht sein ( rahtjat), sich eifrig anstren gen, aharheiten. ratjik, attr. -is NG ʜʜ; SG ratšik, attr. -is; NJ2, J rat'š́ik, attr. -is; framåtsträvande, som vill framåt i allt vad han gör (mi parʿköit sihtä ån'tån mannat riwva som vill att arbetet skall gå undan) / vorwårtsstrebend, wer mit aller Arbeit, die er anpackt, weiter kommen will (m. p. s. ån. m. r. wer will, daß die Arbeit »flitzt», rasch vorwärts geht). ratjōn J rat'š́ω̄n; i uttrycket: ratjön lä (med inf.) strävar efter, är angelägen att / im Ausdruck: ratjön lä (mit inf.) strebt danach zu —, hemüht sich darum zu —, ist eifrig bemüht zu —. ratna NG1 raina, npl ranah; SG ruttna, npl ra»ā; NJ raina, npl ranäh; J rat'̀Hna, npl ranā̰h; grenar, kvistar av vide, björk och en, som torkat på rot, så att harken flagnat av (utmärkt eldtände) / Zweige, Aste von abge storbenen Weiden, Birken und Wachholdersträuchen, die auf dem Stamme stehend verdorrt sind, so daß die Rinde sich ah-

geblattert hat (ausgezeichnet zum Feueranmachen)/; se aven ras na. rātnak NG rätnahk; NJ ʜʜ, J lʜ; som alltid vill ha någon med sig, i sällskap, som inte vill gå ensam / wer immer jdn hei sich haben, Gesellschaft hahen will, wer nicht allein gehen will/; tå läh riekta r. du är då en riktig rātnak! / du hist doch ein rechter Geselligkeitsbruder! /; jfr kär'nōk.

rätiiastallat NG1 ratnastallat, SG ralnastallat; NJ, J ratnastallat-, vara tillsammans med någon i något arbete l.d., göra sällskap med (varandra) / mit jdm hei irgendeiner Arbeit od. dgl. Zu sammensein, einander Gesell schaft leisten, etw. miteinander tun/; ratnastaläi muina han gjorde sällskap med mig; ratnastaläime tåk vi gjorde sällskap med var andra, följdes åt dit. -ratnē se k u o u h sa k -ra tn e. ra|nō NG ràt'̀n ω̄; SG ràttnω̄, gsg ränω̄; NJ mìnω̄, asg rānω̄w; J iǜt'̀Hnω̄, asg iü̯nὼw; tjockt hem vävt filttäcke av ull, »rana» / dicke, hausgewehte wollene Dekke, »rana». rātō NG lʜ; SG ratω̄ ; NJ IH, J ʜʜ; heitök r. ren som alltid vill till skogs / Remitier, das immer ausreißen will. rahtötahkes NG rahtὼtahJcēs; NJ2 rahtω̄tahkēs, attr. (pred. före kommer nästan aldrig / präd. kommt kaum vor)/; J rohtω̄tahkēs; som lätt går upp i sömmen (om sko, kolt etc.) / leicht in den Nähten aufgehend, platzend (von einem Schuh, einem Ivolt etc.)/; som har benägenhet alt gå upp

837 (om söm; jfr ra h ta sa h k ēs) / leicht aufgeheud (von einer Naht; vgl. ra li ta sa li kēs). rahtōtit SG rah̀tω̄tit; NJ2, J rahtω̄tit; gå upp i sömmen (gång på gång 1. om flera suhj.) / in den Nahten platzen, aufgehen, (immer wieder od. von mehreren suhj.)/; täh åtå köpmakah ndni juo rahlöüh de har nya skorna gå upp i sömmarna redan i dag. ratsijtit NG ratsβtit', NJ, J ratsiitit; 1. NJ börja spraka (om enris i elden) / zu knattern, kni stern anfangen (von Wachholderreisig im Feuer)/; 2. NG, NJ, J (betecknar trastens läte / bezeich net den Schlag, Gesang der Dros sel)/; rāstēs ratsijt trasten låter/ die Drossel schlägt, singt/; jfr ra htsöt. rahtsōt NG rah̀tsω̄t; NJ2 ʜʜ, J ʜʜ; kvittra (om trast) / trillern, schlagen, singen (von der Dros sel). rahtta ~ rahtti NG ràhtti; NG13 ràhtto, gsg rühta; SG ràhttā, gsg rālitā; NJ2 Iʜ, J IH; = r a h 't ā ~ raptä. rahttā NG vahttä, asg rahtä; SG rahtta, apl rahtäit; NJ2, J mhttä, npl rahtäh; den första späda gräsbrodden om våren (som renarna nätt och jämnt nå till att heta) / der erste zarte Graswuchs im Frühjahr (noch so kurz, daß die Remitiere ihn kaum abäsen können)/; J°°även: spirande löv / auch: sprießendes Lauh/; mhtäv knohtöt heta nihttä j rahttä (ah)weiden, r. abäsen. rahttalit NG (S), SG ràhttalit; NJ2 rci/Utalit; J ii; tjuras, envisas, sträva åt olika håll; gräla, strida

/ starrköpfig, unnachgiebig sein, nicht am gleichen Strange zie hen; zanken, streiten. l'āttas, attr. radda NG attr. ràdd'a ; SG rattas, attr. rådda; NJ rättas, attr. ràdda ; J rattas, npl ràddasiih, attr. ràdda; kall (om vatten, J även om kläder som legat ute i kylan) / kalt (von Wasser, J auch von Kleidern, die draußen in der Kälte gelegen haben). rattātahka NG vàttātahk; NJ, J ràttalahka; »stab 1tse-rassjo-miiohta-tal'hke tjaiihtjan» kalltoch blå sigt väder med snöhlaiidat regn om hösten / kaltes und windi ges Wetter mit Schneeregen im Herhst. rattēk NG1 ràttèk-rijš́mèk; SG ràttēk; NJ III; J ràttēh (ohsolet); mycket svart, sotsvart ren / pech schwarzes, kohlschwarzes Remi tier/; = k ieh p a-rijh m ēk . rattes, NG, J r à t t ē s , pred.; kall (om vatten) / kalt (von Wasser)/; se rāttas. rattēs NG rattēs, gsg *ràdd'äsa; NJ rl'ittēs; svårigiiet, något som är svårt / Schwierigkeit, etw., was schwierig ist/; NG rnäiie l rattes tåliku mannat det är svårt, hart när omöjligt för mig att färdas dit; raddäsa tjatä må läni inannam jag liar färdats under stora svårigheter; NJ rattes lä tåk man nat det är svårt att färdas dit. ralitti se ra ht t a. ralittit NJ2, J rahttit; (opers.) NJ2 det är utslag, J det blir ut slag (på kroppen) / (unpers.) NJ2 es ist ein Ausschlag (da, zu se hen), J es hildet sich ein Aus schlag (am Körper, acc.) = es

838

überzieht den Körper mit Aus schlag/; rahtti rnpmalwv det är (blir) utslag på kroppen. rahttitahka NJ2 J rahttihtnhka, gsg -'Hakā; utslag (på kroppen) / (Haut-)Ausschlag. rahttjā NG ʿmht'̀ š́a , asg *rā/tt'š́a; SG ràhttša, asg rāhtšāu; NJ2, J rd'ht't'š́ā, npl mht'š́āh; trä med vilket man spänner ut pälsdjurs ut- och invända bälg till torkning (utgöres av två i ena ändan tillspetsade hrädhitar; en kil sättes i vardera än dan mellan bräderna för att yt terligare spänna ut skinnet) / (Spann-)Holz, Balgspanner, mit dem man den umgestölpten, als ganzes über den Kopf gestreiften Balg eines Pelztieres zum Trock nen ausspannt (bestellt aus zwei Brettstucken, die an einem Ende zugespitzt sind; ein Keil, Quer holz, wird an jedem Ende zwi schen die Bretter eiugezwängt, damit das Fell noch straffer ge spannt wird)/; NJ2, j nau'terahttjä, id.; kistä-ralittjä hräde som användes att spänna ut hellinghaudske med j Brett, das zum Ausspannen eines »Beinlings handschuhes» (eines aus dem Fell der Renntierläufe angefer tigten Handschuhs) gehraucht wird/; piβl'kē-rahttjā trä med vil ket man spänner ut handsktunimen / Holz, mit dem man den Däumling des Handschuhs ausspannt. rahttjam-fiellō SG *ràhttšämfĕllω̄, NJ2 vàht't'šam-cel̀lω̄, J rd' ht't'š́am-cel̀lω̄; = rahttjā. rahttjat NG ràhi'š́at, SG ràhttšat; NJ2 ràht't'š́at, 1 sg prs rāh-

t'š́au̯; J m'ht't'š́at 1 sg prs rāht'š́au̯; spänna ut pälsdjurs bälg med rahttjä l den Balg eines Pelztiers mit dem Balgspanner, rahttjā, (aus)spanneii. rattjek NG m 't't'š́e k; NJ ʜʜ, J III; (en lågvuxen fjällväxt sorn renen gänia ater) / (eine niedrigwachsende Gebirgspflanze, die vom Remitier gern gefressen wird). rattsäti (diniin.) se raddsē. rattuk, attr. -is NG1rattuhk; SG rattuk, gsg -a; NJ, J rattuk, attr. -is; glupsk, stor i maten (om människa och kreatur) / gierig, gefräßig, ein Nimmersatt (von einem Menschen und von einem Haustier)/; rattuk pdratit, jnhkat glupsk att äta, dricka/gierig aufs Essen, Trinken/; jfr raddā. rätuliit NG, SG, NJ, J ratuhit; rådgöra, rådslå (rātetit) / Rat einliolen, (sich) beratschlagen, sich beraten (rātėtit) /; NG ihnä rätnhihkä täivai pidjat tåk rāinait, kåsi må mel'nijim utan att ha fått råd 1. anvisning därom kom han att driva renarna just dit jag menade. l'ātnk, attr. -is NG ʜʜ; SG ratukis; NJ rätulc, attr. -is; J III; SG rätukis jetnat »fallen för att låta» (säger man, om det låter i näsan på renen, då han går; är något fel hos honom) / »veranlagt zu schnaufen» (so sagt man, wenn sich aus der Nase des Renntiers heim Gehen ein Geräusch hören läßt; eine krankhafte Erschei nung)/; NJ som är duktig att skälla (om hund) / (von einem guten, wachsamen Hund:) tüch tig im Bellen. rahtutahka NG rahtutahka; J

839 lʜ; väg 1. spår som nätt och J rau̯kastit; lösa från tjudret (ren) jämnt skönjes genom snön / Weg, / (ein angepflöcktes Renntier) der im Schnee noch gerade zur vom Tüder, Weidestrick, loshinNot zu sehen ist, od. ebensolche den. rau'kat NG raìikat, 3 sg impf Spur. rātutahka SG asg rātutakāu; rau̯k ai̯; SG raukat; NJ, J raiu̯akat, NJ IH, J ʜĭ; brant sluttning / 1 sg prs mu̯kau̯; 1. fara åt sidan, steiler Abhang, Anstieg/; rätnta- springa sin väg (särskilt om ren käv kårrit gå, färdas uppför en som hlir skrämd), falla ned från brant sluttning / einen steilen An något (t.ex. en hok från ett hord), glida, rutscha ned (t.ex. en person stieg hinaufgehen, -ziehen. rātiitallat NG ratuhtallat, SG utför ett tak), falla ned från 1. ut rätuhtnUat; NJ, J rūtu'HalL·t; råd- för (t.ex. en klippa), falla ned pläga, råd fö ra sig med någon / (död) / (zur Seite hin = rasch) sich mit jdm beraten, berat verseil winden, sich davonmachen, wegrennen (hes. von einem Remi schlagen. l'au'ka NG rài̬ika, SG ràuka; tier, das geschreckt wurde), von NJ ràu̯“/ca, asg räu̯kau̯; J rcčim̀ka, etw. hermiterfallen (z.B. ein Buch asg räu̯kau̯; NG säges om utmag- von einem Tisch), heruntergleirad lisk / wird von einem dürren, ten (z.B. von einer Person, die fleischlosen Fisch gesagt /; SG en von einem Dach heruiitemitscht), som drunknat / einer, der ertrun von od. an etw. heriinterfallen ken ist/; NJ, J vålnad efter en (z.B. von od. an einer Fels drunknad människa; säges sträva wand), ([wie] lol) hintallen/; efter att dra människor ned i raa'kani läh påtisnh älös ierijta djupet; spökar också / Geist, Sche det har sprungit renar hort från men eines ertrunkenen Menschen; hjorden; raii'kam-påtsδi ren som man sagt, daß er danach strebt, skilt sig 1. sprungit hort från Menschen in die Tiefe zu ziehen; den samlade hjorden / Renntier, gellt auch als Gespenst um /; das sich von dem Gros der Herde raii'ka-tjähtje vatten där många getrennt hat od. aus ihr ausgemänniskor drunknat / Wasser, in hrochen ist/; må ran'kim var'ka dem viele Menschen ertrunken jamas jag föll ned nästan som död; ran'kat jämas falla ned liv sind. lös, död 1. till synes livlös / lehrauhkalit se ra m 'h kalit. rauhkal'tahka se ram ʿkalʿ- los, tot od. wie tot liinfallen/; tahka. 2. (märk även följande uttryck: l'āuhkaivis NG r ā u ̯h k a t ̆v i s , SG / merke auch die folgenden Aus ràuh/calvis; NJ, J rmhkalvis; ford drücke:) (NG) ran'kat almaiti ran, krav / Forderung, Zahlungs- ~ (J) ran'kat almaita »ramla in i anfordel'mig/; NG tanne l ālu år- verkligheten»/(aus dem Traume) rnm r. hoiiom har folk alltid »in die Wirklichkeit fallen» = måst kräva ut sina fordringar av. plötzlich erwachen/; se alm aita; raukastit NG rau̯kastit; NJ lʜ; nahkärah ran'kin sömnigheten

840

gick hort ( = jag blev vaken, pigg, av förskräckelse / vor Schreck inte längre sömnig, t.ex. då jag zusammen fahren. fick kaffe) / die Schläfrigkeit ver rau'kit NG raiekit; NJ, J rau̯ɛschwand, verflog (plötzlich) ( = kit-, 1. (en gång) sopa ned, kara ich wurde wach, munter, war ned, stöta ned något som ligger nicht mein- schläfrig, z.B. als ich på något (t.ex. skräp från ett hord) / (einm al) etw., was auf Kaffee bekam). etw. anderem liegt, hinunter-, rau'hkat NG ràijhkat, SG ràuhwegfegen, -kehren, -stoßen,-seinekat; NJ ràu̯nhkat, 1 sg prs rāu̯hkau̯; J rciim̀hkat, 1 sg prs rāu̯h- hen (z.B. allerhand Kleinkram kuu̯; fordra, kräva; kräva ut (en von einem Tisch)/; skjuta i vag, fordran)/ fordern, verlangen; (eine kasta i väg (om hågen och strän Schuld) einfordern, einmahnen. gen i en pilhössa) / ahschießen, (ab) schleudern, (ah)schnellen rau'hkat se ram 'hka t. (vom Bogen und von der Seime rau'hkē NG -ràìjehkē, SG ràuh- einer Armhrust)/; Jjnoiihsa sväi'kē; NJ -ràu̯ɛhkē, gsg -ràu̯hkē; J pa vier'htij kåit rau'kit muorra-mˋu̯ɛhkē, asg -rau̯hkèu̯, kom. sg piehkev bågen måste kunna skjuta -rāu̯hkt'n (i lapskan enklit.); av i väg åtminstone en träbit; 2. lidne, (-a), salig / (lapp. enklit. skrämma (ren) bort, åt sidan 1. einem Namen nachgeselzt) der från hjorden / (ein Remitier) weg-, (die) hingescluedene —, verstor verscheuchen, fort- od. von der bene —, selige — /; NG en för Herde wegscheuchen/; stöla reu länge sedan avliden = jahm ē / med staven för att få den att gå ein seit langem Toter = ja h m ē /; i viss riktning / ein Renntier mit Nil'sa-r. Nils avlidne / der ver- dem Stah stupsen, um es in eine storhene Nils, der selige Nils/; bestimmte Richtung zu treihen/; Nil'sa-ranhkē njalla salig Nils’ stal'pēli raii'kijih påhttsuit älös stolphod/das Vorrathäuschen des vargarna skrämma renar hort seligen Nils, von Nils selig. från hjorden. -rauhkēkutj NJ -ràu̯hkēkuš́, gsg rau'kōt NG mìekὼt; NJ raiŕràu̯hkēkut't'š́a; Njunjes: gsg -rauh- kὼt, 1 sg prs rau̯kὼw; J ram̀k ὼt; kēkiittja = ra u 'h kē; ahttje-ranh- kasta (flera saker, t.ex. ur en keknttja njalla i tät ärmm det kittel ned på marken), kasta åt här har varit salig fars stolphod sidan, stöta åt sidan / (mehrere / das war das Vorrathäuschen Gegenstände z.B. aus einem Kes von meinem Vater selig. sel auf die Erde) werfen, schüt ten, beiseitewerfen, -stoßen /; föra rauhkētit NG 3 sg impf kehti}, SG ra·uhkētit; NJ ʜʜ, J ʜʜ; åt sidan, driva bort en mindre NG lista sig i väg plötsligt, o för renskock från en hjord, skrämma märkt / sich plötzlich, unbemerkt 1. komma enstaka renar att skil davonschleichen, davonmachen /; jas från hjorden / eine kleinere ranhketij nåv hähkka han listade Gruppe Remitiere von einer Her sig plötsligt i väg; SG hoppa till de weg-, heiseitefiihren, forttrei-

841 heu, einzelne Remitiere wegschrecken, wegscheuchen od. sie dazu bringen, sich von der Herde zu trennen/; NG även: lösa (rcnar) från tjudren / auch: (ange pflöckte Remitiere) von den Tiideni (Spannseilen) lösen. raukōtis J rnu̯kὼ'His; r. påhttsnh renar som skrämts l. skiljt sig från hjorden / Remitiere, die von der Heide weggeschreckt wurden od. sich von ihr getrennt haben. rauhkōtit se ram ʿkōtit. rauhkutallat se rnm'ku tallat. rāunāituvvat NJ, J rāu̯nài̯tuwivat; bli tränad (till visst arbete) / trainiert (ahgerichtet) werden (fur eine bestimmte Arbeit). rāunātuvvat NG plc pH miu̯nätuwwam; van vid något visst arhete, så att lian ej lätt tröttnar (om människa och ren) / an eine bestimmte Arheit gewöhnt, so daß sie einen nicht schnell müde macht (von Menschen und Remi tieren)/; jfr rāu n āitu vvat. rau'nō SG ràunω̄; NJ, J ràiŕnω̄, asg mu̯nὼw; rönn (Sorbus aucuparia) / Elleresche, Vogelbeerbaum. rau'ta NG ràùt(i{-s"mnē), SG ràuta; NJ ràu̯'Ha, asg rāu̯tau̯; J ràu̯°ta, asg rωβau̯; NG rödsvingel (F’estuca rubra) / Rotschwingel /; J äxing (Sesleriaf?]) / Kopfgras. rāuhtas-vuoinēk NG npl räu̯htas-vwmēhkah; Rautasvuoma-lapparna (R.-v. distrikt kallas i dag ligt tal Iiensjoni) / die Rautasvuoma-Lappen (der R.-v.-Distrikt wird in der Umgangssprache Rensjon i genannt).

rau'tē SG ràutē; NJ, J ràu̯ɛtē, asg rāu̯teu̯; svart räv (Vulpes) / schwarzer Fuchs (Farhenahart von Vulpcs vulpcs). rau'tē NG ràu̯t ē', NJ Iʜ, J in; smed / Schmied. rau'tē NG IH; SG (ìiàrɛmim-) ràutē; NJ ʜʜ, J III; en som all tid vill förarga folk / einer, der immer die Leute ärgern will, Stänkerer. rau'tē NG1 ràu̯tè-pulle,SGràutē; NJ mu̯ɛtē; J rǟ̭u ̯ɛtē, gsg rāu̯tē; ran'le-piellē (-pälle) kallas var dera av de bägge remmar i grimman, vilka knäppas samman i nacken på renen; den ena ar försedd med en ögla, den andra med en träpinne 1. knapp (paggepållö) / so wird jeder der heiden Halfterriemen genannt, die auf dem Nacken des Renntieres in einander geknöpft werden; der eine ist mit einer Schlaufe, der andere mit einem hölzernen Vor stecker (einem oft halbmond förmigen Bügel) oder mit einem Knopf ( pagge-pallo) verseilen /; paggē-ran'te, se paggē. lautes NG rāu̯tēs, npl rmtasah, pred.; J rāu̯tēs, npl mu̯ɛtāsa1', pred.; svår, trög att öppna (om lås, fångstsax, lock som sitter hårt etc.) / schwer, mühsam zu öffnen (von einem Schloß, einem Fangeisen, einem Deckel, der sich klemmt, usw.). l'au'tō NG ràā̰tω̄, npl räu̯tὼh; SG ràutω̄; NJ rài/tω̄, asg rāu̯tὼw; J rǟ̭u ̯ɛtω̄, gsg rāu̯tω̄; röding (Salino alpinus) / Saibling, Rö tel, Rotforelle. rāva ~ rāvva ~ rāvvak NG ravva, npl ràwakah; SG rävak,

842 gsg rār̀aka; NJ rāvvak, asg räv hår), blekna (om mörkt tyg), va lcau̯; J rävah ~ rävvak, npl räv- mörkna (om vitt tyg) / ergrauen, vaka1'-, 1. NG något som man grau werden (z.B. von Haaren), skickar efter / etw., was man ho ausblassen, verschießen (von len läßt, wonach man schickt/; dunklem Tuch), dunkler werden, 2 . hud (till någon att komma 1. grau werden (von weißem Tuch). rävutuvvat SG, NJ rāvutuwivat; att göra något) / Benachrichti gung, Botschaft, Aufforderung J rciwutuwwat; = r ā v u t i t. (an jdn, zu kommen od. etw. zu rāvva se räva. tun)/; rājai mū maŋēn lävvakav krāvva se krāva. rāvvahit NJ, J räwahit; synas han skickade hud med mig. kräva ~ kräv va NJ krava, asg grå, vara grå / grau aussehen, krāvau̯; J grcivva ~ kravva, gsg grau sein. rāvvak se rāva. kräva; grav / Grah/; NJ använ rāvvat NJ, J rāvvat, 1 sg prs der hellre ordet /m n'/ē/N J gehraucht lieber das Wort han'tē. rāvau̯; hlanda / mischen, men rāvas NJ, J rūvas, npl rāvvasa1', gen /; r. juomöv al'tō-miel'kijn pred., attr.; kraftig, livskraftig, blanda fjällängssyra med mjölk / som ej hlir svag och trött om (Berg-)Sauerampfer mit Renntiervåren (om härk) / kräftig, le milch vermischen, übergießen. benskräftig, im Frühjahr nicht rāvvat, attr. ravvis NG1 attr. schwach und müde wei dend (von ràvvis, SG attr. rāvvis ~ ràvvis; einem Renntierochsen) /; stark, NJ, J rāivvat, aür. ràvvis; grå / kraftig, god (om ögon som ej bli gran. (st)ravvē NG stràvvē; SG ràwē, snöblinda om våren) /stark, kräf tig, gut (von Augen, die im Früh gsg ràw ē; NJ rcč́vvē, asg ràwòu̯; jahr nicht schneeblind werden)/; J rcCvvē, asg rcCwèu; lugnt fly tande ström, mer 1. mindre stark, j fr rāvēs. rāvēs NG, NG1 rāvēs, pred., i sjö 1. älv (man ser nätt och attr.; J lʜ; fullvuxen, till mogna jämnt att här är ström) / ruhig år kommen / (voll) ausgewach fließende, mehr od. wenigerstarke sen, erwachsen, in reifem Alter Strömung in einem See od. Bergfluß (die Strömung ist kaum stehend/; jfr rāvas. (t)ravijattjah NG (t)ravitat'̀ š́a 11', wahrzunehmen). J ʜl; gravöl / Leichenschmaus, ravvis (attr.) se rāvvat. Grab-, Erbbier, Totenmahl. ravvit NG rài'vit; SG, NJ mvvit; J ràvvit, 1 sg impf mùvii̯iw, rävuk, attr. -is NG1 ravuhk, pred.; SG rävuk, pred.; NJ rävuk, skicka efter något; skicka hud endast pred.; J rmvuhk, attr. id. efter något / um (nach) etw'. h -is; NG ljust gulgrå (orn hund)/ schicken; etw. holen lassen/; ravhell-gelbgrau (von einem Hund)/; vijiv inan härrā-tåpes almenähkav SG, NJ, J grå / grau/; jfr rāvvah jag skickade efter en almanacka rāvutit NG, NJ rāvutit; J rä- från prästgården. (k)ravälla NG ràv-ǟlah; J gravivutit; gråna, hli grå (t.ex. om

843

ä ̭̄l la ~ kravǟ̭l la, a s g kravǟ̭lau̯ ; g r a v

A rb eitszeit) h e im R e n n tie r h ü te n /;

öl / L e ic h e n sc h m a u s, T o ten m a h l,

räVno-äUö r e n h j o r d s o m ä r u n

-tr u n k , G ra h h ier.

der b e v a k n in g (sä rsk ilt när ro v

reh 'n ju lit se r a h ' ʜ j u l i t .

d ju r äro i f a r t e n ) /R e n n li e H i e r d e ,

rei'mōtit ~ räi'mōtit NG rèi3-

d ie

hew ach t

viω ̀t d , S G rèim ω ̄t it; N J , J rä̀i ̯ɛ m ω ̀t it ; s k r i k a , v ä s n a s / s c h r e i e n ,

m a c h e n )/;

lä rm en , to b en .

n in g

rei'na

räi'na

răi̯n a, S G rèina; N J r ä ̀f na, a s g rɛmau̯ ; J r ɛä 'i̯ɛ )M, a s g rēm au; r e n (p å tsōi) / R e m i t i e r ( p a tso i ) /; N G 1 r ä in a -k iio ttā ta k -k a lm a s k a r e s o m här

~

N G asg

renarna / (S ch n ee-)H arsch ,

(v erh arsch ter) R em itiere

Schnee,

trä g t/;

NJ,

der J

d ie

rä i'n a -

w ird

(h es.

w enn

R a u b tiere d ie U m g e h u n g u n s ic h e r av

k ieh ta -rm 'iio ö v e r v a k

renarna, då m an

h a h jord en

lieh

söker

i sin lia n d : d e n

g a m l a i n t e n s iv a r e n s k ö t s e ln från vårskaren även

till fr a m i a u g u s t i o c h

eljes

i ofred

på

rovd ju r / B e w a c h u n g tiere, h e i d e r m a n H erde

ganz

» in

grund der

av

R e m i

v e r s u c h t , d ie

der

Hand»

zu

h a b e n : d ie v o n a lte r s h e r g e ü b te

k u o ttä ta h k a i d .

in ten siv e

reinār ~ R äinār N G rǟi ̯n ār, S G rèinär, NJ räi̯när, .1 rɛä̀mār; ren-

»F rü h jah rsh arsch »

d a d e r S c h n e e in d e r T a g e s w ä r m e

vak tare,

a u fta u t u n d d a n n v e r h a r s c h t ) h is

h erd e / R en n tierh ü ter, ~ räinatj N G 1 n p l rä ̄i ̯N J , J rɛi̯n aš́, n p l m -

son st, w e n n

n at'š́a 1' ; nat'šah\ s m ä v v a ra in a tja h s n i ä -

g efäh rd en .

ren a r, u n g r e n a r / j u n g e R em itiere,

J

J u n gtiere.

r e i'n u h it.

und auch

R a u h tie r e d ie H erd e

rei'nuhahtjat ~ räi'nuhahtjat

reinētit~räinētit NG1 m i̯n è tit, g e r . II

vom

a n (d e r Z eit,

in d e n A u g u s t h i n e i n

(R e n n tier-)H irt.

rēinatj

R e n n tie r h ü tu n g

r ɛa'i̯ɛnuhaht'š́( it,

in k o a t.

t ill

rei'nnhahttēt ~ räi'nuhahttēt rɛa'i̯ɛ m ih ah ttèt ;

rai̯n ètim ̀ē ; S G rm iē tit; N J i ʜ ; J rtä ̭̄i ̯n ēh t; v a k t a , v a l l a r e n a r

J

ih ä rd ig t o c h

lä n g e (t.e x . d å ro v

sk ö ta ren a r / ( j d n ) d ie R e m itiere

d ju r

fa r te n ) / R e m itiere

äro

i

a u sd a u e r n d u n d la n g e b e w a c h e n , h ü ten

(z .R .

G egend

w enn

R a u b tie r e d ie

u n sich er m a c h e n ).

rei'nō ~

räi'nō NG1 räḭnὼ,

sköta

renar,

lia

låta

(n å g o n )

någon

till

att

h ü ten la ssen , jd n z u m H ü ten der R e m itiere v e r a n la s s e n .

rei'nuhit ~ räi'nuhit NG rèì̯nuhit; N G 1 ʜʜ; S G rèinuhit, N J rm ɛnuhit, J rɛa f nuhit; N G ö v e r

rǟi ̯n ω ̄n ; S G rèinω̄; N J rmɛnω̄, a s g rüniὼw ; J rɛa i̯ɛ n ω ̄, g s g rɛä̀m ω̄, k o m . s g rɛi̯m ii̯n ; ö v e r

vaka, in sp ek tera v a llh jo n /( R e n n -

v a k n in g ,

vak ta, v a lla ren ar / R em itiere b e

in e s s.

sg

v a lin in g

av renar / B e

tier-)H irteii,

R en n tierw ä ch ter

ü h erw a c h en, in sp iz ie r e n /;

NJ, J

w a c h u n g , H u tu n g d er R em itiere/;

w a ch en , h ü ten .

täh s ta l'peh tahkin räin ov d e h ä r

rci sō ~ räi'sō N G rai̯s ω̄, n p l rai̯š ω ̀h, N G 1 i n e s s . s g ra išω ̀n ; S G rèisω; N J rä̀i ̯ɛ sω ̄, a s g rǟi ̯s ω ̀w ; J r ɛa fs ω ̄; r e s a / R e i s e , F a h r t / ; rm '-

v a r g a r n a h a g jo iä , a lt m a n m å s t e övervaka

ren a rm i;

räi'n o -vu o rro

r e n v a k t s t u r / S c h ic h t

(g ereg elte

844

so-piein ik

r e se e r s ä ttn in g / R eise

vergü tu n g, v u o l'k ö s.

-e n tsc h ä d ig u n g /;

jfr

r e i ' t i s t i t S G r k tis tit, N J rìi̯ɛ tistit, J r^ei̯ɛ tistit; r e d a t i ll , s t ä l l a i

o rd n in g

i

hast

1.

i

flygan d e

rši̯s tit, S G reistit; N J r e f s t i t ( h e l l r e : k ä h ltja lit); J

flä n g / in E il e o d . ü b e r s t ü r z t ( a l

IH; f ö r s ö k a / v e r s u c h e n .

O r d n u n g b rin g en .

r e i ' t a ~ r ä i ' t a (a d v ., ä v e n p red .) / ( a d v . , a u c h p r ä d . ) / ; N G rä̀i ̰t u,

reiht, 3 s g p r s rǟ̭i ̯t ē, rèìtii̯i ip; S G rciɛtit, N J rèi̯H it, J m ̀c fü t; r e d a t i l l , g ö r a

rei'stit

NG

a d v . , ä v e n p r e d . ; a t l r . r ä ita s ; N J rä ̀i ̯ɛ ta , a d v . , p r e d . ; J rɛüˋi̯ɛ ta, a d v . , p red .;

1.

(a d v .)

i

o rd n in g ,

till

les)

h e r r i c h t e n , f e r t i g m a c h e n , in

rei'tit N G 1

1 p l. i m p .

färd ig, g ö ra

i o r d n i n g , l a g a l i ll /

/ zu rech tm ach en ,

fertig m a ch en ,

h a n d s / in O r d n u n g , fertig , b e r e it,

h e r r i c h t e n , z u b e r e i t e n , b e r e i t e n /;

m i'ta atn ēi käffav

p iep m ö v r. r e d a t i l l , l a g a t i ll m a t

hei der H a n d /; lia

h ä lfet i o r d n in g , färd igt / d e n

K affee ferlig , z u r e c h t g e m a c h t h a b e n /;

rä i'ta ä sa tit s t ä l l a i o r d

n in g / in

O r d n u n g b rin g en , her-

r i c h t e n /; 2 . ( p r e d . ) f ä r d i g / ( p r ä d . ) f e r t i g ( g e m a c h t ) , f e r t i g g e s t e l l t / ; tat a v v ē lä r ä i'ta d e t h a r b ä h e t ä r

/ E ssen zu b ereiten , c h e n , h er r ic h te n .

(fertig )m a -

r e i ' t ō ~ r ä i ' t ō N G raḭt ω ̄, n p l rǟi ̯t ω ̀' 1; S G rciɛtω ̄; N J rä̀i ̯ɛ tω ̄, n p l räi̯t ω ̀h ; J rɛ a 'ftω ̄, g s g rǟi ̯t ω ̄, k o m . s g rɛi̯t m n ; 1. r e d s k a p , g r e j o r , -saker, ä v en körred sk ap (tö m m a r

färd igt (g j o r t).

etc .) / G eräte,

r e i ' t a n i t ~ r ä i ' t a n i t N G 1 rä̀i ̰t am t, S G rèitan it, N J ra i̯ɛtanit, J

auch

r ɛa i ̯ɛ tanìt; b l i f ä r d i g / f e r t i g ( g e m a c h t) w e r d e n /; k a ffa lä jiio rä i'ta n a m k a t f e t ä r r e d a n f ä r d i g t ; tåh pć lä rä i'ta n a m s t u g a n å r f ä r

en

Zubehör,

-zeug,

F a h r g e s c h ir r (Z ü g e l e tc .)/;

h ästa-raitōh r e d s k a p s o m h ö r till h ä st / G esch irr

(L ed er-

R ie m e n z e u g ) fü r ein P fe r d /;

und

vuod-

jē m -ra itō h

körredskap / Z u gge s c h i r r ( L e d e r - u n d R i e m e n z e u g ) /;

d ig , h a r b liv it färd ig.

2. g en ita lia på m a n / G e s c h l e c h t s

r e i t a s ~ r ä i t a s p r e d ., a d v .; N G r ă i̯t a s , a t l r . ( p r e d . s e r ä i ' t a ) ; S G

w e r k z e u g e (a lt » G e s c h ir r » ) e in es

reita s, e s s . reitasin , p r e d . ; a tt r . rèita; N J rɛi̯t as, a d v . , p r e d . ; J i ʜ ; — r e i ' t a ; N J ta t lä ju o räitas iakätum d e t ä r r e d a n f ä r d i g t g j o r t ; piebm ö l rattas m a t e n ä r f ä r d i g

r e i'v a ia m m ō s ~ r ä i'v a la m m ō s N J mi̯ɛ vcda.m̀ω ̄s , a t t r . , J ra'i̯ɛ valainωs; s o m f ö r t j ä n a r s t r y k / w e r t ,

/ das E ssen

is t fertig .

M annes.

g e p r ü g e l t z u w e r d e n /;

r.-s. p an a

lu in d s o m förtjän ar s tr y k / H u n d , d e r S c h lä g e v erd ien t.

rs̀i ̯t istallü t, S G rèitista lla t, N J rèi̯ɛ tistallat, J riβi̯ɛ tista lla t; r e d a t i l l , s t ä l l a a l l t i o r d

attr.;

n in g

k ä p p e n ( rä l'v a t) / R a u f b o l d , w e r

rei'tista lla t N G 1

fü r

för

n ågot,

t.ex .

flyttn in g /

etw .

(a lle s)

zu rech tm ach en ,

in O r d n u n g b r in g e n , ( a lle ) V o r b ereitu n g en W an d erzu g).

treffen (z .B . fü r d e n

r e i ' v a l i s ~ r ä i ' v a l i s N J rai̯ɛ valis, p r e d . , a t t r .; J rɛ ä 'fv a lis, p r e d . ,

sich

som gern

gärna rau ft

slå s od.

1. b r u k a r gern

den

(r ä i'v a t). r e i ' v a t ~ r ä i ' v a t S G rè i̯v a t; F r a f v a t, 2 s g i m p . r ä ̄i ̯m ; N J r a f S tock geh rau ch t

845

va t, 1 s g p r s rēi̯v a u ̯; J rɛā'i̯ɛ vat, 1 s g p r s rɛi̯v a u ̯; s l å ( m e d k ä p p

l a g o p u s / M o o r s c h n e e h u h n /;

l.

h ie r u m

k n y tv ä v e ) / (m it

e in e m

S tock

rie ‘u̯w sakʿ;

J

d a lr ip a .

Lagopus jfr

sla h p o it r. s l å n e d s k ä g g l a v m e d

reuhsak-häpak N j u n j e s r eeu̯h sak-hăpaùk; j a k t f a l k , F a l c o g y r -

stav

från

träd en

falco / J a g d fa lk e , G erfa lk e.

m it

e in e m

Stab

od.

den

m it

der

F au st)

B äum en

sc h la g e n /;

(åt

renarna) /

B artflech te v o n

ren'skē ~ räu'skē NG rǟ̭ɯ̭skē;

h e r u n tersch la g en

N J Iʜ, J lʜ ; r a sk , d u k t ig / r a sc h ,

(fu r d ie R e m itie r e ).

flin k , tü c h t ig .

reivatallat ~ räivatallat NG rāi̯vabtalUit, S G rei̯vahtallat; N J , J rɛi̯va'Hallat; b l i s l a g e n , f å s t r y k

rēm litak, -a h, a t t r . -is', S G rèu h ta k ; N J reēu̯h tuk, a t t r . -is; J rĕu̯w takʿ; 1.

/ g esch la g en

som

w erden,

S c h lä g e ,

r e u h ta k , attr. -is N G 1

npl

h å ller sig efter v ä g en , lyd er

Prügel b ek om m en .

sty rn in g

rcivatis ~ räivatis S G rèi̯vatis, N J rēi̯m htis; J rɛi̯vabtis, g s g - ā ;

dem

sla g

(m ed

käpp

1.

k n y tn ä v e) /

(o m

W eg

k ö n e n ) / sich

h a lten d ,

dem

auf

Z ügel

g eh o rch en d (v o n e in e m Z u g r e n n

å n 'tå -reiih ta k k ö r r e n s o m

tier)/;

S c h la g (m it e in e m S to c k od . m it

h å ller s ig efter v ä g e n / Z u g r e n n

F a u s t ) / ; sån lä ädtju n i jn o m ådde m iv a tisä h a n h a r r e d a n

tier, d a s s i c h a u f d e m W e g h ä l t / ;

fått å t s k ill ig a sla g .

1. k n o t i g ) / m i t

rei'vētit ~ räi'vētit NG riŭvētit, S G rèivētit, N J rnɛ·vètit, J

fa se r ig e m H o lz (n ic h t w in d s c h ie f od.

r'ei̯ɛ wĕtit; c n

trüd

der

käpp

gång

slå

till ( m e d

1. k n y t n ä v e ) / e i n m a l

sch lä g en

(m it

e in e m

S tock

2. s o m

har

rät

gerad-

reah takis m norra

k n o r r i g ) /; n ied

v e d (ej är v in d geradem ,

rat

ved / B aum

m it

Zu

gerade g e w a c h se n e m

H olz.

od.

rio]itat, S G reutat; rieu̯ɛtat, n e g . rm ta, J rieu̯ütat, n e g . rm ta; 1. k u n n a s k i l j a s f r å n , re u 'ta t N G

NJ

m it d er F au st).

reu'kēt ~ räu'kēt NG rä̀ɯ̭kēt; rieu̯ɛkēt, 1 s g p r s rä̀u̯kàiy, J rʿcu̯ɛkēt, 1 s g p r s vä̀u̯kàu̯; r a p a /

vara

r ü lp se n .

von,

l'eukētit ~ räukētit NG *rä̀iu̯kētit, S G reut̄cētit; N J , J rieiu̯kēhtit;

chend

rapa

tat sāhka

den

n o rlu n d a ,

avvek

frå n

r e u 'k e t.

föru t

sagt);

2.

*reu'kō N G i n e s s . s g ( ? ) rèɯ ̭kω ̀n ; N J ʜʜ, J l ʜ ; ( i u t t r y c k e t : ) ij tå lä m a -k e reakon d u h a r

s i c h ä n d e r n , a n d e r s w e r d e n /; N J

malittā al'kē reu'tat

tid en

ändra

h li

in g et

tider).

NJ

t i ll

(en

au fstoß en ,

r ü lp se n /;

arh ete

d ru ck :)

gång) / (e in m a l) NG,

u trättat / ( im

SG =

A us

ij - - d u h a s t k e i n e A r

b e it g e le iste t.

reuhsak NG rèmhsahk, SG reuu̯sak, H rèuhsak, NJ rièu̯wsak,

a n n o r lu n d a ,

u n tersch ied en

a v v ik a

w erden

a u d ers(a rtig ) se in /;

sig

sein ,

a b w ei

ij rēuta kålles f r å n g u l d ; rēntai

NJ

kan in te sk ilja s

var

från / können

(d et

n yh eten

var

ändra

kan

an

(vad so m sig / kan

andra

*iʿemtatis, S G reui^eu̯G tatis, a s g -àu̯; J

r e u 'ta tis N G

tatis; N J rieu̯åtatis,

gsg

-ā;

1.

ä n d rin g ,

förän d rin g / Ä n d e r u n g , V erä n d e-

846 r u n g / ; 2 . ( i s a m m a n s ä t t m :) s ä r - ,

d a s R e c h t, a ls N o m a d e z u leh en ,

sä r m ä r k e , s o m g ö r att n å g o t k a n

d ie

sk ilja s

2. SG

från

något / (in

Z usam

W eid ep lä tze

m e n s e t z u n g e n : ) S o n d e r -, K igen -,

/ (n ich t

E ig en tü m lich k eit,

G erich tsh o f.

M erk m al,

w oran

B eso n d erh eit, m an

etw . von

zu

w e c h s e l n /;

(ej N J , J ) ä v e n : d o m s t o l NJ,

J)

auch:

G erich t,

r e u ' t a t i t N G r^eiiitatit; N J , J r'eu̯ɛ tatit; ä n d r a o m ( s ä r s k i l t e t t

r e u h t ē s ( a d j . ) N G rieieihtès; S G rèuhtēs; F r^ɛu̯wtēs; N J i^eu̯h tès; J rʿǟ̭u ̯h tès; 1. r i k t i g , r ä t t / r i c h t i g , r e c h t / ; r. a l'kāi t i l l , i r ä t t Lid / z u r r e c h t e n Z e i t /; r. k ä i'n ö r ä tt v ä g / r e c h t e r , r i c h t i g e r W e g / ; r. m a m u ila h k a r ä t t v ä g / r e c h t e r

örm ärke) / ändern,

W e g /;

etw .

anderem

u n tersch eid en

k a n n / ; re u 'ta tis-m ä r'h k a s ä r m ä r ke / U n tersch eid u n g sm erk m a l, S o n d erzeich en .

d e in

(h es. ein

ah -,

u n iä n -

O h ren zeich en ).

r e u t a t i t S G rcu tatit; N J , J r'eu̯· ta tit; sk ifta , åter o c h åter ä n d ra s i g / in

v ersch ied en en

sp ielen ,

sich

im m er

N uancen

w ied er

än

2. rä ttr å d ig , rejäl, r ä tt ä n

k a n d e / rech tsch affen , reell, r e d lic h d e n k e n d / ; rä ttrå d ig

m an / rech tsch affen er,

h ied erer se

eh r lic h , r. âhnāì

M a n n /;

m ie la k ;

reuhtes-m ielak,

3. r ä l t v u x e n , r ä t v e -

d e r n /; k o n tin .-ite r a t. a v r e u ' t a t ;

d ig

tu m n oh to rentat, illäli las tån aktn d i t t a n s i k t e s k i f t a r , d u

m it g er a d (lä se r ig )e m H o lz (n ic h t

är

in te

nuiorra

en

flick a , s o m

NJ

län gre e n s a m

( s a d e s till

h liv it m e d b a r n );

ren tatij k å it m nohtö a n s i k t e t s k i f tade

(i

G e sic h t

färg

och

u ttryck ) / das

verän d erte

selte den sich ). K e u ’t ē n

sich

(w ech

(ej

v in d ) / g e r a d e g e w a c h se n ,

krum m

od.

w i n d s c h i e f ) /;

rättvn xet

gew achsener

B a u m /;

4.

höger /

r. kiehta h ö g e r h a n d / r e c h t e H a n d /; r. p ä llä i å t h ö g e r r e c h t /;

A u s d r u c k o d . verfärhte

/ ( g e g e n ) r e c h t s , n a c h r e c h t s h i n /; jfr r e u h l u l i j .

rätei-

r e n h tē sfä r 'tu k se H e k t ē s f ä r ' tu k .

~

ltä u 'tēn

NG8

tēn; N J i l l ; S k r o v e n ( h y i G e l liv a r e s o c k e n ) / S k r ö v e n ( D o r f im K irc h sp iel G e lliv a r e ). r e u h t ē s N G rèɯ̭h tēs, n p l rʿɛkʿtā sa h; S G rm h tēs, g s g rèläāsa; N J r'cu̯h tès, a s g riekʿtàsau̯ ; J r d'u̯litės, n p l riekxtä sa h; 1. r ä t t ( e j f e i ) /

r e u i i t ō t i t S G reuhtūtìt, N J reu h tω ̀t it, J rdu̯h tω ̆t it; r ä t t a ( t . e x . fel i e n s k r i f t ) , r ä t t a t i ll , f ö r a till rätta / h e r ic h tig e n (z .B . d ie F e h le r

in

e in e m

S ch riftstü ck ),

recht b rin g en /;

=

om

W ert der R ic h tig k e it)/; r ä ü ( =

rä ttig h e t) / R e c h t s p r u c h ) /; N J

(=

R ech tsan

m u in a lä r. j a g h a r

r ä t t (e j f e i ) / i c h h a b e r e c h t ( h a b e n ich t g eirrt)/;

sapnxē atnä

ver

b e s s e r n , in s g le ic h e h r in g e n , z u

rech t (n ic h t fa lsch , n ich t u n rech t;

m ich

r.

träd / g e r a d e

huru

u n d errätta

(L ex.

v ä g e n g å r ) / in K e n n t

n is se tz e n , o r ien tieren (z .B . » zu r e c h t w e is e n » , w ie d er W e g g e llt). r e u h t ō t u s N J rʿcu̯h tὼt us; r ä t telse / B e r ic h tig u n g , V erhesse-

riek tä sa v jå h tē t l a p p e n h a r r ä t

r u n g /; a n v is n in g (t.e x . o m v ä g e n )

tigh et

/ O r i e n t i e r u n g , ( A n - ) W e i s u n g ( z .B .

att

flytta / d e r L a p p e h a t

847 Z u r e c h tw e isu n g gen

auf

den

r ich ti

W e g ) /; jfr p a k ä t i s .

ñuihtiǟ' k; reuhtuk ~ reuhtuk; N J rèu̯h tuhk, a t t r . - is ; J rȯ̆u ̯h tiihk, a t t r . -is; r e u h tu k , attr. -is N G

SG

1. N G sel,

(ej N J , J ) s o m ly d e r sty r

som

fö ljer

vägen

ren ) / (n ich t

N J,

gehorchend,

sich

h a lten d

(von

J)

(om dem

kor Zügel

au f dem

e in em

W eg

Z ugrenn-

r i berē, a s g rib rèm ; N J rib ɛrē, a s g ribrēu̯; J rib ɛrē, g s g ribrē; l e v e r / L eh e r /; d b 'r ē -p ìe l'kē ~ r.-p ä l'k e flik en

på

lev er n / L e b e r la p p e n /;

rib 'rē -sjn ja r'h tjā

m e lla n g ä rd et /

Z w e r c h fe ll/; se ä v en

lib 'r ē .

f·rid'jn; = ( f ) r i j . r i d n ō N J IH ; J 2 rid̀H iiω̄, g s g ritnὼ; m n o h ta -r. h ä f t i g s n ö s k u r frid ja

m ed

NJ,

J

b lå st / lieftig es

S ch n eetrei

t i e r ) /; 2 . N J , J r ä t t r å d i g , r ä t t ä n

b e n m i t W i n d , h e f t i g e S c h n e e h ö /;

k a n d e / r e c h t s c h a f f e n , b ie d e r , r e d

se

lich

reiihhikis lih m itj

d e n k e n d /;

rä ttr å d ig fener NJ

m ä n n isk a / rech tsch af

M ensch,

B ie d e r m a n n /;

rättvu xen

/ gerade

3.

gew ach

reu h tn kis m iio rra r ä t t v u x e t

s e n /;

trä d / g e r a d e g e w a c h s e n e r B a u m . reu h tu k i ~

r e u h t u t ij (a d v .) SG

rcuhtuki, N J vèu̯h tuti1, J rĕu̯h tutiJ; till

höger,

åt

höger / (gegen )

rech ts, n a c h rech ts (h in ). r e u h tu tij

(a d v .) se r e u h t u k i .

S G reuhtutis; N J MI; rĕu̯h tu'His, g s g - ā ; r ä t t e s n ö r e /

K ic h tsc h n iir . reu h tu tis från

(a d v .)

höger / von

rèu̯h tutis;

NJ

rech ts

(h e r )/;

manäh reuhtutis kårntij

g å frå n

ö v rig t

under

r ie p m ō

1.

rid̀n ω ̄t , 3 s g i m p f ■ritnὼi; J rulHnὼt, 3 s g i m p f m / M c m ; NJ

N J t u b b a t i ll s i g ( t . e x . e n a n n a n s f ä s t m ö l. t j ä n s t e h j o n ) / ( j d n ) a n s i c h lo ck en ,

sich

ziisch a n zen ,

ein en

j d m a b s p e n s tig m a c h e n (z .B . jd m d ie

Braut

od.

den

D ien stb o ten

a b sp en stig m a c h e n )/; J v in n a en H ick a zur

r o u h tu tis J

för

r id n ō t

till

fä s tm ö / ein

Braut

M ädchen

g e w in n e n /;

jfr

r ie t-

n ō t. N G rč́M 'ja; S G rēd'd'a, iu ̆j as; N J l ʜ , J l ʜ ; l a r m , s k r i k / L ä r m , G e s c h r e i /; ij m ānār ied ja

el.

sg

riejas palli åtēt

m a n får in t e s o v a

fö r b a r n sk r ik .

·rM 'jat, n e g . m a ; rēd'd'at; N J l ʜ , J l ʜ ; s k r i k a

ried ja t N G 1

h ö g e r till v ä n ste r !

SG

r i h ' j a S G rib Sj a ; N J rib Bja , a s g ribjau ̯; J n b äj a , a s g n b ja u ;̯ e t t

(om

s t ö r r e H öte a v trä i ö v r e k a n t e n

r i e h ē i a t j ~ r ä h ē l a t j p re d ., attr. N G ·mhèlaš́; N J ʜ t , J r ʜ ; ä r l i g ,

av

( p a h ta - n ja l'm e) —

n o tk ilen

h å ller

upp

d e n n a , s å att d e n

ej

fa ller ih o p / g r ö ß e r e r S c h w i m m e r , größere F lö ß e a u s H o lz a m O b er la n d

(O b e r sim m )

des

Z u gn etz-

b a rn ) / sch reien

red lig / e h r lic h ,

re d lic h ,

rieja ta lla t

NG1

rm̀ā hta lla t ( ā ? ) ;

sim m

a n sch reien , a n b rü llen .

der n ich t

H öhe,

d a m it

der

zu sa m m en sin k t.

n b ɛrē ~ r ig ɛr ē ; S G r ib ɛ·rēɛ, g s g ribrēɛ; F rih 'r ē

~

r ig 'rē

NG

rech t

N J i ʜ , J ʜʜ; = r i e d j a t .

III;

in

K in

sch affen .

sa c k e s (» S teert» , » B e u te l» = pahta -n ja l'm ē) — h ä l t d i e s e s O b e r N etzsack

(von

d ern ).

r i e j ä t i t N G r ìč ìā tit ; N J ʜ l , J ry ta till (å t n å g o n ) / ( j d n )

N G 1 rèɛkātahttèt, reɛkātah ttēt; F rĕG kātaγjtèt, 3 s g i m p f rèɛkātɛγ_tij; N J , J rč́ĕ/cārie k ā ta h ttē t

SG

848

tahttèt;

föd a

(h a r n ) / (K in d er)

gebären.

riekätit S G reɛkātit; kātit; f ö d a s ( o m h a r n )

NJ, J

vč́ĕ-

/ geboren

lä r. j a g h a r r ä t t / i c h h a b e r e c h t /; ta t lä r. d e t ä r r ä t t / d a s i s t r i c h tig /;

2.

rä ttrå d ig ,

NJ

K i n d e r n ) / ; jabmot r., s e j a b m ō t ; riekätim-inännä n y l o t t b a r n / n e u

3.

g e b o r e n e s K in d .

rech t, o r d e n tlic h /;

N G reβiätuw w at

( l i t t e r ä r t ) , S G rēɛkätuu̯u ̯a t; N J , J rèēkatum vat ( l i t t e r ä r t ) ; f ö d a s / g e b o r e n w e r d e n / ; N G åtāsin r. ~ S G , N J , J åtasis r. f ö d a s p å n y t t

riehkik NG ·rè̮-h/ci/c; NJ H l;

rä k n in g ,

b e ta ln in g /

n isk a / r e c h ts c h a ffe n e r M e n s c h /; r ik t ig , rätt, o r d e n t l i g / r ic h t ig ,

väg, ter,

n i,

J

R ech

r. k ä i'n o r ä t t

o r d e n tlig , r ik tig v ä g / r e c h r ich tig er

W e g , o rd en tlich er,

w ir k lic h e r W e g /;

4. rik tig , v e r k

lig ( i m o t s a ts m o t s p ö k e ) / r ic h tig,

w ir k lic h

e in e m

/ w ied erg eh o ren w erd en .

d e n k e n d /;

riekta nln u itj r ä t t r å d i g m ä n

w erd en , zur W e lt k o m m en (von

riekātuvvat

rättän k an d e /

rech tsc h a ffe n , r e d lich

(ej

(im

G egen satz

G e s p e n s t ) /;

5.

v in d ) / gerad e

(n ich t k ru m m

zu

rättvu xen gew achsen

od. w in d s c h ie f)/;

n u n g, B e z a h lu n g /;

pä ivē-r. d a g s -

r. nuiorra r ä ü v i i x e t t r ä d / g e r a d e

h etin g,

per

gew achsener

b eta ln in g

[la g / A r -

B a u m /;

jfr

reuh-

h eitsv erh ä ltn is d es T a g lo h n s, ta g

t ĕ s ; 6. ( a d v . ) rätt, r ik t ig t / ( a d v . )

w e ise A u sz a h lu n g d es L o h n es.

r e c h t , r i c h t i g , o r d e n t l i c h / ; iv r. tå p tå h j a g k ä n n e r ( h o n o m ) i n t e

riehkkit

NG

rɛhkkit, 3 s g p r s

ràhkks̄; N J H l, J HI; r ä c k a t i l l /

rik tig t / ic h

a u sreich en ,

rech t,

(h in )r e ic h e n ,

genü

g e n /; jfr r ä h k k u t . (u n d e r v isn in g sä m n e )

/ R ech n en (a ls S c h u lg e g e n s ta n d )/; 2. r ä k n in g , n o ta / R ech n u n g ,

rieknitallat NJ2 rœkni'H aìlat, J rie k n ih ta lla t ; r ä k n a s fö r , a n s e s fö r

(m ed

e ss .;

N J 2 om

p e r s o n ) / g elten

fü r,

sak,

ej

angesehen

o d . g e h a lte n w e r d e n fü r (m it ess .;

-riekta riektat

N G 1 vʿɛkʿtat, n e g . rēueJita; S G iùktat, n e g . iū u h ta ; N J r*ekʿtat, n e g . rēu̯h tc r; J rickxta t, n e g . rē u ̯w ta ; 1. s p r i c k a l ä n g s e f t e r ( t . e x . i lih r e r n a s r ik tn in g ; o m t r ä ) / d e r Länge

nach

sp a lten ,

om

p e r so n ) / g elten

für, a n g e s e

in te

det

lä n g s

1. d e n f ö r e g å e n d e s s p å r ( o m r e n ) / dem

Z iig el g e h o r c h e n , s ic h a u f

dem

e ss .; v o n

henden

e in er P e r so n ).

sp rick er

e f t e r ; 2. l y d a s t y r s e l , f ö l j a v ä g e n

h e n o d , g e lia lt e n w e r d e n fü r ( m it

riekta ( a d v . , p r e d . , a t t r . ) NG1 reɛ̄kʿta, S G iùkta, F riekxta, N J i^ekʿta, J rtekxta; 1. r ä t t ( e j f e i ) / r e c h t ( n i c h t f a l s c h ) / ; N J rniiina

(z .B .

tat atäni ij renhta

H o lz)/;

för (in e d e s s .;

sich

hekom m en

in d er R ic h tu n g d er F a s e r n ; v o n m ärghenet

rieknituvvat NJ2 reĕkniHuwicat;

(a u f)sp rin g en ,

R isse

ein er P e r so n ). för, a n s e s

n ich t

se m u o h t a - r .

N J 2 v o n e in er S a c h e , n ich t v o n

räknas

(ih n )

m a.

rieknik NJ2 iχ ̆ɛ k m k, j rieknik; 1. r ä k n i n g

kenne

n ic h t o r d e n tlic h /; jfr a l' -

W e g h a lten , d e m v o r h e r g e (R em itier)

fo lg en (v o n

e in e m

in

der

Spur

R em itier).

riektēsfär'tuk ~ -värʿtuk NG r iekʿtès-vĕ͔r ʿtuhk, N J rieu̯h tèsfä̀r Stuk, J r ie k ʿtè sfa rɛtuk, p r e d . , a t t r . ;

849 NG

rä ttfä rd ig / r e c h t

d e r l e g e n ( h e s . w e n n m a n s a t t is t ;

s c h a ffe n , g e r e c h t /; N J , J rättfär

rä ttra d ig ,

v o n e in e m T ier: » s ic h n ie d e r tu n » ,

d ig (e n d a s t r e lig .) / g e r e c h t (n u r

od. von e in e m

rieniitit

r e lig .).

riektit

N G rik ʿtit; S G r è k tit; r iekʿtit; h å l l a ( e n r e n ) p å

NJ, J

v ä g en / (ein W eg att

R em itier)

h a lte n /;

h å lla

NJ

efter

a u f dem

få ( e n k ö r r e n )

vägen

1. s p å r e t /

strid a , en

M enschen).

NJ ʜʜ; J2 recmitit;

tävla

m ed

varandra

om

flick a ( m e d k o m . ) / m i t e i n a n

d e r im W e t t b e w e r h e u m e in M ä d chen e in

k äm p fen , M ädchen

a ls

R iv a len

(k o m .)

um

w e r b e n /;

(ein

Z u g ren n tier) d a zu

h rin g en ,

rienntijka m å r'sijn d e t v å t ä v l a d e

den

W eg

od.

om

Spur zu

e in z u h a lte n

der

folgen .

flick a n

för att få h e n n e (d e n

e n e fö r s ö k te d ra h e n n e frå n d e n

riektunit S G rèktunit; N J , J rtejćtunit; k o m m a p å r ä t t s p å r

a n d re); jfr r i e t n ō t ,

((ig .), k o m m a u n d e r f u n d o m v a d

IH; a r b e t a f l i t i g t / f l e i ß i g a r h e i t e n .

som

är

r ik tig t / a u f

d ie

Spur

k o m m e n , a u f d ie r ich tig e F ä h r te kom m en

(h ild l.),

d a h in te r k o m -

J

riehpat N J iχ̆ɛ hpat, n e g . rėɛp a ; rėehpaĭ, n e g . m̀èepa; f å e n f r ä n

s m a k ( o m k ött, n ä r d et r ö k e s för

m en , w ie etw . sich w ir k lic h v er

lä n g e) / e in e n

riektiiniv, ijlam tat niii päna, mi lij lăppē j a g k o m u n

lich en

d erfu n d

gerä u ch ert w ird ).

h ä lt/;

hund

J

om

som

a lt d et in te v a r m in var där.

ricr n 'sa N G

reɛ>nɛsa-āt>mm,

rèm ɛsa-ătn am ; N J r a m ' s ō ( - ä ̄t n a m ) ,

ʜʜ,

J

H l;

SG =

r i m ' s ō ( - ä ̄ t-

n a m).

riem'sē F reɛ»iɛsē, npl reɛ»ŕsē\ rem sa / S treifen .

riem'sō NG rèinωsὼ(-ǟtnam); NJ lʜ ,

J

ʜʜ; = r a m ' s ō

( ä ̄t n a m ) ,

r i m ' s ō ( -ä ̄ t n a m ).

riem'stē

m ̀c m ɛsti, a s g rē m ʿ stiw ; J r iemɛstē, a s g ric»ŕstèu̯·. e t t NJ

å r i g r e n k a l v ( = t j ä ̄r ' m a k ) / e i n jä h rig es

R en n tierk a lh

( = t j ä ̄r ʿ -

m a k).

(p)rientit N J2

N G rɛh tit, S G rènntit, jireh tit; J i ʜ ; t r y c k a ( h ö c k e r

o . d . ) / d r u c k e n ( B ü c h e r u . d g l . ) /;

2. rientitit J 2 i *ehtitit; l ä g g a s i g

jfr t j u o r ' k a t ned om

54

(sä rsk ilt

när m a n är m ätt;

d j u r 1. m ä n n i s k a ) / s i c h n i e -

r id n ō t.

riehōtit NG reɛ̄hω̄tit’, NJ ʜʜ, J

(von

h eiß e n d e n ,

G eschm ack F le isc h ,

w enn

-w id er

hekom m en es zu

lan ge

l'iehpēn ~ rähpēn NG råhpèn — rühpèn ; S G rchpēn, i n e s s . s g -in; N J rèehpēn, a s g -au̯; J r ˋèehpēn, g s g - « ; r ö k ö p p n i n g e n i k å ta n j d a s R a u c h lo c h ile s Z e lt e s /; rieh pen -rai'ke i d . ; riehpen-piele p irra r u n t o m k r i n g h a l v a r ö k ö p p n in g e n / r u n d

um

d a s h a lb e

R a u ch lo ch .

riepij NG n p l rm ̀h jnha1'; NG3 rìŕp ij, g s g *vtèhpiłia; N G 4 yĕi pij, g s g rh -yjnha; . S G iūɛpi, a s g rm̀ì ipih au ; F rĕɛ pii, n p l rèɛγjn h a ~ ìūlqnìm ; N J rèɛp i j , n p l r ièhpihah; J iǹɛ pij, n p l ìùhpiha 1' ; s k o g s r ä v (ej fjä ll-), V u lp e s v u lp e s / F u c h s , R otfu ch s (n ic h t P o la r fu c h s)/; N G (ej

NJ,

J)

K reu zfiich s

rista -riep ij k o r s r ä v / (m it

k reu zfö rm ig er,

d u n k le r Z e ic h n u n g iih e r d e n W i d e r r ist)/; SG , N J , J

riiossa-riepij

850 r i e p i j - p a s t a N J rèɛpt'—p a šta , J r^èpit-χiašta; r ä v t a n a 1. r ä v s t a h h e

iilmutj-riehpo m ä n n i s k o s t a c k a r e

1.

( e n 1. t v å s k a r p k a n t i g a k l y k o r , u t

sta ck a rs m ä n n isk a / a rm er T rop f, a rm er H a sch er v o n e in e m M en

h u g g n a i eʜ trä d sta m , försed d m ed

sch en , arm er M ensch.

tv å h tre s p e t s a r ; p å d e n liö g s ta a v

r i e h p p ē N G 1 rʿɛhppē, n p l vèɛlip ē h ; N J riehppē, i n e s s . s g reüĕhpèn; J rʿehppē, a s g ·rèeĭipèu̯; N G 1 d j u p

dessa

sättes

ett

agn;

när räven

sk a ll ta g a a g n e t, fa s tn a r lian m e d ta ssa rn a

i k ly k a n

1. k l y k o r n a ) /

» F u ch sp fa h l»

od.

»F uchsstock»

d a l u p p e fte r fjä llsid a , a v b r u te n a v tv ä r b r a n t u p p till / tie fe s T a l,

(ein

1 ‘/ 2 — 2 m . h o h e r

d a s s ic h geg en d ie F la n k e e in es

u n gefäh r

zu rech tgeh au en er

B au m stam m

H o ch g eh irg sk a m m s

h in a u fz ie lit,

zw ei

ohen

durch

o d . drei u n g le ic h h o h e H o lz s p it

steile

zen en d et; d ie S p itz e n sin d d u rch

» K a r » /; N J , J l i t e n d a l g å n g , n i s c h -

od.

P fa h l,

der

ohen

in

im

T a lsc h lu ß

W and

ein e

a b g esch lo ssen

=

e n g e , s c h a r fk a n tig e S p a lte n v o n

fo n n ig , h ö g t u p p e o v a n träd grän

e in a n d er getren n t; a n d er h ö c h

sen

sten

n isc h ,

S p itz e

w ird

geb rach t; w e n n dem

ein

K öder a n

der F u ch s nach

K ö d er h in a u fsp r in g t, b leib t

m e lla n

top p arn a,

sch en fö rm ig e ohen

g la c iä r -

» jö k e lh y lla » / k lein e, T a lm u ld e ,

n i

hoch

ü b er der B a u m g ren ze z w i

er m it d e n P fo te n im S p a lt b z w . i n d e n S p a l t e n h ä n g e n ; v g l . p ä ̄r ' -

sch en den H o ch g ip feln , sch w . » G le ls c h e m is c h e » = d u r c h G let

tu n ).

sc h e r e ro d ier tes

r ie p i j - s ā r ē k St. L u le v a tt e n :

rie-

p l-s ā r ē k ; = r i e p i j - p a s t a . rie p m ō

~

r ip m ō

NG

iʜ ; SG

rèppmω̄, i n e s s . s g reɛmω̄n ; N J riep»iω̄, a s g rt̄tĕmωw; J r'-epuiω, i n e s s . s g rʿhnōm; J 2 rip̀m ω ̄, a s g rim ω ̄w ; nuiohta-r. k o r t v a r i g t , starkt sn ö fa ll m e d

h lå s t / lieftig e

J

K e sse lta l, K ar/;

rk h p p e-va g g ĕ, -v a k k ä tj id .

ińrɛhtē, a s g rèrʿtè; rèŕtcu , a p l rērʿtit; F 2 rė rɛ/tē, g s g rerʿtē; N J rierɛhtē, a s g m̀cŕtĕu̯ ; j l ʜ ( s e l i e r T i l ē ) ; l ä d e r , r ier 'h tē N G 1

SG

hud

asg

(e j

av

(n ich t von

ren) / Leder, e in em

Haut

R e m itie r ).

p iegga-r. h ä f t i g s t o r m v i n d , s o m

r i e r ʿ t ē k - N G rèiʿtèhk, S G rèrʿtēk-\ N J rʿcrʿtèk-; J r ierʿtèhk - ; l ä

h a stig t far förb i / h e ftig e r W i n d

der-,

Schneebö

von

stoß, B ö /; J 2

kurzer D a u e r /; J 2

rassjo-r. h ä f t i g r e g n

av

lä d er / L e d e r -,

a u s L ed er/;

le d e r n ,

rie ŕtē k -k ā m a l ä d e r -

sk u r / h e ftig e r R e g e n g u ß /; se ä v e n

sk o / L e d e r sc h u h /; se ä v en lie r ʿ-

r id nō.

tēk-,

rie p m ō

NG

riepmὼ;

Nj

ʜ i, J

Iʜ ; h ö g lj u d d g lä d j e / la u te , m ende Freude. - r i e h p ō N G 1 -rfflipω̄, a s g

lä r

rėɛsatit, S G rēɛsatit; rėɛs a tit ; p r y d a s e l d o n e n

riesa tit N G N J lʜ ; J

p å k o r r e n a r m e d h r o d e r i e r 1. (r ö tt)

-ŕèɛ̄p ω̄;

k lä d e / d a s G esch irr d er Z u g r e n n -

N J ʜʜ, J ʜʜ ; ( s o m s i s t a l e d i s a m -

tiere m it S tic k e r e ie n v e r z ie r e n o d .

m a n s ä tln .) sta ck a rs / a ls z w eites

m it (r o te n ) T u c h la p p e n a u ss c h la -

G lied

g e n /; S G

arm er

von Kerl

Z u sam m en setzu n gen ) von

— , a r m e r — /;

i k o lten

u tsira ö p p n in g e n fra m m ed

k lä d e / d en

H a ls-

851 a u ss c h n itt d es » K o ltes» vorn m it

das

T uch

Z u g seil

v erzieren .

riesjkēt ~ räsjkēt NG rǟ̭škēt III, J ʜʜ; s ä g e s o m

(k o n tin .); N J rip o rs R u fe

läte / s o der

sagt

m an

S c h n e e h ü h n e r /;

E islo c h ,

das

hei

dem

N etz

auszunehm en

h e n , d o c h w e r d e n im m e r n u r d ie u n g e r a d e n , d .h . d a s e r s te , d ritte, fü n fte

tig s c h r e i e n , p lä r r e n .

rip o r ) / ( m o m e n t a n ) a u lla c h e n

S ch n eeh ü h n ern )/; v in d e n )

riesjmē

(von

sm attra

/ k n attern d

e tw .) k n a ttern

(v o m

L och

r ie s k ō

riesjkētit ~ räsjkētit NG rǟ̭ʿskèhtit; NJ HI, J IU; ( m o m e n t a n t ) e in m a l

es

vom

åh pp am -r u d nē.

(o m

ist;

M G 17

/ a u ch v o n M en sch en : ru fen , h e f

la c h e n ,

das

k an n m eh rere so lch er L ö ch er g e

ä v en o m m ä n n isk o r : ropa, räm ja

sk ratta

m an

(riesjm e) f e s t m a c h t , w e n n

(o m

so

v e r w e n d e t/;

jfr

se u n d er r u o s k ō .

rèɛssa, n p l rèɛsa h ; rēssn, a s g in̆s au̯; J rėSssa, g s g r ėɛsa ; N G f r a n s p å r iessa N G 1 S G rēɛssa ; N J

k örgjord en m ed

(som

k lä d e

stoßen, (in

användes

W in d ).

am

i ej

var

Ö verk läd d

lir o k ig l

m ön ster;

num era)

/ F ranse

R ückengurt

d es R en n tierg e

r icšm ē ; S G r cšinē, i n e s s . s g rìšinēn, a p l rē šn iìt; F 'd'ɛš́m ē, a s g rcɛšmèiṵ ; N J t ' ehnē, i n e s s . s g rèš́m ĕn ; J r^eš́mē, a s g r ä ̭̄š m m , a p l rēšm t't; ö v e r t e l n ( g j o r d

sch irrs (d e r R ü c k e n g u r t w a r m it

a v ro tlågor) i n ät; N J 2 ä v e n : fin a le

streifen

sn ö r e a v ro tlå g o r / O h e r s i m m (a u s

N a lit/;

NG

W u r z e l fasern )

an

e in e m

N etz;

fa r b ig e m , in b u n t e n M u s t e r n g e h a lten em

T uch

rem sa so m p ryd n ad i sö m / T u c h a ls

S cln n u c k

NJ,

ten n trå d

z elfa sern /;

även:

fä stes o m

under

Z in n fa d en

rep

varm ed

n ätet

dragés

is e n v id v in t e r f is k e / a u c h d a s S eil,

e in er

b r o d e r a t o c h m e d k lä d e

prytt h a ls h a n d

L u lev a tten

an

tin 'k a -riessa m e d

J

auch: dünnere Sch n u r aus W u rS t.

ü h e r z o g e n ; jetzt

n i c h t m e h r ü h l i c h ) /; S G k l ä d e s -

m ed

b jä llra s o m

h a ls e n p å k ö rren / m it h e stic k te s

T u c h v erziertes

und

m it

H a lsh a n d ,

das,

m it d e m h e im E isfisc h e n d a s N etz

m it

ein er

u n ter d em E ise h in - u n d h erg ezo -

den

H a ls d es R en n tiers g e k n ö p ft

g e n w i r d /; (varm ed även dem

NJ

m an

nnohtte-r. n o t r e p d r a r in

k a i ' n ō ) / Z u g n etzseil

(m it

m a n d a s Z u g n e t z e i n h o l t , s.

auc h k a i'n ō )/; NG g a m m a l, går

n o ten , se

styvn ad

a v ) / a lte,

riesjm ē-lag'tjē töm

steif

(som

lätt

gew ordene

Z u g le in e (d ie le ic h t d u r c ln e iß t)/; St. L u l e v a t t e n :

riesjm ē-rn dn ē d e t

h å l i is e n , d ä r m a n fä ster d r a g

(riesjm ēj n ä r m a n

S ch elle

v erseilen ,

um

w ird . riessa t N G nera, pryd a

rėɛssat; N J ʜʜ; o r m ed

h r o d e r ie r / m it

S tick ereien verzieren , a u s s c h m ü k ken. S G rèsstēt; N J rèštèt, 1 rä̀s tàu ̯; J r icstct, 1 s g p r s r ɛä ̀s tà u ̯; r y c k a , s l i t a i n å g o t ( a c k . ) riestēt

s g prs

/ an

etw .

z ie h e n ,

reiß en ,

zerren

(m it a c c .).

n ä t; flera s å d a n a h å l k u n n a f in

r i e t a s S G r ìe ta s; N J rė̀ɛ tas, a s g rėɛhtasau̯; J r ˋėetas, a s g rė̀e tasau ̯;

n a s, m e n ä ro a lltid d e u d d a , d v s.

d jä v u len / d er T eu fel.

repet

första,

tredje,

fem te

v ittja r

o sv . h a let /

riehtēs NG rēhtēs, npl reehttä-

852

riehtōtit NG rèɛhtὼtit', NJ

sa h; N G 1 a s g r^ehttà; N G 8 reɛ̄h tēs, ì^ehttāsin; S G reɛtēs ; N J l ʜ ; J rechtes, g s g rœ ìitē o c h ra'httū;

g a rstig e, u n a n s t ä n d ig e W o r te g e

d jä v u len

brauchen.

ela t. sg

(J

egen tl.

»den

bred

J

ʜʜ,

r. vastet b r u k a f u l a o r d /

ʜʜ;

r ä ̄h t ō k m . f l . ) / d e r T e u f e l ( J e i g t l .

rievutallat NJ i'ˋėɛvuhta lla t, J rɛèviO'tallat; h l i r ö v a d ( f r å n n å g o n )

»der

/ (jd m )

b e n te » ; jfr

r ä h ttā n it,

rä h ttō t,

B r e it h e in ig e » ; v g l. r ä h t t ā -

gerau h t,

w eggenom m en

NJ m n ista läh rievu-

n i t , r ä h t t ō t , r ä ̄h t ō k m d g l . m . ) / ;

w e r d e n /;

N G npl sagt o m m ä n n isk o r / von

tallani p ietn ik a h j a g

M enschen å

g esa g t/;

åi

riehtēs!

f a n ! l. d y l . ( s v o r d o m ) / e i , d e r

har

h liv it

fr å n iö v a d p e n g a r / m ir w u r d e d a s G eld

w eggenom m en,

g e r a u h t /;

T e u f e l ! o d . d g l. ( F l u c h ) .

NJ

(p)rietik-ståu'la ~ (p)rätikståu'lå NG lʜ; SG ìùɛtilc-stōuĭa, NJ prs̀ tik-stou̯ Ho, J pratik-stou̯ ° lo;

u n d a n , roffa åt s ig d e t e n a efter

p r e d ik sto l / K a n zel.

dern

rietjātit ~ rätjātit NG rœ t'Sä h t, S G rǟt̄H 'šātit, N J rä ̀t 'šā tit, J m ät'š ́ā tit; s k r i k a t i ll ( m o m e n t a n t )

sig a lla p en g a rn a .

/ a u fs c h r e ie n

rietjitit t'š́i H it;

J

rēɛtšitit, NJ riìɛ-

SG

SG

a k tiv t: röva u n d a n

det andra / a u ch

a k tiv : fort u n d

fort r a u h e n , e in s n a c h an

sich

för

r a f f e n /;

dem

an

rievn taläi

k a i'h k a p ietn ik ijt h a n r o f f a d e å t

rievvār NG rel·w är, ill.

p l . -iJtä; rèvvār; N J r ievvàr, n p l rɛevv ä m h; J r ié v v ä r, n p l -a h; r ö v a r e SG

(m o m en ta n ).

rièt'š́i tit;

även

sk rik a /

/ R äuher.

rievvasit

s c h r e i e n /; N J h r ä ̄ k a ( o m f å r o c h

NG

reśvva sit; N J l ʜ ,

g et) / b lö k e n , m ä h sc h r e ie n , m e k -

J ʜʜ; b l i s k r ä m d ( o m r e n ) / ( a u f - )

k ern ( v o n S c h a fe n u n d Z ieg en )/;

gesch reck t,

J h å lla p å o c h sk rik a o u p p h ö r lig t

e in e m

/ in

e in e m

fort,

NJ

riehtjōt ~

rähtjōt NG reɛ̄li-

3

skräm m a

h a rn ) / sch reien u n d w e in e n (v o n

nem

K in d e r n )/; jfr r i h t j ō t .

och

NJ

IH, N J 2 IH; J 2

viet-

durch

B ellen

tly ( o m

V o g e l,

annan

v e r lo c k e n

flick a ) / (w e g )lo c k e n , (ein

M ädchen

e in e m

(v o n e i

få g el, ren , r e n h jo r d )

flu c h tig w e r d e n (v o n e in e m e in e m

R e m itie r ,

ein er

rievvatit NJ, J rėɛvvatit; NJ skräm m a sk ä lla

von

durch

M ä d ch en : d en S ch a tz

schrecken

R em itierh erd e).

B u r s c h e n a b sp e n s tig m a c h e n od. e in e m

att

/ ( a u f ) g e s c h r e c k t w e r d e n u n d flie hen,

en

genom

H u n d ) /; N J , J h l i s k r ä m d

(en

flic k a : lo c k a , tu h h a e n p o jk e från

renarna

s k ä lla ( o m h u n d ) / d ie R e m itie r e

nω̄t, 3 s g i m p f reĕn ω̄i ;̯ l o c k a , t u h h a f l i c k a f r å n e n p o j k e 1. o m e n

(von

N G rfåvvat, n e g . rĕs va h ; rėɛvvat, n e g . rėɛva ; J rė̀ɛ vvat, s g i m p f ì·ėɛvai ; S G i ʜ ; N G

t'š́ω ̄t , SG r ä ̄ɛhtšω̄t ; NJ rä ̀dht'š́ω ̀t; J r ä ̀ŭht'š́ω ̄t , 1 s g p r s rǟt 'š́ω ̀w , rśăt'š́ω ̀w ; s k r i k a o c h g r å t a ( o m

rietnōt

w erden

rievvat

u n a u fh ö r lic h

sch reien .

scheu

R e m itie r ).

h jord en

(om B e llen

a lt

H erde

schrecken,

scheu

e in e s a n d eren M ä d c h e n s an sich

chen

lo c k e n )/;

s k r ä m m a ( e n få g el, ren , r e n h jo r d )

se även

r id n ö t.

(von

genom

h u n d ) / d ie e in e m

H u n d ) /;

J

853 p å l l y k t e n / in d i e F l u c h t j a g e n , au fsch reck en , (ein en

llü ch tig

V o g e l, ein

m achen

R e m itie r , e in e

d a r i n P l a t z h a t ) /; riggä tjå l've m a g e n s v ä l l e r ( a v g a s e r )

m ehr / der

M agen

sc h w illt

an

(d u rch

R e n n tierh erd e).

G ase).

r i e v v i t N G r iv v it, 3 s g p r ś rʿcvvē; S G revvit; N J rievvit, J rtebvit-, r ö v a ( e n g å n g ) / ( e i n

r i g g ē N G 13 n p l nicke1', S G rig gēɛ; N J ng̀G ē, a s g rikkèu̯; J rig̀Gē, a sg r ik k m ; k e d j a 1. k ä t t i n g a v j ä r n

m a l)

aü

rauben.

r i e v v ō t N G ·reśvvὼt, 3 s g i m p f reɛvω̄i̯; S G rèw ω ̄t , 3 s g i m p f reɛ-

hänga

grytan

(u p p g es vara vare

först

vω̄i; N J m̀c vvὼt, 3 s g i m p f rœ vω ̄i ̯; J r iewivω̄t , 1 s g p r s reēwω̄w , 3 p l . p r s Tēwwuh; r ö v a / r a u h e n . r ie v v u ta lla t NG rìvvn 1'tattat;

sk ie r 'tik )

bl i

kom m en

frå n rö v a d n ågot,

b li

u tsatt

i

Z eit

nach

sein ;

Ü b e r v o r te ilu n g w e r d e n /; jfr r i e -

-rig g ō SG a s g -n kkω ̀i v, på

en

rin g ,

ta r

v e r la sse n e n

stra x efter s la k te n ) /

d ie

z u r ä c k g e h lie h e n e

fassu n g w egen:

L u ft o d . G ase; v o m B a u c h e in e s

k å ta p la ts;

des

H erdes,

E in -

a u f e in e m

Z eltp la tz;

(in

δ ses-ijg g ō ); j f r

rig 'rē se r i b ' r ē . rii'h k a N G ·rûhka,

g e sc h la c h te te n R en n tiers o d . v o m

(i

åses-riggo) / a l t e r S t e i n -

s e r ; o m b u k e n p å s l a k t a d r e n l. o m re n e n s v ä m , o m m a n in le den

ge

sk ie r 'tik )/;

-riggω ̄; N J -rig̀° ω ̄, J -riggω̄ ; arra n -r.

ö v e r g iv e n

N orge:

ut

G elliv a re

v g l.

g a m m a l sten rin g o m k r in g h ä rd en

r i g ̀ G a t; s v ä l l a ( t . e x . a v l u f t 1. g a

(a u f -), ( a n ) s c h w e l l e n (z.R . d u r c h

jfr

w oran

viljo-r. i d . riggē-svāl'tas, s e

sv ä l'ta s.

N G 1 n g ̀Gat, S G r ig g a t; rig̀G at, 3 s g i m p f n k k a i̯; J

m a n n a m in n e ;

F e u e r a u f h ä n g t ( s o l l e r st in

le tz te r N G 13

r ig g a t

eld en

m a n im Z elt d e n K o c h k e s s e l ü h e r dem

w e r d e n , O p fer e in er B er a u b u n g ,

NJ

över

/ E ise n k e tte ,

fö r rofferi / ( e i n e r S a c h e ) b e r a u b t

v u t a 1 l a t.

i

t illk o m m e t i G e lli-

N or

-riŋ kō. in ess.

sg

h e r a u sn im m t)/;

rijš́k a n isä ; S G rihka, g s g r ih k a ; N J rì-ɛhka, a s g n ’hkau̯; J rìm ̆h ka, g s g rijh k a ; 1.

trä n g a s ig u t, s p r ä n g a k ä r le t ( o m

rik e (t .e x . S v e r ig e s ) / R e ic h (z .B .

P an sen [m agen ]

des

R e n n tie r s,

w e n n m a n ih n n a c h d e m S c h la c h ten

n ic h t g le ic h

m jö lk

i

kaggar

som

fått

stå

i

poss.

sutT.

3

S c h w e d e n )/;

p l.

NG

även:

socken

so lsk en ) / (u n ter D ru ck ) heraus-

( ä n s k ö n t d e t in te a n s e s fu llt k o r

q u e lle n , d a s G efäß sp r e n g e n , z u m

r e k t att n y ttja o r d e t i d e n h e t y -

P la tz e n

d e lse n ) / a u